Bet. 2003/04:TU3

Trafikutskottets betänkande

2003/04:TU3

Sjöfartsskydd

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i proposition

2002/03:124 om ett nytt internationellt regelverk för att skydda

sjöfartssektorn mot brottsliga handlingar, såsom terrorangrepp och liknande.

Förslaget går ut på att riksdagen godkänner dels vissa ändringar i och

tillägg till den internationella konventionen om sjösäkerhet (International

Convention for the Safety of Life at Sea, SOLAS-konventionen), dels en

kod om skydd av fartyg och hamnanläggningar, som kompletterar bestämmelserna

i konventionen (ISPS-koden). Våren 2004 avser regeringen att underställa

riksdagen förslag om genomförande av det internationella regelverket i

det svenska rättssystemet.

Med anledning av en följdmotion om

sjöfartsinspektionens ställning konstaterar utskottet att regeringen ännu inte

har vidtagit de lagstiftningsmässiga förändringar som riksdagen, på förslag

av ett enigt trafikutskott, beslutade om våren 2001 och vilket beslut

bekräftades av riksdagen våren 2003. Utskottet understryker mot denna

bakgrund vikten av att regeringen i anslutning till den aviserade

propositionen med förslag till lagstiftning om sjöfartsskydd återkommer i

frågan om sjöfartsinspektionens ställning i syfte att skapa en klarare

rollfördelning. I avvaktan härpå avstyrks motionen.

Till betänkandet har

fogats en reservation (kd, c).

1. Konventionen m.m. om

sjöfartsskydd

Riksdagen godkänner ändringarna i SOLAS-konventionen kapitel

V och XI-1, det nya kapitel XI-2 i SOLAS-konventionen samt den internationella

koden om skydd av fartyg och hamnanläggningar (ISPS-koden). Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:124.

2. Sjöfartsinspektionens

ställning

Riksdagen avslår motion 2002/03:T17.

Reservation (kd, c)

Stockholm

den 30 september 2003

På trafikutskottets vägnar

Claes Roxbergh

Följande

ledamöter har deltagit i beslutet: Claes Roxbergh (mp), Carina Moberg

(s), Elizabeth Nyström (m), Jarl Lander (s), Krister Örnfjäder (s), Johnny

Gylling (kd), Claes-Göran Brandin (s), Monica Green (s), Runar Patriksson

(fp), Sven Bergström (c), Kerstin Engle (s), Jan-Evert Rådhström (m),

Mikael Johansson (mp), Börje Vestlund (s), Carl-Axel Roslund (m), Christer

Winbäck (fp) och Karin Thorborg (v).

Ärendet och dess beredning

I detta ärende

behandlar utskottet

dels proposition 2002/03:124 Sjöfartsskydd,

dels en

följdmotion, 2002/03:T17 av Johnny Gylling m.fl. (kd).

Bakgrund

FN:s

internationella sjöfartsorganisation (International Maritime Organization,

IMO) antog vid en konferens den 9-13 december 2002 med parterna i

sjösäkerhetskonventionen (International Convention for the Safety of Life at

Sea, SOLAS) regler om skydd av sjöfartssektorn mot brottsliga handlingar.

Bakgrunden till det nya regelverket är bl.a. terroristdåden i USA

den 11 september 2001.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen

innehåller en övergripande redogörelse för de av IMO beslutade nya reglerna.

Dessa innefattar dels ändringar i SOLAS-konventionen, dels en till

konventionen fogad kod avseende dessa ändringar (International Ship and Port

Facility Security Code, ISPS-koden). Koden består av två delar, en tvingande

och en rekommenderande.

De nya internationella reglerna innebär att man

inom sjöfartssektorn skall vidta en rad åtgärder för att stärka skyddet

mot brottsliga handlingar. Detta innefattar bl.a. krav på att fartyg skall

ha automatiska identifieringssystem och alarm för kapningssituationer,

att såväl fartyg som hamnanläggningar skall göra sårbarhetsanalyser och

skyddsplaner och ha skyddsansvariga och skyddsutrustning samt regler om

informationsutbyte.

Propositionen innehåller vidare en redogörelse för

vilka effekter och konsekvenser dessa regler kan få för den svenska

sjöfartssektorn. Även vissa förslag om hur det nya skyddssystemet i praktiken

kan genomföras i Sverige redovisas i propositionen.

Regeringen föreslår

att riksdagen godkänner de nya internationella reglerna om sjöfartsskydd.

En stat som inte senast den 31 december 2003 meddelar IMO:s generalsekreterare

att staten inte vill vara bunden av reglerna, blir automatiskt bunden.

De

nya bestämmelserna avses träda i kraft den 1 juli 2004. En proposition

med de lagändringar som krävs med anledning av det nya regelverket har

aviserats till våren 2004.

Konventionen m.m. om sjöfartsskydd

Utskottets

förslag i korthet

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner ett nytt

internationellt regelverk som syftar till ett ökat skydd mot brottsliga

handlingar till sjöss, s.k. sjöfartsskydd. Regelverket består av dels

ändringar i och tillägg till SOLAS-konventionen, dels en kompletterande

internationell kod om skydd av fartyg och hamnanläggningar (ISPS-koden).

Regeringens

förslag

Förslaget

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett

nytt internationellt regelverk och som gäller sjöfartsskydd. Det antogs

i december 2002 av den internationella sjöfartsorganisationen (International

Maritime Organization, IMO). Begreppet sjöfartsskydd avser skydd mot

brottsliga handlingar, såsom terroristangrepp och liknande. Behovet av att

förstärka detta skydd aktualiserades bl.a. genom händelserna i USA den 11

september 2001.

Regelverket innefattar dels ändringar i och tillägg till

den internationella sjösäkerhetskonventionen (International Convention

for the Safety of Life at Sea, SOLAS-konventionen), dels en ny kod som

kompletterar bestämmelserna i konventionen, den internationella koden om

skydd av fartyg och hamnanläggningar (International Ship and Port Facility

Security Code, ISPS-koden).

Innehållet i det internationella regelverket

om sjöfartsskydd

SOLAS-konventionen

Ändringar av tre slag föreslås i

befintliga kapitel.

En ändring går ut på att kravet på införande av s.k.

AIS-transpondrar på fartyg samt en föreskrift om när dessa skall hållas

påslagna tidigareläggs. AIS är ett automatiskt identifieringssystem, och

transpondern möjliggör automatisk identifiering av fartyg i syfte att

förbättra fartygsövervakningen.

Genom ytterligare en ändring införs ett

krav på att fartyg i internationell trafik skall märkas med sitt IMO-nummer,

och att dessa fartyg alltid skall medföra en handling med uppgifter om

fartygets historik, bl.a. uppgifter om fartyget, dess ägare och

klassificeringssällskap.

Den tredje ändringen innebär krav på att fartyg också

förses med alarmsystem, som kan utnyttjas om fartygets befälhavare anser

att fartyget är på väg att utsättas för eller är utsatt för en

terroristhandling.

Tillägg av olika slag föreslås genom ett nytt kapitel. Det

innehåller bestämmelser på bl.a. följande tre områden.

Inledningsvis ges

föreskrifter om staternas, rederiernas, fartygens och hamnanläggningarnas

ansvar samt om varningssystem för fartyg. Vidare föreskrivs de möjligheter

som finns för stater att besluta om skyddsåtgärder som är alternativ till

eller likvärdiga med dem som gäller enligt SOLAS-konventionen eller

ISPS-koden.

Vidare åläggs staterna en skyldighet att besluta om skyddsnivå

för och ge information till fartyg som befinner sig i staternas territorialhav

eller som meddelat att de avser att gå dit (regel 7). Bakgrunden är

attacken den 6 oktober 2002 mot fartyget Limburg utanför Jemens kust.

Härutöver

finns bestämmelser om kontroll av att fartyg, som skall anlöpa en hamn

eller befinner sig i en hamn, uppfyller de internationella kraven om

sjöfartsskydd (regel 9).Tanken är att den ordinarie, inledande kontrollen

av om ett fartyg uppfyller kraven i regelverket skall vara en del av den

hamnstatskontroll som utförs i dag. Om hamnstaten vid denna inledande

kontroll finner klara grunder för att reglerna inte följs eller har fått

information om att ett fartyg kan utgöra en säkerhetsrisk, får hamnstaten

inspektera fartyget även innan det har anlöpt hamn, om fartyget befinner

sig i hamnstatens territorialhav. I de nya reglerna i SOLAS-konventionen

finns en bestämmelse som föreskriver att inget i konventionen förtar stater

deras rättigheter eller skyldigheter enligt internationell

rätt.

ISPS-koden

ISPS-koden kompletterar SOLAS-konventionens regler om sjöfartsskydd.

I koden anges utgångspunkten för regleringen när det gäller statens,

rederiernas, fartygens och hamnanläggningarnas ansvar. Koden består av två

delar. Del A är tvingande och del B rekommenderande. Den rekommenderande

delen B ger anvisningar om hur den tvingande delen A skall

tillämpas.

Sjöfartsverkets utredning

Regeringen uppdrog den 21 november 2002 till

Sjöfartsverket att utreda hur de nya reglerna om sjöfartsskydd skulle

kunna genomföras i svensk rätt och belysa vilka konsekvenser detta skulle

medföra för framför allt sjöfartssektorn. Uppdraget skulle omfatta bl.a.

följande.

Frågan om hur nuvarande kontrollrutiner motsvarar de föreslagna

åtgärderna.

Förslag om hur ansvaret bör fördelas mellan berörda myndigheter.

Utgångspunkten skulle vara dels myndigheternas uppgifter och ansvarsområden

enligt gällande bestämmelser, dels att systemet skall vara självfinansierande

och inte leda till några merkostnader för myndigheterna.

Redogörelse för

vilka hamnar som kan komma att beröras och hur kompetens inom området kan

byggas upp.

Sjöfartsverket redovisade sitt uppdrag den 28 mars 2003, och

utredningsrapporten återfinns i propositionen som bilaga 1.

Genomförandet

i svensk lagstiftning

Särskild lagstiftning om skydd av fartyg och

hamnanläggningar mot brottsliga handlingar saknas i Sverige. Om det

internationella regelverket om sjöfartsskydd godkänns av riksdagen kommer

därför genomförandet av detta att kräva ett nytt regelverk på nationell

nivå. I propositionen redovisas samtidigt vissa förslag om hur det nya

skyddssystemet i praktiken kan genomföras i Sverige; bedömningen är att

det bör genomföras genom lagar, förordningar och tillämpningsföreskrifter.

Vidare

innehåller propositionen en redogörelse för vilka effekter och konsekvenser

det nya regelverket kan få för den svenska sjöfartssektorn. Regeringen

belyser också vilka frågor som behöver klargöras inför det fortsatta

arbetet med genomförandet. Det gäller såväl ansvarsförhållanden mellan

berörda myndigheter som hur det ekonomiska ansvarstagandet skall fördelas.

Det gäller också frågan vilka hamnanläggningar som skall omfattas.

Redan

i detta sammanhang redovisar regeringen sin syn i två specifika avseenden.

När det gäller finansieringen av det nya regelverket förordas självfinansiering,

dvs. sjöfartsnäringen förutsätts bära sina egna kostnader. När det gäller

tillsynen avseende sjöfartsskyddet anser regeringen att Sjöfartsverket

bör ges huvudansvaret.

Det påpekas i propositionen att staterna har vissa

valmöjligheter vid införlivandet av reglerna, bl.a. hur organisationen av

sjöfartsskyddet i detalj skall vara uppbyggd, vilka myndigheter som skall

vara ansvariga och vilka befogenheter dessa skall ha.

Regeringen förklarar

sin avsikt att under våren 2004 återkomma till riksdagen med förslag till

lagstiftning avseende sjöfartsskydd.

Ikraftträdande

Det nya internationella

regelverket avses träda i kraft den 1 juli 2004. En förutsättning är att

ett tillräckligt antal konventionsstater godkänner det. Vid denna tidpunkt

skall konventionsstaterna också ha infört de nationella regler som krävs

för att det internationella regelverket skall kunna tillämpas från dagen

för ikraftträdandet.

EG:s regelsystem

De konventioner och koder m.m.

som antas av IMO utgör en ram för regelverket. För att bli gällande

regionalt och nationellt förutsätts att regelverket genomförs genom åtgärder

på regional respektive nationell nivå.

Såvitt gäller den regionala nivå

som utgörs av EU, har Europeiska kommissionen den 2 maj 2003 lagt fram

ett förslag till förordning om införande av stora delar av IMO:s nya regler

i gemenskapslagstiftningen (förslag till Europaparlamentets och rådets

förordning om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar,

KOM (2003)229-2). Förslaget går ut på att samtliga delar av IMO:s nya

tvingande regler görs till gällande rätt inom gemenskapen, men också att

vissa delar av den rekommenderande delen av koden skall vara tvingande.

Dessutom föreslås att viss nationell trafik skall omfattas av den tvingande

regleringen. Om förslaget antas av EU kommer det i hög grad att påverka

det svenska lagstiftningsarbetet, eftersom en EG-förordning är direkt

tillämplig i medlemsstaterna och hindrar en nationell lagstiftning med

samma innehåll. Om EG-förordningen antas kommer en viss kompletterande

nationell författningsreglering att behövas, t.ex. för att utse vilka

myndigheter som skall ansvara för tillsyn och kontroll. Även straffbestämmelser

och verkställighetsföreskrifter på nationell nivå kommer att krävas.

Förslaget

har varit föremål bl.a. för en riktlinjedebatt i rådet (transport-/tele-

och energiministrarna) den 5 och 6 juni 2003. Den fortsatta hanteringen

av förslaget går ut på att rådet förväntas anta en gemensam inriktning

vid rådsmötet den 9 och 10 oktober 2003. Europaparlamentets behandling

pågår parallellt. Siktet är inställt på att förordningen skall kunna antas

före årets slut.

Utskottets ställningstagande

Införandet av ett

internationellt regelverk om stärkt skydd mot brottsliga handlingar inom

sjöfarten välkomnas av utskottet. Utskottet finner det också positivt att

arbetet med det nya regelverket har bedrivits så skyndsamt att ett

ikraftträdande kan bli möjligt redan under år 2004. Utskottet konstaterar

att det nya internationella regelverket i stor utsträckning kommer att

påverka svenska fartyg, hamnanläggningar och sjöfarten på Sverige.

Sedan

länge pågår ett motsvarande arbete inom den civila luftfarten, och efter

händelserna i USA har detta arbete intensifierats. Sjöfartsnäringen är

till sin karaktär en av de mest internationella näringarna. Utskottet

anser således att det finns skäl att stärka skyddet även inom sjöfartssektorn

för att i största möjliga mån minimera riskerna för förlust av människoliv

eller skador genom terroristhandlingar och liknande. Det finns samtidigt

ett stort handels- och transportpolitiskt värde i det nya regelsystemet;

även om en terroristaktion inte vållar skada på människor kan den innebära

allvarliga störningar i världshandeln och skapa politisk instabilitet.

Det

är angeläget att det finns en balans mellan å ena sidan åtgärder för att

stärka skyddet för sjöfarten och å andra sidan vikten av kostnadseffektiva

åtgärder som inte inverkar negativt på den fria rörligheten för varor och

personer eller motverkar den näringspolitiska utvecklingen i landet.

Utskottet förutsätter att denna balans eftersträvas vid tillämpningen av

de nya internationella reglerna om sjöfartsskydd.

I detta sammanhang

vill utskottet vidare framhålla att det nya regelverket inte bara innebär

ett stärkt sjöfartsskydd i sig utan att det också i vissa avseenden kan

förväntas medföra förbättrade förutsättningar även för sjösäkerheten. Det

gäller t.ex. kravet på AIS-system, som innebär att varje fartygs position

kan bestämmas med hög grad av noggrannhet. Därmed ökar möjligheterna att

t.ex. fastställa vilket fartyg som har förorsakat utsläpp av farliga

ämnen.

Utskottet vill peka på risken att - om Sverige skulle ställa sig

utanför det internationella skyddssystemet - svensk sjöfartsnäring och

sjöfarten på Sverige kan komma att drabbas av negativa konsekvenser. Mot

den nu angivna bakgrunden föreslår utskottet således att riksdagen godkänner

det nya regelverket fullt ut, dvs. ändringarna i SOLAS-konventionen kapitel

V och XI-1, det nya kapitel XI-2 i SOLAS-konventionen samt den internationella

koden om skydd av fartyg och hamnanläggningar (ISPS-koden).

Sjöfartsinspektionens

ställning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet konstaterar att regeringen

ännu inte har vidtagit de åtgärder avseende sjöfartsinspektionens tillsyn

som riksdagen - på förslag av ett enigt trafikutskott - beslutade om

våren

2001 och vilket beslut bekräftades av riksdagen våren 2003. Utskottet

understryker mot denna bakgrund vikten av att regeringen i anslutning

till den aviserade propositionen med förslag till lagstiftning om

sjöfartsskydd återkommer i frågan om sjöfartsinspektionens ställning i syfte

att skapa en klarare rollfördelning. I avvaktan härpå avstyrks en motion

som går ut på att sjöfartsinspektionen bör åtskiljas från Sjöfartsverket.

Jämför reservation (kd,c).

Sjöfartsverkets uppgifter

I förordningen

(1995:589) med instruktion för Sjöfartsverket sägs (1 §) att verket är

central förvaltningsmyndighet med ett samlat ansvar, sektorsansvar, för

sjöfarten. Sjöfartsverket skall verka för att de transportpolitiska målen

uppnås. Dess huvuduppgifter är bl.a. att utöva tillsyn över sjösäkerheten

och ha samordningsansvaret för trafiksäkerhetsarbetet inom sjöfarten.

Vidare skall verket tillhandahålla lotsning samt svara för farledshållning

och vid behov inrätta nya farleder.

När det gäller organisationen sägs

(5 §) att det inom Sjöfartsverket finns en sjöfartsinspektion och de andra

enheter verket bestämmer.

Regeringens bedömning

Som har nämnts i det

föregående har regeringen redan i den nu framlagda propositionen om

sjöfartsskydd redovisat dels vilka uppgifter som kommer att åvila staten,

dels sin syn på hur arbetet bör fördelas mellan olika myndigheter.

Regeringen

framhåller att den enskilda staten enligt det nya regelverket i den

nationella lagstiftningen kan ordna ansvarsfrågorna på det sätt som den

bedömer vara mest lämpligt så länge staten fullgör sina uppgifter.

Statens

uppgifter avseende sjöfartsskydd

Staten kommer att ha ansvar för specifika

uppgifter, däribland följande:

besluta om skyddsnivå,

besluta om när

skyddsdeklaration skall upprättas,

godkänna skyddsplaner för

fartyg,

kontrollera och certifiera skyddsverksamheten på fartyg,

besluta om för

vilka hamnanläggningar reglerna om sjöfartsskydd skall gälla,

genomföra

hot- och riskbedömningar av hamnanläggningar,

godkänna skyddsplaner för

hamnanläggningar och

kontrollera effektiviteten hos fartygs och

hamnanläggningars skyddsplaner.

Ansvarsfördelning mellan myndigheter

Beträffande

ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter ansluter sig regeringen fullt

ut till den bedömning som Sjöfartsverket genom sjöfartsinspektionen har

redovisat i sin nyss nämnda utredningsrapport. Regeringen anser således

att Sjöfartsverket beträffande det nya regelverket om sjöfartsskydd bör

få dels ansvaret för meddelandet av föreskrifter - även avseende

hamnanläggningar, dels huvudansvaret för tillsynen.

När det gäller meddelande

av föreskrifter konstateras att samtliga berörda myndigheter visserligen

har viss kunskap om hamnverksamhet och rör sig i hamnmiljö i ungefär lika

stor omfattning. Eftersom det nya regelsystemet är avsett att säkerställa

förfarandet vid samverkan mellan fartyg och hamn (s.k. ship/port interface)

framstår det dock enligt utredningen som mest lämpligt att Sjöfartsverket

får ansvaret.

När det gäller tillsynen skall de myndigheter som bistår

Sjöfartsverket i denna uppgift kompenseras fullt ut av verket för eventuella

kostnader som införandet och genomförandet av de nya reglerna kan föra

med sig.

Tidigare behandling i riksdagen m.m.

Riksdagens revisorers

förslag om sjöfartsinspektionens tillsyn

Våren 2001 behandlade trafikutskottet

Riksdagens revisorers förslag angående sjöfartsinspektionens tillsyn och

fyra motioner som väckts med anledning av förslaget (förs. 2000/01:RR8,

bet. 2000/01:TU8, rskr. 2000/01:158).

Revisorerna ansåg att Sjöfartsverkets

olika roller borde tydligaregöras så att det klarare framgår om synpunkter

och ställningstaganden grundas på säkerhets-, produktions- eller sektorshänsyn.

Detta skulle öka tilltron till inspektionen, menade man. Mer konkret

föreslog revisorerna att regeringen skulle utarbeta förslag till förändringar

av fartygssäkerhetslagstiftningen, innebärande att uppgifter rörande

tillsyn och säkerhetsnormgivning läggs direkt på inspektionen.

Enligt

trafikutskottets mening borde regeringen i samband med den fortsatta

beredningen av förslagen i utredningsbetänkandet (SOU 2001:17) Översyn av

fartygssäkerhetslagen överväga på vilket sätt sjöfartsinspektionens

uppgifter vad gäller bl.a. normgivning och tillsyn skulle regleras i

fartygssäkerhetslagstiftningen. Utskottet uteslöt inte att också instruktionen

(1995:589) för Sjöfartsverket - där sjöfartsinspektionens ansvar och

beslutskompetens regleras i 13 § - behövde ses över. Riksdagen riktade

-

på förslag av ett enigt trafikutskott - ett tillkännagivande till

regeringen.

Beslutet innebar att regeringen borde vidta åtgärder för att i lagstiftningen

stärka sjöfartsinspektionens ställning.

Riksdagens revisorers utfrågning

om tillsynsfrågor inom transportområdet

Våren 2003 höll Riksdagens

revisorer en intern utfrågning inom ramen för sin granskning av tillsynsfrågor

inom transportområdet. Syftet var att utröna hur förutsättningarna för

tillsynen ser ut inom respektive transportområde samt hur regeringen och

inspektionerna arbetar med att utveckla tillsynen.

Näringsdepartementets

företrädare framhöll att intentionerna var att stärka inspektionernas

självständiga ställning. Det närmast förestående steget i denna process

avsåg luftfartsinspektionen, och förslag till riksdagen i enlighet härmed

aviserades till hösten 2003. Först när en sådan separationsprocess har

fått genomslag för samtliga fyra inspektioner kan det finnas skäl för

regeringen att överväga behovet av en fördjupad samverkan mellan

inspektionerna, anfördes det. Såvitt gäller sjöfartsinspektionen hänvisades

till att Riksdagens revisorer vid sin granskning funnit att denna har en

något mindre tydlig ställning än luftfartsinspektionen och järnvägsinspektionen.

Också på detta område var avsikten att organisationen skulle tydliggöras,

även med avseende på den mer långsiktiga inriktningen.

Riksdagens revisorer

konstaterade att arbetet beträffande sjöfarten gick långsamt. Revisorernas

överväganden innebar sammanfattningsvis att regeringens arbete med att

säkra inspektionernas ställning - i lagstiftningen och i övrigt -

borde

intensifieras.

Proposition 2002/03:109 Sjösäkerhet

I anslutning till

behandlingen av propositionen om sjösäkerhet (prop. 2002/03:109) togs

även en motion från allmänna motionstiden avseende sjöfartsinspektionen

upp till behandling. Motionsförslaget gick ut på att sjöfartsinspektionen

borde skiljas från Sjöfartsverket.

Regeringen redovisade i den nu nämnda

propositionen dels sakläget med avseende på sjöfartsinspektionens ställning,

dels sin bedömning av hur frågan borde hanteras i fortsättningen. Det

konstaterades att riksdagens beslut med anledning av trafikutskottets

betänkande våren 2001 (bet. 2000/01:TU8, rskr. 2000/01:158) inte innehöll

något förslag om att sjöfartsinspektionen skulle skiljas från Sjöfartsverket.

Vidare påpekade regeringen att det av förordningen (1995:589) med instruktion

för Sjöfartsverket framgår att det inom verket finns en inspektion samt

vilket ansvar och vilka uppgifter som åligger chefen för inspektionen.

Vid en jämförelse mellan inspektionerna inom de olika trafikslagen (i

första hand sjöfart, luftfart och järnväg) framgick att deras ansvar är

olika långtgående och utformade på olika sätt. I vad mån detta var befogat,

eller om ändringar borde göras för att åstadkomma en tydligare och mer

likriktad reglering där även inspektionens självständighet markeras, krävde

ytterligare utredning innan regeringen kunde ta ställning. Regeringen

menade att de behov av ändringar som dessa överväganden kunde leda till

för Sjöfartsverkets del sannolikt kunde åstadkommas inom ramen för

förordningen med instruktion för Sjöfartsverket.

Trafikutskottet ansåg i

detta sammanhang (bet. 2002/03:TU5 s. 31) att det var angeläget att frågan

om ett tydliggörande av sjöfartsinspektionens uppgifter snarast fick en

lösning. Samtidigt kunde det, enligt utskottets uppfattning, finnas ett

egenvärde i att regelverket avseende alla fyra inspektionernas respektive

ställning och roll ges en mer enhetlig form. I varje fall ansåg utskottet

att inget hade framkommit som motiverade dittillsvarande - historiska

-

skillnader i regelutformningen. Frågan om huruvida det var tillfyllest

enbart genom en ändring av instruktionen för Sjöfartsverket kunde därför

behöva övervägas ytterligare, anfördes det. Riksdagen hade ingen invändning

mot vad utskottet anfört.

Förslag i budgetpropositionen för år 2004 om

uppdelning av Luftfartsverket

I budgetpropositionen (prop. 2003/04:1)

föreslår regeringen att riksdagen godkänner att en uppdelning av

Luftfartsverket görs och att regeringen bemyndigas att genomföra ombildningen

i enlighet med vad regeringen förordar. Den nya myndigheten skall omfatta

nuvarande Luftfartsinspektionen och avdelningen Luftfart och Samhälle

samt övriga funktioner som är av klar myndighetskaraktär. Den kvarvarande

delen av affärsverket skall driva de statliga flygplatserna, flygtrafiktjänsten

och annan verksamhet som har koppling till affärsverksamhet. Det är

angeläget, anför regeringen, att uppdelningen genomförs i syfte att undanröja

dagens situation där myndigheten kontrollerar sig själv.

Efter ett beslut

av riksdagen kommer detaljerade studier att göras av bl.a. ekonomi,

organisation och ledningsform. Den nya organisationen förväntas kunna träda

i kraft tidigast den 1 januari 2005. Regeringen anför vidare att bildandet

av en ny luftfartsmyndighet inte hindrar att regeringen i framtiden utreder

om en trafikslagsövergripande inspektionsmyndighet bör bildas.

Motionsförslag

Det

nya regelverket om sjöfartsskydd föranleder ett åtskiljande av

sjöfartsinspektionen från Sjöfartsverket, hävdas i motion 2002/03:T17 av Johnny

Gylling m.fl. (kd). Riksdagen bör rikta ett uttalande till regeringen av

denna innebörd, anser motionärerna.

Ansvaret för säkerhet och tillsyn

inom den svenska sjöfarten har under senare år varit föremål för betydande

diskussion och kritik, anför de. Att genomföra en självständig ställning

för sjöfartsinspektionen är mycket viktigt för sjösäkerhet och sjöfartsskydd.

Motionärerna kritiserar regeringen för senfärdighet när det gäller att

gripa sig an den organisatoriska bristfälligheten. De anser också att

regeringens avsikt att lösa problemet enbart genom ändring i instruktionen

för Sjöfartsverket är otillräcklig. Den renodling av verksamheterna som

behövs för att eliminera målkonflikter - konflikter mellan

producerande/affärsdrivande verksamheter och sektorsuppgifter såsom

säkerhetsfrågor

och tillsyn - förutsätter att sjöfartsinspektionen inrättas som en

självständig myndighet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar

att det nya regelverket om sjöfartsskydd innebär att ett stort antal

uppgifter läggs på staten. Samtidigt har den enskilda staten frihet att

ordna ansvarsfrågorna på det sätt som bedöms vara mest lämpligt, förutsatt

att staten fullgör sina uppgifter.

Såsom regeringen anför finns det flera

aspekter på införandet av det nya regelverket som behöver klargöras. I

den nu framlagda propositionen anmäls att dessa frågor kommer att behandlas

under det fortsatta arbetet med genomförandet. Detta gäller såväl

ansvarsförhållanden mellan berörda myndigheter som hur det ekonomiska

ansvarstagandet skall fördelas.

Våren 2001 behandlade utskottet frågan om en

uppdelning av Sjöfartsverkets två delar i en produktionsdel och en

myndighetsdel. Därvid framhöll utskottet att regeringen borde vidta åtgärder

för att i lagstiftningen stärka sjöfartsinspektionens ställning. Utskottet

har därefter våren 2003 i samband med behandlingen av ny lagstiftning om

fartygssäkerhet noterat att regeringen inte hade beaktat riksdagens beslut

två år tidigare. Utskottet bekräftade mot denna bakgrund sitt tidigare

ställningstagande genom att framhålla att det var angeläget att frågan om

ett tydliggörande av sjöfartsinspektionens uppgifter snarast fick en

lösning.

Utskottet konstaterar att regeringen inte heller i den nu aktuella

propositionen har berört frågan. Enligt vad utskottet har inhämtat bereds

dock frågan inom Regeringskansliet i avsikt att bl.a. genomföra en ändring

i instruktionen för Sjöfartsverket före årsskiftet 2003/04. Vidare noterar

utskottet att regeringen i årets budgetproposition anför att bildandet av

en ny luftfartsmyndighet inte hindrar att regeringen i framtiden utreder

om en trafikslagsövergripande inspektionsmyndighet bör bildas. Utskottet

finner det anmärkningsvärt att regeringen ännu inte har vidtagit de

åtgärder avseende sjöfartsinspektionens tillsyn som riksdagen - på förslag

av ett enigt trafikutskott - beslutade om våren 2001 och bekräftade våren

2003. Mot denna bakgrund vill utskottet understryka vikten av att regeringen

i anslutning till den aviserade propositionen med förslag till lagstiftning

om sjöfartsskydd återkommer i frågan om sjöfartsinspektionens ställning

i syfte att skapa en klarare rollfördelning. Med vad utskottet nu har

anfört förutsätts syftet med motionen - nämligen att eliminera upplevda

rollkonflikter mellan å ena sidan produktionsverksamhet och å andra sidan

myndighetsuppgifter, såsom normgivning och tillsyn - bli tillgodosett.

Utskottet

är dock inte berett att på föreliggande beslutsunderlag frångå tidigare

uppfattning och nu förorda att en ny, helt självständig myndighet inrättas

för sjöfartsinspektion. Detta är en fråga som kräver överväganden vad

gäller bl.a. avgränsning av uppgifter och finansieringsförutsättningar.

Därtill kommer möjligheten, såsom regeringen också anger i budgetpropositionen,

att i stället skapa en gemensam, övergripande inspektionsmyndighet för

transportområdet. Med hänvisning till det anförda är utskottet inte nu

berett att vidta någon åtgärd med anledning av motion 2002/03:T17 (kd);

den avstyrks därmed.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden

har föranlett följande reservation. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

Sjöfartsinspektionens ställning, punkt 2 (kd, c)

av Johnny Gylling

(kd) och Sven Bergström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att

förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i reservationen.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:T17.

Ställningstagande

Såsom

anförs i motion 2002/03:T17 av Johnny Gylling m.fl. föranleder det nya

regelverket om sjöfartsskydd att sjöfartsinspektionen åtskiljs från

Sjöfartsverket.

Ansvaret för säkerhet och tillsyn inom den svenska sjöfarten

har under senare år varit föremål för betydande diskussion och kritik.

Det finns inga skäl att tro att de otydligheter som råder på myndighetssidan

har underlättat och påskyndat genomförandet av det nya internationella

regelverket. Dessa organisatoriska bristfälligheter, som regeringen

underlåtit att gripa sig an, bör inte längre tillåtas sinka arbetet med

sjösäkerhet och sjöfartsskydd.

Sjöfartsinspektionens ställning är en

mycket viktig säkerhetsfråga. Trots det har den givits en summarisk

behandling av regeringen. Något sådant förtydligande har regeringen fortfarande

inte, efter mer än två år, lyckats åstadkomma. Under våren 2003 har

regeringen på sedvanligt förhalande manér i sjösäkerhetspropositionen anfört

att frågan, huruvida inspektionens självständighet behöver markeras,

"kräver ytterligare utredning". Enligt regeringen skulle en

tillräcklig

förändring av Sjöfartsverkets organisation i sådana fall inte kräva en

ändring genom lag, utan kunna åstadkommas genom enbart ändring i förordningen

med instruktion för Sjöfartsverket.

Vi konstaterar att regeringen alltså

anser sig veta bättre än riksdagen vad som behövs i fråga om organisatorisk

tydlighet och självständighet. Vi vill därför upprepa det ställningstagande

trafikutskottet gjorde i maj 2003 med anledning av sjösäkerhetspropositionen:

"Utskottet anser att det är angeläget att frågan om sjöfartsinspektionens

uppgifter snarast får en lösning."

Vi finner regeringens ambition, att

på sin höjd lösa problematiken genom ändrad instruktion för Sjöfartsverket,

otillräcklig. Den renodling av verksamheterna som behövs för att eliminera

målkonflikter - konflikter mellan producerande/affärsdrivande verksamheter

och sektorsuppgifter såsom säkerhetsfrågor och tillsyn - förutsätter att

sjöfartsinspektionen blir en självständig myndighet.

Mot den nu angivna

bakgrunden föreslår vi att riksdagen tar detta tillfälle i akt, när beslut

fattas om att godkänna förändringar i SOLAS-konventionen samt ISPS-koden,

och tillkännager för regeringen att sjöfartsinspektionen bör skiljas från

Sjöfartsverket.

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition

2002/03:124 Sjöfartsskydd:

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

ändringarna i SOLAS-konventionen kapitel V och XI-1, det nya kapitel XI-2

i SOLAS-konventionen samt den internationella koden om skydd av fartyg

och hamnanläggningar (ISPS-koden).

Motion väckt med anledning av prop.

2002/03:124

2002/03:T17 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att

ändringarna i SOLAS-konventionen samt ISPS-koden föranleder ett åtskiljande

av sjöfartsinspektionen från Sjöfartsverket.