Bet. 2003/04:TU6

Trafikutskottets betänkande

2003/04:TU6

Fordonsfrågor

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 32 motionsyrkanden om olika fordonsrelaterade

frågor. Det gäller bl.a. fordonsbesiktning, utrustningskrav, fordonsskyltning

och vissa trafikregler men också ärenden om förarprövning och vissa

parkeringsfrågor.

Utskottet välkomnar det reform- och utvecklingsarbete som pågår inom

fordonsområdet i syfte att bl.a. förbättra trafiksäkerheten. När det gäller

bestämmelser för släpvagnsekipage föreslår utskottet ett tillkännagivande

om behovet av att utveckla ett regelverk som främjar utveckling av

ändamålsenliga och trafiksäkra transporter. Utskottet förutsätter vidare att

trafiksäkerhetseffekter av den snabba framväxten av s.k. fyrhjulingar i

trafiken registrerade som bl.a. motorcyklar och terrängskotrar uppmärksammas

inom ramen för pågående utredningsarbete.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår flertalet motionsförslag med

hänvisning främst till pågående beredningsarbete, förutsatt uppföljningsarbete

och den beslutsordning som råder inom fordonsområdet. I betänkandet finns

åtta reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs under Utskottets

överväganden föreslår utskottet att riksdagen fattar följande beslut:

1. Avreglering av fordonskontrollen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T220, 2002/03:T250, 2002/03:T293,

2002/03:T298 yrkande 4 i denna del, 2003/04:T431 och 2003/04:T562 yrkande

3 i denna del.

Reservation 1 (m, fp, kd)

2. Avreglering av förarprövning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T298 yrkande 4 i denna del och

2003/04:T562 yrkande 3 i denna del.

Reservation 2 (m, fp, kd)

3. Besiktning av släp och äldre fordon

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T461 yrkande 2 och 2002/03:T467

yrkande 2.

4. Regelverk för fordonsvikter

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför

om utveckling av ändamålsenliga regler för släpvagnsekipage. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:T524 och 2003/04:T374 och avslår

motionerna 2002/03:T348 yrkande 6, 2003/04:T216 och 2003/04:T454 yrkande

8.

Reservation 3 (m, fp)

5. Registerhållningsavgift

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:T217 och 2003/04:T337.

Reservation 4 (m, kd, c)

6. Chipstrimning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ377 yrkande 9, 2003/04:T298 yrkandena

1 och 2 och 2003/04:T563 yrkande 3.

7. Fyrhjulingar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:T385 och 2003/04:T454 yrkandena 12

och 13.

8. Fordonsskyltning

Riksdagen avslår motion 2003/04:T324.

Reservation 5 (m)

9. Felparkeringsavgifter m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T216 och 2002/03:T228.

Reservation 6 (m)

10. Motorcykel i kollektivkörfält

Riksdagen avslår motion 2002/03:T523.

Reservation 7 (kd)

11. Vinterdäck

Riksdagen avslår motion 2003/04:T403.

12. Identifiering av fordonsförare

Riksdagen avslår motion 2002/03:T300 yrkande 19.

13. Övergivna fordon

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T404 och 2003/04:T413 yrkande 1.

Reservation 8 (kd, c)

14. Översyn av fordonslagstiftningen m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:T528.

15. Motorcykelbelysning

Riksdagen avslår motion 2002/03:T222.

Stockholm den 17 februari 2004

På trafikutskottets vägnar

Claes Roxbergh

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Claes Roxbergh (mp),

Carina Moberg (s), Elizabeth Nyström (m), Jarl Lander (s), Erling Bager

(fp), Krister Örnfjäder (s), Johnny Gylling (kd), Claes-Göran Brandin (s),

Jan-Evert Rådhström (m), Runar Patriksson (fp), Sven Bergström (c),

Kerstin Engle (s), Björn Hamilton (m), Mikael Johansson (mp), Börje Vestlund

(s), Karin Thorborg (v) och Lennart Klockare (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas 32 motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden hösten 2002 samt hösten 2003. Förslagen berör en rad olika

fordonsrelaterade frågor som bl.a. fordonsbesiktning, utrustningskrav,

fordonsskyltning och vissa trafikregler men också ärenden om förarprövning

och vissa parkeringsfrågor.

I beredningen av förslagen har utskottet haft sammanträffanden med

företrädare för AB Svensk Bilprovning. Företrädare för utskottet har vidare

haft ett sammanträffande med ATV-leverantörernas förening (branschförening

för fyrhjuliga fordon). En skrivelse i ärendet har vidare inkommit från

SMC Stockholm om användning av motorcykel i kollektivkörfält.

Utskottets överväganden

Avreglering av fordonskontrollen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår yrkanden i sex motioner (m, fp, kd) om avreglering av

fordonskontrollen. Utskottet hänvisar till tidigare ställningstaganden om

att intresset av att främja en hög trafiksäkerhet, en god miljö och en

regional balans talar för en fortsatt ensamrätt för AB Svensk Bilprovning

att utföra kontrollbesiktningar. Jämför reservation 1 (m, fp, kd).

Bakgrund

Periodisk kontrollbesiktning är obligatorisk för de flesta motordrivna

fordon och släpfordon. Det huvudsakliga syftet med besiktningen är att

kontrollera att beskaffenhet och utrustning hos ett fordon som är i bruk

uppfyller föreskrivna krav i fråga om trafiksäkerhet och miljö.

AB Svensk Bilprovning (Bilprovningen) är ett av tre besiktningsorgan som

har ensamrätt att utföra kontrollbesiktning. Bilprovningen, som bildades

år 1963, har som huvudsaklig verksamhet att utföra obligatorisk kontroll-

och registreringsbesiktning av motorfordon och andra i lagen preciserade

fordon såsom släpfordon och traktorer som utgörs av ombyggda bilar.

Bilprovningen samägs av staten, motorbranschens organisationer och

bilförsäkringsföretagen. Statens ägarandel är 52 %.

Förutom kontrollbesiktning bedriver Bilprovningen viss konkurrensutsatt

verksamhet; denna är avgränsad genom att den bedrivs i dotterbolag.

Inkomster från monopolverksamheten får inte användas inom den konkurrensutsatta

verksamheten.

Vid Bilprovningens 177 besiktningsstationer utfördes ca 5,5 miljoner

besiktningar år 2003, vilket är en ökning med 4 %. Det totala antalet

underkända fordon minskar, men fortfarande underkänns var tredje personbil

med krav på efterkontroll. Den genomsnittliga s.k. väntetiden var år 2003

i genomsnitt 30 dagar med en högsta notering under november månad på 40

dagar (med väntetid avses den första dag i en sammanhängande fyraveckorsperiod

som har minst 10 % ledigt i de utlagda tiderna). År 2003 uppgick koncernens

omsättning till ca 1,5 miljarder kronor att jämföra med ca 1,4 miljarder

kronor året dessförinnan.

Tidigare behandling i riksdagen

Förslag om att avreglera Bilprovningens monopol har behandlats vid ett

flertal tillfällen under de senaste åren. I betänkande 2000/01:TU14 anförde

utskottet att riksdagens beslut från 1996, att behålla Bilprovningens

monopol på fordonskontroll, skulle ligga fast. Med anledning av utskottets

betänkande gjorde dock riksdagen fyra tillkännagivanden till regeringen.

Tyngdpunkten i Bilprovningens effektivitetsmätningar borde enligt riksdagen

ligga på jämförelser mellan stationer. Vidare borde SWEDAC:s tillsynsansvar

för Bilprovningens verksamhet ses över. Bilprovningens konkurrensutsatta

verksamhet borde avgränsas genom en förbättring av bolagets underlag för

kostnadsfördelning och prissättning. Slutligen anslöt sig riksdagen till

ett förslag från Riksdagens revisorer om att ägarstyrningen i bolaget

borde utvecklas.

Frågan om Bilprovningen behandlades även året därpå då utskottet i betänkande

2001/02:TU13 Fordonslag m.m. vidhöll att riksdagens beslut hösten 1996 om

att Bilprovningens monopol i fråga om kontrollbesiktningar skulle ligga

fast. Trafikutskottet anförde att en omreglering av kontrollbesiktningen

inte får leda till att trafiksäkerheten, miljön eller servicen försämrades

eller till att kostnaderna ökade. Utskottet menade att intresset av att

främja en hög trafiksäkerhet, en god miljö och en regional balans talade

för en fortsatt ensamrätt för AB Svensk Bilprovning att utföra

kontrollbesiktningar. I likhet med regeringen underströk utskottet vikten av att

verksamheten uppnådde minst samma kravnivå som gällde för övriga aktörer

på provnings- och kontrollmarknaden.

Motionsförslag

I motion 2002/03:T220 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (båda m)

föreslås att AB Svensk Bilprovnings monopol på kontrollbesiktning av fordon

avvecklas. En avveckling av Bilprovningens monopol skulle komma konsumenterna

till godo i form av ökad service och bättre kvalitet. För att undvika att

konkurrensen eftersätts i glesbygd föreslås i motionen att befintliga

bilverkstäder skall kunna ackrediteras.

Cristina Husmark Pehrsson (m) menar i motion 2002/03:T250 att AB Svensk

Bilprovning har utvecklat sin verksamhet på ett sådant sätt att man på

ett osunt sätt konkurrerar med privata företag både på den svenska och

den utländska marknaden. Motionären anser att AB Svensk Bilprovnings

monopol bör avvecklas och ersättas av ackrediterade verkstäder.

Jan-Evert Rådhström och Elizabeth Nyström (båda m) framhåller i motion

2002/03:T293 att Konkurrensverket i en tidigare granskning kommit fram

till att monopolet på fordonskontroll bör avvecklas. Om fordonskontrollen

avregleras leder detta enligt motionärerna till bättre tillgänglighet och

ökad service. Dessutom skulle AB Svensk Bilprovning med sin stora kunskap

få bättre möjligheter att kunna konkurrera på den internationella marknaden.

De långa kötiderna till Bilprovningen kan få förödande konsekvenser för

näringsidkare menar Anna Grönlund (fp) i motion 2003/04:T431. Motionären

anser att bilverkstäder genom ackreditering bör tillåtas att genomföra

kontrollbesiktning. Ett system byggt på flexibilitet och valfrihet skulle

enligt motionen ge stora fördelar för den enskilde bilägaren.

Även i motion 2002/03:T298 yrkande 4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) föreslås

att AB Svensk Bilprovning bör avregleras. Som ett särskilt skäl anförs

att de långa köerna till Bilprovningen kan påverka yrkesförare genom att

de tvingas ställa av sina fordon och därmed går miste om inkomster.

Motsvarande uppfattning framförs även i motion 2003/04:T562 yrkande 3 av

Erling Bager m.fl. (fp).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat frågan om AB Svensk

Bilprovnings verksamhet och då vidhållit att riksdagens beslut hösten

1996 om att Bilprovningens monopol i fråga om kontrollbesiktningar bör

ligga fast. Utskottet har i dessa sammanhang anfört att intresset av att

främja en hög trafiksäkerhet, en god miljö och en regional balans talade

för en fortsatt ensamrätt för AB Svensk Bilprovning att utföra

kontrollbesiktningar.

Utskottet anser att det inte heller nu har framkommit skäl som ger anledning

till ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. I sammanhanget

kan utskottet erinra om att Bilprovningen erbjuder bland de lägsta priserna

i Europa för besiktning. Vidare kan nämnas att Bilprovningen vidtagit en

rad åtgärder för att komma till rätta med tidigare köproblem. Det gäller

bl.a. förlängda öppettider och nya bokningsrutiner där bl.a. personbilsägare

erbjuds en reserverad plats i samband med kallelsen till besiktning.

Sammantaget gör därmed Bilprovningen den bedömningen att man numera har en

god förmåga att hantera sin kundtillströmning.

Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att förorda en avreglering av

Bilprovningens ensamrätt att utföra kontrollbesiktningar. Motionerna

2002/03:T220 (m), 2002/03:T250 (m), 2002/03:T293 (m), 2002/03:T298 (fp)

yrkande 4 i denna del, 2003/04:T431 (fp) samt 2003/04:T562 (fp) yrkande

3 i denna del avstyrks därför.

Avreglering av förarprövning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser det angeläget att förarprövningen genomförs i former som

tryggar en god trafiksäkerhet samtidigt som höga krav på service och

kundanpassning uppnås. Utskottet avstyrker mot bl.a. denna bakgrund

motionsförslag (fp) om avreglering av förarprövningen. Jämför reservation 2

(m, fp, kd).

Bakgrund

Vägverket är den myndighet som har till uppgift att utföra kunskapsprov

och körprov för utfärdande av körkort. Enligt Vägverkets författningssamling

(2001:52) kan förordnanden att förrätta förarprov även genomföras vid

gymnasieskola, fristående gymnasieskola och komvux samt vid Försvarsmakten.

Tidigare behandling i riksdagen

Våren 2003 behandlade utskottet ett antal motionsyrkanden om hantering av

körkortsärenden (bet. 2002/03:TU4 Trafiksäkerhet). Utskottet konstaterade

att handläggningstiderna hade förbättrats under år 2002, men att de

fortfarande var långa. Utskottet erfor att Vägverket hade vidtagit ett

flertal åtgärder för att avhjälpa den besvärande situationen. Vad gällde

den av motionärerna förordade lösningen om avreglering av förarprövningen

kunde utskottet dock inte se hur en sådan åtgärd skulle kunna avhjälpa

situationen. Tvärtom befarades att en avreglering skulle kunna ge klara

nackdelar för såväl trafiksäkerhet som effektivitet. Motionsförslagen

avstyrktes följaktligen.

Motionsförslag

Folkpartiet förordar i motionerna 2002/03:T298 yrkande 4 av Lars Leijonborg

m.fl. och 2003/04:T562 yrkande 3 av Erling Bager m.fl. att förarprövningen

vid Vägverket konkurrensutsätts. De som skall köra upp för körkort får

ibland vänta alltför länge på en uppkörningstid. Motionärerna föreslår

ett system där vissa trafikskolelärare licensieras för att genomföra

förarprov.

Utskottets ställningstagande

Utskottet uppmärksammar att Vägverket under de senaste åren vidtagit flera

åtgärder i syfte att förkorta köerna till kunskapsprov och körprov.

Åtgärderna har bl.a. varit inlåning av militära förarprövare och utlåning

av trafikinspektörer mellan kontor. Fler assistenter har vidare utbildats

för att kunna utföra kunskapsprov samtidigt som rekrytering och utbildning

av trafikinspektörer har koncentrerats till storstadsområden. Under 2003

har medelväntetiden för körprov minskat från 39 dagar 2002 till 30 dagar

och för kunskapsprov från 34 dagar 2002 till 23 dagar. Efterfrågan på

kunskapsprov har dock ökat under året, förmodligen på grund av ett ökat

antal omprov.

Utskottet konstaterar att positiva effekter i form av kortare väntetider

har redovisats framför allt i Stockholmsområdet. Variationen i kötid mellan

olika platser i landet är dock fortfarande stor och är som regel längst

i storstadsregionerna. Från Vägverkets sida är målet att kötiden för

respektive prov inte skall uppgå till mer än tre veckor. Utskottet har

vidare erfarit att Vägverket söker finna nya former för att utveckla

förarprovet med bl.a. projektet "Släcka 2:an". Det innebär att körprovet

delas upp i olika moment. Underkänns eleven på ett moment skall denna

kunna göra omprov på just detta moment på en trafikskola, detta i likhet

med hur det fungerar med Bilprovningen där vissa moment som underkänts

kan kontrolleras och sedermera godkännas av auktoriserade verkstäder.

Försök kommer att påbörjas under våren 2004 med utvalda trafikskolor.

Utskottet anser det angeläget att förarprövningen genomförs i former som

tryggar en god trafiksäkerhet samtidigt som höga krav på service och

kundanpassning uppfylls. Utskottet välkomnar därför Vägverkets pågående

arbete med att förändra förarprovet och förkorta kötiderna för förarprov.

Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att förorda en avreglering

av förarprövningen. Följaktligen avstyrks motionerna 2002/03:T298 yrkande

4 (fp) och 2003/04:T562 yrkande 3 (fp) i nu behandlade delar.

Besiktning av släp och äldre fordon

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslag (kd, c) om färre besiktningstillfällen

för besiktning av släp och äldre fordon. Utskottet hänvisar till att

motionsförslagen nyligen har tillgodosetts genom beslut om utglesning av

intervallet för besiktning av berörda fordonstyper.

Bakgrund

Fram till den 1 januari 2004 gällde för bildragna släpvagnar med en

totalvikt av högst 3,5 ton och motorcyklar att de skulle kontrollbesiktigas

senast ett år efter den månad då föregående fullständiga kontrollbesiktning

utfördes om mer än tio år har förflutit sedan fordonet första gången togs

i bruk (enligt 9 kap. 5 § fordonsförordningen 2002:925).

Från och med den 4 april 2004 skall bildragna släpvagnar med en totalvikt

av högst 3,5 ton och motorcyklar kontrollbesiktigas första gången senast

fyra år efter den månad då fordonet första gången togs i bruk, och därefter

senast två år efter den månad då föregående fullständiga kontrollbesiktning

utfördes.

Motionsförslag

Lars Gustafsson (kd) och Sven Bergström (c) framhåller i motion 2002/03:T461

yrkande 2 att det har blivit allt vanligare att renovera äldre släp,

framför allt husvagnar och i vissa fall lastbilssläp för att visa upp i

samband med rallyn, utställningar och träffar. Dessa släp är i likhet med

de fordon som drar dem varsamt renoverade, väl omskötta och används ytterst

lite. Därför borde veteranfordon och släp, äldre än 30 år, som inte används

i yrkesmässig trafik, bussar eller släp inrättade för personbefordran

besiktigas vartannat år. Motsvarande förslag redovisas i motion 2002/03:T467

yrkande 2 av Annika Qarlsson (c).

Utskottets ställningstagande

Regeringen har som redovisats i bakgrundsbeskrivningen nyligen fattat

beslut om utglesning av intervallet vid besiktning av motorcyklar, lätta

släp och vissa husvagnar. Utskottet konstaterar därmed att yrkandena i

motionerna 2002/03:T461 yrkande 2 (kd och c) samt 2002/03:T467 yrkande 2

(c) tillgodoses. Utskottet förutsätter vidare att fortsatta överväganden

kan komma att göras om utglesning av besiktningsintervallernas längd för

olika fordonskategorier under förutsättning att inga negativa

trafiksäkerhetseffekter uppstår. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund berörda

motionsförslag.

Regelverk för fordonsvikter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser det viktigt att regelverket kring fordonsvikter främjar

en utveckling mot säkra transporter. Utskottet anser att Sverige inom

ramen för EU-samarbetet aktivt bör verka för utvecklingen av ändamålsenliga

fordons- och körkortsregler. Särskild uppmärksamhet bör här riktas mot

regleringen av att släpvagnars totalvikt inte får vara högre än bilens

tjänstevikt. Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna

vad utskottet anfört i frågan. Utskottet föreslår mot denna bakgrund att

riksdagen när det gäller regelverket för släpvagnsvikter delvis bifaller

två motionsförslag (s) och avslår tre motionsförslag (m, c). Jämför

reservation 3 (m, fp).

Bakgrund

Regler för släpvagnskombinationer återfinns i två lagstiftningsområden

dels fordonslagstiftningen, dels körkortslagstiftningen. Gränserna för

hur tunga ekipage som får framföras med B-körkort är gemensamma i EU och

styrs av rådets direktiv 91/439/EEG. Med körkort behörighet B får en förare

framföra en personbil med en totalvikt av högst 3,5 ton, eller lätt lastbil

och ett till sådan bil kopplat lätt släpfordon. Med behörighet C får en

förare framföra tung lastbil, eller personbil med en totalvikt över 3,5

ton och ett till sådan bil kopplat lätt släpfordon. Regelverket innebär

vidare att för körkortsbehörighet B får en släpvagn med en totalvikt på

högst 750 kg dras. Väger släpvagnen mer än 750 kg får släpvagnens totalvikt

inte vara högre än bilens tjänstevikt. Dessutom krävs att släpvagnens och

bilens sammanlagda totalvikt inte överstiger 3 500 kg.

Tidigare behandling i riksdagen

Utskottet behandlade regelverket för fordonsvikter våren 2001 i betänkande

2000/01:TU9 Fordonsfrågor m.m. Vid detta tillfälle instämde utskottet i

vad motionärerna hade påtalat om att utvecklingen av fordon har förändrat

sammansättningen av fordonsparken och därmed möjligheterna att dra släpvagnar.

Utvecklingen mot mindre och mer energisnåla fordon med god prestanda

hade också enligt utskottet inneburit att regeln om att släpvagnens

totalvikt inte får vara högre än bilens tjänstevikt ibland upplevs som en

begränsning.

Utskottet framhöll mot denna bakgrund att det var viktigt att regelverket

för fordonsvikter främjar en utveckling av ändamålsenliga och trafiksäkra

transporter och ansåg det angeläget att de aktuella bestämmelserna följs

upp med hänsyn till den fordonstekniska utvecklingen och nya forskningsrön.

Utskottet förutsatte vidare att Vägverket inom ramen för sitt sektorsansvar

skulle ta initiativ till en översyn av bestämmelserna om fordonsvikter.

Vidare hänvisade utskottet även till en motsvarande översyn inom EU av

rådande regelverk. Utskottet utgick också från att Sverige aktivt skulle

verka inom EU för utvecklingen av ändamålsenliga fordons- och körkortsregler.

Motionsförslag

Reglerna för bil- och släpvagnskombinationer är föråldrade och inte

anpassade till moderna fordon anser Elizabeth Nyström m.fl. (m) i motionerna

2002/03:T348 yrkande 6 och 2003/04:T454 yrkande 8. Trafiksäkerheten

äventyras enligt motionärerna när en förare tvingas använda en mindre bil

för att dra ett släp för att undvika att överskrida totalvikten 3 500 kg

för B-körkort.

I motion 2002/03:T524 av Christina Axelsson och Eva Arvidsson (båda s)

förordas att reglerna för släpvagnskombinationer ändras så att de anpassas

till de moderna och säkrare fordon som finns i dag. Att en förare väljer

en mindre bil vars tjänstevikt tillsammans med släpets vikt understiger

gränsen för vad en förare får framföra med B-körkort är en säkerhetsrisk

som står helt i motsats till nollvisionen i trafiken.

Viktbegränsningen för B-körkort gjordes enligt Johan Linander (c) i motion

2003/04:T216 för ett antal år sedan då bilar inte var lika tunga som i

dag. Detta får till följd att många nytillverkade bilar, som har en

totalvikt på över 2 500 kg, inte kan dra t.ex. husvagnar eller hästsläp.

Motionären föreslår därför att gränsen för ett fordon med släps sammanlagda

vikt höjs.

Rolf Lindén och Gunilla Carlsson i Hisings Backa (båda s) anser i motion

2003/04:T374 att det är viktigt med en översyn och en förändring av dagens

viktgränser för släpvagnskombinationer. I likhet med andra motionärer i

ärendet menar de att dagens regelverk inte är anpassat efter moderna bilar

och att valet av en mindre bil för att klara gränsen på 3 500 kg kan betyda

sämre bromssystem och minskad stabilitet i bilen, vilket leder till sämre

trafiksäkerhet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att utvecklingen av fordonsparken delvis har förändrat

förutsättningarna för att dra släpvagnar. Utvecklingen mot mindre och mer

energisnåla fordon med god prestanda har inneburit att regeln om att

släpvagnens totalvikt inte får vara högre än bilens tjänstevikt ibland

upplevs som en besvärande begränsning. Samtidigt finns önskemål om att

höja den sammanlagda viktgränsen på 3 500 kg.

Utskottet anser för egen del att det är viktigt att regelverket för

fordonsvikter främjar en utveckling av ändamålsenliga och trafiksäkra

transporter. Därför är det angeläget att de aktuella bestämmelserna följs

upp med hänsyn till den fordonstekniska utvecklingen och nya forskningsrön.

Utskottet är inte nu berett att ta något initiativ för att ompröva den

sammanlagda viktgränsen på 3,5 ton. Denna bestämmelse vilar på ett

internationellt regelverk och har utformats efter bl.a. trafiksäkerhetskrav

och de risker som är förknippade med tunga fordonsekipage. Däremot anser

utskottet det angeläget med fortsatta överväganden kring regleringen om

att släpvagnens totalvikt inte får vara högre än bilens tjänstevikt.

Utskottet förutsätter därför att denna fråga behandlas inom ramen för det

fortsatta arbetet och att Sverige aktivt verkar inom EU för utvecklingen

av ändamålsenliga fordons- och körkortsregler. Vad som nu anförts om

utveckling av ändamålsenliga regler för släpvagnsekipage bör av riksdagen

ges regeringen till känna.

Utskottet bifaller mot denna bakgrund delvis motionerna 2002/03:T524 (s)

och 2003/04:T374 (s) samt avslår motionerna 2002/03:T348 yrkande 6 (m),

2003/04:T216 (c) samt 2003/04:T454 yrkande 8 (m).

Registerhållningsavgift

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motionsförslag (m, c) om slopad registerhållningsavgift.

Jämför reservation 4 (m, kd, c).

Bakgrund

Registerhållningsavgift tas sedan den 1 oktober 2001 ut för alla registrerade

fordon. Avgiften tas ut även av fordon som är skattebefriade, t.ex.

veteranfordon, räddningsfordon, diplomatfordon samt jordbrukstraktorer.

Avgiften är på 35 kr per år för flertalet fordonsslag. För bl.a. moped

klass I tas en engångsavgift ut om 80 kr. Intäkterna från avgiften går

till att upprätthålla ett register över registrerade fordon. I dag är det

kostnadsfritt att anmäla ägarbyte samt att ställa av eller på fordon.

Motionsförslag

Registerhållningsavgiften bör avskaffas enligt Jeppe Johnsson och Ulla

Löfgren (båda m) i motion 2003/04:T217. Då avgiften på 35 kr per år

förmodligen inte ens täcker Vägverkets administrationskostnad torde det

handla om en förlustaffär för staten som också drabbar den enskilde

fordonsägaren, oftast små företag, i form av onödig administration.

I motion 2003/04:T337 av Birgitta Carlsson och Jan Andersson (båda c)

föreslås att den årliga registerhållningsavgiften ersätts med en engångsavgift

som lämpligen tas ut vid nyinköp av fordon. Därmed anges att man kan

reducera Vägverkets kostnader och samtidigt minska byråkratin för många

fordonsägare och företagare.

Utskottets ställningstagande

Enligt vad utskottet erfarit beräknar Trafikregistret kostnaderna för att

administrera registerhållningen för fordon till 35 kr. Överrensstämmelse

synes därmed råda med regelsystemet för statens uttag av avgifter som

föreskriver att avgiften inte får vara högre än den faktiska kostnaden.

Med

hänvisning till det anförda är utskottet inte berett att vidta någon åtgärd

med anledning av de behandlade motionsyrkandena. Följaktligen avstyrks

motionerna 2003/04:T217 (m) och 2003/04:T337 (c).

Chipstrimning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser det angeläget att arbetet med att bereda frågan om

certifiering av lämpliga fordonskomponenter sker skyndsamt. Utskottet föreslår

mot denna bakgrund att riksdagen avslår tre motionsförslag (kd) om

certifiering av chipstrimning.

Bakgrund

Den elektroniska utvecklingen inom fordonsområdet har skapat nya möjligheter

att utrusta fordon med avancerad elektronik för t.ex. bränsleinsprutning,

avgasrening och trimning. Chipstrimning innebär normalt att man byter ut

eller omprogrammerar ett datachip i motorns elektroniska styrenhet. Metoden

används främst för att öka fordonets prestanda men den kan även användas

för att sänka bränsleförbrukningen samt i vissa fall för att möjliggöra

övergång till andra bränslen. Chipstrimning innebär ett ingrepp i det

typgodkända fordonsutförandet. Det innebär att fordonet efter trimningen

skall registreringsbesiktigas.

Tidigare behandling i riksdagen

I betänkande 2000/01:TU9 Fordonsfrågor m.m. gjorde utskottet bedömningen

att IT-utvecklingen innebär nya möjligheter att genom chipstrimning

optimera moderna bilmotorer för att uppnå ökad effektivitet. Konvertering

av fordon till drift med mer miljövänliga drivmedel som etanol kan dessutom

möjliggöras. Samtidigt måste frågor som konsekvenser för motorernas

emissionsegenskaper beaktas för att möjliggöra en hållbar utveckling. Det

gäller även behovet av en effektiv kontroll och ett tryggat konsumentskydd.

Utskottet erfor att Regeringskansliet beredde utredningen Avgasrening

2000. I samband med remissbehandlingen förde olika myndigheter, organ och

företag fram en rad synpunkter och tillförde ytterligare underlagsmaterial.

Det gällde bl.a. att tillskapa ett oberoende certifieringsinstitut för

att främja konkurrens och teknisk utveckling samt för att underlätta

åtgärder för konvertering av traditionella bensinmotorer till drift med

alternativa och mer miljövänliga bränslen.

Enligt utskottets mening var det angeläget med en fortsatt teknisk

fordonsutveckling för att utveckla bilen till ett effektivt och attraktivt

färdmedel och motverka negativa konsekvenser som miljöproblem, trafikolyckor

och förbrukning av fossila naturresurser. För att främja teknikutvecklingen

förutsatte utskottet att regeringen vid sin beredning av utredningen

Avgasrening 2000 övervägde att inrätta ett certifieringssystem,

konverteringstrimning till alternativa och mer miljövänliga bränslen,

försäkringsmässiga

konsekvenser och övriga frågor som tas upp i motionerna. Med hänsyn härtill

och i avvaktan på regeringens ställningstagande ansågs det att något

initiativ från riksdagens sida inte var erforderligt.

Regeringen har därefter i proposition 2001/02:31 Avgasrening m.m. bedömt

att det finns ett behov av bestämmelser om godkännande av reservdelar och

tilläggsutrustning för att öka konkurrensen och möjligheterna för oberoende

tillverkare av avgasreningsutrustning att tillhandahålla utrustning som

kan förbättra avgasreningssystemen. Reglerna måste dock enligt propositionen

arbetas fram inom EU, och Sverige bör i förhandlingsarbetet verka för att

sådana bestämmelser kommer till stånd. I avvaktan på dessa bör det inte

införas särskilda regler i Sverige. Frågor om trimning som inte godkänts

av tillverkaren bör drivas inom ramen för arbetet i EU. För att begränsa

kostnaderna för bilägare och för att förbättra reservdelarna från

miljösynpunkt förordas i propositionen en fortsatt diskussion om certifiering

av sådan utrustning och annan tilläggsutrustning, liksom för reservdelar.

Vidare anges i propositionen att dispensförfarandet i det nuvarande

systemet kan utnyttjas vid eftermontering av tilläggsutrustning som visat

en inte oväsentlig potential att förbättra avgasreningen på befintliga

fordon.

Propositionen behandlades i betänkande 2001/02:MJU6, där miljö- och

jordbruksutskottet instämde i regeringens överväganden när det gäller

konkurrensen och möjligheterna för oberoende tillverkare av

avgasreningsutrustning

att tillhandahålla utrustning som kan förbättra avgasreningssystemen.

Utskottet framhöll vidare att det, bl.a. med beaktande av betydelsen av

samordning inom EU, inte finns skäl att nu införa nationella regler om

godkännande av reservdelar och tilläggsutrustning. I likhet med regeringen

ansåg utskottet att Sverige, med hänsyn till intresset av en ökad konkurrens

på området, inom EU-arbetet bör verka för att certifiering skall kunna

ske av lämpliga komponenter. Vidare ansåg utskottet att det bör uppmärksammas

att det även utan regler om certifiering av reservdelar och tilläggsutrustning

inom det nuvarande systemet finns ett dispensförfarande som kan utnyttjas

vid eftermontering av tilläggsutrustning som visat en inte oväsentlig

potential att förbättra avgasreningen på befintliga fordon.

Motionsförslag

Olle Sandahl (kd) framhåller i motion 2003/04:T298 att det är viktigt att

regeringen är pådrivande i EU om ett införande av gemensam certifiering

av chipstrimning. Kommissionens arbete med godkännandesystem är mycket

komplicerat eftersom det krävs ett godkännande för varje komponent. Frågan

är i dag inte prioriterad av kommissionen och det leder till konkurrensnackdelar

och handelshinder för fristående företag i förhållande till bilproducenter

som är certifierade. Vidare föreslås att en utredning tillsätts för att

undersöka möjligheterna att sänka kostnaderna för dispenser för fordon

med chipstrimning. Chipstrimning kan öka ett fordons prestanda men tekniken

innebär också att många fordon kan utnyttja ett bättre bränsle än det som

fordonet programmerats för.

I motion 2003/04:T563 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) föreslås att det skall

finnas möjligheter till certifiering för företag som sysslar med chipstrimning

om dessa kan verifiera sina resultat och tar sitt ansvar gentemot kunder

och myndigheter. Praktiska prov har visat att begagnade bilar som

chipstrimmats har kunnat påvisa både lägre bensinförbrukning, lägre

utsläppsnivåer

samt högre effektuttag. Motsvarande uppfattning redovisas även i motion

2002/03:MJ377 yrkande 9 av Lars Gustafsson m.fl. (kd).

Utskottets ställningstagande

Som redovisats i bakgrundsbeskrivningen har utskottet tidigare ansett det

vara angeläget med en fortsatt teknisk fordonsutveckling för att utveckla

bilen till ett effektivt och attraktivt färdmedel och motverka negativa

konsekvenser som miljöproblem, trafikolyckor och förbrukning av fossila

naturresurser. Miljö- och jordbruksutskottet har vidare framhållit vikten

av att regeringen bereder frågan om certifiering av lämpliga fordonskomponenter.

Utskottet delar miljö- och jordbruksutskottets uppfattning att Sverige,

med hänsyn till intresset av en ökad konkurrens inom området, bör verka

för att certifiering skall kunna ske av lämpliga fordonskomponenter. Enligt

utskottets mening är det angeläget att det förutsedda beredningsarbetet

sker utan onödig tidsutdräkt. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund

motionerna 2002/03:MJ377 (kd), 2003/04:T298 (kd) och 2003/04:T563 (kd).

Fyrhjulingar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser det viktigt med högt ställda krav på trafiksäkerhet vid

användning av fyrhjuliga motorcyklar och terrängskotrar. Utskottet

förutsätter att den nyligen tillsatta utredningen om särskilda behörighetskrav

för dessa fordon ser över frågan och snarast påtalar eventuella behov av

regelförändringar. Utskottet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen

avslår motionsförslag om särskilda åtgärder för denna fordonskategori (s,

m).

Gällande bestämmelser och tidigare behandling

En s.k. fyrhjuling är ett motorfordon på fyra hjul som kan vara registrerat

som antingen terrängskoter, traktor, motorcykel eller moped. ATV-maskiner

(terränghjulingar) är arbetsredskap som används i terräng och som definieras

som terrängskoter. ATV (All Terrain Vehicle) är ett samlingsnamn på

terränghjulingar. För att framföra en terrängskoter krävs förarbevis.

Fyrhjuliga motorcyklar och terränghjulingar är mycket lika till utseendet

och i vissa fall även när det gäller prestanda. Fyrhjulig motorcykel som

registreras som ett fordon kräver körkort med behörighet B och får framföras

överallt där man får köra med en bil. Vidare finns det terrängskotrar som

registreras som maskiner, det är dels snöskotrar, dels terränghjulingar.

Dessa får endast framföras i terräng enligt särskilda regler och endast

i undantagsfall får den korsa en väg. För att framföra en terränghjuling

krävs förarbevis eller körkort utfärdat före den 1 januari 2000.

De tekniska kraven på fyrhjulig motorcykel har sitt ursprung i ramdirektiv

92/61/EEG typgodkännande av två- och trehjuliga fordon (lag om

vägtrafikdefinitioner 2001:559). Medan reglerna för terrängskotrar återfinns i

maskindirektivet 98/37/EG (AFS 1994:48 Maskiner och vissa andra tekniska

anordningar).

I betänkande 2002/03:TU4 Trafiksäkerhet förutsätter utskottet att regeringen

redovisar sin bedömning vad det gäller dels åtgärder för att förbättra

trafiksäkerheten för terrängskotrar, dels möjligheten att i svensk

lagstiftning särskilja snöskotrar från terränghjulingar med anledning av att

de krav som ställs på föraren av respektive maskintyp, ur ett

trafiksäkerhetsperspektiv, skiljer sig åt i väsentlig utsträckning.

Motionsförslag

Anita Jönsson (s) skriver i motion 2003/04:T385 att det bör finnas separata

förarbevis för terränghjulingar och för snöskotrar. Eftersom det handlar

om två olika fordon som har olika köregenskaper är det en säkerhetsrisk

att examinatorn endast genomför ett teoretiskt prov. Motionären framhåller

också att ATV-maskiner och fyrhjulig motorcykel kan vara förväxlande lika,

varför det kan vara en möjlighet att låta det framgå av registreringsskyltarna

vilken typ av fordon som det handlar om.

Elizabeth Nyström m.fl. (m) efterlyser i motion 2003/04:T454 yrkandena 12

och 13 en översyn av regelverket runt fyrhjuliga motorcyklar. Utbildningarna

för terränghjulingar (ATV-maskiner) och snöskotrar bör separeras och

utbildare som genomför den praktiska undervisningen bör kunna auktoriseras

som examinatorer av Vägverket. I motionen föreslås även att ATV-maskiner

och fyrhjuliga motorcyklar bör kunna separeras från varandra med hjälp av

olikfärgade registreringsskyltar.

Utskottets ställningstagande

Trafikutskottet har tidigare framhållit att kraven på utbildning för

terrängskoter bör höjas för att öka trafiksäkerheten. Regeringen har bl.a.

mot denna bakgrund nyligen tillsatt en utredning om särskilda behörighetskrav

för olika fordonstyper (dir. 2003:105). Utredningen skall enligt sina

direktiv analysera bl.a. regelverket om förarbevis. Utskottet ser det för

sin del som naturligt att även de nu väckta motionsfrågorna om separata

förarbevis och en översyn av regelverket för fyrhjuliga motorcyklar kommer

att övervägas inom ramen för det pågående utredningsarbetet. Med hänsyn

till den snabba utvecklingen på området och vikten av att motverka en

utveckling som kan vara negativ ur trafiksäkerhetssynpunkt är det enligt

utskottets mening angeläget att beredningsarbetet sker skyndsamt.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att något initiativ från

riksdagen inte är erforderligt. Följaktligen avstyrks motionerna 2003/04:T385

(s) och 2003/04:T454 (m) yrkandena 12 och 13.

Fordonsskyltning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser det angeläget att fordonsskyltningen medverkar till högt

ställda trafiksäkerhetskrav. Med hänvisning till pågående beredningsarbete

som har till syfte att införa LGF-skylt för s.k. mopedbilar avstyrks ett

motionsförslag (m) i ärendet. Jämför reservation 5 (m).

Bakgrund

Fordon och fordon med vissa släp som har en begränsad hastighet på 30

eller 40 kilometer i timmen skall vara utrustade med en varningsskylt för

långsamtgående fordon. LGF-skylten har formen av en triangel, röd till

färgen och med reflexer, och den skall vara monterad väl synlig bak på

fordonet. I Vägverkets författningssamling finns föreskrifter för respektive

fordonstyp som skall vara utrustad med en LGF-skylt samt hur den skall

monteras på fordonet.

Motionsförslag

Mot bakgrund av att tidigare planer på att införa LGF-skyltar på s.k.

mopedbilar inte har infriats framhåller Jan-Evert Rådhström och Elizabeth

Nyström (båda m) i motion 2003/04:T324 att det är av största vikt att

riksdagen tar beslut om att införa regler om att även mopedbilar skall ha

LGF-skyltar. Att mopedbilar saknar LGF-skyltar är en trafikfara eftersom

det är svårt för medtrafikanterna att uppfatta att den rör sig i en helt

annan hastighet än vanliga fordon.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser det angeläget att de fordon som trafikerar våra vägar

skall vara utrustade så att de främjar högt ställda krav på trafiksäkerhet.

Enligt vad utskottet erfarit bereds för närvarande frågan om införande

av LGF-skyltar för s.k. mopedbilar. Vägverket har lämnat ett förslag på

införande av LGF-skyltar på mopedbilar till Kommerskollegium. Kommerskollegium

har underställt frågan om förslaget skall anmälas enligt direktiv 98/34/EG

till regeringen. Efter regeringens beslut har Kommerskollegium i början

av år 2004 anmält förslaget till kommissionen. Utskottet välkomnar att en

process nu pågår för att utöka kravet på s.k. LGF-skyltar och förutsätter

att ärendet bereds skyndsamt.

Enligt utskottets mening finns det mot denna bakgrund inte anledning för

riksdagen att ta något initiativ i ärendet. Utskottet avstyrker följaktligen

motion 2003/04:T324 (m).

Felparkeringsavgifter m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motioner (båda m) som behandlar reglerna för

indrivning av bl.a. felparkeringsavgifter och borttagande av registeruppgifter

om felparkering. Utskottet hänvisar till förutsatt beredningsarbete och

gällande regelverk. Jämför reservation 6 (m).

Indrivning av böter och avgifter

I dag kan Sverige enligt nordiska verkställighetslagen (NVL) ta ut böter

för t.ex. hastighetsöverträdelser men inte avgifter för felparkering.

Motionsförslag

I motion 2002/03:T216 menar Anita Sidén och Cecilia Magnusson (båda m)

att staten går miste om stora belopp i form av böter och avgifter från

utländska trafikanter som inte betalar vid t.ex. felparkering och

hastighetsöverträdelser. Motionärerna menar att svensk lagstiftning måste

skärpas så att böter och avgifter kan drivas in på ett mer effektivt sätt

i likhet med vad som gäller i andra länder.

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) anser i motion 2002/03:T228 att regeringen

bör lägga fram ett förslag till förändring i lagstiftningen som gör det

möjligt att ta bort uppgifter om felparkering i de fall där böterna har

erlagts. Enligt motionen kan det inte föreligga något allmän intresse av

att spara uppgifter om felparkering särskilt som förseelsen är att anse

som ringa.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen har tidigare med två tillkännagivanden till regeringen understrukit

vikten av att åtgärder vidtas så snabbt som möjligt i syfte att åstadkomma

ett påföljdssystem som är effektivt även visavi utländska fordonsförare.

Utskottet konstaterar att regeringen mot bl.a. denna bakgrund har aviserat

att en proposition kommer att överlämnas till riksdagen den 17 mars 2004

om antagande av ett rambeslut om ömsesidigt erkännande och verkställighet

och bötesstraff inom Europeiska unionen. I avvaktan på regeringens

proposition och förutsatt riksdagsberedning avstyrks motion 2002/03:T216 (m).

Vad gäller borttagande av uppgifter om felparkering har utskottet tidigare

i betänkande 2001/02:TU10 Trafiksäkerhet m.m. anfört att medborgarnas

rätt att ta del av allmänna handlingar och principerna för arkivering

skall beaktas. Likaså måste hänsyn tas till behovet av information för

rättskipning och förvaltning. Utskottet erinrade om att den som debiterats

felparkeringsavgift skall erlägga avgiften inom föreskriven tid även om

talan förs om undanröjande av betalningsskyldigheten. En omedelbar gallring

skulle därför äventyra möjligheterna till återbetalning av inbetald avgift

om betalningsansvaret har undanröjts av domstol. En sådan konsekvens borde,

enligt utskottets mening, inte accepteras från rättstrygghetssynpunkt.

Mot denna bakgrund avstyrktes ett motionsförslag om borttagande av

registeruppgifter. Några omständigheter som föranleder utskottet att ändra

ståndpunkt har inte framkommit. Motion 2002/03:T228 (m) avstyrks därför.

Motorcykel i kollektivkörfält

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser att avvägningen av vilka fordonskategorier som får utnyttja

kollektivkörfält bäst sker på lokal nivå. Utskottet avstyrker mot denna

bakgrund ett motionsförslag (s) om att införa en nationell reglering om

rätt för motorcyklar att använda kollektivkörfält. Jämför reservation 7

(kd).

Bakgrund

På många vägar in och ut ur stadskärnor, liksom i stadskärnor, finns

körfält för fordon i linjetrafik. Trafikförordningen (1998:1276) reglerar

var olika fordon får framföras på vägbanan. Vid färd på väg skall fordon

föras i det körfält som är längst till höger i färdriktningen och som är

avsett för fordonet.

All reservation av körfält för fordon av linjetrafik sker på kommunal

nivå. På samma sätt beslutar varje kommun respektive länsstyrelse vilka

övriga fordon som, för att underlätta framkomligheten, får framföras i

körfält avsedda för fordon i linjetrafik. Det enda lagstiftningen föreskriver

är sålunda att cykel, moped och fordon som är konstruerade för en hastighet

av högst 40 kilometer i timmen eller som inte får föras med högre hastighet

än 40 kilometer i timmen kan framföras i körfält anvisat för linjetrafik

om vägren saknas eller är olämplig för framfart.

Motionsförslag

Jan Emanuel Johansson (s) uppmärksammar i motion 2002/03:T523 att motorcyklar

på många ställen i landet utestängs från bussfiler på ett omotiverat sätt.

För att öka trafiksäkerheten föreslås därför att motorcyklar ges samma

rättighet att använda bussfilerna som linjelagd busstrafik har.

Utskottets ställningstagande

Förslag om att få använda bussfiler har tidigare framförts bl.a. från

transportföretag, företag som driver beställningstrafik med buss, taxiföretag

och särskilda miljövänliga fordonsgrupper som t.ex. elfordon. Utskottet

anser att avvägningen av vilka fordonskategorier som får använda

kollektivkörfält bäst sker på kommunal nivå enligt principen om att kommunerna

själva bör bestämma över sina egna angelägenheter. Utskottet är därför

inte berett att ta något initiativ med anledning av motion 2002/03:T523

(s). Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

Vinterdäck

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsförslag (s) om att vinterdäck skall vara

standardutrustning i alla bilar. Utskottet hänvisar till att kravet på

användning av vinterdäck endast gäller en del av året.

Bakgrund

Enligt trafikförordningen (1998:1276) skall personbil, lätt lastbil och

buss med en totalvikt av högst 3 500 kg samt släpvagn, som dras av sådant

fordon, vid färd på väg vara försedda med vinterdäck eller likvärdig

utrustning mellan den 1 december och den 31 mars när vinterväglag

råder.

Tidigare behandling i riksdagen

I betänkande 2002/03:TU4 Trafiksäkerhet har utskottet tidigare behandlat

frågan om vinterdäck som standardutrustning vid försäljning av bilar.

Utskottet framhöll därvid att det i fordonskungörelsens 11 § regleras vad

som är obligatorisk utrustning för bilar, t.ex. broms, säkerhetsbälten

och varningstriangel. Kravet på vinterdäck återfinns däremot i

trafikförordningen

(1998:1265) och gäller endast en begränsad del av året. Eftersom kravet

endast gäller en del av året var utskottet inte berett förorda att vinterdäck

skall ingå i standardutrustning av bil vid leverans.

Motionsförslag

Per Erik Granström m.fl. (s) föreslår i motion 2003/04:T403 att det borde

införas krav på att vinterdäck bör vara standardutrustning i alla bilar.

Kraven på trafiksäkerhetsutrustning bör som motionärerna ser det vara

enhetliga oavsett att viss utrustning endast används under viss tid.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare avstyrkt motsvarande motionsförslag om vinterdäck

som standardutrustning vid försäljning av bilar. Utskottet har inte ändrat

uppfattning i frågan. Utskottet vill vidare erinra om att bilar som säljs

under den del av året då vinterdäck är obligatoriskt i många fall är

utrustade med vinterdäck. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet

motion 2003/04:T403 (s).

Identifiering av fordonsförare

Utskottets förslag i korthet

Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att, mot bakgrund av ett

tidigare tillkännagivande från riksdagens sida, inom kort tillsätta en

utredning om ägaransvar vid t.ex. hastighetsöverträdelser. Med hänvisning

till aviserat utredningsarbete avstyrker utskottet ett motionsförslag (v)

om identifiering av förare vid trafikbrott.

Bakgrund

En fordonsägares ansvar skiljer sig beroende på om en överträdelse av en

trafikbestämmelse är kriminaliserad eller inte. Enligt lagen (1976:206)

om felparkeringsavgift har fordonsägaren ansvar för fordonet, oavsett vem

som har gjort sig skyldig till en felparkering. Enligt trafikförordningen

(1998:1276) är ägaren av ett fordon skyldig att se till att fordonet inte

brukas i strid mot förordningens bestämmelser. När någon annan brukar

fordonet gäller dock ägarens ansvar endast vid vissa i förordningen angivna

bestämmelser om fordons- och släpvagnsvikt m.m.

Tidigare behandling i riksdagen

Våren 2003 behandlade utskottet en motion om fordonsägarens ansvar i

samband med hastighetsöverträdelser (bet. 2002/03:TU4 Trafiksäkerhet). I

betänkandet angavs att utskottet såg positivt på den under senare år

utökade automatiska hastighetsövervakningen med kameror. Utskottet framhöll

vidare att det var angeläget att kameraövervakningen fungerade så effektivt

som möjligt för att trafiksäkerhetsvinsterna skulle kunna tas till vara

fullt ut. Enligt utskottets mening var det mot denna bakgrund angeläget

att skyndsamt se över förutsättningarna att förändra ägaransvaret vid

hastighetsförseelser i syfte att effektivisera den automatiska

kameraövervakningen.

Utskottet föreslog därför att riksdagen skulle ge regeringen till känna

vad utskottet anfört om att skyndsamt se över förutsättningarna att

förändra ägaransvaret vid hastighetsöverträdelser. Detta blev också riksdagens

beslut.

Motionsförslag

I motion 2002/03:T300 yrkande 19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) framhålls

att om rätt person skall kunna ställas till svars för trafikbrott krävs

det möjligheter att identifiera föraren. I grannländer har man löst detta

genom att fordonsägaren är skyldig att uppge till vem denne har lånat ut

sitt fordon. En liknande regel bör enligt motionärerna införas i Sverige.

Riksdagens trafikutskott har enligt motionärerna tidigare avsagt sig

sitt ansvar för frågan och förutsatt att regeringen vidtar lämplig åtgärd.

Detta har emellertid inte resulterat i förändrade bestämmelser trots

flera års möjligheter. Mot denna bakgrund föreslås ett tillkännagivande

om att regeringen lägger fram lagförslag som innebär att en fordonsägare

är skyldig att uppge till vem denne har lånat ut sitt fordon.

Utskottets ställningstagande

Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen inom kort att tillsätta en

utredning om ägaransvar vid t.ex. hastighetsöverträdelser. Med hänsyn

till aviserat beredningsarbete avstyrker utskottet motion 2002/03:T300

yrkande 19 (v).

Övergivna fordon

Utskottets förslag i korthet

Med anledning av nyligen beslutade ändringar i lagen om flyttning av fordon

i vissa fall, m.m. och förutsatt uppföljningsarbete inom området avstyrks

två motionsförslag (c). Jämför reservation 8 (kd, c).

Tidigare behandling

Riksdagen har nyligen behandlat regelverket kring flyttning av övergivna

fordon (prop. 2002/03:105, bet. 2003/04:TU2, rskr. 2003/04:8). Lagen

(1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall har därmed förtydligats så

att det klart framgår att cyklar och andra oregistrerade fordon kan flyttas

med stöd av lagens bestämmelser. Riksdagsbeslutet innebär vidare att en

markägares möjlighet att begära att ett fordon flyttas utvidgas till att

gälla även om markägaren inte har förbjudit parkering eller ställt upp

villkor för parkering enligt bestämmelserna i lagen (1984:318) om

kontrollavgift vid olovlig parkering.

Motionerna

Lena Ek och Eskil Erlandsson (båda c) uppmärksammar i motion 2002/03:T404

att det är svårt för privatpersoner som fått en bil placerad på sin mark

att få den bortforslad. Motionärerna föreslår därför att polisen får rätt

att fatta beslut om flyttande av övergivet fordon och att verkställigheten

därefter hanteras av kronofogdemyndigheten.

I motion 2003/04:T413 yrkande 1 av Birgitta Carlsson och Rigmor Stenmark

(båda c) föreslås att lagstiftningen ändras så att polis eller markägare

ges befogenhet att snabbare än i dag transportera bort bilar som lämnats

utefter vägar eller på annan plats i naturen.

Utskottets ställningstagande

Lagstiftningen om flyttning av fordon har nyligen ändrats i syfte att

minska problemet med övergivna fordon i naturen. I samband med riksdagsbeslutet

förutsatte utskottet att en ingående uppföljning skulle ske av den nya

lagstiftningen så att regelsystemet inte får oönskade konsekvenser för

enskilda markägare eller motverkar syftet att effektivisera möjligheten

att forsla bort övergivna fordon.

Utskottet förutsätter att även frågor som gäller de nu aktuella

motionsförslagen kommer att uppmärksammas inom ramen för det förutsedda

uppföljningsarbetet. Utskottet är mot denna bakgrund inte nu berett att vidta

någon åtgärd med anledning av motionsförslagen. Utskottet avstyrker därför

motionerna 2002/04:T404 (c) och 2003/04:T413 (c) yrkande 1.

Översyn av fordonslagstiftningen m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsförslag (s) om översyn av fordonslagstiftningen

och tillsynen av gällande regelverk.

Motionsförslag

Inger Nordlander (s) föreslår i motion 2002/03:T528 en översyn av gällande

lagstiftning för att nå ökad trafiksäkerhet samt renare miljö. Översynen

bör gälla dels regelverket för framförande och uppställning av fordon som

inte är besiktigade, skattade eller försäkrade, dels att kommunerna får

fullt ansvar och befogenhet att kontrollera att lagar och förordningar

följs när det gäller besiktning, betalning av bilskatt samt försäkring av

fordon. Motionären framhåller att bilar som inte är besiktigade på många

år utgör både en trafik- och miljöfara.

Utskottets ställningstagande

Utskottet erinrar om att fordon enligt gällande lagstiftning inte får

användas om de inte är besiktigade, skattade och försäkrade. Det ankommer

på polisen att kontrollera efterlevnaden av gällande regelverk. Utskottet

är inte nu berett att förorda en översyn av gällande fordonslagstiftning

och frågan om en överföring av kontrolluppgifter från statlig till kommunal

nivå. Med anledning härav avstyrker utskottet motion 2002/03:T528 (s).

Motorcykelbelysning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsförslag (m) om ändrade regler för

motorcykelbelysning.

Bakgrund

Sedan år 1999 är det krav på att motorcyklar skall vara utrustade med

hel- och halvljus. Reglerna för användandet av ljus för motorcyklar framgår

av trafikförordningen (1998:1276). Enligt denna förordning får vid färd

på väg med bil, motorredskap klass I, tung terrängvagn, motorcykel eller

moped klass I i stället för halvljus användas annat ljus som är tillräckligt

för att uppmärksamma andra trafikanter på fordonet (3 kap. 71 §). Detta

gäller dock inte vid färd under mörker, i gryning eller skymning eller

när väderleksförhållandena eller andra omständigheter föranleder att

halvljuset behöver vara tänt. I dimma och vid kraftig nederbörd får dimljus

användas i stället för halvljus. Dimljus och halvljus eller annan form av

sidobelysning på fordonet får inte användas samtidigt vid färd under mörker,

i gryning eller skymning eller vid dåliga väderleksförhållanden eller

under andra omständigheter som föranleder att halvljuset behöver vara

tänt. Detta förbud gäller dock inte vid färd med motorcykel under dagsljus.

Motionsförslag

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) föreslår i motion 2002/03:T222 en ändring

av reglerna för användande av dubbla ljus för motorcyklar i syfte att öka

trafiksäkerheten. Motionären hävdar att det trots att motorcyklar i dag

är utrustade med dubbla ljus inte är tillåtet att använda dessa ljus annat

än på dagtid på grund av bländrisk. Mot denna bakgrund förordas en ändring

av reglerna i likhet med vad som redan gäller för bilar, dvs. att man

skall blända av vid möte.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att bakgrunden till nuvarande belysningsreglering

är bl.a. forskning på VTI som visat att mötande förare nattetid kan bländas

och få sämre siktsträcka om mötande fordon har belysning utöver halvljus.

Utskottet vill vidare klargöra att det inte råder någon skillnad mellan

bilar och motorcykel när det gäller krav på att helljus skall bländas av

vid möte. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion 2002/03:T222

(m).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i

utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Avreglering av fordonskontrollen, punkt 1 (m, fp, kd)

av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Johnny Gylling (kd), Jan-Evert

Rådhström (m), Runar Patriksson (fp) och Björn Hamilton (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:T220,

2002/03:T250, 2002/03:T293, 2002/03:T298 yrkande 4 i denna del, 2003/04:T431

och 2003/04:T562 yrkande 3 i denna del.

Ställningstagande

I flera år har våra partier gemensamt krävt en avveckling av ensamrätten

för AB Svensk Bilprovning att utföra kontrollbesiktning av motorfordon.

Ett skäl till våra krav är de långa kötiderna till Bilprovningen som trots

olika vidtagna åtgärder fortfarande utgör ett besvärande problem. Det

gäller inte minst för näringsidkare och yrkesförare som genom att de kan

tvingas ställa av sina fordon på grund av köproblem går miste om inkomster.

Ett system byggt på flexibilitet och valfrihet skulle i stället enligt

vår mening ge stora fördelar för den enskilde bilägaren. En avveckling av

Bilprovningens monopol skulle också komma konsumenterna till godo i form

av ökad service och bättre kvalitet. En överensstämmelse uppnås dessutom

med vad som är fallet i många andra länder. Tidigare har också Konkurrensverket

i en granskning kommit fram till att monopolet på fordonskontrollen bör

avvecklas. Därmed skulle AB Svensk Bilprovning med sin stora kunskap få

bättre möjligheter att kunna konkurrera på den internationella marknaden.

Vi anser därför att AB Svensk Bilprovnings monopol bör avvecklas och

ersättas av ett system med ackrediterade verkstäder.

Vad som nu anförts om avreglering av Bilprovningens ensamrätt till

kontrollbesiktning av motorfordon bör ges regeringen till känna. Utskottet

tillstyrker därför motionerna 2002/03:T220 (m), 2002/03:T250 (m),

2002/03:T293 (m), 2002/03:T298 (fp) yrkande 4 i denna del, 2003/04:T431 (fp)

samt 2003/04:T562 (fp) yrkande 3 i denna del.

2. Avreglering av förarprövning, punkt 2 (m, fp, kd)

av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Johnny Gylling (kd), Jan-Evert

Rådhström (m), Runar Patriksson (fp) och Björn Hamilton (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:T298

yrkande 4 i denna del och 2003/04:T562 yrkande 3 i denna del.

Ställningstagande

Enligt vår mening skall statliga tjänster som förarprövning erbjudas i

sådana former som tillgodoser högt ställda krav på marknadsanpassning och

kundnärhet. Sedan lång tillbaka har dock Vägverkets förprövning haft

besvärande problem med kötider på många orter i landet. Trots att en rad

åtgärder vidtagits har problemen bestått. Som framhålls i motionerna

2002/03:T298 yrkande 4 av Lars Leijonborg m.fl. och 2003/04:T562 yrkande

3 av Erling Bager m.fl. är det därför nu dags att förarprövningen vid

Vägverket avregleras och konkurrensutsätts. Genom att samtidigt införa

ett system där vissa trafikskolelärare licensieras för att genomföra

förarprov kan en sådan reform genomföras utan negativa trafiksäkerhetseffekter.

Vad utskottet nu anfört om en avreglering av förarprövningen bör ges

regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därför motionerna 2002/03:T298

yrkande 4 (fp) och 2003/04:T562 yrkande 3 (fp) i nu behandlade delar.

3. Regelverk för fordonsvikter, punkt 4 (m, fp)

av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Jan-Evert Rådhström (m),

Runar Patriksson (fp) och Björn Hamilton (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:T348

yrkande 6, 2002/03:T524, 2003/04:T216, 2003/04:T374 och 2003/04:T454

yrkande 8.

Ställningstagande

Vi anser att reglerna för bil- och släpvagnskombinationer är föråldrade

och inte anpassade till moderna fordon. Trafiksäkerheten äventyras när en

förare tvingas använda en mindre bil för att dra ett släp för att undvika

att överskrida totalvikten 3 500 kg för B-körkort. Att en förare väljer

en mindre bil vars tjänstevikt tillsammans med släpets vikt understiger

gränsen för vad en förare får framföra med B-körkort är en säkerhetsrisk

som står helt i motsats till nollvisionen i trafiken. Det är därför viktigt

att reglerna för släpvagnskombinationer ändras och anpassas till de moderna

och säkrare fordon som finns i dag. Sverige bör därför anpassa det nationella

regelverket så långt det är möjligt och, i den mån regleringar grundas på

internationella överenskommelser, aktivt driva en förändring av regelverket

som främjar en utveckling av ändamålsenliga och trafiksäkra transporter

i enlighet med vad som anförs i motionerna.

Som kommer till uttryck i de nu aktuella motionerna delas vår uppfattning

av företrädare för flera partier. Trots detta faktum har utskottsmajoriteten

i sitt ställningstagande beskurit det förutsedda utredningsarbetet genom

att inte inbegripa den betydelsefulla frågan om en förändring av regeln

om att den sammanlagda totalvikten får vara högst 3,5 ton. Vidare innebär

denna begränsning att man inte skall utreda den faktiska situationen att

fordon som är typgodkända för att dra en viss last även skall kunna nyttjas

för detta, eftersom detta i vissa fall skulle innebära att tågvikten

överstiger dagens maximinivå. Enligt vår mening bör det förutsedda

reformarbetet bedrivas förutsättningslöst. Allt i syfte att främja

ändamålsenliga

och trafiksäkra transporter.

Vad som nu anförts om regelverket för släpvagnsvikter bör ges regeringen

till känna. Utskottet tillstyrker därför motionerna 2002/03:T348 yrkande

6 (m), 2002/03:T524 (s), 2003/04:T216 (c), 2003/04:T374 (s) samt 2003/04:T454

yrkande 8 (m).

4. Registerhållningsavgift, punkt 5 (m, kd, c)

av Elizabeth Nyström (m), Johnny Gylling (kd), Jan-Evert Rådhström (m),

Sven Bergström (c) och Björn Hamilton (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:T217

och 2003/04:T337.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör den årliga registerhållningsavgiften på 35 kr per

år för flertalet fordonslag avskaffas. Därmed kan Vägverket reducera sin

byråkrati och kostnader samtidigt som administrationsbesvär och krångel

för många fordonsägare och företagare undviks. Det bör ankomma på regeringen

att överväga hur Trafikregistrets kostnader kan fördelas när registret

gör ändringar för fordonsägaren.

Vad som nu anförts bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker

därmed motionerna 2003/04:T217 (m) och 2003/04:T337 (c).

5. Fordonsskyltning, punkt 8 (m)

av Elizabeth Nyström (m), Jan-Evert Rådhström (m) och Björn Hamilton (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:T324.

Ställningstagande

Riksdagen har i stor enighet lagt fast höga krav när det gäller trafiksäkerhet.

Det är därför angeläget att trafiksäkerhetsarbetet bedrivs skyndsamt

även inom fordonsområdet. Sedan många år har dock problemet med att s.k.

mopedbilar saknar LGF-skyltar inte åtgärdats trots att frågan aktualiserats

sedan länge. Enligt vår mening är avsaknaden av skyltkrav en trafikfara

eftersom det är svårt för medtrafikanterna att uppfatta att mopedbilar

rör sig i en helt annan hastighet än vanliga fordon. Riksdagen bör därför

rikta ett tillkännagivande till regeringen om att snarast införa krav på

att även mopedbilar skall ha LGF-skyltar. Utskottet tillstyrker följaktligen

motion 2003/04:T324 (m).

6. Felparkeringsavgifter m.m., punkt 9 (m)

av Elizabeth Nyström (m), Jan-Evert Rådhström (m) och Björn Hamilton (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:T216 och

avslår motion 2002/03:T228.

Ställningstagande

Enligt vår mening är det angeläget för såväl trafiksäkerheten som för

likvärdiga konkurrensvillkor och den allmänna lagmoralen i landet att

inhemska och utländska trafikanter behandlas lika. Som framhålls i motion

2002/03:T216 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (båda m) går också staten

miste om stora belopp i form av böter och avgifter från utländska trafikanter

som inte betalar vid t.ex. felparkering och hastighetsöverträdelser.

Enligt vår mening bör därför svensk lagstiftning skärpas så att böter och

avgifter kan drivas in på ett mer effektivt sätt i likhet med vad som

gäller i andra länder. Riksdagen har också tidigare delat vår uppfattning

och med två tillkännagivanden till regeringen understrukit vikten av att

åtgärder vidtas så snabbt som möjligt i syfte att åstadkomma ett påföljdssystem

som är effektivt även visavi utländska fordonsförare. Fortfarande har

dock ingen förändring av regelverket skett. Det finns därför skäl att

återigen rikta ett tillkännagivande från riksdagens sida till regeringen

om att snarast inför ett effektivt påföljdssystem.

Därmed tillstyrker utskottet motionen 2002/03:T216 (m).

7. Motorcykel i kollektivkörfält, punkt 10 (kd)

av Johnny Gylling (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:T523.

Ställningstagande

Jag anser i likhet med motionären att det skulle gynna trafiksäkerheten

om motorcyklar generellt tillåts använda bussfiler (kollektivkörfält).

Trafiken skulle också flyta fram smidigare. Avvägningen av vilka

fordonskategorier som får utnyttja kollektivkörfält bör inte enbart beslutas

på lokal nivå. Situationen kan jämföras med nationella föreskrifter för

vissa mopeder som generellt har tillstånd att använda cykelväg. Det är

otillfredsställande med olika regler för motorcyklar i kollektivfält på

olika sträckor vid olika tidpunkter.

Vad som nu anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion 2002/03:T523 (s).

8. Övergivna fordon, punkt 13 (kd, c)

av Johnny Gylling (kd) och Sven Bergström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:T404

och 2003/04:T413 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt vår mening är det angeläget att effektiva möjligheter finns för

att forsla bort och skrota övergivna fordon. Som framhålls i de aktuella

motionerna är det dock för närvarande svårt att forsla bort fordon som

lämnats efter vägar eller på annan plats i naturen. Det gäller inte minst

för privatpersoner som fått en bil placerad på sin mark. Lagstiftningen

på området har nyligen ändrats men fortfarande kvarstår hinder. Fall kan

exempelvis uppstå då fordonsägaren inte kan anträffas eller där kostnaderna

inte kan tas ut av denne. Detta kan leda till betydande kostnader för den

markägare som oförskyllt råkat drabbas av att övergivna fordon dumpas på

hans eller hennes marker.

Enligt vår mening bör därför lagstiftningen ändras så att polis eller

markägare ges befogenhet och ekonomiska möjligheter att snabbare än i dag

transportera bort bilar. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen

med förslag till finansiering av ett utökat kostnadsansvar för det allmänna

i enlighet med vad som ovan anförts.

Vad som nu anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motionerna 2002/03:T404 (c) och 2003/04:T413 (c) yrkande

1.

Särskilt yttrande

Identifiering av fordonsförare, punkt 12 (m, kd)

Elizabeth Nyström (m), Johnny Gylling (kd), Jan-Evert Rådhström (m) och

Björn Hamilton (m) anför:

Vi anser det viktigt att motverka hastighetsöverträdelser. Införandet av

ägaransvar vid hastighetsöverträdelser strider dock mot svensk rättstradition.

Att detta är fallet har uppmärksammats i Polisverksamhetsutredningens

delbetänkande Mot ökad koncentration - förändring av polisens arbetsuppgifter

(SOU 2001:87). Den straffskyldige vid hastighetsöverträdelser måste vara

föraren, alla andra konstruktioner kan ge felaktiga eller otydliga signaler

till vägtrafikanterna eftersom de antyder att ansvaret flyttas från föraren

till ägaren av fordonet. Vi anser dessutom att ett förändrat ägaransvar

kan leda till praktiska och rättsliga problem, exempelvis i sådana fall

då den som lånat ett fordon i sin tur lånat ut det till en tredje part.

Samma problem uppstår då ägaren lånat ut det till en grupp av personer

och inte vet vem som framfört det vid den tidpunkt då hastighetsöverträdelsen

begåtts.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:T216 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om ändringar i lagen för att kunna driva in bötesbelopp och avgifter.

2002/03:T220 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att avveckla monopolet på kontrollbesiktning av fordon.

2002/03:T222 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådana ändringar

i berörd lagstiftning att det blir tillåtet för motorcykelekipage att

använda dubbla ljus i enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:T228 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådana ändringar

i berörda lagar att det blir möjligt att ta bort uppgift om felparkering

i enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:T250 av Cristina Husmark Pehrsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att avveckla statens ägande i AB Svensk Bilprovning.

2002/03:T293 av Jan-Evert Rådhström och Elizabeth Nyström (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en konkurrensutsatt fordonskontroll.

2002/03:T298 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en avreglering

av Bilprovningen samt Vägverkets förarprövning.

2002/03:T300 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

19. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en sådan

lagändring att fordonsägaren är skyldig att uppge till vem denne har lånat

ut sitt fordon.

2002/03:T348 av Elizabeth Nyström m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att reglerna för släpvagnskombinationer snarast bör ändras.

2002/03:T404 av Lena Ek och Eskil Erlandsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om möjlighet att lagligt bortforsla övergivet fordon.

2002/03:T461 av Lars Gustafsson och Sven Bergström (kd, c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om besiktningsregler för äldre släp.

2002/03:T467 av Annika Qarlsson (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att släp och lastbilar äldre än 30 år som ej används i yrkesmässig

trafik likställs med andra veteranfordon vad gäller kontrollbesiktningar.

2002/03:T523 av Jan Emanuel Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om rättigheten att köra mc i bussfiler.

2002/03:T524 av Christina Axelsson och Eva Arvidsson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att ändra reglerna för släpvagnskombinationer.

2002/03:T528 av Inger Nordlander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en översyn av gällande lag om framförande och uppställning av fordon

som inte är besiktigade, beskattade eller försäkrade.

2002/03:MJ377 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att tillåta chipstrimning.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:T216 av Johan Linander (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en höjning av den i körkortslagen tillåtna gränsen på 3 500 kg för

dragbils och släpvagns sammanlagda totalvikt för B-körkort.

2003/04:T217 av Jeppe Johnsson och Ulla Löfgren (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att registerhållningsavgiften för jordbrukstraktorer och motorredskap

avskaffas.

2003/04:T298 av Olle Sandahl (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att vara pådrivande i EU om ett införande av gemensam certifiering

av chipstrimning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda möjligheten att sänka kostnaderna för dispenser för

fordon med s.k. chipstrimning.

2003/04:T324 av Jan-Evert Rådhström och Elizabeth Nyström (båda m):

Riksdagen uppdrar åt Vägverket att skyndsamt införa krav på LGF-skyltar

på s.k. mopedbilar.

2003/04:T337 av Birgitta Carlsson och Jan Andersson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att avskaffa den årliga registerhållningsavgiften för jordbrukstraktorer

och motorredskap.

2003/04:T374 av Rolf Lindén och Gunilla Carlsson i Hisings Backa (båda

s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att reglerna för släpvagnskombinationer snarast bör ändras.

2003/04:T385 av Anita Jönsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om ATV-maskiner.

2003/04:T403 av Per Erik Granström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att bilar vid försäljning skall utrustas med vinterdäck.

2003/04:T413 av Birgitta Carlsson och Rigmor Stenmark (båda c):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar

i lagstiftningen så att polis eller markägare ges befogenhet att snabbare

än i dag transportera bort bilar som lämnats utefter vägar eller på annan

plats ute i naturen.

2003/04:T431 av Anna Grönlund (fp):

Riksdagen begär att regeringen omgående påbörjar arbetet med att bryta

Svensk Bilprovnings monopol.

2003/04:T454 av Elizabeth Nyström m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att reglerna för släpvagnskombinationer snarast bör ändras.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utbildningar på ATV-maskiner och snöskoter.

13. Riksdagen begär att regeringen utreder regelverket för fyrhjuliga

motorcyklar.

2003/04:T562 av Erling Bager m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om avreglering av Bilprovningen samt Vägverkets förarprövning.

2003/04:T563 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om certifiering av chipstrimning.