Bet. 2003/04:UFÖU1

Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande

2003/04:UFÖU1

Svenskt deltagande i Förenta nationernas mission iLiberia

Sammanfattning

Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet

behandlar i detta betänkande regeringens proposition

2003/04:61 Svenskt deltagande i Förenta nationernas

mission i Liberia.

Utskottet konstaterar i betänkandet att FN:s

säkerhetsråd i resolution 1509 från den 19 september

2003 bemyndigar upprättandet av en multinationell

styrka för att stödja genomförandet av det

fredsavtal som överenskommits den 18 augusti 2003

mellan två rebellgrupper å ena sidan och Liberias

regering å den andra.

Utskottet föreslår i betänkandet att riksdagen

bemyndigar regeringen att även med en eventuell

utvidgning av operationsområdet, efter förändrat

mandat från FN:s säkerhetsråd, ställa en väpnad

styrka om högst 240 personer till förfogande för

deltagande inom ramen för Förenta nationernas

mission i Liberia (UNMIL) under högst 12 månader.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen bifaller proposition 2003/04:61 och

bemyndigar regeringen att även med en eventuell

utvidgning av operationsområdet som utskottet

föreslår ställa en väpnad styrka om högst 240

personer till förfogande under högst 12 månader inom

ramen för Förenta nationernas mission i Liberia

(UNMIL).

Utskottet föreslår att beslut i kammaren fattas

endast efter en bordläggning.

Stockholm den 12 februari 2004

På sammansatta utrikes- och försvarsutskottets

vägnar

Eskil Erlandsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil

Erlandsson (c), Tone Tingsgård (s), Cecilia Wigström

(fp), Håkan Juholt (s), Rosita Runegrund (kd), Berit

Jóhannesson (v), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp),

Birgitta Ahlqvist (s), Ewa Björling (m), Michael

Hagberg (s), Kent Härstedt (s), Britt-Marie

Lindkvist (s) och Nils Oskar Nilsson (m).

2003/04

UFöU1

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I ett brev till ordföranden för FN:s säkerhetsråd

den 28 juni 2003 rekommenderade FN:s

generalsekreterare att en multinationell styrka

skulle skickas till Liberia för att få stopp på den

negativa utvecklingen i landet. ECOWAS (Economic

Community of West African States) fattade strax

därefter ett principbeslut om att skicka en förtrupp

till Liberia för att bidra till att stabilisera

situationen och underlätta ett överlämnande av

makten från president Taylor. Genom resolution 1497

den 1 augusti 2003 auktoriserade säkerhetsrådet

upprättandet av den av ECOWAS ledda multinationella

styrkan i Liberia och förklarade samtidigt sin

beredskap att upprätta en efterföljande FN-styrka

per den 1 oktober 2003.

På grundval av generalsekreterarens

rekommendationer i sin rapport den 11 september

antog säkerhetsrådet den 19 september 2003

resolution 1509 (se bilaga 1) som upprättar FN:s

mission Liberia (UNMIL), bestående av en militär

styrka på upp till 15 000 personer, inklusive upp

till 250 militärobservatörer och 160

stabsofficerare, upp till 1 115 civilpoliser samt

civil personal. Resolutionen antogs under kapitel

VII i FN-stadgan och anger som UNMIL:s fyra

huvudsakliga uppgifter att 1) stödja genomförandet

av avtalet om eldupphör, 2) underlätta humanitär

verksamhet och främjande av mänskliga rättigheter,

3) stödja reformering av säkerhetssektorn, samt 4)

stödja genomförandet av fredsavtalet.

Den 1 oktober 2003 tog UNMIL över ansvaret för den

fredsbevarande verksamheten i Liberia och de omkring

3 600 man i ECOWAS styrkor från Benin, Gambia,

Ghana, Guinea-Bissau, Mali, Nigeria, Senegal och

Togo integrerades i UNMIL. I början av januari 2004

uppgick styrkan till omkring 8 350 personer. Ett

flertal länder har erbjudit truppbidrag till UNMIL

men tillförseln av trupp har gått långsammare än

väntat. Enheter från Bangladesh, Irland, Nepal,

Nederländerna, Pakistan och Filippinerna är på plats

och ytterligare truppbidrag väntas från Pakistan,

Bangladesh, Etiopien, Kina, Namibia, Jordanien och

Ukraina. Enligt generalsekreterarens rapport från

den 15 december 2003 väntas full styrka uppnås under

februari 2004.

Sverige fick redan innan resolution 1509 hade

antagits, informella förfrågningar från FN om att

bidra med trupp till Liberia. Vidare visade Irland,

som beslutat att bidra med omkring 450 personer i

form av en reducerad bataljon med stabs-, skytte-

och trosskompani, tidigt intresse att samverka med

ett svenskt förband. Den 30 oktober 2003 anmodades

Försvarsmakten att lämna en bedömning av

förutsättningarna för en svensk insats bl.a. i

Liberia. På basis av Försvarsmaktens svar anmodade

Regeringskansliet den 17 november Försvarsmakten att

planera och vidta förberedelser för en insats i

Liberia med upp till ett mekaniserat skyttekompani

samt att även redovisa alternativ till utformning av

en svensk styrka och en samlad riskbedömning av

insatsområdet. Möjligheter till samverkan med den

irländska bataljonen skulle härvid beaktas. Den

10–15 december genomfördes en rekognosceringsresa

till Liberia. I enlighet med Försvarsmaktens

förordande i sitt svar den 22 december 2003 gavs

Försvarsmakten samma dag en kompletterande anvisning

om att fortsätta planera och vidta förberedelser för

en svensk insats med ett mekaniserat skyttekompani

bestående av 231 personer inom ramen för den

irländska bataljonen i UNMIL.

Den 9 januari 2004 överlämnade FN en formell

förfrågan till Sverige att bidra med ett mekaniserat

skyttekompani till UNMIL. Enligt förfrågan önskar FN

att förbandet skall vara operativt i missionsområdet

snarast möjligt, dock senast den 29 februari 2004.

Regeringen framhåller i propositionen att

riksdagens medgivande utgör en förutsättning för

svenskt deltagande i UNMIL.

Regeringen har mot denna bakgrund i föreliggande

proposition beslutat att föreslå att riksdagen

bemyndigar regeringen att ställa en väpnad styrka om

högst 240 personer till förfogande under högst 12

månader som ett svenskt bidrag till en av FN

auktoriserad säkerhetsstyrka i Liberia efter ett

beslut i FN:s säkerhetsråd.

Under förutsättning av riksdagens godkännande är

det regeringens avsikt att det svenska bidraget till

UNMIL skall utgöras av ett mekaniserat

skyttekompani, ett antal stabsmedlemmar på

bataljonsnivå, en underhållsenhet samt en nationell

understödsdel. Regeringen bedömer enligt

propositionen att utgifterna för det svenska

truppbidraget kan finansieras inom Försvarsmaktens

ordinarie anslag.

Propositionen har remitterats till

utrikesutskottet. Utrikes- och försvarsutskotten har

därefter beslutat – med stöd av 4 kap. 8 §

riksdagsordningen – att bereda propositionen i ett

sammansatt utrikes- och försvarsutskott (UFöU).

En föredragning har ägt rum inför utskottet med

deltagande av försvarsminister Leni Björklund,

utrikesrådet Anders Lidén, Utrikesdepartementet,

departementsrådet Hans Lundborg,

Utrikesdepartementet, generallöjtnant Johan Kihl,

Försvarsmakten samt major Daniel Kindberg,

Försvarsmakten jämte medarbetare. Föredragningarna

behandlade den politiska bakgrunden, samarbetet

mellan truppbidragarländerna, den svenska insatsens

utformning och skälen för detta, kostnad för

operationen samt hotbilden för UNMIL.

Bakgrund

Under åren 1989-1997 pågick ett inbördeskrig i

Liberia. Omkring 150 000 personer, huvudsakligen

civila, beräknas ha mist livet under de åtta år som

stridigheterna pågick. FN:s observatörsmission i

Liberia (UNOMIL) avslutade sitt arbete i och med

fredsprocessens avslutande med fria val i juli 1997.

Den forne rebelledaren Charles Taylor valdes då till

ny president i Liberia. Samma år upprättade FN ett

stödkontor för fredsbyggande i Liberia (UNOL) med

uppgift att stödja en konsolidering av freden efter

valet. FN:s arbete underminerades dock av

regeringens och oppositionens oförmåga att komma

överens i fundamentala frågor om landets styrning. I

stället för försoning fortsatte vanstyret under

Taylors ledning med systematiska övergrepp av

mänskliga rättigheter samt diskriminering och

förföljelse av politiska motståndare. Dessa

omständigheter ledde till att nya stridigheter

utbröt och har pågått sedan 1999 då rebellgruppen

Liberians United for Reconciliation and Democracy

(LURD) uppstod med mål att störta Taylor. Ett

flertal av LURD-anhängarna tillhörde fraktioner från

det första inbördeskriget som inte integrerats i den

nya liberianska armén under Taylors ledning. I mars

2003 uppstod med samma syfte även en andra

rebellgrupp, Movement for Democracy in Liberia

(MODEL), som snabbt tog kontroll över de sydöstra

delarna av Liberia.

Under våren och sommaren 2003 trappades

stridigheterna i Liberia upp. Rebellgrupperna LURD

och MODEL hade tagit kontroll över nästan 60 % av

landet och hotade att inta huvudstaden Monrovia. Den

humanitära situationen var alarmerande med omkring

en miljon internflyktingar utan tillgång till

internationella hjälpsändningar. Med denna

utgångspunkt gick regeringen i början på juni med på

att sätta sig vid förhandlingsbordet i Accra, Ghana,

med rebellgrupperna och den politiska oppositionen.

Fredsförhandlingarna skedde under ledning av

ordföranden för ECOWAS och ledde den 17 juni 2003

till ett avtal om eldupphör mellan parterna. Avtalet

bröts dock av parterna och stridigheter fortsatte i

flera områden. Under starkt tryck av det

internationella samfundet avgick president Taylor

och lämnade landet den 11 augusti, varefter parterna

den 18 augusti slutligen enades om ett fredsavtal

som förklarar kriget avslutat och banar vägen för en

övergångsregering som skall leda landet fram till

allmänna val om två år. I fredsavtalet ber parterna

vidare att FN skall skicka en styrka till Liberia

under kapitel VII i FN-stadgan för att stödja

övergångsregeringen och genomförandet av

fredsavtalet.

Den 14 oktober 2003 installerades den nationella

övergångsregeringen som består av representanter

från samtliga parter i konflikten och leds av

ordföranden Gyude Bryant, en affärsman från

Monrovia. Även övergångsparlamentet har påbörjat

sitt arbete. Läget i Monrovia har varit stabilt med

undantag för stridigheter som utbröt den 7 december

i samband med att UNMIL påbörjade avväpning av forna

regeringssoldater. Trots att Monrovia nu har

deklarerats vara en vapenfri zon kan läget i

huvudstaden förväntas vara fortsatt instabilt till

dess att avväpningsprocessen är fullt genomförd.

UNMIL har påbörjat viss patrullering i områden

utanför Monrovia men fortfarande är stora delar av

landet otillgängliga, vilket innebär att situationen

i dessa delar är svårare att uppskatta. Uppgifter om

sporadiska stridigheter, plundring, övergrepp och

andra brott mot vapenvilan ute i landet förekommer

dock, vilket kan förväntas fortsätta tills dess att

UNMIL fullt ut har etablerat sin närvaro.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i proposition 2003/04:61 Svenskt

deltagande i Förenta nationernas mission i Liberia

att riksdagen bemyndigar regeringen att ställa en

väpnad styrka om högst 240 personer till förfogande

under högst 12 månader inom ramen för Förenta

nationernas mission i Liberia (UNMIL) efter ett

beslut av FN:s säkerhetsråd.

I propositionen redogör regeringen för bakgrunden

till utvecklingen i Liberia, för utvecklingen vad

gäller det internationella samfundets engagemang i

landet samt för förutsättningar för ett svenskt

deltagande i en fredsoperation under FN:s ledning

och för regeringens bedömningar kring detta.

Regeringen konstaterar i propositionen att

Försvarsmakten i sitt underlag den 22 december 2003

förordade ett svenskt deltagande med ett mekaniserat

skyttekompani bestående av 231 personer ur

Försvarsmaktens beredskapsbataljon för

internationella insatser, IA 03, inom ramen för den

irländska bataljonen i UNMIL. Försvarsmakten bedömer

att förbandet kan vara redo för avtransport i början

av februari 2004. Vidare framhålls att regeringen

den 22 december 2003 instruerat Försvarsmakten att

planera och vidta förberedelser för en sådan svensk

insats.

Av propositionen framgår att de närmare

förutsättningarna för svenskt deltagande i UNMIL

kommer att regleras genom ett avtal (Memorandum of

Understanding) mellan Sverige och FN. Förhandlingar

om ett sådant avtal påbörjades den 13 januari 2004.

De interna förhållandena mellan det svenska

förbandet och den irländska bataljonen kommer att

regleras i ett liknande avtal. Dessa förhandlingar

väntas slutföras under januari månad.

Utskottets överväganden

Utskottet kan inledningsvis konstatera att Liberia,

efter fjorton år av inbördeskrig och vanstyre, nu

har genomlevt sex månader av relativ stabilitet.

Fredsavtalet från augusti 2003 har hittills

respekterats av såväl regeringen som

rebelltrupperna. Med installerandet av den

nationella övergångsregeringen och

övergångsparlamentet i oktober 2003 har landet tagit

viktiga steg mot fred och demokrati.

De senaste månadernas gynnsamma utveckling i

landet innebär en unik möjlighet att bryta den

våldsspiral som sedan 1999 har kostat tusentals

människor livet, drivit miljontals människor på

flykt samt bidragit till att allvarligt

destabilisera den säkerhetspolitiska situationen i

hela närområdet (Mano Riverunionen – Guinea, Liberia

och Sierra Leone).

Trots dessa framsteg menar utskottet att stora

utmaningar kvarstår för att uppnå fred och

stabilitet i landet. Den 7 december 2003 utbröt

t.ex. stridigheter i samband med att UNMIL påbörjade

avväpning av f.d. regeringssoldater. Läget i

huvudstaden Monrovia präglas av fortsatt

instabilitet. Det förekommer även uppgifter från

övriga delar av landet om sporadiska stridigheter,

plundring, övergrepp och andra brott mot vapenvilan.

Ett misslyckande med att garantera stabilitet

inför de allmänna val som planeras äga rum om två år

skulle kunna leda till förnyad militär konflikt med

risk för att landet kastas in i en än djupare kris

med allvarliga regionala effekter som följd.

Fortsatt starkt internationellt engagemang är

enligt utskottets mening nödvändigt för att föra den

politiska processen framåt. Därtill krävs en stark

FN-ledning och ett välfungerande UNMIL som förmår

axla den centrala roll som operationen har som

stabiliserande faktor i Liberia. Detta är nödvändigt

för att kunna åstadkomma en framgångsrik process för

avväpning, demobilisering, reintegrering och

återanpassning av de väpnade förbanden. Utskottet

menar att nödvändiga resurser måste ställas till

UNMIL:s förfogande för att fredsoperationen skall

kunna genomföras.

Den humanitära situationen i Liberia förvärrades

kraftigt som ett resultat av stridigheterna under

våren och sommaren 2003. Civilbefolkningen har

drabbats hårt och uppåt en miljon människor har

drivits på flykt inom landet. Över 1,7 miljoner

personer antas vara i behov av humanitärt stöd.

Undertecknandet av fredsavtalet den 18 augusti

2003 och efterföljande internationell truppnärvaro

har inneburit ökade möjligheter till distribution av

humanitärt bistånd. Tillträdet till nödlidande är

dock fortfarande bristfälligt och många

hjälporganisationer har svårt att arbeta utanför

Monrovia. En förbättrad säkerhetssituation utanför

Monrovia är en förutsättning för att kunna hantera

den humanitära situationen i hela landet.

I synnerhet kvinnors och barns situation i Liberia

förtjänar härvid att uppmärksammas. Barn har i stort

antal tvångsrekryterats av samtliga väpnade

grupperingar under stridernas gång. Enligt

beräkningar har mellan 15 och 50 % av de väpnade

trupperna (ca 50 000 individer) under konflikten

2003 utgjorts av barnsoldater. Såväl kvinnor som

barn har i stor skala utsatts för sexuella övergrepp

med traumatisering och spridning av smitta (bl.a.

hiv/aids) som följd.

FN-insatsen i Liberia har ett brett mandat som

bl.a. innefattar säkerställande av humanitärt stöd

och främjande mänskliga rättigheter. Åtgärder för

återanpassning av barnsoldater och offer för

övergrepp, samt metoder för att stärka kvinnans

ställning i det nya Liberia äger särskild prioritet.

Bland annat har man för avsikt att ge tekniskt

bistånd till upprättandet av ett särskilt

ministerium för gender-frågor. FN:s åtgärder på

dessa områden sker i enlighet med resolution 1325

(2000) angående kvinnors roll och betydelse i

arbetet för fred och säkerhet i f.d.

konfliktområden.

Utskottet anser det berömvärt att FN:s fredsinsats

således är mångfasetterad och sträcker sig längre än

att endast omfatta avväpning av stridande

grupperingar och upprätthållande av stabilitet.

Det svenska humanitära biståndet direkt till

Liberia, som kanaliserats genom FN, internationella

organisationer och kyrkor uppgick under år 2003 till

36 miljoner kronor. Vidare har Sverige under år 2003

lämnat stöd uppgående till 23 miljoner kronor åt

organisationer, bl.a. Läkare utan gränser, som

arbetar med regionen Västafrika.

Under sommaren 2003 lämnade regeringen ett bidrag

om 10 miljoner kronor till den ECOWAS-ledda

multinationella styrkan i Liberia. Regeringen

beslutade i december att lämna ett bidrag om 4

miljoner kronor till FN:s utvecklingsfond (UNDP) för

dess program för avväpning, demobilisering,

rehabilitering och återanpassning.

Enligt 10 kap. 9 § regeringsformen får svensk

väpnad styrka sändas till annat land om riksdagen

medger det, om det är medgivet i lag som anger

förutsättningarna för åtgärden eller om skyldighet

att vidta åtgärden följer av internationell

överenskommelse eller förpliktelse som har godkänts

av riksdagen.

Regeringen konstaterar i propositionen att

styrkans storlek och sammansättning medför att den

bör betraktas som en väpnad styrka i

regeringsformens mening. Vidare redovisar regeringen

som sin bedömning att UNMIL har ett mandat under

kapitel VII i FN-stadgan som går utöver

fredsbevarande styrkors rätt till självförsvar.

Regeringen vill av dessa skäl inhämta riksdagens

medgivande till att sända en väpnad styrka om högst

240 personer till Liberia under 12 månader 2004–2005

för deltagande i FN:s fredsoperation.

Det är utskottets bedömning att ett svenskt bidrag

till denna fredsoperation är av stor vikt. Under

senare år har utvecklingsländer i huvudsak stått för

truppbidrag till FN:s fredsbevarande missioner och

EU och andra västländer har kritiserats för att inte

delta i denna typ av FN-verksamhet. Sverige bröt

denna trend genom att vara det första EU- eller

västland att delta med militär trupp i FN-missionen

(MONUC) i Demokratiska republiken Kongo. Insatsen

kan ha bidragit till ett ökat intresse bland andra

EU-länder för fredsbevarande insatser i Afrika.

Utskottet anser att Sverige genom insatsen i Liberia

dels visar sitt fortsatt starka engagemang för

konfliktförebyggande och hantering av afrikanska

konflikter, i enlighet med svensk Afrikapolitik,

dels i konkret handling demonstrerar det starka

svenska stödet för FN:s fredsbevarande verksamhet.

Konflikten i Liberia har i viss utsträckning även

berört länder i närområdet. Stridande grupperingar

har i många fall rört sig obehindrat över gränserna.

Handel syftande till att beväpna och finansiera de

stridande enheterna har likaledes skett över

gränserna. I syfte att kunna garantera stabilitet

inom Liberia kan UNMIL, efter förändrat mandat från

FN:s säkerhetsråd, eventuellt komma att gå över

gränsen till någon eller några av grannstaterna.

Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen

bemyndigande att, om FN:s säkerhetsråd finner att en

geografisk utvidgning av UNMIL:s mandat är

nödvändigt för att FN-missionen skall kunna lösa sin

huvuduppgift, ställa förbandet till förfogande för

insatser i områden gränsande till Liberia.

I propositionen föreslår regeringen att den

svenska insatsen skall utgöras av ett mekaniserat

skyttekompani, ett antal stabsmedlemmar på

bataljonsnivå, en underhållsenhet samt en nationell

understödsdel. Uppgifterna för det svenska förbandet

omfattar bl.a. att utgöra förtrupp under UNMIL:s

styrkeuppbyggnad, genomföra bevakningsuppgifter,

svara för säkerhet i samband med DDRR-processen,

skydda underhållsvägar inom missionsområdet, samt

inom ramen för den egna förmågan även skydda civila.

Det finns ett starkt behov av att förstärka den

irländska truppen för att UNMIL skall få en

kraftfull reservbataljon och snabbinsatsstyrka. Ett

svenskt bidrag med ett mekaniserat skyttekompani på

upp till 240 personer är ett starkt efterfrågat

bidrag till UNMIL och den irländska bataljonen.

Ett kvalificerat svenskt förband med god förmåga

till fredsbevarande uppträdande, utrustat med

moderna pansarskyttefordon, skulle utgöra ett

viktigt bidrag till missionen. Utskottet noterar att

det svenska förbandet under två dagar har erhållit

en särskild utbildning i gender-frågor. I ljuset av

den humanitära kris som har drabbat en stor del av

Liberias kvinnor och barn, och det faktum att FN

lägger särskild prioritet härvid, är det bra att den

svenska förbandspersonalen har kunskap och träning

också i dessa frågor. Utskottet noterar vidare att 8

kvinnor väntas tjänstgöra i förbandet.

Utskottets bedömning är att insatsen är väl avvägd

och svarar mot ett väsentligt behov inom UNMIL.

Utskottet vill dock erinra om de risker som

föreligger för personalen vid det svenska förbandet.

Förbandets uppgift – att verka som snabbrörlig

insatsstyrka när behov föreligger – medför att såväl

operationsområde som hotbild kan komma att variera.

Riskerna för stridigheter skiljer sig mellan olika

regioner i landet och emanerar främst från

irreguljära enheter utan klar ledningsstruktur samt

från beväpnade kriminella element. Risken att

förbandet skall hamna i strid med barnsoldater skall

inte uteslutas. Vid sidan av de rent militära hoten

finns risken att tropiska sjukdomar, den besvärliga

trafiksituationen och den omfattande kriminaliteten

kan komma att utgöra faror för styrkans personal.

Försvarsministern och försvarsmakten har vid en

föredragning för utskottet betonat betydelsen av att

det skapas en väl fungerande och trovärdig

sjukvårdsorganisation inom UNMIL. Utskottet

understryker betydelsen av att FN-styrkans

sjukvårdsresurser fungerar tillfredsställande. Om så

inte är fallet kan Sverige komma att lägga

begränsningar på förbandets användning.

Regeringen beräknar att totalkostnaden för

insatsen uppgår till högst 338 miljoner kronor för

en insats under 12 månader. Av kostnaderna har 8

miljoner kronor utfallit under 2003, 285 miljoner

kronor beräknas utfalla under 2004 och 45 miljoner

kronor under 2005. Utgifterna skall belasta det

under sjätte utgiftsområdet anvisade anslaget 6:1

Förbandsverksamhet, beredskap och fredsfrämjande

truppinsatser m.m.

Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet

föreslår mot bakgrund av det anförda att riksdagen

bifaller proposition 2003/04:61 och medger därmed

att regeringen även med en eventuell utvidgning av

operationsområdet, efter förändrat mandat från FN:s

säkerhetsråd, ställer en väpnad styrka bestående av

högst 240 personer till förfogande för deltagande i

Förenta nationernas fredsoperation i Liberia i 12

månader under åren 2004–2005.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande.

Av Cecilia Wigström och Allan Widman (båda fp).

Sverige kommer genom sitt bidrag till UNMIL att

stärka förutsättningarna för en fredlig utveckling i

Liberia. Tillsammans med andra länder har vi ett

ansvar att verka för demokrati, respekt för

mänskliga rättigheter och enskilda människors

säkerhet. Av det skälet yrkar vi bifall till

regeringens proposition.

Vårt anslag för internationella insatser är

emellertid begränsat. Detta faktum tvingar oss att

också i dessa sammanhang fundera över

ändamålsenlighet och kostnadseffektivitet. Vi har

med andra ord ett ansvar för att den insats som görs

utformas så att bästa hjälp kan ges åt så många som

möjligt.

Sveriges bidrag till insatsen i Liberia består av

ett mekaniserat skyttekompani med åtföljande

underhålls- och understödsdelar. Det är första

gången som bl.a. det 25 ton tunga Stridsfordon 90

används i en insats på den afrikanska kontinenten.

Utskottets majoritet har bedömt att detta förband

utgör en väl avvägd och starkt efterfrågad insats

från svensk sida.

Inte minst mot bakgrund av att den bataljon som

kompaniet skall ingå i avses fungera som

snabbinsatsstyrka, kan det finnas skäl att

ifrågasätta denna uppfattning. Samtidigt är

lösningen med ett mekaniserat förband i sig kostsam.

Det handlar om stora understöds- och underhållsdelar

samt ett omfattande, långväga transportprojekt. När

det gäller mekaniserade skytteförband är kanske

Sveriges komparativa fördelar också mindre.

Av denna anledning bedömer vi att ett strikt

tänkande utifrån ändamålsenlighet och

kostnadseffektivitet möjligen inte lett till aktuell

sammansättning av förbandet.

Vi anser att Sverige behöver en strategi för

internationella insatser. I dag lider de politiska

besluten, inte minst i riksdagen, av stor brådska

och brist på koordination. Avsaknaden av en

övergripande strategi blir med varje ny insats

alltmer påtaglig. Långt innan det konkreta

erbjudandet om deltagande framförs måste Sverige ha

kriterier för olika tänkta handlingsalternativ.

Vilka förband skall skickas vart, och i vilken

omfattning? Om flera insatser blir aktuella under en

begränsad tidsperiod tvingas vi kanske prioritera.

Vilka kriterier bör i sådant fall användas vid en

sådan prioritering? Det är nu dags att utarbeta

principer och kriterier för prioritering av svenska

internationella insatser. När vi väljer en insats,

vad väljer vi då bort?

En tydlig strategi ökar vår beredskap och ger oss

bättre möjligheter att angripa de svåra avvägningar

som måste till. Om de bakomliggande målen för

insatsverksamheten lyfts fram och rangordnas enligt

fastlagda kriterier minskar risken för slöseri med

våra knappa resurser. Vi uppmanar regeringen att

snarast ta initiativ till en strategi för Sveriges

internationella insatser.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:61 Svenskt deltagande i

Förenta nationernas mission i Liberia:

Regeringen föreslår att riksdagen medger att

regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående

av högst 240 personer till förfogande för deltagande

inom ramen för Förenta nationernas mission i Liberia

(UNMIL) under 12 månader.

Bilaga 2

FN:s säkerhetsråds resolution 1509