Bet. 2003/04:UU10

Utrikesutskottets betänkande

2003/04:UU10

Verksamheten i Europeiska unionen under 2003

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

skrivelse 2003/04:60 Berättelse om verksamheten inom

Europeiska unionen under 2003 samt ett antal

motioner från allmänna motionstiden 2002 respektive

2003 som innehåller yrkanden med avseende på

samarbetet inom Europeiska unionen samt två motioner

som väckts med anledning av skrivelse 2003/04:60.

Utrikesutskottet har berett övriga berörda utskott

tillfälle att vad avser sina respektive

beredningsområden yttra sig över skrivelsen samt de

motioner som behandlas i anslutning till denna. EU-

nämnden har beretts tillfälle att yttra sig över

skrivelsen. Yttranden har inkommit från

konstitutionsutskottet, finansutskottet,

arbetsmarknadsutskottet och EU-nämnden. Förutom att

dessa yttranden citeras eller refereras i

betänkandet är de i sin helhet fogade till

betänkandet.

I föreliggande betänkande tar utskottet upp frågor

kring den europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken

(GUSP) till särskild behandling. Utrikesutskottet

tar även upp frågor som gäller övriga

samarbetsområden i anslutning till de motioner som

har väckts. Till följd av att konventet om Europas

framtid avslutades under 2003 men att

regeringskonferensen inte kunde avslutas har även

frågor kring EU:s framtid givits omfattande utrymme

i betänkandet.

Till betänkandet har fogats 19 reservationer och 2

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Europeiska rådet

Riksdagen avslår motion 2003/04:U208 yrkande 1.

2. Utvidgningen

Riksdagen avslår motion 2003/04:K419 yrkande 2.

3. Ekonomiskt samarbete och ekonomisk

politik

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U18

yrkandena 6 och 12 samt 2003/04:U19 yrkande 3.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

4. Konventet och regeringskonferensen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K206,

2002/03:K238 yrkandena 1-3, 2002/03:K288

yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fi289 yrkande 1,

2002/03:U323 yrkande 17, 2002/03:U324 yrkandena

3-5, 2002/03:U326 yrkandena 13, 14, 17, 19, 20

och 23, 2003/04:K209, 2003/04:U18 yrkande 1,

2003/04:U19 yrkande 4 samt 2003/04:U211 yrkandena

1 och 2.

Reservation 2 (v, mp)

Reservation 3 (c)

5. Folkomröstning

Riksdagen avslår motion 2002/03:U324 yrkande 1.

Reservation 4 (v, mp)

6. Europeiska unionens förbindelser med

omvärlden

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U206

yrkandena 1-3 och 5, 2002/03:U228 yrkande 4,

2002/03:U245 yrkande 3, 2002/03:U277 yrkande 2,

2002/03:U280 yrkandena 2, 3, 8, 9, 11, 13 och 14,

2002/03:U299 yrkandena 4-7, 2002/03:U326 yrkande

3, 2002/03:Fö261 yrkande 6, 2003/04:K419 yrkande

8, 2003/04:U14 yrkande 10, 2003/04:U17 yrkande 7,

2003/04:U18 yrkande 3, 2003/04:U19 yrkandena 5, 8

och 10, 2003/04:U203 yrkandena 3, 5, 12 och 13,

2003/04:U208 yrkandena 2-5, 2003/04:U211 yrkande

4, 2003/04:U256 yrkande 3, 2003/04:U259 yrkande

6, 2003/04: U282 yrkandena 4 och 21, 2003/04:U289

yrkande 3, 2003/04:U292 yrkandena 1, 3 och 4,

2003/04:U325 yrkande 3, 2003/04:U329 yrkande 4,

2003/04:U340 yrkande 1, 2003/04:U342 yrkande 1,

2003/04:U348 yrkande 30, 2003/04:U350 yrkandena 6

och 7 samt 2003/04:Fö242 yrkandena 1 och 3.

Reservation 5 (m, fp)

Reservation 6 (v, mp)

Reservation 7 (c)

7. Ökade internationella åtaganden och

svenska försvarsmakten

Riksdagen avslår motion 2003/04:U256 yrkande 4.

Reservation 8 (m)

8. EU:s bilaterala relationer

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U231

yrkande 9, 2002/03:U281 yrkande 7, 2002/03:U295

yrkande 4, 2002/03:U322 yrkande 14 2003/04:U248

yrkande 3 samt 2003/04:U339 yrkandena 3 och 4.

Reservation 9 (v)

9. Wider Europe

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U14 yrkande

5, 2003/04:U19 yrkandena 2 och 7, 2003/04:U220

yrkandena 7 och 8, 2003/04:U249 yrkandena 2 och

3, 2003/04:U329 yrkande 6 samt 2003/04:U342

yrkande 2.

Reservation 10 (m)

Reservation 11 (fp)

Reservation 12 (c)

10. Turkiet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U286

yrkandena 1 och 6 samt 2003/04:U19 yrkande 1.

11. Irak

Riksdagen avslår motion 2003/04:U19 yrkande 9.

Reservation 13 (m, fp, kd)

12. Den gemensamma handelspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U18 yrkande

2, 2003/04:U19 yrkande 6, 2003/04:U348 yrkande 28

samt 2003/04:U351 yrkande 1.

Reservation 14 (fp) - motiv

13. Sysselsättning och socialpolitik

Riksdagen avslår motion 2003/04:U18 yrkandena

10 och 11.

Reservation 15 (m, fp, kd)

14. Arbetstidsdirektivet

Riksdagen avslår motion 2003/04:U19 yrkande 11.

Reservation 16 (m)

15. Tjänstedirektivet

Riksdagen avslår motion 2003/04:U19 yrkande 12.

Reservation 17 (m)

16. Fri abort

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U235

yrkande 2 och 2003/04:U276 yrkande 2.

17. Jordbruk, fiske och miljö

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U324

yrkande 17, 2002/03:U326 yrkande 10,

2002/03:MJ428 yrkande 50 samt 2003/04:U18

yrkandena 4 och 5.

Reservation 18 (c)

Reservation 19 (mp)

18. Konsumentpolitik

Riksdagen avslår motion 2003/04:U18 yrkande 7.

19. Människohandel och narkotikafrågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U18

yrkandena 8 och 9 samt 2003/04:U339 yrkandena 1

och 2.

20. Regeringens skrivelse 2003/04:60

Berättelse om verksamheten inom den

Europeiska unionen under 2003

Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:60 till

handlingarna.

Stockholm den 27 april 2004

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban

Ahlin (s), Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Berndt

Ekholm (s), Carl B Hamilton (fp), Alice Åström (v),

Kent Härstedt (s), Anders Sundström (s), Agne

Hansson (c), Kenneth G Forslund (s), Ewa Björling

(m), Veronica Palm (s), Lotta N Hedström (mp), Anita

Johansson (s), Birgitta Ohlsson (fp) och Mats Odell

(kd).

2003/04

UU10

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utrikesutskottet

regeringens skrivelse 2003/04:60 Berättelse om

verksamheten inom Europeiska unionen under 2003 samt

ett antal motioner från allmänna motionstiden 2002

respektive 2003 som innehåller yrkanden med avseende

på samarbetet inom Europeiska unionen samt två

motioner som väckts med anledning av skrivelse

2003/04:60.

Utrikesutskottet har berett övriga utskott

tillfälle att yttra sig över skrivelsen samt de

motioner som behandlas i anslutning till denna i de

delar som har samband med respektive utskotts

beredningsområde. Även EU-nämnden har beretts

tillfälle att yttra sig över skrivelsen.

Utrikesutskottet har erhållit yttranden över

skrivelsen jämte motioner från

konstitutionsutskottet, finansutskottet,

arbetsmarknadsutskottet samt yttrande över

skrivelsen från EU-nämnden. I de frågor som inte

faller inom utrikesutskottets primära

beredningsområde har relevanta avsnitt ur de andra

utskottens yttranden refererats eller citerats

relativt utförligt. Yttrandena återges också i sin

helhet i bilagor till betänkandet. Även bedömningar

i de övergripande frågor som faller inom respektive

utskotts beredningsområde och som utskotten har

presenterat i sina yttranden redovisas i

betänkandet. Därutöver har utrikesutskottet även i

vissa fall refererat eller citerat egna betänkanden

eller betänkanden från andra utskott i de delar som

berör frågor som även behandlas i föreliggande

betänkande.

Utskottet har i samband med beredningen av ärendet,

och avsnittet om EU:s förbindelser med omvärlden,

erhållit en föredragning den 20 april 2004 av

ambassadören och departementsrådet Anders Bjurner

och kanslirådet Anna-Karin Holm-Ericson.

Bakgrund

Enligt 10 kap. 1 § riksdagsordningen skall

regeringen fortlöpande informera riksdagen om vad

som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska

unionen samt varje år till riksdagen lämna en

skrivelse med berättelse över verksamheten i

Europeiska unionen. Med regeringens skrivelse

2003/04:60 har regeringen lämnat den avsedda

redogörelsen till riksdagen gällande år 2003.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Skrivelse 2003/04:60 Berättelse om verksamheten inom

Europeiska unionen under 2003 behandlar samtliga

samarbetsområden inom EU, varav kan nämnas EU:s

övergripande utveckling, det ekonomiska och sociala

samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, det

rättsliga och inrikes samarbetet samt unionens

institutioner.

Verksamheten under 2003 präglades av arbetet i

konventet och regeringskonferensen. Arbetet med ett

nytt fördrag, syftar bl.a. till ett effektivare

beslutsfattande i den utvidgade unionen. Under året

antogs för första gången ett strategiskt treårigt

arbetsprogram för rådet, samt en säkerhetsstrategi

för unionen. Anslutningsfördraget med de tio nya

medlemsstaterna - Cypern, Estland, Lettland,

Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien,

Tjeckien och Ungern - undertecknades den 14 april

2004.

Skrivelsen redovisar också att arbetet med att

främja en hållbar utveckling, där ekonomiska

reformer, sysselsättning och sociala frågor samt

miljöhänsyn kopplas samman, fortsatte inom ramen för

den s.k. Lissabonstrategin.

I bilagor redovisas bl.a. mål av svenskt intresse

vid EG-domstolen och EG:s förstainstansrätt samt

viktigare domar och överträdelseärenden.

Den övergripande utvecklingen i

Europeiska unionen

Europeiska rådet under 2003

Skrivelsen

Förberedelserna inför utvidgningen av unionen med

tio nya medlemsstater samt arbetet med ett nytt

fördrag präglade i hög grad arbetet under året. Vid

Europeiska rådets möte i december konstaterades att

EU:s målsättning är att kunna välkomna Bulgarien och

Rumänien som medlemmar i januari 2007. Turkiet har

under året gjort avsevärda ansträngningar i sitt

reformarbete. Europeiska rådet konstaterade dock i

december att fortsatta reformer krävs för att landet

skall anses uppfylla det politiska kriteriet för

inträde, som är ett av de s.k. Köpenhamns-

kriterierna, och som krävs för att

medlemskapsförhandlingar skall kunna inledas.

Förberedelserna inför den nu pågående regerings-

konferensen, som bl.a. syftar till effektivare

beslutsprocesser i den utvidgade unionen, slutfördes

under våren. Detta arbete skedde inom ramen för det

s.k. konventet om Europas framtid. Vid mötet med

Europeiska rådet i Thessaloniki i juni bestämdes att

en regeringskonferens skulle sammankallas redan i

oktober. Det italienska ordförandeskapets ambition

att avsluta förhandlingarna i december kunde dock

inte infrias.

Arbetet med att inom unionen främja en hållbar

utveckling, dvs. ett integrerat synsätt på

ekonomiska, sociala/sysselsättnings- och miljö-

frågor, fortsatte under året inom ramen för

Lissabonstrategin. Vid Lissabonstrategins tredje

uppföljningsmöte i Bryssel betonades att miljö-

frågorna, en fråga som drivits aktivt från svensk

sida, utgjorde ett bärande inslag i strategin. Euro-

peiska rådet konstaterade att betydande framsteg

gjorts sedan det senaste vårtoppmötet.

På det ekonomiska området antogs de årliga

allmänna ekonomiska riktlinjerna. Dessa lyfte fram

ett antal områden som viktiga för att åstadkomma en

hållbar tillväxt, bl.a. en väl avvägd makroekonomisk

politik, sunda offentliga finanser, ökade

investeringar i kunskap och innovation samt bättre

fungerande och mer konkurrenskraftiga arbets-,

produkt- och kapitalmarknader.

Under året fortsatte diskussionen kring

utformningen och tillämpningen av stabilitets- och

tillväxtpakten. Kommissionens s.k. underskottsför-

faranden avseende Tyskland och Frankrike inleddes

när det stod klart att budgetunderskottet i dessa

länder överstigit treprocentsgränsen. Rådet kunde

dock inte enas kring de rekommendationer om

förbättringar i de tyska respektive franska

offentliga finanserna som kommissionen presenterat.

I stället antogs icke förpliktande rådsslutsatser

som dock i sak anslöt mycket nära till dessa

rekommendationer.

Den folkomröstning om införandet av euron som den

svenska regeringen beslutade efter

partiledaröverläggningar i slutet av 2002 hölls som

planerat den 14 september. Utfallet visade att det

inte fanns stöd för ett beslut om att Sverige skulle

delta fullt ut i tredje etappen av EMU.

Under året genomfördes en halvtidsöversyn av den

gemensamma jordbrukspolitiken. Förhandlingarna om

förslagen pågick under våren och i juni nådde rådet

en politisk överenskommelse om den framtida jord-

brukspolitiken. Överenskommelsen innebär två

principiellt viktiga förändringar av den gemensamma

jordbrukspolitiken, dels att de nuvarande direkt-

stöden till jordbrukare omvandlas till inkomststöd,

dels att medlemsstaterna ges ett större inflytande

över hur jordbrukspolitiken skall utformas i det

egna landet.

Fortsatta steg togs i syfte att upprätta en

gemensam asyl- och migrationspolitik för unionen.

Vid Europeiska rådet i Thessaloniki bekräftades

målsättningen att få till stånd ett effektivare

europeiskt asylsystem för att snabbt identifiera

skyddsbehövande. Den s.k. Dublinförordningen antogs.

Förordningen innehåller regler för att avgöra vilken

medlemsstat som ansvarar för att pröva en asylan-

sökan. Rådet kunde också enas i frågan om

miniminormer för mottagandevillkor för asylsökande i

medlemsstaterna. Diskussionen kring regler för pröv-

ningen av en asylansökan fortsatte. Under hösten var

frågor om laglig och illegal invandring i fokus.

Inom den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken präglades arbetet av krisen i

Irak. Vid ett extra möte med Europeiska rådet i

februari konstaterade stats- och regeringscheferna

att medlemsstaterna trots vissa åsiktsskillnader

kunde enas i sitt stöd för FN:s ansträngningar att

finna fredliga lösningar. Som ett led i

uppföljningen av krisen inleddes ett arbete med att

utarbeta en säkerhetsstrategi för unionen, som

bekräftade unionens stöd för en effektiv

multilateralism med FN i fokus. På svenskt initiativ

antogs även en strategi mot spridning av

massförstörelsevapen.

Genomförandet av den handlingsplan mot terrorism

som beslutades av Europeiska rådet vid ett extra

möte den 21 september 2001 fortsatte att ligga till

grund för unionens kamp mot terrorismen. En rad

åtgärder vidtogs för att ytterligare stärka det

operativa polissamarbetet inom unionen.

Vid mötet med Europeiska rådet i Bryssel i

december antogs även unionens första strategiska

treåriga arbetsprogram för rådet. Detta skedde i

enlighet med den överenskommelse som träffats av

Europeiska rådet i Sevilla i juni 2002 om att

effektivisera rådets arbete.

Europeiska rådets uppgifter enligt EU-fördraget

är att "ge unionen de impulser som behövs för

dess utveckling och fastställa allmänna

politiska riktlinjer för denna utveckling".

Resultaten av Europeiska rådets möten

presenteras i form av skriftliga slutsatser

från mötena. Dessa publiceras på rådets

webbplats. Under året hölls möten i Bryssel den

20-21 mars, i Thessaloniki den 19-20 juni samt

i Bryssel den 16-17 oktober och 12-13 december.

Ett extramöte för att diskutera krisen i Irak

hölls i Bryssel den 17 februari. Därutöver

hölls ett informellt möte för en diskussion om

konventet den 16 april.

Motionen

I den enskilda motionen 2003/04:U208 (m) yrkande 1

diskuteras, mot bakgrund av utvidgningen av EU, hur

Sverige allmänt förhåller sig till det europeiska

integrationsarbetet. Det anses beklagligt att det

Sverige, som inte minst på grund av sitt geografiska

läge haft den stora lyckan att klara sig undan krig

och förtryck, inte tillmäter det europeiska

samarbetet större betydelse. Det finns en

isolationism byggd på en tro att den svenska

välfärden skulle vara unik och dessutom oberoende av

omvärlden. I själva verket har Sveriges välfärd

alltid byggt på och förutsatt djup integration med

omvärlden.

Utskottets överväganden

Utskottet vill framhålla att Sveriges medlemskap i

Europeiska unionen är ett uttryck för en strävan att

tillsammans med andra länder lösa gemensamma

problem. Frågor som är gränsöverskridande och där

det nationella beslutsfattandet inte räcker till för

att nå politiska mål behöver lösas i samverkan med

andra länder. Det kan exempelvis röra miljöfrågor

och kamp mot narkotika och gränsöverskridande

brottslighet, men också röra frågor om

sysselsättning och tillväxt. Europeiska unionen

kommer tack vare utvidgningen i maj 2004 med tio nya

medlemsstater att bli en bredare europeisk

samarbetsorganisation. Ytterligare medlemsstater är

att vänta under kommande år. Strävan är att alla

medlemsstater skall delta fullt ut i de olika

delarna av samarbetet, även om visst utrymme finns

för s.k. flexibel integration, dvs. att olika länder

rör sig i olika hastigheter mot samma mål.

Utskottet har dubbla uppgifter när det gäller EU.

Utskottet ansvarar t.ex., när så är behövligt, för

riksdagens beredning av övergripande frågor som rör

Europeiska unionen. Det innebär att utskottet

bereder propositioner om medlemskap i EU, om

fördragsändringar samt regeringens årliga skrivelse

om verksamheten inom EU. Detta arbete sker i

samarbete med andra berörda utskott. Utskottets roll

liknar i detta sammanhang den roll som

finansutskottet har vad gäller budgetfrågor. Vidare

har utskottet, enligt riksdagsordningen, ansvar att

följa EU-frågorna inom sitt beredningsområde som

fackutskott. Det bör dock samtidigt noteras att EU-

frågor berörs i nästan samtliga av utskottets

betänkanden under varje riksmöte. Utskottet berörs

således i mycket hög grad av EU-frågorna. Utskottet

ser positivt på detta arbete och tar aktiv del i

detsamma. Utifrån utskottets funktion som det

utskott i riksdagen som ansvarar för beredningen av

övergripande EU-frågor har utskottet ett särskilt

ansvar att följa utvecklingen inom Europeiska rådet.

Med vad som ovan anförts anser

utskottet att de frågor som motionen

väckt är besvarade och avstyrker

därmed motion 2003/04:U208 (m)

yrkande 1.

Utvidgningen

Skrivelsen

Den 14 april 2003 undertecknade de tio

anslutningsländerna och de 15 dåvarande

medlemsstaterna anslutningsfördraget vid en ceremoni

i Aten. Nio anslutningsländer höll folkomröstningar

som i samtliga fall gav ett positivt utfall när det

gäller ett framtida EU-medlemskap. På Cypern

fattades beslut om medlemskap av det nationella

parlamentet.

Fortsatt övervakning av de tio ländernas

reformframsteg bedrivs av kommissionen genom s.k.

monitoring. En sista heltäckande rapportering om

övervakningen avgavs i och med de översynsrapporter

som presenterades i november. I dessa presenterades

läget när det gäller anpassningen av nationell

lagstiftning till EU:s regelverk per den 1 septem-

ber. Kommissionen konstaterade att de tio länderna

vid denna tidpunkt hade uppnått en hög grad av EU-

anpassning på flertalet områden till EU:s regelverk.

På ett mindre antal områden bedömde kommissionen att

länderna med befintlig planering inte skulle hinna

uppfylla sina åtaganden före anslutningen den 1 maj

2004.

Motionen

I partimotion 2003/04:K419 (fp) yrkande 2 diskuteras

frågeställningar om s.k. övergångsregler inför de

nya medlemsländernas inträde i EU.

Utskottets överväganden

Utskottet har vid flera tillfällen betonat värdet av

Europeiska unionens utvidgning. I det av riksdagen

den 17 december 2003 godkända betänkandet

2003/04:UU4 Europeiska unionens utvidgning 2004

tillstyrkte utskottet regeringens proposition

2003/04:25.

Utskottet anser, vilket framfördes också i nämnda

betänkande, att anslutningsfördraget utgör en stor

framgång efter ett mångårigt och omfattande arbete

av förberedelser och förhandlingar för medlemskap.

Utvidgningen innebär att den konstlade delningen av

Europa upphör och att Europeiska unionen blir en

bredare europeisk samarbetsorganisation.

Medlemsländernas samarbete ger möjlighet att skapa

bättre villkor för medborgarna. Utvidgningen innebär

även att de nya medlemsländerna får tillgång till

EU:s inre marknad. Den inre marknaden växer kraftigt

och en ny grund för ekonomisk tillväxt skapas.

Utvidgningen innebär ökad säkerhet för alla i

Europa.

Utvidgningen har haft högsta prioritet för Sverige

alltsedan Sverige blev medlem i EU år 1995. I ljuset

av slutsatserna från toppmötena i Göteborg och

Laeken verkade Sverige för framsteg enligt

tidtabellen men också för viktiga

förhandlingsprinciper såsom, framsteg på egna

meriter och möjlighet att komma i kapp länder som

inlett förhandlingar tidigare. Sverige fäste också

vikt vid att överenskommelser som nåtts med ett

eller flera kandidatländer även skulle tillämpas för

övriga kandidatländer med liknande förutsättningar.

Sverige framhöll även vikten av fortsatta framsteg i

kandidatländernas anpassning och tillämpning av EU:s

regelverk och betydelsen av att följa färdplanen.

Sveriges ståndpunkter i förhandlingarna utgick

samtidigt från en strävan att begränsa antalet och

omfattningen av övergångslösningar för tillämpning

av EU:s regelverk. Tidtabellens inverkan gjorde att

förhandlingarna präglades av betydande

ansträngningar från såväl medlemsstater som

kandidatländer att finna förhandlingslösningar inom

de flesta områden. Utskottet noterar med

tillfredsställelse att Sverige deltog aktivt i dessa

ansträngningar.

Utskottet avser att särskilt uppmärksamma

utvidgningen genom att flera av utskottets ledamöter

gör besök i Estland, Lettland och Litauen i samband

med ländernas inträde i unionen den 1 maj 2004.

Utskottet anser det angeläget att Sverige fortsätter

att arbeta för goda relationer med de nya

medlemmarna också efter den 1 maj 2004. De tio nya

medlemsstaterna kommer självfallet att vara viktiga

aktörer i EU och delta i samarbetet på samma

grundläggande villkor som övriga medlemmar.

Utskottet vill vidare erinra om att utvidgningen

innebär att unionen får nya grannar. Kommissionens

arbete med frågan om den utvidgade unionen tar bl.a.

sikte på att öka och förbättra möjligheterna till

gränsöverskridande samarbete mellan det utvidgade EU

och dess nya grannar. Utskottet vill framhålla

vikten av att frågan om relationerna till unionens

nya grannländer prioriteras.

Utskottet tog i december 2003 ställning till ett

motionsförslag i frågan om s.k. övergångsregler.

Regeringens skrivelse 2003/04:119 har, jämte väckta

följdmotioner, behandlats av

socialförsäkringsutskottet i det av utskottet den 20

april justerade betänkandet 2003/04:SfU15.

Riksdagens beslut med anledning av betänkandet

kommer att fattas den 28 april. Att nu göra något

ställningstagande i anledning av den långt tidigare

väckta motionen synes således inte relevant.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionen väckt är besvarade och avstyrker

därmed motion 2003/04:K419 (fp) yrkande 2.

Den ekonomiska och monetära unionen

- EMU

Skrivelsen

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska

politiken utgör det centrala instrumentet för

samordning av den ekonomiska politiken inom EU.

Riktlinjerna består av en allmän del, som anger

övergripande riktlinjer för den ekonomiska politiken

i medlemsstaterna och gemenskapen, samt specifika

rekommendationer till varje medlemsstat. De omfattar

såväl makroekonomisk politik som sysselsättnings-

och strukturpolitik. Från och med år 2003 kommer en

fullständig revidering av riktlinjerna att göras

först vart tredje år. Under treårsperioden kommer

endast mindre justeringar att göras. Uppföljning av

genomförandet av riktlinjer sker dock årligen.

Riktlinjerna baserades som vanligt på ett s.k. Key

Issues Paper (KIP), i vilket Ekofinrådet

identifierade huvudfrågorna inför den fortsatta

behandlingen. I mars 2003 förelades KIP Europeiska

rådet för att stats- och regeringscheferna skulle ge

politisk vägledning till det fortsatta arbetet med

utformningen av riktlinjerna. Med beaktande av denna

vägledning presenterade kommissionen i april en

rekommendation till riktlinjer. Ekofinrådet

presenterade ett utkast till riktlinjer inför

Europeiska rådet i Thessaloniki. De slutgiltiga

riktlinjerna antogs sedan av rådet den 25 juni.

De allmänna riktlinjerna för 2003-2005 fokuserar

på de viktigaste och högst prioriterade ekonomisk-

politiska frågorna under de kommande tre åren.

Samtidigt som krav på kort sikt beaktas, inriktas de

allmänna riktlinjerna på hur den ekonomiska

politiken kan bidra till att uppnå målsättningen

från Lissabon. I riktlinjerna framhålls ett antal

faktorer som viktiga för att åstadkomma en höjd och

långsiktigt hållbar tillväxt.

1 Sunda makroekonomiska villkor och en sund

makroekonomisk politik.

2

3 En starkare företagaranda och ökade

investeringar i kunskap och innovation.

4

5 Bättre fungerande och mer

konkurrenskraftiga arbets-, produkt- och

kapitalmarknader.

6

7 Främjandet av ekonomisk, social och

miljömässig hållbarhet.

8

Motionerna

I kommittémotion 2003/04:U19 (m) yrkande 3 begär

Moderaterna att regeringen redogör för hur

Sverige, särskilt med avseende på

tillväxtfrågorna, har mött utanförskapet med

anledning av folkomröstningsresultatet om

införande av euron.

I Kristdemokraternas kommittémotion 2003/04:U18

(kd) yrkande 12 föreslås ett, enligt

Lissabonprocessen, reformerat skatte- och

bidragssystem för att öka incitamenten att arbeta.

Enligt Kristdemokraterna har tillväxten i EU länge

släpat efter andra regioners. I motion 2003/04:U18

(kd) yrkande 6 hävdas därför att byråkratin inom

EU:s regelsystem behöver minska. Byråkratin inom EU-

systemet, den åldrande befolkningen och det höga

skattetrycket är hinder för att EU skall nå det

uppsatta målet och bli världens mest

konkurrenskraftiga ekonomi före 2010. För att komma

till rätta med det problemet krävs åtgärder på EU-

nivå i en rad frågor. Konkurrensen inom Europas

tjänste-, transport- och energisektorer måste öka.

Alla konkurrenshinder inom marknaderna för turism,

transporter och byggande bör undanröjas. En gemensam

marknad för finansiella tjänster bör skapas, och den

finansiella marknaden bör göras tillgänglig för

privata kunder för att öka tillgången på

riskkapital. Byråkratin och bidragsberoendet inom EU

måste minska, och all ny EU-lagstiftning bör föregås

av kostnadsberäkningar för de europeiska företagen.

Finansutskottets yttrande

Finansutskottet erinrar om att Sveriges tillväxt

ligger över genomsnittet för EU och att Sverige är

det land som har flest placeringar på första till

tredje plats bland de olika indikatorerna i

Lissabonstrategin. Det innebär inte att den svenska

ekonomiska politiken inte kan utvecklas ytterligare,

men i ljuset av Sveriges framgångsrika ekonomiska

utveckling, inte minst i ett europeiskt perspektiv,

är motionärernas framställning missvisande.

Utskottet vill inte föregripa den ekonomiska

vårpropositionen - som överlämnas till riksdagen två

dagar efter det att detta yttrande beslutats i

utskottet - men kan konstatera att den ekonomiska

politik som har förts har bidragit till en god

ekonomisk tillväxt. En hållbar ekonomisk utveckling

är en självklar ledstjärna för politiken. Som

utskottet har argumenterat i många ekonomisk-

politiska betänkanden (t.ex. bet. 2002/03:FiU20,

2003/04:FiU1) skulle inte den politik som de nu

aktuella motionärernas partier förespråkar bidra

till tillväxt.

Motionsyrkandet om reformering av skatte- och

bidragssystemen hänvisar till Lissabonprocessen. Som

framgår av regeringens skrivelse (skr. 2003/04:60

s.157 f.) är det dock inom sysselsättningsstrategin

som rekommendationen har givits. I Sveriges

handlingsplan för sysselsättning 2003 kommenteras

rekommendationen, och regeringen redovisar där att

de genomsnittliga marginaleffekterna har sänkts

betydligt sedan 1997. Ett långsiktigt arbete med att

minska de kombinerade marginaleffekterna i skatte-,

transfererings- och bidragssystemen bedrivs. Till

exempel inleddes år 2001 en omfattande skattereform

inriktad på att sänka marginalskatterna för låg- och

medelinkomsttagare. Reformen består av en stegvis

kompensation för den allmänna egenavgiften och en

successiv minskning av andelen skattebetalare som

betalar statlig inkomstskatt. Skattereformen har

tillsammans med reformer i bidragssystemen och

införandet av en maxtaxa inom barnomsorgen medfört

ökade drivkrafter att söka och acceptera erbjudanden

om arbete samt att öka arbetsinsatsen från del- till

heltid.

Finansutskottet erinrar vidare om att

Egendomsskattekommittén överlämnade sitt

huvudbetänkande Reformerade egendomsskatter (SOU

2004:36) till finansminister Bosse Ringholm måndagen

29 mars 2004 och att kommittén avser att redovisa

återstående delar av utredningsuppdraget (rörande

arvs- och gåvobeskattningen) i ett slutbetänkande i

slutet av maj månad 2004. Utskottet finner ingen

anledning att i detta sammanhang ta ställning till

kommitténs huvudbetänkande.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda

att motionerna bör avstyrkas.

Till yttrandet är fogat en avvikande mening av (m,

fp, kd, c).

Utskottets överväganden

Utskottet kan dela de bedömningar som

Finansutskottet gjort beträffande motionsyrkanden

med anknytning till ekonomiskt samarbete och

ekonomisk politik. Utskottet anser därmed att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2003/04:U18 (kd)

yrkandena 6 och 12 och 2003/04:U19 (m) yrkande 3.

Konventet om Europas framtid och

regeringskonferensen

Skrivelsen

Konventet om Europas framtid gick under våren in i

sin s.k. beslutsfas. Den 26-27 maj presenterade

konventets presidium ett samlat fördragsutkast i

fyra delar. Utkastet diskuterades därefter intensivt

under de tre sista plenarmötena i maj och juni.

Konventets presidium valde att söka undvika

alternativa skrivningar och eftersträvade konsensus

kring breda kompromisser.

Konventsresultatet presenterades vid Europeiska

rådets möte i Thessaloniki den 19-20 juni. Utkastet

till konstitutionellt fördrag välkomnades som en god

grund för regeringskonferensen. En teknisk översyn

av den del i det konstitutionella fördraget som

behandlar politikområdena genomfördes sedan under

juli månad. Regeringskonferensens huvuduppgift är

att ta ställning till det utkast till

konstitutionellt fördrag som framlagts av konventet

samt ändringsförslag från medlemsstaterna.

Beslut om att hålla en regeringskonferens om

Europas framtid fattades redan vid Europeiska rådets

möten i Nice år 2000 och i Laeken år 2001. Vid

toppmötet i Thessaloniki bestämdes att konferensen

skulle sammankallas redan i oktober 2003. Vid

toppmötet beslutades vidare att konferensen skulle

fullborda sitt arbete i så god tid att den

europeiska allmänheten kunde få kännedom om

resultatet före valen till Europaparlamentet i juni

2004. Det nya konstitutionella fördraget skulle

undertecknas av samtliga medlemsstater, gamla såväl

som nya, så snart som möjligt efter den 1 maj 2004.

Nuvarande och anslutande medlemsstater skall delta i

regeringskonferensen på samma villkor.

Kandidatländerna Bulgarien, Rumänien och Turkiet

skall delta som observatörer.

Motionerna

I flera motioner diskuteras EU:s framtidsfrågor.

I två motioner argumenteras för att regeringen

aktivt bör verka för att förhandlingarna om

konventets förslag till fördrag återupptas och

avslutas, samt att regeringen i detta

förhandlingsarbete följer det mandat riksdagen

tidigare givit. Moderaterna gör, i motion

2003/04:U19 (m) yrkande 4, gällande att de

senaste månadernas utveckling i världen och inom

EU gör det möjligt att återuppta förhandlingarna

i regeringskonferensen om ett nytt fördrag. Om

ordförandeskapet nu väljer att inkalla

regeringskonferens, finns möjligheter att

slutföra förhandlingarna under året. Enligt

Moderaterna bör regeringen aktivt bidra till att

förhandlingarna återupptas och helst avslutas

redan under våren. Partiet påpekar också att

riksdagen sedan tidigare definierat det

förhandlingsmandat regeringen har att respektera

och driva i förhandlingarna. Enligt

Kristdemokraterna var det olyckligt att EU:s

medlemsregeringar inte lyckades komma överens om

de strukturella förändringar som EU bör gå igenom

för att fungera med 25 (och senare 27)

medlemsländer i stället för som i dag 15.

Kristdemokraterna menar därför, genom motion

2003/04:U18 (kd) yrkande 1, att Sverige aktivt

måste verka för att EU snarast möjligt återupptar

förhandlingarna om en ny konstitution och agerar

för att framtidskonventets förslag i så stor

utsträckning som möjligt skall vara gällande.

I motion 2002/03:U323 (m) yrkande 17 lyfter

Moderaterna fram tre utgångspunkter som anses

särskilt viktiga för EU:s framtid. Den ena

utgångspunkten är att det inte bör vara lätt att ge

EU ny kompetens. Medlemsländerna bör noga betänka

sig innan de överlåter till EU att ta ansvaret för

nya uppgifter. Den andra utgångspunkten är att när

EU har fått ett sådant ansvar måste unionen faktiskt

ha möjlighet att fullfölja sin uppgift.

Beslutsordningarna måste vara utformade så att

unionen verkligen kan leverera till medborgarna det

som de förväntar sig. Det är, för det tredje,

viktigt att medborgarna tydligt ser var EU:s ansvar

ligger och att det finns möjlighet att utkräva ett

politiskt ansvar från EU:s olika institutioner. EU

grundas på fördrag mellan medlemsländerna. EU är

alltså ingen självständig statsbildning utan makten

över EU ligger hos medlemsländerna.

I ett stort antal motioner diskuteras EU:s

beslutsprocedurer och institutionella frågor, dels

utifrån frågeställningar om mellanstatlighet och

överstatlighet, dels utifrån olika förslag till

förändringar.

Centerpartiet hävdar, i motion 2002/03:U326 (c)

yrkande 19, att EU:s konstitution bör delas upp i

två delar. Konstitutionen bör bestå av ett avsnitt

som bör vara mycket svårt att förändra, till vilket

t.ex. frågor om institutionella arrangemang och

rösträttsregler kan föras. Ett annat avsnitt kan

behandla unionens politiska innehåll och

kompetenskatalogen. För det senare avsnittet bör

formerna för att fatta beslut om ändringar vara

enklare, även om kravet på enhällighet bör kvarstå.

Vidare hävdar partiet, i yrkande 20, att

beslutsprocedurens behöver förändras och

förtydligas. Beslut i parlamentet borde kunna fattas

genom enkel majoritet och beslut i ministerrådet

genom ett slags kvalificerad dubbel majoritet, där

en kvalificerad mängd röster representerande en

kvalificerad majoritet av befolkningen i

medlemsstaterna tillåts fälla avgörandet.

EU:s utveckling mot en överstatlig politisk union

måste förhindras, enligt vad som framgår av motion

2002/03:Fi289 (v) yrkande 1. Också i motion

2002/03:K238 (c) yrkande 1 hävdas att en

kompetenskatalog måste utarbetas för att begränsa

EU:s överstatliga makt och för att stärka de

nationella parlamentens makt. Dessutom menar

motionärerna, i yrkande 2, att ett brett rådslag

bland folkrörelser och organisationer skulle kunna

utarbeta ett i huvudsak mellanstatligt alternativ

till det federala statsbygget. Motionärerna önskar

också, i yrkande 3, se en ökad samverkan med

Danmark, Storbritannien och kandidatländerna i

utarbetandet av en mellanstatlig samarbetsmodell.

I motion 2002/03:U326 (c) yrkande 14 drivs kravet

att den offentliga makten skall byggas ur ett

underifrånperspektiv. Makten skall enligt

motionärerna ligga på den lokala nivån varifrån

befogenheter skall kunna lämnas över till högre

nivåer. Vilken nivå ett beslut skall fattas på bör

avgöras av närheten till dem som berörs. EU:s

huvudsakliga ämnesområden bör omfatta sådant som

inte kan hanteras lokalt, regionalt eller nationellt

utan sköts bättre på unionsnivå. Sådana områden är

fred och rättssäkerhet, miljö och hållbar

utveckling, främjandet av ekonomisk utveckling och

välståndsutveckling. Till områden där frågorna löses

bättre på nationell eller regional nivå hör form och

val av utbildning, kultur och socialpolitik.

Motionärerna anser det naturligt att medlemsstaterna

samarbetar kring dessa frågor, men de bör inte vara

föremål för gemensamt beslutsfattande.

Centerpartiet anser, i motion 2002/03:U326 (c)

yrkande 13, att EU bör utvecklas mot ett smalare och

effektivare EU. För att uppnå att makten skall

byggas underifrån bör institutionernas roll och

utveckling ses över. Att förändra institutionerna,

som byggts upp sedan mitten av förra seklet, är dock

ett långsiktigt arbete. Det är varken möjligt eller

önskvärt att genomföra en snabb totalrevidering av

alla fördragen, även om en revidering bör göras.

I motion 2002/03:K288 (v) yrkande 1 begärs att en

utredning tillsätts som belyser maktrelationerna

över lagstiftningen mellan Sveriges riksdag och EU:s

institutioner. Vidare hävdas, i yrkande 2, att

regeringen i EU bör verka för att EU:s medlemsländer

gör egna utvärderingar av den öppna samordningens

metod.

I motion 2002/03:U324 (mp) yrkande 5 hävdas att

alla av EU beslutade regler och lagar som berör

Sverige efter en tid borde tas upp i riksdagen för

att få de praktiska konsekvenserna belysta och att

riksdagen bör ha möjlighet att göra efter- och

omprövningar av redan fattade beslut och lämna

förändringsförslag till EU.

I motionerna 2002/03:K206 (m) och 2003/04:K209 (m)

hävdar motionären att EU inte bör ägna sig åt

detaljreglering.

Hur EU:s institutioner kan förändras uppmärksammas i

ett antal motioner.

I motion 2002/03:U324 (mp) yrkande 3 hävdas att EG-

kommissionens ensamrätt att lägga fram förslag bör

avskaffas till förmån för en förslagsrätt för de

nationella parlamenten och Europaparlamentet. Vidare

görs, i yrkande 4, gällande att EG-kommissionen

borde avskaffas och ersättas med ett rent

administrativt organ.

Behovet av offentlig debatt och insyn i EU:s beslut

samt behovet av ökad folkbildning om EU diskuteras i

några olika motioner.

I motion 2002/03:U326 (c) yrkande 23 anförs att

regeringen bör bli mer aktiv i debatten om EU:s

framtidsfrågor. Motionärerna anser att regeringen

bör lägga fram sin syn på hur EU:s framtid skall

formas och att även regeringens representanter i

konventet bör bli mer aktiva i debatten om EU:s

framtidsfrågor. Centerpartiet lyfter vidare, i samma

motion yrkande 17, fram kravet på att EU måste få en

tydligare beslutsstruktur. En beslutsstruktur där

besluten måste passera båda institutionerna skulle

underlätta insyn och offentlig debatt. Motionärerna

anser att kommissionen bör underställas de beslut

som fattas i de politiska institutionerna, att såväl

ministerrådet som parlamentet bör ha initiativrätt

och att de förändringar som görs i de båda

institutionerna bör kunna passera utan att på nytt

godkännas av kommissionen. I motion 2003/04:U211

(fp) yrkande 1 hävdas att det finns ett stort behov

av folkbildning kring EU. Särskilt behövs, enligt

motionens yrkande 2, en kontinuerlig demokratisk

dialog med ungdomar kring EU. Miljöpartiet för, i

motion 2002/03:U324 (mp) yrkande 1, fram kravet på

att alla nya EU-fördrag som innebär maktöverföring

till EU-nivå skall underställas medborgarna i en

folkomröstning.

Konstitutionsutskottets yttrande

I frågan om slutförande av regeringskonferensen

konstaterar konstitutionsutskottet att Europeiska

rådet nu enats om att förhandlingarna om ett nytt

konstitutionellt fördrag skall vara avslutade senast

vid Europeiska rådets möte i mitten av juni och att

den svenska regeringen synes vara inställd på att

resultat skall uppnås. Utskottet vill understryka

betydelsen av att så sker och utgår från att

regeringen därvid kommer att arbeta enligt de

ståndpunkter som angivits av riksdagen på förslag av

sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet i

betänkande 2003/04:KUU1. Utskottet anser därmed att

några sådana tillkännagivanden som begärs i

motionerna 2003/04:U18 (kd) yrkande 1 och

2003/04:U19 (m) yrkande 4 inte behövs.

Såvitt avser synpunkterna i motion 2002/03:U323

(m) yrkande 17 vill utskottet hänvisa till de

ställningstaganden i olika delfrågor som gjorts i

betänkande 2003/04:KUU1. Även såvitt avser de frågor

som tas upp i motionerna 2002/03:K206 (m),

2002/03:K238 (c) yrkande 1, 2002/03:U324 (mp)

yrkandena 3 och 4, 2002/03:U326 (c) yrkandena 13,

14, 17, 19 och 20 och 2003/04:K209 (m) vill

utskottet hänvisa till de ställningstaganden i

frågor om institutioner, beslutsfattande och

befogenheter som gjorts i det nämnda betänkandet,

främst med anledning av motioner som väckts senare

än de nu nämnda. Motionerna avstyrks i berörda

delar.

I motionerna 2002/03:K288 (v) yrkandena 1 och 2

och 2002/03:Fi289 (v) yrkande 1 tas frågor om bl.a.

den öppna samordningsmetoden och EMU upp med

inriktning på frågornas betydelse för en utveckling

mot överstatlighet. Även frågor om en sådan

utveckling har behandlats i betänkandet

2003/04:KUU1, och utskottet avstyrker motionerna i

berörda delar, liksom motion 2002/03:K238 (c)

yrkandena 2 och 3.

Konstitutionsutskottet delar motionärens uppfattning

om behovet av folkbildning och debatt kring EU.

Utskottet, som kommer att behandla en motion (fp) om

regeringens ansvar för en ökad debatt om

Europafrågor i betänkande 2003/04:KU19 över

demokratiskrivelsen, anser dock att något

tillkännagivande med anledning av motionen inte är

påkallat.

Konstitutionsutskottet behandlade i sitt betänkande

2001/02:KU29 Lagstiftningsprocessen m.m. två

motionsyrkanden (mp) av samma lydelse som det här

behandlade. Utskottet hänvisade till en given

redovisning varav framgick att det också inom EU

bedrevs ett arbete med regelkvalitet och

regelförenkling och att det också i detta arbete

fanns en inriktning på att analysera konsekvenser av

förslag till nya regler. Utskottet hänvisade vidare

till ett tidigare påpekande om att EU bör

eftersträva ett så okomplicerat regelsystem som

möjligt. Därutöver påpekade utskottet att riksdagen

bl.a. inom ramen för sitt uppföljnings- och

utvärderingsarbete hade möjlighet att belysa

konsekvenserna av EU-regler. Någon åtgärd från

riksdagens sida med anledning av vad som anfördes i

motionerna i berörd del var enligt utskottets mening

inte påkallad, utan de avstyrktes.

Som konstitutionsutskottet tidigare påpekat har

riksdagen bl.a. inom ramen för sitt uppföljnings-

och utvärderingsarbete möjlighet att belysa

konsekvenser av regler som beslutats på EU-nivå -

likaväl som konsekvenserna av andra regler. Liksom i

fråga om andra regler har riksdagsledamöter också

möjlighet att motionsvis begära att regeringen skall

verka för förändringar. Inom EU bedrivs fortsatt

arbetet med regelkvaliteten. Utskottet anser inte

att någon åtgärd är påkallad med anledning av

motionen.

Konstitutionsutskottet har i tidigare sammanhang

redogjort för regeringsformens regler om

folkomröstning. Utskottet behandlade frågor om

folkomröstningsinstitutet som sådant och särskilda

frågor om grundlagsändring och folkomröstning

ingående i sitt betänkande 2003/04:KU9

Författningsfrågor.

Sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet

behandlade i betänkande 2003/04:KUU1 motioner om

folkomröstning om det fördrag som

regeringskonferensen skall utmynna i.

Utskottet ansåg att frågan om en folkomröstning om

det framtida fördraget borde prövas av den riksdag

som har att ta slutlig ställning till fördraget.

Sammanfattningsvis fann utskottet ingen anledning

till att ställa sig bakom motionsyrkanden om

folkomröstning, utan de avstyrktes.

Konstitutionsutskottet anser, liksom tidigare, att

avgörandet av om folkomröstning bör hållas i en

fråga bör avgöras från fall till fall. Utskottet

vill också erinra om vad som tidigare sagts bl.a. om

att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett

representativt och parlamentariskt statsskick.

Riksdagen är enligt utskottets uppfattning väl

skickad att ta ställning i de frågor som nya fördrag

och fördragsändringar kan ge upphov till. Utskottet

avstyrker motionen.

Till yttrandet är fogat tre avvikande meningar av

(m), (c), och (mp).

Utskottets överväganden

Inledningsvis vill utskottet, i likhet med

sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet

(bet. 2003/04:KUU1 s.36), framhålla att konventets

arbete var framgångsrikt. Konventets förslag innebar

ett angeläget förtydligande av samarbetets natur och

omfattning genom att reglerna förs samman i ett

samlat och välstrukturerat fördrag. Konventets

förslag utgjorde en bra grund för

regeringskonferensen. Utskottet konstaterar, inte

utan viss besvikelse, att det inte visade sig

möjligt att slutförhandla regeringskonferensen redan

vid toppmötet i Bryssel den 12-13 december 2003.

Utskottet noterar dock att EU:s stats- och

regeringschefer vid toppmötet i Bryssel den 25-26

mars 2004 enades om att återuppta förhandlingarna om

konstitutionen med sikte på att nå en uppgörelse

senast till EU:s toppmöte den 17-18 juni, vilket

utskottet välkomnar.

Som också framgår av konstitutionsutskottets

yttrande har samtliga nu aktuella motionsförslag om

hur EU bör utvecklas i framtiden och hur

beslutsprocedurerna inom EU skall formas behandlats

av sammansatta utskottet. Utskottet vill därför

hänvisa till sammansatta konstitutions- och

utrikesutskottets betänkande 2003/04:KUU1, vilket de

alltjämt tillämpliga ställningstagandena för vad som

bör vara Sveriges utgångspunkter under

förhandlingarna om ett nytt fördrag framgår. Det

gäller också motionsförslag om att en folkomröstning

bör hållas i Sverige om resultaten av

regeringskonferensen.

Utskottet instämmer i det värdefulla i att folkbildning bedrivs

om utvecklingen inom Europeiska unionen. Den

parlamentariskt tillsatta EU 2004-kommittén har till

uppgift att bl.a. stimulera en bred, offentlig

debatt om Europeiska unionen, särskilt i förhållande

till regeringskonferensen. Kommittén skall också

bidra till att öka kunskaperna hos allmänheten om

aktuella frågeställningar kring EU:s utveckling och

ge företrädare för olika åsiktsriktningar utrymme

att argumentera för sina uppfattningar. Kommittén

har lämnat projektbidrag till ett stort antal

projekt som nu pågår i syfte att stimulera svensk

debatt om EU:s framtidsfrågor. Den sista

bidragsomgången ägde rum i december och i dagsläget

planeras inte någon ny bidragsomgång. EU 2004-

kommitténs arbete fortsätter under året, men kommer

enligt direktiven till utredningen att vara avslutat

senast den 1 september.

Utskottet delar uppfattningen att ungdomar behöver

involveras i den demokratiska diskussionen om

Europeiska unionens framtida utveckling och ser

därför allvarligt på det låga valdeltagandet bland

unga i valen till Europaparlamentsvalet 1999.

Utskottet noterar att Ungdomsstyrelsen i en särskild

ungdomssatsning inför Europaparlamentsvalet i juni

2004 beviljat ett stort antal ungdomsorganisationer,

gymnasieskolor, politiska ungdomsförbund och andra

aktörer bidrag och stöd.

Mot bakgrund av konstitutionsutskottets yttrande

och med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2002/03:K206 (m),

2002/03:K238 (c) yrkandena 1-3, 2002/03:K288 (v)

yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fi289 (v) yrkande 1,

2002/03:U323 (m) yrkande 17, 2002/03:U324 (mp)

yrkandena 1, 3-5, 2002/03:U326 (c) yrkandena 13, 14,

17, 19, 20 och 23, 2003/04:K209 (m), 2003/04:U18

(kd) yrkande 1, 2003/04:U19 (m) yrkande 4 samt

2003/04:U211 (fp) yrkandena 1 och 2.

Europeiska unionens förbindelser med

omvärlden

Den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitik under 2003

Skrivelsen

Verksamheten inom GUSP präglades under 2003 av

krisen i Irak. Trots vissa åsiktsskillnader kunde

medlemsstaterna enas i sitt stöd för FN:s

ansträngningar att finna fredliga lösningar. Som ett

led i uppföljningen av krisen inleddes ett arbete

med att utarbeta en säkerhetsstrategi för unionen.

Detta arbete har letts av den höge

representanten/generalsekreteraren Javier Solana.

Säkerhetsstrategin innehåller tre avsnitt. Det

första behandlar globala utmaningar och hot, såsom

terrorism, massförstörelsevapen, regionala

konflikter, sönderfallande stater samt organiserad

brottslighet. Det andra avsnittet rör strategiska

målsättningar för EU:s agerande med betoning på

säkerhetsfrämjande - i vid bemärkelse - i EU:s

grannskap samt effektiv multilateralism. Det tredje

och avslutande avsnittet behandlar

säkerhetsstrategins politiska konsekvenser för EU.

Genom säkerhetsstrategin har EU:s medlemsstater

enats kring en gemensam säkerhetsrelaterad

omvärldssyn liksom kring strategiska målsättningar

för EU:s GUSP-politik. Strategin ger EU en gemensam

utgångspunkt och skapar möjligheter att bättre

kommunicera EU:s ståndpunkter till andra länder.

Härmed stärks agerandet inom EU:s gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitik.

Strategin antogs av Europeiska rådet vid dess möte

i Bryssel i december 2003, och under 2004 kommer ett

uppföljningsarbete att inledas som syftar till att

ta fram konkreta handlingsplaner utifrån

säkerhetsstrategin. Dessa handlingsplaner avser

bl.a. stärkandet av effektiv multilateralism med FN

i fokus, kampen mot terrorism, en strategi för

Mellanöstern och en sammanhållen EU-politik i fråga

om Bosnien och Hercegovina.

Inom GUSP finns det flera instrument tillgängliga

för att genomföra den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken. De viktigaste är gemensamma

strategier, gemensamma åtgärder, gemensamma

ståndpunkter och gemensamma uttalanden.

Under året antogs 18 gemensamma ståndpunkter som

exempelvis gällde ändring av restriktiva åtgärder

mot Liberia, kontroll av vapenförmedling och den

internationella brottmålsdomstolen.

Vidare antogs 19 gemensamma åtgärder om bl.a. EU:s

polismission i f.d. jugoslaviska republiken Makedo-

nien ("EUPOL Proxima"), fortsättande av EU:s

samarbetsprogram för icke-spridning och nedrustning

i Ryska federationen och EU:s militära operation i

Demokratiska republiken Kongo ("Artemis").

Utöver detta har det inom ramen för GUSP gjorts

138 uttalanden.

I den s.k. GUSP-budgeten, som är en del av EU:s

totala budget, uppgick de finansiella medlen år 2003

till 47,5 miljoner euro. Denna budget belastades

framför allt av kostnader för EU:s polismission i

Bosnien och Hercegovina och EU:s polismission i f.d.

jugoslaviska republiken Makedonien.

Motionerna

I partimotion 2002/03:U326 (c) yrkande 3 menar

motionärerna att EU:s utrikes- och säkerhetspolitik

skall stärkas och utvecklas för att möta nya de nya

hot som vi såg exempel på i USA 2001. I

kommittémotion 2003/04:U350 (kd) yrkande 7 anförs

att framtida hot mot säkerheten i Europa

företrädesvis skall hanteras och lösas gemensamt

inom ett utvidgat EU.

Folkpartiet menar i partimotion 2003/04:K419 (fp)

yrkande 8 att det måste vidtas åtgärder för att

stärka och effektivisera EU:s gemensamma utrikes-

och säkerhetspolitik. Enligt motionärerna är det ett

problem att GUSP i dag leds från två olika

institutioner, dels från ministerrådet genom den

höge representanten, dels från kommissionen genom

den ansvarige kommissionären för utrikespolitiken.

Folkpartiet välkomnar följaktligen konventets

förslag om att man skall slå ihop dessa funktioner

till en, för att på så vis effektivisera arbetet och

tydliggöra att EU talar med en och samma röst i

frågor som rör den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken. Moderaterna anför i

kommittémotion 2003/04:U19 (m) yrkande 5 att bättre

gemensamma analysresurser, en utveckling av den

gemensamma värdegrunden och definitionen av

gemensamma mål för utrikespolitiken, tillsammans med

en gemensam utrikesminister, kommer att ge bättre

förutsättningar för en enad och trovärdig utrikes-

och säkerhetspolitik i EU.

Motionären bakom den enskilda motionen

2003/04:U325 (m) yrkande 3 anser att EU, med sin

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, har ett

ansvar för att medlemsländerna gentemot länderna i

Mellanöstern gemensamt agerar med kraven på

demokrati, respekt och tolerans samt mänskliga fri-

och rättigheter som grund. I kommittémotion

2003/04:U19 (m) yrkande 8 anför moderaterna att den

strategi för Mellanöstern som är under process i EU,

och som förväntas antas i juni i år, måste utarbetas

i nära samverkan med den amerikanska

administrationens nya Mellanösternpolitik. I samma

motion (yrkande 9) menar motionärerna att Sverige

och EU bör stödja uppbyggnaden av ett fredligt,

stabilt och demokratiskt Irak.

I kommittémotion 2003/04:U282 (fp) yrkande 21

förespråkar Folkpartiet att Sverige bör verka för en

tydligare och mer sammanhållen strategi för EU:s

arbete med mänskliga rättigheter i världen.

Moderaterna menar i kommittémotion 2003/04:U14 (m)

yrkande 10 att det finns all anledning för Sverige

och EU att genom tydliga krav och kontakter bidra

till att demokratin får fotfäste i Europas grannskap

söder och öster om Medelhavet. Inrättandet av en ny

parlamentarisk församling, Euro-Mediterranean

Parliamentary Assembly (EMPA), i vilken samtliga

kuststater förutom Libyen och Jordanien skall ingå,

är ett steg i rätt riktning framhåller motionärerna.

I kommittémotion 2003/04:U289 (m) yrkande 3 pekar

moderaterna likaledes på att EU:s MEDA-process bör

intensifieras för att främja frihandel,

miljösamarbete och en demokratisk utveckling. I

kommittémotion 2003/04:U18 (kd) yrkande 3 vill

motionärerna understryka betydelsen av att den

svenska regeringen aktivt verkar för en positiv

utveckling av Barcelonaprocessen. Motionärerna bakom

kommittémotion 2003/04:U340 (fp) yrkande 1 anser att

det politiska och ekonomiska stödet från Sverige och

EU måste vara kopplat till huruvida parterna i den

israelisk-palestinska konflikten gör konkreta

framsteg i fredsprocessen. Motionärerna anför vidare

att det är fredsviljan och åtgärder för fred som

skall belönas. Därför måste den israeliska staten

upphöra med bosättarpolitiken och den palestinska

myndigheten måste fortsatt vidta seriösa,

långsiktiga, konkreta och resultatgivande åtgärder

för att stoppa terrordåden mot israeliska mål. Detta

måste vara ovillkorliga krav på parterna.

I den enskilda motionen 2003/04:U211 (fp) yrkande

4 anser motionären att regeringen bör arbeta fram en

tydlig strategi för att vinna större svensk makt i

EU:s ställningstagande i viktiga globala frågor. I

kommittémotion 2002/03:U299 (v) yrkande 6 begär

Vänsterpartiet att den svenska regeringen skall

stoppa beslut inom EU:s framtidskonvent som kan

tänkas leda till att Sverige måste ge ifrån sig makt

på det utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska

området.

I den enskilda motionen 2002/03:U277 (mp) yrkande

2 anför motionären att Sverige i längden inte kan

vara tyst och tolerera att USA går sin egen väg i

den internationella politiken. Motionären

konstaterar att det verkar som om Sverige förlorat

sin röst i världen. Anledningen till detta, hävdar

motionären, är EU-anpassningen och EU:s krav på att

tala med en röst i världen. Motionären anser att den

svenska regeringen i större utsträckning kan

framföra Sveriges egna åsikter i internationella

frågor, inte minst när det gäller USA:s politik.

Sverige har, avslutar motionären, genom sin

historia, en moralisk skyldighet att försvara

världens små länder mot världens orättvisor.

Motionären bakom den enskilda motionen

2003/04:U342 (fp) yrkande 1 menar att det är viktigt

att verka för att de nordiska länderna har en samlad

syn på den nordliga dimensionen. Det nordiska i den

nordliga dimensionen måste stärkas.

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis understryka att

Sverige, genom medlemskapet i Europeiska unionen,

deltar i ett samarbete vars uttalade strävan är att

förhindra krig på den europeiska kontinenten. EU har

starkt bidragit till att bevara freden i Västeuropa

under de senaste 50 åren. Utskottet menar att

unionens fortsatta fördjupning och utvidgning även i

fortsättningen är det bästa instrumentet för att

varaktigt säkra ett förtroendefullt och nära

samarbete mellan Europas stater. Möjligheten till

integration i EU har stark dragningskraft, och

integrationen är i sig själv säkerhetsbefrämjande.

Denna integration förutsätter demokrati och goda

grannrelationer. Deltagandet i unionen utvecklar

ömsesidig solidaritet, gemensamma värderingar och

gemensamma politiska intressen.

Utskottet konstaterar vidare att frågan om ökad

effektivitet, förbättrad samordning och

samstämmighet i EU:s utrikes- och

säkerhetspolitik samt frågan om inrättandet av en

utrikesministerfunktion för EU har behandlats av

det sammansatta utrikes- och

konstitutionsutskottet (bet. 2003/04:KUU1). Det

sammansatta utskottet konstaterade då att "det

finns utrymme för ökad politisk samordning och

samverkan i EU:s yttre agerande" och att en

förstärkning av den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken "ligger i Sveriges intresse".

Vad gäller inrättandet av en

utrikesministerfunktion konstaterade det

sammansatta utskottet följande:

Utskottet vill se förslaget om att inrätta en

utrikesminister mot bakgrund av konventets

generella ansats beträffande den gemensamma

utrikes- och

säkerhetspolitiken. Utgångspunkten har varit att öka

effektiviteten i arbetet, förbättra samordningen och

samstämmigheten mellan olika områden av unionens

yttre åtgärder samt skapa en tydligare

representation gentemot omvärlden. Utskottet delar

detta grundläggande synsätt och anser att förslaget

om en utrikesminister kan passa in väl i denna

ansats.

Utskottet ansluter sig till det sammansatta

utskottets tidigare ställningstaganden angående en

ökad effektivitet och bättre samordning av EU:s

externa relationer samt inrättandet av en

utrikesministerfunktion.

När det gäller samstämmigheten, eller brist på

sådan, mellan medlemsländerna vad gäller utrikes-

och säkerhetspolitiska frågor vill utskottet

framhålla att GUSP grundar sig på en gemensam

politik och ej på en enhetlig politik. I praktiken

kan EU endast uttala sig och agera om det existerar

en intressegemenskap och samstämmiga positioner

mellan medlemsländerna. Det bör vara målsättningen

att arbetet i rådet skall styras av ambitionen att

nå fram till en gemensam EU-position i olika

utrikes- och säkerhetspolitiska frågor men det bör

samtidigt stå klart att det inte är politiskt

möjligt att alltid uppnå detta.

Det säkerhetspolitiska läget i Mellanöstern har

allvarligt försämrats alltsedan den s.k. andra

intifadans inledning i september 2000. Palestinier

och israeler tycks låsta i en våldsspiral som antar

allt grymmare och blodigare former. Antalet döda och

skadade till följd av såväl de åtgärder som vidtas

av israeliska militära myndigheter gentemot civila

palestinier som palestinska självmordsbombares

terror gentemot civila israeler växer ständigt.

Någon lösning på konflikten kan inte förutses i

närtid. I omedelbar geografisk anslutning till denna

explosiva region finns ett stort antal stater vars

politiska stabilitet vilar på mycket bräckliga

fundament. Såväl den demografiska som den socio-

ekonomiska utvecklingen i hela området från Pakistan

i öster till Marocko i väster ger anledning till

stor oro.

Det är av stor vikt att staterna inom EU enas om

en gemensam linje som hävdar kravet på att staterna

i Mellanöstern måste främja demokrati och mänskliga

rättigheter. Utskottet anser att det internationella

samfundet alltför länge har prioriterat stabilitet i

Mellanöstern på bekostnad av såväl stöd till som

krav på reformer syftande till ökad folklig

delaktighet, mänskliga rättigheter och demokrati.

Detta har varit en problematisk linje. Historien

visar att icke-demokratiska regimer har ett

förfärande register av grova övergrepp mot de

mänskliga rättigheterna på sina samveten. Utskottet

delar bedömningen att de senaste årens tilltagande

religiösa fundamentalism och terroristdåd har sitt

ursprung i den förbittring, rädsla och hat som

repressiva icke-demokratiska regimer ger näring åt.

Det är viktigt att såväl enskilda stater som

internationella organisationer och sammanslutningar

av stater, såsom EU, ger stöd åt ambitioner att få

till stånd politiska reformer i auktoritära

statssystem. Instabila, icke-demokratiska stater,

vars legitimitet är djupt ifrågasatt hos de egna

befolkningarna, är farliga i sin oberäknelighet både

gentemot omvärlden och den egna befolkningen.

Tyskland och Japan utgör ovedersägliga exempel på

att totalitära icke-demokratier kan omvändas till

civiliserade partner i det internationella

samhället.

Utskottet vill understryka att det i den nyligen

antagna säkerhetsstrategin för EU slås fast att "det

bästa skyddet för vår säkerhet är en värld med

välstyrda demokratiska stater". Det är viktigt att

EU också förmår leva upp till denna ambition.

Det går inte att komma ifrån att en fortsatt

nonchalans från EU:s sida inför bristen på demokrati

och mänskliga rättigheter i Mellanöstern till fromma

för upprätthållandet av en bräcklig och väsentligen

fiktiv stabilitet i längden är en ohållbar linje.

Förtryck föder intolerans, fundamentalism och

benägenhet att använda massivt våld. Det är värt att

notera att de flesta av flygplanskaparna den 11

september 2001 kom från Saudiarabien, ett land vars

regim utgör en av de mest repressiva i regionen.

Terrordådet i Madrid den 11 mars 2004, som

efterlämnade 202 döda och över 1 000 skadade

människor, visar att Europa på intet sätt går säkert

från storskaliga terrorhandlingar.

Utskottet vill understryka vikten av att EU

gemensamt börjar arbeta för ökad demokrati i

Mellanöstern. Detta bör ske parallellt med insatser

för att uppnå en lösning på den israelisk-

palestinska konflikten. Utskottet välkomnar

följaktligen Europeiska rådets initiativ i december

2003 till att utarbeta en EU-strategi mot

Mellanöstern som bl.a. har som mål att främja

demokrati och respekt för de mänskliga

rättigheterna.

Vad beträffar EU:s Nordliga dimension, dvs. EU:s

handlingsplan för samarbetet med staterna i norra

Europa,[1] kan utskottet konstatera att det under

2003 tydligt framgått att den nordliga dimensionen

numera utgör en etablerad del av EU:s politik

gentemot partnerländerna. Regeringen framhåller i

sin skrivelse att unionens utvidgning kommer att

resultera i att den nordliga dimensionen kommer att

bli ett, av flera, allt viktigare instrument i EU:s

politik visavi Ryska federationen. Detta motiverar

enligt utskottets mening att den nordliga

dimensionen ges en egen budget.

Nordiskt samarbete och samsyn beträffande

genomförandet av den nordliga dimensionen är enligt

utskottets mening viktigt. Minst lika viktigt är

emellertid att även de övriga medlemsländerna i EU

känner fortsatt ansvar för utvecklandet av de

politiska, ekonomiska, sociala och kulturella

relationerna med partnerländerna inom EU:s nordliga

dimension.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2002/03:U277 (mp)

yrkande 2, 2002/03:U299 (v) yrkande 6, 2002/03:U326

(c) yrkande 3, 2003/04:K419 (fp) yrkande 8,

2003/04:U14 (m) yrkande 10, 2003/04:U18 (kd) yrkande

3, 2003/04:U19 (m) yrkandena 5, 8, 9, 2003/04:U211

(fp) yrkande 4, 2003/04:U282 (fp) yrkande 21,

2003/04:U289 (m) yrkande 3, 2003/04:U325 (m) yrkande

3, 2003/04:U340 (fp) yrkande 1, 2003/04:U342 (fp)

yrkande 1 samt 2003/04:U350 (kd) yrkande 7.

Terrorism

Skrivelsen

Åtgärder mot terrorism har haft hög prioritet under

2003. Till grund för arbetet har legat den

handlingsplan mot terrorism som beslutades av

Europeiska rådet vid ett extra möte den 21 september

2001. Förutom det löpande arbetet med att ta fram

hotbildsanalyser och sammanställa strategiska

rapporter har arbetet fokuserats på att hitta vägar

att förbättra det konkreta praktiska polissamarbetet

för att förebygga och bekämpa terrorism. Behovet av

att utveckla de nya medlemsländernas kapacitet på

området har uppmärksammats. Ett arbete har även

inletts för att ta fram en handbok som sätter ramar

för närmare samarbete och informationsutbyte inför

och under större sportevenemang.

Motionerna

Motionärerna bakom den enskilda motionen

2002/03:U206 (m) yrkandena 1-3, kommittémotion

2002/03:U228 (fp) yrkande 4, den enskilda motionen

2002/03:U245 (s) yrkande 3, kommittémotion

2002/03:U280 (kd) yrkande 11, kommittémotion

2003/04:U282 (fp) yrkande 4, kommittémotion

2003/04:U350 (fp) yrkande 6, den enskilda motionen

2003/04:U259 (s) yrkande 6 och den enskilda motionen

2003/04:Fö242 (m) yrkande 3 menar att terrorismen

utgör ett allvarligt hot som måste bekämpas genom

internationellt samarbete.

Motionären bakom den enskilda motionen

2002/03:U206 (m) yrkande 5 menar att de stater som

aktivt stöder terrorister är odemokratiska

diktaturer som bryter mot folkrätten. Samme motionär

framhåller i den enskilda motionen 2003/04:Fö242 (m)

yrkande 1 att det inte går "att förklara

terroristers agerande med västerländska politiska

ögon eftersom de per definition inte resonerar på

det sätt som demokrater gör". Motionären konstaterar

dock att terroristorganisationerna inte har

fattigdomsbekämpning som mål utan endast strävar

efter makt i muslimska länder.

Kristdemokratiska partiet anser i kommittémotion

2002/03:U280 (kd) yrkande 8 att Europol måste

tilldelas tillräckliga resurser för att bedriva

spanings- och utredningsarbete inom ramen för en

särskild antiterroristenhet. För att få överblick

över och insyn i detta arbete skulle Europol kunna

presentera en årlig lägesrapport om

terroristbekämpningen. Europol och de myndigheter

som samverkar under dess paraply får inte hindras

från att effektivt efterspana och gripa terrorister

på andra medlemsstaters territorium. I samma motion

(yrkande 9) föreslår motionärerna också att

terrorister bör kunna ställas inför rätta på det

internationella planet. Målet måste vara att även

terroristbrott skall införas i den internationella

brottmålsdomstolens befogenheter. Alternativt bör en

specifik tribunal för terroristbrott upprättas.

Motionärerna bakom kommittémotion 2002/03:U299 (v)

yrkande 4 begär att regeringen skall verka för att

EU tydligt deklarerar att ESFP inte skall användas

för terroristbekämpning.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar inledningsvis att EU, som en direkt följd

av terrorattentatet i Madrid den 11 mars 2004, har

föreslagit en rad konkreta åtgärder för att

förhindra nya terrordåd. Bland annat föreslås att

utbyte av underrättelseinformation mellan länderna

inom EU skall underlättas, samt att arbete mot

terrorism skall skrivas in som villkor i avtal med

tredjeland. Därtill föreslås inrättas en särskild

EU-koordinator för anti-terrorism.

I övrigt fortgår arbetet med att genomföra den

handlingsplan mot terrorism som antogs av Europeiska

rådet den 21 september 2001. Handlingsplanen spänner

över en mängd områden såsom utrikespolitik och sjö-

och luftsäkerhet. Tyngdpunkten ligger dock på

straffrättsliga frågor och polissamarbete. Konkreta

åtgärder mot terrorism är således föremål för

internationellt samarbete. Frågorna om

internationellt samarbete mot terrorism behandlas

också i annat sammanhang (bet. 2003/04:UU11). Här

konstateras bl.a. att "kampen mot terrorismen måste

föras på bred front och med många olika verktyg".

Utskottet vill dock i detta sammanhang understryka

att kampen mot terrorismen alltid måste föras i

enlighet med rättsstatliga principer och normer.

Det sammansatta utrikes- och

konstitutionsutskottet (bet. 2003/04:KUU1) har

behandlat och uttalat sin mening såväl i fråga om

Europol som i fråga om ramarna för den gemensamma

europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP).

Det europeiska konventet föreslog att

polissamarbetet inom EU i stort skall ha samma

utformning som för närvarande, dvs. att stödja och

stärka medlemsstaternas polismyndigheters och andra

brottsbekämpande organs insatser samt deras

ömsesidiga samarbete i den förebyggande kampen mot

allvarlig gränsöverskridande brottslighet och sådan

brottslighet som skadar ett unionsintresse.

Utskottet har uttalat sitt stöd till konventets

förslag.

Under förhandlingarna kring upprättandet av den

internationella brottmålsdomstolen (den s.k.

Romstadgan) pläderade ett antal stater för att också

internationella terroristbrott och narkotikabrott

skulle omfattas av domstolens jurisdiktion.

Majoriteten av de deltagande staterna motsatte sig

detta och ansåg att endast de klassiska

folkrättsbrotten, dvs. folkmord, brott mot

mänskligheten och krigsförbrytelser, borde medtas.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2002/03:U206 (m)

yrkandena 1-3och 5, 2002/03:U228 (fp) yrkande 4,

2002/03:U245 (s) yrkande 3, 2002/03:U280 (kd)

yrkandena 8, 9 och 11, 2002/03:U299 (v) yrkande 4,

2003/04:U259 (s) yrkande 6, 2003/04:U282 (fp)

yrkande 4, 2003/04:U350 (fp) yrkande 6 samt

2003/04:Fö242 (m) yrkandena 1 och 3.

Kris- och konflikthantering

Skrivelsen

Utvecklingen av EU:s säkerhets- och försvarspolitik

(ESFP) fortsatte i snabb takt under 2003. Unionen

inledde sin första civila krishanteringsinsats

någonsin, polismissionen i Bosnien-Hercegovina. Den

första militära krishanteringsinsatsen, "Concordia",

påbörjades i mars i Republiken Makedonien. Efter

förfrågan från FN:s generalsekreterare genomfördes

en andra militär krishanteringsinsats, "Artemis", i

Demokratiska republiken Kongo. Sverige bidrog med

trupp till insatsen, som stod under franskt befäl.

"Artemis" avslutades för EU:s del den 1 september

2003.

Motionerna

Motionärerna bakom kommittémotion 2002/03:U280 (kd)

yrkandena 2, 3 och 14 menar att demokratier som

respekterar och skyddar de mänskliga rättigheterna

skall vara fundamentet i arbetet med att bygga en

säkerhetspolitiskt stabil och trygg värld.

Säkerhetspolitikens övergripande mål skall vara att

bidra till fred, frihet och säkerhet för alla

människor i samhället. Den skall även syfta till att

solidariskt bidra till en fredlig utveckling i

omvärlden. Det konfliktförebyggande arbetet måste

betonas. I partimotion 2003/04:U203 (c) yrkande 5

sägs att konfliktförebyggande åtgärder och en

fredlig utveckling är en förutsättning för att

demokratin och demokratiseringen inte skall sättas

ur spel.

Motionärerna bakom partimotion 2003/04:U256 (m)

yrkande 3 menar att EU:s civila och militära

konflikthantering skall ha som mål att bidra till

fred och säkerhet varhelst i världen det behövs. EU

och dess medlemsländer måste också kunna infria

detta. I kommittémotion 2003/04:U19 (m) yrkande 10

menar moderaterna att en utveckling med tydligare

mandat och reella resurser är en förutsättning för

att EU skall kunna bidra till internationell kris-

och konflikthantering samt fredsinsatser där så

behövs. Sverige bör aktivt skall verka för en ökad

solidaritet och ömsesidighet på det säkerhets- och

försvarspolitiska området. Centerpartiet framhåller

i partimotion 2003/04:U203 (c) yrkande 12 att EU

framgent bör satsa än mer på konfliktförebyggande

arbete, såväl inom unionens gränser som utanför.

Ambitionen för Europapolitiken måste vara att

Sverige skall kunna göra mer för att bidra till

stabilitet och krishantering i Europa. Det anser

motionären bakom den enskilda motionen 2003/04:U208

(m) yrkande 3. I partimotion 2003/04:U256 (m)

yrkande 4 framhålls likaledes att Sverige i

betydligt större utsträckning måste ta ansvar för en

gemensam europeisk krishanteringsförmåga. Det kräver

både ökade anslag och en ny inriktning av den

svenska försvarsmakten. I kommittémotion

2002/03:Fö261 (mp) yrkande 6 anförs att regeringen,

i enlighet med sitt eget handlingsprogram för en

konfliktförebyggande politik, måste verka för

Europaparlamentets beslut om en

genomförbarhetsstudie för en civil fredskår inom EU.

Motionären bakom den enskilda motionen

2003/04:U292 (m) yrkandena 3 och 4 menar att civil

krishantering försvåras eller omöjliggörs utan en

trovärdig militär krishanteringsförmåga inom EU.

Motionären anför vidare att Sverige uttryckligen och

entydigt måste acceptera formuleringarna kring

mandatet för krishantering från EU:s toppmöte i

Helsingfors. I samma motion (yrkande 1) hävdas att

den svenska regeringen har varit medvetet otydlig i

frågan om vilket mandat som krävs för EU:s

krishanteringsinsatser. Sverige riskerar, enligt

motionären, att bli ett hinder i situationer där

civila krishanteringsinsatser inte förslår och

militära insatser blir nödvändiga. Mandatfrågan

måste därför, noterar motionären, få ett tydligt

svar.

Centerpartiet anser i partimotion 2003/04:U203 (c)

yrkande 13 att en krishanteringsinsats ovillkorligen

måste kännetecknas av effektivitet och

samstämmighet. Det gemensamma behovet av logistisk

kapacitet i krishanteringsarbetet behöver diskuteras

och lösas.

Kristdemokraterna anför i partimotion 2003/04:U348

(kd) yrkande 30 att Sverige bör vara pådrivande i

utvecklandet av ett effektivare samarbete mellan EU

och FN. Motionärerna bakom partimotion 2003/04:U203

(c) yrkande 3 anser att det finns ett generellt

behov av att öka samordning, samverkan och samarbete

mellan såväl olika aktörer som olika typer av

verksamheter inom området för konflikthantering,

både nationellt och internationellt. Ett fördjupat

samarbete mellan EU, OSSE och FN måste komma till

stånd, detta för att undvika duplicering av

verksamheten och för att främja samordning och

erfarenhetsutbyte. I den enskilda motionen

2003/04:U208 (m) yrkandena 2, 4 och 5 framhålls att

EU är en unik aktör för freden därför att samarbetet

omfattar det vida säkerhetsbegreppets alla delar. EU

behöver dock låna kapacitet från Nato vad gäller

såväl fredsframtvingande som fredsbevarande

operationer. Motionärerna bakom kommittémotion

2003/04:U329 (fp) yrkande 4 anser likaledes att

utvecklingen av en europeisk krishanteringsförmåga

bör ske i nära samarbete med USA och att försök av

vissa europeiska länder att konkurrera med USA och

Nato i detta avseende bör motverkas.

Motionärerna bakom kommittémotion 2002/03:U299 (v)

yrkande 5 begär att regeringen skall stoppa alla

beslut inom EU om att utvidga mandatet för

krishanteringsstyrkan till att omfatta

terroristbekämpning eller kollektivt försvar. I

samma motion anförs vidare (yrkande 7) att

regeringen måste stoppa beslut inom EU:s

framtidskonvent om att utvidga mandatet för

krishanteringsförmågan så att Sverige hamnar närmare

ett kollektivt EU-försvar.

Motionärerna bakom kommittémotion 2002/03:U280

(kd) yrkande 13 anser att det finns ett stort behov

av att definiera och förklara de centrala begreppen

i internationell krishantering.

I den enskilda motionen 2003/04:U17 (fp) yrkande 7

framhålls att det behövs beredskap för att stärka

och skydda de mänskliga rättigheterna i

internationella krishanteringsinsatser. Som ett led

i denna strävan bör kopplingen mellan arbetet för

mänskliga rättigheter och arbetet för fred ökas.

Utskottets överväganden

Utskottet vill betona att hot mot freden och vår

säkerhet bäst kan avvärjas i samarbete med andra

länder. Sverige och alla andra medlemsländer har i

EU-fördraget åtagit sig att arbeta tillsammans för

att förstärka och utveckla sin politiska

solidaritet, även inom den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken. Utskottet välkomnar att EU som

en del av detta arbete bygger upp en sammanhållen

civil och militär krishanteringsförmåga, som ett

komplement till diplomatiska och ekonomiska verktyg.

Vidare noterar utskottet att EU under föregående

år inledde civila och militära krishanteringsinsater

i Bosnien-Hercegovina, i Republiken Makedonien och i

Demokratiska republiken Kongo. Den av motionärerna

efterfrågade målsättningen att EU skall kunna verka

för konflikt- och krishantering i såväl Europa som

på andra håll är således en realitet.

Vad avser Sveriges bidrag till EU:s och FN:s

krishanteringskapacitet kan utskottet konstatera att

Sverige har tagit sitt ansvar i detta sammanhang och

solidariskt bidragit till unionens och FN:s

insatsstyrkor. Vidare kan utskottet konstatera att

Sverige bidrar med militära resurser vid ett flertal

pågående internationella operationer. Tyngdpunkten

ligger på bidrag till de Natoledda insatserna på

västra Balkan, framför allt den svenska bataljonen i

Kosovo. Därutöver har Sverige lämnat bidrag till de

FN-sanktionerade insatserna i Afghanistan,

International Security Assistance Force for

Afghanistan (ISAF) (senaste riksdagsbeslut

2002/03:FöU1 med anledning av prop. 2002/03:21),

Folkrepubliken Kongo, Förenta nationernas

fredsoperation i Demokratiska republiken Kongo

(MONUC) (senaste riksdagsbeslut 2002/03:UU15 med

anledning av prop. 2002/03:58) och Liberia, Förenta

nationernas fredsoperation i Liberia (UNMIL)

(senaste riksdagsbeslut 2003/04:UFöU1 med anledning

av prop. 2003/04:61). Sverige deltar även i den EU-

ledda fredsstyrkan i Makedonien (prop. 2002/03:43,

bet. 2002/03:UU14).

Utskottet noterar att frågan om ett effektivare

samarbete mellan EU och FN har uppmärksammats av den

svenska regeringen under ordförandeskapet 2001.

Detta har bl.a. resulterat i upprättandet av ett

politiskt ramverk för att underlätta fortsatta

kontakter mellan EU och FN på olika nivåer och

undertecknandet i september 2003 av en gemensam

förklaring om krishanteringssamarbete. Vidare har

fyra samarbetsområden identifierats:

konfliktförebyggande, militär respektive civil

krishantering samt regionala kriser. EU har också,

under sommaren 2003, efter förfrågan från FN:s

generalsekreterare, genomfört sin första militära

krishanteringsinsats till stöd för FN i Demokratiska

Republiken Kongo. Under hösten 2003 har EU haft

intensiva diskussioner om samarbetet med FN i syfte

att skapa en sammanhållen FN-politik inom EU.

Utskottet noterar vidare att man vid Europeiska

rådets möte för allmänna frågor och yttre

förbindelser den 17-18 november 2003 antog

riktlinjer för samarbetet mellan EU och OSSE inom

områdena konfliktförebyggande, krishantering och

post-konfliktrehabilitering. Riktlinjerna byggde

vidare på ett dokument som utarbetats under det

svenska ordförandeskapet i EU.

Utskottet vill betona att en grundförutsättning

för utvecklingen av en europeisk säkerhets- och

försvarspolitik är att EU, förutom att bygga upp en

kris-hanteringsförmåga, etablerar en närmare

samarbetsrelation till Nato. Utskottet noterar med

tillfredsställelse att EU:s militära

krishanteringsinsats, "Concordia", som inleddes i

Republiken Makedonien i mars 2003, var den första i

sitt slag där EU använde sig av Natoresurser så som

överenskommits i de s.k. Berlin plus-arrangemangen.

Utskottet vill framhålla att en grundtanke bakom

denna ståndpunkt är att EU inte skall utveckla en

egen kapacitet med militära högkvarter,

ledningssystem och militära strukturer, som skulle

kunna utgöra en dubblering och konkurrerande

struktur i förhållande till Natos resurser.

Utskottet menar att de kapaciteter, såväl civila

som militära, som nu utvecklas inom ramen för den

europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP)

skall ses som ett stöd till EU:s gemensamma utrikes-

och säkerhetspolitik i syfte att stärka EU:s roll på

den internationella arenan vad gäller

konfliktförebyggande och krishantering. Samarbetet

inom ESFP är ett mellanstatligt samarbete. Samtliga

medlemsstater i EU har, enligt fördraget, rätt att

fullt ut delta i EU:s krishanteringsinsatser, men

det finns ingen skyldighet att delta. Det ankommer

på varje medlemsstat att avgöra om, och i så fall i

vilken omfattning, staten i fråga vill göra så.

Sverige fattar i varje enskilt fall och i enlighet

med svensk lag beslut om medverkan i en

krishanteringsinsats. En förutsättning för svensk

medverkan i en internationell fredsfrämjande insats

är att denna vilar på folkrättslig grund. Enligt FN-

stadgan skall beslut om fredsframtvingande insatser,

dvs. sådana insatser som kan innebära

våldsanvändning utöver vad som kan anses vara

självförsvar, fattas av FN:s säkerhetsråd.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2002/03:U280 (kd)

yrkandena 2, 3, 13 och 14, 2002/03:U299 (v)

yrkandena 5 och 7, 2002/03:Fö261 (mp) yrkande 6,

2003/04:U17 (fp) yrkande 7, 2003/04:U19 (m) yrkande

10, 2003/04:U203 (c) yrkandena 3, 5, 12 och 13,

2003/04:U208 (m) yrkandena 2-5, 2003/04:U256 (m)

yrkandena 3 och 4, 2003/04:U292 (m) yrkandena 1, 3

och 4, 2003/04:U329 (fp) yrkande 4 samt 2003/04:U348

(kd) yrkande 30.

EU:s bilaterala relationer

Skrivelsen

EU och Ryssland fortsatte arbetet i strävan att

utveckla ett strategiskt partnerskap. I juli

påbörjades den nya transitregimen från Kaliningrad,

genom Litauen, till övriga Ryssland.

Läget i Georgien ägnades stor uppmärksamhet. EU

gav fortsatt stöd till skyddet av de observatörer

från OSSE, som verkar i Georgien. EU:s relationer

med Vitryssland var under 2003 fortsatt ansträngda.

Ett toppmöte mellan EU och länderna i västra

Balkan hölls i Thessaloniki. Toppmötet fastslog att

det inte är en fråga om hur länderna på västra

Balkan kommer med i EU utan när. Takten bestäms av

ländernas egen vilja och förmåga att genomdriva

nödvändiga reformer. Kroatien inlämnade en ansökan

om EU-medlemskap i februari. Makedonien har för

avsikt att lämna in en ansökan om medlemskap 2004.

För Serbien och Montenegro, i likhet med andra

Balkanländer, är samarbetet med

krigsförbrytartribunalen (ICTY) en avgörande fråga i

relationerna till EU.

Situationen i Irak stod högt på dagordningen under

många EU-möten under 2003. Ett omfattande

förberedelsearbete har pågått i EU inför

återuppbyggnadsfasen i Irak.

Konflikten mellan israeler och palestinier har

under året fortsatt att stå i fokus för EU:s

ansträngningar till en fredlig utveckling i

Mellanöstern. Den europeiska gemenskapen tillhör de

få givare - övriga är arabstaterna och Norge - som

givit den palestinska myndigheten direkt budgetstöd.

EU fortsatte att nära följa utvecklingen i

Zimbabwe. Den svenske kabinettssekreterares uppdrag

som EU-ordförandeskapets särskilde representant i

Mano River-länderna Guinea, Liberia och Sierra Leone

fortsatte under 2003.

Till följd av kriget i Irak och dess förspel har

under det senaste året tillståndet i och framtiden

för den transatlantiska relationen stått i fokus.

Relationen har dryftats bilateralt mellan europeiska

ledare och med amerikanska motparter. Europeiska

rådet antog i december en "transatlantisk

deklaration". Syftet var att lyfta fram vikten av en

stark transatlantisk länk utifrån flera aspekter -

säkerhetspolitiska, ekonomiska och handelspolitiska.

Det helt dominerande temat i EU:s relationer med

Nordkorea under året har varit EU:s kritik mot

landets eventuella kärnvapenprogram.

Relationerna mellan EU och Kina fördjupades under

året, och Kina publicerade för första gången ett

policydokument om EU. Sverige fortsatte att genom

EU, men även bilateralt, driva frågor om de

mänskliga rättigheterna i Kina.

Sverige har även drivit frågan om mänskliga

rättigheter i Afghanistan, i synnerhet kvinnornas

rättigheter, samt understrukit vikten av en

samordning av insatserna inom utvecklingssamarbetet.

Den 16 juni beslutade Europeiska rådet att med

omedelbar verkan införa skärpta sanktioner mot

Burma. Detta var en reaktion på arresteringen av

oppositionsledaren Aung San Suu Kyi samt den allmänt

försämrade situationen i landet.

Afrika

Motionerna

Motionärerna bakom kommittémotion 2002/03:U295 (m)

yrkande 4 och 2003/04:U248 (m) yrkande 3 framhåller

att det inte räcker att få stopp på krigen och

möjliggöra samtal mellan de krigförande parterna i

Afrika. Det måste också byggas en organisation för

att förebygga framtida konflikter. Sverige bör inom

FN och EU ta initiativ till en afrikansk freds- och

säkerhetsordning där det europeiska fredssamarbetet

med ett fast, organiserat och förpliktigande

samarbete mellan länderna, byggt på starka

organisationer kan ses som en förebild. Motionärerna

bakom partimotion 2002/03:U322 (m) yrkande 14 pekar

på att Afrika är den mest konfliktdrabbade

kontinenten och att FN följaktligen måste prioritera

fredsfrämjande insatser där.

Utskottets överväganden

Utskottet noterar att EU under 2003 har stärkt sitt

stöd åt afrikanska organisationers arbete att

förebygga och hantera konflikter i Afrika. I oktober

presenterade kommissionen formellt ett förslag till

beslut om att ge finansiellt stöd genom Europeiska

utvecklingsfonden (EUF) till fredsbevarande insatser

i Afrika för rådet (KOM 2003 638 slutlig). Förslaget

omfattar 250 miljoner euro och syftar till att

stödja Afrikas fredsansträngningar, särskilt genom

Afrikanska unionen (AU), för att stimulera afrikansk

konfliktlösning, afrikansk solidaritet och skapa

förutsättningar för utveckling i Afrika. Stödet har

karaktär av fredsbevarande insatser och föreslås

huvudsakligen ske genom Afrikanska unionen eller

regionala organisationer.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2002/03:U295 (m) yrkande

4, 2002/03:U322 (m) yrkande 14 samt 2003/04:U248 (m)

yrkande 3.

Balkan

Motionen

Motionärerna bakom kommittémotion 2002/03:U281 (kd)

yrkande 7 menar att regeringen bör ta initiativ till

en studie kring bekämpning av transnationell

organiserad brottslighet som emanerar från Balkan.

Man bör också få till stånd ett konkret

åtgärdsprogram för att komma till rätta med denna

typ av brottslighet. I kommittémotion 2003/04:U339

(kd) yrkande 3 menar motionärerna att EU genom sitt

utvecklingssamarbete på Balkan bör stödja en

omfattande kompletteringsutbildning av poliser och

andra myndigheter för utveckling av fungerande

rättssamhällen. I samma motion (yrkande 4) anförs

vidare att EU bör genomföra en uppföljningskonferens

om transnationell organiserad brottslighet i EU:s

närområde.

Utskottets överväganden

Utskottet noterar att EG-kommissionen finansierar

flera av Europarådets biståndsprojekt, t.ex. projekt

mot organiserad brottslighet, på västra Balkan.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motion 2002/03:U281 (kd) yrkande 7

och 2003/04:U339 (kd) yrkandena 3 och 4.

Mellanöstern

Motionen

I partimotion 2002/03:U231 (v) yrkande 9 pekar

Vänsterpartiet på att Israel har hållit inne med

skattemedel, som man inkasserat på palestiniernas

vägnar och som skulle överförts till palestinierna.

EU har gått emellan och betalat motsvarade belopp.

EU har dock avstått från att kräva Israel på

motsvarande summa. Vänsterpartiet anser att Sverige

fortsättningsvis bör verka för att EU inkräver denna

skuld från Israel.

Utskottets överväganden

Utskottet noterar att Sverige aktivt har verkat för

mänskliga rättigheter i EU:s samarbete med länderna

runt södra och östra Medelhavet (den s.k.

Barcelonaprocessen). Det bistånd som kanaliseras

genom MEDA är avsett att gå till ekonomisk

omvandling, stärkande av den socio-ekonomiska

jämvikten och stöd för utveckling av det civila

samhället samt regionalt samarbete. För perioden

2000-2006 har till EU:s Medelhavsbistånd anslagits

5,3 miljarder euro. Därtill har Europeiska

Investeringsbanken utlovat krediter på drygt 7

miljarder euro. EU gav t.o.m. 2003 ett regelbundet

budgetstöd till den palestinska myndigheten. Detta

stöd har syftat till att myndigheten skall kunna

fortsätta bedriva sin verksamhet med skolor och

hälsovård. Budgetstödet har varit extra

betydelsefullt när myndighetens egna resurser sinat

genom Israels vägran att överföra innehållna

skattemedel. Däremot är det inte så att budgetstödet

har varit en ersättning för dessa medel. Något krav

på återbetalning är därför inte aktuellt. Med en

sista utbetalning på 18 miljoner euro under 2003

avslutades EU:s direkta budgetstöd till palestinska

myndigheten eftersom Israel nu återupptagit

utbetalningar av skatteintäkter.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motion 2002/03:U231 (v) yrkande 9.

Turkiet

Skrivelsen

Vid Europeiska rådets möte i december 2003

välkomnades de avsevärda reformansträngningar som

den turkiska regeringen gjort för att öka

reformtakten vilka innebar betydande framsteg mot

att kunna uppfylla de politiska

Köpenhamnskriterierna. Vidare underströks betydelsen

av att Turkiet visar politisk vilja att bidra till

en lösning av Cypernfrågan. Europeiska rådet

betonade att en lösning i hög grad skulle gagna

Turkiets strävan efter medlemskap. Flera reformer

har antagits bl.a. för att stärka yttrande-, och

föreningsfriheterna, kulturella rättigheter och

civil kontroll över militären. Turkiet har

ratificerat två viktiga FN-konventioner om

medborgerliga och politiska rättigheter samt

ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och

protokoll 6 i Europakonventionen för de mänskliga

fri- och rättigheterna. Kampen mot tortyr har

stärkts. Möjligheten att få förnyad rättegång har

introducerats. Åtgärder har vidtagits för att lyfta

förbudet mot radio- och TV-sändningar och utbildning

i andra språk än turkiska. Hävandet av

undantagstillståndet i sydöstra Turkiet har

generellt minskat spänningarna bland befolkningen.

Turkiet har även vidtagit reformer i syfte att

stärka marknadsekonomin. Vad gäller Turkiets

anpassning till det gemensamma regelverket

konstateras att framsteg gjorts på de flesta områden

och särskilt beträffande den del av EU:s regelverk

som tullunionen omfattar. Trots framstegen krävs

dock fortsatta reformer för att uppfylla de

politiska Köpenhamnskriterierna. I praktiken är

genomförandet av reformerna ännu ojämnt.

Motionerna

Motionärerna bakom kommittémotion 2003/04:U286 (c)

yrkande 1 anser att EU fortsättningsvis måste bistå

Turkiet i dess genomförande av interna politiska

reformer. I samma motion (yrkande 6) anförs att

Turkiet kan accepteras som kandidatland först när

landet kan bevisa att de formella krav som EU

ställer också uppfylls i det dagliga livet.

Moderaterna menar i kommittémotion 2003/04:U19 (m)

yrkande 1 att Sverige aktivt bör stödja

reformprocessen i Turkiet med syfte att landet skall

få möjlighet till medlemskapsförhandlingar.

Moderaternas uppfattning är att Turkiet skall

behandlas på samma sätt som länderna i Öst- och

Centraleuropa, där EU bidragit till en demokratisk,

säkerhetsmässig och ekonomisk utveckling. Att stänga

ute Turkiet från den europeiska gemenskapen, anför

motionärerna vidare, skulle försämra

förutsättningarna för en fortsatt reformpolitik i

Turkiet och riskera en vidgad klyfta mellan väst-

och arabvärlden. Sverige måste vara tydligt och

pådrivande för att Turkiet skall bedömas utifrån

egna meriter och på lika villkor som andra

kandidatländer.

Utskottets överväganden

Utskottet noterar inledningsvis att Turkiet, enligt

kommissionens översynsrapport från november 2003, är

på rätt väg när det gäller att uppfylla de politiska

Köpenhamnskriterierna. Kommissionen påtalar dock att

det återstår mycket att göra, inte minst vad gäller

genomförande av beslutade reformer och nya lagar.

Samma krav skall ställas på Turkiet som på andra

kandidatländer när det gäller respekt för mänskliga

rättigheter, rättstatens principer och

marknadsekonomisk mognad. Köpenhamnskriterierna

måste uppfyllas i sin helhet.

Utskottet menar att Sverige aktivt bör stödja

reformprocessen i Turkiet med syfte att landet skall

få möjlighet till medlemskapsförhandlingar. Under

hösten 2004 kommer en ny genomgång från EU-

kommissionen och beslut skall fattas av Europeiska

rådet om Turkiets status. Det är utskottets

uppfattning att Turkiet skall behandlas på samma

sätt som länderna i Öst- och Centraleuropa, där EU

har bidragit till en demokratisk, säkerhetsmässig

och ekonomisk utveckling. Att stänga ute Turkiet

från den europeiska gemenskapen skulle försämra

förutsättningarna för en fortsatt reformpolitik i

Turkiet. Sverige måste, anser utskottet, vara

tydligt och pådrivande för att Turkiet skall bedömas

utifrån egna meriter och på lika villkor som andra

kandidatländer.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2003/04:U286 (c)

yrkandena 1 och 6 och 2003/04:U19 (m) yrkande 1.

Wider Europe

Motionerna

Motionärerna bakom kommittémotion 2003/04:U14 (m)

yrkande 5 och kommittémotion 2003/04:U19 (m) yrkande

2 pekar på att alla länder väster om Ryssland, med

undantag för Moldavien, Ukraina och Vitryssland, har

givits en uttalad möjlighet till medlemskap i den

europeiska unionen. Det är nu dags, anser

Moderaterna, att också ge dessa tre länder

medlemskapsperspektiv för att därmed ge deras folk

framtidshopp om att även de en dag skall få leva i

ett samhälle som garanterar och respekterar

individens grundläggande fri- och rättigheter.

Sverige bör i EU driva denna fråga för att främja en

stadig utveckling mot demokrati och respekt för

mänskliga rättigheter.

Centerpartiet framhåller i partimotion

2003/04:U220 (c) yrkande 7 att det är av yttersta

vikt att EU tar ett särskilt ansvar för att stärka

en demokratisk utveckling i Vitryssland, Ukraina och

Moldavien. Utvecklingen i framför allt Vitryssland

går för närvarande åt helt fel håll både ekonomiskt,

demokratiskt och säkerhetsmässigt. Sverige bör inom

ramen för sitt arbete i EU uppmärksamma hur

samarbetet med dessa länder fortskrider. Framför

allt bör frågor som demokratisk utveckling,

mänskliga rättigheter, gränsöverskridande

brottslighet, jämställdhet och miljö prioriteras. I

samma motion (yrkande 8) noteras att Europeiska

unionen tillsammans med organisationer och nätverk,

såsom Transparency International och World Movement

for Democracy, kan stödja och hjälpa länderna att

motverka korruption och stödja uppbyggnaden av

ansvarskännande och effektiva demokratiska

institutioner.

Moderaterna menar i kommittémotion 2003/04:U249

(m) yrkande 2 och kommittémotion 2003/04:U19 (m)

yrkande 7 att det är angeläget att skapa ett

frihandelsområde med Ryssland. Därmed kan man

undvika att bygga upp nya skiljelinjer i Europa och

underlätta en snabb och uthållig ekonomisk

utveckling i östligaste delen av Europa. I

kommittémotion 2003/04:U249 (m) yrkande 3 anges att

EU bör sträva efter visumfrihet mellan EU och

Ryssland. Den organiserade brottsligheten som utgör

ett allvarligt problem i Ryssland stoppas inte av

krav på visum. Visumkravet är däremot, framhåller

motionärerna, ett problem för normala ryssar som

dels måste betala ett för den egna hushållsekonomin

ansenligt belopp, dels ansöka om visum i en storstad

där det finns ambassad eller konsulat.

Folkpartiet framhåller i kommittémotion

2003/04:U329 (fp) yrkande 6 att utvecklingen mot

demokrati och marknadsekonomi i Ryssland tagit

avgörande och stora steg framåt. EU:s politik vad

gäller ekonomi och handelspolitik gentemot Ryssland

är dock, menar motionärerna protektionistisk och

präglas för mycket av högtidstalens retoriska flykt

till framtiden och har för litet fokus på konkreta

åtgärder i närtid. Det gäller framför allt att

nedmontera handelshinder av alla slag, inklusive dem

för jordbruksprodukter, stål, enklare kemikalier och

industrivaror. Som ett led i detta arbete bör EU öka

sina ansträngningar att säkra Rysslands medlemskap i

WTO.

Motionären bakom den enskilda motionen

2003/04:U342 (fp) yrkande 2 menar att en stabilare

politisk, social och ekonomisk utveckling i

Kaliningrad är både mål och förutsättning för en

starkare integration i den utveckling som sker i

Östersjöområdet. Kaliningrads strategiska ställning

är viktig för denna utveckling liksom för den

säkerhetspolitiska stabiliteten i södra Östersjön.

Nordiska insatser för att stödja civil verksamhet

kan inte nog understrykas och behövs för att fylla

utrymmet efter den tidigare massiva militära

närvaron i Kaliningrad.

Utskottets överväganden

Utskottet vill framhålla att unionens ansträngningar

att genom utvidgning bidra till att stärka

demokrati, säkerhet och stabilitet samt bättre

marknadsvillkor, ökad tillväxt högre välstånd och en

hållbar utveckling i blivande medlemsländer inte får

stanna vid unionens gränser. Integrationens och

utvecklingens frukter bör även komma EU:s blivande

grannländer i öster till del. Unionens blivande

östgräns får inte bli en fattigdomsgräns eller en

gräns mellan demokratier och auktoritära politiska

system. Nya skiljelinjer i Europa måste undvikas.

Det finns enligt utskottets uppfattning behov av en

aktiv politik gentemot de blivande grannländerna

såväl på multilateral EU-nivå som på bilateral nivå.

Utskottet ser positivt på EU:s European

Neighbourhood Policy gentemot unionens grannar i

Östeuropa, dvs. Moldavien, Ryssland, Ukraina och

Vitryssland, samt staterna söder och öster om

Medelhavet dvs. Algeriet, Egypten, Israel,

Jordanien, Libanon, Libyen, Marocko, Palestinska

myndigheten, Syrien och Tunisien.

European Neighbourhood Policy gick tidigare under

benämningen Nya grannlandsinitiativet och Det

utökade Europa, Wider Europe. Utskottet konstaterar

att tyngdpunkten i unionens grannlandspolitik, i sin

nya tappning, tycks ha förskjutits från staterna i

Central- och Östeuropa, till att anta en geografiskt

sett bredare och mindre fokuserad inriktning.

Utskottet vill understryka att det vore olyckligt om

denna tyngdpunktsförskjutning får till följd att

EU:s grannar i Öst- och Centraleuropa framdeles

ägnas mindre engagemang och intresse från unionens

sida.

I slutsatserna från Europeiska rådets möte i

Köpenhamn i december 2002 sägs att genom

utvidgningen kommer förbindelserna med Ryssland att

stärkas. Europeiska unionen vill även stärka

förbindelserna med Ukraina, Moldavien, Vitryssland

och de södra Medelhavsländerna på grundval av en

långsiktig strategi för att främja demokratiska och

ekonomiska reformer, hållbar utveckling och handel,

och den utarbetar nya initiativ i denna riktning.

Europeiska rådet välkomnade kommissionens och

generalsekreterarens/den höge representantens avsikt

att lägga fram förslag i detta syfte.

Kommissionen avlämnade sitt meddelande i mars 2003

under rubriken "Ett utvidgat europeiskt grannskap;

En ny ram för förbindelserna med våra grannländer i

öster och söder" (KOM 2003 104 slutlig). Häri

behandlades frågan om hur unionens förbindelser med

de grannländer som för närvarande inte har utsikter

till medlemskap i EU kan stärkas. Målet är att

undvika nya skiljelinjer i Europa och att främja

stabilitet och välstånd inom och bortom unionens nya

gränser, vilket underströks vid Europeiska rådets

möte i Köpenhamn i december 2002.

Rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser

antog i juni 2003 slutsatser som sedan även

Europeiska rådet anslöt sig till vid mötet i

Thessaloniki den 20-21 juni. Huvuddragen i

meddelandet under rubriken "På väg mot ett nytt

grannskapsinstrument" (KOM 2003 393 slutlig)

välkomnades och beslut fattades att Europeiska

kommissionen skulle ta fram handlingsplaner för i

första hand Ukraina, Moldavien och de södra

Medelhavsländer med vilka EU har associationsavtal.

Förslaget i det nya meddelandet innebär att man på

kort sikt (2004-2006) skapar nya "Neighbourhood

Programmes", grannskapsprogram. Dessa skulle baseras

på nuvarande program och samtidigt skapa nya

lösningar för genomförande av gränsöverskridande

projekt. Programmen skall bygga på nuvarande

Interregprogram (program inom ramen för

strukturfonderna för samarbete mellan medlemsländer

och grannländer) vid EU:s yttre gränser (och för

Bulgarien och Rumänien - Phare Cross Border Co-

operation-program). På längre sikt (efter 2006)

förutses skapandet av ett nytt grannskapsinstrument

som skall täcka alla de områden som ingår i

existerande samarbetsprogram i gränsregionerna.

Instrumentet skall innehålla en blandning av

gränsöverskridande/gränsnära samarbete och regionalt

samarbete runt gränsområdena för det utvidgade EU.

Utskottet har inhämtat att Sverige stöder

Europeiska kommissionens ansträngningar att

genomföra målen för Wider Europe och underlätta det

gränsnära samarbetet över EU:s nya gränser genom att

bygga vidare på samordningen mellan de olika

instrumenten och förenkla procedurerna för samarbete

över gränserna.

Utskottet vill framhålla att det är av vikt att

unionen ökar sitt engagemang i förhållande till de

blivande grannländerna. När det gäller

Medelhavsområdet finns redan lämpliga instrument i

form av Medelhavssamarbete, Barcelonaprocessen och

MEDA-biståndet. Det saknas dock motsvarande

instrument i förhållande till de nya grannländerna i

öster: Ukraina, Vitryssland och Moldavien. Utskottet

välkomnar att EU har beslutat ta fram

handlingsplaner för i första hand Ukraina och

Moldavien, men vill understryka vikten av att en

liknande handlingsplan också utarbetas för EU:s

relationer till Vitryssland.

Utskottet vill även framhålla att unionens politik

i förhållande till de blivande grannländerna

Ukraina, Vitryssland och Moldavien bör innehålla ett

medlemskapsperspektiv. Enligt unionsfördragets

artikel 49 får varje europeisk stat som respekterar

de grundläggande principer som anges i fördragets

artikel 6.1 ansöka om att bli medlem i unionen.

Inom ramen för unionens östpolitik måste enligt

utskottets uppfattning relationerna med Ryssland

ägnas särskild uppmärksamhet. Utskottet noterar att

det sedan tidigare finns en gemensam strategi för

Ryssland (denna löpte dock ut den 24 juni 2003 men

har förlängts på ettårsbasis av Europeiska rådet i

väntan på avslutningen av regeringskonferensen efter

vilken en ny strategi väntas utarbetas), och ett

partnerskaps- och samarbetsavtal, vilket riksdagen

godkände 1997 (prop. 1996/97:177, bet. 1997/98:UU5,

rskr. 1997/98:1). Arbetet med att uppnå de

målsättningar som partnerskaps- och samarbetsavtalet

anger bl.a. inom områdena politik, ekonomi och

handel hämmas emellertid av bristande ryskt

engagemang och intresse.

Enligt utskottets uppfattning bör en reviderad

strategi utarbetas som i högre grad kan bidra till

att utveckla de politiska och ekonomiska

förbindelserna och bidra till tillväxt, välstånd och

hållbar utveckling och till att befästa demokratin i

Ryssland. En integration av Ryssland i europeiskt

samarbete gagnar säkerheten och stabiliteten i

Europa.

När det gäller unionens långsiktiga förbindelser

med Ryssland är det av särskild betydelse att

utveckla handeln med Ryssland och att landet i högre

grad får tillgång till unionens marknad för sin

export. Det är i ett längre perspektiv ohållbart att

unionen begränsar Rysslands export till unionen

genom antidumpningsåtgärder och andra restriktioner.

En ökad rysk export är ett effektivt bidrag till att

skapa tillväxt i landet och därmed förutsättningar

för högre välstånd och i förlängningen skapa grunder

för en stabil politisk utveckling i landet. Enligt

utskottets uppfattning bör motsvarande motiv vara

för handen för att utveckla relationerna med

Ukraina, Moldavien och Vitryssland.

En övergripande målsättning för EU borde enligt

utskottets mening vara att det skapas ett

frihandelsområde som - med en angiven tidshorisont -

omfattar Ryssland och de nya grannländerna Ukraina,

Vitryssland och Moldavien. För att uppnå denna bör

EU i första hand stödja grannländernas WTO-

anslutningar, som innebär flera viktiga steg mot

anpassning till EU-ländernas lagstiftning. Därefter

kan bilaterala/regionala frihandelsavtal vara ett

sätt att ytterligare fördjupa samarbetet.

Vad gäller Vitryssland vill utskottet understryka

vikten av att EU förmår samarbeta med lokala

myndigheter på lägre nivå. Det är nödvändigt att

redan nu, i väntan på Lukasjenkos efterträdare,

etablera kontakter och samarbetsmönster med

reformvänliga krafter i den vitryska

administrationen i syfte att underlätta övergången

till demokrati, marknadsekonomi och ett framtida

närmare samarbete mellan EU och Vitryssland.

Utskottet noterar vidare att det är fullt möjligt

att bedriva verksamhet i landet genom kontakter med

det civila samhället och den politiska oppositionen.

En central roll kan även enskilda organisationer

från EU:s medlemsländer spela i att upparbeta

kontakter i Vitryssland och bidra med sitt kunnande

om hur det är att verka i ett demokratiskt samhälle

där respekten för de mänskliga rättigheterna

upprätthålls och pressfrihet råder. Det är

väsentligt att kontakter utvecklas både bilateralt

och multilateralt för att stödja de reformvänliga

krafterna som finns i Vitryssland.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2003/04:U14 (m) yrkande

5, 2003/04:U19 (m) yrkandena 2 och 7, 2003/04:U220

(c) yrkandena 7 och 8, 2003/04:U249 (m) yrkandena 2

och 3, 2003/04:U329 (fp) yrkande 6 samt 2003/04:U342

(fp) yrkande 2.

**FOOTNOTES**

[1]: Den nordliga dimensionen omfattar det

geografiska området från island i väst till

nordvästra Ryssland i öst, från Barents och Kara

hav i norr till Östersjöns södra kust i syd. Den

nordliga dimensionen stöds av EU samt de sju ND-

partnerländerna, dvs. Estland, Island, Lettland,

Litauen, Norge, Polen och Ryska federationen.

Övriga samarbetsområden

Den gemensamma handelspolitiken

Skrivelsen

Sveriges mål är att värna och utveckla öppna, enkla,

rättvisa och legitima ramvillkor för internationell

handel och investeringar. Detta gynnar såväl

Sveriges export, import och investeringar som

utvecklingsländernas möjligheter att delta i

världshandeln och dra nytta av globaliseringens

fördelar. Sverige verkar för att detta synsätt skall

få genomslag i EU:s gemensamma handelspolitik både i

världshandelsorganisationen, WTO, och i andra forum,

inklusive de bilaterala och regionala

handelsavtalen, så att dessa medel ska samverka till

målen att skapa förutsättningar för tillväxt,

sysselsättning och hållbar utveckling i Sverige, i

övriga EU och i omvärlden.

Motionerna

Fem motioner uppmärksammar handelspolitiska frågor.

Motionärerna bakom partimotion 2003/04:U348 (kd)

yrkande 28 anser att Sverige bör verka för en mer

sammanhållen utvecklings-, handels- och

utrikespolitik inom EU och arbeta för att integrera

rättvisefrågorna inom alla EU:s politikområden. I

motionerna 2003/04:U348 (kd) yrkande 28,

2003/04:U351 (kd) yrkande 1 och 2003/04:U18 (kd)

yrkande 2, krävs att regeringen inom EU arbetar för

att eliminera handelshinder för u-ländernas export

till i-länder, såsom ursprungsregler och gränsskydd

som försvårar handel.

För att åstadkomma handelsliberaliseringar på

jordbruksområdet och en genomgripande reformering av

EU:s jordbrukspolitik menar Moderaterna, i

kommittémotion 2003/04:U19 (m) yrkande 6, att

Sverige i EU måste verka för att WTO:s ministermöte

i Hongkong hålls redan före 2004 års utgång.

Utskottets överväganden

Utskottet vill med hänvisning till tidigare

ställningstaganden gjorda av riksdagen, senast i

bet. 2003/04:UU3 och 2003/04:UU12, framhålla att en

fri och öppen handel med överenskomna spelregler är

ett kraftfullt instrument för att åstadkomma

utveckling och sprida ekonomiska framsteg. Det är

ett i högsta grad svenskt intresse att värna om

frihandel och förespråka dess principer. En framsynt

handelspolitik har goda förutsättningar att verka

stödjande för möjligheterna att uppnå målet för

politiken för global utveckling. Det är utskottets

uppfattning att frihandel gynnar ett lands och hela

världens utveckling. Ensidiga

handelsliberaliseringar från olika länders sida kan

befrämja tillväxt och välfärd på lång sikt.

Övergångsvis kan dock problem uppkomma, och det

finns, särskilt på jordbruksområdet, anledning att

uppmärksamma de effekter som kan påverka u-länderna.

Det råder även bred enighet om att friare handel

över nationsgränserna generellt leder till högre

sysselsättning och ökat välstånd. Betydelsen av

utrikeshandel och internationella investeringar för

ekonomisk utveckling är också väl dokumenterad.

Utskottet instämmer i tidigare ställningstaganden

som framhållit att internationell handel, liksom

andra former av samarbete över gränserna, har

positiva effekter för demokrati och mänskliga

rättigheter samt bidrar till att befrämja person-

och kunskapsutbyte mellan länder.

Enligt utskottets mening medför nedmontering av

handelshinder möjligheter till ökad handel mellan i-

länderna och u-länderna, men även mellan u-länderna

själva. Sverige driver därför en långtgående

frihandelsvänlig linje inom EU med syfte att

eliminera handelshinder för u-ländernas export till

i-länder. Utskottet vill starkt markera det

angelägna i att den industrialiserade världen inte

låter tid gå förlorad när det handlar om att

avveckla sina handelshinder och att regeringen

driver denna linje inom EU. Utvecklingsländerna bör

ges möjlighet att gradvis öppna sina marknader

samtidigt som handelshinder elimineras i snabbare

takt vad gäller u-ländernas export till i-

landsmarknaderna. Utskottet anser att det finns

utrymme att föra en generös politik vad gäller

tidsgränser för u-ländernas implementering av avtal

och övergångsregler. Utskottet noterar i detta

sammanhang att utvecklingsländerna inte är en

enhetlig grupp med lika förutsättningar. Många har

en styrka att bygga vidare på, medan andra är svaga

och behöver betydligt större hänsynstaganden och mer

stöd.

Utskottet anser det angeläget att också

handelshindren utvecklingsländerna emellan

uppmärksammas och att ansträngningar görs för att få

utvecklingsländerna att öka handelsutbytet

sinsemellan, bl.a. genom att dessa handelshinder

avvecklas. Ett centralt inslag i svensk politik är

att ge utvecklingsländerna möjlighet att reformera

sin handelspolitik i en takt och i en sådan ordning

att processen ingår som en del i landets

övergripande utvecklingsstrategi. Det finns

anledning att ge u-länder längre övergångsperioder

än i-länder för att införa specifika åtaganden.

Utskottet konstaterar att det av mandatet för WTO-

förhandlingarna, som antogs i Doha hösten 2001,

framgår att utvecklingsländernas marknadstillträde,

särskilt till i-ländernas marknader, skall öka och

att interna handelsstörande stöd skall reduceras

samt att alla former av exportstöd skall fasas ut.

Avsikten med mandatet är främst att åstadkomma öppna

och rättvisa spelregler för världshandeln på

jordbruksområdet med u-ländernas intressen i

centrum. Denna politik har utskottets stöd.

Utskottet noterar vidare att Kommerskollegium

nyligen kommit med en rapport om konsekvenserna för

u-länderna av WTO-avtalen, som gjorts på uppdrag av

regeringen efter en beställning av riksdagens

näringsutskott (bet. 2002/03:NU5, rskr.

2002/03:127).

Utskottet har senast i betänkande 2003/04:UU3 och

2003/04:UU12, framhållit att det, mot bakgrund av

sammanbrottet vid ministermötet i Cancún, är

centralt att snarast möjligt återuppta

Dohaförhandlingarna. Vidare har utskottet framhållit

att det kan ske på basis av det utkast till

ministerdeklaration som förelåg i Cancún. Enligt vad

utskottet kunnat inhämta har regeringen verkat för

att förhandlingarna snarast skall återupptas. Ett av

skälen är att det ligger i u-ländernas intresse att

målsättningen för utvecklingsdagordningen från Doha

kan uppnås.

I enlighet med ministeruttalandet vid WTO-mötet i

Cancún hölls ett möte i WTO:s allmänna råd i

december 2003. Vid mötet konstaterades att tilltron

till det multilaterala handelssystemet var utbredd

men att det saknades nödvändig politisk vilja och

flexibilitet för att kunna överbrygga sakliga

skillnader och återuppta förhandlingarna. I januari

2004 tog Förenta staternas chefsförhandlare Robert

Zoellick ett initiativ genom att sända ett brev till

samtliga WTO-medlemmar med uppmaningen att återuppta

Dohaförhandlingarna. Brevet innehöll också ett

förslag om att hålla nästa ministermöte i Hongkong

redan år 2004. Utskottet anser att USA:s engagemang

för förhandlingarna är positivt och kan bidra till

ny energi kring Dohaförhandlingarna. Ett

ställningstagande i frågan om en ministerkonferens i

Hongkong år 2004 har dock skjutits upp till

halvårsskiftet 2004.

Det framgår av ministerdeklarationen från Doha att

en liberalisering av handeln på jordbruksområdet är

en fundamental del av det åtagande alla WTO-

medlemmar har gjort. En minskning av exportstöden är

en central del av dessa förhandlingar. Regeringen

har verkat för en snabb utfasning av

exportsubventionerna, vilket framförts såväl inom

som utanför EU-kretsen. Detta är en fråga av

särskild vikt för u-länderna.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2003/04:U18 (kd) yrkande

2, 2003/04:U19 (m) yrkande 6, 2003/04:U348 (kd)

yrkande 28 samt 2003/04:U351 (kd) yrkande 1.

Sysselsättning och socialpolitik

Skrivelsen

Sysselsättning ligger sedan mitten av 1990-talet

högt upp på EU:s dagordning. Syftet med samarbetet

är att "främja en anpassningsbar arbetskraft och en

arbetsmarknad mottaglig för ekonomiska

förändringar".

Vid toppmötet i Lissabon 2000 antog EU den s.k.

Lissabonstrategin med målet att, genom nära

samverkan mellan ekonomisk politik,

sysselsättningspolitik och socialpolitik, stärka

unionens konkurrenskraft och stimulera till arbete

och hållbar tillväxt. EU enades även om att

medlemsstaterna ska sträva mot full sysselsättning,

och i denna strävan bidra till att nå följande

genomsnittliga delmål i EU: Den totala syssel-

sättningsgraden skall vara 67 % 2005, och 70 % 2010.

Sysselsättningsgraden för kvinnor skall vara 57 %

2005, och 60 % 2010. Sysselsättningsgraden för äldre

(55-64 år) skall vara 50 % 2010.

Den arbetsform som används för att bedriva

samarbetet och samordna medlemsstaternas

sysselsättningspolitik mot gemensamma mål är den

"öppna samordningsmetoden". På

sysselsättningsområdet används den öppna

samordningsmetoden enligt artikel 125 i fördraget.

Sociala dialogen och goda relationer mellan

arbetsmarknadens parter står i centrum för den

europeiska sociala modellen. Europeiska rådet,

arbetsmarknadens parter och kommissionen har

upprepade gånger betonat vikten av social dialog på

alla nivåer för att främja modernisering och

förändringar såväl inom unionen som i de nya

medlemsstaterna. Kommissionen utvecklade i sitt

meddelande (KOM (2002) 341 slutlig) synpunkter på

den sociala dialogens framtid, både som nyckelfaktor

för bättre styrelseformer i en utvidgad union och

som en drivkraft för ekonomiska och sociala

reformer. I juli 2002 lade kommissionen fram ett

förslag till rådsbeslut som innebär att Ständiga

sysselsättningskommittén skall ersättas med ett

socialt trepartstoppmöte för tillväxt och

sysselsättning. Den 6 mars fattade rådet beslut om

inrättande av ett socialt trepartstoppmöte för

tillväxt och sysselsättning. Toppmötet, som skall

sammanträda minst en gång om året, skall fungera som

samrådsorgan mellan rådet, kommissionen och arbets-

marknadens parter. Det skall ge arbetsmarknadens

parter på europeisk nivå möjlighet att inom ramen

för den sociala dialogen bidra till de olika delarna

av den strategi som inleddes vid Europeiska rådets

möte i Lissabon.

År 2000 inrättades Kommittén för social trygghet

(se avsnitt 13.5.2 i skrivelsen för år 2000).

Kommittén har till uppgift att främja samarbetet på

det sociala trygghetsområdet på europeisk nivå genom

utbyte av information och erfarenheter mellan

medlemsstaterna. Arbetet har under 2003

huvudsakligen inriktats på frågor om pensioner och

social sammanhållning.

Motionerna

Flera motioner innehåller förslag i syfte att

stimulera sysselsättningen inom unionen.

Enligt Moderaternas motion 2003/04:U19 (m) yrkande

11 bör Sverige utnyttja möjligheterna till undantag

som EU:s s.k. arbetstidsdirektiv medger. Enligt

motionärerna är det ett direktiv som kan få

konsekvenser för hela samhällsekonomin om regeringen

inte utnyttjar de möjligheter till undantag och

avvikelser som direktivet medger. Moderaterna har

därför i Europaparlamentet röstat emot det s.k.

arbetstidsdirektivet med bestämmelser om bl.a.

dygnsvila, begränsning av veckoarbetstiden och

nattarbete.

Vidare anser Moderaterna, i motion 2003/04:U19 (m)

yrkande 12, att fri rörlighet för tjänster och i

princip fri etableringsrätt måste garanteras.

Moderaterna anser att tjänstesektorn i i Sverige och

i EU måste utvecklas. Därför bör fri rörlighet för

tjänster och i princip fri etableringsrätt

garanteras. Regeringen uppmanas att aktivt stödja

arbetet med det sk. Tjänstedirektivet.

I kommittémotion 2003/04:U18 (kd) yrkande 10

föreslås ett införande av jobbguider i Sverige i

syfte att förbättra tillvaratagandet av invandrares

kompetens. Kristdemokraterna påpekar i sin motion

att invandrare i dag har svårt att snabbt komma in

på arbetsmarknaden trots att många är högutbildade.

Det är därför oerhört angeläget att

kunskapsvalideringen förbättras så att exempelvis

invandrare med akademisk utbildning snabbt kan komma

in på arbetsmarknaden. För många med

invandrarbakgrund krävs det ibland specifika

åtgärder eftersom många saknar ett socialt nätverk,

kontakter och erfarenhet av att söka arbete i

Sverige. Kristdemokraterna vill införa så kallade

jobbguider för invandrare som är nya på den svenska

arbetsmarknaden.

Kristdemokraterna önskar i kommittémotion

2003/04:U18 (kd) yrkande 11 främja en effektivare

återintegrering på arbetsmarknaden för

långtidssjukskrivna. Kristdemokraterna menar att

Sverige fortfarande har långt kvar för att uppfylla

kommissionens rekommendationer på området.

På det sociala samarbetsområdet lyfter motionerna

2002/03:U235 (fp) yrkande 2 och 2003/04:U276 (fp)

yrkande 2 fram kravet att Sverige bör verka för att

kvinnors rätt till fri abort främjas inom EU och

blir ett nytt krav för ansökarländerna.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

Arbetsmarknadsutskottet slår fast att den för

Sverige alltför låga sysselsättningen och den höga

arbetslösheten är några av de största problemen som

Sverige har att ta sig an. Den svenska regeringens

övergripande mål är att uppnå full sysselsättning. I

denna strävan ingår som två väsentliga komponenter

dels att halvera ohälsotalet, dels att öka

invandrares integrering på den svenska

arbetsmarknaden.

Utskottet pekar vidare på kommissionens utkast

till gemensam rapport om sysselsättning (KOM (2004)

24 slutlig) som innehåller en första bedömning av

medlemsstaternas genomförande av den nya

sysselsättningsstrategin. Kommissionen konstaterar

att arbetsmarknadsläget innebär en stor utmaning för

att uppnå Lissabonstrategins mål. Sysselsättningen

inom EU slutade att öka i början av 2003 och

förväntas bara öka långsamt 2004-2005.

Arbetslösheten inom EU har successivt ökat till

8,1 % 2003. När det gäller Lissabonmålet om en total

sysselsättningsintensitet på 70 % senast 2010 har

det inte gjorts några framsteg, och med en

sysselsättningsintensitet på 64,3 % står det nu

klart att EU inte kommer att uppnå det delmål på 67

% som fastställdes för 2005. Fyra medlemsländer,

bl.a. Sverige, ligger dock redan över målet om minst

70 % sysselsättning 2010. Sysselsättningen bland

kvinnor i EU ökade 2002 (55,6 %), och möjligheten

finns fortfarande att delmålet för 2005 (57 %) kan

komma att uppnås. Huruvida målet för 2010 kommer att

nås beror på hur sysselsättningen bland äldre

personer utvecklas. Även om sysselsättningen bland

äldre arbetstagare har ökat till drygt 40 % under

2002 ligger man ännu långt från målet på 50 % till

2010.

Sverige har den högsta sysselsättningsgraden i EU

för kvinnor och äldre (55-64 år) samt en av de

lägsta nivåerna för långtidsarbetslöshet. Rapporten

anger att Sveriges framtida utmaningar ligger i att

fortsätta arbeta för att få in invandrare på

arbetsmarknaden, halvera antalet sjukdagar till 2008

och att fortsätta minska marginaleffekterna av

skatte- och bidragssystemen för att öka

drivkrafterna till arbete.

Europeiska rådet höll den 25 och 26 mars 2004 sitt

årliga möte om Lissabonstrategin och den ekonomiska,

sociala och miljörelaterade situationen i unionen.

Vid mötet, som hölls i Bryssel, konstaterades att

det krävs stark ekonomisk tillväxt och skapande av

arbetstillfällen tillsammans med en hög grad av

social sammanhållning och miljöskydd för att

tillgodose förväntningarna hos Europas befolkning om

högre levnadsstandard och bättre livskvalitet. Det

fastställdes att de viktigaste politiska frågorna

som leder till ökad tillväxt och sysselsättning

måste prioriteras. Mötet inriktades därför på två

frågor, nämligen hållbar tillväxt och fler och

bättre arbetstillfällen. Man gav också uttryck för

att ökad sysselsättningsgrad är av avgörande

betydelse för bl.a. ekonomisk tillväxt. Rådet

betonade att medlemsstaterna måste förnya sitt

åtagande att uppnå Lissabonmålen för sysselsättning.

Europeiska rådet uppmanade kommissionen att inrätta

en ny högnivågrupp under ledning av Wim Kok för att

genomföra en oberoende översyn av hur Lissabonmålen

kan uppfyllas på bästa sätt i synnerhet mot bakgrund

av utvidgningen. Rapporten skall läggas fram för

kommissionen senast den 1 november 2004.

Att öka de utlandsföddas inträde på arbetsmarknaden

är en central uppgift för arbetsmarknadspolitiken.

Det är av stor betydelse att ta till vara allas

vilja att arbeta och att motverka all

diskriminering. Det är också en viktig del av de

särskilda sysselsättningsriktlinjerna. Alla skall ha

samma rätt och möjlighet att försörja sig med eget

arbete. Detta är också viktigt för att skapa en

integrerad arbetsmarknad för alla. Utskottet har i

budgetbetänkande 2003/04:AU1 redogjort för en del av

de insatser som pågår för att integrera invandrare

på arbetsmarknaden och hänvisar därför i detta

yttrande till den sammanställningen. Här kan dock

nämnas att utskottet pekat på behovet av

tillräckliga personalresurser vid

arbetsförmedlingarna i de mest utsatta

storstadsområdena, försöksverksamheten med

arbetsplatsintroduktion för vissa invandrare och den

särskilda satsningen på bristyrkesutbildning för

redan anställda där ett särskilt mål satts upp för

personer med utländsk högskoleutbildning.

Utskottet pekar på att det finns flera pågående

kommittéarbeten på diskriminerings- och

integrationsområdet. Diskrimineringskommittén har

ett omfattande utredningsuppdrag att bl.a. överväga

en gemensam lagstiftning mot diskriminering som

omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder

och samhällsområden och överväga om regler om aktiva

åtgärder bör införas i arbetslivet för andra

diskrimineringsgrunder än kön och etnisk

tillhörighet. En annan utredning på området är den

om strukturell diskriminering. I uppdraget ingår

bl.a. att föreslå åtgärder för att motverka

strukturell diskriminering på grund av etnisk eller

religiös tillhörighet och att föreslå åtgärder för

att fylla luckor i kunskapen om strukturell

diskriminering på dessa grunder. Regeringen har

också föreslagit en ny utredning om diskriminering,

integration och makt.

Integrationsverket har i rapporten Integration

2003 presenterat en rad, som utskottet finner,

intressanta men även alarmerande uppgifter om

integrationen bl.a. på den svenska arbetsmarknaden.

Så länge Integrationsverket har kunnat följa

statistiken har utrikes födda lägre sysselsättning

än de som är födda i Sverige.

Integrationsverket har konstaterat att det sker en

hög utvandring av utrikes födda med hög utbildning,

vilket innebär att den svenska arbetsmarknaden

förlorar välutbildad arbetskraft. Den risk för

förlust av kompetens som detta innebär förstärks av

att återinvandringen tillbaka till Sverige är

betydligt lägre bland utrikes födda än bland inrikes

födda.

Utskottet pekar också på att Institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) nyligen

har presenterat en rapport (2004:5) om praktik som

åtgärd för invandrares integration och socialisation

i arbetslivet. Slutsatsen i rapporten är att de som

anordnar praktik för nyanlända invandrare kan ha

ganska olika föreställningar om vad praktiken har

för syfte. Praktiken står inte alltid i relation

till den enskildes tidigare yrkeserfarenheter. Det

kan finnas en risk att praktiken leder till en

"inlåsning" i okvalificerade arbetsuppgifter och

bidrar till en framtida etnisk delning av

arbetsmarknaden.

Utskottet understryker att frågan om hur väl

integrationen på arbetsmarknaden lyckas får en

avgörande betydelse för Sveriges möjligheter till

framgång när det gäller att öka tillväxten och att

uppnå målet om 80 % reguljär sysselsättningsgrad

2004.

I betänkande 2003/04:AU1 behandlades liknande

yrkanden som de som återfinns i motion U18 yrkande

10 om att ta till vara invandrares kompetens och att

införa jobbguider. AMS arbetar aktivt med

integrationsfrågorna och genomför flera satsningar

på området. Arbetsmarknadsutskottet anser att det

inte finns anledning att föreslå några ytterligare

åtgärder med anledning av motionen, varför motion

U18 yrkande 10 bör avstyrkas.

Arbetsmarknadsutskottet ser, trots att utvecklingen

har vänt och att antalet sjukskrivningar nu minskar,

med oro på de fortsatt höga sjukskrivningssiffrorna.

Riksförsäkringsverket (RFV) konstaterade den 19 mars

2004 att ohälsotalet - som är ett mått på de samlade

utbetalningarna för sjukpenning, sjuk- och

aktivitetsersättning samt rehabiliteringsersättning

- inte ökar för första gången på mycket lång tid.

Enligt utskottets mening måste sjukfrånvaron

fortsätta att bringas ned både för att minska den

enskildes lidande och för att minska samhällets

kostnader genom att ge fler chansen att försörja sig

genom eget arbete. För långsiktigt hög

sysselsättning måste utvecklingen av sjukfrånvaron

minskas ytterligare. Utskottet vill särskilt

framhålla att det är arbetsplatsen och parterna som

måste stå i fokus för arbetet med ett hållbart

arbetsliv. Arbetsgivarna måste ta ett större ansvar

än i dag för att integrera det förebyggande och

rehabiliterande arbetet i verksamheten. Utskottet

understryker vikten av att kvinnornas situation

särskilt uppmärksammas i arbetet mot ohälsan.

Arbetsmarknadsutskottet instämmer i uppfattningen

i motion U18 att det höga ohälsotalet är

oacceptabelt och att man skall främja

återintegrering på arbetsmarknaden för

långtidssjukskrivna. Utskottet redovisade i

betänkande 2003/04:AU1 pågående åtgärder som

tillsammans skall bidra till ökad hälsa i

arbetslivet.

Arbetsmarknadsutskottet ser positivt på det

omfattande arbete som regeringen bedriver inom ramen

för strategin för ökad hälsa i arbetslivet och det

s.k. elvapunktsprogrammet. Tillsammans med de

ytterligare åtgärder som redovisats här bör

ohälsotalet kunna pressas ned mot målet om att

halvera antalet sjukdagar till år 2008. Med

hänvisning till vad som ovan anförts är utskottet

inte i nuläget berett att ställa sig bakom förslaget

i motion U18 yrkande 11.

Genomförandet av arbetstidsdirektivet i svensk rätt

har varit föremål för diskussion under mycket lång

tid. Frågan om lagstiftningen på arbetstidsområdet

är mycket komplicerad, bl.a. eftersom man på stora

delar av arbetsmarknaden reglerat arbetstiden genom

kollektivavtal. På så sätt har parterna kunnat göra

nödvändiga anpassningar till branschen m.m.

Utskottet kan i detta sammanhang konstatera att 1993

års arbetstidsdirektiv i fråga om undantag har en

hänvisning till ramdirektivet 89/391 om åtgärder för

att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet

och hälsa i arbetet. Denna hänvisning finns kvar,

vilket innebär att vissa sektorer fortfarande är

undantagna från arbetstidsdirektivets regler.

Flera utredningar har lämnat betänkanden på

området. EG-domstolen har dessutom bidragit till

rättsutvecklingen genom sin dömande verksamhet.

Förutsättningarna har ändrats för både

arbetsmarknadens parter och lagstiftaren. Därtill

har kommissionen aktivt drivit vissa frågor avseende

det svenska införlivandet på området och i somras

avgett det ovannämnda motiverade yttrandet.

Utskottet konstaterar att arbetstidsfrågan är

komplex och har starka parts- och branschintressen.

Regeringen har aviserat att en proposition på

arbetstidens område skall lämnas till riksdagen

senare i vår. Utskottet anser att denna proposition

bör avvaktas. Motionsyrkandet bör därför avstyrkas.

Till yttrandet finns fogat två avvikande meningar av

(m, fp, kd) och (m).

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis uttrycka

tillfredsställelse över att Lissabonprocessen och

dess genomförande, samt sysselsättningssamarbetet är

bland de högst prioriterade frågorna i regeringens

EU-politik. Utskottet ser positivt på målsättningen

att EU skall bli världens mest dynamiska och

konkurrenskraftiga ekonomi till år 2010 där strävan

efter full sysselsättning är en central komponent.

Det är utskottets uppfattning att Lissabonstrategin

i kombination med de andra ekonomisk-politiska

processerna, Cardiffprocessen och

sysselsättningsstrategin (Luxemburgprocessen), utgör

viktiga verktyg för att modernisera den europeiska

ekonomin. Dessutom kommer Lissabonstrategin att

utgöra ett värdefullt redskap för att integrera de

nya medlemsländerna i det europeiska ekonomiska

samarbetet.

Utskottet vill särskilt framhålla

Lissabonstrategins ambitiösa målsättningar och ser

positivt på att Sverige kunnat uppnå överlag höga

betyg i EU-kommissionens jämförelser över hur långt

medlemsländerna har kommit i arbetet för att nå

strategins ambitiösa mål. För att nå målet att till

år 2010 vara världens mest konkurrenskraftiga,

dynamiska och kunskapsbaserade ekonomi, med

möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler

och bättre arbetstillfällen och en högre grad av

social sammanhållning krävs dock en betydligt större

politisk vilja. Utskottet vill vidare framhålla att

Sveriges tillväxt är god och har legat över

genomsnittet för EU:s medlemsländer. I fråga om

incitamenten att arbeta kan nämnas att regeringen i

Sveriges handlingsplan för sysselsättning 2003

redovisar att de genomsnittliga marginaleffekterna

har sänkts betydligt sedan 1997. Målet inom EU:s

sysselsättningsstrategi är att man mot bakgrund av

de nationella omständigheterna senast 2010 skall ha

åstadkommit en betydande sänkning av höga effektiva

marginalskatter och när så är befogat av

skattetrycket på lågavlönad arbetskraft.

Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn i juni 1993

fastslogs villkoren för EU-medlemskap, de s.k.

Köpenhamnskriterierna. Kriterierna är av politisk,

ekonomisk respektive administrativ karaktär.

De politiska kriterierna innebär att ett

kandidatland, för att kunna bli medlem, skall

uppvisa stabila institutioner som garanterar

demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och

respekt för och skydd av minoriteter. De ekonomiska

kriterierna innebär att landet, för att kunna bli

medlem, skall vara en fungerande marknadsekonomi

samt ha förmåga att hantera den konkurrens och de

marknadskrafter som uppträder på unionens inre

marknad. De administrativa kriterierna innebär att

landet, för att kunna bli medlem, skall ha förmåga

att fullgöra de skyldigheter som följer av

medlemskap i EU. Kriterierna avser ländernas förmåga

att överta och efterleva EU:s regelverk, vilket till

stor del är beroende av deras administrativa förmåga

och nivån på deras rättsväsende.

Utskottet menar att Sverige i internationella

sammanhang måste fortsätta att verka för att frågan

om kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och

rättigheter har ett starkt skydd och utskottet

vidhåller tidigare ställningstaganden, framförda i

betänkandena 2003/04:UU3 och 2003/04:UU9, att alla

kvinnor skall ha rätt till fri och säker abort. Att

däremot verka för att fri abort införs bland

kriterierna i de s.k. Köpenhamnskriterierna kan dock

förefalla mindre ändamålsenligt.

Mot bakgrund av arbetsmarknadsutskottets yttrande

och med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2002/03:U235 (fp)

yrkande 2, 2003/04:U276 (fp) yrkande 2, 2003/04:U18

(kd) yrkandena 10 och 11 samt 2003/04:U19 (m)

yrkandena 11 och 12.

Jordbruk, fiske och miljö

Skrivelsen

Under 2003 har arbetet, liksom föregående år,

präglats av reformen av den gemensamma

jordbrukspolitiken. Den 26 juni nådde jordbruks-

ministrarna en politisk överenskommelse och den 29

september fattades formellt beslut. Under hösten har

förhandlingar om en fortsatt reformering påbörjats;

marknadsordningarna för tobak, olivolja, bomull och

humle skall reformeras i samma anda som de sektorer

som ingick i juniöverenskommelsen. Dessutom har

diskussioner påbörjats om en reform av mark-

nadsordningen för socker. I oktober höll

kommissionen en konferens om landsbygdsutveckling

fr.o.m. 2007 och i slutet av året lämnade Sverige

till kommissionen en halvtidsöversyn av det

nuvarande miljö- och landsbygdsprogrammet.

Förenkling av regelverket för miljö- och

landsbygdsutvecklingsprogrammet, märkning av vin,

handelsavtal med tredjeland om vin och en

handlingsplan för ekologiskt jordbruk har också

varit aktuella frågor under året. Inom området

djurskydd och djurhälsa har rådet under året, i

vissa fall efter mycket långa förhandlingar, antagit

bestämmelser om bl.a. fodertillsatser, bekämpning av

mul- och klövsjuka, bekämpning och kontroll av

zoonoser samt märkningssystem för identifiering och

registrering av får och get.

Den gemensamma fiskeripolitiken är helt

harmoniserad. Målet för politiken är att säkerställa

att levande akvatiska resurser utnyttjas på ett

hållbart sätt i ekonomiskt, miljömässigt och socialt

hänseende. Bestämmelserna omfattar fiskerinäringens

alla aspekter, bl.a. regler för fiskets bedrivande,

kvoter, kontrollåtgärder och att marknadsordningen

för fisket tillämpar gemensamma saluföringsformer,

skapar ett system för prisstöd samt ordning för

handeln med tredje land. Genom fiskefonden främjas

även en omstrukturering och utveckling av näringens

alla sektorer, såsom yrkesfisket,

fiskförädlingsindustrin och vattenbruket.

EU:s miljöpolitik skall bidra till att bevara,

skydda och förbättra miljön, skydda människors liv

och hälsa, utnyttja naturresurserna varsamt och

rationellt samt främja åtgärder på internationell

nivå. Hållbar utveckling är, sedan

Amsterdamfördraget trädde i kraft 1999, ett

övergripande mål för alla politikområden i EU.

Ytterligare steg för att utveckla de grundläggande

principerna för skyddet av miljö har tagits under

året. Rådet lyckades förstärka miljödimensionen i

Lissabonprocessen och de miljörelaterade

strukturella indikatorerna. På klimatområdet befäste

unionen sin pådrivande roll i det fortsatta arbetet

inom klimatkonventionen och arbetade vidare med ett

flertal frågor i syfte att genomföra EU:s åtaganden

enligt Kyotoprotokollet, bl.a. antogs direktivet om

handel med utsläppsrätter för växthusgaser. Rådet

har beslutat om gemensamma ståndpunkter om bl.a. ett

direktiv om ansvar för att förebygga och avhjälpa

miljöskador. Direktiv om buller- och avgaskrav för

fritidsbåtar samt avgaskrav för arbetsmaskiner har

antagits. Rådet har även antagit slutsatser om EU:s

strategi för den marina miljön, utsläpp från havs-

gående fartyg och en integrerad produktpolitik

(IPP). Under hösten startade förhandlingarna om ett

omfattande förslag om ny kemikalielagstiftning.

Motionerna

Miljöpolitiska frågeställningar diskuteras i ett

flertal motioner.

I motion 2002/03:U326 (c) yrkande 10 framförs

förslag om hur EU:s inre miljöarbete skulle kunna

bidra till en radikalt förbättrad miljösituation i

Europa. En gemensam miljöpolitik bör vara EU:s nästa

stora projekt och målet för en sådan politik bör

vara att ambitionsnivån i EU:s inre miljöarbete

måste stärkas. EU bör främja en gradvis omställning

till ett ekologiskt hållbart samhälle.

Centerpartiet anser, enligt motion 2002/03:MJ428

(c) yrkande 50, att miljöområdet utgör ett område

där ökad överstatlighet är nödvändig. En ökad

överstatlighet på miljöområdet är speciellt viktig

om EU skall kunna agera som en stark kraft på den

internationella miljöscenen. Samtidigt som det

behövs en ökad överstatlighet på miljöområdet är det

viktigt att slå fast att enskilda länder måste kunna

gå längre i miljöarbetet om det finns klara motiv

för detta.

Miljöpartiet anser, i motion 2002/03:U324 (mp)

yrkande 17, att den s.k. miljögarantin i artikel 95

i EG-fördraget behöver stärkas och att regeringen

aktivt bör arbeta för detta.

Kristdemokraterna framför i motion 2003/04:U18

(kd) yrkande 5 förslag om att medlemsländerna inom

EU skall införa miljöskatter. För att skapa ett

grönare Europa måste marknadsmekanismerna göras mer

miljövänliga och miljöskatter införas på EU-nivå

samtidigt som användningen av hållbara bränslen för

transport- och energisektorn stimuleras genom

långsiktiga skattelättnader. Miljöskatt bör även

införas på flygbränsle.

Den nya kemikaliestrategin, REACH, tas upp i

Kristdemokraternas motion 2003/04:U18 (kd) yrkande

4. Det är viktigt, menar Kristdemokraterna, att

arbetet fortskrider utan alltför stora fördröjningar

och att förslaget blir så innehållsrikt som möjligt.

Det är viktigt att Sverige är drivande i det

fortsatta arbetet och motverkar en urholkning av

regelverket.

Utskottets överväganden

Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till att

frågor med liknande innebörd som nu aktuella

motionsyrkanden nyligen har behandlats av miljö- och

jordbruksutskottet i de av riksdagen godkända

betänkandena 2003/04:MJU8 och 2003/04:MJU10, till

vilka hänvisas.

Utskottet konstaterar, i likhet med miljö- och

jordbruksutskottet, att miljöpolitiken inom unionen

har stor betydelse inte bara för Sveriges miljö utan

även för det svenska agerandet internationellt.

Betydelsen av samverkan i olika ländergrupperingar

ökar i internationella sammanhang. Tillsammans med

övriga EU-länder kan Sverige driva på det globala

och regionala miljöarbetet. Inom internationella

miljökonventioner är EU:s agerande av stor vikt.

Genom samordning kan EU bli en stark aktör i

förhandlingarna. Ett tydligt exempel är

klimatkonventionen och Kyotoprotokollet där EU:s

agerande har varit avgörande. Vidare bör

uppmärksammas att det vid världstoppmötet i

Johannesburg år 2002 beslutades att ett

internationellt tioårigt ramverk av program för

hållbar konsumtion och produktion skall utvecklas.

Utskottet utgår, liksom miljö- och

jordbruksutskottet, från att Sverige fortsätter att

vara pådrivande för att EU skall ta en ledande roll

i utvecklandet och genomförandet av ramverket.

Miljö- och jordbruksutskottet (bet. 2003/04:MJU8, s.

15) anförde att stöd för renare produktion,

kapacitetsuppbyggnad och teknikutbyte med

utvecklingsländer och övergångsekonomier bör

prioriteras. Dessutom bör förutsättningar skapas och

hinder undanröjas i de internationella

handelsregelverken avseende miljöprodukter och

miljömärkning.

Utskottet har i betänkande 2003/04:UU3 lyft fram

sambanden mellan fattigdomsbekämpning och hållbar

utveckling. Att bekämpa fattigdom är nödvändigt för

att uppnå en hållbar utveckling, inte minst för de

minst utvecklade länderna. En betydande samsyn råder

i dag om att kampen mot fattigdomen är en gemensam

internationell utmaning. EG tillsammans med

medlemsstaterna är för närvarande världens största

finansiär av utvecklingssamarbete.

Flera rättsakter på miljöområdet är

minimidirektiv. Utskottet kan konstatera att

minimidirektiv innebär att medlemsstaterna har

möjlighet att anta strängare regler än de som anges

i direktiven. Eftersom flertalet rättsakter på

miljöområdet är minimidirektiv finns det möjligheter

till mer långtgående åtgärder i enskilda

medlemsländer. Sådana åtgärder måste utformas i

enlighet med de principer och den praxis som gäller

inom EU. Därutöver kan medlemsländerna med

ekonomiska och marknadsmässiga styrmedel främja

produkter som är miljömässigt bättre än EU:s

minimikrav. I de fall en rättsakt kräver en

fullständig harmonisering på ett område innebär det

i princip att den gemensamma kravnivå som föreskrivs

måste genomföras i alla medlemsstater. Den rättsliga

grunden för detta slag av direktiv är artiklarna 94

och 95 i EG-fördraget som syftar till upprättandet

av den inre marknaden med dess krav på fri rörlighet

för varor och tjänster. I artikel 95 i EG-fördraget

finns den s.k. miljögarantin som under vissa

förutsättningar ger en medlemsstat möjlighet att

behålla eller införa strängare regler än de som

angetts i ett direktiv. Om nya regler skall införas

gäller att de nationella reglerna skall vara

grundade på nya vetenskapliga belägg. De skall vara

nödvändiga för att lösa ett problem som är specifikt

för medlemsstaten i fråga och som har uppkommit

efter beslutet om harmonisering. Utskottet kan, som

miljö- och jordbruksutskottet gjorde i nämnda

betänkande, anse att dessa begränsningar ställer

stora krav på ett enskilt lands grundarbete för att

driva på arbetet inom EU, t.ex. på det av Sverige

prioriterade kemikalieområdet.

Utskottet menar att ett av de viktigaste syftena

med förslaget till ny gemensam kemikalielagstiftning

för EU (REACH) är att ta fram den kunskap som i dag

saknas om egenskaper och risker med kemikalierna.

Enligt utskottets mening utgör de föreslagna

reglerna sammantaget en förbättring jämfört med vad

som gäller i dag, även om ytterligare ansträngningar

kan göras för att uppnå en så fullödig

kemikalielagstiftning som möjligt. Utskottet

förutsätter att regeringen agerar i syfte att uppnå

sådana förbättringar av de föreslagna reglerna.

Utskottet vill, precis som i betänkande

2003/04:MJU8 (s. 12), framhålla att det är angeläget

att regeringen - inom ramen för regeringskonferensen

om EU:s framtida konstitutionella fördrag -

fortsätter att verka aktivt för förbättringar i

fördraget när det gäller tillämpningen av

försiktighetsprincipen och en introduktion i

fördraget av den s.k. substitutionsprincipen. Dessa

principer bör beaktas vid harmonisering och vid

tillämpning av harmoniserade bestämmelser. Det

sistnämnda avser särskilt den s.k. miljögarantin.

Bestämmelserna i fördraget får inte leda till att

medlemsstaterna måste sänka sina miljökrav.

Vidare har miljö- och jordbruksutskottet i annat

sammanhang bl.a. konstaterat att Sverige genom

medlemskapet i EU sedan 1995 är bundet av den

rättsordning som gäller för Europeiska gemenskapen.

EG:s direktiv kan kräva en fullständig harmonisering

av medlemsstaternas nationella regler men kan också

ange endast de minimikrav som måste garanteras (s.k.

minimidirektiv). Att rättsakten kräver en

fullständig harmonisering på ett område innebär i

princip att den gemensamma kravnivå som föreskrivs

måste genomföras i alla medlemsstater. Miljö- och

jordbruksutskottet har framhållit därvid att det är

svårt att bedöma hur långt miljögarantin i praktiken

sträcker sig, då någon praxis ännu inte vuxit fram,

och att förslagen om miljöbestämmelserna i

konventets tredje del i huvudsak överensstämmer med

bestämmelserna i nuvarande fördrag. Vidare betonades

betydelsen av att enskilda länder är pådrivande och

goda föredömen. I betänkande 2003/04:MJU8 (s. 12)

instämnde miljö- och jordbruksutskottet i

uppfattningen att Sverige bör utnyttja den s.k.

miljögarantin i artikel 95 i EG-fördraget när

förutsättningarna för att införa strängare

nationella åtgärder anses vara för handen i syfte

att försöka flytta fram EU:s positioner när det

gäller miljöanpassning av kemikalieanvändning.

Utskottet kan dela den av miljö- och

jordbruksutskottet framförda uppfattningen (bet.

2003/04:MJU8, s. 37) att Sverige bör verka för att

miniminivåer för miljörelaterade skatter införs på

EU-nivå inom fler områden samt att miniminivåerna

sätts till lämpliga nivåer. Miljö- och

jordbruksutskottet anförde:

I energiskattedirektivet införs

minimiskattenivåer för kol, naturgas och el samt

höjda miniminivåer för oljor. De fastlagda

nivåerna är dock låga och Sverige bör verka för

höjda minimiskattenivåer på fossila bränslen.

Energiskattedirektivet ger medlemsstaterna

möjlighet att beskatta bränsle för yrkesmässigt

flyg och sjöfart nationellt och via bilaterala

avtal mellan medlemsstater inom EU. Sverige bör

undersöka möjligheterna att införa en sådan

beskattning. Om det är möjligt att införa någon

form av beskattning av flyg- och sjöfartsbränslen

och om detta kan leda till minskad miljöpåverkan

bör införandet av en sådan skatt kunna övervägas.

Sverige bör i detta sammanhang verka för att EU

internationellt driver att särskilda åtgärder

vidtas för att minska utsläpp av växthusgaser

från luftfarten och sjöfarten, såsom anges i det

sjätte miljöhandlingsprogrammet. Skatteutskottet

har tidigare anfört i samband med riksdagens

behandling av skrivelsen Europeiska konventet om

EU:s framtid (2003/04:SkU2y) att en förutsättning

för att riksdag och regering skall kunna driva en

effektiv ekonomisk politik är att en oinskränkt

rådighet över beslut som rör skatter finns kvar

på den nationella nivån. Skatteutskottet

konstaterade vidare att de utgångspunkter för

arbetet i regeringskonferensen beträffande

skattefrågor som redovisas i skrivelsen kan

förväntas få stöd av en stor majoritet av

riksdagens ledamöter. Mot denna bakgrund fanns

inte någon erinran mot regeringens utgångspunkt

beträffande skattefrågor i de fortsatta

förhandlingarna, d.v.s. att hålla fast vid kravet

på enhällighet när EU skall besluta i

skattefrågor. Det sammansatta konstitutions- och

utrikesutskottet delade skatteutskottets

uppfattning (bet. 2003/04:KUU1 s. 121).

Utskottet gör inte något annat ställningstagande i

detta sammanhang.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2002/03:U324 (mp)

yrkande 17, 2002/03:U326 (c) yrkande 10,

2002/03:MJ428 (c) yrkande 50 samt 2003/04:U18 (kd)

yrkandena 4 och 5.

Konsumentpolitik

Skrivelsen

Ett flertal viktiga förslag har presenterats på det

konsumentpolitiska området under 2003 och arbetet

har varit förhållandevis intensivt. Sedan en tid

behandlas konsumentfrågorna i två rådskon-

stellationer: Konkurrenskraftsrådet, dvs. inre

marknad, industri och forskning, och EPSCO-rådet,

dvs. sysselsättning, socialpolitik, hälso- och

sjukvård samt konsumentfrågor. Två av konsument-

ministrarnas rådsmöten år 2003 ägde rum i den förra

rådskonstellationen (19 maj och 10 november) och ett

i den senare (1 december). Avseende 2004 har

ordförandeskapet meddelat att samtliga konsument-

frågor skall behandlas i Konkurrenskraftsrådet.

Motionen

Kristdemokraterna föreslår i kommittémotion

2003/04:U18 (kd) yrkande 7 att Sverige bör verka för

en förstärkning av den gemensamma konsumentpolitiken

inom Europeiska unionen. Kristdemokraterna vill

stärka konsumentskyddet och införa gemensamma

minimiregler för bl.a. produktsäkerhet, tvistlösning

och handel med finansiella tjänster och e-handel.

Utskottets överväganden

Inom EU har på det konsumenträttsliga området

beslutats en rad olika rättsakter, huvudsakligen

direktiv, sedan 1980-talet. Direktiven kan delas in

i två huvudgrupper; dels horisontella direktiv med

allmänna bestämmelser om exempelvis vilseledande

reklam och prismärkning, dels vertikala direktiv som

reglerar olika sektorer eller försäljningsmetoder,

exempelvis hemförsäljning och avtal om time-share.

Vissa av dessa direktiv är utformade som s.k.

minimiharmoniseringsdirektiv, vilket innebär att

medlemsstaterna är oförhindrade att behålla eller

införa regler till konsumenternas fördel utöver vad

direktivet föreskriver, så länge bestämmelserna är

förenliga med EG-rätten i övrigt. Andra bestämmelser

är utformade som harmoniseringsdirektiv som inte kan

frångås av medlemsländerna.

Regeringen överlämnade våren 2002 skrivelsen

2001/02:148 Mål och inriktning för det

konsumentpolitiska arbetet inom EU till riksdagen.

Skrivelsen behandlades av lagutskottet (bet.

2001/02:LU28).

Vad gäller frågan om den framtida utformningen av

den konsumenträttsliga lagstiftningen på EU-nivå

anförde regeringen i skrivelse 2001/02:148 att

gemensamma regler med hög konsumentskyddsnivå gynnar

utvecklingen av en konkurrenskraftig marknad med

bredare utbud, större valmöjligheter och ökad

prispress. Gemensamma regler gör det dessutom,

anfördes det vidare, lättare för konsumenterna att

få grepp om sina rättigheter. Att sträva efter

gemensamma regler var således angeläget på områden

där splittrade nationella regler hindrar

utvecklingen av den inre marknaden. Gemensamma

regler med hög skyddsnivå blir också viktiga i

samband med att den europeiska gemenskapen utvidgas

till att omfatta nya länder.

Regeringen drog mot den nu redovisade bakgrunden

slutsatsen att Sverige bör verka för att ett

gemensamt konsumentskydd kommer till stånd inom den

gemensamma marknaden så långt det är möjligt och

rimligt. Konsumentskyddet skall, anförde regeringen,

vara det bästa möjliga, och inriktningen skall vara

att uppnå en marknad som är på konsumenternas

villkor i lika hög grad som företagens. Fullt ut

harmoniserade regler ansågs dock, enligt skrivelsen,

inte alltid vara det mest ändamålsenliga. Frågan om

harmoniseringsgrad måste således, på såväl det

marknadsrättsliga som det civilrättsliga området,

bedömas från fall till fall med hänsyn till det

aktuella ämnet för lagstiftning och vad som mest

gynnar konsumenternas intressen.

Lagutskottet ställde sig, i det av riksdagen

godkända betänkandet 2001/02:LU28, bakom den

redovisade inriktningen av regeringens arbete och

underströk därvid vikten av att regeringen i

kommande lagstiftningsarbeten verkar för att

konsumentskyddet blir så starkt som möjligt, oavsett

om det är fråga om minimiregler eller harmoniserade

regler. Lagutskottet har dock, senast i det av

riksdagen godkända betänkandet 2003/04:LU8 (prot.

2003/04:85), avslagit ett motionsyrkande vari

förespråkas att Sverige inom EU skall verka för en

ökad harmonisering av den konsumenträttsliga

lagstiftningen.

Utskottet kan instämma i gjorda ställningstaganden

i lagutskottet.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som

motionen väckt är besvarade och avstyrker därmed

motion 2003/04:U18 (kd) yrkande 7.

Rättsliga och inrikes frågor:

människohandel och narkotikafrågor

Skrivelsen

Människohandel, sexuellt utnyttjande av barn

och barnpornografi

Den 22 december antogs inom EU ett rambeslut om

bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och

barnpornografi. I rambeslutet återfinns bl.a.

bestämmelser om vad som skall vara straffbart

sexuellt utnyttjande av barn och straffbara

förfaranden med barnpornografi, samt vilka straff-

rättsliga påföljder som dessa gärningar skall kunna

leda till. Regeringen föreslog i en proposition den

25 september 2003 att riksdagen skulle godkänna

rambeslutet om bekämpande av sexuellt utnyttjande av

barn och barnpornografi (prop. 2003/04:12), vilket

skedde den 16 december 2003 (bet. 2003/04:JuU9,

rskr. 2003/04:108).

Människosmuggling

Vid rådsmötet den 28 november 2002 antogs ett

direktiv (2002/90/EG) och ett rambeslut

(2002/946/RIF) i syfte att förstärka kampen mot

olaglig invandring och människosmuggling. Avsikten

med direktivet och rambeslutet är att vidareutveckla

Schengen-regelverket och att fastställa effektiva

straffrättsliga påföljder för människosmuggling.

Direktivet anger vilka handlingar som skall vara

förbjudna medan rambeslutet innehåller bestämmelser

om vilka påföljder som skall kunna dömas ut.

Dessutom innehåller rambeslutet bestämmelser om

domsrätt, utlämning och åtal.

Narkotika

Under våren behandlades ett förslag till

handlingsplan för minskning av tillgång och

efterfrågan på narkotika (8926/2/03). I de delar som

avser minskning av tillgången tas frågor som rör

insamling, analys och utvärdering av underrättelser

upp tillsammans med frågor om utbildning, vinning av

narkotikahandel samt bästa metoder för bekämpning av

narkotikahandel. Genomförandet skall kontinuerligt

följas upp i den horisontella narkotikagruppen.

Aktiviteter som nu genomförs rör bl.a. kriminaltek-

niska analyser av narkotikabeslag. När det gäller

handlingsplanen mot syntetisk narkotika som

slutbehandlades under det danska ordförandeskapet

har bl.a. Europol genomfört aktiviteter som rör

distributionsnäten för syntetisk narkotika.

Under hösten 2003 färdigbehandlades en resolution

om placerande av narkotikasambandsmän i Albanien och

en resolution om utbildning för tjänstemän i

rättsvårdande, narkotikarelaterade yrken (11051/6/03

och 11052/4/03).

På narkotikaområdet har under slutet av året också

inletts ett arbete med den framtida strategin och en

handlingsplan för 2005-2010. Detta arbete kommer att

fortsätta under 2004 tillsammans med den slutliga

utvärderingen av nu gällande handlingsplan

2000-2004.

Motionerna

Människohandel och narkotikaproblem aktualiseras i

några motioner.

I motionerna 2003/04:U339 (kd) yrkande 2 och

2003/04:U18 (kd) yrkande 8, föreslås satsningar inom

EU för att stoppa människosmuggling via de nya

medlemsländerna. Sverige bör verka för att EU

högprioriterar kampen mot människosmugglingen och

ger tullen och Europol ökade resurser och

befogenheter att agera mot könshandeln. Enligt

kommittémotion 2003/04:U339 (kd) yrkande 1 måste EU

i sitt samarbete med de nya medlemsländerna

prioritera ett fungerande yttre gränsskydd och

korruptionsbekämpning.

Kristdemokraterna anser vidare, i kommittémotion

2003/04:U18 (kd) yrkande 9, att Sverige bör motverka

alla tendenser till drogliberalisering inom EU.

Kristdemokraterna vill att Sverige agerar vakthund

och försöker blockera all sådan liberalisering.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar inledningsvis att arbetet mot

människohandel var en av de högst prioriterade

frågorna för regeringen under Sveriges

ordförandeskap i rådet under det första halvåret

2001. Under år 2002 antogs ett rambeslut om

bekämpande av människohandel, med minimikrav på

medlemsstaternas straffrättsliga lagstiftning.

Riksdagen godkände rambeslutet den 24 april 2002

genom justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU28

(rskr. 2001/02:219). Rambeslutet antogs därefter av

rådet den 19 juli 2002 (rambeslut 2002/629/RIF).

Rambeslutet omfattar människohandel för dels

arbetskraftsexploatering, dels sexuell exploatering.

Det behandlar bl.a. definitioner av straffbar

människohandel, lägsta maximistraff och vad som

skall anses utgöra försvårande omständigheter,

ansvar och påföljder för juridiska personer,

jurisdiktion och brottsoffer. Vidare bör framhållas

att EU:s medlemsstater före den 1 augusti 2004 skall

ha vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att

följa rambeslutet. Regeringens proposition

2003/04:111 Ett utvidgat straffansvar för

människohandel innehåller förslag till bl.a.

lagändringar som krävs för att Sverige skall

uppfylla åtagandena i rambeslutet. Propositionen

behandlas för närvarande av justitieutskottet, som

den 11 maj planerar att justera betänkande

2003/04:JuU20. De föreslagna lagändringarna är

tänkta att träda i kraft den 1 juli 2004.

I november 2003 överlämnades proposition

2003/04:35 Människosmuggling och tidsbegränsat

uppehållstillstånd för målsägande och vittnen, m.m.

till riksdagen. I propositionen föreslogs att vissa

straffbestämmelser i utlänningslagen (1989:529)

skärps för att uppfylla kraven i direktivet och

rambeslutet. Bland annat föreslogs att

maximistraffet för grovt brott när det gäller

människosmuggling skall skärpas till sex års

fängelse. Propositionen har behandlats i det av

riksdagen godkända betänkande 2003/04:Sfu6.

Utskottet anser att det inom samhället finns ett

starkt stöd för satsningar på bekämpning av såväl

narkotika som narkotikaliberala idéer. I dessa

satsningar ingår bl.a. det av riksdagen godkända

förslaget till en nationell narkotikahandlingsplan

(prop. 2001/02:91, bet. 2001/02:SoU15, samt yttr.

2001/02:JuU5y) och justitieutskottets och

socialutskottets beslutade samarbete under

innevarande valperiod om narkotikafrågorna (se bet.

2002/03:JuU13). En av huvudpunkterna i den

nationella narkotikahandlingsplanen är

internationellt samarbete. Enligt utskottets mening

bör det framhållas att svenskt agerande i dag utgår

ifrån den restriktiva narkotikapolitik som kommer

till uttryck i FN:s narkotikakonventioner och som

också är basen för den svenska narkotikapolitiken.

Sverige har genom en konsekvent hållning, också inom

Europeiska unionen, närmast blivit en symbol för

denna restriktiva politik och stor tyngd läggs vid

svenska synpunkter.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2003/04:U18 (kd) yrkande

8 och 9 samt 2003/04:U339 (kd) yrkandena 1 och 2.

Skrivelsens inriktning och omfattning

Skrivelsen

Enligt 10 kap. 1 § riksdagsordningen skall

regeringen fortlöpande informera riksdagen om vad

som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska

unionen samt varje år till riksdagen lämna en

skrivelse med berättelse över verksamheten i

Europeiska unionen. Skrivelse 2003/04:60 Berättelse

om verksamheten inom Europeiska unionen under 2003

behandlar samtliga samarbetsområden inom EU, varav

kan nämnas EU:s övergripande utveckling, det

ekonomiska och sociala samarbetet, unionens

förbindelser med omvärlden, det rättsliga och

inrikes samarbetet samt unionens institutioner.

Finansutskottets yttrande

Finansutskottet välkomnar den genomarbetade

redovisningen av skilda områden i regeringens

skrivelse. Som utskottet anfört tidigare fyller

redovisningen både ett uppföljande syfte och ett

framåtblickande syfte (yttr. 1999/2000:FiU3y,

2001/02:FiU7y). Dels kan riksdagen följa upp

regeringens agerande under det gångna året, dels kan

riksdagen i sitt löpande arbete med EU-frågor

utnyttja skrivelsen för de många frågor i skrivelsen

som kommer att vara aktuella också under kommande

år.

EU-nämndens yttrande

EU-nämnden menar att skrivelsens utformning och

innehåll har utvecklats väsentligt över tid och att

den utgör en mycket värdefull översikt över EU:s

hela verksamhet. Den utgör också en bekräftelse på

att regeringen har fullgjort sin informations- och

samrådsskyldighet visavi riksdagen. Alla viktiga

sakfrågor som tas upp i skrivelsen har behandlats av

EU-nämnden. Många frågor som behandlas i skrivelsen

är också aktuella under flera år framöver vilket

medför att skrivelsen är ett viktigt verktyg i

riksdagens löpande arbete med EU-frågorna.

I likhet med förra årets skrivelse har vissa

bilagor som fanns i tidigare skrivelser ersatts av

en lista över Internetadresser. Liksom tidigare

anser nämnden att detta till största delen är

motiverat. En mängd information kan nu återfinnas på

Internet. På GUSP-området och på området för

rättsliga och inrikes frågor går det att via

Internet hitta förteckningar över antagna beslut. På

gemenskapspolitikens område konstaterade nämnden

dock förra året att det krävs att en sökfunktion

utnyttjas och ansåg att - på samma sätt som i

tidigare skrivelser - en bilaga över viktigare

förordningar, direktiv och beslut (dvs. bindande

rättsakter) antagna under verksamhetsåret, liksom

uppgift om grönböcker och vitböcker beslutade av

kommissionen under året, borde finnas i skrivelsen.

I den nu aktuella skrivelsen finns dock inga sådana

uppgifter. Ett alternativ till sådana bilagor kan

vara att i stället hänvisa till Europeiska

kommissionens årliga allmänna rapport om EU:s

verksamhet som kommissionen i enlighet med artikel

212 i EG-fördraget offentliggör varje år senast en

månad före öppnandet av Europaparlamentets session.

I denna allmänna rapport - som finns tillgänglig på

Internet - finns uppgifter om beslut inom ramen för

GUSP och tabeller med uppgifter om rättsakter och

internationella avtal. Likaså finns uppgifter om

grön- och vitböcker utgivna under verksamhetsåret.

EU-nämnden konstaterade i samband med förra årets

skrivelse att det vore värdefullt om uppgifter om

hur Sverige röstat i rådet redovisades inte bara i

den löpande texten utan också samlat på ett ställe i

skrivelsen så att riksdagen kan få en komplett och

översiktlig bild av hur regeringen har agerat i EU i

detta avseende. Någon sådan redovisning kan dock

inte återfinnas i årets skrivelse. Det vore således

värdefullt om nästa års skrivelse innehåller en

samlad redovisning för de fall i rådet där Sverige

röstat nej eller avstått från att rösta.

EU-nämnden har tidigare framhållit att det i

skrivelsen bör redovisas i vilka fall som regeringen

har mottagit yttrande från fackutskott till EU-

nämnden och hur regeringen agerat eller avser att

agera med anledning av ett sådant yttrande. Under år

2003 erhöll EU-nämnden ett sådant yttrande från

trafikutskottet (2002/03:TU6y) angående förslag om

inrättande av en europeisk nät- och

informationssäkerhetsbyrå. EU-nämnden, som vid flera

tillfällen behandlat detta ärende, beslöt den 3 juni

2003 att ansluta sig till yttrandet och överlämna

det till regeringen för beaktande i den fortsatta

processen beträffande förslaget. EU-nämnden

behandlade också ärendet vid ytterligare tillfällen

inför slutförhandlingarna. I skrivelsen nämns inte

att regeringen har mottagit yttrandet.

Utskottets överväganden

Utskottet noterar de uttalanden som EU-nämnden gör

angående skrivelsens inriktning och omfattning.

Utrikesutskottet kan, vilket också framförts i bet.

2002/03:UU10, instämma i vissa av de påpekanden som

görs, t.ex. att regeringens agerande i vissa fall

kunde beskrivas mer utförligt. Samtidigt vill dock

utskottet betona att skrivelsen har ett gediget

omfång, täcker många frågor och ger en god bild av

EU-samarbetet. Utökade krav på redovisning i

skrivelsen måste enligt utrikesutskottets mening

vägas mot önskemålet att skrivelsen inte blir

alltför omfattande och att den måste kunna

framställas med en rimlig arbetsinsats.

Skrivelsen innebär en värdefull återrapportering

av verksamheten inom EU under året som varit. Av

stort värde för riksdagen är också de återrapporter

som, enligt tillkännagivanden till regeringen och

förarbetena till riksdagsordningens 10 kap. 1 §,

skall inges till riksdagen efter varje

ministerrådsmöte (Riksdagskommitténs huvudbetänkande

2000/01:RS1, s. 140 och bet. 2000/01:KU23). Under

2003 har det emellanåt brustit i rutinerna för dessa

återrapporter, som därvidlag inkommit med betydande

tidsfördröjning till riksdagen. Utskottet menar att

det försvårar för riksdagen att på ett meningsfullt

sätt både följa och följa upp verksamheten inom EU

och finner detta förhållande oacceptabelt.

Med vad utskottet anfört i detta betänkande föreslår

utskottet att riksdagen lägger regeringens skrivelse

2003/04:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska

unionen under 2003 till handlingarna.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Ekonomiskt samarbete och ekonomisk politik

(punkt 3)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Carl B Hamilton

(fp), Agne Hansson (c), Ewa Björling (m),

Birgitta Ohlsson (fp) och Mats Odell (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:U18 yrkandena 6 och 12

samt 2003/04:U19 yrkande 3.

Ställningstagande

Den viktigaste uppgiften för den ekonomiska

politiken är att få fart på svensk ekonomi och uppnå

en högre långsiktig tillväxt. Det är också

nödvändigt att förstärka incitamenten att arbeta om

vi långsiktigt skall klara den sociala tryggheten.

Den politik som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet

och Miljöpartiet för leder dock Sverige in på fel

väg. De s.k. tillväxtsamtalen har uppenbarligen inte

påverkat politikens inriktning. Den statliga

budgeten går med underskott och Socialdemokraterna

och dess stödpartier hankar sig fram genom att

skjuta viktiga beslut på framtiden. Regeringen borde

ägna mer energi åt att ta fasta på

rekommendationerna från EU om reformeringen av

skatte- och bidragssystemen i stället för att skryta

över att Sverige ligger före vissa andra EU-länder

avseende några nyckeltal i Lissabonprocessen.

Den svenska uthålliga tillväxtpotentialen måste

förbättras. Skattetrycket ligger omkring 10

procentenheter över det europeiska genomsnittet och

försvagar incitamenten till företagande, arbete och

utbildning. Ett ogynnsamt företagsklimat håller

tillbaka nyföretagandet och försvårar inte minst för

små och medelstora företag. Arbetskraftsbristen är

stor på vissa områden samtidigt som närmare 20 % av

den arbetsföra befolkningen är arbetslös, i

åtgärder, förtidspensionerad eller sjukskriven.

Diskriminering och otillräcklig integration

försvårar och hindrar många nya svenskars inträde på

arbetsmarknaden.

Egendomsskattekommitténs förslag om sänkning av

grundavdraget bör avvisas. Det är typiskt att

Socialdemokraterna inte kan tänka sig att sänka

tillväxthindrande skatter utan att höja andra

skatter som skadar tillväxten.

Utgången av folkomröstningen om införande av euron

innebär att den penningpolitiska regimen blir

oförändrad med ett inflationsmål och flytande

växelkurs. Inget i det rådande ramverket förändras.

Finanspolitiken kan därmed i huvudsak ägnas åt

struktur- och fördelningspolitiska frågor.

Huvuduppgiften är att finansiera det som det är

angeläget att det offentliga svarar för. Det behöver

långt ifrån alltid handla om utförande i offentlig

regi, avgörande är den offentliga finansieringen. De

grundläggande uppgifter som det offentliga skall

svara för är de genuint kollektiva varorna och

tjänsterna som rättsväsende, försvar, grundforskning

och infrastruktur. Dessutom har det offentliga

ansvaret för att alla människor i vårt land får en

god vård, omsorg och utbildning. Verksamheterna bör

utföras av en mångfald av huvudmän.

Vad som anförts här bör med delvis bifall till de

aktuella motionerna ges regeringen till känna.

Förslaget lämnas med anledning av motionerna

2003/04:U18 yrkandena 6 och 12 och 2003/04:U19

yrkande 3.

2. Konventet och regeringskonferensen (punkt 4)

av Alice Åström (v) och Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:K288 yrkandena 1 och 2,

2002/03:Fi289 yrkande 1, 2002/03:U324 yrkandena 3-5

samt avslår motionerna 2002/03:K206, 2002/03:K238

yrkandena 1-3, 2002/03:U323 yrkande 17, 2002/03:U326

yrkandena 13, 14, 17, 19, 20 och 23, 2003/04:K209,

2003/04:U18 yrkande 1, 2003/04:U19 yrkande 4 samt

2003/04:U211 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Det är tydligt att alltfler moment leder EU:s

utveckling i riktning mot överstatlighet. Vi anser

att denna utveckling bör motverkas och att

maktrelationerna mellan EU:s institutioner och

Sveriges riksdag därför bör belysas i en utredning,

exempelvis i den författningsutredning som för

närvarande diskuteras mellan partierna. Sveriges

ambition borde vara att kraftigt verka för att

omvandla EU till att i högre grad vara ett

mellanstatligt samarbete.

Våra partiers syn på de frågor som regleras i

konventets förslag till nytt konstitutionellt

fördrag framfördes hösten 2003 i samband med

behandlingen i sammansatta konstitutions- och

utrikesutskottets betänkande 2003/04:KUU1. Vi

hänvisar, såvitt avser de i motionerna 2002/03:K288

yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fi289 yrkande 1 samt

2002/03:U324 yrkande 3-5 här behandlade yrkandena,

till vad Vänsterpartiet respektive Miljöpartiet i de

aktuella frågorna anfört i reservationer till det

betänkandet.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motionerna

2002/03:K288 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fi289

yrkande 1 samt 2002/03:U324 yrkande 3-5.

3. Konventet och regeringskonferensen (punkt 4)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:U326 yrkandena 13, 14,

17, 19, 20 och 23 och 2002/03:K238 yrkandena 1-3

samt avslår motionerna 2002/03:K206, 2002/03:K288

yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fi289 yrkande 1,

2002/03:U323 yrkande 17, 2002/03:U324 yrkandena 3-5,

2003/04:K209, 2003/04:U18 yrkande 1, 2003/04:U19

yrkande 4 samt 2003/04:U211 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Centerpartiets samlade syn på de frågor som regleras

i konventets förslag till nytt konstitutionellt

fördrag framfördes hösten 2003 i en partimotion som

behandlades i sammansatta konstitutions- och

utrikesutskottets betänkande 2003/04:KUU1. Jag

hänvisar, såvitt avser de i motionerna 2002/03:U326

(c) och 2002/03:K238 (c) här behandlade yrkandena,

till vad Centerpartiet i de aktuella frågorna anfört

i reservationer till det betänkandet.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion

2002/03:U326 yrkandena 13, 14, 17, 19, 20 och 23

samt 2002/03:K238 yrkandena 1-3.

4. Folkomröstning (punkt 5)

av Alice Åström (v) och Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:U324 yrkande 1.

Ställningstagande

Sedan Sverige blev medlem i EU 1995 har unionen

förändrats på många punkter, inte minst genom de nya

fördrag som antagits. Vi anser att det vid varje

nytt fördrag, även kallat EU:s grundlag, som

föreslås skall genomföras en nationell

folkomröstning i Sverige. Det måste anses ligga i

allas intresse att kunskapen om EU är på en hög nivå

och att medborgarna känner till vem som bestämmer

vad. Detta är särskilt viktigt vid de tillfällen då

riksdag och regering har för avsikt att överföra

maktbefogenheter från riksdagen till EU. Vi anser

därför att det borde vara självklart att alla nya

fördrag som innebär att mera makt förs över från

Sveriges riksdag till EU:s institutioner bör

underställas medborgarna i en folkomröstning.

Alltfler länder i Europeiska unionen ansluter sig

till uppfattningen att en folkomröstning skall

genomföras när ett förslag om ett nytt fördrag har

kunnat framförhandlas i en regeringskonferens

bestående av EU:s medlemsstater. Nu senast var det

den socialdemokratiska regeringen i Storbritannien

som föreslog en folkomröstning och därmed betonade

vikten av att ställa ett förslag till nytt fördrag

inför folkets prövning.

En folkomröstning om det snart färdigförhandlade

förslaget till konstitutionellt fördrag för EU bör

således vara en självklarhet.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion

2002/03:U324 yrkande 1.

5. Europeiska unionens förbindelser med

omvärlden (punkt 6)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Carl B Hamilton

(fp), Ewa Björling (m) och Birgitta Ohlsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:K419 yrkande 8,

2003/04:U19 yrkandena 5, och 10, 2003/04: U282

yrkande 21 och 2003/04:U329 yrkande 4 samt avslår

motionerna 2002/03:U206 yrkandena 1-3 och 5,

2002/03:U228 yrkande 4, 2002/03:U245 yrkande 3,

2002/03:U277 yrkande 2, 2002/03:U280 yrkandena 2, 3,

8, 9, 11, 13 och 14, 2002/03:U299 yrkandena 4-7,

2002/03:U326 yrkande 3, 2002/03:Fö261 yrkande 6,

2003/04:U14 yrkande 10, 2003/04:U17 yrkande 7,

2003/04:U18 yrkande 3, 2003/04:U19 yrkande 8,

2003/04:U203 yrkandena 3, 5, 12 och 13, 2003/04:U208

yrkandena 2-5, 2003/04:U211 yrkande 4, 2003/04:U256

yrkande 3, 2003/04:U259 yrkande 6, 2003/04: U282

yrkande 4, 2003/04:U289 yrkande 3, 2003/04:U292

yrkandena 1, 3 och 4, 2003/04:U325 yrkande 3,

2003/04:U329 yrkande 4, 2003/04:U340 yrkande 1,

2003/04:U342 yrkande 1, 2003/04:U348 yrkande 30,

2003/04:U350 yrkandena 6 och 7 samt 2003/04:Fö242

yrkandena 1 och 3.

Ställningstagande

Ett problem är att GUSP i dag leds från två olika

institutioner, dels från ministerrådet genom den

höge representanten, dels från kommissionen genom

den ansvarige kommissionären för utrikespolitiken.

Därför välkomnar vi konventets förslag om att man

skall slå ihop dessa delar till en, för att på så

vis effektivisera arbetet och tydliggöra att EU

talar med en och samma röst i frågor som rör den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Arbetet

med GUSP måste drivas framåt med kraft och

beslutsamhet.

Inom ramen för en övergripande strategi finns det

gott om utrymme för nya initiativ för specifika

frågor. EU-institutionerna bör t.ex. upprepa att

individen är det centrala i all verksamhet för de

mänskliga rättigheterna, och de bör fortsätta att

uppmärksamma fall där enskilda personer förföljs.

Sverige bör verka för en tydligare och mer

sammanhållen strategi för EU:s arbete med mänskliga

rättigheter i världen.

Krigen i f.d. Jugoslavien avslöjade tydligt

frånvaron av verkningsfulla instrument för att

hantera kriser med militära inslag i Europa. Det

blev startskottet för både den mer gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken och en europeisk,

EU-ledd, krishanteringsförmåga. Europa kommer genom

bl.a. det nya fördraget i högre grad att samla sig

till åtgärder av såväl civil som militär karaktär

för att hantera kriser och konflikter i vårt

närområde. Däremot är det viktigt att se att denna

utveckling av en europeisk krishanteringsförmåga

sker - och även fortsättningsvis bör ske - i nära

samarbete med USA inom det transatlantiska

samarbetet. Varje försök att se dessa ansträngningar

som ett sätt för Europa att konkurrera med USA bör

motverkas.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motionerna

2003/04:K419 yrkande 8, 2003/04:U19 yrkandena 5 och

10, 2003/04:U282 yrkande 21 och 2003/04:U329 yrkande

4.

6. Europeiska unionens förbindelser med

omvärlden (punkt 6)

av Alice Åström (v) och Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:U299 yrkandena 4-7 samt

avslår motionerna 2002/03:U206 yrkandena 1-3 och 5,

2002/03:U228 yrkande 4, 2002/03:U245 yrkande 3,

2002/03:U277 yrkande 2, 2002/03:U280 yrkandena 2, 3,

8, 9, 11, 13 och 14, 2002/03:U326 yrkande 3,

2002/03:Fö261 yrkande 6, 2003/04:K419 yrkande 8,

2003/04:U14 yrkande 10, 2003/04:U17 yrkande 7,

2003/04:U18 yrkande 3, 2003/04:U19 yrkandena 5, 8

och 10, 2003/04:U203 yrkandena 3, 5, 12 och 13,

2003/04:U208 yrkandena 2-5, 2003/04:U211 yrkande 4,

2003/04:U256 yrkande 3, 2003/04:U259 yrkande 6,

2003/04: U282 yrkandena 4 och 21, 2003/04:U289

yrkande 3, 2003/04:U292 yrkandena 1, 3 och 4,

2003/04:U325 yrkande 3, 2003/04:U329 yrkande 4,

2003/04:U340 yrkande 1, 2003/04:U342 yrkande 1,

2003/04:U348 yrkande 30, 2003/04:U350 yrkandena 6

och 7 samt 2003/04:Fö242 yrkandena 1 och 3.

Ställningstagande

I dagsläget är EU:s säkerhets- och försvarspolitik

(ESFP) begränsad till krishantering. Det har

emellertid funnits anledning att tvivla på om EU:s

regeringar verkligen kommer att stå fast vid denna

begränsning, eftersom vi har sett att debatten om

ett tätare försvarssamarbete har fortskridit i ett

flertal EU-länder.

Med anledning av terrordåden i USA i september 2001

och i Spanien i mars 2004, har diskussionen om

användandet av ESFP för terrorismbekämpning

intensifierats kraftigt. Man har talat om att EU-

länderna "efter vars och ens förmåga" skall vara

beredda att stödja en militär motattack och länderna

har enats om att agera i den anda som anges i det

som kallas solidaritetsklausulen i förslaget till ny

konstitution för EU. En sådan utvidgning av ESFP

innebär ett steg in i en suddig gråzon mellan

krishantering och kollektivt försvar. Detta är

oförenligt med den svenska alliansfriheten.

Självklart skall EU engagera sig mot terrorismen,

med detta bör inte göras genom att utöka EU:s

militära mandat. EU bör i stället öka satsningarna

på att förebygga väpnade konflikter, främja

demokratisk utveckling och bekämpa fattigdom. FN är

och bör förbli den viktigaste

säkerhetsorganisationen. Regeringen skall därför

stoppa alla förslag om att utvidga mandatet för EU:s

krishanteringsstyrka till att omfatta

terrorismbekämpning och kollektivt försvar i den nya

EU-konstitutionen. I konstitutionsförhandlingarna

skall regeringen vara tydlig med att förhindra alla

beslut som kan tänkas leda till att Sverige måste ge

ifrån sig makt på det utrikes-, säkerhets- och

försvarspolitiska området, då detta är oförenligt

med den svenska alliansfriheten.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion

2002/03:U299 yrkandena 4-7.

7. Europeiska unionens förbindelser med

omvärlden (punkt 6)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:U326 yrkande 3 och

2003/04:U203 yrkandena 3, 5, 12 och 13 samt avslår

motionerna 2002/03:U206 yrkandena 1-3 och 5,

2002/03:U228 yrkande 4, 2002/03:U245 yrkande 3,

2002/03:U277 yrkande 2, 2002/03:U280 yrkandena 2, 3,

8, 9, 11, 13 och 14, 2002/03:U299 yrkandena 4-7,

2002/03:Fö261 yrkande 6, 2003/04:K419 yrkande 8,

2003/04:U14 yrkande 10, 2003/04:U17 yrkande 7,

2003/04:U18 yrkande 3, 2003/04:U19 yrkandena 5, 8

och 10, 2003/04:U208 yrkandena 2-5, 2003/04:U211

yrkande 4, 2003/04:U256 yrkande 3, 2003/04:U259

yrkande 6, 2003/04: U282 yrkandena 4 och 21,

2003/04:U289 yrkande 3, 2003/04:U292 yrkandena 1, 3

och 4, 2003/04:U325 yrkande 3, 2003/04:U329 yrkande

4, 2003/04:U340 yrkande 1, 2003/04:U342 yrkande 1,

2003/04:U348 yrkande 30, 2003/04:U350 yrkandena 6

och 7 samt 2003/04:Fö242 yrkande 1 och 3.

Ställningstagande

Stabilitet och säkerhet är utan tvivel en fråga som

för tillfället står högt på alla dagordningar.

Därför är detta en fråga som bör prioriteras. EU:s

utrikes- och säkerhetspolitiska arbete skall stärkas

och utvecklas för att möta de nya hot som vi såg

exempel på i USA 2001. Det finns skäl att ha en mer

samordnad EU-policy inom det konfliktförebyggande

området. Samtliga de instrument för

konfliktförebyggande samt civil och militär

krishantering som EU och dess medlemsstater förfogar

över skall utnyttjas så effektivt som möjligt.

Skillnaden i utveckling är dock stor mellan olika

länder. Förändringarna är snabba och innebär stora

omställningsproblem som ibland leder till våldsamma

konfrontationer när olösta konflikter kommer upp

till ytan. Över hela världen står samhällen inför

bördan av befolkningsökning, strukturella

förändringar i världsekonomin, migration till

städer, ökande miljöproblem och snabba sociala

förändringar. Samhällen som har institutioner,

regler och normer för hur konflikter skall hanteras,

liksom väletablerade styrelseskick, är generellt

sett bättre på att anpassa sig till förändringar.

Samhällen med svagare styrelseskick och obetydlig

konsensus om värden eller traditioner kommer mer

sannolikt inte att klara av förändringen.

När gamla samhällsstrukturer förändras kan

demokratier och en demokratiseringsprocess hotas och

få bakslag. När väpnade konflikter drabbar

befolkningen blir instabiliteten stor och demokratin

kan sättas ur spel. Konfliktförebyggande åtgärder

och en fredlig utveckling är en förutsättning för

att demokratin och demokratiseringen inte skall

sättas ur spel.

Det finns ett behov av att förstärka förmågan till

konfliktförebyggande arbete. EU har goda traditioner

av preventiv diplomati. Genom denna tradition kan EU

balansera USA i konflikthantering. EU skall inte

ersätta USA. Båda behövs för utvecklingen mot en

säkrare och tryggare värld. För att unionen skall

kunna utveckla konflikt- och krishantering bör EU:s

ministerråd ha ett permanent sekretariat som

självständigt kan analysera kriser och händelser i

världen och komma med förslag till åtgärder. EU bör

framgent satsa än mer på det preventiva

konflikthanteringsarbetet, såväl inom unionens

gränser som utanför.

En krishanteringsinsats måste ovillkorligen

kännetecknas av två ting, nämligen effektivitet och

samstämmighet. Unionen bör snabbt kunna mobilisera

sin militära resurs i samband med krishantering. Den

kan inte begränsa sig till uttalanden om operativ

kapacitet eller styrkekataloger. Den bör kunna fatta

beslut snabbt och effektivt. Det handlar om att

utrusta unionen med nödvändiga instrument för att

försvara sina mål och värderingar och bidra till

fred och stabilitet i världen i enlighet med

principerna i FN-stadgan och folkrätten. En uppgift

som behöver diskuteras och lösas är det gemensamma

behovet av logistisk kapacitet i

krishanteringsarbetet.

Det finns ett generellt behov av att öka samordning,

samverkan och samarbete mellan såväl olika aktörer

som mellan olika typer av verksamheter inom området

för konflikthantering, både nationellt som

internationellt. På det internationella planet måste

ett fördjupat samarbete mellan EU, OSSE och FN fås

till stånd. Detta för att undvika duplicering av

verksamheten och för att främja samordning och

erfarenhetsutbyte.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion

2002/03:U326 yrkande 3 samt 2003/04:U203 yrkandena

3, 5, 12 och 13.

8. Ökade internationella åtaganden och svenska

försvarsmakten (punkt 7)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m) och Ewa Björling

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:U256 yrkande 4.

Ställningstagande

Internationellt samarbete kommer att vara av

grundläggande betydelse för svensk säkerhet under

2000-talet. De hot Sverige kan stå inför i framtiden

kan inte bemötas på egen hand, utan måste avvärjas i

gemenskap med andra fria och demokratiska nationer.

Ett nära samarbete mellan Europa och USA utgör här

den bästa fredsgarantin.

Efterfrågan från världssamfundet på svenskt

deltagande i internationella insatser kommer

sannolikt att öka. Samtidigt måste Europa ta ett

ökat ansvar för sin egen säkerhet. Det ligger i

svenskt intresse att erbjuda såväl militära som

civila resurser för att därmed med kraft och fullt

ut bidra till fred och säkerhet i Europas närområde

och omvärlden. Den nationella försvarsförmågan och

den internationella förmågan bör utvecklas hand i

hand. Dessa är varandras förutsättningar.

Det är mot denna bakgrund som vi moderater

formulerar våra krav på förnyelsen av det svenska

försvaret. Det svenska försvarets möjligheter att

verka i olika situationer skall vara reell.

Nödvändiga ambitioner kräver höjda anslag.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan anförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion

2003/04:U256 yrkande 4.

9. EU:s bilaterala relationer (punkt 8)

av Alice Åström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:U231 yrkande 9 samt avslår

motionerna 2002/03:U281 yrkande 7, 2002/03:U295

yrkande 4, 2002/03:U322 yrkande 14, 2003/04:U248

yrkande 3 samt 2003/04:U339 yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

När Israel hållit inne med skattemedel, som man

inkasserat på palestiniernas vägnar och som skulle

överförts till palestinierna, har EU gått emellan

och betalt motsvarade belopp. EU har dock avstått

från att kräva Israel på motsvarande summa. Sverige

borde under sin ordförandetid i EU första halvåret

2001 ha verkat för att EU inkrävde dessa pengar från

Israel. Sverige bör i EU fortsättningsvis verka för

att EU inkräver denna skuld från Israel, då det

knappast varit EU:s mening att ge Israel ekonomiskt

bistånd.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion

2002/03:U231 yrkande 9.

10. Wider Europe (punkt 9)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m) och Ewa Björling

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:U249 yrkande 3 samt avslår

motionerna 2003/04:U14 yrkande 5, 2003/04:U19

yrkandena 2 och 7, 2003/04:U220 yrkandena 7 och 8,

2003/04:U249 yrkande 2, 2003/04:U329 yrkande 6 samt

2003/04:U342 yrkande 2.

Ställningstagande

Sverige och EU skall föra en aktiv politik gentemot

Ryssland. Det ligger i Sveriges intresse att bistå

Ryssland att bygga de strukturer som krävs för att

utveckla en stark demokrati med grund i

rättsstatsprincipen, respekt för mänskliga

rättigheter och en väl fungerande marknadsekonomi

där individen har full frihet.

Det är angeläget att inte bygga upp nya skiljelinjer

i Europa. Sverige bör därför driva att EU skall

sträva efter visumfrihet med Ryssland. Det finns

farhågor att visumfrihet skulle medföra ökad risk

för kriminalitet med ursprung i Ryssland.

Erfarenheter pekar på att den organiserade

brottsligheten som utgör ett allvarligt problem i

Ryssland inte stoppas av krav på visum. Visumkravet

är däremot ett problem för normala ryssar som dels

måste betala ett för den egna hushållsekonomin

ansenligt belopp, dels ansöka om visum i en storstad

där det finns ambassad eller konsulat.

När EU nu utvecklar en mer sammanhängande

Rysslandsstrategi har Sverige en viktig roll att

spela. Det hade underlättat vår möjlighet att

påverka och ta ledarskap om Sveriges egen

Rysslandsstrategi tidigare kunnat vara klar och

också förankrad i den svenska riksdagen.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan anförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion

2003/04:U249 yrkande 3.

11. Wider Europe (punkt 9)

av Carl B Hamilton (fp) och Birgitta Ohlsson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:U329 yrkande 6 samt avslår

motionerna 2003/04:U14 yrkande 5, 2003/04:U19

yrkandena 2 och 7, 2003/04:U220 yrkandena 7 och 8,

2003/04:U249 yrkandena 2 och 3 samt 2003/04:U342

yrkande 2.

Ställningstagande

EU:s politik vad gäller ekonomi och handelspolitik

gentemot Ryssland är protektionistisk och präglas

för mycket av högtidstalens retoriska flykt till

framtiden och har för litet fokus på konkreta

åtgärder i närtid. Det gäller framför allt att

nedmontera handelshinder av alla slag, inklusive dem

för jordbruksprodukter, stål, enklare kemikalier och

industrivaror. Som ett led i detta arbete bör EU öka

sina ansträngningar att säkra Rysslandsmedlemskap i

WTO.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion

2003/04:U329 yrkande 6.

12. Wider Europe (punkt 9)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:U220 yrkandena 7 och 8 samt

avslår motionerna 2003/04:U14 yrkande 5, 2003/04:U19

yrkandena 2 och 7, 2003/04:U249 yrkandena 2 och 3,

2003/04:U329 yrkande 6 samt 2003/04:U342 yrkande 2.

Ställningstagande

Europeiska unionen uttryckte på Europeiska rådets

möte i december 2002 att unionen vill stärka sina

förbindelser med Ukraina, Moldavien och Vitryssland

på grundval av en långsiktig strategi för att främja

demokratiska och ekonomiska reformer samt hållbar

utveckling och handel. Efter Europeiska rådets möte

i Thessaloniki beslutade kommissionen om ytterligare

steg för att främja sin politik rörande ett

"utvidgat europeiskt grannskap".

När det gäller länder som Vitryssland, Ukraina och

Moldavien kan deras problem lätt bli EU:s. Det är av

yttersta vikt att EU tar ett särskilt ansvar för att

stärka en demokratisk utveckling i dessa länder.

Utvecklingen i framför allt Vitryssland går för

närvarande åt helt fel håll både ekonomiskt,

demokratiskt och säkerhetsmässigt. Sverige måste

genom EU lägga mer tyngd i sitt engagemang för det

närområde som finns strax bortom EU:s utvidgade

gränser.

Sverige bör inom ramen för sitt arbete i EU

uppmärksamma hur samarbetet med dessa länder

fortskrider. Framför allt bör frågor som demokratisk

utveckling, mänskliga rättigheter,

gränsöverskridande brottslighet, jämställdhet och

miljö prioriteras i EU:s samarbete med Vitryssland,

Ukraina och Moldavien.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion

2003/04:U220 yrkandena 7 och 8.

13. Irak (punkt 11)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Carl B Hamilton

(fp), Ewa Björling (m), Birgitta Ohlsson (fp) och

Mats Odell (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:U19 yrkande 9.

Ställningstagande

Utvecklingen i Irak ter sig oviss. Trots det

upplever många irakier att de har en större frihet

än någonsin tidigare och att de trots dagens osäkra

och instabila förhållanden lever ett bättre liv nu

än under den tidigare brutala diktaturregimen. Det

är viktigt att Sverige och EU politiskt sluter upp

med USA, Storbritannien och övriga länder i

alliansen i deras ambition att nå en fredlig och

demokratisk utveckling i landet.

I samband med maktöverlämnandet vill vi starkt

understryka FN:s roll och närvaro.

Det som sker i Irak kommer att få stor betydelse,

inte bara för landet självt utan också för

Mellanöstern och arabvärlden i stort.

Omvärlden får inte vända det irakiska folket ryggen

när förhoppningen om en bättre framtid försiktigt

börjar gro och det finns krafter vars mål är att

omintetgöra en fredlig och demokratisk utveckling.

Vi menar att Sverige och EU bör stödja uppbyggnaden

av ett fredligt, stabilt och demokratiskt Irak.

Sverige bör överväga att utöka sin närvaro genom att

bidra med ytterligare civila insatser för att främja

en stabil utveckling i landet.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan anförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U19

yrkande 9.

14. Den gemensamma handelspolitiken (punkt 12,

motiveringen)

av Carl B Hamilton (fp) och Birgitta Ohlsson

(fp).

Ställningstagande

Under utskottets överväganden om den gemensamma

handelspolitiken anser vi att viktiga tillägg i

resonemanget kring u-länder och handelspolitik borde

ha gjorts.

EU kan ge ett väsentligt stöd till u-ländernas

bättre resursutnyttjande och fortsatta tillväxt

genom att avveckla sina handelshinder för

jordbruksprodukter och livsmedel, men även för

arbetskraftsintensivt producerade industrivaror och

tjänster (teko, skor, leksaker, elektronik,

transporttjänster, m.m.). Det innebär bl.a.

nedläggning av delar av jordbruket i bl.a.

Västeuropa, inklusive delar av Sverige.

Men utskottet betonar att man inte ensidigt bör

fokusera på i-ländernas politik, även om många u-

landspolitiker väldigt gärna skulle vilja att vi i

EU gjorde det: Möjligheten att häva fattigdomen

beror nästan alltid, och i första hand, på ledarna i

tredje världen. U-ländernas fattigdom beror inte

primärt på omvärlden. Länderna i Asien, Afrika och

Latinamerika möter inte radikalt olika omvärldar,

och ändå utvecklas de olika. Därför är - förutom en

friare ekonomi - demokrati, fri press och respekt

för mänskliga rättigheter omistliga inslag för att

förbättra de fattigastes levnadsvillkor.

U-länder bör för sin egen utvecklings skull i

allmänhet driva en öppen utrikeshandel i WTO-

stadgans anda. Det kan kanske låta sympatiskt att u-

länderna skall vänta med att ta ned sina

skyddstullar och andra handelshinder, och att EU och

USA bör "gå före".

Men de som står för detta råd riskerar dessvärre att

göra u-länderna en ofta allvarlig björntjänst. De

människor som i u-länderna förlorar på det egna

landets protektionistiska politik är främst de som

inte får några jobb med högre produktivitet och

lönebetalningsförmåga i exportsektorn, liksom de

människor som därför inte heller får tillverka och

sälja varor och tjänster till dem som hade kunnat få

en högre lön. Vidare drabbas de kvinnor som tvingas

gå kvar hemma i jordbruket, gifta sig och föda flera

barn redan i tonåren i stället för att komma ur en

traditionell roll, få en liten egen inkomst och

gifta sig senare. Drabbas gör också de människor som

inte får chans till utbildning och sjukvård därför

att de totala resurserna är mindre än de hade varit

med ett bättre resursutnyttjande, bl.a. genom ökad

frihandel. Andra människor i u-länderna som förlorar

på u-landsprotektionism är alla konsumenter som

tvingas hålla till godo med varor av låg eller ojämn

kvalitet, och som antingen tvingas att helt avstå

eller tvingas betala priser över de potentiella

importpriserna för sina varor. Det gäller t.ex.

livsmedel, kläder och bussar för kollektivtrafik.

Orsakssamband och analyskedjor kan följas vidare.

Ytterligare en viktig aspekt av frihandel - inte

minst för vanliga människor i u-länder - är att

handel och gränsöverskridande kontakter också gynnar

importen av kunskap, t.ex. om värderingar av den typ

som finns i FN:s stadga om mänskliga fri- och

rättigheter.

De människor i u-länder som tjänar på u-landets

protektionism är de skyddade, ineffektiva

företagarna, en eventuell "arbetararistokrati" i

dessa anläggningar samt politiker och byråkrater som

efter mutor delar ut licenser och tillstånd för att

bedriva utrikeshandel. Se t ex på hur det gick till

i Marcos Filippinerna eller Suhartos Indonesien!

Alltså: Det är ett olyckligt och kontraproduktivt

råd till u-länderna att de bör vänta på EU och USA

innan de monterar ned sina egna handelshinder: dels

kommer det att ta årtionden innan EU och USA

liberaliserat sin utrikeshandel, dels skadar u-

ländernas handelshinder u-ländernas fattigare

grupper, bromsar uppkomsten av en modern medelklass

och gynnar etablerade, privilegierade grupper. Några

kanske vilseleds av WTO/GATT:s på balanstänkande och

reciprocitet byggda förhandlingsmetod. Metoden har

dock inte haft sin utgångspunkt i ett ekonomiskt

synsätt eller sociala konsekvensanalyser.

I själva verket har Sverige en mycket viktig uppgift

i att företräda de fattiga i u-länderna mot deras

egna herrar, snarare än att företräda dessa herrar

på den internationella arenan.

U-länderna bör också driva en långsiktigt sund

ekonomisk politik i IMF-reglernas och EU:s

stabilitetspakts anda. Därigenom kan de förbättra

sina möjligheter till ett långsiktigt och stabilt

utnyttjande av de egna ekonomiska resurserna. Det

behövs också starkare och bättre utformade

nationella institutioner i u-länderna (kompetent

centralbank, fungerande finansinspektion,

självständigt rättssystem, m.m.). Även bistånd kan

hjälpa till, förutsatt att det är rätt utformat och

försett med rimliga villkor.

På det internationella planet finns framförda en rad

förslag om hur man bl.a. kan öka den finansiella

stabiliteten genom ett reformerat IMF och en

förstärkning av Världshandelsorganisationen (WTO).

Om denna typ av förslag genomförs skulle det bl.a.

minska riskerna för internationella finansiella

kriser och att nya handelshinder reses mot u-

ländernas export och import. Därmed minskar också

risken för situationer som erfarenhetsmässigt slår

oerhört hårt mot de fattigas köpkraft, t.ex. lokal

hyperinflation i jordbrukspriser.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna om den gemensamma

handelspolitiken.

15. Sysselsättning och socialpolitik (punkt 13)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Carl B Hamilton

(fp), Ewa Björling (m), Birgitta Ohlsson (fp) och

Mats Odell (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:U18 yrkandena 10 och 11.

Ställningstagande

Sverige har en alltför låg sysselsättning och hög

arbetslöshet. Över en miljon människor i arbetsför

ålder står kvartal efter kvartal utanför

arbetsmarknaden på grund av arbetslöshet,

sjukskrivning eller förtidspensionering. En allt

mindre andel av befolkningen måste försörja inte

bara sig själv utan en växande grupp som saknar egen

försörjning. Detta är en oacceptabel utveckling

såväl ekonomiskt som socialt.

Europeiska rådets rekommendationer 2003 till Sverige

gick alla ut på att förstärka och upprätthålla

utbudet av arbetskraft och utnyttja potentiella

källor till arbetskraft särskilt genom högre

deltagande av invandrare, att minska antalet

långtidssjukskrivna personer och att reformera

skatte- och bidragssystemen. Vi menar att

situationen på arbetsmarknaden är allvarlig och att

regeringen inte vidtar tillräckligt kraftfulla

åtgärder för att komma till rätta med problemen. Det

är av stor vikt att öka antalet arbetade timmar i

Sverige.

När det gäller den svenska sysselsättningsgraden,

är det visserligen riktigt att Sverige har uppnått

EU:s mål om en sysselsättningsgrad på 70 %. Men det

är inte korrekt att jämföra den siffran med

Konjunkturinstitutets uppgift om en reguljär

sysselsättningsgrad på 76,8 %, mätt som ett

årsgenomsnitt. Det senare måttet avser personer i

åldern 20-64 år och ger därmed en högre siffra än

EU:s statistik som avser personer i åldern 16-64 år.

En annan omständighet som förrädiskt höjer nivån på

sysselsättningen är att den svenska

sysselsättningsstatistiken räknar både den som är

sjukskriven och den som innehar sjukvikariatet som

sysselsatta. I statistiken ger alltså en tjänst

utslag som om två personer är sysselsatta. Det

innebär att när sjukskrivningarna ökar, ökar också

sysselsättningen.

Ett bättre mått när det gäller sysselsättningen är

antalet arbetade timmar. Ända sedan 1990, som var

ett toppår i detta sammanhang, har trenden varit

tydligt sjunkande. Det genomsnittliga antalet

arbetade timmar per person i befolkningen i åldern

16-64 år blir allt lägre. Detta leder till sämre

skatteintäkter för offentlig service och utgör i

förlängningen ett hot mot välståndet och hela det

svenska välfärdssystemet.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U18

yrkandena 10 och 11.

16. Arbetstidsdirektivet (punkt 14)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m) och Ewa Björling

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:U19 yrkande 11.

Ställningstagande

Vi befarar att arbetstidsdirektivet kan komma att få

negativa konsekvenser för hela samhällsekonomin om

inte möjligheterna till undantag tas till vara i det

kommande lagförslaget på området. Detta har mycket

klart framgått i de uppvaktningar från såväl den

privata som den offentliga sektorn som utskottet

tagit emot. Undantag bör göras t.ex. för läkare inom

sjukvården som arbetar jourtid men även för

yrkesgrupper inom andra områden. Vi anser att

Sverige måste ha ett mera flexibelt regelverk på

arbetstidens område. Frågan om arbetstid och

arbetande timmar hänger tätt samman med Sveriges

förmåga att skapa ökat välstånd och tillväxt.

Regeringen bör därför tillse att Sverige utnyttjar

de möjligheter till undantag och avvikelser som

arbetstidsdirektivet medger. Det förhållandet att

det nu pågår en översyn av arbetstidsdirektivet

understryker ytterligare vikten av att Sverige i

denna process mycket tydligt markerar behovet av

flexibilitet och utrymme för nationella

särlösningar.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U19

yrkande 11.

17. Tjänstedirektivet (punkt 15)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m) och Ewa Björling

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:U19 yrkande 12.

Ställningstagande

EU kan inte lösa Sveriges grundläggande problem. Men

många frågor som rör handel och företagande avgörs i

EU, och då måste en mer tillväxtfrämjande och

jobbskapande politik prägla EU:s ekonomiska politik.

Sverige måste bättre tillvarata möjligheterna med

EU:s inre marknad.

Den inre marknaden måste utvidgas till nya områden:

till tjänstesektorn för utbildning, till vårdsektorn

och till bank- och försäkringstjänster. Så skapas

alternativ och bättre konkurrens, lägre priser för

konsumenterna och möjligheter för svenska företag

att vara med på en större marknad.

Offentliga monopol bör därför öppnas för konkurrens

över gränserna genom att offentlig finansiering

tillåts följa den enskilde över gränserna.

Mervärdesskattedirektivet bör ändras så att privata

alternativ inom välfärdssektorn kan konkurrera på

likvärdiga villkor med offentliga alternativ.

Inom sjukvårdens och utbildningens område kommer

detta inte bara, att skapa konkurrens och utveckling

utan även ökad mångfald och valfrihet med sikte på

den enskilde medborgarens behov. Den dynamiska

utvecklingen inom olika regioner oberoende av

nationella gränser underlättas. Det kommer också

leda till olika framväxande centrum för kvalitet och

föregångsverksamhet inom dessa sektorer.

Detta har stor betydelse för medborgarna som kan

välja sjukvård och utbildning oberoende av

nationsgränserna. Det är särskilt viktigt för de

många patienter i Sverige som inte får sjukvård i

tid, utan lider i operationsköerna.

Regeringen agerar i EU i helt annan riktning, t.ex.

gällande förslaget om att skydda s.k. tjänster av

allmänt intresse. Vi anser att det strider mot de

målsättningar EU har satt upp för att utvecklas till

en mer dynamisk ekonomi. Förslaget syftar i stället

till att ge skydd åt nationella monopol via EU.

Inte minst inom tjänstesektorn finns stor potential

för tillväxt och nya jobb. Regeringen har redan

förklarat att det tjänstedirektiv som nu framarbetas

i Bryssel inte kan förvänta sig Sveriges stöd.

Moderaterna anser att tjänstesektorn i EU och i

Sverige måste utvecklas. Därför bör fri rörlighet

för tjänster och i princip fri etableringsrätt

garanteras. Med den inriktningen skulle Sverige

fullfölja den roll vi haft i EU. Genom att

förespråka konkurrens och rivande av nationella

monopol har tillgång och mångfald ökat, och därmed

möjliggjort lägre priser och valmöjligheter för

konsumenterna.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan anförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U19

yrkande 12.

18. Jordbruk, fiske och miljö (punkt 17)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:U326 yrkande 10 och

2002/03:MJ428 yrkande 50 samt avslår motionerna

2002/03:U324 yrkande 17 och 2003/04:U18 yrkandena 4

och 5.

Ställningstagande

Centerpartiet anser att ambitionsnivån i EU:s inre

miljöarbete måste stärkas och att EU bör bli

föregångare för en gradvis omställning till ett

ekologiskt hållbart samhälle. Genom utvidgningen med

fler länder och genom ett massivt miljö- och

utvecklingsbistånd till övriga länder i närområdet

kan miljösituationen i Europa radikalt förbättras.

Centerpartiet förespråkar gemensamma miljöskatter

och gemensamma lagstiftning för hela EU och att alla

medlemsländer agerar gemensamt och inte väljer att

utnyttja lägre miljökrav i syfte att locka till sig

företag och jobb (s.k. miljödumpning).

Miljöstyrningen på EU-området måste vara tydlig

eftersom nationella konkurrensvillkor alltmer

ersätts av internationell konkurrens på den

gemensamma marknaden. Olika konkurrensvillkor på

grund av olika miljöregler och miljöskatter kan

fungera som en drivkraft men också som ett hinder.

Gemensamma miljöskatter är ett av verktygen för att

komma till rätta med sådana hinder.

Skatteinstrumentet kan stimulera teknikutvecklingen

samtidigt som länderna inom EU inte utsätter

varandra för skattekonkurrens på ett så viktigt

område som miljön.

Hittills har den svenska regeringen varit kallsinnig

till att införa gemensamma miniminivåer. Det är dock

angeläget, menar Centerpartiet, att Sverige mer

aktivt börjar arbeta för miniminivåer för

miljöskatterna i EU och för att dessa skattenivåer

kan beslutas genom majoritetsbeslut. Detta vore bra

för miljön, och det är ett bra sätt att skapa

likvärdiga konkurrensvillkor inom EU.

Att införa gemensamma miniminivåer för miljöskatter

betyder inte att EU skall ha harmoniserade skatter

på alla områden. Miljön utgör ett tydligt område där

ökad överstatlighet är nödvändig. Detta gäller

naturligtvis även på miljöskatteområdet. Den ökade

överstatligheten på miljöområdet är speciellt viktig

om EU skall kunna agera som en stark kraft på den

internationella miljöscenen. Samtidigt som det

behövs en ökad överstatlighet på miljöområdet är det

viktigt att slå fast att enskilda länder måste kunna

gå längre i miljöarbetet om det finns klara motiv

för detta.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motionerna

2002/03:U326 yrkande 10 och 2002/03:MJ428 yrkande

50.

19. Jordbruk, fiske och miljö (punkt 17)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:U324 yrkande 17 samt avslår

motionerna 2002/03:U326 yrkande 10, 2002/03:MJ428

yrkande 50 och 2003/04:U18 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

Begreppet miljögaranti (artikel 95 i EG-fördraget)

är centralt för EU-arbetet. Begreppet innebär att

enskilda medlemsländer skall ha rätt att gå före på

miljöområdet och införa strängare lagstiftning i

syfte att skydda miljö och hälsa. Konventsförslaget

gav tyvärr inte länderna någon verklig sådan

möjlighet. Miljöpartiet anser att EU måste få en

riktig miljögaranti som verkligen säkerställer att

länderna kan driva en aktiv miljöpolitik utan att

hindras av EU. Miljökrav får inte betraktas som

handelshinder utan varje land skall ha rätt att

fatta beslut för att skydda miljön. Miljöfrågor är

ett av de få områden där överstatliga beslut kan

vara nödvändiga, men EU har hittills inte varit så

offensiv på miljöområdet.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion

2002/03:U324 yrkande 17.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges

vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Turkiet, punkt 10 (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Enligt Miljöpartiets mening är förhoppningen, såsom

den kommer till uttryck i utskottsmajoritetens

ställningstagande, om Turkiets reformarbete i

riktning mot uppfyllda Köpenhamnskriterier något

optimistisk. Dessutom tenderar majoriteten och

regeringen att försköna uppnådda resultat. Viktiga

aspekter av Turkiets roll, som Natos postering i

Mellanöstern, förbises också helt i

utskottsmajoritetens överväganden, vilket inte är

oproblematiskt. Anledning finns också att hänvisa

till de ställningstaganden som utskottet gjorde i

betänkande 2003/04:UU9 Mänskliga rättigheter och

relationer till andra länder jämte den i det

betänkandet väckta reservationen av Miljöpartiet

(reservation 18).

2. Regeringens skrivelse 2003/04:60 Berättelse

om verksamheten inom Europeiska unionen

under 2003, punkt 20 (fp) och (kd)

av Carl B Hamilton (fp) och Birgitta Ohlsson (fp)

och Mats Odell (kd).

Samrådet inför Europeiska rådets möten regleras inte

i riksdagsordningen till skillnad mot reguljära

ministerrådsmöten. EU-nämnden har på grund av denna,

i dagsläget som lapsus i riksdagsordningen betraktad

kunnat påbörja en försöksverksamhet med offentliga

sammanträden inför Europeiska rådets möten. Detta

har slagit väl ut och EU-nämnden har också haft

offentligt samråd inför Europeiska rådets vårmöte

2004. För att det skall bli möjligt att helt eller

delvis hålla öppna sammanträden med EU-nämnden inför

reguljära ministerrådets möten krävs däremot en

ändring av riksdagsordningen som för närvarande

dessvärre föreskriver att sådana sammanträden skall

ske inom stängda dörrar.

Vi vill hävda vikten av ökad öppenhet och skulle,

i likhet med vad EU-nämnden anfört i sitt yttrande

till utrikesutskottet, välkomna att

riksdagsordningen ändras för att främja både

öppenhet och EU-frågornas legitimitet, på det sätt

som företrädare från Sverige med all rätt brukar

hävda inte minst i EU-sammanhang.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2003/04:60 Berättelse om

verksamheten i Europeiska unionen 2003.

Följdmotioner

2003/04:U18 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt

verkar för att snarast möjligt återuppta

förhandlingarna om en ny konstitution och agerar

för att Framtidskonventets förslag - såsom det

presenterades för riksdagen under hösten 2003 - i

så stor utsträckning som möjligt skall vara

gällande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

verka för en ökad samordning och effektivitet inom

ramen för EU:s handels-, utvecklings- och

jordbrukspolitik.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av att

den svenska regeringen aktivt verkar för en

positiv utveckling av Barcelonaprocessen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

vara drivande i det fortsatta arbetet med

kemikalielagstiftningen och aktivt motverka en

fördröjning av det föreslagna regelverket.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

verka för att man inom EU beslutar om att

medlemsländerna skall införa miljöskatter.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

verka för att minska byråkratin inom EU:s

regelsystem och kräva att all lagstiftning bör

föregås av kostnadsberäkningar för de europeiska

företagen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

verka för en förstärkning av den gemensamma

konsumentpolitiken.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

verka för att EU högprioriterar kampen mot

människosmugglingen och ge tullen och Europol

ökade resurser och befogenheter att agera mot

könshandeln.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

verka för att man inom EU stoppar alla tendenser

till drogliberalisering inom EU.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införandet av

jobbguider i Sverige och förbättrat

tillvaratagande av invandrares kompetens.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att främja en

effektivare återintegrering på arbetsmarknaden för

långtidssjukskrivna.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att reformera

skatte- och bidragssystemen, enligt

Lissabonprocessen, i syfte att öka incitamenten

att arbeta.

2003/04:U19 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt

skall stödja reformprocessen i Turkiet i syfte att

möjliggöra medlemskapsförhandlingar, samt att

Turkiet skall bedömas utifrån egna meriter och på

lika villkor som andra kandidatländer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

verka för att EU skall ge Moldavien, Ukraina och

Vitryssland medlemskapsperspektiv.

3. Riksdagen begär hos regeringen att den till

riksdagen snarast återkommer med en redogörelse

för hur Sverige har mött utanförskapet med

anledning av folkomröstningsresultatet om

införande av euron.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

aktivt bör bidra till att förhandlingarna i

regeringskonferensen om ett nytt fördrag

återupptas och avslutas under våren.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en enad och

trovärdig utrikes- och säkerhetspolitik i EU kan

skapas genom bättre gemensamma analysresurser, en

utveckling av den gemensamma värdegrunden och

definitionen av gemensamma mål för

utrikespolitiken, samt en gemensam

utrikesminister.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige i EU

skall verka för att ett WTO-ministermöte hålls i

Hongkong redan före detta års utgång i syfte att

handelsliberaliseringar på jordbruksområdet och en

genomgripande reformering av EU:s jordbrukspolitik

skall kunna ske så snart som möjligt.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

verka för att nuvarande frihandelsområde utvidgas

genom en avveckling av handelstullarna mellan EU

och Ryssland.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den strategi

för Mellanöstern, som är under utarbetande i EU,

måste utarbetas i nära samverkan med den

amerikanska administrationens nya

Mellanösternpolitik.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU

bör stödja uppbyggnaden av ett fredligt, stabilt

och demokratiskt Irak.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt

skall verka för en utveckling inom EU mot ökad

solidaritet och ömsesidighet på det säkerhets- och

försvarspolitiska området.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

utnyttja de möjligheter till undantag som EU:s

arbetstidsdirektiv medger.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att garantera fri

rörlighet för tjänster och i princip fri

etableringsrätt och om att aktivt stödja arbetet

med det s.k. tjänstedirektivet.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03

2002/03:K206 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om EU:s detaljreglering.

2002/03:K238 av Håkan Larsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att en

kompetenskatalog utarbetas för att begränsa EU:s

överstatliga makt och för att stärka de nationella

parlamentens makt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att utifrån

ett brett rådslag bland folkrörelser och

organisationer utarbeta ett i huvudsak

mellanstatligt alternativ till det federala

statsbygget.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att om möjligt

samverka med Danmark, Storbritannien och

kandidatländerna i utarbetandet av den

mellanstatliga samarbetsmodellen.

2002/03:K288 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen i enlighet med vad

i motionen anförs tillsätter en utredning som

belyser maktrelationerna över lagstiftningen

mellan Sveriges riksdag och EU:s institutioner.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen i

EU bör verka för att EU:s medlemsländer gör egna

utvärderingar av den öppna samordningens metod.

2002/03:Fi289 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige inom

EU skall verka för att EU:s utveckling - med EMU

som dess viktigaste byggsten - mot en överstatlig

politisk union förhindras.

2002/03:U206 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om terrorismen som

hot mot det demokratiska systemet och det öppna,

västerländska samhällssystemet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om det gemensamma

ansvaret för världens länder att motverka

terrorism.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

internationell samverkan mot terrorism.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regimer som stöder

eller skyddar terrorism genom att ge terrorister

möjlighet att träna, ha baser, finansiera sin

verksamhet och planera terror utifrån deras

territorier.

2002/03:U228 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

bekämpa terrorismen, vilken utgör ett hot mot

demokratin och rättsstaten.

2002/03:U231 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige i EU

skall verka för att EU av Israel inkräver

ersättning för uppkommen skuld för de palestinska

skattemedel som Israel vägrat utbetala till

palestinierna, men som i stället utbetalats av EU

till palestinierna.

2002/03:U235 av Birgitta Ohlsson (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att Sverige

bör verka för att kvinnors rätt till fri abort

främjas inom EU och blir ett nytt krav för

ansökarländerna.

2002/03:U245 av Hillevi Larsson (s):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

självmordsbombningar och andra former av terrorism

där civila drabbas måste fördömas och bekämpas.

2002/03:U277 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige måste

höja sin röst gentemot USA.

2002/03:U280 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att demokratier

som respekterar och skyddar de mänskliga

rättigheterna skall vara fundamentet i arbetet med

att bygga en säkerhetspolitiskt stabil och trygg

värld.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

säkerhetspolitikens övergripande mål skall vara

att bidra till fred, frihet och säkerhet för alla

människor i samhället och att solidariskt bidra

till en fredlig utveckling i omvärlden.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inom Europol

förstärka samarbetet mot terrorism.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att terrorister

måste kunna dömas på det internationella planet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kampen mot

terrorism förutsätter internationellt samarbete.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de centrala

begreppen inom internationell krishantering och

fredsfrämjande verksamhet bör definieras och

tydliggöras.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

konfliktförebyggande arbete skall betonas i

arbetet för en fredligare värld.

2002/03:U281 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ta initiativ

till en studie kring samt till ett konkret

åtgärdsprogram för bekämpning av transnationell

organiserad brottslighet som emanerar från Balkan.

2002/03:U295 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en afrikansk

freds- och säkerhetsordning.

2002/03:U299 av Lars Ohly m.fl. (v):

4. Riksdagen begär att regeringen verkar för att EU

tydligt deklarerar att ESFP inte skall användas

till terroristbekämpning.

5. Riksdagen begär att regeringen stoppar alla

beslut inom EU om att utvidga mandatet för

krishanteringsstyrkan till att omfatta

terroristbekämpning eller kollektivt försvar.

6. Riksdagen begär att regeringen stoppar beslut

inom EU:s framtidskonvent som kan tänkas leda till

att Sverige måste ge ifrån sig makt på det

utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska

området.

7. Riksdagen begär att regeringen stoppar beslut

inom EU:s framtidskonvent om att utvidga mandatet

för krishanteringsförmågan så att Sverige hamnar

närmare ett kollektivt EU-försvar.

2002/03:U322 av Bo Lundgren m.fl. (m):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att FN omedelbart

måste prioritera fredsfrämjande insatser i Afrika.

2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om EU:s

framtidsfrågor.

2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att alla nya EU-

fördrag som innebär maktöverföring till EU-nivå

skall underställas medborgarna i en

folkomröstning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa EG-

kommissionens ensamrätt att lägga fram förslag

till förmån för förslagsrätt för de nationella

parlamenten och EU-parlamentet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EG-

kommissionen skall avskaffas och ersättas med ett

rent administrativt organ.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att alla av EU

beslutade regler och lagar som berör Sverige efter

en tid skall tas upp i riksdagen för att få de

praktiska konsekvenserna belysta och att riksdagen

bör ha möjlighet att göra efter- och omprövningar

av redan fattade beslut och lämna

förändringsförslag till EU.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om artikel 95 i EG-

fördraget, även kallad miljögarantin.

2002/03:U326 av Maud Olofsson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU:s utrikes-

och säkerhetspolitik skall stärkas och utvecklas

för att möta nya hot.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stärkt

ambitionsnivå i EU:s inre miljöarbete.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om EU:s inriktning

mot ett smalare och effektivare EU.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att bygga den

offentliga makten ur ett underifrånperspektiv.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en tydligare

beslutsstruktur där beslut måste passera båda

institutionerna skulle underlätta insyn och

offentlig debatt.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en uppdelning av

EU:s konstitution i två delar.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om beslutsprocedurens

förändring och förtydligande.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

bli mer aktiv i debatten om EU:s framtidsfrågor.

2002/03:Fö261 av Lars Ångström m.fl. (mp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i enlighet med

sitt eget handlingsprogram för en

konfliktförebyggande politik verka för

Europaparlamentets beslut om en

genomförbarhetsstudie för en civil fredskår inom

EU.

2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

50. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad

överstatlighet på miljöområdet inom EU.

Motioner från allmänna motionstiden

2003/04

2003/04:K209 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om EU:s detaljreglering.

2003/04:K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att alla

medborgare i ett utvidgat EU skall kunna resa,

arbeta och leva på samma villkor, vilket innebär

att Sverige inte bör tillämpa s.k. övergångsregler

inför de nya medlemsländernas inträde i EU.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

stärka och effektivisera EU:s gemensamma utrikes-

och säkerhetspolitik.

2003/04:U14 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Moldavien,

Ukraina och Vitryssland bör ges medlemsperspektiv

i EU.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om arbetet i den nya

parlamentariska församlingen inom ramen för EU:s

Medelhavsdimension.

2003/04:U17 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av att

öka kopplingen mellan arbetet för mänskliga

rättigheter och arbetet för fred.

2003/04:U203 av Maud Olofsson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett fördjupat

samarbete mellan EU, OSSE och FN.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

konfliktförebyggande åtgärder och en fredlig

utveckling är förutsättningar för att demokratin

och demokratiseringen inte skall sättas ur spel.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU framgent

bör satsa än mer på konfliktförebyggande arbete,

såväl inom unionens gränser som utanför.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om effektiviteten och

den logistiska kapaciteten i EU:s

krishanteringsarbete.

2003/04:U208 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utvidgningen av

EU.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

vara med i den europeiska säkerhetsordningens alla

delar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ambitionen för

Europapolitiken måste vara att Sverige skall kunna

göra mer för att bidra till stabilitet och

krishantering i Europa.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om EU som verktyg för

det breda säkerhetsbegreppet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av Natos

strukturer för EU:s möjligheter att agera i

fredsbevarande operationer.

2003/04:U211 av Ana Maria Narti (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

folkbildning kring EU.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en kontinuerlig

demokratisk dialog med ungdom kring EU.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en strategi för

förstärkt svenskt inflytande över EU:s globala

politik.

2003/04:U220 av Agne Hansson m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om prioriteringar i

EU:s samarbete med Vitryssland, Ukraina och

Moldavien.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om samarbetet mellan

EU och olika organisationer för demokratisering av

Vitryssland, Ukraina och Moldavien.

2003/04:U248 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att FN nu skall

fokusera på fred i Afrika och omedelbart

prioritera fredsfrämjande insatser samt att FN och

EU skall stödja utvecklingen av en afrikansk

freds- och säkerhetsordning.

2003/04:U249 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU bör

etablera ett frihandelsområde med Ryssland.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU bör sträva

efter visumfrihet mellan EU och Ryssland.

2003/04:U256 av Bo Lundgren m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU:s civila

och militära konflikthantering skall kunna bidra

till frihet och fred både i och utanför Europa.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige måste

uppfylla sin del av ansvaret för en gemensam

europeisk krishanteringsförmåga.

2003/04:U259 av Hillevi Larsson m.fl. (s):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att alla

former av terrorism som drabbar civila, inklusive

självmordsbombningar, måste fördömas.

2003/04:U276 av Birgitta Ohlsson (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

verka för att kvinnors rätt till fri abort främjas

inom EU och blir ett nytt krav för

ansökarländerna.

2003/04:U282 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

bekämpa terrorismen, vilken utgör ett hot mot

demokratin, rättsstaten och enskilda människors

liv och hälsa.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

verka för en tydligare och mer sammanhållen

strategi för EU:s arbete med mänskliga rättigheter

i världen.

2003/04:U286 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU även

fortsättningsvis måste bistå Turkiet i dess

reformeringsprocess.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Turkiets

kandidatskap i Europeiska unionen.

2003/04:U289 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU:s

Medaprocess bör intensifieras för att främja

frihandel, miljösamarbete och en demokratisk

utveckling.

2003/04:U292 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mandatfrågan i

EU:s krishantering.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att civil

krishantering försvåras eller omöjliggörs utan en

trovärdig militär krishanteringsförmåga inom EU.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige

uttryckligen skall acceptera Helsingforsmötets

slutsatser angående mandatet för EU:s

krishanteringsinsatser.

2003/04:U325 av Gunnar Hökmark (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om svensk

utrikespolitik och den gemensamma utrikespolitiken

inom EU.

2003/04:U329 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utvecklingen

av en europeisk krishanteringsförmåga bör ske i

nära samarbete med USA och att försök av vissa

europeiska länder att konkurrera med USA och Nato

i detta avseende bör motverkas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Ryssland och EU:s

politik gentemot Ryssland.

2003/04:U339 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU i sitt

samarbete med de nya medlemsländerna skall

prioritera ett fungerande yttre gränsskydd och

korruptionsbekämpning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om EU-satsningar för

att stoppa människosmuggling via de nya

medlemsländerna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för att

EU genom sitt utvecklingssamarbete på Balkan

stöder en omfattande kompletteringsutbildning av

poliser och andra myndigheter för utveckling av

fungerande rättssamhällen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU bör

genomföra en uppföljningskonferens om

transnationell organiserad brottslighet i EU:s

närområde.

2003/04:U340 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det politiska

och ekonomiska stödet från Sverige och EU måste

vara kopplat till huruvida respektive part gör

konkreta framsteg i fredsprocessen och att det är

fredsviljan och åtgärder för fred som skall

belönas.

2003/04:U342 av Runar Patriksson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om EU:s nordliga

dimension.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för en

ekonomisk och demokratisk utveckling i enklaven

Kaliningrad.

2003/04:U348 av Alf Svensson m.fl. (kd):

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

verka för en mer sammanhållen utvecklings-,

handels- och utrikespolitik inom EU och arbeta för

att integrera rättvisefrågorna inom alla EU:s

politikområden.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

vara pådrivande i utvecklandet av ett effektivare

samarbete mellan EU och FN.

2003/04:U350 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att alla former av

nationell och internationell terrorism skall

fördömas och bekämpas.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att framtida hot

mot säkerheten i Europa företrädesvis skall

hanteras och lösas gemensamt inom ett utvidgat EU.

2003/04:U351 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

inom EU skall arbeta för att eliminera

handelshinder för u-ländernas export till i-

länder, såsom ursprungsregler och gränsskydd som

försvårar handel.

2003/04:Fö242 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om terrorismens

orsaker och mål.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om gemensamma insatser

mot terrorism.

Bilaga 2

Konstitutionsutskottets yttrande 2003/04:KU4y

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 1 april 2004 beslutat

bereda bl.a. konstitutionsutskottet tillfälle att

avge yttrande över regeringens skrivelse 2003/04:60

Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen

under 2003 jämte motioner.

Konstitutionsutskottet yttrar sig över motionerna

2003/04:U18 (kd) yrkande 1 och 2003/04:U19 (m)

yrkande 4, som väckts med anledning av skrivelsen,

motion 2003/04:U211 (fp) yrkandena 1 och 2, som

väckts under allmänna motionstiden 2003, samt

motionerna 2002/03:Fi289 (v) yrkande 1, 2002/03:U323

(m) yrkande 17, 2002/03:U324 (mp) yrkandena 1 och

3-5 och 2002/03:U326 (c) yrkandena 13, 14, 17, 19,

20 och 23, som väckts under allmänna motionstiden

2002.

Konstitutionsutskottet lämnar tillsammans med

yttrandet över motion 2003/04:K209 (m), som väckts

under allmänna motionstiden 2003, samt motionerna

2002/03:K206 (m), 2002/03:K238 (c) yrkandena 1-3 och

2002/03:K288 (v) yrkandena 1 och 2, som väckts under

allmänna motionstiden 2002.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll av

betydelse för

konstitutionsutskottets

beredningsområde

Skrivelsen inleds med ett övergripande avsnitt om

samarbetet i Europeiska unionen som ett svenskt och

europeiskt intresse. Där uttalas bl.a. att EU-

arbetet under 2003 präglades av förberedelserna

inför utvidgningen med tio nya medlemsstater samt

arbetet med ett nytt fördrag.

I skrivelsen påminner regeringen om att presidiet

för Europeiska konventet om EU:s framtid

presenterade ett samlat fördragsutkast i maj, att

Europeiska rådet i Thessaloniki välkomnade utkastet

som en god grund för regeringskonferensen, att i

Sverige en departementspromemoria om

fördragsutkastet remissbehandlades och att

regeringskonferensen sammankallades i oktober.

Regeringens utgångspunkter inför konferensen

redovisades i en skrivelse till riksdagen den 7

oktober. Skrivelsen behandlades av ett sammansatt

konstitutions- och utrikesutskott, vars förslag till

riksdagsbeslut bifölls av riksdagen den 20 november.

Det italienska ordförandeskapets ambition att

avsluta förhandlingarna i december infriades inte.

Europeiska rådet i Bryssel gav det inkommande

irländska ordförandeskapet i uppdrag att värdera

läget till vårtoppmötet i slutet av mars 2004.

Regeringen påpekar att en ny svensk lag om förbud

mot diskriminering även utanför arbetslivet och

högskolan trädde i kraft den 1 juli och är ett led i

genomförandet av två direktiv om likabehandling.

På området elektroniska kommunikationer -

informationsteknik och samhället omtalas att en

styrgrupp för handlingsplanen e-Europa 2005

inrättats. Planens syfte är att få fram säkra

tjänster och tillämpningar och innehåll som bygger

på lättillgänglig bredbandsinfrastruktur. Den

omfattar bl.a. e-förvaltning och en säker

informationsinfrastruktur. Rådet antog även ett

program (Modinis) för övervakning av

handlingsplanen, för spridning av goda arbetsmetoder

och förbättrad nät- och informationssäkerhet. Beslut

fattades om att en ny europeisk nät- och

informationssäkerhetsbyrå skall upprättas som ett

expert- och kompetenscentrum för

informationssäkerhetsfrågor. Byrån skall ha sitt

säte i Grekland.

Ett nytt direktiv om vidareutnyttjande av

information från den offentliga sektorn antogs. En

minsta uppsättning gemensamma regler införs.

Bestämmelser om tillgång till handlingar och skydd

av personuppgifter påverkas inte. De nya reglerna är

också förenliga med internationella överenskommelser

om skydd av immateriella rättigheter.

Rådet antog slutsatser avseende tillgången till

informationssamhällets nya tjänster och

tillämpningar genom öppna plattformar inom digital-

TV och 3G-system för mobil kommunikation.

Medlemsstaterna uppmanas att, där det är möjligt, se

till att de offentliga elektroniska tjänsterna är

tillgängliga genom olika typer av tekniska

plattformar, för att få ett så stort genomslag som

möjligt och bredda marknaderna.

Under året inleddes arbetet med att föra samman

EU:s båda rättsdatabaser, EUR-lex och Celex. Den

gemensamma databasen, som tas i bruk 2004, skall

vara gratis och tillhandahållas på alla

medlemsspråk.

Inom kultur- och medieområdet fortsatte arbetet på

en översyn av direktivet om TV utan gränser. Sverige

har framfört synpunkter till kommissionen angående

reklam riktad till barn samt en uppmaning till

kommissionen att granska den s.k.

sändarlandsprincipen.

Vid rådsmötet i maj godkändes också en resolution

om tillgängligheten för funktionshindrade till

kulturell infrastruktur och aktiviteter.

I fråga om institutionernas verksamhet framhålls

att - för att effektivisera ministerrådets

förberedelser och genomförande av möten inför

utvidgningen - beslut togs om en uppförandekod för

rådet. Kommissionen, rådet och Europaparlamentet

enades om ett nytt interinstitutionellt avtal om

"bättre lagstiftning". Avtalet föreskriver bl.a.

större öppenhet i lagstiftningsprocessen samt

uppdatering och reducering av lagstiftningsvolymen

och är ett led i genomförandet av kommissionens

regelförbättringspaket.

Diskussionen fortsatte om att upprätta ett

gemensamt regelverk för löner, skatt och andra

villkor för Europaparlamentets ledamöter. I juni

2003 antog Europaparlamentet ett nytt förslag till

ledamotsstadga, vilket reviderades i december efter

kritik från rådet.

I november antogs Europaparlamentets och rådets

förordning om regler för och finansiering av

politiska partier på europeisk nivå.

Diskussionerna om en förändring av ombudsmannens

status, som initierades av Europaparlamentet under

2002, har ännu inte lett till något beslut.

Under året begärde nationella domstolar

förhandsavgörande från EG-domstolen i ca 200 fall.

Av dessa kom 5 från svenska domstolar. Den svenska

regeringen yttrade sig i tio mål om förhands-

avgörande.

Regionkommitténs verksamhet dominerades under året

av framtidskonventet och regeringskonferensen.

I skrivelsen framhålls att Sverige fortsatte att

verka för ökad öppenhet och insyn i EU:s

institutioner och att yttrandefriheten för EU:s

tjänstemän kommer att skrivas in i

tjänsteföreskrifterna till följd av ett svenskt

initiativ.

Konstitutionsutskottet anser inte att skrivelsen i

sig föranleder något uttalande av utskottet i detta

sammanhang.

Riksdagsbehandling av det förslag

till konstitutionellt fördrag som

lagts fram av Europeiska konventet

om EU:s framtid

Riksdagen behandlade under hösten 2003 regeringens

skrivelse 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s

framtid. Skrivelsen och de motioner som väcktes med

anledning av skrivelsen remitterades till

konstitutionsutskottet. Konstitutionsutskottet

överlämnade skrivelsen och de med anledning av

skrivelsen väckta motionerna samt ett antal motioner

som väckts under allmänna motionstiden 2002 och 2003

med anknytning till de frågor som aktualiserades i

skrivelsen till ett sammansatt konstitutions- och

utrikesutskott för beredning. De med anledning av

skrivelsen väckta motionerna omfattade parti- eller

kommittémotioner från samtliga partier utom

Socialdemokraterna. Det sammansatta utskottet

behandlade skrivelsen och motionerna i betänkandet

2003/04:KUU1, vilket debatterades i kammaren den 20

november 2003. Riksdagen fattade samma dag beslut i

överensstämmelse med utskottets förslag.

De motioner som utrikesutskottet nu bereder

konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över

avser i huvudsak frågor av den art som behandlades

av det sammansatta konstitutions- och

utrikesutskottet i det nämnda betänkandet.

Frågor inom konventsförslaget

Motioner

I de två motioner som väckts med anledning av

regeringens skrivelse om verksamheten i EU under

2003 finns yrkanden som avser slutförande av arbetet

med det konstitutionella fördraget i den pågående

regeringskonferensen. Det gäller motion 2003/04:U19

av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m) yrkande 4,

vari begärs ett tillkännagivande för regeringen om

att den bör bidra aktivt till att förhandlingarna i

regeringskonferensen om ett nytt fördrag återupptas

och avslutas under våren, samt motion 2003/04:U18 av

Holger Gustafsson m.fl. (kd) yrkande 1, vari begärs

ett tillkännagivande för regeringen om att Sverige

aktivt verkar för att snarast möjligt återuppta

förhandlingarna om en ny konstitution och agerar för

att framtidskonventets förslag - såsom det

presenterades för riksdagen under hösten 2003 - i så

stor utsträckning som möjligt skall vara gällande.

Härutöver finns motioner från allmänna

motionstiden 2002 som har nära anknytning till

frågan om att avsluta arbetet med konventets förslag

till konstitutionellt fördrag.

I motion 2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 17 begärdes ett tillkännagivande för

regeringen om EU:s framtidsfrågor. De synpunkter som

förs fram i motionen utvecklades i motion

2003/04:K10, som väcktes med anledning av

regeringens skrivelse 2003/04:13 Europeiska

konventet om EU:s framtid. I den motionen knöts

synpunkterna dessutom till mera specificerade

tillkännagivanden.

En del av motionerna avser huvudsakligen

institutionella frågor.

I motion 2002/03:U326 av Maud Olofsson m.fl. (c)

yrkande 13 begärdes ett tillkännagivande för

regeringen om EU:s inriktning mot ett smalare och

effektivare EU. Institutionernas roll bör enligt

motionärerna ses över och en revidering göras av

fördragen för att åstadkomma ett smalare och

effektivare EU.

I samma motion begärdes tillkännagivanden i andra

institutionella frågor. Motionärerna ansåg (yrkande

17) att en tydligare beslutsstruktur där beslut

måste passera båda institutionerna skulle underlätta

insyn och offentlig debatt. De ansåg att

kommissionen bör underställas de beslut som fattas i

de politiska institutionerna, att såväl

ministerrådet som parlamentet bör ha initiativrätt

och att de förändringar som görs i de båda

institutionerna bör kunna passera utan att på nytt

godkännas av kommissionen. De önskade (yrkande 19)

en uppdelning av EU:s konstitution i två delar: en

fast kärna som bör vara mycket svår att förändra och

ett avsnitt som behandlar unionens politiska

innehåll, däribland kompetenskatalogen. Beslut i

fråga om kompetenskatalogen bör enligt motionärerna

kunna fattas under enklare former men med bibehållet

krav på enhällighet. De önskade vidare (yrkande 20)

förändring och förtydligande av beslutsproceduren.

Beslut i parlamentet borde kunna fattas genom enkel

majoritet och beslut i ministerrådet genom ett slags

kvalificerad dubbel majoritet, där en kvalificerad

mängd röster representerande en kvalificerad

majoritet av befolkningen i medlemsstaterna tillåts

fälla avgörandet.

I motion 2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp)

begärdes tillkännagivanden för regeringen om att

avskaffa EG-kommissionens ensamrätt att lägga fram

förslag till förmån för förslagsrätt för de

nationella parlamenten och EU-parlamentet (yrkande

3) och om att EG-kommissionen skall avskaffas och

ersättas med ett rent administrativt organ (yrkande

4).

Vissa motioner har mer uttalat varit inriktade på

subsidiaritetsprincipen.

I motion 2002/03:U326 av Maud Olofsson m.fl. (c)

yrkande 14 begärdes ett tillkännagivande för

regeringen om att bygga den offentliga makten ur ett

underifrånperspektiv. Makten skall enligt

motionärerna ligga på den lokala nivån varifrån

befogenheter skall kunna lämnas över till högre

nivåer. Vilken nivå ett beslut skall fattas på bör

avgöras av närheten till dem som berörs. EU:s

huvudsakliga ämnesområden bör omfatta sådant som

inte kan hanteras lokalt, regionalt eller nationellt

utan sköts bättre på unionsnivå. Sådana områden är

fred och rättssäkerhet, miljö och hållbar

utveckling, främjandet av ekonomisk utveckling och

välståndsutveckling. Till områden där frågorna löses

bättre på nationell eller regional nivå hör form och

val av utbildning, kultur och socialpolitik.

Motionärerna anser det naturligt att medlemsstaterna

samarbetar kring dessa frågor men de bör inte vara

föremål för gemensamt beslutsfattande.

I motion 2002/03:K238 av Håkan Larsson m.fl. (c)

yrkande 1 har begärts ett tillkännagivande för

regeringen om att en kompetenskatalog bör utarbetas

för att begränsa EU:s överstatliga makt och för att

stärka de nationella parlamentens makt.

Rolf Gunnarsson (m) har i motionerna 2002/03:K206

och 2003/04:K209 begärt tillkännagivanden för

regeringen om att EU inte bör ägna sig åt

detaljreglering.

I några motioner betonas den mellanstatliga

dimensionen.

I motion 2002/03:K238 av Håkan Larsson m.fl. (c)

har begärts tillkännagivanden för regeringen om att

utifrån ett brett rådslag bland folkrörelser och

organisationer utarbeta ett i huvudsak

mellanstatligt alternativ till det federala

statsbygget (yrkande 2) och om att om möjligt

samverka med Danmark, Storbritannien och

kandidatländerna i utarbetandet av den

mellanstatliga samarbetsmodellen (yrkande 3).

I motion 2002/03:K288 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

har begärts tillkännagivanden för regeringen om att

den bör tillsätta en utredning som belyser

maktrelationerna mellan Sveriges riksdag och EU:s

institutioner över lagstiftningen (yrkande 1) och om

att regeringen i EU bör verka för att EU:s

medlemsländer gör egna utvärderingar av den öppna

samordningens metod (yrkande 2). Motionärerna anser

att EU under de senaste 15 åren befunnit sig i ett

permanent krisläge vad gäller ökad misstro mellan

medborgare och elit samt att detta sammanfaller med

betydande maktförskjutningar från medlemsstaterna

till EU:s olika organ. De anser att det för

Europaparlamentet, som den mest federalistiska

institutionen, ofta är ett självändamål att föra

över så mycket makt som möjligt till den

överstatliga nivån och att även kommissionen är

pådrivande för att utvidga sin egen och unionens

kompetens. Motionärerna anför vidare att

ambitionsnivån på det välfärdspolitiska området har

ökat sedan EMU introducerades. Det är enligt

motionärerna en historisk erfarenhet att sambandet

mellan en gemensam valuta och en gemensam skatte-,

finans- och välfärdspolitik är starkt. En självklar

förklaring till detta är att ett valutaområde nästan

alltid också utgör gränsen för en stat eller

federation. Det är enligt motionärerna i detta

perspektiv ambitionerna inom välfärdspolitiken skall

ses. Motionärerna anser att det är kommissionen som

är drivande kraft inom den öppna samordningens

metod, och de motsätter sig att ett överstatligt

tjänstemannaorgan som kommissionen har inflytande

över välfärds- och sysselsättningspolitik.

Utvecklingen skall styras av de demokratiskt valda

församlingarna. Motionärerna anser det viktigt att

medlemsländerna gör egna utvärderingar av den öppna

samordningsmetoden och att Sverige bör föra fram

detta till rådet.

I motion 2002/03:Fi289 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

yrkande 1 har begärts ett tillkännagivande för

regeringen om att Sverige inom EU skall verka för

att EU:s utveckling - med EMU som dess viktigaste

byggsten - mot en överstatlig politisk union

förhindras. Motionärerna kritiserar att EU, förutom

valutan, har tagit över eller är på väg att ta över

alltfler politikområden som normalt tillhör

självständiga länders kärnuppgifter, bl.a. utrikes-,

säkerhets-, gräns-, flykting- och asylpolitik och

polisiära frågor samt därutöver även visar tydliga

ambitioner på det välfärdspolitiska området och

alltmer vill intervenera i ländernas skattepolitik.

Bakgrund

Slutförande av regeringskonferensen

Som regeringen anför i sin skrivelse öppnades

regeringskonferensen om ett nytt konstitutionellt

fördrag den 4 oktober 2003, varefter hölls flera

förhandlingstillfällen under hösten, och det

italienska ordförandeskapets ambition var att

slutförhandla regeringskonferensen redan vid

toppmötet i Bryssel den 12-13 december. Detta

visade sig omöjligt. Det inkommande irländska

ordförandeskapet fick i uppdrag att värdera läget

till vårtoppmötet i slutet av mars 2004.

Den svenska regeringen är enligt skrivelsen beredd

att återuppta förhandlingarna närhelst

förutsättningarna finns att nå en överenskommelse.

Vid sitt möte i Bryssel den 25-26 mars enades

Europeiska rådet om att förhandlingarna om ett nytt

konstitutionellt fördrag skall vara avslutade senast

vid toppmötet i mitten av juni. Ordförandeskapet

fick i uppdrag att fortsätta sina konsultationer med

enskilda medlemsländer, så att regeringskonferensen

kan återuppta sitt formella arbete så snart som

möjligt.

I den rapport från Europeiska rådets marsmöte som

statsministern lämnade i riksdagen den 1 april

förklarade han att intrycket från diskussionen vid

mötet var att det nu finns en politisk vilja att nå

ett slutligt resultat. Samtidigt varnade han för att

underskatta svårigheterna i att finna en lösning på

de kvarstående makt- och sakfrågorna. Statsministern

förklarade att regeringen kommer att fortsätta att

driva en linje som syftar till att både bevaka

viktiga svenska intressen och samtidigt säkra den

europeiska beslutskraft som behövs i en union med 25

medlemmar. På fråga om svenska prioriteringar

framhöll han att det inte finns någon annan

prioritering än inför förhandlingen strax före jul,

och om han skulle nämna en svensk huvudprioritering

så var det att "vi får ett resultat".

Frågor av institutionellt slag, inklusive

frågor om befogenheter och om överstatlighet

Som framgår ovan har ett sammansatt konstitutions-

och utrikesutskott under innevarande riksmöte

behandlat frågor om Europeiska unionens framtid.

Utskottets ställningstaganden redovisades i

betänkande 2003/04:KUU1. Konstitutionsutskottet

redovisar här i översikt delar av sammansatta

utskottets ställningstaganden. I övrigt hänvisas

till det nämnda betänkandet.

Sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet

uttalade bl.a. att konventets förslag innebar att

beslutsfattandet i unionen skulle komma att ske på

ett tydligare sätt, varmed ansvarsutkrävande

underlättades utan att parlamentarism införs och att

det inte fanns någon anledning att frångå den

rådande ordningen inom EU, där institutionerna är

fristående från varandra och maktdelning råder.

Utskottet uttalade vidare att kommissionen spelar

en central roll i Europeiska unionens verksamhet.

Även om detaljer alltid kan diskuteras borde

kommissionens grundläggande roll inte ändras. Det

innebär, framhöll utskottet, att kommissionen även

fortsättningsvis bör ha exklusiv initiativrätt (med

de undantag som konventet föreslog och som redan

fanns: frågor inom straffrättsligt samarbete och

polissamarbete samt den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken). Inte minst ökningen av antalet

frågor där beslut kan fattas med kvalificerad

majoritet i ministerrådet gjorde enligt utskottet

att kommissionens exklusiva initiativrätt borde

bevaras. I annat fall riskerade små stater att få en

sämre ställning.

Utskottet framhöll att EU styrs av principen om

tilldelade befogenheter och att denna princip är av

grundläggande betydelse för såväl den politiska som

den rättsliga kontrollen av hur unionen utövar sin

makt. Utskottet betonade att det - till skillnad

från i nuvarande fördrag - uttryckligen anges i det

konstitutionella fördraget att de befogenheter som

inte har tilldelats unionen i fördraget tillhör

medlemsstaterna och att unionen inte kan utöka sin

egen kompetens. Utskottet välkomnade konventets

förslag om kompetensavgränsning, som innebär ett

angeläget förtydligande jämfört med dagens

situation. Någon närmare reglering av vad som ligger

på medlemsstatsnivå vore enligt utskottet direkt

missvisande, eftersom det är medlemsstaterna som

överlämnar kompetens inom begränsade områden för att

gemensamt fatta beslut inom dessa områden.

Utskottet välkomnade konventets förslag om

förenkling av beslutsprocedurerna. Konventsförslaget

innebar enligt utskottet att man fastslår en

beslutsregel som är lättförståelig och hållbar. Det

vanliga lagstiftningsförfarandet skulle komma att

tillämpas i ett åttiotal fall när europeiska lagar

och ramlagar antas. I drygt 25 fall skulle ett

särskilt lagstiftningsförfarande komma att tillämpas

enligt de bestämmelser som anges i respektive

artikel. Ofta skulle det röra sig om enhällighet i

rådet och yttrande från Europaparlamentet.

Förslaget om röstregler i rådet innebar enligt

utskottet en balans mellan principen om en röst per

land och principen om en röst per medborgare.

Utskottet erinrade om att majoritetsbeslut redan

tillämpas för många politikområden inom gemenskapen

och ansåg det rimligt att konventet föreslog

kvalificerad majoritet på flertalet områden.

Utskottet fann det, när det gäller

Europaparlamentets ställning, rimligt att

parlamentet normalt sett är medbeslutande när beslut

fattas med kvalificerad majoritet i rådet, vilket

innebär att det parlamentariska inflytandet stärks.

Utskottet var kritiskt mot möjligheten i

konventets förslag att fatta beslut om övergång från

en beslutsregel till en annan, de s.k.

passerellerna. De avser i huvudsak möjlighet för

Europeiska rådet att beträffande ministerrådets

beslutsfattande besluta om övergång från enhällighet

till kvalificerad majoritet. Utskottet motsatte sig

att Europeiska rådet skulle kunna fatta sådana

beslut. Regeringen borde enligt utskottet verka för

att passerellerna inte finns med i

regeringskonferensens slutliga överenskommelse. I

denna fråga gjorde riksdagen ett tillkännagivande

för regeringen.

Utskottet erinrade om att unionen enligt

subsidiaritetsprincipen bör vidta en åtgärd endast

om målet som skall uppnås inte i tillräcklig

utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva

(och därför bättre kan uppnås på unionsnivå) och att

konventet föreslog att de nationella parlamenten ges

möjlighet att pröva hur subsidiaritetsprincipen

tillämpas redan när kommissionen lägger sina

lagstiftningsförslag. Utskottet erinrade om att

kontrollen av subsidiaritetsprincipen stärks genom

den nya mekanismen som involverar de nationella

parlamenten, som får både en möjlighet och ett

ansvar att kontrollera att kommissionens förslag

inte går utöver unionens befogenheter.

Utskottet framhöll att Europeiska unionen inte är

en statsbildning, men inte heller uppbyggd enligt

traditionell form för mellanstatlig samverkan. EU är

en organisation av ett nytt slag med inslag av både

överstatlighet och mellanstatlighet. Det är

medlemsstaterna som äger fördragen. Samtidigt borde

det hållas i minnet att EU-samarbetet inte är

statiskt, utan dynamiskt, och att medlemsstaterna

genom fördragsändringar kan utveckla och förändra

EU.

Till sammansatta konstitutions- och

utrikesutskottets betänkande fogades ett stort antal

reservationer.

Frågor om maktrelationerna mellan Sveriges riksdag

och EU:s institutioner och om utvärdering av den

öppna samordningsmetoden har behandlats i tidigare

betänkanden.

En motion om en utredning som belyser

maktrelationerna mellan Sveriges riksdag och EU:s

institutioner vad gäller lagstiftningen behandlades

av konstitutionsutskottet i betänkande 2001/02:KU34.

Utskottet påpekade att frågan om maktrelationen

mellan Sveriges riksdag och EU:s institutioner var

ett ämne som ägnats uppmärksamhet i olika akademiska

studier. Inom ramen för Demokratiutredningen (se

betänkandet En uthållig demokrati, SOU 2000:1) hade

publicerats uppsatser i ämnet i forskarvolymer och

småskrifter. Den av regeringen tillsatta

Expertgruppen för EU-frågor (Sieps) hade till

uppgift att bedriva och främja forskning,

utvärdering, analys och studier i Europapolitiska

frågor. Verksamheten skulle inriktas på att

självständigt och objektivt fördjupa och bredda

underlaget för sådana ställningstaganden som hade

betydelse för utvecklingen av EU och för Sveriges

EU-politik, främst inom områdena ekonomi och handel,

statsvetenskap och juridik. Den likaledes av

regeringen tillsatta EU 2004-kommittén hade till

uppgift bl.a. att sammanställa analyser av de frågor

som kunde komma att behandlas vid

regeringskonferensen 2004. Utskottet pekade på att

ett grovt mått på maktrelationen mellan riksdagen

och EU-institutionerna var att räkna andelen

propositioner till ett riksmöte som har EU-

anknytning och att detta gjorts under

Riksdagskommitténs arbete som mynnade ut i förslaget

Riksdagen inför 2000-talet (förslag 2000/01:RS1).

Ett annat grovt mått användes i regeringens

skrivelser med redogörelse för behandlingen av

riksdagens skrivelser, som lämnas årligen (senast

skr. 2003/04:75). Där redovisas andelen grund-

respektive ändringsförfattningar (lagar och

regeringsförordningar) som genomför EG-direktiv. För

en närmare bedömning krävdes också, framhöll

utskottet, en analys av betydelsen av EG-

förordningar, som är direkt tillämpliga och som inte

tillåter någon nationell implementering, och av

betydelsen av samrådet mellan regeringen och

riksdagen i EU-nämnden. Utskottet ville erinra om

att frågorna om kompetensfördelningen mellan

medlemsstaterna och EU var en central fråga för det

konvent som då arbetade inför regeringskonferensen.

Utrikesutskottet behandlade i sitt betänkande

2001/02:UU10 en motion om att regeringen i EU bör

verka för att medlemsländerna gör egna utvärderingar

av den öppna samordningens metod. Utrikesutskottet

ansåg bl.a. att kommissionen var väl skickad att

genomföra utvärdering av måluppfyllnad men ville

samtidigt, liksom arbetsmarknadsutskottet gjort i

ett yttrande till utrikesutskottet, framhålla att

utvärderingar även borde genomföras på nationell

nivå. Utrikesutskottet ansåg att motionen kunde

anses besvarad med vad som anförts.

Konstitutionsutskottets ställningstagande

I frågan om slutförande av regeringskonferensen

konstaterar utskottet att Europeiska rådet nu enats

om att förhandlingarna om ett nytt konstitutionellt

fördrag skall vara avslutade senast vid Europeiska

rådets möte i mitten av juni och att den svenska

regeringen synes vara inställd på att resultat skall

uppnås. Utskottet vill understryka betydelsen av att

så sker och utgår från att regeringen därvid kommer

att arbeta enligt de ståndpunkter som angivits av

riksdagen på förslag av sammansatta konstitutions-

och utrikesutskottet i betänkandet 2003/04:KUU1.

Utskottet anser därmed att några sådana

tillkännagivanden som begärs i motionerna

2003/04:U18 (kd) yrkande 1 och 2003/04:U19 (m)

yrkande 4 inte behövs.

Såvitt avser synpunkterna i motion 2002/03:U323

(m) yrkande 17 vill utskottet hänvisa till de

ställningstaganden i olika delfrågor som gjorts i

betänkande 2003/04:KUU1. Även såvitt avser de frågor

som tas upp i motionerna 2002/03:K206 (m),

2002/03:K238 (c) yrkande 1, 2002/03:U324 (mp)

yrkandena 3 och 4, 2002/03:U326 (c) yrkandena 13,

14, 17, 19 och 20 och 2003/04:K209 (m) vill

utskottet hänvisa till de ställningstaganden i

frågor om institutioner, beslutsfattande och

befogenheter som gjorts i det nämnda betänkandet,

främst med anledning av motioner som väckts senare

än de nu nämnda. Motionerna avstyrks i berörda

delar.

I motionerna 2002/03:K288 (v) yrkandena 1 och 2

och 2002/03:Fi289 (v) yrkande 1 tas frågor om bl.a.

den öppna samordningsmetoden och EMU upp med

inriktning på frågornas betydelse för en utveckling

mot överstatlighet. Även frågor om en sådan

utveckling har behandlats i betänkandet

2003/04:KUU1, och utskottet avstyrker motionerna i

berörda delar, liksom motion 2002/03:K238 (c)

yrkandena 2 och 3.

Andra frågor

Debatt och folkbildning

Två motioner tar särskilt upp frågor om debatt och

folkbildning kring EU.

I motion 2002/03:U326 av Maud Olofsson m.fl. (c)

yrkande 23 begärdes ett tillkännagivande för

regeringen om att regeringen borde bli mer aktiv i

debatten om EU:s framtidsfrågor. Motionärerna

hänförde sig till konventet och ansåg att regeringen

borde lägga fram sin syn på hur EU:s framtid skulle

formas och att även regeringens representanter i

konventet borde bli mer aktiva i debatten om EU:s

framtidsfrågor.

Önskemål om folkbildning kring EU tas upp i motion

2003/04:U211 av Ana Maria Narti (fp). I motionen

begärs tillkännagivanden för regeringen om behovet

av folkbildning kring EU (yrkande 1) och om en

kontinuerlig demokratisk dialog med ungdom kring EU

(yrkande 2).

I betänkandet 2003/04:KUU1 redogjorde sammansatta

konstitutions- och utrikesutskottet för bl.a. EU

2004-kommitténs verksamhet, som innebar bl.a. att

stimulera en bred, offentlig debatt om EU inför och

under regeringskonferensen.

I regeringens skrivelse 2003/04:110

Demokratipolitik hänvisar regeringen till att den i

demokratipropositionen (prop. 2001/02:80) lyfte fram

vikten av att öka kunskapen och medvetenheten om de

nya formerna av beslutsfattande som växer fram i och

med det alltmer komplexa flernivåstyret samt till

att strukturer bör skapas som ger medborgarna

möjlighet till god insyn, delaktighet och inflytande

liksom goda förutsättningar för ansvarsutkrävande. I

skrivelsen framhålls behovet av tillgång till

information och kunskap om det politiska systemet

och samhället för människors förutsättningar att

utöva makt över sin egen vardag och livssituation.

Skolan, massmedier och folkbildningen anges som

exempel på betydelsefulla aktörer när det gäller att

förmedla sådan information och kunskap.

Konstitutionsutskottet delar motionärens uppfattning

om behovet av folkbildning och debatt kring EU.

Utskottet, som kommer att behandla en motion (fp) om

regeringens ansvar för en ökad debatt om

Europafrågor i betänkande 2003/04:KU19 över

demokratiskrivelsen, anser dock att något

tillkännagivande med anledning av motionen inte är

påkallat.

Regelreformering

I motion 2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande

5 begärs ett tillkännagivande för regeringen om att

alla av EU beslutade regler och lagar som berör

Sverige efter en tid skall tas upp i riksdagen för

att få de praktiska konsekvenserna belysta och att

riksdagen bör ha möjlighet att göra efter- och

omprövningar av redan fattade beslut och lämna

förändringsförslag till EU.

Konstitutionsutskottet behandlade i sitt

betänkande 2001/02:KU29 Lagstiftningsprocessen m.m.

två motionsyrkanden (mp) av samma lydelse som det

här behandlade. Utskottet hänvisade till en given

redovisning varav framgick att det också inom EU

bedrevs ett arbete med regelkvalitet och

regelförenkling och att det också i detta arbete

fanns en inriktning på att analysera konsekvenser av

förslag till nya regler. Utskottet hänvisade vidare

till ett tidigare påpekande att EU bör eftersträva

ett så okomplicerat regelsystem som möjligt.

Därutöver påpekade utskottet att riksdagen bl.a.

inom ramen för sitt uppföljnings- och

utvärderingsarbete hade möjlighet att belysa

konsekvenserna av EU-regler. Någon åtgärd från

riksdagens sida med anledning av vad som anfördes i

motionerna i berörd del var enligt utskottets mening

inte påkallad, utan de avstyrktes.

Som konstitutionsutskottet tidigare påpekat har

riksdagen bl.a. inom ramen för sitt uppföljnings-

och utvärderingsarbete möjlighet att belysa

konsekvenser av regler som beslutats på EU-nivå -

likaväl som konsekvenserna av andra regler. Liksom i

fråga om andra regler har riksdagsledamöter också

möjlighet att motionsvis begära att regeringen skall

verka för förändringar. Inom EU bedrivs fortsatt

arbetet med regelkvaliteten. Utskottet anser inte

att någon åtgärd är påkallad med anledning av

motionen.

Folkomröstning

I motion 2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande

1 begärs ett tillkännagivande för regeringen om att

alla nya EU-fördrag som innebär maktöverföring till

EU-nivå skall underställas medborgarna i en

folkomröstning.

Konstitutionsutskottet har i tidigare sammanhang

redogjort för regeringsformens regler om

folkomröstning. Utskottet behandlade frågor om

folkomröstningsinstitutet som sådant och särskilda

frågor om grundlagsändring och folkomröstning

ingående i sitt betänkande 2003/04:KU9

Författningsfrågor.

Sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet

behandlade i betänkande 2003/04:KUU1 motioner om

folkomröstning om det fördrag som

regeringskonferensen skall utmynna i.

Utskottet ansåg att frågan om en folkomröstning om

det framtida fördraget borde prövas av den riksdag

som har att ta slutlig ställning till fördraget.

Allmänt sett ville dock utskottet erinra om att

Europeiska unionen förblir ett i grunden

mellanstatligt samarbete där varje stats godkännande

krävs för att förändra EU:s kompetens på ett område.

Utskottet erinrade om att riksdagen utan

föregående folkomröstning haft att pröva om

Amsterdamfördraget och Nicefördraget skulle

godkännas för svenskt vidkommande, och utskottet såg

inte "nu" skäl till någon annan ordning för det

kommande fördraget.

Utskottet erinrade om att den svenska

folkstyrelsen förverkligas genom ett representativt

och parlamentariskt statsskick och att den svenska

traditionen lägger stor vikt vid de allmänna valen

och vid det aktiva folkrörelsearbetet mellan valen.

Utskottet erinrade vidare bl.a. om att riksdagens

beslut om överlåtelse av beslutanderätt inom ramen

för samarbete i Europeiska unionen kräver stöd av

minst tre fjärdedelar av de röstande

riksdagsledamöterna eller beslut i samma ordning som

vid stiftande av grundlag, dvs. beslut med enkel

majoritet före och efter ett riksdagsval.

Sammanfattningsvis fann utskottet ingen anledning

till att ställa sig bakom motionsyrkanden om

folkomröstning, utan de avstyrktes.

Frågan om folkomröstning om det fördrag som

regeringskonferensen kommer fram till har åter

väckts i en motion (mp) med anledning av regeringens

skrivelse 2003/04:110 Demokratipolitik.

Konstitutionsutskottet kommer att behandla motionen

senare i vår i sitt betänkande 2003/04:KU19

Demokratifrågor.

Konstitutionsutskottet anser, liksom tidigare, att

avgörandet av om folkomröstning bör hållas i en

fråga bör avgöras från fall till fall. Utskottet

vill också erinra om vad som tidigare sagts bl.a. om

att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett

representativt och parlamentariskt statsskick.

Riksdagen är enligt utskottets uppfattning väl

skickad att ta ställning i de frågor som nya fördrag

och fördragsändringar kan ge upphov till. Utskottet

avstyrker motionen.

Stockholm den 18 april 2004

På konstitutionsutskottets vägnar

Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit

i beslutet: Gunnar Hökmark (m),

Göran Magnusson (s), Barbro

Hietala Nordlund (s), Helena

Bargholtz (fp), Pär Axel

Sahlberg (s), Kenth Högström

(s), Ingvar Svensson (kd), Mats

Berglind (s), Anders Bengtsson

(s), Tobias Krantz (fp),

Kerstin Lundgren (c), Helene

Petersson (s), Nils Fredrik

Aurelius (m), Billy Gustafsson

(s), Gustav Fridolin (mp) och

Bertil Kjellberg (m).

Avvikande meningar

1. Gunnar Hökmark (m), Nils Fredrik Aurelius (m) och

Bertil Kjellberg (m) anför:

Frågorna som tas upp i motion 2002/03:U323 (m)

yrkande 17 har med anledning av en senare

partimotion behandlats i sammansatta konstitutions-

och utrikesutskottets betänkande 2003/04:KUU1. Vi

hänvisar till vad som i de aktuella frågorna anförts

i reservationer till det betänkandet av ledamöterna

från Moderaterna.

2. Kerstin Lundgren (c) anför:

Centerpartiets samlade syn på de frågor som regleras

i konventets förslag till nytt konstitutionellt

fördrag framfördes hösten 2003 i en partimotion som

behandlades i sammansatta konstitutions- och

utrikesutskottets betänkande 2003/04:KUU1. Jag

hänvisar, såvitt avser de i motion 2002/03:U326 (c)

här behandlade yrkandena, till vad jag i de aktuella

frågorna anfört i reservationer till det

betänkandet.

3. Gustav Fridolin (mp) anför:

Som anförs i motionerna 2002/03:K288 (v) och

2002/03:Fi289 (v) tillkommer alltfler moment som

leder EU:s utveckling i riktning mot överstatlighet.

Jag anser att denna utveckling bör motverkas och att

därför maktrelationerna mellan EU:s institutioner

och Sveriges riksdag bör belysas i en utredning -

exempelvis i den författningsutredning som för

närvarande diskuteras mellan partierna - samt att

regeringen bör verka för att medlemsstaterna gör

egna utvärderingar av den öppna samordningsmetodens

betydelse och mot att alltfler politikområden förs

över till EU-nivån.

Miljöpartiets samlade syn på de frågor som

regleras i konventets förslag till nytt

konstitutionellt fördrag framfördes hösten 2003 i en

motion som behandlades i sammansatta konstitutions-

och utrikesutskottets betänkande 2003/04:KUU1. Jag

hänvisar såvitt avser de i motion 2002/03:U324 (mp)

framställda yrkandena om kommissionens ställning

till mina ställningstaganden för Miljöpartiets

räkning i det betänkandet.

Såvitt avser uppföljning av nya EU-regler anser

jag att alla regler som EU beslutat och som rör

Sverige efter en tid bör tas upp i riksdagen, varvid

de praktiska konsekvenserna av reglerna bör bli

belysta. Riksdagen bör också ha möjlighet att göra

efter- och omprövningar av redan fattade beslut och

lämna förändringsförslag till EU.

Subsidiaritetsprincipens tillämpning bygger på att

man noggrant följer effekter och förändrade villkor

i de olika medlemsländerna. Jag anser därför att

motion 2002/03:U324 (mp) yrkande 5 bör bifallas.

Jag anser vidare att det borde vara självklart att

alla nya fördrag som innebär att mera makt förs över

från Sveriges riksdag till EU:s institutioner bör

underställas medborgarna i en folkomröstning. Motion

2002/03:U324 (mp) bör därför bifallas även såvitt

avser yrkande 1.

Bilaga 3

Finansutskottets yttrande 2003/04:FiU3y

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har beslutat att bereda bl.a.

finansutskottet tillfälle att yttra sig över

regeringens skrivelse om verksamheten i Europeiska

unionen under 2003 (skr. 2003/04:60) jämte motioner.

Finansutskottet yttrar sig över

de två yrkanden i

följdmotionerna U18 (kd) och

U19 (m) som rör utskottets

område. Utskottet föreslår att

motionerna avstyrks.

Utskottet

Skrivelsen

I skrivelsen redogör regeringen för

verksamheten i Europeiska unionen

under 2003. Bland de områden som rör

finansutskottet finns den ekonomiska

och monetära unionen, EU:s budget,

statistik, offentlig upphandling

samt finansiella tjänster.

Motionerna

Politiken efter folkomröstningen om euron

I motion U19 av Gunilla Carlsson m.fl. (m) begärs

att regeringen snarast återkommer till riksdagen med

en redogörelse för hur Sverige har mött

utanförskapet med anledning av

folkomröstningsresultatet om införande av euron

(yrkande 3).

Enligt motionärerna gör folkomröstningsresultatet

det än viktigare med en regeringspolitik som

underlättar för företagande och nya jobb i Sverige.

Den fortsatt höga arbetslösheten, tröga ekonomiska

återhämtningen och svaga tillväxtförmågan i Sverige

ger utrymme till oro. Det krävs en långsiktig och

ansvarsfull politik med lägre skatter, flexiblare

arbetsmarknad och en bred kunskapssatsning.

I samband med folkomröstningsresultatet utlovade

statsministern en bred satsning på bättre

tillväxtförutsättningar i Sverige. Av

tillväxtsatsningar blev enligt motionärerna intet.

De utlovade tillväxtsamtalen verkar ha tystnat innan

de ens började. I stället upplever många

småföretagare att skatte- och regelbördan

ytterligare har ökat, vilket i sin tur minskar

möjligheten till mer av företagande och nya jobb i

Sverige.

Incitamenten att arbeta

I motion U18 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) erinras

om att kommissionen rekommenderar Sverige att

reformera skatte- och bidragssystemen i syfte att

öka incitamenten att arbeta. Vad vi ser i dag är

enligt motionärerna en motsatt utveckling. Skulle

regeringen till exempel gå på

Egendomsskatteutredningens förslag om att finansiera

en sänkning av förmögenhetsskatten genom att höja

inkomstskatten är det ett steg i helt fel riktning.

Motionärerna föreslår ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om att reformera skatte- och

bidragssystemen, enligt Lissabonprocessen, i syfte

att öka incitamenten att arbeta (yrkande 12).

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar den genomarbetade redovisningen

av skilda områden i regeringens skrivelse. Som

utskottet anfört tidigare fyller redovisningen både

ett uppföljande syfte och ett framåtblickande syfte

(yttr. 1999/2000:FiU3y, 2001/02:FiU7y). Dels kan

riksdagen följa upp regeringens agerande under det

gångna året, dels kan riksdagen i sitt löpande

arbete med EU-frågor utnyttja skrivelsen för de

många frågor i skrivelsen som kommer att vara

aktuella också under kommande år.

När det gäller motionerna vill utskottet

inledningsvis erinra om att Sveriges tillväxt ligger

över genomsnittet för EU och att Sverige är det land

som har flest placeringar på första till tredje

plats bland de olika indikatorerna i

Lissabonstrategin. Det innebär inte att den svenska

ekonomiska politiken inte kan utvecklas ytterligare,

men i ljuset av Sveriges framgångsrika ekonomiska

utveckling, inte minst i ett europeiskt perspektiv,

är motionärernas framställning missvisande.

Utskottet vill inte föregripa den ekonomiska

vårpropositionen - som överlämnas till riksdagen två

dagar efter att detta yttrande beslutats i utskottet

- men kan konstatera att den ekonomiska politik som

har förts har bidragit till en god ekonomisk

tillväxt. En hållbar ekonomisk utveckling är en

självklar ledstjärna för politiken. Som utskottet

har argumenterat i många ekonomisk-politiska

betänkanden (t.ex. bet. 2002/03:FiU20, 2003/04:FiU1)

skulle inte den politik som de nu aktuella

motionärernas partier förespråkar bidra till

tillväxt.

Motionsyrkandet om reformering av skatte- och

bidragssystemen hänvisar till Lissabonprocessen. Som

framgår av regeringens skrivelse (skr. 2003/04:60 s.

157 f.) är det dock inom sysselsättningsstrategin

som rekommendationen har givits. I Sveriges

handlingsplan för sysselsättning 2003 kommenteras

rekommendationen och regeringen redovisar där att de

genomsnittliga marginaleffekterna har sänkts

betydligt sedan 1997. Ett långsiktigt arbete med att

minska de kombinerade marginaleffekterna i skatte-,

transfererings- och bidragssystemen bedrivs. Till

exempel inleddes år 2001 en omfattande skattereform

inriktad på att sänka marginalskatterna för låg- och

medelinkomsttagare. Reformen består av en stegvis

kompensation för den allmänna egenavgiften och en

successiv minskning av andelen skattebetalare som

betalar statlig inkomstskatt. Skattereformen har

tillsammans med reformer i bidragssystemen och

införandet av en maxtaxa inom barnomsorgen medfört

ökade drivkrafter att söka och acceptera erbjudanden

om arbete samt att öka arbetsinsatsen från del- till

heltid.

Finansutskottet anförde följande i bet. 2003/04:FiU1

s. 101 f.:

Som framgår av t.ex. regeringens

fördelningspolitiska redogörelse i

vårpropositionen för 2003 bilaga 3 har både löne-

och inkomstspridningen ökat under senare delen av

1990-talet efter att successivt ha minskat sedan

mitten av 1970-talet. Till följd av den

ekonomiska krisen i början av 1990-talet

marginaliserades vissa grupper i samhället. Till

exempel har antalet människor som är

långtidsarbetslösa, långtidssjuka eller beroende

av socialbidrag under långa tider ökat.

Regeringens politik syftar till att bryta detta

utanförskap. Marginaleffekter ska samtidigt

minskas så att det lönar sig bättre att studera

och arbeta.

Beslutet om att införa maxtaxa i

förskoleverksamheten och barnomsorgen är ett

exempel på åtgärder som bidrar till att minska

marginaleffekterna. Sänkning av marginalskatterna

genom höjningen av den nedre skiktgränsen för

statlig inkomstskatt och kompenseringen av

egenavgifterna är andra exempel på åtgärder som

vidtagits under senare år. Enligt beräkningar som

redovisades i vårpropositionen för 2002 hade en

ensamstående förälder med två barn en

marginaleffekt på ungefär 65 % år 1999. Under

förra året hade marginaleffekten för denna

familjetyp sjunkit med nästan 7 procentenheter,

till 58,6 %. För sammanboende med två barn hade

marginaleffekterna under samma period sjunkit med

omkring 5 procentenheter.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att

regeringen i vårpropositionen för 2003 angav att den

avser att se över hur marginaleffekterna kan minskas

ytterligare i syfte att öka arbetskraftsdeltagandet

och minska utanförskapet och socialbidragsbehovet.

Motionärerna tar vidare upp Egendomsskattekommittén.

Utskottet vill erinra om att kommittén överlämnade

sitt huvudbetänkande Reformerade egendomsskatter

(SOU 2004:36) till finansminister Bosse Ringholm

måndagen 29 mars 2004 och att kommittén avser att

redovisa återstående delar av utredningsuppdraget

(rörande arvs- och gåvobeskattningen) i ett

slutbetänkande i slutet av maj månad 2004. Utskottet

finner ingen anledning att i detta sammanhang ta

ställning till kommitténs huvudbetänkande.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda

att motionerna bör avstyrkas.

Stockholm den 13 april 2004

På finansutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit

i beslutet: Sven-Erik Österberg

(s), Mikael Odenberg (m), Carin

Lundberg (s), Sonia Karlsson

(s), Agneta Ringman (s), Gunnar

Axén (m), Christer Nylander

(fp), Lena Ek (c), Hans Hoff

(s), Tomas Högström (m), Agneta

Gille (s), Yvonne Ruwaida (mp),

Gunnar Nordmark (fp), Olle

Sandahl (kd), Siv Holma (v),

Tommy Ternemar (s) och Lars

Johansson (s).

Avvikande mening

Den ekonomiska politiken efter folkomröstningen

om euron och i ljuset av Lissabonprocessen (m,

fp, kd, c)

av Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m), Christer

Nylander (fp), Lena Ek (c), Tomas Högström (m),

Gunnar Nordmark (fp) och Olle Sandahl (kd).

Ställningstagande

Den viktigaste uppgiften för den ekonomiska

politiken just nu är att få fart på svensk ekonomi

och uppnå en högre långsiktig tillväxt. Det är också

nödvändigt att förstärka incitamenten att arbeta om

vi långsiktigt ska klara den sociala tryggheten.

Den politik som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet

och Miljöpartiet för leder dock Sverige in på fel

väg. De s.k. tillväxtsamtalen har uppenbarligen inte

påverkat politikens inriktning. Överenskommelsen

mellan de tre partierna inför den ekonomiska

vårpropositionen innehåller inga reformer som kan få

fart på tillväxten. I stället tycks den mest handla

om att dela ut bidrag till kommunerna med pengar som

över huvud taget inte finns i den statliga

kassakistan. Den statliga budgeten går med

underskott och Socialdemokraterna och dess

stödpartier hankar sig fram genom att skjuta viktiga

beslut på framtiden. Regeringen borde ägna mer

energi åt att ta fasta på rekommendationerna från EU

om reformeringen av skatte- och bidragssystemen i

stället för att skryta över att Sverige ligger före

vissa andra EU-länder avseende några nyckeltal i

Lissabonprocessen.

Den svenska uthålliga tillväxtpotentialen måste

förbättras. Skattetrycket ligger omkring 10

procentenheter över det europeiska genomsnittet och

försvagar incitamenten till företagande, arbete och

utbildning. Ett ogynnsamt företagsklimat håller

tillbaka nyföretagandet och försvårar inte minst för

små och medelstora företag. Arbetskraftsbristen är

stor på vissa områden samtidigt som närmare 20 % av

den arbetsföra befolkningen är arbetslös, i

åtgärder, förtidspensionerad eller sjukskriven.

Diskriminering och otillräcklig integration

försvårar och hindrar många nya svenskars inträde på

arbetsmarknaden.

Men det kanske allvarligaste svenska

tillväxthindret är socialdemokratins låga och

sjunkande tilltro till den enskildes förmåga.

Självbestämmandet hos Sveriges medborgare är i dag

kraftigt inskränkt. Funktionen i bidrags-, skatte-

och transfereringssystemen är med dagens politik

överordnad individens välbefinnande.

Egendomsskattekommitténs förslag om sänkning av

grundavdraget bör avvisas. Det är typiskt att

Socialdemokraterna inte kan tänka sig att sänka

tillväxthindrande skatter utan att höja andra

skatter som skadar tillväxten.

Utgången av folkomröstningen om införande av euron

innebär att den penningpolitiska regimen blir

oförändrad med ett inflationsmål och flytande

växelkurs. Inget i det rådande ramverket förändras.

Finanspolitiken kan därmed i huvudsak ägnas åt

struktur- och fördelningspolitiska frågor.

Huvuduppgiften är att finansiera det som det är

angeläget att det offentliga svarar för. Det behöver

långt ifrån alltid handla om utförande i offentlig

regi, avgörande är den offentliga finansieringen. De

grundläggande uppgifter som det offentliga ska svara

för är de genuint kollektiva varorna och tjänsterna

som rättsväsende, försvar, grundforskning och

infrastruktur. Dessutom har det offentliga ansvaret

för att alla människor i vårt land får en god vård,

omsorg och utbildning. Verksamheterna bör utföras av

en mångfald av huvudmän.

Vad som anförts här bör med delvis bifall till de

aktuella motionerna ges regeringen till känna.

Bilaga 4

Arbetsmarknadsutskottets yttrande 2003/04:AU5y

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 1 april 2004 berett bl.a.

arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över

regeringens skrivelse 2003/04:60 Årsboken om EU

-Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen

under 2003 och över de motioner som utrikesutskottet

planerar att behandla i samband med skrivelsen. Av

de motioner som väckts med anledning av skrivelsen

avser motionerna 2003/04:U18 av Holger Gustafsson

m.fl. (kd) yrkandena 10 och 11 och 2003/04:U19 av

Gunilla Carlsson m.fl. (m) yrkande 11 frågor på

arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.

Motionerna anges fortsättningsvis utan angivande av

årtal.

Motion U18 yrkandena 10 och 11 avser rådets

rekommendationer till Sverige om den svenska

sysselsättningspolitiken. Motion U19 yrkande 11

avser frågan om Sveriges införlivande av

arbetstidsdirektivet och om att regeringen bör

tillse att Sverige utnyttjar de möjligheter till

undantag och avvikelser som direktivet medger.

Utskottet begränsar i huvudsak sitt yttrande till

de frågor som aktualiserats motionsvis. Därmed är

detta yttrande inte någon heltäckande redogörelse

för arbetsmarknadsutskottets synpunkter på EU:s

sysselsättningsstrategi m.m.

Sysselsättningsfrågor

Regeringens skrivelse

Frågan om sysselsättning ligger högt på EU:s

dagordning sedan mitten av 1990-talet. Vid toppmötet

i Lissabon 2000 antog EU den s.k. Lissabonstrategin

med målet att, genom nära samverkan mellan ekonomisk

politik, sysselsättningspolitik och socialpolitik,

stärka unionens konkurrenskraft och stimulera till

arbete och hållbar tillväxt. Medlemsstaterna ska

sträva efter full sysselsättning, och det har

fastlagts en rad delmål att uppnå på vägen till full

sysselsättning. EU:s sysselsättningsstrategi är

sedan 1997 inskriven i fördraget om Europeiska

unionen och är ett nyckelinstrument för att uppnå

ambitionerna från Lissabon. Kommissionen ska varje

år presentera ett förslag till riktlinjer för

sysselsättningen. Huvudansvaret för

sysselsättningspolitiken ligger dock kvar hos

medlemsstaterna.

Rådet fattade i juli 2003 beslut om

sysselsättningsriktlinjerna för 2003. De nya

riktlinjerna ska i princip ligga fast i tre år

(t.o.m. 2006) och ska ha en tydligare inriktning på

att uppnå Lissabonmålen till 2010.

Sysselsättningsriktlinjerna innefattar tre

övergripande mål och tio särskilda riktlinjer. De

tre övergripande målen är: full sysselsättning,

förbättrad kvalitet och produktivitet i arbetet samt

ökad social sammanhållning och en arbetsmarknad

öppen för alla. De tio särskilda riktlinjerna är:

att vidta aktiva och förebyggande

arbetsmarknadsåtgärder, skapa nya arbetstillfällen

och företagaranda, hantera förändringar och främja

anpassbarhet och rörlighet på arbetsmarknaden,

främja utveckling av humankapitalet och det

livslånga lärandet, öka arbetskraftsutbudet och

främja ett aktivt åldrande, arbeta för jämställdhet,

främja integration och motverka diskriminering på

arbetsmarknaden, initiera drivkrafter som gör arbete

till ett attraktivt alternativ, omvandla odeklarerat

arbete till reguljär sysselsättning och ta itu med

regionala skillnader i sysselsättning. Riktlinjerna

understryker även vikten av att fler aktörer på alla

nivåer involveras i genomförandet av strategin.

Sverige fick 2003 tre rekommendationer av rådet.

Det konstateras att svensk arbetsmarknad

karakteriseras av mycket höga sysselsättningsnivåer

och att alla de gemensamma sysselsättningsmålen har

nåtts. Med tanke på den åldrande befolkningen kommer

landet att bli tvunget att se till att det finns ett

utbud av arbetskraft. Sverige fick följande

rekommendationer:

att förstärka de insatser som syftar till att

upprätthålla utbudet av arbetskraft på lång sikt

genom att utnyttja alla potentiella källor till

arbetskraft, särskilt genom ett högre deltagande av

invandrare,

att minska antalet långtidssjukskrivna personer

genom att förbättra arbetsförhållandena och anpassa

lagstiftningen för att främja en effektiv

återintegrering på arbetsmarknaden,

att arbeta vidare med reformerna av skatte- och

bidragssystemen i syfte att öka incitamentet att

arbeta, i synnerhet för grupper för vilka samspelet

mellan skatter och bidrag har de mest negativa

effekterna på utbudet av arbetskraft, och fullfölja

reformen av skatterna på arbetsinkomst.

Sveriges handlingsplan 2003 överlämnades i oktober

2003 till kommissionen och rådet. Handlingsplanen

ger en situationsbeskrivning mot bakgrund av de tre

övergripande målen, de tio riktlinjerna och de tre

rekommendationerna och framtida insatser beskrivs.

Den av rådet utsedda högnivågruppen för

sysselsättning som leddes av Wim Kok presenterade

sin rapport den 26 november 2003. Rapporten

fokuserade på fyra områden, nämligen ökad

anpassningsbarhet, ökat arbetskraftsutbud,

investeringar i humankapital samt effektivare

genomförande av reformer.

Motion

Kristdemokraterna vill i kommittémotion U18 med

anledning av de rekommendationer som rådet avgett

till Sverige att s.k. jobbguider ska införas i

Sverige och att invandrares kompetens tas till vara

bättre (yrk. 10) och att de långtidssjukskrivna

återintegreras bättre på arbetsmarknaden (yrk. 11).

Kristdemokraterna instämmer i rådets kritik och

understryker behovet av kraftfullt agerande från den

svenska regeringen inom de områden som

rekommendationerna avser. Integrationspolitiken

måste förbättras, och fler invandrare måste ges

tillträde till den svenska arbetsmarknaden. Många

har svårt att komma in på den svenska

arbetsmarknaden trots hög utbildning. Det är därför

viktigt att kunskapsvalideringen förbättras så att

t.ex. invandrare med akademisk utbildning snabbt kan

komma in på arbetsmarknaden. Ibland krävs det

specifika åtgärder eftersom många invandrare saknar

ett socialt nätverk, kontakter och erfarenhet av att

söka arbete i Sverige. Partiet vill införa

jobbguider för invandrare som är nya på

arbetsmarknaden. Det höga ohälsotalet i Sverige är

oacceptabelt och måste åtgärdas. Otaliga

utredningar, statistiska uppdrag och "pratgrupper"

har tillsatts, men det har inte gett många konkreta

förslag till åtgärder. Det mesta har präglats av ett

ostrukturerat lappande och lagande.

Utskottets ställningstagande

Det allmänna sysselsättningsläget

Utskottet vill redan från början slå fast att den

för Sverige alltför låga sysselsättningen och den

höga arbetslösheten är några av de största problemen

som Sverige har att ta sig an. Den svenska

regeringens övergripande mål är att uppnå full

sysselsättning. I denna strävan ingår som två

väsentliga komponenter att halvera ohälsotalet och

att öka invandrares integrering på den svenska

arbetsmarknaden.

Inledningsvis vill utskottet peka på kommissionens

utkast till gemensam rapport om sysselsättning (KOM

(2004) 24 slutlig) som innehåller en första

bedömning av medlemsstaternas genomförande av den

nya sysselsättningsstrategin. Kommissionen

konstaterar att arbetsmarknadsläget innebär en stor

utmaning för att uppnå Lissabonstrategins mål.

Sysselsättningen inom EU slutade att öka i början av

2003 och förväntas bara öka långsamt 2004-2005.

Arbetslösheten inom EU har successivt ökat till

8,1 % 2003. När det gäller Lissabonmålet om en total

sysselsättningsintensitet på 70 % senast 2010 har

det inte gjorts några framsteg, och med en

sysselsättningsintensitet på 64,3 % står det nu

klart att EU inte kommer att uppnå det delmål på

67 % som fastställdes för 2005. Fyra medlemsländer,

bl.a. Sverige, ligger dock redan över målet om minst

70 % sysselsättning 2010. Sysselsättningen bland

kvinnor i EU ökade 2002 (55,6 %), och möjligheten

finns fortfarande att delmålet för 2005 (57 %) kan

komma att uppnås. Huruvida målet för 2010 kommer att

nås beror på hur sysselsättningen bland äldre

personer utvecklas. Även om sysselsättningen bland

äldre arbetstagare har ökat till drygt 40 % under

2002 ligger man ännu långt från målet på 50 % till

2010.

Sverige har den högsta sysselsättningsgraden i EU

för kvinnor och äldre (55-64 år) samt en av de

lägsta nivåerna för långtidsarbetslöshet. Rapporten

anger att Sveriges framtida utmaningar ligger i att

fortsätta arbeta för att få in invandrare på

arbetsmarknaden, halvera antalet sjukdagar till 2008

och att fortsätta minska marginaleffekterna av

skatte- och bidragssystemen för att öka

drivkrafterna till arbete.

Europeiska rådet höll den 25 och 26 mars 2004 sitt

årliga möte om Lissabonstrategin och den ekonomiska,

sociala och miljörelaterade situationen i unionen.

Vid mötet, som hölls i Bryssel, konstaterades att

det krävs stark ekonomisk tillväxt och skapande av

arbetstillfällen tillsammans med en hög grad av

social sammanhållning och miljöskydd för att

tillgodose förväntningarna hos Europas befolkning om

högre levnadsstandard och bättre livskvalitet. Det

fastställdes att de viktigaste politiska frågorna

som leder till ökad tillväxt och sysselsättning

måste prioriteras. Mötet inriktades därför på två

frågor, nämligen hållbar tillväxt och fler och

bättre arbetstillfällen. Man gav också uttryck för

att ökad sysselsättningsgrad är av avgörande

betydelse för bl.a. ekonomisk tillväxt. Rådet

betonade att medlemsstaterna måste förnya sitt

åtagande att uppnå Lissabonmålen för sysselsättning.

Europeiska rådet uppmanade kommissionen att inrätta

en ny högnivågrupp under ledning av Wim Kok för att

genomföra en oberoende översyn av hur Lissabonmålen

kan uppfyllas på bästa sätt i synnerhet mot bakgrund

av utvidgningen. Rapporten ska läggas fram för

kommissionen senast den 1 november 2004.

Utskottet ser med stor oro på att arbetslösheten i

Sverige är hög. Det är den höga nivån på

arbetslösheten som oroar snarare än situationen i

förhållande till andra EU-länder. I januari 2004

hade Sverige två procentenheter lägre arbetslöshet

än genomsnittet för EU, och för kvinnorna var

arbetslösheten ca 4 procentenheter under

genomsnittet. Som redovisats ovan har EU:s mål om

70 % sysselsättning redan uppnåtts i Sverige. Enligt

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) var det drygt 234 000

personer, eller.5,4 % av arbetskraften, som var

inskrivna som arbetslösa i mars 2004. Det är en

ökning med 1 procentenhet eller 42 000 personer på

ett år. Enligt AMS är ingen påtaglig uppgång på

arbetsmarknaden synbar. Statistiska centralbyråns

(SCB) arbetskraftsundersökning (AKU) för februari

2004 visar att det har skett en minskning av antalet

anställda. Det gäller framför allt tidsbegränsat

anställda kvinnor, till stor del inom vård och

omsorg. Den ökade arbetslösheten har påverkat alla

åldersgrupper, men mest har ungdomar i åldern 16-24

år drabbats. Trots den minskade sysselsättningen

uppvisar det totala antalet arbetade timmar i

genomsnitt per vecka ingen statistiskt säkerställd

skillnad jämfört med februari för ett år sedan. Den

reguljära sysselsättningsgraden för personer i

åldern 20-64 år sjunker enligt Konjunkturinstitutet

till 76,8 % 2004, mätt som ett årsgenomsnitt. Det

innebär att målet om en reguljär sysselsättningsgrad

på 80 % 2004 inte uppnås.

Utskottet anser att situationen på arbetsmarknaden

kräver kraftfulla insatser. Arbetet i enlighet med

Sveriges handlingsplan för sysselsättning måste

fortsätta och intensifieras. Det är av avgörande

betydelse för utvecklingen på arbetsmarknaden att

det finns en god beredskap för att på olika sätt

möta den ökande arbetslösheten. Stora ansträngningar

måste göras för att nå sysselsättningsmålen.

Utskottet utgår från att regeringen i

vårpropositionen som i dagarna ska överlämnas till

riksdagen lämnar förslag om åtgärder för att vända

utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden.

Särskilt om invandrare på arbetsmarknaden

Att öka de utlandsföddas inträde på arbetsmarknaden

är som utskottet redan inledningsvis betonat en

central uppgift för arbetsmarknadspolitiken. Det är

av stor betydelse att ta till vara allas vilja att

arbeta och att motverka all diskriminering. Det är

också en viktig del av de särskilda

sysselsättningsriktlinjerna. Alla ska ha samma rätt

och möjlighet att försörja sig med eget arbete.

Detta är också viktigt för att skapa en integrerad

arbetsmarknad för alla. Utskottet har i

budgetbetänkande 2003/04:AU1 redogjort för en del av

de insatser som pågår för att integrera invandrare

på arbetsmarknaden och hänvisar därför i detta

yttrande till den sammanställningen. Här kan dock

nämnas att utskottet pekat på behovet av

tillräckliga personalresurser vid

arbetsförmedlingarna i de mest utsatta

storstadsområdena, försöksverksamheten med

arbetsplatsintroduktion för vissa invandrare och den

särskilda satsningen på bristyrkesutbildning för

redan anställda där ett särskilt mål satts upp för

personer med utländsk högskoleutbildning.

Utskottet noterar att den i budgetpropositionen

föreslagna valideringsdelegationen numera är utsedd

och på plats i Norrköping. Valideringsdelegationen

har i uppdrag att t.o.m. år 2007 främja och stödja

validering. Med validering brukar avses en

bedömning, värdering och erkännande i strukturerad

form av kunskaper och kompetens som uppnåtts både i

och utanför det formella utbildningsväsendet.

Utskottet menar att valideringsdelegationen har en

viktig uppgift både när det gäller invandrade

akademiker och andra invandrade grupper.

Utskottet vill också peka på att det finns flera

pågående kommittéarbeten på diskriminerings- och

integrationsområdet. Diskrimineringskommittén (dir.

2002:11 och 2003:69) har ett omfattande

utredningsuppdrag att bl.a. överväga en gemensam

lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla

eller flertalet diskrimineringsgrunder och

samhällsområden och överväga om regler om aktiva

åtgärder bör införas i arbetslivet för andra

diskrimineringsgrunder än kön och etnisk

tillhörighet. Utredningen beräknas avsluta sitt

arbete den 1 juli 2005. En annan utredning på

området är den om strukturell diskriminering (dir.

2003:118). I uppdraget ingår bl.a. att föreslå

åtgärder för att motverka strukturell diskriminering

på grund av etnisk eller religiös tillhörighet och

att föreslå åtgärder för att fylla luckor i

kunskapen om strukturell diskriminering på dessa

grunder. Utredningen beräknas avsluta sitt arbete

den 31 mars 2005. Därtill kommer att regeringen har

föreslagit en ny utredning om diskriminering,

integration och makt. Avsikten är att regeringen ska

besluta om direktiv för denna utredning i vår.

Professor Masoud Kamali har av regeringen

föreslagits bli särskild utredare.

Integrationsverket har i rapporten Integration

2003 presenterat en rad, som utskottet finner,

intressanta men även alarmerande uppgifter om

integrationen bl.a. på den svenska arbetsmarknaden.

Så länge Integrationsverket har kunnat följa

statistiken har utrikes födda lägre sysselsättning

än de som är födda i Sverige. Dessa skillnader i

sysselsättning kan enligt Integrationsverket inte

förklaras av individuella egenskaper som de utrikes

föddas kön, ålder, utbildning eller civilstånd. Det

är tvärtom så att utbildning, ålder och civilstånd

inte påverkar chanserna på arbetsmarknaden lika

mycket för utrikes som för inrikes födda. Det sker

en sortering på arbetsmarknaden som innebär att de

som är födda i Asien eller Afrika har lägre

sysselsättning än andra, oavsett hur länge de varit

i Sverige och oavsett kön, utbildning, ålder och

civilstånd. När man jämför män och kvinnor framgår

det att kvinnor har lägre sysselsättning än män.

Detta gäller särskilt utrikes födda kvinnor som

varit i Sverige upp till 10 år.

När det gäller frågan om kompetens och

arbetsmarknad är Integrationsverkets slutsatser

följande. Det är inte någon större skillnad vad

avser högre utbildning än grundskolenivå mellan

inrikes och utrikes födda. Trots detta är det är

mycket stora skillnader i arbetets

kvalifikationsgrad mellan inrikes och utrikes födda.

Nästan 50 procent av män som är födda i Sverige har

ett kvalificerat arbete, jämfört med mindre än 20

procent av dem som är födda i ett land i Afrika

eller Sydeuropa (inkluderat f.d. Jugoslavien). Det

är däremot inga större skillnader mellan inrikes

födda män och kvinnor när det gäller arbetets

kvalifikationsgrad. Bland utrikes födda skiljer det

sig dock mellan män och kvinnor, framför allt genom

att det är betydligt vanligare att utrikes födda

kvinnor har arbeten utan några som helst

utbildningskrav. De största skillnaderna mellan män

och kvinnor finns för dem som är födda i ett land i

Asien (utom Mellanöstern) och Sydeuropa.

Arbetsmarknaden för utrikes födda är alltså inte

bara är segregerad efter kön utan också efter

födelseregion.

Av en studie som Integrationsverket hänvisar till

som berör akademikers sysselsättning framgår att de

utrikes födda i hög grad har en inriktning på sin

utbildning som redan i dag är efterfrågad på

arbetsmarknaden och sannolikt kommer att bli ännu

mer efterfrågad i framtiden. Trots detta har endast

60 % av utrikes födda akademiker ett arbete som

motsvarar deras utbildningsnivå -att jämföra med

80 % av de akademiker som är födda i Sverige.

Skillnaderna mellan utrikes och inrikes födda

akademiker följer den rangordning på arbetsmarknaden

som redovisats ovan.

Integrationsverket konstaterar att det sker en hög

utvandring av utrikes födda med hög utbildning,

vilket innebär att den svenska arbetsmarknaden

förlorar välutbildad arbetskraft. Den risk för

förlust av kompetens som detta innebär förstärks av

att återinvandringen tillbaka till Sverige är

betydligt lägre bland utrikes födda än bland inrikes

födda.

Integrationsverket pekar på att den bild som

framkommer vid internationella jämförelser om

integration är att arbetsmarknadssituationen för

invandrade är mest gynnsam i de transoceana

(Australien, Nya Zeeland, Kanada och USA) och i de

sydeuropeiska (Grekland, Italien, Spanien och

Portugal) länderna samt på Irland. För samtliga

dessa länder finns uppgifter som visar att en mycket

stor del av de invandrade som ingår i statistiken

utgörs av arbetskraftsinvandrare, som valts ut efter

poäng- eller kvotsystem eller där

uppehållstillståndet är knutet till att personen har

ett arbete. För flera av dessa länder gäller

dessutom att en hög andel av de invandrade kommer

från länder där samma språk talas. Den sämsta

situationen på arbetsmarknaden för invandrade

återfinns i Belgien, Danmark, Frankrike,

Nederländerna och Sverige. För inget av dessa länder

har Integrationsverket funnit tecken på att

arbetskraftsinvandringen skulle vara särskilt

omfattande. Integrationsverkets slutsats är att

mycket tyder på att den internationella statistiken

jämför olika saker och endast visar det tämligen

självklara att sysselsättningen är hög bland

invandrade som väljs ut i enlighet med efterfrågan

på arbetsmarknaden.

I detta sammanhang vill utskottet peka på att

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering

(IFAU) nyligen har presenterat en rapport (2004:5)

om praktik som åtgärd för invandrares integration

och socialisation i arbetslivet. Slutsatsen i

rapporten är att de som anordnar praktik för

nyanlända invandrare kan ha ganska olika

föreställningar om vad praktiken har för syfte.

Praktiken står inte alltid i relation till den

enskildes tidigare yrkeserfarenheter. Det kan finnas

en risk att praktiken leder till en "inlåsning" i

okvalificerade arbetsuppgifter och bidrar till en

framtida etnisk delning av arbetsmarknaden.

Utskottet vill åter understryka att frågan om hur

väl integrationen på arbetsmarknaden lyckas får en

avgörande betydelse för Sveriges möjligheter till

framgång när det gäller att öka tillväxten och att

uppnå målet om 80 % reguljär sysselsättningsgrad

2004.

I betänkande 2003/04:AU1 behandlades liknande

yrkanden som de som återfinns i motion U18 yrkande

10 om att ta till vara invandrares kompetens och att

införa jobbguider. AMS arbetar aktivt med

integrationsfrågorna och genomför flera satsningar

på området. Till exempel arbetar sedan september

2003 närmare 300 särskilt utbildade förmedlare med

att "coacha" personer med utländsk bakgrund under

hela inträdet på arbetsmarknaden. Det individuella

stödet kan också ges genom att arbetsförmedlaren

till en början finns med ute på arbetsplatsen för

att bistå med stöd i introduktionen av

arbetsuppgifter och annat som krävs i

arbetssituationen. Arbetsmarknadsverket har under

våren avslutat en stor utbildningssatsning för alla

arbetsförmedlingschefer som bl.a. handlat om att se

mekanismer när det gäller integration och

diskrimineringsfrågor. Överensstämmelsen i sak är

enligt utskottets uppfattning stor mellan AMS arbete

med integrationsfrågorna som redovisats här och vad

som sagts i betänkande 2003/04:AU1 och motionens

förslag. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet

att det inte finns anledning att föreslå några

ytterligare åtgärder med anledning av motionen.

Med beaktande av det som sagts ovan bör motion U18

yrkande 10 avstyrkas.

Ohälsotalet sjunker

Utskottet ser, trots att utvecklingen har vänt och

att antalet sjukskrivningar nu minskar, med oro på

de fortsatt höga sjukskrivningssiffrorna.

Riksförsäkringsverket (RFV) konstaterade den 19 mars

2004 att ohälsotalet - som är ett mått på de samlade

utbetalningarna för sjukpenning, sjuk- och

aktivitetsersättning samt rehabiliteringsersättning

- inte ökar för första gången på mycket lång tid.

Under februari 2004 betalades sjukpenning ut till

289 600 personer, vilket var 29 500 färre än under

februari 2003 och 9 000 färre än månaden innan.

Enligt utskottets mening måste sjukfrånvaron

fortsätta att bringas ned både för att minska den

enskildes lidande och för att minska samhällets

kostnader genom att ge fler chansen att försörja sig

genom eget arbete. För långsiktigt hög

sysselsättning måste utvecklingen av sjukfrånvaron

minskas ytterligare. Utskottet vill särskilt

framhålla att det är arbetsplatsen och parterna som

måste stå i fokus för arbetet med ett hållbart

arbetsliv. Arbetsgivarna måste ta ett större ansvar

än i dag för att integrera det förebyggande och

rehabiliterande arbetet i verksamheten. Utskottet

understryker vikten av att kvinnornas situation

särskilt uppmärksammas i arbetet mot ohälsan.

Utskottet noterar att en analysgrupp inom

Socialdepartementet har utarbetat rapporten Den

svenska sjukan II - regelverk och

försäkringsmedicinska bedömningar i åtta länder (Ds

2003:63). Av rapporten framkommer att

kunskapsunderlaget måste förbättras. En studie i

nära samverkan med några andra länder av

sjukförsäkring, förtidspension och olika typer av

kompletterande avtalsförmåner skulle vara av stor

betydelse för att kunna förklara den höga svenska

sjukfrånvaron.

Utskottet instämmer i uppfattningen i motion U18

att det höga ohälsotalet är oacceptabelt och att man

ska främja återintegrering på arbetsmarknaden för

långtidssjukskrivna. Utskottet redovisade i

betänkande 2003/04:AU1 pågående åtgärder som

tillsammans ska bidra till ökad hälsa i arbetslivet.

Därtill kommer den avsiktsförklaring som

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

presenterade den 18 december 2003 om ett

hälsosammare arbetsliv. Dokumentet slår fast ett

antal åtgärder för att nå målet om en halvering av

antalet sjukdagar fram till 2008.

Avsiktsförklaringen innehåller åtgärder på flera

områden, t.ex. när det gäller sjukförsäkringen och

arbetsmiljön. För att nämna några andra aktuella

regeringsinitiativ infördes den 1 januari 2004

permanent finansiell samordning inom

rehabiliteringsområdet. Människor ska kunna

rehabiliteras tillbaka i arbetslivet effektivare

genom finansiell samordning mellan fyra olika parter

(allmän försäkringskassa, länsarbetsnämnd, kommun

och landsting). Ett annat exempel är att regeringen

fr.o.m. den 1 mars 2004 har infört ett tidsbegränsat

anställningsstöd för långtidssjukskrivna som är

bosatta i vissa delar av landet. Syftet är att

stimulera anställningar av personer som har

svårigheter att få reguljärt arbete. Stödet kan

lämnas för anställning av personer som är

långtidssjukskrivna från anställningar de bedöms

inte kunna återgå till. Ett ytterligare exempel är

regeringens förslag (prop. 2003/04:69) att en

sammanhållen statlig myndighet ska inrättas för

socialförsäkringsadministration där bl.a. RFV och

försäkringskassorna ska inordnas. Syftet med

reformen är att ge nya och bättre förutsättningar

för socialförsäkringsadministrationen att fullgöra

de uppdrag som ges av riksdag och regering.

Regeringen hoppas även åstadkomma en mer enhetlig

rättstilllämpning på socialförsäkringsområdet, en

bättre styrning av IT-verksamheten och en ökad

flexibilitet och samsyn inom organisationen. Nyligen

har också en promemoria (Ds 2004:16) om drivkrafter

för minskad sjukfrånvaro presenterats av en

arbetsgrupp i Regeringskansliet. Förslagen i

promemorian syftar till att arbetsgivarna ska

stimuleras till aktiva insatser för att underlätta

för den sjukskrivne att komma tillbaka till arbetet.

Utskottet ser positivt på det omfattande arbete

som regeringen bedriver inom ramen för strategin för

ökad hälsa i arbetslivet och det s.k.

elvapunktsprogrammet. Tillsammans med de ytterligare

åtgärder som redovisats här bör ohälsotalet kunna

pressas ned mot målet om att halvera antalet

sjukdagar till år 2008. Med hänvisning till vad som

ovan anförts är utskottet inte i nuläget berett att

ställa sig bakom förslaget i motion U18 yrkande 11.

Arbetsmarknadsfrågor -

arbetstidsdirektivet

Regeringens skrivelse

Om det svenska genomförandet av EU:s

arbetstidsdirektiv

Det ursprungliga arbetstidsdirektivet (93/104/EG)

har genomgått vissa ändringar och ett nytt direktiv

(2000/34/EG) har antagits. Ändringarna innebar att

de sektorer som tidigare varit undantagna från

tillämpning kom att omfattas av direktivets regler.

Kommissionen tillställde under sommaren 2003

regeringen ett s.k. motiverat yttrande angående

brister i genomförandet av bestämmelserna om

dygnsvila, begränsning av veckoarbetstiden och

nattarbete. Regeringen avser att överlämna en

proposition på arbetstidsområdet till riksdagen

under våren 2004.

Motion

Moderaterna anser i kommittémotion U19 (yrk. 11) att

Sverige bör utnyttja de möjligheter till undantag

som arbetstidsdirektivet medger. Partiet menar att

direktivet kan få konsekvenser för hela

samhällsekonomin om regeringen inte utnyttjar dessa

möjligheter. Frågan om arbetstid och arbetade timmar

hänger tätt samman med Sveriges förmåga att skapa

ökat välstånd och tillväxt.

Utskottets ställningstagande

Genomförandet av arbetstidsdirektivet i svensk rätt

har varit föremål för diskussion under mycket lång

tid. Frågan om lagstiftningen på arbetstidsområdet

är mycket komplicerad, bl.a. eftersom man på stora

delar av arbetsmarknaden reglerat arbetstiden genom

kollektivavtal. På så sätt har parterna kunnat göra

nödvändiga anpassningar till branschen m.m.

Utskottet kan i detta sammanhang konstatera att 1993

års arbetstidsdirektiv i fråga om undantag har en

hänvisning till ramdirektivet 89/391/EEG om åtgärder

för att främja förbättringar av arbetstagarnas

säkerhet och hälsa i arbetet. Denna hänvisning finns

kvar, vilket innebär att vissa sektorer fortfarande

är undantagna från arbetstidsdirektivets regler.

Flera utredningar har lämnat betänkanden på

området. EG-domstolen har dessutom bidragit till

rättsutvecklingen genom sin dömande verksamhet.

Förutsättningarna har ändrats för både

arbetsmarknadens parter och lagstiftaren. Därtill

har kommissionen aktivt drivit vissa frågor avseende

det svenska införlivandet på området och i somras

avgett det ovannämnda motiverade yttrandet.

Det ska också nämnas att utskottet uppvaktats i

fråga om arbetstidsdirektivet och dess genomförande

i svensk lagstiftning av representanter för

arbetsmarknadens parter på arbetsgivarsidan.

Utskottet kan konstatera att arbetstidsfrågan är

komplex och har starka parts- och branschintressen.

Regeringen har aviserat att en proposition på

arbetstidens område ska lämnas till riksdagen senare

i vår. Utskottet anser att denna proposition bör

avvaktas. Motionsyrkandet bör därför avstyrkas.

Stockholm den 13 april 2004

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Anders Karlsson

Följande ledamöter har deltagit

i beslutet: Anders Karlsson

(s), Margareta Andersson (c),

Laila Bjurling (s), Anders G

Högmark (m), Erik Ullenhag

(fp), Sonja Fransson (s),

Patrik Norinder (m), Lars Lilja

(s), Berit Högman (s), Henrik

Westman (m), Britta Lejon (s),

Ulf Holm (mp), Mauricio Rojas

(fp), Annelie Enochson (kd),

Anders Wiklund (v), Britt-Marie

Lindkvist (s) och Christer

Erlandsson (s).

Avvikande meningar

1. Sysselsättningsfrågor på den svenska

arbetsmarknaden m.m. (m, fp, kd)

av Anders G Högmark (m), Erik Ullenhag (fp),

Patrik Norinder (m), Henrik Westman (m), Mauricio

Rojas (fp) och Annelie Enochson (kd).

Sverige har en alltför låg sysselsättning och hög

arbetslöshet. Över en miljon människor i arbetsför

ålder står kvartal efter kvartal utanför

arbetsmarknaden på grund av arbetslöshet,

sjukskrivning eller förtidspensionering. En allt

mindre andel av befolkningen måste försörja inte

bara sig själv utan en växande grupp som saknar egen

försörjning. Detta är en oacceptabel utveckling

såväl ekonomiskt som socialt.

Europeiska rådets rekommendationer 2003 till

Sverige gick alla ut på att förstärka och

upprätthålla utbudet av arbetskraft och utnyttja

potentiella källor till arbetskraft särskilt genom

högre deltagande av invandrare, att minska antalet

långtidssjukskrivna personer och att reformera

skatte- och bidragssystemen. Vi menar att

situationen på arbetsmarknaden är allvarlig och att

regeringen inte vidtar tillräckligt kraftfulla

åtgärder för att komma till rätta med problemen. Det

är av stor vikt att öka antalet arbetade timmar i

Sverige.

När det gäller den statistik som utskottet valt

att redovisa i yttrandet vill vi göra följande

kommentarer. AMS arbetslöshetssiffra för mars 2004

uppgår till 5,4 % av arbetskraften (motsvarande

siffra för februari var 5,7 %). Enligt SCB uppgick

arbetslösheten i februari 2004 till 6,0 % av

arbetskraften. SCB:s siffror för mars 2004 har ännu

inte publicerats. Statistik från EU:s

statistikmyndighet Eurostat anger ett relativt

arbetslöshetstal som är omkring 1 procentenhet högre

än SCB:s. En anledning till denna skillnad är att

man inte mäter exakt samma sak, t.ex. är kriterierna

för vem som betraktas som arbetslös olika. SCB:s

statistik har snävare kriterier för att räkna en

person som arbetslös. Oavsett vilken mätmetod som

används ger statistiken en allvarlig signal om

tillståndet på den svenska arbetsmarknaden. Den

negativa bilden förstärks av tillgänglig statistik

på EU-nivå.

I majoritetstexten står det att ohälsotalet

sjunker, och det redovisas att antalet personer som

det betalades sjukpenning till februari 2004

minskade med 29 500 personer jämfört med februari

2003. Det utskottet "glömmer" att nämna är att det

den 1 juli 2003 infördes ett ansvar för arbetsgivare

att betala sjuklön även för den tredje sjukveckan.

Det är en omständighet som självklart är en

förklaring till minskningen även om vi i dag inte

exakt vet i vilken grad. Vi kan konstatera att

situationen även på detta område är värre än vad

utskottsmajoriteten vill göra gällande.

När det slutligen gäller den svenska

sysselsättningsgraden, är det visserligen riktigt

att Sverige har uppnått EU:s mål om en

sysselsättningsgrad på 70 %. Men det är inte korrekt

att jämföra den siffran med Konjunkturinstitutets

uppgift om en reguljär sysselsättningsgrad på

76,8 %, mätt som ett årsgenomsnitt. Den senare

måttet avser personer i åldern 20-64 år och ger

därmed en högre siffra än EU:s statistik som avser

personer i åldern 16-64 år. En annan omständighet

som förrädiskt höjer nivån på sysselsättningen är

att den svenska sysselsättningsstatistiken räknar

både den som är sjukskriven och den som innehar

sjukvikariatet som sysselsatta. I statistiken ger

alltså en tjänst utslag som om två personer är

sysselsatta. Det innebär att när sjukskrivningarna

ökar, ökar också sysselsättningen.

Ett bättre mått när det gäller sysselsättningen är

antalet arbetade timmar. Ända sedan 1990, som var

ett toppår i detta sammanhang, har trenden varit

tydligt sjunkande. Det genomsnittliga antalet

arbetade timmar per person i befolkningen i åldern

16-64 år blir allt lägre. Detta leder till sämre

skatteintäkter för offentlig service och utgör i

förlängningen ett hot mot välståndet och hela det

svenska välfärdssystemet.

2. Arbetstidsdirektivet (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m) och

Henrik Westman (m).

Vi befarar att arbetstidsdirektivet kan komma att

få negativa konsekvenser för hela samhällsekonomin

om inte möjligheterna till undantag tas till vara i

det kommande lagförslaget på området. Detta har

mycket klart framgått i de uppvaktningar från såväl

den privata som den offentliga sektorn som utskottet

tagit emot. Undantag bör göras t.ex. för läkare inom

sjukvården som arbetar jourtid men även för

yrkesgrupper inom andra områden. Vi anser att

Sverige måste ha ett mera flexibelt regelverk på

arbetstidens område. Frågan om arbetstid och

arbetade timmar hänger tätt samman med Sveriges

förmåga att skapa ökat välstånd och tillväxt.

Regeringen bör därför tillse att Sverige utnyttjar

de möjligheter till undantag och avvikelser som

arbetstidsdirektivet medger. Det förhållandet att

det nu pågår en översyn av arbetstidsdirektivet

understryker ytterligare vikten av att Sverige i

denna process mycket tydligt markerar behovet av

flexibilitet och utrymme för nationella

särlösningar.

Bilaga 5

EU-nämndens yttrande 2003/04:EUN1y

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 1 april 2004 beslutat att

ge EU-nämnden tillfälle att yttra sig över

regeringens skrivelse 2003/04:60 Berättelse om

verksamheten i Europeiska unionen under 2003.

EU-nämnden behandlar i detta yttrande - liksom i

tidigare års yttranden - dels vissa övergripande

frågor som gäller skrivelsens innehåll och

regeringens samråd med riksdagen, dels vissa av de

frågor som redovisas i skrivelsen och som nämnden

velat särskilt uppmärksamma.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen om verksamheten i Europeiska unionen

under 2003 behandlas Europeiska unionens

övergripande utveckling (del 1), unionens

förbindelser med omvärlden (del 2), ekonomiska och

finansiella frågor (del 3) och rättsliga och inrikes

frågor (del 4). Vidare behandlas unionens övriga

politikområden (del 5-10). Slutligen redogörs för

unionens institutioner m.m. (del 11).

EU-nämnden

Allmänna synpunkter på innehållet i skrivelsen

Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen skall regeringen

fortlöpande informera riksdagen och samråda med

organ som utses av riksdagen om vad som sker inom

ramen för samarbetet i Europeiska unionen. Enligt 10

kap. 1 § riksdagsordningen skall regeringen varje år

till riksdagen lämna en skrivelse med berättelse

över verksamheten i Europeiska unionen. Regeringen

skall dessutom redovisa sitt agerande i EU för

riksdagen. Den första skrivelsen lämnades i mars

1996, och detta är således den nionde skrivelsen som

lämnas till riksdagen.

EU-nämnden bereddes tillfälle att yttra sig över

skrivelsen för första gången våren 1999 och har

därefter yttrat sig över varje års skrivelse. Det

kan konstateras att skrivelsens utformning och

innehåll har utvecklats väsentligt och att den utgör

en mycket värdefull översikt över EU:s hela

verksamhet. Den utgör också en bekräftelse på att

regeringen har fullgjort sin informations- och

samrådsskyldighet visavi riksdagen. Alla viktiga

sakfrågor som tas upp i skrivelsen har behandlats av

EU-nämnden. Många frågor som behandlas i skrivelsen

är också aktuella under flera år framöver, vilket

medför att skrivelsen är ett viktigt verktyg i

riksdagens löpande arbete med EU-frågorna.

I likhet med förra årets skrivelse har vissa

bilagor som fanns i tidigare skrivelser ersatts av

en lista över Internetadresser. Liksom tidigare

anser nämnden att detta till största delen är

motiverat. En mängd information kan nu återfinnas på

Internet. På GUSP-området och på området för

rättsliga och inrikes frågor går det att via

Internet hitta förteckningar över antagna beslut. På

gemenskapspolitikens område konstaterade nämnden

dock förra året att det krävs att en sökfunktion

utnyttjas och ansåg att - på samma sätt som i

tidigare skrivelser - en bilaga över viktigare

förordningar, direktiv och beslut (dvs. bindande

rättsakter) antagna under verksamhetsåret, liksom

uppgift om grönböcker och vitböcker beslutade av

kommissionen under året, borde finnas i skrivelsen.

I den nu aktuella skrivelsen finns dock inga sådana

uppgifter. Ett alternativ till sådana bilagor kan

vara att i stället hänvisa till Europeiska

kommissionens årliga allmänna rapport om EU:s

verksamhet som kommissionen i enlighet med artikel

212 i EG-fördraget offentliggör varje år senast en

månad före öppnandet av Europaparlamentets session.

I denna allmänna rapport - som finns tillgänglig på

Internet - finns uppgifter om beslut inom ramen för

GUSP och tabeller med uppgifter om rättsakter och

internationella avtal. Likaså finns uppgifter om

grön- och vitböcker utgivna under verksamhetsåret.

EU-nämnden konstaterade i samband med förra årets

skrivelse att det vore värdefullt om uppgifter om

hur Sverige röstat i rådet redovisades inte bara i

den löpande texten utan också samlat på ett ställe i

skrivelsen så att riksdagen kan få en komplett och

översiktlig bild av hur regeringen har agerat i EU i

detta avseende. Någon sådan redovisning kan dock

inte återfinnas i årets skrivelse. Det vore således

värdefullt om nästa års skrivelse innehåller en

samlad redovisning för de fall där Sverige i rådet

röstat nej eller avstått från att rösta.

EU-nämnden har tidigare framhållit att det i

skrivelsen bör redovisas i vilka fall som regeringen

har mottagit yttrande från fackutskott till EU-

nämnden och hur regeringen agerat eller avser att

agera med anledning av ett sådant yttrande. Under år

2003 erhöll EU-nämnden ett sådant yttrande från

trafikutskottet (2002/03:TU6y) angående förslag om

inrättande av en europeisk nät- och

informationssäkerhetsbyrå. EU-nämnden, som vid flera

tillfällen behandlat detta ärende, beslöt den 3 juni

2003 att ansluta sig till yttrandet och överlämna

det till regeringen för beaktande i den fortsatta

processen beträffande förslaget. EU-nämnden

behandlade också ärendet vid ytterligare tillfällen

inför slutförhandlingarna. I skrivelsen nämns inte

att regeringen har mottagit yttrandet (se avsnitt

35.2).

Den övergripande utvecklingen i Europeiska

unionen (del 1)

I skrivelsen redogörs i denna del bl.a. för

regeringens information till och samråd med

riksdagen. Av redogörelsen framgår, som nämnden

också inledningsvis konstaterat, att regeringen har

fullgjort sin informationsskyldighet bl.a. genom att

överlämna faktapromemorior om betydelsefulla förslag

från kommissionen och att regeringen har samrått med

EU-nämnden om den svenska ståndpunkten dels inför

beslut som regeringen bedömt som betydelsefulla,

dels i andra frågor som nämnden bestämt. Vidare sägs

att information till fackutskotten om arbetet inom

EU:s olika politikområden har lämnats fortlöpande

under året. Det skriftliga underlag som regeringen

överlämnat finns, som påpekas i skrivelsen, på

riksdagens webbplats där också kallelser och

föredragningslistor till EU-nämndens sammanträden

finns liksom stenografiska uppteckningar från

nämndens överläggningar med regeringen.

Därutöver vill nämnden framhålla att nämnden även

fått information om Sveriges uppdaterade

konvergensprogram samt att regeringen har samrått

med EU-nämnden inför vissa informella ministermöten

- förutom inför det s.k. Gymnichmötet med

utrikesministrarna, informella Ekofinmöten och det

informella ministermötet om EU:s regionalpolitik

efter 2006.

Regeringen redovisar vidare i denna del (avsnitt

2) resultaten av Europeiska rådets möten under året.

Europeiska rådet, som inte är en institution i

fördragens mening, har utvecklats till ett av

unionens viktigaste organ. I regeringskonferensen om

ett nytt konstitutionellt fördrag för EU har

föreslagits att Europeiska rådet skall vara en

institution och kunna fatta vissa formella beslut.

Den i riksdagsordningen reglerade formella

samrådsskyldigheten gentemot riksdagen gäller beslut

som fattas av Europeiska unionens råd

(ministerrådet), men enligt av riksdagen fastställd

praxis har regeringen också samrått med EU-nämnden

inför Europeiska rådets möten. Eftersom samrådet

inför Europeiska rådets möten inte regleras i

riksdagsordningen har EU-nämnden under året kunnat

påbörja en försöksverksamhet med offentliga

sammanträden inför Europeiska rådets möten. Detta

har, sett från EU-nämndens synpunkt, slagit väl ut

och EU-nämnden har också haft offentligt samråd

inför Europeiska rådets vårmöte 2004. För att det

skall bli möjligt att helt eller delvis hålla öppna

sammanträden med EU-nämnden inför ministerrådets

möten krävs däremot en ändring av riksdagsordningen

som för närvarande föreskriver att sådana

sammanträden skall ske inom stängda dörrar. För att

kunna främja öppenhet och kunskap beträffande

Sveriges EU-politik skulle EU-nämnden välkomna en

sådan ändring i riksdagsordningen.

EU-nämnden har liksom under tidigare år ägnat stor

uppmärksamhet åt frågan om EU:s utvidgning. EU-

nämnden har följt processen med folkomröstningar och

ratifikationerna av anslutningsfördraget samt

kommissionens återkommande översynsrapporter.

Förhandlingarna med Bulgarien och Rumänien samt

utvecklingen i Turkiet har ägnats stort intresse.

Vidare har EU-nämnden fäst stor vikt vid den

utvidgade unionens förbindelser med grannländerna:

frågan om "Ett utvidgat Europa - Nytt grannskap"

(Wider Europe Neighbourhood). Denna fråga har

behandlats ett flertal gånger i nämnden och

regeringen har också ansett frågan angelägen. I

årsboken har emellertid "Wider Europe" fått mycket

litet utrymme; det nämns bara mycket kortfattat på

några ställen, och ger inte någon närmare

information om vad som inryms i detta begrepp.

Tillsammans med övrig information som lämnats i

riksdagen om utvidgningsprocessen har regeringens

samråd med EU-nämnden inneburit att huvuddragen i

anslutningsfördraget, som undertecknades den 16

april 2003, varit väl kända. Detta har i sin tur

möjliggjort en snabb och positiv behandling i

riksdagen av propositionen om godkännande av

fördraget.

I EU-nämndens besöksutbyte och övriga kontakter

med kolleger i andra parlament i medlemsländerna och

anslutningsländerna har utvidgningsfrågorna tidigare

varit ett dominerande diskussionstema. Under år 2003

har ökande uppmärksamhet kommit att ägnas frågor om

förhandlingarna om ett nytt konstitutionellt fördrag

och om hur medlemsstaternas nationella parlament kan

arbeta med EU-frågorna. Ofta har diskussionerna rört

sig på ett mycket konkret, praktiskt plan och gällt

bl.a. hur man i den svenska riksdagen utformat ett

system för mandatgivning till regeringen och för

kontroll och uppföljning av regeringens agerande i

EU. Också frågor om den folkliga förankringen av

EU-frågor liksom hur den framtida

subsidiaritetskontrollen som konventet föreslagit

skall kunna utformas är frågor som besökare från

andra medlemsländers och anslutningsländers

parlament ofta ställer.

Andra övergripande frågor som tas upp i denna del

i skrivelsen och som EU-nämnden behandlat är det

italienska ordförandeskapets tillväxtinitiativ med

satsningar på infrastruktur (avsnitt 2.4). I EU-

nämnden har på detta område framförts synpunkter om

att miljöfrågorna bör beaktas liksom åtgärder för

att effektivisera befintlig infrastruktur. Vidare

nämns i skrivelsen de allmänna riktlinjerna för den

ekonomiska politiken samt EU:s

sysselsättningsstrategi (avsnitt 4, se nedan).

I denna del nämns också den regeringskonferens som

förbereddes av det s.k. konventet (avsnitt 6).

Riksdagen har nära följt konventsarbetet genom de

av riksdagsstyrelsen utsedda ledamöterna i

konventet. EU-nämnden har följt och följer detta

arbete bl.a. genom en särskild beredningsgrupp med

företrädare för alla riksdagspartier. Under

Europeiska rådets möte i december 2003 hade EU-

nämnden extra sammanträden med telefonuppkoppling

till förhandlingsdelegationen. Utrikesministern

informerade nämnden fortlöpande om

förhandlingsläget.

Som nämns i skrivelsen är utgångspunkten för

regeringens förhandlingsarbete det mandat som givits

genom riksdagens beslut med anledning av det

sammansatta konstitutions- och utrikesutskottets

betänkande om Europeiska konventet och EU:s

framtidsfrågor (bet. 2003/04:KUU1). Som också

framhålls i skrivelsen kommer de fortsatta

kompromisserna att behöva förankras hos riksdagens

partier i de former för samråd som gäller. I det

sammansatta utskottets nyss nämnda betänkande (s.

43) uttalades i detta sammanhang följande: "Genom

samrådet i EU-nämnden ges riksdagen insyn i

förhandlingsprocessen och regeringen skall där få

accept för de olika vägval som kommer att behöva

göras under förhandlingarna och som ibland kan komma

att innebära avvikelser från de utgångspunkter som

riksdagen godkänt."

EU:s förbindelser med omvärlden (del 2)

Under år 2003 har uppbyggnaden av EU:s säkerhets-

och försvarspolitik fortsatt på grundval av tidigare

fastlagda principer. Liksom under förra året har

uppbyggnaden av både militär och civil kapacitet på

området för krishantering stått i centrum.

Regeringen har under året samrått med EU-nämnden om

de olika krishanteringsinsatserna som ägt rum. EU-

nämnden har också följt utvecklingen i Irak, bl.a.

genom ett telefonsammanträde inför Europeiska rådets

extrainkallade möte den 17 februari om situationen i

Irak.

Regeringen har vidare samrått med EU-nämnden om

sina ställningstaganden inom ramen för den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Ministerrådet, och därmed EU-nämnden, har

kontinuerligt följt utvecklingen i Irak,

Mellanöstern och på västra Balkan. Vidare har bl.a.

EU:s förbindelser med såväl Ryssland som de nya

grannarna i öst (Vitryssland, Ukraina och Moldavien)

behandlats vid flera tillfällen. En ofta

återkommande fråga har varit återuppbyggnaden av

Irak som har engagerat EU-nämnden mycket. I detta

sammanhang har i EU-nämnden bl.a. framhållits FN:s

ansvar och att enskilda länders egenintressen bör

motverkas.

I skrivelsen tas frågor upp om EU:s arbete för att

främja respekten för mänskliga rättigheter, bl.a.

dialogmötena med Iran och Kina (avsnitt 7.7). I

detta sammanhang kan nämnas att EU-nämnden nyligen

diskuterat EU:s ståndpunkt inför innevarande års

möte i FN:s kommission för mänskliga rättigheter och

därvid uttalat sig för att Sverige bör verka för att