Bet. 2003/04:UU13

Utrikesutskottets betänkande

2003/04:UU13

Strategisk exportkontroll 2003 - krigsmateriel ochprodukter med dubbla användningsområden

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

skrivelse 2003/04:114 Strategisk exportkontroll 2003

- krigsmateriel och produkter med dubbla

användningsområden samt motionsförslag som väckts

med anledning av skrivelsen och ett antal motioner

från den allmänna motionstiden hösten 2002

respektive hösten 2003. Förslagen avser bl.a.

regelverket kring kontroll av krigsmaterielexport

och tillämpningen av detta, kontroll av lätta vapen

samt internationellt samarbete.

Ett flertal motioner behandlas översiktligt med

hänvisning till att utskottet i tidigare betänkanden

behandlat förslag av samma eller likartad karaktär.

Ett antal av övriga motioner behandlas med

hänvisning till pågående utredningsarbete.

Utskottet föreslår att skrivelsen läggs till

handlingarna. Motionerna avstyrks.

Till betänkandet har fogats nio reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Utredningsarbete

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U22

yrkandena 4-6, 2003/04:U23, 2003/04:U24 yrkandena

5-7, 2003/04:U274 yrkandena 3 och 5 samt

2003/04:U293.

Reservation 1 (kd)

Reservation 2 (v)

Reservation 3 (mp)

2. Regeltillämpning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U22 yrkande

7, 2003/04:U264 yrkande 2, 2003/04:Sf257 yrkande

1 samt 2003/04:N331 yrkande 4.

Reservation 4 (v)

Reservation 5 (mp)

3. Lätta vapen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U280

yrkande 5, 2003/04:U320 yrkandena 1 och 2 samt

2003/04:U350 yrkande 3.

Reservation 6 (mp)

4. Europeiska exportkontrollregler och

internationellt samarbete

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U22

yrkandena 1-3, 2003/04:U24 yrkande 8,

2003/04:U256 yrkandena 10 och 11, 2003/04:U274

yrkande 4, 2003/04:U319 yrkandena 1 och 2,

2003/04:U348 yrkande 31 samt 2003/04:Sf257

yrkande 2.

Reservation 7 (m)

Reservation 8 (kd)

Reservation 9 (v)

5. Konsekvensanalyser

Riksdagen avslår motion 2003/04:U24 yrkandena

1-4.

6. Regeringens skrivelse 2003/04:114

Strategisk exportkontroll 2003 -

krigsmateriel och produkter med dubbla

användningsområden

Riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Stockholm den 29 april 2004

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban

Ahlin (s), Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Berndt

Ekholm (s), Carl B Hamilton (fp), Holger Gustafsson

(kd), Alice Åström (v), Kent Härstedt (s), Anders

Sundström (s), Cecilia Wigström (fp), Agne Hansson

(c), Kenneth G Forslund (s), Ewa Björling (m),

Veronica Palm (s), Lotta N Hedström (mp), Anita

Johansson (s) och Björn Hamilton (m).

2003/04

UU13

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

skrivelse 2003/04:114 Strategisk exportkontroll 2003

- krigsmateriel och produkter med dubbla

användningsområden samt ett antal motioner som

väckts med anledning av skrivelsen och under den

allmänna motionstiden hösten 2002 respektive 2003.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Sedan 1985 har regeringen genom en årlig skrivelse

till riksdagen redovisat det gångna årets

aktiviteter på exportkontrollområdet och därigenom

bidragit med underlag till en bredare diskussion om

frågor relaterade till exportkontroll och icke-

spridning.

I skrivelsen redogörs för exportkontrollpolitikens

inriktning och uppgifter om hur den bedrivits 2003,

informationsverksamhet på området, gällande

regelverk och nationell tillämpning samt

internationellt samarbete inom bl.a. EU och FN. I

skrivelsen ingår också en redovisning av årets

internationella arbete inom områden som

antikorruption och immateriella överföringar. Vidare

återfinns i skrivelsen en sammanställning av

uppgifter om svensk krigsmaterielexport och

exportkontroll av produkter med dubbla

användningsområden 2003 samt aktuella dokument såsom

de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport och

EU:s uppförandekod för vapenexport.

I samband med utarbetandet av skrivelsen har samråd

ägt rum med bl.a. olika intressegrupper i samhället,

vilket lett till att ny information tagits in i

skrivelsen för att ytterligare öka öppenheten kring

exportkontrollpolitiken. Det gäller t.ex.

redovisning av statens utförsel av krigsmateriel,

s.k. mellanstatliga transaktioner, information om

materiel utlånad för militär användning liksom en

procentuell uppdelning av exporten i s.k.

följdleveranser och nya leveranser avseende vissa

länder.

Utskottet

Regelverket och dess tillämpning

Utredningsarbete m.m.

Skrivelsen

I juli 2003 tillsatte regeringen en särskild

utredning med uppgift att utreda förutsättningarna

för den framtida svenska exportkontrollen och

ramarna kring den (dir. 2003:80). Utredningen skall

vara klar den 15 oktober 2004.

Utgångspunkten för utredningsarbetet utgörs av de

förutsättningar som gäller för den svenska utrikes-,

försvars- och säkerhetspolitiken samt Sveriges

internationella åtaganden på exportkontrollområdet.

Utredaren skall kartlägga förändringarna som skett i

det internationella samarbetet och utvecklingen inom

vapen- och krigsmaterielindustrin. Utifrån

kartläggningen skall sedan en granskning göras av de

instrument som i dag används i den svenska

exportkontrollen. Utredaren skall se över gällande

författningar och riktlinjer samt lämna förslag om

ändringar som kan behövas.

Utredaren skall särskilt överväga och redovisa

bl.a. behovet av att

· ytterligare reglera olika former för

tillhandahållande av krigsmateriel,

·

· reglera import av krigsmateriel,

·

· göra en översyn av regeringens riktlinjer,

·

· reglera aktiviteter under begreppen tjänster,

tekniskt bistånd och service på

krigsmaterielområdet samt

·

· förändra de straffrättsliga bestämmelserna i

krigsmateriellagstiftningen.

·

Utredaren skall vidare utvärdera hur delegeringen av

besluten till Inspektionen för strategiska produkter

(ISP) fungerat och hur samrådet med det till

inspektionen knutna Exportkontrollrådet utvecklats

samt lämna förslag till hur det framtida systemet

för exportkontroll bör utformas och hur

organisationen bör se ut.

Motioner

I fyra motioner återfinns förslag om

utredningsarbete rörande samstämmighet mellan den

svenska politiken för krigsmaterielexport och

politiken för global utveckling, mänskliga

rättigheter, fattigdomsbekämpning och

konfliktförebyggande arbete.

Utredningen om översyn av

krigsmateriellagstiftningen bör enligt

Vänsterpartiets kommittémotion 2003/04:U22 (v)

yrkande 5 genom tilläggsdirektiv få till uppgift att

utforma ett regelverk som innebär samstämmighet

mellan den svenska politiken för krigsmaterielexport

och politiken för global utveckling. I dag råder

allvarlig brist på sådan överensstämmelse. Ett

demokratikriterium bör enligt yrkande 6 ingå i ett

nytt regelverk för svensk krigsmaterielexport.

Enligt Kristdemokraterna i 2003/04:U23 (kd) kräver

Sveriges intressen en viss export av vapen, men

denna får inte försvåra eller hindra utveckling i

fattiga länder. Detta innebär enligt partiet en svår

balansgång. Man efterlyser därför tilläggsdirektiv

till utredningen om översyn av

krigsmateriellagstiftningen med innebörden att

exporten utvärderas med hänsyn till möjligheterna

att förverkliga målen för den svenska politiken för

global utveckling. I tilläggsuppdraget bör också

ingå en strikt tillämpning av de s.k.

människorättskriterierna (MR-kriterierna).

Svensk vapenexport hindrar FN:s fattigdomsbekämpning

och går till förtryckarregimer som systematiskt

kränker de mänskliga rättigheterna, enligt den

enskilda motionen 2003/04:U24 (mp) yrkandena 5 och

6. I de fall export av krigsmateriel försvårar

fattigdomsbekämpningen skall fattigdomsbekämpningen

väga tyngre än vapenindustrins vinstintresse, anser

motionärerna. De begär vidare att det utvecklas

tydliga kriterier för hur mänskliga rättigheter

skall vägas in i ställningstaganden om vapenexport.

I den enskilda motionen 2003/04:U274 (c) yrkandena 3

och 5 begärs en utredning av riktlinjerna för svensk

vapenexport och samordning av dessa så att de

överensstämmer med Sveriges nedrustningssträvanden

och fokus på konfliktförebyggande arbete. Motionären

hänvisar till den nya svenska politiken för global

utveckling och menar att det i riktlinjerna för

vapenexport behövs en försiktighetsprincip som ger

företräde för mänskliga rättigheter och

fattigdomsbekämpning om det finns risk för

målkonflikter.

I de tre följande motionerna framförs förslag om

översynsarbete beträffande politiskt ansvar samt

utformning och tillämpning av regler.

Vänsterpartiet hävdar i motion 2003/04:U22 (v)

yrkande 4 att Sverige under 2003 exporterat

krigsmateriel till vissa angivna länder som genom

sitt deltagande i Irakkriget brutit mot folkrätten

samt till ett av länderna också hyrt ut

radaranläggningar. Detta står enligt partiet i

motsättning till vad som anges i skrivelse

2003/04:114 s. 10 om att "tillstånd till export inte

bör ges till en stat som befinner sig i väpnad

konflikt med en annan stat, en stat som är invecklad

i internationell konflikt som kan befaras leda till

väpnad konflikt eller en stat som har inre väpnade

oroligheter". Vänsterpartiet anser att ISP genom att

inte hänskjuta den principiellt viktiga frågan om

uthyrning av radaranläggningarna till regeringen för

avgörande har brutit mot en bestämmelse i

myndighetens instruktion. Dagens ordning där ISP och

inte ett politiskt organ avgör om ett ärende har

sådan principiell vikt att det skall hänskjutas till

regeringen för avgörande är enligt Vänsterpartiet

otillfredsställande, och utredningen om översyn av

krigsmateriellagstiftningen bör få tilläggsdirektiv

för att skapa klarhet i fråga om det politiska

ansvaret för svensk krigsmaterielexport.

I den enskilda motionen 2003/04:U24 (mp) yrkande 7

framhåller motionärerna att enligt riksdagsbeslut

får krigsmateriel inte levereras till stater som

befinner sig i väpnad konflikt. Motionärerna pekar

på att Sverige trots detta exporterat krigsmateriel

till Storbritannien och USA fastän dessa länder

enligt regeringen startat ett angreppskrig i strid

med internationell lag. Motionärerna, som menar att

detta antingen innebär att riksdagens riktlinjer

åsidosätts eller att man inte mäter alla stater

efter samma måttstock, anser att riktlinjerna skall

gälla lika för alla stater.

Motionärerna i den enskilda motionen 2003/04:U293

(s) anser att skrivningarna i lagen, förordningen

och riktlinjerna om krigsmateriel är klara och

tydliga såvitt avser villkor för export men hyser

farhågor för brister i tillämpningen av reglerna.

Därför behövs en översyn av politiken för utförsel

av krigsmateriel.

Utskottets överväganden

Den säkerhetspolitiska situationen i Europa och vårt

närområde har genomgått grundläggande förändringar

sedan den nu gällande lagen om krigsmateriel

förbereddes, beslutades och därefter trädde i kraft

den 1 januari 1993. Utskottet välkomnar mot bl.a.

denna bakgrund att regeringen tillsatt en utredning

om översyn av krigsmateriellagstiftningen. Av

direktiven framgår att de svenska utrikes-,

försvars- och säkerhetspolitiska målsättningarna

skall bibehållas medan översynen skall avse de medel

vi förfogar över enligt gällande

exportkontrollagstiftning. Utskottet ser det som

värdefullt att en samlad översyn nu sker och noterar

samtidigt att beslutet om den nya globala

utvecklingspolitiken delvis korrigerat de nämnda

målsättningarna.

Som framgått behandlas i fyra motioner behovet av

att utreda frågor om samstämmighet mellan å ena

sidan den svenska politiken för krigsmaterielexport

och å andra sidan politiken för global utveckling,

mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning och

konfliktförebyggande arbete.

När det gäller frågan om krigsmaterielexporten

inom utrikes- och säkerhetspolitiken gjorde

riksdagen på förslag av utrikesutskottet i december

2003 ett tillkännagivande med innebörden att den

nyss nämnda utredningen också skall beakta de

aspekter som ryms inom en samstämd politik för en

global utveckling (bet. 2003/04:UU3, rskr.

2003/04:112).

Den aktuella utredningen skall enligt direktiven

utreda förutsättningarna för den framtida svenska

exportkontrollen och ramarna kring denna. I

utgångspunkterna för utredningsarbetet poängteras

att den säkerhetspolitiska utvecklingen har medfört

att tyngdpunkten för de europeiska försvarsmakterna,

inklusive den svenska, alltmer förskjuts i riktning

mot internationell samverkan och krishantering.

I betänkande UU3 redovisade utskottet huvudregeln

vad gäller riktlinjerna för svensk

krigsmaterielexport som innebär att en

helhetsbedömning skall göras som omfattar flera

relevanta faktorer. I underlaget för denna

helhetsbedömning ingår vid behov en redovisning av

den politiska situationen i mottagarlandet, bl.a.

styrelseskick men också situationen vad gäller

pressfrihet, yttrandefrihet, den politiska

oppositionens ställning och andra faktorer. De

svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport

framhåller den särskilda vikt som vid bedömningen av

varje utförselärende skall fästas vid respekten för

de mänskliga rättigheterna i mottagarlandet.

Utförseltillstånd för nya leveranser bör enligt

riktlinjerna inte lämnas om det avser en stat där

omfattande och grova kränkningar av mänskliga

rättigheter förekommer. Utskottet berörde också EU:s

uppförandekod för vapenexport, vilken behandlas

senare i detta betänkande.

I sin argumentering för det ovannämnda

tillkännagivandet om att översynen av riktlinjerna

för krigsmaterielexporten också skall beakta

aspekter som ryms inom en samstämd politik för

global utveckling anförde utskottet bl.a. följande.

Utskottet anser det (.( angeläget att regeringen

också tillser att utredaren när det gäller de

svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport noga

överväger hur fattigdoms- och

utvecklingsaspekterna i mottagarlandet samt

övriga aspekter som ryms inom en samstämd politik

för en global utveckling vad avser mål,

perspektiv och huvuddrag kan införas i

riktlinjerna. I samband med den i direktiven

(2003:80) omtalade undersökningen av

möjligheterna att integrera uppförandekodens

kriterier med de nationella, svenska riktlinjerna

bör regeringen särskilt tillse att utredaren

prövar frågan om den hållbara utvecklingen i

mottagarlandet med de specificeringar som ges i

uppförandekodens åttonde kriterium bör införlivas

i de svenska riktlinjerna och, om så befinns

lämpligt, lämnar förslag om hur så bör ske. Detta

bör ges regeringen till känna.

Från Utrikesdepartementet har utskottet erfarit att

departementet genom ett brev den 12 februari 2004,

där man citerade ovanstående text, har informerat

den särskilde utredaren om utskottets

ställningstagande i betänkande UU3 och därvid

upplyst om att riksdagen beslutat i enlighet med

utskottets förslag. Samtidigt överlämnades

betänkande UU3 till utredaren för beaktande under

det fortsatta utredningsarbetet.

Utskottet anser att det i anslutning till vad som

här anförts också finns anledning att erinra om

utskottets uttalanden i betänkandena 1999/2000:UU12,

2001/02:UU11 och 2002/03:UU9 där det framhållits att

regeringen vid en utvärdering och översyn av

krigsmateriellagstiftningen och riktlinjerna samt

tillämpningen av desamma skall fästa särskilt stor

vikt vid MR-frågorna. Utskottet noterar att något

sådant uppdrag inte explicit kommer till uttryck i

direktiven till den nu verksamma utredningen om

översyn av krigsmateriel-lagstiftningen men

förutsätter att detta ändå ses som en självklar del

av utredningsuppdraget. Som utskottet närmare

behandlat i betänkande UU3 är främjande av mänskliga

rättigheter tillsammans med demokrati och

jämställdhet mellan könen grundläggande komponenter

i den svenska politiken för global utveckling.

Utskottet har i flera tidigare och mycket tydliga

uttalanden poängterat att översynen av riktlinjerna

för krigsmaterielexport skall innefatta noggranna

överväganden av frågan om ett särskilt

demokratikriterium, som ett komplement till

kriteriet om mänskliga rättigheter. Utskottet har

därför med tillfredsställelse konstaterat att i de

aktuella utredningsdirektiven ingår att undersöka

konsekvenserna av att komplettera riktlinjerna med

exempelvis ett demokratikriterium. Även i övrigt bör

enligt direktiven en översyn göras av gällande

riktlinjer.

Av det anförda framgår att utredningsarbetet skall

bedrivas med i huvudsak den inriktning som

motionärerna förespråkar liksom i överensstämmelse

med det ovannämnda brevet från Utrikesdepartementet

till den särskilde utredaren. Några tilläggsdirektiv

till utredningen erfordras därför inte, enligt

utskottets uppfattning. Mot denna bakgrund anser

utskottet att de frågor som motionerna väckt är

besvarade och avstyrker därmed motionerna

2003/04:U22 (v) yrkandena 5 och 6, 2003/04:U23 (kd),

2003/04:U24 (mp) yrkandena 5 och 6 och 2003/04:U274

(c) yrkandena 3 och 5.

Utskottet övergår nu till att behandla andra

motionsförslag om översynsarbete.

Bland dessa återfinns en motion där

tilläggsdirektiv begärs till utredningen om översyn

av krigsmateriellagstiftningen i syfte att skapa

klarhet i frågan om politiskt ansvar för

krigsmaterielexport. Utskottet konstaterar att denna

frågeställning redan nu ingår i uppdraget för den

nyss nämnda utredningen. Utredaren skall utvärdera

verksamheten vid ISP, vilken varit verksam som en

självständig myndighet sedan den 1 februari 1996.

Inspektionen fick då ansvar för beslutsfattande på

ett område som traditionellt ansetts vara politiskt

och därmed i första hand regeringens ansvar.

Samtidigt som ISP skapades fick det till myndigheten

knutna Exportkontrollrådet ett vidgat

verksamhetsområde och en bredare politisk

sammansättning. Enligt utredningsdirektiven skall en

utvärdering göras av den verksamhet som sedan 1996

bedrivits av ISP och Exportkontrollrådet. Mot

bakgrund av denna skall utredaren därefter bedöma om

de organisatoriska formerna för exportkontrollen bör

förändras. I direktiven framhålls att omständigheter

av betydelse är förhållandet mellan regeringen och

myndigheten, liksom det parlamentariska inflytandet

över myndigheten.

När det gäller frågan om parlamentariskt

inflytande över krigsmaterielexporten behandlade

utskottet denna fråga senast i betänkande

2002/03:UU9 där det konstaterades att riktlinjerna

för exporten uttolkas med brett parlamentariskt stöd

och är vägledande för ISP vid prövning av

tillståndsärenden. Vidare påminde utskottet om att

det har ansetts viktigt att nå en bred

parlamentarisk uppslutning kring den svenska

krigsmaterielexporten genom att ge riksdagspartierna

insyn och medinflytande i de beslut som fattas,

vilket främjar kontinuitet och långsiktighet i den

förda politiken. I Exportkontrollrådet, med

representanter för samtliga riksdagspartier, ges

ledamöterna full insyn i handläggningen av

utförselärenden och medinflytande innan viktigare

beslut fattas.

I fråga om regeltillämpning vill utskottet erinra

om vad som redovisats ovan om att ett

helhetsperspektiv skall anläggas vid varje

tillståndsärende. Utskottet vill också framhålla att

frågan om regeltillämpning kan anses ingå i det

aktuella utredningsuppdraget i och med att detta

avser exportkontrollagstiftningens medel.

Som angivits ovan har den försvars- och

säkerhetspolitiska situationen undergått stora

förändringar under mer än en tioårsperiod. Under

denna tidsrymd har en gemensam europeisk

försvarsmaterielpolitik börjat växa fram parallellt

med att en tilltagande internationalisering och

omstrukturering av försvarsindustrin äger rum. Vilka

effekter detta får för tillämpningen av gällande

nationella och internationella riktlinjer på

krigsmaterielexportområdet skall bedömas av

utredaren. Denne skall också pröva förutsättningarna

att för svensk nationell tillämpning integrera

nationella och internationella riktlinjer, däribland

EU:s uppförandekod.

I en motion anser motionärerna som framgått att

riktlinjerna för krigsmaterielexport skall gälla

lika för alla stater. Enligt utredningsdirektiven

gäller i dag en enhetlig politik gentemot alla

länder som visar intresse för att förvärva svensk

krigsmateriel. Med det menas att samma riktlinjer

och kriterier används oavsett vilken betydelse det

presumtiva mottagarlandet har för Sveriges samlade

intressen.

Utredningen om krigsmateriellagstiftning skall

pröva om detta synsätt skall gälla även framgent. I

direktiven ställs frågan om det är dags att ersätta

den hittillsvarande exportpolitiken, som ställer

lika krav på alla mottagarländer, med en mer

strukturerad sådan. Denna skulle i så fall innebära

en modernare beskrivning av Sveriges behov av

ömsesidig samverkan, utan att man ger avkall på

svensk, traditionell restriktivitet.

Dagens synsätt, att samma riktlinjer och kriterier

används oavsett mottagarland (se nedan), återspeglar

enligt regeringens uppfattning i de nämnda

direktiven inte dagens försvars- och

säkerhetspolitiska situation. Inför de känsliga

överväganden kring export som sker i dag ligger

tonvikten alltmer vid att slå vakt om Sveriges egen

långsiktiga säkerhet, framhålls det i

utredningsdirektiven.

Det långtgående internationella

försvarsindustriella samarbete som alltmer kommit

att utgöra en del av verkligheten har initierats för

att trygga den svenska framtida

materielförsörjningen. I balansen mellan olika

riktlinjer för den svenska krigsmaterielexporten

måste nationens eget intresse ha förtur, vilket

konstaterats av riksdagen efter förslag från

utrikesutskottet (bet. 2002/03:UU9, rskr.

2002/03:179).

Senast i betänkande 2003/04:UU3 har utskottet

redovisat tillvägagångssättet i den individuella

prövning som görs av varje utförselärende med

utgångspunkt i de av regeringen fastlagda riktlinjer

som riksdagen ställt sig bakom. Utskottet

konstaterade att i en och samma situation kan vissa

riktlinjer tala för fortsatt export, medan andra

talar emot. Ytterst handlar det alltid om känsliga

överväganden, som måste syfta till att slå vakt om

Sveriges egen långsiktiga säkerhet. Den vikt som de

fastlagda riktlinjerna tillmäter att export inte bör

beviljas om det avser stat som befinner sig i väpnad

konflikt med annan stat måste kunna balanseras mot

den vikt som tillmäts ett långtgående

internationellt försvarsindustriellt samarbete för

att trygga den svenska framtida

materielförsörjningen. Nationens eget intresse måste

som framgått ha förtur i balansen mellan olika

riktlinjer för krigsmaterielexporten.

Omsatt i praktisk politik skulle detta synsätt,

enligt regeringens utredningsdirektiv, kunna

innebära ett tydliggörande av den vikt vi i dag

fäster vid ett långsiktigt och ömsesidigt samarbete

med ett antal länder. Utredaren skall undersöka

möjligheterna att göra sådana förtydliganden utan

att man gör avkall på den svenska traditionellt

restriktiva exportpolitiken. Tonvikten vid export

ligger alltmer vid att slå vakt om Sveriges

långsiktiga säkerhet, framhåller regeringen i

utredningsdirektiven.

Utskottet finner inte anledning att föregripa det

pågående utredningsarbetet. Med hänvisning till

detta och till utskottets tidigare

ställningstaganden i de aktuella spörsmålen anser

utskottet att de frågor som motionerna väckt är

besvarade och avstyrker därmed motionerna

2003/04:U22 (v) yrkande 4, 2003/04:U24 (mp) yrkande

7 och 2003/04:U293 (s).

Regler eller tillämpning av regler för

krigsmaterielexport

Skrivelsen

Enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel indelas

krigsmateriel i två kategorier: krigsmateriel för

strid (KS) och övrig krigsmateriel (ÖK).

Bestämmelser om vilken materiel som innefattas i de

två kategorierna återfinns i förordningen

(1992:1303) om krigsmateriel. Kategorin

krigsmateriel för strid omfattar materiel med

förstörelsebringande verkan inklusive sikten för

sådan materiel samt materiel för eldledning.

Kategorin övrig krigsmateriel omfattar delar och

komponenter till krigsmateriel för strid samt

materiel som ej har direkt förstörelsebringande

verkan i en stridssituation.

I EG-förordning nr 1334/2000 om kontroll av

produkter med dubbla användningsområden som trädde i

kraft i september 2000 finns i vissa fall krav på

exporttillstånd för produkter som inte ingår i

begreppet krigsmateriel men som hör samman med

exporterad krigsmateriel.

I skrivelsen redovisas att riktlinjerna för

krigsmaterielexport uttolkas med brett

parlamentariskt stöd och är vägledande för

Inspektionen för strategiska produkter (ISP) vid

prövningen av ärenden om tillstånd enligt lagen och

förordningen om krigsmateriel.

Riktlinjerna är försedda med två övergripande

kriterier för när tillstånd enligt lagen kan lämnas,

nämligen dels att utlandssamverkan behövs för att

tillgodose det svenska försvarets behov av materiel

eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt

önskvärd, dels att samverkan inte står i strid med

principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.

Dessa övergripande kriterier kan anses utgöra en

precisering av 1 § andra stycket, lagen om

krigsmateriel.

I riktlinjerna preciseras också de faktorer som

bör beaktas i samband med prövningen av ett enskilt

ärende. Ett grundkrav är att alla för ärendet

betydelsefulla omständigheter skall beaktas, oavsett

om de uttryckligen anges i riktlinjerna eller ej.

Dessa bedömningskriterier tillämpas också på

samverkan med person eller företag i utlandet

avseende utveckling eller tillverkning av

krigsmateriel.

Riktlinjerna framhåller särskilt den vikt som vid

den utrikespolitiska bedömningen av varje

utförselärende skall fästas vid respekten för

mänskliga rättigheter i mottagarlandet. Situationen

i mottagarlandet vad gäller mänskliga rättigheter

skall alltid vägas in även i de fall då det är fråga

om utförsel av materiel som i sig inte kan användas

för att kränka mänskliga rättigheter.

Motioner

Vänsterpartiet anser enligt partimotion 2003/04:U22

(v) yrkande 7 att uppdelningen av krigsmateriel i

två kategorier, nämligen krigsmateriel för strid

respektive övrig krigsmateriel, i gällande regler

för svensk krigsmaterielexport bör tas bort.

Uppdelningen är enligt partiet förvirrande och ger

intryck av inkonsekvens, och dessutom finns

möjligheter till manipulation i samband med

kategoriseringen. För att undanröja dessa nackdelar

bör de regler som gäller för krigsmateriel för strid

också gälla för övrig krigsmateriel.

I partimotion 2003/04:Sf257 (v) yrkande 1 hävdar

Vänsterpartiet att Sverige genom nuvarande

vapenexportpolitik i hög grad bidrar till att skapa

nya flyktingströmmar med åtföljande humanitära

katastrofer. Därför behövs ett omedelbart stopp för

den svenska vapenexporten till länder där grova

kränkningar av mänskliga rättigheter äger rum.

Konflikten i Aceh, Indonesien, uppmärksammas i den

enskilda motionen 2003/04:U264 (mp, fp, v) yrkande

2. Motionärerna hävdar att militära övergrepp

begåtts mot civilbefolkningen och att denna fått

utstå svåra lidanden. Mot denna bakgrund måste all

svensk vapenexport till Indonesien upphöra, vilket

också ligger i linje med krav från den brittiska

människorättskampanjen Tapol Indonesia Human Rights

Campaign.

I den enskilda motionen 2003/04:N331 (mp) yrkande 4

förespråkar motionärerna att exportkrediter inte

skall kunna beviljas via Exportkreditnämnden för

export av krigsmateriel. Exportkreditgivningen bör

integreras i den nya samlade svenska politiken för

global utveckling.

Utskottets överväganden

När det gäller motionsförslaget om att ta bort

uppdelningen av krigsmateriel i två kategorier,

nämligen krigsmateriel för strid respektive övrig

krigsmateriel, vill utskottet framhålla att det i

uppdraget för utredningen om översyn av

krigsmateriellagstiftningen ingår att överväga

behovet av att komplettera eller förändra det

svenska regelverket för krigsmateriel. Utskottet,

som inte vill föregripa det pågående

utredningsarbetet, konstaterar att det står

utredaren fritt att, om så befinns ändamålsenligt,

lägga fram förslag med den innebörd som motionärerna

förespråkar.

I ett par motioner reses som framgått krav på

skyndsamma åtgärder för att stoppa vapenexport till

länder där enligt motionärerna mänskliga rättigheter

kränks.

Utskottet har ovan redogjort för den

helhetsbedömning som skall göras inför beslut i

ärenden om krigsmaterielexport och vilken, som

framgått, skall omfatta MR-frågor. Utskottet

hänvisar i detta sammanhang till den

helhetsbedömning som görs. Det gjorde utskottet

också i betänkande 2002/03:UU9. Där behandlade

utskottet motioner av likartad innebörd som de

förslag som nu är aktuella.

I fråga om motionen om exportkrediter i samband

med krigsmaterielexport vill utskottet inledningsvis

klargöra att Exportkreditnämnden (EKN) endast kan

bevilja exportkreditgaranti om Inspektionen för

strategiska produkter eller, i vissa fall,

regeringen har beviljat utförseltillstånd avseende

den aktuella produkten. Det faller således inte på

EKN att göra en lämplighetsbedömning när det gäller

utförseltillstånd. Här kan också nämnas att det i

direktiven till utredningen om översyn av

krigsmateriellagstiftningen ställs frågan om den

svenska exportkontrollorganisationen svarar upp mot

det exportstöd som staten lämnar och om de nuvarande

organisatoriska formerna är de lämpligaste även i

framtiden.

När det gäller behovet av att integrera

exportkreditgivningen i politiken för global

utveckling konstaterar utskottet att EKN enligt

regleringsbrevet för 2004 skall fortsätta att

utveckla sina etiska hänsyn främst för verksamheten

med garantigivning. Med etiska hänsyn avses därvid

hänsyn till miljö, antikorruption och sociala

frågor. Nämnden skall i linje med detta arbete även

informera sina kunder om initiativet med Globalt

Ansvar och OECD:s riktlinjer för multinationella

företag. EKN skall bidra till Sveriges övergripande

mål om rättvis och hållbar utveckling genom att

fortsätta att ta speciella hänsyn vid garantigivning

till de skuldtyngda minst utvecklade länderna.

Vidare skall nämnden utvärdera och till regeringen

redovisa resultatet av utvecklingsarbetet avseende

etiska hänsyn. EKN skall vidare redovisa vilka

specifika åtgärder som vidtagits för att

vidareutveckla arbetet med etiska hänsyn.

Utskottet ser positivt på det utvecklingsarbete

rörande etisk hänsyn som pågår inom EKN och utgår

från att detta vidareutvecklas i linje med den

svenska politiken för global utveckling.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2003/04:U22 (v) yrkande

7, 2003/04:U264 (mp, fp, v) yrkande 2, 2003/04:Sf257

(v) yrkande 1 och 2003/04:N331 (mp) yrkande 4.

Lätta vapen

Skrivelsen

I olika internationella forum pågår ett arbete för

att förebygga och bekämpa destabiliserande

anhopningar och okontrollerad spridning av lätta

vapen. Sverige fäster enligt skrivelsen stor vikt

vid detta arbete och verkar bl.a. för att varje land

skall inrätta och genomföra en ansvarsfull

exportpolitik med heltäckande lagar och regler för

effektiv kontroll av tillverkare, köpare, säljare,

agenter och mellanhänder.

Vid 2001 års FN-konferens om illegal handel med

lätta vapen antogs ett handlingsprogram som

innehåller bl.a. vissa grundläggande regler om

kontroll av tillverkning och handel med lätta vapen.

Begreppet lätta vapen omfattar i princip

handeldvapen och andra vapen som är avsedda att

bäras och användas av en eller ett par personer, men

någon enhetlig definition har ännu inte fastställts.

Det första uppföljningsmötet till FN-konferensen

ägde rum i juli 2003.

I november 2000 antog Organisationen för säkerhet

och samarbete i Europa (OSSE) ett dokument om lätta

vapen avseende kontroll av tillverkning och export

samt regler för märkning, registerhållning,

spårning, informationsutbyte, säker förvaring samt

överskottsmateriel m.m. Inom exportkontrollregimen

Wassenaar antogs 2003 en ny rapporteringskategori

för lätta vapen.

Som grund för EU-samarbetet på detta område ligger

ett program, antaget 1997, för att förebygga och

bekämpa olaglig handel med konventionella vapen samt

en gemensam åtgärd från 1998 för att bekämpa

destabiliserande anhopningar och spridning av

handeldvapen och lätta vapen. Den gemensamma

åtgärden uppdaterades 2002 genom ett rådsbeslut. EU

finansierar gemensamma insatser för att motverka

okontrollerad spridning av lätta vapen och

sammanställer dessutom årligen en översikt över

medlemsstaternas nationella åtgärder samt

internationella insatser avseende lätta vapen.

Motioner

Kristdemokraterna framhåller i kommittémotion

2002/03:U280 (kd) yrkande 5 hotet från

konventionella, lätta vapen, främst handeldvapen.

Enligt motionärerna skördar dessa vapen cirka en

halv miljon människoliv varje år. Det finns mer än

femhundra miljoner lätta vapen i cirkulation runt om

i världen och i 46 av 49 konflikter sedan 1990 har

vapen ur denna kategori, enligt motionen, varit de

mest förekommande. Världssamfundet måste därför

vidta åtgärder för att få vapenproduktionen och den

illegala handeln med vapen under kontroll.

I kommittémotion 2003/04:U350 (kd) yrkande 3

betonar Kristdemokraterna att frågor om lätta vapen

är av grundläggande vikt i arbetet för fred och

utveckling i världen och begär därför en klargörande

utredning om innehav och försäljning av illegala

lätta vapen i Sverige och EU.

En översyn bör enligt den enskilda motionen

2003/04:U320 (mp) yrkandena 1 och 2 göras av hur

exportreglerna i fråga om lätta vapen kan göras mer

restriktiva, exempelvis genom införande av

ytterligare en krigsmaterielkategori, krigsmateriel

för närstrid, för vilken det bör gälla särskilt

restriktiva villkor för tillståndsgivning i samband

med export. Motionären efterlyser vidare utökad

information om export av lätta vapen i regeringens

skrivelse.

Utskottets överväganden

På exportkontrollområdet har det internationella

samarbetet successivt ökat i omfattning, vilket

utskottet återkommer till nedan.

Inom FN-systemets ram har man under de senaste

åren intensifierat ansträngningarna att förebygga

och bekämpa destabiliserande ansamlingar och

okontrollerad spridning av lätta vapen. Utskottet

ser positivt på att det under 2004 inleds

förhandlingar inom ramen för FN i syfte att

åstadkomma ett internationellt instrument för

märkning och spårning av lätta vapen.

Förhandlingarna väntas bli avslutade under 2005.

I betänkande 2003/04:UU3 har utskottet framhållit

sitt stöd för Sveriges aktiva arbete för att

genomföra FN:s handlingsprogram från 2001 mot

illegal handel med lätta vapen, vilket bl.a. handlar

om att stärka regler för exportkontroll. Sverige

prioriterar vidare, som utskottet framhöll i

betänkandet, frågor som har direkt koppling till

konsolidering av fred och utveckling, bl.a. stöd

till avväpning av f.d. soldater, inklusive

barnsoldater, och återintegrering av soldater i

samhället.

Också tidigare har utskottet, senast i betänkande

2002/03:UU9, vid ett flertal tillfällen behandlat

motionsyrkanden om lätta vapen med likartad innebörd

som ovan och redovisat sin syn på behovet av

förbättrad kontroll samt ökad öppenhet och

transparens i vapenhandeln. Som ett led i åtgärderna

för ökad öppenhet anser utskottet att regeringen bör

undersöka möjligheterna att i den årliga skrivelsen

om exportkontroll utöka informationen om handeln med

lätta vapen.

I detta sammanhang kan utskottet upplysningsvis

nämna att det inom Justitiedepartementet för

närvarande genomförs en omfattande översyn av

vapenlagstiftningen. De uppdrag som ingår i

översynsarbetet har redovisats i justitieutskottets

betänkande 2003/04:JuU15. Ett av uppdragen

(Ju2003/10202/P), vilket kommer att redovisas under

år 2004, avser en översyn av åtgärder främst för att

förhindra spridning av illegala vapen m.m. I

anslutning till det aktuella uppdraget anförs att

det i vissa delar är oklart om lagstiftningen

uppfyller kraven i FN:s s.k. vapenprotokoll. I

översynen ingår bl.a. att överväga om alla

skjutvapen som förs in eller ut ur landet skall

registreras.

Avslutningsvis vill utskottet i fråga om lätta

vapen peka på en av de frågor som ställs i

direktiven till utredningen om översyn av

krigsmateriellagstiftningen och som kan ha bäring på

bl.a. frågan om spridning av sådana vapen: Hur kan

Sverige bäst verka, nationellt såväl som

internationellt, för att förhindra och motverka att

den legitima vapenhandeln förvandlas till ett

instrument i händerna på den internationella

terrorismen, alternativt gynnar profittänkande hos

illegala aktörer eller ljusskygga regimer?

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2002/03:U280 (kd)

yrkande 5, 2003/04:U320 (mp) yrkandena 1 och 2 och

2003/04:U350 (kd) yrkande 3.

Europeiska exportkontrollregler och

internationellt samarbete

Skrivelsen

EU:s uppförandekod för vapenexport, vilken i sin

helhet återges i en bilaga till skrivelsen, antogs i

sin nuvarande utformning 1998. Den innehåller

gemensamma kriterier för export av krigsmateriel som

skall tillämpas vid den nationella prövningen av

exportansökningar. Till koden hör en förteckning

över de produkter som skall kontrolleras i enlighet

med densamma. Koden representerar en minsta gemensam

nämnare inom EU på exportkontrollområdet och hindrar

inte enskilda medlemsstater från att föra en mer

restriktiv politik.

Enligt kodens tillämpningsbestämmelser skall

medlemsstaterna utbyta underrättelser om avslag

(eng. denials), dvs. i huvudfallet avslag på

ansökningar om exporttillstånd. Om en annan

medlemsstat överväger att bevilja tillstånd för en i

huvudsak identisk transaktion skall konsultationer

genomföras innan tillstånd kan beviljas. Den

konsulterande medlemsstaten skall även lämna

information om sitt beslut till den stat som

avslagit en ansökan om exporttillstånd. Utbytet av

underrättelser om avslag och konsultationerna kring

underrättelserna gör att exportpolitiken inom EU

blir öppnare och mer enhetlig. Konsultationerna

leder till en mer gemensam syn på olika

exportdestinationer, och genom att medlemsländerna

informerar varandra om de exportaffärer som nekas

minskar risken att exportkontrollen skall

undergrävas genom att något annat medlemsland

beviljar exporten. I skrivelsen återfinns vissa

uppgifter om underrättelser om avslag.

Det faktum att export till ett visst mottagarland

nekats i ett fall innebär inte att landet inte kan

komma i fråga för svensk export. Den svenska

exportkontrollen tillämpar inte ett system med

landlistor, dvs. fasta listor över godkända

respektive icke godkända mottagarländer. Varje

enskild utförselansökan prövas individuellt från

fall till fall mot de riktlinjer som regeringen

fastställt för krigsmaterielexporten.

I rådsarbetsgruppen COARM (Council Working Party

on Conventional Arms Exports) diskuterar de 15

medlemsstaterna regelbundet uppförandekodens

tillämpning, utbyter information om synen på

exportdestinationer och utarbetar gemensamma

riktlinjer för medlemsstaternas nationella

regelsystem för exportkontroll. En redogörelse för

detta arbete, överenskommelser som har träffats och

statistik över medlemsstaternas export av

krigsmateriel, publiceras i en årlig rapport.

I juni 2003 antog rådet en gemensam ståndpunkt om

kontrollen av s.k. förmedling (eng. brokering) av

vapen, vilket innebär att licensiering av

förmedlingsverksamhet skall inkluderas i de

nationella regelsystemen. Vidare har en ny gemensam

militär lista antagits och publicerats och en

gemensam användarhandbok tagits fram som utarbetats

för att underlätta tillämpningen av koden. En

fördjupad dialog med EU:s blivande medlemsländer har

också ägt rum under 2003, och ett antal i skrivelsen

angivna prioriteringar för verksamheten i

rådsarbetsgruppen COARM under 2004 har

identifierats.

Motioner

Moderaterna framhåller i partimotion 2003/04:U256

(m) yrkande 11 att exportberoendet i delar av

försvarsindustrin redan i dag är mycket högt och kan

komma att öka ytterligare. Därför behövs gemensamma

EU-regler för export av försvarsmateriel till tredje

land. Sverige måste vara pådrivande i detta arbete

så att det leder till gemensamma regler för export

av krigsmateriel och strategiska produkter, vilka i

snabbt ökande grad utvecklas och produceras

gemensamt i flera länder. Enligt yrkande 10

förespråkar Moderaterna en europeisk funktion för

samarbete om upphandling av krigsmateriel.

Kristdemokraterna anför i partimotion 2003/04:U348

(kd) yrkande 31 att EU:s roll som tung

samverkanspartner till utvecklingsländerna ställer

ökade krav på återhållsamhet i unionens vapenexport.

EU:s uppförandekod för vapenexport har haft

betydelse, men saknar tvångselement och är därmed

enligt Kristdemokraterna ett trubbigt verktyg.

Sverige bör enligt motionen arbeta för en ökad

harmonisering av reglerna för krigsmaterielexport

som ett led i åtgärder för att tillföra EU:s

utrikespolitik en tydligare moralisk dimension.

Vänsterpartiet förespråkar i kommittémotion

2003/04:U22 (v) yrkande 1 att EU:s uppförandekod för

vapenexport ges en högre status än i dag då den

endast utgör en rekommendation till medlemsländerna.

Koden bör enligt yrkande 2 vara mer restriktiv

eftersom det tolkningsutrymme som finns i denna

leder till en benägenhet hos medlemsstater med en

restriktiv krigsmaterielpolitik att i praktiken

luckra upp sina regler. Om arbetet med en

uppförandekod skall vara framgångsrikt måste koden

ange minimikrav när det gäller restriktiviteten i

krigsmaterielexporten så att de EU-medlemsstater som

eftersträvar ännu större återhållsamhet skall kunna

genomföra sådana regler, framhåller Vänsterpartiet i

yrkande 3.

I partimotion 2003/04:Sf257 (v) yrkande 2 föreslår

Vänsterpartiet att Sverige i FN skall ta initiativ

till en konferens med uppgift att påbörja

utarbetandet av ett internationellt fördrag om

restriktioner beträffande vapenexport och

vapenhandel. Fördraget bör utformas i enlighet med

förslag från Amnesty International i mars 2003 i

rapporten A Catalogue of Failures: G 8 Arms Exports

and Human Rights Violations.

Sverige bör enligt den enskilda motionen

2003/04:U274 (c) yrkande 4 inom EU verka för

gemensamma och restriktiva minimiregler för

vapenexport liksom för ökad insyn och effektiv

kontroll av regelefterlevnaden.

I den enskilda motionen 2003/04:U24 (mp) yrkande 8

begärs att regeringen skall verka för en entydig och

restriktiv tolkning av EU:s uppförandekod för

vapenexport. I dag tolkas uppförandekoden enligt

motionärerna på helt skilda sätt i olika

medlemsstater, beroende på styrkeförhållandet mellan

vapenindustri och folkvalda politiker.

Sverige bör enligt den enskilda motionen

2003/04:U319 (mp) yrkandena 1 och 2 ställa sig bakom

det utkast till en internationell konvention för en

ansvarsfull vapenexport, Framework convention on

international arms transfers, som stöds av bl.a.

Amnesty International, Oxfam och Saferworld. Den

föreslagna konventionen innehåller krav på att

vapenexport inte får kränka mänskliga rättigheter

och internationell lag samt att exporten inte får ha

en negativ effekt på hållbar utveckling, fred och

säkerhet. Motionären förespråkar också att Sverige

verkar för ett strikt och korrekt genomförande av

nationella och internationella riktlinjer och andra

överenskommelser avseende krigsmateriel.

Utskottets överväganden

Utskottet noterar med tillfredsställelse att

samtliga motioner som rör frågor om europeisk

exportkontroll beträffande krigsmateriel har en

positiv grundsyn på behovet av europeiskt samarbete

när det gäller kontroll av krigsmaterielexport.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet

vill enligt sina parti- och kommittémotioner

förstärka samarbetet, låt vara med olika

utgångspunkter och med varierande inriktning.

Detsamma gäller de enskilda motionärerna från

Centerpartiet och Miljöpartiet.

De internationella politiska förändringarna i

Europa och omvärlden, liksom det svenska EU-

medlemskapet, har lett till att en politik har

formulerats som tar större hänsyn till de ömsesidiga

beroendeförhållanden som växer fram i takt med

Sveriges internationella åtaganden och i enlighet

med våra nationella intressen. Detta slås fast i

direktiven till utredningen om översyn av

krigsmateriellagstiftningen där det också

konstateras att det internationella samarbetet har

medfört större möjligheter att påverka och att

åstadkomma ett ansvarsfullt agerande från flera

stater, genom bl.a. ökad samsyn, större tydlighet

och öppenhet, konvergerande praxis och

avtalsbindningar. Utredaren skall mot denna bakgrund

undersöka hur regeringens målsättning att verka för

största möjliga öppenhet och tydlighet ytterligare

skulle kunna främjas. Utskottet välkomnar att det

görs en systematisk genomgång med denna inriktning.

I fråga om EU:s uppförandekod för vapenexport har

utskottet i betänkande 2003/04:UU3 betonat att det

finns ett värde i att verka för att denna

vidareutvecklas. Utskottet fann det också angeläget

att i arbetet med koden verka för, vilket utskottet

inhämtat att regeringen gör, att en samsyn uppnås

mellan EU-länderna avseende hur mänskliga

rättigheter och utvecklingsfrågor i mottagarländerna

kan uppmärksammas vid export av krigsmateriel.

Från Utrikesdepartementet har utskottet erfarit

att ministerrådets arbetsgrupp COARM, vilken nämnts

ovan, för närvarande bedriver ett arbete för att

vidareutveckla uppförandekoden på två områden. Det

gäller dels revision av koden, dels frågan om en

metod för tolkning av kodens kriterier. Syftet med

vidareutvecklingen är detsamma som när koden från

början skapades, dvs. att uppnå en ökad konvergens

mellan medlemsländerna i deras

exportkontrollpolitik. Dessutom diskuteras

möjligheterna att ge koden högre status och därmed

ökad tyngd i medlemsstaternas beslutsfattande.

I fråga om revision av koden kommer under 2004 en

mer omfattande genomgång att göras av denna.

Revisionen tar sikte på att i koden införliva sådana

överenskommelser som gjorts mellan länderna inom

exportkontrollområdet, men som ännu inte finns med

där. Diverse praktiska, operativa justeringar kommer

också att göras för att öka överensstämmelsen mellan

koden och andra internationella instrument.

Revisionen behandlar däremot inte kriterierna i

koden, varken vad gäller deras ordalydelse eller hur

de skall tolkas.

Vad avser en gemensam metod för tolkning och

tillämpning av kodens kriterier har under det

irländska ordförandeskapet i ministerrådet första

halvåret 2004 ett arbete påbörjats för att undersöka

om det finns förutsättningar för att hitta en

gemensam metod för tolkning och tillämpning av

kodens kriterier. Detta arbete har initierats av

Sverige och Storbritannien. En underarbetsgrupp har

tillsatts som har börjat med att försöka hitta en

gemensam syn på kodens åttonde kriterium, ofta

benämnt utvecklingskriteriet. Om en överenskommelse

kan nås i COARM om ett sådant gemensamt synsätt

förutses arbetet fortsätta med övriga kriterier.

Från Utrikesdepartementets sida framhålls att

gemensamma metoder för att tolka och tillämpa

uppförandekoden inte kommer att frånta länderna

deras nationella beslutanderätt vad avser utfärdande

av exportlicenser för krigsmateriel. Det skulle

däremot leda till större överensstämmelse mellan

medlemsstaterna i tillämpningen av kriterierna i

uppförandekoden.

I COARM diskuteras också, som nämnts,

möjligheterna att och konsekvenserna av att

förstärka uppförandekodens status så att

medlemsstaterna blir politiskt tydligare bundna av

bestämmelserna där.

I anslutning till vad som här redovisats om

pågående arbete med att utveckla uppförandekoden

vill utskottet framhålla att utredaren av den

svenska krigsmateriellagstiftningen skall undersöka

möjligheterna att integrera kodens kriterier med de

nationella, svenska, riktlinjerna.

I fråga om de i detta sammanhang aktuella

motionsförslagen vill utskottet utöver vad som

anförts hänvisa till tidigare ställningstaganden i

likartade eller motsvarande frågor, däribland i

betänkandena 2001/02:UU11 och 2002/03:UU9. Här kan

särskilt nämnas att utskottet i det sistnämnda

betänkandet betonade att det fäster fortsatt största

vikt vid att kunna vidmakthålla en restriktiv

nationell exportpolitik och att den nationella

beslutanderätten på detta område bör bestå.

Utskottet noterar därför med tillfredsställelse att

en utgångspunkt för arbetet i översynen av

krigsmateriellagstiftningen är att exportkontrollen

också fortsättningsvis skall ske efter nationella

överväganden genom nationella beslut, men att det

där även skall finnas plats för ett hänsynstagande

till det tilltagande samarbetet över gränserna i

Europa. En annan utgångspunkt är att den svenska

traditionellt restriktiva synen på export av

krigsmateriel skall upprätthållas.

När det gäller motionsförslaget om en europeisk

funktion för samarbete om upphandling av

krigsmateriel vill utskottet anföra följande.

Europeiska rådet slog i Thessaloniki i juni 2003

fast att åtgärder skulle vidtas för att under 2004

inrätta ett mellanstatligt organ för utveckling av

försvarsresurser, forskning, anskaffning och

försvarsmateriel. Samtliga medlemsstater inklusive

Sverige stod bakom detta ställningstagande.

Det europeiska konventets förslag om inrättande av

en europeisk byrå för försvarsmateriel, forskning

och militära resurser behandlades den 12 november

2003 i det sammansatta konstitutions- och

utrikesutskottets betänkande 2003/04:KUU1. Det

sammansatta utskottet delade regeringens respektive

försvarsutskottets uppfattning (yttr. 2003/04:FöU1y)

att medlemsstaterna, genom att på frivillighetens

grund samordna visst kapacitetsarbete i en

försvarsmaterielbyrå, sannolikt kan förbättra sina

egna resurser sammantaget och därmed uppnå större

kostnadseffektivitet. I utskottsbehandlingen

underströks emellertid betydelsen av att Sveriges

bi- och multilaterala försvarssamarbete kan

fortsätta, t.ex. inom ramen för det s.k.

sexnationssamarbetet samt med de nordiska länderna,

vilket riksdagen redan hade ställt sig bakom. Det

sågs också som angeläget att Sverige kan fortsätta

sitt samarbete med USA och andra länder utanför

Europa. Regeringens utgångspunkt att byråns närmare

uppgifter m.m. inte bör detaljregleras i fördraget

tillstyrktes i utskottsbehandlingen. Riksdagen

beslutade i enlighet med det sammansatta utskottets

förslag (rskr. 2003/04:57).

Syftet med den europeiska kapacitets- och

försvarsmaterielbyrån (EDA), som kommer att stå

under rådets myndighet och vara öppen för deltagande

av alla medlemsstater, är enligt ett enhälligt

beslut av rådet (GAERC) den 17 november 2003 att

- utveckla militär förmåga på

krishanteringsområdet,

-

- främja och utveckla europeiskt

materielsamarbete,

-

- stärka den europeiska försvarsindustriella och

teknologiska basen,

-

- skapa en konkurrenskraftig europeisk marknad

för försvarsmateriel samt

-

- främja forskning - i samverkan med

Gemenskapens forskningsaktiviteter när det

lämpligen kan ske - i syfte att uppnå

ledarställning på strategiska teknologiområden

för framtida förmåga inom försvar och säkerhet

och för att därigenom stärka de europeiska

industriella möjligheterna på detta område.

-

Utskottet har erfarit att en särskild grupp, Agency

Establishment Team, som under ministerrådet

förbereder inrättandet av byrån, senast den 30 april

2004 skall redovisa förslag om finansiella,

juridiska och administrativa frågor avseende

inrättandet av byrån. Förslaget skall också omfatta

frågor om bl.a. struktur och organisation liksom ett

utkast till operationellt program avseende militär

förmågeutveckling, materielsamarbete, stärkandet av

den försvarsindustriella och teknologiska basen,

skapandet av en konkurrenskraftig europeisk marknad

för försvarsmateriel och främjandet av forskning

samt en närmare tidtabell och beskrivning för

inrättandet av byrån.

I detta sammanhang kan utskottet också nämna att

en grönbok om gemensam europeisk upphandling av

försvarsmateriel för närvarande utarbetas inom

kommissionen. Utskottet förutsätter att grönboken på

sedvanligt sätt kommer att bli föremål för en bred

debatt och ett öppet remissförfarande.

Som framgått förespråkas i en motion att Sverige

skall initiera en konferens för att påbörja arbetet

med ett internationellt fördrag om restriktioner mot

vapenhandel och i en annan motion att Sverige skall

ställa sig bakom utkastet till en internationell

konvention för en ansvarsfull vapenexport, Framework

convention on international arms transfers.

När det gäller den sistnämnda motionen konstaterar

utskottet att frågeställningen den 15 oktober 2003

belystes av statsrådet Gunnar Lund i ett svar på

fråga 2003/04:63 i riksdagen. Enligt statsrådet Lund

delar regeringen den målsättning som kommer till

uttryck i förslaget till konvention, liksom de

principer om begränsning av export av krigsmateriel

som lyfts fram. Av svaret framgår också att

regeringen bedömer att det mest realistiska sättet

att fortsätta det inledda arbetet är att driva de

aktuella frågorna inom olika forum i FN-systemet,

inom exportkontrollregimen Wassenaar och i EU-

samarbetet i former som närmare beskrivs i det

skriftliga svaret. Samtidigt understryker regeringen

den viktiga roll som initiativtagarna till Framework

convention spelar genom att skapa offentlig debatt

och utöva påtryckningar på regeringar och

internationella organisationer för att stärka

existerande regelverk. Utskottet delar den

uppfattning som framförts i det skriftliga svaret

och vill, i fråga om ett svenskt initiativ till

fördrag om kontroll av vapenhandel, framhålla vikten

av att Sverige engagerat och målmedvetet fortsätter

att verka för största möjliga öppenhet och tydlighet

i det internationella samarbetet rörande

vapenexport. Utskottet välkomnar, som framgått, att

de närmare formerna för detta nu utreds.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2003/04:U22 (v)

yrkandena 1-3, 2003/04:U24 (mp) yrkande 8,

2003/04:U256 (m) yrkandena 10 och 11, 2003/04:U274

(c) yrkande 4, 2003/04:U319 (mp) yrkandena 1 och 2,

2003/04:U348 (kd) yrkande 31 och 2003/04:Sf257 (v)

yrkande 2.

Konsekvensanalyser

Motion

I den enskilda motionen 2003/04:U24 (mp) yrkandena 1

och 2 hävdas att militära utvecklingsprojekt nästan

undantagslöst förutsätter vapenexport i ett senare

skede för att projektet skall gå ihop ekonomiskt.

Det görs dock aldrig någon analys av hur stor

vapenexport som erfordras eller av vilka köparna kan

tänkas vara. Sådana konsekvensanalyser borde göras,

anser motionärerna.

I motionen tas också upp sysselsättningseffekterna

av militär produktion. Motionärerna menar att den

genom att vara högteknologisk och extremt

kapitalintensiv ger förhållandevis få

arbetstillfällen till mycket höga kostnader. Om

motsvarande skattemedel skulle satsas inom i stort

sett vilken annan sektor som helst skulle betydligt

fler arbetstillfällen skapas. Motionärerna anser att

den militära sektorn och vapenexporten på detta sätt

bidrar till arbetslöshet och begär i yrkande 3 att

det i samband med varje vapenexportaffär görs en

analys av hur många arbetstillfällen i Sverige som

troligtvis kommer att gå förlorade. Motionärerna

begär i yrkande 4 offentliggörande av innehållet i

varje motköpsaffär som görs i samband med

vapenexport.

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis slå fast att det finns

en rad försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiska

skäl för att upprätthålla en inhemsk

försvarsindustriell förmåga. I anslutning till bl.a.

försvarspolitiska beslut har understrukits

betydelsen av att vi i Sverige inom utvalda områden

behåller försvarspolitiskt viktig kompetens inom

industrin för att dels bidra till en säker

materielförsörjning, dels upprätthålla förmågan till

långsiktig utveckling inom försvarsindustrin.

Inom Försvarsberedningen förbereds för närvarande

en rapport som beräknas bli publicerad den 1 juni

2004. Där kommer beredningen att presentera sin syn

på ett antal säkerhets- och försvarspolitiska

frågor, däribland det framtida personal- och

materielbehovet inom försvaret. Som underlag för

Försvarsberedningens ställningstaganden har

Försvarsmakten den 28 februari 2004 till regeringen

överlämnat underlag som bl.a. innefattar

konsekvensbeskrivningar av fyra alternativa nivåer

på den framtida försvarsbudgeten. Samtliga

alternativ innebär enligt den bedömning som gjorts i

rapporten betydande konsekvenser såväl när det

gäller försvarets framtida insatsorganisation som i

fråga om personal- och materielbehov. Den 30 april

2004 skall Försvarsmakten överlämna kompletterande

underlag för det kommande försvarsbeslutet till

regeringen. I september 2004 avser regeringen att

överlämna en proposition till riksdagen med förslag

till nytt försvarsbeslut för perioden 2005-2007.

Utskottet konstaterar mot denna bakgrund att

effekterna för svensk försvarsindustri kan komma att

bli stora till följd av det beredningsarbete som nu

pågår. När det gäller sysselsättningseffekter och

svensk militär produktion vill utskottet peka på att

Försvarsberedningen i sin rapport (Ds 2003:34) Vårt

militära försvar - vilja och vägval hävdat att

utgångspunkten för materielförsörjningen är

Försvarsmaktens operativa behov nationellt och

internationellt i olika tidsperspektiv.

När det gäller frågan om analyser av

sysselsättningseffekter av vapenexportaffärer är

utskottet tveksamt till möjligheterna att kunna

uppskatta hur många arbetstillfällen som eventuellt

skulle kunna gå förlorade i en helt annan bransch

till följd av en exportorder rörande krigsmateriel.

Av motionen framgår inte heller vem som skulle

genomföra en sådan analys och i vilket skede den

skulle utföras.

I fråga om s.k. motköpsaffärer bedömer utskottet

att sådana frågor blir behandlade inom ramen för den

materielförsörjningsstrategi som har aviserats.

Något uttalande om motköpsaffärer från riksdagens

sida behövs därför inte.

Med hänvisning till pågående beredningsarbete och

vad som i övrigt anförts ovan anser utskottet att de

frågor som motionen väckt är besvarade och avstyrker

därmed motion 2003/04:U24 (mp) yrkandena 1-4.

Avslutningsvis föreslår utskottet att regeringens

skrivelse 2003/04:114 Strategisk exportkontroll 2003

- Krigsmateriel och produkter med dubbla

användningsområden läggs till handlingarna.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i respektive reservation.

1. Utredningsarbete (punkt 1) (kd)

av Holger Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:U23 och avslår motionerna

2003/04:U22 yrkandena 4-6, 2003/04:U24 yrkandena

5-7, 2003/04:U274 yrkandena 3 och 5 samt

2003/04:U293.

Ställningstagande

Två utgångspunkter skall gälla för bedömningen av

den svenska vapenproduktionen och exporten. För det

första skall Sverige, som en följd av försvarets

uppgifter, ha en inhemsk försvarsindustri. Detta

förutsätter viss export. För det andra skall svensk

vapenexport omgärdas av noggrann kontroll och

begränsas och endast gå till demokratiska stater.

Export skall inte gå till offensivt krigförande

länder, till stater där det förekommer systematiska

kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller till

fattiga länder där vapenexporten hindrar utveckling.

De regler som omgärdar den svenska exporten av

vapen och produkter med flera användningsområden är

koncisa. Däremot tolkas regelverket flexibelt och

det finns en risk för att regeringen kontinuerligt

tänjer på MR-kriterierna, dvs. de kriterier som

anger när tillstånd till vapenexport med hänsyn till

den aktuella statens respekt för mänskliga

rättigheter kan beviljas eller inte beviljas.

Direktivet för utredningen om Sveriges

krigsmateriellagstiftning bör mot denna bakgrund

kompletteras så att översynen innefattar en noggrann

utvärdering av exporten med hänsyn till

möjligheterna att förverkliga målen för den svenska

politiken för global utveckling samt resulterar i

att de s.k. MR-kriterierna tillämpas med strikt

konsekvens.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan

framförs. Förslaget lämnas med anledning av

motion 2003/04:U23.

2. Utredningsarbete (punkt 1) (v)

av Alice Åström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:U22 yrkandena 4-6 och

avslår motionerna 2003/04:U23, 2003/04:U24 yrkandena

5-7, 2003/04:U274 yrkandena 3 och 5 och

2003/04:U293.

Ställningstagande

Under det gångna året har krigsmateriel för ett

sammanlagt värde av mer än 1,2 miljarder kronor

sålts till de länder som i Irak deltagit i ett krig

som stred mot internationell lag.

Bara fem veckor före Irakkrigets utbrott fick

Storbritannien av Sverige låna fyra

radaranläggningar av typen Arthur, hämtade ur den

svenska försvarsmaktens förråd. Anläggningarna

används för att snabbt lokalisera fientligt

artilleri. Detta skedde trots att det innan

Irakkriget bröt ut torde ha stått utom allt tvivel

för omvärlden att faran för krig var överhängande

och att risken var stor att USA och dess allierade

skulle gå till anfall utan en FN-sanktion.

Att exporten och utlåningen fortsatte i denna

situation står i tydlig motsättning till vad som

anges i regeringens skrivelse (skr. 2003/04:114

s. 10) om att "tillstånd till export inte bör ges

till stat som befinner sig i väpnad konflikt med

annan stat, en stat som är invecklad i

internationell konflikt som kan befaras leda till

väpnad konflikt eller en stat som har inre väpnade

oroligheter".

Den myndighet som har att hantera frågor om

krigsmaterielexport, Inspektionen för strategiska

produkter (ISP), hänsköt emellertid inte frågan om

export av Arthuranläggningarna till regeringen för

avgörande, trots de många betydelsefulla och

delikata komplikationer av principiell art som

förelåg.

I nu gällande instruktion för ISP står det inte,

som det tidigare gjorde, att ISP i principiella

frågor bör överlämna frågan till regeringen. Det

står i stället att myndigheten skall överlämna

frågan till regeringen, vilket alltså inte skett i

det aktuella fallet. Detta beror antingen på att ISP

inte observerat förändringen i instruktionen, på att

man varit för valhänt i hanteringen av frågan eller

på att myndigheten inte ansett exporten av

Arthuranläggningarna vara av principiell vikt och

därför inte ansett sig behöva överlämna frågan om

dem till regeringen för avgörande.

Vid det sistnämnda alternativet blir frågan: Vad

är av principiell vikt? Och vem avgör det? Svaret är

uppenbarligen att ISP också i ytterligt politiskt

känsliga situationer får avgöra vad som är

principiellt viktigt eller inte. I slutändan är det

alltså tjänstemän vid ISP som styr den svenska

krigsmaterielpolitiken, inte politiska instanser.

Detta är otillfredsställande eftersom det innebär

att det, trots att Exportkontrollrådet inrättats,

inte finns någon politiskt ansvarig för detta

viktiga område i svensk utrikespolitik.

Mot denna bakgrund bör utredningen om

krigsmateriellagstiftningen få tilläggsdirektiv om

att bringa klarhet i vad som är av principiell vikt

och vem som avgör det liksom om det politiska

ansvaret för svensk krigsmaterielexport.

Dubbelmoral har länge kännetecknat svensk politik

rörande krigsmaterielexport. Av regeringsskrivelsen

framgår att Sverige exporterar krigsmateriel till en

rad länder där det begås brott mot mänskliga

rättigheter: USA, Brasilien, Förenade Arabemiraten,

Indien, Indonesien, Malaysia, Mexiko, Oman,

Pakistan, Ryssland, Saudiarabien, Singapore,

Thailand, Tunisien och Turkiet. Detta sker trots att

regeringen i sin skrivelse förklarar att

"förekomsten av kränkningar av de mänskliga

rättigheterna tidigare endast behövde beaktas om

materielen i sig kunde användas för att kränka

mänskliga rättigheter. I detta avseende skiljer sig

Sverige från vissa andra EU-länder." Verkligheten

visar att så inte är fallet.

Samstämmighet måste upprättas mellan den svenska

politiken för global utveckling och politiken för

krigsmaterielexport. Likaså bör ett

demokratikriterium införas i ett framtida förbättrat

regelverk för den svenska krigsmaterielexporten. För

detta behövs ett tilläggsdirektiv till utredningen

om krigsmateriellagstiftningen.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U22

yrkandena 4-6.

3. Utredningsarbete (punkt 1) (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:U24 yrkandena 5-7 och

avslår motionerna 2003/04:U22 yrkandena 4-6,

2003/04:U23, 2003/04:U274 yrkandena 3 och 5 och

2003/04:U293.

Ställningstagande

Svensk export av vapen till länder med stor

fattigdom måste föregås av en problematiserande och

systematisk granskning av de risker som export till

sådana länder innebär i fråga om främjande av de

mänskliga rättigheterna och bekämpande av fattigdom

utifrån de fattiga människornas situation. Om det

finns en risk för att svensk vapenexport försvårar

främjandet av de mänskliga rättigheterna och

fattigdomsbekämpningen skall export inte tillåtas.

Fattigdomsbekämpningen skall ha större tyngd än

vapenindustrins vinstintresse.

Sverige har exporterat krigsmaterial för strid

till länder som exempelvis Indien och Pakistan,

vilka är involverade i en av världens farligaste

konflikter, Sydafrika, som har i runda tal fem

miljoner hivsmittade invånare och Turkiet, ett land

som både är i väpnad konflikt med delar av sin

befolkning och som dessutom kritiseras för brott mot

de mänskliga rättigheterna. Förra året pågick även

vapenhandel med USA och Storbritannien, trots att

Irakkriget var en realitet. I framtiden måste

Sverige ta en ledande roll för nedrustning då

rustning leder till konflikter och i grunden står i

motsatsställning till såväl arbetet för att uppnå

FN:s millenniemål och främjandet av de mänskliga

rättigheterna som till den svenska politiken för

global utveckling.

Det är uppenbart att det finns brister när det

gäller de svenska myndigheternas förmåga att hantera

målkonflikterna i vapenexportpolitiken, trots att

Sverige i förhållande till landets storlek är en av

världens ledande vapenexportörer. Sveriges framtida

ledande roll när det gäller nedrustning bör avse

inte bara massförstörelsevapen och lätta vapen utan

även konventionella vapen som luftvärn och

attackflygplan. Svenska exportbehov kan inte

överflygla fattiga länders behov av hållbar och

rättvis utveckling när det i stället borde råda

samstämmighet mellan målen för den svenska politiken

för global utveckling och politiken avseende

krigsmaterielexport. Det är hög tid för en sådan

kursändring.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U24

yrkandena 5-7.

4. Regeltillämpning m.m. (punkt 2) (v)

av Alice Åström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:U22 yrkande 7 och

2003/04:Sf257 yrkande 1 samt avslår motionerna

2003/04:U264 yrkande 2 och 2003/04:N331 yrkande 4.

Ställningstagande

I den statistik som redovisas av regeringen i den

årliga skrivelsen om krigsmaterielexport skiljer man

på Krigsmateriel för strid och Övrig krigsmateriel.

Kategorierna definieras på följande sätt:

"Krigsmateriel för strid är materiel med

förstörelsebringande verkan inklusive sikten för

sådana materiel samt materiel för eldledning", medan

Övrig krigsmateriel anges vara "delar och

komponenter till krigsmateriel för strid samt

materiel som ej har direkt förstörelsebringande

verkan i en stridssituation".

Formuleringen ger sken av att Övrig krigsmateriel

är mindre förstörelsebringande än Krigsmateriel för

strid. Så är det knappast i verkligheten. En

stridsvagn utan fungerande kanonrör är lika oduglig

som en bil utan hjul. Men kanonröret ensamt är

ofarligt så länge det inte monterats på

stridsvagnen.

Uppdelningen i de ovannämnda materielkategorierna

är illusorisk, förvirrande och ger starkt intryck av

inkonsekvens. Till detta kommer att bestämmelserna

när det gäller export av Övrig krigsmateriel är

mindre restriktiva än de som gäller för

Krigsmateriel för strid. Om man ändrar rubriceringen

från Krigsmateriel för strid till Övrig

krigsmateriel gäller inte längre de hårdare

restriktionerna. Enligt pressuppgifter kan affärer

med övrig krigsmateriel glida över i affärer med

krigsmateriel för strid utan större politisk debatt.

Så har exempelvis skett i fråga om export till

Förenade Arabemiraten, ett land som kritiserats hårt

av UD.

För att undvika den här typen av missförstånd och

möjligheten att manipulera med kategoriseringen bör

de regler som gäller för Krigsmateriel för strid

också gälla för Övrig krigsmateriel.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motionerna

2003/04:U22 yrkande 7 och 2003/04:Sf257 yrkande 1.

5. Regeltillämpning m.m. (punkt 2) (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:N331 yrkande 4 och avslår

motionerna 2003/04:U22 yrkande 7, 2003/04:U264

yrkande 2 och 2003/04:Sf257 yrkande 1.

Ställningstagande

När företag exporterar eller etablerar sig utomlands

kan de få stöd av svenska staten genom

exportkreditgarantier - oavsett om produkten eller

verksamheten bidrar till eller motverkar en hållbar

utveckling. Svenska staten backar på detta sätt

ibland upp skadlig verksamhet i andra länder med

svenska skattepengar som säkerhet. Det ställs varken

några bindande miljökrav eller tas någon hänsyn till

om skuldbördan ökar för redan skuldsatta länder.

Inte heller görs någon analys av om exportkrediterna

bidrar till eller motverkar uppfyllandet av

millennieutvecklingsmålen med deras inriktning på

att utrota fattigdom och hunger.

Exportkreditgivningen bör integreras i den nya

samlade svenska politiken för global utveckling. Som

en konsekvens av detta bör exportkrediter via

Exportkreditnämnden inte kunna lämnas för export av

krigsmateriel.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion

2003/04:N331 yrkande 4.

6. Lätta vapen (punkt 3) (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:U320 yrkandena 1 och 2 och

avslår motionerna 2002/03:U280 yrkande 5 och

2003/04:U350 yrkande 3.

Ställningstagande

I den årliga krigsmaterielskrivelsen från regeringen

saknas numera en formulering som tidigare brukade

återfinnas där: "Sverige arbetar tillsammans med

andra länder för verkningsfulla åtgärder mot

spridningen och användningen av lätta vapen". I

stället står det i skrivelsen att lätta vapen spelar

en "mycket marginell roll i den svenska exporten".

Detta grundas på att Sverige under de två senaste

åren inte exporterat några finkalibriga militära

handeldvapen, den enligt regeringen viktigaste delen

av begreppet lätta vapen. Det finns dock anledning

att framhålla att Sverige exporterar bärbara

pansarvärnsvapen.

En översyn bör göras av hur exporten av lätta

vapen kan göras mer restriktiv, exempelvis genom

införande av ytterligare en krigsmaterielkategori,

Krigsmateriel för närstrid. Vidare bör informationen

utökas om exporten av lätta vapen i regeringens

årliga skrivelse om vapenexportkontrollen.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion

2003/04:U320 yrkandena 1 och 2.

7. Europeiska exportkontrollregler och

internationellt samarbete (punkt 4) (m)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Ewa Björling

(m) och Björn Hamilton (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:U256 yrkandena 10 och 11

och avslår motionerna 2003/04:U22 yrkandena 1-3,

2003/04:U24 yrkande 8, 2003/04:U274 yrkande 4,

2003/04:U319 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U348 yrkande

31 och 2003/04:Sf257 yrkande 2.

Ställningstagande

Sverige måste driva på utvecklingen av det pågående

samarbetet inom bl.a. EU så att detta leder till

gemensamma regler för export av krigsmateriel och

strategiska produkter, vilka i snabbt ökande grad

utvecklas och produceras gemensamt i flera länder.

EU:s uppförandekod för vapenexport utgör ett

första steg på vägen mot gemensamma

exportkontrollregler inom unionen. Nästa steg, att

utveckla verkligt gemensamma exportregler, kommer

att ta åtskilliga år. Arbetet med detta måste

inledas redan nu liksom arbetet med att bygga upp en

för EU-länderna gemensam myndighet för tillsyn och

export av krigsmateriel och strategiska produkter.

Det pågående mellanstatliga samarbetet inom

försvarsmaterielområdet är värdefullt och bör

fördjupas och utvidgas. Därför välkomnar vi även en

europeisk funktion för samarbete om upphandling av

krigsmateriel.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion

2003/04:U256 yrkandena 10 och 11.

8. Europeiska exportkontrollregler och

internationellt samarbete (punkt 4) (kd)

av Holger Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:U348 yrkande 31 och avslår

motionerna 2003/04:U22 yrkandena 1-3, 2003/04:U24

yrkande 8, 2003/04:U256 yrkandena 10 och 11,

2003/04:U274 yrkande 4, 2003/04:U319 yrkandena 1 och

2 och 2003/04:Sf257 yrkande 2.

Ställningstagande

EU bör som tung samverkanspartner till

utvecklingsländerna ställa ökade krav på att de

fattiga länderna minskar sina militära utgifter till

förmån för ökade sociala investeringar inom bl.a.

utbildning och hälso- och sjukvård. En sådan politik

ställer även ökade krav på återhållsamhet i EU:s

vapenexport. EU:s uppförandekod för vapenexport har

viss betydelse men saknar tvångselement och är

därmed ett trubbigt verktyg. Sverige bör, som ett

led i insatser för att tillföra EU:s utrikespolitik

en tydligare moralisk dimension, arbeta för en ökad

harmonisering inom unionen av reglerna för

krigsmaterielexport.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motion

2003/04:U348 yrkande 31.

9. Europeiska exportkontrollregler och

internationellt samarbete (punkt 4) (v)

av Alice Åström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:U22 yrkandena 1-3 och

2003/04:Sf257 yrkande 2 och avslår motionerna

2003/04:U24 yrkande 8, 2003/04:U256 yrkandena 10 och

11, 2003/04:U274 yrkande 4, 2003/04:U319 yrkandena 1

och 2 och 2003/04:U348 yrkande 31.

Ställningstagande

Inom EU har varje medlemsstat sina egna regler när

det gäller krigsmaterielexport. EU har dock en

uppförandekod för vapenexport. Vad som föreskrivs i

denna är emellertid svårtolkat och tänjbart och har

endast status av rekommendation. Uppförandekoden bör

därför ges en högre status än den har i dag.

En gemensam uppförandekod inom EU ger större

tolkningsmöjligheter och skapar en benägenhet att i

praktiken luckra upp de föreskrifter som gäller i

länder med en restriktiv krigsmaterielexportpolitik.

Uppförandekoden bör därför få en mer restriktiv

utformning än vad den har i dag och bör innehålla

minimikrav när det gäller restriktiviteten i

krigsmaterielexporten. De medlemsländer i EU som

eftersträvar en ännu större restriktivitet skall

kunna förverkliga detta för egen del.

När det gäller internationellt samarbete kring

kontroll av vapenhandel bör Sverige i FN initiera en

konferens som skall påbörja arbetet med att utforma

ett internationellt fördrag om restriktioner i

vapenexport och vapenhandel. Detta bör ske i

enlighet med ett förslag som lagts fram av Amnesty

International.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motionerna

2003/04:U22 yrkandena 1-3 och 2003/04:Sf257 yrkande

2.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

2003/04:114 Strategisk exportkontroll 2003 -

krigsmateriel och produkter med dubbla

användningsområden.

Följdmotioner

2003/04:U22 av Berit Jóhannesson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU:s

uppförandekod borde ges en högre status än att

endast utgöra en rekommendation för

medlemsländerna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU:s

uppförandekod bör vara än mer restriktiv än vad

den är i dag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU:s

uppförandekod skall utgöra minimikrav när det

gäller restriktiviteten i krigsmaterielexporten så

att länder inom EU som eftersträvar en ännu större

restriktivitet skall kunna förverkliga en sådan

för egen del.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

tilläggsdirektiv bör ges till den utredning som

arbetar med det svenska regelverket för

krigsmaterielexporten så att klarhet om vad som är

av principiell vikt och vem som avgör detta

skapas, på det att klarhet också skapas när det

gäller det politiska ansvaret för den svenska

krigsmaterielexporten.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

tilläggsdirektiv bör ges till utredningen om

regelverk för krigsmaterielexporten så att

utredningen också får till uppgift att utforma ett

regelverk som innebär koherens mellan

krigsmaterielexportpolitiken och

utvecklingspolitiken.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i

tilläggsdirektiv till den nu pågående utredningen

om regelverket för den svenska

krigsmaterielexporten ett demokratikriterium bör

ingå som en del i och precisering av uppgiften

"att ytterligare reglera olika former av

tillhandahållande av krigsmateriel".

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regelverket

för Krigsmateriel för strid också skall gälla

Övrig krigsmateriel.

2003/04:U23 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tilläggsdirektiv för att

samordna vapenexporten med den svenska politiken för

global utveckling.

2003/04:U24 av Lars Ångström och Lotta N Hedström

(mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att det görs

en analys av hur mycket vapenexport ett nytt

materielprojekt förutsätter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att det görs

en analys av vilka regimer som kan antas vara

möjliga köpare av ett nytt materielprojekt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att det i

samband med varje vapenexportaffär görs en analys

av hur många arbetstillfällen i Sverige som

troligtvis kommer att gå förlorade.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att innehållet

i varje motköpsaffär görs offentligt.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

fattigdomsutvecklingen vägs in i vapenexportbeslut

och då fattigdomsbekämpning försvåras genom

krigsmaterielexport denna sätts högre än

vapenindustrins vinstintresse.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att det

utvecklas tydliga kriterier för mänskliga

rättigheter för vapenexporten.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att riksdagens

riktlinjer skall gälla lika för alla stater.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att regeringen

verkar för en entydig och restriktiv tolkning av

EU:s code of conduct.

Motion från allmänna motionstiden

2002/03

2002/03:U280 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att få

vapenproduktion och illegal handel med lätta vapen

under kontroll.

Motioner från allmänna motionstiden

2003/04

2003/04:U256 av Bo Lundgren m.fl. (m):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att välkomna en

europeisk funktion för samarbete om upphandling av

krigsmateriel.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om gemensamma

europeiska regler för, och kontroll av export av

krigsmateriel och strategiska produkter.

2003/04:U264 av Lotta N Hedström m.fl. (mp, fp, v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

stoppa all vapenexport till Indonesien.

2003/04:U274 av Annika Qarlsson (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att riktlinjerna

för svensk vapenexport måste utredas och samordnas

med Sveriges övriga intentioner och strävanden på

området.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige inom

EU bör verka för gemensamma och restriktiva

minimikrav för vapenexporten.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att riktlinjerna

för svensk vapenexport regleras så att vapenexport

inte tillåts om det försvårar arbetet för

mänskliga rättigheter och mot fattigdom.

2003/04:U293 av Johan Andersson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en översyn av om

den politik för utförsel av krigsmateriel som

bedrivs i dag är förenlig med de lagar och

riktlinjer som finns.

2003/04:U319 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

ansluta sig till den s.k. Framework convention on

international arms transfers samt verka för dess

spridning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

verka för att implementeringen av nationella och

internationella riktlinjer för krigsmateriel

tolkas på ett strikt och korrekt sätt.

2003/04:U320 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en översyn bör

göras över hur exporten av lätta vapen kan göras

mer restriktiv, exempelvis genom en ytterligare

krigsmaterielkategori - Krigsmateriel för

närstrid.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att informationen

om exporten av lätta vapen skall utökas i

regeringens skrivelse.

2003/04:U348 av Alf Svensson m.fl. (kd):

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

arbeta för en ökad harmonisering av reglerna för

krigsmaterielexport på EU-nivå.

2003/04:U350 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen begär att regeringen snarast möjligt

inkommer med en klargörande utredning som

behandlar innehav och försäljning av illegala

lätta vapen i Sverige och EU.

2003/04:Sf257 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett omedelbart

stopp för svensk vapenexport till länder där grova

kränkningar av mänskliga rättigheter äger rum.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett svenskt

initiativ i FN till en konferens för att påbörja

arbetet med ett internationellt fördrag om

restriktioner i vapenexport och vapenhandel.

2003/04:N331 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att exportkrediter

via EKN inte skall kunna utgå för export av

krigsmateriel.