Bet. 2003/04:UU3

Utrikesutskottets betänkande

2003/04:UU3

Sveriges politik för global utveckling

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition 2002/03:122 Gemensamt

ansvar - Sveriges politik för global utveckling, utvecklingspropositionen,

samt följdmotioner och motioner väckta under de allmänna motionstiderna

2002/03 och 2003/04. Propositionen har fokus på fattiga människor och

länder. Förslaget lägger grunden för en sammanhållen och samstämd svensk

politik för global utveckling som kan bidra till att FN:s

millennieutvecklingsmål

kan uppfyllas.

Mål, perspektiv och huvuddrag för politiken

I utvecklingspropositionen anges ett samlat mål för politiken för global

utveckling samt ett mål för utvecklingssamarbetet. Det senare ersätter

de mål som tidigare har funnits för internationellt utvecklingssamarbete.

Det senare målet kommer också att omfatta samarbetet med Central- och

Östeuropa eftersom detta slås samman med det internationella

utvecklingssamarbetet. Dessutom anges två perspektiv som skall vara vägledande

vid prioriteringar och utformning av den svenska politiken. Slutligen

anges också ett antal huvuddrag som anger vad politiken genomgående

skall främja och inriktas på, både vad gäller åtgärder och stöd i

enskilda länder och den politik som förs på global nivå.

Utskottet delar regeringens syn att målet för den samlade politiken för

global utveckling skall vara att bidra till en rättvis och hållbar global

utveckling. Vid sidan av detta mål, som gäller för alla politikområden,

skall målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbete vara att

bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra

sina levnadsvillkor.

Politiken skall präglas av ett rättighetsperspektiv, vilket innebär att

människors rättigheter skall utgöra grund för de åtgärder som vidtas

för en rättvis och hållbar utveckling. Demokrati, jämställdhet och

barnets rättigheter lyfts särskilt fram. Vidare skall politiken också

präglas av de fattigas perspektiv, vilket innebär att fattiga människors

behov, intressen och förutsättningar skall vara utgångspunkt i strävandena

mot en rättvis och hållbar utveckling.

De åtta olika huvuddragen anger inriktningen för politiken för global

utveckling liksom för utvecklingssamarbetet. De är uttryck för värderingar

som skall genomsyra politiken inom alla relevanta politikområden inklusive

utvecklingssamarbetet. Utskottet grupperar huvuddragen enligt följande:

De

grundläggande värdena enligt utskottet är demokrati och god samhällsstyrning,

respekt för de mänskliga rättigheterna och jämställdhet mellan kvinnor

och män. Hållbar utveckling omfattar tre huvuddrag, nämligen hållbart

nyttjande av naturresurserna och omsorg om miljön, ekonomisk tillväxt

samt social utveckling och trygghet. Övriga huvuddrag är konflikthantering

och säkerhet samt globala gemensamma nyttigheter.

Utskottet menar att den svenska politiken skall bidra till uppfyllandet

av millennieutvecklingsmålen. Det övergripande målet är att avskaffa

fattigdom och hunger i världen. Ett delmål är att till 2015 halvera den

andel av världens befolkning som drabbats.

Politikområden och deras samstämmighet

Utskottet gör en genomgång av alla de politikområden som propositionen

redovisar och ställer sig i allt väsentligt bakom regeringens förslag.

När det gäller frågan om krigsmaterielexporten inom utrikes- och

säkerhetspolitiken gör utskottet ett tillkännagivande med innebörden att

den av regeringen tillsatta utredningen om översyn av riktlinjerna för

krigsmaterielexporten också skall beakta de aspekter som ryms inom en

samstämd politik för en global utveckling. Inom handels- och jordbrukspolitiken

stryker utskottet under frihandelns betydelse men också de särskilda

förutsättningar som utvecklingsländerna har att ta hänsyn till när de

formar sin politik. Inom näringspolitiken pekar utskottet särskilt på

frågorna om företagens ansvar. Utskottet anser slutligen också att

konsumentpolitiken kan spela en viktig roll inom ramen för en politik

för global utveckling.

Internationellt utvecklingssamarbete

Utskottet anser att Sverige skall fortsätta att bedriva ett effektivt

utvecklingssamarbete med tyngdpunkt på de fattigaste länderna. Från år

2004 kommer politikområde 9 Samarbetet med Central- och Östeuropa och

politikområde 8 Internationellt utvecklingssamarbete att slås samman

och omfattas av samma mål. Särdragen för samarbetet med Central- och

Östeuropa kommer att beaktas på samma sätt som särdragen för varje region

och land, nämligen genom skrivningar om mål och villkor i regleringsbrev,

landstrategier och andra planeringsinstrument. Även fortsättningsvis

kommer vid den ekonomiska redovisningen icke OECD/DAC-klassat stöd att

särredovisas.

Utskottet är positivt till att ländersamarbetet görs mer flexibelt,

samtidigt som insatserna koncentreras till färre områden. Det bilaterala

samarbetet som omfattar flera olika insatsområden i ett och samma land

bör, av praktiska skäl, vara begränsat till färre länder än som hittills

varit fallet. Avsnittet om utvecklingssamarbete berör i övrigt traditionellt

utvecklingssamarbete. Utskottet ansluter sig till propositionens förslag,

men berör därutöver några områden - teman samt länder - som tagits upp

i motioner från den allmänna motionstiden. Utskottet har härvid ägnat

särskild uppmärksamhet åt sexuell och reproduktiv hälsa, hiv/aids samt

de funktionshindrades situation.

I anslutning till behandlingen av motioner om Världsbanken gör utskottet

ett tillkännagivande om att regeringen med regelbundna intervall i en

skrivelse bör redovisa de svenska prioriteringarna för riksdagen vad

avser Världsbanken, IMF och de regionala utvecklingsbankerna.

I anslutning till regeringens förslag om att målsättningen att avsätta

1 % av Sveriges BNI till internationellt utvecklingssamarbete ligger

fast upprepar utskottet föregående års ställningstagande att en höjning

av biståndet till denna nivå bör genomföras under mandatperioden förutsatt

att det statsfinansiella läget så medger. Dessutom är ambitionen att

inom denna volym minst 0,25 % av BNI skall nå de minst utvecklade

länderna år 2010.

Aktörer, förvaltning och resultatuppföljning

Utskottet ansluter sig i allt väsentligt till regeringens förslag, men

tillför som viktiga aktörer för utvecklingspolitikens genomförande också

parlamenten och partierna. I detta sammanhang stryker utskottet under

det partinära stödets betydelse.

Ett antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden behandlas också

under detta avsnitt oavsett om propositionen berört de aktuella

frågeställningarna.

När det gäller uppföljningen välkomnar utskottet regeringens förslag

till årlig resultatskrivelse med några preciseringar, som bland annat

berör tidpunkten för skrivelsen samt dess karaktär och innehåll. Utskottet

gör, efter en jämförelse med hur den samstämda miljö- respektive

jämställdhetspolitiken tidigare introducerats, ett tillkännagivande vad

avser koordineringsfrågorna. Det är angeläget att regeringen klargör

var koordineringsansvaret skall ligga och att den säkerställer att

uppkomna målkonflikter kan avdömas på politisk nivå. För att nå framgång

med den nya utvecklingspolitiken menar utskottet att det behövs en

sammanhållande, samordnande och pådrivande funktion. Utskottet pekar

också på betydelsen av att respektive politikområde får operativa mål,

under målet rättvis och hållbar global utveckling, samt strategier för

att underlätta genomslag för den nya samstämda politiken. Utskottet

hävdar också kompetensutvecklingens betydelse i detta sammanhang.

Slutligen välkomnar utskottet inrättandet av ett medborgarforum samt en

självständig funktion för utvärdering av det internationella

utvecklingssamarbetet.

Utskottet gör således i detta betänkande tre tillkännagivanden grundade

på motionsyrkanden samt tillstyrker i övrigt regeringens förslag.

Samtliga övriga motionsyrkanden avstyrks.

I ärendet finns 41 reservationer och 14 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Inriktningen av politiken för global utveckling och internationellt

utvecklingssamarbete

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U11 yrkande 11 och 2003/04:U248

yrkande 11.

2. Mål för politiken för global utveckling

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om mål för politiken för

global utveckling. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:122

punkt 1 i denna del och avslår motionerna 2002/03:U274, 2002/03:U295

yrkande 5, 2003/04:U11 yrkande 12, 2003/04:U246 yrkande 2, 2003/04:U248

yrkande 12 och 2003/04:U261 yrkande 1.

3. Mål för svenskt utvecklingssamarbete

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om mål för det internationella

utvecklingssamarbete samt beslutar att nuvarande mål för det svenska

utvecklingssamarbete skall upphöra att gälla. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:122 punkt 4 och avslår motionerna 2002/03:U260

yrkande 6, 2002/03:U284 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U294 yrkande 2,

2002/03:U295 yrkande 1, 2002/03:U313 yrkande 1, 2002/03:U315, 2002/03:U322

yrkande 9, 2003/04:U6 yrkande 28, 2003/04:U10 yrkande 1, 2003/04:U11

yrkande 1, 2003/04:U248 yrkande 1, 2003/04:U316 yrkandena 1 och 2 och

2003/04:U348 yrkandena 1 och 23.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (fp)

4. Perspektiven i politiken

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om perspektiv för politiken

för global utveckling. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:122

punkt 1 i denna del och avslår motionerna 2002/03:U228 yrkande 7,

2003/04:U7 yrkande 1, 2003/04:U10 yrkande 3 och 2003/04:U12 yrkande

1.

Reservation 3 (fp)

Reservation 4 (v)

5. Huvuddragen i politiken

Riksdagen godkänner med de preciseringar utskottet gjort vad regeringen

föreslår om riktlinjer för politiken för global utveckling och det

internationella utvecklingssamarbetet. Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:122 punkterna 2 och 5.

6. Demokrati och god samhällsstyrning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U201 yrkandena 2, 7 och 8,

2002/03:U261 yrkande 4, 2002/03:U263 yrkande 11, 2003/04:U9 yrkandena 8-11,

2003/04:U10 yrkande 2, 2003/04:U220 yrkande 1 och 2003/04:U227.

7. Respekten för de mänskliga rättigheterna

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U228 yrkande 8, 2002/03:U262 yrkande

3, 2002/03:U294 yrkande 5, 2002/03:U322 yrkande 20, 2003/04:U6 yrkandena

1 och 3 och 2003/04:U9 yrkande 5.

Reservation 5 (m)

8. Jämställdhet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U260 yrkandena 1 och 5, 2002/03:U294

yrkande 16, 2003/04:U5 yrkande 4, 2003/04:U9 yrkande 15, 2003/04:U10

yrkande 11, 2003/04:U285 yrkande 8 och 2003/04:U349 yrkandena 6 och 8.

9. Nyttjandet av naturresurserna och omsorgen om miljön

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U313 yrkande 9, 2003/04:U9 yrkande

14, 2003/04:U12 yrkande 10 och 2003/04:U254 yrkande 3.

10. Ekonomisk tillväxt

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 14, 2002/03:U295

yrkande 14, 2002/03:U322 yrkande 3 och 2003/04:U12 yrkande 4.

Reservation 6 (m, fp)

11. Konflikthantering och säkerhet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 8, 2002/03:U260 yrkande

3, 2003/04:U6 yrkandena 26 och 27, 2003/04:U7 yrkande 3 och 2003/04:U285

yrkande 1.

12. Globala gemensamma nyttigheter

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U6 yrkande 8 och 2003/04:U254

yrkande 8.

13. Samspelet mellan huvuddragen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U201 yrkande 1, 2002/03:U295

yrkandena 2 och 16, 2002/03:U322 yrkande 10, 2003/04:U11 yrkande 2 och

2003/04:U248 yrkande 2.

Reservation 7 (m)

14. Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken

Riksdagen ger som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört.

Därmed bifaller riksdagen delvis motion 2003/04:U3 yrkande 3 och avslår

motionerna 2002/03:U235 yrkande 3, 2002/03:U290 yrkandena 1 och 2,

2003/04:U6 yrkandena 2 och 14, 2003/04:U7 yrkandena 2, 4 och 5, 2003/04:U10

yrkande 25, 2003/04:U11 yrkandena 3 och 4, 2003/04:U12 yrkandena 21 och

22, 2003/04:U261 yrkande 2 och 2003/04:Fö267 yrkande 1.

Reservation 8 (v)

Reservation 9 (mp)

15. Ekonomisk politik och handelspolitik

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U262 yrkandena 5 och 8, 2002/03:U313

yrkande 19, 2003/04:U3 yrkande 1, 2003/04:U6 yrkandena 10 och 22,

2003/04:U7 yrkandena 7, 8, 14-16 och 18, 2003/04:U9 yrkande 20, 2003/04:U11

yrkande 8, 2003/04:U12 yrkandena 13, 16, 17, 19 och 20, 2003/04:U248

yrkande 8, 2003/04:U270, 2003/04:U348 yrkande 14 och 2003/04:U351 yrkande

2.

Reservation 10 (m)

Reservation 11 (kd)

Reservation 12 (v)

Reservation 13 (mp)

16. Näringspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkandena 16, 17 och 19,

2002/03:U296 yrkande 11, 2003/04:U6 yrkandena 9 och 11-13, 2003/04:U9

yrkande 12, 2003/04:U213 yrkande 4, 2003/04:U253 yrkande 2, 2003/04:U255

yrkande 7, 2003/04:U283, 2003/04:U296, 2003/04:U348 yrkandena 13, 15

och 16, 2003/04:U352 yrkande 8, 2003/04:MJ411 yrkande 6 och 2003/04:N334

yrkande 2.

Reservation 14 (v, mp)

17. Miljöpolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U6 yrkandena 6 och 7, 2003/04:U12

yrkande 2, 2003/04:U249 yrkande 6, 2003/04:U254 yrkande 9 och 2003/04:U348

yrkande 22.

18. Jordbruks- och fiskeripolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U290 yrkande 4, 2002/03:U313

yrkandena 2 och 20, 2002/03:MJ428 yrkande 43, 2003/04:U7 yrkande 17,

2003/04:U9 yrkandena 16, 17 och 19, 2003/04:U10 yrkande 5, 2003/04:U12

yrkande 18, 2003/04:U261 yrkandena 4 och 5 och 2003/04:U271 yrkandena

1-4.

Reservation 15 (m, fp)

Reservation 16 (mp)

19. Politiken för social omsorg och folkhälsa

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U244, 2002/03:U260 yrkande 4,

2002/03:U284 yrkande 23, 2002/03:U290 yrkandena 7 och 14, 2002/03:U295

yrkandena 6 och 21, 2002/03:U313 yrkandena 12-15, 2002/03:So455 yrkande

2, 2003/04:U2 yrkande 2, 2003/04:U5 yrkande 3, 2003/04:U6 yrkandena 16

och 17, 2003/04:U7 yrkande 6, 2003/04:U9 yrkandena 25 och 26, 2003/04:U10

yrkande 12, 2003/04:U11 yrkande 6, 2003/04:U245 yrkandena 3, 4, 6, 7,

15 och 18, 2003/04:U248 yrkande 6, 2003/04:U251 yrkandena 1, 2, 4, 6

och 8, 2003/04:U261 yrkande 8, 2003/04:U305, 2003/04:U312 yrkandena 1,

4 och 5, 2003/04:U348 yrkandena 19 och 20 och 2003/04:So645 yrkande 5.

Reservation 17 (m, kd)

20. Kultur- och utbildningspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U260 yrkande 2, 2003/04:U10 yrkandena

22 och 23 och 2003/04:U11 yrkande 7.

21. Rättsliga frågor, migrationspolitiken och konsumentpolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 15, 2002/03:U294

yrkandena 14 och 20, 2002/03:U296 yrkande 9, 2002/03:U313 yrkande 26,

2003/04:U10 yrkande 18 och 2003/04:U213 yrkande 2.

22. Samstämmighet i svensk politik och i EU:s politik

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U262 yrkande 7, 2002/03:U294 yrkande

22, 2003/04:U6 yrkandena 20 och 21, 2003/04:U7 yrkandena 11 och 12,

2003/04:U9 yrkande 32, 2003/04:U10 yrkande 6, 2003/04:U12 yrkande 3 och

2003/04:U348 yrkandena 6 och 32.

Reservation 18 (v)

23. Samarbetsländer och planeringsinstrument

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U295 yrkandena 8 och 15, 2003/04:U6

yrkande 30, 2003/04:U9 yrkande 29, 2003/04:U10 yrkande 4, 2003/04:U12

yrkande 8 och 2003/04:U348 yrkande 3.

Reservation 19 (m)

Reservation 20 (kd)

Reservation 21 (c)

24. Demokrati och god samhällsstyrning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L249 yrkande 22, 2002/03:U224

yrkande 2, 2002/03:U228 yrkandena 11 och 14, 2002/03:U284 yrkandena 7,

10 och 11, 2002/03:U290 yrkandena 6 och 12, 2002/03:U294 yrkande 4,

2002/03:U295 yrkande 9, 2002/03:U298 yrkande 1, 2002/03:U320, 2003/04:K418

yrkande 6, 2003/04:U4, 2003/04:U10 yrkandena 14, 15 och 21, 2003/04:U213

yrkande 3, 2003/04:U241, 2003/04:U282 yrkandena 10 och 13, 2003/04:U337

yrkande 1 och 2003/04:U348 yrkandena 8, 10 och 11.

Reservation 22 (fp)

Reservation 23 (kd)

25. Jämställdhet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 8, 2002/03:U294 yrkande

15, 2002/03:U313 yrkande 22, 2002/03:U328 yrkande 15, 2002/03:A242

yrkande 11, 2003/04:U6 yrkande 5, 2003/04:U9 yrkande 13, 2003/04:U260,

2003/04:U348 yrkande 9, 2003/04:Sf403 yrkande 33 och 2003/04:A371 yrkande

9.

Reservation 24 (kd)

Reservation 25 (c)

26. Bundet och obundet bistånd

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U3 yrkande 2, 2003/04:U6 yrkande

31, 2003/04:U9 yrkande 33 och 2003/04:U10 yrkande 24.

Reservation 26 (c)

27. Skuldavskrivningar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U263 yrkande 9, 2002/03:U313 yrkande

21, 2003/04:U6 yrkande 15, 2003/04:U7 yrkandena 19-22, 2003/04:U9 yrkande

23, 2003/04:U10 yrkande 17, 2003/04:U11 yrkande 9, 2003/04:U12 yrkandena

11 och 12, 2003/04:U248 yrkande 9, 2003/04:U261 yrkande 3 och 2003/04:U308

yrkandena 2-5.

Reservation 27 (m)

Reservation 28 (fp)

Reservation 29 (kd)

Reservation 30 (c)

Reservation 31 (mp)

28. Bistånd till jordbrukssektorn

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U290 yrkande 16, 2003/04:U9 yrkandena

18 och 30, 2003/04:U261 yrkande 6 och 2003/04:U271 yrkande 5.

29. Bistånd till sexuell och reproduktiv hälsa

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U235 yrkande 4, 2002/03:U294 yrkande

17, 2002/03:U314, 2003/04:U2 yrkande 1, 2003/04:U5 yrkandena 1 och 2,

2003/04:U10 yrkande 13, 2003/04:U232 och 2003/04:U276 yrkande 4.

Reservation 32 (m)

30. Bistånd till insatser mot hiv/aids

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 24, 2002/03:U290

yrkande 8, 2002/03:U294 yrkande 18, 2002/03:U295 yrkandena 17-20,

2002/03:U313 yrkande 11, 2002/03:U327 yrkandena 3-6, 8 och 9, 2003/04:U6

yrkande 18, 2003/04:U9 yrkande 24, 2003/04:U11 yrkande 5, 2003/04:U228

yrkandena 1 och 2, 2003/04:U245 yrkandena 1, 2, 8-14, 16 och 17,

2003/04:U246 yrkande 3, 2003/04:U248 yrkandena 5 och 7, 2003/04:U251

yrkandena 3, 5, 9 och 10, 2003/04:U261 yrkande 9, 2003/04:U295, 2003/04:U300

yrkandena 1 och 2, 2003/04:U312 yrkande 3 och 2003/04:U348 yrkande 21.

Reservation 33 (m, kd)

31. Bistånd till funktionshindrade

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 29, 2003/04:U6 yrkande

19, 2003/04:U8, 2003/04:U9 yrkande 6, 2003/04:U10 yrkande 16, 2003/04:U316

yrkande 3 och 2003/04:U348 yrkande 27.

32. Bistånd till kultur och utbildning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr371 yrkande 1, 2003/04:U297,

2003/04:U348 yrkande 18 och 2003/04:Kr391 yrkande 1.

33. Övriga bilaterala insatser

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U220, 2002/03:U284 yrkande 20,

2002/03:U296 yrkande 7, 2003/04:U212 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U310

och 2003/04:U312 yrkande 16.

34. Samarbetet med Central- och Östeuropa

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om det internationella

utvecklingssamarbetet och sammanslagningen av samarbetet med Central-

och Östeuropa och det allmänna internationella utvecklingssamarbetet.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:122 punkt 3 och avslår

motionerna 2002/03:U230, 2002/03:U237 yrkandena 6, 8-11, 13-16 och 18,

2002/03:U240 yrkandena 6-8, 2002/03:U246, 2002/03:U294 yrkandena 6 och

21, 2002/03:U316, 2002/03:U323 yrkande 28, 2003/04:U6 yrkande 29,

2003/04:U10 yrkande 26, 2003/04:U11 yrkande 16, 2003/04:U220 yrkandena 3

och 4 och 2003/04:U249 yrkande 4.

Reservation 34 (m)

Reservation 35 (fp)

Reservation 36 (kd)

35. Samarbetet med övriga länder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U209, 2002/03:U257 yrkande 3,

2002/03:U266 yrkande 3, 2002/03:U273 yrkandena 7-9, 2002/03:U284 yrkande

9, 2002/03:U290 yrkande 3, 2002/03:U294 yrkande 7, 2002/03:U297 yrkandena

3 och 4, 2002/03:U304 yrkandena 4 och 5, 2002/03:U328 yrkande 18,

2003/04:U10 yrkande 20, 2003/04:U206, 2003/04:U217 yrkande 2, 2003/04:U225

yrkande 3, 2003/04:U244 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U263, 2003/04:U267

yrkandena 3 och 5 och 2003/04:U348 yrkande 12.

Reservation 37 (fp)

36. EU:s utvecklingssamarbete

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U228 yrkande 22, 2002/03:U281

yrkandena 3 och 4, 2002/03:U313 yrkande 30, 2003/04:K416 yrkande 38,

2003/04:U9 yrkande 31, 2003/04:U10 yrkande 9, 2003/04:U249 yrkande 5

och 2003/04:U282 yrkande 22.

37. Skrivelse om Världsbanken m.m.

Riksdagen ger som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört.

Därmed bifaller riksdagen delvis motion 2003/04:U284.

38. Samarbetet med FN, Världsbanken och andra internationella

organisationer

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 6, 2002/03:U298 yrkande

5, 2002/03:U308, 2003/04:Fi251 yrkande 5, 2003/04:U6 yrkande 24, 2003/04:U7

yrkandena 23-25, 2003/04:U9 yrkandena 21 och 22, 2003/04:U12 yrkandena

14, 15 och 23, 2003/04:U223, 2003/04:U308 yrkandena 1, 7, 10-14, 19 och

20, 2003/04:U315 yrkandena 1-3, 2003/04:U330 yrkandena 1-4, 2003/04:U352

yrkande 6 och 2003/04:N340 yrkandena 1 och 20.

Reservation 38 (c)

39. Åtaganden om biståndsvolymen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U10 yrkande 8, 2003/04:U11 yrkande

15, 2003/04:U12 yrkande 24 och 2003/04:U248 yrkande 15.

Reservation 39 (m)

40. Enskilda organisationer

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U207 yrkande 1, 2002/03:U284

yrkandena 5 och 28, 2002/03:U290 yrkande 11, 2002/03:U294 yrkande 3,

2002/03:U295 yrkande 12, 2002/03:U313 yrkande 28, 2003/04:U6 yrkande 25,

2003/04:U9 yrkande 28, 2003/04:U10 yrkandena 10 och 19, 2003/04:U11

yrkande 13, 2003/04:U12 yrkande 7, 2003/04:U248 yrkande 13 och 2003/04:U348

yrkandena 7 och 25.

41. Offentliga aktörer

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkandena 12 och 13, 2002/03:U290

yrkande 13, 2002/03:U294 yrkande 8, 2002/03:U313 yrkande 27, 2003/04:U1,

2003/04:U6 yrkande 4, 2003/04:U12 yrkande 9, 2003/04:U261 yrkande 10

och 2003/04:U322 yrkande 1.

42. Resultatuppföljning och resultatskrivelse

Riksdagen godkänner med de preciseringar som utskottet gjort vad

regeringen föreslår om att genomförandet av politiken för global utveckling

årligen redovisas till riksdagen i form av en resultatskrivelse. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:122 punkt 6, bifaller delvis

motionerna 2003/04:U3 yrkande 4 och 2003/04:U9 yrkandena 2 och 4 och

avslår motionerna 2003/04:U12 yrkande 5 och 2003/04:U348 yrkande 4.

43. Utvärderingsansvar samt koordinering av politiken för global

utveckling

Riksdagen tillkännager vad utskottet anfört om koordinering av politiken

för global utveckling samt godkänner vad regeringen föreslår om en

självständig utvärderingsfunktion. Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:122 punkt 7 och avslår motionerna 2002/03:U256 yrkandena 1 och

2, 2002/03:U284 yrkandena 3 och 4, 2002/03:U295 yrkande 13, 2002/03:U322

yrkandena 11 och 12, 2003/04:U6 yrkandena 23 och 32-36, 2003/04:U7

yrkandena 9, 10, 13 och 26-28, 2003/04:U9 yrkandena 1, 3, 7 och 27,

2003/04:U10 yrkande 7, 2003/04:U11 yrkandena 10 och 14, 2003/04:U12

yrkande 6, 2003/04:U213 yrkande 1, 2003/04:U248 yrkandena 10 och 14,

2003/04:U318 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U322 yrkande 2 och 2003/04:U348

yrkande 5.

Reservation 40 (v)

Reservation 41 (c)

Stockholm den 2 december 2003

På utrikesutskottets vägnar

Gunilla Carlsson i Tyresö

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berndt Ekholm (s), Gunilla

Carlsson i Tyresö (m), Birgitta Ahlqvist (s), Holger Gustafsson (kd),

Lars Ohly (v), Göran Lindblad (m), Anders Sundström (s), Cecilia Wigström

(fp), Agne Hansson (c), Kenneth G Forslund (s), Ewa Björling (m), Lotta

N Hedström (mp), Anita Johansson (s), Birgitta Ohlsson (fp) och Kaj

Nordquist (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Genom beslut den 9 december 1999 tillkallade regeringen en parlamentarisk

kommitté (Kommittén om Sveriges politik för global utveckling - Globkom)

med uppdrag att utreda Sveriges politik för global utveckling. Kommittén

lämnade sitt betänkande En rättvisare värld utan fattigdom, SOU 2001:96,

i slutet av 2001 varefter en omfattande remissbehandling ägde rum.

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens proposition 2002/03:122

Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling, de motioner

som väckts med anledning av propositionen samt de motioner som väckts

under allmänna motionstiden 2002 respektive 2003 med inriktning på en

politik för global utveckling.

Utskottet har den 22 oktober besökts av biståndsministern med medarbetare

och därvid erhållit en föredragning samt beretts möjlighet att ställa

frågor med anledning av budgetpropositionen (2003/04:1) och

utvecklingspropositionen (2002/03:122). Den 31 oktober anordnade utskottet en

offentlig utfrågning med anledning av utvecklingspropositionen. I

utfrågningen deltog bl.a. ett stort antal av Globkoms remissinstanser,

varav representanter för tio olika intresseområden särskilt ombetts att

kommentera propositionen. Även representanter för Utrikesdepartementet

deltog i utfrågningen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen presenterar regeringen Sveriges politik för global

utveckling, vars mål föreslås vara att bidra till en rättvis och hållbar

global utveckling. Detta mål föreslås gälla för samtliga politikområden.

Handels-, jordbruks-, miljö-, säkerhets-, migrationspolitiken och den

ekonomiska politiken är exempel på områden där åtgärder skall utformas

på ett sätt som främjar global utveckling. Propositionen har fokus på

fattiga människor och länder. Förslaget lägger grunden för en sammanhållen

och samstämmig politik för att bidra till en rättvis och hållbar utveckling

i världen. Politiken skall bidra till att FN:s millennieutvecklingsmål

uppfylls.

Målet för det svenska utvecklingssamarbetet skall vara att bidra till

att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina

levnadsvillkor. Utvecklingssamarbetet är ett instrument bland många inom

den samlade politiken för global utveckling och dess mål är en del av

det övergripande målet om en rättvis och hållbar global utveckling.

A. Inriktningen av politiken för global utveckling och internationellt

utvecklingssamarbete

Utgångspunkter

Propositionen

Propositionen presenterar ett samlat synsätt på de funktioner som olika

politikområden har för en rättvis och hållbar global utveckling och

lägger grunden för en sammanhållen svensk politik för global utveckling.

Den skall anpassas till de nya förutsättningar som globaliseringen och

den globala dagordningen för hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning

medför. Synen på utveckling behöver breddas och ett nytt ramverk skapas

för en mer samlad politik. Utveckling beror inte på någon enstaka faktor.

Den sker när en rad faktorer samverkar på ett positivt sätt.

Politiken omfattar alla departement och verksamheter inom en rad

politikområden. Olika politikområden måste samverka med varandra för att

en samlad politik för global utveckling skall kunna åstadkommas och

detta gäller såväl nationellt, som i EU och FN. Stärkt samstämmighet

krävs också mellan olika aktörer för att den samlade politik som förs

av t.ex. Sverige och EU skall bli utvecklingsfrämjande. Mer samverkan

behövs mellan olika delar av samhället. De fattiga ländernas ansträngningar

skall även fortsättningsvis stödjas genom internationellt utvecklingssamarbete.

Det grundläggande motivet för Sveriges politik för global utveckling är

solidaritet med människor i andra länder. Motiven återspeglar grundläggande

värderingar som präglat utvecklingen av det svenska samhället och som

också kommit till uttryck i FN-stadgan och i FN:s allmänna förklaring

om de mänskliga rättigheterna. Övertygelsen om varje människas rätt

till ett värdigt liv utgör grunden för den solidaritet med fattiga,

förtryckta och utsatta människor som är en viktig del i svensk inrikes-

och utrikespolitik sedan många år.

Solidariteten stärks av insikten om att säkerhet, rättvisa och hållbar

utveckling inte är några exklusiva nationella angelägenheter. Världens

länder är i dag sammanflätade med varandra som aldrig tidigare. Samtidens

och framtidens stora frågor berör alla människor. Detta gäller inte

minst fattigdom och orättvisor. Även ansvaret måste delas och varje

land har ett ansvar när det gäller att skapa gynnsamma förutsättningar

för utveckling i sitt eget land. Utan en utvecklingsfrämjande nationell

politik sker inga framsteg. Samtidigt måste rikare länder ta ett ansvar

för att stödja och komplettera ansträngningarna i de fattiga länderna

genom en utvecklingsfrämjande samlad politik och genom internationellt

utvecklingssamarbete.

Motionerna

I motion 2003/04:U11 (m) yrkande 11 liksom i motion 2003/04:U248 (m)

yrkande 11 framhåller motionärerna att utvecklingspolitiken behöver en

nystart så att fattigdomsutrotningen kan påbörjas på allvar. Global

utveckling innebär mycket mer än att forma en ny biståndspolitik; i

stället måste det handla om att anlägga ett globalt perspektiv på

utveckling i sin helhet.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar inledningsvis att propositionens inriktning och

fokus ligger på fattiga människor och länder, vilket innebär

utvecklingsländerna och de s.k. transitionsländerna.

Med den nya utvecklingspropositionen föreslås att Sverige får en

sammanhållen politik för global utveckling för samtliga politikområden.

Handels-, jordbruks-, miljö-, säkerhets-, migrationspolitiken och den

ekonomiska politiken är exempel på områden där åtgärder skall utformas

på ett sätt som främjar global utveckling. Det svenska utvecklingssamarbetet

blir ett politikområde bland flera andra och till stor del med uppgift

att komplettera övriga politikområden.

Utskottet välkomnar regeringens förslag till en ny sammanhållen svensk

politik för global utveckling, som sätter i fokus de människor som inte

fått del av det välstånd som globaliseringen bidragit till. Fattiga

människor och länder, inte minst de allra fattigaste, måste ges makt

och större möjligheter att dra nytta av de fördelar som det ökade globala

utbytet innebär. I dag framstår dessutom sambanden mellan fred, demokrati,

fattigdomsminskning och utveckling allt tydligare. Därför är också

säkerhetspolitiken en viktig del av politiken för global utveckling.

Utskottet anser att regeringens proposition är ett uttryck för en hög

ambition och att Sveriges internationella engagemang förstärks. Förslagen

i proposition innebär att Sverige blir ett av de första länderna i

världen med en sammanhållen politik för global utveckling.

Utskottet menar att fattigdomen har många dimensioner och att

fattigdomsbekämpning därför måste spänna över samtliga relevanta politikområden

och omfatta flera samverkande nivåer i samhället samt involvera en mängd

olika aktörer. Ett mål för utvecklingssamarbetet koncentrerat på

fattigdomsbekämpning utgör ett effektivare styrmedel än de tidigare delmålen

för utvecklingssamarbetet.

Merparten utvecklingsländer har i dag utformat nationella strategier

för fattigdomsbekämpning, vilka bör utgöra grunden för allt internationellt

samarbete. Sverige skall verka internationellt för att främja samordningen

mellan olika aktörer i förhållande till enskilda utvecklingsländer och

regionala sammanslutningar och för att stärka utvecklingsländernas röst

i olika internationella forum.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionen

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2003/04:U11 (m)

yrkande 11 och 2003/04:U248 (m) yrkande 11.

Mål och perspektiv

Mål för politiken för global utveckling

Propositionen

Det som tidigare var en huvuduppgift för biståndet skall vara en uppgift

för alla politikområden, med ett gemensamt övergripande mål. Med den

nya utvecklingspropositionen får Sverige en sammanhållen politik för

alla delar av regeringens verksamhet.

Propositionen föreslår en politik för global utveckling vars mål föreslås

vara att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Sverige

vill stödja fattiga länder i deras egna processer och bl.a. genom att

se till att det som görs i ett sammanhang stämmer med svenskt agerande

i ett annat. Grundsynen är att all utveckling skapas av människor i

deras egna samhällen. Detta föreslås göras genom att se till att det

som görs i ett sammanhang stämmer med svenskt agerande i ett annat.

Handel, jordbruk, miljö, säkerhet och migration är exempel på områden

vars verksamheter måste vara inriktade mot samma mål.

Propositionen lägger grunden för en sammanhållen och samstämmig politik

för att bidra till en rättvis och hållbar utveckling i världen, och är

ett av Sveriges bidrag för att uppnå FN:s millenniemål - att halvera

fattigdomen till 2015. Handels- , jordbruks-, miljö-, säkerhets-,

migrationspolitiken och den ekonomiska politiken är exempel på områden

där åtgärder skall utformas på ett sätt som främjar global utveckling.

Den föreslagna politiken skall också bidra till att millennieutvecklingsmålen

uppfylls. För att lyckas i ett sådant arbete krävs också nära samverkan

med aktörer i det svenska samhället, såsom näringsliv, universitet och

forskarsamhället, folkrörelser och organisationer, institut och myndigheter.

Motionerna

I motion 2002/03:U274 (v) konstateras att huvudorsaken till svälten i

världen fortfarande är fattigdom, men att krig, torka och översvämningar

bidrar. De allvarliga konsekvenserna av svälten beror på världssamfundets

bristande engagemang och passivitet. Motionärerna anser att Sverige bör

gå i spetsen för fattigdomsbekämpning och bekämpning av världssvälten

och med stort engagemang medverka till att utveckla strategier och

handlingsprogram i syfte att uppnå målet att halvera världssvälten till

2015.

I motion 2002/03:U295 (m) yrkande 5 konstateras att bistånd i ökad

utsträckning måste fokuseras på åtgärder som verkligen utrotar fattigdom.

Motionärerna menar att det krävs en snabb ekonomisk tillväxt som kommer

hela befolkningar till del med ett bistånd som är resultatinriktat.

Motionärerna framhåller att det behöver utvecklas en dynamisk marknadsekonomi

där företagsamhet och arbetsvilja står i centrum och att millenniemålen

kan vara vägledande i detta arbete.

I motion 2003/04:U11 (m) yrkande 12 framhålls svårigheterna med att ge

bistånd som verkligen främjar utveckling. Alltför ofta ges bistånd med

utgångspunkt från givarlandets perspektiv och inte sällan framstår själva

givandet som viktigare än det planerade resultatet. Motionärerna menar

att arbete med bistånd vad gäller strategi och ledning i högre utsträckning

måste vara mer framåtsyftande och i linje med FN:s millenniemål.

I motion 2003/04:U248 (m) yrkande 12 krävs att målet för Sveriges politik

för global utveckling uttryckligen skall vara FN:s millenniemål, med

tillägget att främja mänskliga rättigheter och demokrati.

I motion 2003/04:U246 (m) yrkande 2 krävs att Sverige och EU skall verka

för att respekt för mänskliga rättigheter och demokrati uttryckligen

inbegrips i FN:s millenniemål.

I motion 2003/04:U261 (kd) yrkande 1 framhålls att Sverige bör stödja

UNDP:s presenterade "millenniekontrakt" med syfte att huvudsakligen

inrikta fattigdomsbekämpningen på de högprioriterade länderna och för

att nå millenniemålen för de minst utvecklade länderna.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att den sammanhållna svenska politiken för global

utveckling som redovisas i regeringens proposition bygger på ett samlat

synsätt på de uppgifter som olika politikområden har för en rättvis och

hållbar global utveckling och på ökad samverkan med andra länder och

aktörer. Den svenska politiken skall på detta sätt bidra till att

uppfylla FN:s millenniedeklaration, och det är ett av Sveriges bidrag för

att uppnå FN:s millenniemål - att halvera fattigdomen till 2015. Utskottet

ser millennieutvecklingsmålen som en konkretisering - om än ej fullständig

- av det övergripande målet om en rättvis och hållbar utveckling.

I dag finns en dagordning för global utveckling överenskommen av alla

världens länder. Den bygger på samlade erfarenheter som kommer till

uttryck i slutsatserna från de världs- och FN-konferenser som särskilt

under 1990-talet behandlade många av de frågor som är relevanta för

fattigdomsbekämpning och global utveckling. Dagordningen representeras

främst av FN:s millenniedeklaration som antogs år 2000 och innehåller

åtaganden om fred, säkerhet och avrustning, utveckling och fattigdomsbekämpning,

miljöhänsyn, mänskliga rättigheter, demokrati och god samhällsstyrning,

skydd för särskilt utsatta samt Afrikas speciella behov. Ur denna

deklaration har hämtats mer konkreta målsättningar, de s.k.

millennieutvecklingsmålen. Till dessa har kommit "utvecklingsdagordningen" från

Världshandelsorganisationens (WTO) ministerkonferens i Doha 2001 samt

resultaten från den internationella konferensen om finansiering för

utveckling i Monterrey 2002 och FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling

i Johannesburg 2002. Sammantaget utgör dessa överenskommelser ett

gemensamt globalt ramverk för utveckling.

Millennieutvecklingsmålen innefattar åtta tidsbundna mål. De skall ses

som etappmål på vägen mot målet att helt avskaffa fattigdomen. Det första

och mest centrala slår fast att extrem fattigdom och hunger skall

avskaffas och att en halvering av andelen människor som lever i extrem

fattigdom och som lider av hunger skall åstadkommas under perioden

1990-2015. De andra målen rör barns och ungas rätt till grundläggande

utbildning, jämställdhet och kvinnors ställning, mödra- och spädbarnsdödlighet,

hiv/aids, malaria och andra sjukdomar, miljömässig hållbarhet samt

globalt utvecklingssamarbete. Målen kompletteras med delmål och indikatorer

på måluppfyllelse.

Utskottet menar att genom att biståndet är tydligt fattigdomsinriktat

kommer de minst utvecklade länderna att prioriteras vid implementeringen

av millenniemålen.

Konferensen om finansiering för utveckling i Monterrey 2002 innebar ett

genombrott för en helhetssyn på utveckling. Utvecklingsländerna åtog

sig att skapa gynnsamma inhemska villkor för utveckling, inklusive god

samhällsstyrning, sund makroekonomisk politik och bekämpning av korruption.

De rika länderna åtog sig att öka effektiviteten i och volymen på

utvecklingssamarbetet och att främja andra resursflöden genom bl.a.

investeringar och handel.

FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling i Johannesburg slog fast

hållbar utveckling med dess tre dimensioner - den ekonomiska, den sociala

och den miljömässiga. Ett antal nya globala åtaganden inom områdena

vatten och sanitet, hälsa, kemikalier, jordbruk och livsmedelsförsörjning,

energi, biologisk mångfald och hållbara produktions- och konsumtionsmönster

gjordes. Vikten av näringslivets medverkan och företagens utvidgade

ansvar underströks. Tillsammans bildar dessa överenskommelser och

millennieutvecklingsmålen en gemensam värdegrund och dagordning i arbetet

för global utveckling.

Utskottet delar slutligen propositionens förslag om att i målformuleringen

sätta fokus på rättvis och hållbar utveckling samt att därmed inte tynga

det övergripande målet med preciserade tillägg.

Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet proposition 2002/03:122

yrkande 1 i berörd del och avstyrker motionerna 2002/03:U274 (v),

2002/03:U295 (m) yrkande 5, 2003/04:U11 (m) yrkande 12, 2003/04:U246 (m)

yrkande 2, 2003/04:U248 (m) yrkande 12 samt 2003/04:U261 (kd) yrkande

1.

Mål för svenskt utvecklingssamarbete

Propositionen

Sverige står bakom det internationella målet att mellan 1990 och 2015

halvera andelen fattiga människor i världen. På lång sikt är målet att

helt avskaffa fattigdomen och för att uppnå detta mål skall Sverige i

samverkan och samarbete med andra länder bidra till att främja fattiga

människors möjligheter att förbättra sin egen situation och därmed ta

sig ur fattigdomen.

Målet för det svenska utvecklingssamarbetet skall vara att bidra till

att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina

levnadsvillkor. Denna formulering avser att lyfta fram fattiga kvinnor,

män, flickor och pojkar som aktiva subjekt snarare än passiva objekt.

Utvecklingssamarbetet är ett stöd och komplement till ansträngningar

som görs av fattiga människor och länder för att ta sig ur sin fattigdom.

Utvecklingssamarbetet är ett instrument bland många inom den samlade

politiken för global utveckling och dess mål är en del av det övergripande

målet om en rättvis och hållbar global utveckling.

De sex biståndspolitiska delmål som hittills gällt för Sveriges

utvecklingssamarbete har medfört att det övergripande målet om

fattigdomsbekämpning

har fallit i bakgrunden och i realiteten inte utgjort vare sig fokus

eller mål för verksamheten. Även OECD/DAC har i en översyn av Sveriges

utvecklingssamarbete konstaterat att fattigdomsminskning inte utgjort

fokus för svenskstödda projekt och program, trots att detta egentligen

varit det övergripande målet.

Motionerna

I motion 2002/03:U260 (c) yrkande 6 framhålls vikten av insatser på

alla nivåer för att öka kvinnors deltagande i samhället samt att samarbetet

i världen måste få en mycket tydlig inriktning på kvinnor. Det svenska

biståndet måste inriktas på stöd till kvinnor och en större del av de

resurser som går till internationellt utvecklingssamarbete måste oavkortat

gå till insatser som förbättrar för kvinnor. Sveriges roll som föregångsland

när det gäller kvinnors roll i samhället skall fortsätta och det sjätte

biståndsmålet måste finnas kvar.

I motion 2002/03:U284 (kd) framhålls att det övergripande målet för

Sveriges internationella utvecklingssamarbete är att höja de fattigas

levnadsnivå. Motionärerna menar i yrkande 1 att främjandet av mänskliga

rättigheter och en demokratisk samhällsutveckling också måste vara en

övergripande målsättning eftersom det inte är enbart det materiella

välståndet som räknas utan även människors värdighet och möjlighet att

leva i frihet. I yrkande 2 framhålls att även säkerhetsfrämjande och

konfliktförebyggande insatser måste inkluderas i de övergripande

biståndspolitiska målen.

I motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 2 framhålls att stöd till uppbyggande

av demokratiska institutioner, som fria medier, fackföreningar, lokalt

självstyre, parlament, rättsväsende och politiska regelsystem, bör ha

hög prioritet, liksom ett allmänt idé- och kunskapsutbyte om demokratin

som styrelseform och förhållningssätt. Motionärerna menar att

biståndsdialogen måste vara ett kraftfullt instrument för att främja demokrati

och mänskliga rättigheter och demokratimålet bör göras till det överordnade

målet för svenskt utvecklingssamarbete.

I motion 2002/03:U295 (m) konstateras att svensk biståndsverksamhet

finns i över hundra länder och att den finns en tendens att försöka

göra allting överallt. Motionärerna menar i yrkande 1 att det finns all

anledning att medvetet koncentrera det svenska biståndssamarbetet till

de länder där vi mest effektivt kan bidra till att utrota fattigdomen

och att en snabb utrotning av fattigdomen skall vara ett övergripande

mål för svenskt bistånd.

I motion 2002/03:U313 (c) yrkande 1 framhålls att utvecklings- och

biståndspolitiken måste ges en sådan inriktning att människor i

mottagarländerna ges långsiktiga förutsättningar att lösa fattigdomsproblemen.

Motionärerna anser att mottagarländerna själva måste ta ansvar för att

forma sin framtid. Bistånd och andra utvecklingsinsatser får inte

omgärdas av detaljstyrning utan skall ha tydliga ramar och

uppföljningsmekanismer.

I motion 2002/03:U322 (m) yrkande 9 konstateras att det prioriterade

globala målet måste vara att utrota fattigdomen samt att öka och sprida

välståndet till alla. Det är inte rimligt att många u-länder skall ha

en förödande låg levnadsstandard, särskilt som historien visar att länder

kan gå från fattigdom till relativt välstånd på 20-30 år. Motionärerna

anser att svenskt bistånd som övergripande mål skall främja en uthållig

och snabb tillväxt med snabb fattigdomsutrotning.

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 28 konstateras att regeringens förslag

till mål för Sveriges utvecklingssamarbete kan feltolkas och i stället

borde beskrivas som "En förbättring av den fattiga människans levnadsvillkor"

och dessutom präglas av ett mer långsiktigt tidsperspektiv.

I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 1 konstateras att ekonomisk tillväxt

inte automatiskt leder till demokrati, men att den kan främja demokrati

och öppenhet. Enbart ekonomisk tillväxt kan inte ersätta eller ursäkta

brist på demokrati. Motionärerna menar att det blir svårare både att

bekämpa fattigdomen i tredje världen och att realisera ett liberalt

individperspektiv om man inte fokuserar på att skapa en utveckling

inriktad på demokrati. Därför bör demokratisk utveckling vara det

överordnade målet för svenskt utvecklingssamarbete.

I motion 2003/04:U11 (m) yrkande 1 framhålls att det övergripande målet

för biståndet måste vara att främja en snabb utrotning av fattigdomen.

I motion 2003/04:U248 (m) yrkande 1 understryks att biståndet skall

främja en snabb utrotning av fattigdomen som övergripande mål.

I motion 2003/04:U316 (mp) yrkande 1 krävs att definitionen av fattigdom

i biståndssammanhang, i enlighet med Globkoms förslag, även skall omfatta

fattigdom som brist på makt, möjligheter och säkerhet och vikten av att

inkludera marginaliserade och diskriminerade grupper i utvecklingssamarbetet.

Motionärerna menar att för att detta skall bli verklighet krävs att

det finns nödvändiga instrument och resurser för att dessa principer

skall kunna konkretiseras och operationaliseras (yrkande 2).

I motion 2003/04:U348 (kd) konstateras att den utbredda fattigdomen är

oacceptabel. Självklart främst för dem som drabbas av den, men den är

också ett globalt problem för världen i stort genom det hot som den

utgör för den allmänna tillväxten, välfärden, miljön och säkerheten. I

yrkande 1 kräver motionärerna att de övergripande målen för det

internationella biståndet måste inkludera främjandet av mänskliga rättigheter,

demokratisk samhällsutveckling och fattigdomsbekämpning. I yrkande

23 framhålls vidare att det framtida biståndet måste vara än mer anpassat

för säkerhetsfrämjande och konfliktförebyggande åtgärder än vad som är

fallet i dag. Motionärerna kräver att de säkerhetsfrämjande och

konfliktförebyggande insatserna måste inkluderas i de övergripande

biståndspolitiska målen samt att de också måste förstärkas och effektiviseras.

I motion 2002/03:U315 (s) framhålls att FN:s barnkonvention omfattar de

flesta av världens länder och barn. Trots detta utsätts barn för grymheter

och orättvis behandling i många länder. Motionärerna menar att det behövs

en sammanhållen policy för barnfrågor för att utveckla ett systematiskt

barn- och barnrättsperspektiv i det internationella utvecklingssamarbetet.

Sverige har ett ansvar till följd av barnkonventionen att använda sitt

bistånd i barnens tjänst och för att vända denna utveckling och för att

lättare följa upp hur biståndet kommer barnen till del krävs införandet

av ytterligare ett biståndsmål där barnen sätts i fokus och ges jämbördig

prioritet med andra existerande biståndsmål.

Utskottets överväganden

Utskottet ansluter sig till propositionens förslag att till det

övergripande målet om en rättvis och hållbar global utveckling foga ett

kompletterande mål för svenskt internationellt utvecklingssamarbete:

att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att

förbättra sina levnadsvillkor.

Utskottet menar att propositionens formulering av målet är det bästa

komplementet till det övergripande målet för politiken för global

utveckling och att även OECD/DAC har efterlyst en koncentration på

fattigdomsmålet. Denna koncentration görs möjlig genom att slopa de sex

tidigare delmålen. Genom de olika huvuddragen kommer syftet med flertalet

av de tidigare målen att tillgodoses.

Fattigdomsmålet syftar till att bidra till att fattigdomen utrotas.

Arbetet för demokratiutvecklingen bidrar till det övergripande

fattigdomsmålet genom att lyfta fram den politiska dimensionen av fattigdom

och de politiska respektive offentliga systemens förmåga och vilja att

stärka fattiga människors rättigheter och möjligheter. Att till

formuleringen av fattigdomsmålet knyta kompletterande mål medför enbart att

den eftersträvade koncentrationen går förlorad.

Genom EU-medlemskapet är Sverige även delaktigt i EU:s utvecklingssamarbete,

både i dess normativa och dess operativa del. Sverige har bl.a. fått

gehör för att fattigdomsbekämpning skall vara ett övergripande mål i

utvecklingssamarbetet och att biståndet skall koncentreras till de

sektorer där EU har en komparativ fördel. I sin policydeklaration från

november 2000 fastslog EU att fattigdomsbekämpning skall vara ett

övergripande mål för EU:s utvecklingssamarbete.

Utskottet menar att utveckling aldrig kan skapas utifrån. Utveckling

skapas av människor i det egna samhället och därför måste politiken i

större utsträckning utgå från fattiga människors verklighet, deras

erfarenheter och prioriteringar. För att bidra till att nå målen om en

rättvis och hållbar global utveckling och för att skapa förutsättningar

för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor måste alla delar

av svensk politik sträva åt samma håll. Arbetet måste t.ex. bedrivas

för få till stånd rättvisa handelsregler som ökar fattiga länders

möjlighet att delta i världshandeln på lika villkor.

Utskottet menar att Sverige skall stödja fattiga länder i deras egna

processer att skapa förutsättningar för att långsiktigt lösa sina

fattigdomsproblem. Detta sker bäst genom att man ser till att svenskt

agerande i ett sammanhang stämmer med det som görs i ett annat. Handel,

jordbruk, miljö, säkerhet och migration är exempel på områden som måste

arbeta för samma mål. För att lyckas i ett sådant arbete krävs också

nära samverkan med aktörer i det svenska samhället, såsom näringsliv,

universitet och forskarsamhället, folkrörelser och organisationer,

institut och myndigheter. Utskottet menar att en avsikt med

utvecklingssamarbetet

är att på ett tydligt sätt lyfta fram fattiga kvinnor, män och barn som

aktiva subjekt. De fattigas perspektiv på utveckling skall vara vägledande

för Sveriges globala politik i sin helhet. Utvecklingssamarbetet skall

vara ett stöd och ett komplement till de utvecklingsansträngningar som

görs av fattiga människor i fattiga länder. Utskottet menar att

samarbetsländernas egna fattigdomsstrategier skall vara utgångspunkten för

utvecklingssamarbetet och en fortlöpande dialog skall föras för att få

fattiga människors aktiva medverkan i analys, prioriteringar och

beslutsprocesser av utvecklingsansträngningarna.

I propositionen framhålls att fattigdomen har många dimensioner och att

detta blir tydligt när fattiga människor själva beskriver sin situation.

Förutom bristen på inkomst och materiella resurser tar sig fattigdomen

uttryck i bl.a. undernäring, bristande hälso- och sjukvård, arbetslöshet,

barnarbete och riskfyllda arbetsförhållanden till svältlöner. I detta

sammanhang är de funktionshindrade de fattigaste av de fattiga och ofta

den mest utsatta gruppen. Rättsövergrepp och våld bidrar till osäkerhet

och otrygghet som ytterligare fördjupar fattigdomen. Den breda

fattigdomsdefinitionen sätter bristen på makt, möjligheter och säkerhet i

fokus. Utskottet menar att det är positivt att Sveriges politik för

global utveckling är utformad för att svara mot denna mångdimensionella

syn på fattigdom. Den sammantagna politikens mål, perspektiv och huvuddrag,

liksom målet för utvecklingssamarbetet som bl.a. är styrande för Sidas

verksamhet, avspeglar detta breda synsätt.

Utskottet anser att fattigdomsbekämpning och utveckling i hög grad måste

drivas av samarbetsländerna själva, av deras parlament, regeringar,

myndigheter, näringsliv och organisationer och inte minst av de individer

och grupper som försöker ta sig ur fattigdomen. Utvecklingssamarbete

kan stödja den nationella politiken, men inte ersätta den.

Den samlade politiska viljan hos världens länder att prioritera global

utveckling framför andra mer kortsiktiga nationella intressen är avgörande.

Det internationella utvecklingssamarbetet har fortsatt stor betydelse

och millennieutvecklingsmålens uppfyllande är också ett uttryck för att

fattigdomsmålet för utvecklingssamarbetet uppfylls. Utskottet konstaterar

att regeringen har gett Sida i uppdrag att bidra med underlag till det

internationella samfundets redovisning av resultat mot millennieutvecklingsmålen

och medverka i den vidareutveckling som pågår av målen för att bl.a.

fastställa indikatorer för måluppfyllelsen. Sida har av regeringen även

getts i uppdrag att rapportera hur man arbetar för att bidra till

förverkligandet av millennieutvecklingsmålen.

Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet proposition 2002/03:122

yrkande 4 och avstyrker motionerna 2002/03:U260 (c) yrkande 6, 2002/03:U284

(kd) yrkandena 1 och 2, 2002/03:U294 (fp) yrkande 2, 2002/03:U295 (m)

yrkande 1, 2002/03:U313 (c) yrkande 1, 2002/03:U315 (s), 2002/03:U322

(m) yrkande 9, 2003/04:U6 (kd) yrkande 28, 2003/04:U10 (fp) yrkande 1,

2003/04:U11 (m) yrkande 1, 2003/04:U248 (m) yrkande 1, 2003/04:U316

yrkande 1 och 2 samt 2003/04:U348 (kd) yrkandena 1 och 23.

I konsekvens med dessa ställningstaganden föreslår utskottet att riksdagen

beslutar att nuvarande mål för det svenska utvecklingssamarbetet,

beslutade genom proposition 1962:100, Statsutskottets utlåtande nr 135 år

1962, proposition 1977/78:135, utrikesutskottets betänkande 1978/79:1,

proposition 1987/88:100 bil. 5, utrikesutskottets betänkande 1987/88:20,

proposition. 1995/96:153 samt betänkande. 1995/96:UU18, skall upphöra

att gälla.

Perspektiven

Propositionen

Politiken skall präglas av ett rättighetsperspektiv. Det innebär att

människors rättigheter skall utgöra grund för de åtgärder som vidtas

för en rättvis och hållbar utveckling. Detta perspektiv utgår från att

människor är aktörer med vilja att utvecklas, inte mottagare eller offer.

Politiken utgår från varje människas rätt till ett värdigt liv, utan

fattigdom. Demokrati, jämställdhet mellan kvinnor och män och

barnrättsperspektivet lyfts särskilt fram.

Politiken skall också präglas av de fattigas perspektiv på utveckling.

Det innebär att fattiga människors behov, intressen och förutsättningar

skall vara en utgångspunkt i strävandena mot en rättvis och hållbar

utveckling. Politiken skall i större utsträckning utgå från fattiga

människors verklighet, deras erfarenheter och prioriteringar.

Motionerna

I motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 7 krävs att svenskt bistånd skall

genomsyras av ett rättighetsperspektiv.

I motion 2003/04:U7 (v) yrkande 1 krävs att ett jämställdhetsperspektiv

av samma dignitet som fattigdomsbekämpningen och kampen för mänskliga

rättigheter måste ingå i den svenska utvecklingspolitiken.

I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 3 framhålls att ett rättighetsperspektiv

med fokus på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter bör vara

centralt för det svenska utvecklingssamarbetet.

I motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 1 krävs att miljö- och hållbarhetsperspektivet

måste integreras i all politik. Motionärerna menar att de mål och

slutsatser som världssamfundet enats om i Johannesburgsprotokollet för

att hushålla med resurser och globala nyttigheter måste tydliggöras

bättre i enskilda delar av all politik för att nå full effekt.

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens uppfattning att politiken för global utveckling

skall präglas av dels ett rättighetsperspektiv, dels de fattigas perspektiv.

Detta innebär att människors lika värde och rättigheter skall utgöra

grunden för de åtgärder som skall vidtas liksom att de fattigas behov,

intressen och förutsättningar skall vara en utgångspunkt i strävandena

mot ett uppfyllande av det övergripande målet för politiken.

Rättighetsperspektivet inkluderar både demokrati, mänskliga rättigheter

och jämställdhet. Även barnens rättigheter är del av det övergripande

rättighetsperspektivet. Utskottet ser fördelar med propositionens förslag

att formulera två perspektiv som kan sägas vara inkluderande till sin

karaktär genom att de även omfattar delperspektiv.

Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet proposition 2002/03:122

yrkande 1 i berörd del och avstyrker motionerna 2002/03:U228 (fp) yrkande

7, 2003/04:U7 (v) yrkande 1, 2003/04:U10 (fp) yrkande 3 och 2003/04:U12

(mp) yrkande 1.

Huvuddrag/inriktning

Propositionen

Erfarenheter visar att några enkla lösningar inte finns när det gäller

utveckling. Varje samhälle måste ta makten över sin egen framtid med

egen vilja och förmåga. Omvärlden kan stödja och hjälpa, undanröja hinder

och verka för ett effektivt och rättvist samarbete på global nivå.

Det finns exempel på såväl misslyckade som framgångsrika utvecklingsmodeller.

Utifrån dessa erfarenheter och med stöd i aktuell forskning har åtta

huvuddrag för en rättvis och hållbar global utveckling identifierats:

respekt för de mänskliga rättigheterna, demokrati och god samhällsstyrning,

jämställdhet, hållbart nyttjande av naturresurserna och omsorg om miljön,

ekonomisk tillväxt och social utveckling och trygghet, konflikthantering

och säkerhet samt globala gemensamma nyttigheter. Dessa faktorer är

ömsesidigt förstärkande. De är uttryck för värderingar som skall genomsyra

Sveriges politik för global utveckling. Huvuddragen anger vad politiken

genomgående skall främja och inriktas på, både vad gäller åtgärder och

stöd i enskilda länder och den politik som förs på global nivå.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar först att propositionens förslag till huvuddrag

för politiken för global utveckling också skall prägla inriktningen av

utvecklingssamarbetet. Utskottet behandlar i detta avsnitt huvuddragen

med denna utgångspunkt. Utskottet delar propositionens förslag till

huvuddrag/ inriktning.

Utskottet ser dock ett värde i att gruppera dem enligt följande:

grundläggande värden är demokrati och god samhällsstyrning, respekt för

de mänskliga rättigheterna och jämställdhet mellan kvinnor och män;

hållbar utveckling omfattar hållbart nyttjande av naturresurserna och

omsorg om miljön, ekonomisk tillväxt samt social utveckling och

trygghet;

övriga huvuddrag är konflikthantering och säkerhet samt globala gemensamma

nyttigheter.

Utskottet vill understryka att huvuddragen tillsammans med perspektiven

och målen skall styra och genomsyra alla politikområden, även i

propositionen ej nämnda, när politiken för global utveckling utformas och

genomförs.

Med de preciseringar av grupperingen av huvuddragen som utskottet ovan

föreslagit tillstryks proposition 2002/03:122 yrkandena 2 och 5.

Grundläggande värden

Demokrati och god samhällsstyrning

Propositionen

I arbetet för att avskaffa fattigdomen måste alla kunna delta, höras

och respekteras. Detta kan bara åstadkommas med ett demokratiskt

styrelseskick och demokratins form måste utgå från varje samhälles specifika

förutsättningar men grundas på gemensamma värderingar om alla människors

lika rätt och värde. Den kräver ett väl fungerande rättsväsende grundat

på rättsstatens principer. Demokrati kräver fria val, fungerande politiska

partier, oberoende medier och aktiva enskilda organisationer som får

verka fritt. En demokratisk kultur, där medborgare har kunskap om sina

rättigheter och möjlighet att utnyttja dem, är en förutsättning och i

den demokratiska kulturen ingår även jämställdhet, tolerans och respekt

för alla individer och grupper. Politiskt ansvar bör kunna utkrävas av

dem som har makt. Utbildning och tillgång till information är en

förutsättning. En fungerande demokrati kräver också maktfördelning mellan

demokratins institutioner.

Motionerna

I motion 2002/03:U201 (m) yrkande 2 konstateras att varje lands regering

bär det fulla ansvaret för landets institutionella utveckling och för

att så goda förutsättningar som möjligt för välstånd skapas. I motionens

yrkande 7 framhålls vikten av att utveckla en bistånds- och utrikespolitik

inriktad på att sprida respekt för demokrati och mänskliga rättigheter

för att öka välståndet i världen och i yrkande 8 att utveckla en bistånds-

och utrikespolitik inriktad på att sprida respekt för demokrati och

mänskliga rättigheter för att stoppa krigen i världens fattiga regioner.

I motion 2002/03:U261 (fp) yrkande 4 framhålls att politiska partier

och alla typer av frivilligorganisationer måste agera för att tillsammans

åstadkomma konkreta och snabba förbättringar för alla utsatta grupper

inte bara i fattiga länder utan också i rika länder. De demokratiska

staterna kan inte föra fram argument till förmån för mänskliga rättigheter,

demokrati och bekämpning av fattigdom enbart för den fattiga delen av

världen utan dessa principer måste även gälla för de egna länderna.

I motion 2002/03:U263 (mp) yrkande 11ramhålls att ekonomisk och politisk

makt måste demokratiseras genom att omfattande decentralisering och

självtillitsstrategiers stöds.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 8 framhålls att en väl fungerande

parlamentarisk demokrati är en grundförutsättning för en fungerande

rättsstat med respekt för de mänskliga rättigheterna och ett samhälle

fritt från korruption och maktmissbruk. I yrkande 9 framhålls att genom

stöd till arbetet för demokrati är det också viktigt att stimulera och

stödja uppbyggandet av det civila samhället, bl.a. genom stöd till

folkrörelser, trossamfund och andra enskilda organisationer. I yrkande

10 framhålls vikten av att aktivt stödja framväxten av en mångfald av

fria och oberoende medier. I yrkande 11 framhålls att kooperation är

ett viktigt sätt för resurssvaga människor att under demokratiska former

få en starkare ställning på marknaden och att Sveriges gedigna erfarenhet

av kooperationen som utvecklingskraft bör ställas till samarbetsländernas

förfogande i högre grad än vad som redan sker.

I motion 2003/04:U10 (fp) konstateras att stöd till den demokratiska

oppositionen i repressiva stater i kombination med ett starkt externt

tryck mot förtryckande regimer i många fall har visat sig vara positivt

för den demokratiska utvecklingen i det enskilda landet. I yrkande 2

konstateras att det blir svårare både att bekämpa fattigdomen i tredje

världen och att realisera ett liberalt individperspektiv om man inte

fokuserar på en utveckling inriktad på demokrati.

I motion 2003/04:U220 (c) yrkande 1 framhålls att demokrati inte ännu

är ett självklart begrepp och kommer heller inte att uppnås om inte

försvaret för de demokratiska värderingarna hela tiden hålls vid liv.

Motionärerna understryker behovet av att demokrater från hela världen

samarbetar för demokratins fördjupning och att nya former för samarbete

utvecklas.

I motion 2003/04:U227 (s) framhåller motionären att i Sverige har

folkbildningen betytt mycket och att det sedan länge finns en organisation

inom folkbildning och studieförbund för detta som fungerar bra och är

enkel att använda. Denna kunskap kan användas för att lära känna och

lära mer om andra länder, men också för att delge andra länder ett sätt

att bygga och utveckla sina egna samhällen på en djupare demokratisk

bas.

Utskottets överväganden

Utskottet menar att demokrati och god samhällsstyrning utgör ett

grundläggande huvuddrag i politiken för en rättvis och hållbar global

utveckling. Betydelsen av demokrati och god samhällsstyrning har inte

lyfts fram tillräckligt i tidigare utvecklingsansträngningar. Demokrati,

mänskliga rättigheter och jämställdhet är grundläggande förutsättningar

för en rättvis och hållbar global utveckling och de kan sägas vara både

mål och medel.

Utskottet menar att politiken för global utveckling skall präglas av

ett rättighetsperspektiv där människors rättigheter utgör grunden för

de åtgärder som skall vidtas för en rättvis och hållbar utveckling. I

rättighetsperspektivet ingår såväl mänskliga rättigheter, som demokrati

och jämställdhet. De förstärker och kompletterar varandra men är samtidigt

varandras förutsättningar.

I arbetet för att avskaffa fattigdomen måste alla kunna delta, höras

och respekteras och detta kan bara åstadkommas med ett demokratiskt

styrelseskick. Demokratins form måste utgå från varje samhälles specifika

förutsättningar men grundas på gemensamma värderingar om alla människors

lika rätt och värde. Detta kräver ett väl fungerande rättsväsende grundat

på rättsstatens principer. Demokrati kräver fria val, fungerande politiska

partier, oberoende medier och aktiva enskilda organisationer som får

verka fritt. En demokratisk kultur, där medborgare har kunskap om sina

rättigheter och möjlighet att utnyttja dem, är en förutsättning för all

utveckling och i den demokratiska kulturen ingår även jämställdhet,

tolerans och respekt för alla individer och grupper. Politiskt ansvar

måste kunna utkrävas av dem som har makt och en fungerande demokrati

kräver också maktfördelning mellan demokratins institutioner.

God samhällsstyrning och god förvaltning är en viktig del av demokratin.

Det handlar om fördelning av samhällets resurser, individers likhet

inför lagen och metoder för att stävja maktmissbruk. I en demokrati

skall motsättningar kunna hanteras på ett fredligt sätt och förändringar

kunna ske utan att den övergripande stabiliteten och sammanhållningen

i samhället hotas. Alla samhällen behöver spelregler som skapar

ansvarstagande och kompromissvilja hos olika intressegrupper och varje

samhälle har att i demokratiska former ta ställning till frågor om t.ex.

decentralisering och självtillit. I detta arbete är parlamenten och

parlamentarikerna viktiga, liksom den roll de förtroendevalda spelar på

lokal nivå. Demokratins principer och former gäller lika för rika och

fattiga länder och en väl fungerande demokrati förutsätter bl.a. ett

fungerande civilt samhälle med aktiva enskilda organisationer och en

mångfald av organisationer som bidrar till den pluralism som är viktig

för en demokratisk samhällsutveckling.

Demokratin är således ett fundament för att ge stöd till det övergripande

målet om rättvis och hållbar global utveckling samt det kompletterande

fattigdomsmålet för utvecklingssamarbetet. I demokratins funktion inryms

de politiska partiernas betydelse, parlamentens roll, det civila samhällets

många aktörer, folkbildningen, kooperationen och den fackliga verksamheten.

Vidare inryms de fria och oberoende medierna, decentraliseringens värde

och det folkliga deltagandet samt betydelsen av god samhällsstyrning.

Demokratin

är grunden för att ge alla samhällets aktörer inklusive enskilda individer

makt och inflytande.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U201 (m)

yrkandena 2, 7 och 8, 2002/03:U261 (fp) yrkande 4, 2002/03:U263 (mp)

yrkande 11, 2003/04:U9 (c) yrkandena 8-11, 2003/04:U10 (fp) yrkande 2,

2003/04:U220 (c) yrkande 1 samt 2003/04:U227 (s).

Respekten för de mänskliga rättigheterna

Propositionen

De mänskliga rättigheterna utgår från principen om allas lika värde och

rättigheter. De bygger på idén om individers rättigheter och staters

skyldigheter. De hanterar en ojämn maktrelation till förmån för den

svagare parten. Därmed anges en lägsta nivå för vad som bör gälla i ett

samhälle för att det skall uppfylla visionen om ett värdigt liv för

alla. Den ökade förståelsen för att fattigdom inkluderar också brist på

möjligheter och trygghet har satt fokus på respekten för mänskliga

rättigheter som en utgångspunkt för ett lands utveckling. Länder som

kränker mänskliga rättigheter har ibland försvarat sitt handlande genom

att hänvisa till lokala traditioner, religiösa påbud eller låg

utbildningsnivå. Alla sådana argument är ohållbara. Mänskliga rättigheter

gäller alla människor i hela världen utan åtskillnad. Ökade kunskaper

om mänskliga rättigheter kan stärka deltagande och demokrati och därmed

vara ett viktigt element i strävan mot toleranta, jämställda och rättvisa

samhällen.

Motionerna

I motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 8 framhålls att det är nödvändigt

att skilja mellan de absoluta, civila och politiska rättigheterna och

de sociala, ekonomiska och kulturella rättigheterna.

I motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 5 krävs att regeringen i en särskild

rapport - eller på annat lämpligt sätt varje år för riksdagen redovisar

läget beträffande demokrati och mänskliga rättigheter i svenska

mottagarländer. Motionärerna menar att med tanke på demokratimålets betydelse

är det rimligt att denna information regelbundet och på ett lättillgängligt

sätt ställs till riksdagens förfogande och därmed också kan bli föremål

för diskussion.

I motion 2002/03:U322 (m) yrkande 20 framförs kravet på att noggranna

rapporter om läget för mänskliga rättigheter och demokrati i Sveriges

samarbetsländer redovisas i god tid före beslut om avtal om bilateralt

biståndssamarbete.

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 1 krävs en tydlig svensk linje i

förhållande till diktaturer och stater präglade av etniska konflikter,

diskriminering, korruption och förakt för de mänskliga rättigheterna

och i yrkande 3, att den nationella suveräniteten i ökad grad bör stå

tillbaka för individers rättigheter och trygghet.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 5 konstateras att propositionen lyfter

fram den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Motionärerna

menar att Sverige bör fortsätta rättighetsarbetet genom att också lyfta

fram och stärka utvecklingen av de ekonomiska, sociala och kulturella

rättigheterna.

I motion 2002/03:U262 (kd) yrkande 3 framhålls att arbetsrätten är ett

område som kräver internationellt samarbete, men med hänsyn till

utvecklingsländernas villkor. Tillämpningen av arbetsrätten får inte

innebära att negativa sanktioner riktas mot u-länderna utan Sverige måste

verka för att stärka den internationella arbetsrätten genom positiva

instrument.

Utskottets överväganden

Utskottet menar att politiken för global utveckling skall präglas av

ett rättighetsperspektiv och i detta perspektiv ingår, utöver demokrati

och jämställdhet, mänskliga rättigheter. De mänskliga rättigheterna är

universella, odelbara, ömsesidigt beroende och relaterar till varandra.

Ett liv i värdighet förutsätter att alla mänskliga rättigheter respekteras,

inklusive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Regeringens

syn på mänskliga rättigheter ges även i regeringens skrivelse till

riksdagen, 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik, där

det tydligt framgår att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna

likställs med de medborgerliga och politiska rättigheterna. I regeringens

skrivelse 2001/02:186 Ett barnrättsperspektiv i internationellt

utvecklingssamarbete redogörs för de erfarenheter som vunnits i samband med

svenska och internationella ansträngningar för att i utvecklingssamarbetet

skapa förutsättningar för att förverkliga de rättigheter som varje barn

har enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen

(bet. 2002/03:UU4 Barn i ett internationellt perspektiv).

Under år 2003 har en arbetsgrupp inrättats under FN:s kommission för de

mänskliga rättigheterna för att överväga förslag till ett tilläggsprotokoll

till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Sverige kommer att aktivt delta i detta arbete och kommer att verka för

att dessa rättigheter på ett mer effektivt sätt kommer att drivas i

övriga delar av FN-systemet, inklusive utvecklingssamarbetet.

Utskottet menar att arbetsrätten är en viktig del av de mänskliga

rättigheterna och att den effektivt kan omsättas i handling genom att

tillämpningen av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande

konventioner om arbetsrättsliga förhållanden främjas. Detta ger utsatta

människor verktyg att förbättra sin situation och i dessa konventioner

betonas bl.a. föreningsfrihet, erkännande av rätten till kollektiva

förhandlingar samt avskaffande av alla former av tvångsarbete och

barnarbete. Utskottet anser att arbetsrätten är ett område som kräver

internationellt samarbete men med hänsyn till utvecklingsländernas

villkor. En förstärkning av den internationella arbetsrätten genom

positiva instrument eller noggrannare kontroll av hur länder tillämpar

arbetsrätten är önskvärd.

Utskottet konstaterar vidare att nära kopplat till de definitioner av

fattigdom som ovan nämnts finns de kränkningar av mänskliga rättigheter

som människor med funktionsnedsättningar upplever. Det finns sociala,

fysiska, ekonomiska, normativa och kulturella hinder som begränsar

människor med funktionsnedsättningar att åtnjuta sina rättigheter.

Utskottet är av den bestämda uppfattningen att förtryck, diskriminering

eller bestraffning av människor på grund av deras sexuella läggning

strider mot de mänskliga rättigheterna. Skydd för privatliv och personlig

säkerhet samt förbud mot diskriminering på grund av bl.a. kön, social

härkomst eller ställning i övrigt finns stadgat i bl.a. FN:s allmänna

förklaring om de mänskliga rättigheterna och i den internationella

konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. De principer

och värderingar som ligger till grund för dessa internationella instrument

genomsyrar också det svenska utvecklingssamarbetet. Inom svenskt

biståndssamarbete accepteras inte argument som hänvisar till kulturell,

religiös eller liknande specifika förhållanden för att rättfärdiga

kränkningar av mänskliga rättigheter.

Utskottet ser således propositionens förslag om respekt för de mänskliga

rättigheterna som en självklar värdegrund för en politik för global

utveckling och vill liksom för demokratifrågorna markera att dessa

rättigheter representerar såväl mål som medel.

Redovisningen av läget för demokrati och mänskliga rättigheter i olika

samarbetsländer har under årens lopp på olika sätt redovisats till

riksdagen. Utskottet utgår från att regeringen regelbundet för riksdagen

redogör för utvecklingen på ett sådant sätt att en bedömning av läget

i samarbetsländerna blir möjlig att göra.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U228 (fp)

yrkande 8, 2002/03:U294 (fp) yrkande 5, 2002/03:U262 (kd) yrkande 3,

2002/03:U322 (m) yrkande 20, 2003/04:U6 (kd) yrkandena 1 och 3

samt 2003/04:U9 (c) yrkande 5.

Jämställdhet

Propositionen

I propositionen framhålls att jämställdhet ytterst handlar om att alla

människor måste ses och behandlas som likvärdiga och med samma rättigheter.

Könsdiskriminering är en av orsakerna till fattigdom och utgör ett

grundläggande hinder för en rättvis och hållbar global utveckling.

Diskriminering måste därför synliggöras och motarbetas. Män och kvinnor

har olika förutsättningar på grund av de ekonomiska och sociala roller

de tilldelats. Politiken för global utveckling måste utgå från att

kvinnor och flickor i motsvarande mån som män och pojkar är drivkrafter

i utvecklingen. Hänsyn måste också tas till att kvinnor och män ofta

drabbas av och upplever händelser, processer och problem på olika sätt

och att deras förutsättningar och strategier kan variera. Könskonsekvensanalyser

kan användas för att synliggöra detta.

Kvinnors deltagande och inflytande måste säkerställas på ett helt annat

sätt än vad som hittills har varit fallet och deras rättigheter och

intressen måste beaktas på samma villkor som mäns. Föreställningar om

kvinnor och barn som underordnade männen och rättslösa och därmed lovliga

offer för våld och utnyttjande, måste motverkas. Detta kan påverka

prioriteringar och val av insatser på utvecklingsområdet. Analyser och

insatser måste göras inom varje specifikt område, såsom könsbaserad

diskriminering, våld mot kvinnor och flickor samt sexuella och reproduktiva

rättigheter inklusive tillgång till preventivmedel. Också män, och

samhället som helhet, gynnas av ökad jämställdhet. Det bör därför

säkerställas att män tillsammans med kvinnor blir aktörer i arbetet för

ett jämställt samhälle.

Motionerna

I motion 2002/03:U260 (c) yrkande 1 framhålls att det i arbetet med

fattigdomsbekämpningen behövs riktade insatser för kvinnor och ett mycket

tydligt perspektiv på kvinnors situation i alla konkreta handlingar och

sammanhang för att uppfylla millenniemålet om halverad fattigdom år

2015. I motionens yrkande 5 framhålls vikten av kvinnors deltagande på

alla beslutsnivåer, vilket är absolut nödvändigt för god samhällsstyrning

och hållbar utveckling. Det är också viktigt att hänsyn tas till

konventionen om de mänskliga rättigheterna och att konventionen om avskaffande

av allt slags diskriminering av kvinnor, CEDAW, implementeras. Även i

motion 2003/04:U349 (s) yrkande 6 krävs att Sverige skall arbeta för

att en uppföljningsmekanism inrättas angående FN-resolution 1325 enligt

mönster från CEDAW-konventionen.

Motionärerna bakom motion 2002/03:U294 (fp) menar att jämställdhetsperspektivet

i ökad utsträckning bör genomsyra svenskt utvecklingssamarbete (yrkande

16).

I motion 2003/04:U5 (s) yrkande 4 krävs att en genusanalys skall vara

vägledande för att uppfylla målet om att Sverige skall bidra till en

global rättvis och hållbar utveckling.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 15 krävs att jämställdhetsperspektivet

och kvinnoperspektivet beaktas i högre grad än vad som nu sker vid

utformningen av miljöaspekterna i utvecklingspolitiken.

I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 11 framhålls vikten av att förbättra

kvinnors rättigheter i alla länder. Motionärerna menar att kvinnor i

många samhällen betraktas som andra klassens medborgare och förvägras

politisk och ekonomisk makt. Mänskliga rättigheter är också kvinnors

rättigheter och utvecklingspolitiken inom detta område måste ta avstamp

i kvinnors egna behov och förutsättningar för att skapa utveckling.

Individperspektivet måste även tillåtas att genomsyra jämställdhetsområdet.

I motion 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 8 liksom i

motion 2003/04:U349 (s) yrkande 8 krävs att Sverige i utvecklingssamarbetet

och i arbetet med millenniemålen skall tala klarspråk om mäns våld mot

och diskriminering av kvinnor.

Utskottets överväganden

Inledningsvis vill utskottet framhålla betydelsen av att förstärka det

praktiska arbetet med att konsekvent införliva en könsmedvetenhet och

ett jämställdhetsperspektiv i den internationella verksamheten och i

utvecklingssamarbetet. I syfte att åstadkomma systematik och kontinuitet

i alla myndigheters arbete skall handlingsplaner utarbetas. Genus- och

könskonsekvensanalyser skall genomföras och mål och indikatorer

identifieras inom alla politikområden och dessa skall vara vägledande för

verksamheten. Det är då viktigt att analyserna tydliggör kvinnors och

mäns, flickors och pojkars olika villkor, intressen, förutsättningar

och behov.

Utskottet framhåller att kvinnor och flickor bör tillförsäkras samma

rättigheter som män och pojkar. Diskriminering av kvinnor och flickor

såväl i samhället som i familjen hindrar att de erkänns som fullvärdiga

medborgare med lika rättigheter som män och pojkar. Kvinnor och flickor

tillhör ofta de fattigaste människorna.

Kvinnors och flickors deltagande och intressen skall säkerställas i

alla delar av politiken. Det praktiska arbetet med att införliva ett

jämställdhetsperspektiv i arbetet och att tillämpa befintlig kunskap

och information bör intensifieras och metodutvecklingen på området bör

stärkas.

Utskottet konstaterar att Sverige förstärker sina insatser för integrering

av ett jämställdhetsperspektiv i arbetet med Agenda 21 och uppföljningen

av resultatet från världstoppmötet i Johannesburg 2002. En handlingsplan

föreligger för arbetet fram till 2006. Ett jämställdhetsperspektiv skall

förstärkas i det praktiska arbetet med att ta fram bl.a. promemorior,

instruktioner och underlag.

Arbetet med att uppfylla intentionerna i FN:s millenniedeklaration och

millennieutvecklingsmålen innebär dels ökade satsningar på stöd riktade

till kvinnor och flickor, dels förbättrad biståndseffektivitet så att

stödet når de fattiga och mest behövande. I detta sammanhang förstärks

arbetet med kompetens- och metodutveckling vad gäller könskonsekvens-

och genusanalyser. Utskottet menar att Sverige antagit en roll som

pådrivare internationellt i genderfrågor. I arbetet med millenniemålen

måste genderperspektivet ständigt beaktas och samtidigt måste mansrollen,

det manliga våldet och inte minst männens ansvar när det gäller

spridningen av hiv/aids uppmärksammas. Män utövar våld mot barn, mot kvinnor

och mot andra män och det är viktigt att en ny politik för global

utveckling även fokuserar på denna realitet.

Sverige bör arbeta för att genderperspektivet blir en obligatorisk del

i alla landrapporter och temarapporter. En uppföljningsmekanism krävs

för resolution 1325, enligt mönster från CEDAW-konventionen, vilket

skulle kunna öppna för bättre bevakning och rapportering, liksom för

möjligheten att utse speciella rapportörer och ta hänsyn till enskilda

klagomål.

En process som syftar till att förstärka samordningen och organiseringen

av det jämställdhetspolitiska arbetet i UD och Regeringskansliet samt

att stärka kompetens- och metodutveckling vad gäller arbetet mot

diskriminering av kvinnor och flickor i internationella sammanhang inklusive

i utvecklingssamarbetet har påbörjats under hösten.

FN rankar Sverige som ett av världens mest jämställda länder. Jämställdhet

mellan könen är både rätt och klokt. Satsningar på flickors utbildning

och hälsa är en av de viktigaste investeringarna ett samhälle kan göra.

När kvinnor och män har möjlighet att delta på lika villkor blir

utvecklingen starkare. Politiken skall både främja och präglas av ett

jämställdhetsperspektiv i såväl hela den övergripande politiken för

global utveckling som utvecklingssamarbetet. Jämställdhetspolitiken har

bäring på alla politikområden och varje departement och myndighet har

ansvar för främjandet av jämställdhet inom ramen för arbetet för en

hållbar och rättvis global utveckling inom sina politikområden.

Jämställdhet utgör en av grundförutsättningarna för en rättvis och hållbar

global utveckling.

Den föreslagna politiken gör således tydligt att jämställdhet mellan

kvinnor och män, flickor och pojkar är en central komponent i

rättighetsperspektivet och i de fattigas perspektiv och slopandet av det

tidigare särskilda delmålet innebär att jämställdhetsarbetet ändå behåller

samma tyngd som tidigare.

Utrikesutskottet har genom en inom utskottet vald arbetsgrupp -

Projektgruppen Jämställdhet inom utvecklingssamarbetet - sedan februari

2003 valt att inleda en avgränsad uppföljning och utvärdering av riksdagens

tidigare beslut om jämställdhet som mål i utvecklingssamarbetet.

Projektgruppens arbete har kunnat tjäna som kunskapsunderlag inför utskottets

behandling av, och ställningstagande till, regeringens proposition

2002/03:122. Projektgruppens verksamhet har främst varit inriktad på att

bidra till en sammanställning och analys av redan genomförda utvärderingar

av jämställdhetsmålet inom utvecklingssamarbetet. Projektgruppen avser

inom kort att avge en slutrapport om sitt arbete.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U260 (c)

yrkandena 1 och 5, 2002/03:U294 (fp) yrkande 16, 2003/04:U5 (s) yrkande

4, 2003/04:U9 (c) yrkande 15, 2003/04:U10 (fp) yrkande 11, 2003/04:U285

(c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 8 samt 2003/04:U349 (s) yrkandena 6 och

8.

Hållbar utveckling

Hållbart nyttjande av naturresurserna och omsorg om miljön

Propositionen

I propositionen understryks att en av de största utmaningarna i strävan

att uppnå en hållbar global utveckling är att bryta sambandet mellan

ekonomisk tillväxt och negativ påverkan på miljö, naturresurser och

människors hälsa. I många av dagens utvecklingsländer leder industriella

processer till att människors livsmiljöer försämras. I städerna hotas

miljö och hälsa genom utsläpp från trafik och industrier och genom

bristfälliga vatten- och avloppssystem. Överkonsumtion i såväl rika som

fattiga länder och medföljande inskränkningar i miljöutrymmet sker inte

sällan på bekostnad av fattiga människors resurser och behov. Gifter

sprids, den biologiska mångfalden utarmas och klimatet förändras.

Sveriges politik för global utveckling innebär att miljömässig hållbarhet

bör beaktas i tillväxt- och utvecklingsstrategier, såväl nationellt som

internationellt. Genom att vara drivande i arbetet för hållbara

produktions- och konsumtionsmönster kan Sverige bidra till en utveckling av

ny teknik och nya ekonomiska och politiska styrmedel. Länder som Sverige

samarbetar med bör själva ta ett långsiktigt nationellt ansvar och

säkerställa att hållbarhetsperspektivet tydliggörs i lagstiftning och i

strategier. Sveriges uppgift är att stödja och komplettera dessa

ansträngningar.

Motionerna

I motion 2002/03:U313 (c) konstateras att FN:s toppmöte om hållbar

utveckling i Johannesburg 2002 för första gången definierade hållbar

utveckling som grunden för den globala utvecklingen. Det sätter fokus

på fattigdomsbekämpning, förbättrad hälsa och miljöansvar. Motionärerna

kräver i yrkande 9 att det är angeläget att Sverige i sin biståndspolitik

prioriterar frågor som rör hållbar utveckling.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 14 framhålls att millenniemålens sjunde

mål är att säkra en miljövänlig och hållbar utveckling. Motionärerna

menar att för att nå detta mål är det av mycket stor betydelse att uppnå

de övriga målen och det krävs förslag om hur lokalbefolkningen skall

engageras i arbetet för en hållbar utveckling.

I motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 10 krävs att Sverige, i ett globalt

perspektiv, accepterar sitt eget ansvar på civil och institutionell

nivå för att åtgärda ohållbara produktions- och konsumtionsmönster i

Sverige.

I motion 2003/04:U254 (kd) yrkande 3 framhålls att utan omsorg om miljön

är det i dag svårt att upprätthålla ett starkt globalt varumärke. Företag

som är verksamma på den internationella marknaden har i allt högre

utsträckning kommit att föra med sig kunskap, tekniska lösningar och

interna miljökrav till utvecklingsländer som tidigare ofta helt saknat

miljöregler. Motionärerna menar att det är mycket viktigt att man

stimulerar företag och kommuner att ta miljövänliga initiativ och beslut

och att den etiska dimensionen därför bör betonas i det fortsatta arbetet

mot uthållig utveckling och tillväxt.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att Sverige i det internationella och nationella

arbetet, och i enlighet med Johannesburgsdeklarationen, understrukit

vikten av en integrerad syn på den hållbara utvecklingens tre dimensioner:

den sociala, den ekonomiska och den miljömässiga. Hållbart nyttjande av

naturresurserna och omsorg om miljön skall genomsyra Sveriges politik

för global utveckling. Därmed skapas också förutsättningar för att bidra

till arbetet med att uppnå FN:s samtliga millenniemål. Utskottet delar

regeringens uppfattning om vikten av att bryta sambandet mellan ekonomisk

tillväxt och negativ påverkan på miljön, naturresurserna och människans

hälsa.

Utskottet anser att Sverige skall fortsätta att vara drivande såväl

internationellt som nationellt när det gäller hållbara konsumtions- och

produktionsmönster. Internationellt har Sverige bidragit till att den

s.k. Marrakech-processen för hållbar konsumtion och produktion har kommit

i gång i och med det internationella mötet i Marocko, i juni 2003.

Regeringen har i skrivelsen 2002/03:29 Johannesburg - FN:s världstoppmöte

om hållbar utveckling redogjort för pågående insatser i syfte att nå de

mål som ingår i genomförandeplanen från Johannesburg samt pekat på

utmaningar som väntar i framtiden. Det sammansatta utrikes-, miljö- och

jordbruksutskottet har i betänkande 2002/03:UMJU1 behandlat skrivelsen.

Utskottet ser ett hållbart nyttjande av naturresurserna och omsorgen om

miljön också som ett etiskt förhållningssätt. Det blir ingen hållbar

utveckling om inte denna inställning starkt får prägla politiken för

global utveckling.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U313 (c)

yrkande 9, 2003/04:U9 (c) yrkande 14, 2003/04:U12 (mp) yrkande

10 samt 2003/04:U254 (kd) yrkande 3.

Ekonomisk tillväxt

Propositionen

För att främja tillväxt är ett stabilt makroekonomiskt ramverk med sunda

statsfinanser och låg inflation centralt. God samhällsstyrning och

fungerande institutioner är nödvändiga för sparande och investeringar,

liksom öppenhet för handel, investeringar och företagande samt en hållbar

skuldsättning. Genom att skapa möjligheter för hela befolkningen, inte

minst de fattiga, att fullt ut bidra till den ekonomiska utvecklingen

blir tillväxten ett effektivt verktyg i kampen mot fattigdom. Ofta är

den informella sektorn avgörande för en stor del av de fattigas försörjning.

Kvinnor arbetar i högre utsträckning än män i den informella sektorn.

Hur den skall kunna integreras i den formella sektorn är en viktig

utmaning i den ekonomiska politiken.

Ekonomisk tillväxt är nödvändigt, men inte tillräckligt för en rättvis

och hållbar utveckling. Välstånd och utveckling kan inte mätas enbart

i ekonomiska termer och ekonomisk tillväxt måste vara hållbar och

kombineras med satsningar på rättvisa och välfärd för att leda till

utveckling. I många fattiga länder hindrar stora inkomstskillnader en

snabb och effektiv fattigdomsbekämpning. Ett system för att omfördela

resurser och därmed makt krävs för att tillväxten skall komma alla till

del. En relativt jämn inkomstfördelning förstärker tillväxten.

Staten kan utöver det institutionella ramverket också genom investeringar,

enskilt eller i samarbete med näringslivet, bidra till tillväxten genom

att stärka den inhemska resursbasen. God infrastruktur har stor betydelse

för utveckling, både inom länder och regionalt, liksom stöd till

utvecklingsländer och fattiga människor att bedriva ett jordbruk som är

miljömässigt hållbart.

Motionerna

I motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 14 hävdas att en förutsättning för

att minska fattigdomen är att en bred ekonomisk tillväxt uppnås i

utvecklingsländerna. Insatser måste göras för att skapa näringslivsutveckling

och tillväxt. Resurser måste skapas i och av samarbetsländerna själva

genom en framsynt ekonomisk politik som leder till en utveckling av

framför allt det lokala näringslivet. Genom olika insatser och aktiviteter

kan näringslivsutveckling och tillväxt skapas i de allra fattigaste

länderna. Motionärerna anser att stöd bör ges till bl.a. en stabil,

öppen och icke-diskriminerande handels- och investeringspolitik i EU

och i samarbetsländerna och att det krävs starkare insatser för att öka

utvecklingsländernas tillträde till både de globala och de regionala

marknaderna och för att stödja de lokala och inhemska företagens

möjligheter att konkurrera.

I motion 2002/03:U295 (m) yrkande 14 framhålls vikten av att i ökad

utsträckning fokusera på tillväxt som ett viktigt instrument för att

verkligen utrota fattigdom. För detta krävs en snabb ekonomisk tillväxt

som kommer hela befolkningar till del.

I motion 2002/03:U322 (m) yrkande 3 framhålls att trots att det globala

välståndet ökar lever över en miljard människor på mindre än 1,3 dollar

per dag. Förekomsten av undernäring och sjukdomar är stor. De länder

med lägst välstånd är de som nu lever under socialism och isolationism.

Motionärerna menar att många länder i Afrika nästan helt saknar handel

och investeringar från omvärlden och att endast frihandel, tillsammans

med de marknadsekonomiska institutionerna, äganderätt och rättsstat,

kan generera en uthållig tillväxt som skapar välstånd till en bred

befolkning.

I motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 4 framhålls vikten av att regeringen

tar initiativ till en problematisering av tillväxtbegreppet så att alla

delar av Regeringskansliet opererar med samma typ av definitioner vad

gäller ekonomisk tillväxt i förhållande till utveckling, miljö och

hushållning av naturresurser.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att ekonomisk tillväxt är avgörande för att det

skall vara möjligt för utvecklings- och transitionsländerna att ta sig

ur den situation som framkallats av fattigdomen. Ekonomisk tillväxt är

en integrerad del i hållbarhetsbegreppet. Välstånd och utveckling kan

inte enbart mätas i ekonomiska termer. Ekonomisk tillväxt måste vara

hållbar och kombineras med satsningar på rättvisa och social välfärd

för att leda till utveckling. I många fattiga länder hindrar stora

inkomstskillnader en snabb och effektiv fattigdomsbekämpning. Ett system

för att omfördela resurser och därmed makt krävs för att tillväxten

skall komma alla till del. Utskottet menar att en relativt jämn

inkomstfördelning förstärker tillväxten. En sådan omfördelning kan också

minska riskerna för konflikter och olika sociala motsättningar i ett

samhälle. Utskottet konstaterar att ofta är den informella sektorn

avgörande för en stor del av de fattigas försörjning. Hur den skall kunna

integreras i den formella sektorn är en viktig utmaning för den ekonomiska

politiken.

Ett ömsesidigt handelsutbyte med omvärlden är nödvändigt för tillväxt

och detta är särskilt viktigt för utvecklingsländer som globalt sett är

små ekonomier. En öppen handel, både export och import, behövs för en

snabbare utveckling, ökad resursmobilisering, näringslivsutveckling och

arbetstillfällen.

Tillväxt bör främjas genom insatser för ett stabilt makroekonomiskt

ramverk med sunda och transparenta statsfinanser, låg inflation, tillgång

till kreditfinansiering på rimliga villkor, ej ohållbar skuldsättning

samt öppenhet för handel och investeringar. Utskottet tar på annan plats

upp frågan om skuldavskrivningar.

Därtill vill utskottet stryka under vikten av en fungerande social

marknadsekonomi med innebörden att rättsstaten och välfärdsstaten samverkar.

Vidare understryks landsbygdens roll för en hållbar tillväxt i

utvecklingsländerna. Utskottet vill också återigen stryka under betydelsen

av fungerande institutioner, ett öppet samhälle och god samhällsstyrning,

där korruption på alla sätt motverkas.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U284 (kd)

yrkande 14, 2002/03:U295 (m) yrkande 14, 2002/03:U322 (m) yrkande 3

samt 2003/04:U12 (mp) yrkande 4.

Social utveckling och trygghet

Propositionen

I propositionen understryks att för många människor innebär förändringarna

nya möjligheter genom utbildning, bättre bostäder och hälsa, högre

avkastning i jordbruket eller bättre avlönat arbete i framväxande moderna

sektorer av ekonomin. Men förändringarna kan också innebära försämrad

livsmedelssäkerhet, arbetslöshet, ohälsa och en försämrad miljö.

En politik för social utveckling och trygghet stärker människor i deras

kamp mot fattigdom. Den måste omfatta alla, bygga på ett brett och aktivt

deltagande av det civila samhället i beslutsprocesser och utgå från

förutsättningar som råder i varje enskilt samhälle. Friska, välutbildade

och trygga individer har förutsättningar att ta till vara de möjligheter

som står till buds för att försörja sig och förbättra sina livsvillkor.

En positiv och jämlik hälsoutveckling är av strategisk betydelse för

ekonomisk tillväxt och minskad fattigdom. Särskild uppmärksamhet bör

ägnas kvinnor och barn samt grupper med särskilda behov såsom äldre och

funktionshindrade människor. Social utveckling på landsbygden såväl som

i städerna förutsätter att människor har möjlighet att tillsammans bygga

upp och förvalta sitt sociala kapital. Gemensamma normer och värderingar,

liksom förtroendefulla och ömsesidiga sociala relationer, är en viktig

grund för samarbete, trygghet och säkerhet, och därmed för utveckling.

Hiv/aids, väpnade konflikter, demografiska förändringar och utarmade

naturresurser är förhållanden som frestar på traditionella sociala

nätverk och ökar människors sårbarhet.

Hållbar utveckling, socialt, ekonomiskt och miljömässigt, skapas och

upprätthålls av människor som är friska, har tillgång till information

och kunskap, samhällsservice och försörjningsmöjligheter, och som aktivt

kan delta i beslutsprocesser som rör olika delar av samhällslivet.

Det krävs en politisk vilja att omsätta ekonomisk tillväxt i social

utveckling genom en rättvis fördelningspolitik och genom fungerande och

demokratiska institutioner och regelverk. Bestående klyftor är inte

bara orättvisa utan också ekonomiskt ineffektiva och i längden även

farliga. När inte alla får del av utvecklingens resultat och när

förändringar utgör ett hot mot enskilda växer motståndet också mot sunda

reformer.

Utskottets överväganden

Utskottet menar att främjandet av social utveckling och trygghet bygger

på en syn som utgår från att människor är aktörer med egna motiv och

resurser och egen kunskap, kapacitet och vilja till förändring. Social

utveckling på landsbygden såväl som i städerna förutsätter att människor

har möjlighet att tillsammans bygga upp och förvalta sitt sociala kapital.

Hiv/aids, väpnade konflikter, demografiska förändringar och utarmade

naturresurser är förhållanden som frestar på traditionella sociala

nätverk och ökar människors sårbarhet. Städernas fattiga områden är

sårbara vad gäller naturkatastrofer, ökade kostnader för boende, mat och

transporter, arbetslöshet och svårigheter med att upprätthålla fungerande

sociala nätverk. I växande grad behöver de informella systemen för social

trygghet och omsorg kompletteras med en formell politik som gör tryggheten

tillgänglig för alla.

Utskottet menar vidare att social utveckling utgör en del av en rättvis

fördelningspolitik. Liksom propositionen anser utskottet att bestående

klyftor är inte bara orättvisa utan också ekonomiskt ineffektiva och i

längden även farliga. När inte alla får del av utvecklingens resultat

och när förändringar utgör ett hot mot enskilda växer motståndet också

mot sunda reformer, t.ex. inom det ekonomiska området. Sverige stöder

uppbyggnaden av sociala trygghetssystem som både kan stärka människors

egen kapacitet och inflytande och ge stöd och skydd i utsatta situationer.

Utskottet vill betona att social utveckling är en integrerad del av

begreppet hållbar utveckling. Miljöfrågor, ekonomi och sociala frågor

är en sammanhållen helhet i en hållbar utveckling. Denna helhet är en

viktig del av de samlade huvuddrag som måste prägla politiken för global

utveckling.

Utskottet delar regeringens bedömning av innehållet i huvuddraget social

utveckling och trygghet.

Övriga huvuddrag

Konflikthantering och säkerhet

Propositionen

Väpnade konflikter utgör det allvarligaste hindret för utveckling i

många fattiga länder. Runtom i världen pågår otaliga konflikter som,

vid sidan av mänskliga förluster och skador, innebär en tillbakagång i

livsvillkoren för befolkningen och undergräver förutsättningarna för

framtida ekonomisk utveckling. Fattigdom till följd av krig, i kombination

med tillgänglighet till vapen, utgör dessutom en grogrund för terrorism

och uppblossandet av nya konflikter.

Säkerhetspolitik handlar i dag i ökad utsträckning om att minska fattigdom

och klyftor, undanröja förtryck och motsättningar mellan olika

befolkningsgrupper, vid sidan av att trygga den nationella territoriella

säkerheten och därför är förebyggande av väpnade konflikter och

konflikthantering viktiga delar av politiken för global utveckling.

Betydelsen och behoven av tidiga, förebyggande insatser har ökat och

det är viktigt att verka för att de instrument som finns inom internationella

organisationer och forum utnyttjas på bästa sätt för att förebygga kriser

och hantera konflikter. Det gäller de instrument som finns inom EU,

inklusive inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik,

liksom inom FN, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa

(OSSE) och andra organisationer.

Motionerna

I motion 2002/03:U212 (c) yrkande 8 reses krav på kvinnors roll i det

fredsskapande och konfliktläkande arbetet och motionärerna kräver ökat

svenskt engagemang och tekniska stöd till FN:s arbete för en ökad

införlivning av genusperspektiv inom detta område.

I motion 2002/03:U260 (c) yrkande 3 begärs att kvinnor får större

möjlighet att delta i konfliktförebyggande arbete världen över och även

delta i besluten om freds- och uppbyggnadsarbete.

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 26 framhålls att bekämpningen av

hiv/aids är intimt förknippad med konflikt- och säkerhetspolitiska aspekter

för många länder. FN:s säkerhetsråd har vid flera tillfällen betonat de

säkerhetspolitiska aspekterna av spridningen av hiv/aids. Situationen

tydliggör att utvecklings- och hälsoarbetet tillsammans med biståndet

utgör viktiga delar i det konfliktförebyggande arbetet. I yrkande

27 konstateras att det konfliktförebyggande biståndet riktat till riskzoner

och till fredsuppbyggande insatser i efterkrigsområden behöver förstärkas

och bli bättre. Det internationella samfundet behöver förbättra sitt

varningssystem för att upptäcka potentiella konflikter och kunna sätta

in förebyggande insatser. Motionärerna betonar vikten av bistånd inriktat

på förståelse och försoning mellan tidigare stridande folkgrupper och

att det behövs ytterligare integrering mellan de fredsbevarande insatserna

och den fredsuppbyggande verksamheten.

I motion 2003/04:U7 (v) yrkande 3 konstateras att militära upprustningar

ofta leder till konflikter som i grunden står i motsättning till arbetet

att uppnå FN:s utvecklingsmål och främjandet av de mänskliga rättigheterna.

Motionärerna kräver att Sverige tar på sig en ledande roll i

nedrustningsarbetet, bl.a. för stöd till arbetet med att nå millenniemålen.

I

motion 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp) framhålls att FN:s säkerhetsråd

år 2000 antog resolution 1325 som bl.a. handlar om att öka kvinnors

roll vid förebyggande av konflikter. Resolutionen är ett viktigt steg

mot att se kvinnor som en stark resurs i all krishantering i stället

för som offer. Den föregicks av ett omfattande opinionsarbete, inte

minst genom de kvinnokonferenser som hållits under de två senaste

decennierna. I yrkande 1 krävs att Sverige i EU och i allt bilateralt och

multilateralt samarbete arbetar för att FN:s resolution 1325 skall

implementeras i allt FN-arbete och i enskilda länder.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att propositionen lyfter fram konflikthantering

och säkerhet som ett av huvuddragen i inriktningen för Sveriges politik

för global utveckling. Utskottet konstaterar vidare att nedrustning är

en av hörnstenarna i den svenska utrikespolitiken och att ett fullständigt

avskaffande av massförstörelsevapen är ett prioriterat mål för Sverige.

Sverige har aktivt arbetet för nedrustning och icke-spridning såväl

inom EU som globalt inom FN. Under våren 2003 inleddes på svenskt

initiativ en diskussion inom EU om hur Europeiska unionen skulle kunna

fördjupa och stärka sin gemensamma politik avseende massförstörelsevapen.

Sverige verkar för att EU:s handlingsplan med konkreta åtgärder för

nedrustning och icke-spridning genomförs i praktiken.

Sverige arbetar också aktivt för att genomföra FN:s handlingsprogram

mot illegala handel med lätta vapen. Bl.a. handlar det om att stärka

regler för exportkontroll. Sverige prioriterar vidare frågor som har

direkt koppling till konsolidering av fred och utveckling, bl.a. stöd

till avväpning av f.d. soldater, inklusive barnsoldater och återintegrering

av soldater i samhället.

Väpnade konflikter inom och mellan stater präglar bl.a. stora delar av

Afrika och utgör ett stort utvecklingshinder för hela regionen. Detta

ställer krav på både konfliktförebyggande och på akut konflikthantering

i samverkan mellan FN, EU och afrikanska organisationer. Sverige vill

långsiktigt stödja afrikanska regionala och subregionala organisationers

förmåga att förebygga och hantera konflikter och inom ramen för

utvecklingssamarbetet fortsätter Sverige att bidra till att stävja orsakerna

till konflikter, inte enbart i Afrika.

Utskottet framhåller i betänkande 2002/03:UU5 Internationella freds-

och hjälpinsatser:

Det förtjänar att framhållas, menar utskottet, att det inom Regeringskansliet

pågår en inventering och systematisering av det svenska stödet för

fredsfrämjande och konflikthantering. Detta arbete kan förväntas ge ett

fördjupat underlag för att uppnå bättre samstämmighet mellan tillgängliga

resurser och regeringens samlade prioriteringar. I arbetet ingår att

försöka stärka rutiner för uppföljning av de svenska freds- och

hjälpinsatserna.

Utskottet har inhämtat att Sverige även deltar i en arbetsgrupp som

inrättats av FN för att närmare studera och analysera förhållandet mellan

nedrustning och utveckling med en helhetssyn på konfliktfrågor, säkerhet

och utveckling. På motsvarande sätt har, under senare år, inom det

internationella utvecklingssamarbetet säkerhetsbegreppet vidgats från

att handla om staters säkerhet till att alltmer sätta individen i fokus.

Utskottet vill betona värdet av att konflikthantering och säkerhet nu

blir ett huvuddrag för politiken för global utveckling och en viktig

inriktning för utvecklingssamarbetet. Utskottet menar att detta huvuddrag

innefattar alla skeden i konflikthantering, dvs. förebyggande insatser,

konfliktdämpande och konfliktlösande insatser samt uppföljningsåtgärder

som försoningsinsatser, alla lika viktiga för att skapa varaktig fred

och säkerhet. Utskottet vill samtidigt understryka den betydelse kvinnors

deltagande har för ett framgångsrikt arbete med konflikthantering och

understryker vikten av att öka svenska kvinnors deltagande i fredsbevarande

operationer. Utskottet sluter därmed upp kring vikten av att FN:s

resolution 1325 implementeras. Utskottet vill också peka på hur utsatta

de funktionshindrade är i konfliktsituationer. Arbetet för att förhindra

konflikter är särskilt viktigt för denna grupp. Även insatser för att

förhindra spridningen av smittsamma sjukdomar har en konfliktförebyggande

roll.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U212 (c)

yrkande 8, 2002/03:U260 (c) yrkande 3, 2003/04:U6 (kd) yrkandena 26 och

27, 2003/04:U7 (v) yrkande 3 samt 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp)

yrkande 1.

Globala gemensamma nyttigheter

Propositionen

I propositionen konstateras att under de senaste decennierna av

internationell samverkan och debatt i utvecklingsfrågor har en långtgående

samsyn uppnåtts om utformningen av en politik för rättvis och hållbar

utveckling. Mycket av det som krävs för utveckling rår länderna själva

över men globaliseringen gör också att behovet av normer och regelverk

för ordnad samverkan mellan länder och folk växer.

Ett växande antal frågor kräver åtgärder bortom nationella gränser.

Kunskap, resurser och praktiska lösningar för dessa problem måste

mobiliseras genom gemensamt ansvarstagande och en ny typ av samarbete

mellan länder, regioner och sakområden. En god miljö, finansiell stabilitet,

begränsningar av smittsamma sjukdomar och frånvaro av internationell

terrorism är exempel på gränsöverskridande frågor.

Det finns ett stort antal globala gemensamma nyttigheter som i dag inte

tillgodoses i tillräcklig utsträckning för att nå målet om en rättvis

och hållbar global utveckling. Diskussionen om hur det internationella

samfundet kan samarbeta bättre kring de gränsöverskridande globala

frågorna ligger högt på den internationella dagordningen.

Motionerna

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 8 framhålls vikten av ett utökat stöd

för produktionen av globala nyttigheter. Motionärerna föreslår att

resurserna koncentreras på ett prioriterat urval av globala gemensamma

nyttigheter.

I motion 2003/04:U254 (kd) yrkande 8 framhålls att det krävs ett utökat

stöd för produktionen av "globala gemensamma nyttigheter". Insatserna

för att skapa bättre fungerande internationella regelverk och standarder

för dessa nyttigheter måste ökas och det är på främst miljö- och

hälsoområdena som det globala och regionala samarbetet är av stor vikt i

detta avseende.

Utskottets överväganden

Utskottet välkomnar att globala gemensamma nyttigheter nu görs till ett

huvuddrag för politiken för global utveckling. Detta begrepp rymmer

viktiga element, som delvis ännu inte formulerats, för den framtida

utvecklingspolitiken.

Utskottet menar att Sverige bör fortsätta att vara drivande och ha en

hög profil i samarbetet om de globala gränsöverskridande frågorna. Den

internationella arbetsgrupp som Sverige och Frankrike har etablerat -

the International Task Force on Global Public Goods - innebär ett viktigt

steg i arbetet med att söka bättre lösningar på globala problem. Parallellt

med den internationella arbetsgruppens arbete kommer en inventering att

göras av hur olika departement och myndigheter arbetar med globala

gemensamma nyttigheter. Bägge processerna kommer att resultera i

rekommendationer avseende framtida prioriteringar. Utskottet vill i detta

sammanhang särskilt uppmärksamma miljöfrågorna, hälsofrågorna - inte

minst smittsamma sjukdomar - och frågan om finansiell stabilitet.

Utskottet konstaterar vidare att global samverkan på miljöområdet och

samarbete för att nå en hållbar utveckling för hela världen måste

prioriteras och delar de synpunkter som miljö- och jordbruksutskottet

anfört i sitt betänkande 2001/02:MJU16 där det framhålls att grunden

för den svenska strategin för hållbar utveckling är det demokratiska

styrelseskicket med dess värderingar: "Genom demokratin skapas regler

och institutioner som främjar resurssnåla konsumtions- och produktionsmönster.

Demokratins institutioner ger oss de redskap vi behöver för att värna

de kollektiva nyttigheter - bl.a. miljö - som utgör grunden för en

hållbar och progressiv samhällsutveckling. En utmaning inför 2000-talet

är att stärka ett demokratiskt samarbete kring hållbarhet inte bara

nationellt utan också på den internationella nivån. Världssamfundet har

ett ansvar för att värna kunskapsutveckling, miljö och hälsa. Handel

och kapitalflöden måste utformas på ett sätt som ger incitament för ett

mer långsiktigt agerande bland marknadens aktörer. En global ekonomi

bör gå hand i hand med en global hållbarhetsstrategi."

Utskottet förutsätter att när regeringen avslutat sitt analysarbete

kommer detta att redovisas för riksdagen.

Utskottet konstaterar avslutningsvis att Interparlamentariska unionen

vid sitt senaste möte har fokuserat på begreppet globala allmänna

nyttigheter (Global Public Goods) och genom en gemensamt antagen resolution

uttalat sig för att världens länder gemensamt skall utarbeta en dagordning

för hur man skall hantera allmänna nyttigheter på ett ansvarsfullt sätt,

inte minst vad gäller finansieringen.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2003/04:U6 (kd)

yrkande 8 och 2003/04:U254 (kd) yrkande 8.

Samverkan mellan huvuddragen

Propositionen

Propositionen pekar på ett antal huvuddrag för en politik för global

utveckling. Politiken skall främja och präglas av respekt för de mänskliga

rättigheterna, demokrati och god samhällsstyrning, jämställdhet mellan

kvinnor och män, hållbart nyttjande av naturresurserna och omsorg om

miljön, ekonomisk tillväxt och social utveckling och trygghet. Dessa

faktorer är ömsesidigt förstärkande. Den skall därutöver inriktas på

områden där nya krav ställs på helhetssyn och samverkan, konflikthantering

och globala gemensamma nyttigheter.

Motionerna

I motion 2002/03:U201 (m) yrkande 1 framhålls att de länder som lyckats

bryta fattigdomen har ett gemensamt drag och det är en stegvis utveckling

mot marknadsekonomi, äganderätt, rättsstat och demokrati. Motionären

menar att utvecklingen har kommit stegvis och att det är viktigt att

stödja denna process där den ena faktorn drivit på den andra och framsteg

inom ekonomin har drivit på demokratiseringen. Motionärerna menar att

socialism, kommunism, planekonomi, diktatur, förtryck och politiserade

rättsväsenden ofelbart har visat sig leda till fördjupad fattigdom.

I motion 2002/03:U295 (m) yrkande 2 konstateras att förutsättningen för

att Afrika skall lyckas i sin utveckling är densamma som gäller i resten

av världen. Motionärerna menar att det inte finns någon egen afrikansk

väg utan det är endast marknadsekonomi byggd på faktorer som fri

företagsamhet och frihandel i kombination med utbildning för alla inom

ramen för ett rättssamhälle, respekt för de mänskliga rättigheterna och

demokrati som ger resultat. I yrkande 16 framhålls vikten av att skapa

en koherent politik för att utveckla en dynamisk marknadsekonomi där

företagsamhet och arbetsvilja står i centrum och där utbildning, sparande

och ansvarstagande premieras.

I motion 2002/03:U322 (m), yrkande 10 hävdas att de centrala villkoren

för svenskt bistånd skall vara stöd till rättsstaten, respekt för de

mänskliga rättigheterna och utvecklingen av demokrati och marknadsekonomi.

Motionärerna bakom motion 2003/04:U11 (m) menar i yrkande 2 att endast

marknadsekonomi, fri företagsamhet och frihandel i kombination med

utbildning för alla inom ramen för ett rättssamhälle grundat på demokrati

och respekt för mänskliga rättigheter kan ge välstånd till en bred

befolkning och är centrala målsättningar i samarbetet med biståndsländerna.

I motion 2003/04:U248 (m) yrkande 2 hävdas att rättsstaten, respekt för

mänskliga rättigheter, demokrati och marknadsekonomi är centrala

målsättningar i samarbetet med biståndsländerna.

Utskottets överväganden

Utskottet delar propositionens syn att de olika huvuddragen är ömsesidigt

förstärkande. Därutöver samverkar de olika huvuddragen som riktlinjer

för den samlade politiken och bidrar till att skapa sammanhang och helhet.

Mänskliga rättigheter och jämställdhet ingår också som element i de

andra huvuddragen. De tre huvuddragen som formar hållbar utveckling är

en förutsättning för att de grundläggande värdena skall få genomslag.

I stort sett alla huvuddrag samverkar med varandra i olika hög grad.

Utskottet menar att mål och huvuddrag är en del av samma helhet när de

får genomslag som riktlinjer för politiken inom de olika politikområdena.

Utskottet konstaterar vidare att om målen för politiken för global

utveckling och utvecklingssamarbetet skall kunna nås måste hänsyn tas

till alla huvuddrag och deras inbördes samverkan.

Politiken för global utveckling syftar således till att forma ett

rättssamhälle grundat på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter

samt präglat av de övriga huvuddrag som en sammanhållen politik bygger

på och vilken inkluderar en socialt inriktad marknadsekonomi.

I diskussionen om koherens och eventuella målkonflikter i politiken för

global utveckling är det av central betydelse att understryka de

grundläggande normer rörande mänskliga rättigheter som slås fast bl.a. i

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Dessa normer är absoluta,

och främjandet av dessa är en hörnsten i Sveriges politik för global

utveckling.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U201 (m)

yrkande 1, 2002/03:U295 (m) yrkandena 2 och 16, 2002/03:U322 (m) yrkande

10, 2003/04:U11 (m) yrkande 2 samt 2003/04:U248 (m) yrkande 2.

B. Politikområden och deras samstämmighet

I föreliggande avsnitt redovisas propositionens och motionernas förslag,

samt utskottets överväganden, vad gäller olika politikområden. Några

politikområden har i utskottets behandling slagits samman. Vidare

redovisas i avsnittet dels propositionens, dels motionernas förslag vad

gäller samstämmighet i svensk politik och i EU:s politik, jämte utskottets

överväganden i denna del.

De olika politikområdena behandlas här främst utifrån hur svensk politik

utformas men även utformningen av politiken på EU-nivå respektive

multinationell nivå berörs liksom hur utvecklingsländerna formar sin

politik. Gränsdragningen mot utvecklingssamarbetet - biståndet - är inte

möjlig att göra distinkt. Ett antal motionsyrkanden som hör till olika

politikområden har i vissa fall behandlats under avsnittet Internationellt

utvecklingssamarbete.

Olika politikområden

1. Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken

Propositionen

Konfliktfrågor har i ökad utsträckning kopplats till orättvisor, ojämlikhet,

förtryck och motsättningar mellan olika befolkningsgrupper. Insikten

har vuxit om att säkerhet förutsätter demokrati, respekt för de mänskliga

rättigheterna, jämställdhet, ekonomisk och social utveckling, rättvis

fördelning, miljöhänsyn och förstärkt internationellt samarbete.

Internationell terrorism och spridning av lätta vapen och massförstörelsevapen

fortsätter att vara allvarliga säkerhetspolitiska hot. Fred och säkerhet

är en förutsättning för utveckling och för att värna folkrätten, inklusive

mänskliga rättigheter.

Handeln med människor är enligt FN den snabbast växande verksamheten

inom den organiserade brottsligheten. Denna verksamhet är starkt kopplad

till andra former av internationell brottslighet som t.ex. narkotika-

och vapenhandel. I den omfattande illegala narkotikahandeln ligger

fattigdom ofta bakom rekryteringen till illegala organisationer. Det

finns en tydlig koppling mellan narkotikahandel, terroristgrupper och

organiserad brottslighet.

Fattigdom, förtryck och diskriminering har säkerhetspolitiska konsekvenser

och det internationella utvecklingssamarbetet bidrar till att stärka

säkerheten både i närområdet och globalt.

Fredsfrämjande insatser har utvecklats till en av det svenska försvarets

huvuduppgifter. Förutom militära och diplomatiska inslag kan de inkludera

räddningsinsatser, minröjningsverksamhet, försonings- och förtroendeskapande

åtgärder, återuppbyggnad och institutionella insatser för att bygga upp

en fungerande demokratisk rättsstat som kan garantera de mänskliga

rättigheterna. I stort handlar det om att främja utveckling genom att

förbättra trygghet och säkerhet. Regeringen framför det angelägna i en

utökad och effektiviserad samverkan mellan olika politikområden i

hanteringen av kriser och väpnade konflikter.

Anskaffning av försvarsmateriel måste också ske i ansvarsfulla, öppna

och förtroendeingivande former. Ett viktigt ramverk för detta finns i

Sveriges restriktiva lagstiftning om exportkontroll och EU:s uppförandekod

för handel med vapen. Sverige bör fortsatt vara drivande i en internationell

dialog om konflikter, säkerhet och utveckling, som bl.a. syftar till

att stärka internationella kontrollregimer och åstadkomma avtal om

icke-spridning, nedrustning och rustningsbegränsning.

Motionerna

I motion 2003/04:U261 (kd) yrkande 2 krävs att regeringen inom ramen

för EU skall uppmuntra till en fördjupad dialog med Afrikanska unionen

(AU) vad gäller kraven på en modell för etiskt ledarskap i Afrika. Till

skillnad från OAU - som endast innehöll begränsade bestämmelser om de

mänskliga rättigheterna, fäster AU större vikt vid skyddet av de mänskliga

rättigheterna. Stadgan uttrycker medlemsstaternas beslutsamhet att främja

och skydda de mänskliga rättigheterna och folkens rättigheter, att

förstärka och förankra de demokratiska institutionerna och rättssamhället.

I motion 2002/03:U290 (kd) yrkande 1 konstateras att trots en viss

skeptisk inställning till den nya afrikanska samarbetsunionen, AU, så

kan unionen bli en god dialogpartner till omvärlden och underlätta

handelssamarbetet. I yrkande 2 konstateras att den stora kris som

hiv/aids-epidemin lett till uppmärksammats av AU, och i denna fråga bör

effektiv samordning eftersträvas. Motionärerna anser att Sverige skall

uppmuntra EU:s organ till en fördjupad dialog med AU på lika villkor

vad gäller bl.a. handelsfrågor, hiv/aids-insatser och konfliktlösning.

I motion 2002/03:U235 (fp) yrkande 3 krävs att Sverige verkar för att

kvinnors rätt till fri abort och god sexuell och reproduktiv hälsa blir

ett prioriterat politiskt mål i svensk utrikespolitik.

I motion 2003/04:U3 (s) yrkande 3 begärs att utredningen om reglerna

för svensk krigsmaterielproduktion och export skall behandla frågan om

mänskliga rättigheter och fattigdomsbekämpning.

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 2 framhålls vikten av att utrikespolitiken

generellt bör styras av etiska ledarkoder. Dessutom krävs i motionens

yrkande 14att Sveriges handelsrelationer med utvecklingsländerna måste

vara mer samstämmiga och bättre samordnade med de mål som är uppsatta

för den svenska utvecklingspolitiken än vad som är fallet i dag. Tydlighet

saknas vad gäller problematiken kring militär rustning i utvecklingsländer

och den svenska vapenexporten till fattiga länder. Den svenska vapenexporten

bör därför alltid utvärderas i förhållande till utvecklingsmålen.

Även i motion 2003/04:U7 (v) yrkande 2 krävs att nya regler för den

svenska krigsmaterielexporten måste utarbetas och vara så utformade att

de inte står i motsättning till den svenska utvecklingspolitiken. I

yrkande 4 krävs att svensk export av krigsmateriel till länder med stor

fattigdom bör föregås av en problematiserande granskning av risker för

att krigsmaterielexport inte försvårar kampen för mänskliga rättigheter

och fattigdomsbekämpning och i yrkande 5 krävs att svensk krigsmaterielexport

inte skall tillåtas om det försvårar främjandet av mänskliga rättigheter

och fattigdomsbekämpning.

I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 25 konstateras att under senare år

har krigsherrar och soldater tagit makten i ett antal länder som också

plundrats och där befolkningen terroriserats och fördrivits. Motionärerna

anser att blockeringar som skulle kunna försvåra ett snabbt svenskt

agerande med militära inslag i akuta situationer måste undvikas och att

insatser av militär karaktär inte skall finansieras ur biståndsanslaget

utan att resurser för sådana insatser får tas fram på annat sätt.

I motion 2003/04:U11 (m) yrkande 3 framhålls att FN nu skall inrikta

sitt arbete på stöd till fredsarbetet i Afrika och omedelbart prioritera

fredsfrämjande insatser samt att FN och EU skall stödja utvecklingen av

en afrikansk freds- och säkerhetsordning och i yrkande 4 understryks

att det finns ett mycket starkt samband mellan fred, demokrati,

fattigdomsminskning och utveckling. Själva förutsättningen för detta samband

är att det råder stabilitet och säkerhet. Sverige och EU måste ta sitt

ansvar och i större utsträckning bidra till att Afrikas krigsdrabbade

länder kan ges förutsättningar för en fredlig utveckling, och Sverige

bör därför kraftigt stärka resurserna för fredsfrämjande insatser i

Afrika.

Även i motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 21 krävs att Sverige bör inta en

ledande roll för nedrustning eftersom militär upprustning leder till

konflikter och i grunden står i motsatsställning till inte bara

världsfreden, utan även arbetet med att uppnå FN:s utvecklingsmål och

främjandet av de mänskliga rättigheterna. Vidare krävs i yrkande 22 att

svensk export av vapen till länder med stor fattigdom måste föregås av

en problematiserande granskning av risker för export till dessa länder

vad gäller främjande av de mänskliga rättigheterna och bekämpning av

fattigdom utifrån de fattiga människornas situation. Finns det en risk

för att svensk vapenexport försvårar främjandet av de mänskliga

rättigheterna och fattigdomsbekämpningen skall export inte tillåtas.

I motion 2003/04:Fö267 (mp, v) framhålls att humanitär minröjning

omfattar, utöver minröjning, även upplysning och utbildningsinsatser,

kartläggning av problemet samt omhändertagande och återanpassning av

minoffer. Sidas utbetalningar till stöd för humanitär minröjning minskade

betydligt under 2002 och motionärerna kräver i yrkande 1 att Sverige

och Sida inte minskar utan snarare ökar sitt stöd till humanitär

ammunitions- och minröjningsverksamhet.

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis hänvisa till den i februari i år avgivna

utrikespolitiska deklarationen som tydligt uppmärksammade sambanden

mellan utvecklingspolitiken och säkerhets- och försvarspolitiken. I

deklarationen klargjorde utrikesminister Anna Lindh att "säkerhet i

dagens värld måste skapas globalt och gemensamt, och innebära frihet

och trygghet för alla././ Säkerhet förutsätter mänskliga rättigheter,

folkrätt och demokrati." (prot. 2002/03:56).

Utskottet konstaterar, med hänvisning till sammansatta utrikes- och

försvarsutskottet (bet. 2001/02:UFöU1), att fred och säkerhet för vårt

eget land är ett övergripande mål för den svenska säkerhets- och

försvarspolitiken. Därtill kommer även som ett grundläggande mål att

solidariskt bidra till en fredlig utveckling i omvärlden. Sveriges

säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands fred och

självständighet. Vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen, och i

former som vi själva väljer, trygga en handlingsfrihet att, såsom enskild

nation och i samverkan, kunna utveckla vårt samhälle. Det är utskottets

mening att denna politik fungerar väl i förhållande till målet för

politiken för global utveckling som är att bidra till en rättvis och

hållbar global utveckling.

Utskottet konstaterar vidare, och med instämmande i tidigare gjorda

uttalanden i betänkande 2001/02:UU4 (s. 12 f.), att de nya säkerhetspolitiska

hoten måste mötas med delvis nya medel. Detta kräver i sin tur en

utveckling vad gäller det internationella samfundets instrument och

organisation, både globalt och regionalt. Utskottet uttalade även i nämnda

betänkande att globaliseringen inte i sig innebär ett hot, utan snarare

erbjuder möjligheter, för länder som är beredda att bedriva en utvecklings-

och tillväxtfrämjande politik, att bl.a. bekämpa fattigdomen. Världssamfundet

har därvid en viktig uppgift att stödja denna utveckling bl.a. genom

att bidra till ett effektivt globalt styrsystem av samverkande

internationella organisationer.

Utskottet menar, i likhet med tidigare gjorda uttalanden i t.ex.

betänkandena 2001/02:UU11 (s. 8) och 2002/03:UMJU1 (s. 15), att globaliseringen

i grunden är en positiv process som, om den utvecklas rätt, kan hjälpa

oss att förverkliga målen om en rättvisare och tryggare värld. Den

hjälper oss därvidlag också att genomföra målet om en hållbar global

utveckling. Den nya synen på säkerhet ("det bredare säkerhetsbegreppet")

omfattar också hot som inte är militära. I dag ses bl.a. frågor som

miljöhot, ökande fattigdom, befolkningstillväxt, resursknapphet,

internationell terrorism och okontrollerad vapenspridning som relevanta i

ett säkerhetspolitiskt sammanhang. Den i propositionen föreslagna

politiken för global utveckling ger i denna del viktiga verktyg för

säkerhetspolitiken. Säkerhets- och försvarspolitiken och politiken för

global utveckling är i denna mening reversibla storheter. Utskottet

framhåller vidare att säkerhet och trygghet i vår framtid inte kan uppnås

utan att man angriper orsakerna till de globala sociala

orättvisorna.

Hälsofrågorna har under de senaste åren intagit en alltmer central plats

på den internationella dagordningen. Det gäller inte minst insatser som

främjar sexuell och reproduktiv hälsa, särskilt åtgärder mot hiv/aids.

Utskottet kan konstatera att stora åsiktsskillnader finns i frågor som

rör demokrati och mänskliga rättigheter, inte minst kvinnors rättigheter.

Särskilt kontroversiella är frågor som rör sexuella och reproduktiva

rättigheter, inklusive rätten till abort, preventivmedel och sexualupplysning

samt homo- och bisexuellas och transpersoners rättigheter. Det är dock

utskottets uppfattning att Sverige skall fortsätta att vara en stark

röst i dessa frågor.

Hot mot vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och samverkan med

andra länder. Internationellt samarbete blir allt viktigare för att

motverka såväl direkta konfliktrisker som de hot som följer av den

globala utvecklingen och de moderna samhällenas sårbarhet. Utskottet

finner det självklart att svenska biståndsmedel endast används i enlighet

med OECD/DAC:s definition för utvecklingssamarbete, vilket innebär att

insatser av militär karaktär inte finansieras ur biståndsanslagen.

Den svenska politiken innebär således ett starkt stöd för det internationella

samfundets arbete för demokrati och mänskliga rättigheter också i

odemokratiska stater och stater präglade av etniska konflikter, diskriminering,

korruption och bristande respekt för de mänskliga rättigheterna. Det

är utskottets uppfattning att politiken bör vägledas av de mål, perspektiv

och huvuddrag som gäller för en samlad politik för global

utveckling.

Nedrustning

Enligt utskottets uppfattning är hoten om spridning och användning av

massförstörelsevapen ett globalt problem som kräver åtgärder inom flera

områden och sektorer. De internationella avtal om rustningskontroll som

finns inom området är av stor betydelse. Att avtalen fortlöpande stärks

och att genomförande och efterlevnad kontrolleras och verifieras är

mycket viktigt. De internationella exportkontrollregimer som kompletterar

avtalen och vilkas arbete syftar till att kontrollera handeln med vissa

nyckelkomponenter är också betydelsefulla.

Utskottet vill betona att Sverige sedan många år har spelat en framträdande

roll i de multilaterala förhandlingarna om rustningsbegränsning och

nedrustning. Utskottet anser att det är viktigt att Sverige även

fortsättningsvis på olika sätt bidrar till detta arbete och noterar med

tillfredsställelse att regeringen i regeringsförklaringen tydligt lyft

fram nedrustningsfrågorna genom att klargöra att "kampen för nedrustning

fortsätter med kraft. Kärnvapenländerna måste förmås att ta sitt ansvar.

"

Utskottet välkomnar regeringens fortsatta ansträngningar att arbeta för

nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen såväl globalt

inom t.ex. FN som inom Europeiska unionen. Utskottet konstaterar att

det under våren 2003, på svenskt initiativ, inleddes en diskussion inom

EU om hur unionen skulle kunna fördjupa och stärka sin gemensamma politik

avseende massförstörelsevapen. Sverige verkar för att den handlingsplan

med konkreta åtgärder för nedrustning och icke-spridning av

massförstörelsevapen som antogs vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki i

juni 2003 genomförs i praktiken. Sverige deltar också, enligt vad

utskottet inhämtat, fr.o.m. hösten 2003 i en arbetsgrupp som inrättats av

FN för att närmare studera och analysera förhållandet mellan nedrustning

och utveckling. Som ett led i regeringens aktiva engagemang för

nedrustningsfrågorna har initiativ tagits till en internationell oberoende

kommission under ledning av Hans Blix. Syftet med kommissionen är att

belysa, studera och utreda frågor rörande bl.a. kärnvapen samt att bidra

till att skapa nytt politiskt fokus och ge nya impulser till det

internationella arbetet för nedrustning och icke-spridning av

massförstörelsevapen.

Kärnvapennedrustningsfrågorna drivs också sedan länge av Sverige

tillsammans med sex andra länder i den s.k. Ny Agenda-koalitionen. Sverige

arbetar även aktivt för att genomföra FN:s handlingsprogram som antogs

vid 2001 års FN-konferens om illegal handel med lätta vapen. Detta arbete

har utskottets stöd.

Utskottet ser också positivt på det arbete som görs inom ramen för

Interparlamentariska unionen. Det är enligt utskottets mening angeläget

att lyfta fram de folkvalda parlamentarikernas roll i arbetet för

rustningsbegränsning och nedrustning. Direkt folkvalda parlamentariker

skall vara representativa för väljarna och har därigenom en särskild

legitimitet. Det parlamentariska uppdraget lämpar sig väl för

opinionsbildning samt kunskaps- och informationsspridning och erbjuder

möjligheter att föra vidare medborgarnas synpunkter, idéer och förslag

till ansvariga på lokal, regional, nationell och internationell nivå.

Fred och nedrustning har ett starkt stöd bland medborgare i hela världen.

Folkvalda parlamentariker har därför en central roll i genomförandet

och uppföljningen av redan beslutade åtaganden av världssamfundet.

Deltagandet av direktvalda parlamentariker stärker legitimiteten och

handlingskraften i hela implementeringsprocessen. Utskottet konstaterar

med tillfredsställelse att Interparlamentariska unionen vid sin session

i Chile år 2003 antog en resolution om massförstörelsevapen.1Importance

of the non-proliferation of nuclear, chemical and biological weapons of

mass destruction and of missiles, including the prevention of their use

by terrorists (Resolution adopted unanimously by the 108th Conference,

Santiago de Chile, 2003).

Fredsfrämjande insatser

Utskottet ser anledning att fästa uppmärksamhet på det självklara

ställningstagandet om ett starkt samband mellan fred, demokrati,

fattigdomsminskning och utveckling. FN:s och omvärldens agerande för att

hindra krig och konflikter i bl.a. Afrika är en förutsättning för

ländernas utveckling. Kopplingen mellan fred och utveckling har nyligen

kommit till uttryck i EU:s anförande inför debatten i FN:s generalförsamling

om konfliktorsaker och främjande av fred och hållbar utveckling i Afrika.

Utskottet konstaterar att FN mycket nära följer Afrikas konflikter och

att generalsekreterare Kofi Annan kraftfullt driver processer som rör

dessa. Generalsekreterarens särskilda representanter för olika situationer

i Afrika främjar ett brett och samlat perspektiv på de olika konflikterna

i regionen. Utskottet vill också fästa uppmärksamhet på att säkerhetsrådets

ökade intresse för konflikthantering i Afrika kan utläsas genom ett

ökat antal fredsbevarande insatser. En afrikansk freds- och säkerhetsordning

håller dessutom på att växa fram. Inom African Union (AU) sker nu ett

arbete i syfte att skapa ett Peace and Security Council. Den fredsbevarande

operation i Burundi som African Union bidragit med är värdefull. Också

på en subregional nivå håller en afrikansk säkerhetsstruktur på att

växa fram. ECOWAS har t.ex. spelat en roll i det fredsfrämjande arbetet

i Elfenbenskusten och i Liberia. FN och EU stöder starkt denna utveckling

både politiskt och finansiellt, bl.a. genom kapacitetsstöd till de

afrikanska regionala och subregionala organisationerna. Den dialog som

EU regelbundet för med Afrika är ytterligare en komponent i ansträngningarna

att främja fred och säkerhet i Afrika.

Utskottet kan även konstatera att en ökad andel av de svenska resurserna

för fredsfrämjande insatser används för insatser i Afrika. Sedan juni

2003 deltar Sverige med ett flygfältsförband i MONUC och under sommaren

deltog Sverige med väpnad trupp i EU:s snabbinsatsstyrka i nordöstra DR

Kongo. Därutöver deltar Sverige med militärobservatörer eller civilpoliser

i samtliga FN-missioner i Afrika.

När det gäller bl.a. fredsfrämjande insatser och minröjning vill utskottet

dessutom framhålla att utskottet vid flertalet tidigare tillfällen har

behandlat frågor kring konfliktförebyggande och krishantering. Fredsfrämjande

verksamhet och att aktivt kunna delta i utformningen av EU:s

konfliktförebyggande arbete är profilfrågor för Sverige i det internationella

samarbetet. Utskottet ser mycket positivt på att arbetet med att förebygga

och hantera väpnade konflikter har fått ökad nationell och internationell

uppmärksamhet. Utskottet anser att behoven som finns inom detta område

behöver uppmärksammas och att det både nationellt och internationellt

vore värdefullt med en vilja och beredskap att förstärka de resurser

som avsätts för konfliktförebyggande och krishantering. Det gäller även

resurserna för forskningsinsatser om såväl utrikes- och säkerhetspolitik

som freds- och konfliktkunskap. För svensk del kan vidare konstateras

att tillräckliga och realistiska resurser måste avsättas för denna

verksamhet för att Sverige med trovärdighet skall kunna genomdriva och

delta i fredsfrämjande aktiviteter. Utskottet har i betänkande 2003/04:UU1

tagit ställning till anslaget 5:2 Fredsfrämjande verksamhet inom

utgiftsområde 5 Internationell samverkan.

Utskottet konstaterar att antipersonella minor och oexploderad ammunition

är ett mycket allvarligt problem som bidrar till mänskligt lidande och

hinder för utveckling. Sverige spelar en aktiv och viktig roll i arbetet

att långsiktigt minska minornas förödelse i mindrabbade länder. Stöd

till humanitär minhantering är en viktig fråga för det svenska

utvecklingssamarbetet, och det svenska stödet till humanitär minröjning och

till röjning av ammunition som inte har exploderat är omfattande.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen utarbetat en samlad

svensk syn på minhantering. Utskottet ser gärna att denna vidareutvecklas.

Utskottet konstaterar att Sverige i enlighet med svensk politik på

minområdet numera i hög grad stöder mindrabbade länders egen kapacitet

att hantera minproblemen, vilket i många fall på kort sikt är mindre

kostsamt än de högteknologiska lösningar som tidigare finansierats. Att

stödja uppbyggnad av den lokala kapaciteten och lokalt ägande är ytterst

viktigt om minproblemet skall kunna få en fungerande och långsiktig

lösning. Det är enligt utskottets mening inte alltid fruktbart att enbart

fokusera diskussionen på exakta utbetalningsnivåer för att få en bild

av Sveriges åtaganden på det humanitära minområdet. Utskottet förutsätter

dock att det samlade svenska engagemanget för humanitär minröjning

ävenledes i framtiden ligger på en fortsatt hög ambitionsnivå där kvalitet

och långsiktighet bör vara vägledande principer för svenska insatser.

Export

av krigsmateriel

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att regeringen genom

kommittédirektiv 2003:80 tillsatt den utredning om krigsmateriellagstiftningen

som utskottet i flera år efterfrågat (se t.ex. bet. 2002/03:UU9).

Regeringen har givit en särskild utredare i uppdrag att utreda förutsättningarna

för den framtida svenska exportkontrollen och ramarna kring den. Utredaren

skall, enligt direktiven, bl.a. undersöka huruvida man bör tillåta

vapenexport till länder som underlåter att rapportera till FN:s vapenregister,

liksom förutsättningarna för ett demokratikriterium. Enligt kommittédirektivet

bör även en översyn i övrigt av gällande riktlinjer företas. Det står

vidare utredaren fritt att ta upp andra frågor som aktualiseras under

utredningsarbetet och som har bäring på de frågeställningar som anges

i kommittédirektivet.

Utskottet konstaterar att huvudregeln vad gäller riktlinjerna för svensk

krigsmaterielexport är att en helhetsbedömning skall göras som omfattar

flera relevanta faktorer. I underlaget för denna helhetsbedömning ingår

vid behov en redovisning av den politiska situationen i mottagarlandet,

bl.a. styrelseskick men också situationen vad gäller pressfrihet,

yttrandefrihet, den politiska oppositionens ställning och andra faktorer.

Riktlinjerna framhåller den särskilda vikt som vid bedömningen av varje

utförselärende skall fästas vid respekten för de mänskliga rättigheterna

i mottagarlandet. Utförseltillstånd för nya leveranser bör enligt

riktlinjerna inte lämnas om det avser en stat där omfattande och grova

kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer.

Även internationellt, i den europeiska uppförandekoden, intar kriteriet

om mänskliga rättigheter och hållbar utveckling en framträdande plats.

Uppförandekodens åttonde kriterium handlar om "[v]apenexportens

förenlighet med mottagarlandets tekniska och ekonomiska förmåga, med

beaktande av det önskvärda i att stater får sitt legitima behov beträffande

säkerhet och försvar täckt med minsta möjliga användning av mänskliga

och ekonomiska resurser till krigsmateriel". Enligt kriteriet kommer

"[m]edlemsstaterna, mot bakgrund av informationen från relevanta källor

såsom FN:s utvecklingsprogram, Världsbanken, Internationella valutafonden

samt OECD-rapporter, att beakta huruvida den tilltänkta exporten allvarligt

skulle hindra den hållbara utvecklingen i mottagarlandet. De kommer i

detta sammanhang att beakta mottagarlandets relativa nivå på militära

och sociala utgifter och även ta hänsyn till eventuellt bistånd från EU

eller bilateralt bistånd." (Se regeringens skrivelse 2002/03:114, bilaga

4.)

Med lagen (1992:1300) om krigsmateriel säkerställs att varje utförselärende

prövas individuellt. Varje ärende prövas således med utgångspunkt i de

av regeringen fastlagda riktlinjerna som riksdagen ställt sig bakom och

med utgångspunkt i den uppförandekod för vapenexport som Europeiska

unionen, som en politisk avsiktsförklaring, enats om år 1998.

Riktlinjerna är till sin karaktär ett balansinstrument där också faktorer

som talar för export vägs in (exempelvis försvarets behov och Sveriges

trovärdighet som leverantör). Inget av kriterierna, förutom de tre s.k.

ovillkorliga hindren, har en direkt förbudseffekt. De tre typer av

ovillkorliga hinder som riktlinjerna anger och som, om de föreligger,

omöjliggör export är: beslut av FN:s säkerhetsråd, internationella

överenskommelser som Sverige biträtt (t.ex. EU-sanktioner) samt de

neutralrättsliga reglerna i Haagkonventionerna.

Den vikt som tillmäts de fastlagda riktlinjerna att export inte bör

beviljas om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan

stat måste kunna balanseras mot den vikt som tillmäts ett långtgående

internationellt försvarsindustriellt samarbete för att trygga den svenska

materielförsörjningen. I balansen mellan olika riktlinjer för

krigsmaterielexporten måste, enligt utskottets mening och i likhet med ett

likalydande ställningstagande i betänkande 2002/03:UU9 (s. 10), nationens

eget intresse ha förtur.

Mot bakgrund av det nu liggande förslaget till en sammanhållen politik

för global utveckling, främst inriktad på utvecklingsländer, vill

utskottet framhålla att också svensk politik vad avser svensk exportkontroll

och export av krigsmateriel måste ske samstämt med målet för politiken

för global utveckling att bidra till en rättvis och hållbar global

utveckling. Detta inkluderar rättvise- och fattigdomsperspektivet samt

de huvuddrag som är kopplade till politiken, bl.a. om demokrati, mänskliga

rättigheter och omsorg om miljön. Det är enligt utskottets mening

angeläget att svensk vapenexport inte motverkar arbetet för att nå målet

om en rättvis och hållbar global utveckling, ej heller målet för

utvecklingssamarbetet att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga

människor att förbättra sina levnadsvillkor.

Det är, enligt utskottets mening, också angeläget att i arbetet med den

internationella uppförandekoden verka för, vilket utskottet inhämtat

att regeringen gör, att en samsyn uppnås mellan EU-länderna avseende

hur mänskliga rättigheter och utvecklingsfrågor i mottagarländerna kan

uppmärksammas vid export av krigsmateriel. Utskottet anser att det också

finns ett värde i att verka för att EU:s uppförandekod vidareutvecklas.

Utskottet välkomnar att regeringen, i enlighet med de mycket tydliga

uttalanden utskottet tidigare gjort i flera betänkanden (t.ex. bet.

2000/01:UU14, s. 21, 2001/02:UU11, s. 17 och 2002/03:UU9, s. 11), tillser

att utredaren vad avser riktlinjerna noga överväger frågan om ett

särskilt demokratikriterium, som ett komplement till kriteriet om mänskliga

rättigheter.

Utskottet anser det dessutom angeläget att regeringen också tillser att

utredaren när det gäller de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport

noga överväger hur fattigdoms- och utvecklingsaspekterna i mottagarlandet

samt övriga aspekter som ryms inom en samstämd politik för en global

utveckling vad avser mål, perspektiv och huvuddrag kan införas i

riktlinjerna. I samband med den i direktiven (2003:80) omtalade undersökningen

av möjligheterna att integrera uppförandekodens kriterier med de nationella,

svenska riktlinjerna bör regeringen särskilt tillse att utredaren prövar

frågan om den hållbara utvecklingen i mottagarlandet med de specificeringar

som ges i uppförandekodens åttonde kriterium bör införlivas i de svenska

riktlinjerna och, om så befinns lämpligt, lämnar förslag om hur så bör

ske. Detta bör ges regeringen till känna. Därmed tillstyrker utskottet

delvis motion 2003/04:U3 (s) yrkande 3. Utskottet noterar också att

motionerna 2003/04:U6 (kd) yrkande 14 och 2003/04:U7 (v) yrkandena 2

och 5 delvis ligger i linje med vad utskottet anfört.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U235 (fp)

yrkande 3, 2002/03:U 290 (kd) yrkandena 1 och2, 2003/04:U6 (kd) yrkandena

2 och 14, 2003/04:U7 (v) yrkandena 2, 4 och 5, 2003/04:U10 (fp) yrkande

25, 2003/04:U11 (m) yrkandena 3 och 4, 2003/04:U12 (mp) yrkandena 21

och 22, 2003/04:U261 yrkande 2, 2003/04:U341 (kd) yrkande 3 samt

2003/04:Fö267 (mp, v) yrkande 1.

2. Ekonomisk politik och handelspolitik

Propositionen

Ekonomiska politiken

För alla länder, inklusive de fattiga länderna, är det - enligt

propositionen - avgörande att regeringen själv tar ansvar för att formulera

och genomföra en sund ekonomisk politik.

De fattigaste länderna måste vidare integreras bättre i det internationella

finansiella systemet. Regeringen anser att insatserna för finansiell

stabilitet bör öka och utvecklas, bl.a. genom en ökning av den privata

sektorns medverkan vid förebyggande och lösning av finansiella kriser.

Regeringen redovisar att den avser att stödja inrättandet av en

internationell konkursmekanism. Vidare bör Sverige verka för att fattiga

länders inflytande ökar och att deras intressen bättre tas till vara i

det internationella finansiella systemet. Ett ökat inflytande för de

fattigare länderna i de organ, framför allt IMF, som fattar beslut i

frågor som rör det internationella finansiella systemet är en viktig

del i en sådan integrationsprocess.

Handelspolitiken

Regeringen menar att en fri och öppen handel med överenskomna spelregler

är ett kraftfullt instrument för att åstadkomma utveckling och sprida

ekonomiska framsteg. En öppen handel kan betyda mycket för fattiga

människor, inte minst för kvinnor som ofta arbetar i exportrelaterade

sektorer. Handelssatsningar kan därför med fördel ingå i en bredare

utvecklingsstrategi som också främjar hälsa och utbildning, fysisk

infrastruktur och kompetenta institutioner inom ett stabilt makroekonomiskt

ramverk. Handeln kan bidra till att effektivisera ekonomin och till

finansiering av andra viktiga insatser.

Enligt regeringen har många utvecklingsländer inte förmått dra fördel

av den ökande världshandeln. En viktig orsak till detta har varit att

uppfattningen om att utveckling bäst främjas genom betydande

handelsbegränsningar länge var rådande. Under de senaste årtiondena har insikten

växt om att tullar, subventioner och andra handelshinder hämmar, snarare

än främjar, utveckling. De utvecklingsländer som fört en mer öppen

ekonomisk politik har ofta haft högre ekonomisk tillväxt. Dessutom har

hinder för handel, såväl av import som av export, visat sig vara en

grogrund för korruption. Ofta har handelshinder gynnat redan välbeställda

grupper, samtidigt som fattiga människor berövats möjligheter att öka

sin inkomst genom handel. I länder med friare handel, där möjligheterna

till inkomster och produktiv sysselsättning är mer rättvist fördelade,

har samhällsstyrningen förbättrats. Kvarvarande gränshinder och andra

handelshinder bör avlägsnas för att främja hållbar tillväxt i

utvecklingsländerna. Det gäller också olika hinder på OECD-ländernas marknader.

Många av de utvecklingsländer som i dag har övergått till en mer öppen

handel skulle, enligt propositionen, få en än mer gynnsam utveckling om

det inte vore för OECD-ländernas handelspolitik, inte minst på jordbruks-

och textilområdet. Genom WTO kan långsiktiga globala resultat på det

handelspolitiska området nås. Svensk politik syftar till att gynna

fattiga människor och ett hållbart miljönyttjande. Enligt regeringen är

de nya WTO-förhandlingarnas särskilda fokus på utvecklingsaspekterna

ett framsteg. Hänsyn bör tas till utvecklingsländernas förutsättningar

och utvecklingsintressen så att dessa kan integreras i världsekonomin.

För jordbruksprodukter och industrivaror är en viktig målsättning att

åstadkomma en nedmontering av existerande handelshinder, handelsstörande

subventioner och exportstöd. Sverige eftersträvar också att WTO:s

regelverk utvecklas i syfte att stödja god samhällsstyrning och

korruptionsbekämpning. Därutöver verkar regeringen för att WTO:s bestämmelser

om positiv särbehandling för utvecklingsländer blir mer handelsfrämjande

och anpassade efter utvecklingsländernas behov.

Också i andra sammanhang, utanför WTO, kan mycket göras för att främja

kopplingen mellan handel och utveckling. Sverige verkar för betydande

marknadsöppningar gentemot utvecklingsländer såväl inom ramen för

regionala förhandlingar som via EU:s ensidiga tullförmåner för

utvecklingsländer.

I första hand måste utvecklingsländernas tillträde till OECD-ländernas

marknader öka. Men även mellan utvecklingsländer finns stora potentiella

vinster av friare handel. Här kan en stärkt regional ekonomisk integration

betyda mycket.

Enligt regeringen är det internationella utbudet av handelsrelaterade

biståndsinsatser relativt litet. Regeringen verkar därför för ökade

resurser, förbättrad samordning och höjd kvalitet i de samlade

internationella insatserna. Målsättningen är att höja det internationella

givarsamfundets kapacitet att tillhandahålla ett långsiktigt och effektivt

handelsrelaterat stöd. Sverige bör stärka det handelsrelaterade

utvecklingssamarbetet.

Motionerna

I motion 2002/03:U262 (kd) hävdar motionärerna att frihandel är bästa

sättet att gynna utveckling i fattiga länder. I motionens yrkande 5

krävs att u-länderna får hjälp med att integreras i världshandelssystemet

och öka det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet. I motionens yrkande

8 framhålls vikten av stöd till utvecklingsländerna för att de skall

kunna öka öppenheten och stabiliteten på de egna finansmarknaderna.

I motion 2002/03:U313 (c) yrkande 19 konstateras att ökat stöd till

handel är ett sätt att minska fattigdomen. Motionärerna menar att det

är viktigt att ge stöd till utvecklingsländerna med kunskap och kompetens

vid WTO-förhandlingarna liksom att skapa förståelse för utvecklingsländernas

berättigade krav samt att strategiskt arbeta för en förändrad attityd

inom EU.

I motion 2003/04:U3 (s) yrkande 1 framhålls att målkonflikter kan uppstå

mellan målet om en total avreglering av alla världens marknader och

enskilda länders behov av att kunna garantera livsmedelssäkerhet för

sin befolkning och att få till stånd positiva utvecklingsprocesser. När

en sådan risk föreligger måste fattiga länder tillåtas att skydda sitt

jordbruk genom tullar och subsidier. Sverige bör vid intressekonflikter

mellan WTO-reglerna och FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna

prioritera rättighetsperspektivet och verka för en demokratisering av

WTO:s strukturer.

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 10 framhålls att fattiga länder behöver

speciella villkor på handelsområdet för att inte helt marginaliseras.

Sverige bör verka för att utveckla ett subventionerat och delvis

asymmetriskt handelssystem som en motvikt till de negativa effekter som en

total nedmontering av handelshinder kan förorsaka fattiga länder. I

yrkande 22 framhålls att den europeiska handels- och jordbrukspolitiken

måste göras förenlig med internationell solidaritet, och Sverige bör

aktivt verka för att stärka det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet

och demontera EU:s handelshinder.

I motion 2003/04:U7 (v) anser motionärerna att WTO-avtalen och deras

genomförande inte får stå i konflikt med eller motverka främjandet av

de mänskliga rättigheterna. Främjandet av de mänskliga rättigheterna

skall ges företräde i händelse av normkonflikter. Vidare krävs i motionens

yrkande 7 att TRIPS-avtalet bör omarbetas så att det inte längre står

i strid med rätten till mat och hälsa samt, i yrkande 8, att det inte

skall vara möjligt att ta patent på någon form av liv. I yrkande 14

begärs att handelspolitiken kontinuerligt utvärderas och analyseras

samt att ett utrymme står öppet för omprövningar av den svenska politiska

strategin från 1999. I yrkande 15kräver motionärerna att en öppenhet

måste finnas för omprövningar av den svenska politiken, särskilt när

det gäller de WTO-avtal som går bortom handel med varor, dvs. GATS

(General Agreement on Trade in Service), TRIPS och TRIMS (Trade-Related

Investment Measures). Vidare framhålls i yrkande 16 att om förhandlingar

om ett investeringsavtal i WTO skall inledas bör detta analyseras noga

och öppenhet finnas för en omprövning av den svenska inställningen.

Vidare krävs i yrkande 18 att handelsrelaterad kapacitetsuppbyggnad bör

vara en nära och integrerad del i allt annat utvecklingssamarbete så

att en helhetssyn på fattigdomsbekämpningen säkerställs.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 20 krävs att i framtida handelspolitiska

överenskommelser måste Sverige driva att utvecklingsländernas behov

sätts i fokus och att en översyn av de handelspolitiska strategierna

genomförs så snart som möjligt.

I motion 2003/04:U11 (m) yrkande 8 framhåller motionärerna att avvecklingen

av tullar och andra handelshinder är viktig för u-länderna därför att

det dels ger tillträde till EU:s och andra i-länders marknader, dels

möjliggör handel och ekonomiskt samarbete mellan u-länder. Motionärerna

anser att Sverige genom EU bör driva frågan om avskaffandet av tullar

och handelshinder gentemot u-länderna i WTO, och därigenom lägga en

långsiktig grund för sunda handelsförhållanden som i sig är en viktig

utgångspunkt för snabb och långsiktig välståndsökning.

I motion 2003/04:U12 (mp) krävs att Sverige skall verka för en reell

demokratisering av WTO-processen och för att stärka de fattiga ländernas

förhandlingskapacitet (yrkande 16). Vidare kräver motionärerna i yrkande

17 att Sverige skall motverka att det fattas beslut i WTO om att börja

förhandla investeringsavtal eftersom detta inte självklart medför

fördelar, utan tvärtom kan försvåra regleringar av utländska investeringar

som annars skulle verka för att uppfylla målen i Millenniedeklarationen.

I motionens yrkande 19 krävs att Sverige skall verka för att WTO-avtalen

och deras genomförande inte strider mot målsättningarna i internationella

miljöavtal eller konventionerna om de mänskliga rättigheterna och att

de senare skall ges företräde i händelse av normkonflikter. I yrkande

20krävs att Sverige skall verka för att TRIPS-avtalet skall omarbetas

så att det inte längre står i strid med rätten till mat och hälsa samt

att det inte skall vara möjligt att ta patent på någon form av liv.

I motion 2003/04:U248 (m) yrkande 8 krävs att Sverige måste värna om

frihandeln genom att inom EU och WTO arbeta för att avskaffa tullar och

handelshinder.

Motionärerna bakom motion 2003/04:U270 (fp) lyfter fram betydelsen av

ökad frihandel och minskad EU-protektionism för att åstadkomma global

utveckling. I dag råder en växande insikt om att fortsatt globalisering

och ökad frihandel är avgörande för välståndsutvecklingen i de flesta

länder i världen. Om tillväxten i u-länderna skall kunna öka och om

människorna där skall kunna ta sig ur den fattigdom de lever i, är

interna reformer och framför allt ökade handelsmöjligheter helt avgörande.

I motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 14 framhålls att en total nedmontering

av handelshindren kan motverka utvecklingen i fattiga länder och i

förlängningen drabba ländernas inhemska livsmedelsförsörjning. Motionärerna

menar att tydliga nationella regler för utländska investeringar är mycket

viktigt ur såväl ett utvecklingsperspektiv som ett investerarperspektiv

och Sverige bör verka för att stärka det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet

genom att bl.a. demontera många av EU:s existerande handelshinder.

I motion 2003/04:U351 (kd) yrkande 2 framhålls att trots att frihandeln

rymmer stora möjligheter för de fattigaste länderna så står dessa i

praktiken nästan helt utanför den globala ekonomin. Denna utveckling

måste brytas, och handelsreformer är en viktig del i detta arbete, även

om huvuduppgiften är att öka u-ländernas produktions- och exportkapacitet.

Sveriges handelspolitik drivs numera tillsammans med de övriga EU-länderna,

och Sverige måste inom EU verka för en mer renodlad frihandelslinje så

att u-länder, i takt med sin egen förmåga, skall tillåtas att gradvis

öppna sina marknader. Motionärerna anser därför att utvecklingsländer

skall tillåtas att gradvis öppna sina marknader i takt med sin egen

förmåga att hantera en öppen marknad.

Utskottets överväganden

Ekonomiska politiken

Utskottet vill inledningsvis tydligt framhålla att det för alla länder,

inklusive de fattiga länderna, är avgörande att regeringen själv tar

ansvar för att formulera och genomföra en sund ekonomisk politik. Det

är en viktig förutsättning för möjligheterna att uppnå målen för politiken

för global utveckling.

Vidare delar utskottet regeringens uppfattning att de fattigaste länderna

måste integreras bättre i det internationella finansiella systemet och

att insatser för finansiell stabilitet bör öka och utvecklas, bl.a.

genom en ökning av den privata sektorns medverkan vid förebyggande och

lösning av finansiella kriser. Utskottet stöder därför regeringens avsikt

att stödja inrättandet av en internationell konkursmekanism. Vidare bör

Sverige verka för att fattiga länders inflytande ökar och att deras

intressen bättre tas till vara i det internationella finansiella systemet.

Ett ökat inflytande för de fattigare länderna i de organ, framför allt

IMF, som fattar beslut i frågor som rör det internationella finansiella

systemet är en viktig del i en sådan integrationsprocess.

Handelspolitiken

Utskottet vill med hänvisning till tidigare ställningstaganden gjorda

av riksdagen (bl.a. i bet. 1998/99:UU12, 2001/02:UU4, 2001/02:NU15,

2002/03:NU5 och 2002/03:UMJU1), framhålla att en fri och öppen handel

med överenskomna spelregler är ett kraftfullt instrument för att åstadkomma

utveckling och sprida ekonomiska framsteg. Det är ett i högsta grad

svenskt intresse att värna om frihandel och förespråka dess principer.

En framsynt handelspolitik har goda förutsättningar att verka stödjande

för möjligheterna att uppnå målet för politiken för global utveckling.

Det är utskottets uppfattning att frihandel gynnar ett lands och hela

världens utveckling. Ensidiga handelsliberaliseringar från olika länders

sida kan befrämja tillväxt och välfärd på lång sikt. Övergångsvis kan

dock problem uppkomma, och det finns, särskilt på jordbruksområdet,

anledning att uppmärksamma de effekter som kan påverka u-länderna. Det

råder även bred enighet om att friare handel över nationsgränserna

generellt leder till högre sysselsättning och ökat välstånd. Betydelsen

av utrikeshandel och internationella investeringar för ekonomisk utveckling

är också väl dokumenterad. Utskottet instämmer i tidigare ställningstaganden

som framhållit att internationell handel, liksom andra former av samarbete

över gränserna, har positiva effekter för demokrati och mänskliga

rättigheter samt bidrar till att befrämja person- och kunskapsutbyte mellan

länder.

Enligt utskottets mening medför nedmontering av handelshinder möjligheter

till ökad handel mellan i-länderna och u-länderna, men även mellan

u-länderna själva. Sverige driver därför en långtgående frihandelsvänlig

linje inom EU med syfte att eliminera handelshinder för u-ländernas

export till i-länder. Utskottet vill starkt markera det angelägna i att

den industrialiserade världen inte låter tid gå förlorad när det handlar

om att avveckla sina handelshinder och att regeringen driver denna linje

inom EU. Utvecklingsländerna bör ges möjlighet att gradvis öppna sina

marknader samtidigt som handelshinder elimineras i snabbare takt vad

gäller u-ländernas export till i-landsmarknaderna. Utskottet anser att

det finns utrymme att föra en generös politik vad gäller tidsgränser

för u-ländernas implementering av avtal och övergångsregler. Utskottet

noterar i detta sammanhang att utvecklingsländerna inte är en enhetlig

grupp med lika förutsättningar. Många har en styrka att bygga vidare på,

medan andra är svaga och behöver betydligt större hänsynstaganden och

mer stöd. Utskottet anser det angeläget att också handelshindren

utvecklingsländerna emellan uppmärksammas och att ansträngningar görs för

att få utvecklingsländerna att öka handelsutbytet sinsemellan, bl.a.

genom att dessa handelshinder avvecklas.

Det finns, enligt utskottets uppfattning, anledning att konstatera att

den omstrukturering som handelsöppningar ger upphov till även kan

förorsaka svårigheter för delar av ett lands befolkning och ekonomi. Ett

centralt inslag i svensk politik måste därför vara att ge utvecklingsländerna

möjlighet att reformera sin handelspolitik i en takt och i en sådan

ordning att processen ingår som en del i landets övergripande

utvecklingsstrategi. Det finns anledning att ge u-länder längre

övergångsperioder

än i-länder för att införa specifika åtaganden. Ett särskilt problem i

sammanhanget är de minskade statsintäkter som följer av sänkta tullintäkter.

Såväl svenskt bistånd som de multilaterala organen ger därför stöd

till u-länder att utveckla sitt skatteuppbördssystem för att kompensera

minskade tullintäkter.

Utskottet konstaterar att det av mandatet för WTO-förhandlingarna, som

antogs i Doha hösten 2001, framgår att utvecklingsländernas marknadstillträde,

särskilt till i-ländernas marknader, skall öka och att interna

handelsstörande stöd skall reduceras samt att alla former av exportstöd

skall fasas ut. Avsikten med mandatet är främst att åstadkomma öppna

och rättvisa spelregler för världshandeln på jordbruksområdet med

u-ländernas intressen i centrum. Denna politik har utskottets stöd.

Frihandel kan inte åstadkommas till vilket pris som helst. Hänsyn måste

naturligtvis tas till andra viktiga samhälleliga mål som inte har direkt

med handel att göra men som också är viktiga för att nå rättvisa och

utveckling. Åtgärder som behövs för att bevara miljö-, natur- och

kulturvärden, en levande landsbygd med öppna landskap och för att bevara

en biologisk mångfald har en given plats inte bara i Sverige och EU,

utan i stora delar av världen. Utskottet anser att sådana värden skall

kunna främjas utan att det uppfattas som handelsstörande stöd.

Inom WTO åtnjuter utvecklingsländerna positiv särbehandling, s.k. Special

and Differential Treatment (SDT). Enligt vad utskottet inhämtat verkar

regeringen för att SDT skall bidra till att utvecklingsländerna integreras

i den internationella handeln utifrån ländernas egna förutsättningar

och för att öka deras möjligheter att dra fördel av WTO:s regelverk.

Det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet har hög prioritet i svensk

politik. Även det samlade internationella handelsrelaterade biståndet

bör öka och effektiviseras. Handelsrelaterat stöd är viktigt för att

förbättra utvecklingsländernas fördelar av WTO:s regelsystem, liksom

för att öka förtroendet för WTO och för i-länders utvecklingssträvanden

samt för att stärka deras förmåga att driva sina egna intressen, och

utskottet stöder initiativ som syftar till att förbättra och förstärka

fattiga länders förhandlingskapacitet. Sverige är en av de främsta

givarna i världen av handelsrelaterat tekniskt bistånd och verkar aktivt

för en samordning mellan olika givare som syftar till att leverera

samordnat och efterfrågestyrt handelsrelaterat tekniskt bistånd och till

att integrera handelsfrågorna i ländernas egna strategier för

fattigdomsreduktion. Dessa ansträngningar har utskottets stöd.

Utvecklingsarbetet bör dock inte enbart omfatta stöd till själva

beslutsprocesserna utan också till handeln i sig. Det gäller att säkerställa

att utvecklingsländerna verkligen kan få fördelar av WTO-avtalen och

i-ländernas liberaliseringar genom att stärka deras exportkapacitet och

underlätta import till EU och till Sverige. Utskottet delar därför

regeringens uppfattning om värdet i en översyn av formerna för importfrämjande.

Utskottet noterar att regeringen nyligen låtit utreda (Ds 2003:48)

förutsättningarna för att etablera en svensk kontaktfunktion vid

Kommerskollegium med syfte att bistå företag och företagare i u-länder som

vill exportera till Sverige och EU. Utskottet ställer sig positivt till

insatser som syftar till att hjälpa konkurrenskraftiga företagare i

u-länderna, som trots sänkta tullar, inte kommer in på EU-marknaden

till följd av ett ibland omfattande och svåröverskådligt regelverk.

Utskottet anser, mot bakgrund av sammanbrottet vid ministermötet i Cancún,

att det är centralt att snarast möjligt återuppta Dohaförhandlingarna

och anser att det kan ske på basis av det utkast till ministerdeklaration

som förelåg i Cancún. Utskottets uppfattning är att det framför allt är

utvecklingsländerna som förlorar mest om förhandlingar uteblir och inte

förs framåt. Arbetet med att förbättra den inre och yttre öppenheten,

inklusive deltagandet i och förberedelserna inför ministerkonferenserna

i WTO, har pågått sedan brister framkom vid mötet i Seattle. Dohadeklarationens

artikel 10 bekräftar medlemmarnas gemensamma ansvar för att garantera

intern öppenhet och deltagande av samtliga medlemsländer. Detta avsnitt

i Dohadeklarationen kan ses som anpassning i riktning mot att tillmötesgå

legitima krav på insyn och deltagande. Det råder en allmän enighet bland

WTO:s medlemmar om vikten av en öppen beslutsprocess även om det kan

ifrågasättas om principerna nödvändigtvis behöver låsas fast i formella

och detaljerade regler. Utskottet vill samtidigt understryka betydelsen

av att slutförhandlingar kan föras på ett förberett, förankrat och

effektivt sätt.

Eftersom hållbar utveckling redan i dag är ett uttalat mål för WTO anser

utskottet att handelssystemet och WTO måste engageras och ge sitt bidrag

till det globala arbetet med hållbar utveckling. Detta är nödvändigt

för att förtroendet för organisationen skall upprätthållas och för att

förståelsen för fördelarna med en öppen handel skall kunna öka. Vad

gäller relationen mellan WTO-avtal och andra internationella avtal vill

utskottet gärna uppmärksamma att EU-länderna vid toppmötet i Johannesburg

fick igenom kravet på att internationella miljöavtal inte skall underordnas

WTO:s handelsavtal utan att avtalen skall vara ömsesidigt stödjande.

Enligt utskottets mening inkluderar det att åtaganden i ingångna

konventioner på miljöområdet och det sociala området inte kan åsidosättas.

En hållbar utveckling är redan i dag ett uttalat mål för WTO. Regelverket

inom WTO liksom multilaterala konventioner på miljöområdet och det

sociala området är viktiga delar av det internationella regelverk som

Sverige och EU har att leva upp till. Dessa regler får inte spelas ut

mot varandra, utan bör i samverkan användas för att stärka miljöhänsynen,

skyddet för de mänskliga rättigheterna och frihandeln i världen.

Utskottet anser det angeläget att framtidens handelsregler utformas på

ett sätt som bidrar till en bättre miljö och respekt för de mänskliga

rättigheterna.

Utskottet har inhämtat att det inte finns några förhandlingar inom WTO

om förhållandet mellan handelsregelverket och de mänskliga rättigheterna.

Det bör i stället starkt understrykas att de grundläggande normer

rörande mänskliga rättigheter som slås fast i FN:s deklaration om de

mänskliga rättigheterna är absoluta. Att främja dessa utgör en hörnsten

i Sveriges politik för global utveckling. Något motsatsförhållande i

detta avseende kan utskottet inte se. Handelspolitiken är ett viktigt

instrument i främjandet av de mänskliga rättigheterna. För att främja

det positiva sambandet mellan handel och mänskliga rättigheter skall

Sverige fortsätta driva att ett forum för dialog inrättas mellan WTO

och ILO.

TRIPS-avtalet syftar till ett mer enhetligt globalt skydd för immaterialrätt,

vilket är viktigt för att öka incitamenten för uppfinningar och forskning.

Möjligheten att få patenträttigheter kan positivt bidra till att

kostsamma satsningar och investeringar i forskningen om t.ex. nya läkemedel

kommer till stånd. Ett mer enhetligt globalt immaterialrättssystem leder

även till ökad teknologiöverföring, vilket främjar handel och utländska

direktinvesteringar i utvecklingsländerna. Även om kostnaderna för att

genomföra TRIPS-avtalet på nationell nivå kan vara höga, kan ett effektivt

immaterialrättsskydd också ge betydande vinster. Exempel finns på länder

där utländska direktinvesteringar ökat sedan ett effektivt immaterialrättsligt

skydd införts. Utskottet skulle välkomna fler studier på området.

När det gäller småbönders traditionella rättigheter att fritt använda

utsäde bör, enligt svensk uppfattning, TRIPS-avtalet rimligen tolkas så

att ett undantag från växtförädlarskydd eller från patentskydd bör

tillåtas. Utskottet vill understryka vikten av att denna tolkning tillämpas.

Gränserna för patent när det gäller biologiskt material i allmänhet

förtydligas genom genomförandet av EG:s direktiv 98/44/EG om rättsligt

skydd för biotekniska uppfinningar. Utskottet har inhämtat att regeringen

inom kort avser att återkomma till riksdagen med förslag till genomförande

av direktivet. Möjligheterna till patent på biotekniska uppfinningar är

mycket viktiga för innovationer och utveckling på bioteknikområdet.

Biotekniksektorn är en viktig framtidssektor i svensk ekonomi. Samtidigt

är det bl.a. av etiska skäl nödvändigt med tydliga gränser för patent

på detta område. Utskottet kan förutse att genomförandet av direktivet

kan komma att innebär viktiga förtydliganden i den svenska lagstiftningen.

När det gäller patent i ett globalt perspektiv bör TRIPS-avtalet anses

vara tillräckligt flexibelt för att tillgodose utvecklingsländernas

intressen när det gäller möjligheten till patent på biologiskt material.

Det är enligt utskottets mening av stor vikt att internationella avtal

inte motverkar forskning som kan bidra till viktiga läkemedel.

I förhållande till de minst utvecklade länderna har TRIPS-avtalets

bestämmelser om stöd till teknologiöverföring och tekniskt bistånd en

viktig funktion. I-länderna har åtagit sig att stödja teknologiöverföring

till dessa länder. I februari 2003 beslutade TRIPS-rådet att åtgärder

för att stimulera teknologiöverföring skall rapporteras i särskild

ordning.

Utskottet anser att GATS har en utformning som gör det möjligt för

utvecklingsländerna att ansluta sig på ett sätt som överensstämmer med

deras förmåga och möjligheter. I många u-länder utgör den privata

tjänstesektorn en betydande andel av bruttonationalprodukten och flera

u-länder har därför intressen i de pågående GATS-förhandlingarna.

Avslutningsvis menar utskottet att det finns anledning att särskilt

betona vikten av att en fungerande ekonomisk politik och handelspolitik

i utvecklingsländerna bl.a. förutsätter institutioner på rätts- och

bankområdena, liksom en av öppenhet och rättssäkerhet präglad offentlig

förvaltning samt infrastruktur och tullsystem. Till detta kan Sveriges

och EU:s utvecklingssamarbete bidra, vilket utskottet ser som angeläget.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U262 (kd)

yrkandena 5 och 8, 2002/03:U313 (c) yrkande 19, 2003/04:U3 (s) yrkande

1, 2003/04:U6 (kd) yrkandena 10 och 22, 2003/04:U7 (v) yrkandena 7, 8,

14-16 och 18, 2003/04:U9 (c) yrkande 20, 2003/04:U11 (m) yrkande 8,

2003/04:U12 (mp) yrkandena 16, 17, 19 och 20, 2003/04:U248 (m) yrkande

8, 2003/04:U270 (fp), 2003/04:U348 (kd) yrkande 14 samt 2003/04:U351

(kd) yrkande 2.

3. Näringspolitiken

Propositionen

I propositionen framhålls att mycket kan göras för att förbättra

företagsklimatet i utvecklingsländerna och därmed ekonomiernas möjlighet

att växa. Det handlar om att utforma lagar och regelverk på ett sätt

som främjar investeringar och företagande. Det gäller också att ha

fungerande institutioner på rätts- och bankområdena. Den offentliga

förvaltningen bör präglas av öppenhet och rättssäkerhet. Marknader måste

fungera och upphandlingar ske i korrekta former. Detta gynnar både

utvecklingen av det inhemska näringslivet och förutsättningarna för

investeringar från utlandet.

Genom globaliseringen överstiger i dag de privata kapitalflödena många

gånger det totala internationella utvecklingssamarbetet. Privata

investeringar från de rika länderna är mycket betydelsefulla för sysselsättning,

teknologiöverföring, kunskapsuppbyggnad och tillväxt i många fattiga

länder. Investeringar görs dessutom i ökande grad regionalt och mellan

utvecklingsländer. De länder som förmår hantera och dra nytta av dessa

investeringsflöden har stora möjligheter att utvecklas.

Såväl det inhemska näringslivets som de internationella investeringarnas

bidrag till fattigdomsbekämpning förstärks när företag tar sitt sociala

ansvar, bl.a. genom att de grundläggande mänskliga rättigheterna i

arbetslivet respekteras.

En positiv utveckling av utvecklingsländerna gynnar inte bara dessa

länder utan även företag i Sverige. I propositionen framhålls att

utvecklingen av informationstekniken är ett av de områden där intressen

mellan politiken för global utveckling och näringspolitiken sammanfaller.

Det är angeläget att utvecklingsländer kan utnyttja den potential som

informationsteknik har för ekonomisk och social utveckling och för

förverkligandet av millennieutvecklingsmålen. Informationsteknik är viktig

för att skapa en global kunskapsbaserad ekonomi, påskynda ekonomisk

tillväxt och främja demokratisering.

Motionerna

I motion 2003/04:U213 (fp) yrkande 4 framhålls vikten av att EU och FN

engagerar sig i frågor om bekämpning av korruption. I alla förhandlingar

med EU:s medlemsstater eller inför upprättande av avtal om kommersiellt,

politiskt, vetenskapligt och kulturellt samarbete kan undersökningar

av ekonomiska kontrollsystem utgöra avgörande förberedande moment.

Ett samarbete mellan biståndet och näringslivet kan, enligt motion 2002/03:U284

(kd), bidra till att skapa en högre utväxling och större effektivitet

och mottagarnytta. Inom Sida borde det därför kunna upprättas ett forum

där svenska multinationella företag i samarbete med Sida skulle kunna

diskutera och arbeta fram konkreta handlingsplaner för hur svenska

företag kan verka för mänskliga rättigheter i samband med investeringar

i utvecklingsländer (yrkande 16). I yrkande 17 skulle en avsättning av

medel för riskdelning med svenska företag vara ett viktigt sätt att

stödja den privata sektorns utveckling i samarbetsländerna. I

motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 19 liksom i motion 2003/04:U348 (kd) yrkande

16 konstateras att den teknologiska utvecklingen har spelat en avgörande

roll för den industrialiserade världens tillväxt och välfärd. Motionärerna

kräver att den moderna informations- och kommunikationstekniken i högre

grad än hittills integreras i utvecklingsstrategier och utvecklingsprogram.

Även i motionerna 2002/03:U296 (kd) yrkande 11 samt 2003/04:U352 (kd)

yrkande 8 framhålls att internationella företag, som medverkar i

utvecklings- och biståndsprojekt, skall utarbeta en etisk kod för sina

verksamheter.

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 11, framhålls att företag bör uppmanas

av myndigheter att utarbeta etiska koder för sin verksamhet. Det är

viktigt att sådan koder blir så konkreta som möjligt för att bli

realiserbara. Motionärerna menar att i första hand bör företagen fokusera

på den egna verksamheten och där driva detta arbete men det finns ofta

möjligheter för det samlade näringslivet i ett land att driva kraven på

denna utveckling eftersom det är särskilt verkningsfullt om gemensamma

principer för ett land eller region kan utarbetas.

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 9 föreslås att Sverige bör ingå

partnerskap med företag för att utarbeta strategier i syfte att öka

IT-investeringarna i utvecklingssyfte. I motionens yrkande 12 krävs att

den statsstödda exportkreditgivningen skall förenas med villkor om skydd

av mänskliga rättigheter och förstärkt miljöhänsyn.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 12 framhålls att i många länder är

kvinnor de huvudsakliga livsmedelsproducenterna. Motionärerna konstaterar

att ekonomiska reformprogram ofta bortser från kvinnor och deras roll

i arbetet mot fattigdom och för utveckling. Det finns goda exempel på

lokala system med kreditgivning åt kvinnor, och Sverige bör ge ökat

stöd till lokala projekt för kreditförsörjning till kvinnor.

I motion 2003/04:U255 (kd) menar motionärerna att klyftan mellan kvinnors

och mäns tillgång till mark, krediter och produktionsmedel måste minskas

(yrkande 7).

I motion 2003/04:U283 (s) framhålls att grundläggande för en rättvis

och hållbar global utveckling är fungerande demokratiska institutioner,

som har folklig förankring och reglerar olika aktörers agerande.

Motionären menar att Sverige borde vara ett gott föredöme och verka

pådrivande inom både FN och EU för att skapa internationellt bindande

regelverk för transnationella företag. En verkningsfull åtgärd skulle

vara att offentlig kredit- och garantigivning från Exportkreditnämnden

och Svensk Exportkredit enbart accepteras för bolag som lever upp till

en rad grundläggande regler för exempelvis arbetsrätt, miljö och mänskliga

rättigheter.

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 13 hävdas att en obligatorisk rapportering

om sociala och miljömässiga hänsynstaganden bör ingå i de svenska

multinationella företagens årliga rapporter.

I motion 2003/04:U253 (v) yrkande 2 konstateras att sedan världstoppmötet

om mänskliga rättigheter har FN:s underkommission för främjande och

skyddande av mänskliga rättigheter antagit normer för företags agerande

i fråga om mänskliga rättigheter. Att arbeta vidare inom FN med

internationellt bindande regler för att hålla företag ansvariga vad gäller

brott mot såväl mänskliga rättigheter som internationella miljökonventioner

är ett naturligt nästa steg. Motionärerna menar att Sverige nu bör visa

att man menar allvar med sitt åtagande att aktivt verka för att

världstoppmötets överenskommelser genomförs och ta initiativ och verka

pådrivande till fortsatt arbete inom FN för att utarbeta ett internationellt

regelverk för företags ansvar.

I motion 2003/04:U296 (s) framhålls att Sverige bör stödja demokratiska

rörelser. Det kan handla om utbildningsinsatser, bistånd eller politiskt

stöd men också att stödja tillgången till information. Sverige bör därför

i anslutning till ambassader/konsulat tillhandahålla Internetuppkopplingar

för dem som så önskar och på så sätt bidra till att kunskap och information

blir tillgängliga dels för demokratiaktivister, dels för en bredare

allmänhet.

I motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 13 framhålls att utvecklings- och

biståndspolitiken måste genomföras i bättre samordning mellan de ekonomiska,

handels- och miljöpolitiska områdena. Det internationella biståndet

måste ses som en komponent i en sammanhållen global utrikespolitik till

stöd för de fattiga ländernas utveckling och uppbyggnad och stärka

insatser för ökad näringslivsutveckling och tillväxt i de allra fattigaste

länderna. I yrkande 15 framhålls att ett av många problem för

utvecklingsländernas utveckling och tillväxt är bristen på kapital. Även om

Sverige på olika sätt bidrar till exportfinansiering och riskkapital är

omfattningen av de olika stödformerna blygsam i relation till Sveriges

totala export. Att avsätta ökade medel för riskdelning med svenska

företag vore ett viktigt sätt att stödja den privata sektorns utveckling

i mottagarländerna.

I motion 2003/04:MJ411 (v) yrkande 6 framhålls att det på handelsområdet

är EU-kommissionen som företräder EU-länderna, vilket gör att Sverige

inte längre har en egen röst i de förhandlingarna. Det bör därför vara

en viktig prioritering av det svenska miljöarbetet inom EU att verka

för att EU driver en mer rättvis och miljöinriktad handelspolitik.

Motionärerna anser att EU skall verka för en stark internationell reglering

av transnationella företag. För att värna enskilda staters möjlighet

att ställa krav på företag behövs ett internationellt regelverk med

möjlighet att hålla transnationella företag ansvariga för brott mot

mänskliga rättigheter och annan internationell rätt.

I motion 2003/04:N334 (mp) konstateras att i dagens globaliserade värld

får stora transnationella företag alltmer makt. FN uppskattar att stora

företag utgör 51 av världens 100 största ekonomiska enheter. Demokratiska

institutioner riskerar att i jämförelse med dessa bolag få allt mindre

att säga till om, då företagen allt lättare kan flytta sin verksamhet

mellan länder. I yrkande 2 framhålls att Sverige skall verka pådrivande

internationellt och genom EU för att inom FN utarbeta ett internationellt

bindande regelverk för transnationella företag.

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis starkt betona näringspolitikens betydelse

för politiken för global utveckling samt den hållbara ekonomiska

tillväxtens betydelse som grund för denna politik. Detta är lika viktigt

för både u-länder och i-länder. Utskottet har under avsnittet Ekonomisk

tillväxt ytterligare utvecklat vad som i sin tur kan skapa denna tillväxt.

Utskottet delar regeringens bedömning att mycket kan göras för att

förbättra företagsklimatet i utvecklingsländerna och därmed öka

ekonomiernas möjlighet att växa. Lagar och regelverk måste utformas på ett

sätt som främjar investeringar och företagande. Dessutom behövs fungerande

institutioner på rätts- och bankområdena, liksom en offentlig förvaltning

som präglas av öppenhet och rättssäkerhet. För att underlätta

näringsverksamhet behöver ländernas förvaltningar utvecklas, t.ex. avseende

budgetprocesser, effektiviserat skatteuttag, förenklade regelverk och

minskad byråkrati. Till detta kan bl.a. svenskt utvecklingssamarbete

bidra. Produktivitetsfrämjande åtgärder inom privat sektor är ett viktigt

bidrag för att öka den formella sektorns andel av ekonomin. I den mån

utvecklingsländerna lyckas i denna del gynnas både utvecklingen av det

inhemska näringslivet och förutsättningarna för investeringar från

utlandet. Det senare kan ha en mycket stor betydelse för ländernas

utveckling.

Ett fungerande näringsliv i utvecklingsländerna skapar värdefulla

sysselsättningstillfällen i u-ländernas formella ekonomier. Det bidrar

också till att sysselsättningstillfällen skapas i i-länderna genom de

nya avsättningsmarknader som växer fram i u-länderna. Investeringar i

u-länderna är därför gynnsamma också för i-länderna eftersom en positiv

utveckling av utvecklingsländerna inte bara gynnar dessa länder utan

även företag i Sverige och andra länder.

Utskottet konstaterar att många fattiga står helt utanför den formella

finansiella sektorn och saknar möjligheter att få låna i vanliga banker.

Mikrokrediter öppnar nya möjligheter för dem och har visat sig kunna

göra stor skillnad för män och kvinnor som lever i fattigdom. Erfarenheterna

visar, enligt t.ex. Sida, att kvinnor i många fall är de bästa låntagarna,

eftersom de dels är bättre på att betala tillbaka sina lån, dels

investerar i familjens och barnens behov i högre grad än männen. Utskottet

ser därför mycket positivt på mikrokrediter och anser det angeläget att

det internationella arbetet med att utveckla nya metoder på detta område

går vidare.

Näringsliv och fackföreningsrörelse har en central roll i förverkligandet

av målet för utvecklingspolitiken att bidra till en rättvis och hållbar

global utveckling. Det är därför viktigt att näringslivet upprätthåller

kunskap och kompetens på utvecklingsområdet. Enskilda företags, såväl

privata som statliga, roll i näringspolitiken kan inte underskattas.

Ett ökat antal företag har på frivillig basis börjat arbeta med sociala

och miljömässiga frågor samt människorättsfrågor, vilket utskottet, i

likhet med sammansatta utrikes-, miljö- och jordbruksutskottet (bet.

2002/03:UMJU1, s. 19 f.) finner positivt. Statliga företag har ett

särskilt ansvar att föregå med gott exempel.

Utskottet kan konstatera att flera olika och viktiga initiativ har tagits

inom olika forum. Tre viktiga sådana är FN:s Global Compact, OECD:s

riktlinjer för multinationella företag och det i Sverige initierade

Globalt ansvar.

Global Compact är ett FN-initiativ som lanserades av FN:s generalsekreterare

Kofi Annan år 1999. Syftet är att främja ett ansvarskännande företagande

så att näringslivet kan vara delaktigt i lösningarna när det gäller

globaliseringens utmaningar. Initiativet bygger på nio principer inom

områden som mänskliga rättigheter, arbetslivet och miljön. Individuella

företag tar själva initiativ till att bli medlemmar i nätverket, som bl.

a. diskuterar policyfrågor och driver projekt. Global compact är inte

baserat på regelverk och kontrollmekanismer utan vilar på ansvarskännande,

öppenhet, företagens egna intressen och samhällets initiativ. Sekretariatet

finansieras genom frivilliga bidrag från medlemsländerna, varav Sverige

är den största bidragsgivaren.

OECD:s riktlinjer för multinationella företag utgör gemensamma

rekommendationer till företag från 36 regeringar. Genom den senaste revideringen

år 2000 breddades riktlinjerna för företagen, och de omfattar nu bl.a.

respekt för mänskliga rättigheter, respekt för de anställdas fackliga

rättigheter, skydd för miljö, hälsa och säkerhet, strävan att överföra

teknik och kunskaper till värdlandet m.m.

Globalt ansvar (Swedish Partnership for Global Responsibility) initierades

av regeringen i början av år 2002 i syfte att stimulera svenska företag

att tillämpa de riktlinjer och principer för multinationella företag

avseende mänskliga rättigheter, grundläggande arbetsvillkor, bekämpning

av korruption och en bättre miljö som utvecklats inom FN:s Global Compact

och OECD. Avsikten är att svenska företag skall bli ambassadörer för

mänskliga rättigheter, grundläggande ekonomiska och sociala villkor, en

bättre miljö samt korruptionsbekämpning m.m.

Även inom EU pågår ett arbete kring frågor som rör företags utvidgade

sociala ansvar och uppförandekoder. Utskottet har inhämtat att Sverige

deltar aktivt i detta arbete och välkomnar ansträngningarna att samarbeta

inom EU kring dessa frågor. Enligt vad utskottet kunnat inhämta verkar

regeringen för tillsättandet av en internationell arbetsgrupp för att

diskutera hur frågorna skall föras vidare på global nivå. Regeringen

har bl.a. inom ramen för 2003 års vårsession i FN:s kommission för

hållbar utveckling drivit denna fråga. Utskottet värdesätter detta arbete.

Utskottet anser vidare att information och öppenhet om hur företagen

arbetar med dessa frågor har stor betydelse. Genom Global Reporting

Initiative (GRI) finns möjligheter att utarbeta riktlinjer för en

enhetlig struktur för rapportering kring företags sociala och miljömässiga

ansvar. Utskottet har inhämtat att ett arbete kring dessa frågor pågår

inom ramen för Globalt ansvar.

Utskottet vill i detta sammanhang även påpeka att det i årsredovisningslagen

(1995:1554) redan finns krav på större företag att i förvaltningsberättelsen

redovisa verksamhetens miljöpåverkan inom landet. Utskottet har inhämtat

att regeringen avser att göra en uppföljning av vilka effekter lagstiftningen

har haft och i det sammanhanget även ta upp andra frågeställningar

rörande hållbarhetsredovisning. Utskottet kan se anledning att åtminstone

undersöka möjligheten att genom lagstiftning få svenska företag att

också rapportera om sådan miljöpåverkan utanför vårt lands gränser. Det

får dock ankomma på regeringen att i den mån frågan aktualiseras i nämnda

uppföljning återkomma till behovet av en sådan lagstiftning.

Utskottet ser, i likhet med näringsutskottet (bet. 2002/03:NU5, s. 44),

positivt på Exportkreditnämndens (EKN:s) reviderade miljöpolicy, vilken

i sin nya lydelse har tillämpats från den 1 juli 2002. Även sociala

aspekter ingår i miljöpolicyn, t.ex. sådana som rör folkomflyttningar

vid stora vattenkraftsprojekt. EKN har också utvecklat regler och system

för att bekämpa korruption i de affärer där EKN ställer ut en garanti.

En samlad översyn av EKN:s miljöarbete planeras till år 2004, vilken

kan ge utrymme för att ytterligare utveckla regelverket.

När det gäller frågan om att all offentlig kredit- och garantigivning

bör villkoras så att endast företag som uppfyller grundläggande regler

för mänskliga rättigheter, arbetsrätt och miljö kan åtnjuta sådana

krediter, vill utskottet erinra om att EKN har att informera sina kunder

om OECD:s riktlinjer och om initiativet Globalt ansvar.

Utskottet vill särskilt framhålla att en eventuell diskussion om nya

bindande regler bör föras på internationell nivå, så att inte enbart de

svenska företagens konkurrenskraft påverkas. Utskottet ser dock positivt

på initiativ som markerar företagens ansvar för att de ekonomiska,

sociala och miljömässiga dimensionerna av en hållbar global utveckling

inte motverkas. Det finns anledning att i detta sammanhang särskilt

markera att demokrati och mänskliga rättigheter - tillsammans med en

sund ekonomisk politik - krävs i alla världens länder för en hållbar

global utveckling. Utskottet förutsätter att regeringen aktivt kommer

att driva frågorna om företagsansvarighet.

I anslutning till vad som ovan anförts om företagens ansvar vill utskottet

lyfta fram korruptionens negativa påverkan på ett gott näringslivsklimat

och för samhällsklimatet i stort. Det är utskottets uppfattning att

betydande kraft måste ägnas åt att motverka korruption på alla nivåer.

Utskottet välkomnar också, i detta sammanhang, Sveriges engagemang för

att inrätta globala instrument som ett förbud inom OECD mot bestickning

av utländska tjänstemän och den nyligen färdigförhandlade FN-konventionen

mot korruption.

Utskottet vill framhålla kooperationens betydelse för möjligheterna att

uppnå rättvisa och hållbar global utveckling i världen. Kooperativa

företagsformer kan bidra till fattigdomsbekämpning och ökad rättvisa

genom deras möjlighet att kombinera ekonomisk tillväxt med demokrati

och socialt ansvarstagande.

Utrikesutskottet betonade tidigt (yttr. 1995/96:UU6y) betydelsen av

utvecklingen på telekommunikationsområdet och IT-området i övrigt samt

påpekade vilken betydelse detta hade bl.a. för utvecklingen mot demokrati

i vår omvärld. Utrikesutskottet framhöll också det naturliga i att

IT-frågorna beaktades inom ramen för det utvecklingsbistånd som Sverige

lämnar.

Utvecklingen av informations- och kommunikationsteknik, vanligen förkortat

ICT (Information and Communication Technology), erbjuder unika möjligheter

till kunskap och information. Väl fungerande infrastruktur och tillgång

till telefoni- och datatjänster framhålls alltmer som avgörande faktorer

för ekonomisk, social och kulturell utveckling. En alldeles för stor

del av världens befolkning har emellertid inte tillgång till denna teknik.

Utvecklingen och användningen av IT är ojämn, både mellan och inom

länder. Globaliseringen riskerar därmed att bidra till en ökning av en

"digital klyfta" som kan riskera att leda till en ökning även av andra

klyftor.

Utskottet konstaterar att informations- och kommunikationsteknik har

stor potential bl.a. i och för arbetet med att uppfylla

millennieutvecklingsmålen

och kan utnyttjas inom många olika samhällssektorer i kampen mot

fattigdomen. Tekniken i sig löser inga politiska eller sociala problem,

och är snarare ett redskap än ett mål i utvecklingsarbetet. Utskottet

menar att arbetet med att främja u-ländernas utbyggnad av och tillgång

till IT bör förstärkas och att de hinder som finns för denna utveckling

måste angripas. I december 2003 kommer första delen av Världstoppmötet

om informationssamhället (WSISna) att äga rum i Génève. Enligt vad

utskottet inhämtat skall mötet få ett tydligt u-landsperspektiv utifrån

en vision om att omvandla den digitala klyftan till digitala möjligheter.

Utskottet konstaterar att t.ex. Sida integrerar IT som en naturlig och

viktig del av utvecklingssamarbetet och aktivt deltar i internationellt

samarbete om IT i biståndet samt samverkar med andra biståndsgivare och

med institutioner och företag i Sverige och i samarbetsländerna.

Svenska utlandsmyndigheter varierar kraftigt i storlek. Möjligheterna

att i en större omfattning tillhandahålla Internetuppkopplingar till en

bredare allmänhet i landet i fråga kan därför se olika ut för olika

utlandsmyndigheter. Uppgiften att tillhandahålla Internetuppkopplingar

torde inte heller höra till den svenska utrikesförvaltningens huvuduppgifter.

Det hindrar inte, menar utskottet, att det får ankomma på respektive

utlandsmyndighet att avgöra i vad mån sådant stöd kan ges inom ramen

för de ekonomiska och lagmässiga förutsättningar som utlandsmyndigheterna

verkar under.

Internationellt har även parlamentariker engagerats i informations- och

kommunikationsteknikfrågorna. Vid Interparlamentariska unionens höstsession

i Genève hösten 2003 antogs t.ex. en resolution om informations- och

kommunikationsteknikens betydelse för god samhällsstyrning, parlamentariska

demokratin och globaliseringen.2The Contribution of New Information and

Communication Technologies to Good Governance, the Improvement of

Parliamentary Democracy and the Management of Globalisation (Resolution

adopted unanimously by the 109th IPU Assembly, Geneva, 3 October 2003).

Detta arbete har utskottets stöd.

Avslutningsvis finner utskottet anledning att tydliggöra att målet om

rättvisa och hållbar global utveckling förutsätter förutsägbara spelregler

som främjar internationella handels- och investeringsflöden. Samtidigt

kan tydliga regler aldrig kompensera ett ogynnsamt nationellt investerings-

och företagsklimat. Det är därför välkommet att Sverige verkar för att

det internationella samarbetet skall sätta god samhällsstyrning i fokus.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U284 (kd)

yrkandena 16, 17 och 19, 2002/03:U296 (kd) yrkande 11, 2003/04:U6 (kd)

yrkandena 9, 11-13, 2003/04:U9 (c) yrkande 12, 2003/04:U213 (fp) yrkande

4, 2003/04:U253 (v) yrkande 2, 2003/04:U255 (kd) yrkande 7, 2003/04:U283

(s), 2003/04:U296 (s), 2003/04:U348 (kd) yrkandena 13, 15 och 16,

2003/04:U352 (kd) yrkande 8, 2003/04:MJ411 (v) yrkande 6 och 2003/04:N334

(mp) yrkande 2.

4. Miljöpolitiken

Propositionen

Ur ett globalt utvecklingsperspektiv är det av stor betydelse att alla

länder, även de fattigaste, kan delta i det multilaterala miljösamarbetet,

vilket Sverige skall verka för. Deras perspektiv kan bidra till att

utveckla nya synsätt och lösningar på globala problem.

I propositionen framhålls att ett grundläggande spänningsfält i politiken

för global utveckling handlar om möjligheten att förena ekonomisk och

social utveckling med miljömässig hållbarhet. Många har ifrågasatt

möjligheten att framgångsrikt förena tillväxt och miljöhänsyn, men

utgångspunkten för den svenska politiken är att en utvecklingsstrategi

som förenar tillväxt och miljöhänsyn är både möjlig och nödvändig.

I syfte att möjliggöra en utveckling, som är både ekonomiskt, socialt

och miljömässigt hållbar, prioriterar Sverige åtgärder för att utveckla

hållbara produktions- och konsumtionsmönster, nationellt och i globalt

samarbete. Sveriges åtaganden vid FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling

i Johannesburg 2002 tydliggör sambandet mellan vårt lands roll i

fattigdomsbekämpning och utvecklingen av välfärd i Sverige, inklusive frågor

om klimatförändring, biologisk mångfald, avfallshantering samt kemikaliers

produktion, användning och spridning. Sverige kommer att stödja FN-systemet

i arbetet med att utarbeta ett tioårigt ramverk för åtgärdsprogram för

hållbara produktions- och konsumtionsmönster.

Näringslivets bidrag till och betydelse för miljö och hållbar utveckling

slogs fast vid FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling i Johannesburg.

Genomförandeplanen betonar värdet av partnerskap mellan marknadsaktörer

och den offentliga sektorn. Sverige prioriterar utveckling av miljöteknik

och förnybar energi. I de pågående WTO-förhandlingarna driver Sverige

att tullar och andra handelshinder på miljövaror och miljötjänster skall

tas bort. Internationella handels- och miljöavtal skall vara ömsesidigt

stödjande.

Motionerna

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 6 framhålls att den stora utmaningen

och svaret på frågan om tillväxt kontra ekologisk hållbarhet måsta bli

att verka för att förändra beteenden och teknik så att energi- och

resursanvändningen blir effektivare. Motionärerna anser att Sverige långt

kraftfullare än hittills måste föra upp frågorna om ett trovärdigt

internationellt miljösamarbete på den politiska dagordningen och understryka

de problem för vår globala miljö som är en följd av den allmänna

utvecklingen. I yrkande 7 framhålls vikten av utökat stöd till ekologiskt

hållbar och effektiv energiförsörjning.

I motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 2 kräver motionärerna att politiken

för global utveckling behöver effektiva verktyg och metoder för att

analysera och mäta Sveriges eget bidrag till den växande miljökrisen.

Det krävs en utgångspunkt i resonemang och analysmetoder som t.ex.

"rättvist miljöutrymme" och "ekologiska fotavtryck".

I motion 2003/04:U249 (m) yrkande 6 framhålls att det är naturligt att

Sverige såsom Östersjöns största strandstat tar initiativ till ett

fördjupat och intensifierat samarbete om Östersjön inom EU och med

Ryssland. De åtgärder som behöver genomföras åligger olika privata och

offentliga intressenter och innebär en ökad samordning och fokusering

på nödvändiga åtgärder för att Östersjön skall kunna vara ett friskt

hav. Motionärerna anser att viktiga frågor rör Östersjöns miljö, inte

minst reningen av tillflödena till Östersjön, liksom frågor om sjösäkerhet

och Östersjötransporter samt oljetransporter med fartyg utan tillräcklig

säkerhetsstandard. Därtill har fiskefrågorna en naturlig plats i samarbetet.

I motion 2003/04:U254 (kd) yrkande 9 framhålls att det internationella

miljösamarbetet kräver samordning mellan en rad olika internationella

aktörer. Det behövs stora investeringar och teknologitillskott från

västvärlden för att den fattiga delen av världen skall kunna delta i

moderniseringsprocessen. Det gäller inte minst inom sektorer som energi,

infrastruktur, byggande, kemi och avfall. Motionärerna kräver att det

utvecklas ytterligare förslag på instrument och verktyg som kan användas

för en mer hållbar trafikplanering såväl i Sverige och i EU som i

utvecklingsländerna.

I motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 22 krävs att Sverige måste följa de

mål som upprättades under FN-toppmötet i Johannesburg 2002 om en

integrering av miljöaspekter i all form av fattigdomsbekämpning och att

skydda de naturresurser som ligger till grund för ekonomisk utveckling.

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis framhålla att miljöpolitiken är central i

arbetet för att förverkliga målet för politiken för global utveckling

och att mycket, även i Sverige, återstår att göra. Utskottet menar att

det krävs ett samspel mellan det internationella samfundet och enskilda

länder för att uppnå utveckling. Ett centralt inslag i detta måste vara

att huvudansvaret för enskilda länders utveckling ligger hos respektive

lands regering.

Sveriges politik för global utveckling innebär att miljömässig hållbarhet

bör beaktas i tillväxt- och utvecklingsstrategier, såväl nationellt som

internationellt. Genom arbetet för hållbara produktions- och konsumtionsmönster

kan Sverige och andra länder bidra till en utveckling av ny teknik och

nya ekonomiska och politiska styrmedel. Länder som Sverige samarbetar

med bör själva ta ett långsiktigt nationellt ansvar och säkerställa att

hållbarhetsperspektivet tydliggörs i lagstiftning och strategier.

Sveriges uppgift är att stödja och komplettera dessa ansträngningar.

I samband med världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002

beslutades att ett tioårigt ramverk för åtgärder för hållbara produktions-

och konsumtionsmönster skall utarbetas. Sverige som har varit drivande

i frågan kommer att stödja FN-systemet i detta arbete, bl.a. genom ett

aktivt arbete inom det nordiska och europeiska samarbetet. Utskottet

har inhämtat att skrivelsen den nationella hållbarhetsstrategin, där

hållbar konsumtion och produktion är en viktig del, för närvarande

genomgår en revidering och kommer att överlämnas till riksdagen under

våren 2004.

Klimatförändringar till följd av ökade utsläpp av s.k. växthusgaser på

grund av mänsklig verksamhet är ett av de största globala miljöproblem

som mänskligheten står inför under 2000-talet. Ingen annan fråga påverkar

på ett så genomgripande sätt alla delar av samhället. Effekterna av

klimatförändringarna på jordbruk, samhällsbyggande, kultur och ekonomi,

liksom på ekosystemen kan bli stora och negativa. Klimatfrågan är en

av de frågor som tydligast belyser kopplingen mellan miljö, social och

ekonomisk utveckling. Att komma till rätta med klimatförändringarna är

en förutsättning för en långsiktigt hållbar utveckling. De utsläppsminskningar

som krävs för att långsiktigt hejda klimatförändringarna innebär nödvändiga

förändringar i vårt samhällssystem. Eftersom fossila bränslen svarar

för drygt 80 % av världens energiförsörjning har världens länder en

omfattande och komplex uppgift att ta itu med. Industriländerna bär ett

historiskt ansvar för den stigande halten av växthusgaser i atmosfären

och svarar för drygt hälften av de globala utsläppen i dag. Variationerna

globalt är mycket stora, och den ojämlika fördelningen av utsläpp i

kombination med att det är fattiga länder som troligen kommer att drabbas

hårdast av klimatförändringarna innebär enligt utskottet att det är

industriländerna som skall gå före med åtgärder på klimatområdet. På

sikt kommer dock utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser att behöva

begränsas även i utvecklingsländerna.

Utskottet anser, i likhet med tidigare gjorda uttalanden av sammansatta

utrikes-, miljö- och jordbruksutskottet i betänkande 2002/03:UMJU1 (s.

62), att det är angeläget att industriländerna verkligen uppfyller

sina skyldigheter gentemot utvecklingsländerna, så som de kommer till

uttryck i klimatkonventionen, bl.a. i fråga om stöd till kapacitetsuppbyggnad,

tekniköverföring samt anpassning till, och minskad påverkan på klimatet.

Speciell uppmärksamhet bör riktas mot sådana länder som är särkilt

sårbara. Enligt såväl konventionen som Kyotoprotokollet skall

industriländerna dessutom i sitt arbete för att uppnå sina utsläppsmål ta

hänsyn till eventuella skadeverkningar i utvecklingsländerna. En annan

fråga är utvecklingsländernas egna åtaganden. Utskottet kan konstatera

att frågan är känslig. Samtidigt som utvecklingsländerna behöver stöd

och en effektiv energiutveckling står det klart att åtminstone vissa

utvecklingsländer efter den första åtagandeperioden 2008-2012 på något

sätt också bör medverka med kvantitativa åtaganden. Det behövs ett

rättvist och samlat handlande som inte äventyrar utan snarare bidrar

till utvecklingsländernas utveckling och kamp mot fattigdom.

När det gäller EU konstaterar utskottet att det sedan år 1991, då unionen

presenterade sin första strategi för att begränsa utsläppen av koldioxid,

har lagts fram ett antal klimatrelaterade förslag. Utskottet ser

positivt på utökat samarbete på energiområdet och på initiativet till att

ytterligare utveckla och främja förnybar energiteknik som EU tog

tillsammans med en grupp likasinnade länder i Johannesburg, som en reaktion

på att toppmötet inte kunde enas om mätbara mål för introduktionen av

förnybar energi. Utskottet anser att det är angeläget med denna typ av

initiativ och att de fullföljs. Utskottet förutsätter att regeringen

kommer att verka för detta.

Utskottet menar, i likhet med sammansatta utrikes-, miljö- och

jordbruksutskottets betänkande 2002/03:UMJU1 (s. 61 f.), att tillgång till

energi utgör en av grundförutsättningarna för utveckling. Viktigt är

också, enligt utskottet, att energiproduktionen är ren. Vid världstoppmötet

om hållbar utveckling i Johannesburg 2002 gjorde Sverige utfästelser om

att öka andelen förnybar energi i den totala energiförsörjningen. Detta

arbete kommer att föras vidare bl.a. genom ett aktivt svenskt deltagande

i den konferens om förnybar energi som kommer att hållas i Bonn i juni

2004, där konkreta internationella mål kommer att diskuteras. Sverige

ser också positivt på det energiinitiativ som EU lanserade i Johannesburg

för att öka u-ländernas prioritering av hållbar energiförsörjning för

att bidra till fattigdomsbekämpning. Det är inte ovanligt att den

energiproduktion som finns tillgänglig för de allra fattigaste är smutsig

och orsakar svåra hälsoproblem. Utskottet delar regeringens bedömning

att Sverige måste bidra internationellt för att lösa dessa problem och

samtidigt motverka klimatförändringar och andra negativa effekter på

hållbar utveckling.

Utskottet vill i detta sammanhang även lyfta fram den för många

utvecklingsländer besvärliga trafik- och transportsituationen. Förbättrade

transporter ses som viktigt bl.a. för att främja säkerhet och öka

fattigas tillgång till marknader och arbetstillfällen. En förväntad ökning

av bilismen i befolkningstäta länder utgör samtidigt en stor utmaning

för världsmiljön och det internationella samfundets ansträngningar att

uppnå en rättvis och hållbar utveckling. Det är av största vikt att

teknik som minimerar utsläppen av luftföroreningar sprids globalt i

takt med att vägtransporterna ökar i volym som resultat av en ekonomisk

utveckling. För att begränsa transportsektorns bidrag till klimatförändringar

krävs vidare på alla nivåer en tydlig politisk styrning som leder till

minskade behov av privatbilism samtidigt som utsläppen av koldioxid per

kilometer reduceras kraftigt.

Utskottet ser det som angeläget att det skapas villkor för en effektiv

och hållbar energianvändning och kostnadseffektiv energiförsörjning med

låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt att omställningen

till ett ekologiskt uthålligt samhälle underlättas. Det bör särskilt

framhållas att satsningar på vetenskap och forskning är av avgörande

betydelse för möjligheten att fatta informerade och underbyggda beslut

syftande till att minimera klimatförändringarna. Ett viktigt bidrag

till förståelsen av klimatsystemet och de förändringar som det genomgår

till följd av människans utsläpp är att det finns ett globalt nätverk

som förser forskarna med tillförlitliga observationer och andra klimatdata.

Utskottet kan konstatera att en ansvarsfull förvaltning av naturresurserna

ingår i Europeiska unionens strategi för hållbar utveckling som ett av

fyra prioriterade områden. Strategin slår fast att hög ekonomisk tillväxt

måste gå hand i hand med hållbar användning av naturresurser och

avfallsnivåer samt med bibehållandet av biologisk mångfald och bevarandet

av ekosystemen. Enligt EU:s sjätte miljöhandlingsprogram utgör natur

och biologisk mångfald ett av fyra prioriterade områden inom gemenskapens

miljöarbete. Programmet betonar att en försiktig användning av

naturresurserna och skydd av det globala ekosystemet tillsammans med ekonomisk

välfärd och en balanserad social utveckling utgör förutsättningarna för

hållbar utveckling. Vidare framhålls att sunda naturliga system som

befinner sig i balans är en förutsättning för livet på vår jord.

Utskottet anser att Sverige bör fortsätta att vara pådrivande inom de

delar av naturvårdspolitiken som är gemensamma för EU. Det gäller framför

allt genomförandet av EU:s strategi för biologisk mångfald med tillhörande

aktionsplaner för naturresurser, jordbruk, fiske samt utveckling och

bistånd.

Negativa effekter av förändringarna i den globala miljön blir först

märkbara i de fattiga länderna, och de fattigaste människorna i dessa

länder drabbas hårdast. Sambanden mellan fattigdom och miljöförstöring

är dock komplexa och det finns många exempel på fattiga människor som

lever i balans med tillgången på naturresurser. De negativa effekterna

på miljön uppstår oftast när fattigdomen är kombinerad med andra faktorer

som hög befolkningstillväxt, brister i ägande- eller nyttjanderätt till

naturresurser, otillräcklig lagreglering, kortsiktig ekonomisk politik

och olika marknadsimperfektioner. Bristen på kunskap samt frånvaro av

demokratiskt inflytande och demokratiska kontrollinstrument utgör andra

viktiga faktorer.

Sverige är medlem i Globala miljöfonden, GEF, som har till uppgift att

finansiera insatser i u-länder och i länder med övergångsekonomier som

ger global miljönytta. Sverige bidrar under perioden 2002-2006 med 764

miljoner kronor till fondens verksamhet.3För fyraårsperioden 1998-2002

bidrog Sverige till fondens verksamhet med drygt 448 miljoner kronor.

Den globala miljöfonden (GEF) knyter samman FN-systemet och Världsbanken

och anses med sin stora budget vara den viktigaste internationella fonden

som arbetar med globala miljöproblem. Verksamheten är huvudsakligen

inriktad på att bekämpa klimatförändringar och förlusten av biologisk

mångfald, att sanera internationella vattendrag och att avveckla

freonanvändning i Central- och Östeuropa.

Utskottet kan, i likhet med sammansatta utrikes-, miljö- och jordbruksutskottet

(bet. 2002/03:UMJU1 s. 56), konstatera att alla länder runt Östersjön

har ett intresse av att förbättra miljön i och kring vårt gemensamma

hav. Arbetet tar sin utgångspunkt i flera internationella och regionala

överenskommelser, såsom Helsingforskonventionen till skydd för Östersjöns

marina miljö (Helcom) och Baltic 21. Vidare ställer EU hårda krav både

på medlemsländer och kandidatländer när det gäller miljölagstiftning

och genomförandet av miljöskyddsåtgärder, och miljösamarbete med Ryssland

sker i ökande grad inom ramen för EU:s nordliga dimension. Utskottet

förutsätter att regeringen kommer att prioritera det nationella arbetet

och att Sverige kommer att vara drivande internationellt för att skydda

den marina miljön.

Sida har sedan början av 1990-talet bidragit i stor omfattning till

arbetet med att förbättra miljön i Östersjöregionen. Med Sidas stöd har

t.ex. flera avloppsreningsverk tagits i drift i de baltiska länderna,

och flera polska städer har fått bidrag till bättre VA-service. Vidare

har stöd givits till en anläggning för hantering av fartygsavfall och

oljespill. Avtal har vidare ingåtts om investeringar i ytterligare

avloppsreningsverk i Ryssland, Ukraina och de baltiska länderna.

Utskottet konstaterar att stöd till investeringar för vattenförsörjning

och avloppsrening har utgjort en central del av det svenska biståndet

för att förbättra miljön i och kring Östersjön. Som framgår av

budgetpropositionen (prop. 2003/04:1 utgiftsområde 7 s. 26) fäster regeringen

fortsatt stor vikt vid att ge stöd i syfte att bevara, skydda och

förbättra miljön i och omkring Östersjön. Utskottet ser positivt på detta

engagemang från svensk sida.

Utskottet har i detta sammanhang tagit del av Regeringskansliets

faktapromemoria 2002/03:FPM74 Förslag från EU-kommissionen om att inrätta

en EU-vattenfond. Utskottet anser det värdefullt att Europeiska unionen

arbetar långsiktigt med de åtaganden som tidigare gjorts inom vattenområdet

inför och under FN:s konferens om hållbar utveckling i Johannesburg.

Det finns dock, enligt utskottets mening, anledning att närmare överväga

formerna för detta och utskottet förutsätter att regeringen återkommer

till riksdagen i frågan.

Avslutningsvis anser utskottet att näringsliv och företag, såväl privata

som statliga, har en central roll i förverkligandet av målet för politiken

för global utveckling. Ett ökande antal företag har på frivillig basis

börjat arbeta med sociala och miljömässiga frågor samt människorättsfrågor,

vilket utskottet, i likhet med sammansatta utrikes-, miljö- och

jordbruksutskottet (bet. 2002/03:UMJU1 s. 19 f.), finner positivt. Statliga

företag har ett särskilt ansvar att föregå med gott exempel. Utskottet

utvecklar sin uppfattning om näringslivets och företagens roll för

förverkligandet av målet för politiken för global utveckling under

avsnittet Näringspolitiken.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2003/04:U6 (kd)

yrkande 6 och 7, 2003/04:U12 (mp) yrkande 2, 2003/04:U249 (m) yrkande 6,

2003/04:U254 (kd) yrkande 9 samt 2003/04:U348 (kd) yrkande 22.

5. Jordbruks- och fiskeripolitiken

Propositionen

Enligt regeringen utgör EU:s jordbrukspolitik ett hinder för en rättvis

och hållbar global utveckling. Exportbidrag från EU sänker världsmarknadspriser

och konkurrerar ut produktion i utvecklingsländerna. Direktstöd och

prisstöd leder till överproduktion och bidrar ytterligare till att EU

avsätter subventionerade livsmedel på världsmarknaden. Samtidigt hindrar

tullskydd fattiga länder att sälja jordbruksprodukter på EU:s marknad.

Sverige är därför pådrivande, bl.a. i WTO, för en reform av EU:s och

övriga OECD-länders jordbrukspolitik. Enligt propositionen behövs

dessutom insatser i de rika länderna för att ta bort dolda handelshinder

och onödiga administrativa regler och procedurer.

Landsbygdsutveckling är avgörande för utveckling i många utvecklingsländer.

På landsbygden bor en majoritet av världens fattiga. Potentialen för

minskad fattigdom genom höjd sysselsättning, produktion och export på

jordbruksområdet är betydande. Parallellt med handelsliberaliseringar

och krav på reformer av EU:s jordbrukspolitik måste satsningar ske på

landsbygdsutveckling i fattiga länder. Utgångspunkten för sådana satsningar

bör vara ett miljömässigt hållbart jordbruk och en ekonomiskt och socialt

hållbar utveckling på landsbygden vilket kan skapa förutsättningar för

en tillräcklig livsmedelsproduktion. Detta skall stödjas genom

utvecklingssamarbetet. Fattigdomsbekämpning är nära kopplat till en tryggad

livsmedelsförsörjning.

Exporten av fisk är central för flera utvecklingsländer och en av de

viktigaste exportkällorna för de fattiga länderna. Den ekonomiska och

sociala betydelsen av hållbar global fiskeriförvaltning, i synnerhet

återuppbyggnaden av överexploaterade bestånd, skall inte underskattas.

Motionerna

I motion 2002/03:U313 (c) yrkande 2 framhålls att begreppet tryggad

livsmedelsförsörjning har flera olika aspekter: dels att produktionen

måste vara tillräcklig och hållbar, dels att människor måste få tillgång

till maten genom att producera eller genom att köpa den. Motionärerna

menar att det i dag finns tillräckliga mängder mat för att föda jordens

befolkning men att förutsättningen för tryggad livsmedelsförsörjning är

ett positivt politiskt och ekonomiskt klimat. Brister i samhällsstyrningen

och felaktiga politiska prioriteringar är direkt avgörande för en tryggad

livsmedelsförsörjning oberoende av mängden livsmedel som producerats

nationellt. I motionens yrkande 20 framhålls att fattiga länder ofta

omges av andra fattiga länder och att de stänger sina gränser för

varandra samt dessutom lägger exportskatter och andra pålagor på livsmedel,

så att det i praktiken blir omöjligt för bönderna att sälja sina

produkter. Även de inhemska regelverken för handel med t.ex. jordbruksprodukter

motverkar ofta jordbruksproduktionen. Motionärerna hävdar därför att

interna reformer behövs också inom u-länderna om frihandel skall medverka

till fattigdomsminskning.

I motion 2002/03:U290 (kd) yrkande 4 framhålls att EU bör ta sitt ansvar

och helt avskaffa de protektionistiska tullar som finns mot jordbruksprodukter

från Afrika. Motionärerna anser också att jordbruket är en av de viktigaste

sektorerna för att säkerställa försörjningen och att det måste löna sig

för bönder att sälja sina produkter främst inom det egna landet.

I motion 2002/03:MJ428 (c) yrkande 43 konstateras att EU har en central

roll att spela på den internationella miljöscenen och att det är nödvändigt

att EU tar detta ansvar även på genteknikområdet. Motionärerna menar

att Sverige inom EU måste vara en offensiv kraft och dels verka för att

internationella avtal ingås som ger en säker användning av gentekniken

i hela världen, dels verka för att regelverket för godkännande av odling

av GMO i närliggande områden, utanför unionen, skärps och harmoniseras

med EU:s regler.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 16 framhålls att sju av tio av världens

fattiga bor på landsbygden. Jordbrukssektorns tillväxt spelar en nyckelroll

för att öka fattiga människors inkomster, och utveckling av jordbruket

och livsmedelsproduktionen måste därför få högre prioritet i samarbetet

med utvecklingsländer om fattigdomsmålet skall kunna uppnås. I yrkande

17 konstateras att utvecklingsländernas möjligheter att trygga sin

livsmedelsförsörjning är att utveckla det inhemska jordbruket och de

lokala och nationella marknaderna. Motionärerna anser att i många länder

har jordbruket en alltför låg prioritet i utvecklingsansträngningarna.

I yrkande 19 framhålls kvinnors viktiga roll och betydelsen av ett

livskraftigt jordbruk, och motionärerna menar att det krävs särskilda

satsningar på kvinnor för att bekämpa fattigdom och hunger och främja

ett livskraftigt jordbruk och hållbar utveckling.

I motion 2003/04:U7 (v) yrkande 17 framhålls att förhållningssättet när

det gäller jordbruksprodukter måste särskiljas från förhållningssättet

när det gäller industriprodukter för att länder med stor fattigdom skall

kunna försvara sin rätt att skydda den del av sin produktion som är

viktig för befolkningens livsmedelsförsörjning.

Ett näraliggande förslag återfinns i motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 5,

i vilken framhålls att EU:s protektionism på jordbruksområdet omöjliggör

för hundratals miljoner människor att höja sin levnadsstandard genom

export till EU. Motionärerna menar att frihandeln bör öka och att Sverige

inom EU bör driva på i frihandelsvänlig riktning för att öppna den inre

marknaden för u-ländernas produkter.

I motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 13 konstateras att FN:s millenniemålsättningar

utgör det internationella samfundets samlade ambitioner för att bekämpa

fattigdomen i de fattiga länderna. Det innebär bl.a. en målsättning om

att avskaffa hunger och extrem fattigdom. Motionärerna kräver att det

specifika hungerperspektivet tydliggörs i samband med all fattigdomsbekämpning

och i reformeringen av WTO:s arbete. Motionärerna kräver också, i yrkande

18, att Sverige skall verka för att WTO-avtalen uttryckligen slår fast

att utvecklingsländerna får möjlighet att skydda sin inhemska produktion

av baslivsmedel för att kunna garantera nationell livsmedelssäkerhet.

I

motion 2003/04:U261 (kd) yrkande 4 konstateras att EU måste ta sitt

ansvar och helt avskaffa de protektionistiska tullar som finns mot

jordbruksprodukter från Afrika. Unionens omfattande subventioner leder

till dumpning av produktion på u-landsmarknaderna, vilken i sin tur

slår ut deras egen produktion genom att förhindra export till EU.

Motionärerna menar att nu gällande protektionism bör avvecklas vad gäller

restriktioner för införsel av ekologisk jordbruksproduktion från u-länder

till EU. Även i yrkande 5 framhålls att Sverige inom EU bör verka för

att tullarna mot världens 49 fattigaste länder tas bort snabbare - även

för bananer, ris och socker.

I motion 2003/04:U271 (mp) yrkande 1 konstateras att det finns resurser

i världen för att producera tillräckligt med mat för att alla skall

kunna äta sig mätta. Motionärerna menar att det krävs en nollvision för

att utrota svälten i världen och, i yrkande 2 att det krävs en

opinionsbildningskampanj för att uppnå utrotning av svälten. Att kraftigt

reducera och på sikt helt utplåna världssvälten kräver dock en internationell

omfördelning av makt och resurser, såväl institutionellt som via

individuella val. I yrkande 3 krävs att biståndsgivarna analyserar och ta

lärdom av det nya begreppet livsmedelssuveränitet och i yrkande 4 framhålls

behovet av ett ökat framtida forskningsanslag till hållbarhet och

effektivitet i jordbrukssektorn.

Utskottets överväganden

Utskottet anser att jordbruket i ett lokalt, nationellt och globalt

perspektiv kan ses som nyckeln till utveckling. Jordbruket måste vara

såväl ekonomiskt, socialt som miljömässigt hållbart. Ett jordbruk som

har denna inriktning har en viktig funktion i arbetet för en rättvis

och hållbar global utveckling. Jordbruket kan bl.a. bidra till ökad

livsmedelssäkerhet, ökad delaktighet för kvinnor i beslut som rör

landsbygdsutveckling och livsmedelsproduktion samt fattigdomsbekämpning.

Utvecklingsländerna måste ges förutsättningar att skapa en tryggad

livsmedelsförsörjning och en positiv utvecklingsprocess av uthållig

jordbruksproduktion.

Utskottet menar att det finns en stor potential för minskad fattigdom

genom ökad tillväxt, höjd sysselsättning, produktion och export på

jordbruksområdet. Samtidigt är det viktigt att understryka att

utvecklingsarbetet bör utgå från att förutsättningar och behov skiftar mellan

och även inom olika länder samt att utvecklingsländernas egna strategier

bör vara utgångspunkten för internationella insatser. Utskottet konstaterar

också att det parallellt med handelsliberaliseringar och krav på reformer

av EU:s jordbrukspolitik måste ske satsningar på landsbygdsutveckling

och på att skapa förutsättningar för en tillräcklig livsmedelsproduktion

genom en jordbrukspolitik som stärker familjejordbrukets ställning och

de lokala marknaderna. Fattigdomsbekämpning är nära kopplad till ett

hållbart jordbruk och en tryggad livsmedelsförsörjning.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen anfört att Sverige skall verka

för en öppen och regelbaserad handel, som också kommer de fattiga

länderna till del. Detta betyder dels att Sverige och EU skall ha beredskap

att öppna sina marknader på områden av särskilt intresse för u-länderna,

dels att fattiga länder får det stöd de behöver för att bedriva

förhandlingar på ett sådant sätt att deras intressen får genomslag. Utskottet

anser att ett första steg i denna riktning är en snabbare avveckling av

i-ländernas handelshinder avseende produkter som u-länder kan exportera,

exempelvis jordbruks- och fiskeprodukter.

Gentemot utvecklingsländerna har den industrialiserade världen ett stort

ansvar att inte låta tid gå förlorad i denna viktiga process, vilken i

sig också är garantin för en rättvis och hållbar global utveckling för

hela världen, inklusive den industrialiserade. Det är också, enligt

utskottets mening, helt avgörande att processen går vidare för att

bibehålla utvecklingsländernas förtroende för densamma och för i-ländernas

engagemang och intresse för frågan.

Jämställdhet mellan kvinnor och män utgör ett av de huvuddrag för

politiken för global utveckling som föreslås i propositionen och som har

utskottets stöd. Kvinnor och flickor bör tillförsäkras samma rättigheter

som män och pojkar. Den nya politiken gör tydligt att jämställdhet mellan

kvinnor och män, flickor och pojkar, är en central komponent i

rättighetsperspektivet och i de fattigas perspektiv. Utskottet menar att

jordbruket har en stor betydelse som en näring som ger arbetsmöjligheter

åt både män och kvinnor. Utskottet vill peka på vikten av att regeringen

arbetar med ett tydligt jämställdhetsperspektiv inom jordbruket. Det är

av stor vikt att kvinnors förutsättningar, kompetens och rätt till

beslutsfattande tas till vara i så stor utsträckning som möjligt, både

nationellt och internationellt. Utskottet delar regeringens syn att

Sverige såväl i det nationella som internationella perspektivet skall

arbeta för att kvinnors betydelse i jordbruks- och landsbygdssektorn

uppmärksammas och att deras ställning stärks.

Som en uppföljning till FAO:s (Food and Agriculture Organization of the

United Nations) världstoppmöte för livsmedelssäkerhet, 1996, beslutade

riksdagen 1998 att Sverige skall arbeta för en jordbruks- och

livsmedelspolitik inom EU som bl.a. bidrar till globalt tryggad

livsmedelsförsörjning.

Detta mål skall uppnås med hjälp av avreglering av de delar av EU:s

jordbrukspolitik som stör världshandeln med jordbruksvaror och livsmedel,

bl.a. genom att världsmarknadspriserna pressas ned.

Utskottet anser liksom regeringen att EU:s jordbrukspolitik är ett hinder

för en rättvis och hållbar global utveckling då exportbidrag från EU

sänker världsmarknadspriser och konkurrerar ut produktion i utvecklingsländerna.

Direktstöd och prisstöd leder till överproduktion och bidrar ytterligare

till att EU avsätter subventionerade livsmedel på världsmarknaden.

Samtidigt hindrar tullskydd fattiga länder från att sälja jordbruksprodukter

på EU:s marknad.

I februari 2001 fattade Europeiska unionen, genom allmänna rådet, beslut

om att avskaffa tullar och kvoter för alla varor utom vapen för de 49

fattigaste länderna i världen. Processen övervakas av kommissionen, som

också skall avge rapport till ministerrådet år 2005 angående konsekvenserna

av det nya systemet för såväl EU-länderna som för de fattiga länderna.

Utskottet välkomnar denna utveckling inom EU, och riksdagen har vid

olika tillfällen, t.ex. i betänkande 2002/03:UMJU1 (s. 81 f.), uttryckt

stor tillfredsställelse över att beslutsprocessen inom EU lett fram

till resultatet att de fattigaste länderna kommer att få fullständig

tullfrihet till EU-länderna. I likhet med vad som tidigare anförts,

vill utskottet betona att det uppnådda resultatet endast bör ses som

ett steg mot målet och att det bör följas av ytterligare liberaliseringar

av världshandeln. Det är mycket angeläget att införa bättre tillträde

till EU:s och andra i-länders marknader för t.ex. jordbruksvaror från

alla u-länder - inte enbart från de minst utvecklade länderna. Sverige

kan, enligt utskottets mening, utgöra ett föredöme i detta sammanhang.

En avreglering och liberalisering av i-länders jordbruks- och handelspolitik

är ett viktigt medel för att förbättra förutsättningarna för

livsmedelsproduktionen i utvecklingsländerna och ländernas konkurrensvillkor.

Därmed ökar också förutsättningarna att säkerställa ländernas

livsmedelsförsörjning. En egen jordbruksproduktion kan i många utvecklingsländer

vara en förutsättning för en hållbar landsbygdsutveckling, förbättrad

livsmedelsförsörjning och hungerbekämpning. Potentialen för minskad

fattigdom genom höjd sysselsättning, produktion och export på

jordbruksområdet är betydande. Fattigdomsbekämpningen är således nära kopplad

till en tryggad livsmedelsförsörjning.

En globalt tryggad livsmedelsförsörjning i världen, och särskilt i

utvecklingsländerna, gynnas av ett rättvist marknadssystem. En avreglering

av de delar av EU:s jordbrukspolitik som stör världshandeln med

jordbruksvaror och livsmedel är i detta sammanhang nödvändig. Förhandlingarna

om ett nytt jordbruksavtal inom ramen för WTO bör leda till ett mer

rättvist handelssystem som ger utvecklingsländerna bättre

konkurrensförutsättningar på världsmarknaden. Vidare bör en flexibilitet

förordas

för utvecklingsländerna vad gäller utformning av och omfattning i tid

för jordbrukspolitiska stöd som syftar till förbättrad och hållbar

jordbrukspolitik, livsmedelsförsörjning, landsbygdsutveckling och

fattigdomsbekämpning. Att ge utvecklingsländerna möjligheter till mindre

tullsänkningar på vissa produkter av särskild vikt för ett lands

livsmedelsförsörjning kan också vara ett sätt att stödja ländernas utveckling.

Detta skydd för jordbruksproduktionen i u-länderna blir särskilt viktigt

så länge som i-länderna dumpar subventionerade livsmedel på världsmarknaden.

Utskottet finner särskild anledning att samtidigt tydligt markera den

vikt som bör läggas vid ansträngningar att få utvecklingsländerna att

öka handelsutbytet sinsemellan, genom sänkta inbördes handelshinder.

Utskottet anser vidare att Sverige skall vara pådrivande, bl.a. i WTO,

för en reform av EU:s och övriga OECD-länders jordbrukspolitik.

Friare handel kan dock inte, vilket utskottet redan påtalat under

avsnittet Handelspolitiken, åstadkommas till vilket pris som helst. Hänsyn

måste tas till andra viktiga samhälleliga mål som inte direkt är

handelsrelaterade men som också är viktiga för att nå en rättvis och hållbar

global utveckling. Åtgärder som behövs för att bevara miljö-, natur-

och kulturvärden, en levande landsbygd med öppna landskap och för att

bevara en biologisk mångfald har en given plats inte bara i Sverige och

EU, utan i stora delar av världen. Utskottet menar att sådana värden

skall kunna främjas utan att uppfattas som handelsstörande stöd.

Utskottet delar regeringens uppfattning om hur central fiskeexporten är

för flera utvecklingsländer och att den utgör en av de viktigaste

exportkällorna för de fattiga länderna. Den ekonomiska och sociala betydelsen

av hållbar global fiskeriförvaltning, i synnerhet återuppbyggnaden av

överexploaterade bestånd, skall därför inte underskattas. Utskottet

värdesätter att regeringen i denna del är pådrivande i multilaterala

och regionala sammanhang. I detta arbete finns anledning att särskilt

lyfta fram slutsatserna från FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling

i Johannesburg 2002 och WTO-förhandlingarnas roll.

Inom EU pågår ett arbete för att åstadkomma ett fungerande regelverk

för genetiskt modifierade organismer (GMO). Utskottet förutsätter att

regeringen i detta arbete verkar för att frågan får en allsidig belysning

och att ett regelverk tar såväl miljömässiga hänsyn och hänsyn till

konsumenters legitima intressen som hänsyn till utvecklingsländernas

specifika behov i dessa sammanhang.

Avslutningsvis anser utskottet att det är angeläget att Sverige inom

livsmedelsområdet verkar för både en tryggad tillgång till mat och för

säkra livsmedel. Enligt utskottets mening är det viktigt att hålla isär

begreppen tryggad livsmedelsförsörjning och säkra livsmedel. Med det

förstnämnda begreppet avses att försörjningen av livsmedel är tryggad

(food security) medan det sistnämnda begreppet innebär att livsmedlen

är säkra att konsumera (food safety). Att varje land självt har ansvar

att utforma och definiera sitt lands jordbruks- och livsmedelspolitik

kan beskrivas med begreppet livsmedelssuveränitet (food sovereignty).

Med

vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna väckt

är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U290 (kd) yrkande

4, 2002/03:U313 (c) yrkandena 2 och 20, 2002/03:MJ428 (c) yrkande 43,

2003/04:U7 (v) yrkande 17, 2003/04:U9 (c) yrkandena 16, 17 och 19,

2003/04:U10 (fp) yrkande 5, 2003/04:U12 (mp) yrkandena 13 och 18,

2003/04:U261 (kd) yrkandena 4 och 5 samt 2003/04:U271 (mp) yrkandena 1-4.

6. Politiken för social omsorg och folkhälsa

Propositionen

Hälsofrämjande arbete är avgörande för ekonomisk utveckling och

fattigdomsbekämpning. Under de senaste åren har hälsofrågorna intagit en

alltmer central plats på den internationella dagordningen. Det gäller

inte minst insatser som främjar sexuell och reproduktiv hälsa, särskilt

åtgärder mot hiv/aids. Folkhälsofrågorna är en viktig del i den svenska

politiken för global utveckling. Här handlar det om att förebygga

missbruk och skadliga effekter av alkohol, tobak och narkotika och att

förebygga sexuellt överförbara sjukdomar samt att främja en god sexuell

och reproduktiv hälsa. Sverige verkar för en stärkt och sammanhållen

folkhälsopolitik inom ramen för EU. Folkhälsofrågor har fått en tydligare

roll i FN:s arbete för hållbar utveckling genom internationella

överenskommelser under 1990-talet och överenskommelserna från FN:s

världstoppmöte

om hållbar utveckling i Johannesburg 2002.

En viktig del i arbetet är stärkandet av länders förmåga att ta ansvar

för grundläggande social service som hälsovård och andra sociala tjänster.

Utveckling av hälso- och sjukvårdens organisation i syfte att ge alla

tillgång till grundläggande sjukvård och läkemedel till rimlig kostnad

är avgörande. Ökad vikt måste läggas vid förebyggande hälsoarbete, bl.

a. insatser för bättre hygien och luftkvalitet samt rent vatten och

bekämpning av smittbärande insekter.

Rika länder skall stödja de fattiga ländernas kamp mot ohälsan och se

till att fattiga människor får tillgång till läkemedel till rimliga

kostnader. Det finns ett stort behov av att främja forskning och utveckling

av läkemedel mot åsidosatta sjukdomar som särskilt drabbar fattiga

människor. De fattiga länderna måste också kunna införa extraordinära

åtgärder, som tvångslicensiering av patentskyddade mediciner, för att

säkerställa tillgången på nödvändiga läkemedel vid nationella hälsokriser.

Regeringen anser att Sverige bör stödja arbetet med att förbättra

utvecklingsländernas egen förmåga att ta ansvar för grundläggande och

rättvisa system för social omsorg samt hälso- och sjukvård. Vidare bör

Sverige vara pådrivande för att kraftfulla internationella insatser

görs för att förebygga och begränsa spridningen och lindra följderna av

hiv/aids. Sverige bör vidare vara fortsatt pådrivande i internationella

sammanhang i frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa och dithörande

rättigheter. Regeringen anser också att Sverige bör verka för ökad

tillgång till läkemedel till rimlig kostnad för utvecklingsländernas

befolkning.

Motionerna

I motion 2002/03:U244 (s) framhålls läkemedelsindustrins cynism när den

föredrar att framställa vinstgivande livsstilspreparat för väst än

livsavgörande läkemedel för u-länderna. Motionären kräver att det i FN:s

regi byggs upp läkemedelsforskning och läkemedelsproduktion som på icke

profitbasis tar fram billiga läkemedel mot de omfattande sjukdomar som

förekommer i u-länderna.

I motionerna 2002/03:U260 (c) yrkande 4 och 2002/03:U313 (c) yrkande

15 framhålls att våld i hemmet och sexuell exploatering av kvinnor ökar

kraftigt och att enligt FN:s jordbruksorganisation, FAO, kan de största

framstegen göras genom åtgärder för att förbättra kvinnors hälsa, då

detta inte bara gynnar familjer och samhällen i dag, utan också kommer

att få ett avgörande inflytande på hälsa och produktivitet för kommande

generationer.

I motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 23 krävs att arbetet och samarbetet

intensifieras mellan regeringar, internationella organisationer och

näringslivet i syfte att öka samarbetet inom hälsoforskning, i synnerhet

om de sjukdomar som drabbar de fattigaste.

I motion 2002/03:U290 (kd) yrkande 14 framhålls att nyckeln till en god

utveckling för Afrikas länder och en rättighet för alla barn är en

grundutbildning, och denna rättighet måste tillgodoses. Fattigdom,

inbördeskrig, familjeproblem, hiv/aids och föräldralöshet har tvingat

alltför många barn till ett liv på gatan. Mot denna bakgrund kräver

motionärerna att åtgärdsprogram för föräldralösa barn upprättas och

utvecklas.

Motionärerna bakom motion 2002/03:U295 (m) yrkande 6 anser att det är

ett stort problem att få fram effektiva och billiga mediciner mot

tropiska sjukdomar eftersom det inte är ekonomiskt lönsamt att satsa

forsknings- och utvecklingspengar på sjukdomar som nästan bara förekommer

i världens fattigaste länder. I yrkande 21 framhålls att med en snabb

ekonomisk utveckling skulle sjukdomarna inte få de förödande konsekvenser

som de nu har. Motionärerna menar att erfarenheter från alla länder som

utvecklats snabbt pekar på hur väsentliga satsningar på hälso- och

sjukvård är för utvecklingen i sin helhet.

Enligt motionärerna bakom motion 2002/03:U313 (c) är det för att få

hiv/aids-utvecklingen att avstanna viktigt att frågan blir politiskt

prioriterad och tas upp på möten och konferenser som rör ekonomi, hälsa,

utbildning, demokrati, utveckling och säkerhet (yrkande 13). Samtidigt

måste världens ledare börja tala om hur de har tänkt få den i många

länder okontrollerade spridningen av hiv/aids under kontroll och i det

sammanhanget tala om männens sexuella uppträdande och bristande

kondomanvändning som den största orsaken till smittspridningen (yrkande 12).

Motionärerna lyfter också fram behovet av nya, billiga och tillgängliga

mediciner för smittsamma sjukdomar (yrkande 14).

I motion 2002/03:So455 (s, fp, kd, v, c, mp) yrkande 2, liksom i

motion 2003/04:So645 (s, fp, kd, v, c, mp) yrkande 5, framhålls att behovet

av bistånd till utvecklingsländer är stort, och enigheten i Sverige om

detta för att skapa drägligare livsvillkor för människor som lider är

lika stor. Motionärerna menar att alkohol som utvecklingshinder är ett

område som behöver större uppmärksamhet. Erfarenheterna hos organisationer

som arbetar med problemet är att det internationella alkoholkapitalet

snabbt etablerar bryggerier i utvecklingsländerna, och Sverige bör arbeta

för att alkohol i handeln och export inte betraktas som vilken vara som

helst utan som det beroendeskapande medel den är. Vidare bör man verka

för att folkhälsomässiga hänsyn förs in i handelsavtalen. Genom stöd

till frivilligorganisationerna genom Sida bör biståndsländer stimuleras

till att utveckla program för att skapa förutsättningar för att kunna

avstå från att producera alkohol.

I motion 2003/04:U2 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 2 framhålls att Sverige

länge har varit en av de starkaste aktörerna på området sexuell och

reproduktiv hälsa och att Kairokonferensen år 1994 om befolkning och

utveckling underströk kvinnors och ungdomars rätt att själva fatta beslut

om sin sexualitet och reproduktion. Motionärerna kräver att de s.k.

Kairomålen uppfylls och att kopplingen till FN:s millenniemål tydliggörs.

Även i motion 2003/04:U5 (s) yrkande 3 krävs att Sverige tydliggör

kopplingen mellan Kairomålen och millennieutvecklingsmålen.

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 16 krävs en omprövning av TRIPS-avtalen

(Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights) för att skapa

nya samarbets- och marknadsstrategier för hälsoforskningen i kampen mot

exempelvis hiv/aids och i yrkande 17 att Sverige aktivt verkar för

införandet av en ny patentregistreringsmodell med prissänkningskrav för

läkemedelsbolagens försäljning av t.ex. hivmediciner till fattiga länder.

I motion 2003/04:U7 (v) yrkande 6 krävs att fattiga länder måste få en

otvetydig rätt att både producera och köpa mediciner som räddar liv.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 25 framhålls att kulturen spelar en

viktig roll i arbetet med att sprida information och kunskap om sjukdomar

som t.ex. hiv/aids. Motionärerna menar att i det svenska arbetet mot

spridning av hiv bör det kulturella inslaget i informations- och

kunskapsspridningen spela en viktigare roll. I yrkande 26 framhålls att

många av de länder som är hårt drabbade av hiv/aids i dag saknar nätverk

och/eller personal för att kunna vara säkra på att behandlingarna utförs,

administreras och följs upp på ett tillräckligt effektivt sätt. Sverige

bör vara pådrivande för att utvecklingsländer skall få stöd till de

nätverk och den personal de behöver för att få hiv/aids-situationen

under kontroll.

I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 12 framhålls att Sverige i internationella

forum tydligt driver frågor kring sexuell och reproduktiv hälsa inklusive

rätten till abort. Kvinnor världen över har i decennier kämpat intensivt

för rätten till sin kropp, till sin sexualitet och rätten till abort.

Sverige med sin mångåriga kamp för jämställdhet mellan könen har ett

extra ansvar för att i internationella sammanhang betona värderingar

och principer som hävdar kvinnors rätt till sin egen kropp.

I motion 2003/04:U11 (m) yrkande 6 framhålls att ett stort problem är

att få fram effektiva och billiga mediciner mot tropiska sjukdomar. Det

förekommer flera framgångsrika försök med olika typer av antivirala

medel mot hiv där många afrikaner ingår i försöksgrupperna. Motionärerna

konstaterar att när medicinen väl är färdigutvecklad är den alldeles

för dyr för att kunna användas i Afrika. Man måste därför ytterligare

sänka både behandlingskostnaderna för hälso- och sjukvård och kostnaderna

för medicin.

I motion 2003/04:U245 (m) framläggs ett program för bekämpning av hiv

i Afrika. Motionärerna föreslår att man i bekämpningen av hiv i Afrika

bl.a. skall verka för en medvetenhet hos alla och för att fler politiska

ledare fullt ut skall delta i kampen mot hiv samt att arbetet skall

leda till ett ökat samarbete mellan stater, regeringar och frivilliga

och/eller enskilda organisationer för att ytterligare sprida kunskap om

hiv (yrkandena 6 och 7). I motionen framhålls också att behandlingskostnaderna

för både hälso- och sjukvård och medicin ytterligare måste sänkas

(yrkande 3) och att ekonomiska garantier måste skapas för utveckling av

läkemedel mot sjukdomar som drabbar Afrikas länder (yrkande 4). Kravet

på ekonomiska garantier återfinns också i motion 2003/04:U248 (m) yrkande

6. Vidare föreslås i motion 2003/04:U245 (m) att ekonomiska möjligheter

skapas för afrikanska stater att själva kunna tillverka eller efterfråga

antivirala medel (yrkande 15). Dessutom vill motionärerna se att

ytterligare resurser satsas på grundforskning rörande ett effektivt vaccin

mot hiv (yrkande 18).

I motion 2003/04:U251 (kd) yrkande 1 krävs att utvecklingsländerna får

tillstånd från läkemedelsföretag och ländernas regeringar att få producera

kopiorna av läkemedel och att man därmed utvecklar nya modeller för

patentregler som i större utsträckning än i dag gynnar folkhälsan i

fattiga länder. I yrkande 4 konstateras att hiv/aids väcker komplexa

frågor om framför allt fattiga länders möjligheter till fortsatt utveckling.

Motionärerna menar att man i ökande grad måste tydliggöra kopplingen

mellan fattigdom och hivspridning i utvecklingsarbetet. I yrkande 6 krävs

att Sverige måste agera som pådrivare och opinionsbildare både i bilaterala

dialoger med de länder som är svårt utsatta av hiv/aids-spridningen och

genom att föra upp hiv/aids-frågan på högsta politiska nivå. I yrkande

8 konstateras att det krävs bättre samverkan och samordning mellan

internationella och enskilda organisationer liksom mellan officiella och

frivilliga verksamheter för att bygga upp fungerande system i arbetet

med bekämpningen av hiv/aids. I motionens yrkande 2 framhåller motionärerna

att Sverige bör kräva ett ökat etiskt ansvarstagande av läkemedelsbolagen

som utarbetar och framställer bromsmediciner mot hiv/aids. Den brist på

mediciner som råder i Afrika utgör, enligt motionärerna bakom

motion 2002/03:U290 (kd), en säkerhetsrisk samtidigt som bristen har moraliska

aspekter. Det är i längden ohållbart att människor vet att det finns

mediciner som kan bota dem, samtidigt som de nekas tillgång med

motiveringen att resurserna brister. I motionens yrkande 7 begärs ett

tillkännagivande om behovet av verkningsfulla och prisvärda mediciner för

världens fattiga.

I motion 2003/04:U261 (kd) yrkande 8 konstateras att den forskning som

bedrivs för att finna nya mediciner mot sjukdomar som främst drabbar

utvecklingsländerna är av obetydlig storlek. För flera svåra sjukdomar

finns det läkemedel, men dessa håller på att försvinna på grund av

kommersiella intressen. Motionärerna kräver därför att mer resurser

tillförs forskningen om sjukdomar i de fattiga länderna.

I motion 2003/04:U305 (s) konstateras att dagens läkemedelsindustri

inte fyller människors behov. Forskningen koncentreras på framställning

av läkemedel som skall konsumeras av välbärgade invånare i industriländerna.

Motionären menar att Sverige bör arbeta för att det i FN:s regi byggs

upp läkemedelsforskning och läkemedelsproduktion som på icke profitbasis

tar fram billiga läkemedel mot de omfattande sjukdomar som förekommer

i u-länderna.

I motion 2003/04:U312 (kd) yrkande 1 kräver motionärerna att regeringen

inom det internationella samfundet agerar med kraft mot den kommersiella

sexuella exploateringen av barn. I yrkande 5 kräver motionärerna ökade

insatser för fysisk och psykisk hjälp och krishantering till världens

många gatubarn. Insatser krävs för att förbättra hälsovården, införa

sociala trygghetssystem och bekämpa fattigdomen men det krävs också

specifika projekt med krishantering och samtal för barn som redan lever

på gatan. I motionens yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att

Sverige bör initiera, nationellt och inom ramen för det internationella

samfundet, särskilda satsningar och nationella handlingsprogram för att

förbättra situationen för barn drabbade av aids.

I motion 2003/04:U348 (kd) krävs ökat fokus på läkemedelsfrågan och ett

större ansvarstagande från läkemedelsbolagens sida. Dagens hälsoforskning

inriktas huvudsakligen på västvärldens problem och de senaste framstegen

i biotekniken visar att det finns stora möjligheter att ta fram vaccin

mot de flesta av de värsta smittosjukdomarna men att läkemedelsföretagen

i första hand inriktar forskningen på dyra mediciner. Motionärerna kräver

i yrkande 19 ett ökat och intensifierat multilateralt forskningssamarbete

för att öka hälsoforskningsarbetet om de fattigas sjukdomar. I yrkande

20 krävs att Sverige bör verka för en förbättring av samarbets- och

marknadsstrategierna för hälsoforskningen i kampen mot exempelvis

hiv/aids.

Utskottets överväganden

Utskottet vill betona de starka och komplexa samband som finns mellan

hälsa och utveckling. Ett framgångsrikt arbete för att nå målet om

rättvisa och hållbar global utveckling, samt ekonomisk utveckling och

fattigdomsbekämpning, förutsätter en prioritering av arbetet för social

omsorg och hälsa. Insatser inom hälsosektorn är därför betydelsefulla

såväl nationellt som internationellt och bör även inbegripa insatser

för förbättrad grundutbildning i skolor, miljöfaktorer, mat och näring,

vatten och sanitet m.fl. angränsande frågor. Utskottet ser därför med

tillfredsställelse på den utveckling under de senaste åren som inneburit

att hälsofrågorna fått inta en alltmer central plats på den internationella

dagordningen.

I Sverige har den sociala välfärds- och trygghetspolitiken varit nära

förbunden med den allmänna ekonomiska politiken. Även om inte färdiga

modeller kan exporteras är det utskottets uppfattning att Sverige har

format program och gjort erfarenheter som motiverar ett särskilt svenskt

engagemang inom detta politikområde.

Enligt barnkonventionen har alla barn rätt att växa upp i en trygg

familjemiljö. Utskottet understryker att det internationella arbetet

måste vara tydligt inriktat på att motverka diskriminering, och därför

skall barn med funktionshinder och andra utsatta barn ges samma möjligheter

att växa upp i en familjemiljö som alla andra barn.

Utskottet instämmer i uppfattningen att barn och ungdom är en grupp

vars hälsa är särskilt viktig, eftersom hälsotillståndet tidigt i livet

har stor inverkan på hälsotillståndet vid vuxen ålder. För att ge barn

och ungdomar så goda och trygga uppväxtförhållanden som möjligt bör

samhällets barn- och ungdomspolitik anpassas till den värld barn och

ungdomar lever i och som ständigt förändras på grund av vad som händer

i omvärlden. Utskottet anser att det är en central politisk uppgift att

förbättra tillvaron för alla barn och ungdomar med satsningar inom hela

detta område eftersom sådana satsningar kan ses som en värdefull

investering även för framtiden. Också åtgärder för att förbättra kvinnors

hälsa är värdefulla, enligt utskottets mening, eftersom sådana gynnar

såväl familjer som hela samhällen i dag samtidigt som sådana satsningar

har en positiv inverkan på hälsotillståndet och produktiviteten även i

kommande generationer.

Utskottet kan, i likhet med propositionen, konstatera att hälsofrågorna

fått en alltmer framträdande plats i det globala samarbetet. Utskottet

menar att det internationella arbetet i kampen mot ohälsa och utvecklingen

av grundläggande och rättvisa system för hälso- och sjukvård bör åtnjuta

fortsatt stöd. Enligt utskottets mening förutsätter utveckling att

huvudansvaret ligger hos landet självt. En viktig del i arbetet är därför

stärkandet av länders förmåga att ta ansvar för grundläggande social

service som hälsovård och andra tjänster. Utveckling av hälso- och

sjukvårdens organisation i syfte att ge alla tillgång till grundläggande

sjukvård och läkemedel till rimlig kostnad är avgörande. Ökad vikt bör

läggas vid förebyggande hälsoarbete, bl.a. insatser för bättre hygien

och luftkvalitet samt rent vatten och bekämpning av smittbärande insekter.

Insatser mot smittsamma sjukdomar som exempelvis hiv/aids, malaria,

mässling, tuberkulos och tobaksrelaterade sjukdomar bör vara särskilt

prioriterade. Dessa sjukdomar drabbar främst de fattigaste delarna av

världen och dess fattigaste invånare.

Hiv/aids och läkemedelstillgång

Ett av de verkligt stora utvecklingshindren i världen i dag är utbredningen

av hiv/aids. Utskottet vill tydligt markera vikten av att hiv/aids-problematiken

erkänns och uppmärksammas från det politiska ledarskapet i drabbade

länder. Det är likaså angeläget att det sker en satsning av nationella

resurser och att dessa främst allokeras till förebyggande åtgärder.

Trots att många afrikanska ledare lyckats höja det allmänna medvetandet

om hiv/aids och hur sjukdomen kan undvikas, återstår, enligt utskottets

förmenande, mycket att göra i många länder.

Utskottet ser med tillfredsställelse på att Sverige i det internationella

arbetet driver uppfattningen att sjukdomens allvarliga följder måste

vara styrande för arbetet mot hiv/aids. Skillnader i kultur, religion

och människosyn får därför inte lägga hinder i vägen för ett effektivt

arbete. Varje enskilt land har ett ansvar att förebygga och hindra

spridningen av hiv/aids och hantera följderna av hivepidemin. Enligt

utskottets mening bör Sverige i sin dialog med samarbetsländerna inom

utvecklingspolitiken särskilt stödja dessa länders eget arbete med att

uppfylla de åtaganden som de gjort i internationella sammanhang vad

gäller bekämpning av sjukdomen. Utskottet välkomnar också att Sverige

som första land utsett en särskild ambassadör för hiv/aids-frågor och

avser att intensifiera insatserna i kampen mot epidemin genom ett aktivt

agerande i relevanta forum och genom kraftigt ökade finansiella satsningar.

Utskottet återkommer till frågor rörande hiv/aids längre fram i betänkandet

och tar därvid ställning till specifika insatser och åtgärder inom

utvecklingssamarbetet (se avsnittet Hiv/aids). Det finns dock anledning

att i detta sammanhang närmare utveckla utskottets uppfattning om

läkemedelstillgång och forskning relaterad till hiv/aids och andra smittsamma

sjukdomar.

Utvecklingsländernas tillgång till viktiga läkemedel skall vara en

prioriterad fråga för hela världssamfundet. I den särskilda deklarationen

från Doha ges utvecklingsländerna rätt till tvångslicenser som avser

att garantera tillgången till läkemedel i krissituationer. I augusti

2003 nåddes också en viktig överenskommelse som gör det möjligt för

länder utan egen produktionskapacitet att få hjälp av andra länder med

att producera de nödvändiga läkemedlen vid hälsokriser. Utvecklingsländerna

ges även förlängda övergångstider till 2016 att införa patentlagstiftning

för läkemedel. Genom dessa värdefulla överenskommelser har hinder, som

TRIPS-avtalet kunnat innebära, effektivt undanröjts. Effekterna på själva

tillgången till läkemedel är dock svår att uppskatta. Många olika

faktorer har betydelse för läkemedelstillgången, såsom ländernas hälsobudgetar,

infrastrukturen i landet och bristen på tillgång till läkarvård.

Ytterligare svårigheter som föreligger är att de läkemedel som finns är

dåligt anpassade till utvecklingsländernas behov och att det behövs

forskning för att få fram u-landsanpassade läkemedel. Utskottet ser

därför med tillfredställelse på det av EU startade programmet för detta

även om också bidrag från den privata sektorn skulle vara värdefulla i

sammanhanget. Utskottet vill också framhålla att EU har arbetat fram en

möjlighet att medverka till export av läkemedel till differentierade,

och i detta sammanhang lägre, priser till utvecklingsländerna. Ett stort

problem är dock läkemedelsindustrins bristande intresse för att producera

läkemedel för användning primärt i utvecklingsländerna.

Särskilt utsatta grupper

Vissa grupper är särskilt utsatta när det gäller hälsa och social omsorg.

Barns och ungdomars situation har utskottet nyligen ägnat särskild

uppmärksamhet genom betänkande 2002/03:UU4. Utskottet anser det angeläget

att stryka under behovet av stöd för en socialpolitik i samarbetsländerna

som också inkluderar barns och ungdomars behov. I detta sammanhang finns

det anledning att uppmärksamma och tillvarata de positiva erfarenheter

Sverige haft av sin barnombudsmannainstitution. Vidare bör funktionshindrades

situation särskilt uppmärksammas då dessa grupper i många fall har en

särskilt utsatt situation i fattiga länder. Utskottet finner det också

angeläget att homo- och bisexuellas och transpersoners rättigheter

garanteras och ges stöd i det internationella arbetet.

Sexuell och reproduktiv hälsa

Utskottet vill särskilt lyfta fram frågor om sexuell och reproduktiv

hälsa, som saknas i de internationellt erkända millenniemålen. Sverige

har sedan många år bedrivit ett aktivt arbete på detta område. Att främja

en trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa hos befolkningen

bör utgöra en hörnsten i folkhälsoarbetet. Kunskap är en viktig källa

till att nå målet, och en bra sex- och samlevnadsundervisning kan spela

en nyckelroll för ungas utveckling och är särskilt viktig för dem vars

hälsa riskerar att utvecklas ogynnsamt. Rätten att själv få välja partner,

samlevnadsform, samt om eller när man skall få barn, borde gälla för

alla människor. Denna rätt är dock långt ifrån säkerställd även om det

skett vissa förbättringar inom området. Utskottet anser att det är

viktigt att denna rättighet tillkommer alla och förutsätter att Sverige

även fortsatt aktivt arbetar internationellt för människors sexuella

och reproduktiva hälsa. Sverige har goda förutsättningar att dela med

sig av sin tradition när det gäller upplysningsarbete.

Utskottet har i flera sammanhang lyft fram det angelägna i arbetet med

åtgärder mot sexuell exploatering (bet. 2002/03:UU s. 18 f.). Utskottet

vill t.ex., i överensstämmelse med sammansatta utrikes-, miljö- och

jordbruksutskottet (bet. 2002/03:UMJU1 s. 70 f.), framhålla att skyddet

mot sexuell exploatering utgör en del av rätten till en god hälsa. Den

1 juli 2002 infördes ett nytt brott i brottsbalken benämnt människohandel

för sexuella ändamål. Avsikten är att förstärka det straffrättsliga

skyddet mot sådan handel med människor som syftar till att de skall

utnyttjas för sexuella ändamål. Lagbestämmelsen tar sikte på sådan

gränsöverskridande handel med människor som syftar till att dessa skall

utsättas för sexualbrott, utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser

eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål. Samtidigt

kriminaliserades försök, förberedelse och stämpling till människohandel för

sexuella ändamål liksom underlåtenhet att avslöja sådant brott. De nya

reglerna utgör ett första steg i riktning mot utökad kriminalisering av

alla former av människohandel. Utskottet betonar att det är angeläget

att detta arbete följs upp och vidareutvecklas såväl nationellt som

internationellt. Utskottet ser mycket positivt på att regeringen fortsatt

kommer att prioritera frågor som rör handel med människor och på Sveriges

samlade ansträngningar för att genom internationellt samarbete motverka

denna brottslighet. Människohandel är också en prioriterad fråga för

Europeiska polisbyrån (Europol), där man bl.a. analyserar och utväxlar

information och underrättelser om människohandel, organiserad illegal

invandring, övergrepp mot barn - däribland barnpornografi på Internet

m.m. Utskottet anser att handeln med människor måste bekämpas med

effektiva och kraftfulla medel.

Alkohol, tobak och narkotika

Arbetet med att förhindra och förebygga missbruk och skadliga effekter

av alkohol, tobak och narkotika är en viktig del i arbetet för en global

hållbar utveckling. Sveriges politik i denna del, särskilt vad gäller

insatser på internationell nivå mot narkotikan, är känd och har riksdagens

stöd. Utskottet vill i detta sammanhang, såsom också gjordes i det av

riksdagen godkända betänkandet 2002/03:UMJU1 (s. 74 f.), uttrycka sin

oro för den globala utveckling av narkotikahandeln som pågår och den

påverkan utvecklingen har för Sveriges del, framför allt vad gäller

dagens ungdomar. Utskottet konstaterar också att det alltmer utbredda

missbruket i fattiga länder har förödande konsekvenser för dess

befolkningar och är ett bidragande hot mot dessa länders möjlighet till

utveckling. I likhet med vad som tidigare anförts i riksdagen vill

utskottet betona att det är angeläget att regeringen med kraft fortsätter

att bekämpa alla krav på legalisering av narkotika och liberalisering

av narkotikapolitiken, såväl nationellt som på det internationella planet

och att Sveriges internationella narkotikapolitik är tydlig, konsekvent

och långsiktig. Det är viktigt att Sverige arbetar intensivt för att

förhindra angrepp på FN:s narkotikakonventioner från drogliberala

organisationer. Utskottet förutsätter att Sveriges internationella engagemang

för en restriktiv narkotikapolitik ligger fast och att Sverige fortsätter

att delta aktivt i det internationella samarbetet på detta område.

Utskottet noterar att regeringen i budgetpropositionen redovisar att

narkotikabekämpning, inom ramen för utvecklingsarbetets perspektiv och

huvuddrag, kommer att vara ett av fyra områden där särskilda satsningar

kommer att göras under år 2004 (prop. 2003/04:1 utgiftsområde 7 s. 18

och 20). Utskottet välkomnar dessa satsningar.

Alkoholmissbruk är ett stort hinder mot utveckling för såväl enskilda

individer som för länder, både i den industrialiserade världen och i

utvecklingsländerna. Sverige bör vara pådrivande i arbetet för att

uppmärksamma företagen på värdet av att vara mer återhållsamma i sin

marknadsföring av alkoholhaltiga produkter gentemot utvecklingsländerna.

Viktiga insatser kan också göras vad gäller kunskapsöverföring och

stöd till forskning om alkoholens och alkoholmissbrukets effekter på

möjligheterna att uppnå utveckling i utvecklingsländerna. Vidare kan

Sverige bidra med erfarenheter från en restriktiv alkoholpolitik och

dess effekter på folkhälsan.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U244 (s),

2002/03:U260 (c) yrkande 4, 2002/03:U284 (kd) yrkande 23, 2002/03:U290

(kd) yrkandena 7 och 14, 2002/03:U295 (m) yrkandena 6 och 21, 2002/03:U313

(c) yrkandena 12-15, 2002/03:So455 (s, fp, kd, v, c, mp) yrkande 2,

2003/04:U2 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 2, 2003/04:U5 (s) yrkande 3,

2003/04:U6 (kd) yrkandena 16 och 17, 2003/04:U7 (v) yrkande 6, 2003/04:U9

(c) yrkandena 25 och 26, 2003/04:U10 (fp) yrkande 12, 2003/04:U11 (m)

yrkande 6, 2003/04:U245 (m) yrkandena 3, 4, 6, 7, 15 och 18, 2003/04:U248

(m) yrkande 6, 2003/04:U251 (kd) yrkandena 1,2, 4, 6 och 8, 2003/04:U261

(kd) yrkande 8, 2003/04:U305 (s), 2003/04:U312 (kd) yrkandena 1, 4 och 5,

2003/04:U348 (kd) yrkandena 19 och 20 samt 2003/04:So645 (s, fp, kd,

v, c, mp) yrkande 5.

7. Kultur- och utbildningspolitiken

Propositionen

Kulturpolitiken

Kulturpolitiken har enligt regeringen sedan länge varit tydligt kopplad

till det internationella utvecklingssamarbetet genom insatser för ökad

demokrati och social, ekonomisk och kulturell utveckling. Sverige var

ett av de första länderna att ge kulturen en plats i utvecklingssamarbetet.

I den handlingsplan som antogs vid Unesco:s (FN:s organisation för

utbildning, forskning och kultur) världskonferens i Stockholm 1998 anges

att hållbar utveckling och kulturens blomstring är avhängiga varandra.

Medieområdet är en viktig del av kulturpolitiken men också av avgörande

betydelse för hållbar utveckling. Yttrandefrihet och fri tillgång till

medier är förutsättningar för demokrati. Svenskt utvecklingssamarbete

bör därför fortsatt inkludera stöd till en fri och oberoende journalistik

och åtgärder för att främja oberoende mediers möjligheter att bidra

till allmänhetens tillgång till information och samhällsdebatt. Det bör

också motverka mediekoncentration.

Utbildningspolitiken

Sveriges politik för rättvis och hållbar global utveckling måste utgå

från grundläggande värderingar om solidaritet och om människors lika

värde, något som måste förankras i tidig ålder. Värdegrundsfrågor är

därför en viktig utbildningspolitisk uppgift. Demokrati förutsätter

aktivt kunskapssökande medborgare och en välutbildad befolkning som

vill påverka och ta ansvar och är öppen för omvärlden. Sveriges

utbildningspolitik grundar sig ytterst på synen att alla människor skall ha

rätt att växa och utveckla sina möjligheter. Rätten till utbildning är

också något som slås fast i konventionen om barnets rättigheter.

Att höja utbildningsnivån är en av de främsta åtgärderna för utveckling

i fattiga länder. Att bidra till millennieutvecklingsmålen och övriga

mål från Dakarkonferensen 2000 om utbildning för alla är prioriterat.

Ett kraftfullt internationellt stöd behövs för att målen skall kunna

uppnås. Sverige bidrar både genom utvecklingssamarbetet och en fortsatt

internationalisering av utbildningen i Sverige för att uppnå dessa mål.

Motionerna

I motion 2002/03:U260 (c) yrkande 2 krävs att stöd till utbildningssatsningar

i syd måste prioritera flickors utbildning och fokusera på att kvinnor

får utbildning och tillgång till ny teknologi.

I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 22 framhålls speciellt flickors rätt

till utbildning. Flickors och kvinnors möjlighet till utbildning är

ofta liten till följd av könsdiskriminering. Motionärerna kräver ökade

satsningar på riktade utbildningsinsatser för flickor och unga kvinnor

och framhåller att all forskning pekar på den kostnadseffektiva nyttan

av att satsa på flickors utbildning. I motionens yrkande 23 framhåller

motionärerna att människors kulturarv är en möjlighet att finna identitet

och trygghet, vilket krävs för att utveckla öppna samhällen. Det måste

ske ett medvetet arbete med att utveckla mekanismer för att skydda

kulturarvet och för att snabbt återställa kulturellt viktiga institutioner

efter en konflikt. Motionärerna menar att det svenska arbetet inom detta

område bör intensifieras och att människors kulturarv måste få ökad

betydelse inom utvecklingssamarbetet.

I motion 2003/04:U11 (m) yrkande 7 framhålls vikten av att satsa på

skolor så att alla flickor och pojkar verkligen får en utbildning. Det

finns ingen ursäkt för att barn och ungdomar inte går i skolan och det

måste gälla både flickor och pojkar.

Utskottets överväganden

Kulturpolitiken

Utskottet menar att såväl kultur- som utbildningspolitiken har en central

roll i utvecklingsarbetet och fattigdomsbekämpningen. Kulturen är ett

viktigt verktyg för att uppnå målet för politiken för global utveckling.

Sverige har en lång och omfattande tradition av att sätta in kulturfrågorna

i ett internationellt utvecklingssammanhang. Sverige var också ett av

de första länderna att ge kulturen plats i det statliga utvecklingssamarbetet.

Det kan, enligt utskottets mening, vara på sin plats att här närmare

visa på det omfattande arbete som Sverige bedrivit under en följd av år.

Sverige har t.ex. stött kulturårtiondets arbete genom FN och

Världskommissionen för kultur. Sverige var även värd för världskonferensen

The Power of Culture som avhölls i Stockholm år 1998 och som uppmanade

FN:s medlemsstater att anta fem mål för kulturpolitiken. Dessa fem mål

var att

ge kulturpolitiken en nyckelroll i politiken för utveckling,

främja skapande och deltagande i kulturlivet,

stärka åtgärderna för att skydda och berika kulturarvet och att stödja

kulturindustrier,

främja kulturell och språklig mångfald i informationssamhället och

ställa ökade personella och ekonomiska resurser till förfogande för

kulturutveckling.

Utskottet ser med tillfredsställelse hur förutseende Sverige således

arbetat med det som genom propositionen nu framläggs som förslag till

en politik för global utveckling.

Utskottet ser det som självklart att politiken för global utveckling

måste värna kulturarvet. Kulturarvet lever kvar genom byggnader,

kulturmiljöer, språk, musik, gamla traditioner eller sagor och berättelser

och omfattar både materiella och immateriella värden. Svenska insatser,

både i vårt land och internationellt, avser att verka för kulturbevarande

och kulturminnesvård och att bygga institutioner som arbetar med detta.

Utbildningspolitiken

Utbildning är en av de viktigaste faktorerna när det gäller att minska

fattigdomen och öka människors möjligheter att aktivt kunna delta i

samhällets ekonomi, politik och kultur. Förutsättningar för utveckling

är större såväl för enskilda individer som för länder som satsar på

utbildning, både basutbildning och kvalificerad utbildning. Det är

utskottets bestämda uppfattning att basutbildning, särskilt till kvinnor

och flickor, är en nyckel till ekonomisk, politisk och social utveckling

och därmed en nyckel till en rättvis och hållbar global utveckling.

Erfarenhet och forskning visar också att utbildning är central för ökad

jämställdhet, förbättrad hälsa och miljö.

Utskottet har i betänkande 2002/03:UU4 särskilt uppmärksammat frågor

som rör barn i ett internationellt perspektiv. Utbildningsfrågorna intar

i den diskussionen en central roll. Utskottet menar, i likhet med de

ställningstaganden som tidigare gjordes i nämnda betänkande, att skolgång

inte bara innebär kunskapsutveckling utan också i sig är ett socialt

skyddsnät som kompletterar familjen. Utskottet kan konstatera att de

senaste årtiondenas utvecklingsarbete har burit frukt genom att fler

barn i dag går i skolan än tidigare, men att utvecklingen fortfarande

är ojämn, och i de fattigaste länderna och bland de fattigaste barnen,

särskilt bland flickorna, står fortfarande mer än hälften av barnen i

grundskoleåldern utanför skolan. Utskottet vill stryka under

primärutbildningens centrala roll för utvecklingspolitiken och kan anse det

motiverat med ökade satsningar i denna del av utbildningspolitiken.

Utskottet konstaterar att det finns en etablerad samsyn på värdet av

utbildningsinsatser som ett av de mest verksamma medlen i kampen mot

fattigdom. Millenniemålen, som skall vara uppnådda senast 2015,

understryker denna syn. Samtliga mål omfattar betydande utbildningsinsatser

och två av de viktigaste målen i millenniedeklarationen rör direkta

utbildningsinsatser:

uppnå allmän grundskoleutbildning,

alla flickor och pojkar skall få grundskoleutbildning senast år

2015,

främja jämställdhet och ökade möjligheter för kvinnor,

utbildningsskillnader beroende på kön skall elimineras, helst före år

2005, men inte senare än år 2015.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U260 (c)

yrkande 2, 2003/04:U10 (fp) yrkandena 22 och 23 samt 2003/04:U11 (m)

yrkande 7.

8. Rättsliga frågor, migrations- och konsumentpolitiken

Propositionen

Rättsliga frågor

Enligt regeringen bör det internationella samarbetet på rättsområdet

stärkas och fortsatta insatser göras för att stärka rättsväsendet i de

fattiga länderna. Regeringen menar att en rättvis och hållbar utveckling

inte kan förverkligas i samhällen med svaga rättssystem. De rättsstatsstärkande

åtgärderna kan ha stor betydelse för utveckling och fattigdomsbekämpning,

jämställdhet, funktionshindrades och barns rättigheter, bl.a. genom

att göra individer medvetna om sina rättigheter och ge dem tillgång

till rättssystemet.

Regeringen redovisar att efterfrågan på det svenska rättsväsendets

deltagande i internationellt samarbete har ökat för att stärka rättsstaten

i andra länder. Svenska ansträngningar att stärka rättsstaten internationellt

integreras såväl inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik som

i den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken.

Migrationspolitiken

Enligt regeringen är migration en utvecklingsfråga. När människor söker

sig över gränser för att arbeta, studera eller forska skapas möjligheter

till utveckling. Vi står inför utmaningen att skapa former för internationell

rörlighet som skyddar migranternas rättigheter och tar till vara

möjligheterna att främja den utveckling som migration bidrar till i olika

länder. På samma sätt som en politik för en rättvis och hållbar global

utveckling främjas av en fri och regelbaserad handel, måste vi söka

vägar för att göra migrationen friare och regelbaserad.

Regeringen hävdar i propositionen att det nu är hög tid att samla det

internationella samfundet kring utformningen av globala regler för

migration. Sverige stöder därför ett arbete kring migration och utveckling

som har initierats av FN:s generalsekreterare och kommer att delta aktivt

i det globala samarbetet kring migrationsfrågorna.

Regeringens uppfattning är att Sverige bör göra insatser i alla delar

av migrationskedjan. Detta innebär förebyggande av ofrivillig migration,

stöd till FN:s flyktingkommissarie, medverkan till att migranternas

rättigheter respekteras, stöd till uppbyggnad av rättssäkra asylsystem,

stöd till mottagning och integration av migranter samt underlättande

av frivillig återvandring och återintegration i ursprungsländerna.

Motionerna

I motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 15 hävdas att strategier och

handlingsplaner behövs för att undvika fortsatt s.k. brain drain från de

fattigaste utvecklingsländerna. Den bäst utbildade delen av befolkningen

lämnar de fattiga länderna för att arbeta eller studera i rikare delar

av världen. Inom utvecklingssamarbetet behövs riktlinjer och program

för att locka utbildade medborgare att stanna eller återvända till sina

länder.

I motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 14 konstateras att till utvecklingens

infrastruktur hör utvecklingen av rättsstaten. Statens uppgift är att

förse människorna med ekonomiska och sociala resurser och skapa ett

rättsligt ramverk. Motionärerna menar att rättsstaten är grundläggande

både för demokratin, de mänskliga rättigheterna och en fungerande

marknadsekonomi.

I motion 2002/03:U313 (c) yrkande 26 konstateras att bristfälliga

institutioner hindrar den fattiga befolkningen att öka sina inkomster på

en större marknad. Dagligen hindras deras verksamhet av trassliga

regelverk, korrupta domstolar och bristfälliga kreditsystem. Motionärerna

menar att utvecklingen i fattiga länder gynnas om fungerande institutionella

regelsystem utvecklas och görs enklare och mer effektiva.

I motion 2003/04:U213 (fp) kräver motionären att demokratiska krafter

från lokala samhällen sammanbinds med kompetenta experter från det

internationella samfundet i syfte att komma till rätta med ekobrottslighet

(yrkande 2).

I motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 20 framhålls att bistånds- och

flyktingpolitiken bör vara nära sammankopplade. För att förebygga flyktbehov

är en ökad satsning på demokratifrämjande insatser mest angelägen.

Motionärerna menar att det krävs större satsningar på olika former av

humanitärt bistånd såsom katastrofhjälp och insatser för flyktingar i

konflikthärdarnas närhet.

I motion 2002/03:U296 (kd) yrkande 9 krävs att Sverige och EU bör arbeta

för att världens länder ökar sin vilja att hjälpa flyktingar i nöd och

för att öka bidragen till internationella hjälporganisationer.

I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 18 framhålls att bistånds- och

flyktingpolitiken på flera sätt hänger ihop och för att förebygga flyktbehov

är demokratifrämjande insatser viktiga. Motionärerna menar att

demokratibistånd kan medverka till att flyktsituationer för människor i

utvecklingsländerna förhindras. Den satsning på bistånd som förordas och

som främjar demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och minoriteters

rättigheter är därför motiverad även i ett flyktingpolitiskt perspektiv.

Utskottets överväganden

Rättsliga frågor

Avgörande för att uppnå målet om en rättvis och hållbar global utveckling

är de mänskliga rättigheterna, demokrati och fungerande rättsordningar.

Den värdegemenskap som en globaliserad värld förutsätter manifesteras

tydligast i en fungerande folkrätt och i flera inomstatliga rättsordningar.

Att utveckla och befästa demokratin och rättsstatsprincipen samt

respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

är därför en central uppgift för Sveriges internationella arbete.

Utskottet anser att arbetet för rättvisa och hållbar global utveckling

förutsätter ett starkt engagemang för ett oberoende och effektivt

rättsväsende som upprätthåller de rättigheter och skyldigheter som

fastställts i såväl den egna rättsordningen som genom internationella

instrument. Den offentliga förvaltningen har avgörande betydelse i en

rättsstat. Ett fungerande rättsväsende och god samhällsstyrning är

nödvändiga för en effektivt fungerande ekonomi. En rättvis och hållbar

global utveckling är beroende av att folkrätten är känd, respekterad

och utvecklas på ett medvetet sätt.

Utskottet kan konstatera att det internationella rättssystemet har

förstärkts under de senaste åren. Med det kalla krigets slut har FN och

FN:s säkerhetsråd fått fler möjligheter att agera. En internationell

brottmålsdomstol (ICC) har upprättats. Utskottet välkomnar denna utveckling

och menar att den skapar gynnsamma förutsättningar för att målet om en

rättvis och hållbar global utveckling skall kunna uppnås.

Korruption och ekonomisk brottslighet är allvarliga hot mot rättvisa

och utveckling och undergräver demokrati, mänskliga rättigheter och

ekonomisk utveckling. Samtidigt snedvrids konkurrensen inom näringslivet.

En effektiv korruptionsbekämpning är avgörande i både utvecklingsländer

och utvecklade stater. Utskottet välkomnar det breda engagemang som

Sverige har i det internationella arbetet mot korruption.

Migrationspolitiken

Utskottet menar att sambanden mellan migration och utveckling är

dubbelriktade och utskottet förutsätter att detta förhållande ägnas särskild

uppmärksamhet i arbetet med politiken för global utveckling. Utskottet

konstaterar samtidigt att frågorna har ett nära samband också sett till

organisationen av arbetet i Regeringskansliet, där ansvaret för dem på

ett positivt sätt är fördelat på olika statsråd men inom samma departement.

Många av sambanden mellan frågorna kan därför synliggöras och tydliggöras

på ett sätt som verkar befrämjande för koherensen mellan politikområdena.

Utskottet har härvidlag kunnat inhämta att The Expert Group on Development

Issuses (EGDI) initierat en undersökning om sambanden mellan migration

och utveckling. Även på andra sätt, t.ex. vid möten mellan migranter

och myndigheter vid frågor om återuppbyggnad av konflikthärjade länder,

konferenser och seminarier, uppmärksammas frågan om kopplingar mellan

migration och utveckling.

Utskottet konstaterar också att Sverige aktivt verkat för att den av

FN:s generalsekreterare Kofi Annan föreslagna oberoende kommissionen

för global migration etableras. Komissionen skulle bl.a. kunna diskutera

förutsättningarna för ett relevant regelverk för global migration,

kopplingar mellan migration och utveckling samt hur global migration

skulle kunna föras upp på den internationella globala dagordningen.

Utskottet har också kunnat inhämta att regeringen, i enlighet med det

av riksdagen gjorda tillkännagivandet om arbetskraftsinvandring, inom

kort kommer att tillsätta en parlamentarisk kommitté som skall se över

det regelverk som styr möjligheterna till arbetskraftsinvandring med

syfte att ta fram ett regelverk som medger vidgad arbetskraftsinvandring

från länder utanför EU och EES-området. Avsikten är att kommittén skall

lämna förslag till de författningsändringar som bedöms nödvändiga.

Sambandet mellan regelverket för arbetskraftsinvandring och asyllagstiftningen

skall studeras med utgångspunkten att asylrätten inte skall

urholkas.

Utskottet kan vidare konstatera att Sverige stöder EU:s arbete med att

utforma en politik rörande arbetskraftsinvandring. I det arbetet är det

viktigt att särskilt lyfta fram utvecklingsländernas intressen. Utvandring

kan leda till en förlust av mänskliga resurser och ursprungslandets

investeringar i utbildning, s.k. brain drain. Utskottet menar att detta

bör kunna motverkas genom utvecklingsinsatser som ökar möjligheterna

och gör det mer attraktivt för människor att studera och arbeta i sitt

ursprungsland. Utskottet vill framhålla att mer måste göras för att

förbättra möjligheten för människor i utvecklingsländer att studera

utomlands och sedan återvända hem med utbildning och yrkeskunskaper.

Åtgärder måste vidtas för att förstärka migranternas bidrag till

utvecklingen i sina gamla hemländer i form av utbildning, affärskontakter

och erfarenheter av andra samhällskick och kulturer. De pengar som

migranterna skickar hem omfattar totalt belopp som vida överstiger det

samlade internationella biståndet. Utskottet instämmer i regeringens

bedömning att det är en angelägen uppgift för Sverige att verka för att

sänka transaktionskostnaderna och stärka utvecklingseffekterna av dessa

resurser.

Konsumentpolitiken

Konsumentpolitiken är ett viktigt verktyg i arbetet för att uppnå en

rättvis och hållbar global utveckling. Konsumentpolitiken bör, enligt

utskottets mening, såväl på nationell som internationell nivå verka för

hållbara konsumtions- och produktionsmönster, vilket utöver den ekologiska

dimensionen även innefattar den sociala och ekonomiska dimensionen.

Konsumtion och produktion i såväl den industrialiserade världen som i

utvecklingsländerna är en viktig orsak till fortsatt negativ påverkan

på den globala miljön. För att komma till rätta med denna negativa

påverkan och uppnå hållbara konsumtionsmönster, måste en politik utformas

som tar hänsyn till människors vanor, påverkan från reklam, pris, kunskap

och kulturella respektive sociala mönster.

För konsumenter i Sverige och andra rika länder är världshandeln av

stor betydelse. Ökad inströmning av varor från andra länder bidrar till

att sänka priserna på konsumentprodukter. Samtidigt är det viktigt att

uppmärksamma att den icke hållbara konsumtionen i de industrialiserade

länderna är en av de enskilt största orsakerna till fortsatt negativ

inverkan på den globala miljön. En friare handel måste kombineras med

förstärkt global miljöpolitik.

Under senare år har det på frivillig grundval vuxit fram ett antal

märkningssystem som syftar till att visa att vissa produkter eller

tjänster uppfyller särskilda kriterier, exempelvis vad gäller miljöbelastning

eller produktionsförhållanden. Utskottet anser att det är ett sätt att

ge konsumenter en möjlighet att genom ett aktivt och medvetet val av

produkt eller tjänst göra ett ställningstagande, exempelvis i en viss

etisk fråga, och att det är ett led - om än med begränsad effekt - i

arbetet för rättvisa och hållbar global utveckling. Som exempel på sådan

märkning kan nämnas frivillig rättvisemärkning, positiv miljömärkning

och jämställdhetsmärkning. Det är, menar utskottet, viktigt att även

frivilliga märkningssystem utformas på ett sådant sätt att producenter

i utvecklingsländerna har rimliga möjligheter att visa att deras produkter

är miljövänliga.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U284 (kd)

yrkande 15, 2002/03:U294 (fp) yrkande 14 och 20, 2002/03:U296 (kd)

yrkande 9, 2002/03:U313 (c) yrkande 26, 2003/04:U10 (fp) yrkande 18 samt

2003/04:U213 (fp) yrkande 2.

Samstämmighet i svensk politik och i EU:s politik

Propositionen

Samstämmigheten mellan olika svenska politikområden bör, enligt regeringen,

stärkas i syfte att göra den samlade politiken mer utvecklingsfrämjande.

Målkonflikter bör tydliggöras och bli föremål för medvetna och övervägda

val. Regeringen bör stödja det pågående arbetet med utvecklingen av ett

internationellt "samstämmighetsindex" som kan användas som verktyg för

svenska och internationella strävanden mot en effektivare politik.

Regeringen hänvisar vidare till att millennieutvecklingsmålen slår fast

att det globala samarbetet för utveckling skall stärkas. I dag spänner

politiska frågor ofta över flera politikområden och är gränsöverskridande

till sin karaktär. Utvecklingen ställer krav på ökad samstämmighet i

den politik som förs på nationell, regional och global nivå. För svensk

del måste, enligt propositionen, samstämmighet prägla både den nationella

politiken och den som formuleras och drivs inom EU. Kopplingar måste

göras mellan exempelvis säkerhets-, handels-, jordbruks-, folkhälso-

och migrationspolitiken och global utveckling respektive politiken för

utvecklingssamarbete.

Enligt regeringens uppfattning har EU möjlighet att vara en viktig kraft

för en rättvis och hållbar utveckling i världen. Avgörande för effektiviteten

i EU:s agerande är, liksom för Sveriges politik, att mer görs så att

bättre samstämmighet uppnås mellan olika politikområden. Mycket har

gjorts av EU för att åstadkomma ökad samstämmighet i unionens politik,

inte minst genom Cotonouavtalet och inom ramen för den s.k. Lissabonprocessen.

Resultaten från WTO:s ministerkonferens i Doha, konferensen om

finansiering för utveckling i Monterrey och FN:s världstoppmöte om hållbar

utveckling i Johannesburg 2002 är andra exempel på ansträngningar för

att stärka samstämmigheten på global nivå.

Motionerna

I motion 2002/03:U262 (kd) yrkande 7 krävs att EU-länderna samordnar

sitt handelsfrämjande samarbete med utvecklingsländerna.

I motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 22 krävs att i framtiden måste EU:s

institutioner fokusera mer på demokrati och mänskliga rättigheter. Detta

bör ske inom ramen för en sammanhållen, konsekvent och tydlig strategi

och motionärerna menar att EU-samarbetet erbjuder stora möjligheter att

tillsammans med de andra länderna åstadkomma konkreta resultat vad gäller

globalt utvecklingssamarbete.

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 20 framhålls att grunden för det

europeiska samarbetet är ett internationellt engagemang byggt på gemenskap

och ansvarstagande. Sverige bör vara pådrivande för att utarbeta strategier

för bättre samarbete mellan EU och internationella organisationer.

I yrkande 21 krävs att Sverige aktivt verkar för att utvecklingsaspekterna

beaktas inom alla EU:s politikområden.

I motion 2003/04:U7 (v) yrkande 11 krävs en precisering av vilka

politikområden som skall ha företräde framför andra när det gäller kampen

mot fattigdom och för de mänskliga rättigheterna. Vidare krävs i yrkande

12 att mål- eller perspektivkonflikterna mellan krigsmaterielexporten

och utvecklingspolitiken samt mellan TRIPS-avtalet och hälsopolitiken

måste hanteras konkret när det gäller vad som är överordnat och underordnat

i den svenska politiken för global utveckling.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 32 framhålls att för att kunna uppnå

sina mål bör unionen ta krafttag för att få till stånd en bättre samordning

mellan olika politikområden, högre effektivitet och en bättre måluppfyllelse.

I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 6 krävs en sammanhållen utvecklingspolitik

genom att utredningar, myndigheter och EU-politikansvariga i förväg

analyserar och beaktar konsekvenserna av sina rekommendationer och beslut

för den globala utvecklingen.

I motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 3 framhålls att de olika målen i

Sveriges politik för global utveckling måste formas för att samverka och

inte motarbeta varandra. Motionärerna menar att det är viktigt att lyfta

fram och erkänna målkonflikterna inom de olika politikområdena för att

bättre kunna göra något åt problemen.

I motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 6 framhålls att för att få svensk

och europeisk utvecklingspolitik att bli än mer effektiv och samordnad

krävs införandet av konsekvensbeskrivningar, eller s.k. solidariska

nyckeltal. Motionärerna begär att det på nationell nivå och EU-nivå

införs ett system med konsekvensbeskrivningar av hur politiska beslut

påverkar utvecklingsländerna. I yrkande 32 krävs att Sverige verkar för

att EU främjar ökad regional integration mellan utvecklingsländerna.

Utskottets överväganden

Politiska frågor spänner ofta över flera politikområden och departementsgränser.

Till en del har detta att göra med en ökad påverkan mellan olika

sakområden och en ökad insikt om att frågor hänger ihop. Men det beror

också på att nationella, regionala och globala perspektiv sammanflätas

alltmer. Nationell politik handlar i ökande utsträckning om gränsöverskridande

frågor, och nationella beslut har i växande omfattning internationella

effekter.

Regeringens förslag till politik för global utveckling präglas starkt

av behovet av en förbättrad samstämmighet och samordning mellan olika

politikområden. Utvecklingsansträngningarna, och deras mål att bidra

till en rättvis och hållbar global utveckling, behöver genomsyra all

politik på alla nivåer. Arbetet måste bedrivas lokalt, nationellt och

internationellt. En ökad samordning och samstämmighet behövs såväl i

svensk politik som i EU:s politik. Förslagen i propositionen anger att

ett framgångsrikt arbete för rättvisa och hållbar global utveckling

endast uppnås genom ökad samstämmighet, samordning och samarbete mellan

olika politikområden och mellan olika institutionella nivåer lokalt,

nationellt och internationellt.

Utskottet menar att utvecklingen ställer krav på ökad samstämmighet i

den politik som förs på nationell, regional och global nivå. Kopplingar

måste göras mellan t.ex. säkerhets-, handels-, jordbruks-, folkhälso-

och migrationspolitiken och global utveckling respektive politiken för

utvecklingssamarbete. Det Sverige säger och gör i ett sammanhang måste

stämma med svenskt agerande i ett annat. Den internationella diskussionen

om samstämmighet måste drivas vidare. Fattiga länders politik har i

många år granskats av det internationella samfundet. Även de rika

länderna behöver utsättas för öppen internationell granskning när det

gäller politikval och genomförande av åtaganden. Internationell forskning

kring ökad samstämmighet håller på att utvecklas.

Ett internationellt arbete pågår med att ta fram ett index för graden

av samstämmighet i den politik som förs av olika OECD-länder på

utvecklingsområdet (OECD - Organisationen för ekonomiskt samarbete och

utveckling). Det finns flera tekniska och metodologiska utmaningar. En

möjlighet finns att ett instrument så småningom kan finnas till hands,

liknande FN:s "Human Development Index" och det korruptionsindex

(Corruption Perception Index) som utvecklats av organisationen Transparency

International. Dessa kan bli viktiga verktyg för internationell debatt

och opinionsbildning, och Sverige medverkar aktivt i utvecklingen av

ett sådant index och verkar för att det sedan används som verktyg för

svenska och internationella strävanden mot ökad samstämmighet.

Utskottet anser att propositionen innebär att en mer aktiv och medveten

avvägning kommer att göras mellan olika politikområden för en bättre

samstämmighet. Den sammanhållna politiken för global utveckling bidrar

till att målsättningar för olika politikområden harmoniseras i största

möjliga mån. Det som görs på ett politikområde skall helst även bidra

på andra områden. Utskottet menar att syftet måste vara att föra en

effektiv och trovärdig samlad politik.

Politiken måste samstämmas utifrån den presentation av mål, perspektiv

och huvuddrag som utskottet tidigare redovisat. Utskottet vill särskilt

understryka den vikt som tillmäts de grundläggande värdena demokrati,

mänskliga rättigheter och jämställdhet. Utskottet vill också markera

den vikt som tillmäts genomslag på politikområdena ekonomi, näring,

handel, jordbruk och fiske samt miljö. Politikens utformning på dessa

områden har en avgörande betydelse för att fattigdomen skall kunna

avskaffas. Samtidigt delar utskottet propositionens ståndpunkt att det

inte är möjligt att för alla de olika typer av målkonflikter som kan

tänkas uppstå formulera generella riktlinjer för deras lösning.

Utskottet förutsätter att regeringen vad i dessa delar sagts om

samstämmighet verkar för att även Europeiska unionen arbetar utifrån detta

synsätt. Utskottet delar regeringens uppfattning att Europeiska unionen

har möjlighet att vara en viktig kraft för en rättvis och hållbar

utveckling i världen, inte minst i kraft av att EU:s medlemsländer

tillsammans står för över hälften av allt internationellt utvecklingssamarbete.

Det är enligt utskottets mening viktigt att EU utnyttjar denna potential

och möjlighet. Sverige bör därför inom EU aktivt arbeta för att

samstämmigheten också i EU:s politik i relation till utvecklingsländerna

förbättras och att utvecklingsaspekterna beaktas inom EU:s samtliga

politikområden. Utskottet ser det som nödvändigt för att ambitionerna

i den svenska politiken skall få genomslag.

Utskottet återkommer till frågor om olika metoder och verktyg för att

utforma och genomföra en samstämd politik, bl.a. resultatskrivelse och

koordinering i betänkandets avslutande avsnitt Förvaltning och uppföljning.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U262 (kd)

yrkande 7, 2002/03:U294 (fp) yrkande 22, 2003/04:U6 (kd) yrkandena 20

och 21, 2003/04:U7 (v) yrkandena 11 och 12, 2003/04:U9 (c) yrkande 32,

2003/04:U10 (fp) yrkande 6, 2003/04:U12 (mp) yrkande 3 samt 2003/04:U348

(kd) yrkandena 6 och 32.

C. Internationellt utvecklingssamarbete

I detta avsnitt redovisas propositionens och motionernas förslag samt

utskottets överväganden avseende det internationella utvecklingssamarbetet,

dvs. biståndet och stödet till Central- och Östeuropa. Indelningen

följer inte helt propositionen då dessa frågor i större utsträckning

koncentrerats till detta avsnitt än vad som är fallet i propositionen.

Propositionen

Utvecklingssamarbetet är ett instrument bland många inom den samlade

politiken för global utveckling och dess mål är en del av det övergripande

målet om en rättvis och hållbar global utveckling. De huvuddrag som

gäller för politiken för global utveckling skall även vara styrande för

verksamheten inom politikområdet för internationellt utvecklingssamarbete.

Denna verksamhet skall således främja och präglas av respekt för de

mänskliga rättigheterna, demokrati och god samhällsstyrning, jämställdhet

mellan kvinnor och män, hållbart nyttjande av naturresurserna och omsorg

om miljön, ekonomisk tillväxt och social utveckling och trygghet.

Särskilda ansträngningar skall dessutom göras i utvecklingssamarbetet för

att stärka insatser vad gäller konflikthantering och globala gemensamma

nyttigheter.

Målet för det svenska utvecklingssamarbetet skall vara att bidra till

att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina

levnadsvillkor. Denna formulering avser att lyfta fram situationen för

fattiga kvinnor, män, flickor och pojkar som aktiva subjekt snarare än

passiva objekt. Utvecklingssamarbetet skall vara ett stöd och komplement

till de ansträngningar som görs av fattiga människor och länder för att

ta sig ur sin fattigdom.

Utvecklingsländerna har åtagit sig att ta ett ökat ansvar för sin egen

utveckling, genomföra reformer och skapa gynnsamma inhemska villkor för

utvecklingen. Samtidigt har de rika länderna åtagit sig att främja

resursflöden, investeringar och handel till förmån för utvecklingsländerna.

Utvecklingssamarbetet kommer att vara av fortsatt stor betydelse för

många utvecklingsländer under en överskådlig tid framöver, och detta

gäller särskilt de allra fattigaste länderna som marginaliserats

ytterligare under det senaste decenniet.

Ett väl utformat utvecklingssamarbete kan utgöra en katalysator för

utveckling och fattigdomsminskning. Kärnan i utvecklingssamarbetet är

att bidra till ökad kunskap och att bygga upp varaktiga institutioner.

Syftet är att fattiga människor och länder skall kunna ta makt över

sin egen utveckling. Som framgått i tidigare avsnitt kan Sverige medverka

till att detta sker inom en rad olika samhällsområden. Sverige står

bakom det internationella målet att mellan 1990 och 2015 halvera andelen

fattiga människor i världen. För att uppnå detta mål skall Sverige i

samverkan och samarbete med andra länder bidra till att främja fattiga

människors möjligheter att förbättra sin egen situation och därmed ta

sig ur fattigdomen.

Utvecklingssamarbetets utformning

1. Samarbetsländer och planeringsinstrument

Propositionen

Utvecklingsländernas egna strategier för fattigdomsbekämpning och

prioriteringar bör vara utgångspunkten för alla internationella insatser,

och fortsatt stöd bör ges för att stärka utvecklingsländernas kapacitet

att vidareutveckla och förbättra strategierna. Svenskt långsiktigt

samarbete skall grundas på en samsyn med samarbetsländerna vad gäller

huvuddragen i en effektiv politik för fattigdomsbekämpning och tyngdpunkten

bör ligga på de fattigaste länderna. Sveriges totala utvecklingssamarbete

breddas och blir mer flexibelt. Fler insatser görs tillsammans med andra

och är kompletterande. Sådan samverkan innebär att Sveriges insatser i

ett utvecklingsland kan koncentreras till färre områden och sektorer.

Samtidigt ger det nära samarbetet med andra aktörer kunskap om och

möjlighet att påverka den samlade utvecklingsverksamheten i landet.

De planeringsinstrument som utarbetas för samarbete med enskilda länder

skall ge en helhetsbild av svensk politik och svenskt samarbete med

landet i fråga och skall återspegla åtgärder som Sverige avser vidta på

olika politikområden.

Motionerna

I motion 2002/03:U295 (m) yrkande 8 kräver motionärerna att systemet

med landramar avskaffas till förmån för avtal, med strikta villkor vad

gäller korruption, effektivitet och demokratiutveckling. I yrkande

15 framhålls att det finns all anledning att medvetet koncentrera det

svenska biståndssamarbetet till de länder där vi mest effektivt kan

bidra till att utrota fattigdomen. Motionärerna menar att svenska

biståndsinsatser bör fokusera på Afrika söder om Sahara och att s.k. god

samhällsstyrning (Good Governance) bör vara en förutsättning för direkt

budgetstöd till dessa stater.

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 30 framhålls att det inte är rimligt

att Sverige skall bedriva bistånd överallt där det finns behov.

Motionärerna menar att Sverige för att inte förlora effektiviteten i

utvecklingssamarbetet och biståndet inom ramen för det breddade synsättet

måste prioritera ett antal samarbetsländer. En lämplig begränsning är

ca 20 länder. Övriga länder som inte ingår i den prioriterade gruppen

kan Sverige stödja genom ett mer kunskapsinriktat bistånd inom ramen

för internationellt samarbete.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 29 framhålls att kriterierna för vilka

länder som ska ta emot svenskt bistånd måste ses över. Genom att begränsa

huvudbiståndet till ett antal utvalda länder nås större fokusering på

mottagarländernas behov och att detta ger möjlighet till ökad dialog,

bättre utvärdering och mer långsiktig närvaro.

I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 4 framhålls att biståndet måste bli

långsiktigt för att nå framgång i form av en demokratisk utveckling och

minskad fattigdom. Motionärerna menar att det är en fördel om Sverige

även fortsättningsvis koncentrerar sina insatser till ett mindre antal

länder och fokuserar på bättre måluppfyllelse. Även om svenska

biståndsinsatser skall koncentreras till vissa länder så finns möjlighet att

fortsätta med humanitärt bistånd där det kan komma att behövas.

I motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 8 framhålls att mottagarländernas

delaktighet i utvecklingen av biståndet på civil nivå måste säkerställas

på ett mer uttalat och konkret sätt. Specifika strategier för en sådan

dialog bör utarbetas och Poverty Reduction Strategy Papers bör vara ett

villkor vid utvecklingen av gemensamma biståndsprogram.

I motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 3 krävs att Sverige inleder ett system

med ett begränsat antal mottagarländer (s.k. programländer) med vilka

utförliga nationella handlingsplaner och program utarbetas.

Utskottets överväganden

Utskottet välkomnar att ländersamarbetet breddas och görs mer flexibelt

och konstaterar att Sverige skall kunna samarbeta med alla länder där

det är meningsfullt och att formerna för samarbetet kan variera. I vissa

utvecklingsländer kan utvecklingssamarbete var långsiktigt och i andra

länder kan samarbetet ha ett kortare perspektiv och främst kanaliseras

genom enskilda organisationer. Utskottet menar att alltfler insatser

skall göras tillsammans med andra givare. Därmed kan de svenska insatserna

koncentreras till färre områden och sektorer. Gränserna mellan olika

former av samarbete kommer alltmer att suddas ut. Det bilaterala samarbetet

som har stor bredd, omfattande flera olika insatsområden i ett och samma

land, bör vara begränsat till färre länder av praktiska skäl, t.ex.

resurstillgång och organisation, än vad som varit fallet hittills.

Utvecklingssamarbetet är ett uttryck för solidaritet med fattiga och

utsatta människor i andra länder. Utskottet menar att det finns länder

där förutsättningar saknas för ett långsiktigt och brett samarbete, men

där olika typer av riktade insatser för att stödja positiva processer

kan vara möjliga. Detta gäller även för länder där förutsättningarna

för samarbete på ytan kan tyckas vara begränsade, t.ex. i diktaturer.

Insatser i dessa länder kan då göras genom enskilda organisationer, t.

ex. inom demokratifrämjande eller främjande och skydd av de mänskliga

rättigheterna. Insatserna måste avgöras från fall till fall och med

beaktande av ett helhetsperspektiv. Utskottet menar att ett val av

samarbetskanaler och samarbetsformer skall göras efter en bred analys av

situationen i samarbetslandet.

Vad gäller landstrategier med tillhörande landramar kommer utformningen

av dessa planeringsinsatser, som följd av den nya politiken för global

utveckling, att ses över enligt vad utskottet har erfarit. Utskottet

förutsätter att så sker.

Utskottet understryker att i propositionen lyfts de fattigas perspektiv

fram tydligt och detta innebär att de fattigas egna perspektiv, behov,

intressen och förutsättningar skall vara styrande. Det civila samhällets

folkliga organisationer med god förankring bland de fattiga kan vara

viktiga partner för att få genomslag för de fattigas perspektiv.

Mottagarländernas regeringar måste skapa förutsättningar för de fattiga

att delta aktivt i beslutsprocesserna och vara deras legitima företrädare.

Sverige skall i nära dialog med samarbetsländerna granska och följa

upp i vilken mån fattigdomsanalyser görs och om de fattigas intressen

och behov beaktas. Mottagarländernas delaktighet på civil nivå skall

säkerställs på ett uttalat och konkret sätt genom att specifika strategier

för sådan dialog utarbetas. Bland annat skall Poverty Reduction Strategy

Paper förtecknas och villkoras som föremål för åtgärd vid framtagning

av biståndsprogram. I alltfler utvecklingsländer utarbetas nationella

fattigdomsstrategier, som skall utgöra utgångspunkten för det bilaterala

svenska utvecklingssamarbetet, och som därmed kan utvecklas under nya

förutsättningar med bl.a. nationellt ägarskap och samordning av

stöd.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U295 (m)

yrkandena 8 och 15, 2003/04:U6 (kd) yrkande 30, 2003/04:U9 (c) yrkande

29, 2003/04:U10 (fp) yrkande 4, 2003/04:U12 (mp) yrkande 8 samt

2003/04:U348 (kd) yrkande 3.

2. Demokrati, mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning

Propositionen

Det svenska utvecklingssamarbetet skall ta sin utgångspunkt i de fattigas

perspektiv på utveckling. Det ställer krav på samarbetslandets regering

när det gäller att säkerställa att fattiga människors intressen,

erfarenheter och resurser företräds och tillvaratas i den nationella

politiken. I de fall där förutsättningarna är goda för långsiktigt samarbete

kan det baseras på ett långtgående ansvar från mottagarlandets regering.

Biståndssamarbetet måste innebära ökad respekt för demokratiska processer

i utvecklingslandet och ökat ansvarstagande från utvecklingsländers

regeringar för utformning och genomförande av politiken.

Ökad uppmärksamhet bör ägnas åt att beakta alla människors lika värde

och rättigheter oavsett ålder, kön, etnisk bakgrund, trosuppfattning,

ursprung, sexuell läggning eller eventuellt funktionshinder.

God samhällsstyrning och god förvaltning är en viktig del av demokratin.

Det handlar om fördelning av samhällets resurser, individers likhet

inför lagen och metoder för att stävja maktmissbruk. Korruption, nepotism

och kleptokrati undergräver rättssäkerheten för medborgare och gynnar

etablerade eliter på bekostnad av bredare folklager och därmed försvagas

demokratin.

Motionerna

I motion 2002/03:U224 (m) yrkande 2 krävs att svenskt bistånd inte bör

ges till regimer som grovt och systematiskt kränker de mänskliga

rättigheterna.

I motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 11 krävs att det bilaterala

biståndssamarbetet bör villkoras med krav på demokrati och mänskliga

rättigheter.

I yrkande 14 framhålls betydelsen av oberoende och fria massmedier,

och motionärerna menar att stöd till dessa skall vara en viktig del av

svenskt demokratibistånd.

I 2002/03:U284 (kd) yrkande 7 understryks vikten av att våga ställa

krav på samarbetsländerna och att kraven måste ställas i proportion

till den berörda partens förmåga att leva upp till dem. Motionärerna

menar att ett rättighetsbaserat bistånd inte skall bygga enbart på

konditionalitet, dvs. krav på hur och när bistånd ges, utan också ges en

positiv och stödjande inriktning så att kraven kan uppnås. Det är viktigt

att protestera mot grova och systematiska brott mot mänskliga rättigheter.

I yrkande 10 framhålls att i samarbetet med partnerländer bör Sverige

arbeta fram nationella handlingsplaner för mänskliga rättigheter och

genomföra en översyn av nationell lagstiftning i dessa frågor i förhållande

till internationella avtal. I yrkande 11 argumenteras för att en större

del av svenskt bistånd bör gå till direkt demokratifrämjande projekt

för att utveckla och stärka demokratin hos partnerländerna. Vidare

framhålls att det är en absolut nödvändighet att en del av biståndet ges

som ett direkt riktat demokratistöd.

I motion 2002/03:U290 (kd) yrkande 6 krävs att Sverige genom Sida

fortsätter utvecklingen av demokratibiståndet till Afrika. I yrkande 12

framhålls att kriminaliteten i mycket är ett resultat av de enorma

klyftor som finns mellan rika och fattiga afrikanska länder. Situationen

skärps då människor vet att de rikedomar som ett fåtal sitter på inte

sällan tillkommit genom missbruk av allmänna medel. Korruption och mutor

är i många länder mer regel än undantag och hotar allvarligt den ekonomiska

utvecklingen. Motionärerna menar att brotts- och korruptionsbekämpning

måste vara ett prioriterat område, liksom ett fungerande rättssystem

för att verkligen kunna utrota fattigdomen och bidra till att bygga upp

demokratiska strukturer.

I motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 4 menar motionärerna att inslaget av

villkor i biståndsgivningen bör öka och att det måste stå klart för

mottagarländerna att biståndets omfattning och inriktning kan påverkas

av hur demokratifrågan hanteras.

I motion 2002/03:U295 (m) yrkande 9 framhålls att frågan om demokrati

och mänskliga rättigheter har en säkerhetsskapande dimension. Demokratier

för inte krig med varandra och underlättar dessutom uppkomsten av ett

samhällsklimat som minskar spänningar mellan olika grupper inom ett

land. Motionärerna understryker vikten av att etablera institutioner

som främjar fred och mänskliga rättigheter och att en grundläggande

regel måste vara att inget stöd skall ges till statsmakter som för

anfallskrig.

I motion 2002/03:U320 (s) framhåller motionärerna att rätten till

organisering är en grundläggande rättighet som finns inskriven i den

svenska grundlagen och fastslås i en mängd internationella konventioner.

Trots detta finns det många länder till vilka Sverige ger bistånd, som

har en tveksam policy vad gäller fackföreningar och fria fackföreningars

möjlighet att existera och verka. Motionären menar att det är ytterst

tveksamt om svenska biståndsmedel skall gå till länder där inte ens de

mest rudimentära fackliga rättigheterna respekteras. Det gäller såväl

det bilaterala biståndet som de exportkrediter som ges med biståndsanslag.

I motion 2003/04:U4 (s) krävs att Sida i det bilaterala biståndet och

i samband med biståndsgivning tar upp en diskussion med berört land

kring mänskliga rättigheter och HBT-personers grundläggande rättigheter

samt att Sidas regleringsbrev bör ändras i den riktningen så att man

vid biståndsgivning tar hänsyn till HBT-personers rättigheter. Motionärerna

menar också att frivilligorganisationers möjligheter att bedriva

internationellt arbete måste underlättas genom att egenfinansieringen sänks.

I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 14 framhålls att Sverige bör fasa ut

det bilaterala bistånd som ges till stater där regeringarna inte visar

trovärdig vilja att genomföra politiska reformer. Motionärerna menare

att Sverige öppet måste ge stöd till kampen för demokrati och utarbeta

en strategi för att stärka rörelser som arbetar med demokrati och

mänskliga rättigheter. I yrkande 21 framhålls att demokratisering påtvingad

utifrån har mindre chans till framgång och Sverige bör undvika bilaterala

biståndsengagemang i länder vars regimer inte strävar efter demokratisering.

I motion 2003/04:U213 (fp) framhålls att korruption är ett hot mot

ekonomisk framgång och mot demokratisk utveckling. Att utveckla demokratin

och minska fattigdomen i världen utgör de viktigaste målen för en

internationell politik inspirerad av respekt för individen menar motionären.

I yrkande 3 konstateras att inte sällan upptäcks korruptionens effekter

för sent och att svenskt bistånd bör kunna dra lärdom av den erfarenhet

som finns internationellt.

I motion 2003/04:U282 (fp) yrkande 10 krävs att biståndspolitiken bör

brukas för att främja mänskliga rättigheter. Motionärerna anser att

biståndet om möjligt bör villkoras med krav på insatser för demokrati

och respekt för mänskliga rättigheter, och i yrkande 13 krävs att stöd

till oberoende och fria massmedier skall vara en viktig del av svenskt

demokratibistånd.

I motion 2002/03:U298 (c) yrkande 1 framhålls att det finns två stora

utmaningar när det gäller en mer omfattande, ansvarskrävande global

samhällsstyrning. Den första är att öka pluralismen så att även grupper

som står utanför de formella institutionerna kan delta i det globala

beslutsfattandet och den andra är att ge utvecklingsländerna en större

roll i de multilaterala institutionerna genom ökat deltagande och

ansvarskrävande. Motionärerna menar att för att nå FN:s mål om halverad

fattigdom krävs betydligt ökade insatser på demokratisk samhällsutveckling

och frihandel.

I motion 2003/04:U337 (s) yrkande 1 konstateras att Sverige i samband

med biståndsgivning skall ta upp en diskussion med berört land kring

mänskliga rättigheter, och då även HBT-personers grundläggande rättigheter.

Motionärerna menar att det i Sidas regleringsbrev bör framhållas att

behovet av särskilda kapacitetshöjande insatser riktade till HBT-personers

egna organisationer är stort och att det ligger ett stort ansvar på

Sida att tydligt implementera HBT-perspektiven i policydokument som

Sida använder för styrning av sin verksamhet.

I motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 8 krävs att det rättighetsbaserade

svenska biståndet i mindre utsträckning bör vara villkorsbundet och

uppbyggt på sanktionsprinciper och i högre grad vara grundat på stödjande

åtgärder för människors möjlighet till en positiv utveckling. I yrkande

10 framhålls att demokratifrämjande åtgärder skall utgöra en större del

av svenskt bistånd och att biståndet skall effektiviseras genom bättre

samarbete med internationella aktörer och nationella stiftelser som

verkar för demokratisering och flerpartisystem i utvecklingsländer.

Vidare krävs i yrkande 11 att det partinära biståndet samordnas bättre

med det övriga demokratibiståndet.

I motion 2002/03:L249 (fp) yrkande 22 framhålls att Sverige ger bistånd

till utvecklingsländer där homosexuella, bisexuella och transpersoner

har få eller inga rättigheter. Motionärerna anser att, som ett led i

att stärka demokratimålet, så måste Sverige, för fortsatt bistånd, ställa

krav på att grundläggande rättigheter ges till homosexuella, bisexuella

och transpersoner. I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 15 framhålls att

homosexuellas, bisexuellas och transpersoners grundläggande rättigheter

är mänskliga rättigheter. Motionärerna konstaterar att Sverige ger

bistånd till utvecklingsländer där homosexuella, bisexuella och transpersoner

har få eller inga rättigheter. Frågan om diskriminering av dessa grupper

bör successivt föras in i biståndsdialogen och om möjligt motverkas

genom val av nya projekt, och i Sidas regleringsbrev bör även tas hänsyn

till situationen för HBT-personer.

I motion 2003/04:K418 (fp) yrkande 6 framhålls att Sverige ger bistånd

till utvecklingsländer där homosexuella, bisexuella och transpersoner

har få eller inga rättigheter. Liknande krav framförs även i

motion 2003/04:U241 (mp) där motionärerna kräver att Sverige i samband med

biståndsgivning skall ta upp en diskussion med berört land kring mänskliga

rättigheter, och då även HBT-personers grundläggande rättigheter, i den

anda som FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna står för.

Utskottets överväganden

Demokrati och god samhällsstyrning

Utskottet menar att i arbetet med att avskaffa fattigdomen måste alla

kunna delta, höras och respekteras. Detta kan bara åstadkommas med ett

demokratiskt styrelseskick. Demokratins form sammanhänger med varje

samhälles specifika förutsättningar men grundas på gemensamma värderingar

om alla människors lika rätt och värde. Detta kräver ett väl fungerande

rättsväsende grundat på rättsstatens principer. Demokrati kräver fria

val, fungerande politiska partier, oberoende medier och aktiva enskilda

organisationer som får verka fritt. En demokratisk kultur, där medborgare

har kunskap om sina rättigheter och möjlighet att utnyttja dem, är en

förutsättning för all utveckling och i den demokratiska kulturen ingår

även jämställdhet, tolerans och respekt för alla individer och grupper.

Politiskt ansvar måste kunna utkrävas av dem som har makt och en

fungerande demokrati kräver också maktfördelning mellan demokratins

institutioner. God samhällsstyrning och god förvaltning är en viktig del

av demokratin. Det handlar om fördelning av samhällets resurser, individers

likhet inför lagen och metoder för att stävja maktmissbruk och korruption.

I en demokrati skall motsättningar kunna hanteras på ett fredligt sätt

och förändringar kunna ske utan att den övergripande stabiliteten och

sammanhållningen i samhället hotas. Alla samhällen behöver spelregler

som skapar ansvarstagande och kompromissvilja hos olika intressegrupper.

I arbetet för detta spelar parlamenten en avgörande roll. Utskottet

anser mot denna bakgrund demokratibistånd vara av högsta prioritet.

Utskottet anser att insatser för att förhindra korruption skall ha hög

prioritet och utskottet har inhämtat att Sida driver ett arbete inriktat

på det mest effektiva sättet att motverka att korruption sprids i de

svenska samarbetsländerna. I några motioner väcks frågan om villkor i

biståndet och utskottet menar att generella villkor lätt blir

kontraproduktiva men att, vid utformningen av biståndet, stor hänsyn måste

tas till hur mottagarländerna hanterar frågor om demokrati och mänskliga

rättigheter.

Mänskliga rättigheter

Utskottet är av den bestämda uppfattningen att förtryck, diskriminering

eller bestraffning av människor på grund av deras sexuella läggning

strider mot mänskliga rättigheter. Skydd för privatliv och personlig

säkerhet samt förbud mot diskriminering på grund av bl.a. kön, social

härkomst eller ställning i övrigt finns stadgat i bl.a. FN:s allmänna

förklaring om de mänskliga rättigheterna och i den internationella

konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. De principer

och värderingar som ligger till grund för dessa internationella instrument

genomsyrar också det svenska utvecklingssamarbetet. Inom svenskt

biståndssamarbete accepteras inte argument som hänvisar till kulturella,

religiösa eller liknande specifika förhållanden för att rättfärdiga

kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Utskottet förutsätter att

regeringen på lämpligt sätt för vidare detta synsätt, och därför är

någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida inte erforderlig.

Utskottet vill understryka att alla individer skall kunna åtnjuta sina

rättigheter oavsett sexuell läggning. Detta är i dag i ett internationellt

perspektiv kontroversiella frågor där motståndet är starkt vad avser

homo- och bisexuellas och transpersoners rättigheter. Detta får dock

inte hindra Sverige att på lämpligt sätt driva dessa frågor bilateralt

och multilateralt t.ex. i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna

och i Europarådet och som en del av MR-dialogen med svenska samarbetsländer.

En studie om HBT-personers situation i utvecklingsländerna planeras

under 2004 och syftar till att förbättra kunskaperna inom UD och Sida.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U224 (m)

yrkande 2, 2002/03:U228 (fp) yrkandena 11 och 14, 2002/03:U284 (kd)

yrkandena 7, 10 och 11, 2002/03:U290 (kd) yrkandena 6 och 12, 2002/03:U294

(fp) yrkande 4, 2002/03:U295 (m) yrkande 9, 2002/03:U298 (c) yrkande 1,

2002/03:U320 (s), 2002/03:L249 (fp) yrkande 22, 2003/04:U4 (s),

2003/04:U10 (fp) yrkandena 14, 15 och 21, 2003/04:U213 (fp) yrkande 3,

2003/04:U241 (mp), 2003/04:U282 (fp) yrkandena 10 och 13, 2003/04:U337

(s) yrkande 1, 2003/04:U348 (kd) yrkandena 8, 10 och 11 samt 2003/04:K418

(fp) yrkande 6.

3. Jämställdhet

Propositionen

I propositionen understryks vikten av att ett jämställdhetsperspektiv

genomsyrar allt utvecklingssamarbete. Vid utarbetande av landstrategier

skall en analys av alla dimensioner av fattigdom omfattas och utmynna

i prioriteringar och insatsförslag som kan bidra till fattigdomsbekämpning.

Särskild uppmärksamhet skall ägnas barns och funktionshindrades situation

samt jämställdhet.

Motionerna

I motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 8 framhåller motionärerna att svenskt

bistånd i ökad grad skall riktas till kvinnor i mottagarländerna. Deras

direkta deltagande och inflytande skapar ett djupare, bredare och

stabilare folkstyre. Bistånd riktat till kvinnor gagnar i allmänhet även

barn och effekten är därför tvåfaldig och jämställdhetsfrågor är avgörande

för att uppnå effektiv och hållbar utveckling i utvecklingsländerna.

I motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 15 framhålls att det också är mycket

angeläget att fortsättningsvis stötta kvinnor i utvecklingsländerna, bl.

a. genom att uppmärksamma det mycket utbredda kvinnliga företagande som

finns och som kan ge kvinnor ökat ekonomiskt oberoende. Motionärerna

menar att mer bistånd bör gå till åtgärder för att stärka kvinnors

rättigheter och främja jämställdhet mellan kvinnor och män. De enskilda

organisationer som arbetar för att stärka kvinnors rättigheter i fattiga

länder och Sverige bör satsa mer resurser på insatser som syftar till

att stärka kvinnors möjligheter att delta i det samhälleliga beslutsfattandet.

I motion 2002/03:U313 (c) yrkande 22 framhålls att kvinnor ofta utesluts

från beslutsfattande församlingar på alla nivåer i frågor som rör

fördelning av gemensamma ekonomiska resurser. Motionärerna menar att

kvinnors rättigheter måste stärkas och biståndet måste inriktas på att

skapa ett större deltagande av kvinnor i samhällsutvecklingen.

I motion 2002/03:U328 (kd) yrkande 15 uppmärksammas frågan om prenatal

könsdiskriminering och motionärerna menar att frågan måste lyftas fram

inom det bilaterala utvecklingsarbetets ram. En möjlighet att få slut

på könsstympningen vore att ge garantier om annan sysselsättning till

de kvinnor som i dag lever av att utföra stympningen.

I motion 2002/03:A242 (kd) yrkande 11 framhålls att det är viktigt att

ett genusperspektiv finns på biståndet, så att hänsyn tas till både

kvinnors och mäns behov. Bistånd skall också stärka demokratiska strukturer.

Kvinnorna, som ofta befinner sig längst ned i samhällets hierarki,

utgör hälften av den totala befolkningen. De bör därför medvetandegöras

i större utsträckning om sina rättigheter och ges möjligheter att ta

del i den demokratiska processen. I de länder där demokratin är bristfällig

kan dessa kvinnor inneha en central roll i arbetet att införa och stärka

demokratin. Motionärerna kräver att svenskt bistånd i ökad grad riktas

till kvinnor i mottagarländerna.

Även i motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 5 konstateras att kvinnors deltagande

och inflytande bidrar till att skapa djupare, bredare och stabilare

samhällen. Genom bistånd riktat till kvinnor ökar chanserna för att

biståndsmedlen investeras på sätt som gagnar barn och familj.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 13 kräver motionärerna att förslag

utarbetas till strategier och metoder för hur arbetet med att förhindra

diskriminering av kvinnor i utvecklingspolitiken skall kunna ske.

I motion 2003/04:U260 (s) framhålls att i det bilaterala biståndet bör

frågan om kvinnors mänskliga rättigheter tas upp i dialogen med

samarbetsländerna. Motionärerna anser att Sverige i samband med utvecklingen

av olika projekt bör kräva betydande kvinnorepresentation. Även afrikanska

kvinnors egna organisationer som arbetar för kvinnors mänskliga rättigheter

bör prioriteras och kravet på egen finansiering vid kvinnoprojekt i

Afrika med mänskliga rättighetsperspektiv bör helt slopas.

I motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 9 framhålls att det för att bedriva

en effektiv fattigdomsbekämpning krävs att insatser framför allt riktas

mot kvinnor och barn. Kvinnor saknar ofta ekonomiska tillgångar, egendom,

makt, utbildning, sjukvård och är utsatta för våld och diskriminering

på grund av sitt kön. Motionärerna menar att svenskt bistånd i ökad

grad skall riktas till kvinnor i mottagarländerna.

I motion 2003/04:Sf403 (kd) framhålls att kvinnor utför nära 70 % av

allt arbete i världen, men samtidigt äger mindre än 1% av allt som går

att äga. Kvinnor befinner sig ofta längst ned i samhället och blir ofta

offer för t.ex. trafficking. Ett genusperspektiv på biståndet skulle i

högre utsträckning ta hänsyn till kvinnors behov av utbildning, deltagande,

självbestämmande och inflytande. Motionärerna kräver i yrkande 33 att

det svenska biståndet i ökad grad skall riktas till kvinnor i

mottagarländerna.

I motion 2003/04:A371 (kd) konstateras att det är viktigt att ett

genusperspektiv finns på biståndet så att hänsyn tas till både kvinnors

och mäns behov, och motionärerna menar i yrkande 9 att svenskt bistånd

i ökad grad skall riktas till kvinnor i mottagarländerna. Deras direkta

deltagande och inflytande skapar ett djupare, bredare och stabilare

folkstyre.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att prioriterade frågor, teman och sektorer inom

ramen för fattigdomsbekämpning och främjandet av en rättvis och hållbar

global utveckling bl.a. omfattar förstärkta insatser inom området sexuell

och reproduktiv hälsa och rättigheter inklusive särskilda insatser mot

hiv/aids, bekämpning av narkotika inklusive kopplingar till människohandel,

konflikthantering, konfliktförebyggande och gemensam säkerhet,

tillväxtfrågor och miljö samt arbetet med att uppfylla intentionerna i FN:s

millenniedeklaration och millennieutvecklingsmålen. Samtliga dessa

områden har viktiga rättighets-, köns- och jämställdhetsdimensioner.

Utbildning är av grundläggande vikt för en utveckling som är inriktad

på bekämpning av fattigdomens alla aspekter och är en förutsättning för

tillväxt som syftar till att förbättra fattiga och utsatta gruppers

situation. Inte minst viktigt är att satsa på utbildning av flickor.

Stöd till utbildning är därför ett viktigt inslag i Sverige samarbete

med bl.a. afrikanska länder.

Basutbildning, särskilt till kvinnor och flickor, är en drivkraft för

ekonomisk tillväxt, och även för politisk och social utveckling. Erfarenhet

och forskning visar att utbildning är centralt för ökad jämställdhet,

förbättrad hälsa och miljö. Stöd till undervisning är därför en av

grundstenarna också i det internationella utvecklingssamarbetet, och en

förutsättning för stöd är att regeringarna prioriterar basutbildning

och har en vilja att nå de fattigaste.

Utskottet konstaterar att en målsättning är att nå ut med grundläggande

utbildning till alla och att det under de senaste åren skett en

vidareutveckling av programstödsformen inom utbildningssektorn. Sådant stöd

ges bl.a. till Moçambique och Tanzania. I Kenya har Sverige gått in med

stöd för den nya kenyanska regeringens program som syftar till att ge

gratis skola för alla, och utskottet understryker att alla skall ha

rätt till utbildning och att det skall gälla både flickor och

pojkar.

Fördelen med detta slag av stöd är att samarbetsländerna själva formulerar

sin strategi för hur de skall nå alla medborgare med grundutbildning

och vad den utbildningen skall innehålla. Betydelsen av utbildningsinsatser

kan inte nog understrykas när det gäller frågor som t.ex. abortering av

flickfoster.

Stödet till FN:s befolkningsfond UNFPA samt till utvecklingsfonden för

kvinnor, Unifem, höjs i budgeten för 2004. Samordning med likasinnade

länder i Norden och EU samt ökade resurser till bl.a. det nordisk-baltiska

samarbetet innebär också att stödet som riktas till kvinnor och flickor

förstärks.

Konkreta åtgärder från svensk sida har under senare år även omfattat

insatser för att säkra flickors tillgång till utbildning och kvinnors

rättigheter vad gäller tillgång till mark, rent vatten och andra resurser

samt medverkan i beslutsfattande på alla nivåer i samhället. Flera av

dessa frågor är av avgörande betydelser för fattiga familjers möjlighet

att ta sig ur sin fattigdom. Sverige stöder lokala projekt i Afrika,

Asien samt Latinamerika och Central- och Östeuropa vilka syftar till

att ge stöd till kvinnors egna idéer och förmåga att försörja sig bl.a.

vad gäller tillgång till krediter inklusive mikrolån, kompetensuppbyggnad

och rådgivning i samband med utveckling av jordbruks- eller annan

affärsverksamhet.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U284 (kd)

yrkande 8, 2002/03:U294 (fp) yrkande 15, 2002/03:U313 (c) yrkande 22,

2002/03:U328 (kd) yrkande 15, 2002/03:A242 (kd) yrkande 11, 2003/04:U6

(kd) yrkande 5, 2003/04:U9 (c) yrkande 13, 2003/04:U260 (s), 2003/04:U348

(kd) yrkande 9, 2003/04:Sf403 (kd) yrkande 33 samt 2003/04:A371(kd)

yrkande 9.

4. Bundet och obundet bistånd

Propositionen

Utvecklingssamarbete bör inte vara bundet till svenska företag. Bindning

av bistånd ökar generellt sett kostnaderna ur samarbetslandets perspektiv

och den medför att landet kan hamna i lägen där man inte har möjlighet

att upphandla till så låga kostnader som möjligt. Ett effektivt utnyttjande

av resurser kräver därför avbindning av allt internationellt

utvecklingssamarbete. Avbindning innebär ökad frihandel och fria marknader och

det ger också en signal till utvecklingsländerna om vikten av avreglering

av de egna marknaderna för att gynna fri konkurrens. Avbindning av allt

internationellt utvecklingssamarbete skulle ge svenskt näringsliv stora

möjligheter till affärer genom ett ökat marknadstillträde.

I propositionen understryks att vad gäller genomförandet måste detta

ske genom gemensamma steg inom EU och OECD. Bara på så sätt kommer det

att vara möjligt att finna stöd för en fortsatt avbindning hos samtliga

medlemsstater. Unilaterala avbindningar av enskilda länder riskerar att

leda till snedvriden konkurrens.

Motionerna

I motion 2003/04:U3 (s) yrkande 2 krävs en total avbindning av det

svenska internationella utvecklingssamarbetet. Denna process bör påskyndas

eftersom både Sverige och de fattiga länderna har mycket att vinna på

en sådan utveckling.

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 31 framhålls vikten av en successiv

avbindning av biståndet. Motionärerna betonar nödvändigheten av

flexibilitet i en sådan process och att Sverige bör låta avbindningen ske

i samma takt som övriga västländer och även kontinuerligt utvärdera

effekterna.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 33 framhålls att den parlamentariskt

tillsatta kommittén GLOBKOM menade att Sverige bör avbinda allt bilateralt

bistånd och samtidigt verka för internationell avbindning. Motionärerna

menar att avbindningen av det svenska biståndet måste göras i samma

takt som det görs internationellt. En ensidig svensk avbindning skulle

inte gynna utvecklingsländerna.

I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 24 konstateras att så kallat bundet

bistånd utsatts för omfattande kritik. Motionärerna är generellt sett

avvisande till bindning och öronmärkning av bistånd och anser att en

avbindning skulle skapa ökad frihandel och öppnare marknader och att

Sverige starkare än i dag bör verka för ett sådant förhållningssätt

internationellt.

Utskottets överväganden

Utskottet har tagit del av faktapromemoria 2002/03:FPM74 om effektivisering

av biståndet och avbindning. Kommissionens meddelande berör en övergång

till obundet gemenskapsbistånd och inledningen av ett omfattande arbete

på EU-nivå med att kartlägga effekterna av en fullständig och obegränsad

avbindning av biståndet och att utarbeta förslag på de åtgärder som

krävs för att kunna genomföra en sådan avbindning. Utskottet konstaterar

att obundet bistånd generellt anses ge bättre utnyttjande av biståndsmedel

och ökat ansvarstagande hos samarbetsländerna. Utskottet anser att ett

beslut om avbindning inte får snedvrida konkurrensen givarländerna

emellan och att det är avgörande att kommissionens förslag till hur

avbindning skall ske innehåller regler rörande reciprocitet och insyn.

Utskottet delar den ståndpunkt som framförs av regeringen i faktapromemorian.

Utskottet menar att i det internationella arbete som pågår vad gäller

avbindning av biståndet är det angeläget att göra åtskillnad mellan det

normativa policyarbetet och det praktiska genomförandet. Vad gäller

genomförandet måste detta ske genom gemensamma steg inom EU och OECD.

Unilaterala avbindningar av enskilda länder riskerar att leda till

snedvriden konkurrens och detta är inte syftet med avbindningen.

Utskottet menar att Sverige skall verka för effektivisering av det

internationella utvecklingssamarbetet genom bl.a. avbindning. Upphandling

av varor och tjänster i utvecklingssamarbetet skall ske i fri konkurrens

eftersom en bindning generellt ökar kostnaderna ur samarbetslandets

perspektiv och ett effektivt utnyttjande av resurser, i ett längre

perspektiv, kräver avbindning av allt utvecklingssamarbete. Avbindning

innebär ökad frihandel och fria marknader men det är viktigt att betona

att beslut och åtgärder för att öppna marknader och avskaffa hinder för

fri konkurrens bör ske i ordnade och överenskomna former. Sverige har

en relativt låg andel bundet bistånd och en internationellt överenskommen

avbindning skulle därför ge svenskt näringsliv stora möjligheter till

affärer genom ökat marknadstillträde.

OECD:s utvecklingskommitté beslutade 2001 att rekommendera att allt

bistånd till de minst utvecklade länderna skall vara obundet. Sverige

har anslutit sig till rekommendationen. Europeiska rådet har fattat ett

principbeslut om att avbinda gemenskapsbiståndet samt att närmare utreda

och utvärdera effekterna.

Med vad som ovan anförts avstyrker därmed utskottet motionerna 2003/04:U3

(s) yrkande 2, 2003/04:U6 (kd) yrkande 31, 2003/04:U9 (c) yrkande

33 samt 2003/04:U10 (fp) yrkande 24.

5. Skuldavskrivningar

Propositionen

I propositionen framhålls att skuldfrågan bör ha fortsatt hög prioritet

och att Sverige bör verka för att alla fordringsägare tar sin del av

ansvaret för att de fattigaste ländernas skulder återförs till en hållbar

nivå. Sverige bör stödja och verka för skuldavskrivning för de mest

skuldsatta länderna inom befintliga mekanismer, med syftet att skapa en

hållbar skuldsituation för dessa länder.

Samarbetet med länderna som ingår i HIPC-initiativet (Heavily Indebted

Poor Countries) bör fördjupas i syfte att höja ländernas kapacitet att

hantera finansiering och upplåning, och ökat stöd bör ges till länder

som befunnit sig i väpnad konflikt. Insatserna för finansiell stabilitet

bör öka och utvecklas, bl.a. genom en ökning av den privata sektorns

medverkan vid förebyggande och lösning av finansiella kriser.

Motionerna

De fattiga ländernas skulder bör, enligt motion 2002/03:U263 (mp) yrkande

9, avskrivas omgående, eftersom skulderna utgör ett stort hinder för

social utveckling och en bidragande faktor till världsfattigdomen.

Motionärerna menar att skulderna är omoraliska och dessutom har betalats

tillbaka flera gånger om genom åren.

I motion 2002/03:U313 (c) yrkande 21 framhålls att skuldavskrivningarna

är ett första viktigt steg i arbetet för att nå det gemensamma målet om

att halvera fattigdomen till 2015. Motionärerna menar att framtida

svenska skuldavskrivningar skall kombineras med demokratiska och ekonomiska

reformer och kamp mot korruption.

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 15 föreslås en modell för skuldavskrivning

som innebär att de skuldsatta staternas egna, begränsade, ansträngningar

ska ge betydligt större resultat i form av konkret skuldavskrivning.

Sverige bör vara ett föregångsland och leda den globala opinionen för

en sådan skuldavskrivningsmodell.

I motion 2003/04:U7 (v) yrkande 19 begärs att skuldavskrivningarna till

länder med stor fattigdom får en mer framskjuten plats i den svenska

utvecklingspolitiken och, i yrkande 20, att Sverige bör stödja ett öppet

och oberoende skiljedomsförfarande mellan långivare och låntagare när

det gäller skuldavskrivningar för länder med stor fattigdom. Vidare

krävs i yrkande 21 att Sverige inleder ett kritiskt framåtsyftande

analysarbete av konflikterna och problematiken kring hur nationella planer

för kampen mot fattigdomen fungerar. I yrkande 22 framhålls att ledare

för Afrikanska unionen liksom representanter för olika FN-organ och den

internationella Jubelrörelsen konstaterat att u-ländernas skuldproblem

kräver mer genomgripande lösningar, som går längre än HIPC-initiativet,

om millenniemålen skall kunna uppnås år 2015.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 23 framhålls att ett av de svåraste

hindren för utveckling av de fattigaste länderna är de enorma skuldbördorna.

Motionärerna menar att skuldavskrivningarna är ett första viktigt steg

i arbetet för att nå det gemensamma målet om att halvera fattigdomen

till 2015. Skuldavskrivningar måste kombineras med demokratiska och

ekonomiska reformer och åtaganden för kamp mot korruptionen.

I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 17 konstateras att många fattiga länder

dras med omfattande externa skulder, som är ett av flera hinder för

deras politiska och ekonomiska utveckling. Motionärerna kräver att

Sverige, liksom övriga i-länder, bör göra mer för att minska skuldbördan

för de allra fattigaste länderna och att skuldavskrivningar måste förses

med villkor för ekonomiska och demokratiska reformer.

I motion 2003/04:U11 (m) yrkande 9 liksom i motion 2003/04:U248 (m)

yrkande 9 framhålls att Sverige bör ta initiativ till en total

skuldavskrivning år 2005 för högt skuldsatta låginkomstländer samt att en

sådan skuldavskrivning skall kombineras med fyra villkor: att inte

acceptera ny upplåning, inte främja korruption och vanstyre, inte bidra

till finansiering av anfallskrig och att de frigjorda anslagen kommer

de fattiga till godo.

Även i motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 11 konstateras att de fattiga

ländernas skulder är ett strukturellt hinder för utveckling och motverkar

de internationellt fastställda målen i FN:s millenniedeklaration.

Motionärerna anser att de fattiga länder som har höga och ohanterliga

skuldbördor behöver snabbare och effektivare skuldavskrivningar och, i

yrkande 12, att eftersom det s.k. HIPC-initiativet visat sig otillräckligt

så bör Sverige verka för ett förnyat initiativ som går betydligt längre

och snabbare kan skriva av de fattiga ländernas skulder.

I motion 2003/04:U261 (kd) yrkande 3 konstateras att för att skriva av

u-länders skulder måste villkor och krav ställas på en sund ekonomisk

politik, en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter

liksom på tydliga och konkreta handlingsplaner för att bekämpa fattigdomen.

Motionärerna anser att Sverige bör vara ett föredöme i det internationella

samfundet och leda den globala opinionen för radikalare skuldavskrivning.

I motion 2003/04:U308 (c) yrkande 2 krävs en omfattande avskrivning av

utvecklingsländernas skulder för att frigöra utvecklingsländerna resurser,

vilka skall användas för att uppnå en hållbar utveckling, och i yrkande

3 krävs att Världsbankens vinster används till att skriva av delar av

Världsbankens egna fordringar på de fattigaste länderna. Vidare framhålls

i yrkande 4 att det så kallade HIPC-initiativet syftar till att skriva

av skulder för de fattigaste länderna men att programmet inte håller

måttet utan behöver utvärderas och reformeras. I yrkande 5 framhålls

att det inte är rimligt att kräva att befolkningen i diktaturländer

skall betala sina ledares skulder och att Sverige bör föra upp diskussionen

kring illegitima skulder på IMF:s agenda.

Utskottets överväganden

Utskottet understryker också vikten av att minska de fattiga ländernas

skuldbörda och att skuldavskrivning sker på ett sådant sätt att den

främjar utveckling och därmed fattigdomsbekämpning. En av de grundläggande

tankarna bakom HIPC-initiativet är att ge de fattiga och skuldtyngda

länderna en möjlighet att permanent ta sig ur sin ohållbara skuldsituation.

Skuldhållbarhet är en funktion av sund ekonomisk politik, koncessionella

resurser, direktinvesteringar, utveckling av exportmarknader,

fattigdomsbekämpning och skuldhanteringskapacitet. Länderna har härvidlag ett

stort eget ansvar för hur deras framtida skuld utvecklas, och biståndets

roll är att stödja denna process. Kostnaderna för initiativets genomförande

är så omfattande att insatser från Sverige och andra likasinnade givare

inte räcker till för att finansiera initiativet. Därför måste även de

stora länderna axla sin del av finansieringsbördan. Utskottet konstaterar

att regeringen har varit drivande i arbetet med att lägga fast en

finansieringsprocess för HIPC-initiativet. Den svenska skuldpolitiken

gentemot de fattigaste länderna syftar till att stödja sådana länder

som bedriver en sund ekonomisk politik att återfå en hållbar skuld. I

den överenskommelse som slöts i Monterrey har både låntagare och kreditorer

tagit på sig ett ansvar för den ekonomiska situationen i de fattiga

skuldtyngda länderna.

Utskottet konstaterar att de resurser som krävs för att stödja att länder

skall kunna förbättra sin situation är så stora att enbart gåvofinansiering

inte kommer att räcka för de stora investeringsbehov som finns i länderna.

Bedömningen är även att inte ens en fullständig avskrivning av ländernas

externa skuld skulle räcka för de investeringar som krävs för att bekämpa

fattigdom i länderna. Därför kommer länderna även i fortsättningen behöva

tillgång till kreditfinansiering. Sverige bör stödja kravet på tydligare

regler mellan låntagare och långivare.

Utskottet menar att för alla länder, inklusive de fattiga länderna, är

det avgörande att regeringarna själv tar ansvar för att formulera och

genomföra en sund ekonomisk politik. En effektiv skattepolitik och ett

ökat inhemskt sparande behöver för många länder kompletteras med stora

bidrag från utvecklingssamarbetet. Svenskt stöd till de fattiga ländernas

ansträngningar sker framför allt genom de internationella finansiella

institutionerna och EU.

Utskottet menar att avskrivning är effektivt endast om det ingår som en

del i en utvecklingsstrategi. För att länderna skall undvika att åter

hamna i ohållbara skuldsituationer krävs en tydlig, rättvis, hållbar

och utvecklingsfrämjande inhemsk politik. En känslig balansgång är

avvägningen mellan efterskänkande av skulder och upprätthållande av de

fattiga ländernas kreditvärdighet.

Utskottet har inhämtat att Sverige sedan lanseringen av det s.k.

HIPC-initiativet dels lämnat ett omfattande ekonomiskt stöd till initiativets

genomförande, dels lämnat kapacitetsuppbyggande stöd till flera av de

aktuella länderna. Sverige stöder även inrättandet av en internationell

konkursmekanism för skuldomstrukturering s.k. SDRM (Sovereign Debt

Restructuring Mechanism). IMF har en viktig roll i SDRM genom sin kompetens

att analysera förutsättningarna för skuldhållbarhet och genom sin

utlåning och därigenom bedömning av om landet vidtar nödvändiga ekonomiska

åtgärder. Vid IMF:s vårmöte i april 2003 konstaterades emellertid att

det för närvarande inte finns tillräckligt politiskt stöd för att skapa

en internationell konkursmekanism.

Utskottet menar att för att ett fattigt och skuldtyngt land skall

beviljas skuldavskrivningar under HIPC-initiativet är kravet att landet

bedriver en god ekonomisk politik med en tydlig fattigdomsinriktning.

Ett särskilt villkor för stöd är att länderna formulerar egna

fattigdomsstrategier med en tydlig plan för hur fattigdomen bäst bekämpas i

det egna landet. Denna strategi är också vägledande för hur de resurser

som frigörs används.

Skuldavskrivningarna bör vidare kombineras med demokratiska och ekonomiska

reformer och andra insatser i kampen mot korruption.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U263 (mp)

yrkande 9, 2002/03:U313 (c) yrkande 21, 2003/04:U6 (kd) yrkande

15, 2003/04:U7 (v) yrkande 19-22, 2003/04:U9 (c) yrkande 23, 2003/04:U10

(fp) yrkande 17, 2003/04:U11 (m) yrkande 9, 2003/04:U12 (mp) yrkandena

11 och 12, 2003/04:U248 (m) yrkande 9, 2003/04:U261 (kd) yrkande 3 samt

2003/04:U308 (c) yrkandena 2-5.

6. Jordbruk

Propositionen

Landsbygdsutveckling är avgörande för utveckling i många utvecklingsländer.

På landsbygden bor en majoritet av världens fattiga. Potentialen för

minskad fattigdom genom höjd sysselsättning, produktion och export på

jordbruksområdet är betydande. Parallellt med handelsliberaliseringar

och krav på reformer av EU:s jordbrukspolitik måste satsningar ske på

landsbygdsutveckling i fattiga länder. Utgångspunkten för sådana satsningar

bör vara ett miljömässigt hållbart jordbruk och en ekonomiskt och socialt

hållbar utveckling på landsbygden vilket kan skapa förutsättningar för

en tillräcklig livsmedelsproduktion.

Motionerna

I motion 2002/03:U290 (kd) yrkande 16 konstateras att i flera afrikanska

länder förekommer problem när det gäller fördelningen av mark, vilket

enligt motionärerna skulle kunna lösas genom att regeringen verkar för

att det internationella biståndet bidrar till att göra det finansiellt

möjligt att genomföra juridiskt riktiga markreformer.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 18 krävs att Sida prioriterar

utvecklingsarbetet genom att verka för att förbättra villkoren för jordbrukarna

i utvecklingsländerna. I yrkande 30 framhålls vikten av att UD och Sida

skapar förutsättningar för att få till stånd en mellan Sverige och

biståndsmottagarlandet gemensam analys av hindren för jordbrukets och

landsbygdens utveckling och att de slutsatser som analysen ger läggs

till grund för det fortsatta utvecklingssamarbetet.

I motion 2003/04:U261 (kd) yrkande 6 krävs att ökat stöd för svenskt

bistånd bör gå till utvecklingen av självständiga bondeorganisationer

i Afrika.

I 2003/04:U271 (mp) yrkande 5 konstateras att det inom biståndet på

sikt krävs ökade anslag till jordbrukssektorn.

Utskottets överväganden

Landsbygdsutveckling är avgörande för tillväxt och framsteg i många

utvecklingsländer. På landsbygden bor en majoritet av världens fattiga.

Potentialen för minskad fattigdom genom höjd sysselsättning, produktion

och export på jordbruksområdet är betydande. Parallellt med

handelsliberaliseringar och krav på reformer av EU:s jordbrukspolitik måste

satsningar ske på landsbygdsutveckling i fattiga länder. Fattigdomsbekämpning

är således nära kopplad till en tryggad livsmedelsförsörjning.

Satsningar på landsbygdsutveckling innehåller självfallet betydande

insatser för utvecklingen av jordbruket som också bör inkludera åtaganden

vad avser markreformer och stöd till bondeorganisationer liksom till

enskilda jordbrukare. Brister i den inhemska politiken i utvecklingsländerna

utgör ett allvarligt hinder för utveckling. Därför är det angeläget att

samarbetsländernas fattigdomsstrategier inkluderar analyser av hindren

för jordbrukets och landsbygdens utveckling.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U290 (kd)

yrkande 16, 2003/04:U9 (c) yrkandena 18 och 30, 2003/04:U261 (kd) yrkande

6 samt 2003/04:U271 (mp) yrkande 5.

7. Sexuell och reproduktiv hälsa

Propositionen

I propositionen framhålls att Sverige bör stödja arbetet med att förbättra

utvecklingsländernas egen förmåga att ta ansvar för grundläggande och

rättvisa system för social omsorg samt hälso- och sjukvård. Sverige bör

fortsatt vara pådrivande i internationella sammanhang i frågor som rör

sexuell och reproduktiv hälsa och dithörande rättigheter.

Motionerna

I motion 2002/03:U235 (fp) yrkande 4 krävs att kvinnors rätt till fri

abort och god sexuell och reproduktiv hälsa också blir ett prioriterat

finansiellt mål i den svenska biståndsbudgeten.

I motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 17 konstateras att på flertalet

FN-konferenser genom åren har frågan om fri abort diskuterats flitigt.

På FN:s befolkningskonferens i Kairo år 1994 beslutade världens länder

att fyra procent av biståndet skall avsättas till sexuell och reproduktiv

hälsa. Endast ett EU-land, Nederländerna, uppfyller detta mål. Motionärerna

menar att Sverige som världens mest jämställda land, bör låta en större

del av biståndet gå till sexuell och reproduktiv hälsa.

I motion 2002/03:U314 (s) framhålls att sexuell och reproduktiv hälsa

är en mänsklig rättighet. UNFPA rapporterade år 2000 om 63 länder med

akut brist på materiel som används i arbetet med sexuell och reproduktiv

hälsa, som preventivmedel och materiel för familjeplanering, för mödravård

och abort, behandling av könssjukdomar och för att förebygga spridning

av hiv/aids. Motionärerna menar att Sverige har en lång tradition av

att förespråka sexuella och reproduktiva rättigheter och att detta därför

borde bli en profilfråga vad gäller svenskt bistånd.

I motion 2003/04:U2 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 1 krävs att regeringen

verkar för att Sverige och andra ledande givare på området måste öka

stödet till sexuell och reproduktiv hälsa med målet att avsätta minst

10 % av biståndsbudgeten till området. Även i motion 2003/04:U5 (s)

yrkande 1 krävs att sexuell och reproduktiv hälsa och dithörande

rättigheter görs till en profilfråga för svenskt bistånd och, i yrkande 2,

att Sverige bör överväga att höja nivån på biståndet till området

sexuell och reproduktiv hälsa.

I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 13 krävs att en större del av biståndet

skall gå till området sexuell- och reproduktiv hälsa och åtgärder som

motverkar spridningen av hiv/aids.

I motion 2003/04:U232 (s) konstateras att om millenniemålen skall uppnås

är det viktigt att det internationella samarbetet utvecklas mer konkret.

Motionärerna menar att Sverige på den internationella politiska

dagordningen ytterligare bör driva frågan om rätten till sexuell och

reproduktiv hälsa. Det kan göras genom ett ökat fokus på dessa frågor i

det svenska biståndet, vilket skulle sända tydliga signaler om den vikt

Sverige lägger vid rätten till sexuell och reproduktiv hälsa, samt

presentera ett positivt exempel för andra länders regeringar.

I motion 2003/04:U276 (fp) yrkande 4 krävs att Sverige verkar för att

kvinnors rätt till fri abort och god sexuell och reproduktiv hälsa blir

ett prioriterat finansiellt mål i den svenska biståndsbudgeten.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att främjandet av en trygg och säker sexualitet

och en god reproduktiv hälsa i befolkningen har utgjort en hörnsten

såväl i Sveriges nationella som internationella folkhälsoarbete. Frågor

om sexuell och reproduktiv hälsa saknas dock i de internationellt erkända

målen från FN:s millennietoppmöte i september år 2000, och utskottet

menar att denna brist gör det nödvändigt att en handlingsplan arbetas

fram inom detta område. Utskottet menar att denna handlingsplan bör

innehålla en strategi för hur dessa frågor kan kopplas till andra

millenniemål, t.ex. minskad barnadödlighet och minskad mödradödlighet.

Det är utskottets uppfattning att insatser inom området sexuell och

reproduktiv hälsa och rättigheter är avgörande för att millennieutvecklingsmålen

skall kunna uppnås, särskilt för att målen om att minska mödradödlighet

och spridningen av hiv/aids skall kunna uppnås. Utskottet menar att

rättighetsperspektivet i den föreslagna politiken för global utveckling

bl.a. markerar att alla människor skall ha rätt att bestämma över sin

egen kropp, reproduktion och sexualitet. Utskottet konstaterar att s.k.

osäkra aborter står för mellan en fjärdedel och upp till hälften av

mödradödligheten i många utvecklingsländer. Utvecklingssamarbetet har

en viktig uppgift i att bidra till att denna utveckling kan vändas.

FN:s konferens om befolkning och utveckling i Kairo 1994 och dess

uppföljningskonferens 1999 resulterade, som utskottet redogjort för i ett

tidigare avsnitt i betänkandet (Politik för social omsorg och folkhälsa),

i en helhetssyn på sexuell och reproduktiv hälsa. Kairokonferensen

innebar ett genombrott för erkännandet av alla människors reproduktiva

rättigheter. Under FN:s ledning kommer det internationella samfundet

under år 2004 att följa upp de rekommendationer och mål som gjordes i

samband med Kairokonferensen och dess uppföljningskonferens. Därmed

kommer frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter att få

uppmärksamhet.

De flesta länder delar fortfarande den syn på sexuell och reproduktiv

hälsa och rättigheter som utvecklades i Kairo. Utskottet noterar att

några tongivande länder i dessa frågor ger uttryck för en annan och mer

restriktiv syn. Sverige tillhör en mindre grupp länder som är särskilt

pådrivande när det gäller att lyfta fram frågor kring sexuell och

reproduktiv hälsa och rättigheter. Det är därför viktigt att Sverige ger

ett sådant stöd till enskilda länder, enskilda organisationer och

FN-organisationer att handlingsprogrammet från Kairo kan genomföras och

att dialogen kring sexualitet, aborter, mansrollen och ungdomars behov

tydliggörs och förstärks. Utskottet menar att alla kvinnor skall ha

rätt till fri och säker abort. Detta skall vara centralt också i

utvecklingssamarbetet.

Sverige har under de senaste åren markant ökat bidragen till UNFPA. År

2000 bidrog Sverige med 160 miljoner kronor, år 2003 hade stödet ökat

till 205 miljoner kronor. Inför år 2004 har regeringen i budgetpropositionen

föreslagit att basstödet ökas till UNFPA från 205 till 270 miljoner

kronor. Utskottet finner ökningen motiverad dels mot bakgrund av att

organisationen gör ett mycket bra arbete i syfte att genomföra

Kairoprogrammet, dels mot bakgrund av de negativa konsekvenser som följer av

det amerikanska beslutet att dra tillbaka sitt stöd till organisationen

för åren 2002 och 2003. Enligt vad regeringen redovisat bl.a. i

budgetpropositionen avser regeringen att under år 2004 öka stödet till SRHR

och hiv/aids-bekämpning genom UNAIDS, Unicef och svenska och internationella

enskilda organisationer, inklusive International Planned Parenthood

Federation (IPPF). Utskottet välkomnar dessa satsningar men gör de

formella ställningstagandena om budgeten för 2004 års utvecklingssamarbete

i betänkande 2003/04:UU2.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U235 (fp)

yrkande 4, 2002/03:U294 (fp) yrkande 17, 2002/03:U314 (s), 2003/04:U2

(c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 1, 2003/04:U5 (s) yrkandena 1 och 2, 2003/04:U10

(fp) yrkande 13, 2003/04:U232 (s) samt 2003/04:U276 (fp) yrkande 4.

8. Hiv/aids

Propositionen

Hälsofrågornas alltmer framträdande plats i det globala samarbetet har

bidragit till en allt viktigare roll för Världshälsoorganisationen (WHO).

Genom Sveriges bidrag till WHO stöder Sverige det internationella

arbetet i kampen mot ohälsa men också utvecklingen av grundläggande och

rättvisa system för hälso- och sjukvård. WHO arbetar aktivt för att

bekämpa hiv/aids, malaria, tuberkulos och tobaksrelaterade sjukdomar

som är gränsöverskridande men som framför allt drabbar de fattigaste

delarna av världen och dess fattigaste invånare.

Rika länder skall stödja de fattiga ländernas kamp mot ohälsan och se

till att fattiga människor får tillgång till läkemedel till rimliga

kostnader. För de allra flesta sjukdomar som är vanliga i utvecklingsländerna

är mediciner inte tillräckligt billiga för att vara tillgängliga för de

fattiga. Sverige bör driva att kraftfulla internationella insatser görs

för att förebygga och begränsa spridningen och lindra följderna av

hiv/aids.

Motionerna

I motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 24 krävs att insatserna för att

bekämpa malaria och tuberkulos ökas.

I motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 18 framhålls att hiv/aids-epidemin

är ett avgörande hot mot möjligheterna till ekonomisk utveckling och

fattigdomsbekämpning. Motionärerna menar att kampen mot hiv/aids bör

stärkas och att större och bättre insatser måste göras för att bekämpa

spridningen av hiv/aids och för att hjälpa de redan smittade.

I motion 2002/03:U295 (m) krävs att det svenska biståndet inriktas på

bekämpningen av hiv/aids och att en basal hälsovård måste komma alla

till del, och information om hivprevention måste på ett effektivt sätt

nå ut till alla inom biståndet (yrkandena 17 och 18). Motionärerna anser

vidare att svenskt bistånd för hiv/aids-bekämpning med fördel kan

kanaliseras genom frivilligorganisationerna (yrkande 19). Motionärerna

anser också att särskild vikt måste läggas vid att stärka kvinnans

ställning för att bekämpa spridningen av hiv (yrkande 20).

I motion 2002/03:U313 (c) framförs en lång rad förslag rörande problematiken

med hiv/aids i fattiga länder. Enligt motionärerna bör Sverige ge sitt

fulla stöd till den av UNAIDS initierade kampanjen mot stigmatisering

och diskriminering av hiv/aidssjuka (yrkande 11).

I motion 2002/03:U327 (kd) konstaterar motionärerna att bekämpningen av

hiv/aids medför stora ekonomiska uppoffringar och att Sverige måste ta

sin del av ansvaret och därför avsätta särskilda medel för det globala

hiv/aids-arbetet (yrkande 3).Vidare anförs i motionen att regeringen

bör verka för inrättandet av förvaltarfonder för att skydda föräldralösa

barn från att genom hiv/aids berövas sitt arv (yrkande 4) och att

regeringen via svenska biståndsinsatser måste verka för att skolavgifterna

i de fattiga och hiv/aids-drabbade länderna slopas(yrkande 5). Vidare

anser motionärerna att Sverige skall vara pådrivande för att få i gång

en generell satsning på behandling av hivinfekterade blivande mödrar

och deras nyfödda barn (yrkande 6). Såväl på multilateral som på bilateral

nivå måste regeringen i samtal med länders och organisationers beslutsfattare

påpeka behovet av att det görs tydligt hur hivinfektionen smittar och

hur infektionen kan förebyggas (yrkande 8). Motionärerna vill också få

i-länderna att vara beställare och finansiärer av mediciner från

läkemedelsbolagen för de fattigaste ländernas räkning(yrkande 9).

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 18 framhålls att det krävs mer resurser,

ökad finansiering, fler gemensamma internationella initiativ och ökad

öppenhet i det aidsrelaterade arbetet. Motionärerna anser att de

hiv/aids-relaterade resurserna bör utgöra en större del av den svenska

biståndsbudgeten.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 24 framhålls att sjukdomar som hiv/aids

slår hårt mot hela samhället på alla nivåer. Gemensamma, informella

institutioner, seder och bruk påverkas och traditionella nätverk urholkas

och omvårdnaden av barn och äldre åsidosätts. Motionärerna menar att

frågan om sexuell och reproduktiv hälsa i arbetet med det civila samhället

och frivilligorganisationerna i mottagarländerna bör lyftas fram tydligare.

I motion 2003/04:U11 (m) yrkande 5 konstateras att människor som lider

av sjukdomar och ohälsa får svårare att finna den energi och den

utvecklingskraft som behövs för att få ett samhälle att blomstra. Motionärerna

menar att sjukdomarna inte skulle få de förödande konsekvenser som de

nu har med en snabb ekonomisk utveckling. Endast en mindre del av

biståndsflödet hade krävts för att bygga upp en grundläggande hälsovård,

som i sin tur kraftfullt hade främjat både social och ekonomisk utveckling.

I motion 2003/04:U228 (s) diskuteras kampen mot hiv/aids i södra Afrika.

Motionärerna föreslår att ytterligare åtgärder vidtas inom biståndspolitiken

för att motverka hiv/aids i södra Afrika och att de internationella

insatserna, bl.a. av EU, för att stödja de afrikanska staterna i kampen

mot hiv/aids kraftigt ökas (yrkandena 1 och 2).

I motion 2003/04:U245 (m) framläggs ett program för bekämpning av hiv

i Afrika. Enligt motionärerna är sjukdom och ohälsa ett dominerande

problem som både är en orsak till och ett resultat av underutveckling.

Sjukdomar som hiv/aids, malaria, mässling, hakmask, snäckfeber, sömnsjuka

och många andra sjukdomar förkortar liv och gör livet svårt i stora

delar av kontinenten. Motionärerna vill fokusera det svenska biståndet

till Afrika där problemen med hiv/aids är som störst (yrkande 1). Ett

liknande yrkande om att det svenska biståndet bör inriktas på bekämpningen

av hiv/aids finns i motion 2003/04:U248 (m) yrkande 5. Motionärerna

bakom motion 2003/04:U245 (m) framhåller, i likhet med motion 2003/04:U248

(m) yrkande 7, att utbildning för alla barn i Afrika är en nyckelfråga

både för att skapa utveckling, demokrati och för att öka hälsan i Afrika.

Möjligheterna att skydda sig mot hiv/aids och andra sjukdomar minskar

drastiskt om man inte kan läsa sig till den hälsoupplysning om preventiva

åtgärder som ges, enligt motion 2003/04:U245 (m) yrkande 2. Motionärerna

kräver därför att utbildning ges till alla barn i Afrika samt att

hivprevention inkluderas i skolan (yrkande 9) och att alla barn, ungdomar

och vuxna får ökad information och kunskap om hiv (yrkande 13).

Motionärerna menar dessutom att samverkan bör komma till stånd för byggandet

av sociala strukturer för att hindra flyktingströmmar (yrkande 8). I

motionen framhålls behovet av att skapa en effektiv struktur för olika

hälso- och sjukvårdsinsatser i Afrika (yrkande 10) och skapa fler

utvecklingsenheter som arbetar med hivprevention på plats i Afrika (yrkande

11). Dessutom kräver motionärerna att hivpreventionsprogram inrättas på

alla lokala arbetsplatser och bygemenskaper i Afrika (yrkande 12). Enligt

motionens yrkande 16 måste tillgången till antivirala medel för alla

gravida hivsmittade kvinnor i Afrika garanteras även efter förlossningen

för att både mor och barn skall överleva. Enligt motionärerna måste

dessutom tillgången till preventivmedel för män i Afrika öka (yrkande

17) och ytterligare resurser tillföras för att öka möjligheten för

människor i Afrika att hivtesta sig (yrkande 14).

I motion 2003/04:U246 (m) yrkande 3 begärs att Sverige och EU skall

verka för att FN skall fokusera på bekämpningen av hiv och man hänvisar

till att WHO t.ex. ledde den samordnande insatsen för att bekämpa

smittkoppor, vilket medförde att sjukdomen nu är utrotad. FN, och särskilt

WHO och UNAIDS, borde nu verkligen fokusera på att bekämpa hiv/aids,

vilket är världens största katastrof.

I motion 2003/04:U251 (kd) yrkande 5 framhålls vikten av att uppmärksamma

det faktum att en viktig förutsättning för att bekämpa hiv/aids är att

kvinnans status höjs, och därför är stöd till jämställdhetsarbetet i

utvecklingsländerna mycket viktigt. I motionens yrkande 10 konstateras

att aidshotet är globalt och kommer att kräva globala lösningar med

stora ekonomiska uppoffringar som följd. Motionärerna menar att Sverige

bör ta ett tydligare ansvar och låta de hiv/aids-relaterade resurserna

utgöra en större del av den svenska utvecklings- och biståndsbudgeten.

Vidare ställer motionärerna i yrkandena 3 och 9 krav på att Sverige i

ökad utsträckning bör fokusera biståndsarbetet på att bygga upp fungerande

hälso- och sjuvårdssystem och infrastruktur för svårt hivdrabbade länder

och vidareutveckla stödjande åtgärdsprogram för föräldralösa barn till

följd av hiv/aids-spridningen.

I motion 2002/03:U290 (kd) anser motionärerna att regeringen bör begära

särskilda handlingsplaner för bekämpning av hiv/aids i kombination med

krav på ökade rättigheter för kvinnor från de afrikanska länder där

Sverige bedriver utvecklingssamarbete (yrkande 8).

I motion 2003/04:U312 (kd) kräver motionärerna, i yrkande 3, att

biståndsmedel skall avsättas till inrättandet av s.k. stödfamiljer för

barn som blivit föräldralösa på grund av den omfattande hiv/aids-spridningen

eller av annan orsak.

I motion 2003/04:U261 (kd) yrkande 9 krävs att Sida förbättrar sina

konsekvensanalyser vad gäller hiv-spridning i de projekt man stöder i

Afrika.

I motion 2003/04:U295 (s) framhålls att medel från vårt svenska bistånd

anslås för att snabbt utveckla och distribuera bra och billigare mediciner

till tredje världens folk.

I motion 2003/04:U300 (v) yrkandena 1 och 2 krävs ytterligare åtgärder

inom biståndspolitiken för att motverka hiv/aids i södra Afrika och

kraftigt ökade internationella insatser av bl.a. Europeiska unionen för

att stödja de afrikanska staterna i kampen mot hiv/aids.

I motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 21 framhålls att Sverige bör avsätta

mer resurser av den totala biståndsbudgeten för kampen mot allvarliga

smittsamma sjukdomar i fattiga länder.

Utskottets överväganden

Utskottet kan med oro konstatera att omfattningen av hiv/aids-problematiken

fortsätter att öka dramatiskt. Hiv/aids är ett av världens allvarligaste

utvecklingsproblem med svåra följder för så gott som samtliga

samhällssektorer i de hårdast drabbade länderna. Utskottet konstaterar att

fattigdom är både en orsak till och en effekt av spridningen av hiv/aids.

Många länder saknar resurser för förebyggande åtgärder och för att

hantera konsekvenserna av hiv/aids på ett bra sätt. Sverige verkar såväl

bi- som multilateralt för att samtliga samarbetsländer skall intensifiera

sina ansträngningar i kampen mot hiv/aids. Insatser i Afrika - där

hiv/aids-läget är svårast - bör, enligt utskottets mening, kompletteras

med åtgärder i regioner där epidemin växer snabbt, framför allt Asien

och delar av Östeuropa.

Nyligen presenterade uppgifter av Världshälsoorganisationen WHO och

UNAIDS visar att 5 miljoner människor infekteras av hiv bara under år

2003 och att 3 miljoner människor dör i aids. Antalet aidssjuka och

hivsmittade i världen uppgår i dag till 40 miljoner människor, av vilka

2,5 miljoner av de smittade ännu inte har fyllt 15 år. De flesta av

dessa lever under svåra förhållanden med t.ex. fattigdom, drogmissbruk,

prostitution, våld och sexuella övergrepp. Många av de drabbade är

både föräldralösa och hemlösa. Endast en bråkdel av dem vet att de är

smittade. De flesta som i dag smittas av hiv eller påverkas av de

negativa konsekvenser hiv/aids medför är barn och ungdomar. Utskottet

vill i detta sammanhang hänvisa till betänkande 2002/03:UU4, vari

utskottet särskilt uppmärksammat frågor rörande barn och hiv/aids (s. 26

f.). Utskottet understryker dessutom vikten av att ungdomar själva

engageras i det förebyggande arbetet och inte minst i arbetet med att

öka användningen av kondomer.

Utskottet menar att spridningen av hiv/aids måste ses som ett

säkerhetspolitiskt problem och riskerar att försvaga det konfliktförebyggande

arbetet. Utskottet kan i denna del konstatera att synen på hiv/aids som

en säkerhetspolitisk riskfaktor delas av alltfler internationella aktörer.

Enligt vad utskottet inhämtat verkar Sverige för att FN också skall ha

ett säkerhetspolitiskt perspektiv i organisationens hiv/aids-arbete. FN

har också de senaste åren på flera sätt intensifierat arbetet om sambanden

mellan hiv/aids och stabilitet respektive säkerhet.

Världens regeringar enades i samband med FN:s millennietoppmöte i

september år 2000 om målet att före år 2015 stoppa spridningen av bl.a.

hiv/aids och malaria. Även i slutdokumentet från barntoppmötet år 2002

är kampen mot hiv/aids ett av huvudmålen.

Utskottet kan konstatera att hiv/aids är ett utvecklingsproblem som

kräver ett brett angreppssätt och åtgärder som tar fasta på såväl

förebyggande arbete som vård, behandling och lindring av följderna för

den enskilde och samhället som helhet. Det förebyggande arbetet förblir

viktigt. Ökad öppenhet, delaktighet och jämställdhet är avgörande för

att hindra spridningen. Varje länk i kedjan av de åtgärder som krävs

för att hindra spridningen och lindra effekterna av hiv/aids måste

förstärkas, från det förebyggande arbetet till vård och behandling,

tillgång till läkemedel, forskning och framtagande av vaccin.

Utskottet välkomnar att FN inrättat en kommission på hög nivå om

aidssituationen i Afrika. Syftet med denna är att försöka begränsa spridningen

av hiv/aids i världsdelen. Kommissionen är främst tänkt att hjälpa de

afrikanska staterna att hantera verkningarna av den epidemi som allvarligt

hotar att hämma utvecklingen på kontinenten. Den kommer därmed inte

enbart att arbeta med hiv/aids utan också med förvaltning och god

samhällsstyrning. Utskottet konstaterar i detta sammanhang vikten av att

hiv/aids-problematiken erkänns och uppmärksammas från det politiska

ledarskapet i drabbade länder. Det är likaså angeläget att det sker en

satsning av nationella resurser och att dessa allokeras till förebyggande

åtgärder. Trots att många afrikanska ledare lyckats höja det allmänna

medvetandet om hiv/aids och hur sjukdomen kan undvikas, återstår, enligt

utskottets förmenande, mycket att göra i många länder.

Utskottet ser med tillfredsställelse på att Sverige i det internationella

arbetet driver uppfattningen att sjukdomens allvarliga följder måste

vara styrande för arbetet mot hiv/aids. Skillnader i kultur, religion

och människosyn får därför inte lägga hinder i vägen för ett effektivt

arbete. Varje enskilt land har ett ansvar att förebygga och hindra

spridningen av hiv/aids och hantera följderna av hivepidemin. Enligt

utskottets mening bör Sverige i sin dialog med samarbetsländerna inom

utvecklingssamarbetet särskilt stödja dessa länders eget arbete med att

uppfylla de åtaganden som de gjort i internationella sammanhang vad

gäller bekämpning av sjukdomen.

Den av Sida utarbetade hiv/aids-strategin Att investera för framtida

generation är ett arbetsverktyg för insatser inom alla sektorer och i

alla samarbetsländer. Strategin lyfter fram olika typer av insatser som

anses nödvändiga i kampen mot hiv/aids. Det handlar t.ex. om att öka

det politiska ansvaret, bygga ut effektiva hälsosystem, fortsätta

preventionsarbetet, ge stöd till smittade och drabbade samt planera och

hålla beredskap inom alla sektorer för att hantera konsekvenserna av

epidemin.

I takt med spridningen av hiv/aids ställs hälsovårdens resurser i

utvecklingsländerna inför stora utmaningar. Utskottet kan konstatera att

ett mycket viktigt inslag i svenskt utvecklingssamarbete gäller

uppbyggnaden av hälsosystem. Sverige bidrar aktivt inom både WHO och UNAIDS

för att detta skall prioriteras. Inom den globala fonden har Sverige

också drivit uppfattningen att medel från fonden kan användas till att

bygga upp hälsosystem.

Det är utskottets uppfattning att UNAIDS, där Sverige ingår i styrelsen,

under sin korta existens i hög grad har bidragit till att öka

uppmärksamheten på hiv/aids. Utskottet delar regeringens positiva syn på det

arbete som organisationen hittills utfört. Mycket återstår att göra och

UNAIDS kommer att kunna spela en betydelsefull roll i arbetet med att

genomföra de åtaganden som världens länder gjorde i juni 2001 vid

generalförsamlingens särskilda möte om hiv/aids. Inte minst tydligt är

detta i södra Afrika och i några av länderna i Östeuropa.

Det krävs stora internationella insatser för att minska effekterna av

hiv/aids. Även om allt större medel har ställts till förfogande är

behoven långt ifrån fyllda. Den största internationella satsningen är

den globala fond som bildats för de tre sjukdomarna hiv/aids, malaria

och tuberkulos. Den stora utmaningen är att samordna offentliga, privata,

nationella och internationella resurser. Först när denna samordning

sker i de enskilda länderna kan nödvändig effektivitet uppnås. FN har

en central roll genom UNAIDS och de speciella hiv/aids-representanter

som FN utsett för olika regioner. WHO:s kompetens på området är av

fortsatt stor betydelse. Även inom EU har hiv/aids fått större uppmärksamhet

både politiskt och genom de satsningar som görs genom gemenskapens

utvecklingssamarbete. Inom WTO har EU arbetat intensivt för att u-länderna

skall få förbättrad tillgång till läkemedel.

I dag uppgår det svenska stödet till hiv/aids-frågor till över 550

miljoner kronor. Mer än 300 miljoner kronor går till bilaterala insatser,

60 miljoner till UNAIDS och 200 miljoner till den globala fonden.

Dessutom tillkommer bidrag från andra multilaterala program och medel

från EU. Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit kraftigt ökade

satsningar på arbetet mot hiv/aids genom bl.a. ökade anslag till vissa

viktiga internationella organ, såsom UNAIDS, UNFPA, UNDP och Unicef.

Dessa förslag behandlas i utskottets betänkande 2003/04:UU2 om budgeten

för år 2004 avseende utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.

Utskottet välkomnar regeringens avsikter att intensifiera de svenska

insatserna i kampen mot epidemin genom ett aktivt agerande i relevanta

forum och genom kraftigt ökade finansiella satsningar. Utskottet delar

regeringens bedömning att det är centralt att multilaterala organ som

UNAIDS, UNFPA och den globala fonden har tillräckliga medel men också

att ett ökat finansiellt fokus läggs på de organ som arbetar med breda

fattigdomsinriktade frågor, särskilt kapacitetsuppbyggnad inom hälsosektorn

men också andra sektorer. Hiv/aids-relaterade insatser kommer därmed

att få ökad prioritet i det bilaterala utvecklingssamarbetet. Det är

också nödvändigt att förstärka multilaterala organ som UNDP och Unicef

för genomförandet. Världens fattigaste drabbas även hårt av andra

sjukdomar som malaria, tuberkulos och mässling. Utskottet anser att det

är mycket angeläget att stärka det förebyggande arbetet vad gäller dessa

sjukdomar och att Sverige visar gott föredöme i synnerhet med

vaccinationsprogram för mässling. Ett led är att göra de vaccin som finns mot

sjukdomarna tillgängliga för alla. Utskottet har tidigare i betänkandet

redogjort för sin uppfattning om sänkta kostnader samt garantier för

utveckling av läkemedel mot sjukdomar som främst drabbar utvecklingsländer

och därvidlag redogjort för bl.a. TRIPS-avtalet (se avsnittet Politik

för social omsorg och folkhälsa).

Det kan särskilt framhållas, menar utskottet, att svensk forskning inom

området är internationellt erkänd. Det gäller såväl specifik medicinsk

forskning om hiv/aids som forskning om internationell hälsa och utveckling.

Utskottet konstaterar att Sverige därmed har goda förutsättningar att

bidra till att kunskaper och erfarenheter inom området får internationell

spridning.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U284 (kd)

yrkande 24, 2002/03:U290 (kd) yrkande 8, 2002/03:U294 (fp) yrkande 18,

2002/03:U295 (m) yrkandena 17-20, 2002/03:U313 (c) yrkande 11, 2002/03:U327

(kd) yrkandena 3-6, 8 och 9, 2003/04:U6 (kd) yrkande 18, 2003/04:U9 (c)

yrkande 24, 2003/04:U11 (m) yrkande 5, 2003/04:U228 (s) yrkandena 1

och2, 2003/04:U245 (m) yrkandena 1, 2, 8-14, 16 och 17, 2003/04:U246

(m) yrkande 3, 2003/04:U248 (m) yrkandena 5 och 7, 2003/04:U251 (kd)

yrkandena 3, 5, 9 och 10, 2003/04:U261 (kd) yrkande 9, 2003/04:U295 (s),

2003/04:U300 (v) yrkandena 1 och 2, 2003/04:U312 (kd) yrkande 3 samt

2003/04:U348 (kd) yrkande 21.

9. Funktionshindrades situation

Propositionen

Rätten till inflytande, delaktighet och möjlighet att påverka sin

situation är ofta begränsad för personer med funktionshinder, bl.a. på

grund av en diskriminerande omgivning. Det är därför viktigt att

funktionshindrades rättigheter tydligt lyfts fram i politiken för global

utveckling.

Den ökade förståelsen för att fattigdom också inkluderar brist på

möjligheter och trygghet har satt fokus på respekten för mänskliga

rättigheter som en utgångspunkt för ett lands utveckling. Utvecklingsländernas

egna fattigdomsstrategier skall vara utgångspunkten för landstrategierna,

och rättighetsperspektivet skall även innebära att fokus läggs på

diskriminerade, exkluderade och marginaliserade individer och

grupper.

Motionerna

I 2002/03:U284 (kd) yrkande 29 framhålls att det behövs fler specifika

biståndsprojekt om funktionshinder. Motionärerna menar att ett långsiktigt

mål är att integrera handikappaspekten i alla delar av projektcykel och

genomförande. Mot bakgrund av Sveriges nationella funktionshinderpolitik

är det en logisk utveckling att svenskt utvecklingssamarbete i en framtid

tydligt lyfter fram människor med funktionshinder som en prioriterad

målgrupp.

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 19 framhålls att funktionshinderfrågor

är rättighetsfrågor. För att inkludera funktionshinderfrågor i det

svenska utvecklingssamarbetet krävs bl.a. god kunskap om handikappfrågor

inom de organisationer som bedriver utvecklingssamarbete. Bristen på

fakta och statistik är ett stort problem, och det behövs därför mer och

förbättrat samarbete mellan de funktionshindrades organisationer och

Sidas land- och strategiarbete.

I motion 2003/04:U8 (s) framhålls att utvecklingssamarbetet skall ta

sin utgångspunkt i de fattigas perspektiv och att konkreta strategier

i framtiden även når människor med funktionsnedsättning, och i detta

arbete framhåller motionärerna särskilt Sidas betydelse.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 6 konstateras att människor med

funktionshinder ofta tillhör de fattigaste bland de fattiga. Funktionshindrade

människor i fattiga länder lever ofta ett isolerat liv, antingen på en

institution eller undangömda i hemmen. Motionärerna kräver konkreta

förslag om hur funktionshindrade i utvecklingsländer skall få en bättre

livssituation.

I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 16 framhålls att människor med

funktionsnedsättning i tredje världen ofta tillhör de fattigaste av de

fattiga. De får erfarenhetsmässigt sällan del av biståndsinsatser.

Motionärerna kräver att svenskt bistånd uppmärksammar denna grupps

utsatthet och utvecklar strategier för att nå dem med biståndsinsatser.

I

motion 2003/04:U316 (mp) yrkande 3 framhålls att Sida är en huvudaktör

och har ett ansvar för att utarbeta konkreta strategier som även når

människor med funktionsnedsättning.

I motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 27 framhålls att det krävs en ökad

integrering av människor med handikapp i svensk fattigdomsbekämpning

och att detta inarbetas i alla Sidas insatser. Motionärerna kräver att

detta sker i enlighet med FN:s regler för att tillförsäkra människor

med funktionsnedsättningar delaktighet och jämlikhet i samhällsutvecklingen.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att Sverige har ett långvarigt engagemang med att

bidra till att förbättra situationen för personer med funktionshinder.

I sin skrivelse om ett barnrättsperspektiv i internationellt

utvecklingssamarbete (skr. 2001/02:186) understryker regeringen i ett

tiopunktsprogram att inget barn får diskrimineras. Särskilda strategiska

insatser för barn med funktionshinder har tagits fram i Sidas arbete

med att genomföra barnrättsperspektivet i biståndet. Under det gångna

året har Sverige lämnat särskilda bidrag för arbetet med att integrera

handikappfrågor i multilateralt och bilateralt utvecklingssamarbete med

utgångspunkt i FN:s standardregler. Utskottet anser att ytterligare

insatser behövs inom detta område.

Utskottet har inhämtat att Sida fått i uppdrag att i sin planering och

i olika styrdokument i högre grad uppmärksamma vad som gäller för

personer med funktionshinder och hur biståndet bättre kan bidra till att

främja denna grupps villkor. Landstrategiprocesserna skall genomsyras

av synen om alla människors lika rättigheter inbegripet personer med

funktionsnedsättning. Omarbetning av Sidas riktlinjer för insatser för

att nå personer med funktionshinder pågår, och även Sidas personal skall

få en ökad medvetenhet och kunskap om funktionshindrade personers villkor.

Sverige har givit aktivt stöd i olika former till arbetet med FN:s

standardregler för människor med funktionshinder. Dessa standardregler

är föremål för utveckling bl.a. med praktiskt användbara verktyg inom

flera sektorer. Detta arbete är ännu inte avslutat och utskottet har

inhämtat att det pågår ett arbete för att skapa en handikappkonvention

inom FN.

Personer med egna funktionshinder har som företrädare för olika grupper

knutits närmare FN:s översyn av hur funktionshindrade personers mänskliga

rättigheter bäst kan främjas. Detta har bl.a. skett genom stöd till

deltagande i förhandlingsmöten i FN:s ad hoc-kommitté om en konvention

om funktionshindrade personers rättigheter. Sverige var initiativtagare

till en fond för experter och frivilligorganisationer från utvecklingsländer

i detta arbete. Regeringen bidrar också till två svenska ordförandes

möjligheter att fullgöra sina uppdrag i de blindas världsförbund och de

döv-blindas världsförbund. Sida ger vidare ett betydande stöd till ett

nätverk med sju stora handikappinternationaler (International Disability

Alliance). Sida har på olika sätt bidragit till att ta fram en

verksamhetsplan för den afrikanska handikappdekaden (2000-2009) och till

afrikanska deltagares möjlighet att mötas. En ansökan om bidrag för att

etablera ett sekretariat för dekaden är under beredning. Det svenska

internationella handikapparbetet får genom SHIA-stödet bidrag genom

Sida.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U284 (kd)

yrkande 29, 2003/04:U6 (kd) yrkande 19, 2003/04:U8 (s), 2003/04:U9 (c)

yrkande 6, 2003/04:U10 (fp) yrkande 16, 2003/04:U316 (mp) yrkande 3

samt 2003/04:U348 (kd) yrkande 27.

10. Kultur och utbildning

Propositionen

Kulturpolitiken har en speciell roll för att utveckla och stärka

relationerna med andra länder. Sverige vill värna mångfalden inom kulturen

och på medieområdet och bidra till ett kulturutbyte som berikar och som

ökar förståelsen för de kulturskillnader som finns. Det är viktigt att

fortsatt främja och utveckla den kulturella dialogen på alla nivåer,

inte minst med och mellan utvecklingsländerna.

Propositionen framhåller vikten av fortsatt stort stöd inom

utvecklingssamarbetet för att stärka de fattiga ländernas utbildningssystem, t.

ex. insatser för att förstärka basutbildning inklusive icke-formell

utbildning och vuxenutbildning. En allt större del kommer att ges inom

ramen för sektorprogramstöd, som bidrag till ländernas egna planer för

utveckling av undervisningssektorerna.

Motionerna

I motion 2002/03:Kr371 (kd) yrkande 1 framhålls att för att kulturpolitiken

skall verka för en kultur för alla överallt, och motionärerna menar att

kultur kan utgöra ett immateriellt bistånd, något som bör uppmärksammas

i den svenska biståndspolitiken. Möjligheten till kommunikation genom

böcker och tidningar bör vara viktiga kulturella inslag i en biståndssatsning

med yttrandefrihet och demokrati som mål. Liknande krav framställs i

motion 2003/04:Kr391 (kd) yrkande 1 där det framhålls att Sverige bidrar

till utveckling i andra länder genom kulturbistånd, vilket bör uppmärksammas

mer i den svenska biståndspolitiken.

I motion 2003/04:U297 (s) framhålls att det inom svensk folkbildning

finns en väl utbyggd organisation, som i många fall gjort betydelsefulla

biståndsinsatser. Den resurs som svensk folkbildning utgör borde ges en

mer framträdande roll i den plattform för svensk biståndspolitik som nu

tas fram. Motionären menar att den grundläggande pedagogik som är

folkbildningens kärna kan vara en viktig inspirationskälla för studiegrupper

och folkhögskolor i de länder med vilka Sverige har ett nära

utvecklingssamarbete. Motionärerna menar i motion 2003/04:U348 (kd) yrkande

18 att det för att främja en god utveckling i de fattigaste länderna

krävs ett omfattande undervisningsstöd och utbildningsbistånd.

Utskottets överväganden

Utskottet anser att det är viktigt att fortsatt främja och utveckla den

kulturella dialogen på alla nivåer, inte minst med och mellan

utvecklingsländer. Ett utbyte på kulturområdet berikar alla parter, inte minst

det svenska samhället, då det ofta är genom möten med människor i andra

länder som kulturskillnader kan överbryggas och den ömsesidiga förståelsen

mellan folk och länder kan stärkas.

Utskottet konstaterar att kulturpolitiken sedan lång tid har varit länkad

till det internationella utvecklingssamarbetet genom insatser för ökad

demokrati och social, ekonomisk och kulturell utveckling. Sverige var

ett av de första länderna att ge kulturen en plats i utvecklingssamarbetet.

I den handlingsplan som antogs vid Unescos (FN:s organisation för

utbildning, forskning och kultur) världskonferens i Stockholm 1998

underströks att hållbar utveckling och kulturens blomstring är avhängiga

varandra och att ett grundläggande mål för människans utveckling är

individens sociala och kulturella förverkligande.

Medieområdet är en viktig del av kulturpolitiken men också av avgörande

betydelse för hållbar utveckling. Yttrandefrihet och fri tillgång till

medier är förutsättningar för demokrati, och svenskt utvecklingssamarbete

skall därför fortsatt inkludera stöd till en fri och oberoende journalistik

och åtgärder för att främja oberoende mediers möjligheter att bidra

till allmänhetens tillgång till information och samhällsdebatt.

Det svenska utbildningsstödet på olika nivåer liksom kulturbiståndet är

således viktiga områden inom utvecklingssamarbetet. Svensk folkbildning

har under lång tid haft en betydande roll i detta bistånd. Utskottet

ser det som självklart att det även gäller fortsättningsvis.

Utskottet menar att Sverige skall fortsätta att ge ett stort stöd inom

utvecklingssamarbetet till att stärka de fattiga ländernas utbildningssystem

och anser att en allt större del skall ges inom ramen för sektorprogramstöd,

som bidrag till ländernas egna planer för utveckling av undervisningssektorerna.

Att höja utbildningsnivån är en av de främsta åtgärderna för utveckling

i fattiga länder.

Rätten och tillgången till grundutbildning för både flickor och pojkar

är central i det svenska biståndet men utskottet understryker även

behovet av att stödja utbildning av lärare. Sverige stöder även många

insatser för utbildning genom hjälporganisationer av olika slag. På

multilateral nivå ger Sverige stöd bl.a. till FN:s barnfond, Unicef,

som lägger stor vikt vid utbildning. År 2002 gick ca 60 % av de sammanlagda

svenska utbetalningarna för utbildning till Afrika. Sidas stöd till

utbildning har ökat från 6 till 8 % av utbetalningarna under år 2002,

främst beroende på kraftigt ökade bidrag till primärutbildning.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:Kr371 (kd)

yrkande 1, 2003/04:U297 (s), 2003/04:U348 (kd) yrkande 18 samt 2003/04:Kr391

(kd) yrkande 1.

11. Övriga bilaterala insatser

Propositionen

I propositionen framhålls att utvecklingen av informationstekniken är

ett av de områden där intressen mellan politiken för global utveckling

och näringspolitiken sammanfaller. Det är angeläget att utvecklingsländer

kan utnyttja den potential som informationsteknik har för ekonomisk och

social utveckling och för förverkligandet av millennieutvecklingsmålen.

Informationsteknik är viktig för att skapa en global kunskapsbaserad

ekonomi, påskynda ekonomisk tillväxt och främja demokratisering.

Motionerna

I motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 20framhålls vidare att inslaget av

IT-bistånd är en viktig del av fattigdomsbekämpningen och att IT ger

utvecklingsländerna möjlighet att delta i det globala samhället och

skörda frukterna av ökat globalt välstånd. IT-revolutionen kan om den

utnyttjas rätt erbjuda mycket goda möjligheter i fattigdomsbekämpningen,

och motionärerna anser därför att Internetinfrastrukturen vid universitet

och akademiska institut i utvecklingsländer bör byggas ut samtidigt som

distansutbildningar möjliggörs.

I motion 2002/03:U296 (kd) yrkande 7 framhålls att det är i krig och

vid katastrofer som människors rättigheter kränks som mest och att den

humanitära rätten innebär att människor i konfliktområden har rätt till

humanitär hjälp. Motionärerna menar att det är viktigt att det humanitära

biståndet får ökat utrymme i det fredsuppbyggande arbetet och i

utvecklingssamarbetet.

I motion 2003/04:U312 (kd) yrkande 16krävs att Sverige initierar en

diskussion, på nationell och internationell nivå, om orättvisorna vad

gäller det totala biståndet till barn i världen i olika utvecklingsfonder.

I motion 2002/03:U220 (fp) framhålls att den utvecklade världen

systematiskt hindrar fattiga människor att försörja sig och ta sig ur

fattigdomen. Orsaken är protektionismen i form av handelshinder och

subventioner. Motionären menar att den industrialiserade världen måste

betala ett skadestånd till världens fattiga utvecklingsländer motsvarande

den gjorda skadan och den uteblivna utvecklingen som protektionismen

gett upphov till. I motion 2003/04:U212 (fp) yrkande 1 framhålls att

Sverige för att hedra Anna Lindhs minne bör inrätta en kompensationsfond

till förmån för utvecklingsländernas folk till minne över den mördade

utrikesministern. I motionens yrkande 2 krävs ett tillkännagivande om

att Sveriges riksdag till Anna Lindhs kompensationsfond gör en årlig

utbetalning motsvarande åtminstone en tiondel av den skada som svensk

protektionism i alla dess former åsamkar utvecklingsländernas folk.

I motion 2003/04:U310 (fp) konstateras att FN under de senaste åren har

kommit alltmer i fokus och förhoppningsvis kan FN utvecklas ytterligare

så att konflikter helt hanteras inom FN-systemets ram. Trots detta och

trots att FN är ett mycket viktigt inslag i den svenska utrikespolitiken

bedrivs det endast begränsad FN-forskning i Sverige. Motionären kräver

att FN-forskningen skall stärkas och att den skall lokaliseras till

Uppsala universitet där det redan finns en god FN-kompetens.

Utskottets överväganden

Det är angeläget att utvecklingsländer kan utnyttja den potential som

informationsteknik har för ekonomisk och social utveckling och för

förverkligandet av millennieutvecklingsmålen. Liksom regeringen ser

utskottet informationsteknik som viktig för att skapa en global

kunskapsbaserad ekonomi, påskynda ekonomisk tillväxt och främja demokratisering.

De hinder som finns måste angripas, bl.a. bristande infrastruktur,

investeringar och utbildning. (Utskottet har tidigare berört frågan

under avsnittet Näringspolitik.)

Det humanitära biståndet har enligt utskottets uppfattning ett stort

utrymme att fylla såväl i fredsuppbyggande arbete som i utvecklingssamarbetet.

Utskottet menar vidare att Sveriges internationella utvecklingssamarbete

av tradition har kännetecknats av ett omfattande stöd till olika

barngrupper och att det finns fortsatt behov av direkta insatser för barn

och ungdomar. Sverige ger stöd till genomförandet av barnkonventionen

bl.a. genom omfattande bidrag till FN:s barnfond, Unicef, som har en

viktig uppgift vad gäller att verka för att FN:s medlemsländer uppfyller

sina åtaganden enligt konventionen. Fonden arbetar bl.a. med att mobilisera

politisk vilja och materiella resurser hos samarbetsländerna för att

bygga upp deras egen kapacitet att tillgodose barnets behov och säkerställa

barnets rättigheter. I arbetet med att stödja utvecklingen av nationella

handlingsplaner är det viktigt att understryka det nationella ansvaret.

Omvärlden kan vara med och stödja utarbetandet av sådana planer, men

för att de skall bli långsiktigt hållbara och verkningsfulla måste de

först förstås och förankras i respektive land.

Många utvecklingsländer har inte förmått dra fördel av den ökande

världshandeln. En viktig orsak till detta har varit att uppfattningen att

utveckling bäst främjas genom betydande handelsbegränsningar länge var

rådande. Under de senaste årtiondena har insikten växt om att tullar,

subventioner och andra handelshinder hämmar, snarare än främjar, utveckling.

Den största skadan har åsamkats av de utvecklade ländernas handelshinder

gentemot utvecklingsländerna. Utskottet kan dock inte se att motionens

förslag är realistiska.

Utskottet menar att forskningen om FN:s roll och uppgifter är viktig

och ser gärna en utveckling av denna i Sverige. Däremot menar utskottet

att lokaliseringsfrågan inte är en uppgift för riksdagen att ta ställning

till.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U220 (fp),

2002/03:U284 (kd) yrkande 20, 2002/03:U296 (kd) yrkande 7, 2003/04:U212

(fp) yrkandena 1 och 2, 2003/04:U310 (fp) samt 2003/04:U312 (kd) yrkande

16.

Samarbetet med länder och regioner

12. Svenskt samarbete med Central- och Östeuropa

Propositionen

Central- och Östeuropa uppvisar, liksom andra regioner, stora variationer

mellan länder och utvecklingsnivå. Även om de östeuropeiska länderna nu

utvecklas snabbt kommer flera av dem under lång tid att brottas med

omfattande problem, inte minst vad gäller fattigdom. På så sätt finns

likheter mellan flera östländer och utvecklingsländer i andra världsdelar

och därför bör inte Central- och Östeuropa avgränsas från annat

utvecklingssamarbete. I propositionen föreslås att samarbetet med Central-

och Östeuropa förs samman med det internationella utvecklingssamarbetet.

Målet för det internationella utvecklingssamarbetet, dvs. att det skall

bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra

sina levnadsvillkor, blir då gällande även för det samarbete som bedrivs

med central- och östeuropeiska länder.

Huvudområden för samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa kommer

fortsatt att vara gemensam säkerhet, demokratins fördjupning, ekonomisk

omvandling, social trygghet, miljö samt utbildning och forskning. Ett

jämställdhetsperspektiv skall prägla samarbetet.

Motionerna

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 29 konstateras att ett effektivt svenskt

utvecklingssamarbete bedrivs med Central- och Östeuropa men att det

inte bör slås samman med det övriga internationella utvecklingssamarbetet.

I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 26 anser motionärerna att det vore en

effektivitetshöjande åtgärd att östbiståndet och övrigt bilateralt

bistånd slås samman, men understryker att målet att främja demokrati

måste vara överordnat.

I motion 2003/04:U11 (m) yrkande 16 konstateras att tidsperspektivet

för stödet till Central- och Östeuropa är relativt kort jämfört med

u-landsbiståndet, som har ett betydligt längre perspektiv. Motionärerna

menar att det därför vore fel att slå samman dessa två skilda verksamheter,

särskilt som u-landsbiståndet i allt högre grad inriktas på de fattigaste

länderna vars problem är väsentligt annorlunda än de som råder i Central-

och Östeuropa. Ett tillkännagivande om att Sverige bör fullfölja och

utöka samarbetsprojekten med regionerna i nordvästra Ryssland begärs i

motion 2003/04:U249 (m) yrkande 4.

I motion 2002/03:U237 (m) framhålls att ingen fråga är viktigare än

situationen för barn och deras uppväxtvillkor. Genom det kommunistiska,

totalitära systemets sönderfall har fattigdomen synliggjorts och

fördjupats, i synnerhet i de länder som fortfarande sitter fast i gamla

strukturer. Motionärerna menar i yrkande 6 att svenska stödinsatserna

till Central- och Östeuropa måste utformas i perspektiv av en EU-integration

av flera av dessa länder och i yrkande 9 att Sverige i öststödet, i

bilaterala kontakter och inom ramen för EU bör verka för att utsatta

barn i Östeuropa får gå i skolan och ges del av det välstånd som växer

fram. Sverige bör också främja lagstiftning som ger skydd för utsatta

kvinnor och barn. I yrkande 10 menar motionärerna att svenskt östbistånd

skall stödja smittskyddsarbete, särskilt vad gäller tbc och hiv/aids.

Såväl EU:s öststöd som det svenska öststödet bör, enligt motionens

yrkande 11, genomsyras av frågor som rör barns sociala situation och

skolgång. Sverige bör också verka för att utsatta barn i Central- och

Östeuropa får gå i skolan (yrkande 8). I yrkande 13 konstateras att

svenskt stöd hittills främst har gått till Polen och de baltiska staterna.

Enligt motionerna bör stödet flyttas österut till de åtta regionerna

i nordvästra Ryssland, bl.a. S:t Petersburg och Kaliningrad, samt

Vitryssland, med fokus på demokratistöd och kanaliseras genom oberoende

organisationer (yrkande 14). I yrkande 15 framhålls vidare att Sverige

måste kritisera kränkningarna av de mänskliga fri- och rättigheterna

som äger rum i Ryssland. På områden med speciell svensk kompetens behöver

möjligheten till svenskt stöd inte vara geografiskt begränsad utan även

kunna omfatta länder som t.ex. Ukraina eller södra Kaukasus och

Centralasien. Motionärerna menar att det svenska suveränitetsstödet till

Estland, Lettland och Litauen inte automatiskt bör avvecklas när staterna

blir EU-medlemmar (yrkande 16).Vidare menar motionärerna i yrkande 18

att stödet till Central- och Östeuropa i första hand bör kanaliseras

genom EU och andra multilaterala organ, som t.ex. Nordiska rådet, som

särskilt på miljöområdet gör betydande insatser. Det svenska stödet

skall främst stödja demokratins, rättsstatens och marknadsekonomins

utveckling i kandidatländerna.

Enligt motion 2002/03:U240 (fp) utgör förbättrade kommunikationer ett

strategiskt viktigt inslag i nordvästra Rysslands närmare knytning till

Norden och Europa. Utvecklingen av öst-västliga kommunikationer är av

stor betydelse inte minst på Nordkalotten och de ryska regioner som

vetter mot Norra ishavet. En starkare ekonomisk och social utveckling

under miljömässigt sunda förhållanden har goda förutsättningar när

regionen är rik på naturresurstillgångar. Motionärerna menar i yrkande

6 att utvecklingen av kommunikationer är en viktig uppgift inom ramen

för t.ex. Barentssamarbetet. Vidare menar motionärerna i yrkande 7 att

det är viktigt att verka för en ekonomisk och demokratisk utveckling av

enklaven Kaliningrad, vars strategiska ställning är viktig för den

säkerhetspolitiska stabiliteten i södra Östersjön. Enligt motionärerna,

i yrkande 8, är det viktigt att de nordiska regeringarna verkar för

att Kaliningradfrågan får en tillfredsställande lösning inom ramen för

den kommande EU-utvidgningen.

I motion 2002/03:U246 (m) konstateras att staten med tvång omhändertar

barn med funktionshinder i flera av EU:s blivande nya medlemsstater.

Barn som är utvecklingsstörda och barn som är flerhandikappade omhändertas

och placeras på institutioner där det stora flertalet tvingas stanna

livet ut, trots att många barn har en eller båda föräldrarna i livet.

Det är viktigt att respektive lands regering är beredd att erkänna att

dessa problem finns och att de dessutom är beredda att vidta åtgärder.

Enligt motionären måste förändringar genomföras i flera av ansökarländerna,

och de funktionshindrades situation i Östeuropa måste granskas vid

dessa länders förhandlingar om EU-medlemskap.

Motionärerna bakom motion 2002/03:U294 (fp) anser att biståndet till

Vitryssland har varit en radikal föregångare för framtidens demokratibistånd

och att Vitrysslandsprogrammet därför bör förlängas samt att man i

programmet bör prioritera insatser som gynnar demokratisering och

jämställdhet. Vidare bör erfarenheterna från Vitrysslandsprogrammet användas

som en grund för ett mer omfattande folkrörelseinriktat

demokratibiståndsprogram,

eftersom det i många totalitära och auktoritära stater finns

demokratirörelser som vill samarbeta med svenska folkrörelser för att stärka

sitt eget demokratiarbete (yrkande 6). I motionens yrkande 21 framhålls

att Sveriges samarbete med länderna i Central- och Östeuropa och på

Balkan inte handlar om samma frågor som samarbetet med utvecklingsländerna.

Det grundläggande i Central- och Östeuropa är att bryta förlamningen

som decennier av kommunistiskt styre inneburit.

I motion 2002/03:U316 (s) framhålls att det, mot bakgrund av innehållet

i barnkonventionen och med vetskap om de eländiga förhållanden som många

barn lever under inom Östersjöregionen, är viktigt att Sverige i sitt

samarbete fortsätter att agera för dessa barn. Motionärerna menar att

det krävs ökade ansträngningar och intensifierat arbete på ett långsiktigt

och målmedvetet sätt för att förbättra den sociala situationen för barnen

i området.

I motion 2002/03:U323 (m) yrkande 28 framhålls att EU-utvidgningen är

den viktigaste åtgärden för att främja en positiv ekonomisk och politisk

utveckling i Central- och Östeuropa. Många av länderna har redan lyckats

driva igenom reformer som resulterat i en mycket positiv utveckling de

senaste åren både vad gäller demokrati och marknadsekonomi. Motionärerna

menar att bistånd inte är det naturliga tillståndet utan att handel,

investeringar, politisk samverkan och utbyten på alla områden i stället

är det långsiktigt naturliga arbete som måste uppmuntras.

I motion 2003/04:U220 (c) konstateras att såväl Vitryssland som Ukraina

har stora behov av fortsatt stöd från Sverige. Vitryssland behöver hjälp

med att transformera sitt land från diktatur till demokrati och Ukraina

har påbörjat och kommit förhållandevis långt i demokratiseringsprocessen

och behöver stöd för att stärka den demokratiska utvecklingen (yrkande

3). Svenska frivilligorganisationer och partinära organisationer har

fortsättningsvis en stor roll att spela i utvecklingsprocessen i

Vitryssland, Ukraina och Moldavien. Länderna brottas fortfarande med en

mängd problem och har en lång väg att gå innan de blir fullvärdiga

demokratier och uppnår samma levnadsstandard som EU:s medlemsländer

(yrkande 4).

Motionärerna bakom motion 2002/03:U230 (s) menar att det fordras företag

som ger arbete för att människor i länder som Bosnien, Kosovo eller

Somalia skall kunna få en dräglig livsföring. Att skapa sysselsättning

är helt avgörande för dessa länders framtid. Sverige bör därför långsiktigt

hjälpa till med att ge dessa länder en företagsutveckling så att de på

sikt kan stå på egna ben bl.a. genom att skapa möjligheter för ekonomiskt

stöd för etablering av småföretag.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att Central- och Östeuropa uppvisar, liksom andra

regioner, stora variationer mellan länder och utvecklingsnivå. Även om

de östeuropeiska länderna nu utvecklas snabbt kommer flera av dem under

lång tid att brottas med omfattande problem, inte minst vad gäller

fattigdom. Det finns därför stora likheter mellan flera östländer och

utvecklingsländer i andra världsdelar. Det svenska utvecklingssamarbetet

kommer efter EU-utvidgningen att koncentreras på nordvästra Ryssland

och länderna öster om Baltikum och Centraleuropa.

Mot denna bakgrund delar utskottet regeringens förslag att samarbetet

med Central- och Östeuropa skall sammanföras med det internationella

utvecklingssamarbetet. Målet för det internationella utvecklingssamarbetet

- att det skall bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor

att förbättra sina levnadsvillkor - gäller då även för samarbete som

bedrivs med central- och östeuropeiska länder. Sammanslagningen med

biståndet till utvecklingsländerna innebär dock inte att redovisningen

av utbetalade medel inte fortsättningsvis kommer att skilja på om medlen

är OECD/DAC-klassade eller inte.

Utskottet menar att europeisk integration är den övergripande politiska

målsättning som flertalet av de aktuella länderna själva har. För

Ryssland, Ukraina, Moldavien och, förutsatt en demokratisk utveckling,

även Vitryssland handlar det om ett alltmer utvecklat samarbete med EU

med utgångspunkt i de s.k. partnerskaps- och samarbetsavtalen (PSA).

Detta innebär att skäl finns att se på samarbetet med Östeuropa och

västra Balkan och det s.k. Wider Europe i ett sammanhang där europeisk

integration är en mäktig drivkraft för utveckling och fattigdomsbekämpning.

Utskottet menar att erfarenheterna från Vitrysslandsprogrammet kan

användas som en grund för ett mer omfattande folkrörelseinriktat

demokratibiståndsprogram då det i många totalitära och auktoritära stater

finns demokratirörelser som vill samarbeta med svenska folkrörelser och

stärka sitt eget demokratiarbete.

Utskottet konstaterar att länderna på västra Balkan kopplas allt närmare

EU i en process vars långsiktiga mål är att länderna blir medlemmar i

EU. För många av länderna är skillnaden i levnadsvillkor och deras val

av ekonomisk och social politik avgörande för hur integreringen i övriga

Europa kommer att ske. Näringslivet har en viktig roll att fylla för

att underlätta människors livsvillkor och integration i Europa.

Som en del i strävandena mot en närmare integration med EU bör samarbetet

främja ländernas relation med Sverige. Med samarbetsländernas behov som

utgångspunkt inriktas insatserna på sådana områden där Sverige har erkänd

och efterfrågad kompetens. Stöd till utbyte mellan svenska myndigheter

och deras motsvarigheter i Central- och Östeuropa spelar här en viktig

roll. Där så är lämpligt bör den svenska resursbasen utnyttjas. Ett

jämställdhetsperspektiv skall prägla samarbetet och även barnrättsperspektivet

är av stor betydelse. Utskottet ansluter sig i övrigt till de huvudområden

för samarbetet som propositionen anger.

Konflikter kan uppstå mellan de instrument som styr det europeiska

integrationsarbetet och nationella fattigdomsstrategier. Sverige bör

därför verka för att de nationella fattigdomsstrategierna i respektive

land samordnas med arbetet för europeisk integration.

Utskottet vill särskilt stryka under hur viktigt demokrati- och MR-stödet

är för Östeuropas utveckling. Det sociala området har under lång tid

varit framträdande i stödinsatserna, och även fortsättningsvis blir

insatser för barn och kvinnor av särskild vikt, liksom insatser för

funktionshindrade och för den bristande hälsosituationen, inte minst

spridningen av tuberkulos och hiv/aids.

Utskottet vill avslutningsvis framhålla att stödet till Central- och

Östeuropa styrs av de mål, perspektiv och huvuddrag som tidigare redogjorts

för i detta betänkande.

Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet proposition 2002/03:122

yrkande 3 samt avstyrker motionerna 2002/03:U230 (s), 2002/03:U237 (m)

yrkandena 6, 8-11, 13-16 och 18, 2002/03:U240 (fp) yrkandena 6-8,

2002/03:U246 (m), 2002/03:U294 (fp) yrkandena 6 och 21, 2002/03:U316 (s),

2002/03:U323 (m) yrkande 28, 2003/04:U6 (kd) yrkande 29, 2003/04:U10

(fp) yrkande 26, 2003/04:U11 (m) yrkande 16, 2003/04:U220 (c) yrkandena

3 och 4 samt 2003/04:U249 (m) yrkande 4.

13. Sveriges samarbete med övriga länder

Propositionen

Svenskt långsiktigt samarbete bör grundas på samsyn med samarbetsländerna

vad gäller huvuddragen i en effektiv politik för fattigdomsbekämpning.

Tyngdpunkten bör ligga på de fattigaste länderna.

Motionerna

I motion 2002/03:U209 (kd) framhålls att i det spända läge som råder

mellan länderna i Mellanöstern är det av yttersta vikt att förtroende

skapas mellan parterna. Motionärerna menar att detta inte minst gäller

i frågan om vilken bild som sprids genom medier och i skolan av respektive

part. Sverige måste verka för att internationellt bistånd till Palestina

av mottagaren inte används så att målet att uppnå en hållbar fred i

området försvåras. Liknande krav framförs även i motion 2003/04:U206

(kd) där motionären anser att Sverige bör ställa krav för bistånd till

den palestinska myndigheten och som villkor för att erhålla svenskt

stöd att den aktivt skall främja mänskliga rättigheter samt ta avstånd

från antisemitism.

Enligt motion 2002/03:U257 (mp) yrkande 3 måste Sverige se över effekterna

av biståndet till det krigsdrabbade Sudan och verka för att biståndsanslagen

inte används på ett sätt som förlänger lidandet för befolkningen.

Inriktningen på det svenska biståndet till Kuba bör, enligt motion 2002/03:U266

(fp) yrkande 3, vara ägnat att stärka demokratirörelsen för att möjliggöra

en demokratisering av landet i framtiden. Bistånd till demokratiskt

sinnade krafter på Kuba, i opposition mot det nuvarande förtrycket, bör

således förmedlas genom enskilda organisationer medan något bilateralt

biståndssamarbete med Kuba inte bör äga rum. I motion 2002/03:U284

(kd) ogillas att Sverige ger bistånd till Kubas statliga organ för att

bl.a. påskynda ekonomiska och politiska reformer. Enligt motionärerna

skall biståndet i stället kanaliseras via frivilliga organisationer

till oppositionella kubaner som arbetar för ett pluralistiskt och

demokratiskt Kuba med respekt för de mänskliga rättigheterna (yrkande 9).

Även i motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 12 krävs att svenskt bistånd

till Kuba skall kanaliseras via frivilligorganisationer till dem som

arbetar för ett nytt och demokratiskt Kuba med respekt för de mänskliga

rättigheterna.

I motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 7 framhålls att de goda erfarenheterna

av Vitrysslandsprogrammet bör användas för utarbetandet av ett Kubaprogram

som har som främsta mål att stärka demokratirörelsen i Kuba.

Enligt motion 2002/03:U273 (v) yrkande 7 lider befolkningen i norra

Irak/irakiska Kurdistan brist på energi och infrastruktur. I den svenska

biståndsstrategin för irakiska Kurdistan bör medel ges för utbyggnaden

av olika energikällor och infrastrukturen. I yrkande 8 hävdas att

biståndet till jordbruket i norra Irak/irakiska Kurdistan fortfarande är

nödvändigt för att regionen skall bli självförsörjande vad gäller

livsmedel. Sverige bör medverka till att ett sådant stöd kommer till stånd

som även omfattar hjälp till sanering av marken. I motionens yrkande 9

konstateras att befolkningen i irakiska Kurdistan inte har några gasmasker

och att bristen på viktiga mediciner är stor. Sverige måste därför i FN

driva frågan om befolkningens säkerhet och skydd så att de får tillgång

till gasmasker, medicin och mat.

I motion 2002/03:U290 (kd) yrkande 3 konstateras att strävanden för att

förbättra styrelseskick och situationen för demokrati görs i flera länder

och att ett exempel är den antikorruptionslag som presenterades av Kenyas

regering i augusti 2001 men som i två omröstningar röstades ned av

parlamentet. Motionärerna menar att Sverige bör föra en dialog med både

regering och opposition samt sätta press på Kenyas regering att ta bort

klausulen om amnesti och lägga fram förslaget för ny omröstning.

I motion 2002/03:U297 (mp) yrkande 3 konstateras att situationen i

Afghanistan är extrem och att över två decenniers inbördeskrig har slagit

sönder landet som redan dessförinnan var ett av de fattigaste och minst

utvecklade i Asien. Det svenska biståndsorganet omfattar både ett

långsiktigt utvecklingsarbete och en beredskap för akuta katastrofsituationer

och den svenska landramen för Afghanistan bör ges särskild uppmärksamhet.

I yrkande 4 konstateras att det finns parallella behov av omedelbar,

fortsatt och förstärkt katastrofhjälp samt ett långsiktigt utvecklings-

och demokratiuppbyggnadsbistånd.

När det gäller bristsituationen i de västsahariska flyktinglägren i

Algeriet framförs i motion 2002/03:U304 (v) krav på att Sverige ökar

sitt humanitära stöd (yrkande 4) och att Sverige bistår det västsahariska

folket med utbildningsinsatser genom att ge västsahariska stipendiater

plats vid svenska skolor och universitet (yrkande 5). I motion 2003/04:U225

(mp) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att Sverige aktivt bör ge

hjälp till de västsahariska flyktingarna så att de kan återvända från

Algeriets ökentält till Västsahara och att de där får hjälp att bygga

upp ett nytt liv genom riktade biståndsinsatser. I motion 2003/04:U267

(s) yrkande 5 framhåller motionärerna att Sverige bör utöka sina relationer

med Västsahara och att ett viktigt symboliskt steg vore att starta ett

ungdomsutbyte mellan Sverige och Västsahara. Ett sådant utbyte skulle

kunna ske genom att några svenska ungdomar varje år reser och besöker

Västsaharas flyktingläger samtidigt som några västsahariska studenter

varje år tas emot för att studera en tid i Sverige.

I motion 2003/04:U217 (v) yrkande 2 kräver motionärerna att Sverige,

som en av de stora bidragsgivarna till WFP, arbetar för att livsmedelsstödet

till de västsahariska flyktingarna avsevärt förstärks. Även i

motion 2003/04:U267 (s) yrkande 3 konstateras att de västsahariska flyktingarna

är totalt beroende av internationell hjälp för sin överlevnad. Därför

krävs att den humanitära situationen i flyktinglägren måste förbättras

genom ökade anslag till FN:s matprogram.

I motion 2003/04:U244 (v) framhålls att det är av största vikt att den

svenska regeringen tydligt redovisar på vilket sätt Sverige samarbetar

med Colombia och hur det svenska biståndet till Colombia används (yrkande

2). Vidare bör den colombianska regeringen redovisa hur biståndsanslagen

används för att garantera att dessa inte kan kopplas till "Plan Colombia"

och USA:s militära stöd och operativa verksamhet i Colombia och om sådana

garantier inte kan ges av oberoende källor bör biståndet tills vidare

frysas(yrkande 3).

I motion 2003/04:U263 (s) föreslås att svenskt bistånd organiseras så

att stöd ges till irakier boende i Sverige att återvända på kortare

eller längre tid, samt att de ideella organisationer som arbetar med

frivillig återvandring får möjlighet att i olika projekt medverka i

denna satsning.

I motion 2002/03:U328 (kd) yrkande 18 framhålls att det inte endast är

afrikanska länder som behöver uppmärksammas utan även i länder som Kina

och Indien krävs insatser för att tillgodose kvinnors rätt till mänskliga

rättigheter.

Motionärerna kräver i motion 2003/04:U10 (fp) i yrkande 20 att det

svenska biståndet till Laos och Vietnam helt fasas ut.

Utskottets överväganden

Sverige stöder fullt ut FN:s roll och fredsplanen för Västsahara och de

pågående medlingsansträngningarna i syfte att nå en snar och varaktig

lösning. Utskottet understryker att principen om avkolonisering och

rätt till självbestämmande också gäller för Västsaharas folk. Sverige

är en av de största bidragsgivarna till FN:s flyktingkommissaries arbete

UNHCR och har beredskap att bidra om det blir aktuellt med ett återvändande.

De humanitära frågorna (flyktingar, krigsfångar, försvunna) utgör en

viktig aspekt av Västsaharakonflikten, och Sverige arbetar för att dessa

frågor skall få en lösning. Sverige är av tradition en viktig bidragsgivare

till de västsahariska flyktingarna och har länge bidragit med humanitär

hjälp via enskilda organisationer.

Utskottet anser att det är viktigt att Sverige verkar för ökad humanitär

hjälp från andra länder och internationella organisationer för de

västsahariska flyktingarna, eftersom tillgången på mat har minskat i lägren.

Utskottet menar att en bestående fred är en förutsättning för en positiv

utveckling och en reell demokratisering i Sudan. Civilbefolkningen har

drabbats hårt av det utdragna kriget, som lett till att omkring två

miljoner sudaneser dött och drygt fyra miljoner människor blivit flyktingar

i sitt eget land. I avsikt att stödja fredsprocessen, öka respekten för

mänskliga rättigheter och uppmuntra en demokratisering fortsätter EU

den politiska dialogen med Sudan, vilket ger möjlighet till ett ökat

meningsutbyte, inte bara med regeringen utan också med andra grupper i

det sudanesiska samhället. Det finns återkommande uppgifter om summariska

avrättningar, bombning av civila mål, försvinnanden, tvångsförflyttningar,

tvångsarbete och tvångsrekrytering. Sverige ger ett omfattande humanitärt

bistånd till Sudan. Stödet kanaliseras via FN-organisationer samt svenska

och internationella enskilda organisationer. År 2000 utbetalades ca 95

miljoner kronor. Det svenska biståndet styrs av en humanitär strategi,

vilken inriktas på att hjälpa de mest utsatta grupperna - internflyktingar,

kvinnor och barn. Genom strategin ges också möjlighet att främja

försoning och konfliktlösning på lokal nivå, inklusive stöd till lokal

kapacitetsuppbyggnad inriktad på bl.a. mänskliga rättigheter och demokrati.

Utskottet konstaterar att det från svensk sida fästs stor vikt vid

demokratirörelsen i Kuba. Sverige har kontakt med såväl myndigheter som

organisationer och enskilda. Dessa kontakter skall utvecklas vidare på

lämpligt sätt, bl.a. genom att främja en dialog om mänskliga fri- och

rättigheter liksom yttrande- och pressfrihet med olika delar av det

kubanska samhället. Värdefulla erfarenheter från demokrati- och MR-insatser

i Vitryssland bör tas till vara i den mån de är relevanta i den kubanska

kontexten. Utskottet menar att denna form av utbyte av erfarenheter bör

öka.

Utifrån EU:s gemensamma ståndpunkt har man genom förklaringar, demarcher

och andra kontakter med Kubas regering vid upprepade tillfällen framhållit

vikten av att Kuba respekterar de mänskliga rättigheterna. Även FN:s

kommission för mänskliga rättigheter är ett viktigt forum för att verka

för respekt för mänskliga rättigheter i Kuba. Samtidigt vill utskottet

understryka att den amerikanska blockaden av Kuba inte gagnar ett öppnare

och mer demokratiskt samhälle.

Utskottet konstaterar att utländska företags investeringar i utvecklingsländer

i dag är många gånger större än det samlade internationella

utvecklingssamarbetet. Investeringarna är emellertid ojämnt fördelade och mycket

begränsade i de fattigaste länderna. Detta visar på behovet av att

förbättra förutsättningarna för tillväxt- och sysselsättningsfrämjande

investeringar - både inhemska och utländska - i de fattigaste länderna.

FN:s världstoppmöte i Johannesburg slog fast hållbar utveckling med

dess tre dimensioner - den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga.

Vikten av näringslivets medverkan och företagens utvidgade ansvar

underströks.

Utskottet konstaterar att samtidigt som ansträngningar görs för att

igen få i gång fredsprocessen i Mellanöstern så begås ständiga brott

mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Övergrepp och förödmjukelser

drabbar palestinierna i strid mot de folkrättsliga konventioner Israel

godkänt. I detta sammanhang vill utskottet upprepa sin åsikt att

antisemitism är en oacceptabel företeelse. Sveriges regering har engagerat

sig i kampen mot antisemitismen.

Sverige och EU ger stöd till framväxten av en demokratisk palestinsk

rättsstat. I detta stöd ingår att försöka utveckla och förbättra den

palestinska myndigheten. En fråga som ständigt tas upp i kontakterna

med den palestinska myndigheten är efterlevnaden av de mänskliga

rättigheterna. I Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med palestinierna

är stödet till MR-organisationer en mycket viktig del.

Utskottet konstaterar att Sverige stöder den begränsade autonomi som

utvecklats i norra Irak. Frågor om omfattningen av självstyret i norra

Irak och områdets framtida ställning inom ramen för Iraks internationellt

erkända gränser bör enligt utskottets mening avgöras av parterna själva.

Utskottet vill understryka att det finner de demokratiska landvinningarna

värdefulla och anser att det vore positivt med en fortsatt utveckling

i demokratisk riktning i de autonoma områdena i norra Irak.

Sverige har undersökt möjligheterna till ett utbyte mellan svenska

universitet och universitet i norra Irak. Utbytet är tänkt att vara ett

stöd för utbildningsinstitutionerna i området samt bidra till att stärka

den pågående demokratiseringsprocessen i norra Irak. Förhoppningen är

även att universitetssamarbetet på sikt skall minska utflyttningen från

området. Även andra projekt för att stärka demokratiseringsprocessen

kan tänkas komma i fråga.

Utskottet har inhämtat att Sverige under ordförandeskapet i EU tog

initiativ till en politisk dialog med Kenya. Syftet var att försöka

åstadkomma en informell men regelbunden dialog med regeringen och andra

intressenter för att öka samförståndet och öka EU:s möjligheter att

fungera mer effektivt i utvecklingssamarbetet med Kenya. Efter vissa

inledande svårigheter är förhoppningen att dialogen nu kan fortsätta

och fokusera på de viktigaste frågorna kring mänskliga rättigheter,

demokratifrågorna, inklusive valprocessen och konstitutionsreformen.

Under senare år har ett rikt civilt samhälle vuxit fram i Kenya och

respekten för de mänskliga rättigheterna granskas av en rad organisationer.

Utskottet konstaterar att Sverige har varit engagerat i Afghanistan i

över 20 år och varit en av de största biståndsgivarna till landet. En

stor del av biståndet har gått till stöd för flyktingar och internflyktingar,

genom bl.a. UNHCR, Röda Kors-rörelsen, Unicef och Svenska Afghanistankommittén

(SAK). SAK har t.ex. startat mobila hälsokliniker och skolor i

internflyktingläger i Afghanistan. Av Sveriges fortsatta bidrag till humanitära

insatser, återhämtning och återuppbyggnad kommer flyktingstöd även

fortsättningsvis att vara en central komponent. Bistånd till barn, som

varit speciellt utsatta under kriget, kommer att prioriteras.

Utskottet konstaterar att Sverige stöder den reformprocess som pågår i

Vietnam. Syftet med insatserna är framför allt att bidra till en

demokratisk utveckling och påskynda en övergång till marknadsekonomi och

ett samhälle med större respekt för de mänskliga rättigheterna. I Laos

är den utbredda fattigdomen det främsta skälet till Sveriges

utvecklingssamarbete. Målet är att minska fattigdomen och främja utvecklingen

av ett demokratiskt samhälle.

Utskottet konstaterar att Sverige ger stöd till UNODC:s (UN Organisation

on Drugs and Crime) arbete med att stödja småbönder i Colombia att ägna

sig åt annan odling än kokaplantor och UNODC tar avstånd från all

besprutningspolitik. Plan Colombia är ett separat program som den

colombianska regeringen implementerar i samarbete med USA, och det svenska

stödet till UNODC har inga kopplingar till detta program.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U209 (kd),

2002/03:U257 (mp) yrkande 3, 2002/03:U266 (fp) yrkande 3, 2002/03:U284

(kd) yrkande 9, 2002/03:U273 (v) yrkandena 7-9, 2002/03:U290 (kd) yrkande

3, 2002/03:U294 (fp) yrkande 7, 2002/03:U297 (mp) yrkandena 3 och 4,

2002/03:U304 (v) yrkandena 4 och 5, 2002/03:U328 (kd) yrkande 18,

2003/04:U10 (fp) yrkande 20, 2003/04:U206 (kd), 2003/04:U217 (v) yrkande

2, 2003/04:U225 (mp) yrkande 3, 2003/04:U244 (v) yrkandena 2 och 3,

2003/04:U263 (s), 2003/04:U267 (s) yrkandena 3 och 5 samt 2003/04:U348

(kd) yrkande 12.

Det multilaterala samarbetet

14. EU:s utvecklingssamarbete

Propositionen

Sverige bör aktivt arbeta för att uppnå bättre samstämmighet i EU:s

politik i relation till utvecklingsländer och för att utvecklingsaspekter

beaktas inom alla EU:s politikområden och att EU kraftfullt verkar för

att internationella åtaganden för en rättvis och hållbar global utveckling

effektivt följs upp.

Propositionen menar att EU har möjlighet att vara en viktig kraft för

en rättvis och hållbar utveckling i världen. De grundläggande värden

som binder samman EU-länderna, som respekten för de mänskliga rättigheterna,

demokrati och rättsstatens principer, jämställdhet och strävan mot

fred och hållbar utveckling, skall främjas internt, i EU:s närområde

och globalt. EU är den främsta handelspartnern för många utvecklingsländer

och EU:s medlemsländer står tillsammans för över hälften av allt

internationellt utvecklingssamarbete.

EU:s utvecklingsarbete omfattar både medlemsstaternas eget bistånd och

unionens gemensamma. Utvecklingssamarbetet är stort och svåröverskådligt,

förvaltas av EU-kommissionen och spänner över ca 180 länder och regleras

av en rad olika avtal. Den totala budgeten för utvecklingsinsatserna

omfattar ca 70 miljarder kronor per år. Sverige bidrar på två sätt,

dels genom medlemsavgiften, dels genom inbetalningar till Europeiska

utvecklingsfonden (EUF). För år 2002 gick 757 miljoner kronor av den

svenska EU-avgiften till utvecklingssamarbete.

Motionerna

I motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 22 framhålls att en gemensam strategi

om mänskliga rättigheter skall syfta till att öka samarbetet och

informationsutbytet mellan EU:s institutioner och mellan EU och de enskilda

medlemsstaterna. Motionärerna anser att Sverige bör verka för en tydligare

och mer sammanhållen strategi för EU:s arbete med mänskliga rättigheter

i världen och att EU:s biståndspolitik bör vara ett viktigt instrument

för att främja respekten för mänskliga rättigheter i världen.

Enligt motionärerna bakom motion 2002/03:U281 (kd) yrkande 3 är det

nödvändigt att i samband med EU:s utvidgning överväga relationen till

länderna öster om den utvidgade unionen. Motionärerna anser att EU måste

se till att skapa bästa möjliga samarbetsklimat gentemot de östra

grannländerna med undantag för de länder där diktatur råder, och en

återhållsam politik är nödvändig. Regeringen bör undersöka möjligheten

att EU i framtiden erbjuder ett institutionaliserat ekonomiskt och

politiskt samarbete med stater som inte vill eller kan bli EU-medlemmar.

I yrkande 4 hävdas att en viktig del i återuppbyggnadsarbetet på Balkan

är att avmytifiera historien, språken och religionerna. Sverige bör

verka för att biståndsprogrammet CARDS satsar betydande resurser på

möjligheten till tvärvetenskapliga Balkanstudier och -forskning, samt

att särskilda institutioner för tvärvetenskapliga Balkanstudier inrättas

i EU:s regi på de större lärosätena i samtliga länder i det forna

Jugoslavien samt i Kosovo.

I motion 2002/03:U313 (c) yrkande 30 konstateras att EU:s utvecklingsbistånd

lider brist på koordination och avsaknad av en enhetlig politisk

målsättning. Motionärerna menar att Sverige mot denna bakgrund bör vara en

pådrivande kraft i effektiviseringen av EU:s biståndsverksamhet.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 31 framhålls att EU:s biståndspolitik

lider av brist på koordinering och avsaknad av en enhetlig politisk

målsättning. Motionärerna anser att den mest uppenbara svagheten är

bristen på koherens mellan handels- och jordbrukspolitiken och

utvecklingspolitiken. Sverige bör vara drivande i arbetet för att förändra,

förbättra och effektivisera EU:s biståndspolitik.

I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 9 kräver motionärerna att Sverige bör

verka för att EU:s bistånd i ökande utsträckning sker i form av programstöd

i stället för projektstöd. Biståndsutbetalningar har kraftigt försenats,

vilket har lett till svåra negativa konsekvenser för mottagarländerna,

och Sverige måste enligt motionärerna vara drivande i arbetet med att

snarast reformera EU:s biståndspolitik.

I motion 2003/04:U282 (fp) yrkande 22 krävs att biståndspolitiken bör

brukas för att främja mänskliga rättigheter. Motionärerna anser att

EU:s biståndspolitik bör vara ett viktigt instrument för att främja

respekten för mänskliga rättigheter i världen.

I motion 2003/04:U249 (m) yrkande 5 framhålls det samarbete som EU redan

har byggt upp när det gäller att främja samarbetet med den ryska

federationen. Den nordliga dimensionen inom EU måste vidareutvecklas så

att EU skapar bättre relationer mellan Ryssland och Europeiska unionen.

Även i motion 2003/04:K416 (kd) yrkande 38 framhålls att Sverige genom

EU erbjuds ett effektivt sätt att verka för fred och global utveckling.

Motionärerna menar att EU ofta saknar resurser att helt uppfylla sin

nya roll och anser att EU-länderna behöver stärka sitt utrikespolitiska

samarbete och effektivisera och bättre samordna det europeiska biståndet.

Utskottets överväganden

EU-biståndet skall fokuseras på sex prioriterade områden: koppling mellan

handel och utveckling, stöd för ekonomiska reformer, transport, tryggad

livsmedelsförsörjning och kapacitetsuppbyggnad.

EU:s utvecklingssamarbete är en viktig del av Sveriges utvecklingssamarbete.

Sammantaget står EU:s medlemsländer för mer än hälften av världens

utvecklingssamarbete. Reformansträngningar pågår och måste fortsätta

och fortsatt effektivisering behövs, liksom en tydligare inriktning på

fattigdomsbekämpning. Utskottet menar att en fortsatt decentralisering

är nödvändig och i det sammanhanget bör en samlad fältrepresentation av

EU:s organ eftersträvas liksom utvecklingen av gemensamma landstrategier,

harmoniserade procedurer och administrativa och budgetära reformer för

att underlätta samarbetsländernas möjligheter att på bästa sätt ta till

vara biståndet.

Utskottet menar att den europeiska utvecklingsfonden bör inlemmas i

EU-budgeten och att arbetet med budgeten effektiviseras och öppenheten

värnas samt att samarbetet med enskilda länder och regioner präglas av

den syn på utveckling, mångfald och samstämmighet som kännetecknar

Cotonouavtalet.

Utskottet konstaterar att EU utåt företräds av såväl Europeiska rådets

ordförande som av den höge representanten. På handelsområdet och vad

gäller unionens utvecklingsbistånd är det rådet som ger mandat för

internationella förhandlingar och beslutar om att ingå avtal, medan

kommissionen för förhandlingarna och sköter verkställigheten.

Det finns enligt utskottets mening behov av en bättre samordning av

EU:s externa relationer, något som redan framförts från svensk sida i

olika sammanhang. Det gäller samordning såväl mellan olika områden, t.

ex. mellan biståndspolitiken och handelspolitiken, som mellan rådet och

kommissionen. Utskottet konstaterar att svenska företrädare har tagit

upp frågor om samordning i konventet om unionens framtid.

Utskottet vill emellertid i sammanhanget framhålla att det är av vikt

att unionen ökar sitt engagemang i förhållande till de blivande

grannländerna. När det gäller Medelhavsområdet finns redan lämpliga instrument

i form av Medelhavssamarbete, Barcelonaprocessen och MEDA-biståndet.

Det saknas dock motsvarande instrument i förhållande till de nya

grannländerna i öster: Ukraina, Vitryssland och Moldavien. Utskottet anser

att den nordliga dimensionen inom EU bör vidareutvecklas för att skapa

bättre kontakter mellan Ryssland och EU.

Utskottet understryker att EU:s insatser till områdena demokrati och

mänskliga rättigheter är mycket angelägna. Svenska målsättningar inom

ramen för den nya politiken för global utveckling måsta avsätta resultat

även i EU:s arbete om den samstämda svenska utvecklingspolitiken och

utvecklingssamarbetet skall nå uppsatta mål.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U228 (fp)

yrkande 22, 2002/03:U281 (kd) yrkandena 3 och 4, 2002/03:U313 (c) yrkande

30, 2003/04:U9 (c) yrkande 31, 2003/04:U10 (fp) yrkande 9, 2003/04:U282

(fp) yrkande 22, 2003/04:U249 (m) yrkande 5 samt 2003/04:K416 (kd)

yrkande 38.

15. Samarbetet med FN, Världsbanken och andra internationella

organisationer

Propositionen

I propositionen framhålls att Sverige fortsatt bör verka för att de

multilaterala organens verksamhet effektiviseras och förstärks och att

ökat samarbete sker mellan olika multilaterala organ och för att

utvecklingsländernas inflytande ökar i de internationella finansiella

institutionerna. Särskilda insatser bör genomföras för att utvecklingsländernas

förmåga att delta i internationella handelsförhandlingar stärks, liksom

deras möjligheter att dra nytta av WTO:s regelverk.

De internationella finansiella institutionerna har genom sina mandat

och sina omfattande resurser en avgörande betydelse för många

utvecklingsländer. Deras påverkan är både direkt, genom lån- och rådgivning,

och indirekt, genom att deras verksamhet bidrar till internationell

finansiell stabilitet.

FN:s arbete för utveckling bör förstärkas bl.a. genom långsiktiga,

stabila finansieringsplaner grundade på gemensamt ansvarstagande, tydligare

mandat, inrättande av effektiva styrformer och förbättrad samordning.

De regionala utvecklingsbankernas verksamhet bör stärkas genom fortsatta

interna reformer, en breddad syn på fattigdomsbekämpning och ökad

samordning och harmonisering.

Motionerna

I motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 6 krävs att Sverige, inom EU-kretsen

eller tillsammans med de nordiska regeringarna, snarast initierar en

omfattande översyn av hela FN:s verksamhet och i synnerhet biståndsverksamheten.

De klart viktigaste frågorna att ta upp är styrelsearbetet i de olika

FN-organen, rekryteringsprinciperna, organisationskulturen, de olika

FN-organens förhållande sinsemellan samt hur olika aktörer skall kunna

få ett större formellt inflytande över FN:s arbete.

I motion 2002/03:U298 (c) yrkande 5 konstateras att ett stort nätverk

av organisationer har gjort en omfattande genomgång av hur Världsbankens

och IMF:s ekonomiska politik negativt har påverkat världens fattiga. De

länder som lånar ut pengar har större möjlighet att påverka beslut än

de länder som lånar. Motionärerna menar att det är viktigt att båda

sidor har inflytande och möjlighet att påverka i hela processen för att

resultatet skall bli så bra som möjligt och att de fattiga länderna

borde ha större möjligheter att delta i beslutsprocessen.

I motion 2002/03:U308 (kd) liksom i motion 2003/04:U352 (kd) yrkande

6 konstateras att UNHCR måste minska sin budget med 1 miljard kronor,

och nyligen drogs ytterligare flera hundra miljoner kronor in. Ytterligare

nedskärningar krävs nu och motionärerna menar att regeringen bör verka

för att UNHCR erhåller tillräckligt stöd för sin verksamhet genom att

ta upp frågan med regeringschefer i ett stort antal länder och uppmana

dem att bidra till en snabb lösning av krisen.

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 24 framhålls att det internationella

utvecklingssamarbetet utgör en nyckelfaktor för den övergripande

konflikthanteringen mellan och inom länder och att FN och dess organ därför

bör stärkas. Motionärerna anser emellertid att FN och dess underorganisationer

måste reformeras i grunden.

I motion 2003/04:U7 (v) yrkande 23 framhålls att det som sker inom

Världsbanken är av allmänt intresse för medborgarna och att en ordning

bör införas, likartad den som finns i USA, Storbritannien, Italien och

Frankrike, när det gäller offentliggörandet av den nordisk-baltiska

representationens agerande i Världsbanken. I yrkande 24 framhålls att

Sverige i Världsbanken och valutafonden IMF bör verka för att enskilda

organisationer med bas och representativitet bland de fattiga får en

tydlig och central roll när det gäller utvecklingen av Världsbankens

nya fattigdomsstrategier. I yrkande 25 krävs vidare att Sverige bör

verka för och säkerställa att de ekonomiska råd Världsbanken och IMF

lägger fram underordnas människors behov och inte står i konflikt med

de fattigdomsstrategier som utgår från de fattigas behov.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 21 krävs att Sverige ger stöd till

utvecklingsländerna med kunskap och kompetens vid WTO-förhandlingarna

och skapar förståelse för utvecklingsländernas berättigade krav samt

arbetar strategiskt för en förändrad attityd inom EU. I yrkande 22

konstateras att WTO har startat gemensamma program för teknisk assistans

så att utvecklingsländer aktivt kan delta i förhandlingarna inom WTO.

Motionärerna menar att Sverige även fortsättningsvis bör ge sitt stöd

åt WTO:s arbete med denna form av teknisk assistans åt utvecklingsländerna.

I motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 14 krävs att Sverige i Världsbanken

och valutafonden IMF verkar för att enskilda organisationer, med bas

och representativitet bland de fattiga, får en tydlig och central roll

i utarbetandet av de fattigdomsstrategier som är en del av Världsbankens

nya politik. I yrkande 15 krävs att Sverige skall verka för att

Världsbankens och IMF:s ekonomiska direktiv och råd till länderna inte står

i konflikt med de fattigdomsstrategier som utgår från de fattigas behov

och perspektiv. I motionens yrkande 23 krävs att Sverige med kraft verkar

för att stärka FN ekonomiskt, moraliskt och organisatoriskt och inte

tillerkänner andra grupperingar rätten att utöva militärt våld i

världssamfundens namn och att FN blir den organisation som fungerar som

överordnad samordningskraft vid katastrofinsatser, fredsskapande insatser

och utvecklingsinsatser.

I motion 2003/04:U223 (kd) begärs att Sverige omprövar sitt stöd till

UNFPA med anledning av UNFPA:s stöd för Kinas ettbarnspolitik.

I motion 2003/04:U284 (s) framhålls att ett kraftfullt agerande krävs

från svensk sida för att skapa förutsättningar för att parlamentariker

bättre kan delta i och påverka arbetet i Världsbanken.

I motion 2003/04:U308 (c) konstateras att Världsbanken och IMF under de

senaste årtiondena har varit utsatta för kritik mot den politik de står

för och att det från många håll krävs att institutionerna reformeras

för att bättre möta dagens behov. I yrkande 1 framhålls det bör

understrykas att institutionerna i arbetet med en ny inriktning av Världsbanken

och IMF-politik måste komma närmare FN-systemet för att få ett

helhetsperspektiv över utvecklingen samt en större samordning mellan

institutionerna. I yrkande 7 krävs att den övergripande politiken i

Världsbanken tydligt skall uttala att alla projekt och program skall sträva

mot en hållbar utveckling och att social utveckling och ekologiska hänsyn

skall ges samma tyngd som ekonomisk utveckling. Vidare framhålls i

yrkande 10 att för att möta kravet om större självbestämmande har

Världsbanken initierat att varje mottagarland tar fram en särskild "Poverty

Reduction Strategy", PRS, genom en nationell process där det betonas

att såväl parlament som det civila samhället skall delta. Motionärerna

menar att det är viktigt att det finns ett tydligt nationellt ägandeskap

av strategierna. I yrkande 11 framhålls att det inte är rimligt med den

nuvarande maktordningen där USA och Västeuropa har en majoritet av

rösterna. Motionärerna menar att de fattiga länderna bör ha ett större

inflytande i institutionernas exekutivstyrelser och, i yrkande 12, att

en rösträttsreform i Världsbanken är nödvändig för att förändra

styrelserepresentationen och ländernas grupperingar. I yrkande 13 krävs en

ökad demokratisk öppenhet i förvaltningen inklusive offentliga

beslutsprotokoll från banken. I yrkande 14 krävs att Världsbankens verksamhet

skall präglas av en storskalig utlåning, vilket gynnar stora projekt

som inte alltid klarar hållbarhetskraven fullt ut. Världsbanken har i

sitt policyarbete försökt förbättra miljöaspekterna i utlåningen, och

motionärerna menar att det alltför ofta händer att man bryter mot sin

egen policy och sina egna riktlinjer. Sverige bör agera kraftfullt för

att miljökonsekvensbeskrivningar skall vara ett centralt underlag i

beslutsfattandet i Världsbanken. I yrkande 19 konstateras att Världsbanken

i dag har en normgivande ställning för biståndet i världen, och Sverige

måste i första hand verka för att mottagarlandets egen uppfattning styr

politiken i landet. I denna fråga måste den svenska regeringen vara

tydlig i det internationella utvecklingssamarbetet. I yrkande 20 framhålls

att i samband med flytten av Världsbankens huvudkontor skulle ett nytt

utvecklingsperspektiv kunna byggas in i Världsbanken, med fokus på

långsiktig ekologisk och socialt hållbar utveckling. Världsbanken skulle

kunna samarbeta med FN:s miljöprogram UNEP och lokalisera verksamheten

till Kenya.

I motion 2003/04:U315 (mp) konstateras att hotet om klimatförändringar

är vår kanske största globala solidaritetsfråga. Det är viktigt med ett

konsekvent agerande i alla forum, bl.a. Världsbanken och andra multilaterala

internationella finansieringsinstitutioner. Motionärerna kräver i yrkande

1 att minst 20 % av energiutlåningen bör gå till hushållning och projekt

baserade på förnyelsebara energikällor. I yrkande 2 krävs att regeringen

varje år rapporterar till riksdagen vilken andel av Världsbankens

energiutlåning som har gått till hushållning och förnyelsebar energi, och

i yrkande 3 krävs årlig rapportering till riksdagen om regeringens

ställningstagande angående beviljade fossilenergiprojekt i banken.

Även i motion 2003/04:U330 (mp) yrkande 1 konstateras att de internationella

finansiella institutionerna Internationella valutafonden (IMF) och

Världsbanken (WB) har en mycket stor påverkan på fattiga länders utveckling

genom sin makt över dessa länders makroekonomiska reformer och genom

sitt direkta finansiella stöd. Motionärerna kräver att ansvarig minister

inför varje vår- och höstmöte i riksdagen öppet diskuterar den svenska

linjen i IMF och i Världsbanken så att denna förankras i riksdagen och

också blir offentliggjord för allmänheten. I yrkande 2 krävs att regeringen

årligen och på ett samlat sätt rapporterar om agerandet i Världsbanken

och IMF, och i yrkande 3 krävs en redovisning av politiken för kommande

period och att Sverige skall kunna sända parlamentarikerdelegationer

till ministermöten och att riksdagen skall delta i nomineringsförfarandet

(yrkande 4).

I motion 2003/04:Fi251 (v) yrkande 5 framhålls att utvecklingsländerna

har ett begränsat inflytande i IMF och Världsbanken och att detta ofta

leder till att det är i-länderna som dominerar det politiska och ekonomiska

språket om vad som är bra eller dålig politik. Motionärerna menar att

det krävs ett ökat inflytande i Världsbanken för u-länderna, inte bara

på årsmöten utan även i IMF:s och Världsbankens styrelser.

Vidare framhålls i motion 2003/04:N340 (mp) yrkande 1 att Sverige bör

verka för att WTO ekonomiskt bör stödja delegationerna från de minst

utvecklade länderna i det internationella förhandlingsarbetet, och i

yrkande 20 krävs att WTO:s handelspolitik inte får bli ett hinder för

att uppfylla millenniemålen.

Utskottets överväganden

Utvecklingsländernas nationella strategier för fattigdomsbekämpning,

vilka i varierande drag bygger på ett folkligt deltagande, är en central

utgångspunkt för förverkligandet av det övergripande målet för Sveriges

politik för global utveckling. Sverige kommer att fortsätta sina

ansträngningar att stärka utvecklingsländernas kapacitet att vidareutveckla

och förbättra strategierna, inklusive förbättringar av det civila

samhällets medverkan i prioriteringar och utformning av strategierna som

grund för genomslag av de fattigas perspektiv. Utskottet ser dessa

insatser som mycket angelägna.

Världsbanken och IMF har förändrat sin verksamhet väsentligt under de

senaste åren och anpassat den till en fördjupad förståelse kring vad

som är effektivt utvecklingssamarbete och relevanta makroekonomiska

åtgärder i fattiga länder. Verksamheten behöver dock anpassas kontinuerligt

till nya rön och förändrade förutsättningar. Utskottet anser det därför

viktigt att Världsbanken och IMF fortsätter denna förändringsprocess

inklusive ett ökat inflytande för utvecklingsländerna. Sverige har sedan

länge drivit en politik för att Världsbanken skall ta mer sociala och

miljömässiga hänsyn vid utformningen av sina projekt och program. Sedan

1997 har en omfattande reformprocess genomförts i banken med syfte att

effektivisera verksamheten och fokusera tydligare på fattigdomsbekämpning.

Världsbanken gör i dag också ambitiösa miljökonsekvensbedömningar och

har nyligen även presenterat en miljöstrategi. Utskottet menar att

Bretton Woods-institutionerna fyller en viktig funktion, inte minst

beträffande den internationella finansiella stabiliteten liksom för

finansieringen av fattigdomsbekämpningen.

Flera motioner efterfrågar ett ökat inflytande för riksdagen. Utskottet

noterar att Världsbanken initierat ett flertal möten med parlamentariker

för att öka dessa aktörers intresse för och inflytande över bankens

verksamhet. Utskottet välkomnar detta men anser samtidigt att det är

angeläget att den svenska riksdagen av regeringen informeras om och kan

påverka bankens arbete. Utskottet anser att detsamma bör gälla för IMF

och de regionala bankerna. Utskottet anser det därför angeläget att

regeringen med regelbundna intervall för riksdagen, i en särskild

skrivelse, redovisar hur arbetet i dessa institutioner förlöper och vilka

de svenska prioriteringarna är. Riksdagen får därigenom möjlighet att

delge sina synpunkter på regeringens arbete i de olika bankerna och

finansieringsinstitutionerna. Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottet konstaterar att ministerdeklarationen från Doha har en tydlig

utvecklingsprofil och reflekterar i de flesta delar de intressen som

u-länder givit uttryck för. Detta var en grundförutsättning för WTO:s

fortsatta legitimitet och för u-ländernas vilja att påbörja förhandlingar

och deras förmåga att utnyttja handeln som ett utvecklingsinstrument.

Deklarationens inledningsavsnitt anger att u-länders behov och intressen

skall genomsyra WTO:s arbetsprogram. Det betyder bl.a. att frågor om

förbättrat marknadstillträde, balanserade regler liksom långsiktig

finansiering av tekniskt bistånd och kapacitetsuppbyggnad är av avgörande

betydelse. Därutöver är det angeläget att ge stöd till utvecklingsländerna

att fullt ut kunna utnyttja världshandelsorganisationens

förhandlingsmöjligheter.

Inom FN har de nordiska länderna tillhört de mest drivande i organisationens

reformprocess. Inte minst i fackorganens styrelser har Sverige på ett

ambitiöst sätt verkat för ökad kompetens och förbättrade styrformer.

Även om arbetet präglas av tröghet har reformprocesserna under de senaste

åren börjat visa positiva och påtagliga resultat.

Utskottet konstaterar vidare att Sverige fäster stor vikt vid den

pågående processen för att stärka och vitalisera FN, en process som blivit

än viktigare genom antagandet av millenniedeklarationen. Sverige stöder

aktivt generalsekreterarens ansträngningar att genomföra reformer på en

rad områden för att förbättra FN:s arbetsmetoder, säkerställa att FN

erhåller tillräckliga ekonomiska resurser i tid samt för att kunna uppnå

bättre intern samordning. Sverige har inom EU verkat för att ge stöd

till en förstärkning och rationalisering av FN-systemet, inklusive de

operativa fonderna och specialprogrammen och varit drivande när det

gäller att tillförsäkra givarna en effektiv kontroll och insyn i både

de ekonomiska processerna och i att stärka koordinering mellan de olika

FN-organen, Bretton Woods-institutionerna, WTO och de regionala

utvecklingsbankerna.

Utskottet menar också att organ som UNHCR, UNFPA och WFP har en viktig

uppgift att fylla. Därför bör stödet till dessa organisationer vara

fortsatt högt för insatser till olika utsatta grupper.

Utskottet anser, precis som regeringen, att de multilaterala insatserna

får en allt viktigare roll men det betyder inte att de bilaterala

insatserna skulle vara mindre viktiga.

Därmed tillstyrker utskottet delvis motion 2003/04:U284 (s).Utskottet

noterar också att motion 2003/04:U330 (mp) yrkandena 1-3 delvis ligger

i linje med vad utskottet anfört.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna 2002/03:U284

(kd) yrkande 6, 2002/03:U298 (c) yrkande 5, 2002/03:U308 (kd), 2003/04:U6

(kd) yrkande 24, 2003/04:U7 (v) yrkandena 23-25, 2003/04:U9 (c) yrkandena

21 och 22, 2003/04:U12 (mp) yrkandena 14, 15 och 23, 2003/04:U223 (kd),

2003/04:U308 (c) yrkandena 1, 7, 10-14, 19 och 20, 2003/04:U315 (mp)

yrkandena 1-3, 2003/04:U330 (mp) yrkandena 1-4, 2003/04:U352 (kd) yrkande

6, 2003/04:Fi251 (v) yrkande 5 samt 2003/04:N340 (mp) yrkandena 1 och

20.

Gemensamma åtaganden att öka volymen

Propositionen

I propositionen framhålls att Sverige aktivt bör verka för ökat

internationellt bistånd och för att FN:s 0,7-procentsmål uppnås av fler

länder, både inom EU och i övriga OECD.

I propositionen understryks målsättningen att 1 % av Sveriges BNI avsätts

för internationellt utvecklingssamarbete ligger fast. Åtagandena från

den internationella konferensen om finansiering för utveckling i Monterrey

2002 innebär att den internationellt nedåtgående trenden vad gäller

volymen på det totala internationella utvecklingssamarbetet kan brytas.

Konferensen underströk utvecklingssamarbetets betydelse vid sidan av

andra nationella och internationella åtgärder och finansieringskällor.

Utvecklingssamarbetets roll i det bredare perspektivet betonades, liksom

betydelsen av en volymökning. Åtagandena från konferensen delas av många

länder, och flera medelinkomstländer och fattiga länder lämnar i dag

bidrag till det internationella utvecklingssamarbetet.

Motionerna

I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 8 krävs en återgång till enprocentsmålet,

och motionärerna framhåller att det svenska biståndet varit utsatt för

kraftiga nedskärningar och har använts som budgetregulator när regeringen

stått inför akuta problem att klara statens utgiftstak.

I motion 2003/04:U11 (m) yrkande 15 liksom i motion 2003/04:U248 (m)

yrkande 15 anförs att svenskt bistånd måste styras av kvalitet och

resultat i stället för utbetalningsnivå. Idén om ett utbetalningsmål för

biståndet avvisas av motionärerna.

I motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 24 krävs att den svenska biståndsnivån

bör återställas till den nivå på 1 % av bruttonationalinkomsten som

samarbetspartierna enats om och att detta sannolikt vore det bästa sättet

för att även förmå andra länder att höja sitt stöd till det internationella

utvecklingssamarbetet.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att åtagandena från den internationella konferensen

om finansiering för utveckling i Monterrey 2002 innebär att den

internationellt nedåtgående trenden vad gäller volymen på det totala

internationella utvecklingssamarbetet kan brytas. Enighet fanns om att det

krävs både kvalitet och kvantitet inom utvecklingssamarbetet. Både EU

och USA åtog sig att öka volymen, och EU utfäste sig att till 2006 som

grupp nå upp till 0,39 % av BNI. Sverige uppnår redan mer än 0,7 % av

BNI. Enprocentsmålet för svenskt utvecklingssamarbete ligger fast.

Åtagandena från konferensen om finansiering för utveckling i Monterrey

delas av många länder. Flera medelinkomstländer och fattiga länder lämnar

i dag bidrag till det internationella utvecklingssamarbetet.

Utskottet menar att ansvaret att öka omfattningen av det internationella

utvecklingssamarbetet faller på de rika länderna som grupp. Betydligt

mer måste göras av flera rika länder för att möta de åtaganden som gjorts.

Utskottet konstaterar vidare att svenskt bistånd aldrig enbart styrts

av ett utbetalningsmål som är kvantitativt utan alltid också styrts av

kvalitet och resultat och att detta synsätt delas av utvecklingspropositionen.

Utskottet har tidigare (bet. 2002/03:UU2 Internationellt bistånd)

konstaterat att regeringens ambition är att biståndet skall uppgå till

1 % av BNI. En ambition är dessutom att, inom denna volym, en andel

motsvarande 0,25 % av BNI skall nå de minst utvecklade länderna år 2010.

Samtidigt måste samarbetslandets möjlighet att använda dessa medel på

ett effektivt sätt beaktas. I samma betänkande framhåller utskottet att

en höjning av biståndet till 1 % av BNI bör genomföras under mandatperioden

förutsatt att det statsfinansiella läget så medger.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2003/04:U10 (fp)

yrkande 8, 2003/04:U11 (m) yrkande 15, 2003/04:U12 (mp) yrkande

24 samt 2003/04:U248 (m) yrkande 15.

D. Aktörer, förvaltning och resultatuppföljning

1. Aktörer

Propositionen

En rättvis och hållbar global utveckling kan endast uppnås genom att

många krafter verkar åt samma håll. Hela samhället måste engageras. I

utvecklingsländer har särskilt enskilda organisationer, folkrörelser,

kooperation, religiösa samfund, fackföreningar och näringsliv nyckelroller.

Det svenska samhället bör i större utsträckning involveras, för att

utveckla idéer, bilda opinion och bidra i det konkreta genomförandet av

politiken för global utveckling. Myndigheter, kommuner, utbildningsväsendet

och andra offentliga aktörer har viktig kunskap att bidra med. Fortsatt

engagemang behövs från organisationer, folkrörelser, näringslivet och

fackföreningsrörelsen.

Samarbetet mellan svenska offentliga aktörer och deras motsvarigheter

i utvecklingsländerna bör vidareutvecklas som del av det internationella

utvecklingssamarbetet. Erfarenheter visar att enskilda organisationer

i utvecklingsländer ofta spelar en mycket viktig roll i utvecklingsprocessen,

både genom praktiskt arbete och för opinionsbildning. Särskilt

betydelsefulla är organisationer med bred demokratisk förankring och de som

verkar bland de fattiga.

Propositionen föreslår att samverkan med svenskt näringsliv och

fackföreningsrörelse bör stärkas, bl.a. vad gäller hur företag kan bidra

till uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen och när det gäller frågor

om företags sociala och miljömässiga ansvar.

Enskilda organisationer

Propositionen

De enskilda organisationerna är inte sällan bärare av grundläggande

värderingar när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati. Detta

gäller bl.a. fackföreningar och partier, men också professionella och

andra intresseföreningar, kooperation, religiösa samfund,

konsumentorganisationer,

kvinnoorganisationer, ungdomsorganisationer och nätverk som representerar

eftersatta eller diskriminerade grupper.

På senare år har det skett en stark framväxt av organisationer och

nätverk utan tydlig medlemsbas, inte minst i utvecklingsländer. Många

gör ett viktigt arbete, men det finns en risk att de blir helt beroende

av finansiering utifrån och i första hand svarar mot enskilda intressen

och åsikter utan någon tydlig demokratisk förankring och kontroll.

Motionerna

I motion 2002/03:U207 (m) yrkande 1 framhålls att det är en styrka när

ideella organisationers verksamhet finansieras via enskilda människors

bidrag. Verksamheten blir då helt fristående och oberoende av politiska

beslut och motionären menar att biståndets kvalitet skulle vinna på ett

ökat inslag av ideella organisationers ansvarstagande. Staten bör skapa

bättre förutsättningar för och samverkan med dessa ideella humanitära

organisationer.

I motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 5 framhålls att svenska biståndsinsatser

i första hand skall kanaliseras via och till enskilda icke-statliga

organisationer för att stödja det civila samhället i de fall som

samarbetslandet styrs av en demokratiskt tvivelaktig regim eller då risken

är stor att insatsmedel försvinner på grund av korruption. I yrkande 28

framhålls att de enskilda organisationernas kunskaper, erfarenheter och

kompetens med fördel kan tas till vara och användas i planeringen och

genomförandet av nationella, såväl som internationella biståndsinsatser.

Motionärerna menar att samråd med de enskilda organisationerna bör ske

kontinuerligt i biståndsplaneringen, framför allt i samband med

landstrategiarbetet.

I motion 2002/03:U290 (kd) yrkande 11 krävs fortsatt svenskt bistånd

till konfliktfyllda regioner genom att det kanaliseras via noggrant

utvalda organisationer.

I motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 3 framhålls att om bistånd skall

bedrivas i diktaturstater, totalitära stater eller stater utan

flerpartisystem bör det kanaliseras genom enskilda organisationer.

I motion 2002/03:U295 (m) yrkande 12 framhålls att bistånd som inte

främjar utvecklingen snarast skall avvecklas. Det handlar främst om

bistånd som ges till statsmakter som hindrar landets utveckling.

Motionärerna menar att en del av problemen med bistånd till korrupta eller

misskötta länder kan avhjälpas genom att kanalisera biståndet till andra

parter än dessa regimer och att en ökad andel av biståndet går till

frivilligorganisationer.

I motion 2002/03:U313 (c) yrkande 28 konstateras att utan ett starkt

civilt samhälle kan aldrig en långsiktig stabil demokratisk utveckling

uppstå. För att stärka demokrati och mänskliga rättigheter i ett land

krävs ett fungerande rättssystem som anger spelreglerna i samhället.

Motionärerna kräver ökat stöd till folkrörelserna och de enskilda

organisationerna, inte minst trossamfunden, som alla spelar en viktig

roll i detta sammanhang.

Liknande krav framförs även i motion 2003/04:U11 (m) yrkande 13 som

dessutom framhåller att oavsett hur avskyvärda regimerna än är så har

västvärlden ett ansvar för att hjälpa befolkningen vid akuta katastrofer.

Detta stöd bör dock om möjligt vara utformat så att det inte leder

till ett långvarigt beroende. Ett sätt att kringgå korrupta regimer och

samtidigt ge stöd till befolkningen är att i största möjliga utsträckning

låta biståndet gå via enskilda organisationer eller andra kanaler. Även

i motion 2003/04:U248 (m) yrkande 13 krävs att frivilligorganisationer

bör få en utökad roll i biståndet, särskilt i länder med korrupta regimer.

I motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 25 konstateras att det civila samhällets

roll i utformandet och genomförandet av den internationella

utvecklingspolitiken bör stärkas. Frivilligorganisationer spelar en viktig roll

för det humanitära biståndet genom sina resurser och distributionssystem.

Därför måste det utvecklas tydligare visioner, målsättningar och metoder

för ett mer aktivt och regelbundet lyssnande till folkliga organisationer.

I motion 2003/04:U9 (c) yrkande 28 framhålls att det civila samhället

har en viktig roll att spela i samarbetet med vissa länder. Motionärerna

menar att Sverige inte kan delta i utvecklingsarbete i länder som styrs

av korrumperade regimer eller länder vars regimer öppet arbetar mot en

demokratisering. Det civila samhället måste ges utökade möjligheter att

utveckla samarbetsprogram inom ramen för det svenska biståndet.

I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 10 framhålls att enskilda människor

och enskilda organisationer utgör basen för biståndsviljan och att

internationellt solidaritetsarbete genom enskilda organisationer ofta är

effektivt och vilar på mycket erfarenhet. Korta beslutsvägar och

obyråkratiska sätt att arbeta gör att hjälpen genom frivilligorganisationer

är kostnadseffektiv och når fram. Motionärerna kräver att den solida

biståndsvilja som finns bland de människor som arbetar inom olika

enskilda organisationer måste tas till vara och på olika sätt stödjas och

uppmuntras. I yrkande 19 framhålls att om biståndprojekt trots detta

skall bedrivas i diktaturstater så skall det kanaliseras genom enskilda

organisationer, och det bör följas upp och kontrolleras så att biståndsmedlen

inte tillfaller regimen.

I motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 7 framhålls att det i dag finns

mekanismer och metoder för hur regeringen samråder med stater och regeringar,

men färre mekanismer och metoder för hur man samråder med det civila

samhället vid utformningen av svensk utvecklingspolitik. Motionärerna

kräver bl.a. att globala strategier vidareutvecklas med konkret utformade

folkbildningsinsatser.

I motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 7 framhålls behovet av att

biståndsinsatser som i första hand stöder det civila samhället går via enskilda

icke-statliga organisationer i de fall då mottagarlandet styrs av en

demokratiskt tvivelaktig regim. I yrkande 25 framhålls att det krävs en

ökning av biståndsanslaget för en förbättring av samarbetet med enskilda

organisationer vid utarbetandet av landstrategier och nationella

handlingsprogram.

Utskottets överväganden

Utskottet menar att samarbetet med svenska och internationella enskilda

organisationer bör stärkas och att samarbetet skall vara brett och

omfatta såväl det konkreta utvecklingssamarbetet som policyutformning på

utvecklingsområdet. Svensk politik för global utveckling skall formuleras

och genomföras i nära dialog med enskilda organisationer.

Utskottet konstaterar vidare att det i Sverige finns en lång och stark

tradition av internationell solidaritet inte minst förmedlad genom

folkrörelser, kyrkor och andra religiösa sammanslutningar,

forskningsinstitutioner,

fackliga organisationer, kooperation och många olika solidaritets- och

biståndsorganisationer. Detta har haft avgörande betydelse för framväxten

av Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Organisationerna är

oundgängliga som opinionsbildare och folkbildare och de har haft mycket

stor betydelse för den svenska befolkningens vilja att stödja det

internationella utvecklingssamarbetet. Många organisationer är dessutom

viktiga aktörer när det gäller praktiskt genomförande av insatser på

utvecklingsområdet. Det kan handla dels om utvecklingssamarbete mellan

svenska och utländska organisationer, dels om långvarig närvaro i

utvecklingsländer.

Utskottet menar vidare att frivilligorganisationerna har en mycket viktig

uppgift i utförandet av humanitärt bistånd, inte sällan i samarbete med

de insatser som genomförs av t.ex. FN liksom av internationella Röda

korset och Röda halvmånen. Sidas stöd till humanitära insatser lämnas