Bet. 2003/04:UU6

Utrikesutskottets betänkande

2003/04:UU6

Norden

Utskottet behandlar i betänkandet dels regeringens skrivelse

2002/03:90 Nordiskt samarbete 2002, med huvudsaklig inriktning på

regeringssamarbetet inom Nordiska ministerrådet, dels en redogörelse till

riksdagen 2002/03:NR1, avgiven av Nordiska rådets svenska delegation, som

redogör för parlamentarikersamarbetet inom Nordiska rådet under 2002.

Utskottet behandlar även en motion som väckts med anledning av redogörelsen

samt motioner med inriktning på nordiskt samarbete från allmänna motionstiden

2002.

Samtliga motioner avstyrks av utskottet. Utskottet föreslår att

skrivelsen och redogörelsen läggs till handlingarna. I ärendet finns två

reservationer.

1. Relationer till närområdet

Riksdagen

avslår motionerna 2002/03:U229 och 2002/03:U323 yrkande 24.

Reservation

1 (m)

2. Sveriges kontakter med Norge

Riksdagen avslår motion

2002/03:U233 yrkandena 1 och 2.

3. Nordbors gränslösa rättigheter

Riksdagen

avslår motionerna 2002/03:U240 yrkandena 1 och 4 och 2002/03:U259.

4. Informationspunkt

Hallå Norden

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U9 yrkande 2 och

2002/03:U240 yrkande 2.

5. Reformerat nordiskt samarbete

Riksdagen

avslår motion 2002/03:U242.

6. Sociala frågor

Riksdagen avslår motion

2002/03:U9 yrkande 1.

7. Fredningen av Skagerrak och Kattegatt

Riksdagen

avslår motion 2002/03:MJ492 yrkande 5.

Reservation 2 (mp)

8. Skrivelsen

och redogörelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2002/03:90 och redogörelse

2002/03:NR1 till handlingarna.

Stockholm den 14 oktober 2003

På

utrikesutskottets vägnar

Göran Lennmarker

Följande ledamöter har deltagit

i beslutet: Göran Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Birgitta Ahlqvist

(s), Lars Ohly (v), Kent Härstedt (s), Göran Lindblad (m), Agne Hansson

(c), Ewa Björling (m), Veronica Palm (s), Lotta N Hedström (mp), Anita

Johansson (s), Inger Segelström (s), Birgitta Ohlsson (fp), Rosita Runegrund

(kd) och Gabriel Romanus (fp).

Ärendet och dess beredning

Utskottet behandlar

i betänkandet dels regeringens skrivelse 2002/03:90 Nordiskt samarbete

2002, dels en redogörelse till riksdagen 2002/03:NR1, avgiven av Nordiska

rådets svenska delegation, som redogör för parlamentarikersamarbetet inom

Nordiska rådet.

Utskottet behandlar även en motion som väckts med anledning

av redogörelsen samt motioner med inriktning på nordiskt samarbete från

allmänna motionstiden.

Utskottet har under ärendets behandling fört samtal

med Nordiska rådets svenska delegation för information och utbyte av

erfarenheter.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Vid Nordiska rådets

session i Helsingfors i oktober år 2002 presenterades programmet för det

svenska ordförandeskapet i det nordiska regeringssamarbetet år 2003. Temat

för det svenska ordförandeskapet är Integration Norden. Ordförandeprogrammet

tar upp fyra olika aspekter av begreppet integration. Den första aspekten

gäller integration inom de nordiska länderna. Det handlar om invandrares

delaktighet och inflytande i det politiska, ekonomiska, sociala och

kulturella livet. Det gäller t.ex. invandrarkvinnors delaktighet och

deltagande, och det är frågan om hur de nordiska samhällena kan motverka

segregation i boendet. Den andra aspekten rör integration mellan de

nordiska länderna. Samtidigt som vi har erfarenhet av en gemensam nordisk

arbetsmarknad och alla nordiska länder omfattas av EU:s inre marknad så

reser skillnader i nationella regelverk hinder för människor, företag och

organisationer. Arbetet med att avskaffa onödiga gränshinder skall föras

framåt. Den tredje aspekten gäller integrationen mellan Norden och

närområdet. Det gäller att vidareutveckla samverkan med de baltiska staterna,

inte minst i perspektivet av EU:s utvidgning. Det nordiska samarbetet med

nordvästra Ryssland får ökad prioritet inom närområdesprogrammet. Den

fjärde aspekten är de nordiska ländernas integration i det europeiska

samarbetet. Genom att tre nordiska länder är medlemmar i EU och Island

och Norge är parter i EES-avtalet deltar samtliga nordiska länder i det

europeiska samarbetet.

Sverige kommer att verka för ett vidareutvecklat

nordiskt samarbete i Europafrågor. Ett stort antal projekt håller på att

startas för att genomföra det svenska ordförandeskapets program. Det gäller

inte minst på gränshindersområdet där den förre danske statsministern

Poul Schlüter engagerats som den svenska samarbetsministerns särskilde

representant för att driva på arbetet. I slutet av år 2002 utsågs svensken

Per Unckel till ny generalsekreterare i Nordiska ministerrådet.

Den

särskilde utredare som Nordiska ministerrådet tillsatte år 2001 med uppgift

att kartlägga vilka rättigheter en nordisk medborgare har vid bosättning,

arbete, studier och uppehåll i annat nordiskt land än det egna hemlandet

har lämnat sin slutrapport. I rapporten pekar utredaren på en rad problem

som uppstår för medborgare som rör sig över de nordiska gränserna; det

gäller på utbildningsområdet, arbetsmarknadsområdet, skatteområdet och

socialförsäkringsområdet. Det framhålls också att det finns brister när

det gäller kunskap om och uppföljning av nordiska avtal samt att det behövs

bättre information till medborgarna om vilka regler som gäller.

Samverkan

på det nordiska planet om ett ekologiskt hållbart samhälle var en stor

fråga även under år 2002. Den tvärsektoriella strategin för en hållbar

utveckling i Norden trädde i kraft år 2001. Genomförandet av strategin

sker i huvudsak nationellt men berör också många sektorer inom Nordiska

ministerrådet. Det uppföljningsarbete som pågår i Sverige kopplas nära

till arbetet med den nationella strategin för en hållbar utveckling.

Ministerrådet presenterade också strategin i samband med toppmötet om

hållbar utveckling i Johannesburg.

I slutet av året tillsattes en

förhandlingsgrupp som år 2004 skall återkomma med förslag till revision av

strategin. Sveriges och Danmarks regeringar fortsätter arbetet med att

främja integrationen i Öresundsregionen. Inför öppnandet av Öresundsförbindelsen

den 1 juli 2000 lade de båda regeringarna fram den gemensamma rapporten

Öresund – en region blir till. I rapporten redogör man för en rad åtgärder

på ett stort antal områden som syftar till att stimulera rörlighet och

integration i regionen. Sedan dess har de båda regeringarna gemensamt

arbetat för att undanröja hinder så att samarbetet inom regionen skall

kunna fungera så friktionsfritt som möjligt. Bland områden som särskilt

uppmärksammats kan nämnas skatte-, socialförsäkrings- och arbetsmarknadsfrågor.

Den danska och den svenska regeringen har fortsatt sina ansträngningar

att finna lösningar. När det gäller initiativ till svenska åtgärder för

att eliminera gränshinder i Öresund arbetar den svenska regeringen också

ur ett samnordiskt perspektiv.

Redogörelsens huvudsakliga innehåll

Redogörelse

till riksdagen 2002/03:NR1, Nordiska rådets svenska delegations berättelse

angående verksamheten år 2002 avser parlamentarikersamarbetet inom Nordiska

rådet. I redogörelsen beskrivs de möten som avhållits och de politiska

utvecklingslinjerna i samarbetet.

Nordiska rådet, som år 2002 firade

sitt 50-årsjubileum, har under de senaste tio åren genomgått mer genomgripande

förändringar än tidigare under sin historia. De stora förändringar i

omvärlden som inledde 1990-talet påverkade redan från början rådets

verksamhet, men det var först mot mitten av årtiondet som man allmänt såg

nödvändigheten av mer genomgripande förändringar av rådets organisation

och arbetssätt. Dessa förändringar genomfördes, och rådets arbete fördelades

på ett presidium och på ett ”trepelarsystem” byggt på en geografisk

indelning: Norden–Närområdet–Europa. Efter ett nytt utredningsarbete

beslöt

rådet vid sin 53:e session att återgå till ämnesindelade utskott, då detta

bättre korresponderade med organisationen på regeringssidan, i den baltiska

församlingen och i de nationella parlamenten.

Gemensamma möten med

Baltiska församlingen har hållits i Vilnius 1996, Helsingfors 1999 och Riga

2001. Ett fjärde möte planeras nu för 2003 i Lund. Huvudteman för detta

möte är kampen mot organiserad brottslighet, inklusive narkotika, samt

åtgärder för att motverka korruption. Vidare kommer mötet att ta upp civil

säkerhet och civil krishantering samt utvecklingen av regionalpolitik

inom EU, inklusive konventet och nordlig dimension. En utmaning för det

nordiska samarbetet ligger i att EU vid sitt toppmöte i Köpenhamn i

december fattade beslut om sin utvidgning till att omfatta tio nya

medlemsländer,

däribland de baltiska länderna. Denna utvidgning torde innebära en

förskjutning av tyngdpunkten inom unionen och därigenom öka behovet av stärkt

regionalt samarbete. Nordiska rådet bör kunna fungera som en förbindelselänk

mellan de nordiska länderna och de nya EU-länderna samt även övriga delar

av EU:s nordliga dimension.

En större offentlig debatt kring nordiska

och europeiska frågor skulle kunna få en gynnsam effekt på det folkliga

engagemanget för både nordiskt och europeiskt samarbete om den kunde göra

allmänheten mer medveten om sammanhangen mellan det egna landet, Norden,

närområdena och Europa. Det gäller att aktualisera den nordiska

värdegemenskapen, kombinationen av en mogen välfärdsstat och en fungerande

marknadsekonomi, och med den som utgångspunkt finna gemensamma lösningar

på problemen både i närområdet och i ett vidare europeiskt perspektiv.

Möjligheten att skapa engagemang kring Nordiska rådet är, som det ofta

har påpekats i debatten, sannolikt mest beroende av att rådet tar upp

ämnen som bedöms som politiskt relevanta, dvs. har aktualitet och bidrar

till den nationella politikutvecklingen eller har betydelse för deltagande

i och möjlighet att påverka internationella processer. Utvidgningen av

rådets aktionsradie både geografiskt och ämnesmässigt under 1990-talet

har bidragit härtill.

Ett problem som ofta berörs i rådets debatter och

utskottens betänkanden är ministerrådets och regeringarnas uppföljning av

rådets rekommendationer. Nordiska rådet är unikt såtillvida att regeringarna

i sina meddelanden årligen måste rapportera vad som gjorts med anledning

av en antagen rekommendation. Medan regeringarna enligt Helsingforsavtalet

är förpliktade att varje år lämna meddelanden om sina åtgärder ända till

dess rådet beslutar att anse rekommendationen slutbehandlad, har flera av

de senaste årens meddelanden lämnat mycket övrigt att önska. Mycket

återstår sålunda att göra vad gäller uppföljningen av rådets rekommendationer.

I ett principdokument som delegationen antog vid sitt första möte efter

valet 2002 föreslås att delegationen skall verka för ett politiskt

ansvarstagande för att förankra det nordiska samarbetet i riksdagen. Det är

rådsmedlemmarnas ansvar att i sina respektive fackutskott och partigrupper

föra in den nordiska dimensionen. Delegationen skall också verka för att

de av rådet antagna rekommendationerna får ett större genomslag i riksdagen.

Utskottet har under ärendets behandling fört

samtal med Nordiska rådets svenska delegation för information och utbyte

av erfarenheter. Utskottet anser att denna form av erfarenhetsutbyte har

varit mycket värdefull och givit värdefulla uppslag inför framtiden.

Relationer

till närområdet

Ett flertal motionsyrkanden tar upp det nordiska samarbetets

roll i att främja utvecklingen i närområdet, dvs. i de tre baltiska

länderna.

I motionerna 2002/03:U229 (m) samt 2002/03:U323 (m) yrkande 24

föreslås att de baltiska staterna skall erbjudas medlemskap i Nordiska

rådet.

Likalydande motionsyrkanden har behandlats under tidigare riksmöten.

I sitt betänkande 1999/2000:UU9 uttalade utskottet att det delade

motionärernas bedömning av vikten av ett utvecklat samarbete med de baltiska

länderna samt att det arbete som utförts av dåvarande närområdesutskottet

spelat en viktig roll i det sammanhanget. Därefter uttalade utskottet:

När

det gäller medlemskap konstaterar dock utskottet att det nordiska samarbetet

vilar på den språkliga och kulturella gemenskapen de nordiska länderna

emellan. Det nordiska samarbetet är ingen internationell organisation där

andra länder kan söka medlemskap. De baltiska länderna har inte heller

uttryckt någon önskan om att få medlemskap i Nordiska rådet. Det bör i

sammanhanget framhållas att både Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet

i dag bedriver ett nära samarbete med de baltiska länderna, vilket bl.a.

resulterat i regelbundna gemensamma möten mellan Nordiska rådet och den

baltiska församlingen. Representanter för den baltiska församlingen deltar

bl.a. i Nordiska rådets arbetsgruppsmöten i de frågor som är av ömsesidigt

intresse. Vidare inbjuds baltiska parlamentariker som gäster till Nordiska

rådets sessioner.

Detta uttalande upprepades i betänkande 2001/02:UU12.

Utskottet finner inte skäl att ändra sin bedömning.

Utskottet konstaterar

vidare att med undertecknandet av anslutningsfördraget till EU har Estland,

Lettland och Litauen blivit aktiva observatörer i EU. Därför är det viktigt

att öka samarbetet och integrationen mellan de nordiska och baltiska

länderna. Det finns goda förutsättningar för ett ökat samarbete på många

sakområden, och det råder stor samsyn på många områden. Genom en ökad

samverkan kan gemensamma positioner få större genomslag i det utvidgade

EU. Det nordisk-baltiska samarbetet kommer att fortsätta att fördjupas

och kommer mer och mer att ske på jämbördig basis. Samarbetet kompletterar

det arbete som sker i direkta bilaterala förbindelser mellan länderna.

Utskottet menar att miljöarbetet runt Östersjön kan stärkas, liksom områden

som berör narkotikamissbruk och människohandel. En god utveckling i hela

regionen kommer att kräva mer och utvecklat gränsregionalt samarbete.

Med

vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna väckt

är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U229 (m) samt

2002/03:U323 (m) yrkande 24.

Sveriges kontakter med Norge

I motion

2002/03:U233 (kd) yrkandena 1 och 2 föreslås dels att hindren för en fördjupad

integration mellan Sverige och Norge måste undanröjas, dels att förenklade

regler i samband med transporter till Norge från övriga nordiska länder

skapas.

Utskottet konstaterar att Sverige i år är ordförande i det

nordiska regeringssamarbetet, och i det svenska ordförandeprogrammet har

fokus i ordförandearbetet satts på fyra olika aspekter av integration. En

aspekt är integrationen mellan de nordiska länderna bl.a. för att undvika

olika gränshinder och se till att onödig byråkrati avskaffas.

Utskottet

har inhämtat att ett projekt kallat Grensetjänsten har startats, med syfte

att underlätta integrationen mellan Sverige och Norge. Projektet syftar

till att identifiera och eliminera gränshinder, bl.a. genom att bygga upp

en informationscentral i Morokulien. De gränshinder som identifieras kommer

att behandlas i ett s.k. gränsråd, som kommer att lyfta frågan till den

nivå där beslut om förändring kan tas. Grensetjänsten är en informationscentral

dit privatpersoner, organisationer och företag kan vända sig med sina

frågor. Tjänsten är också tillgänglig via Internet och telefon. Genom

deltagande av 22 svenska och norska myndigheter och organisationer har

projektet tillgång till ett betydande nätverk.

Ett område där flera typer

av problem identifierats är hinder för yrkestrafiken, t.ex. maskinentreprenörer

och åkeriägare som vill arbeta gränsöverskridande i Norden. Eftersom

gränsen mellan Sverige och Norge är Europas längsta, 161 mil, blir

omfattningen av denna typ av gränshinder större mellan dessa länder än mellan

övriga nordiska.

Som ett led i gränshindersarbetet arrangerade Sverige

ett seminarium i Karlstad fokuserat på förares och fordons mobilitet i

Norden. Seminariet sammanförde representanter för berörda departement,

verk, branschorganisationer, gränskommuner m.fl. från samtliga nordiska

länder. De konkreta problem som diskuterades behandlade t.ex. tull- och

momshantering, depositionskrav, bestämmelser om fordons längd, bredd och

vikt samt besiktningskrav och förarcertifikat. Vid seminariet blev det

tydligt att det ofta inte krävs ändringar i lagar eller regler, utan ofta

bara en flexiblare tillämpning av dessa. Ett ökat behov av information

har också kunnat konstateras.

Den nordiska samarbetsministern har som

sin särskilde representant utsett den f.d. danske statsministern Poul

Schlüter. I hans uppgifter ingår att på politisk nivå, genom bilaterala

kontakter, verka för att arbetet med gränshinder följs upp effektivt. Han

kommer att redovisa vilka resultat som uppnåtts i samband med Nordiska

rådets session i Oslo i slutet av oktober.

Med vad som ovan anförts anser

utskottet att de frågor som motionen väckt är besvarade och avstyrker

därmed motion 2002/03:U233 (kd) yrkandena 1 och 2.

Nordbors gränslösa

rättigheter

I motionerna 2002/03:U240 (fp) yrkandena 1 och 4 understryks

kravet på en smidigt fungerande gränstrafik som underlättar enskilda

människors vardag och upprätthåller mellanfolkligt samarbete i gränsregionerna.

Liknande synpunkter framförs även i motion 2002/03:U259 (c) där det krävs

att de gränsregionala hindren snarast måste avskaffas för att det gränslösa

resandet i gränsregionerna skall bli verklighet.

Utskottet har tidigare

konstaterat att en av huvudpunkterna i det svenska ordförandeprogrammet

är att verka för att olika gränshinder och onödig byråkrati avskaffas. En

viktig aspekt av detta arbete är att följa upp ministerådsförslaget om

rapporten Nordbors rättigheter och driva förslagen i detta arbete

vidare.

Efter en remissbehandling inom Nordiska ministerrådet lämnades ett

ministerrådsförslag till Nordiska rådets session i oktober med förslag

till uppföljning av rapporten Nordbors rättigheter. Uppföljningsarbetet

har konkretiserats i 23 olika punkter och preciserats i en särskild

arbetsplan. En avrapportering kommer att göras till Nordiska rådets session

i oktober 2003. Den tidigare danske statsministern Poul Schlüter har

engagerats som den svenska samarbetsministerns särskilde representant för

att driva på arbetet. Uppdraget innebär att utifrån rapporter och utredningar

där medborgares konkreta gränshindersproblem beskrivs, lyfta dessa till

politisk nivå så att ansvariga ministrar kan finna relevanta lösningar på

problemen. Utgångspunkten för Schlüters arbete är att målet skall vara

att öka medborgarnas mobilitet i Norden.

Arbetet har intensifierats, ett

antal seminarier och möten har genomförts och fler planeras att hållas

under 2003.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som

motionerna väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U240

(fp) yrkandena 1 och 4 samt 2002/03:U259 (c).

Informationspunkt Hallå

Norden

I motion 2002/03:U9 (mp) yrkande 2 krävs att det svenska

ordförandeskapet skall skapa en direktkontakt om gränshindersfrågor för

information, stöd och rådgivning och i motion 2002/03:U240 (fp) yrkande 2

föreslås att verksamheten med servicetelefonen Hallå Norden byggs

ut.

Utskottet konstaterar att samverkan med och mellan nordiska

frivilligorganisationer är ett viktigt inslag i det nordiska samarbetet.

Föreningen

Norden intar en särskild ställning i detta arbete med informationskontoret

Norden i Fokus och servicetelefonen Hallå Norden som viktiga redskap för

att göra det nordiska samarbetet känt och för att nå ut till medborgarna.

Hallå

Nordens verksamhet är uppbyggd kring informationspunkter i samtliga

nordiska länder och en koordinator på Nordiska ministerrådets sekretariat

i Köpenhamn. Ett komplement till de nationella servicetelefonerna är en

databas där den enskilde operatören kan besvara frågor direkt på Internet

samt den nordiska informationsportal om det nordiska regelverket som är

riktad till privatpersoner, institutioner och myndigheter i de nordiska

länderna. Verksamheten går ut på att lotsa medborgarna fram till rätt

instans. En annan viktig uppgift är att lyfta fram problem till ansvarig

myndighet. Nordiska ministerrådet har i år ökat budgeten för denna verksamhet

och Hallå Nordens operatörer i de fem nordiska länderna kommer att arbeta

heltid från halvårsskiftet 2003.

Som ett led i arbetet med att bättre

kunna bistå enskilda och företag med lättillgänglig och korrekt information

arrangerade Sverige tillsammans med Nordiska ministerrådet ett seminarium,

Det skall vara enkelt att leva i Norden, som syftade till att öppna en

dialog mellan myndigheter och organisationer som tillhandahåller

informationstjänster om Norden. Diskussioner fördes kring hur ett nätverk kan

utvecklas för att bättre utnyttja resurserna och säkra effektiv och korrekt

information till medborgarna. Slutsatsen från seminariet är en viktig

utgångspunkt i arbetet med att vidareutveckla Hallå Norden och andra

informationsfunktioner.

I Öresundsregionen har Danmark och Sverige etablerat

Öresunddirekt. Enskilda och företag kan vända sig dit med frågor om

flyttning, arbete, pendling etc. På den svenska sidan av Öresund finns även

ett informationskontor i Malmö, där olika myndigheter är samlokaliserade

till hjälp för den enskilde. Ett annat exempel är det tidigare nämnda

projektet Grensetjänsten som har startats med huvudsyftet att underlätta

integrationen mellan Norge och Sverige.

Utskottet anser att de krav som

framförs i motionerna redan är tillgodosedda och avstyrker därmed motionerna

2002/03:U9 (mp) yrkande 2 och 2002/03:U240 (fp) yrkande 2.

Reformerat

nordiskt samarbete

I motion 2002/03:U242 (m) framhålls att arbetet inom

Nordiska rådets sessioner bör flyttas över till de nationella parlamenten.

Nordiskt samarbete tas bäst till vara om det är en del av arbetet i

nationella parlament och utskott, och därför bör Nordiska rådet läggas

ned.

Utskottet vill understryka att ett betydande reformarbete har genomförts

i Nordiska rådet sedan mitten av 1990-talet, vilket inneburit en ny

inriktning av verksamheten, nya arbetsformer och ny organisation. Sedan den

1 januari 2002 råder en ny utskottsindelning i Nordiska rådet. Den nya

rådsorganisationen har också bl.a. öppnat sig för nya mötesformer, s.k.

temamöten, där andra än rådsmedlemmar och regeringsrepresentanter kan

delta i debatten. Utskottet vill understryka det rimliga i att, efter en

så omfattande omorganisation, den nya organisationen skall få chansen att

finna sina former innan nya, större organisationsförändringar diskuteras

på nytt.

Frågan om det nordiska samarbetets förankring i de nationella

parlamenten är likväl viktig. Utskottet konstaterar att det inletts en

försöksverksamhet där utskott från de nordiska länderna har hållit särskilda

möten. Detta är en del av det reformarbete som fortsätter inom det nordiska

samarbetet och som kontinuerligt bör utvärderas.

Utskottet menar också

att det är betydelsefullt att formerna för samarbete mellan delegationerna

till Nordiska rådet och de nationella parlamenten utvecklas. Mot denna

bakgrund genomfördes den 25 september 2003 ett erfarenhetsutbyte mellan

utrikesutskottet och företrädare för Nordiska rådets svenska delegation.

Med

vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionen väckt är

besvarade och avstyrker därmed motion 2002/03:U242 (m).

Sociala frågor

Motion

2002/03:U9 (mp) yrkande 1 tar upp behovet av ett utökat samarbete och en

lösning av identifierade problemområden inom socialförsäkringssystemet i

de nordiska länderna.

Utskottet kan konstatera att även om man i Norden

kan tala om en nordisk välfärdsmodell, så skiljer sig de nationella

socialförsäkringssystemen åt på en rad punkter. Reglerna vid bl.a. sjukdom

och föräldraskap är inte utformade på samma sätt i de nordiska länderna,

och detta betyder att en förmån ser ut på ett sätt i Sverige och har en

annan utformning i ett annat nordiskt land.

Samordningsreglerna som finns

inom EU/EES, och som också gäller i Norden, har utformats för att överbrygga

de nationella olikheterna inom socialförsäkringssystemen för de personer

som rör sig mellan olika länder. Syftet är att undvika lagkonflikter,

t.ex. att en person kan täckas av två socialförsäkringssystem samtidigt

eller tvingas betala avgifter i flera länder, eller att en person hamnar

utanför det sociala trygghetsnätet eller förlorar intjänade rättigheter

genom att flytta till ett annat land.

Socialförsäkringstillhörighet är

inte beroende av medborgarskap utan grundas på arbete eller bosättning.

Huvudregeln i EU/EES är att man tillhör arbetslandets lagstiftning, vilket

innebär att man får socialförsäkringsförmåner från och betalar socialavgifter

i arbetslandet. Detta gäller även om man är bosatt i ett annat land. Den

som normalt arbetar i två eller flera medlemsstater, och samtidigt är

bosatt i en av dessa, omfattas av lagstiftningen i bosättningslandet. En

gränspendlare som till viss del utför arbetet i bosättningslandet omfattas

därmed av bosättningslandets lagstiftning.

Utskottet har tidigare

konstaterat att den fria rörligheten inom Norden och avskaffandet av gränshinder

är en av de viktigaste prioriteringarna under det svenska ordförandeskapet.

Den nordiska socialförsäkringsgruppen har fått i uppdrag att identifiera

problemområden och arbeta för en lösning av dessa. Det råder enighet om

att den viktigaste åtgärden för att förbättra den fria rörligheten i Norden

är att satsa på utbildning om gällande regler och att förbättra samarbetet

mellan myndigheter och institutioner i Norden. Länderna har enats om att

arbeta för att utveckla en gemensam databas för samordning av

socialförsäkringsfrågor.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor

som motionen väckt är besvarade och avstyrker därmed motion 2002/03:U9

(mp) yrkande 1.

Fredningen av Skagerrak och Kattegatt

I motion 2002/03:MJ492

(mp) framhålls att Nordens kusthav utsätts för stora påfrestningar genom

borrningar efter olja och gas, och därför bör en överenskommelse om en

fredning av Skagerrak och Kattegatt snarast initieras med berörda

grannländer.

Utskottet konstaterar att inom organisationen OSPAR (konventionen

för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten) pågår ett arbete som

tar sikte på att skydda havsmiljön från negativa effekter från

offshoreverksamhet, exempelvis i form av dumpning av avfall eller annat

material.

Skagerrak och Kattegatt omfattas av OSPAR-konventionen. Utskottet framhåller

att detta arbete inte endast är en komplicerad miljöfråga utan i lika hög

grad en närings- och energifråga.

Med vad som ovan anförts anser utskottet

att de frågor som motionen väckt är besvarade och avstyrker därmed motion

2002/03:MJ492 (mp).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden

har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i

utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i reservationen.

1. Relationer

till närområdet, punkt 1 (m)

av Göran Lennmarker (m), Göran Lindblad

(m) och Ewa Björling (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att

förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation

1. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U229 och 2002/03:U323

yrkande 24.

Ställningstagande

De baltiska länderna har deltagit i

Nordiska rådets arbete under ett flertal år. Estland, Lettland och Litauen

kommer att i nära tid vara medlemmar i både EU och NATO. Det är nu hög

tid att erbjuda Estland, Lettland och Litauen att bli medlemmar i Nordiska

rådet. Sverige skall därför verka för att de baltiska staterna erbjuds

medlemskap i Nordiska rådet under år 2004.

Vi föreslår att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som ovan framförts. Förslaget

lämnas med anledning av motionerna 2002/03:U229 (m) samt 2002/03:U323 (m)

yrkande 24.

2. Fredningen av Skagerrak och Kattegatt, punkt 7 (mp)

av

Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att

förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation

2. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ492 yrkande 5.

Ställningstagande

Som

Miljöpartiet tidigare har påpekat har det sedan nästan 10 år till och

från varit aktuellt med provborrning i Västerhavet.

En exploatering kommer

att leda till en spridning av kemikalier och oljerester som kan bli

förödande för känsliga havsmiljöer och hota andra intressen som fisket och

rekreation. Oljebolagen har många potentiella projekt för exploatering av

fossila resurser som ligger på sparlåga, beredda att plockas fram när

omständigheterna är de rätta. Därför bör man inte dröja med skydd av

känsliga miljöer, om det finns av risk för att de kan skadas av fossila

projekt.

OSPAR, som utskottets majoritet hänvisar till, är en alldeles

för svag institution och processen blir för utdragen. Man har t.ex. länge

diskuterat frågan om radioaktiva utsläpp från anläggningen för utbränt

kärnbränsle i Sellafield, utan att komma till rätta med problemen. Flertalet

av de 15 medlemsstaterna i OSPAR är inte direkt berörda av problemen i

Kattegatt och Skagerrak så att hänvisa till OSPAR innebär att dra frågan

i långbänk.

Utskottets majoritet hänvisar till energi- och näringsfaktorer,

men i praktiken utsätter man då fisket, turismen och kustnära samhällen

på Västkusten för onödiga risker med att förhala skyddet för dessa

havsmiljöer.

Att initiera diskussioner med våra grannländer kan för övrigt

vara ett sätt att påskynda behandlingen inom OSPAR.

Jag anser att utskottet

borde föreslå att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att regeringen snarast bör inleda en diskussion direkt med berörda

grannländer i syfte att nå en nordisk överenskommelse om ”fredning”

av

Skagerrak och Kattegatt vad gäller borrning efter gas och olja.

Jag föreslår

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som ovan

framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion 2002/03:MJ492 (mp)

yrkande 5.

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens

skrivelse 2002/03:90 Nordiskt samarbete 2002.

Redogörelsen

Redogörelse

2002/03:NR1 Nordiska rådets svenska delegations berättelse angående

verksamheten under år 2002.

Följdmotion

2002/03:U9 av Mona Jönsson

(mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att svenska

ordförandeskapet under 2003 bör arbeta för en så snar lösning som möjligt

på identifierade problemområden inom socialförsäkringssystemet.

2. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening att svenska ordförandeskapet

skall arbeta för att snarast tillsätta/utse en direktkontakt dit människor

som upplever gränshindersfrågor kan vända sig för att ge/få information,

stöd och rådgivning.

Motioner från allmänna motionstiden hösten

2002

2002/03:U229 av Kent Olsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen

vad som i motionen anförs om möjligheter till medlemskap i Nordiska rådet

för de baltiska staterna.

2002/03:U233 av Dan Kihlström (kd):

1. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hindren

för en fördjupad integration mellan Sverige och Norge.

2. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en

förenkling av regler i samband med transporter till Norge.

2002/03:U240

av Runar Patriksson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om vikten av att snarast följa upp och

genomföra de konkreta åtgärder som redovisas i rapporten "Nordbornas

rättigheter".

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om att snarast bygga ut verksamheten med Hallå

Norden.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om orsakerna till gränsgångares problem och åtgärder för att främja

ökad rörlighet och smidigt "vardagsumgänge" över landgränserna.

2002/03:U242

av Tomas Högström (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ett reformerat nordiskt samarbete i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2002/03:U259 av Åsa Torstensson och Annika Qarlsson (båda

c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om avskaffandet av gränsregionala hinder.

2002/03:U323 av Bo

Lundgren m.fl. (m):

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om medlemskap för de baltiska staterna i

Nordiska rådet.

2002/03:MJ492 av Mona Jönsson m.fl. (mp):

5. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om

behovet av en nordisk överenskommelse om "fredning" av Skagerrak och

Kattegatt vad gäller borrningar efter gas och olja.