Bet. 2003/04:UU8

Utrikesutskottets betänkande

2003/04:UU8

Fortsatt svenskt deltagande i en internationell säkerhetsstyrka i Afghanistan

Sammanfattning

I detta betänkande föreslår utskottet att riksdagen beslutar att t.o.m.

den 25 februari 2004 förlänga tidigare bemyndigande för regeringen att

fortsatt ställa en väpnad styrka om högst 45 personer till förfogande som

ett svenskt bidrag till den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan

(ISAF).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar att t.o.m. den 25 februari 2004 förlänga tidigare

bemyndigande för regeringen (prop. 2002/03:21, bet. 2002/03:UFöU1, rskr.

2002/03:71) att fortsatt ställa en väpnad styrka om högst 45 personer

till förfogande som ett svenskt bidrag till den internationella

säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF).

Stockholm den 27 november 2003

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s), Berndt Ekholm

(s), Carl B Hamilton (fp), Birgitta Ahlqvist (s), Holger Gustafsson (kd),

Lars Ohly (v), Göran Lindblad (m), Agne Hansson (c), Kenneth G Forslund

(s), Ewa Björling (m), Lotta N Hedström (mp), Björn Hamilton (m), Birgitta

Ohlsson (fp), Ingrid Olsson (s) och Kaj Nordquist (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Efter beredning av det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet (bet.

2002/03:UFöU1) har riksdagen med bifall till proposition 2002/03:21

bemyndigat regeringen att fortsatt ställa en väpnad styrka om högst 45

personer till förfogande som ett svenskt bidrag till den internationella

säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF), dock längst t.o.m. den 19 december

2003. Bemyndigandets varaktighet är anpassat till FN:s säkerhetsråds

resolution 1444 (2002).

Sedan FN:s säkerhetsråd under FN-stadgans kapitel VII med enhällighet

antagit resolutionen (1510 [2003]) om ett fortsatt och utvidgat mandat

för ISAF har fråga uppkommit om en förlängning av bemyndigandet för

regeringen att ställa en svensk väpnad styrka till ISAF:s förfogande.

Utrikesutskottet och försvarsutskottet har informerats om de närmare

omständigheterna i fallet dels genom en i Regeringskansliet

(Utrikesdepartementet

i samråd med Försvarsdepartementet) utarbetad promemoria, dels genom en

vid ett gemensamt sammanträde den 13 november 2003 mellan de båda utskotten

given föredragning av utrikesrådet för politiska frågor i Utrikesdepartementet.

Jämlikt 3 kap. 7 § RO beslöt utrikesutskottet samma dag, sedan det vid

det gemensamma sammanträdet inhämtat försvarsutskottets muntligen framförda

uppfattning, att hos riksdagen väcka förslag om förlängt bemyndigande för

regeringen att ställa en svensk väpnad styrka till ISAF:s förfogande.

Utskottets överväganden

Utvecklingen i Afghanistan samt i regionen är av vikt för den globala

säkerheten och, enligt utskottets uppfattning, därmed också av betydelse

för vår egen säkerhet. Säkerhetssituationen i landet har emellertid

försämrats markant och utgör en konkret fara för fredsprocessens genomförande.

Behoven av stabilisering och återuppbyggnad av Afghanistan är stora.

FN:s säkerhetsråd har bedömt att internationell militär närvaro i Kabul

och dess omgivningar även fortsättningsvis behövs. Samtidigt blir det

alltmer tydligt att närvaro är nödvändig också ute i de olika regionerna

i Afghanistan. Säkerhetsrådet har (resolution 1510 [2003]) mot denna

bakgrund förlängt mandatet för den internationella säkerhetsstyrkan (ISAF)

med 12 månader. Mandatet har utsträckts till att omfatta hela landet och,

jämfört med tidigare mandat, vidgats med ytterligare uppgifter. Nato har

tagit över ansvaret för att leda ISAF och för att uppfylla det mandat som

styrkan fått av säkerhetsrådet.

Sedan riksdagen lämnat bemyndigande och efter beslut av regeringen den 19

december 2002 och den 3 april 2003 har Försvarsmakten genom utlandsstyrkan

bemannat ett svenskt bidrag om ca 35 personer till ISAF, vilket i huvudsak

har bestått av civilmilitär samverkanspersonal (CIMIC) men även av

stabsofficerare. Den nuvarande styrkan är rekryterad för tjänstgöring i

Afghanistan under sex månader från augusti 2003 till den 25 februari 2004.

Den svenska enheten ingår i en multinationell CIMIC-enhet. Enheten är

underställd COMISAF1Commander ISAF och har som huvuduppgift att tillhandahålla

civilmilitär samverkan med internationella och enskilda organisationer

(NGO) samt med myndigheter på regional och lokal nivå.

Stabsofficerarna är dels placerade i ISAF HQ, dels i en samverkansgrupp

i Kabuls garnison. En nationell underhållsenhet (NSE2National Support

Element) stöder den svenska kontingenten med logistik i samverkan med

andra länder. Logistiken samordnas mellan Sverige, Finland och Norge.

Mot bakgrund av utvecklingen i Afghanistan och av säkerhetsrådets

ställningstagande bereder Regeringskansliet och Försvarsmakten, enligt vad

utskottet erfarit, för närvarande frågan om vilka former som ett svenskt

militärt engagemang för säkerheten i Afghanistan bör ha på sikt och om

vilka uppgifter som skulle kunna bli aktuella. I det sammanhanget är såväl

ett fortsatt bidrag till ISAF i Kabul som deltagande i ett regionalt team

för säkerhet och återuppbyggnad (PRT) möjligheter som övervägs. Regeringen

får eventuellt anledning att återkomma till riksdagen i denna fråga.

Riksdagens tidigare bemyndigande till regeringen var anpassat till den då

aktuella säkerhetsrådsresolutionen. Sedan en ny resolution antagits, också

den under FN-stadgans kapitel VII, ser utskottet inte att något hinder

skulle möta att förlänga tidigare bemyndigande. Någon förändring av

bemyndigandet i övrigt föreslås ej.

Skulle regeringen välja att utnyttja det av utskottet nu föreslagna,

förlängda bemyndigandet innebär det att den kontingent som för närvarande

tjänstgör i Afghanistan kan fullgöra kontrakterad period.

Från Regeringskansliet har framhållits att en förlängning av det nuvarande

truppbidraget skulle minska risken för att ett glapp uppkommer innan en

eventuell ny insats kommer på plats. Frånsett den olyckliga politiska

signal som ett avbrott skulle innebära, är en kontinuerlig svensk närvaro

i Afghanistan viktig bl.a. för att säkerställa en god lägesbild och för

att förenkla grupperingen av en ny styrka. Även kostnader kan sänkas genom

att viss utrustning slipper avvecklas. Det kan vidare inte uteslutas att

en mindre temporär enhet av samma skäl bör sändas till Afghanistan efter

den 25 februari 2004 till dess en eventuell ny styrka kommer på plats.

Utskottet, som delar denna uppfattning, menar att den nämnda verksamheten

skulle falla inom ramen för ett förlängt bemyndigande. För att skapa skälig

tid för beredning av ett eventuellt fortsatt svenskt militärt engagemang

för säkerheten i Afghanistan och för en sedvanlig riksdagsbehandling

baserad på regeringsförslag genom proposition anser utskottet att nuvarande

bemyndigande bör utsträckas att gälla t.o.m. den 25 februari 2004. Tiden

har beräknats så, att något avbrott i den svenska närvaron ej skulle behöva

uppkomma för det fall regeringen efter nytt bemyndigande av riksdagen

fattar beslut om ett fortsatt svenskt militärt engagemang.

Enligt vad utskottet erfarit är kostnaden för det svenska bidraget under

2003 beräknad till 80 miljoner kronor och belastar utgiftsområde 6,

anslagsposten 6:1.2, Förbandsverksamhet, Internationella insatser. Detaljerade

kostnadsberäkningar saknas ännu för en förlängning. En uppskattning ger

vid handen att det för nuvarande styrka rör sig om ca 3 miljoner kronor.

Regeringskansliet bedömer preliminärt att denna kostnad ryms inom

anslagsposten för såväl budgetåret 2003 som 2004. Utskottet utgår från att

så blir fallet.

Såsom utskottet uppfattade det som muntligen yttrades vid det gemensamma

utskottssammanträdet det 13 november 2003 har försvarsutskottet inget att

invända i sak mot att bemyndigandet förlängs på sätt som ovan redovisats.

Med det anförda föreslår utrikesutskottet jämlikt 3 kap. 7 § RO att

riksdagen med stöd av 10 kap. 9 § 1 RF, beslutar att t.o.m. den 25 februari

2004 förlänga tidigare bemyndigande för regeringen (prop. 2002/03:21, bet.

2002/03:UFöU1, rskr. 2002/03:71) att fortsatt ställa en väpnad styrka om

högst 45 personer till förfogande som ett svenskt bidrag till den

internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF).