Bet. 2003/04:UU9

Utrikesutskottets betänkande

2003/04:UU9

Mänskliga rättigheter och relationer till andra länder

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas en rad frågor som rör mänskliga rättigheter.

Såväl principiella och övergripande frågor som situationen i ett antal

enskilda länder behandlas.

Ett stort antal yrkanden väcks varje år i olika MR-frågor. Utskottet har

under de senaste åren valt att behandla frågor om de mänskliga rättigheterna

ur olika perspektiv och med olika fokus. Vissa år har tonvikten legat på

bilaterala MR-frågor och andra år på multilaterala frågeställningar. I år

har utskottet beslutat att på ett fördjupat sätt behandla:

Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och

rätten till utveckling

Dödsstraff, tortyr och utomrättsliga avrättningar

Förtryck av etniska eller nationella minoriteter

Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och barn

samt FN-resolution 1325

Konflikten i Mellanöstern

Ryssland och dess närområde

Kina

Kuba

Turkiet

De behandlade frågorna är betydelsefulla, men avspeglar inte nödvändigtvis

de frågor som utgör de stora huvudfårorna i svensk utrikes- och biståndspolitik.

Utskottet ställer sig bakom den av regeringen förda politiken på MR-området

som den presenteras i skrivelse 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk

utrikespolitik och i de fall som den aktualiseras av motionerna. Arbetet

för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna bör enligt utskottet

utgöra en integrerad del i all utrikespolitik och betonar Sveriges ansvar

i detta avseende. Det är ett gemensamt ansvar för det internationella

samfundet att påtala brott mot de mänskliga rättigheterna där sådana begås.

Sverige måste framföra öppen och tydlig kritik när så är befogat. Utskottet

avstyrker samtliga motionsyrkanden.

I ärendet finns 18 reservationer och 1 särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och

rätten till utveckling

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U903 yrkande 5, 2002/03:U204 yrkande

5, 2002/03:U228 yrkandena 1 och 21, 2002/03:U250 yrkande 4, 2002/03:U323

yrkande 25, 2002/03:U325 yrkande 3, 2003/04:U14 yrkandena 1 och 2,

2003/04:U15 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U17 yrkandena 1, 2 och 4-6, 2003/04:U209

yrkande 3, 2003/04:U211 yrkande 3, 2003/04:U220 yrkande 2, 2003/04:U230,

2003/04:U246 yrkande 4, 2003/04:U282 yrkandena 1-3 och 7, 2003/04:U298,

2003/04:U299 yrkande 6, 2003/04:U317 yrkande 1, 2003/04:U335 yrkande 1,

2003/04:U341 yrkandena 1, 9 och 10, 2003/04:U348 yrkande 2, 2003/04:U350

yrkande 1 och 2003/04:U352 yrkandena 3 och 5.

Reservation 1 (m, kd)

Reservation 2 (fp)

Reservation 3 (v)

Reservation 4 (mp)

2. Dödsstraff, tortyr och utomrättsliga avrättningar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U204 yrkandena 1, 2 och 7, 2002/03:U228

yrkande 15, 2002/03:U289 yrkande 2, 2002/03:U313 yrkande 25, 2003/04:U282

yrkande 14 och 2003/04:U299 yrkande 8.

Reservation 5 (m, fp, kd, c)

3. Förtryck av etniska eller nationella minoriteter

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U221, 2002/03:U228 yrkande 16,

2003/04:U17 yrkande 9, 2003/04:U224, 2003/04:U235 yrkande 2, 2003/04:U282

yrkande 15 och 2003/04:Kr388 yrkande 2.

4. Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och

barn samt FN-resolution 1325

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 9, 2002/03:U228 yrkandena

17 och 18, 2002/03:U235 yrkande 1, 2002/03:U313 yrkandena 5-8, 2002/03:U318,

2002/03:U328 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12-14, 19-21 och 23, 2003/04:Ju447

yrkande 10, 2003/04:Ju478 yrkande 13, 2003/04:U17 yrkande 8, 2003/04:U203

yrkande 10, 2003/04:U245 yrkande 5, 2003/04:U255 yrkandena 1, 2, 4-6, 8,

10-12, 15-18, 21 och 22, 2003/04:U276 yrkandena 1 och 3, 2003/04:U278

yrkandena 1, 4 och 5, 2003/04:U282 yrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285

yrkandena 3-6, 2003/04:U286 yrkande 3, 2003/04:U312 yrkande 7, 2003/04:U327

yrkandena 1 och 2, 2003/04:U332, 2003/04:U334, 2003/04:U349 yrkandena 1-5,

2003/04:U350 yrkande 2, 2003/04:U352 yrkande 11, 2003/04:So242 yrkande

1 och 2003/04:A2.

Reservation 6 (m)

Reservation 7 (kd, c)

Reservation 8 (mp)

5. Konflikten i Mellanöstern

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U219, 2002/03:U236 yrkandena 2 och

3, 2002/03:U251, 2002/03:U275 yrkande 4, 2003/04:U14 yrkande 11, 2003/04:U218,

2003/04:U250, 2003/04:U259 yrkande 5, 2003/04:U289 yrkande 4, 2003/04:U302

yrkandena 2 och 3, 2003/04:U325 yrkande 1 och 2003/04:U340 yrkande 2.

Reservation 9 (m, fp, kd)

6. Internationella och regionala aktörer i Mellanöstern

Riksdagen avslår motion 2002/03:U283 yrkandena 1, 3 och 5-10.

Reservation 10 (kd, c)

7. Situationen i Ryssland

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U14 yrkandena 7 och 8 och 2003/04:U249

yrkande 7.

Reservation 11 (m, kd)

8. Ryssland och situationen i angränsande områden

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 15, 2002/03:U226 yrkandena

1-3, 2003/04:U205 och 2003/04:U220 yrkandena 5 och 6.

Reservation 12 (kd, c)

9. Kina

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U204 yrkandena 3, 4 och 6, 2002/03:U205

yrkandena 3-6, 2002/03:U232, 2002/03:U248 yrkandena 1-5, 2002/03:U279

yrkandena 1 och 2, 2002/03:U289 yrkandena 1 och 3-5, 2002/03:U292,

2002/03:U309, 2003/04:U14 yrkande 15, 2003/04:U252 yrkandena 1-4, 2003/04:U255

yrkande 20, 2003/04:U275 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U299 yrkandena 1-5

och 7, 2003/04:U303 yrkandena 1-3, 2003/04:U304, 2003/04:U338 yrkandena

1, 2 och 4-8 och 2003/04:U343 yrkandena 1-6.

Reservation 13 (m, kd)

Reservation 14 (fp)

10. Situationen i Kuba

Riksdagen avslår motion 2003/04:U14 yrkande 16.

Reservation 15 (m, kd)

11. Demokratirörelsen och biståndet till Kuba

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U266 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:U328

yrkandena 1-3.

Reservation 16 (fp, kd)

12. Turkiet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U213, 2002/03:U214, 2002/03:U215,

2002/03:U216, 2002/03:U217 yrkande 1, 2002/03:U227 yrkandena 1-5,

2002/03:U241 yrkandena 1-7, 2002/03:U253 yrkandena 1-6, 2003/04:U14 yrkande

4, 2003/04:U222 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U242 yrkande 1, 2003/04:U273,

2003/04:U279 yrkandena 1-6, 2003/04:U281, 2003/04:U286 yrkandena 4 och

5, 2003/04:U323 och 2003/04:U346 yrkandena 1-5.

Reservation 17 (c)

Reservation 18 (mp)

13. Övriga yrkanden om andra frågor och länder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L249 yrkandena 21 och 25, 2002/03:U202,

2002/03:U205 yrkande 1, 2002/03:U210 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U212

yrkande 6, 2002/03:U222, 2002/03:U224 yrkande 1, 2002/03:U225, 2002/03:U228

yrkande 19, 2002/03:U238 yrkandena 1-6, 8 och 9, 2002/03:U243, 2002/03:U247

yrkandena 1 och 2, 2002/03:U250 yrkandena 1-3 och 5, 2002/03:U254 yrkandena

1 och 2, 2002/03:U257 yrkande 1, 2002/03:U258 yrkandena 1 och 3, 2002/03:U265,

2002/03:U267, 2002/03:U270 yrkandena 1-4, 2002/03:U271 yrkandena 1-5,

2002/03:U272 yrkande 1, 2002/03:U273 yrkandena 2-5, 2002/03:U276 yrkandena

1 och 5-9, 2002/03:U287 yrkandena 2 och 3, 2002/03:U289 yrkandena 6-8,

2002/03:U290 yrkandena 9 och 10, 2002/03:U295 yrkande 3, 2002/03:U304

yrkandena 1 och 2, 2002/03:U312 yrkande 1, 2002/03:U321 yrkandena 1-3,

2003/04:K418 yrkandena 4 och 10, 2003/04:L350 yrkandena 16 och 19,

2003/04:U14 yrkandena 12-14, 2003/04:U16 yrkande 3, 2003/04:U17 yrkandena 3

och 11, 2003/04:U202 yrkandena 1-5, 2003/04:U204, 2003/04:U207, 2003/04:U209

yrkandena 1 och 2, 2003/04:U210, 2003/04:U214 yrkandena 1-5, 2003/04:U216

yrkandena 1 och 2, 2003/04:U217 yrkande 1, 2003/04:U225 yrkandena 1, 2,

4 och 5, 2003/04:U226, 2003/04:U231, 2003/04:U233, 2003/04:U234, 2003/04:U236,

2003/04:U237 yrkandena 1-4, 2003/04:U239 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U244

yrkandena 1 och 4-7, 2003/04:U257 yrkandena 1, 2, 4, 6 och 7, 2003/04:U261

yrkande 11, 2003/04:U264 yrkandena 1 och 3-6, 2003/04:U265, 2003/04:U267

yrkandena 1, 2 och 4, 2003/04:U269 yrkandena 1-4, 2003/04:U272, 2003/04:U277

yrkande 1, 2003/04:U280, 2003/04:U286 yrkande 2, 2003/04:U289 yrkande 2,

2003/04:U290, 2003/04:U301 yrkandena 1-5, 2003/04:U312 yrkandena 2, 6,

8-15 och 17, 2003/04:U314 yrkandena 1-8, 2003/04:U331 yrkandena 1 och 2,

2003/04:U333, 2003/04:U337 yrkandena 3 och 4, 2003/04:U338 yrkande 3,

2003/04:U343 yrkandena 7 och 8, 2003/04:U346 yrkandena 6 och 7, 2003/04:U347

yrkande 1 och 2003/04:So568 yrkandena 24 och 25.

14. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:20 till handlingarna.

Stockholm den 18 mars 2004

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s), Gunilla

Carlsson i Tyresö (m), Berndt Ekholm (s), Carl B Hamilton (fp), Carina

Hägg (s), Birgitta Ahlqvist (s), Kent Härstedt (s), Göran Lindblad (m),

Anders Sundström (s), Cecilia Wigström (fp), Agne Hansson (c), Kenneth G

Forslund (s), Ewa Björling (m), Veronica Palm (s), Lotta N Hedström (mp),

Rosita Runegrund (kd) och Sermin Özürküt (v).

Redogörelse för ärendet

I regeringens skrivelse 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk

utrikespolitik konstateras att det internationella arbetet för de mänskliga

rättigheterna på ett påtagligt sätt förändrats sedan regeringens tidigare

skrivelse 1997/98:89 lämnades till riksdagen. Kopplingarna mellan mänskliga

rättigheter, hållbar utveckling och fred och säkerhet har blivit allt

tydligare och mer accepterade. Sambanden och nödvändig samverkan mellan

mänskliga rättigheter, demokratiska processer och stärkandet av rättsstatens

institutioner betonas allt starkare.

Skrivelsen redovisar den utveckling som ägt rum och hur Sverige på olika

sätt har kunnat medverka till att stärka skyddet för de mänskliga

rättigheterna i världen. Skrivelsen visar vidare att de principer på området

som Sveriges utrikespolitik vilar på, inklusive den om de mänskliga

rättigheternas universella giltighet, står på fast grund. Ansträngningarna

för att integrera arbetet för de mänskliga rättigheterna med åtgärder på

en rad politikområden, inklusive utvecklingssamarbetet, migrationspolitiken,

säkerhetspolitiken och handelspolitiken, har fortgått och bidragit till

att stärka Sveriges samlade politik för de mänskliga rättigheterna.

Ett stort antal yrkanden väcks varje år i olika MR-frågor. Utskottet har

under de senast åren valt att behandla frågor om de mänskliga rättigheterna

ur olika perspektiv och med olika fokus. Vissa år har tonvikten legat på

bilaterala MR-frågor och andra år på multilaterala frågeställningar. I år

har utskottet beslutat att på ett fördjupat sätt behandla:

Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och

rätten till utveckling

Dödsstraff, tortyr och utomrättsliga avrättningar

Förtryck av etniska eller nationella minoriteter

Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och barn

samt resolution FN-1325

Konflikten i Mellanöstern

Ryssland och dess närområde

Kina

Kuba

Turkiet

Bakgrund

Att främja och öka respekten för de mänskliga rättigheterna är en prioriterad

fråga inom svensk utrikespolitik. Engagemanget för de mänskliga rättigheterna

ligger i Sveriges intresse och speglar förhoppningar om en värld där

människor kan leva fria och trygga utan fruktan och nöd. Den svenska

ambitionen är att föra en konsekvent och resultatorienterad politik för de

mänskliga rättigheterna.

Under de drygt femtio år som gått sedan den allmänna förklaringen om de

mänsklig rättigheterna antogs (1948) har rättigheterna slagits fast i ett

antal internationella konventioner. De centrala konventionerna är FN:s

internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och

FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella

rättigheter från 1966. Inom FN:s ram finns ytterligare fyra viktiga

konventioner som behandlar rasdiskriminering (1965), diskriminering av

kvinnor (1979), tortyr (1984) samt barnets rättigheter (1989). Den centrala

överenskommelsen för de länder som är medlemmar i Europarådet är Europeiska

konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna (Europakonventionen) från 1950.

De rättigheter som inryms i den allmänna förklaringen innehåller, enkelt

uttryckt

de grundläggande friheterna, såsom rätten att hysa eller uttrycka åsikter,

att utöva en religion, att bilda eller gå med i en organisation eller

att ordna möten

rätten till skydd mot övergrepp, t.ex. rätten att inte bli godtyckligt

arresterad eller utsättas för tortyr

rättigheter för att tillgodose de grundläggande behoven, t.ex. rätten

till en tillfredsställande levnadsstandard, till hälsovård och till

utbildning.

År 1993 genomfördes en världskonferens om de mänskliga rättigheterna

(Wienkonferensen) och i den deklaration som antogs vid konferensen fastslogs

en rad grundläggande principer för det internationella arbetet för de

mänskliga rättigheterna. I regeringens skrivelse 1997/98:89 framhölls

vikten av att Sverige i sin utrikespolitik tillämpar, främjar och förstärker

dessa viktiga principer.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Det övergripande målet för arbetet med de mänskliga rättigheterna i svensk

utrikespolitik är att bidra till att människor också i andra länder får

del av de rättigheter som fastslagits inom ramen för FN och andra

internationella forum. I betänkande 2003/04:UU3 Sveriges politik för global

utveckling föreslås att ett rättighetsperspektiv, där mänskliga rättigheter

är en central del, skall genomsyra alla politikområden. En effektiv politik

för de mänskliga rättigheterna kräver ett konsekvent agerande för att på

olika sätt öka respekten för de mänskliga rättigheterna.

I regeringens skrivelse Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik

1997/98:89 fastställdes målen för Sveriges utrikespolitik för mänskliga

rättigheter. I regeringens skrivelse 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i

svensk utrikespolitik konstateras att det internationella arbetet för de

mänskliga rättigheterna på ett påtagligt sätt förändrats sedan regeringens

tidigare skrivelse lämnades till riksdagen. Kopplingarna mellan mänskliga

rättigheter, hållbar utveckling och fred och säkerhet har blivit allt

tydligare och mer accepterade. Sambanden och nödvändig samverkan mellan

mänskliga rättigheter, demokratiska processer och stärkandet av rättsstatens

institutioner betonas allt starkare. Regeringen understryker vikten av

att driva en politik för de mänskliga rättigheterna som är konsekvent och

resultatinriktad.

Multilateralt arbete

De konventioner och mekanismer som under andra hälften av 1900-talet

utformats och antagits inom FN, Europarådet och OSSE utgör ett ramverk för

det internationella arbetet för mänskliga rättigheter. Sverige deltar

aktivt i det fortsatta arbetet för att komplettera och effektivisera

mekanismerna för att övervaka konventionernas efterföljd. Situationen för

de mänskliga rättigheterna på olika håll i världen behandlas årligen inom

ramen för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna samt i

generalförsamlingens tredje utskott. Genom antagandet av resolutioner samt genom

uttalanden av en rad olika statliga och icke-statliga aktörer, inklusive

enskilda organisationer, uppmärksammas specifika landsituationer eller

vissa typer av övergrepp. Genom sådana resolutioner kan också tillfälliga

mekanismer, t.ex. en specialrapportör för en viss fråga, etableras för

att förbättra möjligheterna för det internationella samfundet att följa

utvecklingen.

Sverige har under perioden fortsatt att enskilt och tillsammans med övriga

EU-länder ta initiativ till och medverka till behandlingen av ett stort

antal frågor som rör mänskliga rättigheter i specifika länder samt i olika

tematiska frågor. FN:s olika forum för mänskliga rättigheter utgör viktiga

mötesplatser för olika aktörer inom området mänskliga rättigheter samt

för dialog och påverkan beträffande situationen i enskilda länder och i

olika frågor som rör de mänskliga rättigheterna.

Bilateralt arbete

Situationen för mänskliga rättigheter i enskilda länder kan bl.a.

uppmärksammas i offentliga uttalanden eller tal eller genom att myndigheterna

i ett visst land uppvaktas. Det är viktigt att även uppmärksamma de

positiva steg som tagits. Sedan EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik

stärktes genom Amsterdamfördraget 1997 har samarbetet inom området mänskliga

rättigheter successivt förstärkts. EU-länderna gör allt oftare gemensamma

uttalanden och uppvaktningar för att på så sätt kunna lägga hela unionens

tyngd bakom ett viktigt budskap. Sverige har under perioden fortsatt att

ta initiativ och på andra sätt medverka till att EU mer effektivt når ut

med viktiga budskap beträffande de mänskliga rättigheterna, såväl i

generella frågor som i enskilda fall vad rör t.ex. politiska fångar eller

användningen av dödsstraffet.

Det är också viktigt att vid besöksutbyten på alla nivåer samt inom ramen

för den politiska dialogen med andra länder regelbundet föra de mänskliga

rättigheterna på tal. Sverige skall fortsatt verka för att frågor om

mänskliga rättigheter skall få ett allt större utrymme i EU:s kontakter

med andra länder och att stärka mänskliga rättigheter som en central

dimension i Sveriges nationella kontakter med andra länder.

En integrerad politik för de mänskliga rättigheterna

Sveriges arbete för de mänskliga rättigheterna utgörs inte bara av det

politiska arbete som direkt syftar till att påverka regeringar att respektera

de mänskliga rättigheterna. För att Sveriges samlade politik för att främja

de mänskliga rättigheterna skall bli konsekvent och nå resultat är det

nödvändigt att Sveriges politik vad gäller de mänskliga rättigheterna

fortsätter att integreras i utrikespolitiken som helhet. Behovet av

internationella normer för mänskliga rättigheter är i dag i stort sett fyllt

genom de konventioner som har utarbetats inom FN, Europarådet och OSSE,

och som tillsammans utgör den gemensamma värdegrunden.

En allt större mängd aktörer, inklusive frivilligorganisationer och företag,

verkar i dag för att på olika sätt påtala och främja de mänskliga

rättigheterna. Detta ställer större krav på samarbete och transparens, såväl

i EU-arbetet som nationellt. Regeringens beslut att offentliggöra

ambassadernas årliga rapporter om mänskliga rättigheter i världens länder på

Internet var ett steg på den vägen.

Mänskliga rättigheter är i allt större utsträckning en accepterad del av

det internationella politiska arbetet. Frågor om mänskliga rättigheter

har efter visst motstånd från delar av det internationella samfundet vunnit

insteg i mer allmänna politiska forum, inklusive säkerhetsrådet, samt i

internationella handelsforum. Det finns en ökande förståelse för betydelsen

av mänskliga rättigheter för det konfliktförebyggande arbetet, i det

fredsbyggande arbetet efter en konflikt samt i demokratiseringsprocesser.

Denna positiva utveckling måste tillvaratas och förstärkas. Sverige skall

på alla sätt verka för att mänskliga rättigheter i allt större grad skall

genomsyra arbetet i FN och andra internationella forum.

I FN:s politiska huvudforum för mänskliga rättigheter - kommissionen för

de mänskliga rättigheterna - har bilden på senare år varit mindre positiv.

Motsättningarna mellan länder och regionala grupper har ökat, och

kommissionens arbete därmed försvårats. Sverige försöker, tillsammans med

övriga EU, att med olika medel verka för att de konstruktiva krafterna

får större inflytande i kommissionens arbete. Ett system för att bevaka

konventionernas efterföljd finns genom FN:s konventionskommittéer, som

dock verkar under svåra förhållanden. Det växande antalet konventionsstater

- om än glädjande - medför en ökande belastning för kommittéerna när ett

allt större antal rapporter skall granskas. Vid grova och systematiska

övergrepp av de mänskliga rättigheterna måste det finnas instrument ägnade

att framtvinga snabbare förbättringar av de mänskliga rättigheterna.

Sverige verkar för att verktygen för de mänskliga rättigheterna görs mer

effektiva och resultatinriktade samt att dessa verktyg används inom ramen

för en integrerad politik för fred och säkerhet, demokrati och utveckling.

Effektivisering av det internationella arbetet för mänskliga rättigheter

Sverige

har inom EU konsekvent betonat vikten av det gemensamma arbetet för de

mänskliga rättigheterna, liksom vikten av att integrera frågor om mänskliga

rättigheter i unionens övriga politiska arbete.

I den tidigare skrivelsen (skr. 1997/98:89) föresatte sig regeringen att

inom EU verka för en ökad integration av de mänskliga rättigheterna inom

unionens interna och externa politik i syfte att uppnå en samlad och

konsekvent politik med effektiva och öppna processer för styrning och

uppföljning. EU har snabbt gått mot en alltmer konsekvent och integrerad

politik för de mänskliga rättigheterna och frågor om mänskliga rättigheter

lyfts fram i gemensamma strategier och andra övergripande dokument om

unionens utrikespolitik.

EU är även en viktig och kraftfull aktör inom FN:s kommission för de

mänskliga rättigheterna, generalförsamlingens tredje utskott och andra

internationella forum där unionen i ett nära samarbete framför tal och

ger förslag till resolutioner beträffande situationen i olika länder samt

i olika tematiska frågor. Ett nära samarbete i förhållande till andra

aktörers initiativ och frågor ger också möjlighet att lägga tyngd bakom

EU-ländernas agerande i principiellt och politiskt viktiga frågor.

EU-samordningen i frågor om mänskliga rättigheter ger också utrymme för ett

ökat gemensamt agerande inom OSSE och inom Europarådet.

Informationsspridning om mänskliga rättigheter och den svenska nationella

handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna

I regeringens skrivelse En nationell handlingsplan för de mänskliga

rättigheterna (skr. 2001/02:83) läggs grunden för ett mer samlat synsätt på

frågor om mänskliga rättigheter i Sverige. I handlingsplanen, som gäller

2002-2004, anges bl.a. att målet för Sveriges långsiktiga strävanden är

att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna, ökad kunskap

och medvetenhet om de mänskliga rättigheterna samt bättre samordning av

arbetet med att främja de mänskliga rättigheterna.

Utskottet

1 Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och

rätten till utveckling

Sammanfattning av motionerna

I motion 2002/03:U228 (fp) framhålls att varje människas frihet och lika

värde omfattar alla människor och varje individ i världen utan åtskillnad

av något slag. Erkännandet av alla människors lika värde hänger oupplösligt

samman med att ingen människa får diskrimineras. Trots detta sker dagligen

kränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna. Kränkningar ser olika

ut i olika länder. I yrkande 1 anförs vikten av att kränkningar av mänskliga

rättigheter alltid måste påtalas, kritiseras och åtgärdas oavsett var de

äger rum och i yrkande 21 att Sverige bör verka för en tydligare och mer

sammanhållen strategi för EU:s arbete med mänskliga rättigheter i världen.

I motion 2003/04:U209 (m) yrkande 3 framhålls att Sverige alltid skall

uppmärksamma värdet av demokrati och mänskliga rättigheter i internationella

relationer och i motion 2003/04:U211 (fp) yrkande 3 krävs en handlingsplan

för förstärkning av den demokratiska dialogen i samhället. I motion

2002/03:U204 (m) yrkande 5 liksom i motion 2003/04:U299 (m) yrkande 6

framhålls de mänskliga rättigheternas universalitet.

I motion 2003/04:U14 (m) yrkande 1 framhålls att Sverige som enskilt land

har ett särskilt ansvar för att främja och påverka utvecklingen av demokrati

och mänskliga rättigheter i de länder som Sverige sedan länge har ett

omfattande utvecklingssamarbete med och i yrkande 2 att regeringen årligen

och i god tid före, eller senast i samband med, budgetbehandlingen skall

ge riksdagen en utförlig rapport om situationen och utvecklingen när det

gäller mänskliga rättigheter och demokrati i mottagarländerna.

I motion 2003/04:U15 (kd) yrkande 2 framhålls vikten av ett system för s.

k. tidig förvarning (early warning) för att skydda mänskliga rättigheter

och i yrkande 3 framhålls behovet av konkret stöd till uppbyggnad av

samhällsinstitutioner för att skydda mänskliga rättigheter bl.a. genom att

arbeta mycket mer med det s.k. partinära biståndet - ibland i form av

konkret stöd till partier och direkt kunskapsutbyte med dessa, men också

genom stöd för att bygga upp parlamenten.

I motion 2003/04:U17 (fp) yrkande 1 framhålls att det är regeringens

skyldighet att reagera när mänskliga rättigheter kränks varhelst detta

sker och i yrkande 2 att Sverige bör driva att metodutveckling gällande

instrumenten för legitim inblandning på EU-nivå kommer till stånd samt

att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på hur metoderna

för att säkra de mänskliga rättigheterna kan utvecklas på bilateral nivå.

I yrkande 5 krävs att Sverige inom EU verkar för att fler dialoger med

inriktning på enbart mänskliga rättigheter kommer till stånd med enskilda

länder och i yrkande 6 krävs att endast länder som inte själva bryter mot

principerna de skall övervaka accepteras som ordförande i FN-kommissionen

för mänskliga rättigheter.

I motion 2003/04:U282 (fp) yrkande 1 framhålls att kränkningar av mänskliga

rättigheter alltid måste påtalas, kritiseras och åtgärdas oavsett var de

äger rum och i yrkande 2 att mänskliga rättigheter är absoluta och att

demokrati är den enda styrelseform som kan garantera respekten för de

mänskliga rättigheterna. I yrkande 3 framhålls att Sverige bör intensifiera

sitt arbete med att både försvara och förbättra skyddet för de mänskliga

rättigheterna, dels genom de internationella organisationer såsom FN, EU,

Europarådet och Världsbanken, dels genom Sveriges bilaterala samarbete

med andra länder. Vidare framhålls i yrkande 7 nödvändigheten av att skilja

mellan de absoluta civila och politiska rättigheterna och de sociala,

ekonomiska och kulturella rättigheterna.

I motion 2003/04:U298 (s) framhålls att Sverige i sin utrikespolitik bör

verka för att minska religiösa organisationers inflytande över internationell

politik i syfte att främja ett världssamfund byggt på förvärldsligade

principer, mänskliga rättigheter och religionsfrihet.

I motion 2003/04:U335 (mp) yrkande 1 framhålls att FN skall vara den enda

part som Sverige ger suverän rätt till globalt våldsmonopol och det organ

som samordnar svensk medverkan i fredsbevarande styrkor eller vid grova

brott mot de mänskliga rättigheterna.

I motion 2003/04:U341 (kd) yrkande 1 framhålls vikten av att bjuda in

representanter från folkrörelser, näringsliv och universitet för att

granska och diskutera Sveriges utrikespolitiska åtaganden gentemot FN:s

konventioner och konferenser. I yrkande 9 krävs att regeringen aktivt

driver krav på förbättrad administrativ- och beslutseffektivitet i

samverkande internationella organisationer och i yrkande 10 att regeringen

tar initiativ till att utarbeta gemensamma arbetsmodeller vars syfte är

att förnya och utveckla arbetsformerna för internationella organisationer.

I motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 2 framhålls att det är viktigt att i

samarbete med partnerländer arbeta fram nationella handlingsplaner för

mänskliga rättigheter, och en översyn av nationell lagstiftning i dessa

frågor i förhållande till internationella avtal. I motion 2003/04:U350

(kd) yrkande 1 framhålls att grunden vid svenskt ställningstagande till

part i konflikt och kris skall vara huruvida grundläggande värden såsom

mänskliga rättigheter, demokrati, öppenhet och rättssäkerhet respekteras.

I motion 2003/04:U352 (kd) yrkande 3 begärs att Sverige tar initiativ

till en FN-konferens för ökad förståelse mellan konfliktområdens olika

kulturer och religioner och i yrkande 5 att det svenska arbetet bör få

ökad fokusering på de internationella övervaknings- och kontrollmekanismerna

för efterlevnaden av mänskliga rättigheter.

I motion 2002/03:U323 (m) yrkande 25 framhålls att den svenska regeringens

kritik av kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter inte skall vara

mildare än den som framförs från Europarådet och OSSE.

I motion 2003/04:U17 (fp) yrkande 4 krävs att tydliga rutiner samt en

handbok utarbetas för situationer då svenska medborgares mänskliga

rättigheter kränks utomlands.

I motion 2003/04:U220 (c) yrkande 2 framhålls att för att säkra demokrati

och mänskliga rättigheter i ett land krävs ett fungerande rättssystem som

anger spelreglerna i samhället. Gott styrelseskick innefattar också att

främja institutioner som är rättvisa, kan ställas till ansvar och som

värnar mänskliga fri- och rättigheter.

I motion 2003/04:U230 (v) krävs att Sverige snarast möjligt bör säga upp

sitt medlemskap och lämna IOM.

I motion 2003/04:U246 (m) yrkande 4 begärs att Sverige och EU skall kräva

att en ländervis översikt över brott mot mänskliga rättigheter och demokrati

redovisas inför och debatteras i FN:s generalförsamling varje år.

I motion 2002/03:U250 (v) yrkande 4 krävs att regeringen utreder möjligheterna

att svenska företag med verksamhet utomlands åläggs att formulera en

bindande uppförandekod förbunden med vissa sanktionsåtgärder för de företag

som bryter mot denna kod.

I motion 1999/2000:U903 (v) yrkande 5 framhålls att i arbetet för en

solidarisk världsordning krävs ökat stöd till ett mer demokratiskt långsiktigt

ägaransvar.

I motion 2002/03:U325 (mp) yrkande 3 krävs att Sverige inom EU och FN

verkar för att uppförandekoder tas fram för utlandsarbetande personal.

I motion 2003/04:U317 (mp) yrkande 1 krävs att det genomförs en utredning

av förekomsten av privata militära företag, PMF, i svenskt affärsliv och

militärt samarbete.

Utskottets överväganden

Utskottet välkomnar regeringens initiativ att presentera en samlad policy

för de mänskliga rättigheterna inom svensk utrikespolitik. Skrivelse

2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (hädanefter benämnd

skrivelsen) är enligt utskottet uttryck för den vikt Sverige lägger vid

dessa frågor. Utskottet menar att det är betydelsefullt att de principiella

ståndpunkterna beträffande de mänskliga rättigheterna ligger fast, och

utskottet har i betänkande 2002/03:UU3 Sveriges politik för global utveckling

slagit fast att målen för den samlade politiken för global utveckling

skall vara att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling.

Politiken skall präglas av ett rättighetsperspektiv, vilket innebär att

människors rättigheter skall utgöra grund för de åtgärder som vidtas för

en rättvis och hållbar utveckling. Utskottet framhöll också att de mänskliga

rättigheterna är universella, odelbara, ömsesidigt beroende och relaterar

till varandra. Ett liv i värdighet förutsätter att alla mänskliga rättigheter

respekteras, inklusive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Utskottet konstaterar att i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och

kulturella rättigheter stadgas bl.a. rätten till social trygghet, rätten

till en tillfredsställande levnadsstandard, rätten till utbildning, rätten

till hälsa samt rätten till arbete. Dessa rättigheter återknyter till

centrala politiska frågor om ekonomisk fördelning, arbetsliv, hälsovård,

utbildning och familjepolitik vid sidan av mer övergripande aspekter som

en tillfredsställande levnadsstandard. Frågor som rör jämställdhet mellan

könen, lika lön för likvärdigt arbete, fackliga rättigheter för att kunna

hävda sin rätt, rätt till utbildning samt barns skydd mot exploatering är

exempel på tydliga rättighetskrav som också kan återspeglas i rättsregler.

Andra rättigheter låter sig emellertid inte lika lätt ges en rättslig

form. Särskilt vad gäller de mer resurskrävande rättigheterna fordras en

mer sofistikerad metod för en meningsfull värdering av efterlevnaden. I

konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter framhålls

att staten skall ta steg för att gradvis förverkliga rättigheterna. För

detta ändamål skall tillgängliga resurser utnyttjas optimalt.

Under år 2003 har en arbetsgrupp inrättats under FN:s kommission för de

mänskliga rättigheterna för att överväga förslag till ett tilläggsprotokoll

till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Sverige kommer att aktivt delta i gruppens arbete och verka för att dessa

rättigheter på ett mer effektivt sätt också kommer att drivas i övriga

delar av FN-systemet, inklusive utvecklingssamarbetet.

Utskottet menar vidare att främjandet av mänskliga rättigheter skall, som

tidigare, utgöra en integrerad del i all utrikespolitik och denna nya

politik har utskottets fulla stöd. Rättigheterna i FN:s allmänna förklaring

om de mänskliga rättigheterna från 1948 är universella. De gäller för

alla människor, utan åtskillnad, och skall respekteras över hela världen,

oavsett land, kultur eller specifik situation. Regimer som kränker de

mänskliga rättigheterna har ibland försvarat detta med att just deras

land har särskilda förhållanden som gör detta befogat, eller att mänskliga

rättigheter inte får hindra utövandet av traditionella kulturella sedvänjor,

t.ex. vad beträffar kvinnors och flickors ställning. Åsikten har också

framförts att de internationella normerna skulle vara ett västerländskt

påfund. Utskottet menar att detta är argument som måste avvisas.

Wienkonferensen 1993 bekräftade de mänskliga rättigheternas universalitet, och

denna princip har under de tio år som gått sedan dess vunnit en allt

bredare förankring i internationella sammanhang.

De internationella regler som finns inom området mänskliga rättigheter

reglerar förhållandet mellan statsmakten och den enskilde. Rättigheterna

är knutna till individen som skall kunna åtnjuta dessa ensam eller

tillsammans med andra. Det är staten, dvs. ett lands regering, som har

ansvaret för att rättigheterna respekteras och att rättigheterna omsätts i

praktiken genom bl.a. ett fungerande rättsväsende, lagstiftning, undervisning,

socialt stöd. Staten är skyldig att se till att dess företrädare agerar

i enlighet med de mänskliga rättigheterna och måste på olika sätt förhindra

att dess företrädare begår brott mot de mänskliga rättigheterna.

Efter antagandet av den allmänna förklaringen 1948 följde fleråriga

förhandlingar mellan FN:s medlemsländer angående införandet av förklaringens

rättigheter i bindande konventioner. Detta resulterade i att två separata

konventioner antogs 1966. I FN:s konvention om medborgerliga och politiska

rättigheter (ICCPR) infördes de grundläggande friheterna samt rätten till

skydd mot övergrepp, medan FN:s konvention om de ekonomiska, sociala och

kulturella rättigheterna (ICESCR) i stort sett kom att innehålla rättigheter

relaterade till de grundläggande behoven. Den senare kom också att innehålla

en artikel som med hänvisning till behovet av ekonomiska resurser för

rättigheternas förverkligande godkänner att detta sker stegvis allteftersom

resurser blir tillgängliga.

Utskottet menar att i det internationella arbetet har funnits en tendens

att ge de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna lägre prioritet.

Utskottet anser att det är viktigt att framhålla att presentationen av

rättigheterna inte innehåller en gradering. Rättigheternas odelbarhet och

ömsesidiga samverkan hör till de principer som slogs fast vid Wienkonferensen

1993 och detta synsätt har fortsatt att vinna mark. Utskottet menar vidare

att det är viktigt att ge de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna

ökad vikt i utrikespolitiken och i utvecklingssamarbetet. De ekonomiska,

sociala och kulturella rättigheterna ses på sina håll mer som ambitioner

än som verkliga rättigheter. Det finns emellertid ingen saklig grund för

att behandla dessa rättigheter som mindre viktiga eller radikalt annorlunda

än de medborgerliga och politiska rättigheterna.

För att kunna bidra till att en allt större del av världens befolkning

får del av de mänskliga rättigheterna måste Sverige föra en orädd och

aktiv utrikespolitik till stöd för dessa rättigheter. Utskottet konstaterar

att frågor om de mänskliga rättigheterna har en viktig plats i den politiska

dialogen med andra länder och detta ifrågasätts inte längre. Utskottet

ställer sig bakom regeringens ambition att främjandet av de mänskliga

rättigheterna skall genomsyra det svenska agerandet i globala och europeiska

forum, liksom i direkta kontakter med andra länder, utvecklingssamarbetet

inräknat. Utskottet anser det vara av stor vikt att den svenska politiken

för att främja de mänskliga rättigheterna är resultatinriktad. Sverige

skall verka för alla människors möjligheter att åtnjuta mänskliga rättigheter.

Barnets rättigheter, kvinnors rättigheter, funktionshindrades rättigheter

samt rättigheter för personer som tillhör urbefolkningar och nationella

eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter måste särskilt beaktas

i syfte att garantera lika förutsättningar.

Utskottet har i tidigare betänkande (bet. 2003/04:UU3 Sveriges politik

för global utveckling) understrukit vikten av att det partinära stödet

stärks och utvecklas. Det behövs en betydligt större satsning än hittills

för att bygga upp och stärka det svaga partiväsendet i många utvecklingsländer.

Utskottet menar också att det partinära stödet kan utformas betydligt

mer flexibelt vad gäller rapportering och redovisning än vad som nu är

fallet, utan att göra avkall på strikta ekonomiska redovisningskrav. De

svenska partierna kan på ett effektivt sätt bidra till utvecklingen av

samarbetsländernas partiorganisationer, genom den kunskap de svenska

partierna samlat under många års internationella kontakter. Liksom för de

enskilda organisationerna är det viktigt att de partinära organisationerna

kan delta i både planerings- och landstrategiarbetet.

Utskottet anser att arbetet för att försvara och genomföra principen om

icke-diskriminering förblir en grundpelare i det internationella arbetet

för de mänskliga rättigheterna. Bekämpande av diskriminering på grund av

kön, etniskt ursprung, religion, funktionshinder eller sexuell läggning

utgör också en av de största utmaningarna för arbetet med de mänskliga

rättigheterna.

Utskottet noterar att regeringen i skrivelsen konstaterar att de grövsta

övergreppen och de svåraste kränkningarna sker just i samband med interna

väpnade konflikter. Sverige skall verka för ett heltäckande, grundläggande

skydd i alla situationer i form av allmänna humanitära grundregler, liksom

för att respekten för de mänskliga rättigheterna blir en central del i

varje fredsprocess. Utskottet menar också att Sverige varit starkt pådrivande

när det gäller att utveckla nya och mer konstruktiva arbetsformer för

både FN som organisation och för FN:s konferenser och hur de senare skall

följa upp.

Utskottet har i tidigare betänkande (bet. 2002/03:UU8) konstaterat att

valet av Libyen som ordförande för kommissionen för mänskliga rättigheter

(MRK) 2002/03 föregicks av omfattande konsultationer, främst mellan olika

regionala grupperingar. Libyen gör sig skyldigt till grova och omfattande

kränkningar av de mänskliga rättigheterna, men beslutet om det libyska

ordförandeskapet var och är en del av FN-systemets roterande beslutsordning

och organisation. Sveriges och även EU:s inflytande över denna process

var mycket begränsad. Utskottet anser att valet av Libyen som ordförande

i FN:s kommission för mänskliga rättigheter var såväl stötande som opassande.

Skyddet av mänskliga rättigheter är enligt FN-stadgan en av FN:s främsta

uppgifter och en del av arbetet för att skapa internationell fred och

säkerhet. Säkerhetsrådet har därför ett mandat att agera mot de grova

kränkningar av de mänskliga rättigheterna som hotar freden. Utskottet har

tidigare konstaterat att Sverige aktivt stöder FN:s generalsekreterares

ansträngningar att - inom ramen för det konfliktförebyggande arbetet - få

säkerhetsrådet att ta ett större ansvar i dessa frågor. Detta kan bl.a.

komma att kräva en förstärkning av de nuvarande övervakningsmekanismerna,

som bl.a. har till uppgift att bevaka att konventionsstaterna efterlever

sina förpliktelser.

De senaste åren har frågan om ett fakultativt protokoll till konventionen

om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter diskuterats i det

internationella samfundet. Ett protokoll skulle möjliggöra för individer

att klaga på sin stat för att den inte skyddar individens ekonomiska,

sociala eller kulturella rättigheter. En liknande mekanism finns redan

vad gäller konventionen för de medborgerliga och politiska rättigheterna.

Utskottet ställer sig tveksamt till huruvida ett individuellt

klagomålsförfarande vore en optimal väg framåt för att förverkliga de

ekonomiska,

sociala och kulturella rättigheterna. Vad som bör vara vägledande är om

en sådan klagorätt skulle leda till en verklig förändring av individers

levnadsförhållanden och därmed förverkliga individernas ekonomiska, sociala

och kulturella rättigheter.

Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har EU snabbt

gått mot en alltmer konsekvent och integrerad politik för de mänskliga

rättigheterna. Gemensamma uttalanden, tal och uppvaktningar i frågor som

rör de mänskliga rättigheterna är en självklar del i EU:s arbete. EU är

en viktig och kraftfull aktör inom FN och andra internationella forum där

mänskliga rättigheter diskuteras, men utskottet vill samtidigt framhålla

vikten av att EU utvecklar MR-dialoger med ytterligare länder. Utskottet

konstaterar att Sverige redan har bidragit till denna utveckling genom

att inom EU konsekvent betona vikten av det gemensamma arbetet för de

mänskliga rättigheterna, liksom vikten av att integrera frågor om de

mänskliga rättigheterna i EU:s övriga arbete. Tillsammans med övriga EU

och andra likasinnade länder bidrar Sverige inom FN till processer som

skall stärka FN:s förmåga att främja och skydda de mänskliga rättigheterna.

Sverige deltar också aktivt i arbetet med mänskliga rättigheter inom

Organisationen för samarbete och säkerhet (OSSE) och inom Europarådet. En

viktig målsättning för Sverige är även att bidra till att det internationella

arbetet med mänskliga rättigheter, inte minst när det gäller att övervakningen

av de mänskliga rättigheterna blir effektivare.

Utskottet har inhämtat att den svenska regeringen har varit i kontinuerlig

kontakt med de amerikanska myndigheterna angående den svenske medborgaren

som är fängslad på USA:s bas i Guantánamo. Utskottet menar att fången och

hans familj har rätt att få veta på vilka formella grunder han kvarhålls

och hur den fortsatta processen ser ut och att det bara finns två möjliga

sätt att betrakta fångarnas status på. Antingen skall de betraktas som

krigsfångar eller som misstänkta brottslingar i vilket fall vanliga

rättssäkerhetsgarantier skall tillämpas. Eftersom svenskens status är oklar

borde denna fråga avgjorts av en oberoende domstol. På svenskt initiativ

har frågan om Guantanamofångarna också flera gånger tagits upp inom

EU.

Utskottet har inhämtat att IOM (The International Organization for Migration)

på uppdrag av sina medlemsstater bedriver migrationsrelaterade projekt

som huvudsakligen består av att organisera transporter för flyktingar och

frivilliga transporter av personer som avvisats. Sverige använder sig bl.

a. av IOM för överföring av s.k. kvotflyktingar till Sverige. Vidare stöder

Sverige bl.a. IOM:s arbete med återvändande av internflyktingar i Afrika

och Afghanistan samt dess arbete mot människohandel i Östeuropa, främst

på Balkan. Sverige har goda erfarenheter av samarbetet med IOM.

Utskottet har tidigare (bet. 2000/01:UU4) framhållit att Sverige betonar

det våldsmonopol som givits FN:s säkerhetsråd och understryker vikten av

att utveckla och stärka FN:s förmåga att i tid kunna fatta kraftfulla

beslut. Utskottet menar att med ett bättre fungerande säkerhetsråd skulle

tendensen att använda våld utan säkerhetsrådets medgivande kunna stävjas.

Det är viktigt att FN:s våldsmandat inte undermineras eftersom det skulle

riskera att fragmentisera folkrätten samt undergräva det reformarbete som

pågår inom FN. En viktig historisk lärdom är att instrumenten för att

förebygga konflikter och för att bedriva en effektiv sanktionspolitik

måste utvecklas.

Utskottet framhåller vidare att genom globaliseringen har svenska företags

internationella verksamhet ökat kraftig. Detta gäller även i länder där

efterlevnaden brister i fråga om de grundläggande normer och principer

som det internationella samfundet har enats om rörande mänskliga rättigheter,

t.ex. arbetsvillkor och hållbar utveckling.

Utskottet kan konstatera att projektet Globalt ansvar, som presenterades

av regeringen i mars 2002, syftar till att främja OECD:s riktlinjer för

multinationella företag och principerna i FN:s Global Compact och ge stöd

till ett konstruktivt samarbete mellan näringsliv, fackliga organisationer,

enskilda organisationer för mänskliga rättigheter, grundläggande

arbetsvillkor, bekämpning av korruption, en bättre miljö och övriga punkter

i OECD:s riktlinjer. Många svenska företag arbetar i dag aktivt för att

säkerställa att mänskliga rättigheter inte kränks till följd av deras

verksamhet. Utskottet anser att det ökade engagemanget från företag och

andra aktörer för dessa frågor är viktigt men samtidigt får man inte glömma

att det ytterst är staterna själva som har ansvaret för att de mänskliga

rättigheterna efterlevs.

Två viktiga fundament i svensk politik är en aktiv handelspolitik för att

öka företagens möjligheter att verka över nationsgränser och en utrikes-

och utvecklingspolitik som kraftfullt betonar vikten av mänskliga rättigheter

och hållbar utveckling. Att främja företagens sociala ansvar utgör ett

viktigt komplement till, och binder samtidigt samman, dessa grundläggande

målsättningar i svensk utrikespolitik. Utskottet har tydligt framhållit

detta även i betänkande 2003/04:UU3 Sveriges politik för global utveckling.

Utskottet menar att Sverige och svenska företag har en mycket stark

internationell trovärdighet när det gäller engagemang och kunskap om mänskliga

rättigheter, arbetsvillkor, korruptionsbekämpning och miljöhänsyn. Många

företag har beslutat sig för att de skall arbeta med frågorna och med att

omsätta detta i praktiken.

Den svenska politiken tar avstånd från synen att det skulle vara en

otillbörlig inblandning i andra staters angelägenheter att påtala kränkningar

av de mänskliga rättigheterna. Den princip om icke-inblandning som uttrycks

i FN-stadgans artikel 2:7 skall inte tolkas som en begränsning av stadgans

tydliga krav på insatser för att främja de mänskliga rättigheterna. Statens

suveränitet kan inte åberopas som en sköld för kränkningar av mänskliga

rättigheter. Stater skall inte kunna hänvisa till interna angelägenheter

och på det sättet kunna hålla världssamfundet borta när det är en akut

nödsituation, mänskliga rättigheter undertrycks och människor mördas.

Rapporter om läget för de mänskliga rättigheterna i världens länder

sammanställs sedan ett antal år tillbaka av Utrikesdepartementet. Regeringen

har beslutat att göra sammanställningen av 2002 års rapporter offentliga

och i januari 2003 publicerades de nära 190 landrapporterna på regeringens

webbplats för mänskliga rättigheter.

http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/page/

Mot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden

avstyrker utskottet motionerna 2003/04:U14 (m) yrkandena 1 och 2, 2003/04:U15

(kd) yrkandena 2 och 3, 2003/04:U17 (fp) yrkandena 1, 2 och 4-6, 1999/2000:U903

(v) yrkande 5, 2002/03:U204 (m) yrkande 5, 2002/03:U228 (fp) yrkandena 1

och 21, 2002/03:U250 (v) yrkande 4, 2002/03:U323 (m) yrkande 25, 2002/03:U325

(mp) yrkande 3, 2003/04:U209 (m) yrkande 3, 2003/04:U211 (fp) yrkande 3,

2003/04:U220 (c) yrkande 2, 2003/04:U230 (v), 2003/04:U246 (m) yrkande

4, 2003/04:U282 (fp) yrkandena 1-3 och 7, 2003/04:U298 (s), 2003/04:U299

(m) yrkande 6, 2003/04:U317 (mp), yrkande 1, 2003/04:U335 (mp) yrkande 1,

2003/04:U341 (kd) yrkandena 1, 9 och 10, 2003/04:U348 (kd) yrkande 2,

2003/04:U350 (kd) yrkande 1 samt 2003/04:U352 (kd) yrkandena 3 och 5.

2 Dödsstraff, tortyr och utomrättsliga avrättningar

Sammanfattning av motionerna

I motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 15 liksom i motion 2003/04:U282 (fp)

yrkande 14 konstateras att dödsstraffet är en av de grövsta kränkningarna

av mänskliga rättigheter och bör avskaffas i hela världen. Ett rättssystem

som sanktionerar dödsstraff fördömer inte avsiktligt dödande utan bryter

snarare mot den egna rättsmoralen genom att utdöma dödsstraff i lagens

namn. De länder som fortfarande tillämpar och utför dödsstraff måste

fördömas kraftfullt. Genom aktiva påtryckningar och krav kan positiva

resultat åstadkommas och EU:s ovillkorliga krav på denna punkt har exempelvis

lett till att samtliga EU:s kandidatländer avskaffat dödsstraffet. Även

tortyr förekommer i många länder och måste fördömas. Motionärerna menar

att Sverige aktivt skall verka för att dödsstraffet och användningen av

tortyr avskaffas.

I motion 2002/03:U204 (m) framhålls att Folkrepubliken Kina avrättar fler

människor än världens övriga länder tillsammans. Dödsstraffen utmäts efter

rättegångar som med varje mått mätt måste anses som summariska, politiserade

och orättvisa. Möjligheterna att överklaga är starkt begränsade. I yrkande

1 anförs att Sverige och EU måste verka för att användningen av dödsstraffet

i Folkrepubliken Kina upphör och, i yrkande 2, att tortyren upphör. Även

i motionerna 2002/03:U289 (fp) yrkande 2 och i 2002/03:U313 (c) yrkande

25 krävs att Sverige och EU kraftfullt måste fördöma utdömanden och

verkställanden av dödsstraff i Kina. I motionerna 2002/03:U204 (m) yrkande

7 liksom i 2003/04:U299 (m) yrkande 8 framhålls att Sverige bör markera

sitt stöd för Taiwans öppning om att avskaffa dödsstraffet.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att Sverige aktivt driver frågan om ett universellt

avskaffande av dödsstraffet och, i avvaktan på att detta skall ske, att

användningen av dödsstraffet skall inskränkas och ske med iakttagande av

de begränsningar som finns i internationell rätt. Dödsstraffet är enligt

svensk uppfattning ett djupt omänskligt straff. Dess grymhet och dess

oåterkalleliga natur gör det till ett straff som inte bör ha någon plats

i en modern och civiliserad rättsordning.

I FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna fortsätter Sverige

tillsammans med övriga EU att driva och söka ökat stöd för den resolution

mot dödsstraffet som antagits i kommissionen sedan 1997. Sverige var

initiativtagare till utarbetandet av tilläggsprotokoll nr 13 till

Europakonventionen om mänskliga rättigheter om ett totalt avskaffande av

dödsstraffet. Protokollet, som föreskriver avskaffande av dödsstraffet även

i krigstid, antogs 2002 och ratificerades av Sverige i april 2003.

Utskottet har inhämtat att antagandet 1998 av EU:s riktlinjer mot

dödsstraffet har inneburit att unionens bilaterala arbete koncentrerat på att

påverka andra länder att avskaffa dödsstraffet eller begränsa dess användande

har intensifierats. Uppvaktningar av ett lands myndigheter har ofta

inriktats på användningen av dödsstraffet generellt men även på individuella

dödsdomar. Vanligen publiceras uppvaktningens innehåll i inhemska medier

för att på så sätt bidra till att påverka opinionen mot dödsstraffet.

Inom OSSE tar EU regelmässigt upp enskilda fall där dödsstraff är aktuellt

i OSSE:s deltagarländer. Genom att på detta sätt uppmana andra länder att

avskaffa eller begränsa dödsstraffet kan Sverige och övriga EU bidra till

att påskynda den internationella utvecklingen mot ett universellt avskaffande.

Sverige fäster stor vikt vid detta arbete och inom ramen för EU:s

utvecklingssamarbete finns särskilda medel avsatta för detta.

Utskottet konstaterar att enligt FN:s särskilde rapportör om summariska

avrättningar förekommer utomrättsliga, summariska och godtyckliga

avrättningar, och hot om sådana övergrepp, i alla världsdelar. Avrättningarna

utförs av ett lands polis- och säkerhetsstyrkor, med regeringens goda

minne, eller av andra personer eller grupper som samarbetar med, eller

tolereras av, landets regering. En avrättning är summarisk då den verkställs

trots att den inte föregås av en korrekt rättegång. Sverige stöder den

särskilde rapportörens arbete och är sedan flera år initiativtagare till

en resolution i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna om

utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar. Ett motsvarande

initiativ drivs av Finland i FN:s generalförsamling.

Utskottet menar att det förekommer i flera länder i världen att människor

frihetsberövas för att senare inte höras av. Skälet är ofta att den

försvunne berövats livet summariskt eller genom tortyr. Sådana ofrivilliga

försvinnanden innebär ett oerhört lidande för den enskilde och hans eller

hennes familj. De utgör också ett medel för en repressiv politik. Inom

ramen för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna pågår för närvarande

ett arbete som syftar till att utarbeta en separat konvention om ofrivilliga

försvinnanden. Sverige verkar inom ramen för detta arbete särskilt för

att konventionen skall innefatta en rätt för anhöriga till information om

vad som hänt den försvunne samt en rätt till skadestånd.

Utskottet är av den bestämda uppfattningen att inga former av tortyr eller

annan grym eller förnedrande behandling kan accepteras i vilket syfte det

än vara må. Förbudet mot tortyr finns i de centrala instrumenten om

mänskliga rättigheter samt i FN:s konvention mot tortyr och annan grym,

omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT) från 1984.

Under det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen svarade Sverige

för författandet av EU:s riktlinjer mot tortyr som antogs av unionens

utrikesministrar i april 2001. Riktlinjerna är framför allt avsedda att

på samma sätt som riktlinjerna mot dödsstraffet utgöra underlag för

uppvaktningar i tredje land om bruket av tortyr. Till skillnad från

dödsstraffet, som tillkännages i domslut, så utgör tortyr en dold verksamhet

vars förekomst många länder anstränger sig för att dölja för omvärlden.

Riktlinjerna mot tortyr används också till stöd för EG-kommissionens

utvecklingssamarbete inriktat på att genom bl.a. utbildning av poliser

stävja bruket av tortyr i individuella länder. I slutet av 2002 kunde

FN:s generalförsamling anta ett tilläggsprotokoll till FN:s tortyrkonvention

som syftar till att stärka möjligheterna att förebygga tortyr.

EU:s agerande i frågor om mänskliga rättigheter utgår ifrån FN:s konventioner

för de mänskliga rättigheterna samt de olika regionala konventionerna.

Under de senaste åren har dock vissa verktyg tillkommit som skall underlätta

samordningen mellan EU-länderna i unionens agerande i frågor om de mänskliga

rättigheterna. Med hjälp av EU-ländernas ambassader i olika länder kan

kunskaperna öka inom EU angående bruket av tortyr i enskilda länder och

hur EU bäst kan hjälpa till att stävja det.

Med vissa länder har EU på senare år valt att inleda separata dialoger på

expertnivå om mänskliga rättigheter. En sådan dialog förs sedan 1997 med

Kina. År 2002 inleddes på försök en liknande dialog med Iran. Dialogerna

förs halvårsvis mellan representanter från EU-trojkan samt relevanta

ministerier i dialogländerna. De politiska dialogmötena kompletteras med

möten mellan akademiska experter och organisationer inom EU respektive

dialogländerna för att fördjupa diskussionerna och samtidigt bredda

kontaktytorna mellan länderna vad gäller frågor om mänskliga rättigheter.

Utskottet

har inhämtat att Sverige vid flera tillfällen och på hög nivå har tagit

upp dödsstraffet med Kinas regering och uppmanat Kina att upphöra med att

utdöma dödsstraff och att det helt avskaffas. Detta har skett i direkta

samtal och kontakter med den kinesiska regeringen, både bilateralt och

vid olika multilaterala dialogtillfällen, som vid EU:s dialog om mänskliga

rättigheter, samt genom anföranden i bl.a. FN. Sverige kommer även

fortsättningsvis att noga bevaka användandet av dödsstraffet i Kina och

framföra den principiella ståndpunkten att dödsstraffet bör avskaffas.

Liksom dödsstraffet står tortyren också högt på agendan för EU:s dialog

med Kina om de mänskliga rättigheterna. Utskottet konstaterar att ett

avskaffande av dödsstraffet i Taiwan givetvis är i linje med Sveriges och

EU:s ansträngningar att avskaffa dödsstraffet varhelst det förekommer och

understryker att detta kan verka som förebild för den vidare utvecklingen

i Kina.

Utskottet konstaterar även att strävan att bistå Kina i moderniseringen

av rättsväsendet sedan många år har inneburit en rad insatser och

kunskapsutbyte mellan Kina och Sverige samt Kina och EU. Kinas rättsväsen och

lagstiftning har under de senaste 20 åren genomgått omfattande reformering

och bringats i mer formell överensstämmelse med internationellt rättstänkande.

Graden av politisering av rättsapparaten har minskat, och denna trend

tycks fortsätta. Full rättssäkerhet kan dock inte uppnås under det

enpartisystem som råder. Utskottet ser allvarligt på situationen när det

gäller de mänskliga rättigheterna i Kina och understryker vikten av att

Sverige och EU vid varje givet tillfälle uppmanar Kinas regering att

upphöra med de kränkningar som görs både mot enskilda och organisationer.

Mot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden

avstyrker utskottet motionerna 2002/03:U204 (m) yrkandena 1, 2 och 7,

2002/03:U228 (fp) yrkande 15, 2002/03:U289 (fp) yrkande 2, 2002/03:U313 (c)

yrkande 25, 2003/04:U282 (fp) yrkande 14 samt 2003/04:U299 (m) yrkande

8.

3 Förtryck av etniska eller nationella minoriteter

Sammanfattning av motionerna

I motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 16 liksom i motion 2003/04:U282 (fp)

yrkande 15 framhålls vikten av att vidta åtgärder för att motverka alla

former av etnisk diskriminering. Under senare år har en mer uttalad och

aggressiv rasism och främlingsfientlighet uppträtt i olika former. Den

har bl.a. tagit sig uttryck i våldshandlingar och trakasserier med rasistiska

eller antisemitiska förtecken. Invandrare och nationella minoriteter liksom

aktiva antirasister samt journalister, debattörer, poliser och politiker

i deras egenskap av företrädare för det demokratiska samhället har drabbats.

Brott av detta slag har sin udd riktad mot det demokratiska styrelseskicket

och den grundläggande uppfattningen om alla människors lika värde.

I motion 2003/04:U17 (fp) yrkande 9 framhålls vikten av att ILO-konvention

nr 169 ratificeras snarast av Sverige.

I motion 2003/04:U235 (kd) yrkande 2 krävs att Sverige verkar för att

alla medlemsländer i OSSE skyndsamt inför ett system för att specifikt

registrera alla antisemitiska incidenter som sker i respektive hemländer.

I motion 2003/04:Kr388 (fp) yrkande 2 framhålls att Sverige som nation

skall uppmärksamma och aktivt agera mot antisemitism när den uppstår i

andra länder.

I motion 2002/03:U221 (kd) liksom i motion 2003/04:U224 (kd) anförs vikten

av stöd till religionsfriheten i Europa och dess närhet.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att de mänskliga rättigheterna främst reglerar

förhållandet mellan individen och staten. Individen skall ha ett skydd mot

övergrepp, och det är statens skyldighet att skydda individen. De mänskliga

rättigheterna slår fast att alla människor är födda fria och lika i värde

och rättigheter. Utgångspunkten för det svenska biståndet till mänskliga

rättigheter är att ökad respekt för mänskliga rättigheter har ett värde

i sig. Samarbetet sker såväl med stater som med enskilda organisationer.

Utbildning, opinionsbildning och dokumentation är vanliga arbetsformer.

Grunden för det svenska utvecklingssamarbetet inom området mänskliga

rättigheter är de internationella konventioner och deklarationer som

utarbetats och som accepteras av en övervägande del av det internationella

samfundet. Arbete med mänskliga rättigheter utgår från principen att alla

rättigheter är lika värda och universella samt att de är nära relaterade

och beroende av varandra. Arbetet kan vara både långsiktigt och kortsiktigt

och kan ske i samarbete både med statliga och icke-statliga organisationer

och institutioner. Stödet till det civila samhället omfattar ofta stöd

till dokumentation av kränkningar, rättshjälp och medvetandegörande om

medborgarnas rättigheter och skyldigheter, och arbetet genomförs ofta i

samarbete med svenska och internationella organisationer.

Utskottet menar att minoritetsgrupper i många länder inte har samma

möjligheter som majoritetsbefolkningen. Minoriteterna tillhör ofta de

fattigaste och mest marginaliserade grupperna i samhället, med den största

arbetslösheten, de sämsta bostäderna och flest antal ungdomar med ingen

eller oavslutad skolgång. Det är angeläget att öka respekten för dessa

individers rättigheter, något som Sverige verkar för såväl internationellt

som nationellt.

Det har beräknats att antalet nationella eller etniska, religiösa och

språkliga minoritetsgrupper världen över uppgår till många tusen, med

långt mer än en och en halv miljard personer eller mer än en fjärdedel av

jordens befolkning. Staterna har ett ansvar att utan diskriminering ge

personer ur minoritetsgrupperna samma rättigheter som landets övriga

befolkning, t.ex. till socialt skydd, utbildning, hälsovård eller kommunikation

med domstolarna.

En rad internationella dokument behandlar nationella eller etniska,

religiösa och språkliga minoriteter. Enligt artikel 27 i FN:s konvention om

medborgerliga och politiska rättigheter skall de personer som tillhör

etniska, religiösa eller språkliga minoriteter tillåtas att i gemenskap

med andra i sin grupp ha ett eget kulturliv, utöva sin religion och använda

sitt eget språk. Europarådets ramkonvention om skydd för nationella

minoriteter liksom stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk utvecklar

skyddet för personer som tillhör nationella minoriteter. Sverige verkar

för att personer som tillhör nationella eller etniska, språkliga och

religiösa minoriteter i alla länder ges möjlighet att på lika villkor som

majoritetsbefolkningen effektivt åtnjuta alla de mänskliga rättigheterna.

Utskottet har vidare inhämtat att arbetet med att utreda möjligheten till

svensk ratifikation av ILO-konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk

i självstyrande länder fortsätter, och målsättningen är att kunna ratificera

konventionen inom innevarande mandatperiod.

Religionsfriheten anges uttryckligen i den allmänna förklaringen om de

mänskliga rättigheterna. Många länder begränsar emellertid religionsfriheten

på grund av att vissa religiösa uttrycksformer betraktas som ett hot mot

statens överhöghet. Statliga bestämmelser mot religion på grundval av

politiska ideologier är mindre vanliga nu sedan det kalla krigets slut,

men de förekommer fortfarande i vissa länder. Begränsningarna kan vara

allt från förbud mot att utöva en religion till trakasserier och förföljelse

av de troende. Det finns flera rapporter om att religiösa ledare har

gripits, torterats och fängslats. Olika kristna samfund diskrimineras ofta

i kommunistiska eller post-kommunistiska länder, och även i vissa muslimska

länder.

Olika FN-organisationer har påpekat att muslimska minoriteter i Europa

ofta diskrimineras och att folk har fördomar och stereotypa uppfattningar

om dem. Händelserna den 11 september 2001 och ny militans hos vissa

islamiska rörelser har stärkt en del europeiska krafter som propagerar för

bilden av islam som en expansiv, aggressiv och primitiv religion. Dessa

krafter har lyckats skapa viss oro hos en ansenlig del av en europeisk

opinion, men det som en enskild muslim eller en grupp muslimer gör eller

hävdar sammanfaller inte nödvändigtvis med vad islam föreskriver, och de

representerar inte heller den muslimska världen i sin helhet.

Etnisk diskriminering måste motverkas kraftfullt. FN, EU och varje enskild

medlemsstat måste vidta alla åtgärder som krävs för att bekämpa intolerans,

rasism, diskriminering och våldshandlingar i samband med religionsutövande.

FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering antogs

1965. Konventionen innefattar förbud för rasistiska och fascistiska

organisationer. Utskottet behandlar konventionen i betänkandet om folkrätt

(bet. 2003/04:UU11).

Under senare år har en mer uttalad och aggressiv rasism och främlingsfientlighet

uppträtt i olika former. Den har bl.a. tagit sig uttryck i våldshandlingar

och trakasserier med rasistiska eller antisemitiska förtecken. Invandrare

och nationella minoriteter liksom aktiva antirasister samt journalister,

debattörer, poliser och politiker i deras egenskap av företrädare för

det demokratiska samhället har drabbats. Brott av detta slag har sin udd

riktad mot det demokratiska styrelseskicket och den grundläggande

uppfattningen om alla människors lika värde. Utskottet kostaterar att Sverige

har starkt engagerat sig i kampen mot antisemitismen. Förintelsekonferensen

är det främsta exemplet på detta engagemang. Även antisionism är oacceptabel,

om den går ut på att förvägra det judiska folket en rätt till ett hemland

eller förnekar Israels rätt att existera.

Sverige och EU ger stöd till framväxten av en demokratisk palestinsk

rättsstat, och i detta stöd ingår att försöka utveckla och förbättra den

palestinska myndigheten. Utskottet har inhämtat att en fråga som ständigt

tas upp i kontakterna med den palestinska myndigheten är efterlevnaden av

de mänskliga rättigheterna.

Mot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden

avstyrker utskottet motionerna 2003/04:U17 (fp) yrkande 9, 2002/03:U221

(kd), 2002/03:U228 (fp) yrkande 16, 2003/04:U224 (kd), 2003/04:U235 (kd)

yrkande 2, 2003/04:U282 (fp) yrkande 15 samt 2003/04:Kr388 (fp) yrkande

2.

4 Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och

barn samt resolution 1325

Sammanfattning av motionerna

I motionerna 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 3 och 2003/04:U349

(s) yrkande 3 framhålls vikten av att Sverige arbetar för att ett datum

skall fastställas för när FN:s generalsekreterares rapport om resolution

1325 skall presenteras och i motion 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp)

yrkande 5 konstateras att FN-systemet är starkt mansdominerat och av de

landrapporter som lämnats till rådet är det bara en liten del som tar upp

genderfrågor. En stor del av rapporterna innehåller ingen information om

hur kvinnors och mäns behov beaktas vid utformning av programmen.

Motionärerna kräver att Sverige skall arbeta för att genderperspektivet blir

en obligatorisk del i alla landrapporter och temarapporter till FN:s

säkerhetsråd. Även i motion 2003/04:U349 (s) yrkande 5 krävs att Sverige

skall arbeta för att genusperspektivet blir en obligatorisk del i alla

landrapporter och temarapporter till FN:s säkerhetsråd.

I motion 2002/03:U212 (c) yrkande 9 krävs att Sverige skall verka för

kvinnors deltagande i FN-insatser, fredsförhandlingar och fredsprocesser.

I motion 2003/04:U203 (c) yrkande 10 framhålls att i resolution 1325

uppmanas FN:s medlemsstater att öka det frivilliga finansiella och tekniska

stödet för att kunna genomföra missioner och program med ett starkt

genusperspektiv. Motionärerna menar att Sverige måste öka stödet till FN:s

arbete för en ökad införlivning av genusperspektivet i FN-missioner och

övrigt arbete. I motion 2003/04:U327 (v) yrkande 2 krävs att Sverige i

internationella sammanhang aktivt bör arbeta för att alla länder som

ratificerat konventioner och resolutioner om kvinnor också lever upp till

dem.

I motion 2003/04:U349 (s) yrkande 1 krävs att Sverige i EU och i allt

bilateralt och multilateralt samarbete arbetar för att resolution 1325

skall implementeras i allt FN-arbete och i de enskilda länderna. I motion

2003/04:U350 (kd) yrkande 2 krävs att Sverige i alla relevanta utrikes-,

säkerhets- och försvarspolitiska kontakter och sammanhang skall betona

att världens stater och nationer måste leva upp till FN:s säkerhetsråds

resolution 1325.

I motion 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 4 liksom i motion

2003/04:U349 (s) yrkande 4 krävs att Sverige skall arbeta för att

undersökningsdelegationer till krigsområden skall ha kvinnliga deltagare, att

checklistor angående kvinnors erfarenheter och behov skall upprättas, att

delegationerna skall träffa kvinnoorganisationer på fältet och att program

för nedrustning, demobilisering och återuppbyggnad också måste beakta

kvinnors behov och ta vara på kvinnors kunskaper.

I motion 2002/03:U235 (fp) yrkande 1 krävs att Sverige i internationella

forum som FN aktivt verkar för att kvinnors rätt till fri abort erkänns

som en av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Samma krav framförs

i motion 2003/04:U276 (fp) yrkande 1. I motion 2003/04:U17 (fp) yrkande

8 framhåller motionärerna att frågan om fri abort på kvinnans egna villkor

bör drivas tydligt av Sverige i internationella forum. Även i motion

2003/04:U276 (fp) yrkande 3 krävs att Sverige verkar för att kvinnors rätt

till fri abort och god sexuell och reproduktiv hälsa blir ett prioriterat

politiskt mål i svensk utrikespolitik. Liknande krav framförs även i motion

2003/04:So242 (v) yrkande 1 där motionärerna begär att Sverige aktivt

inom EU skall verka för kvinnors rätt till abort.

I motion 2003/04:U245 (m) yrkande 5 framhålls vikten av att arbeta för

ökad respekt för mänskliga rättigheter och stärkande av kvinnors rätt

till egen bestämmanderätt över sin sexualitet samt att minska våld mot

kvinnor, unga flickor och barn.

I motion 2003/04:U255 (kd) yrkande 1 framhålls att Sverige i bilaterala

och multilaterala kontakter med andra länder skall verka för att traditionella

lagar som diskriminerar kvinnor avskaffas och i yrkande 2 att en

uppföljningsmekanism för resolution 1325 skall upprättas. Samma krav framförs

i motion 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 6.

I motion 2003/04:U255 (kd) yrkande 4 krävs att Sverige måste initiera ett

ökat samarbete mellan regeringar, FN-systemet och det civila samhället

för en ökad global jämlikhet. I yrkande 5 betonas att kvinnors utsatta

situation i krig kräver ökad uppmärksamhet av FN och andra internationella

organ samt att kvinnor på flykt skall få särskilt skydd mot sexuella

övergrepp och våld i flyktinglägren, och i yrkande 6 framhålls att Sverige

måste verka för en ökning av antalet deltagande kvinnor på högsta politiska

nivå. Vidare framhålls i yrkande 8 vikten av att öka trycket på

utvecklingsländerna att höja andelen kvinnor i beslutande församlingar.

I motion 2003/04:U332 (s) framhålls att av tradition har frågorna om fred

och människors livsmiljö legat nära kvinnorna. Kampen för fred och fredlig

samlevnad människor emellan har alltid varit en kvinnofråga såväl

internationellt som nationellt, och det finns en historisk koppling mellan

kvinnorörelsen och fredsrörelsen. Motionärerna kräver att Sverige kraftfullt

bör agera för att öka kvinnors inflytande och förändra normer i samhället

som rör lösningar på krig, våld och konflikter.

I motion 2003/04:U349 (s) yrkande 2 framhålls att Sverige bör arbeta för

att kvinnofrågor blir en stående punkt på säkerhetsrådets agenda. Det är

en angelägen fråga att detta formaliseras, och detta bör göras utifrån

perspektivet att kvinnor utgör en underutnyttjad resurs med stora möjligheter

att medverka till betydligt bättre resultat inom alla områden. I motion

2003/04:A2 (s) konstateras att en risk med politiken där jämställdhet

skall integreras i den ordinarie verksamheten är att man inte lika kraftfullt

driver de särskilda insatser som är riktade till just kvinnor. EU:s och

övriga världens handelspolitik är ett stort hinder för kvinnors möjlighet

till egen försörjning, inte minst i utvecklingsländerna. Frihandel är en

viktig del i arbetet för långsiktig ekonomisk utveckling. Motionärerna

anser att jämställdhetsperspektivet i det internationella utvecklingsarbetet

måste stärkas, och jämställdhet skall tydligt genomsyra alla led av

utvecklingssamarbetet.

I motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 17 anförs att Sverige inte kan vara

passivt när kvinnor och flickor dödas till följd av våld som riktats

specifikt mot dem just därför att de är födda till kvinnor. Motionärerna

anser att det är viktigt att våga gå i frontlinjen för att på allvar komma

till tals med ett av de allvarligaste fattigdomsproblemen som just

kvinnovåldet utgör. I yrkande 18 krävs åtgärder för att motverka handel med

kvinnor och barn, s.k. trafficking, som är ett snabbt växande problem i

Europa. Samma krav framförs i motion 2003/04:U282 (fp) yrkandena 17 och

18. I motion 2003/04:U282 (fp) yrkande 20 framförs behovet av att genomföra

åtgärder för att stärka barns rättigheter.

I motion 2002/03:U313 (c) yrkande 5 krävs att Sverige verkar för att våld

mot kvinnor blir en straffbar handling i hela världen, och i yrkande 6

krävs att Sverige verkar för att ekonomiska reformprogram, program för

jordbruksutveckling och utbildning inte missgynnar kvinnor och i yrkande

7 att fattiga kvinnor involveras i arbetet med åtgärder för att bekämpa

fattigdom och hunger. I yrkande 8 framhålls att det inte går att nå en

hållbar utveckling om inte alla människor ges lika villkor till en dräglig

tillvaro. Kvinnors rättigheter kränks dagligen på de mest brutala sätt,

och detta måste stoppas. Det är viktigt att lyfta fram frågan om kvinnors

rättigheter i alla tänkbara sammanhang, inte minst vid toppmöten.

I motion 2002/03:U318 (s) framhålls att handeln med kvinnor och barn är

starkt förknippad med andra former av internationell organiserad kriminalitet.

Det är samma kriminella nätvärk som tidigare under kriget smugglade vapen

som nu organiserar handeln med kvinnor och barn. Sverige är ett av de få

länder som har kriminaliserat köpet av sexuella tjänster, men det behövs

en ny förbättrad EU-gemensam straffrättslig lagstiftning, samarbete med

de länder som inte är medlemmar i EU - särskilt kandidatländerna - för

förebyggande åtgärder och ökat skydd för offren och för att bekämpa

fattigdom, stärka jämlikheten och öka respekten för de mänskliga rättigheterna.

I motion 2002/03:U328 (kd) konstateras att Sverige är ett föregångsland

i jämställdhetsfrågan och därmed har ett ansvar för att i olika internationella

sammanhang driva den frågan. Jämställdhet, mänskliga rättigheter och

demokrati är begrepp som när de skall realiseras i verkligheten ligger

mycket nära varandra. Hedersmorden är ett uttryck för att kvinnans kropp

betraktas som en ägodel, en begärlig vara likvärdig med mark, pengar,

boskap eller hus, och motionärerna kräver i yrkande 1 att Sverige verkar

för att föra upp hedersmorden högt på FN:s dagordning. I yrkande 2 krävs

att Sverige skall verka för att hedersmord skall ingå i EU:s förhandlingar

om Turkiets medlemskap i Europeiska unionen. I yrkande 4 framhålls att

Sverige skall verka för att det dokument som FN antagit om trafficking

snarast implementeras i medlemsländernas lagstiftning. I yrkande 5 krävs

att Sverige skall verka för att sambandet mellan droghandel och trafficking

följs upp och åtgärder vidtas på europeisk nivå och i yrkande 7 att Sverige

i EU och andra internationella sammanhang skall verka för att prostitution

förbjuds. Även i motion 2003/04:U255 (kd) yrkande 15 framförs samma krav.

I motion 2003/04:U328 (kd) yrkande 9 krävs att Sverige bör verka för att

UNHCR ges extra resurser för att skydda flickor och kvinnor på flykt och,

i yrkande 12, att det är angeläget att det multi- och bilaterala biståndet

skall riktas till bl.a. kvinnoorganisationer som är engagerade i arbete

mot kvinnlig könsstympning och till intensiva informations- och

upplysningskampanjer i biståndsländerna. I yrkande 13 framhålls att Sverige

genom biståndet skall verka för utbildning av inhemska "barnmorskor" så

att de inser skadligheten med könsstympning och upphör med denna verksamhet

och i yrkande 14 att Sverige i EU skall verka för att kvinnlig könsstympning

erkänns som ett brott mot mänskliga rättigheter. Även i motion 2003/04:U255

(kd) yrkande 18 framförs samma krav.

I motion 2002/03:U328 (kd) framhålls att länder som anstränger sig för

att förbättra kvinnors rättigheter och kvinnors tillgång till skolutbildning

och andra resurser får lägre andel fattigdom, snabbare ekonomisk tillväxt

och mindre korruption än länder som inte gör sådana ansträngningar. I

yrkande 19 krävs att ökat stöd bör ges till allmän utbildning och

upplysningskampanjer för att ändra attityder till flickors/kvinnors

människovärde

och mänskliga rättigheter. I yrkande 20 krävs att Sverige i olika bilaterala

och multilaterala sammanhang för upp den afrikanska flickans skolsituation

för att få afrikanska myndigheter att ta tag i problemet med sexuella

trakasserier och våld riktat mot flickor i skolorna. I yrkande 21 krävs

att Sverige internationellt skall arbeta mot att flickor/kvinnor används

som handelsvaror och slavar och, i yrkande 23, verka för att traditionella

lagar som diskriminerar kvinnor skall avskaffas.

I motion 2003/04:Ju478 (mp) yrkande 13 krävs att Sverige tar initiativ i

FN att hålla en världskonferens om mansrollen.

I motion 2003/04:U255 (kd) framhålls att nästan alla världens samhällen

och resurser styrs och kontrolleras av män. Enligt FN:s utvecklingsfond

(UNDP) är det våldet mot kvinnor och flickor som har identifierats som

det största hindret för att kvinnor skall få mer inflytande och makt.

Kvinnor är fattigast i världen och också de minst utbildade, men ändå

utför kvinnor i många utvecklingsländer det mesta av arbetet i jordbruket.

Kvinnors rätt till mark, krediter och produktionsmedel är därför av

grundläggande betydelse. Ojämlikheten mellan könen minskar möjligheterna

till en effektiv fattigdomsbekämpning, vilket i sin tur påverkar både

kvinnor och män. Motionärerna menar i yrkande 10 att Sverige bör verka

för att det internationella samfundet intensifierar arbetet med att stoppa

det könsrelaterade våldet och, i yrkande 11, att Sverige verkar för att

"hedersmord" sätts upp som ett prioriterat ämne på den politiska dagordningen

i Sverige och inom EU. I yrkande 12 krävs att bekämpningen av trafficking

bör prioriteras och att Sverige inom ramen för biståndspolitiken bör rikta

stöd till kampen mot kvinnlig könsstympning (yrkande 16). I yrkande 17

krävs att Sverige skall rikta utbildningsinsatser gällande kvinnlig

könsstympning till invandrarkvinnor och svensk hälso- och sjukvårdspersonal

och i yrkande 21 krävs att Sverige uppmanar Sydafrika att presentera en

nationell handlingsplan för att motverka mäns våld mot kvinnor bl.a. i

landets skolor, och i yrkande 22 krävs skärpta krav från Sverige och EU

i förhandlingar med kandiderande medlemsländer till Europeiska unionen

för att förhindra barnäktenskap. I motion 2003/04:U352 (kd) yrkande 11

krävs att de grundläggande rättigheterna för barn även skall omfatta rätten

att tillhöra en familj.

I motion 2003/04:U278 (fp, m, c kd,) yrkande 1 krävs att Sverige skall

verka för att alla FN:s medlemsländer skall anta och uppfylla resolution

1325, och i yrkande 4 krävs att Sverige bör arbeta för att systematiskt

våldtagna kvinnor skall kunna kräva skadestånd av den stat som beordrat

eller underlåtit att avstyra sådana övergrepp och i yrkande 5 att Sverige

i alla internationella insatser bör erbjuda stöd och rehabilitering på

plats åt våldtagna kvinnor.

I motion 2003/04:U286 (c) yrkande 3 framhålls att Turkiet bör ge garantier

för att kroppsvisitering av kvinnliga fångar utförs av kvinnlig personal

och att övergrepp kommer att straffas. I motion 2003/04:U312 (kd) yrkande

7 krävs att Sverige, inom EU och FN, mer kraftfullt bör agera mot brott

mot mänskliga rättigheter, övergrepp och tortyr och för förbud av kvinnlig

könsstympning. I motion 2003/04:U327 (v) konstateras att en feministisk

analys av verkligheten visar på nödvändigheten av genomgripande förändringar

av den rådande ordningen. I det avseendet anser vi att de resolutioner

som antagits av det internationella samfundet är viktiga i kampen för

kvinnors mänskliga rättigheter. I yrkande 1 krävs att en tillgänglig,

användbar och hanterlig sammanställning av alla de internationella

konventioner och resolutioner som berör kvinnors situation i världen skapas

och ges en omfattande spridning.

I motion 2003/04:U334 (s) framhålls att våldtäkter i krig först nu har

kommit att betraktas som ett brott mot mänskligheten och sedan 2002 är

uppförda som krigsbrott enligt Romstadgan för den internationella domstolen

i Haag. Brotten begås främst i inomstatliga konflikter med avsikt att

åstadkomma etnisk rensning. År 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolution

1325. Resolutionen gav generalsekreteraren möjlighet att göra en studie

om kvinnor, fred och säkerhet. Rapporten som presenterades under hösten

2002 understryker att kvinnor och flickor betalar ett särskilt högt pris

för väpnade konflikter och att kvinnor skall sättas i centrum för FN:s

fredsbevarande aktiviteter. Världens kvinnor och män måste gemensamt ta

avstånd ifrån de krigsförbrytelser som riktas mot civila kvinnor och

flickor i krig runt om i världen.

I motion 2003/04:Ju447 (fp) yrkande 10 krävs att Sverige verkar för att

få internationella organisationer och fler länder att mer aktivt bekämpa

människohandel.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att en av det nybildade FN:s första åtgärder var

att i organisationens stadga slå fast att de mänskliga rättigheterna gäller

för både kvinnor och män, flickor och pojkar. FN har därefter under årens

lopp fortsatt att konsekvent föra in denna princip i olika konventioner.

FN:s konvention om avskaffande av allt slags diskriminering av kvinnor

(kvinnokonventionen) från 1979 ger ett ramverk för att säkerställa lika

rätt för kvinnor och män. Konventionen lyfter fram regeringars skyldighet

att i lagstiftning och praxis utrota de vanligaste formerna av diskriminering

av kvinnor på grund av kön. Sverige var bland de första länderna att

ratificera konventionen, som trädde i kraft 1981.

Med utgångspunkt i kvinnokonventionen driver Sverige i samarbete med

likasinnade stater en rad frågor som syftar till att uppmärksamma bristande

respekt för kvinnors rättigheter. Sverige tar upp frågan om kvinnors och

flickors rättigheter i den utvecklingspolitiska dialogen, liksom i

diskussioner med regeringsföreträdare i multilaterala sammanhang. Målsättningen

är att jämställdhetsaspekten skall genomsyra alla delar av den svenska

politiken. Det övergripande målet för svensk jämställdhetspolitik i ett

internationellt perspektiv är att kvinnor och män skall ha samma möjligheter,

rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet.

Kvinnodiskrimineringskommittén är ett oberoende expertorgan inom FN som

har till uppgift att granska konventionsstaternas efterlevnad av

kvinnokonventionen. Medlemsländerna måste rapportera vart fjärde år till

kommittén om hur man lagstiftningsmässigt, juridiskt och administrativt

lever upp till konventionens olika artiklar. Rapporterna behandlas sedan

vid kommitténs möten dit representanter kallas för de regeringar vars

rapporter är uppe till behandling. Kommittén kan även ta emot information

från enskilda organisationer. Kopplat till FN:s kvinnokonvention finns

också ett fakultativt protokoll, som ger enskilda individer eller grupper

av individer klagorätt till FN:s kvinnodiskrimineringskommitté. Protokollet

ger också kommittén en möjlighet att på eget initiativ undersöka påstådda

kränkningar av de rättigheter som anges i konventionen.

Utskottet framhåller att Sverige aktivt har medverkat i uppföljningsarbetet

av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor i väpnade konflikter som

antogs 2000. Resolutionen betonar bl.a. vikten av att öka kvinnors deltagande

i fredsprocesser och återuppbyggande av det civila samhället samt uppmanar

stater att tillse att kvinnors, flickors och pojkars mänskliga rättigheter

respekteras under och efter väpnade konflikter.

Utskottet har i betänkande 2003/04:UU3 Sveriges politik för global utveckling

framhållit betydelsen av att förstärka det praktiska arbetet med att

konsekvent införliva en könsmedvetenhet och ett jämställdhetsperspektiv i

den internationella verksamheten och i utvecklingssamarbetet.

Könskonsekvensanalyser skall genomföras och mål och indikatorer identifieras

inom

alla politikområden, och dessa skall vara vägledande för verksamheten.

Utskottet framhåller att kvinnor och flickor bör tillförsäkras samma

rättigheter som män och pojkar. Diskriminering av kvinnor och flickor såväl

i samhället som i familjen hindrar att de erkänns som fullvärdiga medborgare

med lika rättigheter som män och pojkar och dessutom tillhör ofta kvinnor

och flickor den fattigaste delen av befolkningen.

Kvinnors och flickors deltagande och intressen skall säkerställas i alla

delar av politiken. Det praktiska arbetet med att införliva ett

jämställdhetsperspektiv i arbetet och att tillämpa befintlig kunskap och

information bör därför intensifieras, och metodutvecklingen på området bör

stärkas.

Utskottet framhåller att Sverige förstärker sina insatser för integrering

av ett jämställdhetsperspektiv i arbetet med Agenda 21 och uppföljningen

av resultatet från världstoppmötet i Johannesburg 2002. Arbetet med att

uppfylla intentionerna i FN:s millenniedeklaration och millennieutvecklingsmålen

innebär dels ökade satsningar på stöd riktade till kvinnor och flickor,

dels förbättrad biståndseffektivitet så att stödet når de fattiga och

mest behövande. Utskottet menar att Sverige antagit en roll som pådrivare

internationellt i genderfrågor och i arbetet med millenniemålen måste

genderperspektivet ständigt beaktas och samtidigt måste mansrollen, det

manliga våldet och inte minst männens ansvar när det gäller spridningen

av hiv/aids uppmärksammas. Män utövar våld mot barn, mot kvinnor och mot

andra män, och det är viktigt att även uppmärksamheten riktas på denna

realitet. I FN:s millennieutvecklingsmål finns inte sexuell och reproduktiv

hälsa som ett angivet mål. Många, bl.a. FN:s befolkningsfond (UNFPA),

menar att FN:s millenniemål om fattigdomsreduktion, jämställdhet, att

bekämpa hiv/aids och att förbättra mödrars och barns hälsa inte kan uppnås

om man inte gör omfattande satsningar på sexuell och reproduktiv

hälsa.

Utskottet menar att Sverige är ett av de länder som är pådrivande när det

gäller att i internationella forum lyfta fram frågor kring sexuell och

reproduktiv hälsa och rättigheter, inklusive kvinnors rättigheter, våld

mot kvinnor och flickor samt jämställdhet mellan kvinnor och män och

ungdomars särskilda behov. Det dokument som länderna enades om i samband

med FN:s världskonferens i Kairo 1994 avspeglar denna syn. De internationella

överenskommelserna har dock under senare år hotats av den rörelse av

abortmotståndare som vuxit sig stark i synnerhet i USA. I vissa fall har

bistånd från USA-administrationen villkorats så att internationella

organisationer i utvecklingsländer begränsas i sitt arbetet med att informera

om eller förespråka aborter. Konsekvensen blir bl.a. att alltfler kvinnor

dör i samband med en graviditet, många till följd av försök att genomföra

en illegal abort.

Utskottet konstaterar att även Vatikanen och vissa islamiska stater inte

sällan ifrågasätter internationella överenskommelser inom området sexuell

och reproduktiv hälsa.

Utskottet framhåller att vid den fjärde kvinnokonferensen som anordnades

i Beijing i Kina 1995 antogs ett handlingsprogram som innehåller förslag

om åtgärder inom områden där kvinnor diskrimineras. Det handlar om utbildning,

hälsa, våld, väpnade konflikter, inflytande, mänskliga rättigheter, medier,

miljö och flickors situation. Handlingsprogrammet innehåller 361 paragrafer

med förslag på hur flickors och kvinnors situation kan förbättras. Dokumentet

är inte juridiskt bindande men innehåller rekommendationer som är moraliskt

bindande för de 189 länder som antog handlingsprogrammet genom konsensus,

dvs. utan omröstning. 62 länder reserverade sig dock mot olika paragrafer

i dokumentet. De flesta reservationer gällde kvinnors sexuella rättigheter,

frågan om aborter och flickors arvsrätt. Vatikanstaten reserverade sig

mot hela avsnittet om hälsa.

Utskottet menar att arbetet med att implementera rättigheterna och

handlingsprogrammet från Kairokonferensen försvåras när hot kommer från USA

om indragna medel. På ett liknande sätt villkoras de amerikanska anslagen

för de internationella organisationer som arbetar med hiv/aids. Risken är

överhängande att de organisationer som förespråkar avhållsamhet som den

rätta metoden mot hiv/aids blir de som gynnas av USA:s politik.

Utskottet menar att det är utomordentligt angeläget att besluten från

Kairo- konferensen om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter följs

upp och efterlevs. Det är mycket oroande att USA och en rad andra länder

strävar efter att riva upp besluten, men glädjande att det råder enighet

inom EU om försvar av resultaten från Kairokonferensen. Det är angeläget

att finna allierade även utanför EU-kretsen för att få till stånd ett så

starkt motstånd som möjligt mot de krafter som vill underminera de beslut

som fattades i Kairo. Utskottet menar också att det är viktigt att fortsätta

att ge stöd till enskilda länder, FN-organisationer och frivilligorganisationer

så att besluten från Kairo kan fullföljas. Sedan mitten av 1990-talet

arbetar FN:s befolkningsprogram UNFPA med att förankra Kairoprogrammets

breda synsätt på frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och öka förståelsen

för kopplingen mellan befolkning och utveckling. Organisationen har också

bidragit till att avdramatisera dessa frågor i delar av arabvärlden och

Afrika.

Utskottet menar att det är angeläget och nödvändigt att öka kvinnors

inflytande i arbetet med fred, konflikthantering och återuppbyggnad, både

för att hitta fredliga sätt att lösa hotande konflikter och för att påverka

vilka frågor som bör stå i fokus. Detta är viktigt för att föra fram

perspektiven från de civila som är krigets stora offer, obeväpnade kvinnor,

barn och gamla, till de beslutsfattare som initierar krig och som dominerar

förhandlingar om konflikter, krigföring och återuppbyggnad.

Utskottet understryker vidare vikten av att utforma en sammanhängande

strategi för att öka kvinnors medverkan i alla led av arbetet med väpnade

konflikter. Sverige har sedan länge varit ledande både i arbetet med

fredsfrämjande insatser och med jämställdhet och borde kunna vara ledande

även i frågor om kvinnor i fredsfrämjande verksamhet. Utskottet har

inhämtat att Utrikesdepartementet håller på att utarbeta förslag till

åtgärder för utbildning, kompetensutveckling och ledarskapsutveckling för

att öka antalet kvinnor i internationella konflikthanteringsuppdrag. En

viktig fråga är att utarbeta förslag för att förankra en genusbaserad

konflikthanteringspolitik i FN, i EU och i det internationella samfundet

i övrigt, dvs. en dialog och en politik där både mäns och kvinnors synpunkter

förs fram.

Sverige arbetar aktivt i FN, bl.a. genom bidrag till FN:s enhet för

fredsbevarande verksamhet och genom aktiv medverkan i FN:s s.k. C 34-kommitté,

för att kvinnors prioriteringar skall synliggöras. I detta arbete behandlas

bl.a. mandaten för FN:s fredsbevarande operationer, utbildningen och

sammansättningen av de kontingenter som sänds ut av FN, liksom vikten av

att tala med kvinnor på samma villkor som med män i krigsdrabbade områden.

Konkret har arbete gått ut på att föra upp kvinnors angelägenheter på

agendan så att bl.a. våld mot kvinnor åtgärdas och att förövare av sådant

våld lagförs. Andra frågor som har uppmärksammats är kvinnors rätt till

egendom, kvinnors hälsa och reproduktiva rättigheter samt att handel med

kvinnor och barn förbjuds och motverkas. Sverige har under många år lämnat

betydande ekonomiska bidrag också till organisationer som Kvinna till

Kvinna, främst för stöd till lokala kvinnoorganisationer som arbetat på

dessa viktiga områden.

Utbildning är en av de viktigaste faktorerna när det gäller att minska

fattigdomen och öka människors möjligheter att aktivt kunna delta i

samhällets ekonomi, politik och kultur. Det är utskottets bestämda uppfattning

att basutbildning, lika för flickor och pojkar, är en nyckel till ekonomisk,

politisk och social utveckling och därmed också till en rättvis och

hållbar global utveckling. Utskottet har tidigare (bet. 2003/04:UU3 Sveriges

politik för global utveckling) framhållit att arbetet med att uppfylla

intentionerna i FN:s millenniedeklaration och millennieutvecklingsmålen

innebär ökade satsningar på stöd riktade till kvinnor och flickor. I

arbetet med millenniemålen måste genderperspektivet ständigt beaktas, och

utskottet menar att satsningar på flickors utbildning och hälsa är en av

de viktigaste investeringarna ett samhälle kan göra. När kvinnor och män

har möjlighet att delta på lika villkor blir utvecklingen starkare.

Utskottet har inhämtat att regeringen arbetar aktivt för att identifiera

och nominera fler kvinnor till freds- och konfliktarbete och för att

påverka FN, OSSE m.fl. att utse fler kvinnor på sådana poster. Andra viktiga

insatser kan omfatta stöd till organisationer som aktivt arbetar för att

få kvinnor i krigsdrabbade områden och involverade i återuppbyggnadsarbetet,

arbetet med ny konstitution, uppbyggnaden av polisväsen och civila

myndigheter liksom i budgetarbete och administration om fördelning av

begränsade ekonomiska resurser.

Sverige bör arbeta för att genderperspektivet skall bli en obligatorisk

del i alla landrapporter och temarapporter. En uppföljningsmekanism krävs

för resolution 1325, enligt mönster från CEDAW-konventionen (Convention

on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women), vilket

skulle kunna öppna för bättre bevakning och rapportering, liksom för

möjligheten att utse speciella rapportörer och ta hänsyn till enskilda

klagomål.

Utskottet menar att satsningar på flickors utbildning och hälsa är en av

de viktigaste investeringarna ett samhälle kan göra. När kvinnor och män

har möjlighet att delta på lika villkor blir utvecklingen starkare. Sverige

har aktivt verkat för att förekomsten av alla former av våld mot kvinnor

uppmärksammas inom FN och andra internationella forum, såsom Europarådet

och OSSE, samt att det motverkas där det förekommer. Sverige deltar aktivt

i arbetet i FN:s generalförsamling, kvinnokommission och kommission för

mänskliga rättigheter med FN:s resolutioner om våld mot kvinnor, och

kommissionen fördömer all form av våld mot kvinnor och uppmanar stater att

anta och genomföra lagstiftning om våld mot kvinnor. Även inom Europarådet

är arbetet för att motverka våld mot kvinnor ett prioriterat område inom

jämställdhetsarbetet. År 2002 antog ministerkommittén en rekommendation

om våld mot kvinnor för att förstärka medlemsländernas arbete inom området.

När det gäller Sveriges möjligheter att i det internationella arbetet, t.

ex. inom FN, förhindra prostitution, handlar det först och främst om att

flytta fram positionerna genom fortsatt diskussion och debatt i frågan

och genom att försöka informera, påverka attityder och väcka opinion. Som

ett led i detta arbete anordnade Sverige, i samband med FN:s kvinnokommissions

session våren 2003, ett seminarium om handel med kvinnor och prostitution.

Frågan om prostitution är kontroversiell internationellt eftersom synen

på prostitution varierar kraftigt mellan olika stater, och Sveriges

position är i minoritet i världen. Därför är det viktigt att understryka

att trycket på förändring även måste komma från den inhemska opinionen i

respektive land.

Utskottet har inhämtat att Sverige bl.a. finansierar ett projekt som

Svenska institutet genomför i form av seminarier runt om i världen för att

informera om prostitution och människohandel. Erfarenheterna från

informationsarbetet har varit mycket positiva. Inom EU planeras för närvarande

inte några förslag till bindande rättsakter om straffrättslig koordinering

i prostitutionsfrågan. Ett antagande av sådana rättsakter kräver att alla

EU:s medlemsstater är överens, men i denna fråga, och för närvarande,

saknas en sådan grundläggande samsyn.

Utskottet konstaterar att människohandel i dag förekommer över hela världen

och berör såväl fattiga länder som rika. Enligt FN har omfattningen och

organiseringen av handeln och den globala spridningen ökat under senare

år. Detta gäller inte bara handel för sexuella ändamål utan även andra

former av exploatering, såsom tvångsarbete och handel med organ.

Utskottet menar att bekämpningen av människohandel är en svensk profilfråga

i internationella sammanhang, och flera initiativ har tagits i olika forum.

Bl.a. har Sverige inom ramen för EU:s regionala samarbeten med Asien och

Afrika tagit initiativ till att utarbeta gemensamma handlingsplaner för

att bekämpa människohandel. Den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE

har antagit en handlingsplan mot människohandel, och Sverige har aktivt

verkat för planens tillkomst och beslutet om inrättandet av en särskild

representant för att bekämpa människohandel. I Europarådet är Sverige

engagerat i utarbetandet av en europeisk konvention mot människohandel.

Sverige finansierar dessutom olika projekt för att bekämpa människohandel

genom såväl OSSE som Europarådet. Utskottet understryker vikten av att de

organisationer som har ansvar för frågor om trafficking och prostitution

skall arbeta för att utforma internationella uppförandekoder, som även

kan fungera som riktlinjer för näringslivet.

Kvinnlig könsstympning karakteriseras som en sådan skadlig traditionell

sedvänja som orsakar kvinnor och flickor fysiskt och psykiskt lidande och

som det åligger regeringar enligt konventioner om mänskliga rättigheter

att avskaffa. Frågan är föremål för behandling i olika internationella

organ, bl.a. i FN:s övervakningskommittéer av konventioner om mänskliga

rättigheter, FN:s barnfond (Unicef), FN:s fond för befolkningsfrågor

(UNFPA) och Världshälsoorganisationen (WHO). Frågan behandlas även av FN:s

specialrapportörer. Särskilda insatser görs, och program läggs fast, för

att sprida kunskap om sedvänjans skadliga effekter och för att medverka

till att kvinnlig könsstympning avskaffas. Kvinnlig könsstympning har

även behandlats i FN:s generalförsamlingsresolution Traditionella skadliga

sedvänjor där stater uppmanats att förbjuda kvinnlig könsstympning och

att lagföra dem som utför könsstympning. I resolutionen i FN:s kommission

för mänskliga rättigheter om Avskaffande av våld mot kvinnor fastslås

att kvinnlig könsstympning skall ses som en form av våld mot kvinnor som

skall fördömas, förbjudas och förövarna skall lagföras. Sverige, och EU,

har tagit initiativ till att FN aktivt skall verka för att eliminera

kvinnlig könsstympning.

Utskottet är av den bestämda uppfattningen att sociala, kulturella och

religiösa faktorer aldrig kan användas som ursäkt för att orsaka kvinnor

lidande och fysisk och psykisk skada. Även döda kvinnor skall skyddas

från könsstympning. Sverige ser med intresse på de initiativ som tagits

i länder i Nord- och Västafrika där lokala kvinnoorganisationer, ofta med

aktiv medverkan av män, arbetar med att ersätta könsstympning med andra

mer symboliska riter för att markera att unga flickor upptas i samhällens

gemenskap.

Utskottet kan konstatera att inom ramen för arbetet med kvinnors åtnjutande

av de mänskliga rättigheterna har Sverige givit hög prioritet till frågor

kopplade till kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter,

inklusive människors möjlighet att själva fatta beslut om sexualitet och

barnafödande. Kvinnor har en rätt att bestämma över sina egna kroppar och

sin sexualitet, däri inbegripet en möjlighet att bestämma om de vill föda

barn eller inte. Frågan om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter,

i synnerhet kopplingen till abort, är dock mycket kontroversiell, inte

minst i FN-sammanhang. Utskottet menar att Sverige i internationella

sammanhang måste fortsätta att verka för att frågan om kvinnors sexuella

och reproduktiva hälsa och rättigheter har ett starkt skydd och utskottet

vidhåller tidigare ståndpunkt (bet. 2003/04:UU3 Sveriges politik för global

utveckling) att alla kvinnor skall ha rätt till fri och säker abort.

Mot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden

avstyrker utskottet motionerna 2003/04:U17 (fp) yrkande 8, 2003/04:A2 (s),

2002/03:U212 (c) yrkande 9, 2002/03:U228 (fp) yrkandena 17 och 18,

2002/03:U235 (fp) yrkande 1, 2002/03:U313 (c) yrkandena 5-8, 2002/03:U318

(s), 2002/03:U328 (kd) yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12-14, 19-21 och 23,

2003/04:Ju447 (fp) yrkande 10, 2003/04:Ju478 (mp) yrkande 13, 2003/04:U203

(c) yrkande 10, 2003/04:U245 (m) yrkande 5, 2003/04:U255 (kd) yrkandena

1,2, 4-6, 8, 10-12, 15-18, 21 och 22, 2003/04:U276 (fp) yrkandena 1 och

3, 2003/04:U278 (fp, m, c, kd) yrkandena 1, 4 och 5, 2003/04:U282 (fp)

yrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkandena 3-6,

2003/04:U286 (c) yrkande 3, 2003/04:U312 (kd) yrkande 7, 2003/04:U327

(v) yrkandena 1 och 2, 2003/04:U332 (s), 2003/04:U334 (s), 2003/04:U349

(s) yrkandena 1-5, 2003/04:U350 (kd) yrkande 2, 2003/04:U352 (kd) yrkande

11 samt 2003/04:So242 (v) yrkande 1.

5 Konflikten i Mellanöstern

Sammanfattning av motionerna

I motion 2002/03:U236 (m, kd) yrkande 2 krävs att svenskt bistånd till

palestinierna inte får ges på ett sådant sätt att det direkt eller indirekt

kan användas för våld mot Israel och i yrkande 3 att när fredsprocessen

i området visar önskat resultat bör det svenska biståndet kunna öka och

då mot bakgrund av det stora behovet av återuppbyggnad bidra till att en

palestinsk stat skall existera i fred tillsammans med staten Israel.

I motion 2002/03:U251 (m) framhålls att det är en avgörande viktig politisk

uppgift för världssamfundet att genom tydliga krav och opinionsbildning

medverka till en demokratisk utveckling i arabvärlden. Förtrycket av

mänskliga fri- och rättigheter kan och får aldrig ursäktas av kulturella

eller religiösa skäl. Människor som lever i arabiska länder har samma

rätt till frihet, demokrati och respekt för den enskilda individen som

människor i andra länder. Sverige bör artikulera kraven på frihet och

demokrati i bilaterala kontakter med länderna och genom det utrikespolitiska

arbetet i Europeiska unionen. Även i motion 2003/04:U325 (m) yrkande 1

framhålls att arabvärldens medborgare har samma rätt till respekt för

sina mänskliga fri- och rättigheter som varje annan person.

I motion 2002/03:U275 (mp) yrkande 4 framhålls att både den israeliska

regeringen med Sharon i spetsen och de palestinska självmordsbombarna har

bidragit till att förvärra krisen i Mellanöstern. Sverige bör ta initiativ

till att FN-trupper sänds till området för att förhindra de grova brott

mot de mänskliga rättigheterna som ständigt pågår.

I motion 2002/03:U283 (kd) krävs en mer balanserad svensk Mellanösternpolitik

som medför bra relationer till konfliktens alla parter. De mänskliga

rättigheterna bör sättas i fokus, och Sveriges roll som "tredje land" är

framför allt att verka som en opartisk medlare. Sverige kan däremot inte

ställa sig neutralt i kampen för demokrati och det öppna samhället.

Speciellt viktigt är det att arbeta för försoning och ökad respekt mellan

israeler och araber. Den politiska dialogen behöver kompletteras av en

religiös dialog för att främja och utveckla det som är gemensamt av

värderingar inom islam, judendom och kristendom. I yrkande 1 krävs att

parterna i Mellanösternkonflikten uppmanas uppfylla sina åtaganden enligt

FN:s resolutioner och i enlighet med tidigare ingångna avtal och i yrkande

3 att alla parter måste arbeta för försoning och ökad respekt mellan

israeler och araber. I yrkande 5 krävs ett utökat utbyte mellan israeliska

och arabiska historiker för att arbeta fram gemensamma riktlinjer för

historiebeskrivningen och i yrkande 6 att främja den judiska, muslimska

och kristna dialogen för att utveckla det som är gemensamt av värderingar

inom de tre världsreligionerna. I yrkande 7 krävs att Sverige och EU bör

uppmana Syrien att inleda sin del av fredsförhandlingarna med Israel utan

dröjsmål och att Sverige och EU bör uppmana Egypten och Jordanien att

fortsätta att bidra till regional fred och stabilitet genom diplomatiskt

stöd och stimulans till en fortsatt fredsprocess (yrkande 8). I yrkande

9 krävs att EU skall bidra till en lösning av konflikten som en s.k.

facilitator och i yrkande 10 att det politiska och ekonomiska stödet från

Sverige och EU måste vara kopplat till en respekt för mänskliga rättigheter

och relateras till en vilja att uppnå fred i regionen.

I motion 2003/04:U14 (m) yrkande 11 krävs att Sverige och EU aktivt bör

verka för att den syriska ockupationen av Libanon upphör.

I motion 2003/04:U250 (s) krävs att det tas ytterligare svenska initiativ

för att EU skall intensifiera sitt arbete för en förbättring av situationen

för de palestinska flyktingarna i allmänhet och barnen i synnerhet. I

motion 2002/03:U219 (kd) framhålls att en förändring av attityder i

Mellanöstern måste börja hos barn och ungdomar, och då är innehållet i

läroböckerna viktigt. Genom att inte insistera på att de palestinska

läroböckerna skall ändras är Sverige genom biståndet i någon mening delaktigt

i ansvaret för det hat som är terrorismens grogrund. Samma yrkande framförs

i motion 2003/04:U218 (kd).

I motion 2003/04:U259 (s) framhålls att de palestinska extremistiska

terrorbombningarna bör fördömas och bekämpas men att det finns en tydlig

skillnad mellan palestinska och israeliska terrordåd. I Israels fall

handlar det om utomrättsliga avrättningar som måste stoppas (yrkande

5).

I motion 2003/04:U289 (m) framhålls att när länderna i Mellanöstern inte

längre känner sig hotade till sin existens så bör det öka deras möjligheter

till fredlig utveckling. I yrkande 4 krävs att EU bör etablera samarbete

med Arabförbundet för att fokusera på värdet av integration. Lärdomen

från Europa understryker vikten av att länder minskar och slutligen tar

bort sina gränshinder för att möjliggöra en snabb och uthållig ekonomisk

och demokratisk utveckling.

I motion 2003/04:U302 (mp) framhålls behovet en stadig internationell

närvaro inom FN:s ram för att säkerställa att den israeliska armén inte

kränker palestinier. I yrkande 2 understryks behovet av stark kritik mot

det israeliska våldet mot internationella fredsaktivister och i yrkande

3 behovet av att skydda de svenska fredsaktivister som agerar med icke-våld

i Mellanöstern.

I motion 2003/04:U340 (kd) konstateras att Mellanösternkonflikten är en

av de mest allvarliga och utdragna konflikterna i världen. Den har såväl

politiska som kulturella och religiösa dimensioner. Det mänskliga lidandet

har varit och är enormt. I yrkande 2 framhålls att världssamfundets

politiska stöd förutsätter att "vägkartan" för fred respekteras av parterna.

Utskottets överväganden

Israel

Utskottet konstaterar att israelisk lagstiftning garanterar och slår vakt

om domstolsväsendets oberoende. Israel saknar en skriven författning. Ett

antal s.k. Basic Laws stadfäster en rad friheter som i andra länder är

angivna i författningen. Vissa rättigheter är också angivna i Israels

självständighetsförklaring från 1948. Tortyr är förbjuden i lag. Israel

har ratificerat CAT (Convention against Torture) men den är inte inkorporerad

i israelisk lag. Dödsstraff för ordinära brott avskaffades 1954 men finns

kvar för vissa brott i krig. Dödsstraff har endast verkställts i ett fall

(Adolf Eichmann 1962).

Utskottet har inhämtat att Israel har ratificerat kvinnokonventionen och

att ingen könsdiskriminering återfinns i lagstadgad form. Familjelagstiftningen

ligger under de religiösa samfundens jurisdiktion. I mars 2000 antogs en

lag om kvinnans rättigheter som stipulerar jämställdhet vad gäller t.ex.

arbete, militärtjänst, utbildning samt reglerar skydd för kvinnan mot

våld, sexuella trakasserier och exploatering. De finns inga lagliga hinder

för kvinnligt deltagande i det politiska livet men kvinnor är i praktiken

underrepresenterade. Våldet mot kvinnor har inte minskat utan snarare

finns oro hos kvinnorättsorganisationer för att tendensen går mot ökat

våld.

Under de senaste åren har insikten om att även barn har rättigheter vuxit,

och uppmärksamheten kring barnmisshandel har ökat. En indikation om en

förändrad attityd var ett beslut i Knesset 1995 om att inte undanta

föräldrar, lärare eller ungdomsledare från brottsligt ansvar för barnmisshandel.

Arabiska barn drabbas i större utsträckning än andra av ekonomiska och

sociala nedskärningar, och uppgifter förekommer om barnarbete bland den

arabiska befolkningen. Barnprostitution förekommer bland den växande

gruppen utländska - ofta illegala - gästarbetare.

Utskottet konstaterar att den största minoriteten i Israel utgörs av 20

% av befolkningen som är araber. Icke-judiska israeliska medborgare har

inte samma rätt att köpa fast egendom som judiska israeliska medborgare.

Drygt 93 % av staten Israels territorium förvaltas/ägs av staten genom

Israel Lands Authority eller genom de halvofficiella organisationerna

Jewish National Fund och Jewish Agency. Organisationernas stadgar förbjuder

upplåtelse eller uthyrning av mark till icke-judar. Arabiska medborgare

äger mindre än 2,5 % av den privat ägda marken i Israel. I praktiken är

det omöjligt för en icke-jude att förvärva statsägd mark. Utskottet menar

att det är ett betydande problem även för konflikten mellan Israel och

Palestina att alla medborgare i Israel inte har samma rätt till markägande.

Utskottet anser att Israel mer effektivt och systematiskt måste beivra

övergrepp från bosättare och rättsföra de skyldiga.

Tidigare hade drygt 120 000 palestinier från Västbanken och Gaza

arbetstillstånd i Israel. Efter den andra intifadan är antalet avsevärt mindre.

Palestinsk arbetskraft har kommit att ersättas med utländsk arbetskraft

i form av legala och illegala gästarbetare. Regeringen försöker nu minska

antalet utländska gästarbetare genom olika åtgärder samtidigt som deras

eftersatta situation alltmer uppmärksammats.

Palestinska myndigheten

Utskottet konstaterar att enligt interimsöverenskommelsen från 1995 är

den palestinska myndigheten förhindrad att ingå internationella

överenskommelser. PLO:s rätt att ingå avtal begränsas till vissa angivna

områden.

Varken den palestinska myndigheten eller PLO kan således tillträda

internationella konventioner på MR-området. PLO har undertecknat den s.k.

Barcelonadeklarationen, vilken innehåller avsnitt om respekten för

demokratiska processer och efterlevnad av principer om mänskliga rättigheter.

Den israeliska ockupationen av Västbanken, Gaza och östra Jerusalem

fortsatte under 2003 och konfrontationerna mellan israeler och palestinier

sedan slutet av september 2000, den s.k. andra intifadan, har haft djupt

negativa konsekvenser vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna

och den humanitära rätten på de palestinska områdena. Allvarliga kränkningar

av mänskliga rättigheter från ockupationsmakten förekommer genom kollektiv

bestraffning, förstörelse av egendom, utomrättsliga avrättningar i form

av s.k. targeted killings, förnedrande behandling i samband med arresteringar

och bristande rättssäkerhet vid militärdomstolar. Israel har vid upprepade

tillfällen i strid med den humanitära rätten använt oproportionerligt

våld som i första hand drabbat civila. Effekterna av avspärrningar,

utegångsförbud på de ockuperade områdena liksom byggnationerna av barriären

på Västbanken har fått kännbara negativa effekter vad gäller de mänskliga

rättigheterna för den palestinska civilbefolkningen. Till följd av

avspärrningar har också arbetsmöjligheterna för internationell humanitär

assistans och medicinsk personal kommit att försvåras. På grund av den

israeliska ockupationsmakten har den palestinska myndighetens institutioner

ytterligare försvagats under senare år. Det gäller t.ex. de institutioner

vars fungerande är av avgörande betydelse för MR-situationen, bl.a. det

palestinska lagstiftande rådet (PLC), polisen och domstolarna.

Frågan om en internationell fredsstyrka på de palestinska områdena har

aktualiserats vid ett flertal tillfällen under de senaste åren. Sverige

och EU står sedan länge bakom kravet på en internationell närvaro i

regionen. En sådan styrka kräver parternas godkännande, och Israel har

hittills inte accepterat omvärldens krav på internationell närvaro.

Utskottet menar att Israels agerande på de ockuperade områdena är

oacceptabelt. Israel har en självklar rätt att bekämpa terrorism, men inte

med medel som bryter mot den internationella humanitära rätten och de

mänskliga rättigheterna. Sverige och EU har påtalat kränkningarna av den

internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna vid de

associeringsrådsmöten som hålls med Israel i enlighet med associeringsavtalet.

Utskottet menar att det är positivt om enskilda organisationer engagerar

sig i försöken att reducera våldet och öka respekten för mänskliga

rättigheter. Det är dock djupt olyckligt om personer som gör sådana insatser

för fred kommer till skada genom att de utsätts för våldshandlingar.

År 1995 inrättade den palestinska myndigheten särskilda säkerhetsdomstolar

men tog beslut i juni 2003 att avskaffa dem, vilket bara delvis har

verkställts. Säkerhetsdomstolarna fungerar i praktiken som ett slags parallellt

rättssystem på de palestinska områdena, men det råder stor oklarhet om

vilka fall som förs till säkerhetsdomstol. Godtyckligheten härvidlag är

ett stort problem och ett antal personer hålls häktade trots att palestinska

domstolar beslutat om deras frigivning. Dödsstraffet finns i straffskalan

både på Västbanken (för 17 brottsrubriceringar) och i Gaza (15 brott).

PLO:s strafflag från år 1979, som tillämpas i säkerhetsdomstolarna på de

palestinska områdena, tillåter dödsstraff för 42 brott. Dödsstraff har

vid ett flertal tillfällen utdömts av säkerhetsdomstolar efter summariska

rättegångar där den anklagades försvar närmast beskrivs som en formalitet.

Ett utdömt dödsstraff måste godkännas av presidenten före verkställandet.

En dödsdom utfärdades under det senaste året, men har ej verkställts.

Våldet har också drabbat Israel. Självmordsbombare har skördat många

israelers liv, och för den enskilde israelen har säkerheten successivt

försämrats under året som gått. Utskottet menar att situationen är

oacceptabel och att utvecklingen skadar de palestinska intressena och att

den palestinska myndigheten måste ta ett större ansvar för att få ett

slut på det våld som kommer från de självstyrande områdena och arrestera

och rättsföra de skyldiga bakom våldet. I detta sammanhang vill utskottet

upprepa sin åsikt att antisemitiska uttalanden och handlingar är alltför

vanligt förekommande i olika delar av världen, även inom EU. Utskottet

framhåller att det är viktigt att understryka att antisemitism alltid

måste bekämpas men att omvärlden samtidigt måste kunna inta en kritisk

hållning till Israel och landets politik och att en sådan kritisk hållning

inte nödvändigtvis är antisemitisk.

En växande kritik har riktats från det civila samhället och från oberoende

politiker mot den palestinska myndighetens maktutövning. Det gäller främst

den verkställande maktens obehöriga påverkan på rättssystemet och också

fenomen som tjänstetillsättningar på politiska grunder och känslighet för

kritisk granskning av utomstående. Kritik mot förhållandena kommer både

från det civila samhället och från givarhåll.

Frihetsberövanden utan rättegång förekommer främst i form av s.k.

administrativt frihetsberövande. Sådana frihetsberövanden som sker i Israel

regleras numera i israelisk lag medan de som sker på de ockuperade områdena

regleras genom militära order. Den palestinska myndigheten har brustit i

ansträngningarna att beivra brott som begås av palestinska civila eller

av den palestinska säkerhetstjänsten mot civila israeler på Västbanken

och i Gaza. Den har även brustit i ansträngningarna att beivra brott mot

palestinier. Detta gäller framför allt palestinier misstänkta för att ha

dödat andra palestinier som misstänks för att vara kollaboratörer.

Behovet av att förbättra rättssäkerheten och stärka den institutionella

kapaciteten i det palestinska samhället har fått stor uppmärksamhet i

givarsamfundets dialog med den palestinska myndigheten. En växande kritik

har riktats från det civila samhället och från oberoende politiker mot

den palestinska myndighetens maktutövning. Utskottet menar samtidigt att

den israeliska ockupationen skapar stora svårigheter för den palestinska

myndigheten att uppfylla kraven från den egna befolkningen.

Barriären som för närvarande byggs gör det svårt eller omöjligt för många

palestinska barn i Jerusalems förorter att ta sig till sina skolor.

Möjligheterna för den palestinska myndighetens institutioner att tillhandahålla

grundläggande social service undergrävs av den ekonomiska krisen,

avstängningspolitiken samt av utegångsförbuden.

Utskottet har inhämtat att det finns palestinska skolböcker som innehåller

antijudiska referenser. Detta gäller framför allt äldre böcker av jordanskt

eller egyptiskt ursprung. I det spända läge som nu råder i Mellanöstern

är det ytterst viktigt att förtroende skapas mellan parterna. Detta gäller

inte minst i fråga om vilken bild som sprids av den andra parten genom

medierna och i skolan. Vanföreställningar och fördomar om den andra sidan

försvårar detta. I kontakter med konfliktens parter kommer Sverige och EU

även fortsättningsvis att trycka på hur viktigt det är att ge en balanserad

och rättvis bild av den andra parten i läromedel och medier.

Den första intifadans inledande period innebar en framflyttning av kvinnans

position i det palestinska samhället. En mängd nya formella och informella

strukturer skapades, och de många välutbildade unga ledarna för upproret

påverkade synen i samhället rörande demokrati, självbestämmande och

självhjälp. För många kvinnor innebar intifadan en period av frigörelse

från invanda mönster. I början av 1990-talet militariserades upproret.

Skolor stängdes, antalet fängslade ökade och den allmänna samhällsordningen

ifrågasattes alltmer. Hemmet och familjen, och de traditionella normsystemen

kring dessa, återtog sin dominerande roll. Det sena 1990- talets ekonomiska

och politiska instabilitet förstärkte denna trend.

Skolan ses ofta som ett av de mest jämställda områdena i det palestinska

samhället. I skolans lägre årskurser finns det inga nämnbara skillnader

mellan pojkar och flickor vad gäller möjligheter. De könsrelaterade

skillnaderna är relativt små inom utbildningssystemet men är desto tydligare

i arbetslivet och i samhället i stort.

Ett särskilt FN-organ, UNRWA, skapades för att bistå de personer som blev

flyktingar år 1948 och deras familjer. Flyktingfrågan utgör en av

slutstatusfrågorna i fredsprocessen mellan Israel och palestinierna. Hos

flyktingorganet UNRWA fanns år 2000 3,7 miljoner palestinier registrerade

som flyktingar varav drygt 1,4 miljoner på Västbanken och i Gaza. I Gaza

beräknas 78 % av befolkningen vara flyktingar, ett faktum som sätter sin

tydliga prägel på hela samhällslivet.

Sverige och EU ger stöd till framväxten av en demokratisk palestinsk

rättsstat; i detta stöd ingår att försöka utveckla och förbättra den

palestinska myndigheten. En fråga som ständigt tas upp i kontakterna med

den palestinska myndigheten är efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna.

För Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med palestinierna är stödet

till MR-organisationer en mycket viktig komponent.

Dialogen mellan parterna

Utskottet menar att målet för den svenska regeringens och EU:s

Mellanösternpolitik är att bidra till en rättvis, varaktig och allomfattande

fred mellan Israel och dess grannar. Detta förutsätter säkra och erkända

gränser i området samt bildandet av en självständig palestinsk stat. Att

upprätta en palestinsk stat och normalisera de bilaterala förbindelserna

mellan länderna utgör fredsprocessens logiska slutmål. Regionens framtid

hänger på att den israelisk-palestinska konflikten kan avslutas genom en

fredlig, hållbar och rättvis lösning enligt folkrättens regler och att de

relevanta FN-resolutionerna uppfylls och genomförs. En hållbar fred i

regionen är inte möjlig utan fredsavtal också mellan Israel och Syrien

samt Israel och Libanon.

Utskottet konstaterar att det s.k. Genèveinitiativet har förhandlats fram

av framträdande israeler och palestinier. Genèveinitiativet skiljer sig

på viktiga punkter från tidigare fredsförslag i och med att det även

innehåller konkreta förslag till lösningar av frågor som de israeliska

bosättningarna, den palestinska flyktingfrågan, Jerusalem, de heliga

platserna, gränser och status. Genèveinitiativet behöver inte anses stå i

motsättning till färdplanen för fred utan utgör ett konkret förslag på en

permanent lösning enligt färdplanens tredje fas. Utskottet ser därför

positivt på initiativet som bl.a. visar på att det även i ett känsligt

läge finns möjlighet till fortsatta förhandlingar.

Utskottet menar att även om den s.k. Barcelonaprocessen inte är en del av

fredsprocessen i Mellanöstern utan drivs parallellt och självständigt

påverkas den politiska utvecklingen i regionen av processen. Det är för

närvarande det enda forum förutom FN där israeler och araber möts på

ministernivå. Inom Barcelonaprocessen finns flera parlamentariska forum

och för närvarande pågår arbete för att upprätta en parlamentarisk församling

för Barcelonaprocessen. Genom EU:s MEDA-bistånd går stöd till ekonomisk

omvandling, stärkande av den socio-ekonomiska jämvikten och stöd för

utveckling av det civila samhället samt av regionalt samarbete. Även detta

är ett viktigt bidrag till fredsprocessen i Mellanöstern.

Utskottet menar att det är av stor vikt att USA åter engagerar sig mer

intensivt i regionen och, tillsammans med alla inblandade parter, söker

en lösning på problemen. I den rådande situationen, då behovet av engagemang

av utomstående blivit större, anser utskottet att EU måste agera mer

kraftfullt och med större enighet för att bidra till att parterna återupptar

arbetet med fredsprocessen.

Mot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden

avstyrker utskottet motionerna 2003/04:U14 (m) yrkande 11, 2002/03:U219

(kd), 2002/03:U236 (m, kd) yrkandena 2 och 3, 2002/03:U251 (m), 2002/03:U275

(mp) yrkande 4, 2002/03:U283 (kd) yrkandena 1, 3 och 5-10, 2003/04:U218

(kd), 2003/04:U250 (s), 2003/04:U259 (s) yrkande 5, 2003/04:U289 (m)

yrkande 4, 2003/04:U302 (mp) yrkandena 2 och 3, 2003/04:U325 (m) yrkande

1 samt 2003/04:U340 (kd) yrkande 2.

6 Ryssland, Östeuropa, Kaukasus och Centralasien

Sammanfattning av motionerna

I motion 2002/03:U212 (c) framhålls att det ligger i Sveriges intresse

att ha så förtroendefulla relationer som möjligt med Ryssland och bidra

till att Ryssland inlemmas i ett bredare multilateralt säkerhetssamarbete.

I yrkande 15 framhålls dels att nyckeln till många av konflikterna och

problemen i Kaukasus och i övriga f.d. sovjetrepubliker ligger i hur

Ryssland agerar i sitt närområde och i att OSSE:s samarbete med Ryssland

ges allt stöd.

I motion 2003/04:U14 (m) yrkande 7 framhålls att de svenska och europeiska

kraven på Ryssland skall vara tydliga. Det är ett europeiskt intresse att

rättsstaten och respekten för mänskliga fri- och rättigheter samt

utvecklingen av fria medier står starka även i den stora del av Europa som

Ryssland utgör. Sverige bör driva frågan om att utvidga nuvarande

frihandelsområde genom avveckling av handelstullarna mellan EU och Ryssland.

Europarådet har en central roll att spela för att värna respekten för

mänskliga rättigheter och demokrati i landet. OSSE bör engagera sig i

Tjetjenienkonflikten och upprätta en mission i området.

I motion 2003/04:U220 (c) konstateras att utvecklingen i Vitryssland,

Ukraina och Moldavien i hög grad bör ses som en fråga av svenskt nationellt

intresse och att samarbetet måste bli intensivare. I yrkande 5 krävs att

med olika samarbetspartner i EU, OSSE och FN driva demokratiprocessen i

Vitryssland, Ukraina och Moldavien. I yrkande 6 framhålls att Sverige har

begränsade kontaktytor med Vitryssland, Ukraina och Moldavien men borde,

i dialog med Ryssland, kunna bidra till en demokratisk utveckling i de

forna sovjetstaterna.

I motion 2003/04:U205 (kd) framhålls att Vitryssland troligen är det enda

land i Europa där den demokratiska utvecklingen går åt fel håll. ILO har

pekat ut Vitryssland som ett av fyra länder i världen där det sker flest

kränkningar av mänskliga rättigheter i arbetslivet. Situationen är ett

hot mot andra länder. Motionärerna kräver att Sverige tydligare måste

agera för en demokratisk utveckling av en aktiv svensk Vitrysslandspolitik

där det svenska arbetet särskilt inriktas på att stödja arbetet för

demokrati och mänskliga rättigheter.

I motion 2003/04:U249 (m) yrkande 7 begärs att Sverige tar initiativet

till att det utökade Nordiska rådet främjar respekt för mänskliga rättigheter

och utveckling av demokrati i Vitryssland.

I motion 2002/03:U226 (v) konstateras att Armenien efter Sovjetunionens

sammanbrott blev en självständig stat och förblev medlem av OSS (Oberoende

staters samvälde). Armeniens territorium var dock inte helt sammanhängande

genom att enklaven Nagorno-Karabach, belägen i Azerbajdzjan, var territoriellt

avskild från övriga Armenien. Nagorno-Karabach har förklarat sig självständigt

och utsett egen regering och egen president. Denna statsbildning erkänns

dock inte av någon i dag. I yrkande 1 krävs att Sverige inom OSSE aktivt

bör verka för att frågan om Nagorno-Karabach löses. I yrkande 3 krävs att

Sverige i EU, sedan val genomförts i Turkiet, intensifierar sina ansträngningar

att stimulera den fortsatta dialogen mellan Turkiet och Azerbajdzjan å

ena sidan och Armenien å andra sidan när det gäller att lösa frågan

Nagorno-Karabach, häva blockaden mot Armenien och normalisera relationerna

mellan länderna.

I motion 2003/04:U14 (m) yrkande 8 begärs att Sverige stöder OSSE och

Europarådet för att organisationerna skall spela en central roll i värnandet

om mänskliga rättigheter och demokrati i södra Kaukasien och Centralasien.

I motion 2002/03:U226 (v) framhålls att i den konflikt som uppstod mellan

Armenien och Azerbajdzjan tog Turkiet ställning för Azerbajdzjan. Man tog

sannolikt ställning mer på grundval av gamla motsättningar mellan armenier

och turkar och en traditionell samhörighet mellan turkar och azerer, än

på hur konflikten egentligen utlösts. Turkiet och Azerbajdzjan genomför

sedan ett tiotal år tillsammans en ekonomisk blockad mot Armenien. Denna

olagliga blockad har inget i stöd i folkrätten och den har inte vunnit

något gehör i FN. I yrkande 2 krävs att Sverige inom EU aktivt bör verka

för att Turkiet och Azerbajdzjan häver blockaden mot Armenien.

Utskottets överväganden

Utskottet menar att den nu pågående samhällsomvandlingen i Ryssland är en

process som kommer att ta tid. Landet lider fortfarande av arvet från det

förflutna och det gäller även inom området mänskliga rättigheter. Den

omfattande samhällsomvandling som Ryssland genomgår sedan början av

1990-talet fortsätter att innebära stora ekonomiska och sociala påfrestningar

för folkflertalet.

De kvarvarande bristerna beträffande de mänskliga rättigheterna beror i

stor utsträckning på att samhällsomvandlingen från en auktoritär enpartistat

med kommandoekonomi till en demokratisk rättsstat med marknadsekonomi

ännu inte har genomförts fullt ut.

Utskottet välkomnar att valet i Ryssland genomfördes på ett öppet och

transparent sätt med högt valdeltagande men uttrycker sin oro för

statskontrollerad ryska medier som visade prov på partiskhet för den sittande

presidenten samt att den ryska administrationen misslyckades med att komma

till rätta med detta inför och under valkampanjen. En öppnare och fri

debatt i medier är grundläggande i en pluralistisk demokrati. EU uppmanar

även Ryssland att tillgodose att framtida val helt uppfyller Europarådets

och OSSE:s kriterier inklusive fria medier.

Utskottet understryker att konflikten i Tjetjenien fortsätter att inge

djup oro. Sverige agerar på olika sätt för att bibehålla frågan på

dagordningen och om möjligt bidra till att bringa konflikten till ett slut.

Det handlar om bilaterala kontakter med Ryssland och den ryska regeringen

och om agerande tillsammans med övriga EU-länder och inom organisationer

som FN, OSSE och Europarådet. FN:s kommission för mänskliga rättigheter

har antagit resolutioner med kritik av situationen i Tjetjenien. Vid båda

tillfällena tillkom resolutionerna på EU:s initiativ. Det har varit av

stort värde att EU:s medlemsstater kunnat agera gemensamt i denna fråga.

EU:s politiska tyngd medför att synpunkter och kritik torde ha större

möjligheter att vinna gehör och påverka Ryssland än om samma budskap hade

framförts enbart från enskilda medlemsstater.

Sveriges och övriga EU:s budskap är entydigt i det att ingen ifrågasätter

Rysslands territoriella integritet eller rätt att bekämpa terrorism. Men

endast en politisk lösning, med fredliga medel, kan bringa konflikten i

Tjetjenien till ett varaktigt slut. Det tjetjenska folkets förtroende kan

inte vinnas med vapenmakt. Situationen beträffande mänskliga fri- och

rättigheter måste förbättras. Misstänkta övergrepp under konflikten,

inklusive brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär

rätt, måste utredas snabbt och grundligt och de ansvariga ställas inför

rätta. Förhållandena för civilbefolkningen, såväl i Tjetjenien som i

grannrepubliken Ingusjien, måste förbättras. Utskottet konstaterar att den

europeiska säkerhetsorganisationen OSSE har gjort vissa försök att få

slut på kriget men inte lyckats. Även Europarådet har starkt kritiserat

Ryssland när det gäller respekten för mänskliga rättigheter under

Tjetjenienkriget.

Utskottet menar att situationen i Vitryssland ger anledning till oro.

Landet har genom presidentdekret inrättat myndigheter för statsideologi

och i dekretet anges även hur många ideologer - totalt ca 10000 - som

skall anställas i olika lokala myndigheter, och enligt administrationen

anser 80 % av befolkningen att en statsideologi behövs. Utskottet menar

att Sverige bör ta initiativ till att det utökade Nordiska rådet främjar

respekt för mänskliga rättigheter och demokrati i Vitryssland.

Utskottet konstaterar att konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan om

Nagorno-Karabach är utdragen. Eldupphör råder i princip sedan 1994, men

någon överenskommelse om fredsavtal har ännu inte träffats. Inom ramen

för OSSE söker Minskgruppen, vars ordförandetrojka utgörs av USA, Ryssland

och Frankrike, finna en lösning på konflikten, tillsammans med parterna.

Motsättningarna mellan de båda berörda länderna är emellertid stora, och

kompromissviljan hos parterna är låg. Turkiets blockad mot Armenien och

USA:s blockad mot Azerbajdzjan utgör allvarliga komplikationer i den svåra

konflikten. Utskottet konstaterar att Sverige stöder OSSE:s och Minskgruppens

arbete med att få till stånd en fredsuppgörelse. Sverige stöder också

EU:s ansträngningar att bidra till en lösning av regionens konflikter.

Dessa ansträngningar inriktar sig bl.a. på att stimulera regionalt samarbete.

Utskottet har inhämtat att tortyr och annan grym eller förödmjukande

behandling är uttryckligen förbjuden i den ryska författningen. Det finns

dock omfattande och trovärdiga uppgifter om att de ryska rättsvårdande

myndigheterna i betydande utsträckning använder misshandel och annan

förödmjukande behandling i samband med förhör av misstänkta. Grundliga,

opartiska utredningar av rapporterade övergrepp i Tjetjenien har hittills

skett ytterst sporadiskt. Dödsstraff får endast förekomma i särskilt

lagstadgade fall som gäller exceptionellt grova brott mot person. Ett av

villkoren för Rysslands inträde i Europarådet var att landet förpliktade

sig att i lag införa ett moratorium för verkställande av dödsstraff.

Fortfarande saknas dock en sådan lag. I ett läge då kriminaliteten uppfattas

som ett stort och kanske t.o.m. växande samhällsproblem har det visat sig

svårt att vinna stöd för ett sådant förslag i det ryska parlamentet. Oaktat

detta innebär medlemskapet i Europarådet och ratificeringen av den europeiska

konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande

friheterna en folkrättslig förpliktelse för Ryssland att inte på nytt

börja tillämpa dödsstraffet. President Putin har offentligt uttalat att

han är emot ett återupptagande av dödsstraffet och att han avser att

upprätthålla det gällande moratoriet.

Även om Ryssland ännu inte kan sägas vara en rättsstat pågår ett tämligen

ambitiöst arbete med att modernisera lagstiftning och förvaltning. En ny

förvaltnings- och domstolslagstiftning har antagits, och diskussioner

pågår om att göra det möjligt för den enskilde att få förvaltningsbeslut

prövade i särskild domstol.

Utskottet framhåller att det generellt råder betydande öppenhet och

pluralism i ryska medier, åtminstone i tryckta massmedier. Många medier är

dock fortfarande beroende av antingen stöd från staten och/eller lokala

myndigheter eller från mäktiga finans- och industriintressen. Massmediernas

beroendeförhållande till antingen offentliga eller privata intressen skapar

ibland ett ganska begränsat utrymme för oberoende, kritisk granskning.

Detta gäller i synnerhet i politiskt eller ekonomiskt känsliga frågor

samt inför och under valkampanjer på federal, regional och lokal nivå.

Diskriminering av kvinnor i Ryssland kommer till uttryck genom de

traditionella könsstereotyper som alltjämt är djupt rotade i det ryska

samhället.

Detta gäller t.ex. synen på kvinnans roll i familjen samt i arbetslivet.

Omkring 30 % av kvinnorna i Ryssland är arbetslösa, mindre bemedlade

eller ensamstående mödrar. Kvinnor och män är likställda när det gäller

rösträtt och valbarhet till offentliga uppdrag, men ryska kvinnornas reella

politiska inflytande är dock betydligt mindre än männens. Prostitutionen

är ett växande problem och utvecklingen vad gäller trafficking med kvinnor

är oroande, såväl beträffande ryska kvinnor som förs utomlands som kvinnor

från övriga f.d. sovjetrepubliker som förs till Ryssland.

Utskottet kan konstatera att Ryssland har ratificerat FN:s barnkonvention,

men konventionen tillämpas inte fullt ut på grund av bristande resurser.

Situationen på landets barnhem är i allmänhet besvärlig. Systematisk,

organiserad och av statsmakterna sanktionerad diskriminering på grund av

ras, hudfärg, etnisk härkomst och religiös och politisk eller annan

åskådning kan inte anses förekomma i Ryssland. Bland stora delar av allmänheten

i Ryssland finns dock alltjämt fördomar mot vissa befolkningsgrupper.

Dessa fördomar gäller i första hand personer från Kaukasus och i viss mån

även från Centralasien samt personer av afrikanskt ursprung. Den viktigaste

förklaringen till att den negativa inställningen till tjetjener förblir

stark torde dock vara konflikten i Tjetjenien, särskilt de terrordåd som

från tjetjensk sida har genomförts på olika håll i Ryssland.

Utskottet konstaterar att det svensk-ryska utvecklingssamarbetet främst

syftar till att främja integrationen i Europa, den regionala samhörigheten

och förtroendet mellan länderna. Det sker bl.a. genom stöd till att bygga

upp ett demokratiskt försvar, gränsbevakning och kamp mot organiserad

brottslighet. Samarbetet inriktas även på att bygga upp starka relationer

mellan institutioner i Sverige och Ryssland.

Mot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden

avstyrker utskottet motionerna 2003/04:U14 (m) yrkandena 7 och 8, 2002/03:U212

(c) yrkande 15, 2002/03:U226 (v) yrkandena 1-3, 2003/04:U205 (kd),

2003/04:U220 (c) yrkandena 5 och 6 samt 2003/04:U249 (m) yrkande 7.

7 Kina

Sammanfattning av motionerna

I motion 2003/04:U14 (m) yrkande 15 framhålls att brotten mot de mänskliga

rättigheterna är många i dagens Kina där fler människor avrättas än i

resten av världen. Människor döms fortfarande till arbetsläger utan

rättegång, och rätten att demonstrera eller bilda föreningar saknas. Isolering

och blockad har tidigare visat sig vara en ineffektiv metod för att bekämpa

diktaturer. Öppenhet, utbyte av studenter och delegationer samt ökad handel

är ett betydligt effektivare sätt att underminera regimer som förtrycker

den egna befolkningen. Motionärerna menar att EU tillsammans med USA bör

vara tydligt i sin kritik mot de brott mot de mänskliga rättigheterna som

kommunistregimen i Kina begår.

I motion 2002/03:U204 (m) framhålls att den svenska regeringen måste

reagera hårdare mot de övergrepp mot mänskliga fri- och rättigheter som

sker i Folkrepubliken Kina och mot användningen av dödsstraffet i synnerhet.

I yrkande 3 krävs att Sverige och EU måste verka för att rättsväsendet

i Folkrepubliken Kina avpolitiseras. I yrkande 4 krävs att Sverige och EU

måste verka för att politiska fångar i Folkrepubliken Kina friges och att

förföljelsen av oppositionella samt av religiösa personer upphör och i

yrkande 6 att utplåningen av tusentals flickebarn måste stoppas.

I motion 2002/03:U205 (m) framhålls att Folkrepubliken Kina på många sätt

är ett betydande land med stor potential för ekonomisk tillväxt och

internationell handel. Det är viktigt både för landets och omvärldens

välstånd att landet integreras i den fria världsekonomin. I kraft av ökad

ekonomisk styrka kommer landets politiska betydelse att växa. I yrkande

3 krävs att Sverige med största tydlighet måste markera att det inte är

acceptabelt att hota sina grannar, eller söka styra resultaten i fria och

demokratiska val i andra länder. Detta krav måste finnas med i Sveriges

agerande i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken så att Sverige

och EU alltid finns på demokratins sida. Motionärerna menar att i politisk

mening påverkar Folkrepubliken Kinas fientlighet mot Taiwan också Västeuropa.

I yrkande 4 krävs att Sverige och EU arbetar för att hindra att Folkrepubliken

Kina försöker påverka utfallet av fria och demokratiska val i Taiwan. I

yrkande 5 framhålls vikten av att etablera kontakter mellan Folkrepubliken

och Taiwan och att maktspråk och hot bara kan bidra till att fjärma

länderna från varandra. I yrkande 6 framhålls vikten av att tydliggöra

Sveriges ställningstaganden gentemot Folkrepubliken Kina och att ökad

tydlighet förutsätter en ny, konsekvent och sammanhållen Kinapolitik.

I motion 2002/03:U232 (kd) konstateras att Sverige är en av de fem största

bidragsgivarna till UNFPA. Om stödet till UNFPA hade gått till en

organisation som arbetar med preventivmedelsrådgivning kulle stödet vara

lovvärt, men det faktum att UNFPA lovprisar Kinas ettbarnspolitik och de

tvångsaborter och tvångssteriliseringar som förekommit där blir stödet

till UNFPA diskutabelt, och motionärerna menar att Sverige inte bör ge

bidrag till organisationen.

I motion 2002/03:U248 (m, fp, kd, v, c, mp) framhålls att tibetanerna

förvägras yttrandefrihet, mötesfrihet och religionsfrihet. Tibetanerna

diskrimineras vad gäller sjukvård, utbildning och ekonomiska förutsättningar.

Det primära undervisningsspråket i skolorna är numera kinesiska och unga

tibetaner omskolas vad gäller politisk och kulturell historia. Varje år

flyr tusentals tibetanska barn och ungdomar från Tibet för att få utbildning.

Under senare år har det kommit positiva signaler om att en dialog kan

vara på väg att öppnas och det är därför av stor vikt att omvärlden

uppmuntrar denna utveckling och verkar för att förhandlingar om Tibets

framtid snarast kommer till stånd. I yrkande 1 krävs att Sverige skall

verka för att Tibetfrågan löses med fredliga medel och i yrkande 2 att

Sverige och EU skall verka för att en dialog inleds mellan Folkrepubliken

Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen. I yrkande 3 krävs att

det skapas en beredskap att stödja och underlätta en dialog mellan

Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen. Vidare

framhålls i yrkande 4 att Sverige och EU skall följa utvecklingen av mänskliga

rättigheter i Kina, särskilt i Tibet, och klart och tydligt i FN och andra

internationella forum påtala övergrepp och brott mot mänskliga rättigheter.

I yrkande 5 krävs att regeringen i sina kontakter med Folkrepubliken

Kina verkar för att Gedhun Chökyi Nyima, tillsammans med sin familj, samt

de övriga som greps vid erkännandet av denne som elfte Panchen lama,

omedelbart släpps.

I motion 2002/03:U279 (kd, s, m, fp, c, mp) yrkande 1 framhålls att Kina

har mycket att göra inom området mänskliga rättigheter och den svenska

regeringen i sina kontakter med den kinesiska ledningen kan bistå Kina i

dess demokratiska utveckling och då speciellt i Xinjiang. Från svenskt

håll bör man särskilt verka för att minoriteterna skall kunna leva i

trygghet utan fruktan för tortyr och dödsstraff och att troende oavsett

religion skall kunna samlas fritt, att yttrandefrihet och tryckfrihet

införs och att det blir tillåtet med fackföreningar och självständiga

demokratiska politiska partier. I yrkande 2 krävs att Sverige följer

utvecklingen i Xinjiang och protesterar mot Kinas brott mot de mänskliga

rättigheterna där.

I motion 2002/03:U289 (fp) framhålls att Folkrepubliken Kina är värdens

folkrikaste stat och dessutom världens största diktatur. Den kommunistiska

enpartiregimen i Beijing slår till med brutal hårdhet mot missnöjes- eller

protestyttringar i Kina. De fortsatta övergreppen och den omfattande

förföljelsen av falungongrörelsen är tecken på att regimen inte kan tolerera

något uttryck som den inte har full kontroll över. Likaså utövar regimen

i Beijing ytterst sträng kontroll och förtryck av ursprungsfolken i de

båda av Beijing kontrollerade icke-kinesiska provinserna Tibet och Xinjiang.

I yrkande 1 framhålls att Sverige måste verka för att Kina förmås anta

hela det internationella regelverket gällande mänskliga fri- och rättigheter

liksom att införliva det i sin dagliga rättstillämpning och i yrkande 3

att Sverige och EU har ett stort ansvar för att FN:s auktoritet hävdas

när det gäller tillsynen av respekten för de mänskliga rättigheterna. I

yrkande 4 krävs att Beijing bör uppmuntras att ge Tibet och Xinjiang

långtgående självbestämmande för att upprätthålla respekt för mänskliga

rättigheter samt att skapa förutsättningar för minoriteter att vårda och

utveckla kulturella och religiösa särdrag utan att riskera hot och

förföljelser. I yrkande 5 krävs att Sverige och EU gentemot den kinesiska

maktledningen entydigt fördömer all kinesisk maktpolitik mot Taiwan.

I motion 2002/03:U292 (kd) framhålls att Sverige bör föra en dialog med

Kina om utvecklingen inom de officiellt godkända religiösa samfunden.

Sverige bör verka mycket mer aktivt för att de kristna i Kina kan samlas

fritt utan krav på registrering. Inom EU-länderna finns en värdefull

erfarenhet om hur länder kan förvandlas från diktaturer till demokratier

med respekt för mänskliga rättigheter. Motionärerna menar att Sverige

därför bör verka för att även EU bistår Kina i den demokratiska utvecklingen.

I motion 2002/03:U309 (s) krävs att det internationella samfundet genom

Förenta nationerna initierar, stöder och uppmuntrar en fredlig lösning på

konflikten mellan Folkrepubliken Kina och Tibet genom att det tibetanska

folkets vilja prioriteras.

I motion 2003/04:U252 (m, fp, kd, v, c, mp) yrkande 1 krävs att Sverige

stöder principen om icke-våld och verkar för att seriösa förhandlingar

kommer till stånd mellan Kinas regering och den tibetanska exilregeringen

för en snar lösning av Tibetfrågan i enlighet med vad som föreslagits i

Dalai lamas Strasbourgföredrag. I yrkande 2 krävs att regeringen i sina

kontakter med Folkrepubliken Kina verkar för att Gedhun Chökyi Nyima,

samt de övriga som greps vid erkännandet av denne som den elfte Panchen

lama, omedelbart släpps. I yrkande 3 krävs att regeringen i sina kontakter

med Folkrepubliken Kina ställer krav på att dödsdomen mot den buddhistiske

läraren Tenzin Delek Rinpoche upphävs och att hans fall omprövas i en

rättvis och offentlig rättegång och, i yrkande 4, att Sverige skall följa

utvecklingen av mänskliga rättigheter i Kina, särskilt i Tibet, och klart

och tydligt i FN och andra internationella forum påtala övergrepp för

brott mot mänskliga rättigheter.

I motion 2003/04:U303 (mp) konstateras att Kinas politik mot Tibet är och

har varit dokumenterat grym. Omkring en miljon tibetaner har dödats av

kineserna eller svultit ihjäl under den kinesiska ockupationen som inleddes

1950. Förföljelsen och trakasserierna mot tibetanerna - religiöst, politiskt,

kulturellt och ekonomiskt - har pågått under lång tid. Även om en ljusning

ses i och med de trevande fredssamtalen behövs fortfarande stöd för den

tibetanska exilregeringens förhandlingslinje i relationerna med Kina. I

yrkande 1 krävs att Sverige bör ta till vara varje tillfälle att påtala

Kinas övertramp mot de mänskliga fri- och rättigheterna i Tibet. I yrkande

2 krävs att Sverige bör verka för att FN:s miljöorgan UNEP får i uppdrag

att inventera miljökonsekvenser av Kinas militära verksamheter i Tibet

till följd av ockupationen och i yrkande 3 att Sverige bör verka för att

förhandlingar mellan den tibetanska exilregeringen och den kinesiska

ledningen kommer till stånd under FN:s överinseende.

I motion 2003/04:U255 (kd) yrkande 20 framhålls att Sverige bör ställa

ökade krav på bl.a. Kina och Indien vad gäller kvinnoförtrycket i länderna

och förekomsten av s.k. prenatal könsdiskriminering.

I motion 2003/04:U275 (kd, fp, c, v) yrkande 2 krävs att Sverige

fortsättningsvis verkar för, både i dialogen mellan Sverige och Kina samt i

EU:s dialog med Kina, att de mänskliga rättigheterna i Kina respekteras

fullt ut och i yrkande 3 att Sverige i alla sina utrikespolitiska kontakter

kräver att Kinas många miljoner troende får möjlighet att samlas fritt.

I

motion 2003/04:U299 (m) framhålls att Folkrepubliken Kina är världens

folkrikaste land men också jordens största diktatur. Landet visar grova

brister i respekten för mänskliga fri- och rättigheter. Enligt Amnesty

har landet dödsstraff för våldsbrott, mutbrott och skattefusk. Dessutom

genomför landet offentliga massavrättningar. I yrkande 1 krävs att den

bristande respekten för mänskliga fri- och rättigheter i Folkrepubliken

Kina måste vara en central fråga på Sveriges utrikespolitiska agenda och,

i yrkande 2, att Sverige och EU dels måste verka för att användningen av

dödsstraffet i Folkrepubliken Kina upphör, dels verka för att tortyr i

Folkrepubliken Kina upphör (yrkande 3). Vidare krävs att Sverige och EU

måste verka för att rättsväsendet i Folkrepubliken Kina avpolitiseras

(yrkande 4). I yrkande 5 krävs att Sverige och EU måste verka för att

politiska fångar i Folkrepubliken Kina friges och att förföljelsen av

oppositionella samt religiösa personer upphör och i yrkande 7 att

försvinnandet av hundratusentals flickor är en oacceptabel konsekvens av

"ettbarnspolitiken" i Kina och synen på mäns och kvinnors olika värde.

I motion 2003/04:U304 (v) framhålls att så länge omvärlden avstår från

att kritisera den kinesiska regeringens förföljelser av falungong och

andra regimkritiker kan förtrycket fortsätta. Sveriges regering går ofta

i täten när det gäller att sätta fokus på mänskliga fri- och rättigheter,

men gör alltför lite för att uppmärksamma Kinas förföljelse av

falungonganhängare och andra regimkritiker. Motionärerna anser att regeringen

borde påtala de brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna som Kina

gör sig skyldigt till i de internationella forum Sverige är representerat

i.

I motion 2003/04:U338 (m) konstateras att Sverige, EU och det internationella

samfundet stöder principen om ett Kina. En utgångspunkt för Sverige och

EU måste vara att varje diskussion om återförening mellan Folkrepubliken

Kina och Taiwan sker på demokratins grund och med respekt för mänskliga

fri- och rättigheter. Våld eller hot om våld är inte acceptabelt i

sammanhanget. I yrkande 1 framhålls att det finns anledning att varna för

risken för en upprustningsspiral i Asien och i yrkande 4 framhålls faran

av att omvärlden inte förmår att hantera Nordkoreas kärnvapenplaner och

dämpa Kinas nukleära rustning. I yrkande 2 understryks Kinas politiska

och ekonomiska betydelse i världen. I yrkande 5 framhålls vikten av att

relationerna mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan kan hanteras på ett

konstruktivt sätt. Maktspråk och hot kan bara bidra till att fjärma Kina

och Taiwan ifrån varandra. Därför är samtal och dialog mellan Folkrepubliken

Kina och Taiwan av intresse för hela världen (yrkande 7). I yrkande 6

framhålls att Folkrepubliken Kina vid upprepade tillfällen har hotat Taiwan

med militärt våld och invasion och genomfört militära övningar i syfte

att påverka fria val på Taiwan. I yrkande 8 framhålls vikten av att Sverige

deklarerar att det inte är acceptabelt för något land att hota sina grannar,

eller söka styra resultaten av fria och demokratiska val. Sverige och EU

skall alltid stödja demokrati. Svensk Kinapolitik måste bli tydlig och

Sverige och EU måste politiskt verka för att Folkrepubliken Kina utövar

sitt ledamotskap och använder sin vetorätt i FN:s säkerhetsråd med ansvar.

I motion 2003/04:U343 (fp) konstateras att Kina måste förmås att anta

hela det internationella regelverket gällande mänskliga fri- och rättigheter

liksom att införliva det i den dagliga rättstillämpningen på hemmaplan.

Kinas storlek får inte innebära att dess brott tystas ned. Oförmågan att

i de årliga förhandlingarna inom FN:s kommission för de mänskliga

rättigheterna (UNCHR) påtala Kinas brott mot mänskliga rättigheter ifrågasätter

hela FN-systemets hantering av de internationella konventionerna om

mänskliga rättigheter. I yrkande 1 framhålls att taiwanesiska medborgare i

ledande ställning bör beviljas besöksvisum till både hela EU och Sverige

och att hänsyn till Beijingregimen inte får stå i vägen för detta. I

yrkande 2 krävs att Kina måste förmås tillämpa hela det internationella

regelverket gällande mänskliga fri- och rättigheter liksom att införliva

det i sin dagliga rättstillämpning och i yrkande 3 att Sverige och EU

kraftfullt måste fördöma utdömanden och verkställanden av dödsstraff i

Kina. I yrkande 4 framhålls att Sverige och EU har ett stort ansvar för

att FN:s auktoritet hävdas när det gäller tillsynen av respekten för de

mänskliga rättigheterna. Vidare, i yrkande 5, krävs att Beijing bör

uppmuntras att ge Tibet och Xinjiang långtgående självbestämmande, upprätthålla

respekt för mänskliga rättigheter där samt skapa förutsättningar att vårda

och utveckla kulturella och religiösa särdrag utan hot och förföljelser

och i yrkande 6 att Sverige och EU gentemot den kinesiska ledningen

entydigt måste fördöma all kinesisk maktpolitik mot Taiwan.

Utskottets överväganden

Utskottet menar att de politiska reformerna i Kina har varit begränsade,

och Kina är fortfarande en enpartistat präglad av kommunistpartiets

maktmonopol. Framsteg har dock gjorts i vissa avseenden vad gäller respekten

för de mänskliga rättigheterna sedan de ekonomiska reformerna påbörjades

i slutet av 1970-talet. Mediernas utbud har ökat, men vissa ämnen förblir

tabubelagda i det offentliga samtalet. Det är t.ex. inte möjligt att

kritiskt granska kommunistpartiets maktmonopol, den centrala politiska

ledningen, kinesisk överhöghet i Tibet och Xinjiang, återföreningen med

Taiwan, händelserna i juni 1989 eller kampanjen mot falungongrörelsen.

Samtidigt tänjs gränserna för yttrandefriheten, bl.a. av aktiva journalister

och genom Internetanvändning, även om myndigheternas kontroll av Internet

och åtgärder för att begränsa dess användning stärkts under senare år.

Kina har ratificerat fem av de sex centrala konventionerna om mänskliga

rättigheter. Kinas uttalade ambition är att ratificera konventionen om de

medborgerliga och politiska rättigheterna (ICCPR) utan omfattande

reservationer, men för att göra detta krävs många ändringar av lagarna och

deras tillämpning.

Utskottet ser dock mycket allvarligt på bristerna i respekten för de

mänskliga rättigheterna i Kina. Utskottet har tidigare konstaterat att

dödsstraffet är ett djupt inhumant straff och Sverige har vid upprepade

tillfällen tagit upp frågan om avskaffande av dödsstraffet med företrädare

för den kinesiska regeringen, såväl inom ramen för de bilaterala relationerna

med Kina som genom EU. Frågan om dödsstraffets avskaffande är ett

återkommande tema i EU:s MR-dialog med Kina.

Utskottet konstaterar att användandet av dödsstraffet är fortsatt omfattande.

Den kinesiska regeringen offentliggör inte - trots påstötningar från bl.

a. EU - det verkliga antalet avkunnade och verkställda dödsdomar. Antalet

brott som kan medföra dödsstraff uppgår till nära 70 och inbegriper ett

stort antal ekonomiska brott samt narkotikabrott. Amnesty rapporterar om

1 060 kända fall av verkställda dödsdomar under 2002, att jämföras med 2

468 kända avrättningar för år 2001. Amnestys siffror är baserade på

uppgifter i kinesisk press, dvs. officiellt bekräftade. Det verkliga antalet

avkunnade och verkställda dödsdomar är med stor sannolikhet betydligt

högre. Uppvisning av dödsdömda efter rättegång på idrottsarenor och torg

inför stora folkskaror förekommer. Avrättning får enligt lagen utföras

genom arkebusering, giftinjektion eller andra metoder. I provinsen Yunnan

har man även infört mobila avrättningskammare. Amnesty uttrycker oro över

att detta system kan komma att öka antalet genomförda avrättningar

ytterligare.

Ett ytterligare krav som Sverige ställt på Kina är en ökad transparens

beträffande det kinesiska innehavet av kärnvapen och kärnvapenmaterial.

Kina och de övriga kärnvapenstaterna har gjort ett politiskt åtagande

avseende ökad transparens i kärnvapeninnehavet.

Utskottet menar att kärnvapen och kärnenergi inte enbart är en bilateral

angelägenhet mellan Nordkorea och USA. Det är en angelägenhet för hela

det internationella samfundet. Sverige arbetar på flera sätt för att

Nordkorea skall förbli part till icke-spridningsavtalet (NPT) samt återuppta

sitt samarbete med internationella atomenergiorganet IAEA. Utskottet har

vidare inhämtat att EU kommer att vara berett att, vid ett lämpligt

tillfälle, åta sig en mer aktiv roll för att påverka Nordkorea och försöka

få landet att ta intryck av omvärldens kritik och agera på ett konstruktivt

sätt.

Utskottet har inhämtat att det kinesiska inre kabinettet (State Council)

tidigare har deklarerat att om Taiwans myndigheter skjuter upp förhandlingar

om återförening på obestämd tid tvingas den kinesiska ledningen vidta

alla tänkbara åtgärder inklusive bruk av maktmedel. Utskottet tar avstånd

från militära hot som påtryckningsmedel och har tidigare konstaterat att

den svenska regeringen vid flera tillfällen starkt reagerat mot att

Folkrepubliken Kina använt militära hot som påtryckningsmedel. Sveriges

inställning är att Taiwans framtida status är en fråga som måste lösas på

fredlig väg av de berörda parterna.

Utskottet understryker att det är en grundsten i svensk utrikespolitik

att överallt stödja utveckling mot demokrati och respekt för de mänskliga

rättigheterna. Den utveckling som skett i Taiwan mot demokrati är av stor

betydelse. Utskottet ser positivt på det senaste decenniets utveckling i

Taiwan och på att landet nu är en demokrati. Taiwans exempel visar att

demokrati väl kan utvecklas i ett kinesiskt samhälle och kan stå som

demokratisk förebild för hela regionen liksom dess möjligheter att positivt

påverka utvecklingen i Folkrepubliken Kina.

Utskottet konstaterar att de senaste valen på Taiwan genomfördes utan

uttalanden från Kina eller försök från Kina att påverka utgången, vilket

tidigare skett under t.ex. presidentvalet 2000. Inte heller har hot

upprepats i kinesisk press med anledning av valutgången. Från svensk sida

uppmuntras båda parter att utveckla kontakterna och möjligheten till

politisk dialog på hög nivå. Kinas och Taiwans inträde i WTO kan också ses

som ett viktigt steg i utvecklingen av relationerna och vara av värde för

en fredlig lösning av Taiwanfrågan. Sverige eftersträvar ett utbyggt

kontaktnät med Taiwan och uppmuntrar kontakter både av politisk, ekonomisk,

akademisk och kulturell karaktär mellan länderna.

Utskottet anser att Kinas inträde i Världshandelsorganisationen, WTO,

2001 innebär att Kina måste genomföra omfattande förändringar genom att

t.ex. publicera nya handelsrelaterade lagar och förordningar, vilket ökar

transparensen och förhoppningsvis även påverkar andra områden inom

rättssystemet.

Utskottet ser det som angeläget att omvärlden verkar för att Kina

inkorporerar internationella normer och som ansvarstagande part engageras i

det globala arbetet för fred och säkerhet, respekt för mänskliga rättigheter,

demokrati och frihandel. En uppriktig politisk dialog med Kina är ett

viktigt medel att främja denna integrering.

Offentlig opposition mot kommunistpartiet bemöts repressivt och leder

inte sällan till långa fängelsestraff. Myndigheterna söker även begränsa

rörelser utan allmänpolitiska mål som organiserar sig utanför kommunistpartiets

ramar, t.ex. lokala arbetargrupper, religiösa grupper eller meditationsgrupper.

Mötes-, religions- och föreningsfriheterna är starkt beskurna i hela

landet, vilket t.ex. drabbar anhängare av falungongrörelsen och underjordiska

kyrkor, demokrati- och arbetaraktivister m.fl. Religionsutövningen i bl.

a. Tibet och Xinjiang kontrolleras noga av myndigheterna och begränsas av

en rad förordningar och förbud.

FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter undertecknade 2000 ett

Memorandum of Understanding om samarbete med Kina. Detta har följts av

flera Kinabesök av högkommissarien samt av ett samarbetsprogram inriktat

på seminarier om MR-frågor. Högkommissarien uttryckte vid sitt besök i

Kina i augusti 2002 tillfredsställelse vad gäller samarbetet. Flera av

FN:s specialrapportörer har uttryckt önskemål om att besöka Kina. Till

dessa hör tortyrrapportören, den särskilde rapportören för summariska,

utomrättsliga och godtyckliga avrättningar, rapportören för yttrandefrihet,

samt rapportören för religionsfrihet. FN:s kommitté mot tortyr uttryckte

2000 oro över fortsatta uppgifter om allvarlig tortyr, särskilt mot

tibetaner och andra nationella minoriteter. Kommittén rekommenderade bl.a.

att Kina skulle införa en definition av tortyr i sin lagstiftning som

överensstämmer med internationella normer. Amnesty har uttryckt oro för

att förekomsten av tortyr ökar till följd av trycket att producera snabba

resultat under kampanjer mot brottslighet.

Utskottet konstaterar att den kinesiska författningen garanterar allmän

åsikts-, yttrande-, tryck-, förenings-, mötes-, demonstrations- och

trosfrihet. I verkligheten är alla dessa friheter inskränkta i varierande

grad och utifrån en skiftande blandning av praxis och förankring i lagen.

I 2003 års undersökning av Reporters sans Frontières (reportrar utan

gränser) hamnar Kina på sjätte plats från slutet när det gäller pressfriheten

i världen.

Utbrottet av SARS under 2003 ledde efter att myndigheterna inledningsvis

försökt begränsa informationen om sjukdomen men har senare lett till en

stark mobilisering inom hälsosektorn för att bekämpa epidemin. Fram till

för ett par år sedan var hiv/aids-frågan fortfarande ett tabubelagt ämne

i kinesiska medier. Kunskapen om hiv/aids är mycket låg, vilket bidrar

till att smittade ofta stigmatiseras av sin omgivning. Under senare år

har dock öppenheten kring hiv/aids ökat, och regeringen erkänner att det

finns nära en miljon smittade.

Utskottet har inhämtat att Kina 1980 anslöt sig till kvinnokonventionen

(CEDAW) och att kvinnors jämställdhet med män och rätt till lika lön

fastslås i författningen. I UNDP:s jämställdhetsindex, GDI, hamnar Kina på

83:e plats av 144. 1998 räknade UNDP med att 73 % av alla kvinnor ingick

i den förvärvsarbetande delen av befolkningen.

Prenatal könsdiskriminering bottnar i vanföreställningen att män har ett

högre värde än kvinnor. I vissa asiatiska länder, främst i Kina och Indien,

är abort av flickfoster vanligt, och denna företeelse måste bekämpas där

den förekommer. Utskottet menar att det mest effektiva sättet att bekämpa

selektiva aborter är att i ett brett perspektiv arbeta för att motverka

föreställningen om att flickor och kvinnor är underordnade män. FN:s

konvention för utrotandet av all diskriminering av kvinnor utgör det främsta

instrumentet för att få upp frågan på FN:s agenda eftersom de länder som

undertecknat konventionen har åtagit sig att bekämpa sådan diskriminering.

Mot bakgrund av den traditionella preferensen för söner och de ökade

egenavgifterna har flickors och kvinnors tillgång till utbildning och

sjukvård försämrats, särskilt i fattiga familjer. Enligt folkräkningen

från år 2000 föds det nära 118 pojkar på 100 flickor (en normal proportion

anses vara 105 pojkar på 100 flickor). En anledning till underskottet på

flickor är att kvinnliga foster aborteras trots att ultraljud för

könsbestämning är förbjudet i lag. Det förekommer uppgifter om flickebarnsmord,

men detta torde endast utgöra ett mycket litet skäl till underskottet.

Det är inte olagligt att ha fler än ett barn i Kina och de facto föds 1,

6 barn per familj. Däremot finns regler som sätter olika typer av

restriktioner för antalet barn beroende på familjesituation, etnisk tillhörighet

och geografisk hemvist, och överträdelser kan bestraffas med avgifter, t.

ex. för sociala tjänster. Handel med kvinnor för äktenskap och prostitution

förekommer. Unga kvinnor, kvinnor som tillhör nationella minoriteter och

arbetssökande kvinnor på landsbygden utgör särskilt utsatta grupper.

Utskottet konstaterar att Kina tillträdde barnkonventionen 1992 och har

undertecknat de båda frivilliga protokollen avseende barnhandel,

barnprostitution och barnpornografi respektive barn i väpnade konflikter. Handel

med barn förekommer, främst på landsbygden och i mindre tätorter, där det

sociala trycket att skaffa manliga arvtagare är starkt samtidigt som

bristen på kvinnor kan vara påtaglig. Kinesisk lagstiftning förbjuder

anställning av personer under 16 år. I verkligheten är barnarbete ganska

vanligt, men kan överlag inte sägas ha några mer utpräglade drag av tvång

eller exploatering.

Utskottet har inhämtat att Sverige genom utvecklingssamarbetet bistår

ansträngningarna att reformera det kinesiska rättsväsendet och bringa det

mer i överensstämmelse med internationella normer. Därigenom läggs också

en grund för en demokratisk utveckling i framtiden. De 56 officiella

minoriteterna utgör knappt 10 % av hela befolkningen och återfinns främst

i de sydvästra provinserna och i Tibet, Xinjiang och Inre Mongoliet.

Inflyttningen av etniska kineser, inte sällan uppmuntrad av de kinesiska

myndigheterna, till traditionella minoritetsområden har i vissa fall gjort

de etniska grupperna till minoriteter i sina egna ursprungsområden. I

både Tibet och Xinjiang finns hos befolkningen ett motstånd mot den

kinesiska överhögheten. Uttryck för detta motstånd - även fredliga - stämplas

av myndigheterna ofta som "separatism", och behandlas som ett allvarligt

brott. Det förekommer att vanliga uttryck för kulturell eller religiös

identitet tolkas som uttryck för separatism, liksom att fredliga uttryck

för önskemål om ökad autonomi likställs med separatism i bemärkelsen

upprättandet av en stat separat från övriga Kina. Utskottet ser allvarligt

på bristerna i respekten för de mänskliga rättigheterna i Tibet. Sverige

verkar för att situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina, inklusive

Tibet där kränkningarna är särskilt allvarliga, skall uppmärksammas i

internationella sammanhang. Förutom att verka i FN:s kommission för de

mänskliga rättigheterna och i andra FN-sammanhang bedriver Sverige en

dialog med Kina, både enskilt och inom EU, och framhåller vikten av att

Kina respekterar den tibetanska befolkningens mänskliga rättigheter och

uppmanar Kina att samarbeta med FN:s MR-organ.

Utskottet har vidare inhämtat att Sverige i kontakter med kinesiska

regeringsföreträdare och ansvariga i Tibet har fört fram kravet på att Gedhun

Chökyi Nyima skall beredas tillfälle att ta emot besök av utomstående

observatörer. Detta krav har dock avvisats av den kinesiska sidan. Enligt

vad utskottet erfarit kommer Sverige att fortsätta att föra fram detta

krav, vilket också framförs av EU i dialogen med Kina om mänskliga

rättigheter. Förutsatt att en öppning skymtar vad avser dialog mellan

Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen och att

medlemsstaterna kan enas om en roll för FN skulle en sådan process också

kunna stöttas av FN.

Mot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden

avstyrker utskottet motionerna 2003/04:U14 (m) yrkande 15, 2002/03:U204

(m) yrkandena 3, 4 och 6, 2002/03:U205 (m) yrkandena 3-6, 2002/03:U232

(kd), 2002/03:U248 (m, fp, kd, v, c, mp) yrkandena 1-5, 2002/03:U279 (kd,

s, m, fp, c, mp) yrkandena 1 och 2, 2002/03:U289 (fp) yrkandena 1 och

3-5, 2002/03:U292 (kd), 2002/03:U309 (s), 2003/04:U252 (m, fp, kd, v, c,

mp) yrkandena 1-4, 2003/04:U255 (kd) yrkande 20, 2003/04:U275 (kd, fp,

c, v) yrkandena 2 och 3, 2003/04:U299 (m) yrkandena 1-5 och 7, 2003/04:U303

(mp) yrkandena 1-3, 2003/04:U304 (v), 2003/04:U338 (m) yrkandena 1, 2 och

4-8 samt 2003/04:U343 (fp) yrkandena 1-6.

8 Kuba

Sammanfattning av motionerna

I motion 2002/03:U266 (fp) konstateras att Sveriges politik gentemot Kuba

tar sin utgångspunkt i EU:s gemensamma ståndpunkt gällande Kuba från 1996,

vars mål bl.a. är att bidra till en övergång till pluralistisk demokrati

och främja respekten för de mänskliga rättigheterna. I yrkande 1 krävs

att den kubanska regeringen uppmanas att upphöra med att kränka enskilda

människors rättigheter. Lika viktigt är det att verka för att de lagar

som gör kränkningarna lagliga avskaffas, för utan en grundlig förändring

av det kubanska statsskicket i demokratisk riktning kommer enskilda

kubaners rättigheter aldrig att respekteras. I yrkande 2 krävs att Sverige

öppet bör ställa sig bakom demokratirörelsens arbete och använda svenska

biståndsmedel för att stödja de kubanska demokraternas arbete.

I motion 2003/04:U14 (m) yrkande 16 krävs att EU är tydligt i sin kritik

mot de brott mot mänskliga rättigheter som begås av den kommunistiska

regimen på Kuba.

I motion 2003/04:U328 (fp) konstateras att när Sverige och EU nu antagit

en inriktning som utgår från att samarbeta med demokratirörelsen på Kuba,

borde samma öppna attityd förstås visas gentemot kubanska demokratiaktivister

som bor i Sverige och i resten av Europa. I yrkande 1 krävs att Sverige

stärker demokratirörelsen på Kuba för att möjliggöra en demokratisering

i framtiden, och i yrkande 2 krävs att regeringen bör utarbeta ett

Kubaprogram och samarbeta med de organisationer för kubaner i Sverige som

arbetar för demokrati på Kuba. I yrkande 3 krävs att Sverige även bör

engageras i att utarbeta EU:s nya gemensamma position gentemot Kuba.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att de oppositionella rörelserna i Kuba har växt

betydligt under 1990-talet, men det faktum att de arbetar under ständig

bevakning och stort tryck från myndigheterna resulterar i att de uppnår

begränsad politisk räckvidd. Oppositionens genomslagskraft har ökat under

senare år, inte minst genom det s.k. Varelaprojektet. Projektets undertecknare

vill lagstifta om en folkomröstning om demokratiska reformer, och drygt

25 000 kubaner står med sin namnteckning bakom Varelaprojektets krav.

Under 2003 rapporterades det om en rad övergrepp mot Varelaprojektets

aktivister. Utskottet framhåller att det inte finns något oberoende

rättsväsende, och det råder inte yttrandefrihet, tryckfrihet eller

föreningsfrihet. Människorättsläget har kraftigt försämrats under 2003. I mars

dömdes 75 oliktänkande - journalister, MR-aktivister, politiker - till

långa fängelsestraff för brott mot statens säkerhet och samröre med USA.

Antalet politiska fångar ökade markant och uppgår enligt inhemska bedömare

nu till mellan 300 och 400 personer.

Utskottet kan vidare konstatera att FN-kommissionen för de mänskliga

rättigheterna i Genève (MRK) årligen har antagit en resolution i vilken

MR-situationen i Kuba anges som mycket bristfällig. Kuba har av FN:s

MR-kommitté att vidta åtgärder för att möjliggöra ett besök i landet av

Högkommissariens personliga representant. Kuba har emellertid kritiserat

MR-resolutionen och motsatt sig ett besök. Vidare framhåller utskottet

att FN-kommittén mot tortyr 1997 underströk vikten av att Kuba kriminaliserade

tortyr. Kommittén betonade även att landet borde etablera en procedur för

att behandla enskilda anmälningar om tortyr. Kuba tillåter inte Internationella

Röda korset (ICRC) eller andra oberoende organ att besöka fängelser. Ingen

offentlig statistik återfinns över situationen i landets anstalter eller

över antalet fångar. Enligt tillgängliga källor är en anmärkningsvärt hög

andel av befolkningen frihetsberövad i jämförelse med andra länder.

Utskottet har inhämtat att den kubanska strafflagen föreskriver att domstolarna

kan utdöma dödsstraff vid en rad olika brott. Enligt strafflagen kan

dödsstraff inte utdömas till personer under 20 år eller till gravida.

Dödsstraff överklagas automatiskt och måste fastställas av Högsta domstolen

och statsrådet.

Utskottet menar att omfattande kränkningar av den personliga friheten

äger rum. Den kubanska konstitutionen garanterar grundläggande fri- och

rättigheter, men artikel 62 stipulerar att dessa inte kan utövas om de

går emot den socialistiska staten och dess mål. Oliktänkande trakasseras

och motarbetas på olika sätt, bl.a. genom orimligt långa politiskt motiverade

fängelsestraff, tillfälliga frihetsberövanden, hemfridsbrott, avskedanden,

vräkningar och förtal.

Utskottet framhåller att det inte finns någon yttrandefrihet i Kuba. Alla

massmedier ägs och kontrolleras av staten. Radio, TV och tidningar söker

mobilisera stöd för regimen och sprider dess budskap. Sedan början av

2004 begränsas Internetanvändningen till officiella företag och regeringskontor.

Kommunistpartiorganet Granma är den viktigaste dagstidningen. Normalt

brukar regimen inte rapportera om oppositionella och medlemskap i fristående

illegala partier, fackföreningar eller skrån. Möten och aktiviteter

saboteras, bl. a. genom tillfälliga frihetsberövanden och infiltration.

Konstitutionen garanterar sedan 1992 religionsfrihet, men religiösa och

sociala aktiviteter kringskärs i varierande grad av myndigheterna. Andelen

av befolkningen som är kyrkligt engagerad har ökat markant sedan början

av 1990-talet. Den katolska kyrkan och andra trossamfund tillåts, med

vissa begränsningar.

Utskottet konstaterar att kvinnor och män enligt lag har samma rättigheter.

Även i praktiken har framsteg gjorts beträffande jämställdhet, och kvinnor

är väl representerade inom många yrken som traditionellt har varit

mansdominerade. FN:s kvinnokommitté underströk 2000 Kubas framsteg på

jämställdhetsområdet. I takt med den ökande turismen har prostitutionen ökat,

vilket myndigheterna inte tar tillräckliga krafttag för att motverka.

Enligt uppgift förekommer det även barnprostitution. Barn utgör generellt

en privilegierad grupp på Kuba. Utbildningsväsendet fungerar enligt Unicef

väl och tillhandahåller obligatorisk fri skolgång med god kvalitet åt

alla. Mot bakgrund av den ekonomiska krisen är tillgången på

undervisningsmaterial

emellertid bristfällig. De kubanska myndigheterna arbetar aktivt för att

säkra en dräglig tillvaro för de handikappade och att integrera de

funktionshindrade i samhället.

Utskottet har inhämtat att Kuba inte har tillträtt 1951 års flyktingkonvention.

Den kubanska asylpolitiken utgår från politiska och inte humanitära hänsyn.

Konstitutionen medger asyl för personer som kämpat mot eller för politiska

mål i linje med regimens ideal. Enligt uppgift har mer än en miljon kubaner

lämnat Kuba sedan revolutionen 1959. Att lämna landet utan utresetillstånd

är illegalt och kan leda till fängelsestraff, böter samt förlust av egendom.

USA och Kuba samarbetar om migrationsfrågor och ca 20 000 kubaner beviljas

varje år uppehållstillstånd i USA. Många försöker även lämna Kuba illegalt,

bl.a. med hjälp av professionella människosmugglare. De kubaner som den

amerikanska kustbevakningen träffar på i Floridasundet återbördas av USA,

enligt överenskommelse, till Kuba. Enligt amerikansk lag får de kubaner

som bokstavligen når amerikansk mark stanna i USA.

Sverige har aktivt stött EU:s gemensamma ståndpunkt om Kuba och har genom

förklaringar, demarcher och andra kontakter med Kubas regering vid upprepade

tillfällen framhållit vikten av att landet respekterar de mänskliga

rättigheterna. Även FN:s kommission för mänskliga rättigheter är ett viktigt

forum för att verka för respekten för mänskliga rättigheter i Kuba.

Utskottet konstaterar att från svensk sida fästs stor vikt vid demokratirörelsen

i Kuba. Sverige har kontakt med såväl myndigheter som organisationer och

enskilda. Dessa kontakter skall utvecklas vidare på lämpligt sätt, bl.a.

genom att främja en dialog om mänskliga fri- och rättigheter liksom

yttrande- och pressfrihet med olika delar av det kubanska samhället.

Värdefulla erfarenheter från demokrati- och MR-insatser från samarbeten med

andra länder kan tas till vara och användas i den mån de är relevanta i

den kubanska kontexten. Utskottet menar att denna form av utbyte av

erfarenheter bör öka.

Utskottet har vidare inhämtat att EU:s ministerråd år 2003 antog en ny

inriktning av politiken gentemot Kuba. Relationerna på hög diplomatisk

nivå skall skäras ned, relationerna till representanter för demokratirörelsen

utökas och arbetet skall inledas för att revidera den gemensamma position

som styrt relationerna till Kuba sedan 1996. Utskottet menar att detta är

en välkommen förändring i EU:s hållning.

Mot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden

avstyrker utskottet motionerna 2003/04:U14 (m) yrkande 16, 2002/03:U266

(fp) yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:U328 (fp) yrkandena 1-3.

9 Turkiet

Sammanfattning av motionerna

I motion 2003/04:U14 (m) yrkande 4 konstateras att EU-kommissionens

översynsrapport av den 5 november 2003 visar att betydande framsteg gjorts

på MR-området i Turkiet de senaste åren. Turkiet är synbarligen på rätt

väg när det gäller att uppfylla de politiska Köpenhamnskriteriernas krav

men det är lika tydligt att det återstår mycket att göra, och motionärerna

anser att samma krav måste ställas på Turkiet som på andra länder när det

gäller respekt för mänskliga rättigheter. Sverige bör aktivt stödja

reformprocessen i Turkiet med syfte att anpassa landets MR-nivå till europeiska

normer.

I motion 2003/04:U273 (s) krävs att Sverige fortsätter att vara en pådrivande

kraft för demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet, särskilt med

tanke på kurdernas och andra minoriteters situation i landet. Motionären

framhåller också att Sverige har en viktig roll att fylla inom Europeiska

unionen för att garantera att mänskliga rättighetsfrågorna lyfts fram i

förhandlingarna mellan Turkiet och EU.

I motion 2003/04:U286 (c) konstateras att Turkiet har undertecknat en rad

internationella avtal som rör mänskliga rättigheter men att efterlevnaden

av dessa ofta brustit. I yrkande 4 krävs att Sverige driver på för att EU

tillsammans med Turkiet utarbetar konkreta planer för respektive minoritet

som lever i Turkiet och i yrkande 5 att det även är viktigt att Turkiet

vidtar ytterligare åtgärder för att inom ramen för sitt lands territoriella

suveränitet tillgodose minoritetsgruppernas legitima intressen och se

till att de kan medverka i det demokratiska arbetet.

I motion 2002/03:U227 (v) yrkande 1 krävs att Sverige inom EU bör verka

för att förmå Turkiet att respektera dess medborgares demokratiska

rättigheter och upphöra med förföljelsen av oliktänkande och i yrkande 2 att

Sverige inom EU bör verka för en politik som innebär tolerans mellan olika

folkgrupper i Turkiet och ett slut på förtrycket av nationella minoriteter

i landet. Vidare bör Sverige inom EU verka för att den turkiska staten

upphör med trakasserier mot landets minoriteter (yrkande 3) och verka för

att människor som utvandrat från Turkiet till andra länder skall ha rätt

att fritt besöka de områden i landet som de ursprungligen kommer från

(yrkande 4). I yrkande 5 krävs att Sverige inom EU skall arbeta med att

förmå Turkiet att uppfylla Köpenhamnskriterierna och att landet lägger

särskild vikt vid kvinnornas mänskliga rättigheter.

Minoriteter - assyrier/syrianer/kaldéer, kurder

I motion 2002/03:U213 (s) konstateras att assyrier/syrianer är en kristen

folkgrupp med ursprung i landet runt Eufrat och Tigris och att hemländerna

för denna folkgrupp är Iran, Libanon, Syrien och Turkiet. Vid sekelskiftet

bodde mer än 2 miljoner assyrier/syrianer i främst sydöstra Turkiet men

i dag finns bara några tusen kvar. Den stora utrensningen skedde under

den period som går under namnet "Svärdets år", 1915-1918. Efter andra

världskriget har omfattande och dramatiska utrensningar och diskriminering

genomförts. Motionärerna menar att det finns ett behov av forskning kring

assyriers/syrianers situation under "Svärdets år". Det är det internationella

samfundets plikt att inte enbart fördöma och minnas det som hände och att

reda ut frågetecken i historien och bedöma och fördöma händelser utifrån

internationella principer och konventioner. Även i motion 2002/03:U214

(s) framhålls vikten av att den assyriska/syrianska gruppen uppmärksammas

som ett led i Sveriges strävanden för mänskliga rättigheter och

demokratiseringen i Mellanöstern. Vidare framhålls i motion 2002/03:U215 (s)

att Unesco borde vara en sådan aktör som kan göra insatser för att bevara

viktiga historiska kulturminnen i Turkiet med anknytning till assyrier/syrianer,

och i motion 2002/03:U216 (s) framhålls att FN- och EU-resolutioner är

viktiga instrument för att assyrierna/syrianerna skall få upprättelse. I

motion 2002/03:U217 (kd) yrkande 1 liksom i motion 2003/04:U242 yrkande

1 krävs att Turkiet, med anledning av sin EU-kandidatur, uppmanas att ta

sitt kulturansvar för de assyrisk-syrianska kyrkor och kloster som finns

inom landets gränser.

I motion 2002/03:U241 (fp) yrkande 1 konstateras att Turkiet är medlem av

FN, ESK och Europarådet, och i dessa församlingar bör Sverige arbeta för

att Turkiet följer sina åtaganden om mänskliga rättigheter och upphöra

med diskrimineringen av den assyriska/syrianska minoriteten. I yrkande 2

krävs att Turkiet skall uppmanas att vårda assyriers/syrianers kulturarv

och språk och i yrkande 3 att erkänna assyrierna/syrianerna/kaldéerna som

folk. Vidare krävs i yrkande 4 att Sverige bör verka för ett centrum för

forskning om assyriernas/syrianernas/kaldéernas öde och framför allt

"seyfo", folkmordet, samt att det inbegrips i Levande historia och i yrkande

5 att arbeta för att den etniska diskrimineringen av assyrier/syrianer i

deras hemländer förs upp på FN:s och EU:s dagordning. I yrkande 6 krävs

att Sverige i diskussioner med USA och FN skall understryka

assyriernas/syrianernas/kaldéernas extrema utsatthet i Irak vid ett förestående

krig och i yrkande 7 att assyriernas/syrianernas/kaldéernas medborgerliga

rättigheter bör tas i beaktande vid bildandet av en ny regering i Irak.

I

motion 2002/03:U253 (kd) konstateras att assyriernas/syrianernas situation

vid åtskilliga tillfällen har behandlats av riksdagen, och i yrkande 1

krävs att Sverige arbetar för att den etniska diskrimineringen av

assyrier/syrianer i deras hemländer förs upp på FN:s och EU:s dagordning och

i yrkande 2 att Sverige erkänner assyrierna/syrianerna som ett folk. I

yrkande 3 framhålls vikten av att det assyriska kulturarvet, som också är

kristenhetens kulturarv, bevaras i länder som Turkiet och Irak, och i

yrkande 4 understryks vikten av att föra upp frågan om assyriernas/syrianernas

kulturarv i Unesco. Motionärerna kräver vidare i yrkande 5 att Riksarkivet

får uppdraget att sammanställa svenskt arkivmaterial rörande det

assyriska/syrianska folkmordet, seyfo, och i yrkande 6 att ett centrum för

forskning om Mesopotamiens folkslag, historia och utveckling skapas, och

att centrumet även omfattar forskning om invandrare till Sverige från

Mesopotamien. Samma krav framställs även i motion 2003/04:U279 (kd)

yrkandena 1-6.

I motion 2003/04:U222 (m) yrkande 1 begärs att assyrier/syrianer betraktas

och erkänns som ett folk internationellt och nationellt och i yrkande 2

att förintelserna av assyrier/syrianer/kaldéer 1846, 1915 och 1933 betecknas

som folkmord. Även i motion 2003/04:U281 (s) krävs att assyrier/syrianer

bör erkännas som etnisk folkgrupp i Sverige och andra länder.

I motion 2003/04:U323 (s) framhålls att det finns skäl att se med stort

allvar på det internationella samhällets ansvar för assyriers/syrianers

kulturarv i sydöstra Turkiet. Turkiets närmande till EU och de incitament

till ökat engagemang för mänskliga rättigheter som märkts i delar av det

turkiska samhället utgör ett starkt hopp för den lilla grupp assyrier/syrianer

som fortfarande lever kvar i landet. Sverige måste ta initiativ inom EU

och andra internationella sammanhang för att i samverkan med församlingarna

i sydöstra Turkiet och den turkiska staten vidta åtgärder för att säkra

att det kulturarv assyrier/syrianer har i sydöstra Turkiet bevaras och

utvecklas.

I motion 2003/04:U346 (mp) framhålls att förtrycket mot kurderna har pågått

oavbrutet alltsedan den turkiska staten bildades efter första världskriget.

Kurderna har förnekats inte bara sin existens, utan även sin kultur,

sitt språk och sina mänskliga och nationella rättigheter. Den turkiska

statens förtryck och förföljelse mot kurderna har varit främsta anledningen

till att olika, ibland beväpnade, motståndsrörelser har bildats bland

kurderna. I yrkande 1 krävs att Turkiet skall redogöra för en nöjaktig

lösning av den kurdiska frågan innan EU-medlemskap kan bli aktuellt och

i yrkande 2 att Sverige skall verka för att en FN-sanktionerad folkomröstning

anordnas i den turkiska delen av Kurdistan i syfte att få veta hur det

kurdiska folket vill utforma sin framtid. I yrkande 3 framhålls att Sverige

skall verka internationellt för att alla rättsliga bestämmelser som

förhindrar bildandet av politiska partier på etnisk och kulturell grund i

Turkiet bör avskaffas. I yrkande 4 krävs att Sverige skall verka

internationellt för att lagstiftningen i Turkiet skall garantera rätten till

användning av det kurdiska språket som utbildningsspråk och fri användning

i opinionsbildande syfte i alla medier och i yrkande 5 att regeringen

skall verka internationellt för att befolkningen i de kurdiska byar i

Turkiet som förstörts och där befolkningen tvångsförflyttats skall

återupprättas.

Utskottets överväganden

Utskottet menar att politisk pluralism råder i Turkiet och partierna

representerar ett brett spektrum av skilda uppfattningar och intressen.

Tröskeln på 10 % för representation i parlamentet har medfört att folkets

politiska vilja inte helt speglas i parlamentet. Endast 54 % av de röstande

i valet i november 2002 valde något av de två partier som fick säte i

parlamentet. Det rådgivande nationella säkerhetsrådet, med företrädare

för såväl landets civila som militära ledning, har reformerats på så sätt

att rådet numera har civil majoritet och i författningen har det betonats

att rådet endast har en rådgivande funktion. Fortfarande har dock militären

en stark politisk roll i landet.

Utskottet anser att situationen för de mänskliga rättigheterna i Turkiet

ännu inte är tillfredsställande. Genom reformerna har dock landets regering

demonstrerat en politisk vilja att snarast uppnå en nivå av respekt för

de mänskliga rättigheterna som motsvarar europeiska normer. Reformerna

fokuserar på bl.a. förstärkt yttrande- och mötesfrihet, bekämpande av

tortyr, förbättrad ställning för andra språk som brukas i landet än

turkiska, exempelvis kurdiska, och en begränsning av militärens politiska

roll. Reformerna har emellertid inte helt genomförts i praktiken.

Utskottet har inhämtat att Europarådet anser att Turkiet under de senaste

tre åren tydligt har visat beslutsamhet och förmåga att uppfylla sina

föreskrivna åtaganden som medlem och att Turkiet bör avföras från listan

på länder vars demokratiska tillkortakommanden granskas. Utskottet

konstaterar vidare att Europarådet framhåller att Turkiet är en fungerande

demokrati med ett flerpartisystem, fria val och maktfördelning men att

landet rekommenderas att genomföra vissa lagändringar, bl.a. av lagar om

hedersbrott, politiska partier, fackföreningar och medier.

Utskottet konstaterar att den turkiska regeringen har deklarerat nolltolerans

mot tortyr och har genomfört en rad lagreformer för att uppnå detta mål.

Bland reformerna märks snabbehandling av åklagare och domstolar av mål

som rör tortyr, förhindrande av att fällande domar i tortyrmål suspenderas

eller omvandlas till böter samt att överordnades samtycke ej länge är

erforderligt för att väcka åtal för tortyr.

I augusti 2002 avskaffades dödsstraffet för brott i fredstid. Dödsstraff

har inte verkställts sedan 1984. I juni 2003 ratificerades det sjätte

tilläggsprotokollet (dödsstraff) till Europeiska konventionen om mänskliga

rättigheter.

Utskottet har inhämtat att mål med anknytning till mänskliga rättigheter

ofta behandlas av statssäkerhetsdomstolar. Sedan 1999 består dessa endast

av civila domare, och regeringen har instiftat s.k. MR-nämnder över hela

landet med uppgift att ta emot klagomål om kränkningar av de mänskliga

rättigheterna.

Yttrandefrihet garanteras i Turkiets konstitution, och det råder ett stort

utbud av tidningar samt radio- och TV-kanaler, och bredden av åsikter

inom medierna är stor. Likväl föreligger restriktioner i yttrandefriheten,

vilket resulterar i att många författare och journalister har dömts för

yttrandefrihetsbrott eller är föremål för pågående process. Radio- och

TV-kanaler drabbas av sändningsförbud och tidningar kan beslagtas.

Föreningsfrihet garanteras i konstitutionen men rättsliga ingripanden mot

organisationer som verkar för de mänskliga rättigheterna är inte ovanliga.

Genom förändringar i den författning som reglerar demonstrationer har

församlingsfriheten dock stärkts, och demonstrationer får nu endast

förbjudas om det föreligger fara för brott.

Endast vissa religiösa minoriteter (judar, greker och armenier) erkänns

i Turkiet i enlighet med den turkiska tolkningen av Lausannetraktaten

från 1923. Detta medför svårigheter för att andra icke-muslimska trossamfund

att förvärva egendom och att verka i landet. Ett dekret som nyligen

utfärdats möjliggör öppnandet av icke-muslimska gudstjänstlokaler, men det

föreligger ännu svårigheter för utländska präster att få tillstånd att

verka i landet. Assyriernas/syrianernas och kaldéernas ställning har

förbättrats under senare år men vissa problem återstår, bl.a. att

assyrier/syrianer hindras från att återvända till de gamla hembyar som lämnats

i samband med tidigare konflikter. Utskottet förutsätter att även dessa

problem kommer att undanröjas.

Utskottet understryker att det alltid är staters regeringar som har det

yttersta ansvaret för att mänskliga rättigheter respekteras i förhållande

till egna och andras medborgare inom den egna jurisdiktionen. Det är den

turkiska regeringen som har ansvaret för att minoritetsrättigheter -

däribland kurders - upprätthålls. Sverige anser att kurderna skall ges

utrymme inom befintlig statsbildning att komma i åtnjutande av sina

rättigheter, samtidigt som Iraks, Irans, Syriens och Turkiets territoriella

integritet ej kan ifrågasättas. Om kurdernas rättigheter kränks har det

internationella samfundet skyldighet att reagera. Utskottet understryker

vidare att Sverige alltid uttryckt stark solidaritet med det kurdiska

folket och upprepade gånger har fördömt brott mot de mänskliga rättigheterna

begångna mot kurder.

Möjligheterna för minoriteterna att bruka sitt modersmål har stärkts genom

att radio/TV: sändningar på andra språk än turkiska, t.ex. kurdiska, nu

tillåts under begränsad tid per vecka. Ännu har dock inte denna reform

genomförts i praktiken. Även privatundervisning i minoritetsspråk är nu

tillåten, och på två ställen har nu sådan undervisning kommit i gång. En

större tolerans för bruket av kurdiska i offentliga sammanhang kan noteras,

och kurdisk press finns sedan länge.

Utskottet anser att betydande framsteg har gjorts under det senaste året

för att öka respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Det

återstår dock mycket arbete inte minst vad gäller kvinnors rättigheter, där

det fortfarande finns allvarliga brister. Tradition och sedvänjor får

inte utgöra en ursäkt för våld mot kvinnor och flickor. Det är viktigt

att våld mot kvinnor rubriceras som ett brott mot individen och inte som

ett brott mot samhället eller familjen. Turkiet är sedan 1986 anslutet

till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor

och har därmed bl.a. åtagit sig att skapa rättsligt skydd för kvinnors

rättigheter på samma grunder som för män samt att upphäva alla nationella

straffbestämmelser som innebär diskriminering av kvinnor. Sverige är

pådrivande för att kvinnors rättigheter i Turkiet skall värnas och har

till företrädare för den turkiska regeringen framhållit vikten av att

straffregler för våld mot kvinnor regleras på ett sätt som står i

överensstämmelse med de internationella konventioner Turkiet är anslutet till

och med EU:s normer. Frågan uppmärksammas även genom det svenska

utvecklingssamarbetet med Turkiet, som riktas mot områden som stöder och främjar

Turkiets EU-anpassning och uppmuntrar den demokratiska samhällsutvecklingen

i Turkiet.

Utskottet framhåller att det i Turkiet förkommer s.k. hedersmord mot

kvinnor. Om morden leder till åtal bedöms oftast omständigheterna i målet,

heder, av domstolen som förmildrande. Det är ännu oklart om den kommande

reviderade strafflagen kommer att grundas på ett europeiskt synsätt vad

gäller kriminaliseringen av våld mot kvinnor. Civilrätten reviderades år

2001 med utgångspunkt att jämställdhet råder mellan könen. Utskottet kan

konstatera att implementeringen och uppföljningen av demokratireformer

och mänskliga rättigheter på t.ex. den turkiska landsbygden kräver tid

och stora informations- och utbildningsinsatser av lokala beslutsfattare

och inom det juridiska systemet.

Turkiet har ratificerat barnkonventionen dock med reservation mot vissa

artiklar som man inte anser vara förenliga med den turkiska synen på

minoritetsrättigheter. Den nya civillagen ger barnen stärkta rättigheter

och barnets bästa skall nu beaktas vid skilsmässa, och utomäktenskapliga

barn åtnjuter samma rättigheter som övriga barn. Enligt undervisningsministeriet

finns det mer än en miljon handikappade barn i landet, men de offentliga

resurserna för att bistå funktionshindrade är knappa.

Utskottet menar att Turkiets önskan om EU-medlemskap innebär att de

mänskliga rättigheterna måste sättas högt på dagordningen. Det är angeläget

att Turkiet erkänner sina minoriteter och deras kulturhistoriska arv för

att visa att man är värdig ansökarstatus. Detta kulturarv berör inte endast

assyrier/syrianer och kaldéer, utan har även en omistlig kyrkohistorisk

och kulturhistorisk betydelse för hela världen. Enligt Europakonventionen

skall envar stå helt fri att välja och utöva sin religion. Turkiet lovade

respektera vissa minoriteter redan vid Lausannefördraget 1923. Turkiet

har även undertecknat FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det

måste anses ingå i EU:s grundläggande principer att respektera såväl

religionsfriheten som minoritetsrättigheterna i övrigt. Utskottet har

tidigare (bet. 2001/02:UU8 Mänskliga rättigheter m. m. - länder, områden,

enskilda folkgrupper och vissa FN-frågor) framhållit vikten av öppenhet

och förutsättningslös historisk forskning. Den turkiska regeringen har,

liksom alla regeringar, ett ansvar att uppmuntra och underlätta historisk

forskning och ge tillgång till sina historiska arkiv. Utskottet konstaterar

att det finns omfattande dokumentation om vad som hänt med olika folkgrupper

främst i gränsområdena Turkiet/Syrien/Irak/Iran/Armenien. Till stor del

saknas dock källkritisk forskning kring det existerande materialet.

Utskottet menar att de framsteg som skett under året bl.a. är en konsekvens

av de krav EU har ställt på Turkiet, särskilt de konstitutionella reformerna.

Utskottet understryker vidare vikten att följa utvecklingen av hur skyddet

för de mänskliga rättigheterna i Turkiet verkligen förbättras och stärks.

Det är utskottets mening att tolkningen av de konstitutionella tilläggen,

detaljerna i genomförandelagstiftningen och den praktiska tillämpningen

av lagarna av myndigheterna kommer att vara avgörande för utvecklingen.

Mot

bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden avstyrker

utskottet motionerna 2003/04:U14 (m) yrkande 4, 2002/03:U213 (s),

2002/03:U214 (s), 2002/03:U215 (s), 2002/03:U216 (s), 2002/03:U217 (kd)

yrkande 1, 2002/03:U227 (v) yrkandena 1-5, 2002/03:U241 (fp) yrkandena 1-7,

2002/03:U253 (kd) yrkandena 1-6, 2003/04:U222 (m) yrkandena 1 och 2,

2003/04:U242 (kd) yrkande 1, 2003/04:U273 (s), 2003/04:U279 (kd) yrkandena

1-6, 2003/04:U281 (s), 2003/04:U286 (c) yrkandena 4 och 5, 2003/04:U323

(s) samt 2003/04:U346 (mp) yrkandena 1-5.

10 Övriga yrkanden om andra frågor och länder

Utskottets ställningstagande

Utöver de yrkanden som behandlats tidigare i detta betänkande finns

motionsvis framförda förslag rörande bl.a. barn, HBT-frågor och ett antal

landspecifika yrkanden. I många fall är dessa yrkanden identiska eller i

hög grad överensstämmande med sådana som utskottet behandlat under något

av de senaste riksmötena. Det förekommer också yrkanden som är överspelade

av den snabba omvärldsutvecklingen samt yrkanden som rör frågor/länder

där den svenska utrikespolitikens nuvarande inriktning ligger väl i linje

med utskottets uppfattning.

Utskottet har vid en genomgång av yrkandena i följande tabell funnit att

de förslag som framförs inte kan vara aktuella för något riksdagens

tillkännagivande, varför de avstyrks. Mot bakgrund av det ovan anförda och

utskottets övriga överväganden avstyrker utskottet motionerna:

Yrkanden:

2003/04:U14 (m) yrkandena 12-142003/04:U16 (mp) yrkande 32003/04:U17 (fp)

yrkandena 3 och 112002/03:L249 (fp) yrkandena 21 och 252002/03:U202

(m)2002/03.U205 (m) yrkande 12002/03:U210 (m) yrkandena 1 och 22002/03:U212

(c) yrkande 62002/03:U222 (fp)2002/03:U224 (m) yrkande 12002/03:U225

(fp)2002/03:U228 (fp) yrkande 192002/03:U238 (v) yrkandena 1-6, 8 och

92002/03:U243 (kd)2002/03:U247 (m) yrkandena 1 och 22002/03:U250 (v)

yrkandena 1-3 och 52002/03:U254 (kd) yrkandena 1 och 22002/03:U257 (mp)

yrkande 12002/03:U258 (mp) yrkandena 1 och 32002/03:U265 (s)2002/03:U267

(m, v, kd, mp)2002/03:U270 (v) yrkandena 1-42002/03:U271 (v) yrkandena

1-52002/03:U272 (v) yrkande 12002/03:U273 (v) yrkandena 2-52002/03:U276

(mp) yrkandena 1, 5-92002/03:U287 (fp) yrkandena 2 och 32002/03:U289 (fp)

yrkandena 6-82002/03:U290 (kd) yrkandena 9 och 102002/03:U295 (m) yrkande

32002/03:U304 (v) yrkandena 1 och 22002/03:U312 (s) yrkande 12002/03:U321

(s) yrkandena 1-32003/04:K418 (fp) yrkandena 4 och 10 2003/04:L350 (c)

yrkandena 16 och 192003/04:U202 (m) yrkandena 1-52003/04:U204 (m)2003/04:U207

(c)2003/04:U209 (m) yrkandena 1 och 22003/04:U210 (m) 2003/04:U214 (v)

yrkandena 1-52003/04:U216 (v) yrkandena 1 och 22003/04:U217 (v) yrkande

12003/04:U225 (mp) yrkandena 1, 2, 4 och 52003/04:U226 (c)2003/04:U231

(m)2003/04:U233 (v)2003/04:U234 (s)2003/04:U236 (s)2003/04:U237 (s)

yrkandena 1-42003/04:U239 (m) yrkandena 1 och 22003/04:U244 (v) yrkandena

1, 4-72003/04:U257 (s) yrkandena 1, 2, 4, 6, 72003/04:U261 (kd) yrkande

112003/04:U264 (mp, fp, v) yrkandena 1, 3-62003/04:U265 (mp, v)2003/04:U267

(s) yrkandena 1, 2 och 42003/04:U269 (mp, fp, kd) yrkandena 1-42003/04:U272

(s)2003/04:U277 (s) yrkande 12003/04:U280 (kd)2003/04:U286 (c) yrkande

22003/04:U289 (m) yrkande 22003/04:U290 (m)2003/04:U301 (v) yrkandena 1-

52003/04:U312 (kd) yrkandena 2, 6, 8-15 och 172003/04:U314 (mp) yrkandena

1-82003/04:U331 (s) yrkandena 1 och 22003/04:U333 (fp)2003/04:U337 (s)

yrkandena 3 och 42003/04:U338 (m) yrkande 32003/04:U343 (fp) yrkandena 7

och 82003/04:U346 (mp) yrkandena 6 och 72003/04:U347 (s) yrkande 12003/04:So568

(mp) yrkandena 24 och 25

Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom den av regeringen redovisade

politiken för att stärka arbetet med att främja de mänskliga rättigheterna

och tillse att detta blir en integrerad dimension i all utrikespolitik.

Utskottet föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och

rätten till utveckling, punkt 1 (m, kd)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m)

och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:U14

yrkandena 1 och 2 och 2003/04:U246 yrkande 4 och avslår motionerna

1999/2000:U903 yrkande 5, 2002/03:U204 yrkande 5, 2002/03:U228 yrkandena 1

och 21, 2002/03:U250 yrkande 4, 2002/03:U323 yrkande 25, 2002/03:U325

yrkande 3, 2003/04:U15 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U17 yrkandena 1, 2 och

4-6, 2003/04:U209 yrkande 3, 2003/04:U211 yrkande 3, 2003/04:U220 yrkande

2, 2003/04:U230, 2003/04:U282 yrkandena 1-3 och 7, 2003/04:U298, 2003/04:U299

yrkande 6, 2003/04:U317 yrkande 1, 2003/04:U335 yrkande 1, 2003/04:U341

yrkandena 1, 9 och 10, 2003/04:U348 yrkande 2, 2003/04:U350 yrkande 1 och

2003/04:U352 yrkandena 3 och 5.

Ställningstagande

Mänskliga rättigheter bygger på individens frihet. Att erkänna en persons

rättigheter är att ge henne utrymme att välja och handla fritt. Den som

handlar fritt har ansvar för sina handlingar och måste således stå för

vad man gjort samt bära konsekvenserna av sina handlingar, inte minst om

konsekvenserna av ens handlingar medför problem för en själv eller andra.

Individen har rätt att handla så länge hon inte begränsar någon annans

frihet. I grund och botten handlar det om medmänsklighet, dvs. den egna

rätten till frihet förutsätter och leder till respekt för andras lika

värde. Skrivelse om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik ger en

korrekt men ofullständig bild av utvecklingen och hur Sverige kan stärka

skyddet för de mänskliga rättigheterna i världen.

Det saknas en redogörelse om de mänskliga rättigheterna i de länder som

Sverige samarbetar med. Inte ens med de länder som Sverige sedan länge

har ett omfattande utvecklingssamarbete finns det något om MR-situationen.

Det finns inte heller några konkreta förslag om hur Sverige i framtiden

avser att främja de mänskliga rättigheterna i de länder där Sverige har

särskilt stora möjligheter att påverka.

Riksdagen har i flera år begärt att regeringen årligen och senast i samband

med budgetbehandlingen skall ge riksdagen en utförlig rapport om situationen

och utvecklingen när det gäller respekten för mänskliga rättigheter och

demokrati i mottagarländerna. En sådan rapport skulle utgöra ett underlag

för en utförlig debatt i riksdagen inför beslut om framtida svenska

biståndsinsatser. Vetskapen om att den svenska riksdagen noggrant följer

och värderar utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati skulle

vara en viktig signal till mottagarländerna. Sverige och EU skall kräva

att en ländervis översikt över brott mot mänskliga rättigheter och demokrati

redovisas inför och debatteras i FN:s generalförsamling varje år.

Utskottet konstaterar att USA har valt att betrakta fångarna på Guantanamo

som en tredje och ny kategori av fångar: Irregular combatants. Utskottet

uttrycker förståelse för att stridande personer eller personer som kan

vara terrorister inte kan få verka i frihet.

Eftersom svenskens status är oklar borde denna fråga avgjorts av en

oberoende domstol. På svenskt initiativ har frågan om Guantanamofångarna

också flera gånger tagits upp inom EU.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2003/04:U14

yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:U246 yrkande 4.

2. Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och

rätten till utveckling, punkt 1 (fp)

av Carl B Hamilton (fp) och Cecilia Wigström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:U17

yrkande 4 och 2003/04:U282 yrkande 7 och avslår motionerna 1999/2000:U903

yrkande 5, 2002/03:U204 yrkande 5, 2002/03:U228 yrkandena 1 och 21,

2002/03:U250 yrkande 4, 2002/03:U323 yrkande 25, 2002/03:U325 yrkande 3,

2003/04:U14 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U15 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U17

yrkandena 1, 2, 5 och 6, 2003/04:U209 yrkande 3, 2003/04:U211 yrkande 3,

2003/04:U220 yrkande 2, 2003/04:U230, 2003/04:U246 yrkande 4, 2003/04:U282

yrkandena 1-3, 2003/04:U298, 2003/04:U299 yrkande 6, 2003/04:U317 yrkande

1, 2003/04:U335 yrkande 1, 2003/04:U341 yrkandena 1, 9 och 10, 2003/04:U348

yrkande 2, 2003/04:U350 yrkande 1 och 2003/04:U352 yrkandena 3 och 5.

Ställningstagande

Politiska kontra socioekonomiska och kulturella rättigheter

Varje människas frihet och lika värde omfattar alla människor och således

varje individ i världen utan åtskillnad av något slag, såsom hudfärg, kön,

språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller

socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Erkännandet av

alla människors lika värde hänger oupplösligt samman med att ingen människa

får diskrimineras på grund av ovanstående eller annan anledning.

Trots detta för oss självklara sker dagligen kränkningar av de mänskliga

fri- och rättigheterna. Kränkningar ser olika ut i olika länder. I vissa

länder diskrimineras människor på grund av sitt kön, sin sexuella läggning

eller på grund av sitt ursprung. Rättighetsperspektivet är den grund som

garanterar individens grundläggande rättigheter. Dessa genomförs i en

demokratisk process. I proposition 2002/03:122, Gemensamt ansvar - Sveriges

politik för global utveckling, slås fast att rättighetsperspektivet skall

genomsyra politiken på området. Det är ett verkligt genombrott för liberala

värderingar. Vi vill dock förstärka det liberala inslaget i

utvecklingssamarbetet

genom att göra demokrati till dess övergripande mål.

Politiska riktningar har många gånger haft svårt att enas om en gemensam

syn på mänskliga rättigheter. Dessa åsiktsskillnader är inte överspelade.

Om man ser till verkligheten är en principiell uppdelning mellan politiska

och ekonomiska rättigheter ofta på sin plats. Politiska rättigheter syftar

till att skydda den enskilde från olika övergrepp. De flesta civila och

medborgerliga rättigheter är absoluta och bör, även i fattiga länder,

genomföras omgående.

De kommunistiska regimer som bara för ett årtionde sedan kontrollerade

halva Europa hävdade att civila och medborgerliga rättigheter, alltså

individuella rättigheter inriktade på att garantera den enskildes personliga

frihet och möjlighet att på lika villkor delta i det politiska livet,

saknade relevans "under socialismen". I stället gjorde dessa regimer

anspråk på att ha förverkligat rättigheter av annat slag: rätt till arbete,

rätt till sjukvård, etc. I verkligheten var anspråken falska. Dessa

"sociala rättigheter" uppfylldes i allmänhet sämre under socialismen än i

demokratiska marknadsekonomier.

Sociala rättigheter av det slag som dessa regimer gjorde oriktigt anspråk

på att förverkliga är av annan karaktär än de politiska rättigheterna.

Sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter är i högre grad processuella

- dvs. de genomförs efterhand som möjligheter skapas. De fordrar ofta

prioriteringar och är mer beroende av tillgång till förändrade ekonomiska

förutsättningar.

Det är under alla omständigheter oacceptabelt att söka försvara frånvaro

av t.ex. tryckfrihet, rätt till en opartisk rättegång eller liknande med

hänvisning till att en s.k. social rättighet upprätthålls.

Det är viktigt att påpeka att alla rättigheter finns noggrant preciserade

och tolkade till sin innebörd. Ändå sker det ofta en vantolkning av de

ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. De påstås ofta ha en

vidare omfattning än vad det finns grund för i konventioner och rättspraxis.

Därför är det viktigt att det är en väldefinierad syn med sin grund i

den internationella rätten, och inte allmänt hållna politiska önskningar,

som präglar tolkningen av rättighetsperspektivet.

Bistånd till svenskar vars mänskliga rättigheter kränks av annan stat

Alla svenskar vars mänskliga rättigheter kränks utomlands har rätt till

likvärdig hjälp från Sverige för att skydda sina medborgerliga rättigheter.

Det kan t.ex. handla om fall där svenska medborgare fängslats i utlandet

utan rättegång. Regeringen har agerat snabbare, oftare och på högre

politisk nivå för att bistå Mehmed Ghezali än Dawit Isaac, en svensk journalist

fängslad utan rättegång i Eritrea sedan september 2001. Det är av yttersta

vikt att UD tillämpar tydliga rutiner och att en handbok med strategier

för just dessa tillfällen tas fram så att det tydliggörs vilket bistånd

UD bidrar med i situationer som dessa så att alla får samma möjlighet

till likvärdigt bistånd.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2003/04:U17

yrkande 4 och 2003/04:U282 yrkande 7.

3. Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och

rätten till utveckling, punkt 1 (v)

av Sermin Özürküt (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U230 och

avslår motionerna 1999/2000:U903 yrkande 5, 2002/03:U204 yrkande 5,

2002/03:U228 yrkandena 1 och 21, 2002/03:U250 yrkande 4, 2002/03:U323 yrkande

25, 2002/03:U325 yrkande 3, 2003/04:U14 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U15

yrkandena 2 och 3, 2003/04:U17 yrkandena 1, 2 och 4-6, 2003/04:U209 yrkande

3, 2003/04:U211 yrkande 3, 2003/04:U220 yrkande 2, 2003/04:U246 yrkande

4, 2003/04:U282 yrkandena 1-3 och 7, 2003/04:U298, 2003/04:U299 yrkande

6, 2003/04:U317 yrkande 1, 2003/04:U335 yrkande 1, 2003/04:U341 yrkandena

1, 9 och 10, 2003/04:U348 yrkande 2, 2003/04:U350 yrkande 1 och 2003/04:U352

yrkandena 3 och 5.

Ställningstagande

IOM (The International Organisation for Migration) grundades 1951 på

initiativ av USA. Organisationen, vars namn först var Inter-Governmental

Committee on Migration in Europe, har i motsats till FN:s flyktingkommissariat

(UNHCR) inte sin grund i internationell rätt och internationella

överenskommelser, utan är en medlemsorganisation. Det innebär att den inte har

något demokratiskt organ utan enbart svarar inför medlemsstaterna. Sedan

1989 har organisationen förvandlats till en transnationell organisation

för global styrning av migration utifrån ekonomiska utgångspunkter.

Sverige är medlem i IOM. IOM utför transporter av kvotflyktingar till

Sverige, men också transporter av s.k. frivilliga återvändande. Ett exempel

gäller verkställighet av avvisningar till den autonoma zonen i norra Irak,

som genomfördes före kriget. Ett stort projekt som Sverige stöder gäller

människohandel på västra Balkan. Ett sådant projekt är naturligtvis oerhört

känsligt, risken är ju stor att genuina flyktingar hindras från att fly

om det genomförs med personal som saknar tillräckliga kunskaper om

internationell rätt.

Human Rights Watch (HRW), International Catholic Migration Committee och

World Council of Churches har givit uttryck för sin oro över IOM:s aktiva

deltagande i arbetet att borda och stoppa fartyg med asylsökande som

passagerare, ofta i situationer där FN:s flyktingkommissariat inte är

närvarande. Organisationerna framhåller att IOM varken har mandat eller

expertis för att identifiera och ge skydd åt dem som är i behov av

internationellt skydd. Det finns inte tillräckliga garantier för att flyktingar

i behov av skydd skall kunna få kontakt med flyktingkommissariatet eller

tillgång till en godtagbar asylprocedur.

IOM har organiserat återvändande till Afghanistan som tveklöst ägt rum

för tidigt med hänsyn till förhållandena både ur säkerhetssynpunkt och

vad beträffar den materiella situationen. Också beträffande tidigare

återvändande till norra Irak har IOM agerat på ett icke försvarbart sätt.

IOM har vid dessa tillfällen agerat bakom UNHCR:s rygg. UNHCR, som är

den FN-institution som skall vaka över att flyktingars skydd garanteras,

har först i efterhand fått information om dessa IOM-projekt.

Jesuit Refugee Service (JRC) har riktat stark kritik mot IOM för

organisationens sätt att behandla de 2,5 miljonerna burmesiska migrerande

arbetstagarna i Thailand. IOM har redan medverkat till ett

registreringsförfarande

som lett till en månatlig deportering av upp till 66 000 personer, något

som orsakat kritik från MR-organisationer. JRC pekar på att IOM inte bryr

sig om vad som händer med de återvändande, så snart de passerat gränsen.

Amnesty International (AI) och HRW anser att IOM inte borde tillhandahålla

ett alternativ för stater som vill undvika sina förpliktelser beträffande

mänskliga rättigheter, vilket även det är en allvarlig anklagelse.

Romska Nationella Kongressen (RNC) i Tyskland, som direkt berörs av IOM:s

verksamhet, säger om IOM: "Organisationen är känd som en springpojke, som

i åratal har handhaft deporteringen av romer och sinti, s.k. återvändande

som inte kan genomföras av enskilda stater, ett smutsigt arbete i skuggan,

i ett utrymme utanför lagen. Den är en legoknektorganisation." RNC

anklagar också IOM för att kringgå de europeiska dataskyddsreglerna och

utbyta information med stater som RNC anser utöva förföljelse. HRW har,

i en rapport publicerad 2002, riktat utomordentligt hård kritik mot

Australiens regering för att man hindrar asylsökande att nå landets territorium

för att där söka asyl. I stället tvingar man, i strid med internationell

rätt, fartyg med asylsökande ombord att vända och gå till Indonesien eller

andra stater där inget effektivt skydd ges till flyktingar. Man kritiserar

också Australien för att behandla de asylsökande som tvingas vända på ett

godtyckligt och inhumant sätt och för att utsätta dem för godtyckliga

frihetsberövanden. HRW uppmanar med anledning av detta IOM att upphöra

med sin administration och förvaltning av läger som Nauru och Manus Island,

Papua Nya Guinea. Asylsökande från fartyg som bordats och hindrats från

att nå Australien hålls där godtyckligt fängslade under förhållanden som

strider mot internationella regler. HRW kräver också att IOM i fortsättningen

skall avstå från att göra inbrytningar i FN:s flyktingkommissariats mandat.

IOM bör vidare avstå från förvaltande uppgifter avseende stora grupper

asylsökande som inte erhållit effektivt skydd. Vidare kräver organisationen

att IOM skall upprätta genomskinliga regler och riktlinjer för sina

fältkontor med grund i mänskliga rättigheter när det gäller mottagande av

och hjälp till asylsökande och flyktingar. HRW gav IOM ytterligare ett

antal rekommendationer för att uppnå acceptabla förhållanden i organisationens

verksamhet.

Den 15 april 2003 undertecknade Spaniens invandringsminister Ignacio

González och verkställande direktören för IOM Brunson McKinley en

överenskommelse om att IOM skulle sätta upp "ett nätverk för att ta emot

anmälningar" med syftet att upptäcka "nya illegala invandrade och bekämpa

illegal invandring". Avsikten är att få med frivilligorganisationer i

samarbetet för att få fram uppgifter om "olagligt invandrade" och att

dessa sedan skall överlämnas till myndigheterna. Alla stora oppositionspartier

i parlamentet har riktat hård kritik mot överenskommelsen. Tidsskriften

Migration Newssheet anser att överenskommelsen framkallar obehagliga minnen

av Spaniens förgångna när spanjorerna levde i skräck för att bli anmälda

av polisspioner under general Francos diktatur.

IOM är samarbetspartner till fonden Memory, Responsibility and Future som

betalar ekonomisk kompensation till offer för Nazitysklands system med

slavarbetare. IOM arbetar med kompensationen till icke-judiska offer, bl.

a. romer. IOM har av professor Ian Hancock kallats för "det romska folkets

fiende" i hans rapport om situationen för romer i Europa. IOM:s huvudstrategi

förefaller vara att begränsa antalet mottagare av kompensationen så långt

som någonsin möjligt. Av 320 000 anspråk har endast 75 000 godkänts. Vissa

IOM-kontor förhandsgranskade ansökningar och föreslog att ansökningarna

inte skulle lämnas in. I motsats till andra organisationer accepterar

inte IOM kompensation till tidigare slavarbetare i jordbruksindustrin,

inte heller till deporterade slavarbetares barn. Statistik visar att IOM

i jämförelse med andra organisationer är extremt långsam med att genomföra

utbetalningar. Hittills har bara 16 879 personer fått kompensation medan

t.ex. den polska fonden redan kompenserat 305 000 personer. RNC anser att

IOM:s sätt att genomföra kompensationen av romer kan jämföras med en andra

omgång förföljelse.

IOM strävar efter att upptäcka och kartlägga migrationsvägar och

migrationsmönster för att ge råd till regeringar och träna

gränsbevakningsstyrkor

i användandet av ny teknologi. IOM ansvarar för pilotprojekt för att bistå

EU:s grannländer att anpassa sig till EU:s krav. Organisationen har

arrangerat resor till gränsen mellan USA och Mexico för ukrainska

immigrationstjänstemän för att de skulle lära sig om stängsel, löpgravar och

högteknologisk utrustning för att fånga illegala invandrare. Ofta beskriver

IOM syftet med sina projekt vara att stoppa trafficking av kvinnor, men

huvudsyftet är att hindra migration till väst.

IOM påstår sig endast medverka vid frivilligt återvändande, men ofta är

detta återvändande bara skenbart frivilligt, eftersom de asylsökande som

fått avslag berövats allt stöd och i sin nöd är tillräckligt desperata

för att underteckna en överenskommelse om återvändande. Norra Irak, Kosovo,

Angola, Afghanistan, Sierra Leone - listan över destinationsländer väcker

tvivel om frivilligheten i återvändandet.

HRW och AI har i samband med IOM:s styrande råds möte i december 2002

gemensamt i skarpa ordalag kritiserat IOM för att organisationen har "en

negativ effekt på migranters, flyktingars och asylsökandes grundläggande

mänskliga rättigheter inklusive rätten att inte bli utsatt för godtyckliga

frihetsberövanden och den grundläggande rätten att söka asyl" och kräver

att IOM:s styrande råd "omedelbart upphör att engagera sig i någon som

helst aktivitet som har effekten, antingen direkt eller indirekt, att

obstruera mot migranters, flyktingars och asylsökandes åtnjutande av

grundläggande mänskliga rättigheter". Man har rekommenderat IOM att "avstå

från att ta en ledande roll i situationer som faller under ett skyddsmandat

eller andra internationella organisationer som FN:s flyktingkommissariat".

Man har också förklarat att "IOM inte skall tillhandahålla en alternativ

institution för stater som vill undvika sin förpliktelser när det gäller

mänskliga rättigheter eller där FN:s flyktingkommissariat har avböjt att

engagera sig i en viss situation på grund av att man ser allvarliga problem

eller faror. HRW och AI förklarade även att trots "de bästa motiv kan

IOM:s engagemang i sådana situationer leda till att man mot sin vilja

underlättar övergrepp och skadar migranter, flyktingar och asylsökande.

IOM:s närvaro borde inte få förlänga en ohållbar politik och praktik från

stater som själva underlåter att följa internationella regler om mänskliga

rättigheter.

Mot bakgrund av att IOM i viktiga avseenden har handlat och handlar på

ett sådant sätt att grundläggande mänskliga rättigheter för migranter,

flyktingar och asylsökande kränks bör Sverige snarast möjligt säga upp

medlemskapet och lämna organisationen.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U230.

4. Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och

rätten till utveckling, punkt 1 (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U325

yrkande 3, 2003/04:U317 yrkande 1 och 2003/04:U335 yrkande 1 och avslår

motionerna 1999/2000:U903 yrkande 5, 2002/03:U204 yrkande 5, 2002/03:U228

yrkandena 1 och 21, 2002/03:U250 yrkande 4, 2002/03:U323 yrkande 25,

2003/04:U14 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U15 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U17

yrkandena 1, 2 och 4-6, 2003/04:U209 yrkande 3, 2003/04:U211 yrkande 3,

2003/04:U220 yrkande 2, 2003/04:U230, 2003/04:U246 yrkande 4, 2003/04:U282

yrkandena 1-3 och 7, 2003/04:U298, 2003/04:U299 yrkande 6, 2003/04:U341

yrkandena 1, 9 och 10, 2003/04:U348 yrkande 2, 2003/04:U350 yrkande 1 och

2003/04:U352 yrkandena 3 och 5.

Ställningstagande

FN:s våldsmonopol

FN är det enda legitima världsomfattande organet för gemensam konfliktlösning

och det enda som har rätt att efterfråga truppinsatser tillsammans med

det land vari konflikten utspelar sig. FN skall vara den enda part som

Sverige ger suverän rätt till globalt våldsmonopol och det skall vara det

organ som samordnar svensk medverkan i fredsbevarande styrkor. FN borde

få utvidgat mandat för att kunna agera militärt i samband med grova brott

mot de mänskliga rättigheterna.

Sverige sluter helhjärtat upp bakom FN:s generalsekreterare och hans försök

att förändra och stärka FN. FN måste demokratiseras, folkrätten anpassas

till nya förutsättningar och krig, terror, liksom aggressioner utan FN:s

sanktioner måste ses som illegitima och irrationella sätt att avgöra

konflikter. Miljöfrågor och hållbar utveckling bör dessutom genomsyra hela

FN:s verksamhet.

Uppförandekoder för utlandsarbetande personal

Sverige antog i juli 2002 en lag som kriminaliserar människohandel för

sexuella ändamål. FN:s konvention om gränsöverskridande organiserad

brottslighet och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och

barn, öppnades för undertecknande i december 2000. Inom EU håller ett

rambeslut på att antas gällande människohandel som syftar till sexuell

exploatering och arbetskraftsexploatering. Rambeslutet, vars bestämmelser

sedan skall genomföras av medlemsstaterna, behandlar bl.a. definitioner

av människohandel och strafflängd. Varje år hämtas hundratusentals kvinnor

och barn från fattiga områden och tvingas arbeta inom framför allt

prostitution.

Utländsk personal ute på internationella uppdrag köper sex och utnyttjar

kvinnor och flickor som ofta har fallit offer för människohandlare. I den

allmänna debatten om hur vi skall kunna arbeta mot människohandel för

sexuellt utnyttjande är det viktigt att lyfta fram det ansvar som svenska

organisationer, företag, myndigheter och institutioner har för den personal

som skickas ut på uppdrag i annat land. Sverige behöver en gemensam

uppförandekod så att inte svenskar bidrar till att kvinnor och barn tas som

slavar och berövas alla sina mänskliga rättigheter. Det är en nationell

angelägenhet att inte svenskar genom sina sexköp bidrar till att pumpa in

pengar i den organiserade brottsligheten som människohandeln i många fall

är en del av. Den som arbetar utomlands, antingen på tillfällig resa eller

som anställd på plats, representerar sin arbetsgivare.

Det krävs något så tydligt som en uppförandekod med tydliga påföljder vid

brott för att på ett verkningsfullt sätt motverka att svenska anställda

bidrar till fortsatt människohandel. Det ligger i linje med svensk

utrikespolitik att verka i denna riktning. Uppförandekoder vad avser köp av

sexuella tjänster för svenskar i utlandstjänst ligger också helt i linje

med Sveriges jämställdhetspolitik och kan ses som en förlängning av de

jämställdhetsplaner företag, organisationer och myndigheter i dag är

skyldiga att upprätta.

Privata militära företag

Privata militära företag (PMF) återfinns i dag i många konfliktområden

och företagen erbjuder en mängd militära uppdrag. Fenomenet med privata

militära företag är intressant då det direkt sätter i fråga en stats

våldsmonopol inom sitt territorium. Det är framför allt i svaga statsbildningar

som har problem att klara dessa åtaganden med egna kapaciteter som man

ser förekomsten av PMF. Det är också mycket intressant att se att en del

länder använder dessa företag som policyredskap i sin utrikespolitik.

Dessa privata militära företag kan samarbeta med varandra och tillsammans

få ett alltför stort inflytande över svaga stater. PMF skiljer sig från

besläktade säkerhetsföretag, då de också erbjuder rent militära tjänster.

Det rör sig om allt från stridsunderstöd och uthyrning av elitförband

till militär utbildning, rådgivningstjänster vid krigsmaterielförsäljning,

militära analyser och logistiskt stöd.

Det är viktigt att vi skaffar oss kunskap inte bara om hur dessa privata

militära företag fungerar, utan även tar till vara vad konfliktforskare

och fredsinstitut gjort för rön om våldets konsekvenser och mekanismer.

Det entydiga och rationella svaret är att våldsanvändning föder mer våld

och att det förebyggande arbetet och de smarta fredliga åtgärderna har

störst genomgripande verkan.

En utredning bör tas fram dels för kartläggning av hur dessa företag

används som policyredskap av vissa stater och i Sveriges utrikes relationer,

dels för att paras med en analys av hur de berättigar och legitimerar en

kontraproduktiv och våldsbaserad rationalitet i internationell konfliktlösning.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2002/03:U325

yrkande 3, 2003/04:U317 yrkande 1 samt 2003/04:U335 yrkande 1.

5. Dödsstraff, tortyr och utomrättsliga avrättningar, punkt 2 (m, fp, kd,

c)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Carl B Hamilton (fp), Göran Lindblad

(m), Cecilia Wigström (fp), Agne Hansson (c), Ewa Björling (m) och Rosita

Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U204

yrkandena 1, 2 och 7, 2002/03:U289 yrkande 2 och 2002/03:U313 yrkande 25

och avslår motionerna 2002/03:U228 yrkande 15, 2003/04:U282 yrkande 14

och 2003/04:U299 yrkande 8.

Ställningstagande

Utskottet konstaterar att Sverige aktivt driver frågan om ett universellt

avskaffande av dödsstraffet och, i avvaktan på att detta skall ske, att

användningen av dödsstraffet skall inskränkas och ske med iakttagande av

de begränsningar som finns i internationell rätt. Dödsstraffet är enligt

svensk uppfattning ett djupt omänskligt straff. Dess grymhet och dess

oåterkalleliga natur gör det till ett straff som inte bör ha någon plats

i en modern och civiliserad rättsordning.

I FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna fortsätter Sverige

tillsammans med övriga EU att driva och söka ökat stöd för den resolution

mot dödsstraffet som antagits i kommissionen sedan 1997. Sverige var

initiativtagare till utarbetandet av tilläggsprotokoll nr 13 till

Europakonventionen om mänskliga rättigheter om ett totalt avskaffande av

dödsstraffet. Protokollet, som föreskriver avskaffande av dödsstraffet även

i krigstid, antogs 2002 och ratificerades av Sverige i april 2003.

Utskottet har inhämtat att antagandet 1998 av EU:s riktlinjer mot

dödsstraffet har inneburit att unionens bilaterala arbete som koncentrerats

på att påverka andra länder att avskaffa dödsstraffet eller begränsa dess

användande har intensifierats. Uppvaktningar av ett lands myndigheter har

ofta inriktats på användningen av dödsstraffet generellt men även på

individuella dödsdomar. Vanligen publiceras uppvaktningens innehåll i

inhemska medier för att på så sätt bidra till att påverka opinionen mot

dödsstraffet. Inom OSSE tar EU regelmässigt upp enskilda fall där dödsstraff

är aktuellt i OSSE:s deltagarländer. Genom att på detta sätt uppmana andra

länder att avskaffa eller begränsa dödsstraffet kan Sverige och övriga EU

bidra till att påskynda den internationella utvecklingen mot ett universellt

avskaffande. Sverige fäster stor vikt vid detta arbete, och inom ramen

för EU:s utvecklingssamarbete finns särskilda medel avsatta för detta.

Utskottet konstaterar att det enligt FN:s särskilde rapportör om summariska

avrättningar förekommer utomrättsliga, summariska och godtyckliga

avrättningar, och hot om sådana övergrepp, i alla världsdelar. Avrättningarna

utförs av ett lands polis- och säkerhetsstyrkor, med regeringens goda

minne, eller av andra personer eller grupper som samarbetar med, eller

tolereras av, landets regering. En avrättning är summarisk då den verkställs

trots att den inte föregås av en korrekt rättegång. Sverige stöder den

särskilde rapportörens arbete och är sedan flera år initiativtagare till

en resolution i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna om

utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar. Ett motsvarande

initiativ drivs av Finland i FN:s generalförsamling.

Utskottet menar att det förekommer i flera länder i världen att människor

frihetsberövas för att senare inte höras av. Skälet är ofta att den

försvunne berövats livet summariskt eller genom tortyr. Sådana ofrivilliga

försvinnanden innebär ett oerhört lidande för den enskilde och hans eller

hennes familj. De utgör också ett medel för en repressiv politik. Inom

ramen för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna pågår för närvarande

ett arbete som syftar till att utarbeta en separat konvention om ofrivilliga

försvinnanden. Sverige verkar inom ramen för detta arbete särskilt för

att konventionen skall innefatta en rätt för anhöriga till information om

vad som hänt den försvunne samt en rätt till skadestånd.

Utskottet är av den bestämda uppfattningen att inga former av tortyr eller

annan grym eller förnedrande behandling kan accepteras i vilket syfte det

än vara må. Förbudet mot tortyr finns i de centrala instrumenten om

mänskliga rättigheter samt i FN:s konvention mot tortyr och annan grym,

omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT) från 1984.

Under det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen svarade Sverige

för författandet av EU:s riktlinjer mot tortyr som antogs av unionens

utrikesministrar i april 2001. Riktlinjerna är framför allt avsedda att

på samma sätt som riktlinjerna mot dödsstraffet utgöra underlag för

uppvaktningar i tredje land om bruket av tortyr. Till skillnad från

dödsstraffet, som tillkännages i domslut, utgör tortyr en dold verksamhet

vars förekomst många länder anstränger sig för att dölja för omvärlden.

Riktlinjerna mot tortyr används också till stöd för EG-kommissionens

utvecklingssamarbete inriktat på att genom bl.a. utbildning av poliser

stävja bruket av tortyr i individuella länder. I slutet av 2002 kunde

FN:s generalförsamling anta ett tilläggsprotokoll till FN:s tortyrkonvention

som syftar till att stärka möjligheterna att förebygga tortyr.

EU:s agerande i frågor om mänskliga rättigheter utgår ifrån FN:s konventioner

för de mänskliga rättigheterna samt de olika regionala konventionerna.

Under de senaste åren har dock vissa verktyg tillkommit som skall underlätta

samordningen mellan EU-länderna i unionens agerande i frågor om de mänskliga

rättigheterna. Med hjälp av EU-ländernas ambassader i olika länder kan

kunskaperna öka inom EU angående bruket av tortyr i enskilda länder och

hur EU bäst kan hjälpa till att stävja det.

Med vissa länder har EU på senare år valt att inleda separata dialoger på

expertnivå om mänskliga rättigheter. En sådan dialog förs sedan 1997 med

Kina. År 2002 inleddes på försök en liknande dialog med Iran. Dialogerna

förs halvårsvis mellan representanter från EU-trojkan samt relevanta

ministerier i dialogländerna. De politiska dialogmötena kompletteras med

möten mellan akademiska experter och organisationer inom EU respektive

dialogländerna för att fördjupa diskussionerna och samtidigt bredda

kontaktytorna mellan länderna vad gäller frågor om mänskliga rättigheter.

Utskottet

har inhämtat att Sverige vid flera tillfällen och på hög nivå har tagit

upp dödsstraffet med Kinas regering och uppmanat Kina att upphöra med att

utdöma dödsstraff och att det helt avskaffas. Detta har skett i direkta

samtal och kontakter med den kinesiska regeringen, både bilateralt och

vid olika multilaterala dialogtillfällen, som vid EU:s dialog om mänskliga

rättigheter, samt genom anföranden i bl.a. FN. Sverige kommer även

fortsättningsvis att noga bevaka användandet av dödsstraffet i Kina och

framföra den principiella ståndpunkten att dödsstraffet bör avskaffas.

Liksom dödsstraffet står tortyren också högt på agendan för EU:s dialog

med Kina om de mänskliga rättigheterna. Utskottet konstaterar att ett

avskaffande av dödsstraffet i Taiwan givetvis är i linje med Sveriges och

EU:s ansträngningar att avskaffa dödsstraffet varhelst det förekommer och

understryker att detta kan verka som förebild för den vidare utvecklingen

i Kina.

Folkrepubliken Kina avrättar fler människor än världens övriga länder

tillsammans. På några månader har Kina avrättat fler människor än övriga

världen sammantaget under de senaste tre åren. Dödsstraffen utmäts efter

rättegångar som med varje mått mätt måste anses som summariska, politiserade

och orättvisa. Möjligheterna att överklaga är starkt begränsade. Det

förekommer politiskt styrda skenrättegångar och att polisen använder tortyr

och misshandel är vanligt. Rättsapparaten används också för politisk

förföljelse och oliktänkande och religiösa människor förtrycks och fängslas.

Oppositionella förtrycks, förföljs och interneras och staten kontrollerar

Internet, tidningar och andra medier. Religiösa grupper förföljs och

betraktas som politiska hot. Den ekonomiska liberaliseringen har inte

åtföljts av politisk demokratisering. Det fria ordet är beskuret och

förtryckt. Den som protesterar eller är oliktänkande utsätter sig för stora

risker.

Samtidigt som Folkrepubliken Kina genomförde massavrättningar under "slå

hårt"-kampanjen, kommer signaler om att det demokratiska Taiwan, som i

lika hög grad är en del av den kinesiska kultursfären, kan vara på väg

att inleda ett avskaffande av dödsstraffet. Taiwans justitieminister

öppnade 2001 för att under de kommande tre åren diskutera att ersätta

dödsstraffet med längre fängelsestraff. Ett avskaffande av dödsstraffet

skulle understryka Taiwans omvandling till en fullvärdig demokrati, med

full respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Samtidigt skulle Taiwans

avskaffande av dödsstraffet påvisa genomskinligheten i Folkrepubliken

Kinas försvar för massbruket av dödsstraff. Det finns inga "särskilda

omständigheter" som nödvändiggör eller försvarar dödsstraff i den kinesiska

kultursfären.

Utskottet konstaterar även att strävan att bistå Kina i moderniseringen

av rättsväsendet sedan många år har inneburit en rad insatser och

kunskapsutbyte mellan Kina och Sverige samt Kina och EU. Kinas rättsväsen och

lagstiftning har under de senaste 20 åren genomgått omfattande reformering

och bringats i mer formell överensstämmelse med internationellt rättstänkande.

Graden av politisering av rättsapparaten har minskat, och denna trend

tycks fortsätta. Full rättssäkerhet kan dock inte uppnås under det

enpartisystem som råder. Utskottet ser allvarligt på situationen när det

gäller de mänskliga rättigheterna i Kina och understryker vikten av att

Sverige och EU vid varje givet tillfälle uppmanar Kinas regering att

upphöra med de kränkningar som görs både mot enskilda och organisationer.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2002/03:U204

yrkandena 1, 2 och 7 och 2002/03:U289 yrkande 2.

6. Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och

barn samt FN-resolution 1325, punkt 4 (m)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m) och Ewa Björling

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U245

yrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 9, 2002/03:U228

yrkandena 17 och 18, 2002/03:U235 yrkande 1, 2002/03:U313 yrkandena 5-8,

2002/03:U318, 2002/03:U328 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12-14, 19-21 och

23, 2003/04:Ju447 yrkande 10, 2003/04:Ju478 yrkande 13, 2003/04:U17 yrkande

8, 2003/04:U203 yrkande 10, 2003/04:U255 yrkandena 1, 2, 4-6, 8, 10-12,

15-18, 21 och 22, 2003/04:U276 yrkandena 1 och 3, 2003/04:U278 yrkandena

1, 4 och 5, 2003/04:U282 yrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285 yrkandena

3-6, 2003/04:U286 yrkande 3, 2003/04:U312 yrkande 7, 2003/04:U327 yrkandena

1 och 2, 2003/04:U332, 2003/04:U334, 2003/04:U349 yrkandena 1-5, 2003/04:U350

yrkande 2, 2003/04:U352 yrkande 11, 2003/04:So242 yrkande 1 och 2003/04:A2.

Ställningstagande

Utskottet menar att Sverige är ett av de länder som är pådrivande när det

gäller att i internationella forum lyfta fram frågor kring sexuell och

reproduktiv hälsa och rättigheter, inklusive kvinnors rättigheter, våld

mot kvinnor och flickor samt jämställdhet mellan kvinnor och män och

ungdomars särskilda behov. Det dokument som länderna enades om i samband

med FN världskonferens i Kairo 1994 avspeglar denna syn. De internationella

överenskommelserna har dock under senare år hotats av den rörelse av

abortmotståndare som vuxit sig stark bland annat i USA. I vissa fall har

bistånd från USA-administrationen villkorats så att internationella

organisationer i utvecklingsländer begränsas i sitt arbetet om att informera

om eller förespråka aborter. Konsekvensen blir att allt fler kvinnor dör

till följd av försök till illegal abort.

Utskottet konstaterar att även Vatikanen och vissa islamska stater inte

sällan ifrågasätter internationella överenskommelser inom området sexuell

och reproduktiv hälsa.

Utskottet framhåller att vid den fjärde kvinnokonferensen som anordnades

i Beijing i Kina 1995 antogs ett handlingsprogram som innehåller förslag

om åtgärder inom områden där kvinnor diskrimineras. Det handlar om utbildning,

hälsa, våld, väpnade konflikter, inflytande, mänskliga rättigheter, media,

miljö och flickebarnets situation. Handlingsprogrammet innehåller 361

paragrafer med förslag på hur flickors och kvinnors situation kan förbättras.

Dokumentet är inte juridiskt bindande men innehåller rekommendationer

som är moraliskt bindande för de 189 länder som antog handlingsprogrammet

genom konsensus, dvs. utan omröstning. 62 länder reserverade sig dock mot

olika paragrafer i dokumentet. De flesta reservationer gällde kvinnors

sexuella rättigheter, frågan om aborter och flickors arvsrätt. Vatikanstaten

reserverade sig mot hela avsnittet om hälsa.

Utskottet menar att arbetet med att implementera rättigheterna och

handlingsprogrammet från Kairokonferensen försvåras när man riskerar att få

minskade medel från USA. USA är den överlägset största anslagsgivaren vad

gäller stöd till Hiv/aids-forskning och det är därför angeläget att

anslagen inte villkoras. De internationella organisationerna som arbetar

med Hiv/aids måste kunna ges ett fritt mandat att optimera sina insatser.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U245

yrkande 5.

7. Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och

barn samt FN-resolution 1325, punkt 4 (kd, c)

av Agne Hansson (c) och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U313

yrkandena 5-8 och avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 9, 2002/03:U228

yrkandena 17 och 18, 2002/03:U235 yrkande 1, 2002/03:U318, 2002/03:U328

yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12-14, 19-21 och 23, 2003/04:Ju447 yrkande 10,

2003/04:Ju478 yrkande 13, 2003/04:U17 yrkande 8, 2003/04:U203 yrkande 10,

2003/04:U245 yrkande 5, 2003/04:U255 yrkandena 1, 2, 4-6, 8, 10-12, 15-18,

21 och 22, 2003/04:U276 yrkandena 1 och 3, 2003/04:U278 yrkandena 1, 4

och 5, 2003/04:U282 yrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285 yrkandena 3-6,

2003/04:U286 yrkande 3, 2003/04:U312 yrkande 7, 2003/04:U327 yrkandena

1 och 2, 2003/04:U332, 2003/04:U334, 2003/04:U349 yrkandena 1-5, 2003/04:U350

yrkande 2, 2003/04:U352 yrkande 11, 2003/04:So242 yrkande 1 och 2003/04:A2.

Ställningstagande

FN:s generalförsamling antog 1994 en deklaration om avskaffande av våld

mot kvinnor. Den fördömer fysiskt, sexuellt och psykologiskt våld mot

kvinnor vare sig det inträffar inom familjen, i samhället eller om det

utförs av eller accepteras av statsmakten. Medlemsstater uppmanas att

fördöma våld mot kvinnor och varken hänvisa till sedvänja, tradition eller

religiösa överväganden för att undvika sitt ansvar att avskaffa det.

Sverige måste verka för att våld mot kvinnor blir en straffbar handling i

hela världen.

Den kvinnosyn som kommer till uttryck i våldet mot kvinnor låter sig inte

förenas med samhällets jämställdhetsmål. I ett jämställt samhälle utsätts

inte kvinnor för tvång, utnyttjande, våld och sexuella övergrepp. I ett

jämställt samhälle finns inga förövare som måste uttrycka makt med våld

och sexuella övergrepp. Mäns våld mot kvinnor är både en folkhälsofråga

och en fråga om mänskliga rättigheter Vid Världstoppmötet fem år senare

framfördes ett tydligt budskap till enskilda länder och aktörer om vikten

av att förbättra fattiga kvinnors villkor för att effektivare bekämpa

fattigdom och hunger och uppnå internationella åtaganden på detta område.

I många av världens länder är merparten av livsmedelsproducenterna kvinnor.

Endast en begränsad del av jordens tillgångar i form av mark, finansiella

resurser, teknologi m.m. ägs eller kontrolleras av kvinnor. Kvinnor, bl.

a. i Afrika och Indien, tillåts inte ärva sina män. Änkor tvingas lämna

tillbaka sina hem när den jord de brukat i decennier tillfaller makens

bröder eller andra manliga släktingar.

"Könsblinda" ekonomiska reformprogram, jordbruksutveckling, utbildning m.

m. tenderar enligt bl.a. Världsbanken att missa kvinnor, eller direkt

missgynna dem. Denna snedfördelning återfinns på alla nivåer i samhället:

i familjen, på bynivå, i företag och i offentliga förvaltningar och

politiska organ. Sverige bör verka för att ekonomiska reformprogram, program

för jordbruksutveckling och utbildning inte missgynnar kvinnor. Detta bör

ges regeringen till känna.

Kvinnor utesluts ofta från beslutsfattande församlingar på alla nivåer i

frågor som rör fördelning av gemensamma ekonomiska resurser. Kvinnors

rättigheter måste stärkas. Ett sätt är att hitta sätt för att aktivt

involvera fattiga kvinnor i arbetet med åtgärder för att bekämpa fattigdom

och hunger.

En hållbar utveckling kan inte uppnås om inte alla människor ges lika

villkor till en dräglig tillvaro. Kvinnors rättigheter kränks dagligen på

de mest brutala sätt. Detta måste stoppas. Därför är det viktigt att lyfta

upp frågan om kvinnors och barns situation i alla tänkbara sammanhang,

inte minst vid toppmöten.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2002/03:U313

yrkandena 5-8.

8. Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och

barn samt FN-resolution 1325, punkt 4 (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju478

yrkande 13 och avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 9, 2002/03:U228

yrkandena 17 och 18, 2002/03:U235 yrkande 1, 2002/03:U313 yrkandena 5-8,

2002/03:U318, 2002/03:U328 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12-14, 19-21 och

23, 2003/04:Ju447 yrkande 10, 2003/04:U17 yrkande 8, 2003/04:U203 yrkande

10, 2003/04:U245 yrkande 5, 2003/04:U255 yrkandena 1, 2, 4-6, 8, 10-12,

15-18, 21 och 22, 2003/04:U276 yrkandena 1 och 3, 2003/04:U278 yrkandena

1, 4 och 5, 2003/04:U282 yrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285 yrkandena

3-6, 2003/04:U286 yrkande 3, 2003/04:U312 yrkande 7, 2003/04:U327 yrkandena

1 och 2, 2003/04:U332, 2003/04:U334, 2003/04:U349 yrkandena 1-5, 2003/04:U350

yrkande 2, 2003/04:U352 yrkande 11, 2003/04:So242 yrkande 1 och 2003/04:A2.

Ställningstagande

Samhällets insatser för att minska våldet mot kvinnor i allmänhet, och i

nära relationer i synnerhet, måste ske och sker från flera håll samtidigt.

Våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem.

Män liksom kvinnor underställs föreskrivna normer om hur de skall bete

sig som man respektive kvinna. Därför är det av största vikt att männens

roll undersöks, analyseras och förändras. En tvärpolitisk utredning bör

tillsättas för att analysera den nya mansrollen och hur detta skall föras

ut till allmänheten. Regeringen bör ta initiativ i FN för att hålla en

världskonferens om mansrollen och dess konsekvenser inom samhällets alla

områden samt hålla frågan levande i Sverige med hjälp av bl.a. nationella

manskonferenser.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:Ju478

yrkande 13.

9. Konflikten i Mellanöstern, punkt 5 (m, fp, kd)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Carl B Hamilton (fp), Göran Lindblad

(m), Cecilia Wigström (fp), Ewa Björling (m) och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U236

yrkandena 2 och 3, 2002/03:U251, 2003/04:U14 yrkande 11, 2003/04:U289

yrkande 4 och 2003/04:U325 yrkande 1 och avslår motionerna 2002/03:U219,

2002/03:U275 yrkande 4, 2003/04:U218, 2003/04:U250, 2003/04:U259 yrkande

5, 2003/04:U302 yrkandena 2 och 3 och 2003/04:U340 yrkande 2.

Ställningstagande

Israel

Israels rätt att existera inom erkända och säkra gränser måste tydligt

erkännas av alla inklusive den palestinska sidan. Fredsprocessen gjorde

glädjande framsteg men avbröts i september 2000 av systematiskt våld (den

s.k. andra intifadan).

Israel befinner sig i en svår situation eftersom man både måste skydda

sig mot terror och de krafter som vill förgöra landet och samtidigt

stimulera och förhandla med de krafter som är beredda att erkänna Israels

existens. Bekämpningen av terrorism och angrepp på landet måste ske i

enlighet med folkrätten. Självmordsbombningar och terrorattacker på civila

Israeler kan aldrig ursäktas och knappast ens förklaras.

Utskottet konstaterar att israelisk lagstiftning garanterar och slår vakt

om domstolsväsendets oberoende. Israel saknar en skriven författning. Ett

antal s.k. Basic Laws stadfäster en rad friheter som i andra länder är

angivna i författningen. Vissa rättigheter är också angivna i Israels

självständighetsförklaring från 1948. Tortyr är förbjuden i lag. Israel

har ratificerat CAT (Convention against Torture) men den är inte inkorporerad

i israelisk lag. Dödsstraff för ordinära brott avskaffades 1954 men finns

kvar för vissa brott i krig. Dödsstraff har endast verkställts i ett fall

(Adolf Eichmann 1962).

Utskottet har inhämtat att Israel har ratificerat kvinnokonventionen och

att ingen könsdiskriminering återfinns i lagstadgad form. Familjelagstiftningen

ligger under de religiösa samfundens jurisdiktion. I mars 2000 antogs en

lag om kvinnans rättigheter som stipulerar jämlikhet vad gäller t.ex.

arbete, militärtjänst, utbildning samt reglerar skydd för kvinnan mot

våld, sexuella trakasserier och exploatering. De finns inga lagliga hinder

för kvinnligt deltagande i det politiska livet men kvinnor är i praktiken

underrepresenterade. Våldet mot kvinnor har inte minskat utan snarare

finns oro hos kvinnorättsorganisationer för att tendensen går mot ökat

våld.

Under de senaste åren har insikten om att även barn har rättigheter vuxit,

och uppmärksamheten kring barnmisshandel har ökat. En indikation om en

förändrad attityd var ett beslut i Knesset 1995 om att inte undanta

föräldrar, lärare eller ungdomsledare från brottsligt ansvar för barnmisshandel.

Arabiska barn drabbas i större utsträckning än andra av ekonomiska och

sociala nedskärningar, och uppgifter förekommer om barnarbete bland den

arabiska befolkningen. Barnprostitution förekommer bland den växande

gruppen utländska - ofta illegala - gästarbetare.

Utskottet konstaterar att den största minoriteten i Israel utgörs av 20

% av befolkningen som är araber. Icke-judiska israeliska medborgare har

inte samma rätt att köpa fast egendom som judiska israeliska medborgare.

Drygt 93 % av staten Israels territorium förvaltas eller ägs av staten

genom Israel Lands Authority eller genom de halvofficiella organisationerna

Jewish National Fund och Jewish Agency. Organisationernas stadgar förbjuder

upplåtelse eller uthyrning av mark till icke-judar. Arabiska medborgare

äger mindre än 2,5 % av den privat ägda marken i Israel. I praktiken är

det omöjligt för en icke-jude att förvärva statsägd mark. Utskottet menar

att det är ett betydande problem även för konflikten mellan Israel och

Palestina att alla medborgare i Israel inte har samma rätt till markägande.

Utskottet anser att Israel mer effektivt och systematiskt måste beivra

övergrepp från bosättare och rättsföra de skyldiga.

Tidigare hade drygt 120 000 palestinier från Västbanken och Gaza

arbetstillstånd i Israel. Efter den andra intifadan är antalet avsevärt mindre.

Palestinsk arbetskraft har kommit att ersättas med utländsk arbetskraft

i form av legala och illegala gästarbetare. Regeringen försöker nu minska

antalet utländska gästarbetare genom olika åtgärder samtidigt som deras

eftersatta situation alltmer uppmärksammats.

Palestina myndigheten

Palestinierna har rätt att leva i en egen demokratisk stat med erkända

och säkra gränser. Dessa gränser måste erkännas av Israel. Fredsprocessen

avbröts av den palestinske presidenten i strid med den uttalade viljan

till fred och försoning hos en bred palestinsk opinion med ömsesidigt

erkännande som mål. Detta gav utrymme åt de krafter som motsätter sig en

fredlig uppgörelse. De palestinska krafter som strävar efter en fredlig

uppgörelse är i en svår situation. De måste samtidigt bekämpa terrorism

och få stöd av den palestinska befolkningen. Även den palestinska sidan

måste följa folkrätten.

På grund av centralism korruption, och bristande insyn har den palestinska

myndighetens institutioner ytterligare försvagats under senare år. Allvarliga

kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer genom kollektiva bestraffningar.

Israel har i strid med den humanitära rätten brukat oproportionerligt

våld.

En växande kritik har riktats från det civila samhället och från oberoende

politiker mot den palestinska myndighetens maktutövning. Det gäller främst

den verkställande maktens obehöriga påverkan på rättssystemet och också

fenomen som tjänstetillsättningar på politiska grunder och känslighet för

kritisk granskning av utomstående. Kritik mot förhållandena kommer både

från det civila samhället och från givarhåll.

Frihetsberövanden utan rättegång förekommer främst i form av s.k.

administrativt frihetsberövande. Sådana frihetsberövanden som sker i Israel

regleras numera i israelisk lag medan de som sker på de ockuperade områdena

regleras genom militära order. Den palestinska myndigheten har brustit i

ansträngningarna att beivra brott som begås av palestinska civila eller

av den palestinska säkerhetstjänsten mot civila israeler på Västbanken

och i Gaza. Den har även brustit i ansträngningarna att beivra brott mot

palestinier. Detta gäller framför allt palestinier misstänkta för att ha

dödat andra palestinier som misstänks för att vara kollaboratörer.

Behovet av att förbättra rättssäkerheten och stärka den institutionella

kapaciteten i det palestinska samhället har fått stor uppmärksamhet i

givarsamfundets dialog med den palestinska myndigheten. En växande kritik

har riktats från det civila samhället och från oberoende politiker mot

den palestinska myndighetens maktutövning. Utskottet menar samtidigt att

den israeliska ockupationen skapar stora svårigheter för den palestinska

myndigheten att uppfylla kraven från den egna befolkningen.

Barriären som för närvarande byggs gör det svårt eller omöjligt för många

palestinska barn i Jerusalems förorter att ta sig till sina skolor.

Möjligheterna för den palestinska myndighetens institutioner att tillhandahålla

grundläggande social service undergrävs av den ekonomiska krisen,

avstängningspolitiken samt av utegångsförbuden.

I detta sammanhang vill utskottet upprepa sin åsikt att antisemitiska

uttalanden och handlingar är alltför vanligt förekommande i olika delar

av världen, även inom EU. Utskottet framhåller att det är viktigt att

understryka att antisemitism alltid måste bekämpas men att omvärlden

samtidigt måste kunna inta en kritisk hållning till Israel och landets

politik och att en sådan kritisk hållning inte nödvändigtvis är antisemitisk.

Utskottet har inhämtat att det finns palestinska skolböcker som innehåller

antijudiska referenser. Detta gäller framför allt äldre böcker av jordanskt

eller egyptiskt ursprung. I det spända läge som nu råder i Mellanöstern

är det ytterst viktigt att förtroende skapas mellan parterna. Detta gäller

inte minst i fråga om vilken bild som sprids av den andra parten genom

medierna och i skolan. Vanföreställningar och fördomar om den andra sidan

försvårar detta. I kontakter med konfliktens parter kommer Sverige och EU

även fortsättningsvis att trycka på hur viktigt det är att ge en balanserad

och rättvis bild av den andra parten i läromedel och medier.

En fråga som ständigt tas upp i kontakterna med den palestinska myndigheten

är efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna. För Sveriges bilaterala

utvecklingssamarbete med palestinierna är stödet till MR-organisationer

en mycket viktig komponent. Det har framkommit att svenskt skattefinansierat

bistånd, som varit avsett som stöd för den palestinska befolkningen, även

felaktigt gått till Arafats privata konton och till korruption i den

palestinska myndigheten samt dessutom indirekt till våldsåtgärder vidtas

för att säkerställa att svenskt bistånd till regionen enbart går till

avsett ändamål.

När fredsprocessen i området visar önskat resultat bör det svenska biståndet

kunna öka och då mot bakgrund av det stora behovet av återuppbyggnad bidra

till att en demokratisk palestinsk stat skall existera i fred tillsammans

med staten Israel.

Dialogen mellan parterna

Utskottet menar att samtidigt som ansträngningar görs för att få i gång

fredsprocessen begås brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna.

Övergrepp om förödmjukelser drabbar både israeler och palestinier i strid

de folkrättsliga konventioner som gäller.

Utskottet konstaterar att det s.k. Genèveinitiativet har förhandlats fram

av framträdande israeler och palestinier. Genèveinitiativet skiljer sig

på viktiga punkter från tidigare fredsförslag i och med att det även

innehåller konkreta förslag till lösningar av frågor som de israeliska

bosättningarna, den palestinska flyktingfrågan, Jerusalem, de heliga

platserna, gränser och status. Genèveinitiativet behöver inte anses stå i

motsättning till färdplanen för fred utan utgör ett konkret förslag på en

permanent lösning enligt färdplanens tredje fas. Utskottet ser därför

positivt på initiativet som bl.a. visar på att det även i ett känsligt

läge finns möjlighet till fortsatta förhandlingar.

Utskottet menar att även om den s.k. Barcelonaprocessen inte är en del av

fredsprocessen i Mellanöstern utan drivs parallellt och självständigt

påverkas den politiska utvecklingen i regionen av processen. Det är för

närvarande det enda forum förutom FN där israeler och araber möts på

ministernivå. Inom Barcelonaprocessen finns flera parlamentariska forum,

och för närvarande pågår arbete för att upprätta en parlamentarisk församling

för Barcelonaprocessen. Genom EU:s MEDA-bistånd går stöd till ekonomisk

omvandling, stärkande av den socio-ekonomiska jämvikten och stöd för

utveckling av det civila samhället samt av regionalt samarbete. Även detta

är ett viktigt bidrag till fredsprocessen i Mellanöstern. Utskottet menar

att det är av stor vikt att USA åter engagerar sig mer intensivt i regionen

och, tillsammans med alla inblandade parter, söker en lösning på problemen.

I den rådande situationen, då behovet av engagemang av utomstående blivit

större, anser utskottet att EU måste agera mer kraftfullt och med större

enighet för att bidra till att parterna återupptar arbetet med fredsprocessen.

Det finns en del av världen där diktaturerna kvarstår i stort sett i

oförändrad omfattning och som återfinns inom arabvärlden. Vi har där ett

block av diktaturregimer som genom sitt förtryck av egna befolkningar

också utgör ett hot mot freden och stabiliteten i sin region och ytterst

i världen. Det är ingen överdrift att i dag kalla stora delar av arabvärlden

för världens enda återstående diktaturblock. Hur prekärt tillståndet i

den delen av världen är framgår tydligt och klart av en FN-rapport som

publicerades i juli i år med titeln UN-report on Arab Development. Rapporten

är den första från FN:s utvecklingsprogram UNDP som inriktar sig på just

Arabförbundets 22 medlemsländer från Atlanten till Persiska viken. Inte

i något enda arabland finns det politiska oppositionspartier som på laglig

väg kan utmana odemokratiska makthavare och av egen kraft bilda en regering.

Debattklimatet i Sverige i anslutning till Mellanösternkonflikten tycks

i viss mån ha som effekt att dessa hot och våldsinslag bagatelliseras hos

vissa grupper, bl.a. i olika medier. Regering och riksdag har ett stort

ansvar för att dessa tendenser inte får breda ut sig i vårt land. Det är

en avgörande viktig politisk uppgift för världssamfundet att genom tydliga

krav och opinionsbildning medverka till en demokratisk utveckling i dessa

länder. Förtrycket av mänskliga fri- och rättigheter kan och får aldrig

ursäktas av kulturella eller religiösa skäl.

Människor som lever i arabiska länder har samma rätt till frihet, demokrati

och respekt för den enskilda individen som människor i andra länder. Den

muslimska tron innebär på inget sätt vare sig något argument eller något

stöd för diktatorernas förtryck av sina egna medborgare. Den människosyn

som kommer till uttryck i dessa diktaturer är ett hot mot fred och

internationell stabilitet. Det är uppenbart inte bara när man följer vad

deras ledare säger utan också av deras handlingar.

Befolkningen i Syrien förtrycks sedan länge av en diktatur under ledning

av Syriens Baathparti. Libanon har gemensam historia med Syrien och kan

närmast betraktas som ett lydrike. Syriens militära närvaro innebär en

påtaglig begränsning av landets självständighet och möjlighet till demokrati

med representation för olika etniska och religiösa grupper samt för

politiska partier. Det finns också goda förutsättningar för en positiv

utveckling av de mänskliga rättigheterna om ockupationen upphör. Sverige

och EU bör därför aktivt verka för att syrisk ockupation upphör så att en

demokratisk utveckling med fria och allmänna val snarast kan påbörjas.

När fredsprocessen i området visar önskat resultat bör det svenska biståndet

kunna öka och då mor bakgrund av det stora behovet av återuppbyggnad bidra

till att en palestinsk stat skall existera i fred tillsammans med staten

Israel.

Sverige bör artikulera kraven på frihet och demokrati i bilaterala kontakter

med alla länder i regionen och genom det utrikespolitiska arbetet i

Europeiska unionen. Det bör vara en viktig biståndsdel i EU:s gemensamma

utrikespolitik.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2002/03:U236

yrkandena 2 och 3, 2002/03:U251, 2003/04:U14 yrkande 11, 2003/04:U289

yrkande 4 samt 2003/04:U325 yrkande 1.

10. Internationella och regionala aktörer i Mellanöstern, punkt 6 (kd,

c)

av Agne Hansson (c) och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U283

yrkandena 1, 3 och 5-10.

Ställningstagande

Sedan början av 1990-talet har en fredsprocess inletts i Mellanösternkonflikten

med vissa uppnådda framgångar. Samtidigt har terrorattacker och motåtgärder

hindrat ytterligare framsteg, speciellt i fredssamtalen mellan Israel och

palestinier. Detta kräver en mer balanserad svensk Mellanösternpolitik

som medför bra relationer till konfliktens alla parter för att uppnå fred

i området.

De mänskliga rättigheterna bör sättas i fokus och Sveriges roll som "tredje

land" är framför allt att verka som en opartisk medlare. Sverige kan

däremot inte ställa sig neutralt i kampen för demokrati och det öppna

samhället. Speciellt viktigt är det att arbeta för försoning och ökad

respekt mellan israeler och araber. Den politiska dialogen behöver

kompletteras av en religiös dialog för att främja och utveckla det som är

gemensamt av värderingar inom islam, judendom och kristendom.

Sverige bör ge sitt fulla stöd till FN:s centrala resolutioner: resolution

242 från 1967 som talar om återlämnande av ockuperade områden, resolution

338 från 1973 som uppmanar parterna att stoppa all militär verksamhet och

genomföra resolution 242 fullt ut, resolution 1397 från mars 2002 som

bekräftar säkerhetsrådets vision om en region där två stater, Israel och

Palestina, lever sida vid sida inom säkra och erkända gränser och att

parterna i Mellanösternkonflikten uppmanas uppfylla sina åtaganden enligt

FN:s resolutioner och i enlighet med tidigare ingångna avtal.

De kringliggande arabstaterna och Israel har fört en kamp om och försvarat

sina nationella intressen. I centrum av konflikten står frågan om

palestinierna. Israel kämpar för att få sin rätt att existera erkänd av sina

grannar, samtidigt som palestinierna kämpar för att få en egen stat och

en sammanhållen nationell hemvist. Alla nationer har rätt till trygghet

inom fasta och erkända gränser och alla människor har rättigheter och

skyldigheter. Israel är den enda demokratin i Mellanöstern med ett

parlamentariskt system. En ny palestinsk intifada bröt ut och användningen

av militära stridsmedel för att bekämpa upplopp och terrorism har ökat.

Arafat anklagas för att elda på det palestinska upproret i stället för

att i enlighet med avtalet bekämpa palestinsk terrorism. Israel anklagas

för att ta till övervåld i kampen mot våld och terrorism.

Det är viktigt att parterna uppmanas uppfylla sina åtaganden i enlighet

med tidigare ingångna avtal och bekämpa terrorism på alla olika plan och

stoppa utbyggnader av fler judiska bosättningar på Västbanken och Gazaremsan.

De palestinska myndigheterna bär ett ansvar för att förhindra och motverka

ökat våld och uppror mot israeler. Samtidigt måste Israel följa folkrättens

lagar om bl.a. proportionella insatser i självförsvar och för att förhindra

väpnade angrepp.

Den libanesiska frågan har under många år medfört ett inslag av instabilitet

i Mellanöstern. I maj 2000 fullföljde Israel FN:s resolution 425 och drog

sig tillbaka från Libanon. FN:s generalsekreterare har också bekräftat

att Israel fullgjort sina åtaganden. Tyvärr har Libanon å sin sida inte

lyckats fullgöra sina och etablera säkerhet och stabilitet i området.

Detta har indirekt resulterat i att Hizbollah praktiskt taget har makten

i södra Libanon. Syrien stöder fortfarande terrororganisationer som arbetar

med bas i Syrien. Kristdemokraterna anser att Sverige och EU bör uppmana

Syrien att inleda fredsförhandlingar med Israel utan dröjsmål. Egypten

och Jordanien har visat återhållsamhet och en vilja att bidra till stabilitet

i Mellanöstern, och Sverige och EU bör uppmana dessa länder att fortsätta

att bidra till regional fred och stabilitet genom diplomatiskt stöd och

stimulans till en fortsatt fredsprocess.

En av de centrala och viktigaste frågorna i det multilaterala samarbetet

i regionen är vattenfrågan. Vatten är dels en orsak till många konflikter,

dels en ändlig resurs som fordrar samarbete över nationsgränserna. EU

bör i sin gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik fortsätta att stödja

de processer som finns och hårdare driva frågan om att institutionalisera

vattensamarbetet, bl.a. genom att tillsammans med parterna upprätta

gemensamma data.

En viktig bidragande orsak till att konflikten i Mellanöstern gror och

fortlever är att hat förs vidare från generation till generation. Barn

och ungdomar växer upp med en bild av sina grannar som onda och hatiska

varelser. Den antijudiska opinionsbildning som bl.a. kommer till uttryck

i delar av arabisk press och i vissa palestinska skolböcker, och ibland

även tar sig uttryck i ett förnekande av Förintelsen, är mer än förkastlig.

Den religiösa dialogen måste främjas mellan judiska, muslimska och kristna

företrädare, utifrån det som är gemensamt av värderingar inom de tre

världsreligionerna.

Sveriges Mellanösternpolitik måste syfta till att stödja parterna att

uppnå fred i området. Tyvärr har den svenska regeringens politik inte

alltid varit nyanserad. De senaste årtiondena har det mestadels vägt över

till ett stöd för palestiniernas sak. Sveriges roll som tredje land är

framför allt som en opartisk medlare, en s.k. "facilitator", där Sverige

stöder parterna i deras strävan att själva finna en lösning på konflikten.

Samtidigt kan Sverige inte ställa sig neutralt i kampen för demokrati,

det öppna samhället och mänskliga rättigheter. Sverige och västvärlden

har en tydlig värdegemenskap med Israel som den enda parlamentariska

demokratin i Mellanöstern, med grundlagfästa mänskliga fri- och rättigheter.

Denna värdegemenskap bör ytterligare utvecklas och odlas med de arabiska

samhällena. Speciellt viktigt är att betona det som är gemensamt av

värderingar inom de tre världsreligionerna islam, judendom och kristendom.

Tillsammans måste kampen mot de militanta och extrema grupperna föras,

de grupper som använder och skyddar sig bakom bl.a. religioners namn i

syfte att vinna personlig makt och politiska vinningar.

EU bör kunna spela en större roll i Mellanösternkonflikten. Sverige bör

inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall verka

för att EU intar en mer balanserad hållning gentemot parterna i konflikten.

EU skall uppmuntra parterna i konflikten att uppnå ett fullständigt och

varaktigt fredsfördrag genom förhandlingar - både genom den s.k. vägkartan

för fred och Genèveinitiativet. Det politiska och ekonomiska stödet måste

dock vara kopplat till respekt för mänskliga rättigheter och relateras

till en vilja att uppnå fred i regionen.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U283

yrkandena 1, 3 och 5-10.

11. Situationen i Ryssland, punkt 7 (m, kd)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m)

och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed (inget beslut satt) riksdagen motionerna

2003/04:U14 yrkandena 7 och 8 och 2003/04:U249 yrkande 7.

Ställningstagande

Utskottet menar att den nu pågående samhällsomvandlingen i Ryssland är en

process som kommer att ta tid. Landet lider fortfarande av arvet från det

förflutna och det gäller även inom området mänskliga rättigheter. Den

omfattande samhällsomvandling som Ryssland genomgår sedan början av

1990-talet fortsätter att innebära stora ekonomiska och sociala påfrestningar

för folkflertalet. De kvarvarande bristerna beträffande de mänskliga

rättigheterna beror i stor utsträckning på att samhällsomvandlingen från

en auktoritär enpartistat med kommandoekonomi till en demokratisk rättsstat

med marknadsekonomi ännu inte har genomförts fullt ut.

Utskottet välkomnar att valet i Ryssland genomfördes på ett öppet och

transparent sätt med högt valdeltagande men uttrycker sin oro över

statskontrollerade ryska medier som visade prov på partiskhet för den sittande

presidenten samt att den ryska administrationen misslyckades med att komma

till rätta med detta inför och under valkampanjen. En öppnare och fri

debatt i medier är grundläggande i en pluralistisk demokrati. EU uppmanar

även Ryssland att tillgodose att framtida val helt uppfyller Europarådets

och OSSE:s kriterier inklusive fria medier.

Utskottet understryker att konflikten i Tjetjenien fortsätter att inge

djup oro. Sverige agerar på olika sätt för att bibehålla frågan på

dagordningen och om möjligt bidra till att bringa konflikten till ett slut.

Det handlar om bilaterala kontakter med Ryssland och den ryska regeringen

och om agerande tillsammans med övriga EU-länder och inom organisationer

som FN, OSSE och Europarådet. FN:s kommission för mänskliga rättigheter

har antagit resolutioner med kritik av situationen i Tjetjenien. Vid båda

tillfällena tillkom resolutionerna på EU:s initiativ. Det har varit av

stort värde att EU:s medlemsstater kunnat agera gemensamt i denna fråga.

EU:s politiska tyngd medför att synpunkter och kritik torde ha större

möjligheter att vinna gehör och påverka Ryssland än om samma budskap hade

framförts enbart från enskilda medlemsstater.

Sveriges och övriga EU:s budskap är entydigt i det att ingen ifrågasätter

Rysslands territoriella integritet eller rätt att bekämpa terrorism. Men

endast en politisk lösning, med fredliga medel, kan bringa konflikten i

Tjetjenien till ett varaktigt slut. Det tjetjenska folkets förtroende kan

inte vinnas med vapenmakt. Situationen beträffande mänskliga fri- och

rättigheter måste förbättras. Misstänkta övergrepp under konflikten,

inklusive brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär

rätt, måste utredas snabbt och grundligt och de ansvariga ställas inför

rätta. Förhållandena för civilbefolkningen, såväl i Tjetjenien som i

grannrepubliken Ingusjien, måste förbättras. Utskottet konstaterar att den

europeiska säkerhetsorganisationen OSSE har gjort vissa försök att få

slut på kriget men inte lyckats. Även Europarådet har starkt kritiserat

Ryssland när det gäller respekten för mänskliga rättigheter under

Tjetjenienkriget.

Utskottet menar att situationen i Vitryssland ger anledning till oro.

Landet har genom presidentdekret inrätta myndigheter för statsideologi

och i dekretet anges även hur många ideologer - totalt ca 10000 - som

skall anställas i olika lokala myndigheter, och enligt administrationen

anser 80 % av befolkningen att en statsideologi behövs. Utskottet menar

att Sverige bör ta initiativ till att det utökade Nordiska rådet främjar

respekt för mänskliga rättigheter och demokrati i Vitryssland.

Utskottet konstaterar att konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan om

Nagorno-Karabach är utdragen. Eldupphör råder i princip sedan 1994, men

någon överenskommelse om fredsavtal har ännu inte träffats. Inom ramen

för OSSE söker Minskgruppen, vars ordförandetrojka utgörs av USA, Ryssland

och Frankrike, finna en lösning på konflikten, tillsammans med parterna.

Motsättningarna mellan de båda berörda länderna är emellertid stora, och

kompromissviljan hos parterna är låg. Turkiets blockad mot Armenien och

USA:s blockad mot Azerbajdzjan utgör en allvarlig komplikation i den svåra

konflikten. Utskottet konstaterar att Sverige stöder OSSE:s och Minskgruppens

arbete med att få till stånd en fredsuppgörelse. Sverige stöder också

EU:s ansträngningar att bidra till en lösning av regionens konflikter.

Dessa ansträngningar inriktar sig bl.a. på att stimulera regionalt samarbete.

Utskottet har inhämtat att tortyr och annan grym eller förödmjukande

behandling är uttryckligen förbjuden i den ryska författningen. Det finns

dock omfattande och trovärdiga uppgifter om att de ryska rättsvårdande

myndigheterna i betydande utsträckning använder misshandel och annan

förödmjukande behandling i samband med förhör av misstänkta. Grundliga,

opartiska utredningar av rapporterade övergrepp i Tjetjenien har hittills

skett ytterst sporadiskt. Dödsstraff får endast förekomma i särskilt

lagstadgade fall som gäller exceptionellt grova brott mot person. Ett av

villkoren för Rysslands inträde i Europarådet var att landet förpliktade

sig att i lag införa ett moratorium för verkställande av dödsstraff.

Fortfarande saknas dock en sådan lag. I ett läge då kriminaliteten uppfattas

som ett stort och kanske t.o.m. växande samhällsproblem har det visat sig

svårt att vinna stöd för ett sådant förslag i det ryska parlamentet. Oaktat

detta innebär medlemskapet i Europarådet och ratificeringen av den europeiska

konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande

friheterna en folkrättslig förpliktelse för Ryssland att inte på nytt

börja tillämpa dödsstraffet. President Putin har offentligt uttalat att

han är emot ett återupptagande av dödsstraffet och att han avser att

upprätthålla det gällande moratoriet.

Även om Ryssland ännu inte kan sägas vara en rättsstat pågår ett tämligen

ambitiöst arbete med att modernisera lagstiftning och förvaltning. En ny

förvaltnings- och domstolslagstiftning har antagits, och diskussioner

pågår om att göra det möjligt för den enskilde att få förvaltningsbeslut

prövade i särskild domstol.

Utskottet framhåller att det generellt råder betydande öppenhet och

pluralism i ryska medier, åtminstone i tryckta massmedier. Många medier är

dock fortfarande beroende av antingen stöd från staten och/eller lokala

myndigheter eller från mäktiga finans- och industriintressen. Massmediernas

beroendeförhållande till antingen offentliga eller privata intressen skapar

ibland ett ganska begränsat utrymme för oberoende, kritisk granskning.

Detta gäller i synnerhet i politiskt eller ekonomiskt känsliga frågor

samt inför och under valkampanjer på federal, regional och lokal nivå.

Diskriminering av kvinnor i Ryssland kommer till uttryck genom de

traditionella könsstereotyper som alltjämt är djupt rotade i det ryska

samhället.

Detta gäller t.ex. synen på kvinnans roll i familjen samt i arbetslivet.

Omkring 30 % av kvinnorna i Ryssland är arbetslösa, mindre bemedlade

eller ensamstående mödrar. Kvinnor och män är likställda när det gäller

rösträtt och valbarhet till offentliga uppdrag, men ryska kvinnornas reella

politiska inflytande är dock betydligt mindre än männens. Prostitutionen

är ett växande problem, och utvecklingen vad gäller trafficking med kvinnor

är oroande, såväl beträffande ryska kvinnor som förs utomlands som kvinnor

från övriga f.d. sovjetrepubliker som förs till Ryssland.

Utskottet kan konstatera att Ryssland har ratificerat FN:s barnkonvention,

men konventionen tillämpas inte fullt ut på grund av bristande resurser.

Situationen på landets barnhem är i allmänhet besvärlig. Systematisk,

organiserad och av statsmakterna sanktionerad diskriminering på grund av

ras, hudfärg, etnisk härkomst, religiös och politisk eller annan åskådning

kan inte anses förekomma i Ryssland. Bland stora delar av allmänheten i

Ryssland finns dock alltjämt fördomar mot vissa befolkningsgrupper. Dessa

fördomar gäller i första hand personer från Kaukasus och i viss mån även

från Centralasien samt personer av afrikanskt ursprung. Den viktigaste

förklaringen till att den negativa inställningen till tjetjener förblir

stark torde dock vara konflikten i Tjetjenien, särskilt de terrordåd som

från tjetjensk sida har genomförts på olika håll i Ryssland.

Sverige och EU skall föra en aktiv politik gentemot Ryssland. Det ligger

i vårt intresse att bistå Ryssland att bygga de strukturer som krävs för

att utveckla en stark demokrati och väl fungerande marknadsekonomi där

individen har full frihet. Kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter

är fortfarande vanligt förekommande, och för detta har den ryska regeringen

ansvar. Det pågående kriget i Tjetjenien är oacceptabelt och måste få en

fredlig lösning. De svenska och europeiska kraven på Ryssland skall vara

tydliga. Det är ett europeiskt intresse att rättsstaten och respekten för

mänskliga fri- och rättigheter samt utvecklingen av fria medier står starka

även i den stora del av Europa som Ryssland utgör. Ett sådant Ryssland

kommer att kunna forma ett ekonomiskt och politiskt partnerskap med

EU-länderna. Sverige bör driva frågan om att utvidga nuvarande frihandelsområde

genom avveckling av handelstullarna mellan EU och Ryssland. Europarådet,

där Ryssland blev medlem 1996, har understött av EU och Nato en central

roll att spela för att värna respekten för mänskliga rättigheter och

demokrati i landet. OSSE bör engagera sig i Tjetjenienkonflikten och

upprätta en mission i området.

Azerbajdzjan är visserligen på väg mot demokrati, men mycket återstår

innan regimen uppfyller kraven på respekt för mänskliga rättigheter och

demokrati. Dödsstraffet är avskaffat, men fortfarande förekommer summariska

arresteringar, och demonstrationsfriheten är inskränkt. Politiska motståndare

uppger att de ofta utsätts för trakasserier. Azerbajdzjan är formellt i

krig med Armenien som har ockuperat den armeniska enklaven Nagorno-Karabach

och ett stort landområde runtomkring. Ungefär en miljon azerer av en

befolkning på åtta miljoner är sedan tio år på intern flykt. Flyktingarna

har inte inlemmats i det azeriska samhället utan en stor majoritet bor

under miserabla förhållanden i hyddor i stora flyktingläger.

Azerbajdzjans regerings hållning är att den uppstådda situationen är

Armeniens fel. Flyktingfrågan måste lösas och allas grundläggande rättigheter

respekteras. Azerbajdzjan har en stark önskan om att upptas i den europeiska

gemenskapen. Före detta Sovjetrepubliker i Centralasien såsom Turkmenistan

och Uzbekistan med flera länder har långt kvar till demokrati och mänskliga

rättigheter. I flera av dessa stater styr starka presidenter med stor

makt genom dekret. Den enda egentliga oppositionen består av islamiska

fundamentalister som om möjligt utgör ett än värre alternativ vad gäller

respekt för människor. OSSE måste med kraft engagera sig för att främja

en god utveckling i hela Centralasien.

Utskottet konstaterar att det svensk-ryska utvecklingssamarbetet främst

syftar till att främja integrationen i Europa, den regionala samhörigheten

och förtroendet mellan länderna. Det sker bl.a. genom stöd till att bygga

upp ett demokratiskt försvar, gränsbevakning och kamp mot organiserad

brottslighet. Samarbetet inriktas även på att bygga upp starka relationer

mellan institutioner i Sverige och Ryssland.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2003/04:U14

yrkandena 7 och 8 samt 2003/04:U249 yrkande 7.

12. Ryssland och situationen i angränsande områden, punkt 8 (kd, c)

av Agne Hansson (c) och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U220

yrkandena 5 och 6 och avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 15, 2002/03:U226

yrkandena 1-3 och 2003/04:U205.

Ställningstagande

För att fortsättningsvis ha fred och stabilitet i Europa bör våra närmaste

grannar vara självständiga, ha politiskt stabila institutioner och vara

ekonomiskt starka. Länderna i Sveriges absoluta närhet efter utvidgningen,

dvs. Vitryssland, Ukraina och Moldavien, har inte uppnått detta än. EU,

Europarådet och OSSE var oroade över denna utveckling och har vid ett

flertal tillfällen gjort samlade insatser i länderna. EU har uttalat en

önskan om att Vitryssland skulle ta sin plats bland de europeiska

demokratiska länderna och har erbjudit Vitryssland hjälp i detta avseende.

Även Moldavien har ett s.k. partnerskaps- och samarbetsavtal med EU, och

Moldavien är det fattigaste landet av dessa tre. Landet är på grund av

sin låga inkomstnivå starkt beroende av utländskt stöd under många år.

Sverige har utarbetat landstrategier om utvecklingsarbete tillsammans med

Vitryssland, Ukraina och Moldavien, liksom för de övriga prioriterade

länderna i Central- och Östeuropa. Strategierna skall styra inriktningen

på det svenska utvecklingssamarbetet med berörda länder. Det övergripande

målet är, enligt landstrategierna, att främja en hållbar utveckling,

fördjupad integration och partnerskap utifrån behoven i samarbetsländerna

och med utnyttjande av den svenska resursbasen. Det är ytterst viktigt

att Sverige fortsätter sitt arbete i och med länderna. Eftersom Sverige

som nation har begränsade kontaktytor till Vitryssland, Ukraina och

Moldavien är det svårt att direkt påverka regimerna. Däremot kan Sverige i

sitt samarbete med Ryssland vara mer pådrivande för en demokratisk utveckling.

Europeiska unionen uttryckte på Europeiska rådets möte i december 2002

att unionen vill stärka sina förbindelser med Ukraina, Moldavien och

Vitryssland på grundval av en långsiktig strategi för att främja demokratiska

och ekonomiska reformer samt hållbar utveckling och handel. Sverige måste

genom EU lägga mer tyngd i sitt engagemang för det närområde som finns

strax bortom EU:s utvidgade gränser. Sverige bör inom ramen för sitt arbete

i EU uppmärksamma hur samarbetet med dessa länder fortskrider. Framför

allt bör frågor som demokratisk utveckling, mänskliga rättigheter,

gränsöverskridande brottslighet, jämställdhet och miljö prioriteras.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U220

yrkandena 5 och 6.

13. Kina, punkt 9 (m, kd)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m)

och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U299

yrkandena 1-5 och 7 och avslår motionerna 2002/03:U204 yrkandena 3, 4 och

6, 2002/03:U205 yrkandena 3-6, 2002/03:U232, 2002/03:U248 yrkandena 1-5,

2002/03:U279 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U289 yrkandena 1 och 3-5,

2002/03:U292, 2002/03:U309, 2003/04:U14 yrkande 15, 2003/04:U252 yrkandena

1-4, 2003/04:U255 yrkande 20, 2003/04:U275 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U303

yrkandena 1-3, 2003/04:U304, 2003/04:U338 yrkandena 1, 2 och 4-8 och

2003/04:U343 yrkandena 1-6.

Ställningstagande

Utskottet menar att de politiska reformerna i Kina har varit begränsade,

och Kina är fortfarande en enpartistat präglad av kommunistpartiets

maktmonopol. Framsteg har dock gjorts i vissa avseenden vad gäller respekten

för de mänskliga rättigheterna sedan de ekonomiska reformerna påbörjades

i slutet av 1970-talet. Mediernas utbud har ökat, men vissa ämnen förblir

tabubelagda i det offentliga samtalet. Det är t.ex. inte möjligt att

kritiskt granska kommunistpartiets maktmonopol, den centrala politiska

ledningen, kinesisk överhöghet i Tibet och Xinjiang, återföreningen med

Taiwan, händelserna i juni 1989 eller kampanjen mot falungongrörelsen.

Samtidigt tänjs gränserna för yttrandefriheten, bl.a. av aktiva journalister

och genom Internetanvändning, även om myndigheternas kontroll av Internet

och åtgärder för att begränsa dess användning stärkts under senare år.

Kina har ratificerat fem av de sex centrala konventionerna om mänskliga

rättigheter. Kinas uttalade ambition är att ratificera konventionen om de

medborgerliga och politiska rättigheterna (ICCPR) utan omfattande

reservationer, men för att göra detta krävs många ändringar av lagarna och

deras tillämpning.

Utskottet ser dock mycket allvarligt på bristerna i respekten för de

mänskliga rättigheterna i Kina. Utskottet har tidigare konstaterat att

dödsstraffet är ett djupt inhumant straff, och Sverige har vid upprepade

tillfällen tagit upp frågan om avskaffande av dödsstraffet med företrädare

för den kinesiska regeringen, såväl inom ramen för de bilaterala relationerna

med Kina som genom EU. Frågan om dödsstraffets avskaffande är ett

återkommande tema i EU:s MR-dialog med Kina.

Utskottet konstaterar att användandet av dödsstraffet är fortsatt omfattande.

Den kinesiska regeringen offentliggör inte - trots påstötningar från bl.

a. EU - det verkliga antalet avkunnade och verkställda dödsdomar. Antalet

brott som kan medföra dödsstraff uppgår till nära 70 och inbegriper ett

stort antal ekonomiska brott samt narkotikabrott. Amnesty rapporterar om

1 060 kända fall av verkställda dödsdomar under 2002, att jämföras med 2

468 kända avrättningar för år 2001. Amnestys siffror är baserade på

uppgifter i kinesisk press, dvs. officiellt bekräftade. Det verkliga antalet

avkunnade och verkställda dödsdomar är med stor sannolikhet betydligt

högre. Uppvisning av dödsdömda efter rättegång på idrottsarenor och torg

inför stora folkskaror förekommer. Avrättning får enligt lagen utföras

genom arkebusering, giftinjektion eller andra metoder. I provinsen Yunnan

har man även infört mobila avrättningskammare. Amnesty uttrycker oro över

att detta system kan komma att öka antalet genomförda avrättningar

ytterligare.

Ett ytterligare krav som Sverige ställt på Kina är en ökad transparens

beträffande det kinesiska innehavet av kärnvapen och kärnvapenmaterial.

Kina och de övriga kärnvapenstaterna har gjort ett politiskt åtagande

avseende ökad transparens i kärnvapeninnehavet.

Utskottet menar att kärnvapen och kärnenergi inte enbart är en bilateral

angelägenhet mellan Nordkorea och USA. Det är en angelägenhet för hela

det internationella samfundet. Sverige arbetar på flera sätt för att

Nordkorea skall förbli part till icke-spridningsavtalet (NPT) samt återuppta

sitt samarbete med internationella atomenergiorganet IAEA. Utskottet har

vidare inhämtat att EU kommer att vara berett att, vid ett lämpligt

tillfälle, åta sig en mer aktiv roll för att påverka Nordkorea och försöka

få landet att ta intryck av omvärldens kritik och agera på ett konstruktivt

sätt.

Utskottet har inhämtat att det kinesiska inre kabinettet (State Council)

tidigare har deklarerat att om Taiwans myndigheter skjuter upp förhandlingar

om återförening på obestämd tid tvingas den kinesiska ledningen vidta

alla tänkbara åtgärder inklusive bruk av maktmedel. Utskottet tar avstånd

från militära hot som påtryckningsmedel och har tidigare konstaterat att

den svenska regeringen vid flera tillfällen starkt reagerat mot att

Folkrepubliken Kina använt militära hot som påtryckningsmedel. Sveriges

inställning är att Taiwans framtida status är en fråga som måste lösas på

fredlig väg av de berörda parterna.

Utskottet understryker att det är en grundsten i svensk utrikespolitik

att överallt stödja utveckling mot demokrati och respekt för de mänskliga

rättigheterna. Den utveckling som skett i Taiwan mot demokrati är av stor

betydelse. Utskottet ser positivt på det senaste decenniets utveckling i

Taiwan och på att landet nu är en demokrati. Taiwans exempel visar att

demokrati väl kan utvecklas i ett kinesiskt samhälle och kan stå som

demokratisk förebild för hela regionen liksom dess möjligheter att positivt

påverka utvecklingen i Folkrepubliken Kina.

Utskottet konstaterar att de senaste valen i Taiwan genomfördes utan

uttalanden från Kina eller försök från Kina att påverka utgången, vilket

tidigare skett under t.ex. presidentvalet 2000. Inte heller har hot

upprepats i kinesisk press med anledning av valutgången. Från svensk sida

uppmuntras båda parter att utveckla kontakterna och möjligheten till

politisk dialog på hög nivå. Kinas och Taiwans inträde i WTO kan också ses

som ett viktigt steg i utvecklingen av relationerna och vara av värde för

en fredlig lösning av Taiwanfrågan. Sverige eftersträvar ett utbyggt

kontaktnät med Taiwan och uppmuntrar kontakter både av politisk, ekonomisk,

akademisk och kulturell karaktär mellan länderna.

Utskottet anser att Kinas inträde i Världshandelsorganisationen, WTO,

2001 innebär att Kina måste genomföra omfattande förändringar genom att

t.ex. publicera nya handelsrelaterade lagar och förordningar, vilket ökar

transparensen och förhoppningsvis även påverkar andra områden inom

rättssystemet.

Utskottet ser det som angeläget att omvärlden verkar för att Kina

inkorporerar internationella normer och som ansvarstagande part engageras i

det globala arbetet för fred och säkerhet, respekt för mänskliga rättigheter,

demokrati och frihandel. En uppriktig politisk dialog med Kina är ett

viktigt medel att främja denna integrering.

Offentlig opposition mot kommunistpartiet bemöts repressivt och leder

inte sällan till långa fängelsestraff. Myndigheterna söker även begränsa

rörelser utan allmänpolitiska mål som organiserar sig utanför kommunistpartiets

ramar, t.ex. lokala arbetargrupper, religiösa grupper eller meditationsgrupper.

Mötes-, religions- och föreningsfriheterna är starkt beskurna i hela

landet, vilket t.ex. drabbar anhängare av falungongrörelsen och underjordiska

kyrkor, demokrati- och arbetaraktivister m.fl. Religionsutövningen i bl.

a. Tibet och Xinjiang kontrolleras noga av myndigheterna och begränsas av

en rad förordningar och förbud.

FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter undertecknade 2000 ett

Memorandum of Understanding om samarbete med Kina. Detta har följts av

flera Kinabesök av högkommissarien samt av ett samarbetsprogram inriktat

på seminarier om MR-frågor. Högkommissarien uttryckte vid sitt besök i

Kina i augusti 2002 tillfredsställelse vad gäller samarbetet. Flera av

FN:s specialrapportörer har uttryckt önskemål om att besöka Kina. Till

dessa hör tortyrrapportören, den särskilde rapportören för summariska,

utomrättsliga och godtyckliga avrättningar, rapportören för yttrandefrihet

samt rapportören för religionsfrihet. FN:s kommitté mot tortyr uttryckte

2000 oro över fortsatta uppgifter om allvarlig tortyr, särskilt mot

tibetaner och andra nationella minoriteter. Kommittén rekommenderade bl.a.

att Kina skulle införa en definition av tortyr i sin lagstiftning som

överensstämmer med internationella normer. Amnesty har uttryckt oro för

att förekomsten av tortyr ökar till följd av trycket att producera snabba

resultat under kampanjer mot brottslighet.

Utskottet konstaterar att den kinesiska författningen garanterar allmän

åsikts-, yttrande-, tryck-, förenings-, mötes-, demonstrations- och

trosfrihet. I verkligheten är alla dessa friheter inskränkta i varierande

grad och utifrån en skiftande blandning av praxis och förankring i lagen.

I 2003 års undersökning av Reporters sans Frontières (reportrar utan

gränser) hamnar Kina på sjätte plats från slutet när det gäller pressfriheten

i världen.

Utbrottet av SARS under 2003 ledde, efter att myndigheterna inledningsvis

försökt begränsa informationen om sjukdomen, till en stark mobilisering

inom hälsosektorn för att bekämpa epidemin. Fram till för ett par år sedan

var hiv/aids-frågan fortfarande ett tabubelagt ämne i kinesiska medier.

Kunskapen om hiv/aids är mycket låg, vilket bidrar till att smittade ofta

stigmatiseras av sin omgivning. Under senare år har dock öppenheten kring

hiv/aids ökat, och regeringen erkänner att det finns nära en miljon

smittade.

Utskottet har inhämtat att Kina 1980 anslöt sig till kvinnokonventionen

(CEDAW) och att kvinnors jämställdhet med män och rätt till lika lön

fastslås i författningen. I UNDP:s jämställdhetsindex, GDI, hamnar Kina på

83:e plats av 144. 1998 räknade UNDP med att 73 % av alla kvinnor ingick

i den förvärvsarbetande delen av befolkningen.

Prenatal könsdiskriminering bottnar i vanföreställningen att män har ett

högre värde än kvinnor. I vissa asiatiska länder, främst i Kina och Indien,

är abort av flickfoster vanligt, och denna företeelse måste bekämpas där

den förekommer. Utskottet menar att det mest effektiva sättet att bekämpa

selektiva aborter är att i ett brett perspektiv arbeta för att motverka

föreställningen om att flickor och kvinnor är underordnade män. FN:s

konvention för utrotandet av all diskriminering av kvinnor utgör det främsta

instrumentet för att få upp frågan på FN:s agenda eftersom de länder som

undertecknat konventionen har åtagit sig att bekämpa sådan diskriminering.

Mot bakgrund av den traditionella preferensen för söner och de ökade

egenavgifterna har flickors och kvinnors tillgång till utbildning och

sjukvård försämrats, särskilt i fattiga familjer. Enligt folkräkningen

från år 2000 föds det nära 118 pojkar på 100 flickor (en normal proportion

anses vara 105 pojkar på 100 flickor). En anledning till underskottet på

flickor är att kvinnliga foster aborteras trots att ultraljud för

könsbestämning är förbjudet i lag. Det förekommer uppgifter om flickebarnsmord,

men detta torde endast utgöra ett mycket litet skäl till underskottet.

Det är inte olagligt att ha fler än ett barn i Kina och de facto föds 1,

6 barn per familj. Däremot finns regler som sätter olika typer av

restriktioner för antalet barn beroende på familjesituation, etnisk tillhörighet

och geografiskt hemvist, och överträdelser kan bestraffas med avgifter,

t.ex. för sociala tjänster. Handel med kvinnor för äktenskap och prostitution

förekommer. Unga kvinnor, kvinnor som tillhör nationella minoriteter och

arbetssökande kvinnor på landsbygden utgör särskilt utsatta grupper.

Utskottet konstaterar att Kina tillträdde barnkonventionen 1992 och har

undertecknat de båda frivilliga protokollen avseende barnhandel,

barnprostitution och barnpornografi respektive barn i väpnade konflikter. Handel

med barn förekommer, främst på landsbygden och i mindre tätorter, där det

sociala trycket att skaffa manliga arvtagare är starkt samtidigt som

bristen på kvinnor kan vara påtaglig. Kinesisk lagstiftning förbjuder

anställning av personer under 16 år. I verkligheten är barnarbete ganska

vanligt men kan överlag inte sägas ha några mer utpräglade drag av tvång

eller exploatering.

Utskottet har inhämtat att Sverige genom utvecklingssamarbetet bistår

ansträngningarna att reformera det kinesiska rättsväsendet och bringa det

mer i överensstämmelse med internationella normer. Därigenom läggs också

en grund för en demokratisk utveckling i framtiden. De 56 officiella

minoriteterna utgör knappt 10 % av hela befolkningen och återfinns främst

i de sydvästra provinserna och i Tibet, Xinjiang och inre Mongoliet.

Inflyttningen av etniska kineser, inte sällan uppmuntrad av de kinesiska

myndigheterna, till traditionella minoritetsområden har i vissa fall gjort

de etniska grupperna till minoriteter i sina egna ursprungsområden. I

både Tibet och Xinjiang finns hos befolkningen ett motstånd mot den

kinesiska överhögheten. Uttryck för detta motstånd - även fredliga - stämplas

av myndigheterna ofta som "separatism", och behandlas som ett allvarligt

brott. Det förekommer att vanliga uttryck för kulturell eller religiös

identitet tolkas som uttryck för separatism, liksom att fredliga uttryck

för önskemål om ökad autonomi likställs med separatism i bemärkelsen

upprättandet av en stat separat från övriga Kina. Utskottet ser allvarligt

på bristerna i respekten för de mänskliga rättigheterna i Tibet. Sverige

verkar för att situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina, inklusive

Tibet där kränkningarna är särskilt allvarliga, skall uppmärksammas i

internationella sammanhang. Förutom att verka i FN:s kommission för de

mänskliga rättigheterna och i andra FN-sammanhang bedriver Sverige en

dialog med Kina, både enskilt och inom EU, och framhåller vikten av att

Kina respekterar den tibetanska befolkningens mänskliga rättigheter och

uppmanar Kina att samarbeta med FN:s MR-organ.

Utskottet har vidare inhämtat att Sverige i kontakter med kinesiska

regeringsföreträdare och ansvariga i Tibet har fört fram kravet på att Gedhun

Chökyi Nyima skall beredas tillfälle att ta emot besök av utomstående

observatörer. Detta krav har dock avvisats av den kinesiska sidan. Enligt

vad utskottet erfarit kommer Sverige att fortsätta att föra fram detta

krav, vilket också framförs av EU i dialogen med Kina om mänskliga

rättigheter. Förutsatt att en öppning skymtar vad avser dialog mellan

Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen och att

medlemsstaterna kan enas om en roll för FN skulle en sådan process också

kunna stöttas av FN.

Sverige och EU måste verka för att användningen av dödsstraffet upphör,

att rättsväsendet avpolitiseras, att tortyren upphör, att politiska fångar

friges och att förföljelsen av oppositionella samt religiösa personer

upphör. Sverige måste ta avstånd från tvångsaborter och barnamord och

verka för att flickor uppvärderas. Utplåningen av tusentals flickebarn

måste stoppas. De mänskliga rättigheterna är universella och måste

respekteras universellt, också i Folkrepubliken Kina. Att framhäva detta

måste vara en hörnsten i svensk utrikespolitik.

Folkrepubliken Kina har dödsstraff för mer än 60 olika brott. Enligt

Amnesty har landet dödsstraff förutom för våldsbrott även för mutbrott och

skattefusk. Till och med bensinstöld har lett till dödsstraff och resulterat

i avrättning. Dessutom genomför landet offentliga massavrättningar, och

människor har fått dödsdomar tilldelade offentligt på stora idrottsarenor.

Mellan 1990 och 1998 registrerade Amnesty 25 400 dödsdomar och mer än 16

500 verkställda avrättningar i Folkrepubliken Kina. Den verkliga siffran

är sannolikt än högre, eftersom det saknas officiell statistik. Folkrepubliken

Kina avrättar fler människor än världens övriga länder tillsammans. På

några månader avrättade Folkrepubliken Kina fler människor än övriga

världen sammantaget gjorde under de tre senast föregående åren.

Dödsstraffen utmäts efter rättegångar som med varje mått mätt måste anses

som summariska, politiserade och orättvisa. Möjligheterna att överklaga

är starkt begränsade, eller icke existerande. En avrättads familj krävs

efter avrättningen på betalning för kulan som använts för att döda den

närstående. Det förekommer politiskt styrda skenrättegångar. Att polisen

använder tortyr och misshandel är vanligt.

Eftersom män anses vara viktigare än kvinnor i Kina har landets

"ettbarnspolitik" lett till att blivande föräldrar aborterat flickfoster för

att de skall få en pojke som enda barn. Kina har offentliggjort en vitbok

om sin befolkningspolitik. Fortfarande gäller ettbarnsnormen, men tvånget

skall betonas mindre och belöningarna mer. Respekten för "ettbarnspolitiken"

skall höjas genom förbättrad ekonomisk trygghet i form av pensionsfonder

och andra former av bidrag.

Det är naturligtvis bra att Kina uppger att tvånget skall minskas, men i

grunden handlar frågan om att respekt för människors lika värde måste

upprättas. Att hundratusentals, kanske miljoner flickor "försvinner" i

Kina är en oacceptabel konsekvens av "ettbarnspolitiken" och synen på

mäns och kvinnors olika värde. Övergreppen i Kina har inte väckt berättigad

politisk uppmärksamhet i Sverige. Situationen är så allvarlig att den

borde vara en dominerande fråga på den utrikespolitiska agendan. Den

svenska regeringen måste reagera hårdare mot övergreppen mot mänskliga

fri- och rättigheter som sker i Folkrepubliken Kina och mot användningen

av dödsstraffet i synnerhet.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2003/04:U299

yrkandena 1-5, 7, 8.

14. Kina, punkt 9 (fp)

av Carl B Hamilton (fp) och Cecilia Wigström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U289

yrkandena 1 och 3-5 och 2003/04:U343 yrkandena 1-6 och avslår motionerna

2002/03:U204 yrkandena 3, 4 och 6, 2002/03:U205 yrkandena 3-6, 2002/03:U232,

2002/03:U248 yrkandena 1-5, 2002/03:U279 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U292,

2002/03:U309, 2003/04:U14 yrkande 15, 2003/04:U252 yrkandena 1-4,

2003/04:U255 yrkande 20, 2003/04:U275 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U299 yrkandena

1-5 och 7, 2003/04:U303 yrkandena 1-3, 2003/04:U304 och 2003/04:U338

yrkandena 1, 2 och 4-8.

Ställningstagande

Den kommunistiska enpartiregimen i Beijing slår till med brutal hårdhet

mot missnöjes- eller protestyttringar i Kina. De fortsatta övergreppen

och den omfattande förföljelsen av falungongrörelsen är ett tecken på att

regimen inte kan tolerera något uttryck som den inte har full kontroll

över. Regimen i Beijing utövar ytterst sträng kontroll och förtryck av

ursprungsfolken i de båda av Beijing kontrollerade icke-kinesiska provinserna

Tibet och Xinjiang, där s.k. Han-kineser (Kinas majoritetsfolk) numera

efter omfattande invandring också utgör majoritet.

Det folkliga missnöjet med de negativa konsekvenserna av den snabba

ekonomiska utvecklingen och den därav följande urbaniseringen och de sociala

problemen är baksidan av det "ekonomiska undret" i Kina. Tillsammans med

politiska och kulturella missnöjesyttringar kan det blomma ut i stor intern

politisk oro. Det förklarar den känslighet med vilken dagens kinesiska

ledare slår till mot varje okontrollerad folklig opinionsyttring. Trots

otaliga centralt lanserade kampanjer mot politisk och ekonomisk korruption,

ofta ackompanjerade av drakoniskt utmätta straff, tycks inte vare sig

vilja eller förmåga finnas att på allvar ta itu med den utbredda korruption

som sträcker sig ända till de högsta ledarna och deras närmaste. Sammantaget

utgör detta grunden för den alltmer försvagade auktoritet och legitimitet

som den politiska ledningen i Beijing förfogar över.

Dagens Kina är ett resultat av en ofta dramatisk historisk expansion under

vilken stora områden med icke-kinesisk befolkning införlivats under

Beijings kontroll. I officiell kinesisk ideologi - kommunistisk såväl som

nationalistisk - är det en nationell plikt att slå vakt om varje tum av

det Kina som därmed uppnåtts. Det är i det perspektivet man skall se den

kollektiva förödmjukelse som kineser upplevde och fortfarande upplever

sig ha utstått under omvärldens agerande i Kina under de två senaste

århundradena. Det är inte minst i det perspektivet man skall se den

fullständigt kompromisslösa synen på Taiwanfrågan, som onekligen har ett

mycket starkt folkligt stöd - ett resultat av generationer av nationalistisk

indoktrinering. I framför allt två av de historiskt erövrade områdena med

egen icke-kinesisk ursprungsbefolkning med en helt egen inhemsk religion

eller islam - Tibet och Xinjiang i västra Kina - reses krav på självbestämmande.

I Tibet fullbordas den kinesiska ockupationen effektivt med hjälp av

massinflyttning, militär kontroll och förtryck samt massiva investeringar

som skall knyta Tibet till resten av den kinesiska ekonomin och infrastrukturen.

Det finns ingen anledning att förvänta sig en lösning av Tibetfrågan, om

inte ledarna i Beijing är beredda att gå Dalai Lama till mötes i hans

krav på långtgående autonomi för Tibet.

Xinjiang är av stor strategisk och ekonomisk betydelse för Kina. I

Taklimakanöknen finns Kinas största olje- och gasreserver. Kina söker utländskt

kapital för att bygga erforderliga pipeliner. I Xinjiang produceras en

tredjedel av Kinas bomull. Under det senaste året har de kinesiska

myndigheterna vid upprepade tillfällen slagit till mot oppositionella uigurer

i Xinjiang. Dödsdomar och långvariga fängelsestraff utdöms efter ofta

ytterst summariska rättgångar mot s k terrorister.

Beijing bör uppmuntras att ge Tibet och Xinjiang långtgående självbestämmande,

upprätthålla respekt för mänskliga rättigheter samt skapa förutsättningar

att vårda och utveckla kulturella och religiösa särdrag utan att riskera

hot eller förföljelser.

All kinesisk maktpolitik mot Taiwan måste fördömas klart och entydigt.

Oavsett om Taiwan vunnit internationellt erkännande är det i strid med

folkrätt och ett hot mot den internationella säkerheten i FN-stadgans

mening. Varje antydan om att Beijing kan komma att använda väpnat våld

eller utpressning för att uppnå sina mål gentemot Taiwan måste avvisas.

Medborgarna i Taiwan avgör själva om de vill bli en del av Folkrepubliken

eller fortsätta leva sitt eget liv. Sverige och EU måste göra detta helt

entydigt klart gentemot den kinesiska statsledningen. Sverige bör på olika

sätt utveckla sina förbindelser med Taiwan och t.ex. inte vägra att utfärda

besöksvisum för taiwanesiska medborgare i ledande ställning.

Sverige motsätter sig ett eventuellt upphävande av vapenembargot mot Kina

i ljuset av fortsatta brott mot mänskliga rättigheter i Kina samt Kinas

politik gentemot Taiwan.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2002/03:U289

yrkandena 1 och 3-5 samt motion 2003/04:U343 yrkandena 1-6.

15. Situationen i Kuba, punkt 10 (m, kd)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m)

och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U14

yrkande 16.

Ställningstagande

I Latinamerika är det numera bara Kuba som inte har en folkvald regering.

Åtskilliga demokratier är dock bräckliga, och respekten för mänskliga

rättigheter är inte tillfredsställande i många av länderna.

Kuba har nu åter drabbats av kraftig repression med avrättningar och

fängslande av oliktänkande. EU bör vara tydligt i sin kritik av de brott

mot mänskliga rättigheter som begås av den kommunistiska regimen. Samtidigt

bör omvärldens handel och turism med Kuba fortgå. Erfarenheterna är att

sanktionerna har gynnat regimen som hänvisar till en hotfull omvärld för

att söka legitimitet för det inhemska förtrycket.

Utskottet konstaterar att de oppositionella rörelserna i Kuba har växt

betydligt under 1990-talet, men det faktum att de arbetar under ständig

bevakning och stort tryck från myndigheterna resulterar i att de uppnår

begränsad politisk räckvidd. Oppositionens genomslagskraft har ökat under

senare år, inte minst genom det s.k. Varelaprojektet. Projektets undertecknare

vill lagstifta om en folkomröstning om demokratiska reformer, och drygt

25 000 kubaner står med sin namnteckning bakom Varelaprojektets krav.

Under 2003 rapporterades det om en rad övergrepp mot Varelaprojektets

aktivister. Utskottet framhåller att det inte finns något oberoende

rättsväsende, och det råder inte yttrandefrihet, tryckfrihet eller

föreningsfrihet. Människorättsläget har kraftigt försämrats under 2003. I mars

dömdes 75 oliktänkande - journalister, MR-aktivister, politiker - till

långa fängelsestraff för brott mot statens säkerhet och samröre med USA.

Antalet politiska fångar ökade markant och uppgår enligt inhemska bedömare

nu till mellan 300 och 400 personer.

Utskottet kan vidare konstatera att FN-kommissionen för de mänskliga

rättigheterna i Genève (MRK) årligen har antagit en resolution i vilken

MR-situationen i Kuba anges som mycket bristfällig. Kuba har av FN:s

MR-kommitté ålagts att vidta åtgärder för att möjliggöra ett besök i landet

av högkommissariens personliga representant. Kuba har emellertid kritiserat

MR-resolutionen och motsatt sig ett besök. Vidare framhåller utskottet

att FN-kommittén mot tortyr 1997 underströk vikten av att Kuba kriminaliserade

tortyr. Kommittén betonade även att landet borde etablera en procedur för

att behandla enskilda anmälningar om tortyr. Kuba tillåter inte Internationella

Röda Korset (ICRC) eller andra oberoende organ att besöka fängelser. Ingen

offentlig statistik återfinns över situationen i landets anstalter eller

över antalet fångar. Enligt tillgängliga källor är en anmärkningsvärt hög

andel av befolkningen frihetsberövad i jämförelse med andra länder.

Utskottet har inhämtat att den kubanska strafflagen föreskriver att domstolarna

kan utdöma dödsstraff vid en rad olika brott. Enligt strafflagen kan

dödsstraff inte utdömas till personer under 20 år eller till gravida.

Dödsstraff överklagas automatiskt och måste fastställas av Högsta domstolen

och statsrådet.

Utskottet menar att omfattande kränkningar av den personliga friheten

äger rum. Den kubanska konstitutionen garanterar grundläggande fri- och

rättigheter, men artikel 62 stipulerar att dessa inte kan utövas om de

går emot den socialistiska staten och dess mål. Oliktänkande trakasseras

och motarbetas på olika sätt, bl.a. genom orimligt långa politiskt motiverade

fängelsestraff, tillfälliga frihetsberövanden, hemfridsbrott, avskedanden,

vräkningar och förtal.

Utskottet framhåller att det inte finns någon yttrandefrihet i Kuba. Alla

massmedier ägs och kontrolleras av staten. Radio, TV och tidningar söker

mobilisera stöd för regimen och sprider dess budskap. Sedan början av

2004 begränsas Internetanvändningen till officiella företag och regeringskontor.

Kommunistpartiorganet Granma är den viktigaste dagstidningen. Normalt

brukar regimen inte rapportera om oppositionella och medlemskap i fristående

illegala partier, fackföreningar eller skrån. Möten och aktiviteter

saboteras, bl. a. genom tillfälliga frihetsberövanden och infiltration.

Konstitutionen garanterar sedan 1992 religionsfrihet, men religiösa och

sociala aktiviteter kringskärs i varierande grad av myndigheterna. Andelen

av befolkningen som är kyrkligt engagerad har ökat markant sedan början

av 1990-talet. Den katolska kyrkan och andra trossamfund tillåts, med

vissa begränsningar.

Utskottet har inhämtat att Kuba inte har tillträtt 1951 års flyktingkonvention.

Den kubanska asylpolitiken utgår från politiska och inte humanitära hänsyn.

Konstitutionen medger asyl för personer som kämpat mot eller för politiska

mål i linje med regimens ideal. Enligt uppgift har mer än en miljon kubaner

lämnat Kuba sedan revolutionen 1959. Att lämna landet utan utresetillstånd

är illegalt och kan leda till fängelsestraff, böter samt förlust av egendom.

USA och Kuba samarbetar om migrationsfrågor och ca 20 000 kubaner beviljas

varje år uppehållstillstånd i USA. Många försöker även lämna Kuba illegalt,

bl.a. med hjälp av professionella människosmugglare. De kubaner som den

amerikanska kustbevakningen träffar på i Floridasundet återbördas av USA,

enligt överenskommelse, till Kuba. Enligt amerikansk lag får de kubaner

som bokstavligen når amerikansk mark stanna i USA.

Sverige har aktivt stött EU:s gemensamma ståndpunkt om Kuba och har genom

förklaringar, demarcher och andra kontakter med Kubas regering vid upprepade

tillfällen framhållit vikten av att landet respekterar de mänskliga

rättigheterna. Även FN:s kommission för mänskliga rättigheter är ett viktigt

forum för att verka för respekten för mänskliga rättigheter i Kuba.

Utskottet konstaterar att från svensk sida fästs stor vikt vid demokratirörelsen

i Kuba. Sverige har kontakt med såväl myndigheter som organisationer och

enskilda. Dessa kontakter skall utvecklas vidare på lämpligt sätt, bl.a.

genom att främja en dialog om mänskliga fri- och rättigheter liksom

yttrande- och pressfrihet med olika delar av det kubanska samhället.

Värdefulla erfarenheter från demokrati- och MR-insatser från samarbeten med

andra länder kan tas till vara och användas i den mån de är relevanta i

den kubanska kontexten. Utskottet menar att denna form av utbyte av

erfarenheter bör öka.

Utskottet har vidare inhämtat att EU:s ministerråd år 2003 antog en ny

inriktning av politiken gentemot Kuba. Relationerna på hög diplomatisk

nivå skall skäras ned, relationerna till representanter för demokratirörelsen

utökas och arbetet, skall inledas för att revidera den gemensamma position

som styrt relationerna till Kuba sedan 1996. Utskottet menar att detta är

en välkommen förändring i EU:s hållning.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U14

yrkande 16.

16. Demokratirörelsen och biståndet till Kuba, punkt 11 (fp, kd)

av Carl B Hamilton (fp), Cecilia Wigström (fp) och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed (inget beslut satt) riksdagen motionerna

2002/03:U266 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:U328 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Under 2002 skördade demokratirörelsen på Kuba framgångar. Därför satte

Fidel Castro brutalt stopp för den genom att i mars 2003 arrestera 90 av

rörelsens ledande personer. Det var den mest omfattande arresteringsvågen

på två decennier och ett oerhört bakslag för demokratirörelsen och en

försämring av situationen för de mänskliga rättigheterna.

I april 2003 dömdes 75 av de arresterade till fängelse i sammanlagt 1 456

år. Ett fyrtiotal av dessa var aktiva i Varela-projektet. Rättegångarna

uppfyllde på intet sätt internationella standarder. Kuba har nu 335

politiska fångar varav 89 samvetsfångar. Det gör Kuba till det land i världen

som har högst antal samvetsfångar per capita. Situationen i fängelserna

är extra allvarlig för dem som fängslats för politiska handlingar.

Dissidenter stängs in på psykiatriska kliniker och blir ofta föremål för

våld och trakasserier.

Kuba använde dödsstraffet flitigt under 1990-talet, men sedan april 2000

verkade det som att regeringen hade instiftat ett moratorium, även om

domstolarna fortsatte att utdöma dödsstraff. I början av 2003 avrättades

dock tre båtkapare brutalt och det tillfälliga moratoriet har därmed

upphört.

Demokratirörelsen i Kuba har under det senaste året ställts inför allvarliga

problem. De som inte är fängslade smutskastas i officiella medier,

trakasseras och hotas. Allt arbetsmaterial har försvunnit i samband med

tillslagen, och 22 av de fria biblioteken har blivit av med samtliga böcker,

faxar och pedagogiskt material. Rörelsen är dock inte bruten utan fortsätter

sitt arbete. Effekten av varje fängslad person blir att åtminstone ett

antal familjemedlemmar blir aktiverade i arbetet för ett demokratiskt

Kuba.

Samtidigt befinner sig det svenska biståndet till Kuba i ett helt nytt

läge. Regeringen har tidigare inte velat bidra öppet med stöd till de

organisationer och personer på Kuba som faktiskt arbetar för demokrati.

Men i samband med arresteringsvågen våren 2003 gjordes flera mycket skarpa

uttalanden som förklarade bl.a. att det borde vara lika motiverat att

stötta demokratirörelsen på Kuba som det en gång var att stötta ANC i

Sydafrika. En strategi för att genomföra detta saknas dock fortfarande.

Även

EU:s ministerråd antog år 2003 en ny inriktning beträffande Kuba. Man

förklarade bl.a. att relationerna på hög diplomatisk nivå skall skäras

ned, kulturutbytet minska, relationerna till representanter för

demokratirörelsen utökas - bl.a. skall demokratiaktivister bjudas in till

EU-ambassaderna på medlemsländernas nationaldagar - och arbetet med att

revidera den gemensamma position som styrt relationerna till Kuba sedan

1996 inledas.

När Sverige och EU nu antagit en inriktning som utgår från att samarbeta

med demokratirörelsen på Kuba, borde samma öppna attityd förstås visas

gentemot kubanska demokratiaktivister som bor i Sverige och i resten av

Europa. Det finns inga som har större engagemang för ett demokratiskt

Kuba, och de nödvändiga kunskaperna och kontakterna, än kubanerna själva.

Regeringen bör med utgångspunkt i erfarenheterna från Vitrysslandsprogrammet

och stödet till ANC på 1980-talet utarbeta ett Kubaprogram. I såväl

förberedelserna som genomförandet av programmet bör regeringen skapa en

form för samarbete med de organisationer av kubaner i Sverige som arbetar

för demokrati på Kuba. Programmet bör ha som främsta mål att stärka

demokratirörelsen på Kuba för att möjliggöra en demokratisering i framtiden.

Regeringen bör även arbeta utifrån dessa principer i framtagandet av

EU:s nya gemensamma position gentemot Kuba.

Vi anser att brotten mot medborgarnas politiska rättigheter på Kuba på

intet sätt kan ursäktas med att jämställdhet och hälso- och sjukvård är

relativt bra på Kuba. När utskottet tar upp det sistnämnda i betänkandet

skickar det signaler om motsatsen. Syftet med hela betänkandet är ju att

kritisera ett antal länder, inte att dela ut diplom.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs.

Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2003/04:U328 yrkandena 1-3.

17. Turkiet, punkt 12 (c)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U286

yrkandena 4 och 5 och avslår motionerna 2002/03:U213, 2002/03:U214,

2002/03:U215, 2002/03:U216, 2002/03:U217 yrkande 1, 2002/03:U227 yrkandena

1-5, 2002/03:U241 yrkandena 1-7, 2002/03:U253 yrkandena 1-6, 2003/04:U14

yrkande 4, 2003/04:U222 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U242 yrkande 1,

2003/04:U273, 2003/04:U279 yrkandena 1-6, 2003/04:U281, 2003/04:U323 och

2003/04:U346 yrkandena 1-5.

Ställningstagande

Turkiet är ett kandidatland som är förutbestämt att ansluta sig till

unionen på grundval av samma kriterier som tillämpas på de övriga

kandidatländerna. För att hjälpa Turkiet i denna process inrättades redan 1998

en strategi för anslutning. Denna omfattade en önskan från EU:s sida om

att fördjupa samarbetet med Turkiet till bl.a. områden som mänskliga

rättigheter, forsknings- och utvecklingssamarbete, jordbruk samt tjänstehandel.

Turkiet bör slå vakt om den kulturella mångfalden och garantera alla

medborgare, oavsett ursprung, sina kulturella rättigheter. För minoritetsfolk

är det ytterst viktigt att de har tillgång till såväl radio- som tv-program

på sitt språk. De bör även ha rätt till undervisning på sitt språk. För

att minoriteternas rättigheter skall kunna garanteras bör Sverige driva

på att EU tillsammans med Turkiet utarbetar konkreta planer för respektive

minoritet som lever i Turkiet.

Turkiet har undertecknat en rad internationella avtal som rör mänskliga

rättigheter, och landet bör agera i enlighet med andan i europeiska stadgan

om regionala språk eller minoritetsspråk, ramkonventionen om skydd för

nationella minoriteter och Europeiska unionens stadga om grundläggande

rättigheter. Det är även viktigt att Turkiet vidtar ytterligare åtgärder

för att inom ramen för sitt lands territoriella suveränitet tillgodose

minoritetsgruppernas legitima intressen i Turkiet och se till att de kan

medverka i det demokratiska arbetet.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U286

yrkandena 4 och 5.

18. Turkiet, punkt 12 (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U346

yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:U213, 2002/03:U214, 2002/03:U215,

2002/03:U216, 2002/03:U217 yrkande 1, 2002/03:U227 yrkandena 1-5,

2002/03:U241 yrkandena 1-7, 2002/03:U253 yrkandena 1-6, 2003/04:U14 yrkande

4, 2003/04:U222 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U242 yrkande 1, 2003/04:U273,

2003/04:U279 yrkandena 1-6, 2003/04:U281, 2003/04:U286 yrkandena 4 och

5, 2003/04:U323 och 2003/04:U346 yrkandena 1 och 3-5.

Ställningstagande

Under de senaste decennierna har såväl folkrätten, de mänskliga rättigheternas

tillämpning som den nationella demokratin i alla jordens länder alltmer

uppmärksammats. I många delar av världen råder det fortfarande förtryck

och ockupation, som i Palestina, Kurdistan och Västsahara. I dag borde

det inte råda någon tvekan om att även kurderna, detta i fem nationalstater

utspridda folk, har samma rätt till demokrati, mänskliga rättigheter och

självbestämmande som andra. Den självklara rätten till självbestämmande

och kränks och Sverige skall verka för att en FN-sanktionerad folkomröstning

anordnas i den turkiska delen av Kurdistan, i syfte att få veta hur det

kurdiska folket vill utforma sin framtid.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U346

yrkande 2.

Särskilt yttrande

Konflikten i Mellanöstern, punkt 5 (mp)

Lotta N Hedström (mp) anför:

Genèveinitiativet framställs som en positiv ansats i utskottets betänkande

och det kan det också vara, men vissa svagheter bör påpekas och påtalas,

nämligen att initiativet:

inte ligger i linje med de resolutioner som FN tagit om

Israel-Palestinakonflikten

genom åren,

inte säkerställer de palestinska flyktingarnas status och hemvändande,

inte garanterar en palestinsk stat eftersom land och luftrum inte kan

upprätthållas på ett autonomt sätt, och israelisk militär kommer enligt

förslaget att finnas kvar på palestinskt territorium.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik.

Följdmotioner

2003/04:U14 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige som enskilt land har ett särskilt ansvar för att

främja och påverka utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter i

de länder som Sverige sedan länge har ett omfattande utvecklingssamarbete

med.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen årligen och i god tid före, eller senast i samband

med, budgetbehandlingen skall ge riksdagen en utförlig rapport om situationen

och utvecklingen när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati i

mottagarländerna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Turkiet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Europarådets centrala roll i värnandet om mänskliga rättigheter

och demokrati i Ryssland.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att OSSE och Europarådet bör spela en central roll i värnandet

om mänskliga rättigheter och demokrati i södra Kaukasien och Centralasien.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU aktivt bör verka för att den syriska

ockupationen av Libanon upphör.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU är tydligare i sin kritik mot brott mot

mänskliga rättigheter som begås av regimen i Iran.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör stödja uppbyggnaden av demokrati i Irak.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU bör betona vikten av och bidra till att det

skapas regionala strukturer för mänskliga rättigheter och demokrati i

Afrika.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att EU sluter upp bakom USA i en tydlig kritik mot de brott mot

mänskliga rättigheter som kommunistregimen i Kina begår.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att EU är tydlig i sin kritik mot de brott mot mänskliga

rättigheter som begås av den kommunistiska regimen på Kuba.

2003/04:U15 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av s.k. early warning-system för att skydda mänskliga

rättigheter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av konkret stöd till uppbyggnad av samhällsinstitutioner

för att skydda mänskliga rättigheter.

2003/04:U16 av Lotta N Hedström och Ulf Holm (båda mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i FN-sammanhang bör verka för att det hålls en

världskonferens om diskriminering på grund av sexuell läggning.

2003/04:U17 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det är regeringens skyldighet och plikt att reagera när

mänskliga rättigheter kränks, varhelst detta sker.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör driva att metodutveckling gällande instrumenten

för legitim inblandning på EU-nivå kommer till stånd samt att regeringen

bör återkomma till riksdagen med förslag på hur metoderna gällande legitim

inblandning kan utvecklas på bilateral nivå.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om betydelsen av att regeringen inom ramen för Medelhavsavtalets

organ, associeringsrådet och associeringskommittén, driver frågorna om

mänskliga rättigheter och Algeriets efterlevnad av internationella

MR-konventioner med kraft.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om betydelsen av tydliga rutiner samt att en handbok utarbetas för

situationer då svenska medborgares mänskliga rättigheter kränks utomlands.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige inom EU bör verka för att fler dialoger med inriktning

på enbart mänskliga rättigheter kommer till stånd med enskilda länder.

6.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att endast länder som inte själva bryter mot principerna de är satta

att övervaka skall accepteras som ordförande i FN-kommissionen för mänskliga

rättigheter.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att frågan om fri abort på kvinnans egna villkor bör drivas

tydligt av Sverige i internationella forum.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om betydelsen av att ILO-konvention nr 169 ratificeras snarast.

11.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att Sverige skall driva frågan om en sanningskommission i Irak.

2003/04:A2 av Anne Ludvigsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om jämställdhet i det internationella utvecklingsarbetet.

Motion från allmänna motionstiden hösten 1999

1999/2000:U903 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att stödja ett mer demokratiskt långsiktigt ägaransvar.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:L249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Sveriges arbete inom internationella organisationer för

homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en FN-konvention mot diskriminering på grund av sexuell läggning

eller könsidentitet.

2002/03:U202 av Sten Tolgfors (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att Sverige bör verka för att EU:s inofficiella praxis gällande

visumfrågor för vissa personer från Taiwan ändras.

2002/03:U204 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU måste verka för att användningen av dödsstraffet

i Folkrepubliken Kina upphör.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU måste verka för att tortyren i Folkrepubliken

Kina upphör.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU måste verka för att rättsväsendet i Folkrepubliken

Kina avpolitiseras.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU måste verka för att politiska fångar i

Folkrepubliken Kina friges och att förföljelsen av oppositionella samt

religiösa personer upphör.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om de mänskliga rättigheternas universalitet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att försvinnandet av hundratusentals flickor är en oacceptabel

konsekvens av "ettbarnspolitiken" i Kina och synen på mäns och kvinnors

olika värde.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör markera sitt stöd för Taiwans öppning om att

avskaffa dödsstraffet.

2002/03:U205 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Taiwans demokratiseringsprocess som ett gott exempel för

demokratisering av Folkrepubliken Kina.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Folkrepubliken Kinas hot om våld mot Taiwan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Folkrepubliken Kinas försök att påverka utfallet av fria och

demokratiska val i Taiwan.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om samtal mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en tydlig svensk Kinapolitik.

2002/03:U210 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i FN bör verka för ett inlemmande av Taiwan i det

internationella samarbetet eller verka för Taiwans deltagande i det

internationella samarbetet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bereder Taiwans representationskontor i Stockholm

villkor som är likvärdiga dem som kommer andra utländska beskickningar

till del.

2002/03:U212 av Maud Olofsson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att USA bör framlägga bevis för FN innan beslut fattas i

säkerhetsrådet om en eventuell gemensam aktion mot Irak, samt att en attack

utanför FN:s regi vore destabiliserande för det internationella systemet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall verka för kvinnors deltagande i FN-insatser,

fredsförhandlingar och fredsprocesser.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Rysslands nyckelroll i konflikterna i Kaukasus, Vitrysslands

oroande utveckling samt EU:s ansvar att tydligt stödja OSSE:s verksamhet.

2002/03:U213 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av en opartisk historisk forskning kring assyriers/syrianers

situation 1915-1918.

2002/03:U214 av Yilmaz Kerimo (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att uppmärksamma assyriers/syrianers situation i Mellanöstern.

2002/03:U215 av Yilmaz Kerimo och Carina Hägg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en begäran av Unescos stöd angående bevarande av assyriers/syrianers

kulturarv i Turkiet.

2002/03:U216 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om insatser inom EU och FN för internationellt erkännande av folkmordet

på assyrier/syrianer 1915-1918.

2002/03:U217 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Turkiet, med anledning av sin EU-kandidatur, uppmanas ta

sitt kulturansvar för de assyrisk-syrianska kyrkor och kloster som finns

inom landets gränser.

2002/03:U219 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om utformningen av palestinska läromedel.

2002/03:U221 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om religionsfriheten i Europa och dess närhet.

2002/03:U222 av Erling Bager (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om åtgärder för att uppmärksamma situationen i Iran.

2002/03:U224 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i den bilaterala dialogen inom EU verkar för en

struktur som främjar och kontrollerar respekten för mänskliga rättigheter

och demokrati i södra Afrika.

2002/03:U225 av Lennart Kollmats (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av att ge Taiwans representant i Sverige officiell status.

2002/03:U226 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den svenska regeringen inom OSSE aktivt bör verka för att

frågan om Nagorno-Karabach löses.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den svenska regeringen inom EU aktivt bör verka för att

Turkiet och Azerbajdzjan häver blockaden mot Armenien.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i EU efter att val genomförts i Turkiet intensifierar

sina ansträngningar att stimulera den fortsatta dialogen mellan Turkiet

och Azerbajdzjan å ena sidan och Armenien å andra sidan när det gäller

att lösa frågan Nagorno-Karabach, häva blockaden mot Armenien och normalisera

relationerna mellan länderna.

2002/03:U227 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige inom EU bör verka för att förmå Turkiet att respektera

dess medborgares demokratiska rättigheter och upphöra med förföljelsen av

oliktänkande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige inom EU bör verka för en politik som innebär tolerans

mellan olika folkgrupper i Turkiet och ett slut på förtrycket av nationella

minoriteter i landet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige inom EU bör verka för att den turkiska staten upphör

med trakasserier mot landets minoriteter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige inom EU bör verka för att människor som utvandrat

från Turkiet till andra länder skall ha rätt att fritt besöka de områden

i landet varifrån de ursprungligen kommer.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige inom EU skall arbeta med att förmå Turkiet att

uppfylla Köpenhamnskriterierna och att landet lägger särskild vikt vid

kvinnornas mänskliga rättigheter.

2002/03:U228 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kränkningar av mänskliga rättigheter alltid måste påtalas,

kritiseras och åtgärdas oavsett var de äger rum.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige aktivt skall verka för att dödsstraffet och

användningen av tortyr avskaffas.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för att motverka alla former av etnisk diskriminering.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för att motverka våld mot och diskriminering av kvinnor.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för att motverka handel med kvinnor och barn.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för att motverka diskriminering av homosexuella,

bisexuella och transpersoner.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör verka för en tydligare och mer sammanhållen

strategi för EU:s arbete med mänskliga rättigheter i världen.

2002/03:U232 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om Kinas ettbarnspolitik och svenskt stöd till UNFPA.

2002/03:U235 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Sverige i internationella forum som Förenta nationerna aktivt

bör verka för att kvinnors rätt till fri abort erkänns som en av de

grundläggande mänskliga rättigheterna.

2002/03:U236 av Lennart Hedquist m.fl. (m, kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att svenskt bistånd till palestinierna inte får ges på ett sådant

sätt att det direkt eller indirekt kan användas för våld mot Israel.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om svenskt bistånd till en palestinsk stat när fredsprocessen givit

önskat resultat.

2002/03:U238 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den svenska regeringen i den kritiska dialogen med Iran med

kraft skall hävda det iranska folkets rätt att fritt organisera sig i

partier och fackföreningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den svenska regeringen i olika internationella organ skall

verka för att omständigheterna kring flera författares samt en rad politiskt

och religiöst oliktänkande människors död närmare granskas av en opartisk

internationell humanitär organisation.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den svenska regeringen skall verka för att FN:s speciella

sändebud när det gäller mänskliga rättigheter i Iran måste få möjlighet

att besöka landet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den svenska regeringen bör verka för att ett FN-kontor

upprättas i Iran.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen i den kritiska dialogen bör lägga stor vikt vid

kvinnornas situation när det gäller deras ställning inom rättssystemet,

deras rätt till arbete och deras möjligheter att delta i samhällsdebatten.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den svenska regeringen inom EU skall verka för att politiska,

diplomatiska och ekonomiska punktsanktioner skall kunna tas i bruk som

en del av den kritiska dialogen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen i sina direkta relationer med den iranska regeringen

samt i EU- och FN-sammanhang bör verka för yttrandefrihet för alla och

att t.ex. alla författare och journalister ges möjlighet att fritt ge ut

sina verk, tidskrifter och tidningar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen skall verka för att alla som fängslats på grund

av sin politiska eller religiösa uppfattning försätts på fri fot.

2002/03:U241 av Erling Bager och Karin Pilsäter (båda fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utöva påtryckning på Turkiet att erkänna

assyrierna/syrianerna/kaldéerna

som minoritet i landet och upphöra med diskrimineringen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att uppmana Turkiet att vårda assyriernas/syrianernas/kaldéernas

kulturarv och språk.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att erkänna assyrierna/syrianerna/kaldéerna som folk.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör verka för ett centrum för forskning om

assyriernas/syrianernas/kaldéernas öde och framför allt "seyfo", folkmordet,

samt att det inbegrips i Levande historia.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall arbeta för att föra upp

assyriernas/syrianernas/kaldéernas

fråga på FN:s och EU:s dagordning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i diskussioner med USA och FN skall påpeka

assyriernas/syrianernas/kaldéernas extrema utsatthet i Irak vid ett förestående

krig.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att också assyriernas/syrianernas/kaldéernas medborgerliga

rättigheter bör tas i beaktande vid bildandet av en ny regering i

Irak.

2002/03:U243 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av att Sverige verkar för att bistå Sudan i den demokratiska

utvecklingen.

2002/03:U247 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall verka för att Taiwan ges möjlighet att ansluta

sig till FN och WHO.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att Sverige tydligt deklarerar hållningen att Taiwan,

liksom andra suveräna, fria och demokratiska stater, fritt och självständigt

avgör sitt lands framtid.

2002/03:U248 av Kent Olsson m.fl. (m, fp, kd, v, c, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att verka för att Tibetfrågan löses med fredliga medel.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU skall verka för att en dialog inleds mellan

Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att FN bör ha en beredskap att stödja och underlätta en dialog

mellan Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen.

4.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att Sverige och EU skall följa utvecklingen av mänskliga rättigheter

i Kina, särskilt i Tibet, och klart och tydligt i FN och andra internationella

forum påtala övergrepp för brott mot mänskliga rättigheter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen i sina kontakter med Folkrepubliken Kina verkar

för att Gedhun Choekyi Nyima, tillsammans med sin familj, samt de övriga

som greps vid erkännandet av denne som elfte Panchen lama, omedelbart

släpps.

2002/03:U250 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör ge sitt kraftfulla stöd till de två fredsprocesser

som pågår när det gäller inbördeskriget i Sudan: i första hand till

IGAD-processen men eventuellt också till den process som leds av Egypten

och Libyen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör ta initiativ i FN till en resolution angående

inbördeskriget i Sudan.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i EU tar upp frågan om att agera för en fredlig

lösning i Sudan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör utreda möjligheterna att för svenska företag

med verksamhet utomlands formulera en bindande uppförandekod förbunden

med vissa sanktionsåtgärder för de företag som bryter mot denna kod.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige inom EU bör verka för att kyrkliga organisationer

och inhemska frivilligorganisationer som arbetar i Sudan skall ges ökade

ekonomiska resurser för biståndsverksamhet i landet.

2002/03:U251 av Gunnar Hökmark (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om mänskliga rättigheter i arabvärlden.

2002/03:U253 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen arbetar för att den etniska diskrimineringen av

assyrier i deras hemländer förs upp på FN:s och EU:s dagordning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige erkänner assyrierna som ett folk.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det assyriska kulturarvet, som också är kristenhetens

kulturarv, bevaras i länder som Turkiet och Irak.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att föra upp frågan om assyriernas kulturarv till FN:s organ

Unesco.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Riksarkivet får uppdraget att sammanställa svenskt arkivmaterial

rörande det assyriska/syrianska folkmordet, seyfo.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ett centrum för forskning om Mesopotamiens folkslag, historia

och utveckling skapas, och att centrumet även omfattar forskning om

invandrare till Sverige från Mesopotamien.

2002/03:U254 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av fördjupade kontakter med och fortsatt svenskt stöd

till Republiken Kongo.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om nödvändigheten av att de utländska ekonomiska intressen som

påverkat och påverkar utvecklingen i Republiken Kongo kartläggs.

2002/03:U257 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i sina politiska och ekonomiska relationer med Sudan

måste uppmärksamma pågående brott mot mänskliga rättigheter i landet, t.

ex. tvångsförflyttningarna, i samband med oljeutvinningen.

2002/03:U258 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Kurdistan - en nation utan gränser.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör verka för att en FN-sanktionerad folkomröstning

anordnas i olika delar av Kurdistan.

2002/03:U265 av Christer Engelhardt och Hillevi Larsson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om Sveriges stöd till FN:s folkomröstningsprocess i Västsahara.

2002/03:U266 av Cecilia Nilsson Wigström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för att främja respekten av mänskliga rättigheter i

Kuba.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige öppet bör ställa sig bakom demokratirörelsens arbete

och använda svenska biståndsmedel för att stödja de kubanska demokraternas

arbete.

2002/03:U267 av Patrik Norinder m.fl. (m, v, kd, mp):

Riksdagen beslutar att Sveriges regering skall verka för att Taiwan skall

kunna delta i arbetet inom WHO som observatör.

2002/03:U270 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det är av största vikt att Sverige verkar för att de i

februari 2002 avslutade fredssamtalen mellan Colombias regering och

gerillarörelserna FARC och ELN återupptas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i FN och i andra internationella sammanhang aktivt

uppmärksammar och tar vara på kvinnornas förslag och initiativ för en

lyckosam fredsprocess när en sådan åter kommer till stånd i Colombia.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skriftligen bör formulera en strategi för Sveriges

arbete för Colombia som inkluderar insatser inom EU och FN till stöd för

mänskliga rättigheter, demokrati, social rättvisa och nya fredsförhandlingar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör verka för att gerillaorganisationerna FARC och

ELN tas bort från EU:s lista över terroristorganisationer.

2002/03:U271 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige som enskilt land och som medlem i EU bör understödja

en demokratisk utveckling, förstärka respekten för mänskliga rättigheter

och medverka till uppkomsten av ett rättssamhälle i Eritrea.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige som enskild nation och i internationella forum som

EU och FN bör verka för att den rättsvidriga eritreanska specialdomstolen,

vilken underminerar respekten för mänskliga rättigheter, avskaffas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör verka för att de tidningar som stängts av

regeringen i Eritrea öppnas och att de journalister som arresterats friges.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör verka för att regeringstjänstemän i den eritreanska

administrationen f.d. regeringsmedlemmar som arresterades den 18 september

2001 och andra politiska fångar omedelbart friges.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör verka för att de studenter som arresterades i

samband med studentdemonstrationerna snarast friges.

2002/03:U272 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i FN måste göra sitt yttersta för att förhindra ett

krig i Irak.

2002/03:U273 av Lars Ohly m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kvinnors mänskliga rättigheter i norra Irak/irakiska Kurdistan.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om minoriteternas ställning i norra Irak/irakiska Kurdistan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör ge stöd och bistånd till norra Irak/irakiska

Kurdistan när det gäller regionens demokratiska utvecklingsarbete.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i FN och EU skall verka för att norra Iraks/irakiska

Kurdistans självbestämmande i folkrättsligt avseende stärks och skyddas

genom att de kurdiska delarna i Irak ingår i en federation med övriga

Irak.

2002/03:U275 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör ta initiativ till att FN-trupper sänds till

området för att förhindra de grova brott mot de mänskliga rättigheterna

som ständigt pågår.

2002/03:U276 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen på alla nivåer skall verka för att Unmovic snarast

möjligt återtar sitt arbete i Irak i enlighet med FN:s säkerhetsråds

resolutioner, i synnerhet resolution 1284 (1999).

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen på alla nivåer skall uppmärksamma vilka konsekvenser

ett krig mot Irak får, nämligen hundratusentals civila offer, regional

destabilisering, nya krigshot, nya terroristhot, underminering av FN samt

nya risker för global spridning av biologiska och kemiska vapen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen på alla nivåer bör verka för en FN-ledd,

fredsfrämjande nedrustnings- och vapenkontrollverksamhet i Irak som respekteras

av alla medlemsstater.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om USA och andra länders bakomliggande syfte med ett krig mot Irak,

nämligen att tillförsäkra sig kontroll över världens näst största oljereserv.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör engagera sig för en fredlig demokratisering

av Irak.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen på alla nivåer skall verka för att sanktionerna

mot Irak upphävs, eftersom de främst drabbar det irakiska folket och

orsakar humanitärt lidande.

2002/03:U279 av Annelie Enochson m.fl. (kd, s, m, fp, c, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stärka de mänskliga rättigheterna i Xinjiang.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den svenska regeringen följer utvecklingen i Xinjiang och

protesterar mot Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna där.

2002/03:U283 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att parterna i Mellanösternkonflikten uppmanas uppfylla sina

åtaganden enligt FN:s resolutioner och i enlighet med tidigare ingångna

avtal.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att arbeta för försoning och ökad respekt mellan israeler och

araber.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att främja ett utökat utbyte mellan israeliska och arabiska

historiker för att arbeta fram gemensamma riktlinjer för historiebeskrivningen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att främja den judiska, muslimska och kristna dialogen för att

utveckla det som är gemensamt av värderingar inom de tre världsreligionerna.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU bör uppmana Syrien att inleda sin del av

fredsförhandlingarna med Israel utan dröjsmål.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU bör uppmana Egypten och Jordanien att fortsätta

att bidra till regional fred och stabilitet genom diplomatiskt stöd och

stimulans till en fortsatt fredsprocess.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att verka för att EU skulle bidra till en lösning av konflikten

som en s.k. facilitator.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det politiska och ekonomiska stödet från Sverige och EU

måste vara kopplat till en respekt för mänskliga rättigheter och relateras

till en vilja att uppnå fred i regionen.

2002/03:U287 av Ulf Holm m.fl. (mp, s, fp, v, c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att främja attitydförändring i länder med en negativ värdegrund

gentemot homo-, bisexuella och transpersoner.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i EU bör driva att fastställelse av nytt juridiskt

kön skall erkännas i samtliga EU-länder.

2002/03:U289 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Kina måste förmås anta hela det internationella regelverket

gällande mänskliga fri- och rättigheter liksom att införliva det i sin

dagliga rättstillämpning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU kraftfullt måste fördöma utdömanden och

verkställanden av dödsstraff i Kina.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU har ett stort ansvar för att FN:s auktoritet

hävdas när det gäller tillsynen av respekten för de mänskliga rättigheterna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Beijing bör uppmuntras att ge Tibet och Xinjiang långtgående

självbestämmande, upprätthålla respekt för mänskliga rättigheter samt

skapa förutsättningar att vårda och utveckla kulturella och religiösa

särdrag utan att riskera hot och förföljelser.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU gentemot den kinesiska maktledningen entydigt

måste fördöma all kinesisk maktpolitik mot Taiwan.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige på olika sätt bör utveckla sina förbindelser med

Taiwan.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att taiwanesiska medborgare i ledande ställning bör beviljas

besöksvisum till både hela EU och Sverige.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitik bör verka för att det demokratiska Taiwan ges plats i FN och

dess underorgan vid sidan av Folkrepubliken Kina till dess att folken i

Kina och på Taiwan i demokratiska val kan ta ställning till sin eventuella

gemensamma framtid.

2002/03:U290 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen skall verka för att FN, IGAD, IPF och AU ser

till att det fredsavtal som skrivits mellan Sudan och SPLA efterföljs.

10.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att regeringen genom FN och AU bör arbeta för att vapenstilleståndet

i Angola blir till en varaktig fred.

2002/03:U292 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av att Sverige verkar för att bistå Kina i den demokratiska

utvecklingen.

2002/03:U295 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att FN nu skall fokusera på fred i Afrika.

2002/03:U304 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att den svenska regeringen håller fast vid sin inställning att

stödja västsahariernas rätt till självbestämmande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Sverige tydliggör sina ståndpunkter när det gäller Västsaharas

framtid och markerar sin vilja att förverkliga tidigare åtaganden genom

att förklara att Sverige är villigt att i samband med folkomröstningen

sända observatörer.

2002/03:U309 av Christer Engelhardt och Lilian Virgin (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om Tibet.

2002/03:U312 av Börje Vestlund (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs angående en världskonferens om homo- och bisexuellas situation i

världen.

2002/03:U313 av Agne Hansson m.fl. (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Sverige måste verka för att våld mot kvinnor blir en straffbar

handling i hela världen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Sverige bör verka för att ekonomiska reformprogram, program

för jordbruksutveckling och utbildning inte missgynnar kvinnor.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att aktivt involvera fattiga kvinnor i arbetet med åtgärder för

att bekämpa fattigdom och hunger.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om vikten av att vid toppmöten lyfta fram frågan om kvinnors och

barns situation.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om dödsstraffets avskaffande.

2002/03:U318 av Marie Granlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om människohandel.

2002/03:U321 av Anders Ygeman (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige genom

EU och FN skall verka för att militärregimen i Burma erkänner de demokratiska

valen från 1990.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige genom

EU och FN skall verka för att den burmesiska regeringen släpper alla

politiska fångar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att genom EU och FN verka för att omvärlden riktar hårdare

sanktioner mot Burma.

2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m):

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den svenska regeringens kritik av kränkningar av mänskliga

fri- och rättigheter inte skall vara mildare än den som framförs från

Europarådet och OSSE.

2002/03:U325 av Lars Ångström (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Sverige inom EU och FN verkar för att liknande uppförandekoder

tas fram för utlandsarbetande personal.

2002/03:U328 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att föra upp hedersmorden högt på FN:s dagordning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen skall verka för att hedersmord skall ingå i EU:s

förhandlingar om Turkiets medlemskap i Europeiska unionen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen skall verka för att det dokument som FN antagit

om trafficking snarast implementeras i medlemsländernas lagstiftning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen skall verka för att sambandet mellan droghandel

och trafficking följs upp och åtgärder vidtas på europeisk nivå.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i EU och i andra internationella sammanhang skall

verka för att prostitution förbjuds.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sveriges regering bör verka för att UNHCR ges extra resurser

för att skydda flickor och kvinnor på flykt.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att stödja organisationer som i olika u-länder arbetar

mot kvinnlig könsstympning.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att via biståndet verka för utbildning av inhemska "barnmorskor"

så att de inser skadligheten med könsstympning och upphör med denna

verksamhet.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i EU skall verka för att kvinnlig könsstympning

erkänns som ett brott mot mänskliga rättigheter.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stöd bör ges till allmän utbildning och upplysningskampanjer

för att ändra attityder till flickors/kvinnors människovärde och mänskliga

rättigheter.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i olika bilaterala och multilaterala sammanhang för

upp den afrikanska flickans skolsituation för att få afrikanska myndigheter

att ta tag i problemet med sexuella trakasserier och våld riktat mot

flickor i skolorna.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen internationellt skall arbeta mot att flickor/kvinnor

används som handelsvaror och slavar.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen verkar för att traditionella lagar som diskriminerar

kvinnor skall avskaffas.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter i

EU:s ansökarländer.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Sveriges arbete i Europarådet och OSSE.

2003/04:Ju447 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att få internationella organisationer och fler länder att bekämpa

människohandel mer aktivt.

2003/04:Ju478 av Mikaela Valtersson m.fl. (mp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ta initiativ i FN att hålla en världskonferens om mansrollen.

2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om ett tydligt HBT-perspektiv i Sveriges utrikespolitik.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om HBT-perspektivet i Sveriges arbete i EU.

2003/04:U202 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Nordkoreas kärnvapenprogram.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Nordkoreas hot mot sina grannar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att FN:s säkerhetsråd tar sitt utpekade ansvar för

internationell fred och säkerhet i fallet med Nordkoreas aggression och

kärnvapenprogram.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att Sverige och EU ger sitt stöd för demokratin

Sydkorea.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om rätten för Nordkoreas folk att leva i demokrati och med åtnjutande

av respekt för mänskliga fri- och rättigheter.

2003/04:U203 av Maud Olofsson m.fl. (c):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om stödet till FN:s arbete för en ökad införlivning av genusperspektivet

i missioner.

2003/04:U204 av Carl-Axel Roslund (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att Sverige skall erkänna Taiwan och kraftfullt verka internationellt

för att landet åter släpps in i FN-gemenskapen.

2003/04:U205 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en aktiv svensk Vitrysslandspolitik med inriktning på stöd för demokrati

och mänskliga rättigheter.

2003/04:U207 av Lena Ek och Annika Qarlsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om kränkning av kvinnor och respekten för mänskliga rättigheter i

Nigeria.

2003/04:U209 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om möjligheten till visum för besök i Sverige för Taiwans demokratiskt

valda ledare, när de reser hit i egenskap av privatpersoner.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den svenska regeringen bör verka för en förändring av

EU-ländernas visumpraxis, i syfte att avveckla hindren för Taiwans demokratiskt

valda ledare att besöka EU-länderna i privat kapacitet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige alltid skall driva värdet av demokrati och mänskliga

rättigheter i internationella relationer.

2003/04:U210 av Sten Tolgfors (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att Sverige bör verka för att Taiwan skall få observatörsstatus i WHO

för att stärka det internationella samarbetet mot smittspridning.

2003/04:U211 av Ana Maria Narti (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en handlingsplan för förstärkning av den demokratiska dialogen

i samhället.

2003/04:U214 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kravet på en oberoende internationell undersökningskommission

med uppgift att utreda de s.k. kedjemorden bör kompletteras med uppgiften

att undersöka vad som skedde med de tusentals oppositionella som massavrättades

eller försvann 1988.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i FN, EU och andra internationella organisationer

bör verka för kurdernas rättigheter i Iran att använda sitt eget språk i

tal och skrift och egna medier.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i FN, EU och andra internationella organisationer

bör verka för att kurdernas mänskliga rättigheter i Iran respekteras.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i FN, EU och andra internationella organisationer

bör verka för att kurderna i Iran får rätt till lokalt självstyre.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i internationella sammanhang bör verka för att Iran

undertecknar tilläggsprotokollet till icke-spridningsavtalet.

2003/04:U216 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den bör göra sitt yttersta för att få den svenske journalisten

och svenske medborgaren Dawit Issac frigiven.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den ger Migrationsverket och Utlänningsnämnden i uppdrag

att informera sig om den allvarliga bristen på respekt för mänskliga

rättigheter i Eritrea och situationens allvar för asylsökande eritreaner.

2003/04:U217 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör skaffa sig en god beredskap att bistå FN med

övervakningspersonal under en flerårsperiod i Västsahara.

2003/04:U218 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om utformningen av palestinska skolböcker.

2003/04:U220 av Agne Hansson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om fungerande rättssystem och fasta spelregler i samhället.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att i samarbete med Vitryssland, Ukraina, Moldavien, samarbetspartner

i EU, OSSE och FN driva demokratiseringens betydelse för utveckling.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om dialogen med Ryssland.

2003/04:U222 av Nils Oskar Nilsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att assyrier/syrianer betraktas och erkänns som ett folk

internationellt och nationellt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förintelserna 1846, 1915 och 1933 betecknas som

folkmord.

2003/04:U224 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att värna religionsfriheten i Europa och dess närhet.

2003/04:U225 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i

sina utrikespolitiska bedömningar väger in risken för nya väpnade konflikter

i Västsahara, något som måste uppmärksammas och motverkas i internationella

forum.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige verkar

för att FN:s och OAU:s fredsplan följs och Marockos illegitima ockupation

fördöms.

4. Riksdagen begär att regeringen i FN verkar för att folkomröstningen

kan genomföras för att bilda utgångspunkt för en stabil statsbildning i

Västsahara.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att skyddet för

de mänskliga rättigheterna bevakas med större intensitet och att Marocko

uppmanas att tolerera opinionsyttringar från västsaharier och upphöra med

tortyr och diskriminering av västsaharier.

2003/04:U226 av Margareta Andersson och Lena Ek (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om förnyade åtgärder för att lösa konflikten mellan Indien och Pakistan

om Kashmirområdet.

2003/04:U230 av Kalle Larsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att Sverige snarast möjligt bör säga upp sitt medlemskap och lämna IOM.

2003/04:U231 av Patrik Norinder (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om Taiwans tillträde som observatör inom WHO och andra

världsorganisationer.

2003/04:U233 av Lars Ohly m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att vad i motionen

anförs om Sverige verkar för att EU i ökande grad engagerar sig i

fredsprocessen, den s.k. IGAD-processen, i Sudan i förhandlingarna inte bara

med SPLA/SPLM utan även med de rörelser som är verksamma i östra och västra

Sudan.

2003/04:U234 av Kerstin Andersson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att intensifiera insatserna mot barnarbete.

2003/04:U235 av Annelie Enochson (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör verka för att alla medlemsländer i OSSE skyndsamt

inför ett system för att specifikt registrera alla antisemitiska incidenter

som sker i respektive hemländer.

2003/04:U236 av Hillevi Larsson och Anders Bengtsson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att regeringen bör driva kravet på att sexualrådgivning,

preventivmedel och abort skall ingå i FN:s katalog över mänskliga rättigheter.

2003/04:U237 av Rezene Tesfazion m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att öka Sveriges stöd till demokratirörelsen i Eritrea.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att flytta den eritreanska frågan högre upp på den politiska

dagordningen inom EU och FN.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stödja den demokratiska processen i Eritrea.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att de politiska fångarna i Eritrea omedelbart friges.

2003/04:U239 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i FN bör verka för Taiwans deltagande i det

internationella samarbetet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bereder Taiwans representationskontor i Stockholm

villkor som är likvärdiga dem som kommer andra utländska beskickningar

till del.

2003/04:U242 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Turkiet, med anledning av sin EU-kandidatur, uppmanas ta

sitt kulturansvar för de assyrisk/syrianska kyrkor och kloster som finns

inom landets gränser.

2003/04:U244 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den öppet bör deklarera på vilket sätt Sverige samarbetar

med Colombia när det gäller narkotikabekämpning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige verkar för att de internationellt överenskomna avtal

gällande skydd av personer i utsatt situation respekteras även när det

gäller Colombia.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs att en oberoende kommission tillsätts för att utreda om militärer

i den colombianska armén opererar och begår brott mot mänskliga rättigheter

i paramilitära organisationer.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att i den händelse anklagelserna är riktiga om att den reguljära

colombianska armén deltar och samarbetar med de paramilitära styrkornas

brutala hantering bör den svenska regeringen frysa sina förbindelser med

Colombia.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen lämnar en officiell protest till USA mot den av

USA:s senat öppet deklarerade avsikten att godkänna förändringen i Plan

Colombia som innebär att de resurser som planen avser används för militär

inblandning i ett annat lands interna konflikter.

2003/04:U245 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att arbeta för ökad respekt för mänskliga rättigheter och

stärkande av kvinnors roll i Afrika.

2003/04:U246 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU skall kräva att en ländervis översikt över

brott mot mänskliga rättigheter och demokrati redovisas inför och debatteras

i FN:s generalförsamling varje år.

2003/04:U249 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige tar initiativet till att det utökade Nordiska rådet

främjar respekt för mänskliga rättigheter och utveckling av demokrati i

Vitryssland.

2003/04:U250 av Luciano Astudillo och Leif Jakobsson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om ytterligare svenskt initiativ för att EU skall intensifiera sitt arbete

för en förbättring av situationen för de palestinska flyktingarna i

allmänhet och barnen i synnerhet.

2003/04:U252 av Kent Olsson m.fl. (m, fp, kd, v, c, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stödja principen om icke-våld och verka för att seriösa

förhandlingar kommer till stånd mellan Kinas regering och den tibetanska

exilregeringen för en snar lösning på den långvariga Tibetfrågan i enlighet

med vad som föreslagits i Dalai lamas Strasbourgfördrag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen i sina kontakter med Folkrepubliken Kina verkar

för att Gedhun Chökyi Nyima, tillsammans med sin familj, samt de övriga

som greps vid erkännandet av denne som den elfte Panchen lama, omedelbart

släpps.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen i sina kontakter med Folkrepubliken Kina ställer

krav på att dödsdomen mot den buddistiske läraren Tenzin Delek Rinpoche

upphävs och att hans fall omprövas i en rättvis och offentlig rättegång.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall följa utvecklingen av mänskliga rättigheter

i Kina, särskilt i Tibet, och klart och tydligt i FN och andra internationella

forum påtala övergrepp för brott mot mänskliga rättigheter.

2003/04:U255 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen i bilaterala och multilaterala kontakter med

andra länder skall verka för att traditionella lagar som diskriminerar

kvinnor avskaffas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en uppföljningsmekanism för resolution 1325 enligt mönster

från CEDAW-konventionen upprättas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att initiera ett ökat samarbete mellan regeringar, FN-systemet

och det civila samhället för en ökad global jämlikhet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kvinnors utsatta situation i krig kräver ökad uppmärksamhet

av FN och andra internationella organ samt att kvinnor på flykt skall få

särskilt skydd mot sexuella övergrepp och våld i flyktinglägren.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att verka för en global ökning av antalet deltagande kvinnor på

högsta politiska nivå.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör öka trycket på utvecklingsländerna att höja

andelen kvinnors deltagande i beslutande församlingar.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör verka för att det internationella samfundet

intensifierar arbetet med att stoppa det könsrelaterade våldet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör verka för att "hedersmord" sätts upp som ett

prioriterat ämne på den politiska dagordningen i Sverige och inom EU.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att bekämpningen av trafficking bör prioriteras.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige inom EU och internationellt skall verka för ett

förbud av prostitution.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige inom ramen för biståndspolitiken bör rikta stöd

till kampen mot kvinnlig könsstympning.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att rikta utbildningsinsatser gällande kvinnlig könsstympning

till invandrarkvinnor och svensk hälso- och sjukvårdspersonal.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör verka för att EU erkänner kvinnlig könsstympning

som brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör ställa ökade krav på bl.a. Kina och Indien vad

gäller kvinnoförtrycket i länderna och förekomsten av s.k. prenatal

könsdiskriminering.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör uppmana Sydafrika att presentera en nationell

handlingsplan för att motverka mäns våld mot kvinnor bl.a. i landets skolor.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skärpta krav från Sverige och EU i förhandlingar med kandiderande

medlemsländer till Europeiska unionen för att förhindra barnäktenskap.

2003/04:U257

av Joe Frans och Maria Hassan (båda s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om stöd till genomförandet av en folkomröstning i irakiska Kurdistan

beträffande områdets framtida federala styrelseskick samt graden av

regionalt självstyre.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs genomförandet av FN:s resolution 986.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om stöd till demokratiseringsprocessen i irakiska Kurdistan genom

satsningar på jämställdhet, utbildning och pedagogik samt modernisering

av polisväsendet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om stöd till minröjning och återuppbyggnad.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att regeringen arbetar för en samstämmig politik för

irakiska Kurdistan inom ramen för EU-samarbetet.

2003/04:U259 av Hillevi Larsson m.fl. (s):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Israels utomrättsliga avrättningar måste stoppas.

2003/04:U261 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör sätta hård press på konflikthärjade stater i

Afrika så att barn skyddas från tvångsrekrytering till egna eller andra

väpnade trupper.

2003/04:U264 av Lotta N Hedström m.fl. (mp, fp, v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall agera för ett omedelbart stopp på Indonesiens

militära övergrepp i Aceh.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall agera för en fredlig lösning av konflikten i

Aceh.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall agera för att Indonesien skall respektera de

mänskliga rättigheterna överallt.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall agera för att Indonesien skall ställa de

ansvariga för övergreppen inför rätta.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall agera för att Indonesien skall ansluta sig

till den internationella brottmålsdomstolen.

2003/04:U265 av Lotta N Hedström och Lars Ohly (mp, v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att Sverige skall agera för att FN tar initiativ till en oberoende

granskning av FN:s roll i Papua under 1960-talet.

2003/04:U267 av Hillevi Larsson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att FN:s senaste resolution angående Västsahara måste genomföras

utan dröjsmål.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Sverige bör verka för att journalister och internationella

observatörer snarast möjligt släpps in i Västsahara.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att FN i samarbete med västsaharierna bör bestämma vilka som

skall ha rösträtt i den planerade folkomröstningen om Västsaharas framtid.

2003/04:U269 av Lotta N Hedström m.fl. (mp, fp, kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i samarbete med FN och inom EU kraftfullt skall

verka för kurdernas mänskliga fri- och rättigheter i Iran.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i samarbete med FN och andra internationella

organisationer skall verka för att kurderna i Iran fritt skall få utöva sin

kultur utan att någon på grund av det straffas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i samarbete med FN och andra internationella

organisationer verkar för att kurderna i Iran skall få använda det kurdiska

språket i tal och skrift och att det kurdiska språket undervisas i skolorna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i samarbete med FN och inom EU skall verka för att

mänskliga rättigheter i Iran respekteras och att kurderna i Iran får lokal

självständighet.

2003/04:U272 av Mikael Damberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om Sveriges och EU:s ansvar för framtiden för irakiska Kurdistan.

2003/04:U273 av Mikael Damberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om kurdernas situation i Turkiet.

2003/04:U275 av Annelie Enochson m.fl. (kd, fp, c, v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige

fortsättningsvis verkar för, både i dialogen mellan Sverige och Kina samt

i EU:s dialog med Kina, att de mänskliga rättigheterna i Kina respekteras

fullt ut.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i

alla sina utrikespolitiska kontakter kräver att Kinas många miljoner

troende får möjlighet att samlas fritt.

2003/04:U276 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i internationella forum som Förenta nationerna aktivt

bör verka för att kvinnors rätt till fri abort erkänns som en av de

grundläggande mänskliga rättigheterna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör verka för att kvinnors rätt till fri abort och

god sexuell och reproduktiv hälsa blir ett prioriterat politiskt mål i

svensk utrikespolitik.

2003/04:U277 av Hillevi Larsson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om HBT-rättigheter i världen.

2003/04:U278 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen skall arbeta för att alla FN:s medlemsländer

skall anta och uppfylla resolution 1325.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör arbeta för att systematiskt våldtagna kvinnor

skall kunna kräva skadestånd av den stat som beordrat eller underlåtit

att avstyra sådana övergrepp.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i alla internationella insatser bör erbjuda stöd

och rehabilitering på plats åt våldtagna kvinnor.

2003/04:U279 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör arbeta för att den etniska diskrimineringen

av assyrier i deras hemländer förs upp på FN:s och EU:s dagordning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige erkänner assyrierna som ett folk.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det assyriska kulturarvet, som också är kristenhetens

kulturarv, bevaras i länder som Turkiet och Irak.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att föra upp frågan om assyriernas kulturarv till FN:s organ

Unesco.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Riksarkivet får i uppdrag att sammanställa svenskt arkivmaterial

rörande det assyriska/syrianska folkmordet, Seyfo.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ett centrum för forskning om Mesopotamiens folkslag, historia

och utveckling skapas och att centret även omfattar forskning om invandrare

till Sverige från Mesopotamien.

2003/04:U280 av Tuve Skånberg och Johnny Gylling (båda kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att av praktiska skäl bevilja Taipei Mission in Sweden diplomatiska

ID-kort.

2003/04:U281 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att assyrier-syrianer bör erkännas som etnisk folkgrupp i Sverige och

andra länder.

2003/04:U282 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kränkningar av mänskliga rättigheter alltid måste påtalas,

kritiseras och åtgärdas oavsett var de äger rum.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om sambandet mellan demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör intensifiera sitt arbete med att både försvara

och förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna dels genom de

internationella organisationer där Sverige bereds möjlighet att påverka,

såsom exempelvis FN, EU, Europarådet och Världsbanken, dels genom Sveriges

bilaterala samarbete med andra länder.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om nödvändigheten av att skilja mellan civila och politiska

rättigheter, vilka är absoluta, och sociala, ekonomiska och kulturella

rättigheter.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige aktivt skall verka för att dödsstraffet och

användningen av tortyr avskaffas.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för att motverka alla former av etnisk diskriminering.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för att motverka våld mot och diskriminering av kvinnor.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för att motverka handel med kvinnor och barn.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för att stärka och förbättra barns rättigheter.

2003/04:U285 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp, kd, v, mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall arbeta för att ett datum skall fastställas

för när generalsekreterarens rapport angående resolution 1325 skall

presenteras.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall arbeta för att undersökningsdelegationer till

krigsområden skall ha kvinnliga deltagare, att checklistor angående

kvinnors erfarenheter och behov skall upprättas, att delegationerna skall

träffa kvinnoorganisationer på fältet och att program för nedrustning,

demobilisering och återuppbyggnad också måste innehålla kvinnors behov

och ta vara på kvinnors kunskaper.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall arbeta för att genderperspektivet blir en

obligatorisk del i alla landrapporter och temarapporter till FN:s

säkerhetsråd.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall arbeta för att en uppföljningsmekanism angående

resolution 1325 enligt mönster från CEDAW-konventionen skall

inrättas.

2003/04:U286 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den turkiska regeringen måste ta till krafttag för att lagen

om barnäktenskap skall följas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Turkiet bör ge garantier för att kroppsvisitering av kvinnliga

fångar utförs av kvinnlig personal och att övergrepp kommer att straffas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att EU tillsammans med Turkiet bör utarbeta konkreta planer för

respektive minoritet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tillgodoseendet av minoritetsgruppers legitima intressen och

möjlighet till medverkan i det demokratiska arbetet.

2003/04:U289 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den demokratiska utvecklingen i Irak skall stödjas av Sverige,

EU och FN.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att EU bör etablera samarbete med Arabförbundet för att fokusera

på värdet av integration.

2003/04:U290 av Gunnar Axén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige skall

verka för att Taiwan skall kunna delta i arbetet inom WHO som observatör

i enlighet med vad som anförs i motionen.

2003/04:U298 av Christin Nilsson och Michael Hagberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att regeringen i sin utrikespolitik bör verka för att minska

religiösa organisationers inflytande över internationell politik i syfte

att främja ett världssamfund byggt på förvärldsligade principer, mänskliga

rättigheter och religionsfrihet.

2003/04:U299 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den bristande respekten för mänskliga fri- och rättigheter

i Folkrepubliken Kina måste vara en central fråga på Sveriges utrikespolitiska

agenda.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU måste verka för att användningen av dödsstraffet

i Folkrepubliken Kina upphör.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU måste verka för att tortyren i Folkrepubliken

Kina upphör.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU måste verka för att rättsväsendet i Folkrepubliken

Kina avpolitiseras.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU måste verka för att politiska fångar i

Folkrepubliken Kina friges och att förföljelsen av oppositionella samt

religiösa personer upphör.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om de mänskliga rättigheternas universalitet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att försvinnandet av hundratusentals flickor är en oacceptabel

konsekvens av "ettbarnspolitiken" i Kina och synen på mäns och kvinnors

olika värde.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör markera sitt stöd för Taiwans öppning om att

avskaffa dödsstraffet.

2003/04:U301 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör understödja kravet på att norra Irak/irakiska

Kurdistan bör ingå i en federation med övriga Irak.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör stödja kravet på en folkomröstning i norra

Irak/irakiska Kurdistan när det gäller områdets framtida federala styrelseskick

och graden av regionalt självstyre.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör stödja demokratiseringsprocessen i norra

Irak/irakiska Kurdistan genom bistånd till utbildning, olika

jämställdhetsprojekt,

pedagogisk verksamhet och modernisering av polisväsendet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i FN och andra internationella organisationer bör

verka för att grannländerna respekterar norra Irak/irakiska Kurdistans

integritet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör medverka till att röja minerade områden i norra

Irak/irakiska Kurdistan.

2003/04:U302 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om behovet av stark kritik mot det israeliska våldet mot internationella

fredsaktivister.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om behovet av att skydda de svenska fredsaktivister som agerar

icke-våldsligt i Mellanöstern.

2003/04:U303 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör tillvarata varje tillfälle att påtala Kinas

övertramp mot de mänskliga fri- och rättigheterna i Tibet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör verka för att FN:s miljöorgan UNEP får i uppdrag

att inventera miljökonsekvenser av Kinas militära verksamheter i Tibet

till följd av ockupationen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör verka för att förhandlingar mellan den tibetanska

exilregeringen och den kinesiska ledningen kommer till stånd under FN:s

överinseende.

2003/04:U304 av Karin Thorborg och Sven-Erik Sjöstrand (båda v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att regeringen bör påtala, i de internationella forum Sverige är

representerat i, de brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna som Kina

gör sig skyldigt till.

2003/04:U312 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen kraftfullt skall verka för att stoppa all form

av handel med barnarbetare inom ramen för EU och ILO.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige inom landet och i övriga världen fortsätter att

arbeta för att stärka flickors ställning och motverka diskriminering.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige, inom EU och FN, mer kraftfullt bör agera mot brott

mot mänskliga rättigheter, övergrepp och tortyr och för förbud av kvinnlig

könsstympning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen inom det internationella samfundet skall sätta

tryck på stater att ratificera och implementera konventionen om barnens

rättigheter och därmed sätta 18 år som minimigräns för rekrytering av

soldater.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av införandet av genomarbetade program för att hjälpa

barnsoldater att bearbeta sina traumatiska händelser och reintegrera dem

i samhället.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör vara pådrivande för att nationell suveränitet

inte får hindra skyldiga från att straffas för brott mot barn.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att barnen bör få en mer central roll på den politiska dagordningen

för fred och säkerhet.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att rapporteringen om kränkningar av barns rättigheter måste

förbättras.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att öka de riktade insatserna för att förbättra kvinnors och

barns situation i det konfliktförebyggande och fredsuppbyggande arbetet.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att i ökad utsträckning låta ungdomar vara föremål för utbildningar

och nationella återuppbyggnadsprogram.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utöka Unicefs resurser och möjligheter att förbättra analys,

statistik och undersökningar för att tydliggöra barns utsatthet vid

konflikter och krig.

17. Riksdagen begär att regeringen verkar för ett komplement till FN:s

barnkonvention och tillsätter en representant för barns utsatthet i

miljöproblematiska områden.

2003/04:U314 av Lotta N Hedström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att med kraft i alla verksamma internationella forum

ta avstånd från USA:s behandling av de traditionella dineh/navajo- och

hopiindianerna på Big Mountain, Black Mesa i Arizona.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stoppa gruvverksamheten i det i yrkande 1 omnämnda området.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att skyndsamt få stopp på industriell exploatering av indianernas

dricksvatten.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att medverka till och arbeta för att den av Europaparlamentet

antagna resolutionen den 17 februari 2000 följs upp och implementeras.

5.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om internationellt ifrågasättande av de amerikanska lagarna Public Law

935-31: Relocation Act och Public Law 104-301: the Accommodation Agreement.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att rekommendera FN att följa upp och kritisera USA:s agerande

utifrån ett folkrätts- och människorättsperspektiv.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att världssamfundet skyndsamt föranstaltar miljökonsekvensanalyser

och sociala konsekvensanalyser vad exploateringen av kolfyndigheterna och

tvångsförflyttningarna av indianer anbelangar samt upprättar nödvändiga

rehabiliteringsprogram.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att undersöka möjligheten om humanitärt bistånd med bl.a. akuta

vattenleveranser kan ges till människor och djur på Black Mesa.

2003/04:U317 av Lotta N Hedström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om en utredning av förekomsten av privata militära företag, PMF,

i svenskt affärsliv och militärt samarbete.

2003/04:U323 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om det kristna kulturarvet i sydöstra Turkiet.

2003/04:U325 av Gunnar Hökmark (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om mänskliga rättigheter i arabvärlden.

2003/04:U327 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en sammanställning av internationella resolutioner om kvinnor

samt deras efterlevnad.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i

internationella sammanhang aktivt bör arbeta för att alla länder som

ratificerat konventioner och resolutioner om kvinnor också lever upp till

dem.

2003/04:U328 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för att främja respekten för mänskliga rättigheter i

Kuba.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör utarbeta ett Kubaprogram och samarbeta med

de organisationer av kubaner i Sverige som arbetar för demokrati på Kuba.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om EU:s position gentemot Kuba.

2003/04:U331 av Luciano Astudillo (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige självt, och tillsammans med EU, verkar för att

fredssamtalen i Colombia återupptas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige riktar kritik mot Colombias militärdomstolar eftersom

allt tyder på att de i dag formar ett led i en medveten strategi för

straffrihet hos colombianska militärer och paramilitärer.

2003/04:U332 av Kristina Zakrisson och Carina Ohlsson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om kvinnorepresentation.

2003/04:U333 av Erling Bager (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om åtgärder för att uppmärksamma situationen vad gäller mänskliga rättigheter

i Iran.

2003/04:U334 av Anne Ludvigsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om våldtäkt och sexuella övergrepp i väpnade konflikter.

2003/04:U335 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att FN skall vara den enda part som Sverige ger suverän rätt

till globalt våldsmonopol och det organ som samordnar svensk medverkan i

fredsbevarande styrkor eller vid grova brott mot de mänskliga rättigheterna.

2003/04:U337 av Anders Bengtsson m.fl. (s):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om attityden till homosexuella, bisexuella och transpersoner.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om EU och frågan om ett nytt juridiskt kön.

2003/04:U338 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om risken för en upprustningsspiral i Asien.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Kinas politiska och ekonomiska betydelse i världen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Taiwans demokratiseringsprocess.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Folkrepubliken Kinas kärnvapenupprustning samt missilprogram.

5.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om Folkrepubliken Kinas hot om våld mot Taiwan.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Folkrepubliken Kinas försök att påverka utfallet av fria och

demokratiska val i Taiwan.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av dialog mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om riktlinjer för en tydlig svensk Kinapolitik.

2003/04:U340 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att världssamfundets politiska stöd förutsätter att "vägkartan"

för fred respekteras av parterna.

2003/04:U341 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att bjuda in representanter från folkrörelser, näringsliv och

universitet för att granska och diskutera Sveriges utrikespolitiska

åtaganden gentemot FN:s konventioner och konferenser.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen aktivt driver krav på förbättrad administrativ

effektivitet och beslutseffektivitet i samverkande internationella

organisationer.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen tar initiativ till utarbetandet av gemensamma

arbetsmodeller vars syfte är att förnya och utveckla arbetsformerna för

internationella organisationer.

2003/04:U343 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att taiwanesiska medborgare i ledande ställning bör beviljas

besöksvisum till både hela EU och Sverige och att hänsyn till Pekingregimen

inte får stå i vägen för detta.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Kina måste förmås tillämpa hela det internationella regelverket

gällande mänskliga fri- och rättigheter liksom att införliva det i sin

dagliga rättstillämpning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU kraftfullt måste fördöma utdömanden och

verkställanden av dödsstraff i Kina.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU har ett stort ansvar för att FN:s auktoritet

hävdas när det gäller tillsynen av respekten för de mänskliga rättigheterna.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Beijing bör uppmuntras att ge Tibet och Xinjiang långtgående

självbestämmande, upprätthålla respekt för mänskliga rättigheter där samt

skapa förutsättningar att vårda och utveckla kulturella och religiösa

särdrag utan hot och förföljelser.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige och EU gentemot den kinesiska maktledningen entydigt

måste fördöma all kinesisk maktpolitik mot Taiwan.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige på olika sätt bör utveckla sina politiska förbindelser

med Taiwan.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitik bör verka för att det demokratiska Taiwan ges plats i FN och

dess underorgan vid sidan av Folkrepubliken Kina till dess att folken i

Kina och på Taiwan i demokratiska val kan ta ställning till sin eventuella

gemensamma framtid.

2003/04:U346 av Lotta N Hedström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Turkiet skall redogöra för en nöjaktig lösning av den

kurdiska frågan innan EU-medlemskap kan bli aktuellt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att regeringen skall verka internationellt för att en FN-sanktionerad

folkomröstning anordnas i turkiska delen av Kurdistan i syfte att få veta

hur det kurdiska folket vill utforma sin framtid.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att regeringen skall verka internationellt för att alla rättsliga

bestämmelser som förhindrar bildandet av politiska partier på etnisk och

kulturell grund i Turkiet bör avskaffas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att regeringen skall verka internationellt för att lagstiftningen

i Turkiet skall garantera rätten till användning av det kurdiska språket

som utbildningsspråk, samt rätten till fri användning av det i opinionsbildande

syfte i alla medier.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att regeringen skall verka internationellt för att befolkningen

i de kurdiska byar i Turkiet som förstörts och där befolkningen

tvångsförflyttats skall återupprättas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att regeringen bör visa sitt stöd för det irak-kurdiska folkets

önskemål om federala lösningar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att regeringen bör inleda ett EU-biståndprogram riktat till

irakiska Kurdistan för återuppbyggnad, mänskliga rättigheter och demokrati.

2003/04:U347 av Börje Vestlund m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en världskonferens om homosexuellas och bisexuellas situation

i världen.

2003/04:U348 av Alf Svensson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att i samarbete med partnerländer arbeta fram nationella

handlingsplaner för mänskliga rättigheter, översyn av nationell lagstiftning

i dessa frågor i förhållande till internationella avtal samt allianser

för support och handling.

2003/04:U349 av Sonja Fransson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Sverige i EU och i allt bilateralt och multilateralt samarbete

arbetar för att resolution 1325 skall implementeras i allt FN-arbete och

i de enskilda länderna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Sverige skall arbeta för att genusfrågor blir en stående

punkt på säkerhetsrådets agenda.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Sverige skall arbeta för att ett datum skall fastställas

för när generalsekreterarens rapport angående resolution 1325 skall

presenteras.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Sverige skall arbeta för att undersökningsdelegationer till

krigsområden skall ha kvinnliga deltagare, att checklistor angående

kvinnors erfarenheter och behov skall upprättas, att delegationerna skall

träffa kvinnoorganisationer på fältet och att program för nedrustning,

demobilisering och återuppbyggnad också måste innehålla kvinnors behov

och ta vara på kvinnors kunskaper.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Sverige skall arbeta för att genusperspektivet blir en

obligatorisk del i alla landrapporter och temarapporter till FN:s säkerhetsråd.

2003/04:U350 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att grunden vid svenskt ställningstagande till part i konflikt

och kris skall vara huruvida grundläggande värden såsom mänskliga rättigheter,

demokrati, öppenhet och rättssäkerhet respekteras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen i alla relevanta utrikes-, säkerhets- och

försvarspolitiska kontakter och sammanhang skall betona att världens stater

och nationer måste leva upp till FN:s säkerhetsråds resolution 1325.

2003/04:U352 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om initiativ till FN-konferens för ökad förståelse mellan

konfliktområdens olika kulturer och religioner.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringens arbete bör få ökad fokusering på de internationella

övervaknings- och kontrollmekanismerna för efterlevnaden av mänskliga

rättigheter.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att grundläggande rättigheter för barn också skall omfatta rätten

att tillhöra en familj.

2003/04:So242 av Ingrid Burman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige aktivt inom EU skall verka för kvinnors rätt till

abort.

2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om Sveriges möjlighet att agera påtryckare internationellt gällande

HBT-frågor.

25. Riksdagen begär att regeringen i FN driver frågan om en världskonferens

med temat sexuell läggning.

2003/04:Kr388 av Birgitta Ohlsson (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige som nation skall uppmärksamma och aktivt agera mot

antisemitism när den uppstår i andra länder.

Bilaga 2

Förkortningar

CAT Konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller

förnedrande behandling eller bestraffning (Convention Against Torture and

Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment)

CDDH Europarådets styrkommitté för mänskliga rättigheter (Steering Committee

for Human Rights)

CEDAW FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor

(Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against

Women)

CERD Internationell konvention om avskaffandet av alla former av

rasdiskriminering (International Convention on the Elimination of All Forms

of Racial Discrimination)

COHOM EU:s rådsarbetsgrupp för mänskliga rättigheter (Council Working

Group on Human Rights)

CPT Europarådets antitortyrkommitté (The European Committee for the

Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment)

CRC Konvention om barnets rättigheter (Convention on the Rights of the

Child)

CSP EU-kommissionens ramverk för utvecklingssamarbete (Country Strategy

Paper)

DAW FN:s avdelning för främjande av kvinnors utveckling (The Division for

the Advancement of Women)

ECHA FN:s exekutivkommitté för humanitära frågor (Executive Committee on

Humanitarian Affairs)

Ecosoc Ekonomiska och sociala rådet (Economic and Social Council)

Ecowas Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Economic Community of

West African States)

ECRI Europarådets kommission mot rasism och intolerans (European Commission

against Racism and Intolerance)

EG Europeiska gemenskaperna (European Community)

ESCAP FN:s ekonomiska och sociala kommission för Asien och Stillahavsområdet

(United Nations Economic and Social Commission for Asia

and the Pacific)

ESK Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa

EU Europeiska unionen (European Union)

EUMC Europeiska övervakningscentret mot rasism och främlingsfientlighet

(European

Monitoring Centre on Racism and Xenophobia)

ExCom FN:s flyktingkommissariats exekutivkommitté (Executive Committee of

the United Nations High Commissioner for Refugees)

FAO FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (Food and Agriculture

Organization of the United Nations)

FN Förenta nationerna (United Nations)

GUSP EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik

HCNM Högkommissarien för frågor om nationella minoriteter (High Commissioner

on National Minorities)

HLWG EU:s pelaröverskridande högnivågrupp för asyl och migration (High

Level Working Group on Asylum and Migration)

HomO Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning

HURIST UNDPs Human Rights Strengthening Programme

ICC Internationella brottmålsdomstolen (International Criminal Court)

ICCPR Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter

(International Covenant on Civil and Political Rights)

ICESCR Internationell konvention om ekonomiska, sociala och kulturella

rättigheter (International Covenant on Economic, Social and Cultural

Rights)

ICRC Internationella rödakorskommittén (International Committee of the

Red Cross)

IHL Internationell humanitär rätt (International Humanitarian Law)

ILO Internationella arbetsorganisationen (International Labour

Organization)

International IDEA Internationella institutet för demokrati och fria

val

(International Institute for Democracy and Electoral Assistance)

IOM Internationella organisationen för migration (International Organisation

for Migration)

NEPAD Nytt partnerskap för Afrikas utveckling (New Partnership for Africa's

Development)

NKP Nationella kontaktpunkten

ODIHR Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter

(Office for Democratic Institutions and Human Rights)

OECD Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Organisation

for Economic co-operation and Development)

OSSE Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (Organization for

Security and Co-operation in Europe)

PRSP FN:s fattigdomsstrategier (Poverty Reductions Strategy Papers)

Sida Styrelsen för internationellt utvecklingsarbete (Swedish International

Development Cooperation Agency)

UNDG FN:s utvecklingsgrupp (United Nations Development Group)

UNDP FN:s utvecklingsprogram (United Nations Development Programme)

Unesco FN:s organisation för undervisning, vetenskap och kultur (United

Nations Educational, Scientific and Cultural Organization)

UNFPA FN:s befolkningsfond (The United Nations Population Fund)

UNHCHR FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (United Nations High

Commissioner for Human Rights)

UNHCR FN:s högkommissarie för flyktingar (United Nations High Commissioner

for Refugees)

Unicef FN:s barnfond (United Nations Children's Fund)

WTO Världshandelsorganisationen (World Trade Organization)