Bet. 2004/05:AU3

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2004/05:AU3

Tydligare genomförande av EG:s arbetstidsdirektiv

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2003/04:180, Tydligare genomförande av

EG:s arbetstidsdirektiv.

I propositionen föreslås ändringar i

arbetstidslagen (1982:673). Lagen tillförs nya

bestämmelser om högst 48 timmars genomsnittlig

veckoarbetstid, 11 timmars sammanhängande dygnsvila,

arbetstid för nattarbetande och

kompensationsledighet vid tillfälliga undantag från

veckoviloregeln. De nya bestämmelserna ska inte

gälla delar av den offentliga verksamheten som t.ex.

vissa arbeten inom polis och försvar. Vidare

föreslås att lagens undantag för arbete som utförs i

arbetstagarens hem slopas. De s.k. EG-spärrarna för

kollektivavtal och för dispenser som meddelas av

Arbetsmiljöverket förtydligas. Lagändringarna syftar

till att genomföra EG:s arbetstidsdirektiv på ett

tydligare sätt.

De nya reglerna ska träda i kraft den 1 juli 2005.

Om arbetsgivaren den 30 juni 2005 och därefter fram

t.o.m. den 31 december 2006 är bunden av

kollektivavtal som reglerar arbetstidsfrågor, ska

reglerna dock tillämpas först fr.o.m. den 1 januari

2007.

En motion (m, fp, kd och c) har väckts med

anledning av propositionen där det yrkas avslag på

regeringens förslag. Utskottet tillstyrker

propositionen och föreslår att riksdagen antar

lagförslagen. Det innebär att motionen avstyrks.

I ärendet behandlas också ett antal motioner som

väckts under respektive allmän motionstid åren

2002-2004. Även dessa motioner avstyrks, främst med

hänvisning till pågående utredningsarbete.

Företrädarna för Moderaterna, Folkpartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet

följer upp partiernas motioner i reservationer. I

ärendet finns även två särskilda yttranden (m, fp,

kd, c) respektive (v).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Yrkande om avslag på propositionen

Riksdagen avslår motion 2004/05:A1 yrkande 1

(m, fp, kd, c).

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Sättet att genomföra

arbetstidsdirektivet

Riksdagen avslår motion 2004/05:A1 yrkandena 2

och 3 (m, fp, kd, c).

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Antagande av lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag enligt

bilaga 2 till lag om ändring i arbetstidslagen

(1982:673). Därmed bifaller riksdagen proposition

2003/04:180.

4. Nytt arbetstidsdirektiv m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A314

yrkande 4 (v) och 2004/05:A263 (s).

5. Arbetstidsförkortning och flexibla

arbetstider

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf335

yrkandena 10 och 11 (kd), 2002/03:Sf376 yrkande 6

(fp), 2002/03:Sf379 yrkande 5 (kd), 2002/03:Sf380

yrkandena 13-15 (kd), 2002/03:So448 yrkande 5

(v), 2002/03:So514 yrkande 2 (mp), 2002/03:A236

yrkandena 1, 4 och 5 (mp), 2002/03:A239 yrkande

25 (c), 2002/03:A241 yrkande 6 (fp), 2002/03:A242

yrkande 19 (kd), 2002/03:A315 yrkande 4 (m),

2002/03:A316 yrkandena 1-5 (m), 2002/03:A318

yrkande 4 (kd), 2002/03:A320 yrkande 15 (kd),

2002/03:A332 yrkande 18 (fp), 2002/03:A362 (s),

2002/03:A365 yrkande 3 (v), 2003/04:Sf355 yrkande

4 (fp), 2003/04:Sf356 yrkande 2 (fp),

2003/04:Sf397 yrkandena 10 och 11 (kd),

2003/04:Sf404 yrkandena 9 och 11 (kd),

2003/04:So406 yrkande 6 (v), 2003/04:A4 yrkande 4

(fp), 2003/04:A247 yrkande 20 (c), 2003/04:A256

yrkandena 2-4 (m), 2003/04:A258 yrkande 6 (m),

2003/04:A292 yrkande 1 (v), 2003/04:A307 yrkande

5 (fp), 2003/04:A309 yrkande 1 (kd), 2003/04:A310

yrkande 13 (fp), 2003/04:A314 yrkande 3 (v),

2003/04:A329 yrkande 14 (kd), 2003/04:A348 (s),

2003/04:A371 yrkande 17 (kd), 2004/05:Sf363

yrkande 35 (kd), 2004/05:A322 yrkande 6 (v),

2004/05:A339 (s), 2004/05:A352 yrkande 15 (kd),

2004/05:A354 yrkande 1 (kd), 2004/05:A355 yrkande

3 (fp), 2004/05:A356 yrkande 15 i denna del (kd)

och 2004/05:A375 yrkande 12 (fp).

Reservation 3 (m)

Reservation 4 (fp)

Reservation 5 (kd)

Reservation 6 (c)

Reservation 7 (mp)

6. Äldres arbetstid

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A348 (c),

2004/05:A353 yrkande 2 (kd) och 2004/05:A356

yrkande 15 i denna del (kd).

Reservation 8 (m, kd, c)

7. Förenklad semesterlag

Riksdagen avslår motion 2002/03:A269 (fp, m,

kd).

8. Handelns öppet- och arbetstider

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A277 (kd),

2003/04:A322 (s) och 2004/05:A237 (kd).

Stockholm den 3 februari 2005

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Margareta Andersson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Margareta Andersson (c), Laila Bjurling (s), Anders

G Högmark (m), Tina Acketoft (fp), Christer Skoog

(s), Cinnika Beiming (s), Patrik Norinder (m), Lars

Lilja (s), Ann-Marie Fagerström (s), Henrik Westman

(m), Ulf Holm (mp), Luciano Astudillo (s), Mauricio

Rojas (fp), Annelie Enochson (kd), Anders Wiklund

(v), Britt-Marie Lindkvist (s) och Ann-Christin

Ahlberg (s).

2004/05

AU3

Tydligare genomförande av EG:s

arbetstidsdirektiv

Redogörelse för ärendet

I detta ärende behandlas dels regeringens

proposition 2003/04:180 Tydligare genomförande av

EG:s arbetstidsdirektiv och en motion som väckts med

anledning av propositionen, dels ett antal motioner

om arbetstid m.m. som väckts under respektive allmän

motionstid åren 2002-2004.

Motionerna från hösten 2002 och hösten 2003

refereras i det följande med angivande av årtal

2002/03 respektive 2003/04 medan motionerna från

hösten 2004 refereras utan årtal.

Utskottets överväganden

Proposition 2003/04:180 Tydligare

genomförande av EG:s

arbetstidsdirektiv

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändring

i arbetstidslagen (1982:673) och avstyrker därmed

ett motionsyrkande om att propositionen bör avslås.

Även yrkanden om att regeringen ska återkomma med

förslag om att semester och sjukfrånvaro inte ska

inkluderas vid beräkning av genomsnittsarbetstiden

och om ett tillkännagivande om jourtid avstyrks.

Jämför reservationerna 1 (m, fp, kd, c) och 2 (m,

fp, kd, c).

Bakgrund

EG:s arbetstidsdirektiv genomfördes i svensk rätt främst genom

att en s.k. EG-spärr infördes i arbetstidslagen

(1982:673), (se lagstiftningsärende prop.

1995/96:162, bet. 1995/96:AU9 och rskr.

1995/96:219). EG-spärren innebär att undantag och

avvikelser från arbetstidslagen genom

kollektivavtal, eller i tillämpliga fall dispenser,

inte får innebära att mindre förmånliga regler ska

tillämpas för arbetstagarna än som följer av

arbetstidsdirektivet. Lagändringen trädde i kraft

samma dag som direktivet skulle vara genomfört, dvs.

den 23 november 1996. Detta genomförande av

arbetstidsdirektivet var avsett som en temporär

lösning.

1995 års arbetstidskommitté utredde bl.a.

konsekvenserna av EG:s arbetstidsdirektiv för det

svenska regelsystemet på området och lämnade i sitt

slutbetänkande (SOU 1996:145) förslag om hur

direktivet skulle kunna genomföras annorlunda än på

det temporära sätt som 1996 års genomförande

innebar. Arbetstidskommitténs förslag kom dock

aldrig att genomföras.

Kommittén för nya arbetstids- och semesterregler

(Knas) lämnade i sitt delbetänkande Tid - för arbete

och ledighet (SOU 2002:58) förslag om ändringar i

arbetstidslagen för att arbetstidsdirektivet skulle

genomföras på ett tydligare sätt.

Delbetänkandet har remissbehandlats. En

sammanställning av remissyttrandena finns

tillgänglig i Näringsdepartementet (Dnr

N2002/6577/ARM).

Lagrådet har yttrat sig över regeringens förslag.

Regeringens lagförslag finns som bilaga till

betänkandet, bilaga 2.

EG-kommissionen har i en formell underrättelse i

mars 2002 och i ett motiverat yttrande i juli 2003

framfört att den anser att den svenska

lagstiftningen inte överensstämmer med direktivet på

vissa punkter och pekat på brister när det gäller

reglerna om dygnsvila, maximal arbetstid per vecka

och nattarbete. I sitt svar till kommissionen

framförde regeringen att den delade kommissionens

uppfattning om de påtalade bristerna och upplyste om

att en proposition till riksdagen förbereddes som

syftade till ett tydligare genomförande av

direktivet i svensk rätt. Kommissionen väckte i juli

2004 talan mot Sverige vid EG-domstolen och yrkade

att domstolen skulle fastställa att Sverige brustit

i sina skyldigheter att genomföra

arbetstidsdirektivet. Sverige har i svaromålet till

domstolen meddelat att man inte funnit skäl att

bestrida kommissionens talan i målet.

I den nu framlagda propositionen föreslås att

riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i arbetstidslagen.

Det har väckts en motion med anledning av

propositionen.

Regleringen av frågor om arbetstid

Historik

Regler om arbetstidens längd och förläggning har

funnits länge i Sverige. Arbetstidslagen (1982:673)

trädde i kraft den 1 januari 1983 och ersatte den då

gällande allmänna arbetstidslagen (1970:103), som

reglerade arbetstidens längd, och dåvarande 4 kap.

arbetsmiljölagen (1977:1160), som reglerade

arbetstidens förläggning. I 1982 års lagstiftning

samlades bestämmelserna för första gången i en och

samma lag.

Inom EG har det sedan ett antal år funnits en

strävan att stärka gemenskapens sociala dimension

genom att det läggs fast vissa minimivillkor för dem

som arbetar inom unionen. År 1993 antogs rådets

direktiv 93/104/EG om arbetstidens förläggning i

vissa avseenden (arbetstidsdirektivet). Direktivet,

som är ett s.k. minimidirektiv, syftar till att

skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet genom att

ange begränsningar av hur lång arbetstid som kan

läggas ut och hur arbetstiden kan förläggas.

Arbetstidsdirektivet omfattar regler om dygnsvila,

raster, veckovila, veckoarbetstidens längd och

semester.

Arbetstidsdirektivet omfattar i princip hela

arbetsmarknaden. Direktivet ska tillämpas på all

verksamhet, såväl offentlig som privat, enligt den

definition som finns i artikel 2 i ramdirektivet

89/391/EEG. Av definitionen följer att

arbetstidsdirektivet inte är tillämpligt på sådana

offentliga verksamheter "där det inte kan undvikas

att förhållanden som är speciella för dessa

verksamheter kommer i konflikt med direktivet",

exempelvis försvaret, polisen eller viss specifik

verksamhet inom civilförsvaret. Undantagets räckvidd

är inte helt klar. Frågan om den närmare innebörden

av direktivet är ytterst en fråga för EG-domstolen.

Domstolen har i sin praxis understrukit att

undantaget ska tolkas restriktivt och att de

verksamheter som åsyftas är sådana särskilda

verksamheter inom den offentliga sektorn som är

avsedda att säkerställa allmän ordning och säkerhet.

För vissa delar av arbetsmarknaden finns särskilda

mer detaljerade föreskrifter enligt andra direktiv,

som för t.ex. flygpersonal inom civilflyget och för

arbete inom vissa vägtransporter. I dessa fall ska

arbetstidsdirektivets bestämmelser inte tillämpas.

År 2000 antogs Europaparlamentets och rådets

direktiv 2000/34/EG av den 22 juni 2000 om ändring

av rådets direktiv 93/104/EG om arbetstidens

förläggning i vissa avseenden för att täcka sektorer

och verksamheter som inte omfattas av det

direktivet. Som framgår av rubriken var syftet med

ändringsdirektivet att tidigare undantagna sektorer

och verksamheter skulle omfattas. De båda direktiven

har därefter förts samman (kodifierats) genom

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av

den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i

vissa avseenden. Hänvisningar till

arbetstidsdirektivet i det följande avser det

kodifierade direktivet.

Allmänt om arbetstidslagen

Arbetstidslagen reglerar hur mycket arbetstid som

får tas ut under olika perioder och hur arbetstiden

ska förläggas. Arbetstidslagen är kollektiv

avtalsdispositiv, vilket innebär att avvikelser från

lagen får göras genom överenskommelse i

kollektivavtal. Enligt 3 § arbetstidslagen får

undantag göras från lagens tillämpning i dess helhet

eller genom avvikelser från reglerna om ordinarie

arbetstid (5 §), jourtid (6 §), förläggning av

kompensationsledighet till följd av övertid (7 §

andra stycket), allmän övertid (8 §),

nödfallsövertid (9 §), mertid (10 §), tidpunkt för

besked om arbetstidens förläggning (12 §), nattvila

(13 §), veckovila (14 §) och raster (15 § andra och

tredje styckena). Sådana avvikelser får ske genom

kollektivavtal som slutits eller godkänts av en

central arbetstagarorganisation. I vissa avseenden

får avvikelser enligt 3 § andra stycket

arbetstidslagen även göras med stöd av

kollektivavtal som har slutits av en lokal

arbetstagarorganisation. Det gäller reglerna om

allmän övertid (8 §), nödfallsövertid (9 § andra och

tredje styckena), mertid (10 §) och nattvila (13 §).

Sådan avvikelse från arbetstidslagens bestämmelser

gäller dock under en tid av högst en månad.

Parternas förhandlingsutrymme begränsas av den s.k.

EG-spärren, vilken innebär att undantag eller

avvikelser får göras endast under förutsättning att

de inte innebär att mindre förmånliga regler ska

tillämpas för arbetstagarna än vad som följer av

arbetstidsdirektivet. Liknande EG-spärrar finns även

i t.ex. medbestämmandelagen och lagen om

anställningsskydd. Som nämnts gäller inte

arbetstidsdirektivet vissa offentliga verksamheter

med speciella förhållanden som kan komma i konflikt

med direktivet. I förarbetena till lagändringen 1996

underströks att hänvisningen till direktivet

inbegriper en hänvisning till detta undantag. För de

offentliga verksamheter som undantagits från

arbetstidsdirektivets tillämpningsområdet gäller

alltså inte EG-spärren.

Utöver möjligheterna att kollektivavtalsvägen

träffa överenskommelse om avvikelser får, enligt 19

§ arbetstidslagen, Arbetsmiljöverket medge dispens

från vissa av reglerna under förutsättning att

kollektivavtal inte har träffats och det finns

särskilda skäl. Också dispensmöjligheten begränsas

av EG-spärren.

Lagen gäller med vissa inskränkningar varje

verksamhet där arbetstagare utför arbete för en

arbetsgivares räkning. Vissa undantag görs dock.

Enligt 2 § gäller lagen inte

- arbete som utförs i arbetstagarens hem eller under

sådana förhållanden att det inte kan anses vara

arbetsgivarens uppgift att vaka över hur arbetet är

ordnat,

- arbete som utförs av den som har företagsledande

eller därmed jämförlig ställning eller av

arbetstagare som har förtroendet att själv

disponera sin arbetstid,

- arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll eller

- fartygsarbete.

Arbetstidslagen innehåller regler för olika slag av

arbetstid exempelvis ordinarie arbetstid, jourtid,

allmän övertid, nödfallsövertid och mertid. Den

ordinarie arbetstiden får enligt lagen uppgå till

högst 40 timmar i veckan (5 §). Därutöver kan

övertid (allmän övertid och nödfallsövertid) och

jourtid förekomma (6-9 §§). Med mertid förstås sådan

arbetstid som vid deltidsanställning överstiger

arbetstagarens ordinarie arbetstid och jourtid

enligt avtalet (10 §).

Arbetsmiljöverket utövar tillsyn över att

arbetstidslagen och de föreskrifter som meddelas med

stöd av lagen följs (20 §); om parterna slutit

kollektivavtal ansvarar parterna själva för

övervakningen. Såtillvida kan lagen sägas ha en

offentligrättslig karaktär. Lagen innehåller även

straffrättsliga bestämmelser (23-24 §§). En

arbetsgivare som bryter mot ett föreläggande eller

förbud som har meddelats med stöd av lagen kan dömas

till böter eller fängelse i högst ett år. Om

kollektivavtal träffats och arbetsgivaren inte

fullgör sina förpliktelser enligt avtalet gäller

vanliga arbetsrättsliga sanktioner, dvs. främst

skadestånd och ogiltighet. Särskilda

skadeståndsregler gäller om en arbetsgivare

tillämpar kollektivavtalsbestämmelser som strider

mot EG-spärren.

Arbetstidslagens regler är alltså såväl

kollektivavtalsdispositiva som sanktionerade genom

straffrättsliga bestämmelser.

Tidigare genomförande av arbetstidsdirektivet

I 1996 års lagändringar behölls arbetstidslagens

materiella bestämmelser och övrig relevant

lagstiftning i princip oförändrad. Genomförandet

skedde genom att den s.k. EG-spärren infördes. Det

ansågs fördelaktigt att direktivet genomfördes genom

kollektivavtal eftersom parterna på så vis själva

fick behålla möjligheten att anpassa reglerna efter

de förhållanden som rådde på respektive

avtalsområden.

Genomförandet var tänkt som en temporär lösning,

särskilt i fråga om direktivets regler om dygnsvila,

veckoarbetstid och arbetstid för nattarbetande, som

inte motsvaras av några uttryckliga regler i

arbetstidslagen. De förslag som senare lades fram av

1995 års Arbetstidskommitté genomfördes dock inte,

varför den reglering som från början var tänkt som

ett provisorium kom att bli långvarig. 1996 års

genomförande innebär förenklat att en arbetstagare

som arbetar på en arbetsplats där det finns

kollektivavtal som reglerar arbetstidsfrågor

omfattas av den miniminivå som arbetstidsdirektivet

föreskriver. EG-spärren innebär ju att parterna inte

får sluta avtal som är mindre förmånliga för

arbetstagaren än vad arbetstidsdirektivet

föreskriver. Lagrådet konstaterade i sitt yttrande i

samband med 1996 års genomförande att det valda

tillvägagångssättet innebär att direktivets

bestämmelser inte i sin helhet kommer att gälla som

svensk lag.

Som framgått har kommissionen inlett ett

fördragsbrottsförfarande mot Sverige. Det åligger nu

enlligt propositionen Sverige att tydligt genomföra

direktivet.

Enligt regeringen kompliceras saken dock i viss

mån av att det för närvarande pågår en översyn av

arbetstidsdirektivet på EG-nivå. Eftersom det är

ovisst vad denna översyn kommer att mynna ut i och

när eventuella ändringar i direktivet kan komma till

stånd är utgångspunkten för de ändringar som nu

föreslås arbetstidsdirektivet som det ser ut i dag,

dvs. såsom det kommer till uttryck i det kodifierade

direktivet 2003/88/EG.

Regeringen föreslår på sätt som kommer att

utvecklas i de följande avsnitten en ändring när det

gäller lagens tillämpningsområde, en ny bestämmelse

om den sammanlagda arbetstiden enligt den s.k. 48-

timmarsregeln, en ny bestämmelse om dygnsvila, en

justering i den nuvarande bestämmelsen om veckovila,

en ny bestämmelse om arbetstiden för nattarbetande,

vissa förtydliganden av de s.k. EG-spärrarna och

regler om sanktioner. Därutöver föreslås vissa

följdändringar och ändringar av rent språklig

innebörd.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att arbetstidslagen

tillförs nya eller ändrade bestämmelser om:

- lagens tillämpningsområde undantaget för arbete

som utförs i arbetstagarens hem slopas och de nya

bestämmelserna om sammanlagd arbetstid (48-

timmarsregeln), dygnsvila, arbetstid för

nattarbetande och om kompensationsledighet ska inte

gälla inom vissa offentliga verksamheter (2 §),

- högst 48-timmars sammanlagd veckoarbetstid (10 a §),

- 11 timmars sammanhängande dygnsvila (13 §),

- arbetstiden för nattarbetande (13 a §),

- veckovila, avvikelse från bestämmelsen får göras

endast under förutsättning att arbetstagaren ges

motsvarande kompensationsledighet (14 §),

- den s.k. EG-spärren, regeln förtydligas så att det

tydligare framgår vilka bestämmelser i lagen som

direkt berörs av spärren, dvs. 48-timmarsregeln,

dygnsvila, arbetstiden för nattarbetande, veckovila

och raster (3 §).

I 19 § föreslås en språklig justering och vissa

följdändringar med anledning av övriga förslag i

propositionen. 24 § ändras så att de nya

bestämmelserna om den sammanlagda arbetstiden (48-

timmarsregeln), dygnsvila och kompensationsledighet

vid tillfälliga undantag från veckoviloregeln blir

straffsanktionerade.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2005. De nya bestämmelserna ska dock tillämpas först

fr.o.m. den 1 januari 2007 om arbetsgivaren den 30

juni 2005 och därefter fram t.o.m. den 31 december

2006 är bunden av kollektivavtal som reglerar

arbetstidsfrågor.

Närmare om förslagen i propositionen

Hemarbete, 2 § första stycket punkt 1

Arbetstidslagen gäller inte för allt arbete som en

arbetstagare utför för en arbetsgivares räkning.

Bland annat undantas arbete som utförs i

arbetstagarens hem, s.k. hemarbete, från lagens

tillämpningsområde. Enligt artikel 17.1 i direktivet

kan avvikelse från direktivets regler om dygnsvila,

veckovila, raster, veckoarbetstid och nattarbete ske

när - med hänsyn till det aktuella arbetets

särskilda art - arbetstidens längd inte mäts eller

bestäms i förväg eller kan bestämmas i förväg av

arbetstagarna själva. Genom att slopa det

kategoriska undantaget för hemarbete vill regeringen

skapa ett tydligare genomförande av direktivet i

denna del.

Offentlig verksamhet, 2 § andra stycket

Arbetstidsdirektivet gäller inte vissa offentliga

verksamheter, som exempelvis försvaret (se även

historikavsnittet i denna fråga). Det är i och för

sig tillåtet för medlemsstaterna att ha nationella

bestämmelser som är förmånligare än direktivet för

arbetstagarna. 1996 års genomförande innebar dock

att vissa offentliga verksamheter undantogs.

Regeringens utgångspunkt vid det genomförande som nu

föreslås är att det inte ska innebära några

förändringar i sak. Regeringen föreslår därför att

de nya bestämmelserna om den sammanlagda arbetstiden

(48-timmarsregeln), dygnsvila, arbetstiden för

nattarbetande och kompensationsledighet vid

tillfälliga undantag från veckoviloregeln inte ska

gälla inom offentlig verksamhet som exempelvis

försvaret, polisen och skydds- och beredskapsarbeten

för arbete som är speciellt för sådana verksamheter

och som är av sådant slag att konflikt inte kan

undvikas med arbetstidsdirektivet.

EG-spärren, 3 §

EG-spärren för kollektivavtal i 3 § arbetstidslagen

justeras så att det på ett tydligare sätt framgår

vilka bestämmelser som direkt berörs av spärren,

nämligen bestämmelserna om den sammanlagda

arbetstiden (48-timmarsregeln), dygnsvila,

arbetstiden för nattarbetande, veckovila och raster.

48 timmars genomsnittlig veckoarbetstid, 10 a §

Enligt artikel 6 i arbetstidsdirektivet ska

medlemsstaterna vidta de åtgärder som behövs för att

åstadkomma att den genomsnittliga veckoarbetstiden

inklusive övertid inte överstiger 48 timmar.

Eftersom arbetstidslagen saknar en klar bestämmelse

om veckoarbetstid föreslår regeringen nu att en

sådan införs i en ny paragraf, 10 a §. Bestämmelsen

föreskriver att den sammanlagda arbetstiden under

varje period om sju dagar får uppgå till högst 48

timmar i genomsnitt under en beräkningsperiod om

högst fyra månader. Vid beräkningen av

veckoarbetstiden ska semester och sjukfrånvaro under

den tid då arbetstagaren annars skulle ha arbetat

likställas med fullgjord arbetstid.

Direktivet tillåter undantag från 48-timmarsregeln

i två situationer, dels när en individuell

överenskommelse träffats mellan arbetstagare och

arbetsgivare (artikel 22), dels när det gäller

läkare under utbildning (artikel 17.5). Undantag

enligt artikel 22 får göras endast om det finns

regler om skydd mot att en arbetstagare tillfogas

skada av arbetsgivaren på grund av att han inte är

beredd att lämna sådant samtycke som erfordras.

Regeringen anför i propositionen att det är svårt

att skapa ett effektivt skydd för arbetstagare som

inte vill lämna det samtycke som krävs och vill

därför avstå från möjligheten att införa undantag

från 48-timmarsregeln. Däremot anser regeringen att

möjligheten enligt direktivet att tillåta en längre

beräkningsperiod bör uttryckas i lag. Regeringen

föreslår därför att det i 3 § första stycket införs

en uttrycklig bestämmelse om att avvikelser genom

kollektivavtal inte får innebära en längre

beräkningsperiod än tolv månader.

Ska jourtid inkluderas vid tillämpning av 48-

timmarsregeln?

Enligt artikel 2 i arbetstidsdirektivet avses med

arbetstid all tid i enlighet med nationell

lagstiftning och praxis då arbetstagaren står till

arbetsgivarens förfogande och utför aktiviteter och

uppgifter. Det fanns tidigare olika uppfattningar om

huruvida jourtid skulle behandlas som arbetstid vid

tillämpning av direktivets regler. EG-domstolen har

dock på senare år i två uppmärksammade mål behandlat

frågan och slagit fast att jourtid ska likställas

med arbetstid i detta sammanhang (C-303/98 Simap,

REG 2000 s. I-7693 p. 47-50 och C-151/02 Jaeger, dom

den 9 september 2003 p. 58-64). I det senare

rättsfallet uttalade domstolen bl.a. att begreppen

arbetstid och viloperiod i direktivet är

gemenskapsrättsliga begrepp som ska tolkas objektivt

med hänvisning till direktivets system och ändamål.

Medlemsstaterna kan alltså inte ensidigt bestämma

över begreppen. Genom domarna är det klarlagt att

sådan tid då arbetstagaren står till arbetsgivarens

förfogande på arbetsstället för att vid behov utföra

arbete ska anses som arbetstid i direktivets mening.

Det förhållandet att det som i Sverige finns en

särskild jourtidsreglering ändrar alltså inte detta.

För svenskt vidkommande innebär detta bl.a. att

exempelvis läkares jourtid anses som arbetstid vid

tillämpning av 48-timmarsregeln i arbetstidslagen.

Hur ska ledighet behandlas vid tillämpning av

48-timmarsregeln?

Enligt artikel 16 b i direktivet ska semester och

sjukfrånvaro inte inkluderas eller vara neutrala vid

beräkningen av den genomsnittliga veckoarbetstiden.

Regeringen föreslår att semester och sjukfrånvaro

under tid då arbetstagaren annars skulle ha arbetat

ska likställas med fullgjord arbetstid. Inga andra

ledigheter än semester och sjukfrånvaro behöver

beaktas vid tillämpning av 48-timmarsregeln.

Dygnsvila, 13 §

Arbetstidslagen innehåller i dag inte någon

uttrycklig bestämmelse om en minsta tid för

dygnsvila eller begränsning av arbetstiden per dygn.

Däremot finns i lagens 13 § ett principiellt

nattarbetsförbud som tar sikte på när dygnsvilan ska

förläggas. Alla arbetstagare ska ha ledigt för

nattvila. I denna ledighet ska tiden mellan kl.

24.00 och kl. 05.00 ingå. Regeln är inte absolut och

avvikelse får göras bl.a. om arbetet med hänsyn till

dess art måste fortgå även nattetid eller bedrivas

före kl. 05.00 eller efter kl. 24.00. Regeringen

föreslår nu en justering av 13 § arbetstidslagen så

att det framgår att alla arbetstagare ska ha minst

11 timmars sammanhängande ledighet under varje

period om 24 timmar (dygnsvila). Tillfällig

avvikelse får göras från bestämmelsen om dygnsvila

om det föranleds av något särskilt förhållande som

inte har kunnat förutses av arbetsgivaren, under

förutsättning att arbetstagaren ges motsvarande

kompensationsledighet. I förarbetena anförs att det

i undantagsbestämmelsen även inryms

nödfallssituationer (prop. 1981/82:154 s. 72). Andra

avsteg från dygnsviloregeln får ske genom

överenskommelse i kollektivavtal.

Arbetstiden för nattarbetande, 13 a §

Enligt artikel 8 i arbetstidsdirektivet ska

medlemsstaterna vidta de åtgärder som behövs för att

se till att den normala arbetstiden för

nattarbetande inte överstiger ett genomsnitt av åtta

timmar under varje 24-timmarsperiod och att

nattarbetande vars arbete innebär särskilda risker

eller stor fysisk eller mental ansträngning inte

arbetar mer än 8 timmar inom en 24-timmarsperiod när

de utför nattarbete. Regeringen föreslår i en ny

bestämmelse (13 a §) att nattarbetstiden under varje

period om 24 timmar inte får överstiga 8 timmar i

genomsnitt under en beräkningsperiod om högst fyra

månader. Vid genomsnittsberäkningen ska 24 timmar

för varje påbörjad period om sju dagar räknas av

från beräkningsperioden. Begreppet arbetstid ska vid

tillämpning av regeln ha samma innebörd som i

direktivet. Semester och sjukfrånvaro under tid då

arbetstagaren annars skulle ha arbetat likställs på

samma sätt som i 48-timmarsregeln med fullgjord

arbetstid.

Nattarbetande vars arbete innebär särskilda risker

eller stor fysisk eller mental ansträngning får dock

inte arbeta mer än åtta timmar under varje period om

24 timmar som de utför nattarbete. Det har inte

ansetts möjligt att i lag definiera vilka arbeten

som avses.

Tillfällig avvikelse från bestämmelsen i 13 a §

får göras om det föranleds av något särskilt

förhållande som inte har kunnat förutses av

arbetsgivaren under förutsättning att arbetstagaren

ges motsvarande kompensationsledighet.

Med nattarbetande avses den som normalt arbetar

minst tre timmar av sitt arbetspass mellan kl. 22.00

och kl. 06.00 eller troligen kommer att fullgöra

minst en tredjedel av sin årsarbetstid under natt.

Kompensationsledighet, 14 §

För att tydligare genomföra arbetstidsdirektivet

förs i 14 § in en bestämmelse om att tillfällig

avvikelse från veckoviloregeln får göras endast

under förutsättning att arbetstagaren ges

motsvarande kompensationsledighet.

Dispens, 19 §

Bestämmelsen justeras språkligt i vissa hänseenden

och vissa följdändringar görs.

Sanktioner, 24 §

De i bestämmelsen uppräknade paragraferna är

straffsanktionerade också i den nya lydelse som

föreslås. Även 48-timmarsregeln (10 §) ska omfattas

av sanktionsregeln. En arbetsgivare som, utan att

undantag eller avvikelse har gjorts enligt 3 eller

19 §§, anlitar en arbetstagare i strid med 48-

timmarsregeln kan med stöd av 24 § dömas till böter.

Översyn av direktivet

Mot bakgrund av de problem som kan uppstå inom vissa

sektorer, bl.a. hälso- och sjukvård och kommunal

omsorg, till följd av EG-domstolens domar där

begreppet jourtid prövats, pågår för närvarande en

översyn av arbetstidsdirektivet på EG-nivå.

Regeringen deltar i detta arbete. Det kan nämnas att

kommissionens förslag till nytt direktiv (KOM [2004]

607 slutlig) bl.a. innehåller två nya definitioner,

"jourtid" och "inaktiv del av jourtid". Det uttalas

i förslaget att den inaktiva delen av jourtiden inte

är arbetstid om inte annat sägs i nationell

lagstiftning m.m. I propositionen anges att de

ställningstaganden som gjorts där kan komma att

omprövas om direktivet ändras.

Utskottet återkommer till denna fråga nedan med

anledning av motion A263.

Motionen

Anders G Högmark m.fl. (m, fp, kd och c) yrkar i

flerpartimotion A1 att riksdagen avslår

propositionen. Det är beklagligt att utformningen av

propositionen är så kategorisk och långtgående och

att förslaget varken tar hänsyn till den process som

pågår inom det europeiska samarbetet med ett nytt

arbetstidsdirektiv eller de ekonomiska

konsekvenserna av det förslag som nu läggs fram. För

att uppfylla nuvarande arbetstidsdirektiv räcker det

att genomföra en mindre lagändring. Med tanke på den

fortsatta processen av arbetstidsdirektivet inom EU

är det önskvärt att regeringen drar tillbaka

propositionen. Därutöver är det direkt konstigt att

regeringen i sitt material inför EU-nämnden anger

att direktivet medför tillämpningsproblem och är i

behov av översyn (yrkande 1).

Motionärerna hänvisar till att såväl Lagrådet som

åtskilliga remissinstanser har angett rimliga skäl

för att semester och sjukfrånvaro inte bör ingå i

beräkningen av den sammanlagda arbetstiden.

Regeringen bör skyndsamt återkomma med förslag om

att semester och sjukfrånvaro inte ska inkluderas

vid beräkningen av genomsnittet av arbetstiden

(yrkande 2).

I motionen pekar man också på den process som

pågår inom EU och som verkar leda fram till att

begreppet jourtid förtydligas och förändras. Jourtid

ska enligt kommissionens nya förslag inte betraktas

som arbetstid om arbetstagaren inte faktiskt har

arbetat (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Fråga om avslag på propositionen

Sverige har genom sitt medlemskap i EU förbundit sig

att genomföra EG:s arbetstidsdirektiv. I den mån det

inte kan anses att svenska bestämmelser redan

uppfyller direktivets intentioner och innehåll krävs

ändringar i svensk lag. Enligt vad som uppges i

propositionen har kommissionen väckt talan mot

Sverige vid EG-domstolen med yrkande att domstolen

ska fastställa att Sverige brustit i sina

skyldigheter att genomföra arbetstidsdirektivet.

Sverige har inte funnit skäl att bestrida talan.

Kommissionen har som också nämnts ovan påbörjat ett

arbete med att ta fram ett nytt arbetstidsdirektiv.

Regeringen har till kommissionen uttryckt sitt stöd

för en översyn av arbetstidsdirektivet som syftar

till att öka flexibiliteten i verksamheten och att

stärka skyddet för arbetstagarna. Enligt utskottets

bedömning är det inte möjligt att avvakta resultatet

av de diskussioner som nu förs om ett nytt

arbetstidsdirektiv. Det är därför nödvändigt att

redan nu genomföra direktivet på ett tydligare sätt.

I kommissionens förslag (KOM [2004] 607 slutlig)

föreslås bl.a. att det, vid sidan av definitionerna

"arbetstid" och "viloperiod" i artikel 2, införs två

nya definitioner, "jourtid" och "inaktiv del av

jourtid". I förslaget uttalas att inaktiv del av

jourtid inte är arbetstid om inte annat sägs i bl.a.

nationell lagstiftning.

Utskottet kommer fram till samma slutsats som den

som regeringen gett uttryck för i propositionen,

nämligen att lagstiftningen bör förtydligas i de

berörda delarna.

Det anförda innebär att yrkandet i motion, om

avslag på propositionen (yrkande 1) bör avslås.

Utskottet delar regeringens bedömning av hur semester och

sjukfrånvaro ska behandlas vid tillämpning av 48-

timmarsregeln. Med hänsyn till direktivets nuvarande

lydelse och EG-domstolens praxis på området finns

det enligt utskottets mening inget utrymme för att

redan nu använda den av kommissionen föreslagna

definitionen inaktiv del av jourtid. Detta innebär

att utskottet också avstyrker motion A1 yrkandena 2

och 3.

Utskottet ansluter sig även i övrigt till de

bedömningar som regeringen gör i propositionen.

Lagförslaget bör därför antas av riksdagen, vilket

innebär att propositionen tillstyrks.

Övriga frågor

Nytt arbetstidsdirektiv m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion med hänvisning

till det av kommissionen framlagda förslaget

till nytt arbetstidsdirektiv. Även en motion

om nattarbete avstyrks.

Motionerna

Vänsterpartiet (v) menar i motion 2003/04:A314

yrkande 4 att det är viktigt att den obekväma

arbetstiden minimeras. Tillräcklig tid för

återhämtning måste göras möjlig. En rätt

implementerad EU-lagstiftning kan ge stöd för detta.

Kvälls- och nattarbete sliter på människors hälsa.

Arbetstidslagen innehåller ett förbud mot nattarbete

mellan kl. 24.00 och kl. 05.00 Förbudet mot

nattarbete bör utökas att gälla från kl. 23.00 till

kl. 06.00.

Kenneth G Forslund (s) anser i motion A263 att

kommissionens förslag till nytt arbetstidsdirektiv

bör stoppas. Förslaget innebär att varje enskild

medlemsstat avgör omfattningen av en normal

arbetsvecka. Det blir möjligt att ha 65-timmars

arbetsvecka, vilket inte är förenligt med vare sig

ett gott arbetsliv eller en god europeisk

arbetsmarknad. Det finns stora risker med förslaget

som på sikt kan leda till att de länder som i dag

har en normal arbetsvecka på ca 40 timmar tvingas

att öka arbetstiden. Det är därför ytterst viktigt

att Sverige engagerar sig i processen och påverkar

frågans behandling.

Utskottets ställningstagande

48-timmarsregeln i arbetstidsdirektivet innebär att

den sammanlagda veckoarbetstiden inklusive övertid

får uppgå till högst 48 timmar i genomsnitt under en

viss beräkningsperiod. Det är möjligt för enskilda

medlemsstater att under vissa förutsättningar göra

undantag från denna regel, s.k. opt out (enligt

Norstedts engelsk-svenska ordbok: "vard. inte vilja

vara med, hoppa av"). Sverige har inte infört denna

möjlighet men regeln utnyttjas av några andra

länder. Kommissionen har i en utvärdering av

direktivet konstaterat att undantagsmöjligheten

underminerat direktivet och att syftet att skydda

arbetstagarnas hälsa därmed inte uppfyllts.

Kommissionen lade därför i höstas fram ett förslag

till nytt arbetstidsdirektiv. En av de frågor som är

under övervägande är möjligheten till opt out.

Regeringens uppfattning är att möjligheten bör

avskaffas. Det regeringsförslag som behandlas i

detta betänkande innebär att reglerna i

arbetstidsdirektivet, som det ser ut i dag, blir

genomförda på ett tydligare sätt. I den mån

Vänsterpartiets yrkande inte tillgodoses genom detta

avstyrker utskottet motion 2003/04:A314 yrkande 4.

Utskottet avstyrker även motion A263.

Arbetstidsförkortning och flexibla

arbetstider

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet motioner

som behandlar frågor om

arbetstidsförkortning, arbetstagarinflytande

över arbetstidens omfattning och förläggning

och en flexiblare lagstiftning. Utskottet

avstyrker samtliga motioner med hänvisning

bl.a. till pågående utredningsarbete. Jämför

reservationerna 3 (m), 4 (fp), 5 (kd), 6 (c)

och 7 (mp).

Motionerna

Moderaterna menar i kommittémotionerna 2002/03:A315

yrkande 4 och 2003/04:A258 yrkande 6 att normen för

veckoarbetstid bör avskaffas. I den senare motionen

liksom i motion 2002/03:A316 yrkandena 1-5 varnar

Moderaterna för att en generell

arbetstidsförkortning leder till problem med att

hålla verksamheten i gång, framför allt inom den

redan hårt ansträngda offentliga sektorn. Rapporter

visar att en betydande majoritet av alla

arbetstagare är nöjda med arbetstidens längd.

Arbetstidsförkortning är inte heller ett bra

jämställdhetspolitiskt instrument, eftersom de som i

dag diskar, städar eller tar hand om barnen skulle

göra det i än större utsträckning om de fick mer

tid. Föräldraskap och yrkesliv måste gå att

kombinera bättre än i dag. Det kräver förändrade

attityder och flexibla lösningar. Undersökningar

talar för ett ökat behov av flexibla och

individuella arbetstider, inte generella och

politiskt beslutade arbetstidsförkortningar.

Moderaterna menar att man genom att ta bort normen

för veckoarbetstid ger de enskilda arbetstagarna

möjlighet att själva förhandla om sin arbetstid. På

så sätt kan önskemålen tillgodoses hos dem som vill

jobba mer, mindre eller annorlunda än i dag. Makten

över arbetstiden bör flyttas över från politikerna

till de enskilda individerna. Arbetstidens

omfattning och förläggning ska bestämmas genom

kollektiva eller individuella avtal mellan

arbetstagare och arbetsgivare.

Sten Tolgfors (m) framför i motion 2003/04:A256

yrkandena 2-4 i huvudsak samma synpunkter som de

ovan redovisade kommittémotionerna och betonar

härutöver inkomstbeskattningens betydelse för

människors möjlighet att styra sin arbetstid. Vad

som ger den enskilda familjen störst välfärd avgörs

bäst av familjerna själva. Att politiskt reglera

kortare arbetstid för alla är toppstyrning, menar

motionären.

Även Folkpartiet motsätter sig en generell

arbetstidsförkortning. En sådan skulle enligt

partiet hota både tillväxt och välfärd och inte

heller ge den valfrihet som partiet eftersträvar.

Problemet är, anförs det i motion A375 yrkande 12,

inte att vi i Sverige som kollektiv arbetar för

mycket utan för lite. I länder som Tyskland och

Frankrike, vilka tidigare infört kortare arbetstid,

börjar nu arbetsmarknaden att röra sig i motsatt

riktning. I motion 2002/03:A241 yrkande 6 anför

partiet att frågan om en generell

arbetstidsförkortning synliggör skillnaderna mellan

liberal och socialistisk politik. Det finns

åtskilliga människor som vill jobba mindre men också

många som är nöjda med sin arbetstid. En sak har de

dock gemensamt, de vill alla bestämma över sin

arbetstid. I ett antal parti- och kommittémotioner,

2002/03:A332 yrkande 18, 2002/03:Sf376 yrkande 6,

2003/04:A4 yrkande 4, 2003/04:A307 yrkande 5,

2003/04:A310 yrkande 13, 2003/04:Sf356 yrkande 2

respektive A355 yrkande 3, anför Folkpartiet

följande om arbetstiden. Partiet arbetar sedan länge

för en mer flexibel arbetstidslagstiftning. Målet är

att var och en ska få möjlighet att påverka sin egen

arbetstid. Många svenskar är stressade och har svårt

att få tiden att räcka till. De slits mellan familj

och arbete, och kraven som ställs på dem känns ofta

övermäktiga. Det är partiets övertygelse att stress

i första hand uppstår på grund av att människor

saknar makt över sin vardag. I några av motionerna

betonas kvinnornas villkor särskilt. Kvinnor har

ofta huvudansvaret i hemmet och skulle därför behöva

en mer flexibel arbetssituation. Den enskildes makt

över arbetstiden bör stärkas och det bör stiftas en

ny arbetstidslag som uppmuntrar flexibilitet och ger

den enskilde större möjligheter att själv bestämma

över arbetstidens längd och förläggning. Den femte

semesterveckan, inarbetad semester och eventuellt

ytterligare lediga dagar ska kunna läggas i en

timbank. Den som vill kan sedan använda timbanken

för att korta sin normala arbetstid under längre

eller kortare perioder. Det ska vara möjligt att ta

ut tiden i timbanken som lön. Timbanken kommer att

vara särskilt värdefull för de arbetstagare som inte

har avtal om flexibel arbetstid i dag, och de

småbarnsföräldrar som under en period vill minska

sin arbetstid skulle få den möjligheten. Folkpartiet

avvisar Knas-utredningens förslag om fem ytterligare

semesterdagar.

Mia Franzén (fp) framför i motion 2003/04:Sf355

yrkande 4 i huvudsak samma synpunkter om

arbetstidssystemets flexibilitet som finns i

Folkpartiets motioner. Därutöver pekar motionären

särskilt på det s.k. 3/3-systemet där tre dagars

arbete följs av tre dagars ledighet. Motionären

understryker att möjligheterna att arbeta deltid bör

behållas för att valfrihet och flexibilitet ska

kunna fungera.

Också Kristdemokraterna avvisar i ett antal

kommitté- och partimotioner förslaget om en generell

arbetstidsförkortning. Det gäller motionerna

2002/03:A242 yrkande 19, 2002/03:A318 yrkande 4,

2002/03:A320 yrkande 15, 2002/03:Sf335 yrkandena 10

och 11, 2002/03:Sf379 yrkande 5, 2002/03:Sf380

yrkandena 13-15, 2003/04:A309 yrkande 1,

2003/04:A329 yrkande 14, 2003/04:A371 yrkande 17,

2003/04:Sf397 yrkandena 10 och 11, 2003/04:Sf404

yrkandena 9 och 11, A352 yrkande 15, A354 yrkande 1,

A356 yrkande 15 i denna del och Sf363 yrkande 35.

Partiet varnar för att en generell

arbetstidsförkortning med bibehållen lön allvarligt

skulle kunna skada Sveriges konkurrenskraft,

eftersom en sådan arbetstidsförkortning är omöjlig

att genomföra med motsvarande effektiviseringar.

Däremot är det viktigt att den som av olika skäl

vill gå ned i tjänstgöringsgrad får möjlighet till

detta. Ett gott arbetsklimat kännetecknas enligt

Kristdemokraterna av ett stort medinflytande för

personalen. De allra viktigaste faktorerna för den

enskilde att få påverka är omfattningen och

förläggningen av arbetstiden. Ett ökat utrymme av

självvalda arbetstider ger en positiv inverkan på

arbetsklimatet och minskar stressfaktorn.

Arbetstidslagstiftningen måste utformas så att

arbetsgivare och arbetstagare lokalt kan fastställa

arbetstiden. Arbetstiden ska betraktas ur ett

livscykelperspektiv, där hänsyn tas till de skilda

behov som människor har vid olika tillfällen i

livet. Arbetstiden ska därför kunna variera under

olika perioder. För att öka individens frihet ska

det vara möjligt att ta ut betald semesterledighet

utöver fyra veckor efter eget önskemål och

verksamhetens behov. För att möjliggöra detta

föreslås ett tillägg till 10 § andra stycket

semesterlagen (1977:480). Ledighet ska kunna tas ut

i timmar, dagar eller månader. Det ska också vara

möjligt att spara till en riktigt lång semester.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med

ett konkret lagförslag i denna del. Knas-

utredningens förslag om ytterligare fem

semesterdagar avvisas. Kristdemokraterna ser

positivt på s.k. job-sharing, vilket innebär att två

personer med likartad kompetens delar på ett jobb

för att klara till exempel barnomsorg på ett

familjenära sätt. Möjligheten att arbeta hemifrån

bör tas tillvara. Vidare bör arbetet organiseras så

att frivillig arbetsdelning och/eller tjänstledighet

underlättas. I några motioner uppmärksammar partiet

särskilt småbarnsföräldrarnas arbetsvillkor.

Kristdemokraterna menar att staten med lagstiftning

bör göra det möjligt för denna grupp att minska sin

arbetstid. Rätten till tjänstledighet för vård av

egna barn bör förlängas till dess att barnet är tre

år. Ett vårdnadsbidrags/barnomsorgskonto bör snarast

införas för att skapa valfrihet och ge ökade

ekonomiska möjligheter för den som så vill att

minska sin arbetstid. Vidare bör förutsättningarna

för kvinnor och småbarnsföräldrar m.fl. att köpa

hushållstjänster stimuleras genom en skattereduktion

som motsvarar 50 % av arbetskraftskostnaden.

Kristdemokraterna menar att föräldrar önskar

flexiblare - inte i första hand kortare - arbetstid

för att kunna förena föräldraskap och arbetsliv. Det

har visat sig positivt för familjelivet med öppna

arbetsplatser och flextid. Om män i större

utsträckning blir aktiva och deltagande föräldrar

skapas förutsättningar för kvinnors möjligheter till

karriär inom arbetslivet. Att det föds så få barn i

Sverige i dag är en varningssignal. Mycket tyder på

att en ökad förvärvsfrekvens med högre tempo i

arbetslivet bl.a. försvårar kombinationen

föräldraskap och förvärvsarbete.

Vänsterpartiet erinrar i parti- och

kommittémotionerna och 2003/04:A292 yrkande 1 och

A322 yrkande 6 om att partiet sedan årtionden drivit

frågan om en förkortning av veckoarbetstiden med

målet att införa sex timmars arbetsdag. För att

kvinnor ska kunna delta i arbetslivet på samma

villkor som män krävs det en förändring i

fördelningen av det obetalda arbetet. En förkortning

av normalarbetstiden framstår fortfarande som den

modell som tar sikte på jämställdheten och

förändrade förutsättningar för fördelningen av det

obetalda och betalda arbetet. I de nyssnämnda

motionerna liksom i motion 2002/03:A365 yrkande 3

framför Vänsterpartiet att det är viktigt att det

görs en samlad analys av hur de senaste årens

arbetstidsförkortningar påverkat villkoren för

kvinnor respektive män och vilken betydels de har

för jämställdheten och möjligheten till annan

fördelning av det betalda och obetalda arbetet. I

motionerna 2002/03:So448 yrkande 5 och 2003/04:So406

yrkande 6 inriktar sig Vänsterpartiet på den

stressrelaterade ohälsan som partiet menar är en

orsak till det ökade antalet sjukskrivningar i

offentlig sektor, företrädesvis inom vården och

omsorgens yrkesgrupper. Partiet vill att en särskild

utredning tillsätts för att se över vilka

konsekvenser arbetstidens längd och förläggning får

på folkhälsan. I motion 2003/04:A314 yrkande 3 anför

Vänsterpartiet att de senaste decenniernas

utveckling av arbetstidernas förläggning borde

utvärderas utifrån ett hälso- och

jämställdhetsperspektiv och läggas till grund för en

förbättring av arbetsvillkoren. Det finns även inom

arbetsmiljöområdet säkerhetsproblem för anställda

där hot om våld i olika former förekommer. En bred

aktionsplan bör tas fram för att hantera dessa

problem.

Centerpartiet anför i kommittémotionerna

2002/03:A239 yrkande 25 och 2003/04:A247 yrkande 20

att ett barnvänligt arbetsliv bör kännetecknas av

hög flexibilitet och tillåtande attityder. Tid är

bland det dyrbaraste vi har, sägs det i motionen.

Det är därför viktigt att människor ges makt över

sin egen tid i så stor utsträckning som möjligt. Den

enskilde arbetstagarens inflytande över arbetstid,

schemaläggning och förläggning av arbetet bör öka.

Vad tiden används till i verkligheten och hur vi

egentligen vill använda vår tid varierar i olika

skeden av livet. Arbetstidens längd ska i första

hand avgöras av arbetstagare och arbetsgivare. Då

kan man ta hänsyn till vilken prioritering som varje

arbetstagare vill göra i sitt liv just då.

Arbetstiden är en allt viktigare arbetsmiljöfaktor.

I slimmade organisationer får många en utvidgning av

antalet arbetsuppgifter. Organisationen ska anpassas

så att den enskilde arbetstagarens självbestämmande

över arbetstiden ökar. Exempelvis kan man införa ett

3/3-system, dvs. att arbetstagaren arbetar tre dagar

för att sedan vara ledig i tre dagar. Ett

barnvänligt arbetsliv bör kännetecknas av hög

flexibilitet och tillåtande attityder. Regeringen

bör enligt Centerpartiet undersöka hur

arbetstagarnas inflytande över arbetstiden kan öka

och hur ett flexiblare arbetsliv kan skapas.

Miljöpartiet vill i motion 2002/03:A236 yrkandena 4

och 5 i en första etapp genomföra en förkortning av

normalarbetstiden från 40 till 35 timmar i veckan

och därefter till 30 timmar i veckan.

Arbetstidsförkortningen bör genomföras i samspel

mellan staten och parterna på arbetsmarknaden i ett

övergripande kontrakt som ger ramarna för

arbetstiden. Att sänka veckoarbetstiden är en

välfärdsreform motiverad av jämställdhetsskäl för

att stärka hälsa och livskvalitet och för att

människor ska orka arbeta fram till 65 års ålder. De

måste också ha kraft kvar att utnyttja sin fritid

när de är lediga. Människor kan inte arbeta under

stress under en längre period utan att prestera

sämre. Risken för att göra fel ökar när stressen

sänker uppmärksamheten och koncentrationsförmågan.

Stressade människor orkar inte heller ägna sig åt

sociala relationer. Enligt attitydundersökningar är

en god hälsa och tid för familj och socialt liv i

dag viktigare än ökad materiell konsumtionsnivå. Det

finns indikationer på att förändringar på

arbetsmarknaden gjort människor sjukare. Att

garantera bibehållen lön med sänkt arbetstid är

emellertid inte politiskt möjligt. Det är i stället

en avtalsfråga. Allt fler arbetar övertid. I

Miljöpartiets kommittémotion 2002/03:So514 yrkande 2

framhålls omsorgen om barnen som skäl för

arbetstidsförkortning. Vuxna behöver bli mer

närvarande i barns liv. Att sätta barnen i centrum

innebär att ge dem mycket tid. En generell

arbetstidsförkortning ger till skillnad från t.ex.

längre semester förutsättningar för mer tid för

barnen varje dag. Miljöpartiet betonar i motion

2002/03:A236 yrkande 1 vikten av

arbetstagarinflytande i arbetslivet. Att inte ha

inflytande över sitt arbete är oerhört nedbrytande

för människor. Individer bör ges frihet i tanke och

handling och bjudas in att vara med och påverka

arbetsmiljön, arbetets utförande och arbetstidens

förläggning.

Martin Nilsson m.fl. (s) menar i motion A339 att det

på längre sikt inte borde vara orimligt att tänka

sig en normalarbetsdag om sex timmar. I motionerna

2002/03:A362 av Inger Segelström m.fl. (s) och

2003/04:A348 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s)

tas avstånd från diskussionen om att arbetstid ska

kunna bytas mot lön i samband med en

arbetstidsförkortning. En arbetstidsförkortning ska

göras generell och lika för alla. I motionerna

anmärks särskilt att arbetet med en generell

arbetstidsförkortning går för långsamt och att det

är nödvändigt med en lagändring eftersom det i dag

inte går att ta ut ledighet i exempelvis timmar.

Utskottets ställningstagande

Arbetstiden är tillsammans med lönen ett av de

centrala villkoren i ett anställningsavtal.

Arbetstidens omfattning och förläggning har bl.a.

betydelse för vår gemensamma välfärd och den tid vi

kan tillbringa med familj och vänner. Det finns

stora skillnader mellan olika grupper på

arbetsmarknaden när det gäller möjligheten för den

enskilde arbetstagaren att ha inflytande över

arbetstiden. Det är viktigt att sträva efter ökad

jämlikhet i detta hänseende.

Arbetstidsfrågan är komplex och har under senare

år tilldragit sig ett ökat intresse. Frågan om

arbetstidsförkortning och inflytande över

arbetstiden har utretts ett flertal gånger. I

utskottets betänkande 2001/02:AU6 s. 58 finns en

redogörelse för de olika statliga utredningar som

har studerat arbetstidsfrågor under senare år. Nu

senast hade Kommittén för nya arbetstids- och

semesterregler (Knas) i uppdrag att bl.a. lämna

förslag till en ny arbetstidsreglering som skulle ge

den enskilda arbetstagaren större inflytande över

arbetstidens förläggning men samtidigt ge en god

flexibilitet i produktionen. Knas skulle enligt

direktiven (dir. 2000:97) också pröva olika vägar

till förkortning av arbetstiden och lämna förslag om

hur dessa skulle kunna genomföras. I uppdraget

ingick också att se över regleringen av

övertidsarbete och lämna ett förslag om ändring av

semesterlagen som ger arbetstagaren rätt att ta ut

semester överstigande fyra veckor och sparad

semester som del av dag och dessutom se över lagen i

förenklingssyfte. Knas har redovisat sitt uppdrag i

delbetänkande SOU 2002:58 och slutbetänkandet SOU

2003:54. Regeringskansliet bereder för närvarande

dessa förslag.

Utöver de statliga utredningar som gjorts på

området finns forskningsmaterial och rapporter från

universitet och andra myndigheter. Exempelvis gjorde

Arbetslivsinstitutet 2003 på uppdrag av regeringen

en översiktlig kartläggning av de försök med

arbetstidsförkortning som har genomförts i privat

och offentlig sektor under de senaste åren

(regeringens beslut N2003/3738/ARM). I rapporten

Kartläggning av arbetstidsförkortningar (2003:15)

redovisas att centrala kollektivavtal om

arbetstidsförkortningar träffats för betydande delar

av arbetsmarknaden under avtalsrörelsen 1998

respektive 2001 och att de centrala kollektivavtal

som innehåller uttryckliga regler om

arbetstidsförkortning år 2003 omfattade ca 880 000

arbetstagare. Regeringen har nu gett institutet i

uppdrag att genomföra ett försök med förkortad

arbetstid. Avsikten med försöket är att klarlägga

sambandet mellan arbetstidens längd och

arbetstagares hälsa. Projektet ska utföras under en

tvåårsperiod med början första kvartalet 2005. I

projektet ingår en kontrollgrupp. Såväl

studiegruppen som kontrollgruppen kommer att följas

både när det gäller förändringar i arbetsvillkor och

övriga livsvillkor och förändringar i hälsa.

Försöket begränsas till den offentliga sektorn

eftersom EU:s regelverk om statsstöd av

konkurrensskäl inte medger stöd för försök i privat

verksamhet.

Kvinnor och män bör få ökade möjligheter att välja

arbetstid efter egna önskemål. En rätt till partiell

tjänstledighet för alla arbetstagare på motsvarande

sätt som småbarnsföräldrar har i dag skulle ge den

enskilda arbetstagaren ett större inflytande över

arbetstidens längd i olika faser av livet. Som ett

led i uppfyllandet av den s.k. 121-

punktsöverenskommelsen mellan s, v och mp beslutade

regeringen den 21 oktober 2004 (dir. 2004:156) att

ge en utredare i uppdrag att föreslå hur en lag om

partiell tjänstledighet för arbetstagare som önskar

gå ned i arbetstid skulle kunna utformas. En

utgångspunkt för uppdraget är att öka möjligheterna

att välja arbetstid efter egna önskemål. Utredaren

ska överväga om en rätt till partiell tjänstledighet

bör införas och analysera konsekvenserna av en sådan

lag bl.a. ur jämställdhetsperspektiv. Utredaren ska

redovisa uppdraget senast den 1 december 2005.

Frågan om arbetstidsförkortning och dess

konsekvenser har utretts ett antal gånger. Utskottet

kan konstatera att motionernas krav på ytterligare

utredning i viss utsträckning kan anses

tillgodosedda genom de utrednings- och

beredningsåtgärder som nu pågår. Det är utskottets

uppfattning att man inte bör föregripa det pågående

utrednings- och beredningsarbetet. Utskottet

avstyrker av dessa skäl motionerna i den mån de inte

kan anses tillgodosedda med det som anförts.

Som utskottet uttalade redan i betänkande

1998/99:AU5 bör det rådande förhållandet mellan lag

och kollektivavtal behållas. Det grundläggande

skyddet anges i lagstiftningen. Parterna kan sedan

så långt som möjligt anpassa dessa grundläggande

regler till de specifika förhållandena på

avtalsområdet.

När det gäller Kristdemokraternas yrkande om tre

års tjänstledighet för vård av eget barn kan

utskottet konstatera att motsvarande förslag

behandlats och avstyrkts vid ett flertal tillfällen,

senast i betänkande 2001/02:AU6. Såvitt känt finns

det inte i dagsläget någon utredning som belyser

effekterna av en sådan utvidgad föräldraledighet

t.ex. för de mindre företagen när det gäller hur

vikariatsfrågan skulle lösas vid upprepade långa

ledigheter, vilken inverkan ledigheten skulle ha på

lön m.m. Utskottet har inte ändrat uppfattning i

denna fråga.

Det anförda innebär att motionerna

2002/03:A236 yrkandena 1, 4 och 5,

2002/03:A239 yrkande 25,

2002/03:A241 yrkande 6, 2002/03:A242

yrkande 19, 2002/03:A315 yrkande 4,

2002/03:A316 yrkandena 1-5,

2002/03:A318 yrkande 4, 2002/03:A320

yrkande 15, 2002/03:A332 yrkande 18,

2003/04:A348, 2002/03:A362,

2002/03:A365 yrkande 3,

2002/03:Sf335 yrkandena 10 och 11,

2002/03:Sf376 yrkande 6,

2002/03:Sf379 yrkande 5,

2002/03:Sf380 yrkandena 13-15,

2002/03:So448 yrkande 5,

2002/03:So514 yrkande 2, 2003/04:A4

yrkande 4, 2003/04:A247 yrkande 20,

2003/04:A256 yrkandena 2-4,

2003/04:A258 yrkande 6, 2003/04:A292

yrkande 1, 2003/04:A307 yrkande 5,

2003/04:A309 yrkande 1, 2003/04:A310

yrkande 13, 2003/04:A314 yrkande 3,

2003/04:A329 yrkande 14,

2003/04:A371 yrkande 17,

2003/04:Sf355 yrkande 4,

2003/04:Sf356 yrkande 2,

2003/04:Sf397 yrkandena 10 och 11,

2003/04:Sf404 yrkandena 9 och 11,

2003/04:So406 yrkande 6, A322

yrkande 6, A339, A352 yrkande 15,

A354 yrkande 1, A355 yrkande 3, A356

yrkande 15 i denna del , A375

yrkande 12 och Sf363 yrkande 35 bör

avslås av riksdagen.

Äldres arbetstid

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas några motioner om

äldres arbetstid. I motionerna föreslås en

lagstadgad rätt att gå ned i arbetstid från

61 års ålder och en utredning som ska studera

kostnaderna för en arbetstidsförkortning från

58 års ålder. Utskottet avstyrker motionerna

bl.a. med hänvisning till det arbete som ska

påbörjas i utredningen om rätt till partiell

tjänstledighet. Jämför reservation 8 (m, kd,

c).

Motionerna

Kristdemokraterna anser i kommittémotionerna A353

yrkande 2 och A356 yrkande 15 i denna del att rätten

att gå ned i arbetstid efter 61 års ålder bör

lagstadgas. Partiet menar att det är viktigt att

möjliggöra en flexibel övergång från heltidsarbete

till ett liv med mer fritid för den enskilde som så

önskar. Med det nya pensionssystemet kan man själv

från 61 års ålder välja hur man vill kombinera

arbetstid och pensionsuttag. En rätt att arbeta i

mindre omfattning skulle möjliggöra för fler att

delta i arbetslivet under längre tid. Staten ska

dock inte skjuta till den förlorade pension som blir

följden av att man arbetar mindre.

Viviann Gerdin och Jörgen Johansson (c) anser i

motion 2002/03:A348 att åtgärder måste vidtas för

att täcka behovet av personal till vård och omsorg.

En successiv minskning av arbetstiden för den äldre

personalen kommer med stor säkerhet att leda till

minskade sjukskrivningar. För att göra det möjligt

för fler att kunna fortsätta arbeta inom vården fram

till pensionen föreslås att riksdagen beslutar om en

utredning som ser över vilka kostnader en

arbetstidsförkortning med bibehållen lön fr.o.m. 58

års ålder skulle föra med sig.

Utskottets ställningstagande

Sysselsättningsgraden bland äldre är hög i Sverige i

ett internationellt perspektiv. Enligt SCB:s senaste

arbetskraftsundersökning var 58,9 % av befolkningen

i åldern 61-64 år i sysselsättning. Andelen personer

utan arbete i åldersgruppen förväntas öka framöver

till följd av den demografiska utvecklingen.

Parallellt med detta finns ett underutnyttjande av

den potentiella arbetskraften beroende bl.a. på

omfattande sjukfrånvaro och förtida utträde ur

arbetskraften. Det är enligt utskottets mening

angeläget att vi skapar förutsättningar för ett gott

arbetsliv som varar längre, vilket kan bidra till

att vi bättre klarar en framtida arbetskraftsbrist.

De äldres situation är uppmärksammad på EU-nivå, och

regeringen beslutade i januari 2002 att tillsätta en

parlamentarisk kommitté, Diskrimineringskommittén,

(dir. 2002:11), som bl.a. ska föreslå hur

bestämmelserna om åldersdiskriminering i EU:s

likabehandlingsdirektiv (2000/78/EG) ska genomföras

i Sverige. I Äldreberedningens (Senior 2005)

delbetänkande Riv ålderstrappan ! Livslopp i

förändring (SOU 2002:29) hänvisas till en

forskningsstudie som utförts inom EU som visar att

förändringar av arbetsförmågan hos personer över 50

år är mycket individuella. Rapporten visar att det

går att behålla äldre i arbete genom att anpassa

arbetsförhållanden och arbetsmiljö.

Att döma av de undersökningar som gjorts på

området lär det också finnas önskemål om att kunna

trappa ned arbetstiden mot slutet av arbetslivet.

Det allmänna pensionssystemet medger uttag av del av

pension fr.o.m. den månad man fyller 61 år. Någon

motsvarande lagreglerad rätt att gå ned i arbetstid

finns för närvarande inte. Sådan

arbetstidsförkortning förekommer dock enligt vissa

kollektivavtal efter överenskommelse. Exempelvis

innebär det statliga avtal som trädde i kraft i

januari 2003 att anställda över 61 år under vissa

förutsättningar kan beviljas en minskning av

arbetstiden till som mest hälften av ordinarie

heltid. Avtalet syftar till att öka möjligheterna

för äldre att arbeta till ordinarie pensionsålder. I

anslutning till den diskussion om olika sätt att

förkorta arbetstiden som Kommittén för nya

arbetstids- och semesterregler (Knas) förde i sitt

delbetänkande Tid - för arbete och ledighet (SOU

2002:58) inleddes också en diskussion om det

lämpliga i att det i lagstiftningen införs en rätt

till deltid för arbetstagare från 61 års ålder.

Kommittén konstaterade i sitt slutbetänkande

Semesterlagen och övriga ledighetslagar - översyn

och förenklingar (SOU 2003:54) att konsekvenserna av

en lagstiftning inte minst vad avser effekterna på

arbetsutbudet är svårbedömbara och att det därför

behövs mer ingående undersökningar än vad som rymdes

inom ramen för kommitténs utredning. Betänkandet har

remissbehandlats och Regeringskansliet bereder nu

ärendet.

Som nämnts ovan i avsnittet om

arbetstidsförkortning och flexibla arbetstider har

regeringen beslutat att ge en utredare i uppdrag att

föreslå hur en lag om partiell tjänstledighet för

arbetstagare som önskar gå ned i arbetstid skulle

kunna utformas (dir. 2004:156). Utredningen ska

redovisa uppdraget senast den 1 december 2005.

Inte heller i denna fråga är utskottet berett att

föregripa resultatet av det pågående och kommande

utredningsarbete som redovisats ovan. Utskottet

avstyrker därför motionerna 2002/03:A348, A353

yrkande 2 och A356 yrkande 15 i denna del.

Förenklad semesterlag

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet behandlas en motion med förslag

om en förenklad semesterlag. Utskottet

avstyrker yrkandet med hänvisning till

pågående beredningsarbete.

Motionen

Yvonne Ångström m.fl. (fp, m och kd) anser i motion

2002/03:A269 att semesterlagen är en komplicerad

lag. Den tillämpas på alla arbetsplatser och även

hos små företag som i regel saknar personal som är

särskilt utbildad för anställningsfrågor. Det skulle

därför ligga ett stort värde i att om möjligt

förenkla lagen eftersom man på så sätt kan minska

arbetet inte minst för de minsta företagen. I

stället för att bygga på ett system med intjänande

av semesterrättigheter bör semesterlagen bygga på

ett löpande system. Den som påbörjar en anställning

har då rätt till betald semester redan det första

året, dock inte med full betalning. Ett löpande

system för att beräkna semesterrättigheter innebär

betydande förenklingar av semesterlagen. Det krävs

då inte längre några regler om att ett visst år är

intjänandeår och ett annat är semesterår.

Utskottets ställningstagande

I uppdraget för Kommittén för nya arbetstids- och

semesterregler (Knas) ingick bl.a. att i

förenklingssyfte se över semesterlagens regler om

semesterlönegrundande frånvaro med bevarande av

arbetstagarnas materiella förmåner. I kommitténs

slutbetänkande Semesterlagen och övriga

ledighetslagar - översyn och förenklingar (SOU

2003:54) föreslås en ny semesterlag som syftar till

att i vissa delar göra lagens bestämmelser mindre

betungande. Förslaget har remissbehandlats och är nu

föremål för överväganden inom Regeringskansliet.

Utskottet anser att detta arbete inte bör

föregripas och avstyrker därför motion 2002/03:A269.

Handelns öppet- och arbetstider

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet behandlas några motioner om

handelns öppethållande och om obekväm

arbetstid. Utskottet avstyrker motionerna.

Bakgrund

Affärstidslagen (1966:668) trädde i kraft den 1

januari 1967 och ersatte den då gällande

butikstängningslagen. Affärstidslagen var redan vid

sin tillkomst tidsbestämd att gälla t.o.m. den 31

december 1971. Vid införandet av affärstidslagen

diskuterades om det över huvud taget var nödvändigt

med en reglering av handelns öppettider (se prop.

1966 nr 144 s. 49). Ett omedelbart slopande av

affärstidsregleringen ansågs dock kunna medföra

betydande olägenheter för bl.a. småföretagare. I

affärstidslagen bestämdes "vanlig affärstid" till

vardagar mellan kl. 08.00 och 20.00. I den utredning

som föregick regeringens proposition och i de

remissvar som lämnades med anledning av utredningen

pekades på ett antal faktorer som antogs medföra ett

kommande behov av en längre affärstid än den då

gällande. Särskilt framhölls kvinnors ökande

förvärvsarbete och den då pågående

befolkningsomflyttningen som medförde att allt fler

fick allt längre avstånd mellan arbetsplatsen och

bostaden.

Motionerna

Annelie Enochson (kd) beskriver i motionerna

2003/04:A277 respektive A237 den situation som råder

sedan affärstidslagen upphörde som ett laglöst

tillstånd eftersom butikerna har möjlighet att hålla

öppet på de tider som de själva vill. Det ökade

öppethållandet har inneburit en ökad stress för

konsumenterna, de handelsanställda och butiksägarna.

Om handeln styrdes över till sexdagarsvecka skulle

det ge billigare varor, bättre folkhälsa och bättre

villkor för de handelsanställda och medborgarna.

Regeringen bör utreda möjligheten att verka för

bättre folkhälsa genom att på nytt införa en

affärstidslag.

Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (s) anför i

motion 2003/04:A322 att Sveriges regler för

öppethållande inom handeln är mycket liberala.

Butikernas öppethållande medför ökad risk för

butiksrån. Butiksanställda förtjänar en bättre

arbetsmiljö, och lagstiftningen bör därför ses över

i syfte att skapa en bättre arbetsmiljö för dem.

Utskottets ställningstagande

Såvitt utskottet känner till finns det inga

utredningar som på ett mer generellt plan närmare

belyser det påstådda sambandet mellan butikernas

öppethållande och konsumenternas stress och

folkhälsan. De skäl som redan 1966 framfördes för

ett generöst öppethållande gör sig enligt utskottets

mening till viss del alltjämt gällande. Människors

förvärvsfrekvens och arbets- och boendesituation med

långa pendlingstider gör att det finns ett behov av

generösa öppettider. Utskottet finner därför inga

skäl att nu överväga en ny affärstidsreglering.

Samtidigt måste man dock beakta att hot och våld är

ett arbetsmiljöproblem som fått ökad uppmärksamhet

på senare tid. I Sverige pågår viss forskning om hot

och våld på arbetsplatser. I Arbetslivsinstitutets

rapport Hot och våld vid nattöppen detaljhandel

(2002) - anges att arbetsrelaterat våld är mer

frekvent än både gatuvåld och våld inom familjen.

Omfattningen av detta våld är naturligtvis

oacceptabelt och ger anledning till oro för de

handelsanställdas arbetsmiljö. Studien ger fog för

antagandet att hot och våld är ett problem i den

nattöppna detaljhandeln. Utskottet vill understryka

att arbetsgivaren har ett ansvar för säkerheten på

arbetsplatserna och att arbetstagare inom handeln,

liksom arbetstagare i andra näringar, har rätt till

en god arbetsmiljö. Utskottet noterar att

Arbetslivsinstitutet planerar fortsatt forskning på

området, vilket utskottet välkomnar. Utskottet

kommer senare i vår att i ett separat betänkande

behandla arbetsmiljöfrågor och då behandla

motionsförslag om hot och våld i arbetslivet, bl.a.

vid butiksarbete.

Utskottet avstyrker motionerna 2003/04:A277,

2003/04:A322 och A237.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Yrkande om avslag på propositionen (punkt 1)

(m, fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),

Tina Acketoft (fp), Patrik Norinder (m), Henrik

Westman (m), Mauricio Rojas (fp) och Annelie

Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2003/04:180. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:A1 yrkande 1 (m,

fp, kd, c).

Ställningstagande

Sverige har genom sitt medlemskap i EU förbundit sig

att genomföra EG-direktiven i den mån det inte kan

anses att nuvarande lagstiftning redan uppfyller

direktivens intentioner och innehåll. Om detta råder

ingen tvekan eller delade meningar. Det är dock

beklagligt att regeringen utformar propositionen på

ett så kategoriskt och långtgående sätt. Den

utformning som regeringen väljer är inte nödvändig

för att uppfylla direktivet. EG-domstolen har genom

ett antal domar tolkat 1993 års arbetstidsdirektiv

och därmed lagt en praxis som bl.a. rör

tillämpningen av jourtid. Jourtid på arbetsplatsen

ska inräknas som arbetstid vid tillämpning av

direktivet. Det slås fast i målen Simap respektive

Jaeger. Detta får följdverkningar inom exempelvis

sjukvården som ofta tillämpar jourtid. Det har

medfört diskussioner inom EU om att direktivet bör

förändras. Inom EU pågår nu en process med en

översyn av arbetstidsdirektivet, som verkar leda

fram till att begreppet jourtid förtydligas och

förändras. Regeringen anger i sin proposition att

processen med att genomföra arbetstidsdirektivets

regler kompliceras av att det för närvarande pågår

en översyn av delar av direktivet inom EU.

Regeringen drar emellertid slutsatsen att det mest

lämpliga tillvägagångssättet är att lägga fram en

detaljerad proposition som varken tar hänsyn till

den process som pågår inom det europeiska samarbetet

eller de ekonomiska konsekvenserna av förslaget. Vi

delar inte regeringens bedömning.

Det är vår gemensamma uppfattning att nuvarande

arbetstidsdirektiv kan genomföras med en mindre

långtgående lagändring. Mer genomgripande

förändringar av arbetstidslagen kan anstå till dess

förslaget till nytt arbetstidsdirektiv blir föremål

för riksdagsbehandling.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen

bör avslå proposition 2003/04:180 och bifalla motion

2004/05:A1 yrkande 1 (m, fp, kd, c).

2. Sättet att genomföra arbetstidsdirektivet

(punkt 2) (m, fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),

Tina Acketoft (fp), Patrik Norinder (m), Henrik

Westman (m), Mauricio Rojas (fp) och Annelie

Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs under Ställningstagande nedan. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:A1 yrkandena 2 och

3 (m, fp, kd, c).

Ställningstagande

Reglerna om jourtid och arbetstidsmåttet är

angelägna men vi anser att regeringen bör avvakta

det pågående arbetet inom EU med att revidera

arbetstidsdirektivet. I EU-kommissionens förslag

till nytt arbetstidsdirektiv lanseras begreppet

"passiv jourtid". Kommissionen föreslår att det inte

ska räknas som faktisk arbetstid t.ex. när en läkare

sover under sin jourtid, dvs. passiv jourtid. Vi

instämmer i detta. Kommissionens förslag borde

föranleda regeringen att ompröva propositionen.

Jourtid ska inte betraktas som arbetstid om inte

arbetstagaren i fråga faktiskt har arbetat.

Vi anser att det vid beräkning av den sammanlagda

arbetstiden helt borde bortses från semester

respektive sjukfrånvaro. Det är obegripligt hur

regeringen kan göra en så annorlunda bedömning i

frågan än den som Lagrådet, många remissinstanser

och vi gör. Vilka ledigheter som ska räknas in i det

totala arbetstidsmåttet kräver en ordentlig

genomlysning och diskussion.

Med hänsyn till det anförda bör motion 2004/05:A1

yrkandena 2 och 3 (m, fp, kd, c) bifallas.

3. Arbetstidsförkortning och flexibla

arbetstider (punkt 5) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m) och

Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som

framförs under Ställningstagande i reservation 3.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:A315

yrkande 4 (m), 2002/03:A316 yrkandena 1-5 (m),

2003/04:A256 yrkandena 2-4 (m) och 2003/04:A258

yrkande 6 (m) och avslår motionerna 2002/03:Sf335

yrkandena 10 och 11 (kd), 2002/03:Sf376 yrkande 6

(fp), 2002/03:Sf379 yrkande 5 (kd), 2002/03:Sf380

yrkandena 13-15 (kd), 2002/03:So448 yrkande 5 (v),

2002/03:So514 yrkande 2 (mp), 2002/03:A236 yrkandena

1, 4 och 5 (mp), 2002/03:A239 yrkande 25 (c),

2002/03:A241 yrkande 6 (fp), 2002/03:A242 yrkande 19

(kd), 2002/03:A318 yrkande 4 (kd), 2002/03:A320

yrkande 15 (kd), 2002/03:A332 yrkande 18 (fp),

2002/03:A362 (s), 2002/03:A365 yrkande 3 (v),

2003/04:Sf355 yrkande 4 (fp), 2003/04:Sf356 yrkande

2 (fp), 2003/04:Sf397 yrkandena 10 och 11 (kd),

2003/04:Sf404 yrkandena 9 och 11 (kd), 2003/04:So406

yrkande 6 (v), 2003/04:A4 yrkande 4 (fp),

2003/04:A247 yrkande 20 (c), 2003/04:A292 yrkande 1

(v), 2003/04:A307 yrkande 5 (fp), 2003/04:A309

yrkande 1 (kd), 2003/04:A310 yrkande 13 (fp),

2003/04:A314 yrkande 3 (v), 2003/04:A329 yrkande 14

(kd), 2003/04:A348 (s), 2003/04:A371 yrkande 17

(kd), 2004/05:Sf363 yrkande 35 (kd), 2004/05:A322

yrkande 6 (v), 2004/05:A339 (s), 2004/05:A352

yrkande 15 (kd), 2004/05:A354 yrkande 1 (kd),

2004/05:A355 yrkande 3 (fp), 2004/05:A356 yrkande 15

i denna del (kd) och 2004/05:A375 yrkande 12 (fp).

Ställningstagande

Bestämmandet över arbetstiden bör i allt väsentligt

flyttas från politikerna till de enskilda

individerna och deras arbetsgivare. Människor vet

själva bäst hur avvägningen mellan arbete, ekonomi

och gemensam tid bör göras för att passa dem.

Arbetstidens omfattning och förläggning ska därför i

högre grad bestämmas av arbetstagare och

arbetsgivare via kollektiva eller individuella

avtal. Människor är olika och prioriterar olika vid

skilda tillfällen i livet. Genom att ta bort normen

för veckoarbetstid och låta enskilda arbetstagare

förhandla själva om sin arbetstid tillgodoses

önskemålen hos dem som vill jobba mer, mindre eller

annorlunda än i dag.

Arbete måste beskattas så att det alltid är

lönsamt att arbeta. Om beskattningen var rimlig

skulle människor själva kunna bestämma över sin

samlade arbetstid utan politikerstyrning. För att

skapa fler jobb krävs avregleringar av

tjänstesektorn, skattesänkningar på arbete,

förenklingar för företagandet och ökade satsningar

på utbildning och kompetens.

Moderaterna säger nej till en generell och

lagstiftad förkortning av arbetstiden.

Undersökningar visar att en betydande majoritet av

arbetstagarna är nöjda med arbetstidens längd. Det

stora problemet för de allra flesta är inte

veckoarbetstiden, utan avsaknaden av möjlighet att

själv kunna bestämma hur, var och när man ska

arbeta. Sverige har en kort arbetstid i jämförelse

med andra länder inom OECD. Vi står också inför

betydande pensionsavgångar framöver. Samtidigt som

40-talisterna går i pension träder mindre årskullar

arbetstagare in på arbetsmarknaden. Att i det läget

minska den samlade arbetade tiden i stället för att

öka arbetsutbudet skulle medföra betydande problem

med att finansiera välfärden. En sådan reform tar

också bort rätten för den enskilde att själv

bestämma över sitt liv. Inte heller medför den några

positiva effekter på hälsan. Däremot skulle

tillväxten bli lägre, vilket drabbar dem som redan

har det sämst. Med hänsyn till det anförda anser vi

att riksdagen bör bifalla motionerna 2002/03:A315

yrkande 4 (m), 2002/03:A316 yrkandena 1-5 (m),

2003/04:A256 yrkandena 2-4 (m) och 2003/04:A258

yrkande 6 (m). Övriga i sammanhanget behandlade

motioner avstyrks.

4. Arbetstidsförkortning och flexibla

arbetstider (punkt 5) (fp)

av Tina Acketoft (fp) och Mauricio Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs under Ställningstagande i reservation

4. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2002/03:Sf376 yrkande 6 (fp), 2002/03:A241 yrkande 6

(fp), 2002/03:A332 yrkande 18 (fp), 2003/04:Sf356

yrkande 2 (fp), 2003/04:A4 yrkande 4 (fp),

2003/04:A307 yrkande 5 (fp), 2003/04:A310 yrkande 13

(fp), 2004/05:A355 yrkande 3 (fp) och 2004/05:A375

yrkande 12 (fp) och avslår motionerna 2002/03:Sf335

yrkandena 10 och 11 (kd), 2002/03:Sf379 yrkande 5

(kd), 2002/03:Sf380 yrkandena 13-15 (kd),

2002/03:So448 yrkande 5 (v), 2002/03:So514 yrkande 2

(mp), 2002/03:A236 yrkandena 1, 4 och 5 (mp),

2002/03:A239 yrkande 25 (c), 2002/03:A242 yrkande 19

(kd), 2002/03:A315 yrkande 4 (m), 2002/03:A316

yrkandena 1-5 (m), 2002/03:A318 yrkande 4 (kd),

2002/03:A320 yrkande 15 (kd), 2002/03:A362 (s),

2002/03:A365 yrkande 3 (v), 2003/04:Sf355 yrkande 4

(fp), 2003/04:Sf397 yrkandena 10 och 11 (kd),

2003/04:Sf404 yrkandena 9 och 11 (kd), 2003/04:So406

yrkande 6 (v), 2003/04:A247 yrkande 20 (c),

2003/04:A256 yrkandena 2-4 (m), 2003/04:A258 yrkande

6 (m), 2003/04:A292 yrkande 1 (v), 2003/04:A309

yrkande 1 (kd), 2003/04:A314 yrkande 3 (v),

2003/04:A329 yrkande 14 (kd), 2003/04:A348 (s),

2003/04:A371 yrkande 17 (kd), 2004/05:Sf363 yrkande

35 (kd), 2004/05:A322 yrkande 6 (v), 2004/05:A339

(s), 2004/05:A352 yrkande 15 (kd), 2004/05:A354

yrkande 1 (kd) och 2004/05:A356 yrkande 15 i denna

del (kd).

Ställningstagande

Valfrihet är ett grundfundament för att få människor

och därmed Sverige att växa. När människor får ökad

valfrihet i sina liv leder det till positiva

samhällsekonomiska effekter. Det finns åtskilliga

människor som gärna jobbar mindre under det att

andra är nöjda med sin arbetstid och åter andra i

själva verket helst av allt vill jobba mer. Vår

övertygelse är att stress i första hand uppstår då

människor saknar makt över sin vardag. Den enskildes

makt över arbetstiden måste därför stärkas. Flera

undersökningar visar att i synnerhet barnfamiljer är

missnöjda med sina arbetstider och vill ha större

möjlighet till flexibilitet. De känner sig pressade

mellan kravet på arbete och viljan att tillbringa

tid med sina barn.

Det bör stiftas en ny arbetstidslag som ger

arbetstagaren större inflytande över arbetstidens

omfattning och förläggning. Lagen ska underlätta

förhandlingar om en mer flexibel arbetstid.

Arbetstiden ska bestämmas i en överenskommelse

mellan den enskilde arbetstagaren och arbetsgivaren

efter deras behov och önskemål. Den nya lagen bör

även ge den enskilde möjlighet att ta ut ledighet i

timmar. Den femte semesterveckan, inarbetad semester

och eventuellt ytterligare lediga dagar ska kunna

läggas i en timbank som får tas ut i timmar, för

kortare veckoarbetstid, en ledig dag när man behöver

eller i pengar. Den småbarnsförälder som under en

period vill minska sin arbetstid skulle genom

timbanken få den möjligheten. Ur liberal synvinkel

är en timbank en stor frihetsökning som skulle ge

varje arbetstagare betydligt större makt över sin

vardag. Timbanken skulle vara särskilt värdefull för

dem som inte har avtal om flexibel arbetstid i dag.

Den ekonomiska stressen skulle minska för människor

med små marginaler om de visste att de hade en

ekonomisk buffert i form av innestående timmar i

timbanken.

Folkpartiet motsätter sig en lagstadgad allmän

arbetstidsförkortning eftersom den skulle hota både

tillväxt och välfärd och inte heller ge den

valfrihet som Folkpartiet eftersträvar. Med hänsyn

till det anförda anser vi att riksdagen bör bifalla

motionerna 2002/03:Sf376 yrkande 6 (fp),

2002/03:A241 yrkande 6 (fp), 2002/03:A332 yrkande 18

(fp), 2003/04:Sf356 yrkande 2 (fp), 2003/04:A4

yrkande 4 (fp), 2003/04:A307 yrkande 5 (fp),

2003/04:A310 yrkande 13 (fp), 2004/05:A355 yrkande 3

(fp) och 2004/05:A375 yrkande 12 (fp). Övriga i

sammanhanget behandlade motioner avstyrks.

5. Arbetstidsförkortning och flexibla

arbetstider (punkt 5) (kd)

av Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande nedan.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Sf335

yrkandena 10 och 11 (kd), 2002/03:Sf379 yrkande 5

(kd), 2002/03:Sf380 yrkandena 13-15 (kd),

2002/03:A242 yrkande 19 (kd), 2002/03:A318 yrkande 4

(kd), 2002/03:A320 yrkande 15 (kd), 2003/04:Sf397

yrkandena 10 och 11 (kd), 2003/04:Sf404 yrkandena 9

och 11 (kd), 2003/04:A309 yrkande 1 (kd),

2003/04:A329 yrkande 14 (kd), 2003/04:A371 yrkande

17 (kd), 2004/05:Sf363 yrkande 35 (kd), 2004/05:A352

yrkande 15 (kd), 2004/05:A354 yrkande 1 (kd) och

2004/05:A356 yrkande 15 i denna del (kd) och avslår

motionerna 2002/03:Sf376 yrkande 6 (fp),

2002/03:So448 yrkande 5 (v), 2002/03:So514 yrkande 2

(mp), 2002/03:A236 yrkandena 1, 4 och 5 (mp),

2002/03:A239 yrkande 25 (c), 2002/03:A241 yrkande 6

(fp), 2002/03:A315 yrkande 4 (m), 2002/03:A316

yrkandena 1-5 (m), 2002/03:A332 yrkande 18 (fp),

2002/03:A362 (s), 2002/03:A365 yrkande 3 (v),

2003/04:Sf355 yrkande 4 (fp), 2003/04:Sf356 yrkande

2 (fp), 2003/04:So406 yrkande 6 (v), 2003/04:A4

yrkande 4 (fp), 2003/04:A247 yrkande 20 (c),

2003/04:A256 yrkandena 2-4 (m), 2003/04:A258 yrkande

6 (m), 2003/04:A292 yrkande 1 (v), 2003/04:A307

yrkande 5 (fp), 2003/04:A310 yrkande 13 (fp),

2003/04:A314 yrkande 3 (v), 2003/04:A348 (s),

2004/05:A322 yrkande 6 (v), 2004/05:A339 (s),

2004/05:A355 yrkande 3 (fp) och 2004/05:A375 yrkande

12 (fp).

Ställningstagande

Människor har olika behov under olika perioder i

livet och arbetstiden måste därför betraktas ur ett

livscykelperspektiv. Arbetslivet måste vara

förenligt med att vara förälder, odla ett intresse,

vara aktiv i föreningslivet osv. Den enskilda

människans olika önskemål under olika skeden av

livet gör centrala kollektivistiska lösningar

otidsenliga. Ett gott arbetsklimat kännetecknas av

ett stort medinflytande för personalen och en av de

allra viktigaste faktorerna för den enskilde är att

få påverka omfattning och förläggning av

arbetstider. Erfarenheter visar att de arbetsgivare

som låter sina arbetstagare påverka arbetstidens

förläggning får medarbetare med högre motivation och

effektivitet. Ett ökat utrymme av självvalda

arbetstider ger också en positiv inverkan på

arbetsklimatet och minskar stressfaktorn. När

människor själva hittar bra lösningar ska inte

staten lägga sig i och desarmera avtalssystemets

legitimitet. Det är särskilt viktigt att flexibel

arbetstid för småbarnsföräldrar underlättas.

För att öka individens frihet vill vi att betald

ledighet utöver fyra veckors semester ska kunna

förläggas efter den enskildes önskemål och

verksamhetens behov. Semesterlagen bör därför få ett

tillägg i 10 § andra stycket som möjliggör detta.

Arbetstidsförläggning som går att förena med

familjeliv är en angelägenhet för alla

framtidsinriktade arbetsgivare. Många fler arbeten

skulle kunna skötas på distans. Kristdemokraterna

ser positivt på s.k. job-sharing som innebär att två

personer med likartad kompetens delar på ett jobb

för att klara till exempel barnomsorgen på ett

familjenära sätt. Det har blivit allt vanligare med

flextid och öppna arbetsplatser där arbetstagaren

kan lämna arbetsplatsen eller ta emot besök, vilket

har visat sig vara positivt för familjelivet.

Arbetet bör vidare kunna organiseras så att

frivillig arbetsdelning och/eller tjänstledighet

underlättas. Staten och kommunerna bör föregå med

positiva exempel när det gäller att låta personalen

på varje arbetsplats utifrån sina och verksamhetens

behov påverka hur arbetstiden ska förläggas.

En generell arbetstidsförkortning med bibehållen

lön skulle allvarligt skada Sveriges konkurrenskraft

då den är omöjlig att genomföra med motsvarande

effektiviseringar. Den ekonomiska välfärdsförlust

det skulle innebära om alla samtidigt skulle korta

sin arbetstid skulle slå hårt mot såväl den

enskilde, företagen som nationen Sverige. För att

lätta arbetsbördan för dubbelarbetande kvinnor och

småbarnsföräldrar bör förutsättningar i stället

skapas för att kunna köpa hushållstjänster,

exempelvis genom en skattereduktion på 50 % av

arbetskraftskostnaden. Med hänsyn till det anförda

anser vi att riksdagen bör bifalla motionerna

2002/03:Sf335 yrkandena 10 och 11 (kd),

2002/03:Sf379 yrkande 5 (kd), 2002/03:Sf380

yrkandena 13-15 (kd), 2002/03:A242 yrkande 19 (kd),

2002/03:A318 yrkande 4 (kd), 2002/03:A320 yrkande 15

(kd), 2003/04:Sf397 yrkandena 10 och 11 (kd),

2003/04:Sf404 yrkandena 9 och 11 (kd), 2003/04:A309

yrkande 1 (kd), 2003/04:A329 yrkande 14 (kd),

2003/04:A371 yrkande 17 (kd), 2004/05:Sf363 yrkande

35 (kd), 2004/05:A352 yrkande 15 (kd), 2004/05:A354

yrkande 1 (kd) och 2004/05:A356 yrkande 15 i denna

del (kd). Övriga i sammanhanget behandlade motioner

avstyrks.

6. Arbetstidsförkortning och flexibla

arbetstider (punkt 5) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande nedan.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:A239

yrkande 25 (c) och 2003/04:A247 yrkande 20 (c) och

avslår motionerna 2002/03:Sf335 yrkandena 10 och 11

(kd), 2002/03:Sf376 yrkande 6 (fp), 2002/03:Sf379

yrkande 5 (kd), 2002/03:Sf380 yrkandena 13-15 (kd),

2002/03:So448 yrkande 5 (v), 2002/03:So514 yrkande 2

(mp), 2002/03:A236 yrkandena 1, 4 och 5 (mp),

2002/03:A241 yrkande 6 (fp), 2002/03:A242 yrkande 19

(kd), 2002/03:A315 yrkande 4 (m), 2002/03:A316

yrkandena 1-5 (m), 2002/03:A318 yrkande 4 (kd),

2002/03:A320 yrkande 15 (kd), 2002/03:A332 yrkande

18 (fp), 2002/03:A362 (s), 2002/03:A365 yrkande 3

(v), 2003/04:Sf355 yrkande 4 (fp), 2003/04:Sf356

yrkande 2 (fp), 2003/04:Sf397 yrkandena 10 och 11

(kd), 2003/04:Sf404 yrkandena 9 och 11 (kd),

2003/04:So406 yrkande 6 (v), 2003/04:A4 yrkande 4

(fp), 2003/04:A256 yrkandena 2-4 (m), 2003/04:A258

yrkande 6 (m), 2003/04:A292 yrkande 1 (v),

2003/04:A307 yrkande 5 (fp), 2003/04:A309 yrkande 1

(kd), 2003/04:A310 yrkande 13 (fp), 2003/04:A314

yrkande 3 (v), 2003/04:A329 yrkande 14 (kd),

2003/04:A348 (s), 2003/04:A371 yrkande 17 (kd),

2004/05:Sf363 yrkande 35 (kd), 2004/05:A322 yrkande

6 (v), 2004/05:A339 (s), 2004/05:A352 yrkande 15

(kd), 2004/05:A354 yrkande 1 (kd), 2004/05:A355

yrkande 3 (fp), 2004/05:A356 yrkande 15 i denna del

(kd) och 2004/05:A375 yrkande 12 (fp).

Ställningstagande

Tid är bland det dyrbaraste vi har. Det är därför

viktigt att människor ges makt över sin egen tid i

så stor utsträckning som möjligt. Vad tiden används

till i verkligheten och hur vi egentligen skulle

vilja använda vår tid varierar i olika skeden av

livet. Arbetstiden är en allt viktigare

arbetsmiljöfaktor. I slimmade organisationer får

arbetstagarna alltfler arbetsuppgifter. De anställda

ska också vara flexibla och kunna rycka in där det

bäst behövs för stunden. Även om det är positivt för

många att få ett mer omväxlande arbete ökar risken

för att tiden till återhämning minskar.

Organisationer måste anpassas så att den enskilde

arbetstagarens självbestämmande över arbetstiden

ökar. Arbetstidens längd ska i första hand avgöras

av arbetstagare och arbetsgivare. Den enskilde

arbetstagarens inflytande över arbetstid och

schemaläggning och var arbetet förläggs bör öka. Ett

exempel på arbetstidsförläggning är s.k. tre/tre-

system, vilket innebär att arbetstagaren arbetar tre

dagar för att sedan vara ledig tre dagar.

Regeringen bör undersöka hur arbetstagarnas

inflytande över arbetstiden kan öka och hur ett

flexiblare arbetsliv kan skapas. Med hänsyn till det

anförda anser jag att riksdagen bör bifalla

motionerna 2002/03:A239 yrkande 25 (c) och

2003/04:A247 yrkande 20 (c). Övriga i sammanhanget

behandlade motioner avstyrks.

7. Arbetstidsförkortning och flexibla

arbetstider (punkt 5) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande nedan.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2002/03:So514

yrkande 2 (mp) och 2002/03:A236 yrkandena 1, 4 och 5

(mp) och avslår motionerna 2002/03:Sf335 yrkandena

10 och 11 (kd), 2002/03:Sf376 yrkande 6 (fp),

2002/03:Sf379 yrkande 5 (kd), 2002/03:Sf380

yrkandena 13-15 (kd), 2002/03:So448 yrkande 5 (v),

2002/03:A239 yrkande 25 (c), 2002/03:A241 yrkande 6

(fp), 2002/03:A242 yrkande 19 (kd), 2002/03:A315

yrkande 4 (m), 2002/03:A316 yrkandena 1-5 (m),

2002/03:A318 yrkande 4 (kd), 2002/03:A320 yrkande 15

(kd), 2002/03:A332 yrkande 18 (fp), 2002/03:A362

(s), 2002/03:A365 yrkande 3 (v), 2003/04:Sf355

yrkande 4 (fp), 2003/04:Sf356 yrkande 2 (fp),

2003/04:Sf397 yrkandena 10 och 11 (kd),

2003/04:Sf404 yrkandena 9 och 11 (kd), 2003/04:So406

yrkande 6 (v), 2003/04:A4 yrkande 4 (fp),

2003/04:A247 yrkande 20 (c), 2003/04:A256 yrkandena

2-4 (m), 2003/04:A258 yrkande 6 (m), 2003/04:A292

yrkande 1 (v), 2003/04:A307 yrkande 5 (fp),

2003/04:A309 yrkande 1 (kd), 2003/04:A310 yrkande 13

(fp), 2003/04:A314 yrkande 3 (v), 2003/04:A329

yrkande 14 (kd), 2003/04:A348 (s), 2003/04:A371

yrkande 17 (kd), 2004/05:Sf363 yrkande 35 (kd),

2004/05:A322 yrkande 6 (v), 2004/05:A339 (s),

2004/05:A352 yrkande 15 (kd), 2004/05:A354 yrkande 1

(kd), 2004/05:A355 yrkande 3 (fp), 2004/05:A356

yrkande 15 i denna del (kd) och 2004/05:A375 yrkande

12 (fp).

Ställningstagande

I ett barnvänligt samhälle finns det tid och plats

för fler vuxna som engagerar sig i barnen. Flera av

Miljöpartiets förslag syftar till att ge barnen mer

tid med sina föräldrar. De olika familjepolitiska

reformerna ska ses i ljuset av en av vår tids

största och viktigaste välfärdsreformer, en allmän

arbetstidsförkortning. Det är viktigt med en

generell sänkning av normalarbetstiden. I en första

etapp bör normalarbetstiden sänkas till 35 timmar i

veckan, och på sikt bör den sänkas till 30 timmar i

veckan. Det är inte bara de riktigt små barnen som

ha rätt till tid med sina vuxna. Den rätten har alla

människor, även ungdomar. En generell

arbetstidsförkortning ger till skillnad från t.ex.

längre semester förutsättningar för mer tid för

barnen varje dag. En arbetstidsförkortning är också

viktig av hälsoskäl. Människor kan inte arbeta under

stress under en längre period utan att prestera

sämre. Stressade människor orkar inte ägna sig åt

sociala relationer. Med en sänkt arbetstid orkar

människor arbeta längre. Många har en bild av att

ökad ekonomisk tillväxt är något positivt i sig, men

det finns olika slags tillväxt. Ökad välfärd går

inte alltid att mäta i ekonomiska termer. Det finns

indikationer på att förändringar på arbetsmarknaden

gjort folk sjukare. En arbetstidsförkortning är

viktig för att människor ska orka utnyttja sin

fritid när de är lediga och för att de ska orka

arbeta fram till 65 års ålder. Reformen är också

viktig av jämställdhetsskäl och för att minska

arbetslösheten och den stress som de arbetslösa

utsätts för. Med hänsyn till det anförda bör

riksdagen bifalla motionerna 2002/03:So514 yrkande 2

(mp) och 2002/03:A236 yrkandena 1, 4 och 5 (mp).

Övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.

8. Äldres arbetstid (punkt 6) (m, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),

Patrik Norinder (m), Henrik Westman (m) och

Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande nedan.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:A353

yrkande 2 (kd) och 2004/05:A356 yrkande 15 i denna

del (kd) och avslår motion 2002/03:A348 (c).

Ställningstagande

Personer i åldersgruppen 55-64 år arbetar i mindre

utsträckning än genomsnittet för befolkningen i

övrigt och endast 63 % i åldersgruppen finns kvar på

arbetsmarknaden. De arbetar också färre timmar än

befolkningen i övrigt. Den faktiska pensionsåldern

sjunker. För att klara framtidens välfärd och

tillväxt kommer Sverige att behöva fler som arbetar.

Det råder redan arbetskraftsbrist på vissa håll,

samtidigt som en stor andel människor är arbetslösa,

sjukskrivna eller sjukpensionerade. Denna situation

hotar tillväxten och leder till stora påfrestningar

på välfärdssystemen.

Det är såväl önskvärt som realistiskt att utnyttja

den arbetskraftspotential som finns bland

seniorerna bättre och att ge dem möjlighet och

motivation att jobba längre. En viktig del i detta

är att öka möjligheten till en flexibel övergång

mellan heltidsarbete och ett liv som pensionär. I

det nya pensionssystemet kan arbetstagaren själv

välja hur han eller hon vill kombinera arbetstid

och pensionsuttag från 61 års ålder. Det finns

dock ingen laglig rätt att gå ned i arbetstid i

motsvarande mån. En sådan rättighet skulle göra

det möjligt för fler arbetstagare att delta i

arbetslivet under en längre tid. Det skulle också

öka den enskildes inflytande över arbetstiden. Vi

anser därför att en lagstadgad rätt att gå ned i

arbetstid från 61 års ålder bör införas.

Arbetstagare som väljer att trappa ned sin

arbetstid före pension bör dock inte kompenseras

för framtida pensionsförlust, vilket blir den

ekonomiska konsekvensen av ett sådant val. Med

hänsyn till det anförda bör riksdagen bifalla

motionerna 2004/05:A353 yrkande 2 (kd) och

2004/05:A356 yrkande 15 i denna del (kd). Motion

2002/03:A348 (c) avstyrks till den del den inte

tillgodosetts genom det anförda.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Arbetstidsförkortning och flexibla

arbetstider (punkt 5) (v)

av Anders Wiklund (v).

Vänsterpartiet har sedan årtionden drivit frågan om

en förkortning av veckoarbetstiden med målet 6

timmars arbetsdag. Enligt SCB:s

tidsanvändningsstudie hade kvinnor och män lika

omfattande arbetsbörda 2000/01. Män fick dock i

större utsträckning än kvinnor betalt för sitt

arbete. För att kvinnor ska ha möjlighet att delta

på arbetsmarknaden på samma villkor som män är det

nödvändigt med en annan fördelning av det obetalda

arbetet. Män måste alltså ta ett större ansvar för

hem och barn. Fördelningen mellan könen av det

obetalda arbetet är en av de mest centrala

jämställdhetsfrågorna i vår tid.

Även arbetstidens förläggning skiljer sig åt

mellan könen. Mäns arbete utförs i större

utsträckning på vardagar under dagtid, medan

kvinnors arbete fördelas över dag- och kvällstid och

helger. Att ha obekväma eller oregelbundna

arbetstider är mer än tio gånger vanligare bland

LO:s kvinnor än bland SACO:s kvinnor.

Trots en utveckling med olika avtalslösningar som

innefattar arbetstidsförkortningar framstår en

förkortning av normalarbetstiden fortfarande som den

modell som tar sikte på jämställdhet och på

förändrade förutsättningar för en annan fördelning

av det obetalda och betalda arbetet. En förkortning

av veckoarbetstiden är således även fortsättningsvis

en jämställdhetsfråga.

Det finns anledning att fördjupa kunskaperna i

frågan om arbetstid och jämställdhet. Jag anser att

det finns behov av en samlad analys av hur de

senaste årens arbetstidsförkortningar påverkat

villkoren för kvinnor och män och vilken betydelse

olika uttag av arbetstidsförkortningar har för

jämställdheten och möjligheten till annan fördelning

av det betalda och obetalda arbetet.

2. Förenklad semesterlag (punkt 7) (m, fp, kd,

c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),

Tina Acketoft (fp), Patrik Norinder (m), Henrik

Westman (m), Mauricio Rojas (fp) och Annelie

Enochson (kd).

Semesterlagen är i sin nuvarande utformning en

komplicerad lag. Den skapar tveklöst en rad helt

onödiga problem inte minst i småföretagen. Det finns

därför starka skäl att genomföra en rad förenklingar

som skulle kunna innebära påtagliga administrativa

vinster.

Det pågår nu ett arbete i Regeringskansliet med

att bereda de förslag som presenterades av kommittén

för nya arbetstids- och semesterregler (Knas) i

betänkandet SOU 2003:54.

Vi förutsätter att regeringen därför skyndsamt

återkommer till riksdagen med en rad konkreta

förslag om förändringar och förenklingar i dessa

frågor. Sådana förändringar efterfrågas starkt av

Sveriges småföretag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2003/04:180:

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i arbetstidslagen

(1982:673).

Följdmotion

2004/05:A1 av Anders G Högmark m.fl. (m, fp, kd, c):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag om ett

tydligare genomförande av EG:s arbetstidsdirektiv.

2. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt

återkommer med förslag om att semester och

sjukfrånvaro ej skall inkluderas vid beräkningen

av genomsnittet av arbetstiden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jourtid.

Motion väckt med anledning av skr.

2002/03:140

2003/04:A4 av Tina Acketoft m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ny

arbetstidslagstiftning.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03

2002/03:Sf335 av Sven Brus m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flexibel

arbetstid, distansarbete och job-sharing.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ändra

semesterlagen så att betald semester utöver fyra

veckor skall kunna tas ut i arbetstidsförkortning

för den som önskar.

2002/03:Sf376 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en mer flexibel

arbetstid.

2002/03:Sf379 av Inger Davidson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bättre

förutsättningar att kombinera föräldraskap och

arbetsliv.

2002/03:Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flexibel

arbetstid.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en nationell

kampanj för ett barnvänligt arbetsliv.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att villkoren för

att kombinera föräldraskap och arbetsliv måste

vara goda.

2002/03:So448 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

tillsätta en särskild utredning för att se över

vilka konsekvenser arbetstidens förläggning och

längd får på folkhälsan.

2002/03:So514 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs angående

arbetstidsförkortning ur ett barnperspektiv.

2002/03:A236 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om ökat

löntagarinflytande över arbetstidens förläggning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om sänkt

arbetstid till 35 timmar i ett första steg.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av en

arbetstidsförkortning för att komma till rätta med

utbrändhet och stress i arbetslivet.

2002/03:A239 av Margareta Andersson m.fl. (c):

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inom ramen för

de aviserade trepartssamtalen lyfta frågan om

arbetstagarnas förbättrade möjligheter till

inflytande över arbetstiden.

2002/03:A241 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa en mer

flexibel arbetstidslagstiftning.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid

och arbetstagarens möjlighet att påverka

arbetstidens förläggning.

2002/03:A269 av Yvonne Ångström m.fl. (fp, m, kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att förenkla

reglerna om semester.

2002/03:A315 av Anders G Högmark m.fl. (m):

4. Riksdagen beslutar att avskaffa normen för

veckoarbetstid i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2002/03:A316 av Anders G Högmark m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att upphäva

nuvarande arbetstidslag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om individuella

arbetstidsavtal.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en lagstadgad

arbetstidsförkortning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge makten över

vardagen till den enskilde.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att låta människor

bestämma själva.

2002/03:A318 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om flexibel arbetstid och förändring i

semesterlagen med möjlighet till förkortad

arbetstid.

2002/03:A320 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om arbetstiden.

2002/03:A332 av Erik Ullenhag m.fl. (fp):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

flexibel arbetstidslagstiftning.

2002/03:A348 av Viviann Gerdin och Jörgen Johansson

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda kostnaderna för

kortare arbetstid med bibehållen lön för personal

inom vård- och omsorgsyrkena från 58 års ålder.

2002/03:A362 av Inger Segelström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kortare arbetstid.

2002/03:A365 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utvärdering av

försök med arbetstidsförkortning beaktar kvinnors

och mäns arbetssituation och förutsättningar för

omfördelning av obetalt arbete.

Motioner från allmänna motionstiden

2003/04

2003/04:Sf355 av Mia Franzén (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att möjligheterna

att arbeta deltid skall behållas för att valfrihet

och flexibilitet skall kunna fungera inom

offentlig sektor.

2003/04:Sf356 av Bo Könberg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en mer flexibel

arbetstidslagstiftning.

2003/04:Sf397 av Sven Brus m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flexibel

arbetstid, distansarbete och job-sharing.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ändra

semesterlagen så att betald semester utöver fyra

veckor skall kunna tas ut som

arbetstidsförkortning för den som så önskar.

2003/04:Sf404 av Alf Svensson m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att genom olika

regelsystem möjliggöra för föräldrar att få mer

tid för barnen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flexibel

arbetstid.

2003/04:So406 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om arbetstidens längd

och förläggning.

2003/04:A247 av Margareta Andersson m.fl. (c):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att undersöka hur

arbetstagarnas inflytande över arbetstiden kan öka

och hur ett flexiblare arbetsliv kan skapas.

2003/04:A256 av Sten Tolgfors (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

inkomstbeskattningens betydelse för människors

möjlighet att styra sin arbetstid.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skapande av nya

jobb genom bättre förutsättningar för företagande.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om politiskt beslutad

förkortning av arbetstiden.

2003/04:A258 av Anders G Högmark m.fl. (m):

6. Riksdagen beslutar att avskaffa normen för

veckoarbetstid, i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2003/04:A277 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning

om att verka för bättre folkhälsa genom att låta

samhället få en dag till återhämtning genom en ny

affärstidslag.

2003/04:A292 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att redovisa en

samlad analys av hur olika uttag av

arbetstidsförkortningar påverkar villkoren för

kvinnor respektive män samt vilken betydelse olika

uttag har för jämställdheten och möjligheten till

annan fördelning av det betalda och obetalda

arbetet.

2003/04:A307 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en flexiblare

arbetstidslagstiftning.

2003/04:A309 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid

och medinflytandet när det gäller förläggningen av

arbetstiden.

2003/04:A310 av Erik Ullenhag m.fl. (fp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ny

arbetstidslag.

2003/04:A314 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en bred

aktionsplan för att åtgärda problem i samband med

obekväma arbetstider.

4. Riksdagen beslutar att 13 § arbetstidslagen skall

lyda: Alla arbetstagare skall ha ledigt för

nattvila. I ledigheten skall ingå tiden mellan

klockan 23 och klockan 6. Avvikelse från första

stycket får göras, om arbetet med hänsyn till dess

art, allmänhetens behov eller andra särskilda

omständigheter måste fortgå även nattetid eller

bedrivas före klockan 6 eller efter klockan 23.

2003/04:A322 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa

m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om affärstidslagen.

2003/04:A329 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om arbetstiden.

2003/04:A348 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kortare arbetstid.

2003/04:A371 av Alf Svensson m.fl. (kd):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid

och arbetstagarens möjlighet att påverka

arbetstidens förläggning.

Motioner från allmänna motionstiden

2004/05

2004/05:Sf363 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid

och öppna arbetsplatser för småbarnsföräldrar.

2004/05:A237 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten

att verka för bättre folkhälsa genom att införa en

ny affärstidslag.

2004/05:A263 av Kenneth G Forslund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att stoppa det

planerade EU-direktivet om 65 timmars arbetsvecka.

2004/05:A322 av Lars Ohly m.fl. (v):

6. Riksdagen begär att regeringen låter genomföra en

samlad analys över hur de senaste årens

arbetstidsförkortningar påverkat villkoren för

kvinnor respektive män samt vilken betydelse olika

uttag av arbetstidsförkortningar har för

jämställdheten och möjligheten till annan

fördelning av det betalda och obetalda arbetet.

2004/05:A339 av Martin Nilsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av mer barntillåtna

arbetstider.

2004/05:A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid

och arbetstagarens möjlighet att påverka

arbetstidens förläggning.

2004/05:A353 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om införande av lagstadgad rätt att gå ned

i arbetstid från 61 års ålder.

2004/05:A354 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid

och medinflytandet när det gäller förläggningen av

arbetstiden.

2004/05:A355 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en flexiblare

arbetstidslagstiftning.

2004/05:A356 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om arbetstiden.

2004/05:A375 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra

arbetstidslagstiftningen mer flexibel.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag