Bet. 2004/05:AU5

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2004/05:AU5

Diskriminering

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas motioner från allmänna

motionstiden 2003 respektive 2004 som tar upp frågor

om en sammanhållen diskrimineringslagstiftning och

ombudsman, påföljd vid diskriminering, Sveriges

arbete i ILO, etnisk diskriminering, kvotering och

positiv särbehandling, diskriminering på grund av

funktionshinder, diskriminering på grund av ålder

och HBT-frågor (frågor som rör homo- och bisexuella

och transpersoner).

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden med

hänvisning bl.a. till Diskrimineringskommitténs

arbete.

I ärendet finns fem reservationer avgivna av

företrädare för Moderaterna, Folkpartiet,

Kristdemokraterna och Centerpartiet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. En sammanhållen

diskrimineringslagstiftning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K289

yrkande 10 (fp), 2003/04:K418 yrkande 18 (fp),

2003/04:A263 yrkandena 17 och 18 (c),

2003/04:A291 yrkandena 1 och 2 (fp), 2003/04:A307

yrkande 11 (fp), 2004/05:Ju489 yrkande 17 (c) och

2004/05:A261 yrkande 5 (c).

2. Påföljd vid diskriminering m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A286 (s)

och 2004/05:N239 yrkande 15 (kd).

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

3. Sveriges arbete i ILO

Riksdagen avslår motion 2003/04:K418 yrkande 11

(fp).

Reservation 2 (fp)

4. Etnisk diskriminering

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf402

yrkandena 14, 18 och 19 (kd), 2003/04:A210 (s),

2003/04:A220 (fp), 2004/05:Sf365 yrkandena 19 och

20 (kd), 2004/05:A204 yrkandena 1 och 2 (fp),

2004/05:A213 (m), 2004/05:A224 (s), 2004/05:A262

(mp) och 2004/05:A373 (s).

Reservation 3 (m, fp, kd, c)

5. Kvotering och positiv särbehandling

Riskdagen avslår motion 2003/04:Sf325 yrkandena

25 och 26 (m).

Reservation 4 (m) (m)

6. Diskriminering på grund av

funktionshinder

Riksdagen avslår motion 2004/05:A285 (s).

7. Diskriminering på grund av ålder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A211 (kd),

2003/04:A283 yrkande 3 (mp), 2003/04:A308 yrkande

1 (kd), 2004/05:Ju332 yrkande 4 (mp),

2004/05:So357 yrkandena 1 och 2 (fp),

2004/05:A320 yrkande 3 (mp) och 2004/05:A353

yrkande 1 (kd).

8. HBT-frågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A306

yrkandena 2 och 3 (fp, v, c, mp), 2004/05:U257

yrkande 29 (v), 2004/05:So604 yrkande 6 (c),

2004/05:A346 yrkandena 1 och 2 (v, fp, c, mp) och

2004/05:A351 yrkande 2 (s).

Reservation 5 (c)

Stockholm den 8 mars 2005

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Anders Karlsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders

Karlsson (s), Margareta Andersson (c), Laila

Bjurling (s), Anders G Högmark (m), Tina Acketoft

(fp), Christer Skoog (s), Stefan Attefall (kd),

Camilla Sköld Jansson (v), Cinnika Beiming (s),

Patrik Norinder (m), Carl B Hamilton (fp), Ann-Marie

Fagerström (s), Henrik Westman (m), Ronny Olander

(s), Ulf Holm (mp), Luciano Astudillo (s) och Ann-

Christin Ahlberg (s).

2004/05

AU5

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlar arbetsmarknadsutskottet

43 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden

2003/04 respektive 2004/05 som rör diskriminering.

Parti- och kommittémotioner på detta område har även

behandlats i budgetbetänkande 2004/05:AU1. Det har

då varit motioner med budgetanknytning, t.ex.

förslag om en gemensam ombudsmannamyndighet och

anslag till de ombudsmän som hör till utgiftsområde

14 Arbetsliv.

Motioner som väckts under innevarande riksmöte anges

i det följande utan årtal 2004/05.

Utskottets överväganden

Bakgrund

Till skillnad från i flera andra länder finns ingen

samlad diskrimineringslagstiftning av generell natur

i Sverige i dag. Bestämmelser som syftar till att

förhindra diskriminering finns i stället i flera

olika lagar som förbjuder diskriminering på olika

grunder och inom olika områden. Vid tillämpning av

reglerna är EG-domstolens praxis av stor betydelse

(se t.ex. AD 2002 nr 45).

En grundläggande princip i svensk rättsordning är

alla människors lika värde, vilken kommer till

uttryck i regeringsformen. Fyra av de lagar som har

det direkta syftet att förbjuda diskriminering

gäller i arbetslivet, i meningen relationen mellan

arbetsgivare och arbetstagare/arbetssökande. Det är

jämställdhetslagen (1991:433), lagen (1999:130) om

åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund

av etnisk tillhörighet, religion eller annan

trosuppfattning, lagen (1999:132) om förbud mot

diskriminering i arbetslivet på grund av

funktionshinder och lagen (1999:133) om förbud mot

diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell

läggning, de tre senare ofta kallade 1999 års lagar.

Lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering gäller

bl.a. arbetsmarknadspolitisk verksamhet, start eller

bedrivande av näringsverksamhet, varor, tjänster och

bostäder, socialtjänsten, arbetslöshetsförsäkringen

och hälso- och sjukvården. Härutöver gäller inom

högskolan lagen (2001:1286) om likabehandling av

studenter i högskolan. Vid sidan av dessa lagar

finns även lagen (2002:293) om förbud mot

diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och

arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Samtliga

dessa lagar innehåller bl.a. förbud mot direkt och

indirekt diskriminering som utformats med EG-rätten

som förebild. De viktigaste bestämmelserna på

diskrimineringsområdet, förutom bestämmelserna i

regeringsformen, finns i de lagar som redovisas i

tabellen på nästa sida och som beskrivs kortfattat i

det följande.

Gällande rätt

Regeringsformen

En central bestämmelse i diskrimineringssammanhang är

1 kap. 2 § fjärde stycket regeringsformen enligt

vilken det allmänna ska motverka diskriminering av

människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller

etniskt ursprung, språklig eller religiös

tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning,

ålder eller annan omständighet som gäller den

enskilde som person. Ett uttryckligt grundlagsskydd

mot lag eller annan föreskrift som innebär etnisk

diskriminering av minoritet respektive mot

könsdiskriminering finns i 2 kap. 15 och 16 §§

regeringsformen.

Brottsbalken

16 kap. 9 § brottsbalken förbjuder en näringsidkare

att i sin verksamhet diskriminera någon på grund av

ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller

trosbekännelse genom att inte gå personen till handa

på de villkor som näringsidkaren tillämpar i

förhållande till andra. Den som bryter mot

bestämmelsen kan dömas för olaga diskriminering till

böter eller fängelse i högst ett år.

Jämställdhetslagen

Den första jämställdhetslagen började gälla 1980. Nu

gällande jämställdhets- lag (1991:433) trädde i kraft

1992. Lagen skyddar mot diskriminering inom

arbetslivet på grund av kön och syftar till att

förbättra främst kvinnors villkor i arbetslivet.

Diskrimineringskommittén (se vidare nedan) lämnade i

sitt delbetänkande SOU 2004:55 Ett utvidgat skydd mot

könsdiskriminering bl.a. förslag till ändringar i

jämställdhetslagen. I den nyligen avlämnade

lagrådsremissen Ett utvidgat skydd mot

könsdiskriminering finns förslag om ändringar i

jämställdhetslagen.

Utskottet kommer att behandla jämställdhetsfrågor i

ett särskilt betänkande senare under våren.

1999 års lagar

På arbetslivsområdet infördes den 1 maj 1999 tre nya

diskrimineringslagar:

- lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i

arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion

eller annan trosuppfattning (lagens rubrik ändrad

1.7.2003),

- lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i

arbetslivet på grund av funktionshinder och

- lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i

arbetslivet på grund av sexuell läggning.

Den förstnämnda lagen ersatte lagen (1994:134) mot

etnisk diskriminering.

Lagarna har likartad utformning och syftar till att

motverka diskriminering i arbetslivet på grund av

etnisk tillhörighet, sexuell läggning,

funktionshinder och, sedan den 1 juli 2003, även

religion eller annan trosuppfattning. Lagarna gäller

på hela arbetsmarknaden, avser alla kategorier

arbetsgivare, arbetstagare och arbetssökande och

innefattar förbud mot direkt och indirekt

diskriminering. Förbudet mot diskriminering av

arbetssökande omfattar hela rekryteringsförfarandet

och gäller oavsett om det fattas ett

anställningsbeslut eller inte. Lagarna gäller också

beslut om befordran, när arbetstagare tas ut till

utbildning för befordran, löne- eller

anställningsvillkor, när arbetsgivaren leder och

fördelar arbete eller säger upp, avskedar,

permitterar eller vidtar annan ingripande åtgärd mot

arbetstagaren. Den förstnämnda lagen innehåller även

regler om aktiva åtgärder för att främja lika

rättigheter och möjligheter i arbetslivet oavsett

etnisk tillhörighet, religion eller annan

trosuppfattning. I den nyssnämnda lagrådsremissen

finns även förslag om ändringar i de nu nämnda

lagarna.

Lagen om likabehandling av studenter i högskolan

På högskoleområdet gäller sedan 2002 lagen

(2001:1286) om likabehandling av studenter i

högskolan. Lagen har till ändamål att främja lika

rättigheter för studenter och sökande och att

motverka diskriminering på grund av könstillhörighet,

etnisk tillhörighet, religion eller annan

trosuppfattning, sexuell läggning och

funktionshinder. Högskolorna ska enligt

bestämmelserna i lagen bedriva ett målinriktat arbete

för att aktivt främja studenters lika rättigheter

oavsett t.ex. sexuell läggning eller funktionshinder.

Högskolan ska vidare vidta åtgärder för att förebygga

och förhindra att studenter eller sökande utsätts för

trakasserier om det har samband med någon av

diskrimineringsgrunderna.

Lagen mot diskriminering

Lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering trädde

i kraft den 1 juli 2003. I likhet med 1999 års lagar

syftar den till att motverka diskriminering som har

samband med någon av diskrimineringsgrunderna etnisk

tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,

sexuell läggning och funktionshinder. Lagen skyddar

mot diskriminering på ett antal angivna områden

utanför förhållandet arbetsgivare och

arbetstagare/arbetssökande, t.ex. i

arbetsmarknadspolitisk verksamhet och vid

tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder,

inom socialtjänsten samt i hälso- och sjukvård och

annan medicinsk verksamhet. Förbudsreglerna omfattar

dock inte samtliga diskrimineringsgrunder inom de

angivna skyddsområdena. Innan denna lag trädde i

kraft kunde diskriminering utanför förhållandet

arbetssökande/arbetstagare - arbetsgivare angripas

endast med stöd av brottsbalksstadgandet om olaga

diskriminering. Genom förbudslagen är det numera

möjligt att föra skadeståndstalan i en civilrättslig

process med anledning av diskriminering på de angivna

områdena. Lagen ändrades senast den 1 januari 2005.

Skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning

infördes då också på det sociala området (prop.

2004/05:22, 2004/05:AU2, rskr. 2004/05:72). Den

förutnämnda lagrådsremissen innehåller även förslag

som rör denna lag.

Ombudsmännen

Det finns fyra ombudsmän underställda regeringen som

har till uppgift att se till att de fyra

arbetsrättsliga diskrimineringslagarna och lagen om

likabehandling av studenter i högskolan följs.

Ombudsmännen är Jämställdhetsombudsmannen (JämO),

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO),

Handikappombudsmannen (HO) och Ombudsmannen mot

diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO).

Därutöver finns ytterligare en ombudsman,

Barnombudsmannen (BO), som har till uppgift att

företräda barns och ungas rättigheter och intressen

med utgångspunkt i FN:s konvention om barnets

rättigheter (barnkonventionen).

Utredningar

Flera utredningar har under senare år haft uppdrag

som rör diskriminering. Flertalet av dem är ännu inte

avslutade. Det mest omfattande utredningsuppdraget

har Diskrimineringskommittén (dir. 2002:11, 2003:69

och 2005:8) som påbörjade sitt arbete under våren

2002. De flesta motioner som behandlas i detta

betänkande tar upp frågor som

Diskrimineringskommittén har att överväga. En mer

ingående beskrivning av kommitténs direktiv finns

nedan under rubriken Diskrimineringskommittén.

1999 års diskrimineringsutredning

Utredningen hade bl.a. i uppgift att redovisa och

belysa skälen för och emot en straffrättslig

reglering respektive annan slags reglering av främst

den diskriminering som omfattas av straffbestämmelsen

i 16 kap. 9 § brottsbalken. I utredningens

slutbetänkande (SOU 2001:39) Ett effektivt

diskrimineringsförbud - Om olaga diskriminering och

begreppen ras och sexuell läggning - redovisas

sammanfattningsvis uppfattningen att det finns goda

skäl för att överväga att upphäva straffbestämmelsen

om olaga diskriminering. Denna fråga ingår nu i

Diskrimineringskommitténs uppdrag.

Diskrimineringsutredningen 2001

Regeringen beslutade den 21 december 2000 att en

särskild utredare skulle lämna förslag till hur

rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om

genomförandet av principerna om likabehandling av

personer oavsett deras ras eller etniska ursprung

(direktivet mot etnisk diskriminering) och rådets

direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om

inrättande av en allmän ram för likabehandling i

arbetslivet (arbetslivsdirektivet) skulle genomföras

i Sverige. Utredningen antog namnet

Diskrimineringsutredningen 2001. Överväganden och

förslag från utredaren, Marianne Tejning, redovisades

i slutbetänkandet SOU 2002:43 Ett utvidgat skydd mot

diskriminering.

Utredningen om strukturell diskriminering

Den särskilda utredaren Paul Lappalainen har bl.a. i

uppdrag (dir. 2003:118 och dir. 2005:12) att redovisa

den kunskap som finns om strukturell diskriminering

på grund av etnisk eller religiös tillhörighet.

Utredningen ska föreslå åtgärder mot sådan

diskriminering och åtgärder för att fylla luckor i

kunskapen om sådan diskriminering i Sverige.

Utredaren ska redovisa sitt arbete senast den 13 juni

2005.

Utredningen om makt, integration och strukturell

diskriminering

Den särskilda utredaren Masoud Kamali har i uppdrag

(dir. 2004:54) att identifiera strukturell

diskriminering på grund etnisk eller religiös

tillhörighet i Sverige. I den mån sådan

diskriminering kan påvisas behöver mekanismerna bakom

den identifieras och analyseras. Utredaren ska vidare

föreslå åtgärder för att motverka strukturell

diskriminering på grund av etnisk eller religiös

tillhörighet och för att öka möjligheterna till

inflytande och makt för dem som främst riskerar att

utsättas för sådan diskriminering. Utredningen ska

redovisa sitt uppdrag senast den 30 juni 2006.

Diskrimineringskommittén

I samband med att 1999 års diskrimineringslagar

antogs gjorde riksdagen ett uttalande om samordnad

lagstiftning. I första hand borde lagstiftningen mot

etnisk diskriminering, diskriminering på grund av

funktionshinder och på grund av sexuell läggning

övervägas, detta när lagarna hade verkat någon tid

(bet. 1998/99:AU4, rskr. 1998/99:140). I november

2000 gjorde riksdagen ett tillkännagivande till

regeringen att en utredning borde tillsättas med

uppgift att undersöka om det finns förutsättningar

att slå samman några eller alla ombudsmän som är

underställda regeringen till en institution (bet.

2000/01:KU3, rskr. 2000/01:34). Redan när uppdraget

till Diskrimineringsutredningen 2001 beslutades

uttalade regeringen att man avsåg att återkomma i

denna fråga liksom i frågorna om en samordning av

diskrimineringslagarna och i ytterligare ett antal

frågor.

Eftersom flera av de frågor som skulle utredas

ansågs vara av sådan art att de krävde förankring hos

allmänheten och de politiska partierna lämnades

utredningsuppdraget till en parlamentarisk kommitté

som antog namnet Diskrimineringskommittén (dir.

2002:11). Kommitténs utredningsuppdrag, som beskrivs

i nästa avsnitt, är mycket omfattande.

Diskrimineringskommittén har redovisat en del av

sitt uppdrag i delbetänkandet SOU 2004:55 Ett

utvidgat skydd mot könsdiskriminering. Förslag på

området har nyligen lagts fram av regeringen i den

tidigare nämnda lagrådsremissen Ett utvidgat skydd

mot könsdiskriminering.

Diskrimineringskommittén skulle enligt de

ursprungliga direktiven ha slutfört sitt uppdrag den

1 december 2004, men har i tilläggsdirektiv fått

ytterligare arbetsuppgifter. I samband därmed har

utredningstiden förlängts till först den 1 juli 2005

(dir. 2003:69) och senast till den 31 januari 2006

(dir. 2005:8).

Sammanfattning av Diskrimineringskommitténs

uppdrag

Sammanfattningsvis ska kommittén (dir. 2002:11):

- överväga en gemensam lagstiftning mot

diskriminering som omfattar alla eller flertalet

diskrimineringsgrunder och samhällsområden,

- överväga om skydd mot missgynnande av personer med

funktionshinder på grund av bristande tillgänglighet

bör införas på andra samhällsområden än i arbetslivet

och högskolan,

- överväga om ett skydd mot diskriminering av alla

s.k. transpersoner bör införas,

- överväga om regler om aktiva åtgärder bör införas i

arbetslivet för andra diskrimineringsgrunder än kön

och etnisk tillhörighet,

- överväga om regler om aktiva åtgärder bör införas

på utbildningsområdet när det gäller andra

utbildningsformer än högskoleutbildning, för dem som

fullgör värnplikt eller civilplikt samt på andra

samhällsområden,

- överväga om regler om positiv särbehandling på

grund av etnisk tillhörighet bör införas i

arbetslivet,

- överväga om det, mot bakgrund av vad kommittén i

övrigt kommer fram till, finns skäl att ersätta

straffbestämmelsen om olaga diskriminering i 16 kap.

9 § brottsbalken med någon annan typ av reglering,

- överväga om och i så fall i vilken utsträckning det

är möjligt att utmönstra termen ras ur de

författningar där den förekommer,

- behandla termen sexuell läggning i lagstiftningen

och överväga om detta begrepp bör ersätta termerna

homosexualitet och homosexuell läggning i

författningar där detta kan bli aktuellt,

- se över ansvarsområden och uppgifter för JämO, DO,

HO och HomO,

- överväga en samordning eller sammanslagning av

några av eller samtliga dessa ombudsmän samt om den

eller de framtida ombudsmannainstitutioner som

föreslås skall vara underställda regeringen eller

riksdagen,

- överväga behovet av något eller några särskilda

organ med de uppgifter som Jämställdhetsnämnden och

Nämnden mot diskriminering har i dag och i vilka

former en sådan verksamhet i så fall skall bedrivas,

och

- överväga hur domstolsprocessen i diskrimineringsmål

skall utformas.

Kommittén ska enligt sina två tilläggsdirektiv utöver

sitt tidigare uppdrag även (dir. 2003:69 och dir.

2005:8):

- i sina överväganden rörande ombudsmännen i

tillämpliga delar inkludera även Barnombudsmannen,

- överväga om länsstyrelserna bör få ett

tillsynsansvar när det gäller aktiva åtgärder,

- överväga om intresseorganisationer bör få talerätt

i diskrimineringsmål, och

- överväga behovet av ett förbud mot instruktioner

att diskriminera även utan ett lydnads- eller

beroendeförhållande samt av ett förbud mot sådana

instruktioner att diskriminera som inte leder till

ett missgynnande i det enskilda fallet,

- lämna förslag till bestämmelser om planer för att

främja lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet

oavsett etnisk tillhörighet, religion eller annan

trosuppfattning samt överväga om liknande

bestämmelser bör införas också för andra

diskrimineringsgrunder,

- i sina överväganden när det gäller

tillgänglighetsfrågan beakta förslagen i och

remissvaren över betänkandet Skolans ansvar för

kränkningar av elever (SOU 2004:50) i de delar som

rör diskriminering av personer med funktionshinder på

grund av bristande tillgänglighet och användbarhet av

lokaler i skolan, och överväga om ett skydd mot

diskriminering även bör omfatta situationer där

privatpersoner vänder sig till allmänheten vid

tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder,

och

- överväga om ett skydd mot diskriminering även bör

omfatta situationer där privatpersoner vänder sig

till allmänheten vid tillhandahållande av varor,

tjänster och bostäder.

Diskrimineringskommittén har som redan nämnts

redovisat en del av sitt uppdrag i delbetänkandet SOU

2004:55 - Ett utvidgat skydd mot könsdiskriminering.

Förslag med anledning av betänkandet har lagts fram

av regeringen i lagrådsremissen Ett utvidgat skydd

mot könsdiskriminering.

Utskottet övergår nu till att behandla de motioner

som väckts om diskriminering under den allmänna

motionstiden riksmötet 2003/04 respektive 2004/05.

Motionerna redovisas under rubrikerna En sammanhållen

diskrimineringslagstiftning m.m., Påföljd vid

diskriminering m.m., Sveriges arbete i ILO, Etnisk

diskriminering, Kvotering och positiv särbehandling,

Diskriminering på grund av funktionshinder,

Diskriminering på grund av ålder och HBT-frågor.

En sammanhållen

diskrimineringslagstiftning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar här allmänna

motionsyrkanden om en sammanhållen

diskrimineringslagstiftning, en sammanslagen

ombudsmannamyndighet och om forum i

diskrimineringstvister. Dessa frågor ingår i

Diskrimineringskommitténs uppdrag. Utskottet

avstyrker därför motionerna.

Motionerna

Folkpartiet menar i kommittémotionerna 2003/04:A291

yrkandena 1 och 2, 2003/04:K289 yrkande 10 och

partimotionen 2003/04:K418 yrkande 18 att HO, DO och

HomO bör slås samman till en gemensam myndighet. Det

är en viktig principfråga att dagens olika

diskrimineringslagar samordnas till en gemensam

lagstiftning. I de nämnda motionerna liksom i

partimotionen 2003/04:A307 yrkande 11 anser partiet

att mål som gäller diskriminering i arbetslivet bör

flyttas från Arbetsdomstolen till allmän domstol.

Därutöver bör skadestånden i diskrimineringsmål

höjas.

Centerpartiet anser i kommittémotionerna 2003/04:A263

yrkandena 17 och 18 och A261 yrkande 5 att en

sammanhållen diskrimineringslagstiftning på ett

tydligt sätt skulle markera att diskriminering inte

kan accepteras. De fem ombudsmännen DO, JämO, HomO,

HO och BO bör samordnas i en myndighet under

riksdagen. Diskrimineringsmål bör i fortsättningen

handläggas i allmän domstol i stället för i

Arbetsdomstolen. Vidare bör regeringen återkomma med

förslag om hur EU:s diskrimineringslagstiftning kan

implementeras i svensk lagstiftning inom alla områden

som rör det svenska arbetslivet. Forumfrågan tas upp

av partiet också i kommittémotionen Ju489 yrkande 17,

där det anförs att alla mål om diskriminering i

arbetslivet bör föras över till allmän domstol.

Utskottets ställningstagande

I Sverige liksom inom EU och i andra internationella

sammanhang pågår en debatt och en utveckling där

frågor om likabehandling och mänskliga rättigheter

står i fokus. Alla människors lika värde är en

grundläggande princip i den svenska rättsordningen.

Principen kommer till uttryck i det s.k.

målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 § regeringsformen

där det anges att det allmänna ska motverka

diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg,

nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller

religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell

läggning, ålder eller annan omständighet som gäller

den enskilde som person.

En effektiv och heltäckande lagstiftning mot

diskriminering är nödvändig för att handlingar som

direkt eller indirekt kränker principen om alla

människors lika värde ska kunna bekämpas. Skyddet mot

diskriminering är i grunden en fråga om mänskliga

rättigheter.

Som angetts ovan finns de svenska

diskrimineringsbestämmelserna i dag i flera olika

lagar. Lagstiftningen har kritiserats för att vara

splittrad och svåröverskådlig.

Frågornas vikt och önskemålet om en väl övervägd

lagstiftning har lett till det mycket omfattande

utredningsuppdrag som lämnats till

Diskrimineringskommittén. Kommittén ska som nämnts

göra en omfattande översyn av

diskrimineringslagstiftningen. Med anledning av de

motioner som behandlar frågan om en sammanhållen

diskrimineringslagstiftning och det närmare

innehållet i en sådan lagstiftning och en samordnad

myndighet kan nämnas att Diskrimineringskommittén ska

överväga en gemensam lag mot diskriminering som

omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder.

I direktiven uttalas att skyddet mot diskriminering i

princip ska vara lika för de olika

diskrimineringsgrunderna, dock med beaktande av de

speciella förutsättningar som gäller för olika

samhällsområden. Vidare framhålls att en

ändamålsenlig tillsyn över efterlevnaden av

diskrimineringslagstiftningen är avgörande för

lagstiftningens effektivitet. Kommittén ska även

överväga ansvarsområden och uppgifter för

ombudsmännen liksom en samordning eller

sammanslagning av några eller samtliga av dem samt om

den eller de framtida ombudsmannainstitutioner som

föreslås ska bli underställda riksdagen eller

regeringen.

Några motioner tar upp frågan om domstolsprocessen

i mål om diskriminering. Diskrimineringskommittén ska

överväga hur domstolsprocessen i diskrimineringsmål

ska utformas. När det gäller denna fråga vill

utskottet hänvisa till det tillkännagivande till

regeringen som gjordes på förslag av utskottet i

betänkandet 2002/03:AU3, rskr. 2002/03:104. Utskottet

anförde där att ett överflyttande av

diskrimineringsmål med arbetsrättslig anknytning till

allmän domstol väcker flera frågor. En sådan fråga,

anförde utskottet, är hur man bör se på mål som

egentligen rör diskriminering eller annan kränkning

av grundläggande rättigheter men där annan

lagstiftning åberopas, t.ex. lagen om

anställningsskydd. Utskottet uttalade att det är

värdefullt att frågan blir belyst i utredningen och

att de olika förslag som har förts fram i denna fråga

bör övervägas noga. I Diskrimineringskommitténs

tilläggsdirektiv (dir. 2003:69) ger regeringen

kommittén i uppdrag att också beakta

arbetsmarknadsutskottets uttalande om

domstolsprocessen i diskrimineringsmål. Även frågan

om forum i diskrimineringstvister ingår som framgått

i Diskrimineringskommitténs uppdrag.

Som redan sagts fick Diskrimineringskommittén

nyligen förlängd utredningstid och ska lämna sitt

slutbetänkande den 31 januari 2006.

Utskottet är inte i någon av de frågor som

behandlats ovan berett att föregripa

Diskrimineringskommitténs arbete och avstyrker därför

motionerna 2003/04:K289 yrkande 10 (fp), 2003/04:K418

yrkande 18 (fp), 2003/04:A263 yrkandena 17 och 18

(c), 2003/04:A291 yrkandena 1 och 2 (fp),

2003/04:A307 yrkande 11 (fp), Ju489 yrkande 17 (c)

och A261 yrkande 5 (c).

Påföljd vid diskriminering m.m.

Utskottets förslag i korthet

Här behandlar utskottet några motioner som

innehåller krav på skärpning av

diskrimineringslagstiftningen och tar upp

påföljdsfrågor. Dessa frågor ingår i

Diskrimineringskommitténs uppdrag. Utskottet

avstyrker motionerna med hänvisning till

detta. Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).

Motionerna

Stefan Attefall m.fl. (kd) anser i motion N239

yrkande 15 att människor måste ges reella möjligheter

att själva kunna driva processer där de blivit

diskriminerade och att diskrimineringslagstiftningen

måste skärpas.

Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (s) menar i motion

2003/04:A286 att en diskriminerande handling också

bör få en straffrättslig påföljd. Genom ett sådant

system skärper samhället sitt förhållningssätt och

markerar ett tydligare avståndstagande till all form

av diskriminering.

Utskottets ställningstagande

Diskrimineringskommittén ska i den mån lagstiftningen

brister i effektivitet eller det saknas skydd mot

diskriminering på vissa områden sträva efter att

åtgärda dessa brister. Frågan om

diskrimineringslagstiftningen ska skärpas är alltså

under utredning. När det gäller frågan om

straffrättslig påföljd vid diskrimineringsbrott kan

utskottet konstatera att redan 1999 års

diskrimineringsutredning såg över bestämmelsen om

olaga diskriminering och analyserade rättsväsendets

tillämpning av bestämmelsen. Utredningen ansåg att

det finns goda skäl att överväga att upphäva

straffbestämmelsen om olaga diskriminering om det i

stället skapas ett effektivt civilrättsligt

diskrimineringsskydd. Diskrimineringskommittén ska

enligt direktiven särskilt överväga om det finns skäl

att ersätta straffbestämmelsen om olaga

diskriminering med någon annan typ av reglering.

Frågan om straffrättslig påföljd är alltså också den

under övervägande. Kommittén är även fri att ta upp

sådana andra frågor inom ramen för uppdraget som

aktualiseras under utredningsarbetet. Inte heller i

dessa frågor är utskottet berett att föregripa

Diskrimineringskommitténs arbete. Utskottet avstyrker

därför motionerna 2003/04:A286 (s) och N239 yrkande

15 (kd).

Sveriges arbete i ILO

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet en motion

om Sveriges handlande i ILO. Motionen

avstyrks. Jämför reservation 2 (fp).

Motionen

Folkpartiet menar i partimotionen 2003/04:K418

yrkande 11 att riksdagen bör göra ett

tillkännagivande till regeringen om att det är

angeläget att Sverige fortsätter sitt arbete med att

verka för att de diskrimineringsgrunder som omfattas

av ILO-konventionen nr 111 genom ett

tilläggsprotokoll utvidgas till att också avse

sexuell läggning.

Utskottets ställningstagande

I frågan om ILO-konventionen kan följande sägas.

Denna konvention (nr 111) om diskriminering

(anställning och yrkesutövning) med tillhörande

rekommendation antogs år 1958 av Internationella

arbetskonferensen. Konventionen ratificerades av

Sverige 1962. Den är en av de åtta "core labour

standards" som åberopas i ILO:s deklaration om

grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet

och som antogs 1998. Konventionen har i mars 2005

ratificerats av 160 av ILO:s 177 medlemsländer.

Konventionen avser med diskriminering "varje

åtskillnad, uteslutning eller företräde på grund av

ras, hudfärg, kön, religion, politisk uppfattning,

nationell härstamning eller socialt ursprung, som har

till följd att likställdhet med avseende på

möjligheter eller behandling i fråga om anställning

eller yrkesutövning omintetgörs eller beskäres"

(artikel 1.1.a). Enligt konventionen menas med

diskriminering även varje sådan handling i övrigt

"som må angivas av vederbörande medlemsstat efter

samråd med representativa arbetsgivar- och

arbetstagarorganisationer, där sådana finns, ävensom

andra lämpliga organ" (artikel 1.1.b).

ILO:s oberoende expertkommitté utarbetar varje år

en särskild rapport (General Survey) om ett tema som

beslutats av ILO:s styrelse. År 1996 handlade denna

rapport om tillämpningen av konventionen nr 111 och

anknytande rekommendation.

Expertkommittén konstaterade i rapporten att inte

någon enda formell deklaration avgivits i anslutning

till konventionens artikel 1.1.b. om ytterligare

diskrimineringsgrunder, trots den utveckling som

kunnat noteras i många länder som har nationell

lagstiftning som inkluderar fler än de sju

diskrimineringsgrunderna enligt artikel 1.1.a.

Expertkommittén ställde frågan om tiden inte var

mogen att i ett tilläggsprotokoll inkludera andra

diskrimineringsgrunder än de som räknas upp i

konventionens artikel 1.1.a. Förslaget tillstyrktes

av Sveriges regeringsrepresentant i det aktuella

konferensutskottet.

Tänkbara diskrimineringsgrunder som nämndes i

sammanhanget var ålder, funktionshinder,

familjeansvar, språktillhörighet, civilstånd,

nationalitet, sexuell läggning, hälsotillstånd och

medlemskap i fackförening.

Under den tid Sverige innehade en plats i ILO:s

styrelse på regeringssidan (1996-1999) förordade

Sverige att detta ämne skulle sättas på konferensens

dagordning. Frågan fanns sedan på Arbetsbyråns lista

över tänkbara ämnen fram t.o.m. ILO:s styrelsemöte i

mars 2004.

Enligt vad utskottet inhämtat från

Regeringskansliet har frågan emellertid fått allt

mindre gehör. Det främsta argumentet uppges vara att

man inte önskar urholka de redan fastställda

rättigheterna och hindra ytterligare ratifikationer

av konventionen nr 111. Det ska noteras att förslaget

aldrig innebar att själva konventionen skulle ändras,

utan frågan gällde att ett tilläggsprotokoll skulle

utarbetas. I det förslag till ämnen på konferensens

dagordning 2007 som föreläggs ILO:s styrelse i mars

2005 förekommer frågan inte längre. Enligt en

underhandsbedömning är utsikterna inte särskilt ljusa

att driva frågan om ett tilläggsprotokoll med

framgång.

Med denna bakgrund förefaller möjligheterna

begränsade att nu få till stånd en sådan utvidgning

som fp-motionen avser. Utskottet utgår från att

frågan aktualiseras på nytt om förutsättningarna

skulle förändras. Motion 2003/04:K418 yrkande 11 (fp)

avstyrks.

Etnisk diskriminering

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal

motioner om etnisk diskriminering.

Motionärerna tar upp frågor om kvotering,

skärpning av lagstiftningen, myndigheternas

handlingsplaner, DO:s organisation,

arbetsförmedlares bemötande av arbetssökande,

utredning av praxis, namndiskriminering,

bostadsmarknaden, skyddet för juridiska

personer och Europarådets nivåskala för att

bedöma språkkunskaper. Med hänvisning främst

till det utredningsarbete som pågår avstyrker

utskottet motionerna. Jämför reservation 3 (m,

fp, kd, c).

Motionerna

Kristdemokraterna uppger i kommittémotion

2003/04:Sf402 yrkandena 14, 18 och 19 att de aktiva

åtgärder som lagen sedan fyra år tillbaka kräver på

landets arbetsplatser inte har vidtagits på hälften

av dem. Regeringen bör verka för att arbetet

påskyndas med att upprätta handlingsplaner på

samtliga myndigheter för att främja etnisk mångfald

bland de anställda. Vidare bör åtgärder vidtas för

att komma tillrätta med problemet med diskriminering

bland arbetsförmedlare mot vissa arbetssökande. - I

kommittémotion Sf365 yrkandena 19 och 20 tar

Kristdemokraterna upp frågan om namndiskriminering

och menar att stat och kommun bör föregå med gott

exempel och införa rutiner för avkodifiering av

ansökningshandlingar. På så sätt säkerställer man att

arbetsgivaren vid rekrytering av personal inte tar

otillbörlig hänsyn till bl.a. namn. Därutöver bör

regeringen vidta nödvändiga åtgärder för att komma

till rätta med det negativa bemötandet av personer av

utländsk härkomst bland myndighetspersonal särskilt

vid arbetsförmedlingen.

Ana Maria Narti (fp) anser i motion A204 yrkandena 1

och 2 att det krävs en översyn och en skärpning av de

lagar som är avsedda att skydda människor från

etniska trakasserier även när dessa trakasserier

utförs av privatpersoner. Även praxis bör utredas i

sammanhanget.

Axel Darvik (fp) begär i motion 2003/04:A220 att en

utredning tillsätts för att se över om den

diskrimineringslagstiftning som gäller på

bostadsmarknaden behöver skärpas och hur kampen mot

diskriminering kan stärkas.

Miljöpartiet ifrågasätter i kommittémotion A262 om

den nya diskrimineringslagstiftningen uppfyller de

krav som finns i EG-direktivet (2000/43/EG) och menar

att det är nödvändigt att införa ett starkt skydd mot

diskriminering av juridiska personer.

Göran Lindblad (m) anser i motion A213 att

Europarådets nivåskala för att bedöma språkkunskaper

skulle kunna användas vid rekrytering och då motverka

diskriminering.

Luciano Astudillo (s) anför i motion 2003/04:A210 att

misstron och avståndet mellan människor ökar om inte

samhället kan garantera att alla behandlas lika.

Regeringen bör därför verka för att s.k. practice

testing (praktikprövning) blir tillåten när man vill

studera och bevisa förekomsten av etnisk

diskriminering.

Monica Green (s) menar i motion A224 att namn-

diskrimineringen på arbetsmarknaden bör motarbetas

genom att tjänsteansökningar till statliga

myndigheter avidentifieras. Staten bör gå före och

visa på möjligheterna att tillämpa ett sätt att

rekrytera som behandlar alla lika. Även Mariam Osman

Sherifay (s) föreslår i motion A373 att man bör

avpersonifiera ansökningshandlingar vid rekrytering

till offentliga arbeten.

Utskottets ställningstagande

Alla som bor i Sverige ska oavsett etniskt ursprung

ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter.

Likhet inför lagen och skydd mot diskriminering för

alla och envar är grundläggande rättigheter som

erkänns i den allmänna förklaringen om de mänskliga

rättigheterna och i FN-konventionen om avskaffande av

alla former av rasdiskriminering. Som nämnts tidigare

kommer principen om det allmännas skyldighet att

motverka diskriminering av människor på grund av

nationellt eller etniskt ursprung till uttryck i

regeringsformen där det stadgas att lag eller annan

föreskrift inte får innebära att någon medborgare

missgynnas därför att han med hänsyn till ras,

hudfärg eller etniskt ursprung tillhör en minoritet.

Uttryckliga förbudsregler mot etnisk diskriminering

finns i lagen (1999:130) om åtgärder mot

diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk

tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,

lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i

högskolan och lagen (2003:307) om förbud mot

diskriminering. För att bestämmelsen ska få en reell

betydelse måste det finnas verktyg för att påvisa

diskriminering och planer för att komma tillrätta med

missförhållanden.

Den långsiktiga inriktningen på det inhemska

arbetet med att förebygga och motverka rasism m.m.

har lagts fast genom en nationell handlingsplan mot

rasism, främlingsfientlighet, homofobi och

diskriminering (skr. 2000/01:59).

Med anledning av motionsyrkandet om aktiva åtgärder

gör utskottet följande överväganden. I den nyssnämnda

lagen (1999:130) finns regler om aktiva åtgärder. Den

arbetsgivare som inte följer reglerna kan föreläggas

att fullgöra sina skyldigheter vid vite.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) ansvarar för att

bestämmelserna efterlevs. Även de fackliga

organisationerna har en roll på detta område. Sedan

2001 har de enligt 26 § rätt att under vissa

förutsättningar ansöka om vitesföreläggande mot en

arbetsgivare som inte följer föreskrifterna om aktiva

åtgärder som avser t.ex. arbetsförhållanden.

Trots att arbetslösheten under de senare åren har

minskat bland personer födda utanför Sverige är

arbetslösheten fortfarande betydligt högre för denna

grupp än för infödda svenskar. Flera rapporter visar

också att endast ett litet antal av de utlandsfödda

akademikerna har ett arbete som motsvarar deras

utbildningsnivå. Det är nödvändigt av såväl

individuella som samhällsekonomiska och demografiska

skäl att bättre ta till vara all den kompetens som

finns hos personer som har en annan etnisk

tillhörighet än svensk.

De statliga myndigheterna har enligt förordningen

(1986:856) ett särskilt ansvar för genomförande av

integrationspolitiken. Sedan 1999 ska de statliga

myndigheterna upprätta handlingsplaner för att främja

etnisk och kulturell mångfald bland de anställda. DO

kommer under 2005 att genomföra en särskild

granskning av myndigheterna i detta avseende. Som

utskottet tidigare uttalat (2002/03:AU3) innebär

myndigheternas uppgift att fortlöpande beakta

samhällets etniska mångfald när verksamheten utformas

och bedrivs också att den etniska mångfalden bland de

anställda måste beaktas.

Andelen statsanställda med annan etnisk och

kulturell bakgrund än den svenska är fortfarande låg.

Det krävs därför fler och mer effektiva åtgärder från

myndigheterna för att öka andelen anställda med

utländsk bakgrund i statsförvaltningen inom de

närmaste åren.

Finansutskottet har nyligen behandlat ett antal

motionsyrkanden med anknytning till statens

arbetsgivarpolitik och problematiken kring bl.a.

etnisk och kulturell mångfald i statsförvaltningen

(2004/05:FiU18). Utskottet pekar bl.a. på två av

varandra oberoende kartläggningar av myndigheternas

arbete med handlingsplaner, vilka visar tecken på att

mångfaldsarbetet inte är lika prioriterat på

myndigheterna som övriga liknande frågor. Rapporterna

är Statskontorets rapport 2004:18 Handlingsplaner för

etnisk och kulturell mångfald - Ett lämpligt verktyg

för att stärka etnisk och kulturell mångfald i

staten? (juni 2004) och Integrationsverkets rapport

2004:04 Staten som förebild? Om planer, insatser och

utfall i 17 myndigheters arbete med etnisk mångfald,

(september 2004). Finansutskottet uttalar bl.a. att

andelen statsanställda med utländsk bakgrund ska vara

densamma som i befolkningen som helhet. Detta är

enligt finansutskottet en fråga om demokrati och

rättvisa, medborgarnas förtroende och statens

legitimitet. Staten ska vara ett föredöme som

arbetsgivare när det gäller etnisk och kulturell

mångfald i arbetslivet. Arbetsmarknadsutskottet

ställer sig bakom dessa uttalanden.

Några motioner tar upp frågan om s.k.

namndiskriminering. Biträdande finansministern har

nyligen som svar på en skriftlig fråga från en

riksdagsledamot anfört att det är angeläget att vidta

åtgärder för att öka mångfalden och minska risken för

diskriminering i arbetslivet. Regeringen planerar

därför att under våren 2005 tillsätta en utredning

som ser över förutsättningarna för att införa ett

generellt system med avidentifierade

ansökningshandlingar inom staten. Dessutom har

regeringen nyligen givit Integrationsverket i uppdrag

att kartlägga förekomsten och omfattningen av etnisk

och religiös diskriminering på den svenska

arbetsmarknaden. Enligt regleringsbrevet för 2005 ska

Integrationsverket genomföra en studie med s.k.

praktikprövning (eng. situation testing) för att

kunna påvisa eventuell diskriminering vid rekrytering

på arbetsmarknaden. Utgångspunkten är att ILO ska

genomföra studien. ILO-metoden innebär att personer

med samma kvalifikationer följs i en verklig

rekrytering. I ett första skede paras testpersoner

ihop. Individerna som paras ihop har samma formella

kvalifikationer och meriter och de klär sig och

bedöms uppträda på liknande sätt under

ansökningsprocessen. Endast en skillnad finns: en

individ tillhör "majoritetsbefolkningen" och en annan

"minoritetsbefolkningen".

I ett andra skede söker testpersonerna verkligt

existerande lediga arbeten som annonseras i tidningar

eller utlyses av arbetsförmedlingen eller genom

bemanningsföretag. I rekryteringen studeras

arbetsgivarens beteende i tre faser. I första fasen

studeras hur arbetsgivaren lämnar besked om ansökan,

sedan - om det är aktuellt - följs

anställningsintervjun och det slutliga beskedet.

Studien ska genomföras under 2006.

Med anledning av det som sägs i Kristdemokraternas

motion 2003/04:Sf402 om arbetsförmedlarna vill

utskottet betona att det självklart är oacceptabelt

om diskriminering förekommer av vissa arbetssökande.

Enligt 5 § lagen (2003:307) om förbud mot

diskriminering är sådan diskriminering förbjuden. Med

anledning av motion A262 (mp) om skydd mot

diskriminering för juridiska personer kan utskottet

konstatera att det ingår i Diskrimineringskommitténs

uppdrag att överväga om ett sådant skydd bör införas.

Vidare ska kommittén överväga om skyddet mot

diskriminering även bör omfatta situationer där

privatpersoner vänder sig till allmänheten vid

tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder.

Utskottet anser det inte påkallat med ett

tillkännagivande om möjligheten att använda sig av

rekryteringsmetoder som t.ex. Europarådets nivåskala.

Utskottet avstyrker därför motion 2004/05:A213 (m).

I den mån övriga nu behandlade motioner inte kan

anses tillgodosedda genom det som utskottet anfört om

det redan pågående utredningsarbetet och de försök

och den utredning som förväntas bli påbörjade under

våren avstyrker utskottet motionerna 2003/04:Sf402

yrkandena 14, 18 och 19 (kd), 2003/04:A210 (s),

2003/04:A220 (fp), Sf365 yrkandena 19 och 20 (kd),

A204 yrkandena 1 och 2 (fp), A224 (s), A262 (mp) och

A373 (s).

Kvotering och positiv särbehandling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar här en motion om kvotering

och positiv särbehandling. Utskottet avstyrker

motionen med hänvisning till pågående

utredningsarbete. Jämför reservation 4 (m).

Motionen

Moderaterna menar i kommittémotion 2003/04:Sf325

yrkandena 25 och 26 att det är såväl oacceptabelt som

samhällsekonomiskt slöseri att människor särbehandlas

negativt eller diskrimineras på arbetsmarknaden. Både

kvotering och positiv särbehandling för emellertid

med sig att människor diskrimineras och är därför

ingen lösning på problemet.

Utskottets ställningstagande

När det gäller särbehandling och kvotering kan det

till en början konstateras att lag eller föreskrift

inte får innebära att en medborgare missgynnas därför

att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt

ursprung tillhör en minoritet, 2 kap. 15 §

regeringsformen. Bestämmelsen förbjuder inte

lagregler om positiv särbehandling av personer som

tillhör etniska minoriteter. Frågan om positiv

särbehandling diskuterades redan vid tillkomsten av

1999 års lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i

arbetslivet. Regeringen ansåg då att det inte var

nödvändigt med en sådan reglering men uteslöt inte

att frågan kunde prövas på nytt när lagen varit i

kraft en tid. I Diskrimineringskommitténs uppdrag

ingår nu att överväga frågan. Eftersom detta arbete

inte bör föregripas avstyrker utskottet motion

2003/04:Sf325 yrkandena 25 och 26 (m).

Diskriminering på grund av

funktionshinder

Utskottets förslag i korthet

Här behandlas en motion om diskriminering på

grund av funktionshinder. Utskottet avstyrker

motionen med hänvisning till pågående

utredningsarbete.

Motionen

Kaj Nordquist (s) anför i motion A285 att många

människor med funktionshinder inte får det stöd på

arbetsplatsen som de skulle behöva.

Diskrimineringslagstiftningen bör skärpas så att

arbetsgivaren är skyldig att vidta åtgärder under

pågående anställning när det finns ett sådant behov.

Utskottets ställningstagande

Enligt artikel 5 i arbetslivsdirektivet (2000/78/EG)

ska arbetsgivare vidta de åtgärder som behövs i det

konkreta fallet för att göra det möjligt för en

person med funktionshinder att få tillträde till,

delta i eller göra karriär i arbetslivet.

Lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i

arbetslivet på grund av funktionshinder innehåller en

skadeståndssanktionerad bestämmelse om stöd- och

anpassningsåtgärder. Bestämmelsen är konstruerad så

att lagens förbud mot direkt diskriminering även

gäller då en arbetsgivare vid anställning, befordran

eller utbildning för befordran genom att vidta stöd-

och anpassningsåtgärder kan skapa en situation för en

person med funktionshinder som är likartad med den

för personer utan sådant funktionshinder. En

förutsättning för bestämmelsens tillämplighet är att

det skäligen kan krävas av arbetsgivaren att denne

vidtar sådana åtgärder.

Bestämmelser som ställer generella krav på hur

arbetsplatser ska utformas finns i arbetsmiljölagen

(1977:1160). Sedan 2002 har Arbetsmiljöverket (AV)

ett samlat ansvar för handikappfrågor inom

arbetsmiljöområdet och för att de handikappolitiska

målen nås. Verket ska inom ramen för detta uppdrag

vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande

till övriga parter på området. AV har i rapporten

Etappmål för AV:s sektorsansvar inom handikappområdet

(2004-05-03) redovisat hur verkets arbete med att nå

de handikappolitiska målen ska genomföras.

Utskottet vill betona att AV har ett stort ansvar

för att driva på denna utveckling och för att arbetet

prioriteras inom verket. Precis som de statliga

myndigheterna bör vara föredömen när det gäller

integrationsfrågor bör myndigheterna ligga långt fram

även när det gäller att anpassa arbetsmiljön till

personer med olika funktionshinder. Även här bör de

alltså vara föredömen som arbetsgivare. Utskottet

vill även hänvisa till vad som sades i förarbetena

till lagen om diskriminering (prop. 2002/03:65).

Regeringen konstaterade att gällande rätt innehåller

en omfattande reglering av arbetsgivares skyldigheter

att vidta stöd- och anpassningsåtgärder eller

insatser av motsvarande art i ett bestående

anställningsförhållande. Samtidigt kunde det

ifrågasättas om dessa regler fullt ut kan anses

motsvara EG-direktivets krav, särskilt med beaktande

av möjligheten för en enskild att få rätten till

stöd- och anpassningsåtgärder prövad. Regeringen

menade att det vore en fördel om en arbetsgivares

skadeståndssanktionerade skyldigheter i fråga om

stöd- och anpassningsåtgärder både vid anställningar

och i bestående anställningsförhållanden hölls

samlade i en och samma lagstiftning. I propositionen

uttalades att frågan om reglering av arbetsgivares

skyldigheter att vidta stöd- och anpassningsåtgärder

under pågående anställning skulle beredas

ytterligare. Enligt underhandsuppgift från

Regeringskansliet kommer resultaten av övervägandena

att läggas fram i en departementspromemoria.

Utskottet är inte berett att föregripa detta arbete

och avstyrker därför motion A285 (s).

Diskriminering på grund av ålder

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i avsnittet ett antal

motioner om diskriminering på grund av ålder.

Motionerna avser diskriminering av såväl äldre

som yngre. Utskottet avstyrker samtliga

motioner med hänvisning till

Diskrimineringskommitténs pågående

utredningsarbete.

Motionerna

Folkpartiet anför i partimotion So357 yrkandena 1 och

2 att det som partiet benämner ålderismen mycket

sannolikt har bidragit till den låga

förvärvsfrekvensen bland 60-64-åringar. För att

undanröja de hinder som finns på arbetsmarknaden för

äldre behövs en nationell handlingsplan. Regeringen

bör återkomma med ett förslag mot

åldersdiskriminering i arbetslivet. Förändrade regler

om åldersgränser för äldre i statliga styrelser m.m.

behövs också.

Kristdemokraterna menar i kommittémotionerna

2003/04:A308 yrkande 1 och A353 yrkande 1 att det

snabbt bör införas ett förbud mot diskriminering av

äldre. Sven Brus (kd) är i motion 2003/04:A211 av

samma uppfattning och pekar på att den faktiska

pensionsåldern i dag är strax under 60 år. För att

göra det möjligt för de äldre som önskar stanna kvar

längre på arbetsmarknaden krävs bl.a. förändringar i

lagar och regelverk.

Miljöpartiet uppger i kommittémotion A320 yrkande 3

att det såväl i USA som i Finland är förbjudet att

särbehandla människor på grund av ålder. Motsvarande

framförs i motion 2003/04:A283 yrkande 3 av Ulf Holm

m.fl. (mp). I Sverige saknas strategier för att komma

till rätta med detta problem. En uppförandekod av det

slag som finns i Storbritannien bör införas även för

svenska arbetsgivare.

Gustav Fridolin (mp) begär i motion Ju332 yrkande 4

att åldersdiskriminering ska förbjudas på samma sätt

som annan diskriminering. I dag är det inte förbjudet

att diskriminera unga. Exempelvis får en affär

förbjuda vissa åldersgrupper från att handla där.

Utskottets ställningstagande

I dag finns det ingen lagstiftning i Sverige som

uttryckligen förbjuder diskriminering på grund av

ålder. Direktivet om likabehandling i arbetslivet

(2000/78/EG) innehåller dock ett sådant förbud. I

Diskrimineringskommitténs uppdrag ingår att lämna

förslag om hur ett förbud ska kunna genomföras i

svensk lag och att kartlägga i vilken utsträckning

det finns ett behov av att införa sådan lagstiftning

på andra samhällsområden än arbetslivet. Även frågan

om tillsyn ska övervägas. I kommitténs direktiv sägs

att det kan finnas fullt godtagbara skäl till att

personer behandlas olika beroende på ålder. Vidare

uttalas att det är troligt att ett sådant

diskrimineringsförbud måste förses med en rad

undantag och att detta i särskilt hög grad gäller på

socialförsäkringsområdet och i fråga om olika typer

av sociala förmåner och insatser.

Utskottet har tidigare uttalat (2002/03:AU3) att

den tillgång som äldre utgör på arbetsmarknaden inte

tas till vara som man borde. Utskottet välkomnade

därför att frågan om lagstiftning mot

åldersdiskriminering nu är under utredning. Med en

allt äldre befolkning blir det dessutom svårt att

klara välfärden. Ansträngningar måste därför göras

för att äldre personer ska kunna stanna kvar längre i

arbetslivet. Här kan nämnas att utskottet senare

under våren avser att arrangera en hearing om äldre

på arbetsmarknaden. Kravet på en uppförandekod för

företag har behandlats tidigare av utskottet

(2002/03:AU3). Utskottet anförde då att EG-direktivet

torde kräva reglering genom lagstiftning även om en

lagreglering självfallet inte utesluter värdet av

uppförandekoder. Utskottet är inte av annan

uppfattning nu och avstyrker därför motionen med

förslag om uppförandekoder.

Sammanfattningsvis är utskottet inte heller i

frågor som rör diskriminering på grund av ålder

berett att föregripa Diskrimineringskommitténs

arbete. Utskottet avstyrker därför motionerna

2003/04:A211 (kd), 2003/04:A283 yrkande 3 (mp),

2003/04:A308 yrkande 1 (kd), Ju332 yrkande 4 (mp),

So357 yrkandena 1 och 2 (fp), A320 yrkande 3 (mp) och

A353 yrkande 1 (kd).

HBT-frågor (frågor som rör homo- och

bisexuella och transpersoner)

Utskottets förslag i korthet

Med anledning av ett antal motionsförslag om

skydd mot diskriminering på grund av bl.a.

könsidentitet hänvisar utskottet bl.a. till

det utredningsarbete som

Diskrimineringskommittén nu genomför.

Motionerna avstyrks. Jämför reservation 5 (c).

Vänsterpartiet anför i partimotionen U257 yrkande 29

att regeringen bör lägga fram ett lagförslag med

förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av

könsidentitet. Partiet förutsätter att

Diskrimineringskommittén problematiserar frågan om

vilken ombudsman som ska hantera diskriminering på

grund av könsidentitet.

Centerpartiet anför i kommittémotion So604 yrkande 6

att lagstiftningen mot diskriminering måste vara

stark och hävdas kraftfullt av de lagvårdande

myndigheterna. Lagen som förbjuder diskriminering i

arbetslivet på grund av sexuell läggning omfattar

inte elever vid grundskolor och gymnasier,

vuxenstuderande och värnpliktiga. Lagen om

likabehandling av studenter i högskolan omfattar inte

värnpliktiga och studerande vid militärhögskolorna.

Detta bör åtgärdas.

I motionen A346 yrkandena 1 och 2 av Tasso Stafilidis

m.fl. (v, fp, c, mp) och i den i dessa delar

likalydande motionen 2003/04:A306 yrkandena 2 och 3

av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp, v, c, mp) anförs att

transpersoner i dag har ett svagt rättsligt skydd.

Persongruppen bör omfattas av lagen om förbud mot

diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell

läggning. Det är lämpligt att frågor om

diskriminering i arbetslivet av alla transpersoner

behandlas av samma myndighet, HomO. Vidare bör

lagstiftningen anpassas så att den på alla punkter

omfattar det skydd för transsexuella som uttalas i

Europaparlamentets "Recommendation 1117 (1989) On the

condition of transsexual" och "Resolution on

discrimination against transsexuals" där ett

lagstadgat förbud mot diskriminering av transsexuella

i arbetslivet rekommenderas. Lagstiftningen bör också

anpassas till EG-domstolens dom i mål C-13/94.

Även motionärerna i den enskilda motionen A351

yrkande 2 av Börje Vestlund och Anders Bengtsson (s)

är av uppfattningen att transpersoner bör omfattas av

lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet på

grund av sexuell läggning. Frågor om diskriminering i

arbetslivet av transpersoner bör behandlas av

ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell

läggning, HomO.

Utskottets ställningstagande

Med sexuell läggning avses i lagen (1999:133) om

förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av

sexuell läggning homo-, bi- och heterosexuell

läggning.

Utskottet vill inledningsvis hänvisa till den

studie om arbetsvillkor bland homo- och bisexuella

som Arbetslivsinstitutet genomförde på uppdrag av

regeringen med början i december 2002. Uppdraget

redovisas i rapport nr 2004:16 Redovisning av

regeringsuppdraget att beforska homo- och bisexuellas

arbetsvillkor. Rapporten visar bl.a. att många

personer med en icke-heterosexuell läggning upplever

sig diskriminerade såväl genom direkta trakasserier

som genom mer subtil diskriminering. Utskottet ser

allvarligt på detta. Det är självklart oacceptabelt,

och ett målmedvetet och handlingsinriktat arbete är

nu nödvändigt för att komma tillrätta med problemen.

Med samlingsbegreppet transpersoner brukar man

enligt direktiven till Diskrimineringskommittén avse

transvestiter, transsexuella och andra personer som

har en könsidentitet eller ett beteende som tidvis

eller alltid skiljer sig från vad som enligt

stereotypa eller utbredda föreställningar kan

förväntas beroende på deras biologiska kön. Det

konstateras att transsexualism både inom EG-rätten

och i svensk rätt ansetts vara en fråga om

könstillhörighet och inte om sexuell läggning.

Transsexuella skulle därmed enligt

utredningsdirektiven ha ett skydd i arbetslivet och i

högskolan genom jämställdhetslagen och lagen om

likabehandling av studenter inom högskolan. Detta

skydd omfattar emellertid enligt direktiven inte

övriga transpersoner.

I Diskrimineringskommitténs uppdrag ingår nu att

överväga om ett skydd mot diskriminering av alla

transpersoner bör införas. Utredningen ska göra en

kartläggning och analys av behovet av och formerna

för en reglering av ett sådant förbud. Ett

ställningstagande ska göras i frågan om vilken

personkrets som ska omfattas av ett eventuellt

förbud, hur ett förbud lämpligen kan avgränsas och

sanktioneras och hur det ska förhålla sig till

förbudet mot könsdiskriminering.

Med anledning av motion So604 yrkande 6 kan nämnas

att det i kommitténs uppdrag också ingår att se över

om ett skydd mot diskriminering ska införas för dem

som fullgör värnplikt och civilplikt. När det gäller

elevers rättigheter har Skolansvarsutredningen

nyligen lämnat förslag till en lag som främjar lika

rättigheter och motverkar diskriminering och annan

kränkande behandling på skolområdet (SOU 2004:50).

Förslaget har remissbehandlats och bereds för

närvarande inom Regeringskansliet.

I EG-domstolens avgörande i mål C-13/94 uttalas

bl.a. att en uppsägning av en transsexuell person som

beror på dennes könsbyte, med hänsyn till syftet med

direktivet 76/207 om genomförandet av principen om

likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång

till anställning, yrkesutbildning och befordran samt

arbetsvillkor, strider mot artikel 5.1 i detsamma.

I den mån de behandlade motionerna inte tillgodoses

genom det nu anförda avstyrker utskottet motionerna

2003/04:A306 yrkandena 2 och 3 (fp, v, c, mp), U257

yrkande 29 (v), So604 yrkande 6 (c), A346 yrkandena 1

och 2 (v, fp, c, mp) och A351 yrkande 2 (s).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Påföljd vid diskriminering m.m. (punkt 2) (m,

fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),

Tina Acketoft (fp), Stefan Attefall (kd), Patrik

Norinder (m), Carl B Hamilton (fp) och Henrik

Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 1. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:N239 yrkande 15 (kd) och avslår motion

2003/04:A286 (s).

Ställningstagande

Den nuvarande integrationspolitiken har haft ett

omhändertagandeperspektiv och misslyckats.

Förvärvsfrekvensen bland utrikes födda är skrämmande

låg. Klyftorna mellan människor vidgas socialt och

ekonomiskt, vilket naturligtvis leder till stora

spänningar.

En invandrare ska inte automatiskt behandlas som

någon som behöver hjälp. Alla människor ska oavsett

födelseort behandlas som den resurs de är. I detta

sammanhang är makten över den egna vardagen viktig.

Snabba ingångar till bl.a. arbetsmarknaden skapar

vardagsmakt. Arbete ger invandrare möjlighet att lära

sig språket och tillgång till viktiga sociala

kontakter. Möjligheterna till praktik/arbete

kombinerat med svenskundervisning knuten till

individens yrkes- och utbildnings- eller

intresseområde bör utvecklas enligt de olika

framgångsrika försök som startade i

Stockholmsregionen under föregående mandatperiod.

Det är allas gemensamma ansvar att motarbeta och

förhindra att diskriminering och mobbning förekommer

på arbetsplatser. Utvärderingen av den s.k.

storstadssatsningen visade att det arbetet saknade

långsiktighet. Inte heller angreps de strukturella

faktorer som skapar segregation, t.ex.

diskriminering.

Varje människas önskemål att samarbeta och

integreras bygger på att man känner sig respekterad

och inte blir diskriminerad.

Antidiskrimineringsarbetet, som ska ha sin grund i de

mänskliga rättigheterna, är i detta sammanhang helt

grundläggande.

Diskriminering förekommer tyvärr dagligen på

arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden, i rättsväsendet

osv. Människor måste därför ges reella möjligheter

att själva kunna driva processer när de blivit

diskriminerade genom att det t.ex. ges förbättrade

möjligheter till rättshjälp, vilket vi utvecklar

närmare i reservation nr 23 i justitieutskottets

betänkande 2004/05:JuU1.

Vi anser med hänsyn till det anförda att riksdagen

med anledning av motion N239 yrkande 15 bör ge

regeringen tillkänna vad vi anfört om en skärpning av

diskrimineringslagstiftningen. Motion 2003/04:A286

(s) bör avslås.

2. Sveriges arbete i ILO (punkt 3) (fp)

av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:K418 yrkande 11 (fp).

Ställningstagande

ILO-konventionen nr 111 trädde i kraft 1960 och

syftar till att motverka diskriminering på

arbetsmarknaden. Diskriminering definieras i artikel

1 i konventionen som särbehandling på grund av ras,

hudfärg, kön, religion, politisk uppfattning,

nationell härstamning eller socialt ursprung. Sexuell

läggning omfattas alltså inte.

Redan 1966 föreslog en kommitté inom ILO att

konventionen skulle utvidgas till att även omfatta

diskriminering på grund av sexuell läggning.

Förslaget antogs dock inte, framför allt beroende på

motstånd från vissa muslimska länder.

Sverige har inom ILO verkat för att antalet

diskrimineringsgrunder bör utvidgas genom ett

tilläggsprotokoll. Det är viktigt att Sverige inte nu

ger upp detta angelägna arbete utan fortsätter att

vara pådrivande i processen att skapa ett

konventionsskydd mot diskriminering på

arbetsmarknaden också på grunden sexuell läggning.

Vi anser att riksdagen med anledning av motion

2003/04:K418 yrkande 11 (fp) för regeringen bör

tillkännage som sin mening vad vi har anfört ovan om

ILO-konventionen nr 111.

3. Etnisk diskriminering (punkt 4) (m, fp, kd,

c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),

Tina Acketoft (fp), Stefan Attefall (kd), Patrik

Norinder (m), Carl B Hamilton (fp) och Henrik

Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 3. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2003/04:Sf402 yrkandena 14, 18 och 19 (kd),

2004/05:Sf365 yrkandena 19 och 20 (kd) och

2004/05:A213 (m) och avslår motionerna 2003/04:A210

(s), 2003/04:A220 (fp), 2004/05:A204 yrkandena 1 och

2 (fp), 2004/05:A224 (s), 2004/05:A262 (mp) och

2004/05:A373 (s).

Ställningstagande

Det är allas gemensamma ansvar att motarbeta och

förhindra diskriminering och mobbning på

arbetsplatserna. Diskriminering är ett övergrepp, och

det är tragiskt när en person med stor potential inte

får komma till sin fulla rätt. Diskriminering i

arbetslivet innebär dessutom ett ekonomiskt problem

för såväl den enskilde som samhället i stort.

Enligt en undersökning har alltfler arbetsgivare

och fackliga företrädare kunskap om lagarna mot

etnisk och religiös diskriminering. De aktiva

åtgärder som vidtas är dock få. Staten har ett

särskilt ansvar som föredöme i detta sammanhang.

Regeringen har uppdragit åt samtliga myndigheter att

upprätta handlingsplaner för att främja etnisk

mångfald bland sina anställda, och bör nu verka för

att arbetet påskyndas.

Den som söker arbete ska värderas efter meriter.

För att säkerställa att en arbetsgivare vid

rekrytering av personal inte tar otillbörlig hänsyn

till bl.a. namn bör ansökningshandlingar

avidentifieras. Den sökandes personuppgifter ersätts

då med en kod. Stat och kommun bör föregå med gott

exempel och införa sådana rutiner.

På de flesta arbetsplatser krävs i dag kunskaper i

svenska. Platsannonser innehåller ofta krav på

kunskaper i det svenska språket. Europarådets

nivåskala är ett internationellt godkänt redskap i

språkbedömning som syftar till att skapa en gemensam

europeisk standard för språkliga nivåer. Nivåskalan

kan bidra till att motverka diskriminering eftersom

den är tydlig och kan användas för att ställa rimliga

krav på kunskaper i svenska anpassade till vad varje

arbete kräver i detta avseende.

Av en rapport framgår att invandrares kontakter med

arbetsförmedlare entydigt varit negativa upplevelser.

Förutom bristande eller felaktig information,

likgiltighet och arrogans vittnar intervjuerna om

direkt diskriminering från arbetsförmedlarna.

Arbetsförmedlingen anklagas bl.a. för att hänvisa

invandrarna till typiska invandrararbeten, att

bekräfta bilden av det utanförskap man redan känner,

att bemöta egna initiativ mycket negativt, att

rekommendera de arbetssökande att glömma sina yrken

osv. Dessa uppgifter är oerhört allvarliga. Under

2002 mottog DO 50 anmälningar som på något sätt

anknöt till arbetsmarknadsområdet, arbetsgivare

undantagna. DO har samarbetat med

Arbetsmarknadsverket för att säkra att det inte

förekommer etnisk diskriminering bland

arbetsförmedlarna. Trots detta ansåg DO så sent som

förra året att problemet kvarstod. Den

socialdemokratiska regeringen måste nu vidta

nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med

uppgifterna om det negativa bemötandet bland

myndighetspersonal, särskilt arbetsförmedlingen.

Vi anser att riksdagen med anledning av motionerna

2003/04:Sf402 yrkandena 14, 18 och 19 (kd), Sf365

yrkandena 19 och 20 (kd) och A213 (m) för regeringen

bör tillkännage som sin mening vad vi har anfört om

etnisk diskriminering. Motionerna 2003/04:A210 (s),

2003/04:A220 (fp), A204 yrkandena 1 och 2 (fp), A224

(s), A262 (mp) och A373 (s) bör avslås.

4. Kvotering och positiv särbehandling (punkt 5)

(m)

av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m) och

Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:Sf325 yrkandena 25 och 26.

Ställningstagande

Som vi tidigare har framfört är den moderata

utgångspunkten att alla människor har rätt att ses

som individer och bedömas efter sina erfarenheter,

kvalifikationer och ambitioner. Avvikelse från detta

är diskriminering. Även om det görs med aldrig så

goda avsikter är det fel att politiskt reducera

människor till delar av kvotgrupper eller ovanifrån

placera in dem i kollektiv. Regeringen har vid flera

tillfällen talat om att införa positiv särbehandling

av invandrare på arbetsmarknaden. Detta är ett

klassiskt recept för nya motsättningar och växande

spänningar mellan människor. Ytterst är regeringens

vilja till positiv särbehandling ett uttryck för

uppgivenhet.

Regeringen vill också att myndigheter ska redovisa

anställdas etniska ursprung i syfte att samhällets

etniska sammansättning ska återspeglas i

myndigheternas personalsammansättning. Varför ska en

anställd behöva uppge sitt etniska ursprung? Att

legitimera att människors ursprung, helt skilt från

individens förmåga och taget för sig, skulle vara en

relevant faktor vid anställning är kontraproduktivt.

Kan argumentet användas åt ena hållet kan det också

missbrukas åt det andra. Vi anser att målet i denna

fråga måste vara det motsatta, nämligen att ursprung

beaktas så lite som möjligt vid anställning. Ursprung

är inte en egenskap eller en färdighet och saknar

därför relevans i anställningssituationer.

Kvotering och särbehandling är teoretiskt olika

saker även om de i praktiken ofta hänger ihop. Så

kallad positiv särbehandling för med sig att vissa

människor diskrimineras när deras erfarenheter,

kvalifikationer och ambitioner får stå tillbaka för

politiskt fastlagda rekryteringsmål som tagits fram

för att gynna andra människor tillhörande en viss

politiskt definierad grupp. Även om den grupp som ska

gynnas kan anses vara underrepresenterad eller

felbehandlad på arbetsmarknaden eller i andra

sammanhang, så innebär kvotering inget annat än att

ännu ett fel begås. Att människor i den ena mer eller

mindre godtyckligt definierade gruppen felbehandlas

gör det inte rätt att felbehandla människor i någon

annan grupp.

Vi anser att riksdagen med anledning av motion

2003/04:Sf325 yrkandena 25 och 26 (m) bör tillkännage

för regeringen vad vi anfört om kvotering och positiv

särbehandling.

5. HBT-frågor (punkt 8) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 5. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:So604 yrkande 6 (c) och avslår motionerna

2003/04:A306 yrkandena 2 och 3 (fp, v, c, mp),

2004/05:U257 yrkande 29 (v), 2004/05:A346 yrkandena 1

och 2 (v, fp, c, mp) och 2004/05:A351 yrkande 2 (s).

Ställningstagande

Många homo- och bisexuella personer och transpersoner

upplever fortfarande diskriminering i arbetslivet och

i andra delar av samhällslivet. Undersökningar i

jämförbara länder tyder på att homo- och bisexuella

och transpersoner missgynnas i löneutveckling och i

karriärutsikter i jämförelse med heterosexuella

personer med motsvarande utbildnings- och

kompetensnivå.

Det krävs en grundlig samhällsdebatt och den typ av

attitydförändringar som blir följden av samtal mellan

människor på arbetsplatser, i familjer, i föreningar

och andra delar av det civila samhället för att råda

bot på detta.

Lagen som förbjuder diskriminering i arbetslivet på

grund av sexuell läggning omfattar inte elever vid

grundskolor och gymnasier, vuxenstuderande och

värnpliktiga. Lagen om likabehandling av studenter i

högskolan omfattar inte värnpliktiga och studerande

vid militärhögskolorna, vilket med tanke på lagens

innehåll vore lämpligt. Detta bör åtgärdas.

Regeringen bör därför återkomma med förslag om

ändring i lagen om förbud mot diskriminering i

arbetslivet på grund av sexuell läggning och i lagen

om likabehandling av studenter i högskolan.

Vad som här anförts bör ges regeringen tillkänna. Det

innebär att motion So604 yrkande 6 (c) tillstyrks och

att motionerna 2003/04:A306 yrkandena 2 och 3 (fp, v,

c, mp), U257 yrkande 29 (v), A346 yrkandena 1 och 2

(v, fp, c, mp) och A351 yrkande 2 (s) avstyrks.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. En sammanhållen diskrimineringslagstiftning

m.m. och diskriminering på grund av ålder

(punkterna 1 och 7) (m, fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),

Tina Acketoft (fp), Stefan Attefall (kd), Patrik

Norinder (m), Carl B Hamilton (fp) och Henrik Westman

(m).

En gemensam lagstiftning och en ombudsmannamyndighet

Alla människor är lika i värde och rättigheter. Det svenska

samhället kan visserligen uppfattas som tolerant och

öppet men strukturell diskriminering förekommer i

Sverige varje dag. Arbetsmarknaden utgör inget

undantag. Människor diskrimineras på grund av kön,

etnicitet, religion, sexuell läggning eller

funktionshinder.

Den svenska diskrimineringslagstiftningen finns i

dag i en rad olika lagar vilka endast delvis är

samordnade. Detta gör bestämmelserna svåröverskådliga

och ineffektiva. Lagarnas efterlevnad bevakas av

olika ombudsmän, vilket understryker splittringen. Om

vi på allvar vill bekämpa diskriminering och värna om

alla människors lika rättigheter och möjligheter

måste vi skapa en effektiv lagstiftning som erbjuder

ett starkt skydd mot diskriminering och upprättelse

om diskriminering inträffar. En sammanhållen

diskrimineringslagstiftning skulle på ett tydligt

sätt markera att diskriminering inte kan accepteras.

En sådan lag skulle också skapa en större

överskådlighet och underlätta för enskilda, fackliga

organisationer och arbetsgivare att implementera

lagstiftningen i arbetslivet. Med en sammanhållen

lagstiftning som omfattar större delen av

samhällslivet skulle även de fem

ombudsmannafunktionerna kunna samordnas i en

myndighet under riksdagen.

Som vi tidigare har framhållit vid ett flertal

tillfällen bör det därför snarast möjligt införas en

sammanhållen, enhetlig och tydlig lagstiftning mot

diskriminering liksom ett samlat ombudsmannaämbete

med riksdagen som huvudman.

Diskriminering på grund av ålder

Äldre personer är en resurs också på arbetsmarknaden. I

samhället finns i dag en negativ bild av åldrandet

och av äldre människor som skapar en grogrund för

diskriminering. Diskrimineringen finns framför allt i

arbetslivet. Ett av de stora hoten mot den framtida

välfärden är att relationstalet mellan yrkesarbetande

och pensionärer blir för lågt. Vi behöver arbeta

längre för att kunna klara sjukvård, omsorg och goda

pensioner. Det är därför nödvändigt att vi

underlättar för de äldre som vill, orkar och kan

arbeta att arbeta så länge som de önskar och på de

villkor som passar dem. Frihet och trygghet ska

prägla den svenska arbetsmarknaden.

I EU:s diskrimineringslagstiftning finns ett

uttryckligt förbud mot diskriminering på grund av

ålder. I flera andra EU-länder finns redan ett sådant

förbud. I Sverige utreds fortfarande hur EG-

direktivet 2000/78/EG av den 27 november 2000 om

inrättande av en allmän ram för likabehandling i

arbetslivet ska genomföras i svensk rätt med avseende

på ålder. Det är nödvändigt att det så snart som

möjligt också i Sverige införs ett förbud mot

diskriminering i arbetslivet på grund av ålder.

Diskrimineringskommitténs arbete

Frågan om skydd mot diskriminering på grund av ålder ingick

ursprungligen i uppdraget för 2001 års

diskrimineringsutredning och lyftes sedan över till

Diskrimineringskommittén. Kommittén behandlar nu

denna fråga liksom frågorna om en sammanhållen

diskrimineringslagstiftning och en samordning eller

sammanslagning av några eller samtliga ombudsmän samt

om den eller de framtida ombudsmannainstitutioner som

föreslås ska vara underställda regeringen eller

riksdagen. Kommittén skulle från början ha slutfört

sitt uppdrag den 1 december 2004, men har upprepade

gånger fått tilläggsdirektiv och förlängd

utredningstid. Nu senast förlängdes kommitténs

utredningstid till den 31 januari 2006. Det är inte

tillfredsställande att frågorna gång på gång skjuts

på framtiden. Regeringen bör därför verka för att en

sammanhållen diskrimineringslagstiftning som

förbjuder diskriminering på grund av ålder och en

samordnad myndighet underställd riksdagen kommer till

stånd snarast.

2. Diskriminering på grund av ålder (punkt 7)

(mp)

av Ulf Holm (mp).

Miljöpartiet kan inte tolerera att någon grupp

utsätts för diskriminering på arbetsmarknaden. I den

rättighetsstadga som EU beslutade på toppmötet i Nice

slogs fast att alla har rätt att arbeta (artikel 15)

och att diskriminering på grund av ålder ska vara

förbjuden (artikel 21).

Åldersdiskriminering är alltså i sig ett brott mot

mänskliga rättigheter och borde egentligen vara

tillräcklig anledning för arbetsmarknadsutskottet att

föreslå åtgärder mot utvecklingen på arbetsmarknaden.

I Sverige saknas strategier för att komma till rätta

med problemet med särbehandling på grund av ålder,

och det är fullt lagligt för företagare att ägna sig

åt åldersdiskriminering.

Det är nu dags att göra något åt diskrimineringen

av äldre. I Storbritannien finns en kommission för

lika rättigheter (EOC) som hanterar alla sorters

diskrimineringsfrågor. I Storbritannien finns ingen

lag mot åldersdiskriminering. I stället har

regeringen valt att publicera en uppförandekod för

arbetsgivarna (Code of Practice). Den svenska

regeringen bör följa det brittiska exemplet och

införa en uppförandekod för svenska arbetsgivare.

3. HBT-frågor (punkt 8) (v, mp)

av Camilla Sköld Jansson (v) och Ulf Holm (mp).

Alla människor ska kunna leva ett värdigt liv oavsett

sexuell läggning eller könsidentitet. Tyvärr finns

det i dag ett förtryck av homo- och bisexuella

personer och transpersoner i vårt samhälle. Detta tar

sig bl.a. uttryck i trakasserier, våld och

diskriminering. Det finns också brister i

lagstiftningen, vilken inte är anpassad till den

verklighet som råder och i många fall missgynnar

personer på grund av deras sexuella läggning eller

könstillhörighet.

Transpersoner har i dag ett svagt rättsligt skydd

mot diskriminering. Transsexuella har enligt uppgift

från JämO skydd mot diskriminering i arbetslivet

eftersom transsexualism är en fråga om könsidentitet

och därmed faller under JämO:s ansvarsområde.

Transvestiter och andra transpersoner omfattas dock

inte av diskrimineringsförbudet och inte heller av

JämO:s tillsyn. Vi vill framhålla att sexuell

läggning och könsidentitet i sig är olika begrepp.

Inte desto mindre är begreppen närliggande, och

lekmannamässigt görs det ofta sammanblandningar av

dem. Ett sätt att motverka detta och att verka i

enlighet med vår inställning är att ändra lagen om

förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av

sexuell läggning så att den även omfattar

transpersoner. Vi anser att det är lämpligt att

frågor om diskriminering i arbetslivet av

transpersoner behandlas av en och samma myndighet,

HomO.

Som vi tidigare framhållit förutsätter vi att denna

fråga noga kommer att belysas av

Diskrimineringskommittén.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2003/04

2003/04:K289 av Tobias Krantz m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en samordning av

ombudsmannaämbetena.

2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ILO-konvention nr

111.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en sammanhållen

lagstiftning mot diskriminering.

2003/04:Sf325 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att diskriminering

på etnisk eller annan grund inte är acceptabelt.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om positiv

särbehandling och kvotering.

2003/04:Sf402 av Sven Brus m.fl. (kd):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om etnisk

diskriminering i arbetslivet.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om handlingsplaner för

etnisk mångfald som skall upprättas av

myndigheterna.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det fortfarande

förekommer etnisk diskriminering i

arbetsförmedlingens verksamhet.

2003/04:A210 av Luciano Astudillo (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att regeringen verkar för göra det tillåtet att

genomföra s.k. practice testing (praktikprövning) när

man vill studera och bevisa förekomsten av etnisk

diskriminering.

2003/04:A211 av Sven Brus (kd):

Riksdagen begär att regeringen skyndsamt presenterar

ett lagförslag mot diskriminering på grund av ålder.

2003/04:A220 av Axel Darvik (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att skyndsamt se över

diskrimineringslagstiftningen så att den fungerar på

bostadsmarknaden vad gäller hyresvärdar, mäklare och

banker.

2003/04:A263 av Margareta Andersson m.fl. (c):

17. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag till hur EU:s diskrimineringslagstiftning

gällande arbetslivet kan implementeras i svensk

lagstiftning inom alla områden som rör det svenska

arbetslivet.

18. Riksdagen tillkännager före regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en sammanhållen

diskrimineringslagstiftning.

2003/04:A283 av Ulf Holm m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utarbeta en

uppförandekod mot åldersdiskriminering på den

svenska arbetsmarknaden.

2003/04 A286 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om straffrättsliga påföljder

för diskriminering på arbetsplatsen, vid anställning

m.m.

2003/04:A291 av Erik Ullenhag m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en samordnad

lagstiftning mot diskriminering och om en gemensam

ombudsman.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att flytta mål om

diskriminering i arbetslivet från Arbetsdomstolen

till allmänna domstolar samt att höja skadestånden

i diskrimineringsmål.

2003/04:A306 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp, v, c,

mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att lagen om förbud

mot diskriminering i arbetslivet på grund av

sexuell läggning även skall vara tillämplig på

transpersoner.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Europaparlamentets Recommendation 1117 (1989) On

the condition of transsexuals och Resolution on

discrimination against transsexuals liksom EG-

domstolens dom i mål C-13/94 skall införlivas i

svensk lagstiftning.

2003/04:A307 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

diskrimineringstvister bör handläggas av allmänna

domstolar i stället för av den partssammansatta

Arbetsdomstolen (AD).

2003/04:A308 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av förbud

mot diskriminering av äldre i arbetslivet.

Motioner från allmänna motionstiden

2004/05

2004/05:Ju332 av Gustav Fridolin (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att förbjuda

åldersdiskriminering.

2004/05:Ju489 av Johan Linander m.fl. (c):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att alla mål om

diskriminering i arbetslivet bör föras över till

allmän domstol.

2004/05:U257 av Lars Ohly m.fl. (v):

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att lagen om förbud

mot diskriminering i arbetslivet på grund av

sexuell läggning även skall omfatta könsidentitet.

2004/05:Sf365 av Sven Brus m.fl. (kd):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stat och kommun

bör införa avkodifiering av ansökningshandlingar.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att snarast vidta

åtgärder med anledning av diskriminerande bemötande

vid svenska myndigheter.

2004/05:So357 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag till lagstiftning mot

åldersdiskriminering i arbetslivet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om en nationell

handlingsplan för att undanröja hinder för äldres

möjligheter att arbeta.

2004/05:So604 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

om ändring av lagen om diskriminering i arbetslivet

i enlighet med vad som anförs i motionen.

2004/05:N239 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om en skärpning av

diskrimineringslagstiftningen.

2004/05:A204 av Ana Maria Narti (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder mot

etniska trakasserier i antidiskrimineringslagarna.

2. Riksdagen begär att regeringen utreder åklagarnas

praxis i samband med anmälningar om kränkningar,

förolämpningar och andra etniska trakasserier.

2004/05:A213 av Göran Lindblad (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om användande av Europarådets

nivåskala för att bedöma språkkunskaper och motverka

diskriminering på arbetsmarknaden.

2004/05:A224 av Monica Green (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att motarbeta

namndiskrimineringen på arbetsmarknaden.

2004/05:A261 av Margareta Andersson m.fl. (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

gemensam diskrimineringslagstiftning på

arbetsmarknaden.

2004/05:A262 av Mona Jönsson m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om nödvändigheten av att införa

ett skydd mot diskriminering av juridiska personer.

2004/05:A285 av Kaj Nordquist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ändring i

diskrimineringslagstiftningen.

2004/05:A320 av Ulf Holm m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utarbeta en

uppförandekod mot åldersdiskriminering på den

svenska arbetsmarknaden.

2004/05:A346 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, c,

mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att lagen om förbud

mot diskriminering i arbetslivet på grund av

sexuell läggning även skall vara tillämplig på

transpersoner.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Europaparlamentets

"Recommendation 1117 (1989) On the condition of

transsexuals" och "Resolution on discrimination

against transsexuals" liksom EG-domstolens dom i

mål C-13/94.

2004/05:A351 av Börje Vestlund och Anders Bengtsson

(s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att lagen om förbud

mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell

läggning även bör vara tillämplig på transpersoner.

2004/05:A353 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till förbud mot diskriminering av äldre i arbetslivet.

2004/05:A373 av Mariam Osman Sherifay (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att avpersonifiera ansökningar till tjänster inom offentlig

sektor.