Bet. 2004/05:AU7

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2004/05:AU7

Ett utvidgat skydd mot könsdiskriminering

Sammanfattning

I betänkandet behandlas propositionen Ett utvidgat

skydd mot könsdiskriminering 2004/05:147 och fyra

motioner som väckts med anledning av propositionen.

Därutöver behandlas ett stort antal motioner från

den allmänna motionstiden hösten 2004 som avser

jämställdhetsfrågor.

Propositionen innehåller förslag till ändringar i

främst jämställdhetslagen (1991:433) och lagen

(2003:307) om förbud mot diskriminering. Förslagen i

propositionen innebär att skyddet mot diskriminering

som har samband med diskrimineringsgrunden kön

stärks så att det i princip kommer i nivå med

skyddet mot diskriminering som har samband med

diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet,

religion eller annan trosuppfattning,

funktionshinder och sexuell läggning. Förutom att

stärka skyddet mot diskriminering på grund av kön är

syftet med förslaget att genomföra tre EG-direktiv,

främst det s.k. likabehandlingsdirektivet i de delar

där förslag läggs fram.

Propositionen bygger på en överenskommelse mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

de gröna.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1

juli 2005.

I ärendet finns 20 reservationer och 3 särskilda

yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Sättet att genomföra

likabehandlingsdirektivet

Riksdagen avslår motion 2004/05:A6 (m).

Reservation 1 (m)

2. Utvidgningen av diskrimineringsförbudet

i lagen (2003:307) om förbud mot

diskriminering

Riksdagen med bifall till propositionen punkt 5

i motsvarande del antar förslaget till lag om

ändring i lagen (2003:307) om förbud mot

diskriminering såvitt avser 9 § första stycket.

Därmed avslås motion 2004/05:A7 (fp).

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Undantagets omfattning i fråga om

prissättning på tjänster

Riksdagen avslår motion 2004/05:A8 yrkande 2

(kd).

4. Könsdiskriminerande åldersgränser

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A306 (v)

och 2004/05:A314 (s).

5. Undantaget för försäkringstjänster

Riksdagen med bifall till propositionen punkt 5

i motsvarande del antar förslaget till lag om

ändring i lagen (2003:307) om förbud mot

diskriminering såvitt avser 9 § andra stycket.

Därmed avslås motionerna 2004/05:A8 yrkande 1

(kd) och 2004/05:A9 yrkande 1 (c).

6. Undantaget från förbudet mot direkt

diskriminering i jämställdhetslagen

(1991:433)

Riksdagen avslår motion 2004/05:A8 yrkande 3

(kd).

7. Antagande av lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag enligt

bilaga 2 till

dels lag om ändring i lagen (2003:307) om förbud

mot diskriminering i den mån förslaget inte

omfattas av vad utskottet föreslagit ovan

(propositionen punkt 5 i motsvarande del),

dels

lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433)

(propositionen punkt 1),

lag om ändring i lagen (1999:130) om åtgärder mot

diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk

tillhörighet, religion eller annan

trosuppfattning (propositionen punkt 2),

lag om ändring i lagen (1999:132) om förbud mot

diskriminering i arbetslivet på grund av

funktionshinder (propositionen punkt 3),

lag om ändring i lagen (1999:133) om förbud mot

diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell

läggning (propositionen punkt 4),

lag om ändring i lagen (1999:678) om

utstationering av arbetstagare (propositionen

punkt 6),

lag om ändring i lagen (2005:000) om ändring i

lagen (2005:000) om ändring i lagen (1999:678) om

utstationering av arbetstagare (propositionen

punkt 7), och

lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

(propositionen punkt 8).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:147

i motsvarande delar.

8. Överfallsskyddet i hemförsäkringen

Riksdagen avslår motion 2004/05:A9 yrkande 2

(c).

9. Personligt betalningsansvar i samband

med separation

Riksdagen avslår motion 2004/05:A9 yrkande 3

(c).

10. Skyddet för föräldralediga

Riksdagen avslår motion 2004/05:A8 yrkande 4

(kd).

Reservation 3 (m, kd, c)

11. Fördelning av statens riskkapital

Riksdagen avslår motion 2004/05:A9 yrkande 4

(c).

Reservation 4 (c)

12. Övergripande frågor om jämställdhet

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A270 (v),

2004/05:A290 (v) och 2004/05:A322 yrkande 2 (v).

13. Inriktningen på

jämställdhetspolitiken

Riksdagen avslår motion 2004/05:A291 (v).

Reservation 5 (m, kd) - motiv.

Reservation 6 (fp, c) - motiv.

Reservation 7 (v)

14. Män och jämställdhet

Riksdagen avslår motion 2004/05:A321 yrkande 1

(mp).

15. Kvinnors representation

Riksdagen avslår motion 2004/05:A352 yrkandena

2 och 27 (kd).

Reservation 8 (kd)

16. EU-arbetet

Riksdagen avslår motion 2004/05:A219 (s).

17. CEDAW

Riksdagen avslår motion 2004/05:A286 (v).

18. Den könssegregerade arbetsmarknaden

Riksdagen avslår motion 2004/05:N402 yrkande 1

(c).

19. En konkurrensutsatt offentlig sektor

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A261

yrkande 6 (c) och 2004/05:A352 yrkande 8 (kd).

Reservation 9 (m, fp, kd, c)

20. Löner och diskriminering

Riksdagen avslår motion 2004/05:A355 yrkande 5

(fp).

Reservation 10 (m, fp, kd, c)

21. Lönestatistik

Riksdagen avslår motion 2004/05:A300 (v).

22. Arbetsmarknaden och jämställdheten

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A315 (s),

2004/05:A322 yrkande 7 (v) och 2004/05:A345 (s).

23. Obetalt hemarbete

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf363

yrkande 39 (kd) och 2004/05:A352 yrkande 18 (kd).

Reservation 11 (kd)

24. Ett barnvänligt arbetsliv

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf363

yrkande 34 (kd) och 2004/05:A352 yrkande 10 (kd).

Reservation 12 (kd)

25. Föräldraledighet

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf363

yrkande 40 (kd), 2004/05:So395 yrkande 6 (c),

2004/05:A259 (kd) och 2004/05:A355 yrkande 10

(fp).

Reservation 13 (fp)

Reservation 14 (kd)

Reservation 15 (c)

26. Män och föräldraledighet

Riksdagen avslår motion 2004/05:A352 yrkande 17

(kd).

Reservation 16 (kd)

27. Skärpning av lagen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A271

yrkandena 1-4 (v), 2004/05:A310 (s), 2004/05:A332

yrkandena 1 och 2 (fp), 2004/05:A352 yrkande 9

(kd) och 2004/05:A355 yrkande 7 (fp).

Reservation 17 (fp)

Reservation 18 (kd)

28. 5 § jämställdhetslagen

Riksdagen avslår motion 2004/05:A352 yrkande 11

(kd).

29. Forumfrågor m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A355

yrkandena 6 och 8 (fp), 2004/05:A356 yrkande 10

(kd) och 2004/05:A361 (s).

Reservation 19 (fp)

Reservation 20 (kd)

Stockholm den 24 maj 2005

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Anders Karlsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders

Karlsson (s), Margareta Andersson (c), Laila

Bjurling (s), Anders G Högmark (m), Tina Acketoft

(fp), Stefan Attefall (kd), Camilla Sköld Jansson

(v), Patrik Norinder (m), Lars Lilja (s), Carl B

Hamilton (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Henrik

Westman (m), Ronny Olander (s), Ulf Holm (mp),

Luciano Astudillo (s), Sylvia Lindgren (s) och Ann-

Christin Ahlberg (s).

2004/05

AU7

Redogörelse för ärendet

I detta ärende behandlas dels regeringens

proposition 2004/05:147 Ett utvidgat skydd mot

könsdiskriminering och fyra motioner som har väckts

med anledning av propositionen, dels ett antal

motioner om jämställdhet som har väckts under

allmänna motionstiden hösten 2004.

Samtliga motioner anges i den följande

texten utan årtal (2004/05).

Ärendet och dess beredning

Bakgrund

Regeringen beslutade den 31 januari 2002 att

tillkalla en parlamentarisk kommitté,

Diskrimineringskommittén, med uppdrag att bl.a.

överväga en gemensam lagstiftning mot diskriminering

som omfattar alla eller flertalet

diskrimineringsgrunder och samhällsområden (dir.

2002:11 samt tilläggsdir. 2003:69 och 2005:8). I

uppdraget ingick att göra en bedömning av om

ytterligare åtgärder är nödvändiga eller lämpliga

med hänsyn till tre EG-direktiv om

könsdiskriminering, nämligen:

Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari

1976 om genomförande av principen om

likabehandling av kvinnor och män i fråga om

tillgång till anställning, yrkesutbildning och

befordran samt arbetsvillkor (det s.k.

likabehandlingsdirektivet),

Rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978

om successivt genomförande av principen om

likabehandling av kvinnor och män i fråga om

social trygghet (direktivet om social trygghet),

och

Rådets direktiv 86/613/EEG av den 11 december

1986 om tillämpningen av principen om

likabehandling av kvinnor och män med egen

rörelse, bland annat jordbruk, samt om skydd för

kvinnor med egen rörelse under havandeskap och

moderskap (direktivet om egen rörelse).

Diskrimineringskommittén lade i maj 2004 fram

delbetänkandet Ett utvidgat skydd mot

könsdiskriminering (SOU 2004:55). I betänkandet

finns förslag till ändringar i bl.a.

jämställdhetslagen (1991:433) och lagen (2003:307)

om förbud mot diskriminering. Förslagen syftar bl.a.

till att genomföra de ovan nämnda EG-direktiven.

Betänkandet har remissbehandlats och en

remissammanställning finns tillgänglig i

Näringsdepartementet (dnr N2004/3887/JÄM).

Lagrådet har yttrat sig över förslaget. Regeringen

har följt Lagrådets synpunkter.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till ändringar i

främst jämställdhetslagen (1991:433) och lagen

(2003:307) om förbud mot diskriminering. Därutöver

lämnas förslag - väsentligen av följdkaraktär - till

ändringar i lagen (1999:130) om åtgärder mot

diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk

tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,

lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i

arbetslivet på grund av funktionshinder, lagen

(1999:133) om förbud mot diskriminering i

arbetslivet på grund av sexuell läggning, lagen

(1999:678) om utstationering av arbetstagare och

sekretesslagen (1980:100).

Syftet med förslagen att genomföra främst det s.k.

likabehandlingsdirektivet i de delar som förslag

läggs fram och att stärka skyddet mot

könsdiskriminering i svensk lagstiftning så att det

i princip kommer i nivå med skyddet mot

diskriminering som har samband med

diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet,

religion eller annan trosuppfattning,

funktionshinder och sexuell läggning. Förslagen

motsvarar i huvudsak den lagstiftning som

genomfördes den 1 juli 2003 i fråga om annan

diskriminering än könsdiskriminering (prop.

2002/03:65, bet. 2002/03:AU7, rskr. 2002/03:207).

Förslagen syftar också till att stärka

jämställdhetssträvandena i samhället. Regeringen

anför i propositionen att den räknar med att de nya

reglerna kommer att bidra till att förhållandena i

arbetslivet och i samhället i övrigt alltmer närmar

sig det övergripande jämställdhetspolitiska målet

att kvinnor och män har samma möjligheter,

rättigheter och skyldigheter.

Utskottets överväganden

Proposition 2004/05:147 Ett utvidgat

skydd mot könsdiskriminering

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker propositionens förslag

till lagändringar. Utskottet avstyrker fyra

motioner med yrkanden om bl.a.

likabehandlingsdirektivets genomförande,

försäkringstjänster, undantaget från det

direkta diskrimineringsförbudet i

jämställdhetslagen m.m. Utskottet behandlar

också två motioner som väckts under den

allmänna motionstiden i höstas och som

behandlar frågan om könsdiskriminerande

åldersgränser. Även dessa motioner avstyrks

med hänvisning till de förslag som läggs i

propositionen.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (m, fp, kd,

c), 3 (m, kd, c) och 4 (c).

Bakgrund

Utvecklingen inom EG-rätten har på senare år kommit

att innebära att det rättsliga skyddet mot

könsdiskriminering för närvarande är mindre

omfattande än skyddet mot diskriminering på andra

grunder. I diskrimineringskommitténs uppdrag ingick

som nämnts ovan bl.a. att göra en bedömning av om

ytterligare åtgärder var nödvändiga eller lämpliga

med hänsyn till likabehandlingsdirektivet,

direktivet om social trygghet och direktivet om egen

rörelse.

Likabehandlingsdirektivet syftar till att

fastställa en ram för bekämpning av

könsdiskriminering när det gäller tillgång till och

tillhandahållande av varor och tjänster för att i

medlemsstaterna genomföra principen om

likabehandling av kvinnor och män. Syftet med

direktivet om social trygghet är att på området

social trygghet och när det gäller andra inslag av

socialt skydd successivt genomföra principen om

likabehandling av kvinnor och män. Direktivet om

egen rörelse slutligen kan sägas syfta till att

säkerställa att principen om likabehandling av

kvinnor och män som är egenföretagare eller

medhjälpare vid utövandet av sådan verksamhet

genomförs på de områden som inte omfattas av

likabehandlingsdirektivet eller av direktivet om

social trygghet.

Den närmare innebörden av förslagen

I propositionen lämnas som nämnts förslag till

ändringar i främst jämställdhetslagen (1991:433) och

lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering.

Som nämnts är syftet med förslagen att genomföra

främst det s.k. likabehandlingsdirektivet i de delar

där förslag läggs fram och att stärka skyddet mot

könsdiskriminering i svensk lagstiftning så att det

i princip kommer i nivå med skyddet mot

diskriminering som har samband med annan

diskrimineringsgrund.

Förslagen motsvarar i huvudsak den lagstiftning

som genomfördes den 1 juli 2003 i fråga om annan

diskriminering än könsdiskriminering (prop.

2002/03:65, bet. 2002/03:AU7).

Förslagen syftar också till att stärka

jämställdhetssträvandena i samhället.

Ändringar i jämställdhetslagen m.m.

I propositionen föreslås att trakasserier på grund

av kön och sexuella trakasserier definieras som två

separata företeelser i såväl jämställdhetslagen som

2003 års lag om förbud mot diskriminering.

Bakgrunden till förslaget är att

likabehandlingsdirektivet skiljer mellan

trakasserier i form av oönskade beteenden som har

samband med en persons könstillhörighet och sexuella

trakasserier i form av oönskade beteenden av sexuell

natur. De svenska diskrimineringslagarna använder i

dag sexuella trakasserier som en gemensam benämning

för båda formerna av beteenden. Genom att skilja på

trakasserier och sexuella trakasserier som två

näraliggande, men dock åtskilda rättsfigurer blir

det enligt regeringen tydligt att sexuella

trakasserier är av en delvis annan karaktär än

trakasserier som beror på någons kön men inte är av

sexuell natur.

Ett uttryckligt förbud införs mot diskriminering i

form av trakasserier på grund av kön och sexuella

trakasserier.

I 2003 års lag om förbud mot diskriminering finns

redan i dag ett förbud mot instruktioner att

diskriminera, men förbudet gäller inte

diskrimineringsgrunden kön. En ny bestämmelse om

förbud mot instruktioner att diskriminera förs också

in i jämställdhetslagen. Skäl för förslaget är att

likabehandlingsdirektivet förutsätter ett sådant

förbud och att skyddet mot könsdiskriminering ska

göras lika omfattande som skyddet mot annan

diskriminering.

Undantaget från förbudet mot direkt diskriminering

för ideellt eller annat särskilt intresse i 15 §

andra stycket upphävs. Ett nytt undantag från

förbudet mot direkt diskriminering föreslås komma

till uttryck i 17 § jämställdhetslagen. Undantaget

ska gälla vid beslut om anställning, befordran eller

utbildning för befordran om visst kön är nödvändigt

på grund av arbetets natur eller det sammanhang där

det utförs. De situationer där det nuvarande

undantaget enligt de äldre förarbetena ska vara

tillämpligt får i stort sett anses alltjämt ha

relevans. Dit hör de exempel som angetts där, dvs.

hänsyn till anständighetskänsla och krav på skydd

för den personliga integriteten,

teaterföreställningar och verksamheter som bygger på

ideologiska eller värderingsmässiga grunder.

Arbetsgivaren måste ha starka skäl för att få

tillämpa undantagsregeln.

Definitionerna av direkt och indirekt

könsdiskriminering och repressalieförbudets

omfattning i jämställdhetslagen anpassas till

motsvarande bestämmelser i de andra arbetsrättsliga

diskrimineringslagarna. Förslagen som gäller direkt

diskriminering är en språklig modernisering och en

anpassning av lagtexten till EG-rättens och de andra

diskrimineringslagarnas lydelse. När det gäller

indirekt diskriminering justeras ordalydelsen för

att bättre stämma överens med

likabehandlingsdirektivets definition och

fullständigt stämma överens med motsvarande

definition i 2003 års lag om förbud mot

diskriminering och 1999 års arbetsrättsliga lagar.

Förslagen syftar inte till någon ändring i sak av

diskrimineringsförbudets omfattning eller innebörd.

Ändringar i lagen om förbud mot diskriminering

Kön läggs till som en skyddad diskrimineringsgrund i

2003 års lag om förbud mot diskriminering i de

diskrimineringsförbud som avser

arbetsmarknadspolitisk verksamhet, start eller

bedrivande av näringsverksamhet, yrkesutövning,

medlemskap m.m. i arbetstagarorganisationer,

arbetsgivarorganisationer eller yrkesorganisationer,

tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder,

socialförsäkringssystemet och

arbetslöshetsförsäkringen.

När det gäller 9 § i lagen ska förbudet dock inte

gälla försäkringstjänster eller andra tjänster eller

bostäder om olika behandling av kvinnor och män kan

motiveras av ett berättigat mål och de medel som

används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå

målet.

På motsvarande sätt som i jämställdhetslagen

införs ett uttryckligt förbud mot diskriminering i

form trakasserier på grund av kön och sexuella

trakasserier.

Jämställdhetsombudsmannen ska enligt förslaget

utöva tillsyn över de nya förbuden mot

könsdiskriminering i 2003 års lag.

Ändringar i 1999 års lagar mot diskriminering,

utstationeringslagen och sekretesslagen

Därutöver lämnas förslag - väsentligen av

följdkaraktär - om ändringar i 1999 års lagar, dvs.

lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i

arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet,

religion eller annan trosuppfattning, lagen

(1999:132) om förbud mot diskriminering i

arbetslivet på grund av funktionshinder, lagen

(1999:133) om förbud mot diskriminering i

arbetslivet på grund av sexuell läggning och i

lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare

och sekretesslagen (1980:100).

Ikraftträdande

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2005. Några särskilda övergångsbestämmelser föreslås

inte. Avsikten är att de nya reglerna ska vara

tillämpliga på sådan diskriminering som inträffar

efter det att bestämmelserna har trätt i kraft.

Motionerna

Nedan behandlas fyra motioner som väckts med

anledning av propositionen och två motioner från den

allmänna motionstiden hösten 2004 som tar upp frågan

om könsdiskriminerande åldersgränser.

Moderaterna föreslår i kommittémotion A6 ett annat

sätt att genomföra likabehandlingsdirektivet på. I

den mån det obestridligen behövs ska tillägg och

justeringar föras in i befintlig lagstiftningen

redan nu. I de fall detta inte är möjligt föreslås

att bestämmelserna förs samman i en provisorisk lag

som upphör att gälla i samma ögonblick som en

enhetlig diskrimineringslagstiftning införs. På sikt

är en enda lag med förbud mot diskriminering inom

alla samhällsområden det mest ändamålsenliga och

fruktbara. Nuvarande situation är djupt

otillfredsställande, bl.a. eftersom Sverige i dag

har en lång rad av delvis parallella och delvis

överlappande lagar mot diskriminering. Vidare bör de

fyra ombudsmännen mot diskriminering slås samman

till en gemensam myndighet.

Folkpartiet anför i kommittémotion A7 att

förslaget till ändring i 9 § lagen (2003:307) om

förbud mot diskriminering bör avslås eftersom

propositionen saknar en djupare analys av

diskrimineringsbegreppet och hur detta förhåller sig

till reglerna om positiv särbehandling. Inte heller

ger lagförslaget någon lösning på frågan om

könsdiskriminering vid försäkringstjänster.

Förslaget skapar oklarhet innan ett samlat förslag

till lagstiftning om diskriminering föreligger. Det

s.k. likabehandlingsdirektivet ska inte vara

införlivat med nationell rätt förrän den 13 december

2007, varför ytterligare analys av villkoren för

detta kan ske t.ex. inom ramen för

Diskrimineringskommitténs fortsatta arbete. Partiet

välkomnar förslaget i övrigt.

Kristdemokraterna menar i kommittémotion A8

yrkandena 1-4 att beaktande av kön som faktor vid

försäkringstekniska beräkningar måste anses

oförenligt med likabehandlingsprincipen.

Försäkringstjänster bör därför inte undantas från

diskrimineringsförbudet i 9 § lagen (2003:307) om

förbud mot diskriminering. Partiet oroas av att

diskrimineringsförbudet i bestämmelsen kan komma att

innefatta exempelvis taxibolag som erbjuder s.k.

tjejtaxa, vilket är en orimlig konsekvens av

förslaget. Lagen bör förtydligas så att inte den

typen av prissättning omfattas av lagens

förbudsområde. Vidare bör riksdagen besluta att

beaktandet av respekten för den civila gemenskapen

och religionens betydelse explicit ska framgå av

lagtexten i 17 § andra stycket jämställdhetslagen.

Diskrimineringsskyddet för föräldralediga måste

utökas. EU:s ministerråd har enats om att

föräldralediga ska garanteras rätten att återuppta

sitt arbete utan försämrade villkor efter

föräldraledighet. I dag kan föräldraledigheten vägas

in som skäl för förändring av tjänsten, vilket nu

inte blir förenligt med de nya EU-reglerna.

Centern anför i kommittémotion A9 yrkandena 1-4

att Sverige har drivit frågan om att

försäkringstjänster och framför allt

pensionsförsäkringar ska göras könsneutrala inom EU.

Könsneutrala försäkringstjänster är en viktig del i

jämställdhetsarbetet. De argument som nu framförs

mot att låta försäkringstjänster omfattas av

diskrimineringsförbudet håller inte.

Överfallsskyddet i hemförsäkringen bör även gälla då

en skadelidande utsatts för våld av en medförsäkrad

familjemedlem. Många personer som tecknar en

hemförsäkring utgår från att försäkringen även

täcker skador orsakade av våld i hemmet. Att som

flertalet försäkringsbolag undanta sådan skada från

det ersättningsberättigade området utgör

diskriminering. Kvinnor får ofta bära ett orimligt

stort ekonomiskt ansvar för mannens skulder vid

separationer. Ett personligt betalningsansvar bör

gälla för inköp och lån från den dag då begäran om

skilsmässa eller bodelning registreras eller

skilsmässan vunnit laga kraft. Banker ska därför

inte kunna välja vem som ska hållas

betalningsansvarig för inköp gjorda efter att

skilsmässa/bodelning registrerats hos

Skattemyndigheten. Vidare måste de resurser som

ställs till medborgarnas förfogande via Nutek,

Vinnova och ALMI för att nya företag ska kunna komma

till stånd fördelas så att kvinnor kan åtnjuta

resurserna lika mycket som män

Peter Pedersen (v) anser i motion A306 att

lämpliga åtgärder bör vidtas mot diskriminerande och

inte minst könsrelaterade åldersgränser. Regeringen

bör därför tillsätta en utredning med uppdrag att

kartlägga förekomsten av olika åldersgränser som

används diskriminerande mot personer som uppnått

myndig ålder och, om sådana diskriminerande

åldersgränser finns, t.ex. utifrån kön föreslå

motverkande åtgärder.

Agneta Lundberg m.fl. (s) ger i motion A314

uttryck för att det är oacceptabelt att krogar har

olika åldersgräns beroende på kön och menar att en

översyn av reglerna därför bör göras i syfte att få

till stånd en förändring.

Utskottets ställningstagande

Sättet att genomföra likabehandlingsdirektivet

Det rättsliga skyddet mot könsdiskriminering är för

närvarande mindre omfattande än skyddet mot

diskriminering som har samband med

diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet,

religion eller annan trosuppfattning,

funktionshinder och sexuell läggning. I 2003 års

lagstiftningsärende uttryckte regeringen den

principiella uppfattningen att

diskrimineringsskyddet ska vara så likartat som

möjligt för de olika diskrimineringsgrunderna och så

långtgående som är praktiskt och rättsligt möjligt

(prop. 2002/03:65 s. 63 f.). Utskottet delar denna

inställning.

I de förslag som nu läggs fram jämställs

diskriminering som har samband med kön i princip med

diskriminering som har samband med annan

diskrimineringsgrund. Utskottet välkomnar detta.

Utskottet kan inte ansluta sig till Moderaternas

förslag om en provisorisk lagstiftning. Något skäl

att avvakta genomförandet av EG-direktiven i de fall

där förslag nu förs fram föreligger inte enligt

utskottets uppfattning. Utskottet vill hänvisa till

att det i Diskrimineringskommitténs omfattande

uppdrag ingår att överväga en gemensam lagstiftning

mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet

diskrimineringsgrunder och samhällsområden.

Kommittén ska också se över ombudsmännens

ansvarsområden och framtida organisation. Förslaget

att utvidga skyddet mot diskriminering som har

samband med diskrimineringsgrunden kön ligger i

linje med vad som tidigare anförts om att skapa ett

diskrimineringsskydd som är så likartat som möjligt

oavsett diskrimineringsgrund. Med hänsyn härtill

avstyrker utskottet motion A6 (m).

9 § lagen (2003:307) om förbud mot

diskriminering

Lagen om förbud mot diskriminering innehåller i 9 §

ett diskrimineringsförbud som gäller vid

yrkesmässigt tillhandahållande av varor, tjänster

och bostäder. I dag omfattar inte bestämmelsen

diskriminering som har samband med

diskrimineringsgrunden kön. I det svenska samhället

missgynnas kvinnor och män på grund av sitt kön i en

rad vardagssituationer vid tillhandahållande av

varor, tjänster och bostäder.

Regeringen föreslår nu att diskrimineringsförbudet

i bestämmelsen utvidgas till att också omfatta

diskriminering som har samband med

diskrimineringsgrunden kön. Förbudet syftar till att

motverka särbehandling mellan kvinnor och män.

Utskottet välkomnar förslaget.

Folkpartiet menar att den föreslagna utformningen

av 9 § skapar oklarheter och att bestämmelsen därför

inte bör ändras förrän ett samlat förslag till ny

diskrimineringslagstiftning föreligger.

Att ett direktiv inte behöver vara genomfört

förrän vid ett senare tillfälle är enligt utskottets

mening i sig inget skäl att avvakta en lagändring.

Tvärtom anser utskottet att förslaget ligger väl i

linje med de uttalanden som har gjorts tidigare.

Någon närmare redovisning av vilka oklarheter som

förslaget skulle skapa lämnas inte i motionen.

Utskottet anser för sin del att det inte finns skäl

att avvakta med att utvidga skyddet mot

diskriminering som har samband med kön på de

områden som täcks av 9 § lagen (2003:307) om förbud

mot diskriminering. Motion A7 (fp) avstyrks därför.

Utskottet återkommer till den närmare utformningen

av bestämmelsen i det följande avsnittet.

Undantagets omfattning och prissättning på tjänster

Skyddet mot könsdiskriminering i den föreslagna 9 §

kan enligt regeringen inte vara absolut, och två

undantag föreslås därför. Förbudet ska inte gälla

tillhandahållande av försäkringstjänster. Inte

heller ska förbudet gälla tillhandahållande av

tjänster eller bostäder om olika behandling av

kvinnor och män kan motiveras av ett berättigat mål

och de medel som används är lämpliga och nödvändiga

för att uppnå målet. Något undantag vid

tillhandahållande av varor föreslås inte.

Undantagsregeln har formulerats med utgångspunkt i

det nya EG-direktivet om likabehandling av kvinnor

och män.

Kristdemokraterna tar som framgått upp frågan om

diskrimineringsförbudets omfattning och ger uttryck

för att lagen bör förtydligas så att inte

prissättning av typen "tjejtaxa" i taxinäringen

omfattas av lagens förbud.

Undantagsbestämmelsen har getts en generell

utformning. Utrymmet för avsteg från

likabehandlingsprincipen är begränsat. Som betonas i

propositionen är en konsekvens av en generellt

hållen regel att undantagsområdet inte kan anges i

detalj. Vilka situationer som kan undantas från

bestämmelsen avgörs ytterst av EG-domstolen Till

stöd för tolkningen av undantagets omfattning anförs

dock att en faktor av avgörande betydelse är att ett

missgynnande för att kunna undantas från

diskrimineringsförbudet måste framstå som godtagbart

i den meningen att det inte uppfattas som stötande,

orättvist, oskäligt eller liknande. Skyddat boende

för kvinnor och män som utsatts för fysiskt eller

psykiskt våld eller annat utnyttjande anges i

propositionen som exempel på en företeelse som inte

bör omfattas av diskrimineringsförbudet. Enligt

regeringen bör rent kommersiella intressen däremot

inte omfattas av undantaget.

Så kallad tjejtaxa i taxinäringen är enligt

propositionen i varje fall typiskt sett en

prissättning som tillkommit i rent kommersiellt

intresse.

Utskottet ansluter sig till de överväganden som

görs i propositionen i denna fråga. Utskottet

avstyrker därför motion A8 yrkande 2 (kd).

Könsrelaterade åldersgränser

En konsekvens av den förslagna utvidgningen av 9 §

är att det fortsättningsvis i princip strider mot

diskrimineringsförbudet att erbjuda olika villkor

till kvinnor och män vid tillhandahållande av bl.a.

tjänster. Som exempel på villkor som får anses

strida mot diskrimineringsförbudet anges i

propositionen skilda åldersgränser för kvinnor och

män för inträde på en nöjeslokal eller att bättre

service erbjuds till en man än till en kvinna.

I den mån motionerna A314 (s) och A306 (v) inte

kan anses tillgodosedda med det anförda avstyrker

utskottet desamma.

Undantagets omfattning i fråga om

försäkringstjänster

Diskrimineringskommittén föreslog i sitt

delbetänkande (SOU 2004:55) att förbudet mot

könsdiskriminering skulle omfatta

försäkringstjänster. Regeringen för inte fram det

förslaget nu. I propositionen anges dock att det är

regeringens utgångspunkt att diskriminering i fråga

om försäkringstjänster är oacceptabel och att detta

gäller oberoende av vad som följer av EG-rättens

utformning och minimikraven i det nya EG-direktivet.

Utskottet delar den uppfattningen. Här bör även

nämnas att lagutskottet nyligen har behandlat frågan

om könsneutrala pensionsförsäkringar (bet.

2004/05:LU17) och då - liksom vid tidigare

tillfällen - uttalat att försäkringspremier bör

kunna vara könsneutrala.

Som några av motionärerna anfört agerade Sverige i

EU-förhandlingarna med ambitionen att få till stånd

ett tydligt diskrimineringsförbud i fråga om

försäkringar. Utfallet av förhandlingarna beskrivs i

propositionen som att medlemsstaterna har fått en

nationell och tidsbegränsad möjlighet att välja att

antingen införa ett diskrimineringsförbud för

försäkringstjänster eller att avstå. Det finns

således inget direktivkrav att redan nu införa ett

diskrimineringsförbud som omfattar

försäkringstjänster.

Principerna för vad som ska anses vara

diskriminering och utformning av ett

diskrimineringsförbud som gäller försäkringar bör

enligt regeringen analyseras mer än vad som hittills

gjorts. En del av den analysen måste ta sin

utgångspunkt i att ett avtal om försäkring i det

enskilda fallet bygger på en riskbedömning från

försäkringsgivarens sida. Det kan enligt regeringen

även finnas skäl att närmare belysa

förutsättningarna för och eventuella konsekvenser av

en händelseutveckling där försäkringsbolagen i

Sverige förändrar sina beräkningsgrunder, men där

motsvarande åtgärder inte samtidigt vidtas i andra

medlemsstater i EU. Regeringen avser nu att

skyndsamt vidta de åtgärder som krävs för att ta

fram ett fullgott beredningsunderlag i frågan om

införandet av ett förbud mot könsdiskriminerande

försäkringar, inbegripet vilka konsekvenser ett

sådant förbud skulle kunna få.

Utskottet anser att detta arbete inte bör

föregripas och avstyrker därför motionerna A8

yrkande 1 (kd) och A9 yrkande 1 (c).

Omfattningen av undantaget från förbudet mot

direkt diskriminering i jämställdhetslagen

Kristdemokraterna anser att hänsyn till respekten

för den civila gemenskapen och religionens betydelse

uttryckligen bör framgå av ordalydelsen av 17 §

andra stycket jämställdhetslagen.

Regeringens förslag innebär att undantaget i 15 §

andra stycket jämställdhetslagen från förbudet mot

direkt diskriminering för ideellt eller annat

särskilt intresse upphävs. Undantaget från förbudet

ska i stället - vid sidan av lagens gällande

undantag för positiv särbehandling - gälla vid

beslut om anställning, befordran eller utbildning

för befordran om visst kön är nödvändigt på grund av

arbetets natur eller det sammanhang där det utförs.

Den nya undantagsbestämmelsen finns i ett nytt andra

stycke till 17 §, punkt 1.

Regeringen anför i propositionen att de

situationer där det nuvarande undantaget ska vara

tillämpligt och den exemplifiering som finns i äldre

förarbeten - även med det förslag som nu läggs - i

stort sett alltjämt har relevans. Dit hör, som

nämnts tidigare, hänsyn till anständighetskänsla och

krav på skydd för den personliga integriteten,

teaterföreställningar och verksamheter som bygger på

ideologiska eller värderingsmässiga grunder. Som ett

särskilt fall där en arbetssökandes kön någon gång

bör kunna tillmätas betydelse anges i propositionen

att arbetsgivaren är en organisation eller liknande

som med hänsyn till verksamhetens ändamål eller

speciella förutsättningar bör ges en särskild

möjlighet att väga in könsfrågan i ett anställnings-

, utbildnings- eller befordransbeslut. Några exempel

då sådana överväganden kan göra sig gällande är

enligt propositionen kyrkor och trossamfund eller

kvinnoorganisationer såsom Riksorganisationen för

kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Utskottet

ansluter sig till propositionens bedömningar i denna

fråga.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker

utskottet motion A8 yrkande 3 (kd).

Överfallsskyddet i hemförsäkringen

I propositionen läggs inget förslag om det s.k.

överfallsskyddet i hemförsäkringen. Några närmare

överväganden i denna fråga redovisades inte i

lagstiftningsärendet då riksdagen antog en ny

försäkringsavtalslag (prop. 2003/04:150, bet.

2004/05:LU4, rskr. 2004/05:160). Lagutskottet som

har behandlat liknande yrkanden tidigare beklagade i

betänkande 2004/05:LU17 att några sådana

överväganden inte fanns i lagstiftningsärendet.

Lagutskottet utgick från att regeringen inom ramen

för det fortsatta uppföljningsarbetet med den nya

försäkringsavtalslagen kommer att överväga behovet

av en reglering för den situation som behandlas i

motionerna. Arbetsmarknadsutskottet delar den

bedömning som lagutskottet gett uttryck för. Med

hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet

motion A9 yrkande 2 (c).

Gemensamma lån vid separation

När två eller flera personer gemensamt tar ett lån

är de solidariskt ansvariga för skulden såvida de

inte har kommit överens om annat med långivaren.

Det solidariska ansvaret innebär att långivaren

har rätt att vända sig mot vem som helst av

låntagarna och utkräva hela skulden. Den låntagare

som i en sådan situation tvingas betala mer än vad

som belöper på honom eller henne har sedan rätt att

kräva övriga gäldenärer på vad som belöper på dem,

s.k. regressrätt.

Propositionen behandlar inte frågan om solidariskt

betalningsansvar i samband med separation.

Lagutskottet har tidigare behandlat liknande

yrkanden och då bl.a. uttalat (bet. 2004/05:LU14)

att lånevillkoren till alla delar måste betraktas

som en integrerad del av låneavtalet och att

ändringar i avtalet inte kan komma till stånd utan

att avtalets parter är överens om det enligt

grundläggande civilrättsliga principer. En ändring

av avtalsvillkoren måste alltså ske i samförstånd

med långivaren. Lagutskottet hänvisade vidare till

att utskottet vid tidigare behandling av liknande

yrkanden anfört att ett bifall skulle innebära en

genomgripande förändring av svensk rätt som

utskottet inte kunde ställa sig bakom.

Arbetsmarknadsutskottet delar de överväganden som

redovisas ovan och avstyrker därför motion A9

yrkande 3 (c).

Skyddet för föräldralediga

Som utskottet uttalat många gånger och i olika

sammanhang under åren hör det inte hemma på svensk

arbetsmarknad att bli missgynnad på grund av att man

som arbetstagare nyttjat sina lagstadgade

rättigheter som förälder. Utskottet har vid flera

tillfällen betonat vikten av att förslag läggs fram

som kan förbättra situationen för gravida och

föräldralediga och att detta sker som aviserats. I

yttrande 2004/05:AU3y till konstitutionsutskottet

har utskottet framhållit att ytterligare dröjsmål

när det gäller förstärkt skydd för föräldralediga

inte kan godtas.

Nyligen har det i Näringsdepartementet tagits fram

en promemoria (Ds 2005:15) Förstärkning och

förenkling - ändringar i anställningsskyddslagen och

föräldraledighetslagen. Där finns förslag om

ändringar i dessa lagar. Promemorian har utarbetats

av en arbetsgrupp inom departementet. Arbetsgruppen

har bearbetat de förslag avseende tidsbegränsade

anställningar och stärkt rätt till föräldraledighet

som Arbetslivsinstitutet hösten 2002 lämnade i

promemorian Hållfast arbetsrätt - för ett

föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56). Promemorian (Ds

2005:15) remissbehandlas för närvarande.

Utskottet avstyrker med hänvisning till vad som

anförts motion A8 yrkande 4 (kd).

Fördelning av riskkapital

Centerpartiet tar upp frågan om en lika fördelning

av de medel som samhället ställer till förfogande

via Nutek, Vinnova och Almi för att nya företag ska

kunna komma till stånd.

Almi som är ett statligt ägt bolag styrs främst

genom ägardirektiv till moderbolaget. Moderbolaget

lämnar i sin tur ägardirektiv till de regionala

bolagen. När det gäller Almi:s långivningsverksamhet

uttalas bl.a. i det senaste ägardirektivet att

bolaget inom finansieringsverksamheten ska sträva

efter att ha en jämn könsfördelning mellan kunderna.

Vidare ska inriktningen av finansieringsverksamheten

i högre grad vara tidigare skeden av existerande

företags förändrings- och förnyelseprocess. Nutek

och Vinnova sysslar företrädesvis med rådgivning

m.m.

Frågan om riskkapital behandlas även i

propositionen. Regeringen anför i detta sammanhang

att det inte går att bortse från könsmaktsordningen

i samhället. Den tar sig uttryck bl.a. i att

svårigheter att skaffa riskkapital och att få stöd

för att utveckla affärsidéer och liknande i

praktiken tycks vara särskilt besvärande för

kvinnor. Regeringen menar därför att lån eller

rådgivning i samband med start eller bedrivande av

näringsverksamhet som lämnas till kvinnor på mer

förmånliga villkor än till män därför i princip bör

vara tillåtet även om lagregeln i sig inte ger ett

explicit uttryck för principen om positiv

särbehandling. Utskottet vill peka på att syftet med

de nya lagreglerna är att närma sig det övergripande

jämställdhetspolitiska målet att kvinnor och män ska

ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter

och förutsätter därmed att detta kommer till

praktiskt uttryck i styrningen av de statliga

bolagen och myndigheterna. Utskottet avstyrker

motion A9 yrkande 4 (c).

Sammanfattning av utskottets ställningstagande

Sammanfattningsvis finner alltså utskottet att

riksdagen med bifall till propositionen bör anta

lagförslagen.

Utskottet behandlar ytterligare frågor om

jämställdhetslagen under rubriken Jämställdhetslagen

m.m. nedan.

Jämställdhetspolitiken - en bakgrund

Nedan lämnas en översiktlig beskrivning av hur

jämställdhetsarbetet är organiserat i Sverige.

Vidare redovisas det arbete som har bedrivits under

mandatperioden och det arbete som för närvarande är

pågående på området.

Sverige bäst i världen?

Sverige brukar beskrivas som ett av världens mest

jämställda länder.

I en jämförande forskningsstudie som Stiftelsen

världsekonomiskt forum (WEF) i Genève nyligen

presenterade, Women s Empowerment: Measuring the

Global Gender Gap, rankas Sverige som det land som

har den minsta "könsklyftan" av 58 i undersökningen

ingående nationer. I undersökningen, som är WEF:s

första försök att mäta och jämföra kvinnors

möjligheter och ställning i samhället världen runt,

har bl.a. områden som deltagande i förvärvslivet,

ekonomiska möjligheter, politiskt inflytande och

tillgång till utbildning studerats.

Organisation

Den organisatoriska uppbyggnaden i Sverige av

jämställdhetspolitiken inleddes redan 1980 då

Jämställdhetsombudsmannen, JämO, inrättades. Inom

Regeringskansliet ansvarar varje departement för

jämställdhetsfrågorna på sina ansvarsområden. Det

finns även en särskild jämställdhetsenhet. I april

2004 fastställdes en plan för genomförande av

jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet

(N2004/3108/JÄM). Planen gäller t.o.m. 2009 och

syftar till att fördjupa och förstärka arbetet med

jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet.

Länsstyrelserna har på regional nivå ansvar för

att jämställdhetspolitikens mål får genomslag i

länen. JämO övervakar bl.a. att kvinnor och män i

arbetslivet har lika rättigheter oavsett kön. Övriga

statliga myndigheter har också ett ansvar för

jämställdhetsmålen, som bl.a. kommer till uttryck i

respektive myndighets regleringsbrev. Vidare har

varje myndighet enligt verksförordningen ansvar för

att beakta de krav som ställs på verksamheten när

det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män. För

närvarande förbereds en förordning inom

Regeringskansliet som innebär att myndigheterna

också ska tillämpa jämställdhetsintegrering i sin

verksamhet.

Även inom riksdagen bedrivs ett aktivt

jämställdhetsarbete. I december 2004 presenterade en

arbetsgrupp inom riksdagen rapporten 15 förslag för

en jämställd riksdag (2004/05:URF1).

Riksdagsstyrelsen antog i april i år ett

handlingsprogram för riksdagens jämställdhetsarbete

och uppdrog åt riksdagsförvaltningen att återkomma

med en uppföljning av programmet efter

mandatperioden. Därutöver anordnades i maj ett

offentligt seminarium om riksdagsuppdraget ur

genusperspektiv. Ett aktivt jämställdhetsarbete

drivs även inom riksdagens förvaltning.

De övergripande målen för jämställdhet

Det övergripande målet för svensk

jämställdhetspolitik är att kvinnor och män ska ha

samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom

alla väsentliga områden i livet (prop. 1993/94:147,

bet.1993/94:AU17). Utifrån detta övergripande mål

har följande delmål formulerats:

- En jämn fördelning av makt och inflytande.

- Samma möjligheter till ekonomiskt oberoende.

- Lika villkor och förutsättningar i fråga om

företagande, arbete, arbetsvillkor och

utvecklingsmöjligheter i arbetet, lika tillgång till

utbildning och möjligheter till utveckling av

personliga ambitioner, intressen och talanger.

- Delat ansvar för hem och barn.

- Frihet från könsrelaterat våld.

I regeringens skrivelse Jämt och ständigt (skr.

2002/03:140) framhöll regeringen att

jämställdhetsarbetet fortsättningsvis måste ges en

mer feministisk inriktning. Skrivelsen har

behandlats av arbetsmarknadsutskottet i betänkande

2003/04:AU2. I skrivelsen redovisas följande fem

s.k. fokusområden som särskilt skulle lyftas fram

under mandatperioden 2002-2006:

- Representation: jämn fördelning av makt och

inflytande.

- Lika lön för lika och likvärdigt arbete.

- Mäns våld mot kvinnor, prostitution och handel med

kvinnor för sexuella ändamål.

- Män och jämställdhet.

- Sexualiseringen av det offentliga rummet.

Ett aktivt arbete pågår inom alla fokusområden.

Bland annat har regeringen tidigare i år beviljat

stöd till 15 projekt som ska arbeta mot

sexualisering av det offentliga rummet. I

vårpropositionen 2005 föreslogs att 135 miljoner

kronor ska avsättas i budgetpropositionen för 2006

för ett ökat stöd till våldsutsatta kvinnor och

deras barn, en omorganisering av Rikskvinnocentrum

och ett ökat stöd för kvinnors organisering. I

mitten av maj 2005 anordnade Regeringskansliet en

hearing om mäns ansvar för jämställdhet. Det arbete

som bedrivs med representationsfrågor och

lönediskriminering beskrivs översiktligt nedan.

För att utvärdera de numera drygt tio år gamla

målen för jämställdhetspolitiken tillsatte

regeringen den 19 februari 2004 en särskild utredare

(N 2004:07). Sammanfattningsvis ska utredaren

överväga vilka mål som bör gälla för den framtida

jämställdhetspolitiken och lämna förslag till mål

och resultatindikatorer för dessa. Utredningen ska

redovisa sitt uppdrag senast den 1 augusti 2005

(dir. 2004:18, dir. 2004:173). Enligt vad utskottet

erfarit kommer utredningen bl.a. att föreslå en ny

sektorsövergripande jämställdhetsmyndighet.

Här ska också nämnas att regeringen den 1 juli

2004 beslutat att tillsätta en kommitté som ska göra

en samlad översyn av regeringsformen (dir. 2004:96).

I kommittédirektiven hänvisas bl.a. till uttalanden

av konstitutionsutskottet (2003/04:KU9) i samband

med behandlingen av motioner om en översyn av den

svenska författningen. Konstitutionsutskottet utgick

från att en analys av den framtida maktfördelningen

bl.a. sedd ur ett könsperspektiv skulle göras.

Jämställdhetsintegrering

Den metod som regeringen använder för att uppnå de

jämställdhetspolitiska målen är

jämställdhetsintegrering. I korthet innebär det att

jämställdhets- och könsperspektivet ska införlivas i

de sakpolitiska frågorna på alla nivåer och i alla

steg av beslutsprocessen. I december 2002 tillsatte

regeringen en styrgrupp för jämställdhetsintegrering

i Regeringskansliet. För att stärka arbetet med att

genomföra jämställdhetsintegreringen har regeringen

antagit en särskild plan utarbetad av styrgruppen

som gäller under perioden 2004-2009. En särskild

utredare (dir. 2005:7) tillsattes i januari 2005 för

att stödja arbetet med jämställdhetsintegrering i

den statliga verksamheten. Utredningens insatser ska

riktas till myndigheter under regeringen inklusive

Regeringskansliet. Uppdraget ska redovisas senast

den 31 januari 2006.

Det statliga bidraget till kvinnoorganisationer

har analyserats och utvärderats av Utredningen om

stöd till kvinnors organisering (Ju 2003:05). Inom

ramen för uppdraget skulle man även undersöka vilka

krav avseende jämställdhet som kan ställas generellt

på folkrörelser och föreningar för att de ska få

statligt bidrag.

Inom Regeringskansliet drivs för närvarande

projektet Jämna Pengar år 2004. Projektet har som

syfte att stärka styrningen av jämställdhetsfrågorna

och synliggöra kön i den statliga budgetprocessen

och statsbudgeten så att regeringens

jämställdhetspolitik på ett strukturerat och tydligt

sätt kommer till uttryck i form av mål inom alla

politikområden.

Internationellt arbete

Regeringen har i olika sammanhang betonat att

Sverige har ett särskilt ansvar för att driva på mot

ökad jämställdhet i Europa. Det har också varit ett

uttryckligt mål från regeringens sida att verka för

jämställdhet ska integreras i samtliga politiska

områden i EU.

Sverige har bl.a. tagit initiativ till ett

europeiskt jämställdhetsinstitut, European Gender

Institute. Enligt den faktapromemoria (2004/05FPM54)

som har upprättats i frågan ska institutet ge

tekniskt stöd till EU:s institutioner och

medlemsländer i syfte att bekämpa könsdiskriminering

och främja jämställdhet på gemenskapens alla

områden. Det är tänkt att institutet ska ha en

oberoende ställning i förhållande till

medlemsländernas myndigheter och EU-institutionerna.

Verksamheten föreslås komma i gång år 2007.

Genom Europarådets styrkommitté för

jämställdhetsfrågor, CDEG, prioriteras arbetet med

att främja lika möjligheter och rättigheter,

friheter och ansvar för kvinnor och män, att

förebygga och motverka våld mot kvinnor och

människohandel och att utveckla

jämställdhetsintegrering inom Europarådet och på

nationell nivå. Sverige ingår i styrkommitténs byrå

under perioden 2004-2005 och har åtagit sig

värdskapet för Europarådets 6:e ministerkonferens på

jämställdhetsområdet, som kommer att äga rum under

juni 2006.

Vid sidan av arbetet i EU bedrivs också ett

nordiskt jämställdhetsarbete i det Nordiska

ministerrådet. Till grund för samarbetet inom detta

område ligger ett nordiskt

jämställdhetssamarbetsprogram för perioden

2001-2005. Den genomgående tanken i

samarbetsprogrammet är att det är nödvändigt att

arbeta mer målmedvetet inom alla samhällsområden för

att främja jämställdhet, likvärdighet och lika

möjligheter för kvinnor och män och för att

eliminera de hinder för kvinnors och mäns utveckling

som fortfarande finns. Programmet ska stärka en bred

insats för att integrera ett könsperspektiv inom

alla politiska fält. Som huvudsatsningsområden under

perioden är följande områden utvalda: ett köns- och

jämställdhetsperspektiv i nordisk budgetpolitik, män

och jämställdhet samt kvinnofrid (motverka mäns våld

mot kvinnor). Ett nytt samarbetsprogram för perioden

2006-2010 kommer att beslutas i dagarna.

Sverige är också engagerat i ett nordiskt-baltiskt

samarbete i jämställdhetsfrågor.

Makt och inflytande

Inflytandefrågorna berör alla nivåer i och delar av

samhället. Regeringen har under mandatperioden

fokuserat på inflytandefrågorna inom följande

områden:

- politiska församlingar (riksdag, regering,

kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige),

-

- statliga styrelser (centralt och regionalt),

-

- statliga bolagsstyrelser,

-

- statliga kommittéer (utredningar m.m.) och

-

- chefsbefattningar i statlig och privat tjänst.

-

Kvinnors deltagande på lednings- och styrelsenivå i

svenskt näringsliv har studerats av Utredningen om

kvinnor på ledande poster i näringslivet (SOU

2003:16) som följde upp 1994 års rapport Mäns

föreställningar om kvinnor och chefskap.

När det gäller kvinnors representation i

börsnoterade företags styrelser pågår enligt vad

utskottet har inhämtat från Regeringskansliet ett

arbete i linje med vad som överenskommits i den s.k.

121-punktsöverenskommelsen mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

de gröna. Det går ut på att ta fram en

uppdragsbeskrivning till en sakkunnig person som ska

se över möjligheterna att föreslå lagregler i syfte

att åstadkomma ökad jämställdhet i börsbolagens

styrelser.

Jämnt på toppen är ett samarbete som bedrivits

mellan näringslivsenheten och jämställdhetsenheten

på Näringsdepartementet samt länsstyrelserna.

Projektets syfte var att påskynda processen i

näringslivet mot ökad jämställdhet mellan kvinnor

och män. Inom ramen för projektet har

länsstyrelserna erbjudits att lokalt anordna

seminarier för erfarenhetsutbyte och

kunskapsförmedling på temat kvinnor och män, makt

och ledarskap. Projektet Jämnt på toppen avslutades

i februari 2004.

Enligt en ny lag ska könsfördelningen bland

ledande befattningshavare redovisas i

årsredovisningar (prop. 2002/03:56, 2004/05:LU3,

rskr. 2004/05:89). Exempelvis ska uppgift lämnas om

fördelningen mellan kvinnor och män bland

styrelseledamöter, verkställande direktör och andra

personer i företagets ledning.

Arbetsmarknaden och jämställdheten

I februari 2003 beslutade regeringen om direktiv

(dir. 2003:18). En särskild utredare fick i uppdrag

att utreda könssegregeringen på den svenska

arbetsmarknaden. Uppgiften bestod bl.a. i att öka

kunskapen om hur könssegregeringen ser ut och hur

den förändrats under 1990-talet och att redogöra för

olika faktorer som bidrar till att den upprätthålls.

Uppdraget innebar också att redogöra för vilka

satsningar som gjorts för att bryta

könssegregeringen på arbetsmarknaden. Utredningen

redovisade sitt uppdrag i april 2004 i

slutbetänkande Den könsuppdelade arbetsmarknaden

(SOU 2004:43).

Anställningsformer

En utredning har tillsatts för se hur rätten till

heltidsanställning ska kunna stärkas (dir. 2004:50,

dir. 2005:31). Den särskilda utredaren ska bl.a.

överväga om det bör införas en reglering som

begränsar arbetsgivarens möjlighet att anställa på

deltid. Utredningen ska ha slutfört sitt uppdrag

senast den 30 november 2005. Även rätten att gå ned

i arbetstid utreds för närvarande (dir. 2004:156).

En särskild utredare har fått i uppdrag att föreslå

hur en lag om partiell tjänstledighet för

arbetstagare som önskar gå ned i arbetstid skulle

kunna utformas. Denna utredning ska ha slutfört sitt

uppdrag senast den 1 december 2005.

I den s.k. 121-punktsöverenskommelsen slås fast

att visstidsanställningarna måste minska.

Regeringen har nyligen beslutat att

Arbetsmiljöverket inom ramen för det s.k. HELA-

projektet ska få använda ytterligare drygt 7

miljoner kronor för informationsinsatser i arbetet

med att minska deltidsarbetslösheten. HELA-

projektets arbete syftar till att få bestående

resultat när det gäller möjligheter för människor

att kunna försörja sig på sitt arbete. Företag och

organisationer som vill erbjuda deltidsarbetslösa

att gå upp i arbetstid har fått ansöka om medel från

HELA för att genomföra förändringar i sättet att

organisera arbetet på arbetsplatsen.

Arbetsliv och föräldraskap

Arbetslivsinstitutet fick 2001 i uppdrag att

överväga om det finns behov av att förstärka skyddet

för de arbetstagare som väljer att utnyttja sin rätt

till ledighet i samband med föräldraskap. Uppdraget

har redovisats i Hållfast arbetsrätt -För ett

föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56). Som nämnts ovan

har en arbetsgrupp på Näringsdepartementet därefter

utarbetat en departementspromemoria, Förstärkning

och förenkling - Ändringar i anställningsskyddslagen

och föräldraledighetslagen (Ds 2005:15), och då

beaktat de förslag avseende tidsbegränsade

anställningar och föräldraledighet som

Arbetslivsinstitutet lämnat. Promemorian är för

närvarande ute på remiss.

Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag

(dir. 2004:44) att göra en översyn av reglerna för

föräldraförsäkringen. Översynen ska göras med

utgångspunkt i att föräldraförsäkringen ska verka

för barnets bästa och bidra till en ökad

jämställdhet mellan könen. Utredningen ska slutföras

senast den 1 september 2005.

Jämställdhetslagen m.m.

Diskrimineringskommittén, som tillsattes 2002, har

ett mycket omfattande uppdrag som av regeringen

beskrivs som en i det närmaste total översyn av

lagstiftningen (dir. 2002:11 och tilläggsdir.

2003:69 och 2005:8). Utredningen ska ha avslutat

sitt uppdrag i januari 2006. Utredningen har

presenterat ett delbetänkande, Ett utvidgat skydd

mot könsdiskriminering (SOU 2004:55), som ligger

till grund för den proposition som utskottet har

behandlat ovan.

Löneskillnader och lönediskriminering

I den s.k. 121-punktsöverenskommelsen mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

de gröna uttrycker partierna att det är angeläget

att det skapas ekonomiskt utrymme för att minska

löneskillnaderna i Sverige. Kommuner och landsting

måste ges ökade resurser för att klara detta. Det är

viktigt att arbetsmarknadens parter använder

utrymmet för att höja lönerna i kvinnodominerade

yrken.

I 2005 års ekonomiska vårproposition föreslås att

JämO får ett tillskott på 2 miljoner kronor. Det

ökade stödet ska bl.a. möjliggöra en utökad tillsyn

över arbetsgivare för att motverka

lönediskriminering.

JämO har av regeringen fått i uppdrag att som

underlag till en uppföljning av jämställdhetslagen

redogöra för och kommentera de granskningar som

myndigheten gjort av hur arbetsgivare lever upp till

de nya bestämmelserna om lönekartläggning och

handlingsplan för lika lön. Uppdraget ska redovisas

senast den 1 oktober 2005. Efter granskning av

utvärderingsrapporten kommer regeringen att överväga

om och i så fall vilka åtgärder som behöver vidtas

t.ex. när det gäller tiden för att rätta till

missförhållanden i fråga om osakliga löneskillnader.

Här kan också nämnas att arbetsmarknadsutskottet i

oktober 2003 arrangerade en hearing om

löneskillnader mellan kvinnor och män. Stenografiska

anteckningar från hearingen finns i en bilaga i

betänkande 2003/04:AU2.

Inom Regeringskansliet pågår för närvarande ett

arbete med att ta fram en nationell handlingsplan

mot lönediskriminering.

Övergripande frågor om jämställdhet

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas ett antal motioner

som tar upp övergripande frågor om

jämställdhet. Utskottet avstyrker motionerna

bl.a. med hänvisning till det

utredningsarbete som pågår.

Jämför reservationerna 5 motiveringen (m,

kd), 6 motiveringen (fp, c) och 7 (v).

Motioner

Vänsterpartiet anför i partimotion A291 att det nu

är dags att kritiskt granska och analysera

jämställdhetspolitiken och att förändra den i

feministisk riktning. Alla måste delta i detta

arbete, och utgångspunkten bör vara att makt,

inflytande och resurser ska utjämnas. Intresset hos

män som grupp måste ställas mot kvinnors gemensamma

intressen. Mäns andel av makt, inflytande och

resurser måste minska och kvinnors öka.

Utgångspunkten för arbetet bör bl.a. vara att

kvinnor har ett gemensamt kollektivt intresse av att

inte låta sig förtryckas som kvinnor. - I

partimotion A322 yrkande 2 beskriver Vänsterpartiet

förhållandet att många ekonomiska och könsrelaterade

mekanismer på arbetsmarknaden upprätthåller och

stärker varandra. En arbetsmarknad som diskriminerar

kan påverka kvinnor att välja "kvinnoutbildningar"

och "kvinnoyrken". Värderingsdiskriminering gör

också att män i stället väljer för dem möjliga och

mer säkra och välbetalda yrken. Detta förstärker

den könsuppdelade arbetsmarknaden, och

föreställningarna om manligt och kvinnligt förblir

outmanade. Politiska beslut och lagförslag inom

arbetsmarknadspolitikens område måste därför föregås

av en helhetsanalys med könsperspektiv. - I

kommittémotion A270 betonar partiet att Sverige

fortfarande är ett samhälle som systematiskt

underordnar kvinnor och överordnar män. Könsuppdelad

statistik är central för att tydliggöra villkor och

resursfördelning mellan kvinnor och män, och sådan

kunskap är viktig för att få till stånd en

förändring. Det finns strukturella problem inom

dagens folkrörelser där frågor om jämställdhet av

många ses som en "icke-fråga". Särskilda

återrapporteringskrav för organisationer och

föreningar som uppbär statsbidrag måste därför

införas. Jämsides med detta ska könsdifferentierad

statistik krävas vid återrapportering till

bidragsgivande myndigheter från organisationer som

uppbär statliga bidrag på central och regional nivå.

- Vänsterpartiet menar i partimotion A290 att det

finns ett behov av att undersöka i vilken

utsträckning skillnader i makt och inflytande är

relaterade till strukturella förhållanden i det

svenska samhället eller till det förhållningssätt

samhällets institutioner har till personer med olika

kön men också i vilken mån andra förklaringsfaktorer

spelar in. En utredning bör därför tillsättas med

uppdrag att identifiera den strukturella

könsdiskrimineringen i Sverige. I den mån sådan kan

påvisas ska utredningen identifiera och analysera

mekanismerna bakom strukturell könsdiskriminering

och föreslå åtgärder för att motverka denna och för

att öka möjligheterna till inflytande och makt för

dem som främst riskerar att utsättas för en sådan

diskriminering.

Miljöpartiet tar i kommittémotion A321 yrkande 1

upp frågan om mäns ansvar i jämställdhetsarbetet.

Alla - män som kvinnor - har ett gemensamt ansvar

för att bryta den rådande könsmaktsordningen. Det är

inte männen eller kvinnorna som är problemet utan

snarare de konstruerade och förtryckande könsroller

som män och kvinnor socialiseras in i. Många

enskilda män vare sig kan eller vill passa in i

manlighetens norm och är därför också förlorare på

grund av att denna norm existerar. Eftersom

könsrollerna är konstruerade är de möjliga att

förändra. Regeringen bör stimulera män att ta ansvar

och att aktivt engagera sig i detta stora och

viktiga förändringsarbete på lokal, nationell och

internationell nivå. Ju fler män som aktivt

engagerar sig, desto mindre blir motståndet.

Regeringen bör också arbeta för att en

världskonferens om mansrollen anordnas i FN:s regi.

Utskottets ställningstagande

Inriktningen på jämställdhetspolitiken

Jämställdhetspolitikens övergripande mål är att

kvinnor och män ska ha samma möjligheter,

rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga

områden i livet. Utskottet utgår från att det finns

en bred politisk samstämmighet kring målet som

sådant. Utifrån det övergripande målet har som

nämnts delmål formulerats för politikens inriktning.

Regeringen använder jämställdhetsintegrering för

att uppnå de jämställdhetspolitiska målen. För

Regeringskansliets del innebär det att ett

jämställdhetsperspektiv ska finnas med i alla steg

av beslutsprocesserna inom samtliga politikområden

och att ansvaret för detta ligger inom respektive

område.

Under senare år har en kontinuerlig utveckling

skett inom jämställdhetsområdet, och en ökad kunskap

har vunnits om de mekanismer som ligger bakom de

ojämställda villkor som råder mellan könen. Trots

att ett aktivt jämställdhetsarbete ägt rum återstår

ännu mycket att göra. Män har privilegier i form av

mera makt och högre lön än kvinnor. Som utskottet

tidigare betonat (bet. 2002/03:AU2) måste det

fortsatta arbetet nu ta sin utgångspunkt i den

rådande könsmaktsordningen som innebär att kvinnor

som grupp är underordnade och män som grupp är

överordnade. Vänsterpartiet har i motion A291

framfört att jämställdhetspolitiken måste förändras

i feministisk riktning. Även regeringen har i olika

sammanhang gett uttryck för att jämställdhetsarbetet

fortsättningsvis måste ges en sådan inriktning.

Utskottet har ställt sig bakom detta (bet.

2002/03:AU2). Utskottet vidhåller sina då redovisade

ställningstaganden och avstyrker därför motion A291

(v).

Mål, resultatindikatorer och särskilda

återrapporteringskrav

Som redovisats ovan pågår för närvarande en översyn av

jämställdhetspolitikens mål, inriktning,

organisation och effektivitet (dir. 2004:18,

2004:173). I utredningens uppdrag ingår att överväga

vilka mål som bör gälla för den framtida

jämställdhetspolitiken och att föreslå

resultatindikatorer för målen. Målen ska utgå från

analysen av det offentliga åtagandet, de ska kunna

ingå i nuvarande modell för mål- och

resultatstyrning och de ska vara

verksamhetsanpassade.

En av de centrala styrprocesserna i

statsförvaltningen är budgetprocessen. Sverige har

tillsammans med övriga nordiska länder genom sin

anslutning till slutdokumentet från

Världskvinnokonferensen i Peking 1995 förpliktat sig

att integrera ett könsperspektiv i alla politiska

beslut (gender mainstreaming). Det gäller också de

nationella budgetarna som spelar en nyckelroll i

ländernas politiska prioriteringar. En statsbudget

med ett konsekvent, synligt och genomarbetat

könsperspektiv har stor betydelse för att säkra en

utveckling mot jämställdhet. Utskottet ser vissa

fördelar med det förslag som Vänsterpartiet för fram

i motion A270 om att särskilda återrapporteringskrav

för organisationer och föreningar som uppbär

statsbidrag bör införas, men det är svårt att

överblicka konsekvenserna och utskottet kan därför

inte ställa sig bakom motionen.

Inom Regeringskansliet pågår som nämnts ett arbete

med att integrera jämställdhetsperspektivet i

budgetprocessen (Jämna Pengar år 2004). Målet med

projektet är att stärka styrningen av

jämställdhetsfrågorna och att synliggöra faktorn kön

i den statliga budgetprocessen och statsbudgeten så

att regeringens jämställdhetspolitik på ett

strukturerat och tydligt sätt kommer till uttryck i

form av mål inom alla politikområden. Inom ramen för

projektet ska man se över budgetprocessens olika

riktlinjer, anvisningar, handledningar och cirkulär

för att förtydliga hur jämställdhetsperspektivet ska

integreras i budgetarbetet.

Parallellt med detta arbete pågår under perioden

2004-2006 ett nordiskt projekt om integrering av ett

köns- och jämställdhetsperspektiv i de nordiska

statsbudgetarna. Det projektet syftar bl.a. till att

etablera ett samarbete mellan finansministerier och

andra aktuella aktörer kring metoder för att

jämställdhetsbedöma den ekonomiska politiken och att

identifiera behov av fortsatt metodutveckling och

forskning.

Också de ideella organisationerna arbetar med

dessa frågor. Bland annat har jämställdhetsfrågor

och jämställd bidragsfördelning på senare år fått

stor uppmärksamhet såväl inom Riksidrottsförbundet

(RF) som i samband med den statliga bidragsgivningen

till idrotten. RF har bl.a. inom projektet

Förbundsutveckling genom den s.k. 3 R-metoden

undersökt hur makt och resurser inom idrotten

fördelas mellan flickor och pojkar och mellan

kvinnor och män. RF har för avsikt att på sin stämma

2005 lägga fram en ny jämställdhetsplan som bygger

på de kunskaper som RF fått bl.a. genom projektet.

Analys av beslut och lagförslag

I regeringens handlingsplan för

jämställdhetspolitiken under innevarande

mandatperiod har det angivits att det på alla

politikområden ska genomföras en jämställdhetsanalys

och fastställas mål och indikatorer för jämställdhet

inom politikområden där detta är möjligt.

Ett jämställdhetsperspektiv ska alltså genomsyra alla delar av

regeringens politik. För att politiska beslut och

lagförslag ska få önskad effekt är det som

Vänsterpartiet anför i motion A322 viktigt att

förslagen och besluten föregås av en

konsekvensanalys med könsperspektiv. Intresset av

att inte onödigtvis öka intresseorganisationens

administrativa börda bör även beaktas i

sammanhanget.

De utredningar som utförs inom ramen för Statens

offentliga utredningar ska enligt 15 §

kommittéförordningen ange om förslagen har betydelse

för jämställdheten mellan kvinnor och män. Våren

1997 gjordes en uppföljning av hur

jämställdhetsperspektivet beaktats i utredningarna.

En ny mer omfattande utvärdering pågår för

närvarande av hur kravet på

jämställdhetskonsekvenser uppfylls.

Regeringen styr myndigheternas arbete bl.a. genom

det uppdrag som ges i det årliga regleringsbrevet. I

verksförordningen ska chefen för myndigheten beakta

de krav som ställs på verksamheten när det bl.a.

gäller jämställdheten mellan kvinnor och män.

Strukturell könsdiskriminering

Med anledning av det som framförs i Vänsterpartiets

motion A290 om strukturell könsdiskriminering vill

utskottet anföra följande. Förhållandet mellan

strukturell diskriminering och

diskrimineringsgrunden kön har belysts av

Utredningen om den könssegregerade svenska

arbetsmarknaden (SOU 2004:43). Därutöver ska

Utredningen om strukturell diskriminering (dir.

2003:118, dir. 2005:12) bl.a. ta del av och redovisa

kunskaper om och åtgärder mot strukturell

diskriminering på grund av etnisk eller religiös

tillhörighet i andra länder liksom kunskap om och

åtgärder mot diskriminering på grund av kön i

Sverige och i andra länder. Utredningen ska också

redovisa i vilken mån det finns skillnader i hur

flickor och pojkar, kvinnor och män drabbas av

strukturell diskriminering på grund av etnisk eller

religiös tillhörighet. Utredningsuppdraget ska

redovisas senast i juni i år.

Här kan också nämnas att Integrationspolitiska

maktutredningen (dir. 2000:57) som avslutades i

april i förra året bl.a. fått i uppdrag att beskriva

och analysera fördelningen av makt och inflytande

inom olika delar av det svenska samhället ur ett

integrationspolitiskt perspektiv och att undersöka i

vilken utsträckning skillnader i makt och inflytande

kan förklaras av bl.a. kön. Det arbete som utfördes

inom ramen för utredningen har publicerats som

forskningsrapporter i departementsserien.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker

utskottet Vänsterpartiets motioner A270 (v), A290

(v) och A322 yrkande 2 (v).

Mäns ansvar i jämställdhetsarbetet

Under en ganska lång tid var jämställdheten en fråga

som nästan enbart engagerade kvinnor, såväl

nationellt som internationellt. Männens roll i

jämställdhetsarbetet har nu under flera år varit en

prioriterad fråga i svensk politik liksom i det

nordiska samarbetet. Nordiska ministerrådet har som

ett av tre teman för det nordiska

jämställdhetsarbetet under perioden 2001-2005 valt

Män och jämställdhet. I likhet med Miljöpartiet

anser utskottet att det är viktigt att män är aktiva

i jämställdhetsarbetet. Utskottet kan också med

tillfredsställelse konstatera att regeringen

bedriver en politik för att understryka mäns ansvar

för jämställdheten. Som nämnts ovan arrangerades i

mitten av maj exempelvis en hearing om mäns ansvar

för jämställdhet. Regeringen avser att arbeta vidare

med dessa frågor och att även verka i

internationella forum. Vikten av det arbete som

bedrivs i de ideella organisationerna bör också

uppmärksammas i detta sammanhang. Som exempel kan

nämnas Riksorganisationen Manliga nätverket som är

en ideell och partipolitiskt obunden organisation

som verkar för jämställdhet och kvinnofrid och mot

mäns våld och övergrepp.

I likhet med Miljöpartiet anser utskottet att det

är viktigt att även i övrigt uppmärksamma och

involvera män i jämställdhetsarbetet på alla nivåer

av samhället. Som framgått ovan pågår också ett

sådant arbete. I den mån motionen inte kan anses

tillgodosedd genom vad som har anförts ovan

avstyrker utskottet motion A321 yrkande 1 (mp).

Makt och inflytande

Utskottets förslag i korthet

Här behandlar utskottet ett antal motioner

med yrkanden om bl.a. kvinnors makt och

inflytande och om FN:s konvention om

avskaffande av all slags diskriminering av

kvinnor (CEDAW). Utskottet avstyrker

motionerna.

Jämför reservation 8 (kd).

Motioner

Kristdemokraterna föreslår i kommittémotion A352

yrkande 27 att regeringen tar initiativ till

trepartssamtal mellan staten och arbetsgivar- och

arbetstagarparterna för att uppnå en ökad

representation av kvinnor på såväl styrelsenivå som

på ledande poster i övrigt. Tvingande lag om

kvotering när det gäller representation av kvinnor

och män i styrelser i näringslivet är fel väg att

gå. I yrkande 2 i samma motion betonas vikten av att

kvinnor och män finns representerade i någorlunda

lika delar i alla beslutande församlingar. FN har

riktat kritik mot hur Sverige lever upp till

konventionen om avskaffande av all slags

diskriminering av kvinnor (CEDAW) när det gäller

andelen kvinnor på höga poster inom såväl offentlig

som privat sektor. Faktorer som hämmar kvinnor att

ta på sig ledningsansvar bör därför kartläggas för

att sedan elimineras.

Christina Axelsson m.fl. (s) framhåller i motion

A219 att Sverige i dag har den största andelen

förvärvsarbetande kvinnor i EU. Sveriges regering

har varit tydlig med att Sverige ska ta ett särskilt

ansvar för att jämställdhetsaspekter integreras i

samtliga EU:s politikområden. Det räcker inte längre

med att bara kämpa för rättvisa i Sverige och med

svenska förhållanden. Svenska kvinnor behöver vara

med och skapa framtidens nya ideala värderingar och

förhoppningar i EU:s medlems- och kandidatländer.

Det är därför angeläget att Sverige fortsätter

jämställdhetsarbetet och föreslår kvinnor till olika

chefsposter i EU:s olika organ.

Siv Holma m.fl. (v) anser i motion A300 att

regeringen bör få i uppdrag att utforma en offentlig

könsuppdelad statistik över maktelitens

löneutveckling. Den bör synliggöra den s.k.

folkhemseliten som näringslivet och andra

elitgrupper utgör. Enligt LO-rapporten

"Folkhemseliten drar ifrån" har snittinkomsten de

senaste åren ökat väsentligt mycket mer för

näringslivets toppar och "folkhemseliten" än för en

industriarbetare. Det finns demokratiska

legitimitetsproblem med denna inkomstutveckling.

Vänsterpartiet anför i kommittéemotion A286 att

Sverige i dag trots formell jämställdhet mellan

kvinnor och män är ett samhälle som

systematiskt underordnar kvinnor och överordnar

män. För att utveckla det politiska

jämställdhetsarbetet måste hela samhället

inbegripas och fler verktyg skapas och

användas. Ett av de redan existerande

instrumenten återfinns i FN-konventionen om

avskaffande av all slags diskriminering av

kvinnor (CEDAW). Regeringen måste nu ta sitt

ansvar och utveckla en strategi för att

implementera konventionen och aktivt arbeta för

att konventionen utvecklas till ett levande

dokument som kan utgöra ett redskap för konkret

handling för organisationer, myndigheter och

politiska beslutsfattare på olika nivåer i

samhället.

Utskottets ställningstagande

Kvinnors representation

Representation, dvs. jämn fördelning av makt och

inflytande, är ett av de s.k. fokusområden som

fastställts för mandatperioden (skr. 2002/03:140,

2003/04:AU2). En jämn representation av kvinnor och

män i beslutande organ är en viktig demokratifråga.

För att kvinnor och män ska kunna delta och påverka

samhällsutvecklingen på lika villkor måste de vara

representerade inom alla samhällsområden och på alla

nivåer och ges samma förutsättningar till reellt

inflytande. Med fler kvinnor antas också kraften i

jämställdhetsarbetet öka. Andelen kvinnor i

politiken ses därför som en indikator på hur långt

ett samhälle har nått i fråga om jämställdhet. Med

en jämn fördelning mellan könen ökar också

förutsättningarna för ett bredare beslutsunderlag i

olika frågor.

Sverige har framgångsrikt arbetat för att öka

andelen kvinnor inom politiken, vilket har

uppmärksammats av CEDAW-kommittén, som har lovordat

regeringen för de imponerande framsteg som kvinnor

har gjort i fråga om representation i det politiska

beslutsfattandet. Kvinnors representation på andra

områden är dock inte lika omfattande. Som påpekats i

en motion har kommittén uttryckt sin oro för att

kvinnorepresentationen är fortsatt låg i

verkställande och beslutsfattande positioner inom

den privatekonomiska sektorn och i statliga

styrelser och styrelser i statligt kontrollerade

företag.

Som framgår av den ovan redovisade bakgrunden

pågår ett arbete för att öka kvinnors representation

i dessa sammanhang.

Könsfördelningen i statliga styrelser redovisas

varje år i budgetpropositionen. För att öka andelen

kvinnor tillämpar regeringen ett system med dubbla

nomineringar. Av 1 243 ledamöter i statens

offentliga utredningar 2004 var 45 % kvinnor och 55

% män. Andelen kvinnliga ordförande i utredningarna

var samma år 34 %. När det gäller chefer för

myndigheterna är regeringens målsättning att hälften

av de nyutnämnda myndighetscheferna ska vara kvinnor

och hälften män. Arbete med kvinnorepresentation

bedrivs även i andra sammanhang. Här kan nämnas EU-

projektet Women to the Top som JämO var engagerad i

åren 2003-2005. Projektet avslutades i februari

2005. Projektet hade som syfte att påskynda

processen med att få fler kvinnliga toppchefer i

näringsliv och offentlig förvaltning och var ett

samarbetsprojekt med Danmark, Estland och Grekland.

Projektet riktade sig till kvinnor som ville nå

högre chefsbefattningar, till beslutsfattare i

arbetslivet och till konsultföretag som rekryterade

toppchefer.

Därutöver bedrivs olika projekt inom näringslivet

för att kvinnors representation på ledande poster i

yrkeslivet ska öka. Studieförbundet Näringsliv och

Samhälle (SNS) har tillsammans med några av Sveriges

största företag bildat ett utvecklingspartnerskap

som har fått namnet Utmaningen och driver där

projektet Kvinnor till toppen. Projektet syftar till

att öka andelen kvinnor på ledande poster i

näringslivet. Arbetet kommer att fortsätta under

treårsperioden 2004-2006.

När det gäller kvinnors representation i

börsnoterade företags styrelser pågår som nämnts

ovan ett arbete i linje med vad som överenskommits i

den s.k. 121-punktsöverenskommelsen mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

En uppdragsbeskrivning ska tas fram till en

sakkunnig person som ska se över möjligheterna att

föreslå lagregler i syfte att åstadkomma ökad

jämställdhet i börsbolagens styrelser. Utskottet

välkomnar detta initiativ.

Med hänvisning till det arbete som pågår på

området avstyrker utskottet motion A352 yrkandena 2

och 27 (kd).

EU-arbetet

Genom Amsterdamfördraget har jämställdhetspolitiken

blivit en viktig del i EU-samarbetet. Det

internationella jämställdhetsarbetet är nära

sammankopplat med det nationella arbetet. Sverige

har varit drivande i utvecklingen mot ökad

jämställdhet i Europa. Regeringen har tydligt gett

uttryck för att man vill att Sverige ska ta ett

särskilt ansvar för att jämställdhetsaspekter

integreras i samtliga EU:s politikområden.

Bland annat har Sverige som nämnts tagit initiativ

till ett europeiskt jämställdhetsinstitut, European

Gender Institute. Det är viktigt att Sverige

fortsätter arbeta inom EU med jämställdhetsfrågor

och att Sverige i det arbetet tar på sig en

pådrivande roll. Med hänvisning till det arbete som

pågår avstyrker utskottet motion A219 (s).

CEDAW

Sverige var ett av de första länder som ratificerade

1979 års FN-konvention om avskaffande av all slags

diskriminering av kvinnor (CEDAW). I Sverige liksom

inom EU och i andra internationella sammanhang pågår

en debatt och ett arbete där likabehandling och

mänskliga rättigheter står i fokus. Som utskottet

tidigare framhållit är skyddet mot diskriminering i

grunden en fråga om mänskliga rättigheter. Ett

aktivt arbete med konventionen pågår inom

Regeringskansliet. Bland annat bedrivs under 2005

ett informationsprojekt som riktas till

kvinnoorganisationer och andra organisationer i

Sverige i syfte att öka kännedomen om CEDAW och den

förut omnämnda handlingsplanen från Peking 1995.

Projektet kommer att utmynna i en nationell

konferens om FN:s arbete för kvinnors ställning i

samhället den 29-30 november 2005. Med hänvisning

till det arbete som pågår på området avstyrker

utskottet motion A286 (v).

Lönestatistik

En motion tar upp frågan om lönestatistik när det

gäller makteliten. Förtroendefrågor är av stor vikt

både inom den politiska sfären och inom

näringslivet. I den av Justitiedepartementet

utarbetade promemorian Ersättning till ledande

befattningshavare i näringslivet föreslås bl.a. att

bolagsstämman eller motsvarande alltid ska bestämma

arvode och annan ersättning som avser styrelsens

uppdrag till var och en av styrelseledamöterna och

att bolagsstämman i publika aktiebolag ska besluta

om riktlinjer för lön och annan ersättning till

ledande befattningshavare. Promemorian har

remitterats och beredning av förslagen pågår för

närvarande inom Regeringskansliet. Ett arbete pågår

alltså i syfte att öka öppenheten och förbättra

informationen om ledande befattningshavares

ersättningar.

När det gäller ersättning för förtroendeuppdrag

kan nämnas att Riksdagens arvodesnämnd respektive

Statsrådsarvodesnämnden fastställer ledamots-

respektive statsrådsarvoden. Uppgifter om dessa

ersättningar är offentliga. Med hänvisning till vad

utskottet anfört ovan avstyrks motion A300 (v).

Arbetsmarknaden och jämställdheten

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar här ett antal motioner

som bl.a. tar upp olika frågor om den

könssegregerade arbetsmarknaden, lika lön för

lika och likvärdigt arbete och

lönediskriminering. Utskottet betonar det

stora ansvar som åvilar arbetsmarknadens

parter inom privat och offentlig sektor för

att uppnå ett jämställt arbetsliv. Utskottet

avstyrker samtliga motioner.

Jämför reservationerna 9 (m, fp, kd, c) och

10 (m, fp, kd, c).

Motioner

Centerpartiet anför i kommittémotion N402 yrkande 1

att den könssegregerade arbetsmarknaden och

lönegapet mellan könen - som inte minskat på

decennier - är en demokratisk brist som har

kritiserats internationellt. I kommittémotion A261

yrkande 6 framhåller Centerpartiet att arbetslivet

fortfarande inte är jämställt. Kvinnor tjänar mindre

än män och har svårt att få högre befattningar. Den

offentliga sektorn har alltför ofta organiserat

arbetet efter tankemönstret att dess kvinnliga

personal har huvudansvaret för hem och barn och att

förvärvsarbetet måste anpassas därefter. Det främsta

sättet att åstadkomma förändringar inom kommun och

landsting är att konkurrensutsätta dem. De "mjuka"

yrkena måste uppvärderas på den svenska

arbetsmarknaden.

Kristdemokraterna anför i kommittémotion A352

yrkande 8 att Sverige har en i europeiskt perspektiv

mycket könssegregerad arbetsmarknad trots att

svenska kvinnors förvärvsfrekvens ligger bland de

högsta i världen. Den offentliga sektorn har blivit

en kvinnofälla. En ökad konkurrensutsättning av

verksamheter inom offentlig sektor, t.ex.

äldreomsorg och sjukvård, skulle utveckla den

traditionellt kvinnliga arbetsmarknaden.

Folkpartiet pekar i partimotion A355 yrkande 5 på

att lönegapet mellan könen har ökat de senaste tio

åren och att lönediskrimineringen nu måste brytas.

Det är därför dags att genomföra en ny

löneskillnadsutredning för att på nytt kartlägga och

analysera löneskillnaderna, osakliga som sakliga,

och orsakerna och förklaringarna. Om vi ska få se

ett slut på de orättvisa lönerna och

könssegregationen på svensk arbetsmarknad måste två

centrala förändringar ske. För det första måste fler

kvinnor nå ledande befattningar och för det andra

krävs det en allmän press uppåt på lönerna inom de

kvinnodominerade yrkena, vilka framför allt finns

inom skola, vård och omsorg.

Vänsterpartiet hävdar i partimotion A322 yrkande 7

att frågan om anställningsform har tydliga

kopplingar till etnicitet, kön och klass. För att nå

målsättningen om en jämställd och trygg

arbetsmarknad för alla är det av största vikt att

andelen visstidsanställningar minskar.

Tillsvidareanställningar ska utgöra normen. En

särskild utredning bör tillsättas med uppgift att

närmare utreda olika anställningsformers effekter ur

ett klass- och könsperspektiv.

Birgitta Gidblom (s) framhåller i motion A315 att

arbete med människor värderas för lågt. Dessa "vår

tids hjältar" måste få bekräftelse genom sina löner.

Pengar finns i samhället och dessa måste omfördelas

så att de som arbetar med människor ska känna att de

värderas högt.

Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s) pekar i motion

A345 på att kvinnor fortfarande diskrimineras i

arbetslivet, hemmet och skolan. Kvinnor har

generellt sett lägre lön än män och tar ett större

ansvar för hemarbete, vilket i sin tur leder till

att många kvinnor känner sig trötta och utarbetade i

förtid. Arbetet med kvinnors rätt till heltid och

med deltid som en möjlighet måste påskyndas.

Arbetsgivarna inom offentlig sektor bör ges i

uppdrag att gå i bräschen för att erbjuda samtliga

anställda heltidstjänster.

Utskottets ställningstagande

Lika lön för lika och likvärdigt arbete är ett

område som länge har varit prioriterat i den svenska

jämställdhetspolitiken. Trots detta är kvinnors

löner fortfarande lägre än mäns.

Utskottet beskrev förra året (bet. 2003/04:AU2)

problemet med ojämställda löner som tudelat. Det ena

är att kvinnor och män ska ha lika lön för lika

eller likvärdigt arbete, vilket är ett område som

JämO har att övervaka enligt jämställdhetslagen. Det

andra är att kvinnor och män är separerade på

arbetsmarknaden på grund av dess struktur och sätt

att fungera. Kvinnor är som nämns i flera av

motionerna överrepresenterade i offentlig sektor där

s.k. kvinnoarbete inom vård och omsorg är särskilt

lågavlönat. Enligt statistik från SCB arbetade 1970

42 % av kvinnorna i offentlig sektor att jämföra med

21 % av männen. Drygt 20 år senare, 2003, arbetade

51 % av kvinnorna i den offentliga sektorn medan

männens andel där hade minskat till 19 %.

Utskottet vill redan här understryka det stora

ansvar som åvilar arbetsmarknadens parter inom

privat och offentlig sektor för att uppnå ett

jämställt arbetsliv. Utskottet utgår från att

regeringen noga följer utvecklingen på området.

Den könssegregerade arbetsmarknaden

För att komma åt problemet med kvinnors löner måste

ett målinriktat arbete bedrivas på flera håll

samtidigt. Som nämnts tidigare kommer JämO att under

hösten ta fram ett underlag för en översyn av

jämställdhetslagen.

I utredningen om den könssegregerade svenska

arbetsmarknaden (SOU 2004:43) konstateras glädjande

nog att könsuppdelningen på arbetsmarknaden minskat

under nittiotalet. Det är dock inte fråga om någon

dramatisk minskning. Genom att kvinnor fortsatt att

bredda sina yrkesval har en fortsatt könsintegrering

kunnat ske. Den minskade könssegregeringen beror

enligt utredningen främst på en ökad kvinnoandel

inom många mansdominerade yrken som kräver högre

utbildning. Det är viktigt att arbetet för att bryta

den könssegregerade arbetsmarknaden fortsätter och

att både kvinnor och män breddar sin arbetsmarknad

och sina yrkesval. I detta arbete har bl.a. AMS en

viktig roll. AMS ska i samband med årsredovisningen

för 2005 redovisa genomförda åtgärder för att bryta

den könssegregerade arbetsmarknaden i förmedlings-

respektive programverksamheten. Regeringen anförde i

budgetpropositionen för 2005 att den delar

utredningens redovisade uppfattning om att det är

angeläget att arbeta för att få fler pojkar och män

att söka till flick- och kvinnodominerade

utbildningar och att det är angeläget med åtgärder

som på sikt påverkar det manliga

arbetskraftsutbudet.

Med hänsyn till vad som har anförts ovan avstyrker

utskottet motion N402 yrkande 1 (c).

En konkurrensutsatt offentlig sektor

Några motioner anser att den offentliga sektorn bör

konkurrensutsättas och menar att det är en lämplig

väg mot mer jämställda löner. Utskottet har vid ett

flertal tillfällen tidigare behandlat motioner med

liknande innehåll och uttalat att det är

otillfredsställande att arbetet med lika lön för

lika och likvärdigt arbete inte går fort nog på alla

arbetsplatser. Det är därför viktigt att parterna

förses med verktyg för att i förhandlingar och avtal

åstadkomma mer jämställda löner. Betydelsefulla

verktyg är bestämmelserna om lönekartläggning och

löneanalys som förts in i jämställdhetslagen. Ett

underlag för en översyn av jämställdhetslagen kommer

som nämnts att tas fram under hösten. Utskottet, som

återkommer till frågor som rör jämställdhetslagen

längre fram i betänkandet, är inte berett att

föregripa denna utvärdering och avstyrker därför

motionerna A261 yrkande 6 (c) och A352 yrkande 8

(kd).

Löner och diskriminering

Lönediskriminering förekommer tyvärr fortfarande.

Staten och kommunerna har ett särskilt ansvar i

detta hänseende. Ett stort ansvar för att lösa

problemet med de osakliga löneskillnaderna åvilar

även arbetsmarknadens parter i löneförhandlingar och

kollektivavtal. Inom Regeringskansliet pågår enligt

uppgift ett arbete med att ta fram en nationell

handlingsplan mot lönediskriminering. Den offentliga

sektorn ska vara en mönsterarbetsgivare och måste se

till att osakliga löneskillnader upphör.

Jämställdhetslagen föreskriver sedan 2001 att

osakliga löneskillnader ska kartläggas och åtgärdas.

I detta sammanhang kan nämnas att JämO under året,

enligt vad som anges i myndighetens regleringsbrev,

bl.a. ska redovisa tillgängliga nya metoder för

könsneutral lönesättning och lönekartläggning. Inom

ramen för EU:s ramstrategi för jämställdhet för

perioden 2001 till 2005 har Sverige under perioden

2002-2003 genomfört två likalöneprojekt: Project on

Equal Pay och Livsmedelsprojektet.

JämO genomför för närvarande en granskning av elva

statliga myndigheter och undersöker bl.a. lönerna ur

ett jämställdhetsperspektiv. Kvinnors löner i den

statliga sektorn var år 2003 15 % lägre än männens

löner. Skillnaden i lön förklaras huvudsakligen av

att kvinnor oftare arbetar deltid, på lägre

befattningsnivåer och inom yrken med lägre

genomsnittslöner. Om hänsyn tas till dessa faktorer

kvarstår dock en oförklarad skillnad på 1 till 2

procentenheter.

Finansutskottet har nyligen i betänkande

2004/05:FiU18 behandlat frågor om den statliga

arbetsgivarpolitiken. Finansutskottet framhöll -

liksom vid flera tillfällen tidigare - att

regeringen och statsförvaltningen måste vara goda

föredömen i jämställdhetsarbetet. Vidare ansåg

utskottet att det är angeläget att regeringens

arbete med jämställdhet i statsförvaltningen

intensifieras och antar en mer operativ inriktning.

Det ansvariga statsrådet Sven-Erik Österberg har i

en interpellationsdebatt betonat regeringens ansvar

när det gäller att ange de övergripande strategiska

målen för politiken och att följa upp myndigheternas

arbetsgivarpolitik. Löneutvecklingen, särskilt

löneskillnaderna mellan kvinnor och män, måste

följas noga.

JämO kommer som nämnts att sammanställa ett

underlag för en uppföljning av jämställdhetslagen

som ska redovisas i höst. Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet har gemensamt i 121-

punktsöverenskommelsen förklarat att de är beredda

att skärpa lagen ytterligare om det behövs.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker

utskottet motion A355 yrkande 5 (fp).

Lönenivån

De samverkande partierna Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de Gröna har i 121-

punktsöverenskommelsen uttalat att det är angeläget

att det skapas ekonomiskt utrymme för att minska

löneskillnaderna. För att skapa detta utrymme måste

kommuner och landsting ges ökade resurser de

kommande åren. Utskottet vill betona att det är

arbetsmarknadens parter som har det främsta ansvaret

för lönebildningen i Sverige. I den mån motion A315

(s) inte kan anses tillgodosedd genom vad som

anförts ovan avstyrker utskottet motionen.

Anställningsform

Ett av regeringens mål för jämställdhetspolitiken är

att kvinnor och män ska ha samma möjlighet till

ekonomiskt oberoende. Ett annat mål är att lika

villkor och förutsättningar i fråga om företagande,

arbete, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter i

arbetet ska gälla för kvinnor och män.

Deltidsarbetslösheten för kvinnor utgör ett hinder

för dessa mål. Andelen kvinnor som innehar en

deltidsanställning överstiger väsentligt andelen män

med sådan anställning. Rätten till heltid är därmed

en jämställdhetsfråga. Regeringen har som nämnts

tillsatt en utredning med uppgift att utreda hur

rätten till heltidsanställning ska stärkas (dir.

2004:50, 2005:31). Utredaren ska överväga om det bör

införas en reglering som begränsar arbetsgivares

möjlighet att anställa på deltid till fall då det är

motiverat med hänsyn till t.ex. verksamhetens behov.

Utredningen ska redovisas senast den 30 november

2005. Också möjligheten till deltid är som nämnts

tidigare under utredning.

Det pågår således ett utredningsarbete i dessa

frågor. Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion A322 yrkande 7 (v). I den mån

motion A345 (s) inte tillgodoses genom vad som har

anförts ovan avstyrker utskottet också den motionen.

Arbetsliv och föräldraskap

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal

motioner om arbetslivet och föräldraskapet

med yrkanden som rör bl.a.

föräldraledighetens omfattning och männens

uttag av föräldraledighet. Utskottet

avstyrker samtliga motioner bl.a. med

hänvisning till det utredningsarbete som

pågår.

Jämför reservationerna 11 (kd), 12 (kd), 13

(fp), 14 (kd), 15 (c) och 16 (kd).

Motionerna

Kristdemokraterna menar i partimotion Sf363

yrkandena 34 och 39 att villkoren för att kombinera

föräldraskap och arbetsliv måste vara goda. En

förutsättning är att vi skapar ett barnvänligt

arbetsliv. Det bör ses som en kompetenshöjning och

merit för både män och kvinnor att vara

föräldralediga för vård av barn. Stat och kommun

måste tillsammans med arbetsmarknadens parter ta sin

opinionsbildande roll på allvar för att förändra

synen på föräldraledighet. Liknande ståndpunkter

utvecklar Kristdemokraterna i kommittémotion A352

yrkandena 10 och 18. En nationell kampanj för ett

barnvänligt arbetsliv bör initieras. Andelen

föräldralediga pappor och synen på föräldralediga

måste förändras. Den offentliga sektorn bör vara ett

gott föredöme och på olika sätt uppmuntra manliga

anställda att ta ledigt med sina barn. Vidare måste

hemarbete och anhörigvård få ett meritvärde på

arbetsmarknaden. Den typen av arbete ställer stora

krav på organisation, simultankapacitet och

ekonomisk planering. Ekonomiska beräkningsgrunder

och teorier tar inte alltid hänsyn till oavlönat

arbete trots att det utgör en stor samhällsinsats.

Sverige bör därför ta initiativ till internationella

överenskommelser som gör att hemarbete kan ingå i

eller komplettera BNP-måttet.

Annelie Enochson (kd) hävdar i motion A259 att

Sverige genom att ansluta sig till barnkonventionen

förbundit sig att ge föräldrarna lagstöd för att

kunna utöva sin viktigaste uppgift som fostrare av

sitt barn. Alla barn har rätt att växa upp i trygga

och stabila familjer med föräldrar som ger dem av

sin tid och lyssnar på dem. De föräldrar som vill

tillbringa mer tid med sina barn ska få den

möjligheten. 7 § föräldraledighetslagen (1995:583)

bör därför ändras så att den som väljer att vara

hemma med sina barn och därför vill minska sin

arbetstid ska kunna göra det utan att det finns

någon tidsbegränsning i lagen.

Kristdemokraterna betonar i kommittémotion A352

yrkande 17 att det är viktigt för barns utveckling

att pappor stimuleras att ta ut mer av

föräldraledigheten. Familjers omständigheter ser

dock olika ut och det är därför självklart att

familjen själv ska besluta om vem som ska vara ledig

och under vilken tid. Det är fel väg att lagstadga

om ytterligare en eller fler pappamånader. Målet

måste vara att pappor ska vilja vara hemma med sina

barn, inte att de ska tvingas att ta ut tiden.

Studier bör därför göras av det varierande uttaget

av pappaledigheten över landet för att identifiera

stimulerande faktorer för ett ökat uttag. Hinder mot

ett ökat uttag av pappornas ledighet måste

undanröjas. I partimotion Sf363 yrkande 40 anför

Kristdemokraterna att rätten till tjänstledighet för

vård av barn bör utökas. En arbetstagare ska inte

behöva säga upp sig för att kunna vara hemma en

längre tid. Den lagstadgade rätten till hel

tjänstledighet för föräldrar bör förlängas till tre

år. Det ska vara möjligt för föräldrarna att dela på

ledigheten. Tre år är en rimlig tidsrymd också från

arbetsgivarsynpunkt. Därtill bör rätten till en

fjärdedels ledighet utökas från åtta år till tolv

år. Det förbättrar möjligheterna för de föräldrar

som så önskar att finnas till hands även för sina

8-12-åringar efter skoldagens slut.

Centern anser i kommittémotion So395 yrkande 6 att

arbetslagstiftningen bör moderniseras så att den

gynnar okonventionella lösningar och därmed stämmer

bättre överens med det moderna arbetslivet. Bland

annat bör en lagstadgad rätt att minska arbetstiden

till halvtid under barnets första åtta år införas

för alla föräldrar.

Folkpartiet konstaterar i partimotion A355 yrkande

10 att det inte bara är strukturellt inarbetade

könsmönster som avgör vem av föräldrarna som stannar

hemma med barnen. För att locka fler pappor att ta

ut föräldraledighet behöver de ekonomiska

instrumenten förbättras. Könsrollerna måste brytas

underifrån och med praktisk handling. För att detta

ska ske måste människor ges instrument att kunna

bestämma själva.

Utskottets ställningstagande

Delat ansvar för hem och barn är ett delmål för

jämställdhetspolitiken. Männens roll i

jämställdhetsarbetet är en prioriterad fråga i både

svenskt och nordiskt arbete. En del i detta arbete

är att männens del i ansvaret för hem och barn måste

öka.

Obetalt hemarbete

Statistik visar att kvinnorna sedan början av 1990-

talet har minskat sitt hemarbete markant. Skillnaden

mellan kvinnors och mäns hemarbete har därigenom

minskat. Kvinnor utför dock fortfarande mycket mer

hemarbete än män.

I åldersgruppen 20-84 år utgör kvinnors

tidsinsatser i hemarbetet 58 % och männens 42 %.

Kvinnor svarar alltså fortfarande för en långt

större del av det obetalda hemarbetet än männen. Som

utskottet uttalat flera gånger tidigare är det inte

en sak för riksdagen att uttala sig om vilket

meritvärde olika slag av erfarenhet och kompetens

ska ha. En av uppgifterna för jämställdhets- och

familjepolitiken är att både kvinnor och män ska

kunna kombinera ansvaret för barn med ansvaret för

sin försörjning. Utskottet har även behandlat

motioner om det obetalda hemarbetet tidigare och då

betonat föräldraförsäkringens roll i sammanhanget.

Den bidrar till möjligheter för båda föräldrarna att

kombinera förvärvsarbete och studier. Lösningen är

enligt utskottets uppfattning inte skapa ett system

som ger ökade möjligheter för den ena av två

föräldrar att stanna hemma och ta hand om hushåll

och barn. I stället krävs att båda tar aktiv del i

hemarbetet. Föräldraförsäkringen utreds som nämnts

för närvarande. Utskottet biträder alltjämt den ovan

redovisade uppfattningen. Utskottet avstyrker därför

motionerna Sf363 yrkande 39 (kd) och A352 yrkande 18

(kd).

Ett barnvänligt arbetsliv

Föräldraförsäkringens utformning kan bidra till en

förbättrad jämställdhet såväl i arbetslivet som i

hemmet. Också arbetstidens längd och förläggning har

betydelse för kvinnors och mäns möjlighet att

kombinera arbetslivet och livet i övrigt. Regeringen

tillsatte i oktober förra året en utredning med

uppdrag att bl.a. föreslå hur en lag om partiell

tjänstledighet för arbetstagare som önskar gå ned i

arbetstid skulle kunna utformas. Uppdraget ska vara

slutfört senast den 1 december 2005 (dir. 2004:156).

Med hänsyn till vad som anförts ovan i frågan om

det obetalda hemarbetet och mäns och kvinnors

möjligheter att kombinera ansvaret för barn med

ansvaret för sin försörjning och det

utredningsarbete som pågår avstyrker utskottet

motionerna Sf363 yrkande 34 (kd) och A352 yrkande 10

(kd).

Föräldraledighet

En arbetstagares rätt till föräldraledighet regleras

i föräldraledighetslagen (1995:584). Lagen ger

möjlighet till fem olika former av föräldraledighet

för vård av barn m.m. En förälder har bl.a. rätt

till hel ledighet tills barnet blivit 18 månader

eller, under förutsättning att föräldern då har hel

föräldrapenning, för tid därefter. Vidare har en

förälder rätt till förkortning av normal arbetstid

med upp till en fjärdedel tills, i huvudfallet,

barnet fyller åtta år. Föräldrapenning betalas ut

under högst 480 dagar totalt för föräldrarna. Av

dessa dagar ersätts 390 enligt s.k. sjukpenningnivå.

Resterande 90 dagar ersätts enligt den lägsta nivån,

dvs. med 60 kr per dag. Föräldrarna har rätt till

hälften var av ersättningsdagarna med möjlighet att

överlåta dagar till varandra förutom de dagar som

reserverats för mamman respektive pappan. Sedan år

2002 är två månader reserverade för vardera

föräldern.

Tillfällig föräldrapenning ska ge föräldrar

ekonomiskt stöd när barn blir sjuka eller när deras

ordinarie vårdnadshavare blir sjuk och föräldern

därför behöver avstå från sitt förvärvsarbete.

Som utskottet nämnt tidigare ses nu

föräldraledighetslagen över av en särskild utredare

(dir. 2004:44). Utredaren ska bl.a. studera och

belysa reglerna om föräldraförsäkring med beaktande

av att principen för nuvarande system om att

föräldrapenning ersätter inkomstbortfall vid

föräldraledighet ska behållas. Uppdraget ska göras

med bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter

(barnkonventionen) som grund. En av

barnkonventionens grundläggande principer är att

barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla

åtgärder som rör barn. Syftet med

föräldraförsäkringen är att stödja båda föräldrarnas

möjligheter att kombinera föräldraskap med

förvärvsarbete eller studier. Föräldraförsäkringen

har därmed en central roll även i

jämställdhetspolitiken. Översynen ska, enligt

direktiven, göras med utgångspunkt från att

föräldraförsäkringen ska verka för barnets bästa och

bidra till en ökad jämställdhet mellan könen.

Utskottet är inte berett att föregripa

utredningens arbete och avstyrker därför motionerna

Sf363 yrkande 40 (kd), So395 yrkande 6 (c), A259

(kd) och A355 yrkande 10 (fp).

Män och föräldraledighet

Enligt uppgift från Försäkringskassan är männens

uttag av föräldrapenning fortsatt lågt. Mäns andel

av uttagna dagar har dock ökat varje år under de

senaste sju åren. 1997 var nivån 9,9 % och 2004 hade

den fördubblats och låg på 18,7 %. Det finns

regionala skillnader beträffande i vilken

utsträckning män tar ut föräldrapenning. Exempelvis

var mäns andel av ersatta föräldrapenningdagar förra

året 19,4 % i Stockholms län att jämföra med 18,7 %

i hela landet. Försäkringskassan sammanställer viss

statistik i detta avseende.

Genom studier vet man att pappors utnyttjande av

föräldraledighet hänger samman med inkomst,

utbildning, arbetslivserfarenhet och ålder. Det har

konstaterats att män som arbetar på arbetsplatser

där män tidigare tagit ut föräldraledighet använder

sin föräldraledighet i större omfattning än andra.

Av betydelse i detta sammanhang är också mammans

inställning till föräldraledigheten och hennes

arbetssituation. Kunskapen hos män om att de har

rätt till hälften av föräldraledigheten är låg

enligt Försäkringskassan. I syfte att få föräldrar

att dela mer lika på föräldraledigheten genomför

Försäkringskassan i dagarna en landsomfattande

kampanj. Det ingår även i den översyn som nu görs av

föräldraförsäkringen att se över och belysa vilka

incitament som kan vara verkningsfulla för att

skillnaderna i uttag av föräldrapenning mellan

barnets föräldrar ska minska.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker

utskottet motion A352 yrkande 17 (kd).

Övriga frågor om jämställdhetslagen m.m.

Utskottets förslag i korthet

Här behandlar utskottet några motioner om

bl.a. jämställdhetslagen, lämpligt forum i

diskrimineringstvister och JämO:s

ansvarsområde. Utskottet avstyrker samtliga

motioner med hänvisning till att

jämställdhetslagen ska utvärderas och till

Diskrimineringskommitténs pågående arbete.

Jämför reservationerna 17 (fp), 18 (kd), 19 (fp) och

20 (kd).

Folkpartiet menar i partimotion A355 yrkande 7 att

jämställdhetslagen bör skärpas. Respekten för

lagstiftningen är fortfarande låg. Finns det en lag

ska den följas. Enligt lagens 11 § ska en

handlingsplan för jämställda löner upprättas, och

planen ska ha genomförts inom tre år. Det finns

anledning att ifrågasätta metodiken när det gäller

kravet på handlingsplan. Den kommer inte åt det

allra största jämställdhetsproblemet, nämligen att

kvinnor tjänar mindre och har lägre inkomster än

män. Bestämmelserna i 10 och 11 §§

jämställdhetslagen bör utvärderas. JämO bör ges en

tydligare roll i lagstiftningen, och lagens

bestämmelser om att JämO i första hand ska försöka

få arbetsgivare att följa lagen frivilligt bör

slopas. Folkpartiet konstaterar i partimotion A355

yrkandena 6 och 8 att Arbetsdomstolen är dömande

instans i mål om könsdiskriminering. Det kan dock

ifrågasättas om representanter för arbetsmarknadens

parter, som är ansvariga för kollektivavtalen, också

ska fungera som domare när innehållet i avtalen

prövas. Diskrimineringstvister bör därför handläggas

i allmän domstol. Det finns paralleller med

Jämställdhetsnämnden även om nämnden har andra

uppgifter än Arbetsdomstolen. Partssammansatta organ

är inte den lämpligaste lösningen utan frågorna bör

prövas av oberoende organ.

Bestämmelserna om lönekartläggning och

jämställdhetsplaner tas också upp av Karin Pilsäter

(fp) i motion A332 yrkandena 1 och 2. De

bestämmelser som började gälla 2001 om kartläggning,

analys och framför allt handlingsplanen för

jämställda löner är så svårtillämpade att de i

stället för att påskynda och främja

jämställdhetsarbetet riskerar att motverka lagens

efterlevnad. Inte ens Regeringskansliet lever upp

till de krav som lagen ställer. Med en handlingsplan

kommer man inte åt det allra största

jämställdhetsproblemet, nämligen att kvinnor tjänar

mindre, dvs. har lägre inkomster än män. Som

instrument för att förändra det faktum att typiska

kvinnojobb särskilt inom offentliga sektorn är

lågbetalda och att kvinnor i högre grad jobbar

deltid är bestämmelsen om handlingsplan värdelös. 11

§ jämställdhetslagen bör avskaffas.

Kristdemokraterna betonar i kommittémotion A352

yrkandena 9 och 11 att dagens lagstiftning frestar

parterna att inte ta sitt ansvar för att motverka de

osakliga löneskillnaderna. Jämställdhetsplanens

betydelse och funktion för jämställdhetsarbetet bör

därför utvärderas. Av 5 § jämställdhetslagen följer

att en arbetsgivare ska uppmuntra och underlätta

föräldraledighet. Lagen måste skärpas så att den

blir ett användbart skydd för kvinnor och män som

blir diskriminerade under sin föräldraledighet.

Regeringen bör föra fram de förslag som lades i

utredningen Hållfast arbetsrätt för ett föränderligt

arbetsliv om ett särskilt förbud mot diskriminering

av föräldralediga och en regel om att

uppsägningstiden vid uppsägning på grund av

arbetsbrist av en anställd som är helt föräldraledig

ska börja löpa först när arbetstagaren helt eller

delvis återupptar sitt arbete. Kristdemokraterna

betonar i motion A356 yrkande 10 att

diskrimineringslagstiftningen måste skärpas.

Enskilda individer har mycket små möjligheter att

själva föra sin talan, bl.a. eftersom den förlorande

parten riskerar att få stå för motpartens

rättegångskostnader. Människor måste ges reella

möjligheter att själva åtgärda situationer där de

blivit diskriminerade.

Vänsterpartiet anför i partimotion A271 yrkandena

1-4 att samhället i dag präglas av en

samhällsstruktur som underordnar kvinnor och

överordnar män. I arbetet med att undanröja

diskriminering i lönesättningen är

jämställdhetslagen ett centralt verktyg. En

skärpning och ett förtydligande av 10 §

jämställdhetslagen när det gäller krav på

kartläggning och analys är nödvändigt. Eventuellt

kan en sådan skärpning innebära att JämO ges

sanktionsmöjligheter. Det är nödvändigt med en

skarpare markering av att arbetsgivaren samverkar

med facken. Regeringen bör utreda möjligheten för

JämO eller jämställdhetsnämnden att viteslägga

arbetsgivare för samverkansbrott enligt 2 §

jämställdhetslagen. Arbetsdomstolen har genom tre

domar meddelade under 2001 lagt fast en rättspraxis

i lönediskrimineringsmål som i praktiken gör

jämställdhetslagen verkningslös eftersom domstolen

tillåter att en allmän hänvisning till

marknadskrafterna får rättfärdiga löneskillnader

mellan kvinnor och män som annars skulle anses

utgöra diskriminering. Arbetsdomstolens tolkning av

lagen innebär att Sverige bryter mot tvingande EG-

rätt. Regeringen bör därför snabbutreda hur

jämställdhetslagen ska ändras för att den syn som

företräds i EG-rätten ska slå igenom i domstolens

rättstillämpning. Vidare bör regeringen återkomma

med förslag på hur jämställdhetslagen ska bli ett

effektivare verktyg mot strukturell

lönediskriminering.

Birgitta Gidblom m.fl. (s) anser i motion A310 att

det bör ställas större krav på arbetsgivare att

åtgärda de könsbetingade löneskillnaderna.

Jämställdhetslagen måste därför skärpas så att en

arbetsgivare endast får ett år på sig att åtgärda

sådana löneskillnader. Därutöver bör

jämställdhetsplaner upprättas på alla arbetsplatser

och inte bara på sådana som har mer än tio

anställda.

Carina Ohlsson m.fl. (s) menar i motion A361 att

det finns ett behov att tydliggöra att

jämställdhetsarbetet är en prioriterad fråga och att

stärka detta arbete ytterligare. Regeringen bör

därför inom sitt ordinarie arbete låta se över

behovet av att utöka JämO:s ansvar till att bli

sektorsövergripande på jämställdhetsområdet eller

att en ny myndighet bildas. JämO eller den nya

myndigheten skulle utöver nuvarande arbetsuppgifter

i så fall kunna vara både ett kunskapscentrum som

sprider information, påskyndar implementeringen av

jämställdhets- och genusperspektivet och initierar

och bedriver forskning och vara ett stöd och en

garant för att jämställdhetsarbetet påskyndas.

Utskottets ställningstagande

Jämställdhetslagen

Jämställdhetslagen (1991:433) är ett viktigt verktyg

för att främja kvinnors och mäns lika rätt i fråga

om arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor i

arbetet. Lagen innehåller i dag förbud mot vissa

former av trakasserier - utvidgning sker genom det

lagförslag som utskottet behandlat ovan - och mot

diskriminering på grund av kön när det gäller lön,

rekrytering, befordran, uppsägning m.m. I lagen

ställs krav på att arbetsgivare ska vidta aktiva

åtgärder för att uppnå jämställdhet på

arbetsplatserna. En arbetsgivare är bl.a. skyldig

att anstränga sig för att öka andelen arbetstagare

av underrepresenterat kön med målet att vartdera

könet är representerat med minst 40 % av

arbetstagarna

Lagen skärptes fr.o.m. januari 2001 då en ny

bestämmelse, 10 §, om s.k. lönekartläggning

infördes. Syftet med kartläggningen är att upptäcka,

åtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön och

andra anställningsvillkor. Arbetsgivaren ska varje

år kartlägga och analysera bestämmelser och praxis

om löner, andra anställningsvillkor och

löneskillnader mellan kvinnor och män som utför

arbete som är att betrakta som lika eller

likvärdigt. Kartläggningen och analysen av

löneskillnaderna ska ses som ett stöd i arbetet med

att få bort de osakliga löneskillnaderna.

Arbetsgivaren ska varje år också upprätta en

handlingsplan för jämställda löner (11 §). De

planerade åtgärderna ska genomföras så snart som

möjligt och senast inom tre år.

JämO övervakar tillsammans med

Jämställdhetsnämnden efterlevnaden av lagen. JämO

ska i första hand försöka förmå arbetsgivaren att

frivilligt följa föreskrifterna i lagen. JämO kan

dock utverka ett vitesföreläggande om en

arbetsgivare inte följer föreskrifterna om aktiva

åtgärder i 4-13 §§.

I sammanhanget kan nämnas att JämO i syfte att

kartlägga jämställdhetsarbetet nyligen skickat en

enkät till 6 000 arbetsgivare. Frågorna i enkäten är

en uppföljning av en undersökning som JämO och SCB

genomförde 1999. Resultatet av undersökningen kommer

enligt uppgift att publiceras i en rapport i

september 2005. JämO granskar för närvarande även

elva statliga myndigheters jämställdhetsarbete.

Skärpning av lagen?

Utskottet har tidigare framhållit att det är bekymmersamt att

det fortfarande är så många arbetsgivare som inte

lever upp till lagens krav på jämställdhetsplaner

(bet. 2003/04:AU2). Enligt utskottets mening är det

inte tillfredsställande att reglerna om aktiva

åtgärder ännu inte följs fullt ut av arbetsgivarna.

Det ska betonas att planerna inte är något

självändamål utan ett sätt att driva arbetet framåt.

I regeringsskrivelsen Jämt och ständigt (skr.

2002/03:140) angav regeringen att en utvärdering av

jämställdhetslagen borde ske någon gång under

mandatperioden. Som nämnts tidigare har JämO nu fått

i uppdrag att sammanställa ett underlag för en

uppföljning av lagen. Efter granskning av den

utvärderingsrapport som kommer att tas fram avser

regeringen enligt underhandsuppgift att ta ställning

till det behov som finns av att skärpa lagen, t.ex.

när det gäller tiden för att rätta till

missförhållanden i fråga om osakliga löneskillnader.

I den mån motionerna A352 yrkande 9 (kd) och A271

yrkandena 2 och 3 (v) inte kan anses tillgodosedda

genom det anförda avstyrks de.

Med hänvisning till den utvärdering av lagen som

alltså kommer att företas avstyrker utskottet även

motionerna A271 yrkandena 1 och 4 (v), A310 (s),

A332 yrkandena 1 och 2 (fp) och A355 yrkande 7 (fp).

5 § jämställdhetslagen

När det så gäller motion A352 yrkande 11 (kd) kan

nämnas att de förslag avseende tidsbegränsade

anställningar och föräldraledighet som

Arbetslivsinstitutet hösten 2002 lämnade i

promemorian Hållfast arbetsliv - för ett

föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56) nu har

bearbetats av en arbetsgrupp inom

Näringsdepartementet. Arbetsgruppen har nyligen

presenterat en promemoria om förstärkning och

förenkling i anställningsskyddslagen och

föräldraledighetslagen (Ds 2005:15). Frågan om 5 §

jämställdhetslagen som tas upp i motionen har

behandlats tidigare, senast i betänkande

2002/03:AU3. Utskottet hänvisade då till tidigare

uttalanden och anförde att regeln till sin karaktär

är framåtsyftande och avser att underlätta och

stimulera till föräldraledighet. Den grundar däremot

i princip inte några rättigheter för enskilda. En

arbetsgivare som inte uppfyller regeln kan

vitesföreläggas. Skyddet för kvinnor och män som är

föräldralediga eller avser att utnyttja sin rätt

till föräldraledighet tillgodoses i första hand

genom föräldraledighetslagen. Med hänvisning till

det anförda avstyrker utskottet motion A352 yrkande

11 (kd).

Forumfrågor m.m.

I motion A355 yrkandena 6 och 8 (fp) tas frågan upp

om var diskrimineringstvister bör handläggas liksom

om Jämställdhetsnämndens sammansättning. Motion A361

(s) avser bl.a. JämO:s ansvarsområde. Utskottet har

tidigare i olika sammanhang behandlat motioner med

liknande yrkanden. I Diskrimineringskommitténs

mycket omfattande uppdrag ingår bl.a. att överväga

hur domstolsprocessen i diskrimineringsmål ska

utformas. När det gäller denna fråga vill utskottet

återigen hänvisa till det tillkännagivande som

gjordes till regeringen på förslag av utskottet i

betänkande 2002/03:AU3, rskr. 2002/03:104. Utskottet

anförde där att ett överflyttande av

diskrimineringsmål med arbetsrättslig anknytning

till allmän domstol väcker flera frågor. En sådan

fråga är hur man bör se på mål som egentligen rör

diskriminering eller annan kränkning av

grundläggande rättigheter men där annan lagstiftning

åberopas, t.ex. lagen om anställningsskydd.

Utskottet uttalade att det är värdefullt att frågan

blir belyst i utredningen och att de olika förslag

som har förts fram i denna fråga bör övervägas noga.

Kommittén ska också överväga om det finns behov av

att i framtiden behålla något eller några särskilda

organ med de uppgifter som Jämställdhetsnämnden och

Nämnden mot diskriminering har i dag och i vilka

former en sådan verksamhet i så fall ska bedrivas.

Även ombudsmännens ansvarsområde utreds och en

samordning eller sammanslagning av några eller

samtliga av ombudsmännen mot diskriminering ska

övervägas. I den mån lagstiftningen brister i

effektivitet eller det saknas skydd mot

diskriminering på vissa områden ska kommittén sträva

efter att åtgärda dessa brister. Kommittén är fri

att ta upp andra frågor inom ramen för uppdraget som

aktualiseras under utredningsarbetet.

Diskrimineringskommittén fick nyligen förlängd

utredningstid och ska lämna sitt slutbetänkande den

31 januari 2006.

Utskottet, som inte vill föregripa det pågående

arbetet, avstyrker motionerna A355 yrkandena 6 och 8

(fp), A356 yrkande 10 (kd) och A361 (s).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Sättet att genomföra

likabehandlingsdirektivet (punkt 1) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m) och

Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:A6 (m).

Ställningstagande

Vi moderater vill skapa en tydlig, sammanhållen och

enhetlig diskrimineringslagstiftning. I likhet med

ett antal remissinstanser förordar vi att en enda

lag med förbud mot diskriminering inom alla

samhällsområden är det mest ändamålsenliga och

fruktbara på längre sikt. Det finns inget hållbart

motiv att dela upp lagstiftningen gällande

diskriminering i olika kategorier och därmed märka

ut människor beroende på av vilket skäl de blivit

diskriminerade. All diskriminering är lika

avskyvärd.

Sverige är som medlem i EU tvingat att genomföra

EG-direktiven i den mån det inte kan anses att

nuvarande lagstiftning redan uppfyller direktivens

intentioner och innehåll. Vi föreslår dock ett annat

sätt än regeringen att genomföra direktiven. I de

fall det obestridligen krävs tillägg och justeringar

i lagstiftningen för att kunna uppfylla

likabehandlingsdirektivet ska dessa föras in i

befintlig lagstiftning. När det inte är möjligt

föreslår vi att bestämmelserna förs samman i en

provisorisk lag som upphör att gälla när en enhetlig

diskrimineringslagstiftning genomförs.

Vi föreslår vidare att de fyra ombudsmännen slås

samman till en gemensam myndighet. Den nya

myndigheten ska även fortsättningsvis ha i uppdrag

att utöva tillsyn över diskriminering i arbetslivet.

Vad som anförts här bör ges regeringen till

känna. Det innebär att motion 2004/05:A6 (m)

tillstyrks.

2. Utvidgningen av diskrimineringsförbudet i

lagen (2003:307) om förbud mot

diskriminering (punkt 2) (m, fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),

Tina Acketoft (fp), Stefan Attefall (kd), Patrik

Norinder (m), Carl B Hamilton (fp) och Henrik

Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag såvitt avser

ändringen i 9 § första stycket lagen (2003:307) om

förbud mot diskriminering (propositionen punkt 5 i

motsvarande del). Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A7 (fp).

Ställningstagande

Vi har vid flera olika tillfällen och i olika

sammanhang uttryckt att vi förordar en sammanhållen,

tydlig och enhetlig diskrimineringslagstiftning och

att ombudsmännen bör slås samman till en gemensam

myndighet. Det är beklagligt att regeringen ännu

inte återkommit till riksdagen med förslag i den

riktningen, i stället kommer löpande en rad

ändringar och komplement till olika delar av

diskrimineringslagstiftningen.

De förslag som regeringen nu för fram om förbud

mot könsdiskriminering vid tillhandahållande av

varor, tjänster och bostäder saknar en djupare

analys av diskrimineringsbegreppet och skapar

oklarheter. Tillämpningen av den föreslagna 9 §

riskerar att detaljreglera sådant som för de flesta

framstår som rimliga avvikelser mellan könen.

Exempelvis innebär den s.k. tjejtaxan inom

taxinäringen att fler kvinnor har råd att åka taxi

nattetid. På så vis minskar risken för att dessa

kvinnor ska råka ut för brott. Tjejtaxan har också

tillkommit på grund av den utsatthet som många

kvinnor upplever och som regeringen hänvisar till i

andra sammanhang, en utsatthet som gör att många

kvinnor känner rädsla för att vistas ensamma ute

sena kvällar.

Diskriminering är oacceptabel och

diskrimineringslagstiftningen ska ge skydd för

mänskliga rättigheter. Regeringens förslag i denna

del bär dock ett löjets skimmer över sig och visar

vilka grumliga resonemang som blir följden när

förslagen inte baseras på en sammanhållen analys.

Inte heller lägger regeringen fram något förslag

mot könsdiskriminering vid tillhandahållande av

försäkringstjänster, trots att

Diskrimineringskommittén föreslagit detta i sitt

delbetänkande (SOU 2004:55). Vi anser att

försäkringspremier så långt som möjligt bör vara

könsneutrala inom ramen för allmänna

försäkringsmässiga principer.

EU-direktivet om likabehandling av kvinnor och män

när det gäller tillgång till och tillhandahållande

av varor och tjänster ska införlivas i svensk rätt

först år 2007.

Förslaget om en utvidgning av

diskrimineringsförbudet i 9 § i 2003 års lag bör

alltså avslås i sin nuvarande utformning. I stället

bör regeringen senare återkomma med ett samlat

förslag till lagstiftning om diskriminering i

enlighet med ovanstående riktlinjer. Det anförda

innebär att motion A7 (fp) bör bifallas. Detta

betyder att vi inte nu behöver ta ställning till hur

ett undantag bör utformas, vilket det finns förslag

om i motionerna A8 yrkandena 1 och 2 (kd) och A9

yrkande 1 (c).

3. Skyddet för föräldralediga (punkt 10) (m,

kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),

Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder (m) och

Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 3. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A8 yrkande 4 (kd).

Ställningstagande

Alla typer av hinder eller diskriminering som män

eller kvinnor utsätts för med anledning av uttag av

föräldraledighet måste bekämpas. EU:s ministerråd

har enats om att garantera föräldralediga rätten att

återuppta sitt arbete utan försämrade villkor. I dag

kan föräldraledigheten vägas in som skäl för

förändring av tjänsten, vilket inte blir förenligt

med de nya EU-reglerna. Detta har vi även

uppmärksammat i motion A352 yrkande 11.

En enig riksdag har krävt ett förstärkt lagskydd

för föräldralediga. Trots att det nu är fem år sedan

riksdagen begärde det stärkta lagskyddet, har

regeringen ännu inte återkommit i frågan. Det är

mycket anmärkningsvärt. Detta måste nu ske

skyndsamt, vilket bör ges regeringen till känna. Det

innebär att motion A8 yrkande 4 (kd) tillstyrks.

4. Fördelning av statens riskkapital (punkt 11)

(c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A9 yrkande 4 (c).

Ställningstagande

I dag startas ungefär 30 % av alla nya företag av

kvinnor. Det är en alldeles för liten andel. Kvinnor

har betydligt svårare än män att få lån till sina

företagsidéer. Riskerna för kreditförluster är

minimala när det gäller lån till kvinnor men det har

inte uppmärksammats trots att det finns statistik

hos bl.a. Nutek som visar detta. Underskottet i

fråga om kvinnors företagande i Sverige är ett

slöseri med idéer och kreativitet som Sverige inte

har råd att underlåta att uppmuntra om vi ska

försvara den generella välfärden.

De medel som samhället fördelar för att nya

företag ska komma till stånd via Nutek, Vinnova och

Almi bör fördelas så att kvinnor kan få del av lika

mycket resurser som män. Trots att det är ett avsteg

från principen om en könsneutral hantering av

frågorna är det nödvändigt för att åstadkomma en

förbättring på ett svårhanterligt område.

Regeringen bör därför snarast undersöka

förutsättningarna för en lika fördelning av statens

riskkapital och återkomma till riksdagen med förslag

i ärendet.

Det anförda innebär att motion A9 yrkande 4 (c)

bör bifallas.

5. Inriktningen på jämställdhetspolitiken

(punkt 13, motiveringen) (m, kd)

av Anders G Högmark (m), Stefan Attefall (kd),

Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Ställningstagande

Vi anser att utskottets ställningstagande i

avsnittet med rubriken Inriktningen på

jämställdhetspolitiken, tredje stycket, den mening

som börjar med "Som utskottet" och slutar med "är

överordnade" borde ersättas av en text med följande

lydelse:

Män har i alltför hög utsträckning makt och

inflytande i form av högre samhällspositioner och i

genomsnitt högre lön än kvinnor. Utgångspunkten för

jämställdhetsarbetet måste vara alla individers lika

värde samt rätt till samma möjligheter och respekt

för sin person och sina val oavsett kön.

6. Inriktningen på jämställdhetspolitiken

(punkt 13, motiveringen)

av Margareta Andersson (c), Tina Acketoft (fp)

och Carl B Hamilton (fp).

Ställningstagande

Vi anser att utskottets ställningstagande i

avsnittet med rubriken Inriktningen på

jämställdhetspolitiken, tredje stycket, den mening

som börjar med "Som utskottet" och slutar med "är

överordnade" borde ha följande lydelse:

Utskottet betonar att det fortsatta arbetet nu måste

ta som en av sina utgångspunkter den rådande

könsmaktsordningen som innebär att kvinnor som grupp

är underordnade och män som grupp är överordnade.

7. Inriktningen på jämställdhetspolitiken

(punkt 13) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 7. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A291 (v).

Ställningstagande

Vänsterpartiet menar att den svenska

jämställdhetspolitiken inte förmått att på något

avgörande sätt utmana och förändra

könsmaktsordningen, dvs. den ordning som underordnar

kvinnor och överordnar män. Det är därför dags att

kritiskt granska och analysera

jämställdhetspolitiken. Vår analys av den förda

politiken visar att den nu nått vägs ände. Det

behövs nya verktyg om vi på allvar ska kunna utmana

könsmaktsordningen.

En aldrig så ambitiös jämställdhetslag förmår inte

komma till rätta med de löneskillnader som uppstår

för att män inte tar sin del av omsorgsansvaret. Det

saknas verktyg för att motverka ojämlikhet och

förtryck i relationer. Vi saknar politiska redskap

för att komma åt den ständigt pågående

könskonstruktionsprocessen inom skolan och

barnomsorgen, en process som formar små flickors och

pojkars könsidentitet, vilket i sig innefattar att

pojkar och män ges ett annat värde än flickor och

kvinnor. Politiken förmår inte heller nå

maktojämlikheten inom företagsvärlden och

finansmarknaden. De politiska verktygen har haft

svårt att komma åt könsdiskriminerande reklam, porr,

prostitution och sexualiserat våld. Konkret innebär

det att en översyn av de politiska verktygen måste

göras för att hitta nya sätt att komma åt de fel som

dagens metoder inte räcker till för att åtgärda.

Inriktningen av jämställdhetspolitiken måste

förändras i feministisk riktning. För att detta ska

vara möjligt krävs såväl förändringar i policy och

inriktning som förändringar av institutioner.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Det innebär att motion A291 (v)

tillstyrks.

8. Kvinnors representation (punkt 15) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 8. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A352 yrkandena 2 och 27 (kd).

Ställningstagande

Enligt Kristdemokraternas uppfattning är

jämställdhet en fråga om demokrati. Kvinnor och män

ska ha samma rättigheter och möjligheter att påverka

och delta i samhällsutvecklingen. Därför är det

viktigt att män och kvinnor finns representerade i

någorlunda lika delar i alla beslutande

församlingar. I Sverige kan vi glädjas över att ha

kommit långt på många områden och att vi har

världens mest jämställda parlament med 45 % kvinnor.

Men fortfarande är männen i klar majoritet i många

beslutande församlingar. Forskningen visar att den

erfarenhet som mannen respektive kvinnan har också

inverkar på de politiska besluten. En jämn

representation är alltså ett viktigt mål för att

skapa förutsättningar för bättre beslut som

innefattar både mäns och kvinnors kompetens,

perspektiv och prioriteringar.

Alla politiska partier har en skyldighet att lyfta

fram kvinnor för att kunna uppnå en ökad

jämställdhet. Det är viktigt att den politiska

ledningen i ett land är ett föredöme i

jämställdhetsfrågor. Handling måste överensstämma

med ord, i annat fall förlorar politiken och

politikerna trovärdighet. Jämställdhetsministern

kritiserar ofta näringslivet för att det finns för

få kvinnor på beslutande poster. Det gör det extra

viktigt att regeringen månar om måluppfyllelse för

egen del. Därför är det mycket anmärkningsvärt att

endast 30 % av myndighetscheferna i Sverige är

kvinnor. Vid de större myndigheterna, de med fler än

200 anställda, är tre av fyra myndighetschefer män.

I SCB:s jämställdhetsstatistik framgår det att

könsfördelningen bland ledamöter i statliga

bolagsstyrelser, där staten äger mer än 20 %, är 40

% kvinnor och 60 % män. Kvinnor är även

underrepresenterade i landsting och kommuner.

Könsfördelningen vad gäller förtroendeuppdrag i

kommuner och landsting var 41 % kvinnor och 59 %

män. På de riktigt tunga posterna ser det ännu värre

ut. Endast 30 % kvinnor hade ordförandeposten i

kommunerna, medan motsvarande inom landstingen var

44 %.

Inom statlig sektor är 35 % av cheferna kvinnor

och inom landstingssektorn är 48 % av cheferna

kvinnor. Det är endast inom kommunsektorn det finns

fler kvinnliga än manliga chefer. Där är

könsfördelningen 59 % kvinnor och 41 % män.

Även om Utrikesdepartementet arbetat med att få

kvinnor utnämnda till ambassadörer de senaste åren

är det långt kvar tills hälften av Sveriges

ambassadörer i utlandet är kvinnor. Detta är ett

underbetyg åt ett land som framhåller sig som

världens mest jämställda land.

Kristdemokraterna vill även peka på den kritik som

FN riktat mot Sverige bl.a. för att det finns så få

kvinnor på höga poster såväl inom offentlig som

privat sektor. Faktorer som hämmar kvinnor att ta på

sig ledningsansvar bör kartläggas för att kunna

elimineras.

Regeringen avser att undersöka förutsättningarna

för att införa någon form av kvoteringsbestämmelse i

lagstiftningen när det gäller representation av

kvinnor och män i styrelserna i näringslivet. Vi

anser att en tvingande lagstiftning är fel väg att

gå. Kristdemokraterna anser dels att staten bör

agera som ett föredöme när det gäller en jämn

könsfördelning i styrelser och i myndighets- och

bolagsledningar, dels att regeringen bör ta

initiativ till trepartssamtal mellan staten och

arbetsgivar- och arbetstagarparterna för att uppnå

en ökad representation av kvinnor på såväl

styrelsenivå som ledande poster. Målet bör vara att

minst 40 % av styrelseledamöterna i börsbolagen bör

vara kvinnor år 2006. Vad som här har anförts bör

ges regeringen till känna. Det innebär att motion

A352 yrkandena 2 och 27 (kd) tillstyrks.

9. En konkurrensutsatt offentlig sektor

(punkt 19) (m, fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),

Tina Acketoft (fp), Stefan Attefall (kd), Patrik

Norinder (m), Carl B Hamilton (fp) och Henrik

Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 9. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2004/05:A261 yrkande 6 (c) och 2004/05:A352 yrkande

8 (kd).

Ställningstagande

Svenska kvinnors förvärvsfrekvens ligger bland de

högsta i världen. Trots detta har vi en i ett

europeiskt perspektiv mycket könssegregerad

arbetsmarknad. Kommuner och landsting har i huvudsak

varit kvinnornas arbetsmarknad. Den offentliga

sektorn har dock blivit en kvinnofälla. Kvinnors

möjligheter till karriär och löneutveckling har

begränsats eftersom det inte funnits flera

arbetsgivare att välja mellan. Att kvinnor ofta

väljer att arbeta mindre än heltid är många gånger

ett uttryck för att traditionella könsroller lever

kvar. Utbildning, yrkesval, position och inom vilken

bransch man arbetar påverkar också löneskillnaderna.

Det främsta sättet att tvinga fram förändringar är

att verksamheterna inom kommuner och landsting

utsätts för konkurrens. Den stelbenta strukturen

inom den offentliga sektorn håller lönerna nere, och

kvinnorna som arbetar där får långt ifrån den lön de

förtjänar. Fler aktörer som utför verksamheter

finansierade av den offentliga sektorn, t.ex.

äldreomsorg och sjukvård, skulle utveckla den

traditionellt kvinnliga arbetsmarknaden. Detta bör

ges regeringen till känna. Det innebär att

motionerna A261 yrkande 6 (c) och A352 yrkande 8

(kd) tillstyrks.

10. Löner och diskriminering (punkt 20) (m, fp,

kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),

Tina Acketoft (fp), Stefan Attefall (kd), Patrik

Norinder (m), Carl B Hamilton (fp) och Henrik

Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A355 yrkande 5 (fp).

Ställningstagande

Trots att lönediskriminering på grund av kön varit

förbjuden i lag sedan 1980 finns en uppenbar

lönediskriminering kvar. Inför internationella

kvinnodagen 2001 utlovade statsministern att de

osakliga löneskillnaderna inom offentlig och privat

sektor inom en treårsperiod skulle vara åtgärdade.

Det har nu gått över tre år och det är bara att

konstatera att statsministern inte hållit sitt

löfte. Faktum är att lönegapet i stället har ökat i

Sverige under de senaste tio åren. När hänsyn tagits

till skillnader mellan könen i ålder, utbildning,

arbetstid, sektor och yrkesgrupp blir kvinnornas lön

i genomsnitt 92 % av männens på arbetsmarknaden i

stort, enligt SCB. Utan denna vägning är resultatet

18 % lägre lön för kvinnor än för män. Regeringen

brukar jämföra löneskillnaderna med främst andra

länder i EU för att finna stöd för sin politik

eftersom snittet för kvinnors lön i EU uppgår till

75 % av männens. Sannolikt är det emellertid så att

den något mindre löneskillnaden i Sverige enbart

beror på att lönespridningen är sämre i Sverige. I

själva verket är det svårare för svenska kvinnor att

göra lönekarriär, och om man jämför andelen kvinnor

i de högre löneskikten hamnar Sverige i stället

bland de sämsta i EU.

Vi anser att det är dags att genomföra en ny

löneskillnadsutredning för att på nytt kartlägga och

analysera löneskillnaderna, osakliga som sakliga,

samt orsakerna och förklaringarna.

Om vi ska se ett slut på de orättvisa lönerna och

könssegregationen på svensk arbetsmarknad måste två

centrala förändringar ske. För det första måste fler

kvinnor nå ledande befattningar, för det andra krävs

det en allmän press uppåt på lönerna inom de

kvinnodominerade yrkena, vilka framför allt finns

inom skola, vård och omsorg.

Flertalet undersökningar visar att kvinnor i den

offentliga sektorn oftare anger att de saknar

inflytande över sitt arbete och därför upplever det

som stressigt. Detta innebär att den offentliga

sektorn oftare brister på ett sätt som får

konsekvenser på lönenivåer och jämställdhet.

Genom konkurrens mellan arbetsgivarna kan

lönenivåerna inom vissa av de kvinnodominerade

yrkena höjas. Detta bör ges regeringen till känna.

Vi tillstyrker därför motion A355 yrkande 5 (fp).

11. Obetalt hemarbete (punkt 23) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 11. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2004/05:Sf363 yrkande 39 (kd) och 2004/05:A352

yrkande 18 (kd).

Ställningstagande

Med tanke på hur viktig omsorgen om barnen är

framstår dagens system, som inte inbegriper

omvårdnad i hemmet, som mycket otidsenligt. När

barnomsorgsfrågor diskuteras glöms ofta att

småbarnsperioden för de allra flesta är en relativt

kort period av livet. Hemarbete måste få ett

meritvärde på arbetsmarknaden. Hemarbete ställer

stora krav på organisation, simultankapacitet och

ekonomisk planering. Hemarbete med barn måste

betraktas som den viktiga samhällsinsats det

faktiskt är.

Män och kvinnor arbetar ungefär lika mycket i tid

räknat, men proportionerna mellan hemarbete och

arbete utanför hemmet är olika. Kvinnorna arbetar 40

% mindre på den s.k. öppna arbetsmarknaden. Ska fler

män lockas att ta ett större ansvar för hemarbetet

och omsorgen om barnen måste statusen för hemarbete

höjas på olika sätt. Den negativa bild som under

1970-90-talen getts av hemarbete är en viktig

förklaring till mäns svaga intresse för

jämställdhetspolitik.

Ekonomiska beräkningsgrunder och teorier tar inte

alltid hänsyn till oavlönat arbete trots att det

utgör en stor samhällsinsats. BNP-måttet omfattar

inte hemarbete. Därmed fångar detta mått inte en

väsentlig del av det arbete som utförs. Sverige bör

ta initiativ till internationella överenskommelser

som gör att hemarbete kan ingå i eller komplettera

BNP-måttet.

En speciell form av arbete i hemmet är

anhörigvård. Detta arbete kan också ske i annans

hem. Anhörigvård utförs oftare av kvinnor än av män.

Inte heller detta, ofta mycket krävande arbete,

genererar pensionspoäng eller värderas som

meritgrund. Kristdemokraterna anser att detta måste

förändras.

Vad jag anfört här bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motionerna A352 yrkande 18 (kd)

och Sf363 yrkande 39 (kd).

12. Ett barnvänligt arbetsliv (punkt 24) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 12. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2004/05:Sf363 yrkande 34 (kd) och 2004/05:A352

yrkande 10 (kd).

Ställningstagande

Kristdemokraterna menar att politiker, arbetsgivare

och fackföreningar tillsammans måste arbeta fram

former för ett mer barnvänligt arbetsliv, ett

arbetsliv som också möjliggör ett aktivt

föräldraskap och där föräldraskap betraktas som en

kompetenshöjning och en viktig samhällsuppgift.

Utgångspunkten ska vara att förbättra situationen

för barnen och minska föräldrarnas stress.

Regeringen bör ta initiativ till en kampanj på detta

område som inledning till ett mer långsiktigt

arbete. Arbetet bör ske tillsammans med

arbetsmarknadens parter.

Viktiga inslag i kristdemokratisk politik för att

möjliggöra kombinationen föräldraskap och arbetsliv

är en generös föräldraförsäkring inklusive en rimlig

grundnivå och högt tak, rätt till tre års

tjänstledighet, barndagar och tillgång till

barnomsorg av olika slag och med hög kvalitet som

kan väljas efter föräldrarnas önskemål och barnets

behov.

Detta bör ges regeringen till känna. Det innebär

att motionerna Sf363 yrkande 34 (kd) och A352

yrkande 10 (kd) tillstyrks.

13. Föräldraledighet (punkt 25) (fp)

av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 13. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A355 yrkande 10 (fp) och avslår motionerna

2004/05:Sf363 yrkande 40 (kd), 2004/05:So395 yrkande

6 (c) och 2004/05:A259 (kd).

Ställningstagande

Det faktum att kvinnor föder barn innebär inte att

män saknar förmåga att ta hand om och uppfostra

barn. Det innebär inte heller att kvinnor

automatiskt är bättre rustade för att sköta disken

och sortera tvätten i hemmet än vad männen är. Men

tusenåriga traditioner har cementerat

arbetsfördelningen mellan könen. Målsättningen att

skapa ett mer föräldravänligt arbetsliv och en

vardag som inte sliter sönder människor handlar

därför i mångt och mycket om att bryta inarbetade

könsmönster och att förbättra förutsättningarna för

båda föräldrarna att dela på ansvaret för familj och

barn.

Svenska pappor har en världsunik möjlighet att

vara hemma med sina barn. Förutom att det för varje

pappa som är hemma med sitt barn är en investering

för honom själv och för hans framtida relation till

sitt barn är det också en vinst för samhället. Delat

ansvar för hem och barn är en grundförutsättning för

att kvinnor ska få en starkare ställning på

arbetsmarknaden.

Svenska barn har ett privilegium som kan knyta

nära band med båda föräldrarna tidigt genom att

föräldraförsäkringen är könsneutral, i alla fall i

teorin. Folkpartiet anser att ett jämnare uttag av

föräldraförsäkringen är viktigt för både föräldrar,

barn och samhället, men det finns i dag tydliga

tecken i den politiska debatten på en övertro på att

en kvoterad eller utökad föräldraförsäkring skulle

vara lösningen på dagens jämställdhetsproblem. Men

en kvoterad föräldraförsäkring löser t.ex. inte de

bakomliggande strukturproblem som ger kvinnor färre

möjligheter att utveckla, starta och driva företag

och få tillgång till hälften av kapitalet och

makten. För att få ett slut på det ojämställda

samhället måste vi därför i stället börja se vad

"anställd i offentlig sektors låglöneproletariat"

innebär och vilka effekter det får på hela

samhället. För att locka fler pappor att ta ut

föräldraledighet behöver de ekonomiska instrumenten

förbättras. Könsrollerna måste brytas underifrån och

med praktisk handling, och för att detta ska ske

måste människor ges instrument att kunna bestämma

själva.

Detta bör ges regeringen till känna. Det innebär

att motion A355 yrkande 10 (fp) tillstyrks och

motionerna So395 yrkande 6 (c), Sf363 yrkande 40

(kd) och A259 (kd) avstyrks.

14. Föräldraledighet (punkt 25) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 14. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:Sf363 yrkande 40 (kd) och avslår motionerna

2004/05:So395 yrkande 6 (c), 2004/05:A259 (kd) och

2004/05:A355 yrkande 10 (fp).

Ställningstagande

Som en konsekvens av att vi vill göra det möjligt

för den som vill förlänga tiden tillsammans med sina

barn när de är små bör rätten till tjänstledighet

utökas. Man ska inte behöva säga upp sig för att

kunna göra detta. Den lagstadgade rätten till hel

tjänstledighet när man blir förälder bör därför

förlängas från dagens ett och ett halvt år till tre

år.

Det är en rimlig tidsrymd också sett från

arbetsgivarsynpunkt. Föräldrarna ska därefter ha

bibehållen rätt att återvända till sitt arbete. De

ska också kunna dela upp tjänstledigheten mellan sig

om båda föräldrarna förvärvsarbetar.

Därtill bör rätten till en fjärdedels

tjänstledighet utökas från åtta år till tolv år. Det

förbättrar möjligheterna för de föräldrar som så

önskar att finnas till hands även för sina 8-12-

åringar efter skoldagens slut.

Sverige har i dag ratificerat barnkonventionen.

Barnkonventionen ger en universell definition av

vilka rättigheter som borde gälla för alla barn i

hela världen. Artiklarna 2, 3, 6 och 12 kallas för

de fyra huvudprinciperna.

Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska

komma i första rummet vid alla åtgärder som rör

barnet. Där står följande text:

Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra

barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som

behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de

rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess

föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer

som har lagligt ansvar för barnet, och skall för

detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings-

och administrativa åtgärder.

Sverige har alltså förbundit sig att ställa upp på

att låta föräldrarna få stöd i lagen för att kunna

utöva sin viktiga uppgift som fostrare av sitt barn.

Den viktigaste uppgiften här är att hjälpa

barnfamiljerna att få sina liv med kombinationen av

familjeliv och arbetsliv att fungera.

Detta bör ges regeringen till känna. Det innebär

att motion Sf363 yrkande 40 (kd) tillstyrks och att

motion A259 (kd) avstyrks i den mån den inte kan

anses tillgodosedd med det anförda. Övriga motioner

avstyrks.

15. Föräldraledighet (punkt 25) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 15. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:So395 yrkande 6 (c) och avslår motionerna

2004/05:Sf363 yrkande 40 (kd), 2004/05:A259 (kd) och

2004/05:A355 yrkande 10 (fp).

Ställningstagande

Ett barnvänligt arbetsliv förutsätter förändringar

på i stort sett alla arbetsplatser. Det måste till

en friare syn på arbete och ökade möjligheter för

den enskilde att ha inflytande över arbetstider och

uppläggning av arbetet. Centerpartiet vill därför

att det tas initiativ till överläggningar mellan

arbetsmarknadens parter kring frågor om barnvänligt

arbetsliv och partiet framför sådana förslag i en

annan motion. Arbetslagstiftningen bör moderniseras

så att den gynnar okonventionella lösningar och

därmed stämmer bättre överens med det moderna

arbetslivet, med bl.a. krav på flexibel arbetstid

och en lagstadgad rätt för alla föräldrar att minska

sin arbetstid till halvtid under barnens första åtta

år. Vad jag anfört här bör ges regeringen till

känna. Det innebär att motion So395 yrkande 6 (c)

tillstyrks och motionerna Sf363 yrkande 40 (kd),

A259 (kd) och A355 yrkande 10 (fp) avstyrks.

16. Män och föräldraledighet (punkt 26) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 26

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 16. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A352 yrkande 17 (kd).

Ställningstagande

Undersökningar visar att många mammor och pappor

skulle vilja ägna mer tid åt barnen främst när de är

små. Yngre män uttrycker i dag att de ser framför

sig ett liv där det ryms tid för både familj och

yrkeskarriär. Unga människor söker hitta en livsrytm

som trots ofta stressiga arbeten ger nödvändiga

pauser för ett helhjärtat föräldraengagemang. Det är

samhällets uppgift att stödja deras möjligheter till

detta. En jämnare fördelning mellan förvärvsarbete

och vård av barn skulle medföra många positiva

effekter när det gäller ökad familjestabilitet,

jämställdhet och inte minst när det gäller

förbättrad kontakt mellan pappor och barn.

Statistiken visar att det är kvinnorna som har

huvudansvaret för barnen. De står för 83 % av de

uttagna dagarna i föräldraförsäkringen medan männen

står för 17 %. En studie som Jusek genomförde 2001

bland akademikermän som hade barn visade att 44 %

inte tagit någon pappaledighet alls. Endast 3 % hade

varit pappalediga i mer än sex månader. I en

undersökning som genomförts i år bland

nyutexaminerade akademiker har Jusek frågat hur

länge de önskar vara föräldralediga. Hela 42 % av

männen uppger att de vill vara hemma minst sex

månader. Bara 2 % nöjer sig med att vara hemma under

pappamånaden och lika få, 2 %, vill inte alls vara

pappalediga.

Målet måste vara att pappor ska vilja vara hemma

med sina barn, inte att de ska tvingas att ta ut

tiden. Kristdemokraterna anser att studier bör göras

av det varierande uttaget av pappaledighet över

landet för att identifiera stimulerande faktorer för

ett ökat uttag.

Detta bör ges regeringen till känna. Det innebär

att motion A352 yrkande 17 (kd) tillstyrks.

17. Skärpning av lagen (punkt 27) (fp)

av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 17. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A355 yrkande 7 (fp) och avslår motionerna

2004/05:A271 yrkandena 1-4 (v), 2004/05:A310 (s),

2004/05:A332 yrkandena 1 och 2 (fp) och 2004/05:A352

yrkande 9 (kd).

Ställningstagande

Folkpartiet anser att jämställdhetslagen behöver

skärpas. Så som lagen är utformad ger den

arbetsgivare stora möjligheter att tillsammans med

de anställda på den enskilda arbetsplatsen själva

utforma sin jämställdhetsplan. Tanken med

jämställdhetsplanen är att den ska finnas och

fungera som ett hjälpmedel i jämställdhetsarbetet -

för alla arbetsgivare. Lagen talar om vilka områden

planen ska behandla, inte exakt vad den ska

innehålla. Alltså krävs det av arbetsgivare t.ex.

att de konkretiserar hur de anpassar arbetsmiljön

för både kvinnor och män samt hur de underlättar för

de anställda att kombinera förvärvsarbete och

familjeliv.

Bestämmelserna i 10-11 §§ jämställdhetslagen

handlar om kartläggning, analys och handlingsplan

för jämställda löner. Att kräva av arbetsgivare att

de ska kartlägga och analysera löneskillnader är ett

sätt att sätta fokus på sådana löneskillnader som

eventuellt förekommer endast på grund av

könstillhörighet. Det kan synliggöra problemet med

osakliga löneskillnader för arbetsgivare som aldrig

tidigare reflekterat över problemet. Det skulle

också kunna öka medvetenheten om att kvinnor och

mäns arbeten värderas olika och på så sätt förebygga

lönediskriminering.

Enligt 11 § skall en handlingsplan för jämställda

löner upprättas och senast inom tre år skall planen

ha genomförts. När det gäller handlingsplanen för

jämställda löner finns det däremot anledning att

ifrågasätta metodiken. Handlingsplanen kommer inte

åt det allra största jämställdhetsproblemet,

nämligen att kvinnor tjänar mindre och har lägre

inkomster än män. Det är möjligt att handlingsplanen

kan korrigera osakliga löneskillnader i enskilda

fall, men bara på den enskilda arbetsplatsen. För

att förändra det faktum att typiska kvinnojobb,

särskilt inom offentliga sektorn, är lågbetalda och

att kvinnor i högre grad jobbar deltid är

bestämmelsen om handlingsplan värdelös. Sommaren

2003 presenterade Jämställdhetsombudsmannen, JämO,

en undersökning som visade att endast 82 av 500

privata arbetsgivare uppfyllde lagens krav på

kartläggning, analys och handlingsplan för

jämställda löner.

Vi noterar att ungefär samma resonemang framförs i

motion A332, motionären vill dock att 11 §

jämställdhetslagen ska avskaffas. Vi menar att man i

första hand bör utvärdera 10-11 §§

jämställdhetslagen för att därefter ta ställning

till ett eventuellt avskaffande.

Respekten för lagstiftningen är alldeles för låg.

Det är inte acceptabelt att lagstiftningen i princip

nonchaleras av en stor del av arbetsgivarna. Det

finns ingen anledning att ursäkta den som inte

följer lagen. Som ett resultat av det motstånd från

arbetsmarknadens parter som fanns vid lagens

tillkomst präglas lagen, förarbetena och JämO:s

instruktioner av frivillighet och dialog. JämO bör

ges en tydligare roll, och lagens bestämmelse om att

JämO i första hand ska försöka få arbetsgivare att

följa lagen frivilligt bör slopas. Finns det en lag

- ska den följas. Vad som här har anförts bör ges

regeringen till känna. Det innebär att motion A355

yrkande 7 (fp) tillstyrks och motionerna A271

yrkandena 1-4 (v), A310 (s), A332 yrkandena 1 och 2

(fp) och A352 yrkande 9 (kd) avstyrks.

18. Skärpning av lagen (punkt 27) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 27

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 18. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A352 yrkande 9 (kd) och avslår motionerna

2004/05:A271 yrkandena 1-4 (v), 2004/05:A310 (s),

2004/05:A332 yrkandena 1 och 2 (fp) och 2004/05:A355

yrkande 7 (fp).

Ställningstagande

Svenska arbetsgivare har sedan 1992 en skyldighet

att upprätta en årlig jämställdhetsplan. Från och

med 2001 ska också en lönekartläggning ske.

Löneskillnader ska analyseras och en handlingsplan

upprättas för att komma till rätta med dem.

Kristdemokraterna ansåg att en försöksverksamhet

först skulle genomföras inom offentlig sektor för

att se till att lagstiftningen från 2001 inte bara

skulle bli en skrivbordsprodukt med ökad

administrativ börda. Det har dessvärre visat sig att

endast knappt 25 % av de privata företagen med mer

än 10 anställda har en jämställdhetsplan, vilket

varit en skyldighet sedan tio år tillbaka. Inom

offentlig sektor är motsvarande siffra 75 %.

Kristdemokraterna menar att det i första hand

åligger arbetsmarknadens parter att i

löneförhandlingar och genom kollektivavtal särskilt

beakta likalöneprincipen för lika och likvärdigt

arbete. Dagens lagstiftning frestar parterna att

inte ta sitt ansvar för att motverka de osakliga

löneskillnaderna. Hos parterna ligger de största

möjligheterna att utjämna orättfärdiga

löneskillnader. Ansvaret vilar såväl på arbetsgivare

som på arbetstagarorganisationer att se till att

jämställdhetsplanerna blir verkningsfulla instrument

i verksamheten. Kristdemokraterna anser att

jämställdhetsplanens betydelse och funktion i

arbetet för jämställdhet bör utvärderas.

Lagstiftningens roll kontra eldsjälarnas betydelse

för framgång bör särskilt belysas. Vad som här har

anförts bör ges regeringen till känna. Det innebär

att motion A352 yrkande 9 (kd) tillstyrks samtidigt

som motionerna A271 yrkandena 1-4 (v), A310 (s),

A332 yrkandena 1 och 2 (fp) och A355 yrkande 7 (fp)

avstyrks.

19. Forumfrågor m.m. (punkt 29) (fp)

av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 19. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A355 yrkandena 6 och 8 (fp) och avslår

motionerna 2004/05:A356 yrkande 10 (kd) och

2004/05:A361 (s).

Ställningstagande

Ansvaret för tillsynen av att jämställdhetslagen

efterlevs ligger hos JämO och Jämställdhetsnämnden

som är sammansatt av arbetsmarknadens parter.

Tyngdpunkten i granskningsverksamheten ligger hos

JämO medan nämndens uppgift begränsar sig till att

besluta om vitesförelägganden. JämO kan alltså

ansöka hos nämnden om att arbetsgivare som inte

följer jämställdhetslagen ska vitesföreläggas.

Hittills har endast en handfull ärenden, färre än

tio, avgjorts av Jämställdhetsnämnden. Med en skärpt

syn på efterlevnaden av lagen borde fler fall komma

upp i nämnden.

Under senare år har det förts en debatt om

Arbetsdomstolens, AD:s, roll och sammansättning. I

mål om köns- och lönediskriminering är AD dömande

instans. Ett organ som fack och arbetsgivare har

avgörande inflytande över är inte rätt plats att

avgöra diskrimineringsmål. Det har hävdats att detta

strider mot Europakonventionens krav om opartisk

rättegång. Även om Jämställdhetsnämnden har andra

uppgifter än AD finns det paralleller. Folkpartiet

anser att partssammansatta organ av denna modell

inte är den lämpligaste lösningen utan frågorna bör

prövas av oberoende organ. Diskrimineringsmål måste

föras över från Arbetsdomstol till vanlig domstol

för ett rättssäkert förfarande och en väg till mer

jämställda löner.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Det innebär att motion A355 yrkandena 6

och 8 (fp) tillstyrks och motionerna A356 yrkande 10

(kd) och A361 (s) avstyrks.

20. Forumfrågor m.m. (punkt 29) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 29

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 20. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A356 yrkande 10 (kd) och avslår motionerna

2004/05:A355 yrkandena 6 och 8 (fp) och 2004/05:A361

(s).

Ställningstagande

Kristdemokraternas grundläggande syn är att alla

människor har ett lika och unikt värde. Även om

detta verkar självklart, så är det likväl viktigt

att påpeka i dagens samhälle, där man mäter

människovärde i förmåga och funktion.

Diskriminering utgör ett allvarligt problem för

den enskilda människan vars naturliga rättigheter

förtrampas, men också för samhället i stort eftersom

den innebär ett skrämmande dåligt resursutnyttjande.

Grunden för diskriminering är att olika människor

klumpas ihop som en grupp som sedan tillskrivs vissa

egenskaper. Det krävs i grunden ett nytt synsätt i

vårt land där människor betraktas som unika

individer.

Det har i Sverige blivit svårt för enskilda

personer att föra talan mot organisationer och

företag på grund av att den enskilde kan drabbas av

höga rättegångskostnader. Orsaken är att

rättshjälpen och rättsskyddsförsäkringen inte

omfattar tvister som avser arbetslivet. Om inte den

enskilde får hjälp av sin fackförening, eller inte

tillhör en facklig organisation, är personen i en

mycket utsatt situation. Människor måste därför ges

reella möjligheter att själva kunna driva processer

när de blivit diskriminerade t.ex. genom förbättrade

möjligheter till rättshjälp, vilket vi utvecklar

närmare i reservation nr 23 i justitieutskottets

betänkande 2004/05:JuU1.

Motverkande av diskriminering i arbetslivet blir

riktigt effektiv först när arbetsgivaren drabbas av

direkta ekonomiska sanktioner såsom

skadeståndsanspråk. Ur ett internationellt

perspektiv är skadestånden i Sverige för dem som

drabbats av diskriminering i arbetslivet väldigt

låga. För att markera att diskriminering är

oacceptabelt anser vi att skadestånden bör höjas.

Detta bör ges regeringen till känna. Det innebär att

motion A356 yrkande 10 (kd) tillstyrks och

motionerna A355 yrkandena 6 och 8 (fp) och A361 (s)

avstyrks.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Undantaget från förbudet mot direkt

diskriminering i jämställdhetslagen (punkt

6) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Regeringen föreslår att undantaget från förbudet mot

direkt diskriminering i 15 § jämställdhetslagen

(1991:433) upphävs. I stället föreslår regeringen

att ett undantag - vid sidan av lagens gällande

undantag för positiv särbehandling - ska gälla vid

beslut om anställning, befordran eller utbildning

för befordran om visst kön är nödvändigt på grund av

arbetets natur eller det sammanhang där det utförs.

Kristdemokraterna vill lyfta fram respekten för

den civila gemenskapens och religionsfrihetens

betydelse vid tillämpningen av det nya undantaget i

17 § andra stycket i jämställdhetslagen. De

ideologiska eller värderingsmässiga grunder som en

verksamhet bygger på måste tillmätas avgörande

betydelse när en arbetsgivare åberopar

undantagsregeln i exempelvis ett anställningsärende.

Kristdemokraterna vill understryka vikten av att

den nya utformningen av lagtexten inte innebär någon

materiell skillnad i den praktiska tillämpningen av

lagstiftningen. Enligt den information vi fått från

företrädare för Regeringskansliet är det också så

lagtexten ska tolkas.

2. Skyddet för föräldralediga (punkt 10) (fp)

av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).

Rätten att vara ledig med lön en tid efter det att

man, som mor eller far, fått ett nytt barn är en

viktig och uppskattad del av vårt välfärdssystem.

Men möjligheten att vara hemma med barn under

ungefär ett år är inte problemfri.

Vittnesbörden blir allt fler om att gravida och

föräldralediga missgynnas på arbetsmarknaden. Vi har

full förståelse för att företagen vill ha rimliga

och flexibla regler, men det får inte sträcka sig

till en diskriminering av föräldralediga.

Vissa arbetsgivare tycks betrakta

föräldraförsäkringen som en slags "rabatt" vid

uppsägningar, genom att uppsägningslön inte utgår

till föräldralediga. Det finns säkert också en

psykologisk mekanism som gör det lättare att säga

upp en person som just nu inte är på arbetsplatsen.

Den synen på människor som tar på sig ansvaret att

ta hand om våra allra minst är inte acceptabel.

För att stärka anställningsskyddet för

föräldralediga måste LAS förändras så att den

föräldralediga tiden inte får räknas som

uppsägningstid. Uppsägningstiden bör starta den dag

man återupptar sitt arbete, det vill säga om man

blir uppsagd under föräldraledigheten så kan inte

arbetsgivaren därigenom undkomma att betala samma

uppsägningslön till den föräldralediga som för andra

uppsagda. Detta skulle medföra att det inte längre

är billigare att säga upp föräldralediga än andra.

Även vad gäller återanställningsrätten för

föräldralediga måste LAS stärkas. Detta ligger väl i

linje med det skydd gravida åtnjuter enligt EG-

rätten. Arbetstagare som inte kan tillträda en

anställning på grund av barnafödande eller

föräldraledighet faller i dag utanför lagens skydd.

Om man som uppsagd från en arbetsgivare under sin

föräldralediga tid erbjuds återanställning under

pågående föräldraledighet, så måste de flesta av

praktiska skäl tacka nej. Idag betyder detta att

återanställningsrätten då kan upphöra för

arbetstagaren. LAS bör därför förändras så att detta

förhindras, det vill säga så att anställningen kan

påbörjas då den begärda föräldraledigheten har

upphört.

Möjligheten att undanta två personer från

turordningsreglerna vid uppsägningar är viktig för

flexibiliteten i mindre företag, men det måste kunna

säkerställas att den inte utnyttjas för att

diskriminera föräldralediga. Därför måste

tillämpningen av undantagsregeln kunna prövas

rättsligt så att den inte missbrukas.

3. Män och jämställdhet (punkt 14) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Vi i Miljöpartiet anser att såväl kvinnor som män

har ett gemensamt ansvar för att bryta den rådande

könsmaktsordningen. Det är ett välkänt faktum att

kvinnor i många år arbetat för att lyfta upp såväl

analysen som effekterna av den rådande

könsmaktsordningen. Viktiga frågor har lyfts upp på

den politiska dagordningen, bland annat lika lön för

likvärdigt arbete, halva makten och åtgärder mot

trafficking och prostitution. Detta är självklara

krav utifrån den gröna ideologin och grundläggande

mänskliga rättigheter. Det är dock inte lika

självklart för alla delar av samhället, och även om

viktiga framsteg har gjorts så återstår mycket

arbete.

Miljöpartiet anser att det är viktigt att

stimulera män att ta ett större ansvar och än mer

aktivt engagera sig i detta stora och viktiga

förändringsarbete som nu pågår i vårt aktiva

jämställdhetsarbete. En förändring blir möjlig när

fler män och kvinnor ser de strukturer och normer

som styr samhället. Ju fler män som aktivt engagerar

sig, desto lättare går förändringsarbetet.

Därför anser Miljöpartiet att det är viktigt att

män på alla nivåer involveras i jämställdhetsarbetet

och vill att regeringen ännu tydligare än hittills

ska stimulera en sådan utveckling. Detta gäller

givetvis också i det internationella arbetet.

I det stora jämställdhetsarbete som regeringen,

vänsterpartiet och miljöpartiet jobbar med så ingår

mäns ansvar för jämställdhet som en viktig punkt och

en flera initiativ har tagits. Jag väljer därför att

i dagsläget inte reservera mig på denna punkt.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2004/05:147:

1. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i

jämställdhetslagen (1991:433).

2. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1999:130) om åtgärder mot diskriminering i

arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet,

religion eller annan trosuppfattning.

3. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1999:132) om förbud mot diskriminering i

arbetslivet på grund av funktionshinder.

4. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1999:133) om förbud mot diskriminering i

arbetslivet på grund av sexuell läggning.

5. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(2003:307) om förbud mot diskriminering.

6. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1999:678) om utstationering av arbetstagare.

7. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(2005:000) om ändring i lagen (2005:000) om

ändring i lagen (1999:678) om utstationering av

arbetstagare.

8. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100).

Följdmotioner

2004/05:A6 av Anders G Högmark m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om genomförande av EG-direktivet om

likabehandling av diskriminering.

2004/05:A7 av Tina Acketoft m.fl. (fp):

Riksdagen avslår regeringens förslag så vitt avser ändring i 9

§ lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering.

2004/05:A8 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

1. Riksdagen beslutar att försäkringstjänster skall

ingå i förbudet mot könsdiskriminering i enlighet

med Diskrimineringskommitténs förslag.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett

förtydligande så att inte den typ av prissättning

som beskrivs i motionen räknas som diskriminering.

3. Riksdagen beslutar att det i samband med

undantagsreglerna vid direkt diskriminering i

jämställdhetslagen skall tas hänsyn till

ideologiska och värderingsmässiga grunder.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett utökat

diskrimineringsskydd för föräldralediga.

2004/05:A9 av Margareta Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag i 9 § om att

försäkringstjänster skall undantas från förbudet

mot könsdiskriminering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att regeringen

bör återkomma med förslag om möjligheten att

lagstifta om att överfallsskyddet i

hemförsäkringen även skall gälla för en

skadelidande som har utsatts för våld av en

medförsäkrad familjemedlem.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att personligt

betalningsansvar skall gälla för inköp och lån

från den dag begäran om skilsmässa eller bodelning

registrerats fram till skilsmässan vunnit laga

kraft.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att regeringen

snarast bör återkomma med förslag som förbättrar

förutsättningarna för en lika fördelning av

statens riskkapital mellan kvinnor och män.

Motioner från allmänna motionstiden

2004/05:Sf363 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att villkoren för

att kombinera föräldraskap och arbetsliv måste

vara goda.

39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vård av barn

skall ges ett meritvärde även på arbetsmarknaden.

40. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i lagen i enlighet med vad

som anförs i motionen om utökad rätt till

tjänstledighet för vård av barn.

2004/05:So395 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lagstadgad rätt

för föräldrar att minska sin arbetstid till

halvtid under barnets första åtta år.

2004/05:N402 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att Sveriges

könssegregerade arbetsmarknad samt lönegapet

mellan könen är en demokratisk brist.

2004/05:A219 av Christina Axelsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om behovet av att arbeta för ökad

jämställdhetspolitik i EU.

2004/05:A259 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ändring i 7 §

föräldraledighetslagen (1995:583).

2004/05:A261 av Margareta Andersson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att motverka

könssegregationen på arbetsmarknaden.

2004/05:A270 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om återrapporteringskrav avseende

fördelning och innehåll ur ett könsmaktsperspektiv

för organisationer och föreningar som uppbär

statsbidrag samt för bidragsgivande myndigheter och

organisationer.

2004/05:A271 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förtydligande och

skärpning vad gäller krav på kartläggning och

analys i 10 § jämställdhetslagen.

2. Riksdagen begär att regeringen utreder

möjligheten för JämO eller Jämställdhetsnämnden

att viteslägga arbetsgivare för samverkansbrott

enligt 2 § jämställdhetslagen, enligt vad i

motionen anförs.

3. Riksdagen begär att regeringen utreder och

återkommer till riksdagen med förslag enligt vad i

motionen anförs om att EG-rättens syn på

lönediskriminering och marknadskrafter skall få

genomslag i rättstillämpningen.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av jämställdhetslagen så att

den även omfattar strukturell lönediskriminering.

2004/05:A286 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utveckla en strategi för att

implementera FN-konventionen om avskaffande av allt

slags diskriminering av kvinnor (CEDAW).

2004/05:A290 av Lars Ohly m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som har

i uppdrag att identifiera och analysera mekanismerna

bakom strukturell könsdiskriminering i Sverige,

föreslå åtgärder för att motverka dessa och för att

öka möjligheterna till inflytande och makt för dem

som främst riskerar att utsättas för en sådan

diskriminering.

2004/05:A291 av Lars Ohly m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

jämställdhetspolitiken bör förändras i feministisk

riktning i enlighet med vad i motionen anförs om

feministisk strategi för att utmana

könsmaktsordningen.

2004/05:A300 av Siv Holma m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att upprätta en offentlig,

könsuppdelad lönestatistik för makteliten.

2004/05:A306 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med

direktivet att kartlägga förekomsten av olika

åldersgränser som används diskriminerande mot

personer som uppnått myndig ålder, dvs.18 år, och om

sådana diskriminerande åldersgränser finns, t.ex.

utifrån kön, föreslå motverkande åtgärder.

2004/05:A310 av Birgitta Gidblom och Lennart

Klockare (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om jämställdhet på arbetsmarknaden.

2004/05:A314 av Agneta Lundberg och Hans Stenberg

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om diskriminerande åldersgränser.

2004/05:A315 av Birgitta Gidblom (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om löner.

2004/05:A321 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

involvera och uppmärksamma män i

jämställdhetsarbetet på lokal, nationell och

internationell nivå och att regeringen stimulerar

en sådan utveckling.

2004/05:A322 av Lars Ohly m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att politiska

beslut inom arbetsmarknadsområdet i sina

förarbeten och analyser skall ha ett

könsmaktsperspektiv.

7. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

särskild utredning som får till uppgift att

närmare utreda olika anställningsformers effekter

ur ett klass-, köns- och etnicitetsperspektiv.

2004/05:A332 av Karin Pilsäter (fp):

1. Riksdagen beslutar om att avskaffa 11 §

jämställdhetslagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om svårigheterna med

att tillämpa 11 § jämställdhetslagen.

2004/05:A345 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kvinnors rättigheter på

arbetsmarknaden.

2004/05:A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av ett

kartläggande av de faktorer som kan hämma kvinnor

att ta ett ledningsansvar med anledning av FN:s

rapport om jämställdhetsläget i Sverige.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ökad

konkurrensutsättning inom offentlig sektor,

särskilt inom vård- och omsorgssektorn för att

främja kvinnors arbetsmarknad.

9. Riksdagen begär att regeringen utvärderar

jämställdhetslagens betydelse och funktion, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att initiera en

nationell kampanj för ett barnvänligt arbetsliv.

11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av 5 § jämställdhetslagen, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

kartläggning av regionala skillnader av uttag av

pappaledighet med inriktning på att undanröja

hinder för ett ökat uttag.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

uppvärdera hemarbete och anhörigvård.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den bör ta

initiativ till trepartssamtal mellan stat,

arbetsgivar- och arbetstagarparter för att uppnå

en ökad representation av kvinnor på såväl

styrelsenivå som på ledande poster.

2004/05:A355 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att lönediskrimineringen måste brytas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att diskrimineringstvister bör handläggas av allmänna

domstolar i stället för den partssammansatta Arbetsdomstolen (AD).

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skärpningar av jämställdhetslagen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Jämställdhetsnämndens sammansättning.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att få föräldrar att dela på föräldraledigheten.

2004/05:A356 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om diskrimineringslagstiftningens utformning.

2004/05:A361 av Carina Ohlsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om behovet av en sektorsövergripande myndighet på jämställdhetsom-

rådet.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skärpningar av

jämställdhetslagen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

Jämställdhetsnämndens sammansättning.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att få föräl