Bet. 2004/05:AU8

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2004/05:AU8

Arbetsrätt

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse

2004/05:66 Politisk information och opinionsbildning

på arbetsplatsen. Bakgrunden till skrivelsen är ett

uttalande av riksdagen våren 2001 om behovet av en

utredning om rätt till politisk information och

opinionsbildning på arbetsplatsen. I skrivelsen

finns en redogörelse för rättsläget i denna fråga

när det gäller arbetsplatser i både den privata och

den offentliga sektorn. Utskottet instämmer med

regeringen i att debatt och information är viktigt,

men ser liksom regeringen svårigheter med att

lagstifta i frågan. Saken bör inte heller utredas

vidare. I denna del av betänkandet avstyrks en

motion av Vänsterpartiet som går ut på att frågan

bör utredas vidare.

I betänkandet behandlas även ett stort antal

motioner om arbetsrättsliga frågor. Det stora

flertalet av motionerna är väckta under den allmänna

motionstiden hösten 2004. Frågorna gäller bl.a. krav

på en översyn av arbetsrätten, frågor om

tidsbegränsad anställning och rätt till

heltidsanställning, turordning vid uppsägning på

grund av arbetsbrist, återanställningsrätt, skydd

för gravida och föräldralediga, företagsnedläggning

och ledighetslagstiftning.

Utskottsmajoriteten tillstyrker ett antal motioner

om upphävande av tvåpersonsundantaget i

turordningsreglerna för småföretag i lagen om

anställningsskydd (LAS).

Utskottet föreslår ett tillkännagivande när det

gäller möjligheterna att kringgå LAS regler.

Utskottet anser att regeringen bör uppmärksamma

denna fråga och vid behov återkomma till riksdagen.

De övriga motionerna avstyrks främst med

hänvisning till pågående utredningar och kommande

regeringsförslag.

I betänkandet finns 21 reservationer och 3

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Politisk information och

opinionsbildning på arbetsplatsen

Riksdagen dels lägger regeringens skrivelse

2004/05:66 till handlingarna, dels avslår motion

2004/05:A4.

Reservation 1 (v)

2. Översyn av arbetsrätten m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A214 (s),

2004/05:A225 (s), 2004/05:A269 yrkande 9 (v),

2004/05:A294 i denna del (s), 2004/05:A305 (s),

2004/05:A337 (s), 2004/05:A352 yrkande 19 (kd),

2004/05:A356 yrkandena 19, 20 och 22 (kd),

2004/05:A371 (s), 2004/05:A375 yrkande 11 (fp)

och 2004/05:A381 (s).

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. ILO och arbetsrätten

Riksdagen avslår motion 2004/05:U313 yrkande 4

(kd).

Reservation 3 (kd)

4. EU och arbetsrätten

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A222

yrkande 1 (s), 2004/05:A243 (s) och 2004/05:A288

(v).

Reservation 4 (v)

5. Tidsbegränsad anställning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So573

yrkande 1 (mp), 2003/04:A265 (s), 2004/05:So514

yrkande 3 (s), 2004/05:N394 yrkande 6 (fp),

2004/05:A242 (s), 2004/05:A266 (s), 2004/05:A269

yrkandena 6-8 (v), 2004/05:A303 (s), 2004/05:A356

yrkande 21 (kd), 2004/05:A359 (m, fp, kd, c),

2004/05:A375 yrkandena 7 och 8 (fp), 2004/05:A384

(s) och 2004/05:A389 (fp).

Reservation 5 (fp)

Reservation 6 (kd)

6. Upphävande av turordningsundantaget

Riksdagen antar utskottets förslag enligt

bilaga 2 till ändring i lagen (1982:80) om

anställningsskydd och bifaller därmed motionerna

2004/05:A209 (s), 2004/05:A212 (s), 2004/05:A233

(s), 2004/05:A241 (s), 2004/05:A251 (s),

2004/05:A267 (s), 2004/05:A269 yrkande 1 (v),

2004/05:A304 (s), 2004/05:A335 (s), 2004/05:A370

(s), 2004/05:A377 (s) och 2004/05:A385 i denna

del (s).

Reservation 7 (m, fp, kd, c, mp)

7. Översyn av turordningsreglerna

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf357 yrkandena

7 och 9 (m).

Reservation 8 (m)

8. Turordningsavtal som avser

tjänstlediga

Riksdagen avslår motion 2004/05:A320 yrkande 2

(mp).

9. Kringgående av lagen om

anställningsskydd

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som

framförts om problemet med att lagen kan kringgås

och eventuella åtgärder mot detta. Riksdagen

bifaller därmed delvis motion 2004/05:A248 (s).

10. Kvalifikationskrav i samband med

turordning

Riksdagen avslår motion 2004/05:A385 i denna

del (s).

11. Tiden för återanställningsrätt m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:A269 yrkandena

3 och 12 (v).

Reservation 9 (v)

12. Företrädesrätt och omvandling av

vikariat

Riksdagen avslår motion 2004/05:A282 (s).

13. Företrädesrätt och inhyrning av

arbetskraft

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A252 (s),

2004/05:A269 yrkande 4 (v) och 2004/05:A294 i

denna del (s).

Reservation 10 (v)

14. Reglernas dispositivitet

Riksdagen avslår motion 2004/05:A269 yrkande 10

(v).

15. Skydd för föräldralediga

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf363

yrkandena 37 och 38 (kd), 2004/05:A269 yrkandena

2 och 5 (v), 2004/05:A320 yrkande 1 (mp),

2004/05:A331 (s), 2004/05:A352 yrkande 13 (kd)

och 2004/05:A356 yrkande 9 (kd).

Reservation 11 (m, fp, kd, c, mp)

16. Anställningsskydd m.m. vid

företagsnedläggning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A280 (s),

2004/05:A297 (s), 2004/05:A301 yrkandena 1-3 (v)

och 2004/05:A319 (mp).

Reservation 12 (v)

Reservation 13 (mp)

17. Rätt till tjänstledighet för att gå ned

i arbetstid

Riksdagen avslår motion 2003/04:A264 (v).

18. Rätt till tjänstledighet för

närståendevård

Riksdagen avslår motion 2004/05:So608 yrkande 6

(kd).

Reservation 14 (kd)

19. Rätt till tjänstledighet för frivilligt

försvarsarbete m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A207 (m)

och 2004/05:A334 (fp).

Reservation 15 (m)

20. Semesterlönegrundande frånvaro m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ub430 (s),

2003/04:A299 (s) och 2004/05:A295 (s).

21. Arbetsrätten för äldre m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf357 yrkande

15 (m).

Reservation 16 (m)

22. Rätt för äldre att stanna kvar i arbete

m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:A353 yrkandena

3 och 9 (kd).

Reservation 17 (kd)

23. Turordningsavtal som avser äldre

Riksdagen avslår motion 2004/05:A269 yrkande 11

(v).

Reservation 18 (v)

24. Anställningsförmåner för äldre

Riksdagen avslår motion 2004/05:A349 (fp).

25. Personalkontroll och utdrag ur

belastningsregister

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So537 (kd)

och 2004/05:A347 (s).

Reservation 19 (kd)

26. Yttrandefrihet för privatanställda

Riksdagen avslår motion 2004/05:A308 (s).

27. Negativ föreningsrätt och

granskningsavgifter

Riksdagen avslår motion 2004/05:K311 yrkande 3

(m).

Reservation 20 (m)

28. Avskaffande av Arbetsdomstolen

Riksdagen avslår motion 2004/05:A333 (fp).

Reservation 21 (fp)

29. Bisysslor

Riksdagen avslår motion 2004/05:A278 (c).

Stockholm den 12 april 2005

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Anders Karlsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders

Karlsson (s), Margareta Andersson (c), Laila

Bjurling (s), Tina Acketoft (fp), Christer Skoog

(s), Stefan Attefall (kd), Camilla Sköld Jansson

(v), Cinnika Beiming (s), Patrik Norinder (m), Lars

Lilja (s), Carl B Hamilton (fp), Henrik Westman (m),

Ronny Olander (s), Ulf Holm (mp), Luciano Astudillo

(s) och Ann-Christin Ahlberg (s).

2004/05

AU8

Redogörelse för ärendet

I detta ärende behandlar arbetsmarknadsutskottet

dels regeringens skrivelse 2004/05:66 Politisk

information och opinionsbildning på arbetsplatsen

och en motion som väckts med anledning av

skrivelsen, dels motioner om arbetsrätt. Det stora

flertalet av motionerna är väckta under den allmänna

motionstiden hösten 2004. Dessa motioner anges i det

följande utan årtal (2004/05).

Frågor med anknytning till arbetsrätten har också

behandlats i utskottets betänkande 2004/05:AU1 om

budgeten för 2005 på utgiftsområdena 13

Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv och i betänkande

2004/05:AU5 Diskriminering.

Utskottets överväganden

Politisk information och

opinionsbildning på arbetsplatsen

(skr. 2004/05:66)

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas regeringens

skrivelse om politisk information och

opinionsbildning på arbetsplatsen och en

motion som väckts med anledning av

skrivelsen. Utskottet instämmer i regeringens

bedömning att det inte är ändamålsenligt att

för tillfället lagstifta i frågan och att den

inte heller bör utredas vidare. Utskottet

föreslår att skrivelsen läggs till

handlingarna och att motionen avslås. Jämför

reservation 1 (v).

Bakgrund

På förslag av arbetsmarknadsutskottet gjorde

riksdagen i februari 2001 ett tillkännagivande till

regeringen om en utredning om politisk information

på arbetsplatsen (bet. 2000/01:AU7 rskr.

2000/01:145). Bakgrunden var en motion,

2000/01:A208, av de socialdemokratiska

riksdagsledamöterna Bengt Silfverstrand och Ronny

Olander. Enligt motionen fanns det starka skäl för

riksdagen att uttala att rätten att bedriva politisk

opinionsbildning på arbetsplatserna borde lagfästas.

Motiveringen var bl.a. det låga valdeltagandet vid

1998 års val.

Motsvarande fråga hade behandlats tidigare av

utskottet, och i betänkandet våren 2001 upprepade

utskottet sin uppfattning om betydelsen av att

människor känner sig delaktiga och har kunskap om

politiska frågor. Utskottet ansåg att arbetsplatsen

kan vara en arena där politiska budskap kan

förmedlas och debatteras. Utskottet underströk

vikten av att frågan borde övervägas av en utredning

eller på annat sätt som regeringen fann lämpligt.

Skrivelsens innehåll i korthet

I skrivelsen görs en genomgång av rättsläget. En

slutsats är att arbetsgivaren kan förbjuda politisk

verksamhet på arbetsplatsen, i varje fall om den

sker i påträngande former, inkräktar på arbetstiden

eller på annat sätt stör verksamheten. Arbetsgivaren

kan också ställa upp regler för möten och ange

förutsättningar för att tillåta politisk verksamhet.

Genom kollektivavtal bör man kunna reglera vissa

villkor i sammanhanget, t.ex. rätten att utnyttja

lokaler. Även offentliga arbetsgivare bedöms ha rätt

att utfärda ordningsföreskrifter och träffa

kollektivavtal om saken. Ett krav på opartiskhet

följer då av 1 kap. 9 § regeringsformen.

I skrivelsen återges innehållet i SAF:s (numera

Svenskt Näringsliv) delägarcirkulär.

Skrivelsen redovisar också tidigare

ställningstaganden i frågan. Redan 1969 begärdes en

utredning av frågan i två motioner till riksdagen.

En särskild sakkunnig fick 1973 ett uppdrag att

undersöka i vad mån politisk verksamhet förekom på

arbetsplatserna. Under mitten av 1970-talet

övervägdes frågan av Arbetsrättskommittén enligt ett

tilläggsuppdrag. Kommittén räknade upp ett antal

problem som måste lösas i sammanhanget.

Övervägandena mynnade ut i slutsatsen att det var

tillräckligt att anvisa förhandlingar och

kollektivavtal som medel för att åstadkomma

inflytande för arbetstagarna till dess att det fanns

erfarenheter av den nyordning som

arbetsrättsreformen innebar. I 1975/76 års

proposition med förslag till arbetsrättsreform

ställde sig regeringen bakom synsättet att

arbetsplatserna bör vara öppna för politisk

verksamhet, men bedömde att det inte fanns

tillräckliga skäl att ge sig in på de svårigheter

som skulle vara förenade med lagstiftning på

området. Om reformen inte skulle få godtagbara

resultat, kunde frågan om särskild lagstiftning

återupptas senare. Riksdagen anslöt sig till denna

bedömning (prop. 1975/76:105, InU 1975/76:45, rskr.

1975/76:404).

Regeringens slutsats i skrivelsen är att det för

tillfället inte är ändamålsenligt att lagstifta i

frågan om rätt till politisk information och

opinionsbildning på arbetsplatser. Frågan bör för

närvarande inte heller utredas vidare. Regeringen

resonerar på följande sätt.

Alla samhällsgrupper ska vara delaktiga i

politiken och det politiska samtalet ska kunna föras

överallt. Enligt regeringen är det dock

problematiskt att skapa regler som ger alla

åskådningar samma rätt och möjlighet att utnyttja

arbetsplatsen för politisk information, särskilt om

det är en ideologi som bygger på en människosyn som

är oförenlig med grundläggande demokratiska

värderingar.

Ett antal problem är särskilt svåra att lösa:

- Hur ska begreppet politisk verksamhet definieras?

- Vilka politiska åskådningar ska ha rätt eller

möjlighet att bedriva opinionsbildning på

arbetsplatsen?

- Hur ska man förhålla sig till sådana politiska

åskådningar som kan framstå som främlingsfientliga?

- Vem ska besluta om en viss politisk åskådning får

bedriva opinionsbildning på arbetsplatsen?

- Ska ett sådant beslut kunna bli föremål för

rättslig överprövning? Vilka kriterier ska i så fall

läggas till grund för en överprövning?

- Ska någon ansvara för ordningen vid en politisk

debatt på arbetsplatsen?

Regeringen pekar på att det inte har framkommit att

de möjligheter till inflytande i dessa frågor som

medbestämmandelagen ger skulle vara otillräckliga.

Att lagfästa en rätt till politisk information och

opinionsbildning i förhållandet mellan arbetstagare

och arbetsgivare är svårt, än svårare är att

lagfästa en sådan rätt för utomstående.

Motionen

En motion har väckts med anledning av skrivelsen.

I denna kommittémotion, 2004/05:A4 av Camilla Sköld

Jansson m.fl. (v), begärs att regeringen tillsätter

en utredning om politisk information och

opinionsbildning på arbetsplatsen. Partiet har samma

motiv för sitt krav som den motion som låg bakom

tillkännagivandet 2001. Tystnaden på arbetsplatserna

undergräver en aktiv och levande demokrati, sägs det

i motionen. Mediekoncentrationen likriktar debatten

och påverkar därmed vad som anses vara viktigt. De

problem som löntagarna själva upplever trängs undan

och valdeltagandet minskar. Partiet ställer sig

tveksamt till vad som sägs i skrivelsen om en allt

mindre restriktiv inställning till politisk

verksamhet på arbetsplatserna. Arbetsgivarna har

tvärtom utfärdat tämligen restriktiva

förhållningsregler. Vänsterpartiet säger sig vara

medvetet om att en lagstiftning skulle vara förenad

med vissa juridiska svårigheter, men menar att saken

inte har belysts på ett fullgott sätt. Det finns

behov av ytterligare beredning där man även ser på

möjligheterna att reglera frågan arbetsrättsligt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet står fast vid de tankegångar som låg bakom

riksdagens tillkännagivande till regeringen.

Människor måste känna sig delaktiga i och ha kunskap

om politiska frågor. En stark och livaktig demokrati

förutsätter många och skilda typer av mötesplatser

där politiska budskap kan förmedlas och debatteras.

Utskottet delar regeringens bedömning att politik

och demokratifrågor allmänt sett ska kunna

debatteras överallt i samhället. Arbetsplatsen kan

enligt utskottets mening vara en arena för sådana

diskussioner. Där har också fackföreningsrörelsen en

viktig roll. Liksom regeringen ser dock utskottet

problem med att skapa regler som skulle ge alla

åskådningar samma rätt och möjlighet att utnyttja

arbetsplatsen för politisk information. Som sägs i

skrivelsen kan det finnas en motsättning mellan

behovet av ordning och effektivitet på arbetsplatsen

och behovet av att utnyttja arbetsplatsen för

information och debatt i syfte att främja politisk

medvetenhet och kunskap.

Vänsterpartiet ifrågasätter som framgått att

inställningen på arbetsgivarhåll till politisk

verksamhet på arbetsplatserna skulle ha blivit

mindre restriktiv. Utskottet har för sin del inte

underlag för någon annan bedömning än den som

redovisas av regeringen och kan i sammanhanget

notera att de i skrivelsen redovisade SAF-cirkulären

efter organisationens ombildning till Svenskt

Näringsliv inte längre gäller. Enligt vad som

inhämtats från Svenskt Näringsliv lämnas inte numera

rekommendationer av detta slag från organisationen.

Frågan om lagstiftning har analyserats i omgångar.

Utskottet kan inte dela Vänsterpartiets uppfattning

att saken inte skulle ha blivit tillräckligt belyst.

Att en lagreglering skulle vara förenad med

juridiska svårigheter förefaller det inte råda något

tvivel om. Mot den bakgrunden, och med tanke på att

det inte framkommit något som talar för att det i

praktiken skulle finnas några mer påtagliga problem

att förmedla politisk information på arbetsplatserna

ansluter sig utskottet till regeringens slutsats.

Någon lagreglering bör alltså inte göras i nuläget

och frågan behöver inte heller utredas vidare. Denna

bedömning utgår från förutsättningen att parterna på

arbetsplatsen i de allra flesta fall bör kunna enas

om villkoren och formerna för den politiska

diskussionen och informationen på arbetsplatserna.

Utskottet förutsätter att regeringen noga följer

utvecklingen på området.

Med det anförda avstyrks motion A4 (v).

Regeringens skrivelse bör läggas till handlingarna.

Allmänna frågor om arbetsrätten,

utredningar m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas allmänna frågor om

arbetsrätten. En redovisning lämnas för

avslutat och pågående utredningsarbete.

Utskottet avstyrker motioner med krav på

översyn och reformering av arbetsrätten.

Jämför reservation 2 (m, fp, kd, c).

Bakgrund

Utskottet behandlade allmänna arbetsrättsliga frågor

senast i betänkande 2003/04:AU4. Där konstaterades

att kravet på en översyn och modernisering av

arbetsrätten är en ständigt återkommande fråga.

Bland annat mot bakgrund av de stora förändringar

som skett inom samhällslivet och näringslivet och de

ändrade förutsättningarna för att nå målet om ett

rättvisare och tryggare arbetsliv ansåg utskottet i

ett betänkande våren 2000 att det fanns skäl att se

över den arbetsrättsliga lagstiftningen (bet.

1999/2000:AU5, rskr. 1999/2000:149) Regeringen

lämnade uppdraget till Arbetslivsinstitutet (ALI),

som i slutet av 2002 lade fram en promemoria

Hållfast arbetsrätt - för ett föränderligt arbetsliv

(Ds 2002:56). I de delar där utredningen lämnat

förslag om lagstiftning är det fråga om ändringar

och tillägg i redan befintliga lagar, främst lagen

(1982:80) om anställningsskydd. Promemorian har

remissbehandlats. Några förslag på grundval av

promemorian har ännu inte lagts fram för riksdagen.

Motionerna

Folkpartiet vill enligt motion A375 yrkande 11

modernisera och reformera arbetsrätten så att den

anpassas till de krav som dagens arbetsmarknad

ställer. Partiet säger sig försvara de grundläggande

beståndsdelarna men ser två problem. De nuvarande

reglerna ökar kostnaderna för att anställa, vilket

innebär att det skapas färre arbeten. Regelverket är

komplext och ger ett övertag för stora arbetsgivare

och starka fackföreningar gentemot små och

medelstora arbetsgivare. Med tanke på hur många som

står utanför arbetsmarknaden måste arbetsrätten

reformeras så att fler får chansen i arbetslivet. En

utgångspunkt ska vara att stärka den arbetssökandes

rättigheter.

Även Kristdemokraterna pekar i motion A356 yrkandena

19 och 20 på behovet av en moderniserad arbetsrätt.

Det krävs en genomgripande översyn av hela

arbetsrätten. Den ska vara mer flexibel och bättre

anpassad till de mindre företagen. Det behövs en

bättre balans mellan behovet hos den anställde av

trygghet och stöd vid förändringar och behovet av en

dynamisk ekonomi som skapar goda förutsättningar för

företagsamheten. Arbetsrätten är i alltför hög grad

uppbyggd för att skydda dem som har arbete. Den

underlättar däremot inte för människor att få ett

fotfäste på arbetsmarknaden. Lagstiftningen leder

ofta till inlåsning eftersom man inte vågar byta

arbete. Det är ett svårgenomträngligt regelverk för

det lilla företaget. Många vågar inte nyanställa

eller väntar i det längsta med att nyanställa.

Utgångspunkten för översynen bör vara att det nya

kunskapssamhället gör att beroendeförhållandet

mellan de anställda och företagets ledare och

ledning blir allt starkare. Bara två

anställningsformer behöver lagregleras, vikariat i

högst tre år och prov- eller projektanställning i

högst 12 månader. Tryggheten ska stärkas genom goda

möjligheter till vidareutbildning och

kompetensutveckling där ett individuellt

kompetenskonto är ett led. Det bör vara en rimligare

balans mellan parterna vid konflikter. Ett

proportionalitetskrav ska gälla både vid

förhandlingar om nytt kollektivavtal och om

anslutning till ett redan gällande avtal. Rimliga

skäl saknas för att tillåta sympatiåtgärder, yrkande

22. - I motion A352 yrkande 19 (kd) anser partiet

att fosterföräldraskap bör betraktas som

förvärvsarbete. Ett sådant uppdrag måste godkännas

som ett arbete med social, ekonomisk och rättslig

trygghet.

Vänsterpartiet vill enligt motion A269 yrkande 9 ha

en skärpning av kravet på att det ska finnas saklig

grund vid uppsägning av personliga skäl. Vad som

bedöms vara saklig grund varierar över tiden

beroende på ändrade värderingar och ett förändrat

näringsliv. Att bli uppsagd av personliga skäl är i

dagens samhälle ett hårt straff. Det har hänt att

arbetstagare avskedats med anledning av mindre

förseelser och att det har godtagits av

Arbetsdomstolen. För att en uppsägning eller ett

avskedande ska få tillgripas måste det ligga något

grovt bakom. Rättspraxis bör ändras. Andra och

mindre drastiska påföljder måste skapas som

alternativ till avskedande och uppsägning.

Krav om en reformering av arbetsrätten finns även i

enskilda s-motioner.

Christer Erlandsson (s) anser i motion A214 att

lagen om anställningsskydd (LAS) behöver

moderniseras så att lagen mera aktivt förhindrar

arbetslöshet. Den som blir uppsagd ska stå till

arbetsmarknadens förfogande redan från

uppsägningstidens första dag. Arbetsgivaren ska

betala uppsägningslönen, medan länsarbetsnämnden

står för kostnaderna för utbildning. Samme motionär

föreslår i motion A294 i denna del att undantaget

för uthyrningsföretag i medbestämmandelagens (MBL)

vetoregler tas bort så att företagen får en reell

skyldighet att förhandla.

Billy Gustafsson (s) anser i motion A225 att det

krävs ökade möjligheter till inflytande över den

egna arbetssituationen för att åstadkomma ökad

trivsel, jämlikhet, demokrati och tillväxt. Detta

har också stor betydelse för att nå målet om en

halverad sjukfrånvaro.

I motion A337 hävdar Hans Hoff (s) att skyddet i MBL

och LAS har urholkats genom liberalisering i

arbetsdomstolens (AD) praxis. Tillämpningen bör ses

över och arbetstagarnas ställning stärkas.

Motionären exemplifierar med att personal kan sägas

upp och ersättas av inhyrd arbetskraft.

Hillevi Larsson m.fl. (s) föreslår i motion A371 ett

antal åtgärder mot social dumpning och lönedumpning:

rätt för den fackliga organisationen till tillträde

och insyn även på arbetsplatser där medlemmar

saknas, rätt för Skatteverket att göra oanmälda

besök, uppstramning av kontrollen av F-skattsedel,

högre straff för att använda svart arbetskraft,

auktorisation för uthyrnings- och bemanningsföretag

och ansvar för uppdragsgivare inom bygg- och

anläggningsbranschen för uppdragstagares skatter och

sociala avgifter.

I motion A305 av Agneta Gille och Rezene Tesfazion

(s) framhålls betydelsen av att skapa ordning och

likvärdiga arbetsvillkor för samtliga arbetstagare

som arbetar i Sverige. Arbetsgivarorganisationer ska

inte kunna ge tillfälliga medlemskap till utländska

företag som därefter betalar lägsta lön enligt

avtalet.

Slutligen föreslår Raimo Pärssinen m.fl. (s) i

motion A381 att riksdagen gör ett tillkännagivande

till regeringen om ordning och reda på

arbetsmarknaden. Man pekar på problemet med oseriösa

bemanningsföretag som lockar till sig utländsk

arbetskraft. F-skattsedel, tillfälliga medlemskap i

arbetsgivarorganisationer m.m. hotar

kollektivavtalen. Regeringen bör komma med förslag

om hur ordning och reda ska kunna upprätthållas.

Utskottets ställningstagande

Den svenska arbetsmarknaden har genomgått stora

förändringar under de senaste decennierna och står

nu inför kanske ännu större omvälvningar. Den fria

rörligheten inom EU och utvidgningen för snart ett

år sedan med tio nya medlemsstater kan medföra en

dynamik på arbetsmarknaden som vi inte upplevt

tidigare. Medlemskapet i EU ställer krav på

anpassningar bl.a. av lagstiftningen.

Globaliseringen ökar konkurrensen och

omvandlingstrycket. Redan i dag kan man iaktta att

tidigare kända samband mellan konjunktur och

sysselsättningsläge inte längre framstår som lika

självklara. Trots en stark ekonomi är arbetslösheten

oacceptabelt hög. Liksom en stor del av den

industrialiserade världen står Sverige inför en

demografisk utveckling med en åldrande befolkning

och en allt mindre andel av befolkningen i arbetsför

ålder. Pressen i arbetslivet leder till

sjukskrivning och utslagning av stora grupper. En

allt större del av arbetstagarna har tidsbegränsade

och därmed otryggare anställningar. Stora grupper

anställda, framför allt kvinnor, får inte arbete i

den utsträckning de önskar. Arbetsmarknaden är

fortfarande starkt könssegregerad. Det förekommer

diskriminering på arbetsmarknaden som riktas såväl

mot majoritetsgruppen kvinnor som mot olika

minoritetsgrupper. Till detta kommer ändrade mönster

som att inträdet på arbetsmarknaden sker allt

senare. Men det finns även positiva tecken. Sverige

har under de senaste tio åren gått från en ekonomi i

kris till en styrkeposition, vilket ger

förutsättningar för bättre livskvalitet, välfärd och

trygghet.

Arbetsrätten ska enligt regeringens mål för

verksamhetsområdet skapa förutsättningar för ett

arbetsliv som tillgodoser både arbetstagarnas och

arbetsgivarnas behov av flexibilitet, trygghet och

inflytande. I detta ligger att det ska vara möjligt

för både män och kvinnor att kunna förena arbetsliv

och privatliv under alla faser av livet och med

hänsyn till den enskildes förutsättningar.

I ett arbetsrättsligt perspektiv kan den ovan

beskrivna utvecklingen på arbetsmarknaden kräva en

omprövning av delar av lagstiftningen. Huvuddelen av

lagstiftningen på arbetsrättens område tillkom för

ungefär 30 år sedan då arbetsmarknaden i stora delar

såg annorlunda ut. Som en följd av detta, men också

mot bakgrund av de krav som EU-medlemskapet innebär,

har ett stort antal statliga utredningar sett över

olika frågor med arbetsrättslig anknytning under

senare år. Ytterligare utredningar har tillsatts

under det senaste året. Flera nya lagar har

tillkommit främst mot bakgrund av vad EU-

medlemskapet kräver.

Den mest övergripande utredning som verkat under

senare år är den som genomfördes av ALI efter ett

tillkännagivande av riksdagen. Uppdraget omfattade

arbetstagarbegreppet i arbetsrätten, tidsbegränsade

anställningar, samverkan mellan arbetstagare och

arbetsgivare och vissa andra

anställningsskyddsfrågor, däribland skyddet för

gravida och föräldralediga. Efter remissbehandling

har förslagen beretts i Regeringskansliet. Fortsatt

beredning sker nu i en arbetsgrupp där. En

departementspromemoria baserad delvis på förslagen

från ALI är under utarbetande. Enligt de uppgifter

som lämnas i regeringens skrivelse 2004/05:75

Redogörelse för behandlingen av riksdagens

skrivelser till regeringen planeras en proposition

till hösten 2005. Utskottet återkommer till detta

senare i betänkandet.

Risken för en framtida brist på arbetskraft har

föranlett beslut om en översyn av regelverket för

arbetskraftsinvandring (dir. 2004:21). Den

parlamentariska utredningen, som tillsatts efter ett

tillkännagivande av riksdagen (bet. 2002/03:SfU8,

rskr. 2002/03:143), har som utgångspunkt för sitt

arbete att löner, försäkringsskydd och övriga

anställningsvillkor för personer som invandrar för

att arbeta ska vara i nivå med dem som gäller för

arbetstagare som redan finns i landet. Utredningen,

som antagit namnet Kommittén för

arbetskraftsinvandring (KAKI), ska redovisa sitt

uppdrag dels i ett delbetänkande, dels i ett

slutbetänkande senast den 1 mars 2006. Tidpunkten

för att avlämna delbetänkandet har genom

tilläggsdirektiv (dir. 2005:22) flyttats fram till

senast den 15 juni 2005.

Inför EU:s utvidgning förra året övervägde

riksdagen behovet av övergångsregler för de nya

medlemmarna i fråga om den fria rörligheten.

Reglerna om fri rörlighet för arbetstagare och

tjänster och etableringsfriheten inom EU innebär

möjligheter för arbetsgivare i Sverige att bedriva

verksamhet med arbetskraft från andra länder och för

arbetsgivare i andra EES-länder att bedriva

verksamhet i Sverige med svensk eller utländsk

arbetskraft. En framskjutande del av

riksdagsärendet, som bereddes i

socialförsäkringsutskottet, var effekterna på

arbetsmarknaden av utvidgningen. I den skrivelse

(skr. 2003/04:119) där regeringen redovisade sin

bedömning att särskilda övergångsregler borde

införas betonades att man framöver noggrant borde

följa utvecklingen av situationen på arbetsmarknaden

och i arbetslivet, både generellt och mer specifikt

i vissa avseenden. För att hantera en ökad

arbetskraftsrörlighet ansåg regeringen att det var

nödvändigt att se till att regelsystemet på

arbetsmarknaden fungerar och att tillsynen är

effektiv. Regeringen ansåg att en effektiv bevakning

av att avtal på arbetsmarknaden följs är nödvändig

även i de fall då arbetsgivare tecknat

kollektivavtal men inte har några medlemmar i

arbetstagarorganisationer bland sina anställda.

Riksdagsmajoriteten hade en avvikande uppfattning

i huvudfrågan om övergångsregler, vilket alltså

ledde till att reglerna om fri rörlighet fullt ut

gäller för medborgare i de nya medlemsstaterna redan

från den 1 maj 2004. I frågan om regelsystemen och

tillsynen på arbetsmarknaden anslöt sig riksdagen

däremot till regeringens bedömning. I betänkandet

instämde socialförsäkringsutskottet i att det behövs

en bra bevakning av att avtalen följs och att detta

är angeläget även när inte några medlemmar i

organisationen är anställda på arbetsplatsen. Det

handlade enligt utskottet om nödvändigheten av att

på olika sätt stärka de fackliga organisationernas

möjligheter att motverka lönedumpning och att

försvara kollektivavtalets ställning på

arbetsmarknaden. Riksdagsmajoriteten beslutade om

ett tillkännagivande i enlighet med detta (bet.

2003/04:SfU15, rskr. 109).

I juni tillsattes sedan en utredning (dir.

2004:98) om bättre möjligheter till bevakning av

kollektivavtal. Den särskilde utredaren ska lämna

förslag om hur en reglering kan utformas som ger

kollektivavtalsbärande fackliga organisationer

möjligheter att bedriva en effektiv bevakning av

efterlevnaden av tecknade kollektivavtal även i de

fall organisationen saknar medlemmar på en

arbetsplats. Uppdraget ska enligt tilläggsdirektiv

(dir. 2005:13) redovisas senast den 31 oktober 2005.

Till följd av ett EG-direktiv 2002/14/EG om

inrättande av en allmän ram för information och

samråd till arbetstagare i EU har regeringen i

dagarna lagt fram en proposition, Utvidgad rätt till

information för arbetstagarorganisationer (prop.

2004/05:148). Förslaget avser ändringar i

medbestämmandelagen. Propositionen kommer att

behandlas av utskottet senare i vår.

Det ökande bruket av tidsbegränsade anställningar

på arbetsmarknaden har föranlett en utredning som

har till uppgift att överväga hur rätten till

heltidsanställning ska stärkas (dir. 2004:50). En

annan utredning (dir. 2004:156) avser rätt till

tjänstledighet för att gå ned i arbetstid och därmed

öka möjligheterna att välja arbetstid efter egna

önskemål. Utskottet återkommer till dessa båda

utredningar nedan.

På diskrimineringsområdet har det tillkommit ett

flertal lagar sedan slutet av 1990-talet, delvis som

en följd av EU-lagstiftningen. Flera utredningar

arbetar på området. En utförlig redovisning av detta

har nyligen lämnats i arbetsmarknadsutskottets

betänkande 2004/05:AU5. Inom kort avser regeringen

att lägga fram en proposition med förslag som

stärker skyddet mot könsdiskriminering.

Utskottet kan med detta konstatera att ny

lagstiftning på arbetsrättens område har tillkommit

under senare år. I olika utredningar har den äldre

lagstiftningen blivit belyst från flera

utgångspunkter. Utredningsarbete fortsätter på

avgränsade men angelägna område och förslag är att

vänta både under den närmaste tiden och senare under

mandatperioden. Någon allmän översyn av det slag som

efterlyses av Folkpartiet och Kristdemokraterna kan

inte anses påkallad.

Utskottet vill ändå kommentera några av de

enskilda förslag som finns i de ovan redovisade

motionerna.

Utskottet kan hålla med Folkpartiet om att det är

viktigt att personer som står utanför den reguljära

arbetsmarknaden får tillträde till arbetslivet.

Vägen får dock inte gå via otryggare anställningar

för dem som redan har ett arbete. En förnyad

arbetsrätt måste i stället handla om ökad trygghet

inom ramen för en flexibel arbetsmarknad.

Samma synpunkter från Kristdemokraternas i frågan

om ett proportionalitetskrav på stridsåtgärder och

ett förbud mot sympatiåtgärder har utskottet

behandlat vid ett flertal tidigare tillfällen, bl.a.

i en motion med anledning av den s.k.

lönebildningspropositionen (prop. 1999/2000:32, bet.

1999/2000: AU5). I den utredning (SOU 1998:141) som

föregick propositionen behandlades frågan om

stridsåtgärders proportionalitet och sympatiåtgärder

och ett förslag lades fram om

proportionalitetsregler. Regeringen avstod dock från

att lägga fram ett sådant förslag. Vid behandlingen

av propositionen hänvisade utskottet bl.a. till de

tveksamheter som framkommit vid remissbehandlingen

av utredningens förslag om proportionalitetsregler.

I fråga om sympatiåtgärder anslöt sig utskottet till

bedömningen att rätten till sympatiåtgärder är en

del i en nordisk tradition och en väsentlig grundval

för kollektivavtalssystemet. Utskottet har stått

fast vid detta, senast i betänkande 2003/04:AU4.

Några skäl att nu göra en annan bedömning finns

inte. Utskottet kan här upplysa om att regeringen i

dagarna har beslutat om en utvärdering av

Medlingsinstitutet, som inrättades enligt förslag i

lönebildningspropositionen. Utvärderingen ska enligt

direktiven (dir. 2005:29) utgå från en analys av hur

lönebildningen har fungerat från 1980-talet och

framåt bl.a. från ett arbetsrättsligt perspektiv.

Även ett motsvarande förslag som i motion A352

(kd) om fosterföräldraskap prövades av utskottet i

det nyssnämnda betänkande 2003/04:AU4. Utskottet

utvecklade där innebörden av arbetstagarbegreppet i

arbetsrättsliga sammanhang och konstaterade att det

ytterst är domstolen som avgör om en person ska

betraktas som arbetstagare. Detta sker efter en

helhetsbedömning i det enskilda fallet av relevanta

omständigheter som utvecklats i rättspraxis, t.ex.

graden av ledning och kontroll från huvudmannens

sida. Utskottet kunde konstatera att ALI i sin

analys av arbetstagarbegreppet inte ansåg att det

fanns några så allvarliga problem att lagstiftning

skulle vara motiverad. Inte heller nu är utskottet

berett att föreslå några förändringar som gäller

arbetstagarbegreppet.

I det nyssnämnda betänkandet behandlades även

motsvarande synpunkter från Vänsterpartiet om att

skärpa kravet på saklig grund vid uppsägning av

personliga skäl. Utskottet redovisade den rättsliga

innebörden av begreppet saklig grund för uppsägning

liksom innebörden av avskedande. Utskottet ansåg att

sådana alternativa och mindre drastiska påföljder

som Vänsterpartiet förordade var bättre lämpade att

reglera i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens

parter. Utskottet står fast vid detta.

Med anledning av synpunkterna i motion A294 (s) på

vetoreglerna och deras tillämpning vid anlitande av

uthyrningsföretag kan utskottet konstatera att 38 §

medbestämmandelagen innebär att arbetsgivaren alltid

måste förhandla inför ett beslut att anlita ett

sådant företag. Denna särregel infördes i samband

med avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet. På

det sättet stärktes rent allmänt

löntagarorganisationernas inflytande i denna

situation (prop. 1990/91:124). Utskottet kan dock

konstatera att denna regel är dispositiv liksom de

övriga bestämmelserna i medbestämmandelagen om

primär förhandlingsskyldighet. - Utskottet kan i

sammanhanget notera att regeringen har aviserat en

skrivelse om bemanningsföretagen som ska avlämnas

under våren. En bakgrund är det tillkännagivande som

riksdagen gjorde hösten 1999 om en översyn av

bemanningsföretagen.

I övrigt kan utskottet konstatera att flera av de

förslag som framförs av enskilda socialdemokratiska

ledamöter ligger i linje med pågående

utredningsarbete eller i övrigt överensstämmer med

den förda politiken.

Utskottet vill avslutningsvis i detta avsnitt

framföra följande. Fundamentet i den svenska

arbetsrätten är starka organisationer på båda sidor

och en stark ställning för kollektivavtalet som det

främsta instrumentet att reglera

anställningsvillkoren i stället för genom

lagstiftning. Till skillnad från hur många andra

länder i Europa utformat sina motsvarande system

regleras exempelvis löne- och andra

anställningsvillkor i Sverige nästan uteslutande

genom kollektivavtal. Utskottet ser en stor fördel

med denna modell. Kollektivavtalen har arbetats fram

av parterna själva, och de fackliga organisationerna

har medlemmar och förtroendevalda ute på

arbetsplatserna som vidtar åtgärder om reglerna inte

följs. De avtalsslutande parterna på båda sidor har

också ett ansvar att se till att medlemmarna

respekterar och följer de avtal man kommit överens

om. En bakgrund till den nyssnämnda utredningen

(dir. 2004:98) om bättre bevakning av

kollektivavtalen är att träffade avtal i vissa

situationer kan ignoreras utan att den arbetsgivare

som avviker från avtalet löper nämnvärd risk för

upptäckt och sanktioner, nämligen om organisationen

saknar medlemmar på arbetsplatsen. Detta kan leda

till att den enskilde arbetstagaren utnyttjas

otillbörligt. Enligt utskottets mening skulle en

möjlighet för arbetstagarorganisationerna att få den

information som behövs för en effektiv bevakning av

att kollektivavtalen följs även när organisationen

saknar medlemmar på en arbetsplats innebära ett

försvar för den svenska arbetsrättsliga modellen.

Utskottet avstyrker motionerna A214 (s), A225 (s),

A269 yrkande 9 (v), A294 i denna del (s), A305 (s),

A337 (s), A352 yrkande 19 (kd), A356 yrkandena 19,

20 och 22 (kd), A371 (s), A375 yrkande 11 (fp) och

A381 (s).

Internationella frågor

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet motioner

om ILO respektive EU och arbetsrätten. Några

motioner gäller EU-förslaget om

tjänstedirektiv. Utskottet avstyrker

motionerna. Jämför reservationerna 3 (kd) och

4 (v).

ILO

Motionen

Kristdemokraterna vill enligt motion U313 yrkande 4

stärka den internationella arbetsrätten genom stöd

till International Labour Organization (ILO). Det

handlar först och främst om att säkra tillämpningen

av ILO:s fyra huvudprinciper: organisationsfrihet

och förhandlingsfrihet, förbud mot tvångsarbete och

avskaffande av barnarbete och diskriminering.

Partiet framhåller att arbetsrätten är ett område

som kräver internationellt samarbete, men med hänsyn

till utvecklingsländernas villkor. Tillämpningen får

inte innebära att negativa sanktioner riktas mot u-

länderna. Man bör också undersöka om det är möjligt

att stärka den klagomålsprocedur som finns inom ILO.

Utskottets ställningstagande

Ett motsvarande yrkande från Kristdemokraterna

behandlades för ett år sedan i betänkande

2003/04:AU4. Utskottet redogjorde för ILO-arbetet i

Näringsdepartementet och i ILO-kommittén och

konstaterade att det svenska engagemanget täcker

många sakområden, däribland de grundläggande

mänskliga rättigheterna om föreningsfrihet och

förbud mot tvångsarbete, diskriminering och

barnarbete. Utskottet kunde också konstatera att

utvecklingssamarbetet sker via biståndsmyndigheten

Sida. I maj 2003 beslutade regeringen om en strategi

för Sveriges utvecklingssamarbete med ILO. I detta

sammanhang planeras en övergång från s.k.

projektbistånd till s.k. programbistånd. Något

tillkännagivande kan inte anses påkallat med

anledning av motion U313 yrkande 4 (kd), som alltså

avstyrks.

EU

Motionerna

Vänsterpartiet tar i motion A288 upp frågan om EU:s

förslag till tjänstedirektiv. Motionen utgår från

Lissabonstrategin, som enligt partiet handlar om att

avreglera och liberalisera kapitalmarknaderna. I

motionen konstateras att Europafacket, LO och TCO

framfört allvarlig kritik mot förslaget. Det mest

kontroversiella är principen om ursprungsland, som i

sin ytterlighet skulle kunna innebära att 28 länders

lagar och regler gäller samtidigt i ett land.

Visserligen görs det undantag för EU:s

utstationeringsdirektiv, vilket dock inte hindrar

stora problem i praktiken. Som exempel nämns att

företaget inte behöver ha någon representant i det

land där arbetstagarna är utstationerade. Partiet

ser stora risker för lönedumpning och urholkning av

kollektivavtalen. Det räcker inte med att skriva in

undantag och skärpa löntagarnas rättigheter. I

förhandlingarna måste regeringen vara tydlig om att

direktivet inte ska utgå från

ursprungslandsprincipen.

Förslaget till tjänstedirektiv tas även upp i en

enskild s-motion, A243 av Christina Axelsson m.fl.

(s). Det svenska systemet med att teckna

kollektivavtal och följa upp efterlevnaden av dem

för att förhindra lönedumpning måste inrymmas i det

framtida tjänstedirektivet. I förhandlingarna måste

Sverige se till både att nationella intressen

skyddas och att byråkratiska hinder för en effektiv

tjänstehandel tas bort.

I motion A222 yrkande 1 av Hillevi Larsson och Britt-Marie

Lindkvist (s) anser motionärerna att det måste

finnas instrument som kan kontrollera

marknadskrafterna på den internationella nivån. Det

första steget är att skapa en miniminivå för

arbetarnas rättigheter, det andra är att tillåta

koncernfackligt samarbete över gränserna, som även

omfattar konflikträtt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis understryka att

utformningen av ett direktiv för tjänsters rörlighet

inom EU har en utomordentligt stor betydelse för om

den svenska modellen ska kunna bevaras. Ett kommande

direktiv får inte leda till lönedumpning och social

dumpning. Redan i maj förra året anordnade utskottet

en hearing om kommissionens förslag med deltagande

av representanter för arbetsmarknadens parter och

för rättsvetenskapen. (En rapport från hearingen den

27 maj 2004 finns tillgänglig på riksdagens

hemsida.) Under hösten anordnade även

näringsutskottet en offentlig utfrågning om

direktivför- slaget, dock med en något annan

inriktning.

Sedan de nu behandlade motionerna avlämnades har

förslaget om tjänstedirektiv i viss mån kommit i ett

annat läge. Vid Europeiska rådets möte den 22-23

mars kom EU:s stats- och regeringschefer fram till

att förslaget till tjänstedirektiv inte ska dras

tillbaka, men att det bör förändras för att

säkerställa att den "europeiska sociala modellen"

bevaras. Kommissionären för inre marknads- och

tjänstefrågor McCreevy har inför Europaparlamentet

bl.a. framfört att vissa förändringar krävs för att

direktivet ska kunna antas och att det måste vara

tydligt att villkor och standarder för arbetstagare

inte ska påverkas. Direktivets syfte har enligt

honom inget med social dumpning att göra. Han anser

att ursprungslandsprincipen som sådan är viktig för

att den fria rörligheten för tjänster ska fungera

och bör vara kvar. Den oro som principen har utlöst

på vissa håll måste dock bemötas enligt McCreevy,

och det är viktigt att företag och konsumenter har

förtroende för hur principen fungerar och vet vilka

regler som gäller. Nästa steg i processen är

behandlingen i Europaparlamentet.

Utskottet kan här också hänvisa till

statsministerns rapportering till riksdagen dagen

efter toppmötet. För svensk del hade det gjorts

klart att åtgärder för att underlätta handeln med

tjänster inom unionen är av stor vikt. Effekterna av

detta på tillväxt och nya jobb inom EU, inklusive

Sverige, ska inte underskattas. Statsministern

betonade dock att han liksom många andra stats- och

regeringschefer hade gjort klart att detta inte får

ske på bekostnad av väl fungerande sociala och

arbetsrättsliga system. Social dumpning får aldrig

förekomma inom EU. Statsministern konstaterade att

rådets slutsatser innebär att direktivet kommer att

omarbetas med målet att nå bred samstämmighet om nya

regler för tjänstehandeln (riksdagens snabbprotokoll

2004/05:96).

Särskilt med anledning av synpunkterna i motion

A222 (s) vill utskottet hänvisa till den

lagreglering som numera finns på EU-nivån för att

stärka arbetstagarnas rättigheter i

gränsöverskridande verksamheter. Sedan 1996 gäller

lagen (1996:359) om europeiska företagsråd, som

innebär att ett EG-direktiv genomfördes i svensk

lagstiftning. Syftet är att förbättra arbetstagarnas

rätt till information och samråd i gemenskapsföretag

och grupper av gemenskapsföretag. Lagen (1999:678)

om utstationering av arbetstagare genomför

direktivet 96/71/EG. Direktivet utgår från att ett

anställningsförhållande över gränserna ger upphov

till problem i frågan om vilken lag som ska

tillämpas på anställningsförhållandet. Det brukar

beskrivas som att direktivet och lagen garanterar

arbetstagarna en kärna av tvingande regler för

minimiskydd som ska följas i värdlandet, däribland

förenings- och förhandlingsrätt. I fråga om löner

har utstationeringslagen utformats med hänsyn till

den modell som gäller på svensk arbetsmarknad där

lönerna sätts i fria förhandlingar mellan parterna.

Kollektivavtalsreglerade villkor lämnas därför

utanför lagens tillämpningsområde. Så sent som den 8

oktober 2004 trädde lagen (2004:559) om

arbetstagarinflytande i europabolag i kraft. Lagen

har sitt ursprung i en EU-förordning från 2001 om en

stadga för europabolag, som är en europeisk

associationsform för samverkan i aktiebolagsform,

och ett samtidigt beslutat direktiv om

arbetstagarinflytandet i ett sådant bolag.

Direktivet ska säkerställa att bildandet av ett

europabolag inte medför att arbetstagarinflytandet

försvinner eller minskar i bolag som deltar i

bildandet.

Det bedrivs även ett partssamarbete på Europanivå

genom tre paraplyorganisationer för arbetsgivar- och

arbetstagarorganisationer. Dessa är UNICE och CEEP

på arbetsgivarsidan och ETUC på arbetstagarsidan,

"Europafacket". Parterna har ett gemensamt program

för arbetet inom den sociala dialogen.

Utskottet kan här också nämna att diskussioner

pågår mellan bl.a. Fria fackföreningsinternationalen

(FFI) och organisationen WCL om att bygga en ny

global facklig organisation.

Utskottet vill avslutningsvis framhålla vikten av

att arbetsmarknadens parter inom det arbetsrättsliga

området, både på nationell och europeisk nivå, är

engagerade i och tar sin del av ansvaret för

utvecklingen av en modern och fungerande arbetsrätt.

Utskottet instämmer i regeringens uttalande i

budgetpropositionen för 2005 (utg.omr. 14) att

tillgången till kollektivavtal som ett alternativt

regleringsinstrument ökar möjligheterna till

ändamålsenliga lösningar.

Med det anförda avstyrks motionerna A222 yrkande 1

(s), A243 (s) och A288 (v).

Tidsbegränsad anställning, rätt till

heltidsanställning m.m.

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet behandlas motioner om

tidsbegränsade anställningar och om rätt till

heltidsanställning respektive rätt till

tjänstledighet för att gå ned i arbetstid.

Med hänvisning till förslag som aviserats av

regeringen och till pågående utredningsarbete

avstyrks motionerna. Jämför reservationerna 5

(fp) och 6 (kd).

Bakgrund m.m.

Motionerna i detta avsnitt avser dels frågor om

anställningsform, dvs. tidsbegränsad anställning

eller anställning tills vidare, dels frågan om

sysselsättningsgrad i anställningen.

I frågan om anställningsform gäller följande

enligt LAS. Huvudregeln är att en anställning ska

gälla tills vidare. Tidsbegränsad anställning kan

avtalas mellan arbetsgivaren och den enskilde

arbetstagaren för viss tid, viss säsong eller visst

arbete om det föranleds av arbetets särskilda

beskaffenhet. Tidsbegränsad anställning får också

användas för vikariat, praktikarbete eller

feriearbete eller vid tillfällig arbetsanhopning och

i vissa andra situationer. Vid tillfällig

arbetsanhopning gäller dock att visstidsanställning

får avse sammanlagt högst sex månader under två år.

Om en arbetstagare har varit anställd hos en

arbetsgivare som vikarie i sammanlagt mer än tre år

under de senaste fem åren övergår anställningen i en

tillsvidareanställning. Avtal får också träffas om

provanställning i högst sex månader. Därutöver finns

s.k. överenskommen visstidsanställning (ÖVA) som får

avtalas under vissa angivna förutsättningar. Avtal

om sådan anställning får för en och samma

arbetstagare omfatta högst tolv månader under tre

år, och ingen avtalsperiod får vara kortare än en

månad. En arbetsgivare får vid en och samma tidpunkt

ha högst fem arbetstagare anställda med ÖVA. LAS

medger avvikelser från lagens regler om

tidsbegränsade anställningar genom kollektivavtal.

Det finns dock ingen möjlighet att avtala bort LAS

huvudregel om tillsvidareanställning.

Som redovisades i förra årets betänkande

2003/04:AU4 föreslog ALI-utredningen Hållfast

arbetsrätt - för ett föränderligt arbetsliv att den

nuvarande listan i LAS med tillåtna tidsbegränsade

anställningar skulle tas bort och ersättas med en

regel om att det är tillåtet för en arbetsgivare att

anställa en person tidsbegränsat upp till 18 månader

under en period av fem år. Enligt förslaget skulle

vikariat kunna pågå ytterligare 18 månader under

samma period. Provanställningar skulle tillåtas på

samma villkor som i dag. Företrädesrätten till

återanställning skulle stärkas. En sanktionsregel om

särskilt vederlag skulle vara kopplad till

bestämmelserna.

Enligt vad som redovisades i det inledande

avsnittet har något regeringsförslag inte lagts fram

på grundval av ALI:s utredning. Däremot arbetar en

grupp tjänstemän i Regeringskansliet med att ta fram

en promemoria i frågan om tidsbegränsade

anställningar, och en proposition är planerad till

hösten 2005.

SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU) för 2004

visar att antalet fast anställda minskat med i

genomsnitt 42 000 personer jämfört med året innan,

vilket är en större minskning än av det totala

antalet sysselsatta. Cirka 15 % av arbetskraften -

drygt 17 % av kvinnorna och drygt 13 % av männen -

hade tidsbegränsad anställning.

När det gäller sysselsättningsgrad i anställningen

finns i dag ingen lagreglering som anger att en

anställning ska omfatta viss sysselsättningsgrad.

Sedan 1997 finns däremot en regel i LAS om

företrädesrätt till högre sysselsättningsgrad för

deltidsanställda (25 a §). Bakgrunden till

bestämmelsen är en strävan efter anställning på

heltid. I den proposition som låg till grund för den

nya regeln (prop. 1996/97:16) framhöll regeringen

att deltidsanställningar bör komma i fråga endast

när det är motiverat med hänsyn till verksamhetens

behov eller arbetstagarens önskemål. LAS-regeln ger

en deltidsarbetande rätt till högre

sysselsättningsgrad under vissa förutsättningar.

Arbetstagaren ska ha underrättat arbetsgivaren om

sitt intresse för högre sysselsättningsgrad,

arbetsgivarens behov av arbetskraft ska tillgodoses

genom att arbetstagaren får ökad arbetstid och

arbetstagaren ska ha tillräckliga kvalifikationer

för de nya arbetsuppgifterna. En förutsättning för

att företrädesrätt till högre sysselsättningsgrad

ska aktualiseras är också att det uppstått ett behov

av ytterligare arbetskraft hos arbetsgivaren. I

propositionen sades även att regeln inte ger en

arbetstagare någon rätt att styra över hur

arbetsgivaren ska eller bör organisera sin

verksamhet eller att kräva att bli omplacerad så att

önskemål om sysselsättningsgrad tillgodoses fullt

ut. Regeln innebär alltså ingen direkt skyldighet

för en arbetsgivare att organisera sin verksamhet så

att deltidsarbete undviks.

Sedan den 1 juli 2002 gäller lagen (2002:293) om

förbud mot diskriminering av deltidsarbetande

arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad

anställning som innebär att två EG-direktiv

genomförts i svensk rätt. Lagen förbjuder direkt och

indirekt diskriminering av sådana kategorier

arbetstagare som består i att de missgynnas jämfört

med personer som arbetar heltid respektive har en

tillsvidareanställning. I fråga om deltidsanställda

var syftet med direktivet förutom att säkerställa

att deltidsanställda inte diskrimineras att

förbättra kvaliteten på deltidsarbeten, underlätta

utvecklingen av deltidsarbete på frivillig grund och

att bidra till en flexibel organisering av

arbetstiden.

Här ska också nämnas den av Sverige ratificerade

ILO-konventionen (nr 175) om deltidsarbete som

omfattar alla anställda vars normala arbetstid är

kortare än den för jämförbara heltidsarbetande.

Enligt konventionen ska åtgärder vidtas för att

garantera de deltidsarbetande samma skydd som

heltidsarbetande när det gäller bl.a. organisations-

och förhandlingsrätt, arbetarskydd och

diskriminering i anställningen. Lagstadgade sociala

trygghetssystem ska anpassas så att deltidsarbetande

har villkor som är likvärdiga med heltidsarbetandes.

Övergång från heltids- till deltidsarbete eller vice

versa ska ske frivilligt.

Som redovisades i inledningsavsnittet har

regeringen tillsatt en utredning om stärkt rätt till

heltidsanställning (dir. 2004:50). Uppdraget

omfattar även arbetstagare som är timanställda på

deltid. Utredaren ska överväga om det bör införas en

reglering som begränsar arbetsgivares möjlighet att

anställa på deltid till fall då detta är motiverat

med hänsyn till t.ex. verksamhetens behov. Det ingår

att analysera hur förslagen påverkar möjligheterna

att uppnå ett högt arbetsutbud i allmänhet och det

av regeringen uppsatta målet om 80 % sysselsättning

i synnerhet. Utredaren ska också analysera hur

förslaget kommer att påverka sysselsättningen för de

grupper som i dag är överrepresenterade bland de

deltidsanställda. Enligt tilläggsdirektiv (dir.

2005:31) ska uppdraget redovisas senast den 30

november i år.

Regeringen har också tillsatt en utredning om rätt

till tjänstledighet för att gå ned i arbetstid (dir.

2004:156). Utredaren ska föreslå hur en lag om

partiell tjänstledighet för arbetstagare som önskar

gå ned i arbetstid skulle kunna utformas.

Konsekvenserna av en sådan lag ska analyseras, och

utredaren ska överväga om en rätt till partiell

tjänstledighet bör införas. I direktiven sägs att en

rätt till partiell tjänstledighet för alla

arbetstagare, på motsvarande sätt som

småbarnsföräldrar har i dag, skulle ge den enskilda

arbetstagaren ett större inflytande över

arbetstidens längd i olika faser av livet. Det sägs

också att det är väsentligt att noga överväga

konsekvenserna av en sådan rättighet bl.a. i fråga

om jämställdheten och arbetsgivarens möjlighet att

planera verksamheten, särskilt i små företag. Det

behövs enligt direktiven också en analys av ett

sådant förslag i relation till EG:s deltidsdirektiv

och åtaganden inom ramen för ILO.

SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU) för 2004

visar att det skiljer avsevärt mellan män och

kvinnor när det gäller sysselsättningsgrad i

anställningen. Av männen arbetar 11,4 % deltid.

Motsvarande siffra för kvinnorna är 40,7 %. Denna

statistik visar också att antalet personer som av

arbetsmarknadsskäl arbetat mindre än de skulle vilja

under 2004 uppgick till 264 000, vilket motsvarar en

ökning med 27 000 jämfört med året före.

Motionerna

Folkpartiet vill enligt kommittémotion A375 yrkande

7 rensa upp i dagens stora flora av

visstidsanställningar och ersätta dem med en form,

överenskommen visstidsanställning, som ska kunna

gälla i upp till två år. Det högsta antalet personer

som samtidigt ska kunna ha överenskommen

visstidsanställning hos en arbetsgivare bör öka från

dagens 5 till 20 personer. Partiet anser också att

arbetsgivare ska få större möjligheter att

provanställa genom att tiden i provanställning

förlängs från dagens 6 månader till 12 månader,

yrkande 8. - Krav på förlängd provanställningsperiod

framställs också i två enskilda fp-motioner, N394

yrkande 6 av Tobias Krantz (fp) respektive A389 av

Cecilia Wigström och Birgitta Ohlsson (fp). Den

förstnämnda motionen motiverar kravet med att detta

skulle innebära att fler företagare vågar anställa,

den senare med att en förlängd

provanställningsperiod skulle öka möjligheterna för

personer med utländsk bakgrund att inträda på

arbetsmarknaden.

Även Kristdemokraterna anser, enligt motion A356

yrkande 21, att floran av visstids- och

provanställningar bör begränsas. Det bör räcka med

två slag av tidsbegränsade anställningar: vikariat

och prov- och projektanställning. Partiet vill

införa en generell provanställningsperiod, och tiden

för provanställning bör förlängas till tolv månader.

Vänsterpartiet anser i motion A269 att tillsvidare-

respektive heltidsanställning ska vara norm i

arbetslivet. Deltidsarbetslösheten och otrygga

anställningar förstärker klassamhället i alla dess

delar, sägs det i motionen. Det finns en tydlig

genusaspekt och en etnisk dimension. Avsteg från

denna norm ska kunna göras om det finns saklig grund

för det, och detta i så fall efter förhandling

mellan parterna, yrkande 6. Partiet vill också att

regeringen lägger fram förslag om att

visstidsanställningar med en sammanlagd tid över 18

månader inom ramen av en treårsperiod ska övergå i

tillsvidareanställning. Detta bör gälla för alla

former av visstidsanställningar och kombinationer av

visstidsanställningar, yrkande 7. Slutligen anser

Vänsterpartiet att anställningsformen överenskommen

visstidsanställning (ÖVA) ska avskaffas, yrkande 8.

Ett antal enskilda s-motioner tar upp frågor om rätt

till heltidstjänst respektive fast tjänst. Christina

Axelsson och Sonia Karlsson (s) anser i motion So514

yrkande 3 att LAS bör ses över i syfte att

åstadkomma fasta heltidstjänster som rättighet och

deltidsarbete som möjlighet. Motsvarande krav

framförs i motion A266 av Lennart Axelsson (s). I

motion A242 anser även Gunilla Carlsson i Hisings

Backa och Anneli Särnblad (s) att det bör införas en

lagstadgad rätt till heltidsanställning. Rätten att

få tjänsten omvandlad efter tre år bör inte bara

gälla vikariat. Anställning i form av

"behovsanställning" och "timanställning" bör ses

över. Krav på rätt till heltidsanställning finns

även i motion 2003/04:A265 av Anneli Särnblad Stoors

m.fl. (s). I motion A303 vänder sig Margareta

Sandgren (s) mot bruket av behovsanställning.

Anställningsformen innebär oregelbundna inkomster

m.m. Slutligen anser Raimo Pärssinen m.fl. (s) i

motion A384 att lagstiftningen måste förenklas genom

stärkt företrädesrätt och krav på motivering varför

anställning inte förlängs m.m.

I en enskild fyrpartimotion, A359 av Jeppe Johnsson

m.fl. (m, fp, kd, c), föreslås en reformering av

reglerna för tidsbegränsade anställningar. En

utgångspunkt bör vara att tillsvidareanställning och

tidsbegränsad anställning är två likvärdiga sätt att

anställa. Möjlighet till överenskommen

visstidsanställning bör införas med högt 24 månaders

anställningstid.

Motion 2003/04:So573 yrkande 1 av Kerstin-Maria

Stalin och Helena Hillar Rosenqvist (mp) utgår från

förhållandena i äldreomsorgen. Kommunerna låter

många gånger kompetent personal arbeta på olika

tillfälliga anställningar inom omsorgen år efter år

utan att erbjuda fasta tjänster. I uppföljningar av

handlingsplanen för äldrepolitiken bör regeringen

uppmana kommunerna att inte "slarva" med sin

personal genom att inte erbjuda fasta tjänster.

Utskottets ställningstagande

De frågor som tas upp i detta avsnitt har behandlats

upprepade gånger tidigare av utskottet. Det råder

ingen tvekan om att saken har en tydlig

jämställdhetsaspekt. Kvinnor är överrepresenterade

såväl bland de tidsbegränsat anställda som bland de

deltidsanställda. Ett av målen för

jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha

samma möjligheter till ekonomiskt oberoende. Ett

annat mål är lika villkor och förutsättningar för

män och kvinnor i fråga om företagande, arbete,

arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter i arbetet.

Med stora grupper kvinnor utan fast anställning och

med arbete på deltid blir förutsättningarna sämre

att nå målet om lika möjligheter till ekonomiskt

oberoende.

När det gäller frågan om anställningsform och

tidsbegränsad anställning kan utskottet

inledningsvis konstatera, vilket framgår av de ovan

redovisade siffrorna, att det parallellt med en

ökande andel undersysselsatta även sker en ökning av

andelen tidsbegränsat anställda. Detta drabbar nu

även männen. Utskottet ser allvarligt på detta.

Enligt överenskommelsen från 2002 mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet,

det s.k. 121-punktsprogrammet, måste

visstidsanställningarna minska. Utskottet är av

samma uppfattning.

Utskottet står fast vid den principiella

uppfattningen att tillsvidareanställning alltjämt

ska vara huvudregel. De tidsbegränsade

anställningarna fyller dock ett behov, vilket LAS

också ger uttryck för. Det är inte uteslutet att de

nuvarande reglerna och den s.k. listan över olika

former av tidsbegränsade anställningar kan behöva

förenklas och anpassas så att reglerna bättre svarar

mot förhållandena på dagens arbetsmarknad. Det får

dock enligt utskottets mening inte ske så att

anställningsskyddet generellt sett minskar.

Utskottet kan konstatera att en tidigare aviserad

proposition i dessa frågor inte har avlämnats men

att en arbetsgrupp inom Näringsdepartementet

överväger frågorna. Som nämnts är inriktningen att

en proposition ska kunna överlämnas till riksdagen

under hösten. Regeringens förslag bör avvaktas.

När det sedan gäller frågan om sysselsättningsgrad

i anställningen kan utskottet konstatera att

deltidsarbetslösheten, trots olika insatser under

senare år, fortfarande är av en omfattning som gör

den till ett allvarligt problem. Här kan nämnas den

s.k. Vårdkommissionen, som 1999 lade fram förslag om

åtgärder för att minska deltidsarbetslösheten och

antalet timanställda inom vård, skola och omsorg,

uppdraget till AMS att stödja en utveckling som

bidrar till att fler heltidsarbeten förmedlas till

de deltidsarbetslösa, uppdraget till

Arbetsmiljöverket m.fl. myndigheter att skapa flera

heltidsarbeten, det s.k. HELA-projektet, och en av

regeringen bedriven försöksverksamhet som innebär

att kommuner, landsting och entreprenörer får

ekonomiskt stöd för att anställa arbetslösa på

halvtid kombinerat med studier med förbehållet att

de efter utbildningen får en fast heltidstjänst. Som

framgår av den ovan redovisade SCB-statistiken har

dock antalet undersysselsatta ökat under 2004, och

ökningen har skett både bland män och kvinnor. Detta

är en utveckling som inte kan accepteras.

Enligt utskottets mening ska heltid vara en

rättighet och deltid en möjlighet. Frågan om heltid

är en rättighetsfråga i den meningen att

arbetstagarna ska ha ett ökat inflytande över sina

anställningsvillkor. Enligt utskottets mening bör

inriktningen alltså vara att heltidsarbete ska vara

en norm, men avsteg måste kunna göras när det finns

sakliga skäl för det.

Även rätten till deltid är en fråga om inflytande

över de egna arbetsvillkoren, men också här gäller

att arbetstidens längd och förläggning inverkar på

arbetsgivarens möjlighet att organisera och planera

verksamheten. Utskottet vill understryka att man

noga måste överväga konsekvenserna för

jämställdheten av en rätt att minska sin arbetstid.

Man måste också vara uppmärksam på motivet bakom

arbetstagarens önskan att gå ned i arbetstid så att

det inte i själva verket handlar om t.ex. brister i

arbetsmiljön. Givetvis får det inte heller vara så

att den minskade arbetstiden i praktiken är styrd av

arbetsgivarens önskemål. Rätten till förkortad

arbetstid får inte heller komma i konflikt med

strävan att stärka rätten till heltidsarbete.

Utskottet värdesätter att två utredningar nu

överväger dessa frågor. Utredningen om rätt till

heltid ska som framgått ha avslutats den 30

november, medan utredningen om rätt till deltid ska

redovisa sitt uppdrag senast den 1 december i år.

Enligt utskottets mening bör utredningsarbetet inte

föregripas.

Det anförda innebär att de nu behandlade

motionerna 2003/04:So573 yrkande 1 (mp),

2003/04:A265 (s), So514 yrkande 3 (s), N394 yrkande

6 (fp), A242 (s), A266 (s), A269 yrkandena 6-8 (v),

A303 (s), A356 yrkande 21 (kd), A359 (m, fp, kd, c),

A375 yrkandena 7 och 8 (fp), A384 (s) och A389 (fp)

bör avslås.

Turordningsregler vid uppsägning,

rätt till återanställning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker ett antal motioner om

att upphäva tvåpersonsundantaget för

småföretag i LAS turordningsregler.

Motionsförslag om en översyn av

turordningsreglerna i vissa avseenden

avstyrks. Utskottet föreslår ett

tillkännagivande till regeringen om vikten av

att uppmärksamma problemet med att

turordningsreglerna kan

kringgås på olika sätt. Jämför

reservationerna 7 (m, fp, kd, c, mp), 8 (m),

9 (v) och 10 (v).

Bakgrund

LAS innehåller i 22 § turordningsregler som

arbetsgivare ska iaktta vid uppsägning på grund av

arbetsbrist. Huvudregeln är i enlighet med principen

sist in först ut, dvs. arbetstagare med kortare

anställningstid står först i tur att sägas upp, före

arbetstagare med längre anställningstid. Vid lika

anställningstid ger högre ålder företräde. Särskilda

regler gäller för beräkning av anställningstiden. En

arbetstagare som fyllt 45 år får tillgodoräkna sig

en extra månad för varje anställningsmånad därefter,

dock högst 60 extra månader. Om en arbetstagare

måste omplaceras för att få fortsatt arbete, krävs

att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer

för det fortsatta arbetet. Det finns dessutom vissa

särregler, t.ex. för arbetstagare med nedsatt

arbetsförmåga och som beretts särskild

sysselsättning hos arbetsgivaren. Domstol kan pröva

om arbetsgivarens uppsägning står i strid med

turordningsreglerna och i så fall ålägga

arbetsgivare att betala skadestånd.

Efter förslag av arbetsmarknadsutskottet i

betänkande 2000/01:AU4 Undantag från turordningen

m.m. infördes med giltighet fr.o.m. den 1 januari

2001 i 22 § andra stycket LAS ett undantag från

denna turordningsprincip. Regeln innebär att en

arbetsgivare med högst tio arbetstagare får undanta

högst två arbetstagare som enligt arbetsgivarens

bedömning är av särskild betydelse för den fortsatta

verksamheten. Den eller de personer som undantas har

företräde till fortsatt anställning oavsett

turordningen. Arbetsgivarens beslut att tillämpa

undantagsbestämmelsen kan i normalfallet inte prövas

rättsligt.

Bakom förslaget stod en majoritet bestående av

företrädare för Moderaterna, Kristdemokraterna,

Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet.

Frågan om att upphäva undantagsregeln har därefter

varit uppe till behandling under varje riksmöte och

avslagits av riksdagen. Vid utskottets senaste

behandling av frågan i betänkande 2003/04:AU4

tillstyrkte utskottsmajoriteten (s, v) motioner om

att tvåpersonsundantaget skulle avskaffas. Vid

kammarbehandlingen bifölls en reservation (m, fp,

kd, c, mp) om avslag på dessa motioner.

Tvåpersonsundantaget gäller således alltjämt.

En arbetstagare som har sagts upp på grund av

arbetsbrist har enligt 25 § företrädesrätt till

återanställning i den verksamhet där han eller hon

tidigare varit sysselsatt. Företrädesrätten till

återanställning förutsätter att arbetstagaren varit

anställd hos arbetsgivaren under vissa i lagen

angivna tider. Företrädesrätten gäller från den

tidpunkt då uppsägningen skedde och därefter tills

nio månader har förflutit från den dag då

anställningen upphörde. Längden på företrädesrätten

har varierat över tiden. Enligt 1974 års

anställningsskyddslag gällde ursprungligen en

tidsgräns på ett år. Bakgrunden till den förkortning

till nio månader som beslutades av riksdagen 1996

var att regeringen hade noterat att många

arbetsgivare avvaktade alltför länge med

nyanställningar. Med hänvisning till den då höga

arbetslösheten ansåg man att stimulans borde ges

till arbetsgivarna att anställa snarast möjligt.

Bedömningen gjordes att man genom att förkorta tiden

för företrädesrätt skulle kunna påskynda

nyanställningar. Ändringen förväntades även öka

flexibiliteten på arbetsmarknaden (prop.

1996/97:16).

Om flera arbetstagare har företrädesrätt till

återanställning bestäms enligt 26 § turordningen

mellan dem enligt motsvarande principer som vid

turordning vid uppsägning.

Sedan 1997 gäller även en regel, 25 a §, om

företrädesrätt till högre sysselsättningsgrad för

deltidsanställda arbetstagare. Regeln har beskrivits

i föregående avsnitt. Turordningsreglerna gäller

även vid denna form av företrädesrätt.

Reglerna i 22, 25, 25 a och 26 §§ är dispositiva

på det sättet att avvikelse får göras genom

kollektivavtal. Om avtalet inte har slutits eller

godkänts av en central arbetstagarorganisation krävs

det dock att det mellan parterna finns ett sådant

avtal i andra frågor.

Utskottet tar först upp frågan om att upphäva

tvåpersonsundantaget.

Upphävande av tvåpersonsundantaget vid

turordning

Motionerna

Krav om upphävande av tvåpersonsundantaget framförs

dels av Vänsterpartiet, dels av ett antal enskilda

s-ledamöter.

Vänsterpartiet hävdar i sin motion A269 yrkande 1

att undantagsregeln har lett till rättslöshet. Man

hänvisar också till att regeln kan användas av

arbetsgivare som vill göra sig av med anställda utan

att ha saklig grund för uppsägning. Det är främst

kvinnor som missgynnas. Partiet anser också att den

sämre anställningstryggheten i småföretag blir en

konkurrensnackdel för dem.

Med likartade motiveringar yrkas att

tvåpersonsundantaget i LAS ska upphävas i följande

enskilda s-motioner: A209 av Fredrik Olovsson (s),

A212 av Christin Hagberg och Anita Jönsson (s), A233

av Tomas Eneroth m.fl. (s), A241 av Gunilla Carlsson

i Hisings Backa m.fl. (s), A251 av Kerstin Andersson

och Jan Björkman (s), A267 av Britt-Marie Lindkvist

(s), A304 av Agneta Gille (s), A335 av Christina

Nenes och Göte Wahlström (s), A370 av Catherine

Persson (s), A377 av Kurt Kvarnström och Barbro

Hietala Nordlund (s) och A385 i denna del av Raimo

Pärssinen m.fl. (s).

Utskottets ställningstagande

Med anledning av dessa krav på att

tvåpersonsundantaget i LAS bör upphävas vill

utskottet upprepa det som sades i betänkande

2003/04:AU4 i denna fråga.

Införandet av tvåpersonsundantaget i 22 § andra stycket LAS

innebar en avvikelse från en tydlig och välkänd

turordningsprincip, nämligen principen om sist in

först ut. Undantaget ger stort utrymme för

ensidiga och godtyckliga arbetsgivarbeslut i

anställningsskyddsfrågor. Tillämpningen av

undantaget har bland arbetstagare upplevts som

kränkande och diskriminerande. Det finns exempel

på icke godtagbar tillämpning som särskilt

drabbat gravida och föräldralediga arbetstagare.

Det finns även tecken som tyder på att gamla och

sjuka drabbats i större utsträckning. Att i ett

sådant läge inte ha möjlighet att rättsligt

överpröva arbetsgivarens beslut försvagar

anställningsskyddet ytterligare och bidrar även

starkt till känslan av rättsosäkerhet hos

arbetstagarna.

Utskottet har förståelse för att det i vissa

fall kan finnas behov av att göra undantag från

turordningsreglerna i 22 § LAS. Redan före

införandet av undantagsbestämmelsen fanns det

möjlighet att genom kollektivavtal avvika från

turordningsprincipen sist in först ut. Att

arbetsgivaren och arbetstagarorganisationen måste

vara överens borgar för en saklig och rättvis

hantering av frågorna samtidigt som anpassning

till verksamheten och de lokala förhållandena kan

göras.

Tecken tyder på att tillämpningen av regeln har

drabbat orättvist och godtyckligt utan att

möjlighet finns att få frågan rättsligt prövad.

Sammantaget finns det tungt vägande skäl för att

avskaffa tvåpersonsundantaget i LAS.

Utskottet står fast vid dessa uttalanden. Det

innebär att utskottet tillstyrker samtliga motioner

om avskaffande av tvåpersonsundantaget i 22 § andra

stycket LAS, nämligen motionerna A209 (s), A212 (s),

A233 (s), A241 (s), A251 (s), A267 (s), A269 yrkande

1 (v), A304 (s), A335 (s), A370 (s), A377 (s) och

A385 i denna del (s).

Riksdagen bör därför fatta beslut om en sådan

lagändring. I bilaga 2 lägger utskottet fram förslag

till lagtext. Lagändringen bör träda i kraft den 1

juli 2005.

Andra frågor om turordning vid uppsägning

Motionerna

Moderaterna yrkar i sin partimotion Sf357, som avser

frågan hur sjukskrivna och förtidspensionerade ska

kunna återgå i arbete, att LAS bör ses över så att

lagen förhindrar att arbetstagare blir fastlåsta i

anställningar där de blir sjuka. Partiet pekar på

turordningsreglerna som bidrar till att människor

som varit länge på ett arbete inte vågar byta

anställning av rädsla för att hamna sist i

turordningen. Arbetsgivare vågar inte anställa

personer som löper större risk att bli sjukskrivna.

Översynen bör göras tillsammans med arbetsmarknadens

parter, yrkande 7. LAS-reglerna innebär också att

det blir svårare för medelålders personer att få

arbete. Bestämmelsen om dubbelräknad anställningstid

bör därför avskaffas, yrkande 9.

I Miljöpartiets motion A320 yrkande 2 föreslås att skyddet för

tjänstlediga utvidgas. Personer som är lediga på

grund av studier eller av annan anledning ska inte

kunna undantas från turordningen. Partiet vill ha en

lagändring i enlighet med detta.

Synpunkter på turordningsreglerna framförs även i

några enskilda s-motioner.

I motion A248 av Anneli Särnblad m.fl. (s) framförs

att den sammanlagda anställningstiden hos

arbetsgivaren ska räknas vid turordningen, vilket

inte får förhindras av t.ex. byte av

organisationsnummer och bolagisering. Raimo

Pärssinen m.fl. (s) hävdar i motion A385 i denna del

att kvalifikationskriteriet har vidgats på ett

godtyckligt sätt, bl.a. går det ut över personer som

inte arbetar heltid.

Utskottets ställningstagande

Med anledning av Moderaternas synpunkter på

turordningsreglerna vill utskottet framhålla den

stora betydelsen av turordningsreglerna. I själva

verket kanske de regler som avgör vilka av

arbetstagarna som får stanna kvar i arbetet upplevs

som de mest väsentliga för anställningstryggheten.

Tanken bakom turordningsreglerna är att först och

främst skydda dem som har en svagare ställning på

arbetsmarknaden. Turordningsreglerna ska ses

tillsammans med de andra grundprinciper som LAS

utgår från. Utgångspunkten är att arbetsgivaren

ensam bestämmer om det är arbetsbrist i företaget.

Reglerna om turordning innebär i det läget ett visst

skydd mot godtycke genom att arbetsgivaren inte får

välja fritt vem som ska sägas upp. Att

anställningstid och ålder ska vara de främsta

faktorerna i valet mellan dem som ska stanna kvar

respektive lämna företaget är enligt utskottets

mening en självklarhet. Vid omstruktureringar blir

det dock, trots dessa grundkriterier, ofta fråga om

att pröva ytterligare ett moment i

turordningsreglerna, nämligen om arbetstagaren måste

omplaceras för att kunna beredas fortsatt

sysselsättning. I det läget kan en arbetstagare inte

i kraft av enbart anställningstid eller ålder göra

anspråk på att få stanna kvar. Det krävs också att

han eller hon har tillräckliga kvalifikationer för

det fortsatta arbetet. En längre anställningstid

eller högre ålder är med andra ord ingen garanti mot

uppsägning. Det är därför fel att som Moderaterna

tala i termer av fastlåsning. Till detta kommer

också att det är möjligt att avvika från

turordningsreglerna genom kollektivavtal. Parterna

kan alltså i varje situation göra en avvägning som

för båda sidor ter sig som den bästa lösningen.

Turordningsreglerna ger enligt utskottets mening

därmed uttryck för en rimlig avvägning mellan

arbetsgivarens möjligheter att driva verksamheten

efter en driftsinskränkning och arbetstagarnas

anspråk på trygghet. Utskottet är inte heller berett

att föreslå en ändring av den regel som innebär att

äldre arbetstagare får räkna dubbel anställningstid.

Med detta avstyrks motion Sf357 yrkandena 7 och 9

(m).

När det gäller kravet i motion A320 (mp) om skydd

för tjänstlediga m.fl. vill utskottet peka på att

friheten för parterna att avtala om avvikelser från

lagens turordningsregler inte är oinskränkt.

Avtalsfriheten får inte användas i diskriminerande

syfte och inte heller på ett sätt som strider mot

god sed på arbetsmarknaden. Att ställa upp ett

generellt förbud mot att träffa turordningsavtal

beträffande personer som av en eller annan anledning

är lediga från arbetet vore att sätta vissa

kategorier anställda i ett bättre läge än andra.

Utskottet återkommer till den särskilda gruppen

föräldralediga arbetstagare. Med det anförda

avstyrks motion A320 yrkande 2 (mp).

Med anledning av synpunkterna i motion A248 om

anställningstiden kan utskottet konstatera att 3 §

LAS anger hur beräkning ska ske. Principen är att

den sammanlagda anställningstiden får tillgodoräknas

och detta även om arbetstagaren övergått från en

arbetsgivare till en annan inom samma koncern eller

om arbetstagaren bytt anställning i samband med en

övergång av företag, en verksamhet eller en del av

en verksamhet. En förutsättning för att

anställningstid inom samma koncern ska kunna

tillgodoräknas är att arbetsgivarna tillhörde samma

koncern vid tidpunkten för arbetstagarens byte av

anställning.

Utskottet vill tillägga följande med anledning av

motion A248. Genom att bryta upp verksamheter i

olika bolag, genom att bilda dotterbolag och genom

att genomföra omorganisationer kan

turordningsreglerna kringgås. Dessa regler gäller

bara inom ett och samma företag. Ett företags

handlande kan vara rättsligt och formellt korrekt,

men moraliskt ytterst tveksamt. För berörda

arbetstagare och för fackföreningsrörelsen kan det

framstå som en ren provokation. Det är enligt

utskottets mening helt oacceptabelt om företag på

detta sätt handlar i strid med intentionerna bakom

lagstiftningen. Utskottet förutsätter att regeringen

uppmärksammar detta problem och återkommer till

riksdagen med förslag till åtgärder om det skulle

visa sig behövligt. Vad som nu anförts med anledning

av motion A248 (s) bör ges regeringen till känna.

Till sist kan utskottet konstatera att motion A385

i denna del synes syfta på det sätt som parterna i

sina förhandlingar tillämpar reglerna i 22 § LAS om

tillräckliga kvalifikationer i det fall att en

arbetstagare måste omplaceras för att kunna beredas

fortsatt sysselsättning. Utskottet har inte underlag

för att bedöma om kvalifikationskraven skärpts i den

praktiska tillämpningen. Det är här fråga om

avgöranden i det enskilda fallet där en individs

individuella kvalifikationer ska ställas i relation

till konkreta arbetsuppgifter. I den mån

arbetsgivarens tillämpning av reglerna skulle stå i

strid med lagen eller dess intentioner finns

möjligheten för arbetstagarsidan att påtala

lagbrott. Motion A385 i denna del (s) avstyrks.

Återanställningsrätt m.m.

Motionerna

Vänsterpartiet har synpunkter på reglerna om

företräde till återanställning i motion A269.

Återanställningsrätten ska vara tolv månader och

inte som nu nio månader, yrkande 3. Företrädesrätten

till återanställning ska gå före inhyrning av

arbetskraft. Under senare tid har det enligt

Vänsterpartiet förekommit att arbetsgivaren efter

genomförda uppsägningar hyr in arbetskraft från

bemanningsföretag. Därmed sätts anställningsskyddet

ur spel, yrkande 4. Partiet vill också ändra

reglerna om deltidsanställdas företrädesrätt i två

avseenden. Begränsningen till lediga arbeten inom

den egna driftsenheten leder t.ex. till att

anställda i en butikskedja inte kan utnyttja

företrädesrätten i en butik i kvarteret intill.

Kravet på att den anställde ska ha tillräckliga

kvalifikationer borde mildras till ett krav på att

den deltidsanställde ska kunna anförtros de nya

arbetsuppgifterna efter ett rimligt inlärnings- och

inskolningsskede, yrkande 12.

Företrädesrätten i förhållande till inhyrning av

arbetskraft tas även upp i motionerna A252 av Tomas

Eneroth m.fl. (s) och A294 i denna del av Christer

Erlandsson (s).

I motion A282 av Krister Örnfjäder och Agneta

Ringman (s) begärs att den som är deltidsanställd

men arbetar heltid ska ges rätt att utöka sin

anställning upp till heltid.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat

motioner om tiden för återanställningsrätten, senast

i betänkande 2003/04:AU4. Utskottet har understrukit

den allmänna betydelsen av företrädesrätten till

återanställning och den särskilda vikt den har för

både föräldralediga och äldre arbetstagares

möjlighet att återkomma i arbete. Utskottet har

också framhållit att den ändring som trädde i kraft

1997, som innebar en förkortning av företrädesrätten

från tolv till nio månader, var resultatet av en

avvägning mellan skyddsaspekten och det behov av

flexibilitet som bedömdes nödvändigt i det

arbetsmarknadsläge som då rådde. Utskottet står fast

vid detta.

När det gäller deltidsanställdas företrädesrätt

kan utskottet, liksom i det nyssnämnda betänkandet,

betona att utgångspunkten är att anställning på

heltid bör eftersträvas. Utskottet har i ett

föregående avsnitt berört den utredning (dir.

2004:50) som avser frågan om hur rätten till heltid

ska kunna stärkas. Resultatet av utredningen bör

inte föregripas. Utskottet kan också hänvisa till

att frågan om tidsbegränsade anställningar övervägs

av den förutnämnda arbetsgruppen inom

Regeringskansliet. Återanställningsrätten och

företrädesrätten till högre sysselsättningsgrad har

nära samband med detta, vilket är ytterligare ett

skäl att inte nu ta ställning i sakfrågan. Detta

innebär att motion A269 yrkandena 3 och 12 avstyrks

(v).

Frågan hur man rättsligt ska bedöma den

situationen att arbetsgivaren anlitar uthyrd

arbetskraft i ett läge när det finns

företrädesberättigade har prövats i en AD-dom, 2003

nr 4, och ytterligare en tvist är instämd till

domstolen. I korthet innebär domen att det är ett

brott mot återanställningsrätten om inhyrningen kan

anses som ett otillåtet kringgående av lagen.

Domstolen konstaterade att företrädesrätten endast

gäller då det är fråga om en nyanställning i

egentlig mening. LAS utgår från att det är

arbetsgivaren som bestämmer om verksamheten och dess

inriktning. Dit hör t.ex. frågan om arbetet ska

utföras av entreprenör eller av egna anställda. AD

ansåg dock att denna princip har sina begränsningar

och exemplifierade med att arbetsgivaren tillgodoser

ett mera permanent behov av arbetskraft genom

inlåning som går ut över företrädesberättigade. De

åtgärder som påstås vara ett kringgående av

företrädesreglerna måste styrkas. Möjligheten att

anlita inhyrd arbetskraft och därmed gå förbi

uppsagda arbetstagare med företrädesrätt är alltså

inte oinskränkt. Utskottet vill betona att

företrädesrätten till återanställning är ett mycket

viktigt inslag i anställningsskyddet. Det är därför

angeläget att vara uppmärksam på att företeelsen

inte breder ut sig på ett sätt som medför att värdet

av återanställningsrätten går om intet. Med det

anförda avstyrks motionerna A252 (s), A269 yrkande 4

(v) och A294 i denna del (s).

Den situation som tas upp i motion A282 gäller

förhållandet mellan 5 § sista stycket LAS om

omvandling av vikarietjänst till tillsvidaretjänst

efter tre år och företrädesrätten till anställning

med högre sysselsättningsgrad enligt 25 a §. Båda

reglerna har till syfte att förbättra

anställningsskyddet för personer med osäkra

anställningsförhållanden eller begränsad

tjänstgöringsgrad, främst kvinnor. Utskottet kan

förstå den problematik som beskrivs i motionen.

Samtidigt är det svårt att se det rimliga i att

rätten för en vikarie att få sin tjänst omvandlad

till en tillsvidareanställning skulle vara beroende

av att det på arbetsplatsen inte finns personer som

vill öka sin sysselsättningsgrad. Motion A282 (s)

avstyrks.

Reglernas dispositivitet

Motionen

Vänsterpartiet yrkar i motion A269 yrkande 10 att

riksdagen ska besluta att hänvisningen till central

arbetstagarorganisation återinförs i LAS. Avtal om

avvikelser från turordningen ska liksom tidigare

endast kunna träffas av central

arbetstagarorganisation. Branschanpassningen ska ske

på central nivå. Förbunden ska sedan kunna delegera

förhandlingsrätten med hänsyn till de lokala

organisationernas styrka och önskemål.

Utskottets ställningstagande

Motsvarande förslag från Vänsterpartiet har

behandlats flera gånger tidigare och senast i

betänkande 2003/04:AU4. Utskottet har bl.a. hänvisat

till den speciella roll som arbetsmarknadens parter

sedan gammalt har inom arbetsrätten. Vid LAS

tillkomst 1974 ansåg man att det fanns ett behov av

att skapa garantier för att avtalsfriheten inte

används för att försämra anställningsskyddet, vilket

var motivet till att överenskommelser om avvikelser

skulle vara träffade eller godkända på förbundsnivå.

Regeln begränsades till vissa bestämmelser i lagen.

Det var också möjligt att delegera avtalsrätten till

en lokal organisation. Bakgrunden till ändringen

1996 (prop. 1996/97:16, 1996/97:AU4) då rätten att

göra avsteg överfördes till de lokala parterna var

att det allt oftare hade satts i fråga om inte

avvikelser från lagen borde kunna göras med stöd av

lokala kollektivavtal. Rätten att göra avvikelser

hade dessutom av många arbetstagarorganisationer

delegerats till den nivån. I lagstiftningsärendet

ansåg regeringen att det fanns anledning att öka

möjligheterna att träffa lokala kollektivavtal.

Fortfarande finns dock krav på centralt avtal eller

centralt godkännande i vissa avseenden, t.ex. om

uppsägningstidens längd och preskription. Utskottet

vill framhålla att förutsättningen för den lokala

avtalsrätten när det gäller turordningsfrågor är att

det i andra frågor gäller ett kollektivavtal mellan

parterna som har slutits eller godkänts av en

central organisation. Motion A269 yrkande 10 (v)

avstyrks.

Utskottet återkommer till motioner som avser

dispositiviteten när det gäller turordningsavtal som

avser gravida och föräldralediga respektive äldre.

Skydd för föräldralediga

Utskottets förslag i korthet

Avsnittet tar upp frågor som gäller

anställningsskyddet för föräldralediga.

Motionerna avstyrks med hänvisning till att

regeringen meddelat att en proposition ska

avlämnas hösten 2005. Jämför reservation 11

(m, fp, kd, c, mp).

Bakgrund

Utskottet har många gånger upprepat hur viktigt det

är att skapa gynnsammare förutsättningar för att

arbetstagare ska kunna förena arbete och

föräldraskap. Redan i betänkande 2000/01:AU9 pekade

utskottet på att det förekommer att arbetsgivare

försvårar för föräldrar att utnyttja rätten till

ledighet enligt föräldraledighetslagen. Regeringen

fick 2001 (2000/01:AU9, rskr. 179) i uppdrag av

riksdagen att överväga om det finns behov av att

förstärka skyddet för de arbetstagare som väljer att

utnyttja sin rätt till ledighet i samband med

föräldraskap. Regeringen gav sedan ALI ett

tilläggsuppdrag att se över den arbetsrättsliga

lagstiftningen även i detta avseende.

Enligt ALI:s utredning Hållfast arbetsrätt - för

ett föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56) visar

tillgänglig statistik att barnafödandet under det

senaste årtiondet har minskat dramatiskt, främst

bland kvinnor mellan 20 och 29 år. Det kan enligt

utredningen antas att en av många orsaker till detta

stora samhällsproblem är svårigheter att på dagens

arbetsmarknad kunna kombinera förvärvsarbete och

föräldraskap. Samtidigt konstaterade utredningen att

gravida kvinnors rättsliga ställning på

arbetsmarknaden är relativt stark efter ändringar i

jämställdhetslagen och senare praxis från EG-

domstolen. Föräldralediga arbetstagare har däremot

ett betydligt svagare skydd, både enligt gällande

EG-rätt och svensk rätt. Utredningen har lagt fram

tre lagförslag för att stärka föräldraledigas

rättsliga ställning. Det första förslaget tar sikte

på ändrade regler för tidsbegränsade anställningar.

Det andra förslaget innebär att ett särskilt förbud

mot att diskriminera föräldralediga införs i

föräldraledighetslagen. Det tredje förslaget är att

uppsägningstiden vid uppsägning på grund av

arbetsbrist av en anställd som är helt föräldraledig

ska börja löpa först när arbetstagaren helt eller

delvis återupptar sitt arbete.

Regeringen har inte lagt fram något förslag på

grundval av ALI:s utredning, men enligt vad som

redovisats ovan finns en arbetsgrupp inom

Regeringskansliet som överväger frågorna. En

proposition är planerad till hösten 2005.

Motionerna

Kristdemokraterna anser enligt sin kommittémotion om

familjepolitiken, Sf363, att ett särskilt förbud mot

diskriminering av föräldralediga bör införas i

föräldraledighetslagen och att uppsägningstiden för

den som är helt föräldraledig ska börja löpa först

när arbetstagaren helt eller delvis återupptar sitt

arbete, yrkande 37. Motsvarande förslag finns i

partiets kommittémotion A356 om arbetsmarknad och

arbetsliv, yrkande 9. I den nyssnämnda motion Sf363

finns även ett förslag om att lagen ska garantera

rätten för den som varit föräldraledig att efter

ledigheten återuppta sitt arbete utan försämrade

villkor, yrkande 38. I Kristdemokraternas

kommittémotion om jämställdhet, A352, föreslås en

ändring av svensk lagstiftning i enlighet med det

som ministerrådet kommit fram till. Rätten för den

som varit föräldraledig att återuppta arbetet utan

försämrade villkor ska garanteras, och man ska kunna

tillgodoräkna sig förbättringar som arbetskamraterna

fått under tiden, yrkande 13.

Vänsterpartiet lägger i motion A269 fram förslag som

anknyter till ALI:s utredning. Partiet yrkar att

riksdagen ska besluta att uppsägningstiden för en

föräldraledig arbetstagare börjar löpa först då

arbetstagaren återupptagit sitt arbete helt eller

delvis, yrkande 2. Eftersom det behövs större

facklig styrka för att motverka könsdiskriminering

ska en central facklig organisation godkänna avsteg

från turordningslistan vid uppsägningar som berör

gravida och föräldralediga, yrkande 5.

Att ALI:s förslag ska genomföras begärs även av

Miljöpartiet i kommittémotion A320 yrkande 1. För

att stärka skyddet för gravida och föräldralediga

bör regeringen skyndsamt se till att den skärpning

av lagen som riksdagen beslutade om 2001 genomförs.

I motion A331 av Christina Nenes och Gunilla

Carlsson i Hisings Backa (s) framhålls att de

föräldralediga är i en utsatt situation. Det ställs

krav på att arbetssökande inte ska skaffa barn.

Turordningsundantaget kan förvärra för

föräldralediga. Enligt motionärerna bör arbetet med

lagändringar påskyndas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i att skyddet för gravida och

föräldralediga bör stärkas. Som utskottet framhållit

tidigare hör det inte hemma på svensk arbetsmarknad

att bli missgynnad på grund av att man som

arbetstagare nyttjat sina lagstadgade rättigheter

som förälder. När det gäller metoderna att komma

till rätta med problemen vill utskottet avvakta den

beredning av frågan som pågår. Som redovisats ovan

är siktet inställt på att en proposition ska kunna

överlämnas till riksdagen i höst. Utskottet vill med

kraft betona vikten av att förslag läggs fram som

kan förbättra situationen för gravida och

föräldralediga och att detta sker som aviserats. I

avvaktan på detta är det dock inte meningsfullt att

i sak kommentera varje enskilt motionsyrkande.

Motionerna Sf363 yrkandena 37 och 38 (kd), A269

yrkandena 2 och 5 (v), A320 yrkande 1 (mp), A331

(s), A352 yrkande 13 (kd) och A356 yrkande 9 (kd)

avstyrks.

Företagsnedläggning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner som tar upp

företagens ansvar och anställdas rättigheter

i samband med företagsnedläggning bl.a. med

hänvisning till att frågorna omfattas av det

s.k. 121-punktsprogrammet och att beredning

ska påbörjas. Utskottet förutsätter liksom

tidigare att regeringen följer frågorna.

Jämför reservationerna 12 (v) och 13 (mp).

Motionerna

Frågor som gäller företagsnedläggningar tas upp i

några enskilda motioner.

Jan Björkman m.fl. (s) anser i motion A280 att

regeringen måste analysera företagens ansvar.

Belysning av och jämförelse med villkoren i olika

länder måste göras. Anita Jönsson och Jarl Lander

(s) föreslår i motion A297 en översyn av hur man kan

motverka - nationellt och inom ramen för EU-

samarbetet - nedläggning av lönsamma fabriker och

att arbetstagare i olika länder ställs mot varandra.

I motion A301 av Peter Pedersen och Rossana Dinamarca (v)

ställs krav på att regeringen lägger fram förslag om

ändring i lagstiftningen i syfte att stärka de

anställdas rätt och skärpa företagens skyldigheter

vid nedläggning av företag eller företagsenhet,

yrkande 1. Lagstiftning krävs för att ge de

anställda ökade möjligheter att förvärva ett

företag, eller en företagsenhet, som drabbas av

beslut om nedläggning, yrkande 2. Även i övrigt

föreslås åtgärder som i praktiken gör sådana

övertaganden möjliga. Högt kvalificerade arbeten och

lönsam produktion måste stanna kvar i landet,

yrkande 3.

Ulf Holm (mp) anser i motion A319 att det krävs ökat

ansvar för storföretagen vid företagsnedläggning.

Vid en internationell jämförelse, t.ex. med

Frankrike, verkar det enkelt att lägga ned företag i

Sverige. För att öka ansvaret för företagen skulle

man kunna ställa krav på en motivering för

nedläggning eller krav på ekonomiskt ansvar för

utbildning eller inkomstgaranti.

Utskottets ställningstagande

Liknande motionsyrkanden har behandlats flera gånger

tidigare, senast i betänkande 2003/04:AU4. Utskottet

har hänvisat till en rapport från

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) 2002 med en

kartläggning av det europeiska rättsläget vad gäller

arbetsgivarens ansvar vid företagsnedläggningar.

Slutsatsen var att EU-medlemsstaternas regelsystem

för företagsnedläggningar har vissa gemensamma drag

som beror på att staternas reglering utgår från

samma minimikrav i ILO-instrument och EG-direktiv.

Det finns också många olikheter som förklaras av

staternas olika syn på arbetsrättens och

arbetsmarknadsmyndigheternas roll och funktionssätt

i samhället. Sambandet med bl.a. skatte- och

socialförsäkringssystemen är dessutom så komplicerat

att det enligt rapporten inte går att göra några

enkla jämförelser av kostnaderna vid

företagsnedläggningar i de olika EU-medlemsstaterna.

En annan utredning, Omställningsavtal - ett

aktivare stöd till uppsagda (SOU 2002:59), beskrev

de omställnings- och trygghetsavtal som finns på

svensk arbetsmarknad och gjorde en analys av

effekterna. Utredningen menade att

omställningsavtalen bidrar till ett ökat

omvandlingstryck på arbetsmarknaden, vilket har

positiva samhällsekonomiska effekter. Avtalen får

fördelningspolitiska effekter eftersom stödet är

tillgängligt för alla som omfattas av avtalen. De

som mest behöver stöd får också tillgång till det.

Det visade sig också att omställningsstödet har

positiva företagsekonomiska effekter. Utskottet

kunde i det nyssnämnda betänkandet med

tillfredsställelse konstatera att Svenskt Näringsliv

och LO i slutet av februari 2004 ingått ett

omställningsavtal som omfattade 950 000

privatanställda. Avtalet innebär att arbetsgivarna

får ta ett större socialt ansvar än tidigare.

Arbetsmarknaden och arbetslivet präglas av stora

förändringar. En allt öppnare ekonomi med ökad

internationell konkurrens, starkt beroende av

omvärlden och krav på en effektiv produktion har

medfört och kommer att medföra stora förändringar.

Frågorna om anställningsskydd och inflytande vid

dessa strukturförändringar är av största vikt. Som

utskottet framfört tidigare är det frågor av stor

komplexitet, i synnerhet gäller det

Europaperspektivet. Några enkla lösningar finns

inte. Det är värdefullt att det bedrivs forskning på

området, så t.ex. av ALI som har i uppdrag att

bedriva forskning och utveckling om villkoren i ett

föränderligt arbetsliv med särskild betoning på

kunskapsområdet Arbetsrätt i omvandling - globala,

europeiska och lokala perspektiv.

Utskottet kan konstatera att dessa frågor ingår i

det förutnämnda 121-punktsprogrammet mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet,

och enligt vad utskottet under hand erfarit ska

beredning påbörjas. Utskottet förutsätter liksom

tidigare att regeringen följer frågorna. Något

uttalande därutöver kan inte anses påkallat med

anledning av motionerna A280 (s), A297 (s), A301

yrkandena 1-3 (v) och A319 (mp) som därför avstyrks.

Ledighetslagstiftning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt motioner

som rör ledighetslagstiftningen. Frågor som

tas upp är bl.a. ledighet för närståendevård,

ledighet för frivilligt försvarsarbete och

semesterlönegrundande frånvaro. Motionerna

avstyrks bl.a. med hänvisning till pågående

beredningsarbete. Jämför reservationerna 14

(kd) och 15 (m).

Motionerna

Kristdemokraterna anser i motion So608 yrkande 6 att

man ska ha rätt till tjänstledighet på hel- eller

deltid för vård av anhörig. Det skulle underlätta

för många anhöriga och fungera som ett erkännande av

insatsen. Tjänstledigheten bör endast ges under

kortare perioder, exempelvis tre månader i taget,

eftersom man inte i förväg kan veta hur stort

vårdbehovet kommer att vara. På sikt borde man kunna

diskutera möjligheten att minska sin arbetstid för

att vårda en anhörig under längre tid.

Vänsterpartiet anför i motion 2003/04:A264 att

partiet länge har drivit krav på förkortningar av

normalarbetstiden och ökat inflytande för

arbetstagarna över arbetstidens förläggning. Ökat

arbetstagarinflytande över arbetstiden är en

förutsättning för ett mänskligare arbetsliv och ett

samhälle med minskad ohälsa och ökad jämställdhet

mellan kvinnor och män men också för ökad produktion

och produktivitet i verksamheterna. Vänsterpartiet

menar att Arbetstidskommitténs, Knas, förslag om en

ny ledighetslag är ett viktigt steg i rätt riktning.

Regeringen bör återkomma med ett sådant förslag.

Göte Wahlström och Christina Nenes (s) anför i

motionerna 2002/03:Ub430 och 2003/04:A299 att

regeringen bör verka för att de som i vuxen ålder

väljer att "kunskapslyfta" och studera vidare ges

ekonomiska och trygga förutsättningar att genomföra

studierna. Somliga vuxenstuderande som är

tjänstlediga från ett arbete under studietiden har

arbetsgivare som ser studierna som

semesterlönegrundande tid, men de flesta har inte

den förutsättningen.

Christer Erlandsson (s) menar i motion A295 att

semesterlagen bör ändras. Den regel som säger att

man inte får spara semester under ett semesterår då

sparad semester tas ut bör upphävas. Ändrar man

lagen på det sättet kommer taket på fem veckors

semester och fem veckors sparad semester att

kvarstå.

Hillevi Engström och Lena Adelsohn Liljeroth (m)

anför i motion A207 att många svenskar, utöver

militärer och poliser, anlitas vid olika

fredsfrämjande uppgifter i världen. För att kunna

rekrytera den kompetens som behövs är det väsentligt

att dessa personer omfattas av ett

anställningsskydd. Till skillnad från anställda i

utlandsstyrkan har de inget skydd mot uppsägning

eller avskedande. Det finns inte heller någon rätt

till tjänstledighet eller något skydd mot försämrade

villkor vid återkomsten till Sverige. Motionärerna

menar att frågan behöver få en lösning och att ett

regelverk liknande det för anställda i

utlandsstyrkan bör införas.

Eva Flyborg och Runar Patriksson (fp) menar i motion

A334 att de frivilliga försvarsorganisationerna är

av utomordentligt stor betydelse inom det svenska

försvaret. Möjligheten att få ledigt vid frivillig

försvarsverksamhet borde vara densamma för

värnpliktiga som för frivillig personal. I motionen

föreslås en lagstadgad rätt till ledighet för

deltagande i utbildning och tjänstgöring inom

frivilligförsvaret.

Bakgrund

Följande lagar brukar räknas till ledighetslagarna:

1. semesterlagen (1977:480)

2.

3. lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till

ledighet för utbildning (studieledighetslagen)

4.

5. lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa

föreningsuppdrag inom skolan, m.m. (sia-

ledighetslagen)

6.

7. lagen (1986:163) om rätt till ledighet för

svenskundervisning för invandrare (sfi-

ledighetslagen)

8.

9. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för

närståendevård (närståendevårdslagen)

10.

11. föräldraledighetslagen (1995:584)

12.

13. lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att

bedriva näringsversamhet

14.

lagen (1998:209) om rätt till ledighet av trängande

familjeskäl.

Utöver dessa finns det också ledighetsbestämmelser i

ett stort antal lagar, bl.a. förtroendemannalagen

(1974:358), MBL, arbetsmiljölagen (1977:1160), LAS

och lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete

(1970:943). I regeringsformen (RF) och kommunallagen

(KL) (1991:900) finns regler som möjliggör ledighet

för politiska uppdrag. Nämnas bör också lagen

(1994:1809) om totalförsvarsplikt, som innehåller

regler med förbud mot uppsägning eller avskedande av

arbetstagare som fullgör sina skyldigheter enligt

lagen.

För statligt anställda finns vissa särbestämmelser

om ledighet, t.ex. i anställningsförordningen

(1994:373) och tjänstledighetsförordningen

(1984:111). Sådan rätt till ledighet kan avse

ledighet för att pröva annat arbete eller för

utlandstjänstgöring. Bestämmelser av detta slag kan

också finnas i kollektivavtal.

Vid sidan av lagregleringen finns kompletterande

ledighetsregler i kollektivavtal. Viss ledighet

följer enbart av kollektivavtal, t.ex. ledighet för

vissa familjeangelägenheter som att fira sin egen

50-årsdag eller att delta vid nära anhörigs

begravning. Rätt till ledighet kan också följa av

tjänstereglementen, enskilda avtal och sedvänja.

I juni 2002 föreslog Kommittén för nya arbetstids-

och semesterregler (Knas) (dir. 2000:97 och dir.

2003:21) i sitt delbetänkande TID - för arbete och

ledighet (SOU 2002:58) en lag om flexibel ledighet

som skulle ge arbetstagare rätt till ledighet

motsvarande fem arbetsdagar varje år. Lagen skulle

innebära att varje arbetstagare får en timbank hos

sin arbetsgivare. Ledigheten ska förläggas enligt

arbetstagarens egna önskemål. Ledigheten skulle

därmed ge arbetstagaren möjlighet att påverka sina

arbetstidsförhållanden. Utredningen föreslog också

en ändring av semesterlagen så att arbetstagare ges

rätt att få de semesterdagar som överstiger fyra

veckor och sparade semesterdagar omvandlade till

ledighet under del av dag. Därutöver föreslog

utredningen ändringar i arbetstidslagen som syftar

till ett mera korrekt genomförande av EG:s

arbetstidsdirektiv i svensk lag.

Ett år senare presenterades kommitténs

slutbetänkande Semesterlagen och övriga

ledighetslagar - översyn och förenklingar (SOU

2003:54). Utredningen föreslog bl.a. att sju av de

åtta ledighetslagarna enligt ovan (exklusive

semesterlagen) skulle ersättas med fyra nya lagar:

en föräldraledighetslag, en lag om ledighet för

utbildning, som även inbegriper ledighet för

svenskundervisning för invandrare, en lag om

ledighet för att bedriva näringsverksamhet och en

lag om ledighet för närståendevård och ledighet av

trängande familjeskäl.

Utskottets ställningstagande

Knas lämnade som nämnts sitt delbetänkande (SOU

2002:58) i juni 2002 och sitt slutbetänkande (SOU

2003:54) i juni 2003. Båda dessa har

remissbehandlats, och regeringens beredning av

frågorna pågår. En proposition om tydligare

genomförande av EG:s arbetstidsdirektiv (prop.

2003/04:180) har behandlats av utskottet i

betänkande 2004/05:AU3, och riksdagen har därefter

beslutat om ändringar i arbetstidslagen som träder i

kraft den 1 juli 2005.

Utskottet vill också hänvisa till den förutnämnda

utredningen (dir. 2004:156) om rätt till

tjänstledighet för att gå ned i arbetstid. Som

framhålls i utredningsdirektiven har arbetstidens

längd och förläggning betydelse för kvinnors och

mäns möjlighet att planera sin tid och för

möjligheten att kombinera arbetslivet och livet i

övrigt. I avvaktan på beredning och pågående

utredning avstyrker utskottet motion 2003/04:A264

(v).

När det gäller frågan om ledighet för att ta hand

om anhöriga har utskottet vid ett flertal tillfällen

behandlat motsvarande yrkande, senast i betänkande

2003/04:AU4. Utskottet har hänvisat till att det

redan i dag finns en rätt till ledighet och

ersättning vid närståendevård i den s.k.

närståendevårdslagen. Utskottet är inte heller nu

berett att ställa sig bakom förslaget i motionen.

Utskottet avstyrker därmed motion So608 yrkande 6

(kd).

Frågan om rätt till ledighet för frivilligt

försvarsarbete har behandlats av utskottet vid flera

tillfällen, senast i betänkande 2003/04:AU4.

Utskottet har framhållit att frivilliginsatser inom

totalförsvaret är mycket värdefulla. I sin rapport

En utvecklad krisberedskap till regeringen uttalar

Krisberedskapsmyndigheten att det är viktigt både ur

ett krishanteringsperspektiv och ur ett förtroende-

och demokratiperspektiv att samhället kan ta emot

och på ett bra sätt använda frivilliga vid

krishanteringsinsatser. Utskottet instämmer i detta

men bedömer att avsaknaden av regler om rätt till

ledighet m.m. inte kan anses vara till påtaglig

nackdel för de frivilliga försvarsorganisationernas

verksamhet eller för den enskilde. Utskottet står

fast vid sin bedömning att arbetsgivare normalt har

en välvillig inställning till framställningar om

ledighet för frivillig försvarsverksamhet och att

frågan om ledighet från ordinarie arbetsplats ofta

kan lösas genom avtal eller överenskommelser mellan

den anställde och arbetsgivaren. Utskottet har samma

uppfattning när det gäller ledighetsregler och skydd

för anställningen vid viss utlandstjänstgöring.

Motionerna A207 (m) och A334 (fp) avstyrks.

När det gäller frågan om studier som

semesterlönegrundande tid behandlade utskottet

liknande synpunkter i betänkande 2001/02:AU6. I det

nya studiestödssystem som infördes den 1 juli 2001

fick personer som tidigare skulle ha haft

vuxenstudiestöd i stället möjlighet att få

studiemedel med högre bidragsdel. Studiemedel är

inte semesterlönegrundande men heller inte

skattepliktiga. Korttidsstuderande kan få bidrag

enligt förordningen (2001:362) om bidrag till

korttidsstudier. Inte heller dessa bidrag är

skattepliktiga. Studiestödsreformen innebar alltså

att de studiestöd som tidigare varit skattepliktiga

och kopplade till inkomst slopades, och att det i

stället infördes ett samordnat studiemedel som är

skattefritt och pensionsgrundande för alla. Rätten

till semesterersättning upphörde därmed.

Den i motion A295 berörda regeln - semesterdagar

får enligt 18 § tredje stycket semesterlagen inte

sparas under semesterår då arbetstagaren får ut

semesterdag som sparats från tidigare år - ska ses i

samband med 21 § semesterlagen som ger arbetstagaren

rätt att få ut den sparade semesterledigheten och

årets semesterledighet i ett sammanhang. Om

arbetstagaren hade kunnat ta ut en sparad vecka och

samtidigt spara en ny vecka till nästa år skulle

personen kunna skaffa sig förmånen av att ständigt

kunna kräva drygt fem veckors semester i följd, i

stället för de fyra veckor i följd som han eller hon

har rätt till enligt 12 §.

Utskottet är inte berett att verka för en ändring

av semesterlagen på det sätt som motionärerna

föreslår. Utskottet vill dock påminna om att Knas i

förenklingssyfte har sett över semesterlagens regler

och redovisat detta i sitt slutbetänkande.

Med hänvisning till det anförda avstyrks

motionerna 2002/03:Ub430 (s), 2003/04:A299 (s) och

A295 (s).

Frågor om äldre arbetstagare

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas frågor om äldre

arbetstagare; bl.a. om rätten att stanna kvar

i arbete och att underlätta för arbetsgivare

att anställa äldre arbetstagare. Motionerna

avstyrks med hänvisning till pågående

utredningsarbete. Jämför reservationerna 16

(m), 17 (kd) och 18 (v).

Motionerna

Moderaterna anser i motion Sf357 yrkande 15 att

arbetsrätten för äldre måste vara mer flexibel. LAS

bör ändras så att möjligheterna ökas till

tidsbegränsad anställning för personer över 61 år i

enlighet med det förslag som lagts fram av

Näringsdepartementets seniorgrupp i Ds 2002:10. På

det sättet vågar och vill fler arbetsgivare anställa

äldre.

Kristdemokraterna föreslår i motion A353 att rätten

att stanna kvar i arbetet förlängs från nuvarande 67

till 72 års ålder. Forskning visar att många

blivande pensionärer kan tänka sig att

förvärvsarbeta om arbetet ordnas flexibelt och utgår

från de äldres förutsättningar, yrkande 3. Flera

avtalade pensionssystem medför dock att kostnaderna

blir höga för att anställa äldre. Kristdemokraterna

anser att regeringen bör ta initiativ till en

översyn av avtalspensionernas effekt på den äldre

arbetskraftens konkurrenskraft. Översynen bör leda

fram till överläggningar med arbetsmarknadens parter

för att minska skillnaderna i kostnader för äldre

och yngre arbetskraft, yrkande 9.

Vänsterpartiet vill enligt motion A269 yrkande 11

att regeln om centralt godkännande av avtalsturlista

återinförs när avsteget från lagen innebär att

arbetstagare som är äldre än 57,5 år sägs upp. Äldre

har betydligt svårare att hitta nytt arbete, vilket

enligt partiet ökar behovet av skydd.

I en enskild motion, A349 av Sverker Thorén (fp),

efterlyses åtgärder som gör det möjligt för dem som

fyllt 65 år att stanna kvar på arbetet, t.ex. att

arbetsgivaren inte betalar hela lönen.

Utskottets ställningstagande

De äldres situation på arbetsmarknaden

uppmärksammades i budgetbetänkande 2004/05:AU1.

Utskottet kunde konstatera att antalet personer i

åldern 60-64 år kommer att öka fram till 2010 och

utgöra en större andel av den arbetsföra

befolkningen än i dag. Utskottet hänvisade till

Långtidsutredningen som konstaterat att en hög

sysselsättning är grunden för framtidens

välfärdssystem. På sikt handlar det om att öka

arbetsutbudet genom att fler personer kan och vill

ta ett arbete. En av Långtidsutredningens slutsatser

är att det måste bli mer lönsamt för äldre att

fortsätta att arbeta och att de ekonomiska

drivkrafterna för arbetsgivarna att behålla de äldre

i arbete behöver stärkas. Utskottet hänvisade också

till den parlamentariskt sammansatta utredningen

Senior 2005 och dess förslag i betänkande SOU

2003:91.

I budgetbetänkandet redovisades även att

regeringen tillsatt en utredning (dir. 2004:99) som

ska se över skattereglerna för tjänstepensioner och

privata pensionsförsäkringar. Reglerna ska anpassas

och förenklas så att arbetslinjen stärks. I

uppdraget ingår också att utvärdera den

skattemässiga subventionens effekter på sparande och

arbetsutbud, framför allt bland äldre personer.

Regeringen överväger också förändringar i skatte-

och transfereringssystemet och en kartläggning av

avtalsförmåner i syfte att underlätta för äldre att

delta aktivt i arbetslivet. Detta är något som

redovisats i Sveriges handlingsplan för

sysselsättning 2004 (NAP 2004).

I ett gemensamt bidrag till NAP från

arbetsmarknadens parter har de förklarat sig villiga

att medverka till att den faktiska pensionsåldern

höjs.

I betänkandet redovisades också hur frågan om

äldres sysselsättning behandlas inom EU-samarbetet.

En viktig aspekt på möjligheterna och

förutsättningarna för äldre att delta i arbetslivet

är skyddet mot diskriminering. Denna sak har helt

nyligen behandlats i utskottets betänkande

2004/05:AU5. Utskottet välkomnade att frågan om

lagstiftning mot åldersdiskriminering nu är under

utredning av den s.k. Diskrimineringskommittén (dir.

2002:11) och konstaterade att en allt äldre

befolkning gör det svårt att klara välfärden.

Ansträngningar måste göras för att äldre personer

ska kunna stanna kvar längre i arbetslivet.

Eventuella hinder måste så långt som möjligt

undanröjas. Utskottets planer att senare under våren

arrangera en hearing om äldre i arbetslivet ska ses

i ljuset av detta.

En lösning kan vara en rätt att gå ned i

arbetstid. Som redovisats ovan ser en utredning

(dir. 2004:156) över denna fråga. Utskottet kan i

sammanhanget notera att Kommittén för nya

arbetstids- och semesterregler (Knas) undersökte vad

som utretts om effekterna på bl.a. arbetsutbud av

förbättrade möjligheter att arbeta deltid.

Med anledning av de enskilda motionsförslagen är

följande att säga.

Som framgått finns det en arbetsgrupp i

Näringsdepartementet som ser över bl.a. frågan om

tidsbegränsade anställningar. En

departementspromemoria som delvis ska vara baserad

på förslagen från ALI är under utarbetande. En

proposition planeras till hösten 2005. Detta arbete

bör inte föregripas, varför motion Sf357 yrkande 15

(m) avstyrks.

En rätt att stanna kvar i arbetet till 67 års

ålder infördes i LAS från den 1 januari 2001. Det är

en tvingande regel. Arbetstagaren har dock ingen

skyldighet att stanna kvar. När arbetstagaren fyller

67 år kan arbetsgivaren meddela arbetstagaren att

anställningen ska upphöra. Före lagändringen

inträdde avgångsskyldigheten vid den tidpunkt då

arbetstagaren är skyldig att avgå med ålderspension,

dvs. normalt vid 65 års ålder. Denna höjning av

tiden för avgångsskyldighet har samband med det nya

pensionssystemet. En bakgrund var den kontinuerligt

ökade medellivslängden i Sverige men också den

demografiska utvecklingen med en kommande

arbetskraftsbrist. Reglerna om avgångsskyldighet

innebär ett förenklat förfarande jämfört med vad som

gäller vid uppsägning eller avskedande för att få en

anställning att upphöra. Det förenklade förfarandet

innebär att arbetsgivaren inte behöver påvisa saklig

grund för uppsägning. Det blir alltså inte fråga om

att göra någon individuell bedömning av

arbetstagarens förutsättningar. Utskottet känner sig

tveksamt till en så kraftigt förlängd rätt att

stanna kvar i anställningen som Kristdemokraterna

föreslår. En sådan regel skulle kunna medföra icke

önskvärda tvister om äldre arbetstagares förmåga att

sköta arbetet, tvister som också skulle kunna avse

möjligheten till omplacering m.m. I en situation med

arbetskraftsbrist skulle frågan uppkomma om platsen

på turordningslistan. Det skulle också kunna leda

till att arbetsgivare drog sig för att

tillsvidareanställa personer som är yngre än så.

Utskottet anser att den nuvarande ordningen är att

föredra, som innebär att anställningen kan vara

tidsbegränsad när arbetstagaren har fyllt 67 år. Med

anledning av partiets förslag om översyn av

avtalspensionerna och deras effekter vill utskottet

hänvisa till vad som redovisats ovan. Utskottet kan

tillägga att Medlingsinstitutet haft ett uppdrag att

kartlägga de avtalsbaserade ersättningssystemen.

Motion A353 yrkandena 3 och 9 (kd) avstyrks.

Kravet i Vänsterpartiets motion om återinförande

av centralt godkännande för uppsägning av "57,5-

åringar" har prövats av utskottet upprepade gånger.

Den tidigare särregleringen innebar att det krävdes

godkännande från den centrala fackliga

organisationen av varje enskild uppsägning. Syftet

var att förhindra att i första hand de äldre

arbetstagarna sades upp. Särregleringen slopades

från 1997 bl.a. med hänvisning till att möjligheten

till förtidspension av arbetsmarknadsskäl upphört.

Ändringen infördes tillsammans med andra ökade

möjligheter att träffa lokala kollektivavtal.

Utskottet står fast vid sin uppfattning att det inte

finns skäl att återinföra regeln, vilket innebär att

motion A269 yrkande 11 (v) avstyrks.

När det gäller anställningsförmåner m.m. för äldre

vill utskottet betona att detta är en fråga för

parterna att avtala om, givetvis med beaktande av de

regler mot diskriminering på grund av ålder som kan

bli resultatet av Diskrimineringskommitténs

överväganden. Utskottet vill också hänvisa till

kommande förslag från den ovannämnda utredningen om

rätt till tjänstledighet för att gå ned i arbetstid.

Även motion A349 (fp) avstyrks.

Personalkontroll, yttrandefrihet m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt avstyrks tre motioner som rör

integritets- och yttrandefrihetsfrågor i

anställningen. Jämför reservation 19 (kd).

Motionerna

Kristdemokraterna tar i motion 2003/04:So537 upp

frågan om en ny form av personalkontroll för

personer som söker tjänst inom vård och

äldreomsorgen. Samhället måste skapa förutsättningar

för ett åldrande i trygghet och värdighet.

Personalkontroll behövs liknande den som finns för

förskolan.

Elisebeht Markström (s) anser i motion A347 att

skyddet för de anställdas integritet måste stå

tillbaka till förmån för barns rätt till skydd.

Huvudregeln ska vara att all personal som arbetar

med barn och unga, oavsett huvudman, ska visa utdrag

ur belastningsregistret. Lagen ska också medge att

redan anställda anmodas att uppvisa utdrag. Även vid

frivilligverksamhet ska arrangörer försäkra sig om

att verksamma vuxna inte finns i

belastningsregistret beträffande våld, sexuella

övergrepp m.m.

I motion A308 av Lars Lilja och Karl Gustav

Abramsson (s) föreslås ett tillkännagivande om

privatanställdas yttrandefrihet. Till skillnad från

vad som gäller för offentliganställda har

privatanställda en avtalsbaserad tystnadsplikt.

Kommunala verksamheter läggs nu ut på entreprenad,

vilket leder till att de anställda förlorar sin

grundlagsfästa yttrande- och meddelarfrihet.

Offentligt ägd eller finansierad verksamhet eller

verksamhet som utförs av annan ska vara öppen för

insyn. Frågan bör enligt motionen regleras i avtal

mellan parterna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tar först upp frågan om kontroll av

personal inom vård och äldreomsorg.

Rätten att få ut personuppgifter ur

belastningsregistret är reglerad i lagen (1998:620)

om belastningsregister. Detta register innehåller

uppgifter om brottmålsdomar och beslut som meddelats

i Sverige och i utlandet i vissa fall och som avser

brottspåföljd m.m. Belastningsregistret motsvarar

det som tidigare benämndes kriminalregistret eller

brottsregistret. Rätt att få uppgifter från

registret har myndigheter för sin

tillsynsverksamhet. I övrigt kan regeringen

föreskriva en sådan rätt för vissa ärenden. En

enskild har alltid rätt att på begäran skriftligen

få ta del av samtliga uppgifter ur registret om sig

själv. Om det behövs för att pröva en fråga om

anställning eller uppdrag i en verksamhet som avser

vård har en enskild rätt att få uppgifter ur

registret om en annan enskild i den utsträckning som

regeringen bestämmer. Den som har fått del av

uppgifter har tystnadsplikt. Enligt lagen (2000:873)

om registerkontroll av personal inom

förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg ska

den som erbjuds en anställning inom en sådan

verksamhet till den som erbjuder anställningen lämna

ett utdrag som är mindre än ett år gammalt ur det

register som förs enligt lagen om

belastningsregister. För sådant ändamål används ett

särskilt utdrag med ett begränsat innehåll. Den som

inte har lämnat ett registerutdrag får inte

anställas.

Utskottet har tidigare behandlat motioner om att

det även vid andra verksamheter ska ställas krav på

utdrag ur belastningsregistret som förutsättning för

anställning. I förra årets betänkande 2003/04:AU4

intog utskottet en restriktiv hållning och hänvisade

till en kraftig ökning av ansökningar till

Rikspolisstyrelsen om utdrag ur

belastningsregistret. Utredningen Personlig

integritet i arbetslivet (SOU 2002:18) hade därför

föreslagit en uppstramning. Utskottet vill alltjämt

se det som en allmän utgångspunkt att en person som

har avtjänat sitt straff ska kunna gå vidare i livet

och arbetslivet utan att diskrimineras eller

särbehandlas på annat sätt på grund av sin tidigare

brottslighet. Därför bör bara de arbetsgivare som

verkligen kan anses ha ett berättigat intresse av

personuppgifter om lagöverträdelser få behandla

sådana uppgifter.

Den nyssnämnda utredningen hade konstaterat att

det inte finns någon samlad reglering till skydd för

den personliga integriteten i arbetslivet.

Utredningen hade inriktat sig på risker för

arbetstagarnas personliga integritet i samband med

användningen av IT och vid hälso- och

drogkontroller. I förra årets betänkande noterades

att utredningens förslag hade remissbehandlats och

var under regeringens beredning. Frågan om skydd för

den personliga integriteten hade även aktualiserats

i EU inom ramen för den sociala dialogen.

Här ska också påpekas att en parlamentariskt

sammansatt kommitté tillsatts om skyddet för den

personliga integriteten (dir. 2004:51). Kommittén

ska bl.a. analysera om detta skydd kan anses

tillfredsställande reglerat och överväga om

lagstiftningen behöver kompletteras. Kommittén ska

redovisa sitt slutresultat senast den 30 mars 2007.

Utskottet har underhand inhämtat att frågan om

personlig integritet i arbetslivet alltjämt bereds i

Regeringskansliet parallellt med diskussionerna inom

EU. Beredningsarbetet bör inte föregripas. Med

hänvisning till det anförda avstyrks motionerna

2003/04:So537 (kd) och A347 (s).

Även motioner om yttrandefrihet för

privatanställda har behandlats tidigare. I förra

årets betänkande 2003/04:AU4 redovisades rättsläget

som i korthet innebär följande.

Grundlagsbestämmelser garanterar yttrande- och

meddelarfriheten mot ingripande och efterforskning

från det allmänna. Det innebär att inte heller de

offentliga arbetsgivarna får vidta negativa åtgärder

mot en anställd som använt sig av sin yttrande-

eller meddelarfrihet. För privatanställda finns inte

något motsvarande skydd mot ingripande från

arbetsgivaren. Lojalitetsplikten kan innebära att

ett yttrande eller meddelande ger grund för t.ex.

uppsägning eller omplacering.

I promemorian Yttrandefrihet för privatanställda

(Ds 2001:9) redovisades ett utredningsuppdrag om

yttrande- och meddelarfrihet för anställda i

verksamheter med anknytning till det allmänna.

Promemorian innehöll ett förslag till lag om skydd

för privatanställdas yttrandefrihet. Vid

remissbehandlingen framkom att flera instanser i och

för sig var positiva till att det meddelarskydd som

gäller för offentliganställda skulle utsträckas till

att omfatta också vissa kategorier privatanställda.

Däremot mötte promemorian kritik från både sakliga

och lagtekniska utgångspunkter från flera olika

håll. Promemorian har inte lett till någon

proposition från regeringen.

Utskottet har tidigare uttalat (bet. 2002/03:AU6)

att man skulle välkomna en stärkt yttrandefrihet för

privatanställda, i synnerhet för arbetstagare som

arbetat i offentlig verksamhet som överförts till

privat regi med offentlig finansiering.

Den nu behandlade motionen förordar en

avtalsreglering av frågan. Promemorian föreslår

däremot en lagreglering som bygger på den

avtalsbaserade tystnadsplikt som normalt ingår i ett

anställningsförhållande och sedan föreskriver

inskränkningar i denna tystnadsplikt. I promemorian

diskuteras även ett avtalsreglerat skydd för

yttrande- och meddelarfriheten. Utredaren

konstaterar att ett sådant inte skulle vara

tillräckligt eftersom det inte skulle ge några

garantier för att skyddet gäller alltid och för alla

berörda. Kollektivavtal skulle enligt utredaren dock

kunna vara värdefullt på den privata arbetsmarknaden

som komplement till och förstärkning av ett

författningsreglerat skydd.

Utskottet kan konstatera att frågan är komplex.

Enligt vad utskottet erfarit från Regeringskansliet

pågår alltjämt beredning av frågan. Dessa

överväganden bör avvaktas. Motion A308 (s) avstyrks.

Negativ föreningsrätt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt en motion

om negativ föreningsrätt och fackliga

granskningsavgifter. Motionen avstyrks. Ett

avgörande i Europadomstolen bör avvaktas.

Jämför reservation 20 (m).

Motionen

I motion K311 yrkande 3 av Peter Danielsson (m)

begärs att regeringen lägger fram förslag till

lagstiftning som innebär att arbetstagare som inte

är medlemmar i en fackförening inte genom

kollektivavtal ska kunna tvingas betala avgifter

till en förening som de valt att stå utanför. De

s.k. granskningsavgifterna bryter enligt motionären

mot den mänskliga rättigheten att stå utanför en

organisation om avgiften inte står i proportion till

kostnaden för fackets tjänst och nyttan för

arbetstagaren. Att arbetstagare som inte är med i

facket tvingas betala är en direkt kränkning av

deras rättigheter.

Utskottets ställningstagande

Med föreningsrätt brukar man inom arbetsrätten avse

rätten för arbetsgivare och arbetstagare att

tillhöra och utnyttja medlemskap i en organisation

på arbetsmarknaden utan att av det skälet bli

utsatta för påtryckningar eller annan obehörig

inblandning av motparten i anställningsförhållandet.

Föreningsrätten erkändes tidigt i AD:s praxis och

blev lagfäst första gången genom 1936 års lag om

förenings- och förhandlingsrätt. I dag finns

reglerna i 7-9 §§ MBL. Redan tidigt diskuterades om

en lagstiftning på föreningsrättens område även

borde omfatta ett skydd mot organisationstvång, dvs.

rätten att stå utanför en förening. Frågan om en

sådan negativ föreningsrätt har därefter diskuterats

genom åren bl.a. i olika lagstiftningssammanhang.

Sedan mitten av 1990-talet gäller den europeiska

konventionen angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna,

däribland artikel 11 om föreningsfrihet, som lag i

Sverige.

En del kollektivavtal innehåller regler om

granskningsavgifter. Enligt avtalen ska ett på visst

sätt bestämt belopp inbetalas till den fackliga

organisationen som ersättning för utförda tjänster.

Det förekommer att sådana granskningsavgifter även

dras på oorganiserade arbetstagares löner.

Frågan om granskningsavgifter prövades i AD:s dom

2001 nr 20. Enligt bestämmelser i ett kollektivavtal

på byggnadsområdet skulle avdrag göras med viss

procent på utgående löner. Beloppet skulle utges

till den avtalsslutande fackliga organisationen som

ersättning för organisationens granskning av

löneunderlaget. Tvisten i målet gällde om avdraget

kränkte de oorganiserade arbetstagarnas

föreningsrätt enligt Europakonventionen. AD ogillade

arbetsgivarpartens talan. Löneavdragen för

granskningsarvode kunde enligt AD inte jämställas

med tvångsanslutning. Löneavdragen ansågs inte

heller utsätta de oorganiserade arbetstagarna för

tvång eller påverkan att bli medlemmar i förbundet.

Förfarandet med avdrag för granskningsarvode var

alltså inte någon kränkning av deras negativa

föreningsrätt.

Frågan har därefter anhängiggjorts vid

Europadomstolen för mänskliga rättigheter i

Strasbourg av de berörda oorganiserade arbetstagarna

och arbetsgivarparten i AD-målet. Regeringen har

yttrat sig och gjort både formella invändningar och

invändningar i sak. Enligt regeringen har det inte

skett någon kränkning av den negativa

föreningsrätten.

Utskottet anser att Europadomstolens avgörande i

denna fråga bör avvaktas. Motion K311 yrkande 3 (m)

avstyrks.

Arbetsdomstolen

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet behandlas en motion om att

avskaffa Arbetsdomstolen. Utskottet delar

inte uppfattningen att sammansättningen i AD

medför risk för jäv. Motionen avstyrks bl.a.

med hänvisning till pågående

utredningsarbete. Jämför reservation 21 (fp).

Motionen

Helena Bargholtz (fp) anser i motion A333 att AD ska

avskaffas. Domstolen är otidsenlig och ger inte

rättssäkerhet för oorganiserade. Sammansättningen

medför risk för jäv. Problemet med

jämställdhetsmålen löses enligt motionen enklast

genom att domstolen avskaffas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har under senare år återkommande och i

olika sammanhang behandlat motionsförslag om att AD

ska avskaffas. Det har företrädesvis skett i samband

med budgetbehandlingen och i anslutning till frågor

om rättegången i diskriminerings- och

jämställdhetstvister. Motionerna har avstyrkts.

När det gäller AD och diskrimineringsmålen gjorde

riksdagen våren 2003 ett tillkännagivande till

regeringen på förslag av utskottet (bet.

2002/03:AU3, rskr. 2002/03:104). Ett överflyttande

av diskrimineringsmål med arbetsrättslig anknytning

till allmän domstol väckte enligt utskottet flera

frågor. En sådan fråga var hur man bör se på mål som

egentligen rör diskriminering eller annan kränkning

av mänskliga rättigheter men där annan lagstiftning

åberopas, t.ex. LAS. Utskottet ansåg det värdefullt

att frågan blev belyst i Diskrimineringskommittén.

Regeringen gav kommittén tilläggsdirektiv (dir.

2003:69) i enlighet med tillkännagivandet.

Utskottet kan inte dela motionärens kategoriska

uppfattning att sammansättningen i domstolen medför

risk för jäv. Tvärtom finns det goda skäl för de

tankar som ligger bakom domstolens sammansättning,

vilken utgörs av både s.k. intresseledamöter och

ämbetsmannaledamöter. Detta utesluter inte att det

kan vara värdefullt att få en belysning av frågan

inom ramen för Diskrimineringskommittén. Motion A333

(fp) avstyrks.

Bisysslor

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet behandlas en motion om skärpning

av bisysslereglerna för vissa kategorier

offentliganställda. Motionen avstyrks, men

utskottet förutsätter att regeringen är

uppmärksam på reglernas sätt att fungera.

Motionen

Viviann Gerdin (c) anser i motion A278 att nuvarande

regler om bisysslor för offentligt anställda bör

skärpas genom obligatorisk anmälningsskyldighet till

Justitiekanslern (JK). Alla chefer inom staten lever

inte upp till den frivillighet att anmäla bisysslor

som proposition 2000/01:147 byggde på. Anmälan bör

vara obligatorisk. JK bör få i uppdrag att bedöma

och registrera bisysslorna så att god insyn blir

möjlig.

Utskottets ställningstagande

Genom ändringar i lagen (1994:260) om offentlig

anställning (LOA) som trädde i kraft den 1 januari

2002 skärptes kontrollsystemet för s.k.

förtroendeskadliga bisysslor. Kontrollsystemet

förtydligades och gjordes mera öppet. Vissa

kategorier, däribland ordinarie domare och chefer

för myndigheter direkt under regeringen, ska på eget

initiativ anmäla sina bisysslor till arbetsgivaren.

Utskottet kan inte instämma i motionärens

beskrivning att anmälan från dessa grupper

arbetstagare skulle vara frivillig. Till skillnad

från övriga arbetstagare har dessa kategorier en

obligatorisk anmälningsskyldighet. En bakgrund till

detta är vikten av att bisysslesituationen för

sådana statliga arbetstagare som har anställningar

som ställer särskilt stora krav på förtroende kan

redovisas öppet och granskas. Regeringen ansåg i

propositionen (prop. 2000/01:147) att en

anmälningsskyldighet skulle vara tydligare och

därmed att föredra jämfört med alternativet att

arbetsgivaren regelbundet begär in uppgifter.

Reglerna kan enligt utskottets mening inte sägas

vara utan sanktioner. Som sades i propositionen kan

den arbetstagare som inte uppfyller sin

anmälningsskyldighet drabbas av sedvanliga

arbetsrättsliga påföljder såsom disciplinpåföljd.

Utskottet, som kan konstatera att ingen motion

väcktes med anledning av propositionen i denna del,

har i nuläget inte underlag för en bedömning att

reglerna inte skulle fungera på avsett sätt. Skulle

något sådant visa sig förutsätter utskottet att

regeringen uppmärksammar saken och återkommer till

riksdagen. Motion A278 (c) avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Politisk information och opinionsbildning på

arbetsplatsen (punkt 1) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 1. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A4 (v).

Ställningstagande

Regeringen konstaterar att det inte är

ändamålsenligt att lagstifta i frågan och att frågan

inte heller bör utredas vidare. Skrivelsen hänvisar

till Svenska arbetsgivareföreningens (SAF)

delägarcirkulär som lämnar rekommendationer om

politisk information på arbetsplatserna. Enligt

skrivelsen har rekommendationerna under åren visat

på en allt mindre restriktiv inställning till

politisk verksamhet på arbetsplasterna. Jag ställer

mig mycket tveksam till den analys som regeringen

gör i skrivelsen.

I det cirkulär som gäller sedan 1998 anges dock

att det inte finns någon laglig rätt för anställda

eller deras representanter att verka politiskt på

arbetsplatsen och att förtroendemannalagen,

tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen inte är tillämpliga. Genom

detta uttalande har arbetsgivarna utfärdat tämligen

restriktiva förhållningsregler i fråga om politisk

information och opinionsbildning på arbetsplatserna.

Vi i Vänsterpartiet är medvetna om att ett införande

av en lagstiftning av denna typ är förenat med vissa

juridiska svårigheter. Frågan har dock inte på ett

fullgott sätt belysts i och med regeringens

skrivelse. Vi i Vänsterpartiet menar att behov finns

av ytterligare beredning där man bl.a. tittar

närmare på möjligheterna att reglera politisk

information och opinionsbildning inom ramen för

arbetsrätten. Detta bör regeringen ges till känna.

Det anförda innebär att motion A4 bör bifallas.

2. Översyn av arbetsrätten m.m. (punkt 2) (m,

fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Tina Acketoft (fp),

Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder (m), Carl B

Hamilton (fp) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2004/05:A352 yrkande 19 (kd), 2004/05:A356 yrkandena

19, 20 och 22 (kd) och 2004/05:A375 yrkande 11 (fp)

och avslår motionerna 2004/05:A214 (s), 2004/05:A225

(s), 2004/05:A269 yrkande 9 (v), 2004/05:A294 i

denna del (s), 2004/05:A305 (s), 2004/05:A337 (s),

2004/05:A371 (s) och 2004/05: A381 (s).

Ställningstagande

Förhållandena på arbetsmarknaden förändras. Sverige

har gått från ett traditionellt industrisamhälle

till ett modernt kunskapssamhälle. Den

arbetsrättsreglering som infördes på 1970-talet är

inte helt anpassad till dagens arbetsmarknad. Vi

anser att det finns ett behov av en moderniserad

arbetsrätt som är mer flexibel och bättre anpassad

till de mindre företagens situation. Den nuvarande

arbetsrätten består av ett svårgenomträngligt

regelverk för det lilla företaget som skrämmer många

av dem från att nyanställa.

En reform bör även uppmärksamma lagstiftningens

betydelse för utanförskap vare sig det gäller

invandrare, kvinnor eller ungdomar. Arbetsrätten är

i alltför hög grad uppbyggd för att skydda dem som

redan har arbete, och tar i alltför liten grad

hänsyn till människor som strävar efter att få ett

fotfäste på arbetsmarknaden.

Det behövs en lagstiftning som har en annan syn på

medarbetarnas och företagens ömsesidiga relationer.

De anställda ska ses som individer och inte bara som

en del av ett kollektiv. Alla arbetstagare ska

tillförsäkras grundläggande rättigheter, oavsett

avtalsförhållanden eller facklig tillhörighet. Alla

arbetstagare ska vara garanterade både positiv och

negativ föreningsfrihet.

Det anförda bör ges regeringen till känna, vilket

innebär att motionerna A352 yrkande 19 (kd), A356

yrkandena 19, 20 och 22 (kd) och A375 yrkande 11

(fp) tillstyrks.

3. ILO och arbetsrätten (punkt 3) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs under Ställningstagande

i reservation 3. Riksdagen bifaller därmed

motion 2004/05:U313 yrkande 4 (kd).

Ställningstagande

Kristdemokraterna anser att arbetsrätten kräver

internationellt samarbete med särskild hänsyn till

utvecklingsländernas villkor. Tillämpningen av

arbetsrätten får inte innebära att negativa

sanktioner riktas mot u-länderna. I stället måste

Sverige och EU ta initiativ till en förstärkning av

den internationella arbetsrätten genom positiva

instrument - exempelvis tekniskt bistånd inom

arbetsrättsområdet eller noggrannare kontroll av hur

länder tillämpar arbetsrätten. Det finns flera

exempel på positiva insatser.

Det handlar om att säkra tillämpningen av ILO:s

fyra huvudprinciper: organisationsfrihet och

förhandlingsfrihet, förbud mot tvångsarbete,

avskaffande av barnarbete och avskaffande av

diskriminering. Det finns flera möjligheter att

stärka dessa principer internationellt, inte minst

genom insatser från näringslivet. U-länder som

uppfyller ILO:s principer kan ges en positiv

särbehandling inom ramen för s.k. generella

preferenssystem. Möjligheterna att stärka den

klagomålsprocedur som finns inom ILO bör också

undersökas. I dag kan ett klagomål leda till att en

undersökningskommission sätts upp. Den kan sedan

avge rekommendationer till ILO:s medlemsländer.

Några samordnade åtgärdsmöjligheter finns dock inte.

Det tekniska bistånd som bl.a. ILO ger för att

underlätta formulering och implementering av

lagstiftning på arbetslivsområdet har också visat

sig framgångsrikt och bör fortsätta. Sanktioner bör

undvikas. I dag hyser många u-länder misstankar om

att arbetsrätten kommer att innebära förtäckt

protektionism. Det anförda innebär att motion U313

yrkande 4 (kd) bör bifallas.

4. EU och arbetsrätten (punkt 4) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A288 (v) och avslår motionerna 2004/05:A222

yrkande 1 (s) och 2004/05:A243 (s).

Ställningstagande

Vänsterpartiet anser att ursprungslandsprincipen är

det stora problemet i frågan om tjänstedirektivet.

Ursprungslandsprincipen innebär att tjänsteföretag

ska kunna vara verksamma i andra länder men bara

behöva följa det egna landets lagar och regler.

Visserligen görs det undantag för EU:s

utstationeringsdirektiv men sammantaget anser vi i

Vänsterpartiet att det finns stora risker för

lönedumpning och urholkning av kollektivavtalen. Det

förefaller också som om endast

utstationeringsdirektivets hårda kärna blir gällande

och att exempelvis arbetsrättsliga frågor såsom

medbestämmandelagen, ledighet m.m. lämnas utanför.

För Vänsterpartiet är det oacceptabelt att

löntagarnas rättigheter reduceras till undantag i

stället för att utgöra huvudregel. Med principen om

ursprungsland som grund kommer löntagarnas

rättigheter att ständigt vara under press. Förslaget

till tjänstedirektiv öppnar för att oseriösa

företag, både inhemska och från andra EU/EES-länder,

kan skapa en egen marknad, där seriösa företag

riskerar att konkurreras ut.

Det räcker inte med att skriva in olika undantag

och skärpa skrivningarna om löntagarnas rättigheter.

Så länge ursprungslandsprincipen är grunden i

direktivet kommer löntagarnas och andra vitala

intressen ständigt att vara hotade. Regeringen måste

därför vara tydlig i sin uppfattning om principerna

i arbetet och förhandlingarna inför ett kommande

tjänstedirektiv. Detta bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

Det anförda innebär att motion A288 (v) bör

bifallas och motionerna A222 yrkande 1 (s) och A243

(s) bör avslås.

5. Tidsbegränsad anställning m.m. (punkt 5)

(fp)

av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 5. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A375 yrkandena 7 och 8 (fp) och avslår

motionerna 2003/04:So573 yrkande 1 (mp),

2003/04:A265 (s), 2004/05:So514 yrkande 3 (s),

2004/05:N394 yrkande 6 (fp), 2004/05:A242 (s),

2004/05:A266 (s), 2004/05:A269 yrkandena 6-8 (v),

2004/05:A303 (s), 2004/05:A356 yrkande 21 (kd),

2004/05:A359 (m, fp, kd, c), 2004/05:A384 (s) och

2004/05:A389 (fp).

Ställningstagande

Folkpartiet vill rensa upp i den stora flora av

visstidsanställningar som förekommer i dag och

ersätta dem med en anställningsform: överenskommen

visstidsanställning. En sådan anställning ska kunna

gälla i upp till två år. Antalet personer med

överenskommen visstidsanställning är i dag begränsad

till fem personer hos en arbetsgivare. Vår

uppfattning är att denna gräns bör höjas till tjugo

personer.

Folkpartiet vill också att arbetsgivare ska få

större möjligheter att provanställa genom att tiden

i provanställning förlängs från dagens sex månader

till tolv månader.

Det anförda innebär att motion A375 yrkandena 7

och 8 (fp) bör bifallas och övriga motioner avslås.

6. Tidsbegränsad anställning m.m. (punkt 5)

(kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 6. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A356 yrkande 21 (kd) och avslår motionerna

2003/04:So573 yrkande 1 (mp), 2003/04:A265 (s),

2004/05:So514 yrkande 3 (s), 2004/05:N394 yrkande 6

(fp), 2004/05:A242 (s), 2004/05:A266 (s),

2004/05:A269 yrkandena 6-8 (v), 2004/05:A303 (s),

2004/05:A359 (m, fp, kd, c), 2004/05:A375 yrkandena

7 och 8 (fp), 2004/05:A384 (s) och 2004/05:A389

(fp).

Ställningstagande

Vi kristdemokrater anser att floran av visstids- och

provanställningar bör saneras. Det bör i princip

endast finnas två former, dels vikariat i högst tre

år för en särskild person som har fast anställning,

dels en prov- och projektanställning. Andra former

av projektanställningar bör endast kunna förekomma

efter överenskommelse mellan fackliga organisationer

och arbetsgivare. Vi vill införa en generell

provanställningsperiod, och tiden för

provanställning bör förlängas till tolv månader.

Det anförda innebär att motion A356 yrkande 21

(kd) bör bifallas. Övriga motioner avstyrks i den

mån de inte kan anses tillgodosedda med det anförda.

7. Upphävande av turordningsundantaget

(punkt 6) (m, fp, kd, c, mp)

av Margareta Andersson (c), Tina Acketoft (fp),

Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder (m), Carl B

Hamilton (fp), Henrik Westman (m) och Ulf Holm

(mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6, med

den motivering som anges under Ställningstagande,

borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A209 (s),

2004/05:A212 (s), 2004/05:A233 (s), 2004/05:A241

(s), 2004/05:A251 (s), 2004/05:A267 (s),

2004/05:A269 yrkande 1 (v), 2004/05:A304 (s),

2004/05:A335 (s), 2004/05:A370 (s), 2004/05:A377 (s)

och 2004/05:A385 i denna del (s).

Ställningstagande

I utskottet är åter frågan om upphävande av

tvåpersonsundantaget i 22 § andra stycket LAS uppe

för behandling. Sedan bestämmelsen infördes den 1

januari 2001 har drygt fyra år passerat. Undantaget

har tillämpats vid arbetsbrist i små företag. Dessa

företag har kunnat fortsätta sin verksamhet med sina

nyckelpersoner kvar i anställning trots

nedskärningar. Bestämmelsen har fått den positiva

effekt för små företag som utskottet hoppades på vid

införandet. Som framfördes fanns risk för att regeln

i enstaka fall skulle kunna komma att tillämpas på

ett diskriminerande sätt. Därför framhölls särskilt

möjligheten att pröva ett beslut om undantag med

stöd av det skydd för arbetstagaren som följer av

jämställdhetslagen och andra diskrimineringslagar.

Undantag från turordningsreglerna kan också prövas

enligt allmänna rättsgrundsatser om beslutet är

otillbörligt eller strider mot god sed på

arbetsmarknaden. Vi vill understryka att

undantagsregeln är avsedd för att nyckelpersoner ska

kunna stanna kvar i verksamheten. Vår slutsats är

att det inte finns några skäl att upphäva

undantagsbestämmelsen. Vi anser dock att det är

viktigt att uppmärksamt följa hur undantagsregeln

tillämpas.

Motionerna A209 (s), A212 (s), A233 (s), A241 (s),

A251 (s), A267 (s), A269 yrkande 1 (v), A304 (s),

A335 (s), A370 (s), A377 (s) och A385 i denna del

(s) avstyrks.

8. Översyn av turordningsreglerna (punkt 7) (m)

av Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 8. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:Sf357 yrkandena 7 och 9 (m).

Ställningstagande

Vi kan konstatera att det kan vara negativt för

individen att byta jobb, särskilt om man har varit

anställd länge på en arbetsplats, eftersom man efter

bytet av arbete enligt LAS-reglerna kommer att sägas

upp först om den nye arbetsgivaren behöver göra

neddragningar. Detta gäller såväl när man är

sjukskriven som när man är frisk. Vi anser att en

översyn bör göras av reglerna i LAS med syftet att

genomföra förändringar som förhindrar att enskilda

arbetstagare blir fastlåsta i anställningar där de

blir sjuka. Denna översyn bör ske i samförstånd med

arbetsmarknadens parter.

Över huvud taget är det ett stort problem med den

låga rörligheten på den svenska arbetsmarknaden.

Människor låses in på arbeten där de inte trivs

eller som gör dem sjuka. Den låga rörligheten har

flera orsaker. Turordningsreglerna i LAS bidrar

genom att människor som varit länge på ett arbete

inte vågar byta av rädsla för att då hamna sist i

turordningen. Arbetsgivaren vågar i sin tur inte

anställa människor som löper större risk att bli

sjukskrivna, framför allt de som har varit

sjukskrivna tidigare, kvinnor och äldre arbetskraft.

Även för medelålders personer är det svårare att

byta arbete bl.a. därför att man enligt LAS efter 45

års ålder får räkna dubbel anställningstid vid

placering i turordningen. Det gör att potentiella

arbetsgivare blir mer tveksamma att anställa. Därför

bör regeln i 3 § tredje stycket LAS om dubbelräknad

anställningstid avskaffas.

Vi anser att riksdagen bör bifalla motion Sf357

yrkandena 7 och 9 (m).

9. Tiden för återanställningsrätt m.m.

(punkt 11) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 9. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A269 yrkande 3 (v) och avslår motion

2004/05:A269 yrkande 12 (v).

Ställningstagande

Arbetsgivaren har rätt att själv definiera när

arbetsbrist föreligger och därmed också grund för

uppsägning. Företrädesrätten till återanställning

infördes för att motverka att oseriösa arbetsgivare

säger upp personal enbart för att kunna anställa

andra.

Regeln om icke-diskriminering innebär att

arbetsgivare inte godtyckligt ska kunna sortera ut

icke önskvärda personer. Företrädesrätten är därför

en viktig del i anställningsskyddet för att

förhindra diskriminering. Riksdagen försämrade

företrädesrätten 1997 genom att förkorta den från

tolv till nio månader. I sina remissvar påtalade

både JämO och LO att förändringen skulle få negativa

konsekvenser för föräldralediga kvinnor - och män.

Många har haft tidsbegränsade anställningar där de

tjänat in företrädesrätt till återanställning före

ledigheten. En företrädesrätt som enbart omfattar

nio månader innebär för många föräldralediga

försämrade förutsättningar att utnyttja sin

företrädesrätt.

Ska företrädesrätten vara ett skydd mot

godtyckliga uppsägningar måste den förlängas till

tolv månader.

Det anförda innebär att motion A269 yrkande 3 (v)

bör bifallas och motion A269 yrkande 12 (v) avslås.

10. Företrädesrätt och inhyrning av arbetskraft

(punkt 13) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A269 yrkande 4 (v) och avslår motionerna

2004/05:A252 (s) och 2004/05:A294 i denna del (s).

Ställningstagande

Jag anser att anställningsskyddet sätts ur spel när

arbetsgivare efter genomförda uppsägningar på grund

av arbetsbrist hyr in arbetskraft från

bemanningsföretag. Detta måste motverkas genom att

företrädesrätten till ny anställning alltid ska gå

före inhyrning av arbetskraft. Riksdagen bör begära

att regeringen lägger fram förslag till ändring i

lagstiftningen i denna fråga.

Det anförda innebär att motion A269 yrkande 4 (v)

bör bifallas och motionerna A252 (s) och A294 i

denna del (s) avslås i den mån de inte kan anses

tillgodosedda med det anförda.

11. Skydd för föräldralediga (punkt 15) (m, fp,

kd, c, mp)

av Margareta Andersson (c), Tina Acketoft (fp),

Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder (m), Carl B

Hamilton (fp), Henrik Westman (m) och Ulf Holm

(mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 11. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2004/05:Sf363 yrkandena 37 och 38 (kd), 2004/05:A320

yrkande 1 (mp), 2004/05:A352 yrkande 13 (kd) och

2004/05:A356 yrkande 9 (kd) och avslår motionerna

2004/05:A269 yrkandena 2 och 5 (v) och 2004/05:A331

(s).

Ställningstagande

Efter riksdagens tillkännagivande för mer än fyra år

sedan (2000/01:AU9, rskr. 179) om behovet av

förstärkt skydd för föräldralediga har fortfarande

inte några lagförslag lagts fram av regeringen,

trots att frågan har utretts av ALI som också

presenterat konkreta lösningar. Vi anser att frågan

om skydd för föräldralediga är angelägen.

Ytterligare dröjsmål kan inte godtas.

Vi anser att ett särskilt förbud mot

diskriminering av föräldralediga bör införas och att

uppsägningstiden för den som är helt föräldraledig

ska börja löpa först när arbetstagaren helt eller

delvis återupptar sitt arbete. Lagen bör också

garantera att den som varit föräldraledig ska kunna

återuppta sitt arbete efter ledigheten utan

försämrade villkor. Regeringen bör snarast återkomma

med förslag av denna innebörd.

Det anförda innebär att motionerna Sf363 yrkandena

37 och 38 (kd), A320 yrkande 1 (mp), A352 yrkande 13

(kd) och A356 yrkande 9 (kd) tillstyrks. Övriga

motioner avstyrks i den mån de inte kan anses

tillgodosedda med det som anförts.

12. Anställningsskydd m.m. vid

företagsnedläggning (punkt 16) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 12. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A301 yrkandena 1-3 (v) och avslår motionerna

2004/05:A280 (s), 2004/05:A297 (s) och 2004/05:A319

(mp).

Ställningstagande

Det finns mycket som tyder på att den svenska

lagstiftningen som gäller vid nedläggning av företag

eller företagsenheter måste skärpas. Vänsterpartiet

menar att det är hög tid att ta strid för att högt

kvalificerade arbeten och lönsam produktion ska

stanna i landet. Riksdagen bör därför begära att

regeringen lägger fram förslag till ändringar i

lagstiftningen i syfte att stärka de anställdas rätt

och skärpa företagens skyldigheter vid nedläggning

av företag eller företagsenheter.

Ett problem består i att det inte är olönsamma

enheter som läggs ned eller säljs, utan att det allt

oftare handlar om att företag köper upp/fusionerar

med andra företag och därefter lägger ned enheter i

syfte att säkra marknadsandelar och begränsa

konkurrensen inom en viss bransch. Av detta skäl går

inte heller de som beslutat om en

företagsnedläggning med på att någon annan får gå in

och förvärva en sådan nedläggningshotad enhet. Jag

anser därför att riksdagen bör begära att regeringen

lägger fram förslag till lagändringar i syfte att ge

de anställda ökade möjligheter att förvärva ett

företag eller en företagsenhet som drabbas av ett

beslut om nedläggning.

Riksdagen bör dessutom begära att regeringen i

övrigt föreslår åtgärder som de facto möjliggör

sådana övertaganden.

Det anförda innebär att motion A301 yrkandena 1-3

(v) bör bifallas och att motionerna A280 (s), A297

(s) och A319 (mp) bör avslås.

13. Anställningsskydd m.m. vid

företagsnedläggning (punkt 16) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 13. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A319 (mp) och avslår motionerna 2004/05:A280

(s), 2004/05:A297 (s) och 2004/05:A301 yrkandena 1-3

(v).

Ställningstagande

Att företag väljer att lägga ned eller flytta sin

verksamhet, helt eller delvis, är inget nytt i sig.

Vad som däremot allt oftare på senaste tiden

framförts som argument vid en företagsnedläggning i

Sverige är att det inte är tillräckligt bra

lönsamhet. För lite vinst i ett företag är ett

mycket dåligt argument för att låta personal bli

arbetslös.

Vid en internationell jämförelse tycks det vara

relativt enkelt att lägga ned företag i Sverige. I

t.ex. Frankrike krävs företag som ska lägga ned på

betydande åtaganden riktade till de anställda för

att kunna slå igen fabriker. Frågan är om vi inte

bör skärpa lagstiftningen här i Sverige för att

storföretagen inte ska få lägga ned fabriker och

verksamhet som går med vinst. Man kan t.ex. kräva

att företag måste kunna motivera inför någon

ansvarig myndighet, fackförbunden och den ort/de

orter som drabbas, varför man tänkt lägga ned

verksamhet. Man skulle också kunna kräva att

storföretagen ekonomiskt ska ansvara för t.ex. ny

utbildning och inkomstgaranti under ett visst antal

månader. Storföretagen måste ta ett större ansvar

vid företagsnedläggningar. Detta bör ges regeringen

till känna.

Det anförda innebär att motion A319 (mp) bör

bifallas och motionerna A280 (s), A297 (s) och A301

yrkandena 1-3 (v) bör avslås.

14. Rätt till tjänstledighet för närståendevård

(punkt 18) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 14. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:So608 yrkande 6 (kd).

Ställningstagande

Kristdemokraterna menar att anhörigrollen inom vård

och omsorg måste uppvärderas och erkännas för att

möta framtidens behov. Frågan om de anhöriga enbart

ska få olika typer av stöd eller om det ska bli

aktuellt att yngre anhöriga ska kunna anställas och

omfattas av trygghetsförsäkringar och pensionsavtal

måste lyftas fram. Kristdemokraterna anser att det

ska finnas rätt till tjänstledighet på hel- eller

deltid för vård av anhörig. Det skulle underlätta

för många anhöriga. Det skulle även vara ett

erkännande av insatsen. Tjänstledigheten bör ges

endast under kortare perioder, exempelvis tre

månader i taget, eftersom man inte i förväg kan veta

hur stort vårdbehovet kommer att vara. På sikt borde

man kunna diskutera möjligheten att minska sin

arbetstid för att vårda en anhörig under längre tid.

Det anförda innebär att motion So608 yrkande 6

(kd) bör bifallas.

15. Rätt till tjänstledighet för frivilligt

försvarsarbete m.m. (punkt 19) (m)

av Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 15. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A207 (m) och avslår motion 2004/05:A334

(fp).

Ställningstagande

Svenskar, utöver militärer och poliser, anlitas

alltmer vid olika fredsfrämjande uppgifter i

världen. Med hjälp av svenskt bistånd finns många

svenskar ute i världen för att hjälpa till att även

bygga upp det civila samhället.

För att kunna rekrytera den kompetens som behövs

är det väsentligt att dessa personer omfattas av ett

anställningsskydd. På dagens arbetsmarknad är det få

som vill riskera en fast anställning med goda

villkor för att under en tidsbegränsad period göra

en viktig fredsfrämjande insats. Till skillnad från

anställda i utlandsstyrkan har dessa personer inget

skydd mot uppsägning eller avskedande. Det finns

inte heller någon rätt till tjänstledighet eller

något skydd mot försämrade villkor vid återkomsten

till Sverige.

Vi menar att denna fråga behöver få en lösning och

att ett regelverk liknande det för anställda i

utlandsstyrkan bör införas. Detta innebär att motion

A207 (m) bör bifallas och motion A334 (fp) avslås.

16. Arbetsrätten för äldre m.m. (punkt 21) (m)

av Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 16. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:Sf357 yrkande 15 (m).

Ställningstagande

I det nya allmänna pensionssystemet finns ingen

fixerad pensionsålder. Från 61 års ålder är det

möjligt att gå i pension helt eller delvis med en,

två eller tre fjärdedels pension. Garantipension kan

dock tas ut först från 65 års ålder. I systemet

finns inte någon övre åldersgräns för när man måste

gå i pension, och så länge man arbetar tjänar man in

ytterligare pension.

Sedan den 1 september 2001 har arbetstagare även

rätt att kvarstå i anställning till 67 år. Många

äldre kan och vill arbeta längre än så, men vill

kanske inte vara kvar på sitt gamla arbete. En del

arbetsgivare undviker dock att anställa äldre

människor därför att risken är större än att

anställa någon som är yngre. Lönekostnaderna är

högre och även avsättningarna till avtalspensioner

samtidigt som risken för att personen ska bli sjuk

eller inte orka med sina arbetsuppgifter är större.

Dessutom är det svårare att säga upp en äldre

person. För att fler arbetsgivare ska våga och vilja

anställa äldre föreslår vi därför att det ska ges

ökad möjlighet till tidsbegränsad anställning av

personal över 61 år, något som även föreslagits av

Näringsdepartementets seniorgrupp (Ds 2002:10).

Det anförda innebär att motion Sf357 yrkande 15

(m) bör bifallas.

17. Rätt för äldre att stanna kvar i arbete

m.m. (punkt 22) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 17. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A353 yrkandena 3 och 9 (kd).

Ställningstagande

Personer som velat fortsätta sin anställning efter

65 år har tidigare inte fått göra det. Vi

kristdemokrater välkomnar därför den lag som ger

arbetstagare rätt att arbeta till 67 års ålder. Den

lagen ser vi dock bara som ett första steg. Enligt

vår mening bör alla ha en lagstadgad rätt att vara

kvar i arbetslivet till 72 år. En sådan reform

skulle svara mot den positiva inställning en stor

del av de blivande pensionärerna har till tanken på

att förvärvsarbeta eller arbeta frivilligt efter

pensioneringen.

En annan angelägen fråga är att avskaffa hindren

för äldre personer att byta arbete. Flertalet

avtalspensionssystem är förmånsbestämda och därmed

konstruerade så att premiekostnaden stiger med den

anställdes ålder, vilket medför att den arbetsgivare

som anställer en äldre får betala en

oproportionerligt stor del av pensionskostnaden.

Dessutom är kostnaderna för korttidssjukfrånvaro

något högre för äldre. Det finns inte heller någon

möjlighet för den anställde att frånsäga sig

pensionspremieinbetalningarna eftersom dessa är

avtalsbundna.

För att rätta till denna typ av effekter anser

Kristdemokraterna att regeringen bör ta initiativ

till en översyn av avtalspensionernas effekt på den

äldre arbetskraftens konkurrenskraft på

arbetsmarknaden. Översynen bör leda fram till

överläggningar med arbetsmarknadens parter i syfte

att minska skillnaderna i kostnader för yngre och

äldre arbetskraft.

Det anförda bör ges regeringen till känna. Motion

A353 yrkandena 3 och 9 (kd) tillstyrks.

18. Turordningsavtal som avser äldre (punkt 23)

(v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 18. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A269 yrkande 11 (v).

Ställningstagande

Den 1 januari 1997 försämrades skyddet för äldre vid

avsteg från turordningsreglerna. Det krävs inte

längre att den centrala fackliga organisationen ska

godkänna avsteg från lagen när arbetstagare som

fyllt 57,5 år omfattas. Regeringens motiv för

regeländringen var att förtidspensionering av

arbetsmarknadsskäl inte längre var möjligt.

Äldre arbetstagare har en svag position på

arbetsmarknaden. De har i dag fått väsentligt

svårare än andra att hitta ett nytt arbete och ordna

sin försörjning efter en uppsägning. Behovet av

skydd för dessa löntagare har därför inte minskat -

tvärtom. Vi i Vänsterpartiet vill påminna om att

regeln en gång infördes för att skydda den äldre

arbetskraften.

Vänsterpartiet menar att man bör återinföra

bestämmelsen om att den centrala organisationen ska

godkänna avsteg från turordningsregeln om avsteget

innebär att man säger upp personer som fyllt 57,5

år. Detta bör riksdagen begära förslag om hos

regeringen.

Det anförda innebär att motion A269 yrkande 11 (v)

bör bifallas.

19. Personalkontroll och utdrag ur

belastningsregister (punkt 25) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 19. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:So537 (kd) och avslår motion 2004/05:A347

(s).

Ställningstagande

Under senare tid har det införts personalkontroll av

de människor som arbetar inom barnomsorg och

förskola. Kristdemokraterna menar att det är rimligt

att det också finns någon form av personalkontroll

av dem som söker tjänster inom vård och äldreomsorg.

Kontrollen bör gälla personal som har tillgång till

den äldres bostad. Argumentet mot en sådan kontroll

är att det är en kränkning av den anställdes

personliga integritet. Det är dock inte bara de mest

motiverade och intresserade som söker sig till

vårdyrket. Det finns flera skäl till detta. Bland

annat måste statusen på vårdyrkena höjas och man

måste satsa mer på de anställda som har en viktig

roll i samhället. Kristdemokraterna menar att

samhället måste skapa förutsättningar för att

människor ska kunna åldras under trygghet och

värdiga former. Respekten för alla människors lika

och okränkbara värde måste upprätthållas under hela

livscykeln. Därför vill vi införa en form av

personalkontroll inom vård och äldreomsorg i likhet

med den som finns för förskola.

Det anförda innebar att motion 2003/04:So537 (kd)

bör bifallas och motion A347 (s) bör avslås.

20. Negativ föreningsrätt och

granskningsavgifter (punkt 27) (m)

av Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 20. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:K311 yrkande 3 (m).

Ställningstagande

Vi anser att regeringen omedelbart bör lägga fram

förslag till lagstiftning med innebörden att

arbetstagare som inte är medlemmar i en fackförening

inte genom kollektivavtal ska kunna tvingas betala

avgifter till en facklig organisation som de valt

att stå utanför. Europarådets kommitté för sociala

rättigheter har slagit fast att

granskningsavgifterna bryter mot den mänskliga

rättigheten att stå utanför en organisation om inte

avgifterna står i proportion dels till kostnaderna

för den tjänst som facket utför, dels till nyttan

för arbetstagaren. Det är uppenbart att avgifterna

varken står i proportion till kostnaderna för den

tjänst som facket utför eller till nyttan för

arbetstagaren. Därför bör granskningsavgifterna

ifrågasättas ur såväl juridisk som moralisk

synvinkel. Mest absurt är det faktum att

arbetstagare som inte vill vara med i facket ändå

tvingas betala granskningsavgiften. Det är en direkt

kränkning av deras rättigheter.

Det anförda innebär att motion K311 yrkande 3 (m)

bör bifallas.

21. Avskaffande av Arbetsdomstolen (punkt 28)

(fp)

av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 21. Riksdagen bifaller därmed motion

2004/05:A333 (fp).

Ställningstagande

Vi anser att de partssammansatta domstolarna bör

avskaffas. Deras uppgifter bör i stället överföras

till de allmänna domstolarna. Objektiviteten,

allsidigheten och opartiskheten i dessa domstolar

kan på goda grunder ifrågasättas. Den enskilde kan

även uppleva att han eller hon inte får en rättvis

rättegång när saken ska prövas av ledamöter som

representerar intresseorganisationer. Problemet kan

bli tydligt i t.ex. diskrimineringsmålen.

Den nödvändiga specialkompetens som kan behövas i

vissa tvister kan tillgodoses genom ett system med

rotlar, där domare med specialistkompetens ingår.

Vid behov kan även utomstående expertis anlitas.

Detta innebär att Arbetsdomstolen bör läggas ned.

Ett utredningsarbete med denna inriktning bör

påbörjas. Motion A333 (fp) bör bifallas av

riksdagen.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Skydd för föräldralediga (punkt 15) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Nuvarande lagstiftning som tillåter att arbetsgivare

använder föräldraledigheten som uppsägningstid när

uppsägningar på grund av arbetsbrist verkställs

urholkar företrädesrätten till återanställning för

föräldralediga. Ska företrädesrätten vara ett skydd

mot godtyckliga uppsägningar måste den förlängas

till tolv månader och uppsägningstiden för en

föräldraledig arbetstagare ska börja löpa först när

arbetstagaren helt eller delvis återupptagit sitt

arbete.

Redan i mars 2001 gjorde riksdagen ett

tillkännagivande till regeringen om förstärkt skydd

för föräldralediga. Frågan har utretts men

regeringen har ännu inte återkommit med något

förslag. Jag förutsätter att regeringen snarast

återkommer med förslag i denna mycket angelägna

fråga.

2. Arbetsdomstolen (punkt 28) (kd, c)

av Margareta Andersson (c) och Stefan Attefall

(kd).

Vi ser nackdelar med en partssammansatt domstol som

AD, vilket kan bli särskilt framträdande i

jämställdhetstvisterna. Den korporativa

konstruktionen med ledamöter som nomineras av

arbetsgivar- och arbetstagarsidan innebär en risk

för att processerna blir en del av parternas

förhandlingsspel. En majoritet av ledamöterna består

av företrädare för de parter som tidigare förhandlat

fram kollektivavtalen, vilket gör det olämpligt att

de även ska ha företräde vid tolkningen av avtalen.

Ett domslut som innebär att en part fälls för

könsdiskriminering skulle kunna underminera avtalens

trovärdighet. Det är inte uteslutet att en prövning

i allmän domstol skulle öka möjligheterna till en

rättvis rättegång.

Frågan om domstol i diskrimineringstvisterna ingår

nu i det omfattande uppdrag som

Diskrimineringskommittén har, vilket vi värdesätter.

Vi utgår från att kommittén beaktar för- och

nackdelarna med att målen ligger kvar i AD.

Kommitténs överväganden bör avvaktas.

3. Bisysslor (punkt 29) (c)

av Margareta Andersson (c).

Många myndighetschefer, generaldirektörer och domare

har i dag bisysslor vid sidan om sina ordinarie

uppdrag. Misstanke om jäv kan därför uppstå hos

allmänheten när personer i samhällets tjänst också

har andra uppdrag som kan komma att påverka deras

beslut.

Bisysslorna för myndighetspersoner tär på

förtroendekapitalet och bör därför finnas redovisade

någonstans. Nuvarande frivillighet när det gäller

anmälan om deltagande i olämpliga sidouppdrag är

inte tillfyllest. Anmälan om sidouppdrag bör ske

obligatoriskt för att stärka förtroendet för de

offentligt anställdas bisysslor. En anmälan om

bisysslor kan även öppna för ökad konkurrens, mer

mångfald och valfrihet till gagn för medborgaren.

Justitiekanslern (JK) bör därför ges i uppdrag att

bedöma och registrera offentliganställdas samtliga

bisysslor. Den nuvarande ordningen som gäller för

domare med frivillig anmälan om bisysslorna till

arbetsgivaren i samma domstol för att denne ska

kunna bedöma lämplighetsfrågan är inte godtagbar.

En anmälan till JK är motiverad för att man ska få

en god insyn i omfattningen av bisysslorna inom

olika samhällsorgan. Riksdagen bör därför ge

regeringen i uppdrag att införa en obligatorisk

anmälan till JK av domarnas sidouppdrag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2004/05:66 Politisk

information och opinionsbildning på arbetsplatsen.

Följdmotion

2004/05:A4 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tillsättande av en utredning om

politisk information och opinionsbildning på

arbetsplatsen.

Motion från allmänna motionstiden

2002/03

2002/03:Ub430 av Göte Wahlström och Christina Nenes

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om semesterlönegrundande studier för

vuxenstuderande.

Motioner från allmänna motionstiden

2003/04

2003/04:So537 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till en ny form av personalkontroll för personer som

söker tjänst inom vård- och äldreomsorg i enlighet

med motionens intentioner.

2003/04:So573 av Kerstin-Maria Stalin och Helena

Hillar Rosenqvist (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om personal som

tillfälligt arbetar i äldreomsorg.

2003/04:A264 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om

genomförande av Arbetstidskommitténs, KNAS, förslag

till ny ledighetslagstiftning.

2003/04:A265 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om rätten till heltidsanställning.

2003/04:A299 av Göte Wahlström och Christina Nenes

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om semesterlönegrundande studier för

vuxenstuderande.

Motioner från allmänna motionstiden

2004/05

2004/05:K311 av Peter Danielsson (m):

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till lagstiftning med innebörden att

arbetstagare som inte är medlemmar i en

fackförening inte genom kollektivavtal kan tvingas

betala avgifter till en facklig organisation som

de valt att stå utanför.

2004/05:U313 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka den

internationella arbetsrätten bl.a. genom stöd till

International Labour Organization (ILO).

2004/05:Sf357 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att, tillsammans

med arbetsmarknadens parter, se över lagen om

anställningsskydd (LAS) med syftet att föreslå

förändringar som förhindrar att arbetstagare låses

fast i arbeten där de blir sjuka.

9. Riksdagen beslutar avskaffa regeln om dubbla

turordningsår i lagen om anställningsskydd (LAS) i

enlighet med vad som anförs i motionen.

15. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag på ändringar i lagen om anställningsskydd

(LAS) för arbetstagare över 61 år, i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2004/05:Sf363 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa ett

särskilt förbud mot diskriminering av

föräldralediga i föräldraledighetslagen och att

uppsägningstiden vid uppsägning på grund av

arbetsbrist av anställd som är helt föräldraledig

börjar löpa först när arbetstagaren helt eller

delvis återupptar sitt arbete.

38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att genom

lagstiftningen garantera rätten att återuppta sitt

arbete utan försämrade villkor efter

föräldraledighet.

2004/05:So514 av Christina Axelsson och Sonia

Karlsson (s):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet att se

över lagen om anställningsskydd i syfte att

åstadkomma heltidstjänster som rättighet och

deltidstjänster som möjlighet.

2004/05:So608 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten till

tjänstledighet för vård av anhöriga.

2004/05:N394 av Tobias Krantz (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en modernare

arbetsrätt.

2004/05:A207 av Hillevi Engström och Lena Adelsohn

Liljeroth (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om införande av ledighetsregler och

skydd av anställningen vid viss utlandstjänstgöring.

2004/05:A209 av Fredrik Olovsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ta initiativ till att

återställa LAS vad gäller turordningsreglerna.

2004/05:A212 av Christin Hagberg och Anita Jönsson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ta bort möjligheten för

arbetsgivare med färre anställda än tio att undanta

två stycken anställda från turordningen i lagen om

anställningsskydd.

2004/05:A214 av Christer Erlandsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om åtgärder för att förhindra att

anställda som blir uppsagda hamnar i arbetslöshet.

2004/05:A222 av Hillevi Larsson och Britt-Marie

Lindkvist (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om gränsöverskridande

fackliga rättigheter inom EU.

2004/05:A225 av Billy Gustafsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att överväga en

reformering av arbetsrätten.

2004/05:A233 av Tomas Eneroth m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett initiativ till att återställa

LAS vad gäller turordningsreglerna.

2004/05:A241 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa

m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av förändringar i lagen

om anställningsskydd.

2004/05:A242 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och

Anneli Särnblad (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om lagstadgad rätt till

heltidsanställning och behovet av att minska de

tidsbegränsade anställningarna.

2004/05:A243 av Christina Axelsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tjänstedirektivet.

2004/05:A248 av Anneli Särnblad m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om turordning vid uppsägning på

grund av arbetsbrist vid bolagisering och byte av

organisationsnummer.

2004/05:A251 av Kerstin Andersson och Jan Björkman

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om turordningsreglerna.

2004/05:A252 av Tomas Eneroth m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om inhyrd arbetskraft när uppsagda

arbetstagare har företrädesrätt enligt 25 § LAS.

2004/05:A266 av Lennart Axelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om rätten till heltid och trygga

anställningar.

2004/05:A267 av Britt-Marie Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att ändra

turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd.

2004/05:A269 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen beslutar upphäva beslutet att

arbetsgivare i företag med färre än 10 anställda

ensidigt kan undanta två personer från

turordningslista vid uppsägning.

2. Riksdagen beslutar att uppsägningstiden för

föräldraledig arbetstagare börjar löpa först då

arbetstagaren återupptagit sitt arbete, helt eller

delvis.

3. Riksdagen beslutar att återanställningsrätten

skall vara 12 månader enligt lagen om

anställningsskydd.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i lagstiftningen så att

företrädesrätten till återanställning alltid skall

gå före inhyrning av arbetskraft.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i lagen om anställningsskydd

så att central facklig organisation skall godkänna

avsteg från turordningslista vid uppsägning som

berör gravida och föräldralediga.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till sådan ändring i lagstiftningen så att

tillsvidare- och heltidsanställning skall vara

norm i arbetslivet.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till sådan ändring i lagstiftningen att

visstidsanställningar med en sammanlagd tid över

18 månader inom ramen av en treårsperiod övergår i

tillsvidareanställning.

8. Riksdagen beslutar att avskaffa överenskommen

visstidsanställning.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i lagstiftningen enligt vad i

motionen anförs om saklig grund vid uppsägning på

grund av personliga skäl.

10. Riksdagen beslutar att hänvisningen till central

arbetstagarorganisation återinförs i lagen om

anställningsskydd.

11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i lagstiftningen enligt vad i

motionen anförs om godkännande av avsteg från

turordningslista vid uppsägning som berör

arbetstagare äldre än 57 1/2 år.

12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i lagstiftningen enligt vad i

motionen anförs om deltidsanställdas

företrädesrätt till utökad arbetstid.

2004/05:A278 av Viviann Gerdin (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att nuvarande regler om bisysslor

för offentligt anställda bör skärpas genom

obligatorisk anmälningsskyldighet till

Justitiekanslern (JK).

2004/05:A280 av Jan Björkman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om företagens ansvar vid

nedläggningar.

2004/05:A282 av Krister Örnfjäder och Agneta Ringman

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om rätt till heltidsanställning.

2004/05:A288 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ett kommande tjänstedirektiv

inte skall utgå från ursprungslandsprincipen.

2004/05:A294 av Christer Erlandsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om MBL/LAS och uthyrningsföretag.

2004/05:A295 av Christer Erlandsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om de möjligheter semesterlagen ger

att spara semester.

2004/05:A297 av Anita Jönsson och Jarl Lander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om nedläggningar av och

driftbegränsningar för företag i Europa och Sverige.

2004/05:A301 av Peter Pedersen och Rossana Dinamarca

(v):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i lagstiftningen i syfte att

stärka de anställdas rätt, och skärpa företagens

skyldigheter, vid nedläggning av företag eller

företagsenhet.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i lagstiftningen i syfte att

ge de anställda ökade möjligheter att förvärva ett

företag, eller en företagsenhet, som drabbas av

ett beslut om nedläggning.

3. Riksdagen begär att regeringen i övrigt föreslår

åtgärder som de facto möjliggör sådana

övertaganden som omtalas i yrkande 2.

2004/05:A303 av Margareta Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovsanställningar.

2004/05:A304 av Agneta Gille (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att avskaffa undantaget i

turordningsreglerna.

2004/05:A305 av Agneta Gille och Rezene Tesfazion

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skapa ordning och likvärdiga

arbetsvillkor för samtliga arbetstagare som jobbar i

Sverige.

2004/05:A308 av Lars Lilja och Karl Gustav Abramsson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om privatanställdas yttrandefrihet.

2004/05:A319 av Ulf Holm (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ökat ansvar för storföretag vid

företagsnedläggning.

2004/05:A320 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt

utarbetar ett förslag till lagändring i enlighet

med vad i motionen anförs om

föräldraledighetslagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökat skydd för

tjänstlediga.

2004/05:A331 av Christina Nenes och Gunilla Carlsson

i Hisings Backa (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förändringar i

arbetslagstiftningen.

2004/05:A333 av Helena Bargholtz (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om avskaffande av Arbetsdomstolen.

2004/05:A334 av Eva Flyborg och Runar Patriksson

(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om lagstadgad rätt till ledighet för

deltagande i utbildning och tjänstgöring inom

frivilligförsvaret.

2004/05:A335 av Christina Nenes och Göte Wahlström

(s):

Riksdagen beslutar om ändring i 22 § lagen 1982:80 om

anställningsskydd enligt vad som anförs i motionen

om borttagande av undantagsreglerna.

2004/05:A337 av Hans Hoff (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om vikten av att stärka

arbetstagarnas ställning i de arbetsrättsliga

lagarna.

2004/05:A347 av Elisebeht Markström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att skyddet för anställdas

integritet måste stå tillbaka till förmån för barns

rätt till skydd.

2004/05:A349 av Sverker Thorén (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att göra det möjligt för dem som

vill att kunna stanna kvar på arbetet när de fyllt

65 år.

2004/05:A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av svensk lagstiftning i

enlighet med det som ministerrådet kommit fram

till avseende föräldraledighet och rätten att

återta sin tjänst utan försämrade villkor, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

fosterföräldraskap bör betraktas som

förvärvsarbete.

2004/05:A353 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om att rätten att kvarstå i arbete

förlängs från 67 till 72 års ålder.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

vidta åtgärder i syfte att minska skillnader

beträffande kostnader som arbetsgivarna har för

yngre och äldre arbetskraft.

2004/05:A356 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jämställdhet och

diskriminering av föräldralediga.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en moderniserad

arbetsrätt.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

utredning som tar ett samlat grepp kring

arbetsrätten.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en generell

provanställningsperiod och att möjligheten till

provanställning förlängs till tolv månader.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om sympatiåtgärders

och stridsåtgärders proportionalitet.

2004/05:A359 av Jeppe Johnsson m.fl. (m, fp, kd, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att reformera reglerna

för tidsbegränsade anställningar.

2004/05:A370 av Catherine Persson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs att 22 § LAS vad gäller

turordningsregler vid uppsägning skall ändras till

den tidigare lydelse som gällde före den 1 januari

2001.

2004/05:A371 av Hillevi Larsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om social dumpning samt

lönedumpning.

2004/05:A375 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa

anställningsformen visstidsanställning under två

år för högst 20 personer hos samma arbetsgivare.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa

möjligheten till provanställning under tolv

månader.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att reformera

arbetsrätten för att göra det lättare att anställa

och särskilt att anställa dem som hittills stått

utanför den reguljära arbetsmarknaden.

2004/05:A377 av Kurt Kvarnström och Barbro Hietala

Nordlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ta bort undantagen i lagen om

anställningsskydd vid arbetsplatser med mindre än

tio anställda.

2004/05:A381 av Raimo Pärssinen m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om ordning och reda på

arbetsmarknaden.

2004/05:A384 av Raimo Pärssinen m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om visstidsanställningar.

2004/05:A385 av Raimo Pärssinen m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om anställningstrygghet i

arbetslivet.

2004/05:A389 av Cecilia Wigström och Birgitta

Ohlsson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i

motionen anförs om att öka möjligheterna för

personer med utländsk bakgrund att inträda på den

svenska arbetsmarknaden genom förlängd

provanställning som ersättning eller komplement till

validering av examensbevis.

Bilaga 2

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen

(1982:80) om

anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1982:80) om

anställningsskydd skall ha följande lydelse.

22 §

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall

arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler.

-----------------------------------------------------

Innan turordningen

fastställs får en

arbetsgivare med högst

tio arbetstagare oavsett

antalet

turordningskretsar

undanta högst två

arbetstagare som enligt

arbetsgivarens bedömning

är av särskild betydelse

för den fortsatta

verksamheten. Vid

beräkningen av antalet

arbetstagare hos

arbetsgivaren bortses

från arbetstagare som

avses i 1 §. Den eller de

arbetstagare som undantas

har företräde till

fortsatt anställning.

-----------------------------------------------------

Har arbetsgivaren flera driftsenheter, fastställs en

turordning för varje enhet för sig. Enbart den

omständigheten att en arbetstagare har sin

arbetsplats i sin bostad medför inte att den

arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet. Om

arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av

kollektivavtal, fastställs en särskild turordning

för varje avtalsområde. Finns det i ett sådant fall

flera driftsenheter på samma ort, skall inom en

arbetstagarorganisations avtalsområde fastställas en

gemensam turordning för samtliga enheter på orten,

om organisationen begär det senast vid förhandlingar

enligt 29 §.

-----------------------------------------------------

Turordningen för de Arbetstagarens plats i

arbetstagare som inte turordningen bestäms med

undantagits bestäms med utgångspunkt i varje

utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda

arbetstagares sammanlagda anställningstid hos

anställningstid hos arbetsgivaren.

arbetsgivaren. Arbetstagare med längre

Arbetstagare med längre anställningstid har

anställningstid har företräde framför

företräde framför arbetstagare med kortare

arbetstagare med kortare anställningstid. Vid lika

anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre

anställningstid ger högre ålder företräde. Kan en

ålder företräde. Kan en arbetstagare endast efter

arbetstagare endast efter omplacering beredas

omplacering beredas fortsatt arbete hos

fortsatt arbete hos arbetsgivaren, gäller

arbetsgivaren, gäller som som förutsättning för

förutsättning för företräde enligt

företräde enligt turordningen att arbetstagaren

turordningen att har tillräckliga kvalifikationer

arbetstagaren har för det fortsatta arbetet.

tillräckliga

kvalifikationer för det

fortsatta arbetet.

-----------------

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

2. Äldre föreskrifter om turordning enligt 22 § skall tillämpas i samband

med förhandling enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i

fråga om uppsägning på grund av arbetsbrist, om förhandlingen har begärts

före lagens ikraftträdande.