Bet. 2004/05:BOU1

Bostadsutskottets betänkande

2004/05:BOU1

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Sammanfattning

Bostadsutskottet behandlar i betänkandet förslag i budgetpropositionen

för år 2005 (prop. 2004/05:1) som avser utgiftsområde 18 Samhällsplanering,

bostadsförsörjning och byggande tillsammans med de motionsförslag i

anknytande frågor som väckts under årets allmänna motionstid. Förslagen

avser dels anslagsfördelningen inom utgiftsområdet, dels vissa övriga

frågor om bostadspolitikens inriktning m.m.

Utskottet tillstyrker förslaget i budgetpropositionen om anslagsfördelningen

budgetåret 2005 för utgiftsområde 18. Även övriga förslag i budgetpropositionen

avseende utgiftsområde 18 tillstyrks av utskottet. Det gäller förslag

om bemyndiganden för regeringen avseende investeringsbidraget för

nybyggnad av hyresbostäder, omstrukturering av kommunala bostadsbolag

samt olika former av statliga kreditgarantier. Vidare tillstyrker

utskottet regeringens förslag om att småhus yngre än 30 år, men färdigställda

senast 1988, kan få stöd från Fonden för fukt- och mögelskador. Motstående

motionsförslag till dessa regeringsförslag avstyrks av utskottet.

Som en del i den process som inleddes under föregående riksmöte redovisar

utskottet ånyo vissa överväganden om mål- och resultatredovisningen i

budgetpropositionen samt föreslår att riksdagen skall godkänna vad

utskottet anfört.

Med utnyttjande av sin initiativrätt föreslår utskottet dessutom att

regeringen skall få göra vissa åtaganden när det gäller verksamheten

vid Byggkostnadsforum. Förslaget innebär att regeringen skall bemyndigas

att under 2005 för anslag 31:1 Byggkostnadsforum m.m. ingå åtaganden

som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utbetalningar på högst

36 miljoner kronor efter 2005.

I övrigt avstyrks i betänkandet behandlade motionsförslag i frågor om

bostadspolitikens inriktning och vissa övriga frågor inom utskottets

beredningsområde. Dessa förslag avser bl.a. frågor om utformningen av

bostadspolitiken, konkurrensen i bostadsbyggandet, bostadsfinansieringen,

behovet av studentbostäder samt bostadsbidragen.

Till betänkandet har fogats 52 reservationer och 9 särskilda yttranden.

När det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 för budgetåret

2005 - utskottets förslag till riksdagsbeslut punkt 1 - har representanterna

för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och

Centerpartiet avstått från att delta i utskottets beslut. I särskilda

yttranden har de redovisat grunderna för sina ställningstaganden och sin

syn på anslagen inom utgiftsområdet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 budgetåret 2005

a) Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 ställa ut kreditgarantier

för ny- och ombyggnad av bostäder intill ett belopp på högst 10 000 000

000 kr inklusive tidigare gjorda åtaganden.b) Riksdagen bemyndigar

regeringen att under 2005 ställa ut kreditgarantier i samband med

obeståndshantering intill ett belopp på högst 500 000 000 kr inklusive

tidigare gjorda åtaganden.c) Riksdagen bemyndigar regeringen att under

2005 ställa ut kreditgarantier för lån till kommunala bostadsföretag

intill ett belopp på 3 000 000 000 kr inklusive tidigare gjorda åtaganden.

d) Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 ställa ut kreditgarantier

för lån som kooperativa hyresrättsföreningar tar upp för nybyggnad eller

förvärv av fastigheter för ombildning till kooperativ hyresrätt intill

ett belopp på 1 000 000 000 kr inklusive tidigare gjorda åtaganden.e)

Riksdagen godkänner vad regeringen förordar om stöd från den statliga

Fonden för fukt- och mögelskador i småhus.f) Riksdagen bemyndigar

regeringen att under 2005 för ramanslag 31:11 Investeringsbidrag för

anordnande av hyresbostäder ingå åtaganden som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utbetalningar på högst 600 000 000 kr efter 2005.g)

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 för ramanslag 31:13

Omstrukturering av kommunala bostadsföretag göra åtaganden som inklusive

tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst 150 000 000 kr efter

2005.h) Riksdagen anvisar för budgetåret 2005 anslag under utgiftsområde

18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt vad som i

bilaga 2 angivits som utskottets förslag.Därmed bifaller riksdagen

proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 18 punkterna 1-8 och avslår motionerna

2004/05:Sf363 yrkande 23, 2004/05:Bo235 yrkande 13, 2004/05:Bo240 yrkande

6, 2004/05:Bo288 yrkandena 1-4, 2004/05:Bo292, 2004/05:Bo295 yrkandena

2-6, 2004/05:Bo301 yrkande 2, 2004/05:Bo306 yrkandena 2-6, 9, 22 och 28,

2004/05:Bo310 yrkande 32 och 2004/05:Bo317.

2. Mål- och resultatredovisning i budgetpropositionen

Riksdagen godkänner vad bostadsutskottet anfört i avsnittet om mål-

och resultatredovisningen i budgetpropositionen.

3. Målet för bostadspolitiken

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo301 yrkande 1.

Reservation 1 (m)

4. Komplettering av målet för bostadspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo263 och 2004/05:Bo306 yrkande 7

i denna del.

Reservation 2 (m) - motiveringen

Reservation 3 (kd)

Reservation 4 (c)

5. Målet för bostadsbyggandet

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo240 yrkande 1 och 2004/05:Bo306

yrkande 7 i denna del.

Reservation 5 (m, fp, c) - motiveringen

Reservation 6 (kd)

Reservation 7 (v)

6. Bostadspolitikens utformning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N239 yrkande 8, 2004/05:N401 yrkande

9, 2004/05:N403 yrkande 3, 2004/05:N409 yrkande 23, 2004/05:Bo235

yrkandena 1, 2, 5, 12 och 22, 2004/05:Bo248 yrkande 1, 2004/05:Bo249

yrkande 9, 2004/05:Bo301 yrkandena 4 och 24, 2004/05:Bo306 yrkande 1,

2004/05:Bo309 yrkande 1 och 2004/05:Bo310 yrkandena 1 och 26.

Reservation 8 (m)

Reservation 9 (fp)

Reservation 10 (kd)

Reservation 11 (c)

7. Bostadspolitik för integration

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf288 yrkandena 9 och 22, 2004/05:Sf360

yrkande 15, 2004/05:Sf365 yrkande 27, 2004/05:Bo235 yrkande 8, 2004/05:Bo303

yrkande 1 och 2004/05:Bo315 yrkandena 1 och 4.

Reservation 12 (m, fp, kd, c)

8. De bostadspolitiska frågornas behandling i regeringen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo235 yrkande 17 och 2004/05:Bo244.

9. Konkurrensen på byggmarknaden

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo235 yrkande 11, 2004/05:Bo275

yrkande 4, 2004/05:Bo301 yrkande 12, 2004/05:Bo304 yrkande 7, 2004/05:Bo306

yrkande 15 och 2004/05:Bo310 yrkandena 2-4, 6 och 13-15.

Reservation 13 (m, fp, kd, c)

10. Bemyndigande för verksamheten vid Byggkostnadsforum

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 för ramanslag 31:10

Byggkostnadsforum m.m. ingå åtaganden som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utbetalningar på högst 36 000 000 kr efter 2005.

Reservation 14 (m, fp, kd, c)

11. Byggande på statlig mark

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo310 yrkandena 8 och 9 samt

2004/05:Bo315 yrkande 5.

Reservation 15 (fp, c)

12. Infrastruktur som förutsättning för bostadsbyggande

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo301 yrkande 8 och 2004/05:Bo310

yrkande 23.

Reservation 16 (m, fp, kd, c)

13. Kvinnor i byggbranschen

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo310 yrkande 5.

Reservation 17 (m) - motiveringen

Reservation 18 (fp)

14. Åtgärder för att vitalisera byggsektorn

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo206 yrkandena 1 och 2.

Reservation 19 (c)

15. Styrningen av medel för marksanering till bostadsbyggande

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo240 yrkande 4.

Reservation 20 (v)

16. Åtgärder för ett ökat underhåll

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo235 yrkande 3.

Reservation 21 (c)

17. En ny bostadsfinansiering

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo240 yrkandena 2 och 5, 2004/05:Bo268,

2004/05:Bo301 yrkande 6, 2004/05:Bo306 yrkandena 8 och 10, 2004/05:Bo310

yrkandena 16, 28 och 29 samt 2004/05:Bo312.

Reservation 22 (m)

Reservation 23 (fp, c)

Reservation 24 (kd)

Reservation 25 (v)

18. Bostadsfinansiering för hushåll med låga inkomster

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo249 yrkandena 1-6.

Reservation 26 (m) - motiveringen

Reservation 27 (kd)

Reservation 28 (fp) - motiveringen

19. Bostadsfinansiering på landsbygden

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo202, 2004/05:Bo208, 2004/05:Bo262

och 2004/05:Bo275 yrkandena 1 och 2.

Reservation 29 (m) - motiveringen

Reservation 30 (c)

20. Kreditgaranti för kooperativ hyresrättsförening

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo294.

Reservation 31 (m) - motiveringen

21. Investeringar för trygghet i boendet

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo266.

22. Bosparande

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo316.

23. Investeringsstöd för studentbostäder

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo235 yrkande 14, 2004/05:Bo240

yrkande 3 och 2004/05:Bo297 yrkande 1.

Reservation 32 (m, fp) - motiveringen

Reservation 33 (kd)

Reservation 34 (v)

Reservation 35 (c)

24. Åtgärder för fler studentbostäder m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub259 yrkandena 3-5, 2004/05:Ub276

yrkandena 17 och 18, 2004/05:N409 yrkande 24, 2004/05:Bo209, 2004/05:Bo253,

2004/05:Bo274, 2004/05:Bo304 yrkandena 2 och 3 samt 2004/05:Bo310

yrkandena 10 och 11.

Reservation 36 (m)

Reservation 37 (fp)

Reservation 38 (kd)

Reservation 39 (c)

25. Äldres boende

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo298 yrkandena 1-4.

Reservation 40 (m, fp) - motiveringen

Reservation 41 (kd)

Reservation 42 (c)

26. Bostadsbidragens utformning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo231 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Bo235

yrkande 19, 2004/05:Bo290, 2004/05:Bo295 yrkande 1 och 2004/05:Bo310

yrkande 25.

Reservation 43 (m) - motiveringen

Reservation 44 (fp)

Reservation 45 (kd)

Reservation 46 (v)

Reservation 47 (c)

27. Bostadsbidrag vid delad vårdnad

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo322.

Reservation 48 (m) - motiveringen

28. Bostadsbidragsregler för att underlätta köp och ägande av

bostaden

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo249 yrkande 7.

Reservation 49 (m) - motiveringen

Reservation 50 (kd)

29. Inkomstgränserna för bostadsbidrag till studerande

Riksdagen avslår motion 2004/05:N239 yrkande 5.

Reservation 51 (m) - motiveringen

30. En för EU gemensam struktur för geografisk information

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo223.

31. Fördelningen av länsstyrelseanslaget på län

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo242.

Reservation 52 (m, c)

Stockholm den 25 november 2004

På bostadsutskottets vägnar

Ragnwi Marcelind

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ragnwi Marcelind

(kd)1Deltar ej under punkt 1, Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Marietta

de Pourbaix-Lundin (m)2Deltar ej under punkt 1, Nina Lundström (fp)3Deltar

ej under punkt 1, Siw Wittgren-Ahl (s), Maria Öberg (s), Mariam Osman

Sherifay (s), Gunnar Sandberg (s), Lars Tysklind (fp)4Deltar ej under

punkt 1, Rigmor Stenmark (c)5Deltar ej under punkt 1, Leif Jakobsson

(s), Ewa Thalén Finné (m)6Deltar ej under punkt 1, Sten Lundström (v),

Helena Hillar Rosenqvist (mp), Carl-Erik Skårman (m)7Deltar ej under

punkt 1 och Tomas Agenberg (s).

Utskottets överväganden

Inledning

Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande förslag i budgetpropositionen

för år 2005 (prop. 2004/05:1) vad gäller utgiftsområde 18 Samhällsplanering,

bostadsförsörjning och byggande samt motionsförslag i anknytande frågor

från årets allmänna motionstid. Förslagen avser dels anslagsfördelningen

inom utgiftsområdet, dels vissa övriga frågor om bostadspolitikens

inriktning m.m.

Budgetberedningen inom riksdagen är så utformad att riksdagen först tar

ställning till fördelningen av utgifterna i statsbudgeten på utgiftsområden.

Därefter tas ställning till anslagsfördelningen inom respektive

utgiftsområde. Vad gäller det utgiftsområde som bostadsutskottets

beredningsansvar omfattar, dvs. utgiftsområde 18 Samhällsplanering,

bostadsförsörjning och byggande, har riksdagen den 24 november 2004 fastställt

en utgiftsram för budgetåret 2005 om 9 139 412 000 kr (bet. 2004/05:FiU1,

yttr. 2004/05:BoU1y). Det är således inom denna ram som utskottet

utifrån de framlagda förslagen har att föreslå en anslagsfördelning.

Riksdagen kommer därefter genom ett beslut att ta ställning till de

förslag till anslagsfördelning inom utgiftsområde 18 för budgetåret

2005 som läggs fram i detta betänkande.

Betänkandet har disponerats så att först behandlas frågor om

anslagsfördelningen och bemyndiganden inom utgiftsområde 18. Därefter behandlar

utskottet olika förslag om bostadspolitikens inriktning som inte direkt

innebär anslagsanspråk under budgetåret 2005. Som en inledning till

sina överväganden i denna del framför utskottet vissa synpunkter på

mål- och resultatredovisningen i budgetpropositionen. Avslutningsvis

tas vissa övriga frågor inom bostadsutskottets beredningsområde upp.

Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 budgetåret 2005

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör

lämna det av regeringen begärda bemyndigandet avseende kreditgarantier

för ny- och ombyggnad av bostäder,

lämna det av regeringen begärda bemyndigandet avseende kreditgarantier

i obeståndshanteringen,

lämna det av regeringen begärda bemyndigandet avseende kreditgarantier

för lån till kommunala bostadsföretag,

lämna det av regeringen begärda bemyndigandet avseende kreditgarantier

för lån till kooperativa hyresrättsföreningar,

godkänna vad regeringen förordat om stöd från den statliga Fonden för

fukt- och mögelskador i småhus,

lämna det av regeringen begärda bemyndigandet avseende investeringsbidrag

för anordnande av hyresbostäder,

lämna det av regeringen begärda bemyndigandet avseende omstrukturering

av kommunala bostadsbolag,

anvisa anslag under utgiftsområde 18 för budgetåret 2005 i enlighet med

regeringens förslag,

avslå motionsförslag som står i strid med regeringens förslag om

anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 eller som inte ryms inom den av

riksdagen fastlagda ramen för utgiftsområdet.

Jämför särskilda yttrandena 1 (m), 2 (fp), 3 (kd) och 4 (c).

21:1 Bostadsbidrag

Statens kostnader för bostadsbidragen steg under början av 1990-talet

kraftigt. Mot den bakgrunden beslutade riksdagen våren 1996 om vissa

förändringar i bostadsbidragen som trädde i kraft den 1 januari 1997.

Förändringarna syftade dels till att göra bostadsbidragen mer rättvisande,

dels till att minska kostnaderna för bidragen. Efter reformeringen av

bostadsbidragen har också kostnaderna för dem minskat kraftigt. Minskningen

beror dels på den samhällsekonomiska utvecklingen, dels på reformeringen

av bostadsbidragssystemet.

Som redovisas i budgetpropositionen har den positiva ekonomiska

utvecklingen medfört att fler människor fått arbete och att reallönerna har

ökat. Resultatet av denna ökade sysselsättning är att fler människor

har möjlighet att försörja sig själva och därmed i mindre utsträckning

är i behov av bostadsbidrag. Regeringen föreslår mot den bakgrunden att

3 507 miljoner kronor skall anvisas på anslag 21:1 Bostadsbidrag för

2005.

Regeringens förslag till anslagstilldelning för bostadsbidragen har

mött invändningar i flera motioner.

Bostadsbidragen har enligt motion 2004/05:Bo288 (m) utvecklats från ett

bostadspolitiskt instrument till en social förmån. Bidragen bör därför

ingå bland övriga förmåner som utgör den ekonomiska tryggheten för

föräldrar och barn. Bostadsbidraget bör ersättas med ett extra barnbidrag

per barn och månad för ensamstående föräldrar samt för studerande

föräldrar. Med hänvisning härtill föreslås i motionens yrkande 4 i denna

del att anslaget till bostadsbidrag skall minskas med hela det av

regeringen föreslagna beloppet, dvs. med 3 507 miljoner kronor.

Även i motion 2004/05:Bo301 (m) yrkande 2 förordas att bostadsbidraget

skall ersättas med förbättrade barnbidrag för ensamstående föräldrar

och för studerande föräldrar.

Enligt partimotion 2004/05:Bo310 (fp) yrkande 32 i denna del kan anslaget

till bostadsbidrag minskas med 35 miljoner kronor i förhållande till

regeringsförslaget. Anslagsminskningen uppkommer genom att åtgärder

vidtas mot s.k. fusk.

Det förslag som läggs fram i motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 i

denna del innebär att anslaget bör ökas med 450 miljoner kronor i

förhållande till förslaget i budgetpropositionen. Ökningen av anslaget

föranleds av de förslag om förändringar i bostadsbidragen som läggs

fram i motion 2004/05:Bo295 (kd). Dessa förslag innebär att bostadsbidragen

skall stämmas av halvårsvis (yrkande 2), att den barnrelaterade delen

av bostadsbidraget skall höjas med 100 kr per barn (yrkande 3) samt att

en gemensam inkomstgräns om 117 000 kr för reducering av bidragen skall

införas (yrkande 4). Förslaget i motionen innebär dessutom att bestämmelserna

i lagen om bostadsbidrag bör förtydligas när det gäller undantag från

beräkningsunderlaget av tillgångar som ärvts av förälder (yrkande 5)

samt att hemmaboende barn under 20 år med inkomst understigande 20 000

kr inte skall räknas in i beräkningsunderlaget för bostadsbidrag (yrkande

6).

Förslag om en höjning av den barnrelaterade delen av bostadsbidraget

förs även fram i partimotion 2004/05:Sf363 (kd) yrkande 23.

Anslaget till bostadsbidrag kan enligt motion 2004/05:Bo292 (c) i denna

del minskas med 150 miljoner kronor som en följd av föreslagna

skattelättnader för framför allt låg- och medelinkomsttagare, och genom andra

reformer inom den sociala sektorn.

När det gäller anslaget till bostadsbidrag för 2005 gör utskottet

följande bedömning.

Som redovisas i budgetpropositionen har statens kostnader för bostadsbidragen

minskat kraftigt under senare år. Orsakerna till detta är dels den

reformering av bostadsbidragen som genomförts fr.o.m. 1997, dels den

samhällsekonomiska utvecklingen. Till minskningen har också bidragit

att inkomst- och boendekostnadsgränser har behållits oförändrade. Det

innebär att utgifterna nu har stabiliserats på en nivå som ligger

väsentligt under den tidigare utgiftsnivån. På denna punkt har alltså

målen med reformen uppnåtts. Som utskottet vid flera tidigare tillfällen

uttalat är det samtidigt av största vikt att bostadsbidragens roll som

bostadspolitiskt instrument inte åsidosätts. Det innebär att bostadsbidragen

i första hand måste utvärderas mot det bostadspolitiska målet. Enligt

utskottets mening skall sålunda bostadsbidragen även fortsättningsvis

ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att hålla sig med goda och

tillräckligt rymliga bostäder. Utskottet lämnar också senare i detta

betänkande i avsnittet om mål- och resultatredovisning i budgetpropositionen

sin syn på hur regeringen bör redovisa bostadsbidragens resultat i

förhållande till det bostadspolitiska målet.

I budgetpropositionen lämnas vissa uppgifter om hur bostadsbidragen har

utvecklats efter reformeringen av dem 1997. En påtaglig effekt av de

nya reglerna är att bostadsbidragen nu i betydande utsträckning är ett

stöd till ensamstående hushåll med barn boende i hyresrätt. Av redovisningen

framgår att ensamföräldrarna utgör i det närmaste två tredjedelar av

bidragshushållen. En slutsats som kan dras på grundval av den hittillsvarande

utvecklingen är att bostadsbidragen fyller de uppsatta målen såtillvida

att bidragen i första hand går till ekonomiskt svaga hushåll. Det innebär

dock inte att bidragen med nödvändighet i alla delar svarar mot de mål

som satts upp.

Som utskottet tidigare framhållit bör utvecklingen av bostadsbidragen

fortlöpande ses över. I budgetpropositionen aviserar också regeringen

sin avsikt att redan under 2005 lägga fram förslag om förbättrade regler

för bostadsbidragen. Som ett led i detta arbete beräknas anslaget till

bostadsbidrag öka med 200 miljoner kronor från 2006. Denna medelsförstärkning

ingår som en del av den miljard som regeringen avsatte i 2004 års

ekonomiska vårproposition för reformer för barn.

Utskottet är inte berett att göra förändringar av anslaget i enlighet

med de motionsförslag som lagts fram. Förslagen bygger i några av

motionerna på att förändringar görs i reglerna för bostadsbidragen som

utskottet inte kan ställa sig bakom. I övriga fall redovisas inte ens

de regeländringar som skall ge de föreslagna besparingarna. Enligt

utskottets mening bör inte så oprecisa förslag ligga till grund för

riksdagens beslut.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda partimotionerna

2004/05:Sf363 (kd) yrkande 23 och 2004/05:Bo310 (fp) yrkande 32 i denna

del samt motionerna 2004/05:Bo288 (m) yrkande 4 i denna del, 2004/05:Bo292

(c) i denna del, 2004/05:Bo295 (kd) yrkandena 2-6, 2004/05:Bo301 (m)

yrkande 2 och 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 i denna del.

31:1 Boverket

Boverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om byggd miljö och

hushållning med mark och vatten och den fysiska miljön i övrigt, fysisk

planering, byggande och boende. Verket svarar också för den centrala

administrationen av statligt bostadsstöd i form av bidrag för finansiering

av bostäder. Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2005

anvisar ett ramanslag om 165 030 000 kr för verksamheten vid Boverket.

Vid beräkningen av anslagsbehovet utgår regeringen från vissa tillkommande

verksamheter samt omdisponeringar i förhållande till andra anslag. Ett

nationellt forum för hållbar utveckling avses bli placerat vid verket

fr.o.m. 2005. Detta innebär att anslaget behöver förstärkas med 10

miljoner kronor. Boverket tillförs vidare 370 000 kr för uppgiften att

ansvara för den centrala administrationen av ett nytt stöd för

källsorteringsutrymmen i flerbostadshus. Vidare föreslår regeringen att 4

miljoner kronor för 2005 förs över från anslag 31:5 (Bidrag till Fonden

för fukt- och mögelskador) för att användas för att utveckla och genomföra

en miljöutbildning för byggnadsarbetare.

Förslag om ett lägre myndighetsanslag läggs fram i fyra motioner.

I motion 2004/05:Bo288 (m) yrkande 4 i motsvarande del föreslås att

anslaget för Boverket minskas med 32 650 000 kr i förhållande till

regeringsförslaget. Motionärerna anför att en ökad avreglering och en

mer efterfrågestyrd bostadsmarknad gör det möjligt att reducera anslaget

fr.o.m. år 2005. En översyn av Boverkets verksamhet bör också genomföras.

Enligt motion 2004/05:Bo292 (c) bör Boverket åläggas ett generellt

sparbeting. För 2005 föreslås att anslaget bestäms till ett belopp som

är 5 miljoner kronor lägre än vad regeringen föreslagit.

I motion 2004/05:Bo306 (kd) anförs att det är möjligt att genomföra

vissa nedprioriteringar i förhållande till regeringens budgetförslag

genom att de anslag som är relaterade till administrationen reduceras.

Motionärerna avvisar också regeringens förslag om att inrätta ett

nationellt forum för hållbar utveckling vid Boverket. Sammantaget föreslås

i yrkande 28 i motsvarande del att anslaget minskas med 18 miljoner

kronor i förhållande till regeringsförslaget.

Förslaget i Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 32 i motsvarande

del innebär att anslaget för Boverket reduceras med 29 miljoner kronor

i förhållande till regeringsförslaget. I motionen anförs att Boverkets

framtida uppdrag bör förändras och att ett första steg kan tas redan

nästa år. En tydligare uppdelning bör ske gentemot andra organisationer

inom sektorn. Förslaget om anslagsminskning utgår även från att Boverket

avlastas administrativa uppgifter när vissa bidragsformer avvecklas.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag för Boverket och

avstyrker de aktuella motionsyrkandena. Någon förändring av Boverkets

uppgifter som motiverar anslagsminskningar i enlighet med motionsförslagen

är inte aktuell. Tvärtom tillförs verket, som framgått ovan, vissa nya

uppgifter som motiverar högre anslag än föregående budgetår.

31:2 Räntebidrag m.m.

Från anslaget till räntebidrag bekostas statliga räntebidrag för ny-

och ombyggnad av bostäder enligt förordningen (1992:986) om statlig

bostadsbyggnadssubvention, det s.k. 1993 års system. Anslaget disponeras

vidare för bidrag till förvaltningsförluster, s.k. § 33-ersättning,

till kommuner.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2005 anvisar

ett ramanslag om 1 786 miljoner kronor på anslaget Räntebidrag m.m.

Regeringens beräkning av anslagsbehovet baseras på vissa förutsättningar

avseende bl.a. ränteutvecklingen och bostadsproduktionen som redovisas

i propositionen. I fråga om nyproduktionen av bostäder gör regeringen

bedömningen att 24 500 lägenheter kommer att påbörjas år 2004 och 26 000

lägenheter år 2005. Motsvarande bedömning avseende ombyggnad av bostäder

är 25 000 påbörjade lägenheter år 2004 och 26 500 lägenheter år 2005.

Vidare antas att subventionsräntan i genomsnitt blir 4,88 % under första

halvåret 2005 samt 5,11 % under det andra halvåret 2005.

I fyra motioner redovisas förslag om minskat anslag för räntebidrag.

Förslag som innebär att anslaget helt avvecklas för 2005 läggs fram i

motion 2004/05:Bo288 (m) yrkande 4 i motsvarande del. Systemet med

räntebidragen föreslås avskaffas och bli kompenserat bl.a. genom sänkt

fastighetsskatt. Motionärerna anför som bakgrund till sitt förslag att

finansieringslösningarna för bostadsinvesteringar bäst sker utan

särlösningar och statlig inblandning.

Enligt motion 2004/05:Bo292 (c) i motsvarande del bör räntebidragen

fasas ut och anslaget för ändamålet minskas med 25 miljoner kronor i

förhållande till regeringsförslaget.

Varken räntebidrag eller statlig fastighetsskatt bör enligt motion

2004/05:Bo306 (kd) utgå. Nya räntebidrag bör därför inte beviljas. Detta

innebär enligt förslaget i yrkande 28 i motsvarande del att anslaget

kan minskas med 255 miljoner kronor 2005.

Slutligen föreslås i Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 32

i motsvarande del att anslaget för 2005 minskas med 15 miljoner kronor.

Förslaget om anslagsminskning motiveras med att motionärerna bedömer

att nyproduktionsnivån blir lägre än den regeringen utgått från.

Vad gäller de nu aktuella förslagen om anslagsnivån för 2005 anför

utskottet följande.

Det bör inledningsvis framhållas att anslagsbehovet i princip är bestämt

av gällande regelsystem för räntebidrag samt de allmänna ekonomiska

förutsättningarna vad gäller räntenivå m.m. Förslag om ändrad anslagsnivå

förutsätter således att konkreta förslag om ändrade regler vad gäller

det system som styr bidragsutbetalningarna kan presenteras. Utskottet

kan emellertid konstatera att motionsförslagen i detta avseende är mycket

knapphändigt motiverade. I fråga om c-motionen synes således grunden

för den förordade anslagsminskningen inte redovisas närmare. Motiveringen

till förslaget i fp-motionen om minskat räntebidragsanslag är att man

utgår från en annan, lägre, nyproduktionsnivå. Utskottet kan instämma

i att byggprognoser alltid bör tolkas med viss försiktighet. Det kan

emellertid konstateras att den prognos för nyproducerade bostäder under

2004 som bildar utgångspunkt för regeringens anslagsberäkning är lägre

än den byggprognos som Boverket presenterade i september. Även senare

publicerade uppgifter tyder på att produktionsnivån blir högre än vad

tidigare bedömningar utgått från. Det saknas därför grund för den i

fp-motionen föreslagna anslagsjusteringen.

Vad gäller förslagen om anslag i kd-motionen utgår de från en omedelbar

förändring i räntebidragssystemet som bostadsutskottet inte ställer sig

bakom. Utskottet återkommer i avsnittet om bostadsfinansiering med en

redovisning av sin syn på förslag om förändringar i räntebidragssystemet

på längre sikt. I anslagsfrågan kan utskottet dock konstatera att den

kortsiktiga anslagseffekten av den föreslagna systemförändringen sannolikt

är kraftigt överskattad.

När det slutligen gäller förslaget i m-motionen om att med mycket kort

varsel avveckla räntebidragsanslaget anser utskottet att detta snabbt

skulle få allvarliga konsekvenser för bostadsbyggande och för bostadssektorn

i stort. Det bör i sammanhanget erinras om att nyproducerade bostäder

är befriade från fastighetsskatt och således inte kan få några

kostnadslättnader av eventuella åtgärder inom fastighetsskattesystemet.

Bostadsutskottet kommer senare i betänkandet att ta upp förslag om

behovet av förändringar i räntebidragssystemet och bostadsfinansieringen

på något längre sikt. Enligt utskottets uppfattning finns det visserligen

ett behov av att överväga dessa frågor, men eventuella förslag om

förändringar måste givetvis grundas på ett betydligt bättre underlag än

vad de nu aktuella motionsförslagen utgår från.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag

om att det under anslagsposten Räntebidrag m.m. skall föras upp ett

ramanslag om 1 786 miljoner kronor och avstyrker motstående förslag i

motionerna 2004/05:Bo288 (m) yrkande 4, 2004/05:Bo292 (c), 2004/05:Bo306

(kd) yrkande 28 och 2004/05:Bo310 (fp) yrkande 32, samtliga yrkanden i

motsvarande delar.

31:3-4 Statens bostadskreditnämnd

Statens bostadskreditnämnd (BKN) utfärdar kreditgarantier för lån till

bostadsinvesteringar affärsmässigt inom ramen för de fastlagda

bostadspolitiska målen. Nämnden administrerar även de äldre kreditgarantier

som utfärdades enligt tidigare gällande regler. De förvaltningskostnader

som är hänförliga till denna verksamhetsgren täcks genom ett anslag -

31:3. Vidare finns ett anslag - 31:4 - som är inrättat för att täcka

förlusterna inom verksamhetsområdet Äldre garantier. Regeringen föreslår

att dessa anslag bestäms till 13 501 000 kr respektive 200 miljoner

kronor för år 2005. Bostadsutskottet tillstyrker dessa förslag som inte

mött några invändningar i motioner eller vid utskottets beredning av

frågan.

Finansieringen av övriga garantier sker enligt den nya garantimodellen

utanför statsbudgeten, vilket innebär att de finansieras genom avgifter

som skall täcka både garantiverksamheten och förvaltningskostnaderna.

Regeringen har sedan tidigare bemyndigande att ställa ut kreditgarantier

för garantier enligt den nya garantimodellen. Regeringen föreslår i

årets budgetproposition att de totala ramarna för kreditgarantier bör

vara desamma som för 2004.

Förslagen i budgetpropositionen om bemyndiganden (förslagspunkterna

1-4) innebär att regeringen får ställa ut kreditgarantier intill ett

belopp på högst 10 000 miljoner kronor för ny- och ombyggnad av bostäder,

500 miljoner kronor i samband med obeståndshanteringen, 3 000 miljoner

kronor för lån till kommunala bostadsföretag och 1 000 miljoner kronor

för lån som kooperativa hyresrättsföreningar tar upp för nybyggnad eller

förvärv av fastigheter för ombildning till kooperativ hyresrätt. I

samtliga fall avser förslagen belopp inklusive tidigare gjorda åtaganden.

Regeringens förslag om bemyndigande för kreditgarantier till ny- och

ombyggnad har inte väckt några invändningar i motioner. Däremot finns

det motionsförslag om avslag på de övriga regeringsförslagen om

bemyndiganden.

I motion 2004/05:Bo288 (m) yrkandena 1-3 föreslås att riksdagen skall

avslå regeringens begäran om bemyndiganden att ställa ut kreditgarantier

i samband med obeståndshanteringen för lån till kommunala bostadsföretag

och för lån till kooperativa hyresgästföreningar. Motionärerna hänvisar

bl.a. till att kreditmarknaden bör sköta finansieringen av bostäder och

att det bör vara en strävan att minimera det statliga risktagandet. I

fråga om kreditgarantierna för lån till kooperativa hyresgästföreningar

anförs även att det inte bör gälla specifika villkor för kreditgaranti

för en av upplåtelseformerna.

Även i motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 2 föreslås att regeringens

begäran om bemyndigande avseende lån till kommunala bostadsföretag skall

avslås av riksdagen. I motionens yrkande 3 föreslås att riksdagen i

stället bemyndigar regeringen att ställa ut kreditgarantier för lån

till bostadsföretag i kommuner med bostadsöverskott. Detta förslag ingår

som en del i det i samma motion framlagda förslaget om ett stödsystem

för dessa bostadsföretag som är avsett att ersätta det nuvarande statliga

stödet för omstrukturering av kommunala bostadsföretag (se förslag om

anslag 31:13 som behandlas nedan).

Riksdagen har för innevarande år givit bemyndiganden för kreditgarantigivningen

som motsvarar de av regeringen nu begärda. Bostadsutskottet finner inte

att de i motionerna angivna skälen motiverar en omprövning av riksdagens

tidigare ställningstaganden. Utskottet tillstyrker därför regeringens

förslag om förlängda bemyndiganden och avstyrker de däremot stående

motionsyrkandena.

31:5 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador

De utgifter som belastar anslaget avser bidrag till kostnader för att

avhjälpa fukt- och mögelskador i egnahem. Bidrag lämnas i mån av tillgång

på medel enligt förordningen (1993:712) om den statliga fonden för fukt-

och mögelskador i småhus, m.m. Vidare får anslaget belastas med utgifter

för kansli- och utredningskostnader samt för kostnader i samband med

information om stödgivningen m.m.

Regeringen föreslår att 32 800 000 kr anvisas på anslaget för år 2005.

Anslaget är enligt propositionen i år reducerat i förhållande till

föregående år i syfte att bidra till finansieringen av verksamheten vid

Boverket samt Statens va-nämnd. Vidare föreslår regeringen att reglerna

för stödgivningen från Fonden för fukt- och mögelskador ändras så att

småhus yngre än 30 år men färdigställda senast 1988 skall kunna få stöd

(förslagspunkt 5). Enligt gällande förordning får bidrag lämnas för hus

som är yngre än 25 år och färdigställda senast 1988.

I motion 2004/05:Bo288 (m) yrkande 4 i motsvarande del föreslås att

anslaget för stödgivningen avvecklas fr.o.m. år 2005. Motionärerna anser

att bidragsformen nu fyllt sitt syfte och att skador i de hus som kan

komma i fråga för bidrag redan har hunnit visa sig.

Bostadsutskottet ser i dagsläget inget skäl att, som motionärerna

föreslår, avveckla stödgivningen. Det stöd som kan utgå från Fonden för

fukt- och mögelskador är till för att säkra att den som bor i ett fukt-

eller mögelskadat hus skall kunna få en väl fungerande bostad till

rimliga kostnader. Under de år som stödet kunnat utgå har ett stort antal

husägare fått hjälp att genomföra saneringsåtgärder som man skulle haft

mycket svårt att klara på egen hand, både ekonomiskt och kunskapsmässigt.

Det har också inneburit att många familjer sluppit en ohälsosam och

påfrestande boendemiljö.

Utvecklingen av antalet ansökningar till fonden under senare år har

emellertid givit anledning att se över reglerna för vilka hus som kan

omfattas av stödgivningen. Dessa ansökningar har minskat i antal samtidigt

som sakkunniga på området framhållit att antalet fukt- och mögelskadade

hus fortfarande är stort. Det är mot denna bakgrund som regeringens

förslag om en återgång till tidigare regler vad gäller de stödberättigade

husens ålder skall ses. Bostadsutskottet instämmer i regeringens bedömning

att det är motiverat att ändra dessa regler.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag både vad gäller anslag och

regeländring för stödgivningen samt avstyrker anslagsförslaget i motion

2004/05:Bo288 (m ) yrkande 4 i motsvarande del.

31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder

De utgifter som belastar anslaget för åtgärder mot radon i bostäder

avser det bidrag som kan utgå enligt förordningen (1988:372) om bidrag

till åtgärder mot radon i egnahem samt information i frågan. Sedan den

1 januari 2003 kan egnahemsägare söka bidrag för åtgärder mot radon som

sänker radonhalten till högst 200 Bq/m3 i inomhusluften. Bidrag lämnas

i mån av tillgång på medel.

Regeringen anger att det anslagna beloppet under det senaste året inte

har förbrukats. Detta anses bero på att effekterna av den regeländring

som trädde i kraft i början av 2003 förväntas visa sig med viss

tidsfördröjning. Regeringen konstaterar vidare att det med nuvarande

kartläggnings- och saneringstakt kommer att ta mycket lång tid innan alla

hus med radonhalter över 200 Bq/m3 är identifierade och åtgärdade. För

att öka saneringstakten kommer därför en informationssatsning om radon

i egnahem och möjligheten att erhålla stöd att genomföras.

I propositionen föreslås att anslaget för bidrag till åtgärder mot radon

i bostäder bestäms till 33 miljoner kronor för år 2005, dvs. till samma

belopp som för år 2004.

I motion 2004/05:Bo288 (m) yrkande 4 i motsvarande del föreslås att

anslaget bestäms till 1 miljon kronor och enbart används för att bekosta

informationsverksamhet om radon. Motionärerna hänvisar till forskningsrön

som anses visa att sanering av radonhus kan öka halterna av radon i

stället för att minska dem.

I Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 32 i motsvarande del

föreslås att anslaget minskas med 10 miljoner kronor i förhållande till

regeringsförslaget. Neddragningen av anslaget motiveras i motion

2004/05:Bo308 (fp) med att det bör ligga i varje husägares eget intresse

att säkra sin inomhusmiljö. Det är mot denna bakgrund rimligt att minska

bidragen till radonsanering och i stället öka informationsåtgärderna.

Bostadsutskottet

har vid ett flertal tillfällen framhållit att åtgärder som kan begränsa

de hälsorisker som följer av höga radonhalter i våra bostäder och i

övriga byggnader bör ha en hög prioritet. Ett viktigt steg i detta arbete

togs våren 2002 då riksdagen fastställde ett nytt delmål avseende

inomhusmiljön till det nationella miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö.

Detta delmål innebär bl.a. att radonhalten i alla bostäder år 2020

skall vara lägre än 200 Bq/m3 luft. Som ett led i arbetet med att uppnå

detta mål ändrade regeringen år 2003 reglerna för radonbidrag så att

stöd skall kunna utgå till fler fastigheter.

Det bidrag som kan utgå till åtgärder mot radon i bostäder har visat

sig utgöra ett betydelsefullt instrument i arbetet med att påverka ägare

till fastigheter som har höga radongashalter att vidta nödvändiga

saneringsåtgärder. Som regeringen anför kan också den regeländring som

genomförts förväntas leda till en ökad efterfrågan på stöd. Utskottet

ser även positivt på regeringens avsikt att initiera en informationssatsning

med syfte att öka saneringstakten i den del av bostadsbeståndet som har

förhöjda radonvärden.

Enligt utskottets uppfattning är det av stor vikt att arbetet med att

sänka radonhalten i stora delar av bostadsbeståndet kan fortsätta med

oförminskad kraft. Utskottet kan således inte alls instämma i den syn

på radonbidraget som framförs i m-motionen. Bidragsverksamheten bör

inte avvecklas utan medel tillföras anslaget så att nödvändiga

saneringsåtgärder kommer till stånd. Möjligheten att erhålla stöd kan sannolikt

även påtagligt öka effekten av de planerade informationsåtgärderna. Av

detta skäl avvisar utskottet även förslagen i den aktuella fp-motionen

om en kraftig begränsning av anslaget.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att anslaget för bidrag

till åtgärder mot radon i bostäder bör fastställas till den nivå som

regeringen föreslagit. Motionsförslagen om andra anslagsnivåer avstyrks.

31:8 Lantmäteriverket

Regeringen föreslår att det till Lantmäteriverket för budgetåret 2005

skall anvisas 343 679 000 kr. Förslaget motsvarar anslaget för 2004

justerat med en pris- och löneomräkning om 3 867 000 kr.

Enligt motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 i denna del är det möjligt

att göra en väl avvägd reducering av anslaget till Lantmäteriverket.

Anslaget föreslås därför minskat med 23 miljoner kronor i förhållande

till regeringens förslag.

Som framgår av budgetpropositionen har den statliga lantmäteriverksamheten

setts över av Lantmäteriutredningen. Utredningen avgav i november 2003

betänkandet Lantmäteriet - nya vägar för ökad samhällsnytta (SOU 2003:111).

Efter remissbehandling bereds nu förslagen i Regeringskansliet, och en

proposition har aviserats till årsskiftet. Enligt utskottets mening

framstår det mot den bakgrunden inte som lämpligt att nu göra några

förändringar i medelstilldelningen till lantmäteriet utöver den pris-

och löneomräkning som regeringen föreslagit. De aviserade förslagen

avseende lantmäteriverksamheten bör avvaktas. Förslaget i budgetpropositionen

tillstyrks sålunda. Motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 i denna del

avstyrks.

31:10 Byggkostnadsforum

Anslaget 31:10 Byggkostnadsforum var tidigare benämnt Bidrag till

bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet. Denna bidragsgivning

har numera upphört. I dag finansierar anslaget kostnaderna för

Byggkostnadsforums verksamhet och det föreslås dessutom finansiera verksamheten

för den nyligen tillsatte byggsamordnaren. Anslaget finansierar även

stöd till pilotprojekt som syftar till att långsiktigt sänka kostnaderna

för de boende och samtidigt främja en hållbar utveckling. Regeringen

föreslår att det på anslaget till Byggkostnadsforum för budgetåret 2005

skall anvisas 25 miljoner kronor. Av anslaget får enligt förslaget under

2005 och 2006 årligen högst 2 000 000 kr användas för byggsamordnarens

uppdrag. Byggsamordnaren skall bl.a. stödja och samordna utvecklingen

av bedömningskriterier och nyckeltal för att mäta framsteg i respektive

delsektor, initiera och utvärdera demonstrationsprojekt samt utdela

utmärkelser till särskilt framstående projekt. Byggkostnadsforums stöd

till pilotprojekt har koppling till delar i det uppdrag som givits åt

byggsamordnaren, nämligen att initiera och utvärdera demonstrationsprojekt

som ligger inom ramen för ett utvecklingsprogram för bygg-, fastighets-

och anläggningssektorn. För att uppnå bästa möjliga utväxling på insatserna

och undvika dubbelarbete bör därför Byggkostnadsforum och byggsamordnaren

samverka i arbetet med demonstrationsprojekt.

Förslag om att Byggkostnadsforum skall avvecklas förs fram i fyra

motioner.

Att Byggkostnadsforum har inrättats löser enligt motion 2004/05:Bo288

(m) inte de problem som bostadsmarknaden verkar under. Målet skall i

stället vara att bostäder skall byggas och underhållas på marknadsmässiga

villkor. Enligt motionens yrkande 4 i denna del bör därför anslaget

till Byggkostnadsforum m.m. avvecklas i sin helhet. En besparing om 25

miljoner kronor uppkommer därmed.

Det arbete som Byggkostnadsforum driver är enligt partimotion 2004/05:Bo310

(fp) främst en forskningsuppgift som bör komma till stånd i samarbete

med näringslivet. En avveckling av verksamheten bör därför inledas redan

2005 och sedan fullbordas 2006. Anslaget till Byggkostnadsforum m.m.

bör därför minskas med 20 miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag för 2005 (yrkande 32 i denna del). Motsvarande medel föreslås

i stället överförda till Forskningsrådet för miljö, areella näringar

och samhällsbyggande (Formas).

Byggkostnadsforum bör enligt motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 i

denna del avvecklas och kostnaderna i samband med detta belasta Boverkets

anslag. I förhållande till regeringens förslag uppkommer därmed en

besparing om 25 miljoner kronor.

Enligt motion 2004/05:Bo292 (c) i denna del var Byggkostnadsforum från

början ett forum för ekologisk byggproduktion. Eftersom miljötänkande

och kvalitetstänkande skall vara integrerat i den vanliga bostadsproduktionen

behövs inte Byggkostnadsforum längre. Verksamheten bör därför avvecklas

redan fr.o.m. 2005, varigenom en besparing om 25 miljoner kronor kan

göras.

Utskottet gör följande bedömning när det gäller anslaget till

Byggkostnadsforum m.m.

Huvudsyftet med Byggkostnadsforums verksamhet är, som framgår ovan, att

bidra till och verka för pilotprojekt som syftar till att långsiktigt

sänka kostnaderna för de boende och samtidigt främja en hållbar utveckling.

Enligt utskottet är det viktigt att på detta sätt stödja projekt som

på olika sätt kan bidra till såväl lägre boendekostnader som till en

bättre hushållning med våra resurser. Det är naturligt att samhället

tar sin del av ansvaret för ett utvecklingsarbete som kan leda fram

till innovationer och kostnadseffektiva produktionsmetoder som samtidigt

uppfyller högt ställda krav på ekologisk hållbarhet. Även den helt

nyligen tillsatte byggsamordnaren har en roll att spela i detta sammanhang.

Det gäller inte minst dennes arbete med att ta fram bedömningskriterier

och nyckeltal för att mäta framsteg i respektive delsektor. Samtidigt

är det viktigt att verksamheten vid Byggkostnadsforum samordnas med det

uppdrag som byggsamordnaren har när det gäller demonstrationsprojekt m.

m. Det är också klart uttalat att en sådan samordning skall komma till

stånd.

Sammanfattningsvis är det enligt utskottets mening angeläget att det

även fortsättningsvis anslås medel för att stimulera såväl en omställning

till en mer ekologiskt hållbar utveckling inom bostadssektorn som till

produktion av bostäder med lägre boendekostnader. Regeringens förslag

till anslag tillstyrks sålunda. De motstående förslagen i partimotion

2004/05:Bo310 (fp) yrkande 32 samt motionerna 2004/05:Bo288 (m) yrkande

4, 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 och 2004/05:Bo292 (c), samtliga motioner

i denna del, avstyrks.

31:11 Investeringsbidrag för anordnande av hyresbostäder

Riksdagen beslutade våren 2001 att införa ett tillfälligt investeringsbidrag

för nybyggnad av bostäder som upplåts med hyresrätt i områden med

bostadsbrist (prop. 2000/01:100, bet. 2000/01:FiU27, yttr. 2000/01:BoU6y,

rskr. 2000/01:279). Investeringsbidraget lämnas enligt bestämmelser i

förordningen (2001:531) om statligt investeringsbidrag för byggande av

bostäder som upplåts med hyresrätt i områden med bostadsbrist. Endast

projekt som påbörjas under tiden den 17 april 2001-den 31 december 2006

kan beviljas investeringsbidrag. Bidrag lämnas i mån av tillgång på

medel.

I budgetpropositionen föreslås avseende den aktuella bidragsformen att

riksdagen ger regeringen ett bemyndigande att under 2005 ingå åtaganden

som inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter på högst 600

miljoner kronor efter 2005 (förslagspunkt 6). Anslaget föreslås bestämmas

till 600 miljoner kronor för år 2005.

I motioner från fyra partier finns förslag som utgår från att den

aktuella stödformen avvecklas redan till år 2005 och att anslaget anpassas

efter denna förutsättning. Enligt två motioner, Folkpartiets partimotion

2004/05:Bo310 (fp) yrkande 32 samt motion 2004/05:Bo288 (m) yrkande 4,

båda yrkandena i motsvarande del, medför detta att inga nya medel

behöver anslås för verksamheten. I motion 2004/05:Bo292 (c) i motsvarande

del föreslås en anslagsminskning med 450 miljoner kronor i förhållande

till regeringsförslaget och i motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 i

motsvarande del en minskning med 300 miljoner kronor. I denna motion

föreslås även att riksdagen avslår regeringens förslag om ett bemyndigande

för investeringsbidraget (yrkande 4) och beslutar om en avveckling av

bidraget (yrkande 9). Ett motsvarande förslag om avveckling finns även

i Centerpartiets partimotion 2004/05:Bo235 yrkande 13.

Avvecklingsförslagen i motionerna motiveras med att det aktuella bidraget

är kortsiktigt och förknippat med en rad villkor som snedvrider

konkurrensen och inriktningen på bostadsproduktionen. Motionärerna anför

att det i stället behövs långsiktiga och förutsägbara villkor för

bostadsbyggandet. De förslag om alternativ till investeringsbidraget och

vissa andra statliga stöd som förs fram i motionerna behandlas i detta

betänkande i huvudsak under avsnittet om bostadspolitikens inriktning.

Bostadsutskottet anför följande om de aktuella förslagen.

Bakgrunden till riksdagens beslut våren 2001 att införa den aktuella

bidragsformen var den alltmer tilltagande bostadsbristen på vissa orter

och den alltför begränsade nyproduktionen av hyresbostäder. Därefter

har vissa villkor för stödgivningen ändrats och en möjlighet införts

att kombinera stödet med den investeringsstimulans genom skattekreditering

som infördes år 2003. Sammantaget har dessa stöd i kombination med det

etablerade räntebidragssystemet inneburit en kraftfull satsning på att

stimulera byggandet av hyresbostäder i de delar av landet där efterfrågan

är störst. Det kommer nu rapporter som visar en påtaglig ökning av

produktionstakten. Dessa glädjande uppgifter understryker behovet av att

fullfölja den tidsbegränsade statliga satsningen genom de nuvarande

investeringsbidragen och investeringsstimulansen. Stödformerna är

emellertid tidsbegränsad till utgången av år 2006. Det finns därför skäl

att under denna tidsperiod överväga formerna och villkoren för en mer

långsiktig bostadsfinansiering. Utskottet återkommer till denna fråga

i avsnittet om bostadspolitikens inriktning.

Bostadsutskottet ser således inget skäl att avbryta satsningen på

investeringsbidrag för hyresbostäder i förtid. Riksdagen bör därför anvisa

medel och lämna ett bemyndigande i enlighet med regeringens förslag. De

motstående motionsförslagen avstyrks.

31:12 Statens bostadsnämnd

Statens bostadsnämnd inrättades den 1 augusti 2002 och har till uppgift

att ge statligt stöd till omstrukturering av kommunala bostadsbolag.

Nämnden har delvis övertagit den uppgift som Bostadsdelegationen tidigare

hade på detta område.

Enligt en redovisning i budgetpropositionen tog Statens bostadsnämnd

under 2003 emot fem ansökningar om stöd, vilket innebär att nämnden

sammanlagt tagit emot ansökningar från 24 kommuner. Under året har tolv

stödärenden avslutats - sex genom avtal om statligt stöd, fem genom att

ansökan avslagits och ett genom att ansökningen återkallats - och

ytterligare tre principöverenskommelser om statligt stöd har träffats.

Regeringen föreslår att anslaget för myndighetens verksamhet under 2005

bestäms till 7 769 000 kr.

I motioner från tre partier föreslås att anslaget vid Statens bostadsnämnd

skall avvecklas eller reduceras kraftigt för år 2005. I motionerna

2004/05:Bo288 (m) yrkande 4 och 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28, båda

yrkandena i motsvarande del, föreslås en halvering av anslaget och i

motion 2004/05:Bo292 (c) i motsvarande del att anslaget avvecklas direkt.

Bakgrunden till förslagen är den inställning som respektive parti intar

vad gäller den stödverksamhet som myndigheten administrerar. Förslagen

i denna del behandlas i nästkommande avsnitt.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att den verksamhet som bedrivs av

Statens bostadsnämnd fyller en mycket viktig funktion. Det är nödvändigt

att de kommuner och kommunala bostadsföretag som fått problem till följd

av en befolkningsminskning eller en ogynnsam utveckling i övrigt kan

erhålla ett stöd i sitt omstruktureringsarbete. Som framgår av

budgetpropositionen kvarstår den tidigare bedömningen att nämnden bör ha ett

verksamhetsperspektiv fram till år 2010.

Bostadsutskottet avstyrker de aktuella motionsförslagen och tillstyrker

regeringens anslagsförslag.

31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag

De utgifter som belastar anslaget avser stöd till omstrukturering av

kommunala bostadsföretag. Ansökningar om stöd hanteras av Statens

bostadsnämnd. Bestämmelser om stödet finns i förordningen (2002:664) om

statligt stöd för vissa kommunala åtaganden för boendet. Regeringen

framhåller i budgetpropositionen att den tidigare redovisade bedömningen

att Statens bostadsnämnd sammanlagt skall få disponera 3 000 miljoner

kronor för verksamheten kvarstår.

Regeringen föreslår att anslaget för stödverksamheten bestäms till 152,

5 miljoner kronor för 2005. Regeringen begär även ett bemyndigande från

riksdagen att under 2005 för stödverksamheten göra åtaganden som inklusive

tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst 150 miljoner kronor

efter 2005 (förslagspunkt 7).

I motioner från fyra partier föreslås att den aktuella stödverksamheten

skall avvecklas. I en av dessa motioner föreslås att ett alternativt

stödsystem inrättas.

Förslag om ett helt avvecklat anslag redan för 2005 läggs fram i motion

2004/05:Bo292 (c). I motionen anförs att kommunerna måste ges möjlighet

att själva lösa problemen med bostadsöverskott.

Enligt motion 2004/05:Bo288 (m) yrkande 4 i motsvarande del bör anslaget

för 2005 minskas med 103,5 miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag. Som skäl anges att det nuvarande stödet snedvrider konkurrensen

mellan bostadsföretag. Omstrukturering av kommunala bostadsbolag skall

ske på marknadsmässiga grunder. Stöd skall visserligen i vissa fall

kunna lämnas till kommuner som uttömt sina resurser, men detta skall i

så fall belasta utgiftsområde 25, anslaget Allmänna bidrag till kommuner.

Folkpartiet förordar i sin partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 32 i

motsvarande del att det aktuella anslaget för 2005 minskas med 100 miljoner

kronor. I motionen framhålls att det kommunala självstyret skall vara

utgångspunkten i hanteringen av de kommunala bostadsföretagen. I stället

för att staten skall träda in och utveckla kommunala fastigheter bör

kommunerna ges incitament att själva sälja fastigheter vid behov.

Förslagen i motion 2004/05:Bo306 (kd) utgår från att riksdagen avslår

regeringens förslag om anslag (yrkande 28 i motsvarande del) och om ett

bemyndigande för stödverksamheten (yrkande 5). I stället föreslås att

ett nytt anslag - Stöd till bostadsföretag i kommuner med bostadsöverskott

- inrättas (yrkande 28 i motsvarande del) och att ett bemyndigande ges

till regeringen för användningen av medel från detta anslag (yrkande 6).

Beloppen för anslag och bemyndigande motsvarar dem i regeringens förslag.

Slutligen föreslås riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen

redovisa inriktningen på det nya stödet (yrkande 22). Detta alternativa

stödsystem skall vara inriktat på kommuner med bostadsöverskott och stå

i bättre överensstämmelse med det kommunala självstyret. Det skall

överlåtas åt kommunerna att själva i högre grad få avgöra hur medlen

skall användas, samtidigt som privata värdar inte skall missgynnas.

Bostadsutskottet har tidigare genom flera beslut ställt sig bakom den

nu gällande ordningen för fortsatt statligt stöd till omstrukturering

av kommunala bostadsbolag. Denna ordning innefattar, förutom genom

kreditgaranti, flera olika möjligheter för det statliga engagemanget.

Under vissa förutsättningar kan bidrag utgå till en kommun. Staten skall

även kunna förvärva bostadsfastigheter av kommunala bostadsföretag för

att i samverkan med de aktuella kommunerna utveckla eller avveckla

bostäderna.

Utskottet vill understryka att villkoren för det statliga stödet för

vissa kommunala åtaganden för boendet varken står i motsats till de

ovan framförda synpunkterna om att kommunerna i möjligaste mån skall få

hjälp att själva lösa sina problem eller att stödet bör riktas till

kommuner med bostadsöverskott. Utgångspunkten för den beslutade ordningen

är att hitta den lösning som bedöms vara mest lämplig i varje enskilt

fall. En framgångsrik verksamhet förutsätter emellertid att riksdagen

också anvisar medel för verksamheten. Det kan konstateras att man i

flera av de behandlade motionerna i praktiken föreslår en snabb avveckling

av det statliga stödet. Detta riskerar i sin tur att på sikt leda till

behov av en mer akut och oplanerad hantering av omfattande ekonomiska

problem i vissa kommuner.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag

om anslag och bemyndigande och avstyrker de aktuella motionerna.

31:14 Bidrag till installation av hissar

Riksdagen beslutade våren 2004 att inrätta ett hissbidrag (prop.

2003/04:100, bet. 2003/04:FiU21, 2003/04:BoU5y, rskr. 2003/04:74). Anslaget

får användas till att lämna bidrag till nyinstallation av hiss eller

annan lyftanordning i flerbostadshus som påbörjas under perioden den 15

april-31 december 2004. Bidrag får lämnas till 25 % av installationskostnaden,

dock högst 250 000 kr per hiss. Stödets omfattning skall enligt beslutet

vara begränsat till sammanlagt högst 30 miljoner kronor.

Fram till utgången av oktober har ansökningar om stöd för hissinstallationer

motsvarande drygt 27 miljoner kronor inkommit och beslut fattats om

stöd uppgående till omkring 14 miljoner kronor.

På tilläggsbudget för budgetåret 2004 har riksdagen anvisat 1 miljon

kronor för stödverksamheten. Regeringen föreslår nu att resterande medel

för stödverksamheten, 29 miljoner kronor, anvisas på anslaget för år

2005.

I två motioner, 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 och 2004/05:Bo310 (fp)

yrkande 32, båda yrkandena i motsvarande delar, föreslås att inga nya

medel tillförs anslaget. Det anförs att bidragsformen är kortsiktig och

endast bidrar till osäkerheten om de framtida villkoren för finansieringen

av bostadsinvesteringar. I motion 2004/05:Bo288 (m) yrkande 4 i motsvarande

del föreslås att anslaget bestäms till 2,5 miljoner kronor. Motionärerna

anför att det visserligen är lovvärt att stimulera till hissinstallationer,

men att villkoren för hissbidraget är sådana att satsningen måste

betraktas som oseriös.

I detta avsnitt tar utskottet även upp två motioner som förordar fortsatt

bidragsgivning till hissinstallationer efter år 2004.

Enligt motion 2004/05:Bo240 (v) yrkande 6 bör det nuvarande tillfälliga

stödet göras permanent. Motionärerna hänvisar till att en åldrande

befolkning gör att behovet av hissar ökar.

Även i motion 2004/05:Bo317 (s) förordas fortsatt bidragsgivning med

dagens stödnivå. Enligt motionärerna bör staten också utarbeta ett

program för ökad tillgänglighet.

Det beslut som riksdagen fattade våren 2004 innebar att bidraget skulle

vara tidsbegränsat och endast utgå till installationer som påbörjas

under innevarande år. Bostadsutskottet konstaterade i samband med detta

beslut att den föreslagna omfattningen på stödgivningen visserligen

inte svarade mot det beräknade totala behovet av hissinstallationer men

att det ändå borde ge ett incitament för berörda fastighetsägare att

pröva möjligheten att installera hiss. Efterfrågan på stöd visar också

att den beslutade ramen för bidragsgivningen sannolikt helt kommer att

tas i anspråk. Det är således inte möjligt att nu fatta beslut om att

inte anslå några medel för 2005 eller att mycket kraftigt reducera

anslagsnivån i förhållande till regeringsförslaget. Detta anslag är avsett

att finansiera de hissinstallationer som redan har erhållit beslut om

bidrag och påbörjats under 2004. Staten måste givetvis fullfölja

utbetalningen av de beviljade bidragen. Motionerna m, fp och kd bör således

avslås redan på rent formella grunder.

Vad sedan gäller frågan om en fortsatt bidragsgivning har utskottet

förståelse för dessa motionsförslag. Inom den ekonomiska ram för

utgiftsområde 18 för 2005 som riksdagen lagt fast finns det dock inte

utrymme för en fortsatt bidragsgivning enligt motionsförslagen. Det bör

emellertid framhållas att behovet av olika åtgärder för att öka

tillgängligheten i vårt bostadsbestånd är väl dokumenterat. Både den pågående

utvecklingen mot en allt högre andel äldre i befolkningen och ökade

krav på tillgängligheten för rörelsehindrade gör dessutom att detta

behov snarast kommer att öka. Utgångspunkten vid alla byggnadsåtgärder

bör därför vara att i möjligaste mån tillgodose dessa krav. Det gäller

givetvis även om inte den extra stimulans som kunnat utgå under 2004 nu

får en fortsättning efter årsskiftet.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens anslagsförslag för

bidrag till hissinstallationer och avstyrker samtliga motioner som

behandlats i detta avsnitt.

31:15 Ungdomsbostadssamordnare

Regeringen redovisade i den ungdomspolitiska propositionen (prop.

2004/05:2) sin bedömning att en ungdomsbostadssamordnare bör tillsättas.

Denne skall ha till uppgift att under en treårsperiod arbeta för att

ta fram förslag på konkreta åtgärder i syfte att underlätta ungdomars

tillträde till bostadsmarknaden. I budgetpropositionen föreslår regeringen

att 1,5 miljoner kronor anvisas för år 2005 på ett nyinrättat anslag

för att finansiera ungdomsbostadssamordnarens verksamhet. Avsikten är

att bostadssamordnaren skall bedriva sin verksamhet under en treårsperiod

fr.o.m. 2005.

I tre motioner föreslås att riksdagen inte skall anvisa några medel på

det nyinrättade anslaget. De tre avslagsförslagen finns i motionerna

2004/05:Bo288 (m) yrkande 4, 2004/05:Bo292 (c) och 2004/05:Bo310 (fp)

yrkande 32, samtliga yrkanden i motsvarande delar. Utgångspunkten för

dessa förslag är att motionärerna inte anser att en ungdomsbostadssamordnare

utgör någon lösning på de problem som ungdomar har på bostadsmarknaden.

Det anförs bl.a. att förslaget endast bör ses som ett försök från

regeringen att visa handlingskraft och att mer konkreta åtgärder behövs

för att åstadkomma en bättre situation för ungdomar. I fp-motionen anförs

också att de medel som föreslås bli anslagna för verksamheten i stället

bör användas för ökat internationellt utbyte och insatser för ökad

jämställdhet och mångfald.

Bostadsutskottet ser positivt på regeringens initiativ att inrätta en

särskild ungdomsbostadssamordnare. Utskottet har sedan länge framhållit

att ungdomar och studenter tillhör de grupper som har en särskilt utsatt

situation på bostadsmarknaden i stora delar av landet. Även om olika

åtgärder under senare år har vidtagits i syfte att underlätta för bl.a.

ungdomar att skaffa en egen bostad finns det starka skäl att, som

regeringen föreslår, nu ta ett samlat grepp om frågan och kartlägga såväl

problemens omfattning som möjliga lösningar. En förutsättning för att

denna satsning skall bli framgångsrik är att alla berörda parter som

ungdomsbostadssamordnaren skall samverka med på olika sätt bidrar med

idéer och förslag. Självfallet måste syftet vara att bostadssamordnarens

verksamhet i slutändan skall leda fram till konkreta åtgärder.

Utskottet tillstyrker regeringens anslagsförslag och avstyrker motstående

motioner.

32:1 Länsstyrelserna m.m.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att det till länsstyrelsernas

verksamhet för budgetåret 2005 skall anvisas 2 168 221 000 kr. Förslaget

baseras dels på en pris- och löneomräkning, dels på flera andra

anslagspåverkande faktorer som redovisas i propositionen. Det gäller tillskott

av medel för länsstyrelsernas arbete med viss tillståndsprövning enligt

ordningslagen samt för administrationen av det föreslagna stödet för

källsortering. Dessutom räknas anslaget ned med hänsyn till att vissa

uppgifter förs över från länsstyrelseanslaget till anslaget 32:2 Kommunala

samverkansorgan.

Förslag om ett i förhållande till regeringens budgetförslag minskat

anslag förs fram i tre motioner.

Anslaget till länsstyrelserna kan enligt motion 2004/05:Bo288 (m) yrkande

4 i denna del minskas med 50 miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag. Neddragningen av anslaget blir möjlig som en följd av den

minskade administration som uppkommer genom de motionsförslag (m) som

läggs fram i andra sammanhang om avveckling av bidrag och om avregleringar.

Enligt motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 i denna del är en väl avvägd

reducering av anslaget med 10 miljoner kronor möjlig.

I ett Sverige byggt på federalismens principer får länsstyrelserna enligt

motion 2004/05:Bo292 (c) i denna del betydligt färre uppgifter. Dessutom

kan administrativa vinster göras genom en effektivisering av verksamheten.

Anslaget kan därför minskas med 160 miljoner kronor i förhållande till

förslaget i budgetpropositionen.

Utskottet gör följande bedömning när det gäller beräkningen av anslaget

till länsstyrelserna.

Som framgår av redovisningen ovan bygger det förslag som läggs fram i

budgetpropositionen på en pris- och löneomräkning av länsstyrelseanslaget

justerat med hänsyn till vissa tillkommande respektive borttagna

administrativa uppgifter. Det nya medel som tillförs länsstyrelserna svarar

sålunda mot att de också tilldelas nya uppgifter. Samtidigt bör det

noteras att anslaget på motsvarande sätt räknas ned när uppgifter t.ex.

förs över till andra myndigheter. Det innebär att en noggrann prövning

av anslaget har gjorts mot de förändringar i arbetsuppgifterna som

länsstyrelserna fortlöpande genomgår.

Länsstyrelserna har under senare år genomfört ett omfattande arbete i

syfte att rationalisera och effektivisera verksamheten. Det framstår

mot den bakgrunden inte som motiverat att nu ålägga länsstyrelserna

allmänt uttryckta sparkrav som föreslås i motionerna (m), (kd) och (c).

I flera av fallen bygger dessutom besparingarna på att arbetsbesparande

förslag som har lagts fram i andra sammanhang genomförs, något som det

knappast torde finnas förutsättningar för. Sammantaget innebär det nu

anförda enligt utskottets mening att det inte finns utrymme för att

minska anslaget på det sätt som föreslås i motionerna. Motionerna

2004/05:Bo288 (m) yrkande 4, 2004/05:Bo292 (c) samt 2004/05:Bo306 (kd)

yrkande 28, samtliga motioner i denna del, avstyrks. Regeringens förslag

tillstyrks.

Övriga anslag i budgetpropositionen

Utskottet tar i detta avsnitt upp förslag till anslag i budgetpropositionen

som inte mött invändningar i motioner eller vid utskottets behandling.

I fråga om de anslag som inte behandlats av utskottet ovan föreslås i

budgetpropositionen att det för budgetåret 2005 under utgiftsområde 18

skall anvisas till anslaget

31:7 Statens geotekniska institut ett ramanslag om 29 889 000 kr,

31:9 Statens va-nämnd ett ramanslag om 7 826 000 kr,

32:2 Kommunala samverkansorgan m.m. ett obetecknat anslag om 36 697 000

kr.

Den av regeringen förordade anslagstilldelningen avseende de nu aktuella

anslagen tillstyrks av utskottet.

Motionsförslag om nya anslag inom utgiftsområde 18

I två motioner som väckts under allmänna motionstiden återfinns förslag

om vissa nya anslagsposter.

Folkpartiet föreslår i sin partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 32 i

motsvarande del att det inrättas ett anslag benämnt Internationellt utbyte,

jämställdhet och mångfald och att 1,5 miljoner kronor får disponeras

för detta ändamål 2005. Medlen är bl.a. avsedda att täcka kostnader för

ökad svensk delaktighet i olika internationella aktiviteter samt insatser

avseende kvinnor inom byggbranschen.

I motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 i motsvarande del finns förslag

om två nya anslag, dels Investeringsstöd för byggande av studentbostäder

på 30 miljoner kronor, dels Forum för äldres boende på 5 miljoner kronor.

Det förstnämnda anslagsyrkandet utgår från ett förslag i en kd-motion

om principerna för en ny stödform för studentbostäder som behandlas i

avsnittet om bostadspolitikens inriktning tillsammans med övriga

motionsförslag om ett utökat stöd till byggandet av studentbostäder. Även

i fråga om anslagsförslaget om Forum för äldres boende gäller att

sakförslaget behandlas senare i detta betänkande tillsammans med andra

förslag i en kd-motion om äldres boende.

Vad gäller de nu aktuella anslagsyrkandena kan utskottet konstatera att

de anslagsförslag som utskottet ovan redan ställt sig bakom innebär att

hela den ram för utgiftsområde 18 som riksdagen genom sitt beslut den

24 november fastställt har tagits i anspråk. Motionsförslagen om anslag

för 2005 avstyrks således redan på denna grund.

Mål- och resultatredovisning i budgetpropositionen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna vad bostadsutskottet anför i avsnittet om mål-

och resultatredovisningen i budgetpropositionen.

Inledning

En del i utskottens arbete som under senare år fått en mer framträdande

roll består i att följa upp och utvärdera hur riksdagens beslut genomförts

och vilka resultat de fått. Riksdagen beslutade i juni 2001 om ett

tillägg i riksdagsordningen (4 kap. 16 §) som understryker vikten av att

riksdagen följer upp och utvärderar fattade beslut för att åstadkomma

ett bättre berednings- och beslutsunderlag i den politiska processen.

En viktig del i den löpande uppföljningen är att ta emot och värdera

den resultatinformation som riksdagen enligt budgetlagen får från

regeringen i budgetpropositionen. Ett samarbete har också inletts mellan

riksdag och regering med syfte att förbättra denna redovisning.

Bostadsutskottet tog föregående år i sitt budgetbetänkande (bet.

2003/04:BoU1) upp frågor om hur mål- och resultatredovisningen i

budgetpropositionen bättre skall kunna anpassas till de behov som föreligger

i samband med beredningen inom riksdagen. Utskottets överväganden utgick

från de frågor som aktualiserats vid beredningen av regeringens förslag

i budgetpropositionen vad gäller utgiftsområde 18 och med särskild

inriktning på redovisningen för politikområdet Bostadspolitik. Även andra

utskott tog i detta sammanhang upp frågor om resultatredovisningen inom

sina respektive ansvarsområden. På finansutskottets förslag beslutade

riksdagen också att ge regeringen till känna vad utskottet anfört om

behovet av en mål- och resultatstyrning bättre anpassad till riksdagens

arbetsformer. Finansutskottet framhöll bl.a. att uppställda mål bör

vara tydliga och lätt uppföljningsbara och att regeringen i större

utsträckning än för närvarande bör använda sig av olika typer av indikatorer.

Utskottet uppmärksammade även bristen på överensstämmelse mellan

indelningen i utgiftsområden och politikområden (bet. 2003/04:FiU2).

Bostadsutskottet har noterat att regeringen i årets budgetproposition

i ett särskilt avsnitt om utvecklingen av den ekonomiska styrningen i

staten tagit upp de frågor om resultatredovisningen i budgetpropositionen

som riksdagens utskott lyft fram (prop. 2004/05:1 volym 1 s. 257).

Regeringen framhåller behovet av att med utgångspunkt i riksdagens behov

fortsätta arbetet med att successivt förbättra redovisningen av statliga

verksamheters måluppfyllelse. Även i den del av budgetpropositionen som

avser utgiftsområde 18 framhåller regeringen att den har beaktat de

synpunkter som bostadsutskottet lämnade hösten 2003 och inlett ett

långsiktigt arbete för att utveckla resultatredovisningen inom politikområdet.

Bostadsutskottet ser det som angeläget att den dialog som nu inletts

mellan riksdag och regering i frågor om mål- och resultatredovisning

både på ett mer övergripande plan och särskilt vad gäller bostadsutskottets

ansvarsområde fortsätter. Inriktningen på arbetet bör vara att

budgetpropositionen skall få en utformning som väl svarar mot utskottets och

riksdagens behov av ett tillräckligt beslutsunderlag. Som ett led i

denna dialog har utskottet under sin beredning av årets budgetproposition

också inbjudit företrädare för Regeringskansliet att redovisa pågående

arbete med att utveckla den resultatredovisning som berör bostadsutskottets

beredningsområde.

Bostadsutskottets överväganden hösten 2003

Bostadsutskottet uppdrog hösten 2003 åt den då nyinrättade uppföljnings-

och utvärderingsfunktionen vid riksdagens utredningstjänst att analysera

behandlingen av mål och resultat i den del av propositionen som avser

bostadspolitiken. Med denna analys som utgångspunkt redovisade utskottet

vissa överväganden och sin syn på vilka förändringar som är önskvärda

i regeringens redovisning av mål och resultat i budgetpropositionen.

Riksdagen godkände sedermera vad utskottet anfört. Utskottets synpunkter

kan sammanfattas i följande punkter:

Målet för bostadspolitiken: Bostadsutskottet framhöll att det finns ett

behov av att finna en metod att mäta graden av måluppfyllelse för det

grundläggande, av riksdagen fastställda, målet för bostadspolitiken. En

strävan i detta sammanhang bör givetvis vara att underlaget för denna

bedömning i så stor utsträckning som möjligt får en bred politisk

acceptans. De partipolitiska övervägandena bör i stället inriktas på vilka

slutsatser som redovisningen leder fram till och vilka åtgärder som

behöver vidtas. De nedbrutna mål som regeringen arbetar utifrån bör ges

en sådan utformning att en resultatstyrning underlättas.

Strukturen på resultatredovisningen: En striktare uppdelning bör

eftersträvas mellan de avsnitt i propositionen som behandlar politikens

inriktning, gjorda insatser respektive resultatbedömning. En strävan

bör också vara att tydligare särskilja vad som regeringen anser vara

faktiska resultat av statens insatser inom politikområdet och vad som

snarare är att betrakta som ett resultat av omvärldsförändringar.

Resultatindikatorer: Resultatredovisningen bör i kommande propositioner

i högre utsträckning innefatta kvantifierbara resultatindikatorer. De

redovisade slutsatserna bör relateras till dessa indikatorer. Vid

införande av nya bostadspolitiska medel bör även redovisas utifrån vilka

resultatindikatorer måluppfyllelsen fortsättningsvis kommer att bedömas.

Tidsserier: Det har ett klart värde att samma källa används löpande och

att längre tidsserier för resultatindikatorerna kan redovisas för att

underlätta analyser av trender och tendenser.

Politikområdesindelningen: Bostadsutskottet pekade på det förhållandet

att bostadsbidragen, som helt faller inom bostadsutskottets beredningsområde

och ingår i utgiftsområde 18, i resultatbedömningssammanhang redovisas

i den del av budgetpropositionen som bereds av socialförsäkringsutskottet.

Utskottet menade att detta förhållande, sett ur ett strikt bostadspolitiskt

perspektiv, får anses vara mindre lämpligt och inte underlättar en

sammanhållen resultatbedömning av det bostadspolitiska målet.

Redovisningen av mål och resultat i årets budgetproposition

Bostadsutskottet har hösten 2004 givit uppföljnings- och utvärderingsfunktionen

inom riksdagens utredningstjänst ett nytt uppdrag att analysera regeringens

redovisning av mål och resultat i budgetpropositionen för år 2005 vad

gäller bostadspolitiken. Uppdraget syftade i första hand till att ge

underlag för en avstämning av hur regeringen beaktat de synpunkter som

framfördes av utskottet hösten 2003. Slutsatserna av utredningstjänstens

analys har redovisats inför utskottet och föranlett vissa överväganden.

Utskottet redovisar i det följande sina ställningstaganden med utgångspunkt

i de kommentarer utredningstjänsten lämnat.

Utredningstjänsten konstaterar att redovisningen av resultat i likhet

med förra årets budgetproposition inte utgår från det av riksdagen

beslutade målet för bostadspolitiken, utan i stället följer regeringens

uppdelning av bostadspolitiken i verksamhetsområden. Med utgångspunkt

från denna struktur noterar utredningstjänsten att det saknas redovisning

av resultat för vissa delar av det bostadspolitiska målet, t.ex. den

del av målet som handlar om att boende- och bostadsmiljön skall bidra

till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och att den särskilt skall

främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Det är enligt utredningstjänsten

i vissa delar även svårt att se en mer tydlig koppling mellan redovisat

resultat och målet för politikområdet. Det gäller exempelvis hur

lantmäteriverksamheten har bidragit till att uppnå det av riksdagen beslutade

målet för bostadspolitiken.

Bostadsutskottet anser mot denna bakgrund att det fortsatta utvecklingsarbetet

bör inriktas på att ge en mer heltäckande resultatredovisning för

politikområdet. Det gäller inte minst information med direkt betydelse

för de mer ekonomiskt inriktade beslut som är aktuella i detta sammanhang.

Utskottet vill emellertid framhålla att budgetarbetet inom bostadsutskottet

normalt sett även innefattar beredning av förslag om bostadspolitikens

allmänna inriktning. Det är därför önskvärt att måluppfyllelsen inom

hela det bostadspolitiska målet blir belyst. Därutöver kan det finnas

skäl att även redovisa hur bostadspolitiken bidrar till att vissa mer

övergripande politiska mål uppfylls. Ett sådan fråga med hög aktualitet

inom i princip samtliga politikområden är hur jämställdhetsmålet

tillgodoses.

Utskottet är medvetet om att önskemål om en mycket utförlig resultatredovisning

inom de olika politikområdena kan stå i konflikt med behovet av en

hanterlig budgetproposition och en sammanhållen budgetberedning. En

möjlighet som ännu inte har använts inom bostadsutskottets beredningsområde

är att regeringen i en särskild resultatskrivelse gör en fördjupad

redovisning av utfallet inom delar av politikområdet. Regeringen har

också i årets budgetproposition (volym 1) pekat på resultatskrivelser

som ett komplement till den mer kortfattade resultatinformation i form

av indikatorer som kan lämnas i budgetpropositionen. Utskottet anser

att även om regeringen väljer att redovisa vissa frågor i en resultatskrivelse

bör utgångspunkten vara att en sådan redovisning läggs fram för riksdagen

i sådan tid att den ändå kan behandlas i samband med budgetberedningen.

En mer heltäckande resultatredovisning för politikområdet torde vidare

förutsätta ett fortsatt arbete med att konkretisera uppställda mål.

Bostadsutskottet konstaterade föregående år att det av riksdagen

fastställda målet för bostadspolitiken har en sådan utformning att det

krävs konkretiseringar och delmål vid utformningen av det löpande

bostadspolitiska arbetet. Regeringen har också i årets budgetproposition

(volym 1) som sin bedömning redovisat att mål bör vara tydliga och

uppföljningsbara, vilket ställer krav på fortsatt utveckling av hur målen

formuleras.

Utredningstjänsten anser att det skett en utveckling av strukturen på

resultatredovisningen inom politikområdet Bostadspolitik jämfört med

föregående år. Det har blivit en tydligare uppdelning mellan den

resultatinformation som presenteras i förhållande till de insatser som

regeringen vidtagit och de allmänna omvärldsförändringar som har skett.

Den mer renodlade strukturen har även inneburit färre upprepningar,

vilket i sin tur ger bättre överskådlighet. Utskottet kan instämma i

denna bedömning men anser att det finns behov av ytterligare utveckling

av strukturen i syfte att förbättra och underlätta bedömningen av om

den resultatinformation som riksdagen ges är tillräcklig. Här finns bl.

a. skäl att se över redovisningen i den del av propositionen som avser

budgetförslagen så att en bedömning av medelsanvändningen underlättas.

Utskottet återkommer nedan till denna fråga. Det bör även vara möjligt

att tydligare redovisa regeringens bedömning av vad som är faktiska

resultat av statens insatser inom politikområdet och vad som snarare är

att betrakta som ett resultat av omvärldsförändringar.

Bostadsutskottet underströk föregående år värdet av att resultatredovisningen

i kommande propositioner i högre utsträckning innefattar kvantifierbara

resultatindikatorer. Regeringen har i årets budgetproposition (volym 1)

givit uttryck för en motsvarande uppfattning. Utredningstjänsten

konstaterar i sin analys att det ännu inte finns några resultatindikatorer

knutna till målet för bostadspolitiken. För vissa delar av målet redovisas

inga resultat, medan andra delar redovisas mycket ingående. Enligt

bostadsutskottets uppfattning bör det vara en strävan att regeringen i

fortsättningen tydligare redovisar vilka indikatorer som avses bli

använda som underlag för en bedömning av måluppfyllelsen för olika delar

av det bostadspolitiska målet.

Enligt utredningstjänstens bedömning har det skett en förbättring vad

gäller redovisningen i budgetpropositionen av resultat över längre

tidsserier. Som exempel kan nämnas att för verksamhetsområdet Bostadsförsörjning

presenteras tidsserier i form av ett flertal diagram som innebär att

jämförelser kan göras över åren. Utskottet, som föregående år framhöll

att analyser av trender underlättas om samma källa används löpande och

om längre tidsserier för resultatindikatorerna redovisas, ser positivt

på denna utveckling.

Bostadsutskottet kommenterade föregående år det förhållandet att de

utgiftsområden som lagts fast inte till alla delar sammanfaller med den

politikområdesindelning som regeringen tillämpar. Inom bostadsutskottets

ansvarsområde gäller att bostadsbidragen, som helt faller inom

bostadsutskottets beredningsområde och ingår i utgiftsområde 18, i

resultatbedömningssammanhang redovisas i den del av budgetpropositionen som

bereds av socialförsäkringsutskottet. Utskottet framhöll att detta

förhållande, sett ur ett strikt bostadspolitiskt perspektiv, får anses

vara mindre lämpligt och att det inte underlättar en sammanhållen

resultatbedömning av det bostadspolitiska målet. Regeringen har i årets

budgetproposition (volym 1) för riksdagens information och eventuella

kommentar pekat på en del allmänna åtgärder kring frågan om indelningen

i politikområden och utgiftsområden. Regeringen menar bl.a. att de

problem som riksdagen pekat på skulle mildras om regeringen för respektive

myndighet redovisade såväl finansiering som bidrag till måluppfyllelse

på politikområdesnivå. Bostadsutskottet vill för sin del hävda att en

lämplig ordning kan vara att bostadsbidragens resultat och måluppfyllelse

i förhållande till det bostadspolitiska målet redovisas i den del av

budgetpropositionen som gäller anslagsområde 18 samt politikområdet

Bostadspolitik. Bidragens resultat som ett medel för att tillgodose de

mål som ställts upp inom politikområdet Ekonomisk familjepolitik kan

däremot som hittills redovisas i den del av budgetpropositionen som

bereds av socialförsäkringsutskottet.

Bostadsutskottet vill avslutningsvis ta upp frågan om anslagsredovisningen

vad gäller utnyttjandet av anslagna medel och givna bemyndiganden i

olika avseenden. Denna fråga kommenterades inte närmare i de överväganden

som redovisades föregående år men har nu aktualiserats i samband med

utskottets diskussioner om redovisningen i budgetpropositionen. Utskottet

vill framhålla att en tydlig redovisning även i denna del är en

förutsättning för riksdagens beredning av budgetpropositionen. Särskild

betydelse har redovisningen givetvis för de partier som i motioner lägger

fram alternativ till regeringens förslag avseende ram för utgiftsområden

och anslagsfördelningen inom respektive område. Avsikten är att en

prövning av förslagens genomförbarhet skall kunna göras såväl när de

olika förslagen om utgiftsram ställs mot varandra som när utskottet tar

ställning till fördelningen på anslag. Det ligger då i hela utskottets

intresse att förslagen i möjligaste mån är likvärdiga vad gäller den

ekonomisk-tekniska genomförbarheten. Detta för att diskussionen i stället

skall kunna koncentreras på de politiska sakfrågorna. Mot denna bakgrund

finns det anledning för regeringen att pröva hur en tydligare redovisning

av medelsanvändning inom de olika anslagen och en transparens vad gäller

den ekonomiska redovisningen i övrigt skall kunna uppnås. Det finns

även anledning att utveckla anslagsredovisningen i vissa andra avseenden.

Som regeringen anför i budgetpropositionen (volym 1) bör en strävan

vara att förslagen om anslag i högre grad kopplas till de resultat som

kommer fram i uppföljningsarbetet.

De av utskottet ovan redovisade övervägandena bör ses som en del i

dialogen mellan riksdag och regering i utvecklingsarbetet kring den

ekonomiska styrningen av staten. Riksdagen bör genom sitt godkännande

ställa sig bakom vad utskottet anfört i denna fråga.

Bostadspolitikens inriktning

Målet för bostadspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om att anta ett nytt mål för

bostadspolitiken.

Jämför reservation 1 (m).

Samtidigt som grunderna i det bostadspolitiska målet har legat fast

under lång tid har målet fortlöpande anpassats till utvecklingen och

till de nya förutsättningar som denna skapat. Det två senaste ändringarna

i målet utgör exempel på detta. När ett nytt mål för bostadspolitiken

1998 lades fast på initiativ av bostadsutskottet innebar det en anpassning

av målet till de internationella åtaganden som Sverige gjort på miljö-

och bostadsområdet i olika FN-sammanhang. Samtidigt som den grundläggande

inriktningen låg fast tillfördes målet en ny dimension genom att det

gav uttryck för att bostadspolitiken skall leda mot ekologisk hållbarhet.

Den nya målformulering som antogs av riksdagen hösten 2002 innebär att

det övergripande målet om ett hållbart samhälle nu också ingår i det

bostadspolitiska målet. Genom denna komplettering har målet givits en

bredare inriktning eftersom begreppet hållbar utveckling omfattar de

tre dimensionerna ekonomisk, social och ekologisk utveckling. Sedan

hösten 2002 formuleras sålunda målet för bostadspolitiken på följande

sätt.

Målet för bostadspolitiken är att alla skall ges förutsättningar att

leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och

trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende- och bebyggelsemiljön

skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt

främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande

och förvaltning skall en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar

utveckling vara grund för verksamheten.

När riksdagen hösten 2002 lade fast målet för bostadspolitiken restes

inga invändningar mot målet som sådant. Däremot föreslogs i en motion

att målet skulle kompletteras.

Under årets allmänna motionstid har det emellertid väckts ett förslag

om en helt ny målformulering. Enligt motion 2004/05:Bo301 (m) yrkande

1 skall bostadspolitiken göra det möjligt för fler att äga sin bostad

- detta eftersom äganderätten är en omistlig del i en demokrati genom

att den stärker människors oberoende, skapar trygghet och bidrar till

integration. Målet för bostadspolitiken bör därför formuleras på följande

sätt.

Bostadsmarknaden skall styras av människors efterfrågan och fria val,

bostadspolitiken skall ge förutsättningar för olika slag av bostäder

som kan tillgodose olika individers behov av trygghet och önskemål i

olika skeden av livet.

Det ligger enligt utskottets mening ett betydande värde i att det finns

en bred samsyn kring det övergripande målet för bostadspolitiken. Det

innebär att den politiska diskussionen och ansträngningarna kan

koncentreras på att precisera delmål och på att finna de medel som gör att

det kan uppnås. En samsyn på denna punkt bidrar dessutom till att

effektivisera det arbete med mål- och resultatstyrning som utskottet nu

bedriver. Det vore enligt utskottets mening därför beklagligt om enigheten

kring det övergripande bostadspolitiska målet inte kunde upprätthållas.

Det finns mot den bakgrunden skäl att i olika avseenden ställa det av

riksdagen antagna målet mot det förslag som nu lagts fram.

Även om det bostadspolitiska målet inte är avsett att i detalj reglera

bostadspolitiken måste det enligt utskottets mening på ett tydligt sätt

lyfta fram de övergripande frågor som bör vara vägledande för de

bostadspolitiska strävandena. Det innebär att målet inte bara kan formuleras

utifrån rent bostadspolitiska överväganden, utan att det även bör ge

uttryck för gemensamma, sektorsövergripande målsättningar. Med ett sådant

betraktelsesätt framstår det enligt utskottets mening som både naturligt

och nödvändigt att det bostadspolitiska målet också tydliggör att

bostadspolitiken skall bidra till en hållbar utveckling. Utskottet tvingas

dock konstatera att det i motionen föreslagna målet, till skillnad från

dagens mål, helt saknar denna dimension. Förslaget avstyrks redan på

denna grund. Utskottet är inte heller i övrigt berett att ställa sig

bakom förslaget att målformuleringen skall ersätta det nuvarande, i

bred enighet antagna, målet. Motion 2004/05:Bo301 (m) yrkande 1 avstyrks

sålunda.

Komplettering av målet för bostadspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om komplettering av målet för

bostadspolitiken.

Jämför reservationerna 2 (m), 3 (kd) och 4 (c).

Redan när det nu gällande bostadspolitiska målet antogs av riksdagen

lades det fram motionsförslag om att målet skulle kompletteras med en

formulering som tar fasta på byggandet och ägandet av bostadsfastigheter.

Även under årets allmänna motionstid har ett förslag med denna innebörd

väckts. Mot bakgrund av det bristfälliga bostadsbyggandet och de hot

som hyresrätten står inför bör det enligt motion 2004/05:Bo306 (kd)

yrkande 7 i denna del till målet för bostadspolitiken fogas

följande.

Bostadspolitiken skall skapa goda och långsiktigt förutsägbara villkor

för byggande och ägande av fastigheter i alla olika upplåtelseformer.

Det

är enligt motion 2004/05:Bo263 (c) viktigt att arkitekturfrågorna inte

bara behandlas inom kulturpolitikens område eftersom de i hög grad också

hör ihop med planering och byggande. Genom att tydligt föra in arkitektur

och estetik även i bostadspolitiken så främjar vi vårt samhälle både

socialt och ekonomiskt. Det bostadspolitiska målet måste därför

kompletteras med frågor om arkitektur och estetik.

När det gäller frågan om att i olika avseenden komplettera det

bostadspolitiska målet gör utskottet följande bedömning.

Det bostadspolitiska målet måste naturligtvis fortlöpande anpassas till

utvecklingen och till de nya förutsättningar som denna skapar. Som

utskottet redovisat ovan har detta senast skett 2002. En förutsättning

för att målet till någon del skall omprövas är att det är fråga om

påtagliga och bestående förändringar som inte kan anses omfattas av den

gällande målsättningen.

Utskottet delar den ambition som förslaget i kd-motionen ger uttryck

för - att öka bostadsbyggandet och värna hyresrätten. Som utskottet

framhållit vid sin tidigare behandling av motsvarande förslag (senast

i bet. 2003/04:BoU1 s. 37) kommer denna ambition också till uttryck

redan med dagens målformulering. Inte minst gäller det med hänsyn till

att avsikten med det bostadspolitiska målet inte är att i detalj reglera

bostadspolitiken, utan att det skall ge uttryck för den övergripande

målsättning som skall vara vägledande för den. Nu liksom tidigare

uppfattar utskottet förslaget i motionen snarast som en precisering av

det bostadspolitiska målet. Av den redovisning avseende politikens

inriktning som lämnas i budgetpropositionen (volym 10, utg.omr. 18 s.

18) framgår också att bland de sex områden som bör prioriteras inom

ramen för det övergripande målet ingår bl.a. att bidra till att

förutsättningarna för ett ökat bostadsbyggande förbättras, framför allt när

det gäller hyresbostäder och studentbostäder. Det kan mot den nu redovisade

bakgrunden förutsättas att de frågor som lyfts fram i motionen kommer

att få den framträdande roll som motionärerna eftersträvar redan inom

ramen för det nu gällande bostadspolitiska målet.

Även när det gäller förslaget i c-motionen, om att till det bostadspolitiska

målet knyta frågor om arkitektur och estetik, delar utskottet uppfattningen

om värdet av att lyfta fram dessa aspekter på byggande och boende.

Utskottet vill mot den bakgrunden erinra om att riksdagen 1998 dels

antagit ett handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design,

dels beslutat om ändringar i plan- och bygglagen så att där har förts

in krav på att estetiska värden skall beaktas och tas till vara vid

utformningen av vår miljö. Det betyder att frågorna om arkitektoniska

och estetiska värden har lyfts fram på ett övergripande plan som även

omfattar det bostadspolitiska området. Frågorna har dessutom kommit

till konkret uttryck i lagstiftningen. En komplettering av det

bostadspolitiska målet i enlighet med förslaget i motionen kan därmed inte

anses erforderlig. Även om det bostadspolitiska målet inte ger ett direkt

uttryck för vilken roll estetiska och arkitektoniska frågor bör spela

uttrycker den praktiskt förda politiken desto starkare dessa strävanden.

Med det nu anförda avstyrker utskottet förslagen i motionerna 2004/05:Bo306

(kd) yrkande 7 i denna del samt 2004/05:Bo263 (c).

Målet för bostadsbyggandet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om målet för bostadsbyggandet.

Jämför reservationerna 5 (m, fp, c), 6 (kd) och 7 (v).

Den kraftiga neddragningen under 1990-talet av samhällets stöd till

bostadsproduktionen, tillsammans med en förhållandevis hög realränta,

kom att leda såväl till en kraftigt minskad nyproduktion av bostäder

som till en kraftig nedgång i underhållet av beståndet. För att tydliggöra

behoven av både nyproduktion och ombyggnad av bostäder bör riksdagen

enligt motion 2004/05:Bo240 (v) yrkande 1 därför sätta upp tydliga mål

för bostadsbyggandet. Målet innebär att det under den närmaste tioårsperioden

bör byggas 40 000 lägenheter per år och att 60 000 lägenheter bör

renoveras årligen.

Förutom att målet för bostadspolitiken enligt motion 2004/05:Bo306 (kd)

yrkande 7 i denna del bör kompletteras bör också den kvantitativa

målsättningen för byggandet revideras. I stället för regeringens mål att

bygga 30 000 lägenheter per år krävs det enligt motionen en bostadspolitik

som möjliggör ett byggande av 40 000-50 000 lägenheter per år - detta

för att råda bot på bostadsbristen och för att förbättra standarden på

bostadsbeståndet.

Utskottet vill anföra följande vad gäller mål för bostadsbyggandet.

Det bör inledningsvis konstateras att riksdagen inte lagt fast något

mål i absoluta tal för bostadsproduktionen. Däremot har regeringen i

budgetpropositionen för budgetåret 2003 redovisat att den har som

målsättning att det skall byggas 120 000 bostäder under perioden 2003-2006.

Det faktum att denna kvantitativa målsättning inte har underställts

riksdagen för beslut innebär naturligtvis inte att den skulle sakna

betydelse för de bostadspolitiska strävanden som bör vägleda bostadspolitiken

under de närmaste åren. I en situation där staten endast ger förutsättningarna

för bostadsbyggandet kan det dock knappast anses verkningsfullt att

fastställa ett mål för bostadsbyggandet i absoluta tal. Däremot bör

naturligtvis bostadspolitiken utformas så att den ger förutsättningar

för en bostadsproduktion som i möjligaste mån svarar mot de behov som

finns.

Även om det i dag finns prognoser som pekar på att målsättningen inte

kommer att nås har nyproduktionen av bostäder ökat under de senaste

åren. Till detta kommer att ombyggnader av bl.a. lokaler även givit ett

betydande nytillskott av bostäder. Sammantaget innebär detta att

nytillskottet av bostäder nu ligger på en betydligt högre nivå än tidigare.

Enligt Boverkets senaste prognos kommer sålunda nytillskottet av

bostäder att uppgå till 30 000 lägenheter redan i år för att öka till

32 000 lägenheter 2006. Som framhålls i budgetpropositionen är det dock

fortfarande bostadsbrist på flera orter, varför bostadsbyggandet måste

etableras på en nivå som är långsiktigt hållbar. Detta åstadkoms dock

inte genom att i kvantitativa termer lägga fast det antal bostäder som

måste produceras. Det sker i stället genom åtgärder som på olika sätt

stimulerar såväl nyproduktion som ombyggnad av bostäder.

Utskottet vill mot den nu beskrivna bakgrunden erinra om att det mål

för bostadsförsörjningen som regeringen redovisar i budgetpropositionen

bl.a. uttrycker att det skall ge förutsättningar för ökad nyproduktion

av hyresbostäder i tillväxtregionerna som kan efterfrågas av bredare

hushållsgrupper. Även om inte heller detta mål uttrycks i kvantitativa

termer ger det ett klart uttryck för ambitionen att få till stånd ett

bostadsbyggande av tillräcklig omfattning.

Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet motionerna

2004/05:Bo240 (v) yrkande 1 och 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 7 i denna del.

Bostadspolitikens utformning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om bostadspolitikens utformning.

Jämför

reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10 (kd) och 11 (c).

Förslag som avser den övergripande utformningen av bostadspolitiken

förs fram i ett flertal motioner. Även om utgångspunkten för förslagen

är olika har motionerna det gemensamt att de ger uttryck för inriktningen

av politiken snarare än att de innefattar detaljerade förslag. Det

innebär att motionerna i några fall även anger hur politiken bör utformas

också på områden som primärt inte ingår i bostadsutskottets beredningsområde.

Flertalet av dessa mera övergripande förslag följs dessutom upp i andra

motioner genom konkreta förslag till justeringar och förändringar i

dagens regelsystem. Det gäller inte minst i flera av de motioner som

behandlas längre fram i detta betänkande.

Mot bakgrund av behovet av att underlätta för ungdomar att äga sin bostad

bör det enligt motion 2004/05:Bo301 (m) yrkande 4 begäras av regeringen

att den kommer med förslag om åtgärder riktade till alla boende för att

stimulera sparande och ägande på bostadsmarknaden. I motionens yrkande

24 förordas dessutom att de statliga bostadsföretag som bl.a. har till

uppgift att ta över kommunalt ägda bostäder skall avvecklas. Det finns

enligt motionen inte skäl att utöka det statliga företagandet, varför

det inte heller bör finnas några statliga fastighetsföretag. Verksamhet

av denna typ är en angelägenhet för det privata näringslivet.

Enligt motion 2004/05:Bo309 (fp) yrkande 1 måste valfriheten i boendet

öka. Det innebär en politik som tar sikte på att öka människors inflytande

och möjligheter att ta makten över det egna boendet. Det fordrar bl.a.

större utrymme för privat ägande, färre krångliga regleringar, ökad

konkurrens, lägre beskattning och långsiktigt förutsägbara förutsättningar.

Ett motsvarande förslag förs dessutom fram i partimotion 2004/05:Bo310

(fp) yrkande 26.

Det finns enligt Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 1 all

anledning att vi i Sverige gör bostadspolitiska jämförelser med övriga

Europa. Förutsättningar för mångfald, valfrihet och integration grundläggs

redan vid planering och byggande av bostäder. Planeringen behöver därför

fokusera på vad konsumenten efterfrågar. Upplåtelseformerna har här en

central roll. Vi i Sverige måste lära av andra länder i Europa men finna

vår egen väg utifrån de förutsättningar som finns.

Boendepolitiken måste enligt motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 1 formas

utifrån den enskilda personens ansvar, möjligheter och skyldigheter.

Bostadspolitiken måste inriktas på att utan detaljstyrning skapa

förutsättningar för ett ökat byggande och ett billigare boende. Det innebär

att staten återigen måste fokusera på sin grundläggande uppgift i

bostadspolitiken, att svara för att legala och finansiella instrument

finns tillgängliga för bostadsbyggandet, och inte på hur bostadspolitiken

verkställs på lokal nivå.

Enligt motion 2004/05:Bo249 (kd) yrkande 9 får inte regel- och

finansieringssystem missgynna byggande av bostäder med äganderätt eller

bostadsrätt. För att detta mål skall nås måste beskattningen av

bostadsproduktionen minska, och gälla alla lägenheter i flerbostadshus,

oavsett upplåtelseform. Genom ett ökat bostadsrättsutbud förbättras

möjligheterna för hushåll med låga inkomster att köpa en bostad.

I partimotion 2004/05:Bo235 (c) yrkande 1 förordas att federalismens

principer skall användas inom bostadspolitiken. Det innebär att

bostadspolitiken måste omformas drastiskt genom att statliga direktiv och

pekpinnar ersätts med underifrånperspektiv och medborgarinflytande.

Utgångspunkten skall sålunda vara att makten byggs underifrån och

delegeras uppåt endast om det är nödvändigt.

Som ett led i omformningen av bostadspolitiken föreslås dessutom att

politiska församlingar skall ges ansvaret för en reformering av

bostadsmarknaden i marknadsekonomisk riktning (yrkande 2),

bostadspolitiken skall präglas av långsiktiga spelregler och enklare

regelverk (yrkande 5),

rörligheten på bostadsmarknaden skall ökas så att flyttkedjor skapas

(yrkande 12) samt

en strategi utarbetas för att minska antalet bostads- och hemlösa

(yrkande 22).

Möjligheten att själv välja bostadsort och upplåtelseform är enligt

motion 2004/05:Bo248 (c) yrkande 1 en självklarhet. Samhället måste

därför skapa förutsättningar för människors fria val av boende.

Enligt motion 2004/05:N403 (fp, kd, m, c) yrkande 3 finns det behov av

en ny bostadspolitik för att förhindra bostadsbrist i Skåne. I motion

2004/05:N401 (fp) yrkande 9 framhålls behovet av en ny bostadspolitik

för tillväxt i Västra Götaland. Mot bakgrund av bostadssituationen i

Stockholmsregionen förordas i motion 2004/05:N409 (fp) yrkande 23 en

reformering av bostadspolitiken. Enligt motion 2004/05:N239 (kd) yrkande

8 måste åtgärder vidtas för att minska produktionskostnaderna för

bostäder i Stockholmsregionen. Gemensamt för motionerna är att de förordar

en omläggning av bostadspolitiken med utgångspunkt i regionala förhållanden.

De åtgärder som förs fram ansluter dock till de förslag om en ny

bostadspolitik som läggs fram i övriga motioner från samma partier.

Med anledning av vad som i motionerna föreslagits beträffande utformningen

av bostadspolitiken vill utskottet anföra följande.

Utskottet har i det föregående ånyo ställt sig bakom det bostadspolitiska

mål som rikdagen lade fast 2002. Enligt utskottets mening bör sålunda

detta mål vara vägledande för de bostadspolitiska insatserna även

framgent. Detta övergripande mål ger dock inte svar på frågan hur

bostadspolitiken skall utformas eller vilka bostadspolitiska medel som skall

komma till användning. Det innebär att målet måste brytas ned på delmål

som i sin tur kan konkretiseras ytterligare.

De nu behandlade motionerna har alla till syfte att på olika sätt och

med delvis olika utgångspunkter ge riktlinjer för hur den framtida

bostadspolitiken bör utformas. Som utskottet uppfattar förslagen är det

inte fråga om att i detalj fastställa hur politiken skall bedrivas,

utan snarare att lägga fast de delmål som skall vara styrande för

politiken. De mer ingående övervägandena i sak som avser de olika åtgärder

som kortfattat förordas i motionerna redovisas av utskottet i andra

delar av detta betänkande samt i betänkanden inriktade på olika sakfrågor

inom bostadspolitiken.

Mot bakgrund av utskottets ställningstagande ovan när det gäller det

bostadspolitiska målet bör det betonas att bostadspolitiken inte kan

ses isolerad från andra viktiga politikområden. Utskottet vill därför,

nu liksom tidigare, understryka att det bostadspolitiska målet även

måste utgå från förutsättningen att bostadspolitiken skall utgöra en

bärande del i den generella välfärden. Det innebär att bostaden är en

social rättighet och därmed också en samhällelig rättighet. Av detta

följer att samhället även fortsättningsvis måste ta ett ansvar för att

trygga bostadsförsörjningen.

Det nu i korthet redovisade synsättet låter sig enligt utskottets mening

inte förenas med flera av motionsförslagen, som i stället bygger på

principen att det samhälleliga inflytandet liksom ansvaret bör minska.

Samtidigt är det utskottets bedömning att flera motionsförslag inte i

något avgörande avseende kan anses stå i motsatsförhållande till det

mål för bostadspolitiken som lagts fast. I dessa fall gäller frågan

därför hur målet bör preciseras. Mot bakgrund av de förslag som förs

fram i motionerna vill utskottet peka på att det bostadspolitiska målet,

nu liksom tidigare, preciseras på flera verksamhetsområden i

budgetpropositionen.

Det gäller bl.a. beträffande bostadsförsörjningen, där målet är att

verka för

lägre byggpriser och boendekostnader i bostäder med god kvalitet,

ökad nyproduktion av hyresbostäder i tillväxtregionerna som kan efterfrågas

av bredare hushållsgrupper,

utveckling av de allmännyttiga bostadsföretagen och andra icke-vinstdri-vande

upplåtelseformer samt

minskad segregation i boendet.

Även om det naturligtvis alltid finns skäl att överväga hur målet bör

preciseras har det enligt utskottets mening inte i motionerna visats

att riksdagen nu bör göra något nytt ställningstagande i detta avseende.

Utskottet är sålunda inte berett att med utgångspunkt i motionsförslagen

förorda att det på detta sätt preciserade målet för bostadsförsörjningen

frångås.

När det slutligen gäller frågan med vilka medel som de uppsatta målen

skall nås kan utskottet konstatera att skiljaktigheterna är stora.

Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att ställa sig bakom de mera

konkreta förslag som läggs fram i flera av motionerna. Det finns mot

bakgrund härav inte anledning för riksdagen att nu göra nya tillkännagivanden

i dessa frågor.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda partimotionerna

2004/05:Bo235 (c) yrkandena 1, 2, 5, 12 och 22, 2004/05:Bo248 (c) yrkande

1, 2004/05:Bo310 (fp) yrkandena 1 och 26 samt motionerna 2004/05:Bo249

(kd) yrkande 9, 2004/05:Bo301 (m) yrkandena 4 och 24, 2004/05:Bo306

(kd) yrkande 1, 2004/05:Bo309 (fp) yrkande 1, 2004/05:N239 (kd) yrkande

8, 2004/05:N401 (fp) yrkande 9, 2004/05:N403 (fp, kd, m, c) yrkande 3

samt 2004/05:N409 (fp) yrkande 23.

Bostadspolitik för integration

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om en bostadspolitik för integration.

Jämför reservation 12 (m, fp, kd, c).

Förslag som alla syftar till att genom olika bostadspolitiska insatser

motverka segregation och främja integration förs fram i sex motioner.

Även om förslagen i och för sig uppvisar betydande olikheter har de det

gemensamt att de i första hand lyfter fram generella bostadspolitiska

åtgärder.

Bostadspolitiken har enligt partimotion 2004/05:Sf288 (fp) yrkande 9 en

central roll i integrationspolitiken då den kan bidra till att stärka

egenmakten i problemtyngda områden. Ett sätt att ge ett ökat egenansvar

och bryta utanförskap är att äga sin bostad. Möjligheterna att äga sin

bostad måste därför förbättras. I motionens yrkande 22 förordas dessutom

att omvandlingen till bostadsrätt skall underlättas.

För att underlätta integration måste bostadspolitiken enligt motion

2004/05:Bo303 (kd) yrkande 1 inriktas mot att skapa likvärdiga

förutsättningar för byggande och ägande av bostäder oavsett upplåtelseform

och storlek. Grundläggande för att nå detta mål är en kraftigt ökad

nyproduktion av bostäder.

Även i motion 2004/05:Sf365 (kd) yrkande 27 betonas att den mest kraftfulla

åtgärden för att motverka segregation är att se till att alla bostadsområden

har en blandad bebyggelse med flera olika upplåtelse- och bebyggelseformer.

Centerpartiet betonar i sin partimotion 2004/05:Bo235 yrkande 8 vikten

av mångfald i fråga om upplåtelseformer, bostadsstorlekar, avtalsmöjligheter

m.m. för att motverka segregation.

Vikten av mångfald betonas även i motion 2004/05:Sf360 (c) yrkande 15.

Enligt motionen måste planeringen av bostadsområden förändras för att

ge en mänskligare boendemiljö med större mångfald. Det innebär bl.a.

att olika hustyper och upplåtelseformer bör blandas - allt i syfte att

ge förutsättningar för integration.

I motion 2004/05:Bo315 (s) yrkande 1 förordas ett riksdagens tillkännagivande

till regeringen om behovet av en bostadspolitik för integration. Enligt

motionen innebär det bl.a. att kommunerna bör verka för att det vid

förtätningar och exploateringar tillkommer bostäder i de upplåtelseformer

som saknas i ett område. Som en ytterligare åtgärd för att få till stånd

ett mer integrerat boende föreslås dessutom i yrkande 4 att regeringen

bör pröva möjligheten att införa en form av statliga bolån för grupper

med lägre inkomster för att köpa bostadsrätt.

Med anledning av vad som i motionerna föreslagits om bostadspolitiska

åtgärder för att öka boendeintegrationen vill utskottet anföra följande.

Utskottet delar den uppfattning som ligger till grund för motionerna,

att segregation måste motverkas och integration främjas med alla de

medel som står till buds. Det måste var en självklarhet för hela samhället

att ta ett ansvar för att motverka segregationen. Strävandena att

åstadkomma integration får därför inte koncentreras till något eller några

områden, utan de måste omfatta alla samhällssektorer. Ett framgångsrikt

arbete mot segregation förutsätter mot den bakgrunden, som också framhålls

i motionerna, ett brett spektrum av åtgärder.

Även om utskottet i det föregående betonat vikten av andra insatser än

bostadspolitiska, får naturligtvis inte insatser på bostadsområdet

undervärderas. Det är därför viktigt att även synen på boendet präglas

av ett integrationsperspektiv. Denna uppfattning kommer också till

tydligt uttryck i det mål för bostadsförsörjningen som regeringen redovisar

i budgetpropositionen. I målet ingår sålunda att det skall bidra till

minskad segregation i boendet. En följd av detta är att frågan måste

ägnas stor uppmärksamhet såväl i den fysiska planeringen som i kommunernas

arbete med bostadsförsörjningsplaneringen i övrigt. Ett naturligt inslag

i detta arbete är att slå vakt om en blandning av upplåtelseformer. Det

gäller exempelvis att behålla ett utbud av hyresbostäder med rimliga

boendekostnader i områden som annars riskerar att snabbt få ett ensidigt

befolkningsunderlag.

En förutsättning för ett framgångsrikt integrationsarbete är att de

särskilda insatser som görs följs upp. Regeringen har också mot den

bakgrunden i regleringsbrevet för Boverket för budgetåret 2005 givit

verket två uppdrag som är avsedda att utgöra underlag i det fortsatta

arbetet med integration. Enligt regleringsbrevet skall Boverket

sålunda

belysa utvecklingen av integrationen/segregationen i landet och de

insatser som görs i utsatta bostadsområden i perspektivet av Habitatagendans

och den nationella storstadspolitikens målsättningar samt

utveckla lämpliga indikatorer för att följa upp integrationen/segregationen

i boendet i olika delar av landet. I denna del bör Boverket samråda med

Integrationsverket.

Sammanfattningsvis ser bostadsutskottet inte skäl att rikta några

invändningar mot de relativt allmänt formulerade synpunkter på vikten av

att verka för boendeintegration som förs fram i de aktuella motionerna.

Flera av förslagen är dessutom i lika hög grad inriktade mot

bostadspolitiken som sådan, förslag som utskottet tagit ställning till ovan.

Ett tillkännagivande till regeringen kan med denna utgångspunkt inte

anses tjäna något reellt syfte. Det torde stå utom allt tvivel att även

regeringen omfattar åsikten att segregationen i boendet måste motverkas

med bostadspolitiska och andra tillgängliga medel. Partimotionerna

2004/05:Bo235 yrkande 8 och 2004/05:S288 (fp) yrkandena 9 och 22 samt

motionerna 2004/05:Bo303 (kd) yrkande 1, 2004/05:Bo315 (s) yrkandena 1

och 4, 2004/05:Sf365 (kd) yrkande 27 och 2004/05:Sf360 (c) yrkande 15

avstyrks.

De bostadspolitiska frågornas behandling i regeringen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om de bostadspolitiska frågornas

behandling i regeringen.

Jämför särskilt yttrande 6 (c).

Förslag om hur de bostadspolitiska frågorna bör behandlas i regeringen

förs fram i två motioner.

Regeringens nuvarande sammansättning, där huvuddelen av bostadsfrågorna

ligger i Finansdepartementet, visar enligt partimotion 2004/05:Bo235

(c) att regeringens intresse för bostadsfrågor är något bristfälligt.

Även om det enligt gängse ordning är statsministern som tillsätter

statsråd vore det enligt motionens yrkande 17 inte desto mindre positivt

om nästa regeringsombildning gav större tyngd åt de bostadspolitiska

frågorna.

Genom att bostads- och planeringsfrågorna handläggs på fyra departement

finns det enligt motion 2004/05:Bo244 (kd) ingen samordnad organisation

för att garantera och genomföra ett helhetsgrepp i dessa frågor. Ett

departement för frågor om bostadspolitiken, samhällsbyggandet och den

övergripande fysiska planeringen bör därför inrättas.

Sedan de nu behandlade motionerna väcktes har en regeringsombildning

genomförts. Genom ombildningen har bostadsfrågorna i vid mening tillförts

den nya samhällsbyggnadsministerns ansvarsområde. I avvaktan på en ny

departementsorganisation ansvarar sålunda samhällsbyggnadsministern

utöver plan- och byggfrågor i Miljödepartementet även för

bostadsförsörjningsfrågor, bostadsfinansiering och allmännyttiga bostadsföretag

i Finansdepartementet liksom för hyres- och bostadsrättsfrågor samt

frågor om förvärv och förvaltning av hyresfastigheter m.m. i

Justitiedepartementet.

Riksdagen har vid flera tidigare tillfällen haft att ta ställning till

förslag som avsett handläggningen av de bostadspolitiska frågorna i

regeringen. Förslagen har avvisats med hänvisning till att det enligt

regeringsformen är statsministern som tillsätter övriga statsråd och

regeringen som fördelar ärenden mellan departementen. Samtidigt har

dock bostadsutskottet i sina överväganden betonat vikten av att

bostadsfrågorna ges en sammanhållen behandling i regeringsarbetet.

Enligt utskottets mening innebär den ovan i korthet redovisade

regeringsombildningen att bostadsfrågorna nu fått den sammanhållna behandling

som motionärerna efterlyser och som även utskottet tidigare ansett

angelägen. Mot bakgrund härav och med hänsyn till att riksdagen bör vara

ytterst återhållsam med att uttala sig eller på annat sätt söka påverka

regeringen i fråga om hur den skall organisera sitt arbete bör något

tillkännagivande inte komma i fråga. Motionerna avstyrks sålunda.

Konkurrensen på byggmarknaden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om konkurrensen på byggmarknaden.

Jämför reservation 13 (m, fp, kd, c).

I inte mindre än sju motioner förs det fram förslag som ur olika aspekter

tar upp frågor om konkurrensen på byggmarknaden.

Konkurrensen inom bygg- och byggmaterialsektorn skall enligt motion

2004/05:Bo301 (m) yrkande 12 främjas genom att goda förutsättningar

skapas för alla att konkurrera på lika villkor. Därför bör Konkurrensverket

ges en starkare ställning, reglerna om vad som är tillåten och otillåten

verksamhet enligt kommunallagen preciseras, kravet på konkurrensneutralitet

vid offentlig prissättning skärpas och möjligheterna att överklaga

offentlig näringsverksamhet förbättras.

Enligt Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310 (fp) yrkande 2 bör riksdagen

göra ett tillkännagivande till regeringen om behovet av skärpt konkurrens

på byggmarknaden. Som en viktig del i arbetet med att förbättra

konkurrensen bör Konkurrensverket få i uppdrag att följa upp

byggkostnadsdelegationens

arbete (yrkande 3), att följa upp konkurrensen avseende byggmaterial

(yrkande 13) samt att verka för fler utländska aktörer på den svenska

byggmarknaden (yrkande 14). För att ge förutsättningar för konkurrens

på lika villkor måste dessutom åtgärder vidtas mot svartarbete inom

byggbranschen bl.a. genom en "operation byggsanering" (yrkandena 4 och

15). Därutöver måste insatser till för att öka den kulturella mångfalden

i branschen (yrkande 6).

Behovet av förbättrad konkurrensbevakning av byggsektorn lyfts även

fram i motion 2004/05:Bo304 (kd) yrkande 7. Enligt motionen måste det

bli lättare för utländska aktörer att verka på den svenska marknaden.

Dessutom måste en gemensam europeisk standard för byggprodukter införas

och konkurrenslagstiftningen skärpas.

Det är enligt motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 15 viktigt att bryta

oligopolstrukturen inom byggsektorn. Konkurrensverket bör därför få en

tydligare uppgift att ägna byggkostnaderna extra uppmärksamhet. Samtidigt

måste marknaden öppnas för utländska aktörer.

Enligt Centerpartiets partimotion 2004/05:Bo235 (c) yrkande 11 måste de

politiskt betingade etableringskostnaderna för företag inom byggsektorn

minimeras - detta bl.a. för att underlätta för utländska aktörer att

verka på den svenska marknaden. En utredning för att se över frågan

måste därför tillsättas.

Mot bakgrund av det begränsade antalet tillverkare måste konkurrensen

på byggmaterialmarknaden enligt motion 2004/05:Bo275 (c) yrkande 4 ses

över.

Utskottet gör följande bedömning när det gäller konkurrensen på

byggmarknaden.

Det finns enligt utskottets mening all anledning att uppmärksamma frågor

om konkurrens på byggmarknaden och i bostadsbyggandet. Redan Byggkommissionen

ger i sitt betänkande Skärpning gubbar (SOU 2002:115) en bild av en

byggsektor med ett svagt konkurrenstryck - detta som en följd av en

branschstruktur med hög koncentration, vertikal integration och starka

inslag av korsvist ägande i kombination med problem som svag importkonkurrens

och inträdesbarriärer till marknaden. Samtidigt finns det i dag tecken

på att konkurrensen i vissa avseenden kan ha stärkts. Det gäller bl.a.

den ökade importen av byggmaterial. Sammantaget framstår dock bilden

av marknaden som till stora delar oförändrad.

Enligt utskottets mening finns det mot den nu beskrivna bakgrunden

anledning att på olika sätt försöka begränsa byggkostnaderna och därmed

också boendekostnaderna. Utskottet delar sålunda den oro för konkurrensen

på byggmarknaden som kommer till uttryck i motionerna. Utvecklingen av

byggkostnaderna är utan tvekan en av de viktigaste bostadspolitiska

frågorna när det gäller att åstadkomma ett nytillskott av bostäder med

rimliga boendekostnader. Frågan måste därför ges ökad uppmärksamhet

genom att den lyfts fram på den politiska agendan.

På ett övergripande plan är detta också fallet. Av budgetpropositionen

(volym 10 utg.omr. 18 s. 18) framgår att ett av de sex områden som

prioriteras i regeringens arbete inom ramen för det övergripande målet

för politikområdet bostadspolitik är

en effektiv byggsektor i konkurrens som bl.a. beaktar bostadskonsumenternas

intressen av sunda och ändamålsenliga bostäder av god kvalitet till

rimliga kostnader. En angelägen åtgärd för att uppnå målet om sunda och

ändamålsenliga bostäder av god kvalitet till rimlig kostnad är en väl

fungerande byggsektor med ansvarstagande aktörer. Det är en

samhällsangelägenhet att byggsektorn fungerar optimalt.

Dessutom är ett av de delmål som satts upp för verksamhetsområdet

Bostadsförsörjning att verka för lägre byggpriser och boendekostnader med

god kvalitet.

Bland de insatser som vidtagits för att uppnå målen ingår det inom

Boverket inrättade Byggkostnadsforum, som bl.a. har till uppgift att

främja utvecklingsarbete, innovationer och kostnadseffektiva

produktionsprocesser. Även den byggsamordnare som regeringen nu tillsatt har

till uppgift att tillsammans med företrädare för bygg-, fastighets- och

anläggningssektorerna bygga upp och samordna ett utvecklingsprogram för

sektorn. Den offentliga sektorn har tillsammans med övriga intressenter

ett gemensamt intresse för att öka kvalitet, kompetens, konkurrens och

attraktivitet i bygg-, fastighets- och anläggningssektorerna.

Det bör vidare understrykas att byggområdet redan är ett prioriterat

område för Konkurrensverket. Myndigheten har också genomfört ett flertal

utredningar och granskningar som riktats mot byggsektorn både i form av

regeringsuppdrag och på eget initiativ. Konkurrensverket har också som

en central uppgift att tillämpa konkurrenslagen och följa lagens

efterlevnad.

På det internationella planet har det bl.a. under Nordiska rådet genomförts

ett projekt för att öka utbytet inom byggsektorn mellan de nordiska

länderna och mellan Norden, Baltikum och Polen. En förbättrad konkurrens

inom regionen skapar möjligheter till lägre bygg- och boendekostnader.

Projektet inriktas på tre områden, dels konsekvenserna av nationella

regelverk, dels arbetskraftens rörlighet och dels bättre kunskaper om

hur marknaden kan utvecklas. Inom ramen för projektet har helt nyligen

en handlingsplan lagts fram som tydliggör hindren och föreslår åtgärder

för att eliminera dem. Med anledning av detta arbete har också de

nordiska bostadsministrarna tillsammans med bostadsministrarna i Estland,

Lettland och Polen skrivit under en deklaration om ökat utbyte inom

byggsektorn mellan länder i den nordliga dimensionens region (Increased

exchange in the building sector between countries in the Northern

Dimension region). Avsikten med deklarationen är att under perioden

2005-2007 genomföra den framlagda handlingsplanen.

Utskottets kortfattade redovisning ovan visar att en rad åtgärder redan

har vidtagits i syfte att på olika sätt stärka konkurrensen på byggmarknaden.

Det kan naturligtvis alltid hävdas att åtgärderna ur någon aspekt är

otillräckliga, men de nu behandlade motionerna ger inte utskottet

underlag att nu förorda ytterligare insatser på området. I väsentliga

avseenden kan motionerna dessutom anses vara tillgodosedda genom de

åtgärder som redan vidtagits. Detta ställningstagande innebär dock inte

att utskottet på något sätt utesluter att nya eller till sin inriktning

förändrade insatser kan behöva vidtas framöver. Samtidigt måste krav

också ställas på att de inom byggsektorn verksamma agerar för en stärkt

och mer öppen konkurrens.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om det tydliga uttryck som regeringen

givit för att det är en prioriterad inriktning i bostadspolitiken att

verka för en effektiv byggsektor som verkar på en byggmarknad i konkurrens.

Det kan därför förutsättas att regeringen fortsatt kommer att ha sin

uppmärksamhet riktad på dessa frågor och att ytterligare åtgärder kommer

att vidtas om så visar sig nödvändigt.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda partimotionerna

2004/05:Bo235 (c) yrkande 11 och 2004/05:Bo310 (fp) yrkandena 2-6 och

13-15 samt motionerna 2004/05:Bo275 (c) yrkande 4, 2004/05:Bo301 (m)

yrkande 12, 2004/05:Bo304 (kd) yrkande 7 och 2004/05:Bo306 (kd) yrkande

15.

Bemyndigande för verksamheten vid Byggkostnadsforum

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna utskottets förslag om ett bemyndigande för

verksamheten vid Byggkostnadsforum.

Jämför reservation 14 (m, fp, kd, c) och särskilt yttrande 7 (m, fp, kd,

c).

Bostadsutskottet har i avsnittet om anslagsfördelningen inom utgiftsområde

18 budgetåret 2005 tillstyrkt regeringens förslag om ett anslag för

verksamheten vid Byggkostnadsforum. Detta anslag finansierar kostnaderna

för administration av Byggkostnadsforums verksamhet och byggsamordnaren.

Anslaget finansierar även stöd till pilotprojekt som syftar till att

långsiktigt sänka kostnaderna för de boende och samtidigt främja en

hållbar utveckling, vilket innefattar resurs- och kostnadseffektivitet

under byggnaders livslängd.

Regeringen har i budgetpropositionen redovisat sin avsikt att vidga

användningen av medel från anslaget till andra upplåtelseformer än

hyresrätt, som arbetslokaler eller lokaler dit allmänheten har tillträde,

exempelvis skolor och vårdlokaler. Genom denna vidgning ges möjlighet

att få insyn i och erfarenheter från andra typer av projekt, som kan

användas för den huvudsakliga målgruppen. Byggprojekt sträcker sig ofta

över en längre tidsperiod där projekteringen görs ett år medan själva

bygget genomförs under ett senare år eller ibland under flera senare år.

Det förekommer pilotprojekt där den del av projektet som är intressant

att stödja genomförs senare än det år som ansökan behandlas av

Byggkostnadsforum. Detta kan särskilt bli aktuellt vid större offentliga

projekt. För att kunna få bästa möjliga utväxling av insatsen är det

betydelsefullt att underlätta stöd för pilotprojekt som genomförs med

längre tidsperspektiv. Utskottet har erfarit att en sådan utgångspunkt

för verksamheten vid Byggkostnadsforum skulle underlättas om det är

möjligt att fatta beslut om åtaganden som kan komma att medföra

utbetalningar även efter det närmast kommande budgetåret.

Mot den redovisade bakgrunden anser utskottet det finnas skäl att för

Byggkostnadsforum tillämpa en ordning med bemyndigande för regeringen

motsvarande den som redan gäller för bl.a. anslag 31:11 Investeringsbidrag

för anordnande av hyresbostäder. Med utnyttjande av sin initiativrätt

enligt 3 kap. 7 § riksdagsordningen föreslår utskottet därför att

riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 för anslag 31:1 Byggkostnadsforum

m.m. ingå åtaganden som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför

utbetalningar på högst 36 miljoner kronor efter 2005.

Byggande på statlig mark

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om byggande på statlig mark.

Jämför reservation 15 (fp, c).

En del av statens mark skulle enligt Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310

yrkande 8 kunna användas för bostadsbyggande där krav på högsta möjliga

avkastning inte ställs. Samtidigt måste en utvärdering göras av hur

förvaltning och försäljning av statlig mark påverkat prisutvecklingen

på mark i bristorter. Konkurrensverket bör även ges i uppdrag att följa

upp om s.k. utvecklingsbolag, där staten och stora byggjättar äger

vardera 50 %, påverkat konkurrensen. Försäljning av statlig mark får

enligt motionens yrkande 9 inte göra att konkurrensförhållandena snedvrids.

Enligt motion 2004/05:Bo315 (s) yrkande 5 bör regeringen ge de statliga

fastighetsbolagen i uppdrag att bli mer aktiva när det gäller statlig

markpolitik - detta för att göra ytterligare statlig mark tillgänglig

för nybyggnation.

Utskottet delar den uppfattning som ligger till grund för förslagen i

motionerna - att användningen av statlig mark kan vara ett sätt att få

till stånd ett erforderligt bostadsbyggande. Flera åtgärder har också

mot denna bakgrund vidtagits för att se över det statliga markinnehavet.

Som framgår av redovisningen i budgetpropositionen (volym 10 utg.omr.

18 s. 22) har en arbetsgrupp inom Regeringskansliet i uppdrag att

undersöka hur statligt ägd mark skulle kunna användas för en ökad

bostadsproduktion i Stockholmsregionen. Under gruppens arbete har ett antal

goda exempel på hur statliga markägare eller förvaltare kan agera för

att främja byggandet av bostäder studerats. Det gäller bl.a.

Fortifikationsverket, som tillsammans med Vaxholms kommun driver ett arbete

för att åstadkomma förutsättningar för bostadsbyggande på den mark på

västra Rindö som inte längre behövs för Försvarsmaktens utveckling samt

Vasallen AB, som i ett nära samarbete med Botkyrka kommun och PEAB

omvandlar det före detta flygfältet i Tullinge till ett bostads- och

arbetsplatsområde med varierad och innehållsrik bebyggelse. Av redovisningen

framgår att arbetsgruppen avser att slutföra sitt uppdrag under hösten

2004.

Det är utskottets uppfattning att det pågående arbetet bör kunna ge

förutsättningar för att statlig mark skall kunna bli tillgänglig för

bostadsbyggande. Huruvida denna mark sedan också kommer att användas

för detta ändamål är emellertid i första hand en fråga för berörda

kommuner. Även om staten är markägare är det inte avsikten att staten

skall träda in i kommunens ställe när det gäller ansvaret för

bostadsförsörjningen. I den mån det finns ett kommunalt behov och intresse av

att använda den mark som frigörs för bostadsbebyggelse torde denna fråga

därför i första hand få aktualiseras i kontakter mellan markägaren staten

och kommunen.

Mot den nu beskrivna bakgrunden är inte utskottet berett att förorda

ytterligare insatser när det gäller statlig mark för bostadsbyggande.

I den mån partimotion 2004/05:Bo310 (fp) yrkandena 8 och 9 samt motion

2004/05:Bo315 (s) yrkande 5 inte kan anses tillgodosedda redan genom

vidtagna åtgärder avstyrks de av utskottet.

Infrastruktur som förutsättning för bostadsbyggande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om infrastruktur som förutsättning

för bostadsbyggande.

Jämför reservation 16 (m, fp, kd, c).

Med ett förbättrat vägnät blir det enligt motion 2004/05:Bo301 (m)

yrkande 8 möjligt att skapa fler attraktiva bostadsområden utanför

stadskärnorna. För att utveckla Stockholmsregionen är det därför nödvändigt

att satsa på kring- och tillfartsleder samt på kollektivtrafiken för

att ytterligare bostäder skall kunna byggas.

Även i Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 23 framhålls

behovet av infrastruktursatsningar för att få till stånd ett ökat

bostadsbyggande. Regering och riksdag behöver därför fatta långsiktiga

beslut angående infrastrukturfinansiering. Enligt motionen leder en

samplanering av infrastruktur och bostäder till ett ökat byggande i

attraktiva områden.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna -

att satsningar på infrastruktur utgör en viktig förutsättning för ett

ökat bostadsbyggande i våra tillväxtområden. Det är också en fråga som

såväl riksdag som regering ägnat stor uppmärksamhet. Behovet av

infrastruktursatsningar är således väl känt. Samtidigt har naturligtvis

även kommunerna ett betydande ansvar när det gäller att skapa en god

infrastruktur. Det finns enligt utskottets mening mot bakgrund härav

inte tillräckliga skäl att nu göra ett uttalande i allmänna termer om

behovet av infrastruktursatsningar. Det får förutsättas att frågorna

även utan ett sådant uttalande kommer att ägnas stor uppmärksamhet.

Partimotion 2004/05:Bo310 (fp) yrkande 23 samt motion 2004/05:Bo301 (m)

yrkande 8 avstyrks sålunda.

Övriga frågor avseende bostadsbyggandet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

kvinnor i byggbranschen, jämför reservationerna 17 (m) och 18 (fp),

åtgärder för att vitalisera byggsektorn, jämför reservation 19 (c),

styrning av medel för marksanering till bostadsbyggande, jamför reservation

20 (v),

åtgärder för ökat underhåll, jämför reservation 21 (c).

Kvinnor i byggbranschen

I Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 5 framhålls att den

svenska byggbranschen är mycket mansdominerad. Enligt motionen är det

dock möjligt för kvinnor att verka också i denna bransch, om det skapas

förutsättningar för detta. Även om byggbranschen har ett huvudansvar

för att öka kvinnors möjligheter kan regering och riksdag bidra genom

att med olika metoder belysa, stimulera och bevaka utvecklingen. Det

handlar bl.a. om att ta fram nyckeltal och bidra till kunskapsöverföring

och kunskapsspridning. Enligt förslaget bör också Boverket få ett uppdrag

med denna inriktning.

Utskottet delar till fullo motionärernas uppfattning om värdet och vikten

av att mansdominansen i byggsektorn bryts genom att kvinnor ges möjlighet

och förutsättningar att arbeta på lika villkor också i denna bransch.

Utskottet delar även uppfattningen att det i första hand är branschens

eget ansvar att åstadkomma denna förändring. Samtidigt är det naturligtvis

också ett samhälleligt ansvar att verka för jämställdhet inom alla

samhällssektorer och branscher. Samhället tar också detta ansvar genom

en rad generella åtgärder. Utskottet vill här bara erinra om lagstiftningen

på jämställdhetsområdet och om Jämställdhetsombudsmannens verksamhet.

Det hindrar dock inte att det också erfordras riktade insatser som är

avsedda att förbättra jämställdheten inom mer begränsade områden. Det

är mot den bakgrunden som den av regeringen nyligen tillsatte

byggsamordnarens uppdrag även omfattar frågor om jämställdhet. I samordnarens

uppgifter ingår sålunda att beakta bl.a. den ojämna könsfördelning som

råder bland anställda i byggsektorn och att verka för att en mer jämn

fördelning kan komma till stånd.

Som framgår av redovisningen ovan har redan åtgärder vidtagits med den

inriktning som förordas i motionen. Ett tillkännagivande i enlighet med

motionsförslaget bör därför kunna undvaras.

Åtgärder för att vitalisera byggsektorn

Enligt motion 2004/05:Bo206 (c) bör regeringen dels vidta åtgärder för

att vitalisera byggsektorn (yrkande 1), dels initiera en dialog mellan

byggbranschens parter (yrkande 2). Dialogen bör enligt förslaget syfta

till att uppnå en effektivare byggarbetsmarknad där inte den fackliga

tillhörigheten nödvändigtvis skall styra kollektivavtalsområdet.

Den byggsamordnare som nu tillsatts har bl.a. till uppgift att tillsammans

med företrädare för bygg-, fastighets- och anläggningssektorerna bygga

upp och samordna ett utvecklingsprogram för sektorn. Uppgiften grundas

bl.a. på uppfattningen att den offentliga sektorn tillsammans med övriga

intressenter har ett gemensamt intresse av att öka kvalitet, kompetens,

konkurrens och attraktivitet i bygg-, fastighets- och anläggningssektorerna.

Enligt utskottets uppfattning svarar byggsamordnarens uppdrag i denna

del väl mot de krav på dialog med byggsektorn m.m. som förs fram i

motionen. Ett tillkännagivande i enlighet med motionsförslaget bör därmed

kunna undvaras.

Styrningen av medel för marksanering till bostadsbyggande

I budgetpropositionen under utgiftsområde 20 finns uppfört anslaget

34:4 Sanering och återställning av förorenade områden. Medlen på anslaget

disponeras av Naturvårdsverket, som får använda dem för att åtgärda ur

risksynpunkt särskilt angelägna saneringsobjekt samt till eventuella

akuta saneringsinsatser. Avgörande för användningen är sålunda den risk

ett område utgör ur miljösynpunkt.

För att öka bostadsbyggandet bör Boverket enligt motion 2004/05:Bo240

(v) yrkande 4 få möjlighet att påverka hur medlen för marksanering

används. Det kan enligt förslaget ske antingen genom att verket disponerar

ett eget anslag eller genom samråd med Naturvårdsverket vid fördelningen

av medel från det nuvarande anslaget.

Vid behandlingen av ett motsvarande förslag under föregående riksmöte

uttalade utskottet (bet. 2003/04:BoU1 s. 51) följande.

Det finns även enligt utskottets mening anledning att genom insatser av

olika karaktär och omfattning undanröja de hinder för ett ökat

bostadsbyggande som kan finnas på vissa orter. Sådana insatser måste dock

alltid vägas mot andra mål för samhällsutvecklingen. Som framgår av den

kortfattade redovisningen ovan disponeras anslaget till marksanering

för att åtgärda ur risksynpunkt särskilt angelägna saneringsobjekt samt

till eventuella akuta saneringsinsatser. Anslaget är sålunda primärt

avsett att svara mot viktiga miljöskyddsmål. Utskottet vill mot den

bakgrunden erinra om att även det bostadspolitiska målet innebär att en

ekologiskt hållbar utveckling skall vara grund för verksamheten också

vid planering och byggande. Det framstår enligt utskottets mening därför

inte som lämpligt att ett i och för sig angeläget mål om ett ökat

bostadsbyggande sätts före målet om en ekologiskt hållbar utveckling.

Avgörande för användningen av medlen för marksanering bör sålunda även

fortsättningsvis vara den risk ett område utgör ur miljösynpunkt.

Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt att medlen för marksanering

bör användas i de områden som utgör den ur miljösynpunkt största risken.

Motion 2004/05:Bo240 (v) yrkande 4 avstyrks sålunda.

Åtgärder för ett ökat underhåll

Enligt Centerpartiets partimotion 2004/05:Bo235 yrkande 3 måste åtgärder

vidtas för att lösa problemen med det s.k. underhållsberget. En samlad

översyn måste därför göras av skatteregler, hyressättning och regelverk

i syfte att dels dokumentera behovet av underhåll, dels säkerställa de

ekonomiska villkoren för underhållet av våra bostäder.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att bostadsbeståndet

vårdas och underhålls. Det finns därför anledning att ägna dessa frågor

särskild uppmärksamhet. Det innebär bl.a. att det från tid till annan

kan finnas behov av olika insatser som avser underhållet av bostadsbeståndet.

Ett exempel på detta utgör det s.k. ROT-avdrag som riksdagen nyligen

beslutat om och som avser reparation och om- och tillbyggnader som utförs

under perioden den 15 april 2004-den 30 juni 2005. Utskottet är dock

inte berett att förorda en översyn med den inriktning som förordas i

motionen. Motionen avstyrks sålunda.

Bostadsfinansiering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

en ny bostadsfinansiering, jämför reservationerna 22 (m), 23 (fp, c),

24 (kd) och 25 (v),

bostadsfinansiering för hushåll med låga inkomster, jämför reservationerna

26 (m), 27 (kd) och 28 (fp) samt särskilt yttrande 8 (c),

bostadsfinansiering på landsbygden, jämför reservationerna 29 (m) och

30 (c),

kreditgaranti för kooperativ hyresrättsförening, jämför reservation

31 (m),

investeringar för trygghet i boendet,

bosparande.

Inledning

Det bostadspolitiska ansvaret har sedan lång tid varit så fördelat att

staten i huvudsak svarat för besluten om de rättsliga och finansiella

förutsättningarna medan kommunerna svarat för det praktiska genomförandet

av de åtgärder som krävts för att trygga en god bostadsförsörjning.

Under det senaste decenniet har statens huvudsakliga finansiella instrument

för bostadssektorn bestått i räntebidrag för ny- och ombyggnad enligt

det regelsystem som trädde i kraft år 1993 och i statliga kreditgarantier

för lån till bostadsinvesteringar. Därutöver har vissa tillfälliga

stödformer kommit till användning. För närvarande kan tidsbegränsat stöd

till bostadsbyggande utgå i form av investeringsbidrag till hyresbostäder

samt investeringsstimulans genom skattekreditering. Även för den statliga

kreditgarantin tillämpas för närvarande vissa tidsbegränsade regler. De

tidsbegränsade delarna av den statliga bostadsfinansieringen gäller

till utgången av år 2006.

Bostadsutskottet har i föregående avsnitt om anslagsfördelningen inom

utgiftsområde 18 budgetåret 2005 tagit ställning till sådana förslag om

bostadsfinansieringen som bedömts innebära en budgetpåverkan redan under

nästkommande budgetår. Det gäller bl.a. förslag om omedelbara förändringar

i räntebidragssystemet och om avveckling av investeringsbidraget för

hyresbostäder. I detta avsnitt tar utskottet upp övriga förslag om

bostadsfinansieringen. Utskottet inleder med att ta upp motionsförslag

om mer övergripande förändringar i formerna för bostadsfinansieringen.

Därefter behandlas vissa förslag om mer riktade åtgärder inom

bostadsfinansieringen.

En ny bostadsfinansiering

Det bör inledningsvis påpekas att de motionsförslag som behandlas i

detta avsnitt inte ger en fullständig bild av vilka förändringar som

respektive parti förordar i bostadsfinansieringen. Vissa förslag har

som nämnts redan behandlats i anslagsavsnittet och andra förslag, bl.a.

avseende den s.k. investeringsstimulansen, kan vara så utformade att

de i budgetberedningssammanhang skall behandlas av finansutskottet eller

skatteutskottet. Det gäller även förslag om förändringar i beskattningen

av byggande och boende.

I motion 2004/05:Bo240 (v) yrkandena 2 och 5 föreslås att riksdagen i

ett tillkännagivande skall begära att dagens stöd för nyproduktion

respektive ombyggnad av hyresbostäder skall ersättas med ett villkorat

investeringsstöd. Bakgrunden till förslagen anges vara att värdet av

nyproduktions- och ombyggnadsstödet i form av räntebidrag har urholkats

och att de två investeringsstöden för nyproduktion är tidsbegränsade

till utgången av år 2006. Det förordade investeringsstödet för nyproduktion

av hyresrätter föreslås innehålla villkor om högsta möjliga hyresnivå

och ett krav på att hyrorna är framförhandlade i förväg. Investeringsstödet

för ombyggnad av hyresrätter skall vara förenat med villkor om i förväg

förhandlade hyror samt tydliga miljökrav.

Enligt motion 2004/05:Bo301 (m) yrkande 6 bör riksdagen i ett

tillkännagivande framhålla att bostadssubventioner är kontraproduktiva och

därför bör avskaffas i takt med att skattetrycket på byggande och

byggnation sänks. Motionärerna anför att regleringar och särlösningar

måste avskaffas och att skattereglerna måste ansluta till samma regler

som gäller för övriga investeringar. Kreditmarknaden bör få utveckla

olika finansieringslösningar för bostadssektorn utan statlig inblandning.

I motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 10 föreslås riksdagen göra ett

tillkännagivande om att varken räntebidrag eller statlig fastighetsskatt

bör utgå för bostäder. Ett första steg kan tas genom att inga nya

räntebidrag beviljas. Som ett ytterligare steg i omläggningen av det

statliga stödet för bostadsbyggande föreslås i motionens yrkande 8 att

riksdagen beslutar avveckla den tillfälliga investeringsstimulansen

till hyres- och studentbostäder. Motionärerna föreslår att regeringen

i stället inom EU verkar för att det skall bli möjligt att sänka byggmomsen.

I avvaktan på att detta skall bli möjligt anser man att ett system med

en mer generellt utformad skattereduktion motsvarande en halverad

byggmoms bör införas.

Folkpartiet anför i sin partimotion 2004/05:Bo310 att användningen av

kortsiktiga stödformer, ofta förknippade med omfattande regelverk, visat

sig vara en misslyckad metod att lösa bostadsbristen. I yrkande 16

framhålls att dessa subventioner i form av skattekrediteringar och

investeringsbidrag bör avvecklas och att byggandet i stället bör stimuleras

genom en reformerad hyressättning, sänkt fastighetsskatt och ett flertal

andra åtgärder. Enligt motionen bör även det statliga finansieringssystemets

effekter utredas, inte minst i ett internationellt perspektiv. I motionens

yrkanden 28 och 29 föreslås att en utredning genomförs om statens roll

inom finansieringssystemen för bostadsbyggande och boende respektive om

räntebidragssystemets framtida utformning.

Enligt motion 2004/05:Bo312 (s) bör en översyn av bostadsfinansieringen

genomföras med inriktning på att villkoren för stöd till byggande av

hyresrätter måste förbättras. Motionärerna anför att hyresrätten utvecklats

till att vara den dyraste upplåtelseformen och att en bättre balans

mellan olika boendeformer därför måste beaktas i översynen.

Slutligen tas i detta avsnitt även upp ett förslag om en förändring

inom ramen för det nuvarande räntebidragssystemet. I motion 2004/05:Bo268

(s) föreslås att räntebidrag bör kunna utgå vid ombyggnad av bostads-

och hyresrättslägenheter belägna i en- och tvåbostadshus. Enligt gällande

regler lämnas inte bidrag till ombyggnad av denna hustyp.

Bostadsutskottet anför följande med anledning av motionsförslagen om

nya former för bostadsfinansieringen.

Behovet av förändringar såväl i räntebidragssystemet som i bostadsfinansieringen

i övrigt har övervägts i olika sammanhang sedan år 1993 när den senaste

mer grundläggande förändringen genomfördes. Flera utredningar har

därefter tagit upp denna fråga och lämnat förslag med olika utgångspunkter.

Vissa förändringar i villkoren för räntebidrag har genomförts men

systemet kvarstår till sin grundkonstruktion. De omfattande problemen på

bostadsmarknaden under 1990-talet, som bl.a. resulterade i en otillräcklig

bostadsproduktion på många orter, medförde emellertid ett behov av

riktade och tillfälliga insatser som kunde komplettera räntebidragssystemet.

I dagsläget utgör investeringsbidragen till hyresrätter och

investeringsstimulansen genom skattekreditering till små hyresrätter och

studentbostäder sådana riktade och tidsbegränsade komplement till

räntebidragssystemet.

Bostadsutskottet anser att läget på bostadsmarknaden under senare år

nödvändiggjort denna typ av kompletterande och tillfälliga insatser. I

detta läge har behovet av en mer permanent förändring av statens

bostadsfinansieringsinsatser delvis fått stå tillbaka för beslut som kan

få snabbt genomslag. Behovet av att ta ställning till räntebidragssystemets

framtid kvarstår emellertid. Vidare gäller att de riktade investeringsstöd

som kompletterar räntebidragssystemet upphör i och med utgången av år

2006, liksom de förbättrade villkor för statlig kreditgaranti som trädde

i kraft våren 2004.

Det finns således flera skäl att nu börja diskutera formerna för den

framtida bostadsfinansieringen. Utgångspunkten bör vara att beslut i

frågan kan fattas i god tid innan de tillfälliga stödformerna upphör

att gälla. Innan beslut kan fattas i en så grundläggande fråga behöver

emellertid en ingående analys genomföras av de nuvarande formerna för

statligt stöd till bostadsfinansieringen. Det framgår av budgetpropositionen

att regeringen redan arbetar utifrån dessa förutsättningar. Regeringen

har således uppdragit åt Boverket att utvärdera de statliga insatserna

för att öka bostadsbyggandet under de senaste åren. Uppdraget skall

redovisas vid utgången av 2004. Vidare har inom Regeringskansliet

tillsatts en arbetsgrupp med uppgift att genomföra en genomlysning av det

nuvarande systemet för bostadsfinansiering, bostadssubventioner och

bostadsmarknadens kapitalförsörjning. Arbetsgruppen skall även lämna

förslag till vilken framtida roll staten bör ha i detta system och att

utarbeta ett förslag till den närmare utformningen av systemet. Uppdraget

skall redovisas senast den 30 april 2005.

Bostadsutskottet kan således konstatera att åtminstone förslagen i

fp-motionen om en utredning om det statliga finansieringssystemets

effekter samt om statens roll i bostadsfinansieringen får anses vara väl

tillgodosedda. Vad gäller flertalet av de övriga motionsförslagen torde

gälla att de närmast får ses som en markering av i vilka avseenden som

motionärerna anser att statens engagemang i bostadsfinansieringen bör

förändras. Det är således inte fråga om några färdiga förslag om formerna

för den framtida bostadsfinansieringen. Utskottet anser för sin del att

det i dagsläget, under pågående utvärdering och utredningsinsatser,

vore oklokt att låsa sig för en viss lösning men vill ändå kort kommentera

några av motionsförslagen.

Förslaget i m-motionen innebär att i princip samtliga bostadssubventioner

bör avskaffas. Det är även innebörden i de anslagsförslag från samma

parti som utskottet behandlat i avsnittet om anslagsfördelningen inom

utgiftsområde 18. Motionärerna anför att de avvecklade subventionerna

kommer att kompenseras genom olika skatteåtgärder. Enligt utskottets

uppfattning skulle en sådan omläggning riskera grunderna för den socialt

inriktade bostadspolitik som bedrivits i Sverige under lång tid och

kunna leda till ökad segregering och bostadsbrist. Utskottet gör

bedömningen att det även efter 2006 kommer att krävas ett statligt engagemang

inom bostadsfinansieringen. Det kan noteras att detta även tycks vara

en utgångspunkt i motionerna från övriga partier.

Vad gäller de synpunkter som framförs i motionerna om räntebidragssystemet

kan det erinras om att bostadsutskottet vid flera tidigare tillfällen

påtalat behovet av förändringar i detta system. Räntebidragen har delvis

visat sig vara ett otillräckligt instrument för att komma till rätta

med de obalanser som uppstått på bostadsmarknaden. Vidare innebär

räntebidragssystemets nuvarande utformning att skillnader i statligt stöd

mellan fastigheter byggda före och efter det att nuvarande regler trädde

i kraft blir bestående. Slutligen innebär systemets konstruktion att de

statliga utgifterna för räntebidragen i princip ökar årligen. Det får

emellertid förutsättas att dessa problem är centrala i de överväganden

om en förändrad bostadsfinansiering som regeringen initierat.

Bostadsutskottet anser sammanfattningsvis att det finns anledning att

överväga hur ett långsiktigt statligt engagemang vad gäller

bostadsfinansieringen skall utformas för att ge goda förutsättningar både för

en stabil och tillräcklig nyproduktion och för en nödvändig förnyelse

av bostadsbeståndet. Däremot är utskottet i dag inte berett att ta

ställning till vilka förändringar som kan bli aktuella. Det är således

inte rimligt att nu binda upp det nyligen inledda utredningsarbetet

vare sig med direktiv om vilka förändringar inom ramen för systemet som

bör eftersträvas eller med uttalanden om att systemet helt bör avvecklas

och ersättas med andra insatser.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Bo240

(v) yrkandena 2 och 5, 2004/05:Bo268 (s), 2004/05:Bo301 (m) yrkande 6,

2004/05:Bo306 (kd) yrkandena 8 och 10, 2004/05:Bo310 (fp) yrkandena 16,

28 och 29 samt 2004/05:Bo312 (s).

Bostadsfinansiering för hushåll med låga inkomster

Bostadsutskottet tar i detta avsnitt upp en motion med delvis annan

inriktning än de ovan behandlade förslagen om generella förändringar i

systemet för bostadsfinansiering.

I motion 2004/05:Bo249 (kd) lämnas ett antal förslag med syfte att

underlätta för hushåll med låga inkomster att äga sin bostad. Det framhålls

att ett grundläggande motiv för att vidta åtgärder med denna inriktning

är att ett eget ägande i allmänhet leder till lägre kostnader för

fastighetsförvaltning och därmed till ett billigare boende. Som bakgrund

till förslagen erinras om att statliga egnahemslån inriktade på mindre

bemedlade familjer funnits i Sverige fram till 1949. Motionärerna menar

att de socialdemokratiskt ledda regeringarna därefter har gjort en

koppling mellan en social bostadspolitik och hyresbostäder som är

anmärkningsvärd sett ur ett internationellt perspektiv.

Yrkande 1 i motionen innebär att riksdagen skall begära att regeringen

utreder hur förutsättningarna att äga sin bostad kan förbättras för

hushåll med låga inkomster med hjälp av bostadspolitiska medel.

Inriktningen på den förordade utredningen förtydligas i fem yrkanden.

Ett regelverk för bosparande bör utformas (yrkande 2). Det behöver

övervägas vilka som skall få öppna bosparkonton, eventuella begränsningar

vad gäller inkomst m.m. och hur sparkapitalet skall få användas. Bosparande

bör i viss omfattning undantas vid beräkning av den bidragsgrundande

inkomsten i olika bidragssystem. Vidare föreslås att en översyn görs av

möjligheten att införa ett system med hyrköp i samband med nybyggnation

(yrkande 3). Statens bostadskreditnämnd bör ges i uppdrag att utreda

villkoren för en statlig kreditgaranti för bostadslån till hushåll med

låga inkomster (yrkande 4). Det bör utredas om staten kan tillhandahålla

ett instrument som gör att hushåll kan "signalera" sin förmåga att sköta

hushållsekonomin och därmed lättare erhålla högre lån (yrkande 5). För

att ge de aktuella hushållen en bättre trygghet i samband med husköp

bör möjligheten att införa en statlig försäkring mot prisfall och ökade

boendekostnader övervägas (yrkande 6).

Bostadsutskottet skall inte här närmare kommentera den historieskrivning

som bildar bakgrund för förslagen men vill ändå erinra om att de mer

generellt inriktade bostadssubventioner som tillämpades under senare

delen av 1900-talet även innebar att hushåll med relativt begränsade

inkomster kunde skaffa ett ägt småhus. Den fråga som motionärerna lyfter

fram är emellertid om det i ett delvis nytt system för det statliga

engagemanget för bostadsfinansiering bör ingå ett stöd särskilt inriktat

på bostadsägande för hushåll med låga inkomster.

Utskottet ser givetvis positivt på om även hushåll med begränsade

inkomster i möjligaste mån har möjlighet att välja boende och upplåtelseform

utifrån egna önskemål och behov. Denna möjlighet är i dag starkt beroende

av prisbilden och utbudet på respektive ort. I vissa delar av landet

har sannolikt flertalet hushåll med fast inkomst möjlighet att välja

att själv äga sin bostad. På dessa orter är det i stället möjligheten

till försörjning med tillräcklig inkomst som är det stora problemet. I

storstadsregionerna och på andra orter med hög prisnivå kräver ett

bostadsköp däremot en skuldsättning som kan innebära stora risker för

det enskilda hushållet. Detta förhållande visas också i den aktuella

motionen genom att förslagen till stor del är inriktade på olika metoder

att låta staten överta dessa risker. Det kan ifrågasättas om det begränsade

utrymme som finns för statliga insatser inom bostadssektorn skall

användas på detta sätt.

Utskottet ställer sig således tveksamt till ett stödsystem med den i

motionen förordade inriktningen. Under lång tid har det riktade stödet

till hushåll med låga inkomster kanaliserats genom bostadsbidragen. I

övrigt har stöden varit generella i den bemärkelsen att de inte utgått

från vilka hushåll som bor eller kommer att bo i de bostäder som erhållit

stöd. Undantagen från denna princip har gällt vissa former av kategoriboende

som exempelvis stödet för studentbostäder. Med tanke på det pågående

utredningsarbetet om statens roll i bostadsfinansieringen vill emellertid

inte utskottet utesluta att det i detta sammanhang kan bli aktuellt att

pröva några av de tankar som förs fram i motionen. Överväganden i

närliggande frågor kommer också att bli aktuella i samband med redan

beslutade insatser avseende förutsättningarna för unga hushåll att

förvärva eller hyra en egen bostad. Regeringen har nyligen givit Statens

bostadskreditnämnd i uppdrag att göra en översyn av möjligheten att

stödja dessa hushåll genom direkta statliga lån, bidrag eller kreditgarantier.

Utskottet ser emellertid inte nu tillräcklig anledning för riksdagen

att förorda särskilda utredningsinsatser med den betydligt bredare

inriktning som föreslås i motionen.

Motion 2004/05:Bo249 (kd) yrkandena 1-6 avstyrks således.

Bostadsfinansiering på landsbygden

Fyra motioner tar upp frågan om hur byggande och köp av bostäder på

landsbygden skall kunna underlättas. Den bakgrund till förslagen som

tecknas i motionerna är att det i dag är mycket svårt att finansiera

nytillkommande bebyggelse på landsbygden och att många som skulle vilja

bosätta sig där inte heller kan få lån till ett husköp.

I motion 2004/05:Bo202 (c) föreslås att det införs någon form av allmänna

kreditgarantier för att underlätta bostadsfinansieringen på landsbygden.

Även en inventering av obebodda fastigheter och olika stimulansåtgärder

för upprustning till permanentboende nämns som angelägna åtgärder.

Förbättrade möjligheter att erhålla kreditgaranti föreslås även i

motionerna 2004/05:Bo208 (c) och 2004/05:Bo262 (c). Enligt motionerna bör

kreditgarantier kunna lämnas till lån överstigande 1 miljon kronor,

besked om kreditgaranti kunna lämnas före byggstart och garanti även

kunna lämnas för köp och ombyggnad av äldre hus.

I motion 2004/05:Bo275 (c) yrkande 1 föreslås att det bör bli lättare

för de kreditgarantiföreningar som bildats på flera håll i landet att

även arbeta mot bostadsmarknaden. Vidare anför motionärerna att EU:s

strukturfonder i framtiden kommer att få en inriktning mer mot

riskkapitaluppbyggnad och kreditgarantier än i dag. I motionens yrkande 2

föreslås mot denna bakgrund att regeringen skall uppmanas att utnyttja

den möjlighet som kan öppna sig att använda strukturfonderna för att

underlätta byggande av bostäder och näringsfastigheter på landsbygden.

Bostadsutskottet finner det liksom motionärerna angeläget att målet om

en levande landsbygd inte hindras av svårigheter att finansiera ett

lämpligt boende. Utskottet förutsätter att de pågående utredningsinsatserna

om nya former för bostadsfinansieringen även innefattar överväganden om

de särskilda problem som kan råda i olika delar av landet. Vad gäller

de mer specifika förslagen i två av motionerna om att utforma en särskild

ordning för kreditgarantier för bostäder på landsbygden ställer sig

emellertid utskottet tveksamt. Det bör påpekas att kreditgarantireglerna

ändrades våren 2004, bl.a. så att högre garantibelopp än det i motionerna

nämnda numera kan accepteras. Däremot skulle ett genomförande av förslagen

om att lämna kreditgarantier redan före byggstart respektive vid köp av

äldre egnahem innebära en väsentlig förändring av det gällande regelverket

som utskottet inte vill förorda.

Utskottet anser inte heller att det finns underlag för riksdagen att

göra ett tillkännagivande till regeringen enligt förslagen i motion

2004/05:Bo275 (c). Det framgår inte av motionen vad som hindrar

kreditgarantiföreningarna att arbeta mot bostadsmarknaden om ett intresse

för detta finns, inte heller vad regeringen i så fall förväntas göra

för att underlätta verksamheten. I fråga om en eventuellt förändrad

användning av EU:s strukturfonder får det förutsättas att regeringen

uppmärksammar en sådan utveckling utan en särskild begäran från riksdagen.

Kreditgaranti för kooperativ hyresrättsförening

Enligt motion 2004/05:Bo294 (s) behöver villkoren för kreditgarantier

avseende kooperativa hyresrättsföreningar förbättras. Det gäller bl.a.

att kreditgaranti skall kunna lämnas upp till 95 % av produktionskostnaderna,

att garantin skall kunna utfärdas redan för byggkreditivet och att

säkerhet skall kunna utgöras av fler än ett pantbrev.

Utskottet avstyrkte föregående år ett motsvarande motionsförslag (bet.

2003/04:BoU1 s. 62). Detta skedde i samband med att utskottet ställde

sig bakom ett regeringsförslag om ändrad inriktning av kreditgarantigivningen

för ny- och ombyggnad. Utskottet konstaterade att de önskemål om villkor

för kreditgarantierna som framfördes i den då aktuella motionen delvis

torde kunna uppfyllas genom förslaget om höjd maximinivå för

kreditgarantiunderlaget. Den nya modellen med avtalsreglerad garantigivning

ansågs också ge ett större utrymme för att beakta förutsättningarna i

varje enskilt fall. Vad gäller förslagen i övrigt förelåg det enligt

utskottets uppfattning inte tillräckliga skäl att föreslå ytterligare

förändringar i kreditgarantigivningens inriktning. Som framgått ovan

trädde de nya reglerna för kreditgarantigivningen i kraft våren

2004.

Utskottet vidhåller sin uppfattning i den aktuella frågan. Motion

2004/05:Bo294 (s) avstyrks således.

Investeringar för trygghet i boendet

I motion 2004/05:Bo266 (s) beskrivs den otrygghet som många hyresgäster

upplever i sitt bostadsområde. Det kan handla om att man inte vågar gå

ut efter mörkrets inbrott eller att man drar sig för att gå till

tvättstugan, garaget eller soprummet. Kostnaderna för olika former av

förändringar för att öka tryggheten anses avhålla många fastighetsägare

från att vidta önskvärda åtgärder. Mot denna bakgrund föreslås att det

bör övervägas att införa någon form av statligt lån eller bidrag för

trygghetsinvesteringar.

Bostadsutskottet har vid flera tillfällen understrukit vikten av att

uppmärksamma trygghetsfrågorna i samband med planering av bostadsområden

och vid utformningen av byggnader. Detta gäller givetvis särskilt vid

planering av nybyggnation då möjligheten att åstadkomma bra lösningar

är störst. Fler lyckade satsningar har emellertid visat att det även

går att åstadkomma avsevärda förbättringar i befintliga bostadsområden.

Här har kommunerna och berörda fastighetsägare ett gemensamt intresse

och ansvar för att åtgärder vidtas som kan öka tryggheten i boendet.

Flera statliga myndigheter har också gjort betydande insatser för att

bistå kommunerna och andra aktörer i det lokala utvecklingsarbetet, bl.

a. genom rådgivande skrifter och förmedling av erfarenheter från lyckade

satsningar. Utskottet anser att det finns all anledning att fortsätta

med och utveckla dessa insatser. Däremot är utskottet inte berett att

förorda att särskilda statliga lån eller bidrag införs med den föreslagna

inriktningen.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion 2004/05:Bo266 (s).

Bosparande

I motion 2004/05:Bo316 (s) föreslås att det införs ett system för

bosparande och bosättningslån. Motionärerna förordar en översyn med sikte

på ett nytt system med skattegynnat bosparande. Räntan på bosparkontot

skall vara skattefri om sparkapitalet används för köp av bostad eller

för annat avsett ändamål. Till bosparandet skall också knytas rätt att

låna på fördelaktiga villkor och rätt till statliga kreditgarantier.

Utgångspunkten bör vara att ett av staten garanterat bosparlån skall

motsvara 30 % av insatsen för en genomsnittlig bostadsrättslägenhet

eller villa.

Vid det senaste tillfället bostadsutskottet behandlade förslag om att

införa ett system för bosparande - hösten 2001 (bet. 2001/02:BoU1 s.

42) - behandlades motionsförslag dels med liknande inriktning som det

nu aktuella, dels om ett bosparande utan statlig subvention men reglerad

i särskild lag. Utskottet avstyrkte förslagen och ifrågasatte lämpligheten

i de former för statlig reglering som förordades i motionerna. Utskottet

framhöll att bosparande i stället bör stimuleras genom information och

opinionsbildning.

Bostadsutskottet är inte heller i dag berett att ställa sig bakom ett

bosparande enligt förslaget i den nu aktuella motionen. Motion 2004/05:Bo316

(s) avstyrks således.

Bostäder för studenter och ungdomar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

investeringsstöd för studentbostäder, jämför reservationerna 32 (m, fp),

33 (kd), 34 (v) och 35 (c),

åtgärder för fler studentbostäder m.m., jämför reservationerna 36 (m),

37 (fp), 38 (kd) och 39 (c).

Inledning

Under flera år har bostadsutskottet haft anledning att ägna frågor om

bostadstillgången för studenter på universitets- och högskoleorter stor

uppmärksamhet. Bakgrunden är den brist på studentbostäder som råder på

många orter och de långa väntetider som blivit följden. Denna situation

har både lett till att bostadsutskottet vid ett flertal tillfällen fått

ta ställning till olika regeringsförslag och till ett stort antal

motioner i frågan. Även under årets allmänna motionstid har ett flertal

motioner väckts med olika förslag om hur studenternas och ungdomarnas

bostadssituation skall kunna förbättras. Utskottet tar först upp förslag

som gäller formerna för det ekonomiska stödet till byggande av

studentbostäder. Därefter tar utskottet ställning till motioner som förordar

ett brett spektrum av åtgärder för att öka tillgången på bostäder för

studenter och ungdomar.

Investeringsstöd för studentbostäder

Statligt stöd för byggande av studentbostäder lämnas liksom för andra

hyresbostäder inom ramen för räntebidragssystemet, dvs. med stöd enligt

förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention. Därutöver

kan sedan år 2003, för projekt som påbörjas före utgången av år 2006,

en investeringsstimulans lämnas för anordnande av studentbostäder på

eller i anslutning till orter där det finns universitet eller högskola.

Detta stöd, som ersatte ett tidigare investeringsbidrag för studentbostäder,

utgår i form av kreditering på skattekonto och lämnas enligt bestämmelserna

i förordningen (2003:506) om investeringsstimulans för byggande av mindre

hyresbostäder och studentbostäder. Stödet är i princip utformat så att

det motsvarar den ekonomiska effekt som hade blivit fallet om

fastighetsägaren endast skulle behövt erlägga 6 % i byggmoms.

Tre motioner tar upp frågor om formerna för det fortsatta statliga stödet

för byggande av studentbostäder.

I Centerpartiets partimotion 2004/05:Bo235 yrkande 14 föreslås att

riksdagen bör besluta om att införa permanenta investeringsbidrag för

studentbostäder. I motionen anförs bl.a. att det finns skäl att särbehandla

studentbostäder vad gäller möjligheten att få investeringsbidrag eftersom

bidrag med denna inriktning har visat sig vara effektiva.

Ett permanent investeringsstöd bör enligt motion 2004/05:Bo240 (v)

yrkande 3 införas. Motionärerna anser att ett nytt investeringsstöd för

byggande av studentbostäder bör ges samma villkor som det nya

investeringsstöd för övriga hyresbostäder som föreslås i samma motion. Det

innebär bl.a. att det skall finnas ett tak för högsta möjliga hyresnivå

och att hyrorna skall vara framförhandlade i förväg.

Enligt motion 2004/05:Bo297 (kd) yrkande 1 bör ett nytt investeringsbidrag

för byggande av studentbostäder införas med en liknande konstruktion

som det nyligen avskaffade och ersätta den nuvarande investeringsstimulansen

genom skattekreditering. Bidraget skall utgå med 1 250 kr/m2 i

Stockholmsregionen, 1 000 kr/m2 i Göteborg och Malmö och med 750 kr/m2 i

övriga landet. Motionärerna hänvisar även till ett förslag från

Kristdemokraterna om halverad byggmoms. Den sammantagna effekten av

kd-förslagen anges bli en större stimulans av studentbostadsbyggandet än

den nuvarande investeringsstimulansen. Ett anslagsförslag i en kd-motion

som utgår från ett omedelbart införande av det föreslagna bidragssystemet

har behandlats av utskottet i avsnittet om anslagsfördelningen inom

utgiftsområde 18.

Utskottet anför följande med anledning av motionsförslagen om nya former

för stödet till studentbostäder.

Som nämnts ovan infördes under 2003 en ny stödform för byggande av

studentbostäder som ersatte ett investeringsbidrag med samma syfte. Enligt

de intryck som utskottet fått av den hittillsvarande användningen av

det nya stödet har investeringsstimulansen varit mycket efterfrågad för

anordnande av studentbostäder. Vid utgången av oktober 2004 hade

ansökningar om stöd för nybyggnad av studentbostäder eller ombyggnad av

andra byggnader till studentbostäder inkommit för motsvarande över 5 000

lägenheter. Det är mot denna bakgrund rimligt att anta att

investeringsstimulansen effektivt bidragit till att öka produktionen av

studentbostäder och att den även givit en bättre effekt än det tidigare

använda investeringsbidraget. Som framgått tidigare i detta betänkande

genomför emellertid Boverket på regeringens uppdrag för närvarande en

utvärdering av de statliga insatserna under de senaste åren för att öka

bostadsbyggandet. Ett bättre underlag för att dra säkra slutsatser om

effekterna av stöd med olika utformning kommer därför sannolikt att

föreligga i början av nästa år. Under våren 2005 kommer också resultatet

av de överväganden som pågår inom den av regeringen tillsatta arbetsgruppen

för den framtida bostadsfinansieringen att presenteras.

Det är mot den redovisade bakgrunden inte rimligt att nu åter ändra

inriktning på stödet till byggande av studentbostäder. Det bör också

erinras om att den nuvarande investeringsstimulansen är tidsbegränsad

till utgången av år 2006. När resultatet från pågående utvärdering och

utredning har presenterats kommer det därför att finnas skäl att överväga

hur statens engagemang i finansieringen av produktionen av studentbostäder

skall se ut efter denna tidpunkt.

Mot den redovisade bakgrunden avstyrks motionerna 2004/05:Bo235 (c)

yrkande 14, 2004/05:Bo240 (v) yrkande 3 och 2004/05:Bo297 (kd) yrkande

1.

Åtgärder för fler studentbostäder m.m.

Bostadsutskottet tar under denna rubrik upp motioner med ett antal

förslag med ett brett spektrum av åtgärder i syfte att förbättra tillgången

till bostäder för studenter. I avsnittet behandlas även en motion som

mer är inriktad på ungdomars problem att komma in på bostadsmarknaden.

Problemen som följer av bristen på studentbostäder beskrivs i motion

2004/05:Bo274 (s). De åtgärder som vidtagits för att öka tillgången på

bostäder anses inte ha givit ett tillräckligt resultat. Motionären

föreslår mot denna bakgrund att riksdagen i ett tillkännagivande begär

förslag från regeringen om ökade ekonomiska stimulanser eller andra

åtgärder.

I motion 2004/05:Ub259 (m) om studenternas vardagsproblem finns tre

yrkanden med förslag som faller inom bostadsutskottets beredningsområde.

Åtgärder föreslås för att göra planprocessen snabbare och effektivare

för att underlätta byggandet av studentbostäder (yrkande 3). Exempelvis

bör antalet instanser för överklagande av detaljplan och bygglov minska.

Tillfälliga studentbostäder av prefabricerade element bör sättas upp

(yrkande 4). Regeringen bör inventera statliga fastigheter för att utröna

vilka som enkelt kan göras om till studentbostäder (yrkande 5).

Folkpartiet förordar i sin partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 10 ett

antal åtgärder för att förbättra studenternas bostadssituation. Det

gäller bl.a. användning av billigare byggmetoder, tillfälliga bygglov,

omvandling av lokaler till studentbostäder, enklare planförfarande och

skattefrihet för uthyrning av rum i privatbostäder. En översyn förordas

också av vissa byggregler om bostadsyta som utgår från tillgänglighetskravet.

Det gäller främst storleken på badrummet. I motionens yrkande 11

föreslås att ägardirektiven för de statliga fastighetsbolagen skall ändras

så att staten kan erbjuda billig mark för byggande av studentbostäder.

Även i motion 2004/05:N409 (fp) förordas att statlig mark skall kunna

användas för studentbostäder. Förslaget i motionens yrkande 24 innebär

att staten skall ge ett generellt klartecken för kommuner att bygga

tillfälliga studentbostäder på statligt ägd mark som inte är reserverad

för andra ändamål eller olämplig att bebygga.

Motion 2004/05:Bo304 (kd) innehåller 7 yrkanden som helt eller delvis

handlar om studentbostäder. Flera av dem har emellertid en sådan inriktning

att de behandlas av andra utskott - skatteutskottet respektive

utbildningsutskottet. Ett yrkande om konkurrensen på byggmarknaden har

utskottet redan behandlat i detta betänkande. De yrkanden som här tas upp

gäller förslag om tillkännagivande till regeringen i två frågor. Kommunerna

bör enligt motionärerna ta sitt ansvar för att tillhandahålla billig

tomtmark - yrkande 2. Kommunerna bör ges möjlighet att tillhandahålla

mark för mobila studentbostäder - yrkande 3.

I motion 2004/05:Ub276 (c) yrkande 18 föreslås att riksdagen i ett

tillkännagivande bör framhålla att en kommun som fått fler högskoleplatser

också har ett bostadsförsörjningsansvar för studenterna. Enligt motionens

yrkande 17 bör regeringen bjuda in berörda kommuner, högskolor och

studentkårer till överläggningar om hur bostadssituationen för studenter

skall hanteras framgent.

Riksdagen bör enligt motion 2004/05:Bo209 (c) efterfråga ett nytt

regelverk som möjliggör byggande av fler och billigare studentbostäder.

Enligt motionären bör det bl.a. övervägas om det verkligen behövs hiss,

stort badrum och fullständigt utrustat kök i dessa bostäder.

Slutligen skall här tas upp motion 2004/05:Bo253 (s) som är inriktad på

problemen för ungdomar att få en lägenhet. I motionen föreslås riksdagen

göra ett tillkännagivande om behovet av att bygga billiga bostäder som

alla har råd att bo i. Grunden i bostadsförsörjningen för ungdomar måste

vara att öka tillgången på bra, mindre hyresrätter. Samhället bör också

ha större inflytande över bl.a. hyressättning och bostadsförmedling.

Bostadsutskottet kan konstatera att flera av de ovan redovisade motionerna

innehåller förslag som lagts fram under en följd av år. Flera av förslagen

överensstämmer också med generellt inriktade förslag om en förändrad

bostadspolitik från respektive parti. Vad gäller dessa mer generellt

inriktade förslag hänvisar utskottet nu liksom föregående år till sina

ställningstaganden där respektive sakfråga behandlas. Utskottet kan

emellertid instämma i motionärernas uppfattning att den generella

bostadspolitikens utformning har stor betydelse även för studenternas

bostadssituation. De riktade åtgärder som särskilt avser bostäder för

denna grupp bör därför snarast ses som ett komplement till en politik

som syftar till att alla skall erbjudas förutsättningar att leva i goda

bostäder till rimliga kostnader.

Vad gäller flera av de övriga förslagen om i huvudsak kommunala åtgärder

vill utskottet hänvisa till vad utskottet anförde föregående år i

motsvarande frågor (bet. 2003/04:BoU1 s. 68):

Utskottet kan också till stor del instämma i de överväganden som finns

i flera av motionerna om att kommuner med stor bostadsefterfrågan från

studenter och ungdomar bör pröva olika åtgärder som kan underlätta

byggandet av bostäder. I flertalet fall förutsätter sådana åtgärder inte

några förändringar i de statliga regelverken. Det är således redan i

dag möjligt att bevilja bygglov för tillfälligt uppställda studentbostäder.

Det är också möjligt att bygga om tomma lokaler till studentbostäder.

För sådan ombyggnad kan dessutom den nya investeringsstimulansen genom

skattekreditering utgå. Vad gäller förslagen om snabbare planprocess

pågår sådana överväganden inom ramen för PBL-kommitténs arbete. Kommunerna

kan emellertid redan inom nu gällande regelverk på olika sätt bidra

till ett smidigt plan- och bygglovsförfarande. Kommunerna kan också

påverka villkoren för byggande av bostäder genom de olika avgifter och

exploateringskostnader som tas ut.

Utskottet instämmer vidare i motionärernas uppfattning att kommunerna

kan göra mer för att erbjuda mark till rimliga kostnader för uppförande

av studentbostäder. Även regeringen har givit uttryck för denna uppfattning.

Vad gäller motionsförslagen om att statlig mark skall kunna användas

för byggande av studentbostäder avser regeringen, som framgått i tidigare

avsnitt, att undersöka möjligheterna att använda detta markinnehav i

Stockholmsregionen mer aktivt i bostadsproduktionen.

Regeringen har, som framgått tidigare i detta betänkande, sedermera

tillsatt en arbetsgrupp med uppdrag att undersöka hur statligt ägd mark

kan användas för en ökad bostadsproduktion i Stockholmsregionen. När

denna arbetsgrupp redovisat sina överväganden, vilket enligt uppgift

kommer att ske under innevarande år, torde det finnas ett bättre underlag

för att diskutera förslag om en mer aktiv statlig markpolitik även när

det gäller studentbostäder.

Vad som i övrigt anförts i motionerna om studentbostäder ger inte

underlag för några närmare överväganden. Bostadsutskottet vill emellertid

helt kort kommentera de förslag som innebär att enklare byggregler skall

användas för studentbostäder. Det bör med anledning av vad som anförs

i dessa motioner påpekas att gällande byggregler för studentbostäder

redan ger visst utrymme för att bl.a. sammanföra delar av enskilda

lägenheters utrymmen till gemensamma utrymmen. Bakom åtminstone något av

motionsförslagen tycks emellertid finnas synpunkter som går ut på att

nuvarande krav på att nytillkommande bostäder skall vara tillgängliga

och användbara även för funktionshindrade bör ändras. Denna princip

tillämpas även för studentbostäder och syftar i det fallet till att

rörelsehindrade studenter skall kunna bo, studera och umgås med vänner

m.m. på samma villkor som övriga. Utskottet är för sin del inte berett

att medverka till åtgärder som innebär en återgång till en ordning där

rörelsehindrade hänvisas till ett särskilt anpassat bostadsbestånd.

Slutligen vill utskottet erinra om att regeringen under hösten i en

ungdomspolitisk proposition och i budgetpropositionen aviserat att en

ungdomsbostadssamordnare skall utses för att ta fram förslag på konkreta

åtgärder som syftar till att underlätta ungdomars tillträde till

bostadsmarknaden. Utskottet har i det tidigare avsnittet om anslagsfördelningen

inom utgiftsområde 18 tillstyrkt finansieringen av denna verksamhet.

Vidare har Boverkets byggkostnadsforum fått i uppdrag att inom ramen

för sitt nuvarande uppdrag i högre grad beakta behovet av att få fram

bra och billiga bostäder som är avsedda för och anpassade till de behov

och krav som ungdomar har. Regeringen har också givit Statens

bostadskreditnämnd i uppdrag att överväga åtgärder som kan underlätta ungdomars

förutsättningar att förvärva eller hyra en egen bostad. De önskemål som

framförs i motion 2004/05:Bo253 (s) om överväganden om bostadsförsörjningen

för ungdomar får mot denna bakgrund anses vara relativt väl tillgodosedda.

Utskottet förutsätter emellertid att dessa åtgärder också kan att få

stor betydelse för möjligheterna att bättre tillgodose efterfrågan på

billiga och bra studentbostäder. Även om bostadsförsörjningen för

studenter rymmer särskilda problem och gäller boende under en begränsad

tid, ofta utanför hemorten, handlar det om i huvudsak samma målgrupp

och samma behov av billiga bostäder.

Sammantaget anser utskottet att de insatser som gjorts bl.a. genom

införandet av en investeringsstimulans för studentbostäder och de åtgärder

som planeras för att underlätta ungdomars tillträde på bostadsmarknaden

bör kunna bidra till en på sikt förbättrad bostadssituation för studenter

och ungdomar. Det finns givetvis all anledning att fortlöpande pröva

även andra åtgärder som kan bidra till en förbättrad situation såväl

genom generella bostadspolitiska åtgärder som genom åtgärder särskilt

inriktade på dessa grupper. De motioner som behandlats i detta avsnitt

ger emellertid inte utskottet anledning att föreslå något tillkännagivande

till regeringen i frågan.

Med hänvisning till det anförda avstyrks således motionerna 2004/05:Bo209

(c), 2004/05:Bo253 (s), 2004/05:Bo274 (s), 2004/05:Bo304 (kd) yrkandena

2 och 3, 2004/05:Bo310 (fp) yrkandena 10 och 11, 2004/05:N409 (fp)

yrkande 24, 2004/05:Ub259 (m) yrkandena 3-5 samt 2004/05:Ub276 (c)

yrkandena 17 och 18.

Äldres boende

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om äldres boende.

Jämför reservationerna 40 (m, fp), 41 (kd) och 42 (c).

En av motionerna från allmänna motionstiden är helt inriktad på frågor

om de äldres boende. I denna motion, 2004/05:Bo298 (kd), lämnas en

utförlig redovisning av de krav som ställs på bostadsmarknaden till följd

av en befolkning med en ökande andel äldre. Det diskuteras också vilka

utmaningar som bostadspolitiken står inför för att dessa krav skall

kunna tillgodoses.

Mot den i motionen tecknade bakgrunden lämnas fyra förslag om

bostadspolitiska åtgärder som regeringen bör vidta med inriktning mot äldres

boende. Den av regeringen inrättade arbetsgruppen för överväganden om

en ny bostadsfinansiering bör ges i uppdrag att även se över förutsättningarna

för byggande av seniorbostäder (yrkande 1). Förutsättningarna för

byggande av seniorbostäder bör förbättras genom att ett

bostadsfinansieringssystem

inrättas som inte ensidig gynnar byggande av mindre hyresrätter (yrkande

2). Ett forum för äldres boende bör inrättas och ges i uppdrag att bl.

a. ta fram förslag om åtgärder för att möta behovet av ändamålsenliga

bostäder för äldre (yrkande 3). Slutligen föreslås riksdagen i ett

tillkännagivande understryka att regeringen skall vara pådrivande för

att kommunerna skall kunna uppfylla sitt bostadsförsörjningsansvar

gentemot den äldre befolkningen (yrkande 4).

Bostadsutskottet kan instämma i stora delar av vad som anförs i den

aktuella motionen. De förändringar som är att vänta i befolkningens

ålderssammansättning kommer att ställa stora krav på anpassning och nya

lösningar såväl inom bostadspolitiken som inom övriga samhällssektorer.

Denna fråga måste hållas ständigt aktuell och tas med vid i princip

alla överväganden om generella åtgärder där åldersberoende frågor kan

ha betydelse. Bland flera aktuella frågor, som visserligen har en

generell inriktning, men som har särskild betydelse för de äldres

bostadssituation, kan nämnas de insatser som för närvarande görs för att

förbättra tillgängligheten i bostadshus och den bebyggda miljön i övrigt.

Även om utskottets grundinställning är att de bostadspolitiska medlen

i huvudsak skall ha en generell inriktning och inte i alltför hög grad

anpassas till begränsade grupper, kan det finnas skäl att ibland rikta

särskild uppmärksamhet mot angelägna områden. Den aviserade satsningen

på ungdomars bostadssituation genom bl.a. en ungdomsbostadssamordnare

som motionärerna hänvisar till, utgör ett exempel på detta. Det kan

inte uteslutas att en liknande satsning även kan komma att behövas för

frågor om äldres bostadssituation.

Utskottet har såldes inga principiella invändningar mot de tankar som

lanseras i motionen om ett forum för äldres boende men är för dagen

inte berett att stödja ett sådant förslag. En orsak till detta är

givetvis att det finns ett begränsat ekonomiskt utrymme för särskilda

utvecklingsinsatser inom det bostadspolitiska området. Detta utrymme

tas för närvarande i anspråk för andra angelägna insatser. En annan

orsak är att många frågor om äldres boende har ett starkt samband med

andra ställningstaganden inom äldrepolitikens område. Det bör här erinras

om att den parlamentariska äldreberedningen Senior 2005 i oktober 2003

presenterade över 100 förslag i sitt slutbetänkande (SOU 2003:91). Ett

flertal av dessa förslag var direkt eller indirekt inriktade på de äldres

bostadssituation. Regeringen framhåller i den del av budgetpropositionen

där insatserna inom äldrepolitiken redovisas att ett arbete har påbörjats

med att förankra äldreberedningens förslag och andra initiativ som tagits

på äldreområdet under senare tid.

Inte heller när det gäller förslagen i motionen om inriktningen på det

utredningsarbete om bostadsfinansieringen som bedrivs i en grupp inom

Regeringskansliet är utskottet berett att föreslå något tillkännagivande

från riksdagen. Det får förutsättas att detta arbete bedrivs med en

bred inriktning och att hänsyn tas till Boverkets utvärdering av effekterna

av de hittillsvarande statliga insatserna. Vad slutligen gäller förslaget

om att regeringen skall vara pådrivande för att kommunerna skall uppfylla

sitt bostadsförsörjningsansvar gentemot den äldre befolkningen är det

utskottets uppfattning att regeringen redan aktivt söker understryka

respektive kommuns bostadsförsörjningsansvar gentemot hela sin befolkning.

Ett tillkännagivande i den frågan är därför inte erforderligt.

Bostadsutskottet anser således att det finns anledning att kontinuerligt

uppmärksamma frågorna om de äldres bostadssituation i alla bostadspolitiska

sammanhang. Med hänvisning till det anförda avstyrker emellertid utskottet

motion 2004/05:Bo298 (kd).

Bostadsbidragen på längre sikt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

bostadsbidragens utformning, jämför reservationerna 43 (m), 44 (fp), 45

(kd), 46 (v) och 47 (c),

bostadsbidrag vid delad vårdnad, jämför reservation 48 (m),

bostadsbidragsregler för att underlätta köp och ägande av bostaden,

jämför reservationerna 49 (m) och 50 (kd),

inkomstgränserna för bostadsbidrag till studerande, jämför reservation

51 (m).

Inledning

Utskottet har i samband med sitt ställningstagande till förslaget till

statsbudget för 2005 även tagit ställning till vissa förslag som avser

reglerna för bostadsbidragen för detta år, liksom till ett förslag (m)

om att avveckla bostadsbidragen och ersätta dem med förbättrade barnbidrag

för ensamstående med barn och för studerande föräldrar med barn fr.o.m.

detta år. Därutöver har det också förts fram förslag om förändringar

i bostadsbidragen på längre sikt, dvs. förslag som inte bedöms påverka

statsbudgeten för budgetåret 2005. Dessa förslag behandlar utskottet i

det följande.

Bostadsbidragens utformning

Bostadsbidragens roll som en del av bostadspolitiken bör enligt motion

2004/05:Bo231 (v) yrkande 1 förstärkas, och målet att ge ekonomiskt

svaga hushåll möjlighet att hålla sig med goda och tillräckligt rymliga

bostäder preciseras. Enligt motionens yrkande 2 måste dessutom systemet

för bostadsbidrag reformeras genom att bl.a. en godtrosparagraf införs,

inkomstöverföring till annat år blir möjlig och åldersgränsen för

bostadsbidrag till studerande ses över. Samtidigt uttalas att bostadsbidraget

måste ta större hänsyn till både inkomstutvecklingen och

boendekostnadsutvecklingen

och att någon form av indexering av bostadsbidragen måste genomföras.

Genom

att bostadsbidraget är relaterat till inkomst genererar det enligt motion

2004/05:Bo235 (c) yrkande 19 ogynnsamma marginaleffekter. Den som

riskerar att få sitt bostadsbidrag sänkt retroaktivt som följd av en

inkomstökning drar sig t.ex. för att arbeta extra. Åtgärder för att minska

bostadsbidragens negativa marginaleffekter måste därför vidtas.

Bostadsbidragets marginaleffekter är även enligt Folkpartiets partimotion

2004/05:Bo310 (fp) yrkande 25 besvärande. Det finns därför ett behov av

att minska dessa effekter. En förutsättning för att marginaleffekterna

skall kunna minskas är dock att grupper med särskilt stor försörjningsbörda,

som barnfamiljer, kompenseras genom ökade generella stöd.

Den reformering av bostadsbidragssystemet som den socialdemokratiska

regeringen genomförde 1997 har enligt motion 2004/05:Bo295 (kd) yrkande

1 drabbat många barnfamiljers ekonomi mycket hårt. En översyn behöver

därför snarast göras av bostadsbidragsreglerna samt de konsekvenser

senare års beslut lett till. Regeringen bör därför tillsätta en utredning

i syfte att finna ett fördelningspolitiskt bättre och ett mer rättvist

regelverk för bostadsbidragen än det nuvarande.

Även i motion 2004/05:Bo290 (m) förordas en översyn av bostadsbidragen.

Enligt motionen bör Riksförsäkringsverket ges i uppdrag att undersöka

vilka hushåll som drabbas av den införda bekvämlighetsregeln om att

utjämna även inkomsterna över ett helt kalenderår samt vilka tekniska

justeringar och andra insatser som krävs för att nedbringa andelen

hushåll som får fel bidrag under utbetalningsåret.

Med anledning av vad som i motionerna föreslagits om bostadsbidragens

utformning på längre sikt vill utskottet anföra följande.

Redan när riksdagen fattade beslut om att fr.o.m. 1997 reformera

bostadsbidragen stod det klart att reformen skulle leda till betydande

förändringar för många bidragstagare. Så har också blivit fallet.

Samtidigt har den samhällsekonomiska utvecklingen med ökade reallöner och

en ökad sysselsättning bidragit till att förbättra hushållens ekonomi.

Det är mot den bakgrunden viktigt att följa hur bidragsgivningen

utvecklas och hur bidragshushållen har berörts av förändringarna. Utskottet

och riksdagen har också aktivt verkat för att bidragsgivningen följts

upp i olika avseenden. Som en direkt följd av utskottets tidigare

insatser har också vissa ändringar gjorts i reglerna för bostadsbidragen.

Det gäller bl.a. att en lägsta nivå för reduktion av boendekostnaden

på grund av bostadsytan införts, att möjligheterna till eftergift av

återbetalningskrav vidgats och att vissa försäkringsersättningar till

barn inte längre ingår i bidragsunderlaget.

En tydlig slutsats som kan dras av den hittillsvarande uppföljningen av

bostadsbidragen är att de fyller de uppsatta målen i så måtto att

bidragen i första hand träffar ekonomiskt svaga hushåll. Av redovisningen

i budgetpropositionen framgår bl.a. att ensamföräldrarna i maj 2004

utgjorde ca 65 % av bidragshushållen samtidigt som de uppbar omkring

71 % av det totala bidragsbeloppet. Förklaringen till detta är att

ensamstående i regel har lägre hushållsinkomster än samboende. Med

avseende på att det finns avsevärt fler ensamstående mammor än pappor

utgörs alltså den stora gruppen bostadsbidragstagare av ensamstående

mammor med barn.

Det förhållandet att bostadsbidragen till betydande del går till hushåll

med svag ekonomi innebär inte med nödvändighet att bidragen i alla delar

svarar mot de mål som satts upp. På samma sätt som hittills bör

bostadsbidragen därför fortlöpande följas upp och utvärderas. I enlighet

med vad utskottet anfört ovan bör en utgångspunkt för detta arbete vara

att bostadsbidragen även fortsättningsvis skall svara mot det

bostadspolitiska målet.

Även om utskottet nu uttryckt uppfattningen att utvecklingen av

bostadsbidragsgivningen måste följas med största noggrannhet och att bidragens

funktionssätt fortlöpande måste ses över innebär det inte ett

ställningstagande för de mer eller mindre genomgripande förändringar som förs

fram i partimotion 2004/05:Bo310 (fp) yrkande 25 samt motionerna

2004/05:Bo235 (c) yrkande 19 och 2004/04:Bo295 (kd) yrkande 1. Utskottet

är inte heller berett att förorda en översyn med den inriktning som

föreslås i motion 2004/05:Bo290 (m). Motionerna avstyrks sålunda.

Utskottets ställningstagande när det gäller behovet av en fortlöpande

översyn av bostadsbidragen avser snarare att ge underlag för en justering

av de ofullkomligheter som kan visa sig i dagens system. Som utskottet

redovisat ovan aviserar också regeringen i budgetpropositionen sin avsikt

att redan under 2005 lägga fram förslag om förbättrade regler för

bostadsbidragen. Som ett led i detta arbete beräknas anslaget till

bostadsbidrag öka med 200 miljoner kronor från 2006. Denna medelsförstärkning

ingår som en del av den miljard som regeringen avsatte i 2004 års

ekonomiska vårproposition för reformer för barn.

Utskottet har i detta betänkande liksom i tidigare betänkanden betonat

bostadsbidragens roll som ett bostadspolitiskt instrument. I detta

ställningstagande ligger naturligtvis också att bostadsbidragen även

fortsättningsvis skall syfta till att ge ekonomiskt svaga hushåll

möjlighet att hålla sig med goda och tillräckligt rymliga bostäder. Det

framstår mot den bakgrunden inte som nödvändigt att göra de ytterligare

uttalanden med i princip denna innebörd som föreslås i motion 2004/05:Bo231

(v) yrkande 1. Utskottet är inte heller berett att nu ställa sig bakom

de förslag till förändringar i bostadsbidragen som förs fram i motionens

yrkande 2.

Bostadsbidrag vid delad vårdnad.

Bostadsbidraget bör enligt motion 2004/05:Bo322 (s) kunna delas i två

delar så att vardera föräldern vid gemensam vårdnad får ett halvt

bostadsbidrag.

Till de föräldrar som inte bor tillsammans men har gemensam vårdnad

utgår den bostadsanknutna delen av bostadsbidraget till båda föräldrarna.

Den icke bostadsanknutna delen tillfaller dock endast den förälder hos

vilken barnet är folkbokfört. Om inkomster och bostadskostnader är

likvärdiga erhåller alltså den förälder hos vilken barnet är folkbokfört

ett högre bostadsbidrag än den förälder som inte har barnet folkbokfört

hos sig. Även om det finns skäl som talar för denna ordning, finns det

också skäl som talar emot. I t.ex. de fall den gemensamma vårdnaden är

delad så att barnet under året bor lika lång tid hos båda sina föräldrar

kan det hävdas att också förutsättningarna för att få bostadsbidrag bör

vara lika för dem båda. Samtidigt är det naturligtvis så att gemensam

vårdnad långt ifrån alltid innebär att barnet vistas lika lång tid hos

båda föräldrarna. I de fall den ena föräldern endast umgås med sitt

barn mera sporadiskt gör sig skälen för likabehandling i fråga om

bostadsbidragen inte lika starkt gällande.

Sammantaget kan det enligt utskottets mening finnas anledning att

överväga utformningen av reglerna för bostadsbidragen vid gemensam vårdnad

av barn. Samtidigt måste naturligtvis eventuella åtgärder i denna del

vägas mot andra angelägna insatser när det gäller utformningen av

bostadsbidragen. Enligt utskottets mening kan det mot den bakgrunden

förutsättas att framtida överväganden avseende bostadsbidragen också

kommer att omfatta reglerna för bostadsbidrag vid gemensam vårdnad.

Något formellt tillkännagivande i enlighet med förslaget i motion

2004/05:Bo322 (s) kan därmed inte anses erforderligt.

Bostadsbidragsregler för att underlätta köp och ägande av bostaden

Reglerna för bl.a. bostadsbidragen bör enligt motion 2004/05:Bo249 (kd)

yrkande 7 anpassas så att inte hushåll som äger sin bostad eller sparar

till en bostad blir missgynnade. Räntekostnader m.m. bör därför räknas

som bidragsgrundande boendekostnad.

För den som bor med äganderätt eller med bostadsrätt ingår en viss del

av räntekostnaden i den bostadsbidragsgrundande inkomsten. Kortfattat

innebär reglerna att om det i bostadskostnaden ingår ränta för upplånat

kapital skall ränteutgiften reduceras med tre procent av den skuld på

vilken räntan, före avdrag för eventuella räntebidrag, beräknats. Till

grund för denna regel ligger bl.a. att bostadsbidragen inte skall bidra

till en förmögenhetsuppbyggnad. Reduktionen är sålunda tänkt att motsvara

en förväntad inflation plus en långsiktigt real förmögenhetstillväxt.

Utskottet är på de i motionen angivna grunderna inte berett förorda att

denna princip nu överges. Motionen avstyrks.

Inkomstgränserna för bostadsbidrag till studerande

Med hänvisning till studenternas svåra ekonomiska situation i Stockholm

förs det i motion 2004/05:N239 (kd) fram flera förslag som syftar till

att förbättra de ekonomiska villkoren för denna grupp. Enligt motionen

behövs det insatser för att få ned kostnaderna för studenternas boende.

Dagens bostadsbidragsregler gör det svårt för en student att försörja

sig på sommaren genom arbete utan att förlora bostadsbidraget. Reglerna

bör därför utformas så att de är bättre anpassade till studenternas

ekonomiska villkor - yrkande 5.

Det kan naturligtvis finnas anledning att i olika avseenden söka förbättra

den ekonomiska situationen för studenter liksom för andra ungdomar.

Utskottet är dock inte berett att nu förorda förändringar i bostadsbidragen

till de studerande. Frågan om de studerandes ekonomiska situation måste

ses i ett större sammanhang där också andra faktorer som påverkar deras

ekonomi vägs in. Inte minst gäller detta de olika formerna av studiestöd.

Utskottet avstyrkte med hänvisning härtill motion 2004/05:N239 (kd)

yrkande 5.

Övriga frågor

En för EU gemensam struktur för geografisk information

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om en för EU gemensam struktur för

geografisk information.

Jämför särskilt yttrande 9 (kd).

Europeiska kommissionen har lagt fram ett förslag till direktiv om

upprättandet av en infrastruktur för geografisk information i gemenskapen

(INSPIRE, dvs. Infrastructure for Spatial Information in Europe -

infrastruktur för geografisk information i Europa.)

Förslaget syftar till att skapa en gemensam infrastruktur för geografisk

information i gemenskapen. Utgångspunkten är att förbättra förutsättningarna

för att nå de miljöpolitiska mål som EU har satt upp. En framtida

utvidgning till andra sektorer som jordbruk, transport och energi är dock

möjlig. Ett av målen är att harmonisera geografisk information genom

att medlemsländerna använder gemensamma standarder och specifikationer.

Utgångspunkten är att den infrastruktur som byggs upp inom gemenskapen

skall grundas på infrastrukturer för geografisk information som inrättats

och drivs av medlemsländerna. Det innebär att de geografiska data som

redan finns skall kunna utnyttjas på bästa möjliga sätt, genom krav på

dokumentation på befintliga geografiska data och införande av tjänster

som medför att geografiska data blir mer tillgängliga och kompatibla.

I begreppet infrastruktur ingår även åtgärder för att göra det enklare

att få tillgång till informationen och tydliggöra de villkor som skall

gälla för användningen av informationen samt organisatoriska samarbetsformer.

I motion 2004/05:Bo223 (kd) förordas en satsning på en implementering

av direktivet för INSPIRE och på att detta skall följas av en tydlig

ledning och styrning av detta arbete. Framför allt anges detta gälla

Lantmäteriets roll vid genomförandet av direktivet.

Utgångspunkten för förslaget i motionen är att de fördelar som finns

med att införa en för EU gemensam struktur för geografisk information

måste tas till vara. Utskottet delar denna uppfattning. Det finns

uppenbara fördelar med att på detta sätt göra nationellt insamlade data

tillgängliga inte bara på nationell utan även på europeisk nivå. En

stor majoritet av remissinstanserna är också positiva till förslaget

till direktiv. Av regeringens faktapromemoria med anledning av förslaget

framgår att Sverige stöder de grundläggande tankarna i förslaget till

direktiv. Det gäller en stegvis ansats beträffande harmonisering,

strukturen för samordning och att tredje part ges möjlighet att delta.

Sverige anser dock att förändringar bl.a. bör genomföras i de delar som

behandlar delning och vidareutnyttjande av data och i kraven på anpassning

av data. Sverige framhäver vidare vikten av att den infrastruktur som

etableras även blir tillämplig inom övriga politikområden.

Som framgår av framställningen ovan finns det från svensk sida ett brett

intresse av att införa direktivet för INSPIRE. Utskottet förutsätter

mot den bakgrunden att regeringen kommer att aktivt verka för en utformning

av direktivet som i möjligaste mån svarar mot de krav som användarna

har på ett sådant system. I förlängningen av detta finns det enligt

utskottets uppfattning anledning att också uppmärksamma formerna för

genomförandet av direktivet. Som framgår av motionen kommer Lantmäteriet

att ha en nyckelroll i detta sammanhang. Det får mot bakgrund härav

förutsättas att Lantmäteriet också får de resurser och de direktiv som

detta kommer att kräva. Ett tillkännagivande i enlighet med motionsförslaget

kan därmed inte nu anses erforderligt.

Fördelningen av länsstyrelseanslaget på län

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om fördelningen av länsstyrelseanslaget

på län.

Jämför reservation 52 (m, c).

Mot bakgrund av situationen för länsstyrelsen i Uppsala län är det enligt

motion 2004/05:Bo242 (m, fp, kd, v, c, mp) ett oavvisligt krav att det

vid fördelningen av länsstyrelseanslaget på de enskilda länen tas mer

tydlig hänsyn till det absoluta befolkningstalet.

Behovet av nya principer för fördelningen av länsstyrelseanslaget på

län (benämnt förvaltningsanslaget) har tagits upp av Länsstyrelseutredningen

i dess betänkande Det ofullständiga pusslet (SOU 2004:14). Utredningen

föreslår där att förvaltningsanslagets fördelning bör utgå från en

verksamhetsanpassad modell. Att ta fram en sådan modell anges dock fordra

en omfattande arbetsinsats, något som enligt utredningen bör vara ett

ansvar för Finansdepartementets länsstyrelseenhet. I avvaktan på att en

ny modell tagits fram föreslår utredningen att nuvarande system för

fördelning bibehålls. Utredningens förslag bereds i Regeringskansliet.

Utskottet delar uppfattningen att resurstilldelningen till länsstyrelserna

måste vara rättvisande. Samtidigt är förutsättningarna för länsstyrelsernas

verksamhet mycket varierande i de olika länen. Det innebär att varje

modell för fördelning av länsstyrelseanslaget måste beakta en rad

faktorer, något som naturligtvis komplicerar utformningen av den. Mot

bakgrund av den kritik som från olika utgångspunkter riktats mot det

nuvarande systemet föreslår Länsstyrelseutredningen, som framgår ovan,

att en ny verksamhetsbaserad modell skall tas fram. Utredningen är

också mycket tydlig när det gäller var ansvaret för utvecklingen av den

nya modellen skall ligga, nämligen i Regeringskansliet. Utskottet utgår

mot bakgrund härav från att ett arbete med att utveckla en ny

verksamhetsbaserad fördelningsmodell nu kommer till stånd. I avvaktan på

resultatet av detta arbete bör nuvarande system för fördelning bibehållas

i enlighet med vad Länsstyrelseutredningen föreslår. Motion 2004/05:Bo242

(m, fp, kd, v, c, mp) avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Målet för bostadspolitiken, punkt 3 (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik

Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo301

yrkande 1.

Ställningstagande

Vi vill med vår politik göra det möjligt för fler att äga sin egen bostad.

Det ger förutsebarhet och frihet för de boende. Äganderätten är en

omistlig del i en demokrati genom att den stärker människors oberoende,

skapar trygghet och bidrar till integration. Sänkt skattetryck skulle

ge medborgarna större möjligheter att ta eget ansvar. Då blir det möjligt

för alltfler att klara boendet på egen hand. Samtidigt måste det finnas

en absolut trygghet för dem som behöver stöd från samhället. Vi anser

mot den nu beskrivna bakgrunden att målet för bostadspolitiken måste

utformas enligt följande:

Bostadsmarknaden skall styras av människors efterfrågan och fria val,

bostadspolitiken skall ge förutsättningar för olika slag av bostäder

som kan tillgodose olika individers behov av trygghet och önskemål i

olika skeden av livet.

Med moderat bostadspolitik får medborgaren råd och möjlighet att välja

boende. Det förutsätter en öppen och fungerande marknad utan dagens

inslag av snedvridande subventioner, detaljregleringar och politisk

klåfingrighet. En ytterligare förutsättning är att nödvändiga politiska

beslut präglas av stabilitet och långsiktighet.

2. Komplettering av målet för bostadspolitiken, punkt 4 - motiveringen

(m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik

Skårman (m).

Ställningstagande

Med det förslag till nytt bostadspolitiskt mål som vi lägger fram saknar

de nu behandlade motionsförslagen aktualitet. Motionerna avstyrks sålunda.

3. Komplettering av målet för bostadspolitiken, punkt 4 (kd)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo306

yrkande 7 i denna del och avslår motion 2004/05:Bo263.

Ställningstagande

Med den formulering som det bostadspolitiska målet nu har fokuserar det

direkt på de boende och förbiser dem som bygger och förvaltar bostäderna.

Det är enligt min mening inte rimligt eftersom statens möjligheter att

påverka situationen för dem som har en bostad och dem som står utan

bostad till största delen går genom just bostadsmarknadens aktörer. Det

låga bostadsbyggandet och de hot som hyresrätten står inför gör att

dessa frågor måste ges en framträdande roll i de bostadspolitiska

strävandena. För att betona frågornas vikt bör det bostadspolitiska målet

kompletteras. Till målet bör därför fogas en formulering som på ett

tydligt sätt tar fasta på byggandet och ägandet av bostadsfastigheter.

I enlighet med förslaget i motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 7 i denna

del bör därför till målet fogas följande.

Bostadspolitiken skall skapa goda och långsiktigt förutsägbara villkor

för byggande och ägande av fastigheter i alla olika upplåtelseformer.

Den

komplettering av det bostadspolitiska målet som jag nu förordar leder

naturligtvis inte i sig till att dagens missförhållanden rättas till.

För detta fordras en helt annan bostadspolitik än den som i dag bedrivs.

Till utformningen och inriktningen av denna politik återkommer jag

därför i det följande.

4. Komplettering av målet för bostadspolitiken, punkt 4 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo263

och avslår motion 2004/05:Bo306 yrkande 7 i denna del.

Ställningstagande

Målet för bostadspolitiken är att alla skall ges förutsättningar att

leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och

trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende- och bebyggelsemiljön

skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt

främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande

och förvaltning skall en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar

utveckling vara grund för verksamheten.

Vid bostadsutskottets olika besök och kontakter har det framförts att

målet inte beaktar arkitekturens och estetikens betydelse för bebyggelse

och boendemiljö. Jag har tagit till mig dessa synpunkter, och jag finner

det angeläget att riksdagen lyfter in frågorna om arkitektur och estetik

i målet för bostadspolitiken.

Det är viktigt att arkitektfrågorna inte bara behandlas i kulturpolitiken.

De hör i hög grad ihop också med planering och byggande och bör därför

även behandlas direkt inom bostadspolitiken.

Vi vet att människor mår bättre i en vacker miljö. Trygghetsfrågor är

en av de viktigaste frågorna för människor i deras boendemiljö. I

välskötta miljöer så ser man även mindre av skadegörelse. Man vårdar det

som är vackert. Genom att tydligt föra in arkitektur och estetik även

i bostadspolitiken främjar vi vårt samhälle både socialt och ekonomiskt.

Vad jag nu med anslutning till motion 2004/05:Bo263 (c) anfört om en

komplettering av det bostadspolitiska målet bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening.

5. Målet för bostadsbyggandet, punkt 5 - motiveringen (m, fp, c)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Lars Tysklind

(fp), Rigmor Stenmark (c), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik Skårman

(m).

Ställningstagande

Det finns enligt vår mening flera skäl som talar för att kvantitativa

mål för bostadsbyggandet inte bör sättas upp. Det främsta skälet är att

bostadspolitiken inte primärt skall syfta till att producera ett bestämt

antal bostäder. I stället är det människornas behov och önskemål som

skall vara vägledande för vad som skall byggas. Vad som fordras är alltså

inte mål uttryckta i bestämda tal utan en bostadspolitik som ger

förutsättningar för den enskilde att kunna välja den bostad som svarar mot

hans eller hennes önskemål. Det förutsätter en öppen och fungerande

marknad utan dagens inslag av snedvridande subventioner, detaljregleringar

och politisk klåfingrighet. En ytterligare förutsättning är att nödvändiga

samhällsinsatser präglas av stabilitet och långsiktighet. Först när

dessa grundläggande hinder mot en bostadsmarknad i balans har undanröjts

kommer den som söker en bostad att ha ett verkligt val mellan bostäder

av olika storlek, i olika lägen och med olika upplåtelseformer.

Det förhållandet att vi motsätter oss ett kvantitativt fastlagt mål för

bostadsbyggandet innebär naturligtvis inte att vi på något sätt frånträder

vår allmänna inställning att användningen av kvantitativa resultatindikatorer

i regeringens redovisning till riksdagen bör öka. I dessa sammanhang

kan t.ex. en kontinuerlig redovisning av bostadsbyggandets omfattning

vara ett sätt att ge en indikation på hur den bedrivna politiken påverkat

bostadsbyggandet.

Med hänvisning till det nu anförda avstyrker vi de nu behandlade motionerna.

6. Målet för bostadsbyggandet, punkt 5 (kd)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo306

yrkande 7 i denna del och avslår motion 2004/05:Bo240 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi har sedan flera år från Kristdemokraterna förordat en komplettering

av det bostadspolitiska målet för att lyfta fram byggandet och ägandet

av bostadsfastigheter. Också den kvantitativa målsättningen för

bostadsbyggandet bör revideras mot denna bakgrund. För att ytterligare betona

vikten av ett bostadsbyggande av tillräcklig omfattning bör ett

kvantitativt mål för bostadsbyggandets omfattning läggas fast. Genom att

fastställa ett tydligt, i absoluta tal mätbart mål skulle utskottet och

riksdagen också visa att det ligger allvar bakom uttalandena om att

användningen av resultatindikatorer måste öka. Med den allmänna utformning

det bostadspolitiska målet har är det helt enkelt nödvändigt att bryta

ned det på delmål och på mål som kan mätas på ett över tiden jämförbart

sätt.

Enligt min mening bör riksdagen sålunda lägga fast ett mål för

bostadsbyggandet som ligger väsentligt över den målsättning som regeringen

tidigare redovisat om 30 000 nybyggda lägenheter per år under perioden

2003-2006. Det är ett mål som inte svarar mot den efterfrågan och de

behov som finns. Riksdagen bör i stället uttala att de bostadspolitiska

insatserna skall vara så utformade att de möjliggör ett byggande av 40

000-50 000 lägenheter per år. Detta är nödvändigt för att råda bot på

bostadsbristen och för att förbättra standarden på bostadsbeståndet.

Vad jag nu med anslutning till motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 7 i

denna del anfört om bostadsbyggandets omfattning bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening. Övriga förslag avstyrks.

7. Målet för bostadsbyggandet, punkt 5 (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo240

yrkande 1 och avslår motion 2004/05:Bo306 yrkande 7 i denna del.

Ställningstagande

Den offentliga sektorns kraftiga neddragningar av stödet till

bostadsproduktionen under 1990-talet och övergången till låg inflation med en

samtidigt förhållandevis hög realränta har fått stora effekter för

nyproduktionen av bostäder, för underhållet av det redan byggda och för

den sociala bostadspolitiken. Av Sveriges befolkning bor två tredjedelar

i någon av de 109 kommuner som uppger att de har bostadsbrist. Behoven

är störst när det gäller små och medelstora hyresbostäder, men även

stora lägenheter saknas. Samtidigt ligger nyproduktionen av bostäder på

en alldeles för låg nivå. Antalet byggda lägenheter 2004 är enligt

Boverkets prognos ca 30 000 bostäder. I den summan ryms dessutom även

ombyggnader av lokaler m.m. till bostäder. Andra prognoser pekar på

ännu lägre siffror. Dagens låga bostadsbyggande leder till en hämmad

ekonomisk tillväxt, ökad segregation samt minskad rörlighet på bostads-

och arbetsmarknaden. För att motverka denna utveckling måste det byggas

ca 40 000 lägenheter per år de närmaste tio åren, varav hälften bör

vara hyresrätter.

Under de närmaste 15-20 åren är ca 1,3 miljoner lägenheter i flerbostadshus

i behov av omfattande renoveringar, framför allt inom rekordårens

bostadsbestånd (1961-1975), men också i äldre delar av beståndet. Tekniska

system som va-stammar, el och ventilation, men också fönster, balkonger

och fasader behöver åtgärdas, detta för att de boende inte skall drabbas

av standardsänkningar och för att inte bostädernas attraktivitet och

kapitalvärde skall försämras. Jämfört med i dag skulle renoveringstakten

behöva tredubblas från 20 000 till 60 000 lägenheter per år.

Sammanfattningsvis bör riksdagen, för att tydliggöra behoven av både

nyproduktion och ombyggnation av bostäder, sätta upp ett tydligt mål om

att det under den närmaste tioårsperioden dels bör byggas ca 40 000

lägenheter per år, dels renoveras ca 60 000 lägenheter per år. Detta

bör riksdagen med anslutning till förslagen i motion 2004/05:Bo240 (v)

yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

8. Bostadspolitikens utformning, punkt 6 (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik

Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo301

yrkandena 4 och 24 samt avslår motionerna 2004/05:N239 yrkande 8,

2004/05:N401 yrkande 9, 2004/05:N403 yrkande 3, 2004/05:N409 yrkande 23,

2004/05:Bo235 yrkandena 1, 2, 5, 12 och 22, 2004/05:Bo248 yrkande 1,

2004/05:Bo249 yrkande 9, 2004/05:Bo306 yrkande 1, 2004/05:Bo309 yrkande

1 och 2004/05:Bo310 yrkandena 1 och 26.

Ställningstagande

Dagens situation på bostadsmarknaden utgör en tydlig illustration till

att regeringens bostadspolitik har havererat. Vi har i dag en tudelad

bostadsmarknad med bostadsbrist på tillväxtorter och stigande

bostadsöverskott på utflyttningsorter. På orter med överskott av bostäder

tvingar hyressättningssystemet de boende att betala för höga hyror.

Samma hyressättningssystem differentierar inte hyrorna på attraktiva

tillväxtorter. Det finns orter där bostadsföretagen har mycket stark

ekonomi och orter där företagen står på ruinens brant. Vissa orter är

starkt segregerade, medan andra har lyckats mycket bra och har skapat

integrerade bostadsområden. Därtill tvingar fastighetsskatten småhusägare

att flytta från gård och grund.

I längden är den rådande situationen ohållbar, och den socialdemokratiska

regeringen har inte lyckats presentera en politik som skulle kunna

förändra detta. I stället har den satsat sina resurser på att försvara

och vårda sin sedan länge havererade bostadspolitik. De boende tvingas

ta konsekvenserna av detta i form av bostadsbrist, bostadsöverskott,

höga skatter och lågt byggande.

Även den kommunala bostadspolitiken utgör till stora delar ett misslyckande.

Det bevisas inte minst av att regeringen vill att statliga bostadsföretag

skall kunna överta kommunalt ägda fastigheter. Det finns inte något

skäl för att på detta sätt utöka det statliga företagandet. Samtliga

statliga företag med denna inriktning måste därför avvecklas. Verksamhet

av denna typ är primärt en uppgift för det privata näringslivet.

Det är, med hänsyn till den ovan i korthet beskrivna situationen, nu

hög tid att helt byta riktning och börja föra en bostadspolitik som är

till för människorna - en politik där de boende sätts i centrum. Den

självklara utgångspunkten för framtidens bostadspolitik skall vara

människornas rätt att själva kunna välja den bostad de önskar.

Bostadsmarknaden skall styras av människors efterfrågan och fria val, inte av

regleringar och politiska eller administrativa beslut. Den ökade rörlighet

detta skapar, såväl geografiskt som mellan olika boendeformer, leder

till en öppen och flexibel bostadsmarknad till gagn för alla boende.

Bostadspolitiken skall ge förutsättningar för att bevara och utveckla

olika upplåtelseformer som kan tillgodose olika individers önskemål i

olika skeden av livet. De boende skall kunna välja mellan äganderätt,

bostadsrätt och hyresrätt. Det förutsätter en öppen och fungerande

marknad utan inslag av snedvridande subventioner, detaljregleringar och

politisk klåfingrighet. En ytterligare förutsättning är att samhällsinsatser,

om sådana undantagsvis visar sig nödvändiga, präglas av stabilitet och

långsiktighet.

Det måste bli möjligt för fler att äga sin bostad - detta då äganderätten

utgör en omistlig del i en demokrati. Att äga sin lägenhet är för många

människor en trygghet som inte enbart kan mätas i pengar. Förutom att

ägandet stärker människors oberoende skapar det trygghet och bidrar

till integration. Bostadspolitiken måste därför göra det möjligt för

fler att äga sin bostad. Det ger den förutsebarhet och frihet som alla

boende har rätt att kräva. Ägarlägenheter bör därför snarast införas.

Även

bostadsrättens ställning måste stärkas. Ombildning av hyresrätt till

bostadsrätt bör därför underlättas. De hinder som regeringen med hjälp

av stödpartierna infört bör omedelbart undanröjas. Det är behov och

efterfrågan som skall avgöra vilken typ av bostad som de boende väljer

och inte andra styrmekanismer.

Hyresrätten måste återupprättas. Subventioner och prisregleringar har

lett till brist på hyresrätter, långa köer och en omfattande svart

marknad. För att det skall vara möjligt att bygga och förvalta hyresrätter

även i framtiden måste en fri hyressättning införas under trygga former

för hyresgästerna. Det innebär bl.a. att besittningsskyddet inte skall

kunna kringgås genom orimliga hyreshöjningar. En hyreshöjning skall

kunna överklagas till, och skälighetsprövas av, allmän domstol.

För att på kort sikt öka tillgången på bostäder för ungdomar och studerande

måste möjligheter till skattefri uthyrning öppnas. Efter norsk modell

bör det därför bli möjligt att hyra ut en del av sin bostad utan att

den inkomst som detta ger behöver tas upp till beskattning. Det är det

absolut snabbaste, enklaste och billigaste sättet att på kort sikt få

fram bostäder på tillväxt- och universitetsorter. Det vi nu föreslår

minskar inte behovet av mer långsiktiga åtgärder för att få fram bostäder

åt ungdomar.

I avsikt att få i gång byggandet krävs förändringar och förenklingar.

Plan- och byggprocessen måste reformeras och antalet instanser för

överklagande av detaljplan och bygglov minskas. Onödiga regler och normer

måste bort så att bostadskonsumenternas efterfrågan blir styrande för

utformningen på ett helt annat sätt än i dag.

Beskattningen av byggande och boende måste sänkas. Det förutsätter både

en sänkning av det allmänna skattetrycket och en sänkning eller borttagande

av de skatter som är direkt inriktade mot byggande och boende. Detta

innebär att den för många boende så betungande fastighetsskatten måste

avvecklas liksom förmögenhetsskatten som kraftigt höjer boendekostnaderna

i många bostadsområden.

Större möjligheter att utnyttja strandnära områden för bebyggelse måste

införas. Vi har i Sverige en god tillgång på strandnära områden som kan

användas för såväl permanent- som fritidsboende.

Särskilt i våra tillväxtområden kan en utbyggd infrastruktur bidra till

ett ökat bostadsbyggande. Genom nya investeringar i vägar, järnvägar

och annan spårbunden trafik kan områden som i dag inte är tillgängliga

för bostadsbebyggelse tas i anspråk för nya bostäder.

Vad vi nu med anslutning till förslagen i motionerna 2004/05:Bo301 (m)

yrkandena 4 och 24 samt 2004/05:N403 (m, fp, kd, c) yrkande 3 anfört om

utformningen av bostadspolitiken bör riksdagen tillkännage för regeringen

som sin mening. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses

tillgodosedda avstyrks de.

9. Bostadspolitikens utformning, punkt 6 (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N401

yrkande 9, 2004/05:N403 yrkande 3, 2004/05:N409 yrkande 23, 2004/05:Bo309

yrkande 1 och 2004/05:Bo310 yrkandena 1 och 26 samt avslår motionerna

2004/05:N239 yrkande 8, 2004/05:Bo235 yrkandena 1, 2, 5, 12 och 22,

2004/05:Bo248 yrkande 1, 2004/05:Bo249 yrkande 9, 2004/05:Bo301 yrkandena

4 och 24 samt 2004/05:Bo306 yrkande 1.

Ställningstagande

Den svenska bostadspolitiken fungerar inte. Bevisen för detta är otaliga.

Det råder kraftig bostadsbrist inte bara i landets storstorstadsregioner

utan också i kommuner med tillväxt i andra delar av landet. En följd av

detta är att många människor saknar möjlighet att hitta en bostad eller

att byta bostad. Konsekvenserna av bostadsbristen är många och svåra:

prisuppgång på ägda bostäder, svarta lägenhetskontrakt, höga boendekostnader

och en för liten individuell valfrihet.

Vad Sverige behöver är därför en ny bostadspolitik. Den enskilda människans

möjligheter att ta makten över sin egen situation måste stå i fokus när

framtidens bostadspolitik formas. Förutsättningarna för bostadsförsörjning,

mångfald, valfrihet, integration och socialt ansvar grundläggs redan

i och med planerandet av bostäder. Det är nu dags att lägga om

bostadspolitiken i liberal riktning. Den enskilda människans möjlighet att

ta makten över sin egen situation måste stå i centrum när framtidens

bostadspolitik formas. Förutsättningar för mångfald, valfrihet och

integration skall grundläggas redan vid planering och byggande av bostäder.

Tillgången på upplåtelseformer av alla de slag måste spela en central

roll. Vi i Sverige måste helt enkelt lära av andra länder i Europa.

Sett ur ett bostadspolitiskt perspektiv är Sverige ett land som skiljer

sig såväl från sina nordiska grannar som från Europa i övrigt. I Sverige

är det i dag nästintill omöjligt att inom rimlig tid få ett förstahandskontrakt

till en hyresbostad i storstadsregionerna. Särskilt alarmerande är

situationen i Stockholm. Samtidigt har bostadsbristen spridit sig till

stora delar av landet i övrigt. Av Boverkets senaste bostadsmarknadsenkät

framgår att 60 % av befolkningen bor i någon av de 109 kommuner som

uppger att de har bostadsbrist.

Trots den alarmerande situationen ger inte regeringens politik på något

sätt uttryck för det behov av en verklig kraftsamling för att lösa

bostadskrisen som finns. Den svenska bostadspolitiken befinner sig i en

återvändsgränd. Det är stor bostadsbrist i storstadsregioner och på

tillväxtorter. Samtidigt rivs bostadshus i andra delar av landet. Staten

bildar nu bolag för att överta fastigheter från kommuner i kris för att

utveckla eller avveckla dessa fastigheter. Subventioner, centralplanering

och förmynderi har präglat den offentliga synen på bostadsmarknaden.

Utöver bostadsbrist är de negativa konsekvenserna av den förda politiken

otaliga i form av svarta hyreskontrakt, omständliga bygglovsprocesser,

krångliga byggregler, bristande konkurrens, höga kostnader, stopp för

nya ägarformer och en för liten individuell valfrihet för bostadskonsumenten.

De grundläggande inslagen i det reformprogram för en liberal bostadspolitik

som nu måste genomföras skall vara större utrymme för privat ägande,

färre krångliga regleringar, ökad konkurrens, tydligare marknadsmekanismer

och lägre beskattning.

Det mest framträdande problemet på dagens bostadsmarknad är att det

byggs för lite och att omflyttningen är för låg. För att få till stånd

ett ökat bostadsbyggande och därmed också en ökad rörlighet måste det

skapas långsiktigt goda och förutsägbara spelregler. De mer eller mindre

kortsiktiga bidrag som införts måste därför avvecklas. Vi har också i

vårt budgetförslag fört fram förslag om att de senaste bidragen i denna

flora, investeringsstimulansen genom skattekreditering och investeringsbidraget

till hyresbostäder, skall avvecklas. Det är inte snedvridande subventioner

som skapar en bostadsmarknad i balans utan hållbara regelverk och inte

minst ett rättvist skattesystem.

Sammanfattningsvis bör enligt vår mening insatser göras för att

sänka beskattningen på byggande och boende bl.a. genom en successiv

avveckling av fastighetsskatten,

få till stånd ett ökat ny- och ombyggande genom avreglering och

förenklingar i regelsystemen,

förbättra konkurrensen i byggsektorn genom att underlätta för fler

företag att etablera sig inom bygg- och byggmaterialsektorn,

bryta de kommunala bostadsföretagens dominans och skapa nya former för

ägande och förvaltning av dessa företag samt erbjuda de boende i kommunala

företag att friköpa sina lägenheter,

motverka segregationen genom att ett varierande utbud av upplåtelseformer

kan erbjudas i alla bostadsområden,

snarast införa ägarlägenheter i enlighet med den beställning som riksdagen

gjort hos regeringen,

öka konsumtionsutrymmet för barnfamiljer och studenter så att färre

blir beroende av bostadsbidrag och hamnar i fattigdomsfällan,

minska antalet vräkningar och motverka hemlöshet,

införa en friare hyressättning i nyproduktionen och reformera

hyressättningssystemet i övrigt,

öka de boendes inflytande över såväl bostaden som det egna bostadsområdet,

reformera skatteutjämningssystemet så att det inte missgynnar tillväxt-orter.

De genomgripande reformer vi nu förordar löser en rad av dagens

bostadspolitiska problem. Rörlighet på bostadsmarknaden skulle öka, med ett

bättre utnyttjande av det befintliga bostadsbeståndet som följd. Byggande,

ägande och förvaltning av bostäder skulle underlättas, vilket självfallet

leder till ett större utbud av bostäder av olika storlek och i olika

upplåtelseformer. Pålagorna på boendet skulle minska och konsumtionsutrymmet

för hushållen skulle öka, vilket i sin tur skulle ge möjlighet för de

allra flesta att efterfråga en bostad som svarar mot deras behov.

Vad vi nu med anslutning till Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310

yrkandena 1 och 26 samt motionerna 2004/05:Bo309 (fp) yrkande 1,

2004/05:N401 (fp) yrkande 9, 2004/05:N403 (m, fp, kd, c) yrkande 3 samt

2004/05:N409 (fp) yrkande 23 anfört om utformningen av bostadspolitiken

bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

10. Bostadspolitikens utformning, punkt 6 (kd)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N239

yrkande 8, 2004/05:Bo249 yrkande 9 och 2004/05:Bo306 yrkande 1 och avslår

motionerna 2004/05:N401 yrkande 9, 2004/05:N403 yrkande 3, 2004/05:N409

yrkande 23, 2004/05:Bo235 yrkandena 1, 2, 5, 12 och 22, 2004/05:Bo248

yrkande 1, 2004/05:Bo301 yrkandena 4 och 24, 2004/05:Bo309 yrkande 1

och 2004/05:Bo310 yrkandena 1 och 26.

Ställningstagande

Den socialdemokratiska regeringens bostadspolitik har misslyckats. Ett

av de tydligaste exemplen på detta är att det i dag råder bostadsbrist

i inte mindre än 157 av landets 290 kommuner. Regeringens åtgärder har

också unisont dömts ut av bostadsmarknadens aktörer och bostadspolitiken

befinner sig i en akut förtroendekris. I stället för att lappa och laga

på det nötta bostadspolitiska täcket är det nu dags att ta sig an

bostadsbyggandets fundamentala problem och dra upp riktlinjer för en helt

ny, långsiktig bostadspolitik. Denna nya politik måste omriktas från

detaljstyrning, kortsiktiga bidrag och övergrepp på det kommunala

självstyret, till en politik som erbjuder långsiktigt stabila spelregler

och ett sänkt skattetryck för såväl byggande som boende.

Alla människor, familjer och hushållssammansättningar behöver en bostad

som kan tillgodose de behov man har beroende på livssituationen. Det är

en social rättighet att ha en bostad. En balans mellan tillgång till

och efterfrågan på bostäder är en förutsättning för en god samhällsutveckling.

Bostadsbrist skapar, på samma sätt som bostadsöverskott eller ett

ensidigt bestånd av bostäder, stora ekonomiska och sociala problem.

Vi kristdemokrater menar att boendepolitiken skall formas utifrån den

enskilda människans ansvar, möjligheter och skyldigheter. Det innebär

att den enskildes rätt till ägande måste tillgodoses, samtidigt som

samhället behöver garantera en solidarisk bostadspolitik där även den

som inte är köpstark har rätt till ett gott och tryggt boende.

Det är en genomgående erfarenhet att en fri marknad där många företag

kan konkurrera på lika villkor oftast ger det bästa resultatet.

Bostadsmarknaden uppvisar dock ett flertal egenskaper som sammantaget gör

att de vanliga marknadsmekanismerna inte ensamma kan antas ge ett

tillräckligt bra utfall. Det är därför rimligt att med politiska medel

påverka marknadens funktionssätt så att den både fungerar så effektivt

som möjligt och så att det blir möjligt för alla medborgare att få tag

på en god bostad till rimlig kostnad. En absolut förutsättning för en

väl fungerande bostadsmarknad är att spelreglerna är långsiktiga och

förutsägbara.

Bostadspolitiken måste inriktas på att utan detaljstyrning skapa

förutsättningar för ett ökat byggande och ett billigare boende. Staten

behöver återigen fokusera på sin uppgift i bostadspolitiken, nämligen

att svara för att legala och finansiella instrument finns tillgängliga

för bostadsbyggandet och inte, som varit fallet under senare år, på hur

bostadspolitiken verkställs på lokal nivå.

Det kan inte entydigt fastställas vad i en människas livssituation som

är avgörande för hennes behov och intressen när det gäller boendet.

Familjesituationen - familjesammansättningen - är ändå kanske den mest

avgörande faktorn för vilken bostad som efterfrågas. I synnerhet gäller

det vid förändringar av familjesammansättning, och då inte minst för

familjer som vill skaffa barn. Därför måste bostadspolitiken särskilt

ta sig an de svårigheter som unga möter när de är på väg att bilda eller

utöka sin familj. Det finns en trångboddhet i Sverige, som framför allt

drabbar barnfamiljer. Regeringen gör alldeles för lite för att råda bot

på detta.

För att möta familjernas mångfald krävs en motsvarande mångfald av

bostäder och boendeformer. Därför måste valfrihet bli ett ledord för

bostadspolitiken - detta på ett sätt som i dag helt saknas. Lika lite

som regeringen skall avgöra vilka former av barnomsorg familjer bör

välja, skall staten detaljreglera vilken typ av bostäder som skall byggas

för att tillgodose de behov som finns. Särskilt gäller det om man, som

Socialdemokraterna, väljer att satsa alla resurser på en typ av bostäder

som är långt ifrån idealisk för växande barnfamiljer, nämligen de minsta

hyresrätterna.

Ett mycket påtagligt problem är i dag bristen på rörlighet på

bostadsmarknaden. Åtgärder måste därför vidtas för att förbättra rörligheten

så att de flyttkedjor som är så betydelsefulla för en väl fungerande

marknad åstadkoms. En tillräcklig rörlighet är avgörande för möjligheterna

att hitta, inte bara en bostad vilken som helst, utan en bostad som

passar den egna eller familjens livssituation.

I dag råder det bostadsbrist i över 150 kommuner. Det finns således ett

uppenbart behov av att redan på kort sikt öka bostadsproduktionen

kraftigt. Men detta behov kan inte tas till intäkt för att bostadspolitiken

ensidigt skall inriktas mot de minsta och billigaste lägenheterna för

att maximera antalet nya bostäder. För att åstadkomma rörlighet krävs

ett varierat byggande, ett byggande som skapar boenden för livets olika

skeden och familjers olika önskemål. Möjlighet måste finnas att välja

mellan lediga bostäder i olika upplåtelseformer och storlekar. För det

krävs först och främst en ökad bostadsproduktion.

Den politik som formar det goda boende jag nu uttalat mig för kan uppnås

genom att följande åtgärder genomförs.

Skatten sänks på byggande av flerbostadshus motsvarande halva byggmomsen.

Fastighetsskatten avskaffas. Kommunerna får möjlighet att införa en

avgift baserad på kommunens självkostnader om maximalt 2 600 kr per år

för småhus och maximalt 800 kr per lägenhet.

Ett nytt investeringsbidrag för byggande av studentbostäder införs.

Skattebefrielse införs vid uthyrning av del av bostad.

Hyressättningen reformeras. I nyproducerade lägenheter medges en friare

hyressättning samtidigt som bruksvärdessystemets ursprungliga principer

återupprättas.

Planprocessen förenklas genom att antalet överklagandeinstanser minskas

och digitaliseringen ökar.

Strandskyddet görs mer flexibelt.

Konkurrensverket får bättre medel att bekämpa oetiskt agerande i

byggsektorn och kartellsamverkan kriminaliseras.

Kommunernas självbestämmande över bostadspolitiken stärks.

Möjligheten till ägarlägenheter införs.

Barnfamiljernas bostadsbidrag förstärks.

Förutsättningarna för hushåll med låga inkomster att äga sin bostad

stärks.

Ett forum för äldres boende inrättas för att möta bostadsbehoven hos

den allt äldre befolkningen.

Genom de insatser som jag nu föreslår skapas förutsättningar för en

bostadsproduktion som bättre svarar mot de verkliga behov som finns. I

enlighet med förslagen i motionerna 2004/05:Bo249 (kd) yrkande 9 samt

2004/05:Bo306 (kd) yrkande 1 bör detta ges regeringen till känna. I den

utsträckning den nu förordade inriktningen av bostadspolitiken inte

låter sig förenas med förslagen i övriga nu behandlade motioner avstyrks

dessa.

11. Bostadspolitikens utformning, punkt 6 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N403

yrkande 3, 2004/05:Bo235 yrkandena 1, 2, 5, 12 och 22 samt 2004/05:Bo248

yrkande 1 och avslår motionerna 2004/05:N239 yrkande 8, 2004/05:N401

yrkande 9, 2004/05:N409 yrkande 23, 2004/05:Bo249 yrkande 9, 2004/05:Bo301

yrkandena 4 och 24, 2004/05:Bo306 yrkande 1, 2004/05:Bo309 yrkande 1

och 2004/05:Bo310 yrkandena 1 och 26.

Ställningstagande

Den egna bostaden är central för människors välbefinnande. Få andra

nyttigheter torde spela en så stor roll när det gäller att skapa en

trygghet för enskilda individer eller familjer som just det egna hemmet.

Det är bara de närmast berörda som vet vad som är bäst för dem själva.

Samtidigt ser villkoren olika ut beroende på var i landet man befinner

sig. Dagens bostadspolitik tar inte hänsyn till dessa i grunden enkla

förhållanden. Den svenska bostadspolitiken måste därför drastiskt

omformas genom att statliga direktiv och pekpinnar ersätts med

underifrånperspektiv och medborgar-inflytande. Bostadspolitiken, såväl som

övrig politik, måste utformas efter federalismens principer, där makten

byggs underifrån och där den delegeras uppåt endast om det är nödvändigt

och då med den undre maktens godkännande.

Sverige av i dag är en stark centralmakt där toppstyrda direktiv förväntas

ge goda resultat oavsett lokala förutsättningar. Det är förmodligen ett

av skälen till att Sverige är ett splittrat land, där en tredjedel av

landets kommuner har bostadsöverskott medan en annan tredjedel lider av

bostadsbrist. Jag och Centerpartiet vill därför omforma Sverige efter

federalismens principer med en klar och tydlig konstitution där olika

beslutnivåers kompetenser klarläggs. Huvudprincipen skall vara att

beslutsnivån skall ligga på lägsta möjliga nivå, såvida inte underliggande

nivåer på egen hand väljer att flytta upp beslutsnivån till en högre

nivå. Detta system kommer att leda till att vi får ett kommunalt självstyre

som är reellt och inte bara en chimär. Med det kommunala självstyret

kommer de kommunala beslutsnivåerna att vara potenta, och vi får ökade

möjligheter till medborgarinflytande eftersom det kommer att bli fruktsamt

att vända sig till lokala beslutsfattare när dessa faktiskt har makt.

Inte minst inom bostadspolitiken är detta en helt nödvändig väg att gå.

De tre senaste decennierna har sett kraftiga svängningar inom svensk

bostadsproduktion. Under miljonprogrammets dagar färdigställdes årligen

över 100 000 lägenheter, vilket kan jämföras med bottennoteringen 1998

då enbart 11 000 lägenheter byggdes. Även om det nu har skett en viss

uppgång i byggandet är det långt kvar till dess att bostadsproduktionen

ligger på en rimlig nivå. Den nuvarande situationen är inte långsiktigt

hållbar. Boverkets återkommande bostadsmarknadsenkäter visar att andelen

kommuner med bostadsbrist fortsätter att öka. Samtidigt finns det stora

överskott i många kommuner, även om detta antal har minskat under det

senaste året. Det står dock helt klart bostadsmarknaden uppvisar tydliga

tecken på obalans.

Samtidigt med att vi har en alltför låg nyproduktion av bostäder har

också underhållet av våra bostäder åsidosatts. Följden av detta har

blivit ett underhållsberg som utgör en tickande bomb på bostadsmarknaden.

En av de viktigaste orsakerna till den uppkomna situationen är den

nuvarande uttolkningen av bruksvärdesprincipen, som medför att hyresvärdar

i stort sett saknar incitament för underhåll och ombyggnad. På lång

sikt kan detta endast lösas genom en reformering av bruksvärdessystemet.

Dagens akuta behov måste dessutom åtgärdas genom att det införs en

vidgad avdragsrätt i samband med ombyggnad och underhållsåtgärder i

byggnader.

All planering av bostäder skall utgå från målet att erbjuda alla människor

möjlighet till ett självständigt liv i ett eget boende. Den ökning i

byggandet vi nu kan se kommer sannolikt inte att ha en direkt avgörande

betydelse för att underlätta för den som är bostadslös eller hemlös.

Dagens bostadsmarknad fungerar så dåligt att den som står utanför har

mycket svårt att komma in på den. I avvaktan på att de åtgärder genomförs

som jag föreslagit och till dess att bostadsmarknaden därigenom har

återfått balansen bör en strategi utarbetas för att minska antalet

bostads- och hemlösa. Även om en ökad nyproduktion har en central roll

i en sådan strategi måste även andra okonventionella metoder prövas.

Utöver de åtgärder jag nu förordat som ett led i införandet av en helt

ny, på federalismens principer grundad, bostadspolitik bör även en rad

andra insatser sättas in. Det gäller bl.a. åtgärder för att

säkerställa de ekonomiska villkoren kring underhållsbehovet,

säkerställa långsiktiga spelregler och ett enkelt regelverk,

ge rättvisa boendeskatter,

ge neutralitet mellan olika upplåtelseformer,

åstadkomma mångfald och motverka segregation,

minska alla politiskt orsakade etableringskostnader och andra fördyrande

faktorer för byggsektorn,

minska den sociala och regionala klyvningen,

öka rörligheten på bostadsmarknaden och därigenom skapa flyttkedjor

samt

minska bostadsbidragens negativa marginaleffekter.

Vad jag nu med anslutning till motionerna 2004/05:Bo235 (c) yrkandena

1, 2, 5, 12 och 22, 2004/05:Bo248 (c) yrkande 1 samt 2004/05:N403 (m,

fp, kd, c) yrkande 3 anfört om bostadspolitikens utformning bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening. Övriga motionsyrkanden

avstyrks.

12. Bostadspolitik för integration, punkt 7 (m, fp, kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström

(fp), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Ewa Thalén Finné (m) och

Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Sf288

yrkandena 9 och 22, 2004/05:Sf360 yrkande 15, 2004/05:Sf365 yrkande 27,

2004/05:Bo235 yrkande 8 och 2004/05:Bo303 yrkande 1 och avslår motion

2004/05:Bo315 yrkandena 1 och 4.

Ställningstagande

Som så många andra problem på den svenska bostadsmarknaden är den

segregation vi i dag ser i många bostadsområden en direkt följd av den

förda socialdemokratiska politiken. Det är en politik som inte tagit

tillräcklig hänsyn till de enskilda människornas behov och därför lett

fram till dagens svårigheter. Den har också bidragit till den omfattande

sociala och etniska segregation som präglar många av våra bostadsområden.

Trots att det från regeringens sida i många sammanhang talas om och

diskuteras hur segregationen skall brytas och integrationen skall öka

leder de konkreta åtgärder som vidtas snarast i motsatt riktning.

Även om segregation och bristande integration inte enbart är en följd

av den förda bostadspolitiken är denna politik en mycket starkt bidragande

orsak till dagens situation. Det innebär inte att bostadspolitiken ensam

kan åstadkomma den integration som eftersträvas, utan de bostadspolitiska

åtgärderna måste naturligtvis följas upp med insatser också på en rad

andra områden. Vi har också i andra sammanhang fört fram förslag med

denna inriktning. Det gäller allt från generella åtgärder som leder

till ökad valfrihet och mångfald till riktade insatser mot dem vars

utanförskap måste brytas. Vad som krävs är sålunda ett brett spektrum

av åtgärder som syftar till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt,

kulturellt och socialt växande Sverige.

Det är mot den nu beskrivna bakgrunden dags att med kraft motarbeta de

negativa följderna av de senaste årtiondenas socialdemokratiska

bostadspolitik. En total omläggning av bostadspolitiken måste därför till

så att den blir en central del i skapandet av ett integrerat samhälle.

För detta krävs en kombination av flera olika slags åtgärder. Grundläggande

i detta sammanhang är att ge utrymme för en stärkt egenmakt också i

bostadssektorn. Det förutsätter i sin tur att bostäder av olika storlek

och utformning och i olika upplåtelseformer finns tillgängliga. För att

åstadkomma detta måste det skapas neutralitet mellan olika upplåtelseformer.

I detta sammanhang har också bostadsrätten en viktig funktion att fylla.

Bildandet av bostadsrätt också i s.k. problemområden måste därför

underlättas. För att ytterligare stärka inflytandet över det egna boendet

måste dessutom ägarlägenheter omedelbart införas.

Samhällsplaneringen måste utformas så att mångfald och variation stimuleras.

Mötesplatser måste erbjudas för människor från olika kulturer och med

olika erfarenheter. Det är också nödvändigt att människor i utsatta

bostadsområden uppmuntras att ta ett större ansvar för sin egen situation

och ges möjlighet till ökat boendeinflytande. Beskattningen av byggande

och boende måste minska.

Förutsättningar måste skapas för företag, institutioner och myndigheter

att etablera sig i socialt utsatta områden. Detta måste kombineras med

åtgärder för att utveckla en positiv skol- och fritidsmiljö. Allas

kunskaper och erfarenheter måste tas till vara. Kommunerna måste prioritera

sammanhållna satsningar i miljonprogramsområdena och andra utsatta

områden. Dessa satsningar skall dock inte styras av staten utan måste

växa fram tillsammans med de boende och den ansvariga kommunen. Den

enskildes önskemål och behov skall alltid vara utgångspunkten. Segregationen

kan aldrig brytas genom att man försöker tvinga folk att bo kvar i eller

flytta till ett visst område.

Vad vi nu med anslutning till partimotionerna 2004/05:Bo235 (c) yrkande

8 och 2004/05:Sf288 (fp) yrkandena 9 och 22 samt motionerna 2004/05:Bo303

(kd) yrkande 1, 2004/05:Sf360 (c) yrkande 15 och 2004/05:Sf365 (kd)

yrkande 27 anfört om åtgärder för en ökad boendeintegration bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening.

13. Konkurrensen på byggmarknaden, punkt 9 (m, fp, kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström

(fp), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Ewa Thalén Finné (m) och

Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motionerna 2004/05:Bo235 yrkande 11,

2004/05:Bo275 yrkande 4, 2004/05:Bo301 yrkande 12, 2004/05:Bo304 yrkande

7, 2004/05:Bo306 yrkande 15 och 2004/05:Bo310 yrkandena 2-4, 6 och 13-15.

Ställningstagande

Det är snart bara den socialdemokratiska regeringen som inte har förstått

att dagens bostadspolitik leder oss allt längre bort från en fungerande

bostadssektor. En bidragande orsak till dagens situation är regeringens

oförmåga att hantera den bristande konkurrensen inom byggsektorn. De

fåtaliga försök som har gjorts att stimulera konkurrensen inom sektorn

har varit valhänta och otillräckliga. Till detta kommer den hämmande

effekten av den omfattande regleringen av byggandet. Dagens situation

ger därför inte förutsättningar för den fria konkurrens som bör prägla

byggmarknaden liksom andra marknader.

Utmärkande för dagens byggmarknad är att den domineras av ett fåtal

stora aktörer. Det är en situation där risken för bristande konkurrens

är uppenbar. Redan Byggkommissionen pekade i sitt betänkande Skärpning

gubbar (SOU 2002:115) på det svaga konkurrenstrycket i byggsektorn -

detta som en följd av en branschstruktur med hög koncentration, vertikal

integration och starka inslag av korsvist ägande i kombination med

problem som svag importkonkurrens och inträdesbarriärer till marknaden.

Obalanser av det slag vi nu beskrivit måste naturligtvis rättas till.

Det primära är då att skapa förutsättningar för en ökad konkurrens på

en fri och öppen marknad. Vad som då erfordras är inte ytterligare

regleringar utan såväl åtgärder som bidrar till att öppna marknaden för

fler aktörer som insatser för att stärka konkurrensen mellan de som

redan i dag finns på marknaden. Här kan inte minst en strikt tillämpning

av EU:s regler om fri rörlighet för varor och tjänster bidra till att

göra det lättare för t.ex. utländska aktörer att komma in på den svenska

byggmarknaden. Det förutsätter att även indirekta hinder, bl.a. i form

av komplicerade skatteregler, byråkratiskt krångel och en stelbent

arbetsmarknad, undanröjs. En ytterligare förutsättning är att byggherrar

och beställare aktivt söker efter alternativ också utanför den i dag

traditionella kretsen av leverantörer och byggare. Inslaget av nya,

utländska byggare och svenska småföretag måste helt enkelt bli större.

Vi vill dessutom ta krafttag för att motverka svartarbete inom

byggbranschen.

Ett viktigt inslag i strävandena att förbättra konkurrensen i byggsektorn

är att förbättra övervakningen och analysen av marknaden. Insatser med

denna inriktning måste därför förstärkas. Det bör dock inte ske på det

sätt som hittills skett, genom att uppgiften sprids på flera olika

instanser, som dessutom i många fall har dåliga förutsättningar att svara

för den. I stället bör resurserna koncentreras till den myndighet som

är bäst lämpad att genomföra den, dvs. Konkurrensverket. Verkets uppdrag

när det gäller konkurrensövervakningen i byggsektorn bör därför göras

tydligare. Samtidigt bör de resurser som i dag tillförs bl.a. Boverket

för denna uppgift föras över till Konkurrensverket.

Vad vi nu med anslutning till motionsförslagen (m), (fp), (kd) och (c)

anfört om åtgärder för att förbättra konkurrensen i byggandet bör

riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening. Motionen (s) avstyrks.

14. Bemyndigande för verksamheten vid Byggkostnadsforum, punkt 10 (m,

fp, kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström

(fp), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Ewa Thalén Finné (m) och

Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår utskottets förslag.

Ställningstagande

Inrättandet av Byggkostnadsforum utgör bara ett i raden av exempel på

hur regeringen i stället för att ta itu med de verkliga problemen sätter

in åtgärder som närmast är kosmetiska. Det är naturligtvis inte ytterligare

myndigheter eller samordnare eller tillfälliga bidrag som behövs för

att komma till rätta med dagens problem, utan en ny bostadspolitik. Det

är också av detta skäl som vi motsatt oss inrättandet av Byggkostnadsforum.

Den hittillsvarande utvecklingen har inte heller givit oss anledning

att ändra ståndpunkt. Byggkostnadsforum bör därför omedelbart avvecklas.

Frågan om att ge ett bemyndigande som möjliggör för Byggkostnadsforum

att fatta vissa beslut saknar därmed helt aktualitet. Riksdagen bör

därför inte heller fatta något beslut om ett sådant bemyndigande.

Utskottets förslag avstyrks redan på denna grund.

Även mer formella skäl talar för att riksdagen inte bör ge regeringen

något bemyndigande som avser Byggkostnadsforum. Den ordning för beredningen

av statens budget som tillämpas innebär i princip att riksdagen efter

förslag i budgetpropositionen eller på tilläggsbudget tar ställning

till de ekonomiska åtaganden som staten gör. Avsikten med denna ordning

är naturligtvis att riksdagen skall ha en samlad bild av de olika

ekonomiska åtaganden som den ingår. Det förslag som det nu är fråga om

har inte förelagts riksdagen på detta sätt. Det har inte heller förts

fram genom en motion, som även det kunnat vara en möjlighet. Förslaget

har i stället med extremt kort varsel lagts fram av utskottets majoritet.

Vi anser att förslag som innebär så omfattande ekonomiska åtaganden

för staten självklart borde ha lagts fram i god tid och på ett sätt som

möjliggjort en normal beredningsprocess inom riksdagen. Med det förfarande

som nu tillämpas har inte någon som helst beredning av förslaget kunnat

göras. Det har därför inte heller varit möjligt för utskottets ledamöter

att överblicka förslagets konsekvenser varken på lång eller kort sikt.

Förslaget avstyrks också av detta skäl.

15. Byggande på statlig mark, punkt 11 (fp, c)

av Nina Lundström (fp), Lars Tysklind (fp) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo310

yrkandena 8 och 9 samt avslår motion 2004/05:Bo315 yrkande 5.

Ställningstagande

Tillgången till byggbar mark är en central faktor för bostadsbyggandet.

Det är mot den bakgrunden bekymmersamt att det i många kommuner, inte

minst i storstadsregionerna, är svårt att hitta mark som är lämplig för

bostadsproduktion. Skälen till detta är flera. Det kan vara fråga om

aktörer som av ekonomiska skäl inte vill släppa fram nybyggnation

eftersom detta skulle kunna leda till konkurrens med egna projekt. Ett

annat hinder är den komplicerade planeringsprocessen, som leder till en

osäkerhet om marken i slutändan verkligen kan bebyggas.

En möjlighet att ställa mark till förfogande för bostadsbyggande är att

utnyttja statens markinnehav. Det statliga markinnehavet är betydande,

och det återfinns även i storstadsregionerna. Denna mark förvaltas

nästan uteslutande genom statliga fastighetsbolag där målet är högsta

möjliga avkastning. Ägardirektiven till bolagen bör därför kompletteras

med ett uppdrag som innebär att mark skall kunna ställas till förfogande

för visst bostadsbyggande, t.ex. studentbostäder, utan att högsta möjliga

avkastning skall vara riktmärket. En utgångspunkt för försäljningen av

statlig mark bör dock vara att konkurrensförhållandena skall beaktas

och att försäljningen inte får snedvrida konkurrensen.

Mot den nu beskrivna bakgrunden bör en översyn göras för att säkerställa

att statens användning, tillhandahållande samt innehav av mark sker på

ett effektivt sätt. Samtidigt bör en utvärdering göras av hur förvaltning

och försäljning av det statliga markinnehavet påverkat prisutvecklingen

på mark i bristorter. Konkurrensverket bör dessutom få i uppdrag att

följa upp i vilken mån s.k. utvecklingsbolag där staten och stora

byggbolag är hälftenägare kan ha bidragit till att skapa svårigheter för

andra aktörer att få tillgång till byggbar mark.

Vad vi nu med anslutning till förslagen i vår partimotion 2004/05:Bo310

(fp) yrkandena 8 och 9 anfört om statlig mark för bostadsbyggande bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

16. Infrastruktur som förutsättning för bostadsbyggande, punkt 12 (m,

fp, kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström

(fp), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Ewa Thalén Finné (m) och

Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo301

yrkande 8 och 2004/05:Bo310 yrkande 23.

Ställningstagande

Ett av de främsta hindren för ett nödvändigt bostadsbyggande i våra

tillväxtregioner är bristerna i infrastrukturen. Många av landets

tillväxtområden har helt enkelt drabbats av trafikinfarkt. Det leder till

långa arbetsresor, vilket i sin tur leder till svårigheter att hitta ny

mark för bostadsbebyggelse inom rimligt pendlingsavstånd. Den bostadsbrist

som detta ger upphov till hämmar sedan tillväxten, eftersom det blir

svårt att finna arbetskraft som kan flytta till de expansiva regionerna.

Slutresultatet blir en ond cirkel som det blir allt svårare att ta sig

ur. Det kanske tydligaste exemplet på detta är den stagnation som nu

har drabbat Stockholmsregionen. Från att tidigare ha varit landets

tillväxtcentrum ligger regionen nu långt ned på listan över regioner och

kommuner med tillväxt.

Vad som nu erfordras är insatser som bidrar till att få en väl fungerande

infrastruktur i våra storstäder och i övriga tillväxtområden. Det innebär

att satsningar måste göras på såväl vägnätet som övriga trafikslag och

då även kollektivtrafiken. Genom sådana framåtsyftande satsningar skulle

fler attraktiva bostadsområden kunna skapas utanför stadskärnorna. Ett

utökat trafiknät och investeringar i infrastrukturen skulle leda till

att fler byggare vågar satsa på nya byggprojekt.

Vad vi nu med anslutning till partimotion 2004/05:Bo310 (fp) yrkande 23

samt motion 2004/05:Bo301 (m) yrkande 8 anfört om behovet av

infrastrukturinvesteringar för att möjliggöra bostadsbyggande bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening.

17. Kvinnor i byggbranschen, punkt 13 - motiveringen (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik

Skårman (m).

Ställningstagande

Vi stöder naturligtvis de strävanden som ligger till grund för motionen

- att kvinnor skall ges bästa möjliga förutsättningar att verka också

i byggbranschen. Som framhålls i motionen är detta en fråga som branschen

själv i första hand har ett ansvar för. Det finns mot den bakgrunden

inte anledning att sätta in åtgärder av det slag som motionärerna

föreslår. Motionen avstyrks sålunda.

18. Kvinnor i byggbranschen, punkt 13 (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo310

yrkande 5.

Ställningstagande

Den svenska byggindustrin är en mycket mansdominerad bransch, där

kvinnorna endast utgör någon eller några procent av arbetskraften inom

det fåtal yrkesgrupper där de finns representerade. Vi anser att det är

möjligt för kvinnor att verka inom byggbranschen, om bara förutsättningar

skapas. Det handlar om att få bort psykosociala och organisatoriska

faktorer som särskilt begränsar kvinnors möjligheter i byggyrken. Det

handlar också om löneformer, oklara karriärmöjligheter, brist på

delaktighet liksom om byggjargong och könsdiskriminerande attityder.

Uppgifter från Byggchefsbarometern ger också en tydlig illustration till

detta. Av cheferna inom byggbranschen är det så mycket som en fjärdedel

som inte vill öka andelen kvinnor i branschen.

Byggbranschens alla aktörer har naturligtvis sitt ansvar för att öka

kvinnors möjligheter inom byggbranschen. Samtidigt har regering och

riksdag goda möjligheter till påverkan genom att belysa, stimulera och

bevaka utvecklingen. Vi har därför föreslagit att de 1,5 miljoner kronor

som regeringen avsatt för en "ungdomsbostadssamordnare" i stället skall

användas för att bl.a. utveckla nyckeltal, uppföljning och kunskapsspridning

om jämställdhetsutvecklingen i byggbranschen. Vi menar att regeringen

dels i budgeten för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning

och byggande årligen bör beskriva vilka aktiviteter som regeringen

vidtagit, dels bör redovisa vilka nyckeltal som utvecklats. I övrigt

handlar det om kunskapsöverföring och kunskapsspridning för att frågan

om kvinnor inom byggbranschen skall få den belysning som krävs. Här

måste också en utvärdering av eventuella brister i lagstiftningen komma

till stånd. Boverket bör därför få i uppdrag att specifikt uppmärksamma

kvinnor inom byggbranschen genom att kontinuerligt följa utvecklingen

och genom att bidra till informationsspridning.

Vad vi nu med anslutning till Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310

yrkande 5 anfört om åtgärder för att få fler kvinnor i byggbranschen

bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.

19. Åtgärder för att vitalisera byggsektorn, punkt 14 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo206

yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Effektiviteten inom byggandet måste öka samtidigt som kvaliteten höjs.

Det kräver nytänkande på ett otal områden så att gamla invanda mönster

kan brytas. I arbetet med att höja effektiviteten och konkurrensen inom

byggsektorn har också samhället ett ansvar och bör därför, i samverkan

med branschen, verka för en vitalisering av svensk byggmarknad.

De senaste årens utveckling har lett till att flera av de gamla yrkenas

hantverkshemligheter ersatts med enklare arbetsmetoder, mer lätthanterliga

material och enklare och bättre instruktioner. Den tidigare yrkesmannen

har blivit mer av montör. I denna situation utgör gränsdragningarna

mellan olika yrkesgrupper i avtalshänseende ett betydande problem. I

dag är de olika gruppernas arbetsuppgifter alltför snävt avgränsade för

att det skall finnas en tillräcklig flexibilitet. Mot den bakgrunden

bör mer generella avtal prägla branschen för att på det sättet bidra

till dess effektivitet. Målet bör därför vara att montören skall kunna

utföra flertalet uppgifter, vid sidan av de mer normgivande installationerna,

t.ex. elmontage, utan att behöva tillhöra någon traditionell fackgrupp

med kollektivavtal inom byggsektorn.

Ansvaret för att åstadkomma detta i syfte att uppnå en högre effektivitet

åligger i första hand parterna på arbetsmarknaden. EU:s utvidgning

innebär att byggsektorn kommer att bli alltmer internationaliserad. Det

bör ses som en positiv utveckling då det medför ökad konkurrens och

därmed lägre priser, men även högre kvalitet. Samhället har dock intresse

av såväl hög konkurrens inom sektorn som en väl fungerande marknad på

hemmaplan.

Regeringen bör därför initiera en dialog mellan byggmarknadens parter

i syfte att uppnå en effektivare byggarbetsmarknad där inte den fackliga

tillhörigheten nödvändigtvis skall styra kollektivavtalsområdet.

Vad jag nu med anslutning till motion 2004/05:Bo206 (c) anfört om en

vitalisering av byggsektorn bör riksdagen tillkännage för regeringen

som sin mening.

20. Styrningen av medel för marksanering till bostadsbyggande, punkt 15

(v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo240

yrkande 4.

Ställningstagande

En betydande del av bostadsproduktionen i våra storstadsområden tillkommer

på mark som tidigare inte varit tillgänglig eller som inte varit attraktiv

för bostadsbyggande. Det kanske vanligaste exemplet på detta är

bostadsområden som uppförs på gammal industrimark. I dessa fall är marken

ofta förorenad, och den behöver därför saneras för att inte utgöra en

hälsorisk för de boende. Den här typen av marksanering är ofta mycket

kostsam. Om kostnaden skall läggas på boendet leder det till boendekostnader

som merparten av dem som efterfrågar en bostad inte klarar av. Enligt

Byggkostnadsforums chef är redan ett markpris över 1 000 kr per

kvadratmeter en nivå som gör byggandet av hyresrätter olönsamt.

För att förorenad mark skall kunna återställas disponerar Naturvårdsverket

ett särskilt anslag. De medel som tillförts anslaget är dock inte

tillräckliga för att täcka de behov som finns. En följd av detta är att

mark som skulle kunna tas i anspråk för angelägna byggprojekt inte kan

användas därför att medel för sanering av den saknas. I en situation

med brist på bostäder med rimliga hyror är detta naturligtvis inte

tillfredsställande. Vi menar mot den bakgrunden att behovet av bostäder

vid sidan av den rena riskbedömningen bör kunna vägas in vid fördelningen

av medel för marksanering. Det kan ske antingen genom att Naturvårdsverket

får i uppdrag att samråda med Boverket vid fördelningen eller genom att

Boverket disponerar ett eget anslag för ändamålet.

Vad vi nu med anslutning till motion 2004/05:Bo240 (v) yrkande 4 anfört

om användningen av medel för marksanering bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

21. Åtgärder för ett ökat underhåll, punkt 16 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2004/05:Bo235 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi står i dag inför en situation där underhållet av vårt bostadsbestånd

är på väg att bli ett problem - vad som kan kallas ett underhållsberg

är på väg att byggas upp. Under åren framöver kommer närmare 1,3 miljoner

lägenheter i flerbostadshus, framför allt i rekordårens bostadsbestånd

(1961-1975), att kräva ett omfattande underhåll. Även en stor andel av

de äldre delarna av bostadsbeståndet kommer, i likhet med miljonprogrammets

bostäder, att behöva åtgärda installationer och tekniska system, som

va-stammar, elledningar och ventilationsanordningar. Samtidigt är

underhållsbehovet stort när det gäller fönster, balkonger och fasader.

Till detta kommer det underhåll som måste till i egnahemmen, framför

allt i hus byggda under 1970-talet. Sammantaget innebär detta att det

beräknas finnas ett nära förestående underhållsbehov i 56 % av lägenheterna

i flerbostadshus och i 25 % av småhusen.

Situationen när det gäller underhållet av vårt bostadsbestånd framstår

mot den här redovisade bakgrunden som ett framträdande samhällsproblem.

Det eftersatta underhållet av bostäderna följer gängse regionala och

sociala klyftor i samhället. Det innebär att på sikt kommer olikheterna

och klyftorna i samhället att öka alltmer. Det blir särskilt påtagligt

eftersom regioner utanför tillväxtområdena är mer utsatta ur underhållssynpunkt.

Här är risken för vakanser större eftersom tillgången på bostäder av

olika slag ofta är god.

Det går inte längre att blunda för problemen kring underhållsberget,

utan frågan måste föras upp på den politiska dagordningen. Som ett första

steg måste underhållsbehovet kartläggas och en samlad översyn göras av

skatteregler, hyressättningssystem och regelverk i syfte att säkerställa

de ekonomiska villkoren för underhållet av vårt bostadsbestånd.

Målsättningen skall vara att stimulera det långsiktiga underhållet och

att synliggöra utgifterna för detta. Det innebär bl.a. att förutsättningarna

att ta hänsyn till gjorda åtgärder måste bli större vid hyressättningen.

Ett problem med underhållskostnader är att dessa inte är jämnt fördelade

över en investerings livslängd. Genom att bostadsföretag normalt tillämpar

principen om konventionell beskattning innebär det att underhållskostnader

är omedelbart avdragsgilla. Det är däremot inte ombyggnadsåtgärder. En

vidgning av avdragsrätten till att omfatta såväl underhåll som vissa

ändringsarbeten är därför en åtgärd som skulle stimulera upprustningen

av det äldre bostadsbeståndet. Vi har också i Centerpartiets budget

avsatt 500 miljoner kronor fr.o.m. år 2006 för att ge utrymme för en

sådan vidgad avdragsrätt.

Vad jag nu med anslutning till Centerpartiets partimotion 2004/05:Bo235

yrkande 3 anfört om åtgärder för att lösa problemen med det s.k.

underhållsberget bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

22. En ny bostadsfinansiering, punkt 17 (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik

Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo301

yrkande 6 och 2004/05:Bo310 yrkande 16 och avslår motionerna 2004/05:Bo240

yrkandena 2 och 5, 2004/05:Bo268, 2004/05:Bo306 yrkandena 8 och 10,

2004/05:Bo310 yrkandena 28 och 29 samt 2004/05:Bo312.

Ställningstagande

Sverige är ett av de länder som har de högsta boendekostnaderna med

hänsyn tagen till den disponibla inkomsten. Samtidigt ligger Sverige

lägst bland jämförbara länder när det gäller nivån på nybyggande av

bostäder. Den främsta orsaken till detta är Sveriges extremt höga skatter

och avgifter på byggande och boende och en genomreglerad bostadsmarknad.

Från regeringshåll hävdas att subventions- och hyresregleringspolitiken

på bostadsområdet är till för att utsatta grupper i samhället skall

säkerställas ett billigt boende med god kvalitet. Sanningen är att det

under de senaste åren främst byggts bostäder som bara kan efterfrågas

av hushåll med goda inkomster. Den fördelningspolitiska konsekvensen av

dagens bostadspolitik blir att ekonomiskt utsatta hushåll, genom hög

beskattning av inkomst och boende, får subventionera hushåll med goda

inkomster. Det finns bostadssociala problem som måste lösas, men det

bör ske inom ramen för gängse socialpolitik och inte genom ett statligt

bostadsfinansieringssystem.

Vi står för en bostadspolitik där inriktningen är att normalisera och

avreglera bostadsmarknaden så att stöd och bidrag inte behövs. Då kan

samtliga subventioner och andra särlösningar, som ställer till fler

problem än de löser, avskaffas. Vi anser också att huvuddelen av

regleringarna på bygg- och bostadsmarknaden kan avskaffas och att skattereglerna

i största möjliga mån måste ansluta till de regler som gäller för övriga

investeringar. Inriktningen på bostadspolitiken måste vara att särlösningar

skall undvikas, vad gäller både statens intäkts- och utgiftssida. Det

mest långsiktigt hållbara finansieringssystemet är det där staten håller

fingrarna borta och låter kreditmarknaden utveckla olika finansieringslösningar.

All erfarenhet visar att finansieringen inte är något problem på de

områden där det finns efterfrågan, oavsett om det gäller investeringar

i privatbostäder i beståndet eller nybyggnadsinvesteringar i lokalfastigheter.

Med denna inriktning anser vi att det är möjligt att avveckla såväl

dagens räntebidragssystem som den flora av tidsbegränsade stöd som kommit

till användning under senare år. Det gäller givetvis i första hand det

investeringsbidrag och den s.k. investeringsstimulans som för närvarande

ges till hyresbostäder. Som framgår av Moderata samlingspartiets

budgetförslag finns det också ett antal andra riktade bidrag som kan

avvecklas.

Avvecklingen av räntebidragen och andra former av statlig bostadsfinansiering

kompenseras genom sänkt fastighetsskatt och andra förslag inom skatteområdet

som lagts fram i motioner från Moderata samlingspartiet. En framgångsrik

omläggning till nya former för en bostadsfinansiering utan statlig

inblandning förutsätter också att våra förslag om en avreglering av

bostadsmarknaden och förändrade villkor för hyresmarknaden vinner riksdagens

gehör. Dessa förslag kommer dock att behandlas av bostadsutskottet vid

ett senare tillfälle.

Vad vi ovan anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening. Det innebär bifall till motion 2004/05:Bo301 (m) yrkande 6 samt

till förslaget i motion 2004/05:Bo310 (fp) om att avveckla

investeringsstimulansen för hyresbostäder. I den mån övriga motionsförslag inte

kan anses vara tillgodosedda med det anförda avstyrks de.

23. En ny bostadsfinansiering, punkt 17 (fp, c)

av Nina Lundström (fp), Lars Tysklind (fp) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo310

yrkandena 16, 28 och 29 samt avslår motionerna 2004/05:Bo240 yrkandena

2 och 5, 2004/05:Bo268, 2004/05:Bo301 yrkande 6, 2004/05:Bo306 yrkandena

8 och 10 samt 2004/05:Bo312.

Ställningstagande

Sverige behöver ett ökat bostadsbyggande och en ökad satsning på förnyelse

och underhåll av bostadsbeståndet. För att detta skall kunna åstadkommas

behövs en omläggning av bostadspolitiken inom ett flertal områden. Det

handlar bl.a. om åtgärder för ökad byggkonkurrens, reformerad hyressättning

och rättvisa skatter. En central förutsättning för att investeringarna

inom bygg- och bostadssektorn skall kunna öka är också att långsiktigt

hållbara och förutsägbara villkor gäller för bostadsfinansieringen. Så

är definitivt inte fallet i dag. Under de senaste åren har en rad

kortsiktiga bidragsformer kommit och gått. För närvarande kompletteras

räntebidragssystemet med flera tidsbegränsade stöd med detaljerade och

styrande villkor. Det gäller bl.a. de investeringsbidrag och de s.k.

investeringsstimulanser som riktas till vissa typer av hyresbostäder i

vissa delar av landet. Resultatet blir ett bostadsbyggande som anpassas

efter regelverken och inte efter behov och efterfrågan.

Vi anser att de kortsiktiga och styrande bidragen bör avvecklas och att

ett arbete i stället bör påbörjas med att utforma långsiktigt hållbara

finansieringsförutsättningar för bostadssektorn. Som framhålls i

Folkpartiets partimotion är det i detta sammanhang angeläget att utreda

statens roll i ett nytt system för finansiering av byggande och boende.

Även Centerpartiet har i motioner framfört behovet av en omläggning av

bostadsfinansieringen i olika avseenden. Räntebidragssystemets framtid

bör givetvis innefattas i ett sådant uppdrag. Utredningen bör ta sin

utgångspunkt i det hittillsvarande finansieringssystemets effekter och

analysera olika alternativ till en finansiering anpassad efter marknadens

villkor. Olika internationella erfarenheter bör kunna utnyttjas i denna

analys. Särskilt bör erfarenheter hämtas från länder som tillämpar olika

former av lånesystem som bidrar till en större överblick över den

kalkylerade ränterisken genom långsiktiga lån.

Vad vi nu anfört med bifall till motion 2004/05:Bo310 (fp) yrkandena 16,

28 och 29 bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening. Det

innebär också att flera andra motionsförslag som behandlas i detta

avsnitt till stor del får anses bli tillgodosedda. I övrigt avstyrks de

behandlade motionerna.

24. En ny bostadsfinansiering, punkt 17 (kd)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo306

yrkandena 8 och 10 samt avslår motionerna 2004/05:Bo240 yrkandena 2 och

5, 2004/05:Bo268, 2004/05:Bo301 yrkande 6, 2004/05:Bo310 yrkandena 16,

28 och 29 samt 2004/05:Bo312.

Ställningstagande

Sverige har det lägsta bostadsbyggandet i OECD-området och de näst högsta

boendekostnaderna i EU. Boendet har sedan 1990-talets början gått från

att vara ett välfärdsområde som subventionerats kraftigt till att i dag

vara en inkomstkälla för staten. Bostadspolitiken under den socialdemokratiska

regeringsperioden har byggts upp kring ett antal mer eller mindre

tillfälliga bidragssystem med en hög grad av detaljstyrning och

svåröverskådliga ansökningsprocesser. Följden har bl.a. blivit ett otillräckligt

byggande av bostäder och ett eftersatt underhåll i delar av bostadsbeståndet.

Det bygg- och bostadssektorn framför allt efterfrågar är långsiktigt

hållbara spelregler och en avveckling av statens försök att styra

bostadsbyggandets inriktning. Stabila villkor för byggandet skapas framför

allt genom tre åtgärder. Det behövs en förenklad planprocess, en förändrad

hyreslagstiftning med friare hyressättning i nyproduktion och att staten

ger ekonomiska förutsättningar för byggande som inte är villkorat.

När det gäller de ekonomiska villkoren bör en första åtgärd vara att

avveckla de nuvarande tillfälliga stöden. Investeringsbidraget till

mindre hyresrätter bör avvecklas helt, och den s.k. investeringsstimulansen

bör ersättas med ett system med en mer generellt utformad skattereduktion

motsvarande en halverad byggmoms. Avsikten är emellertid att så snart

som möjligt genomföra en direkt sänkning av byggmomsen. Vidare bör en

avveckling av räntebidragssystemet inledas.

Det nuvarande systemet för räntebidrag innebär i princip att ett "evigt"

bidrag utgår till de bostäder som en gång erhållit räntestöd. Detta

leder även till att statens utgifter för räntebidragen hela tiden kommer

att öka i takt med att nya bidragsberättigade bostäder tillkommer genom

ny- eller ombyggnad. Ett räntebidragssystem med denna uppbyggnad ter

sig alltmer orimligt. Den ursprungliga avsikten med systemet var i

stället att det på sikt skulle leda fram till en avveckling av de generella

statliga bostadssubventionerna. Jag anser att det nu är dags att fatta

ett beslut om att inleda en sådan avveckling. Det bör emellertid

understrykas att denna avveckling bör ske samtidigt som den statliga

fastighetsskatten avvecklas och åtgärder för en reducerad byggmoms vidtas.

En avveckling av räntebidragssystemet bör inledas genom att inga beslut

om nya räntebidrag beviljas. Regeringen bör fatta beslut om en ändring

i räntebidragsförordningen i enlighet med detta och återkomma till

riksdagen med förslag om hur en avveckling i övrigt kan genomföras.

Vad jag ovan anfört med anledning av motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkandena

8 och 10 bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening. Det

innebär att även andra förslag om en avveckling av de tillfälliga

investeringsstöden blir tillgodosedda. I övrigt avstyrks de motioner som

behandlas i detta avsnitt.

25. En ny bostadsfinansiering, punkt 17 (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo240

yrkandena 2 och 5 samt avslår motionerna 2004/05:Bo268, 2004/05:Bo301

yrkande 6, 2004/05:Bo306 yrkandena 8 och 10, 2004/05:Bo310 yrkandena 16,

28 och 29 samt 2004/05:Bo312.

Ställningstagande

Det grundläggande nyproduktionsstödet i form av räntebidrag har successivt

kommit att urholkas. Denna utveckling inleddes i början av 1990-talet

då det s.k. Danellsystemet infördes. Detta system har inneburit dels

att bidragsandelen minskat till dagens nivå som ligger på 30 % av

räntekostnaden, dels att hänsyn inte tagits till de ökade

produktionskostnaderna.

Bidragsunderlaget för en normal lägenhet ligger således fortfarande på

ungefär samma nivå som när de ursprungliga schablonbeloppen för

produktionskostnaden fastställdes för mer än tio år sedan. Följden har blivit

att räntebidragen i dag är otillräckliga för att rimliga boendekostnader

skall kunna erbjudas i nyproducerade hyreslägenheter. Av detta skäl har

det varit nödvändigt att komplettera räntebidragssystemet med två

tidsbegränsade stöd, ett investeringsbidrag för hyresrätter och en

momsersättande skattekreditering, som båda gäller t.o.m. utgången av år

2006.

Även för ombyggnad har Danellsystemet inneburit att räntebidragens värde

kraftigt har urholkats. Dessutom gäller omfattande begränsningar för

vilka renoveringsåtgärder som berättigar till stöd. Tidigare hade

räntebidragen ett värde som motsvarade ca 50 % av investeringen i samband

med en ombyggnad. I dagens system är motsvarande värde endast omkring

7 %.

Större delen av det fastighetsbestånd som i dag har ett renoveringsbehov

är byggt under miljonprogrammets tid och en stor del tillhör allmännyttans

bestånd. För att de boende inte skall drabbas av stora hyresökningar

när den nödvändiga ombyggnationen genomförs finns det behov av ett

förstärkt statligt stöd. Detta behov framstår som särskilt angeläget med

tanke på att en förhållandevis stor andel av de boende i det aktuella

fastighetsbeståndet utgörs av ensamstående kvinnor med barn och av stora

invandrarfamiljer.

Det finns således starka skäl att se över och förstärka stödet både

till nyproduktionen av hyresrätter och till en nödvändig ombyggnad i

delar av bostadsbeståndet. Vi anser att man bör pröva möjligheten att

ersätta såväl räntebidragen som de tillfälliga stöden med ett nytt

enhetligt investeringsstöd. Stödet bör utformas med sikte på att rimliga

boendekostnader skall kunna uppnås med ett tak för högsta hyresnivå.

Det innebär bl.a. att ett krav bör ställas på att hyran skall vara

förhandlad i förväg. Vidare bör stödet villkoras med tydliga krav på en

miljöanpassning av de nyproducerade fastigheterna och de vidtagna

ombyggnadsåtgärderna.

Det som vi anfört om inriktningen på de överväganden som för närvarande

pågår inom Regeringskansliet om den statliga bostadsfinansieringen bör

riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen. Detta innebär ett

bifall till motion 2004/05:Bo240 (v) yrkandena 2 och 5 samt ett avslag

på övriga motionsyrkanden som behandlats i detta avsnitt.

26. Bostadsfinansiering för hushåll med låga inkomster, punkt 18 -

motiveringen (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik

Skårman (m).

Ställningstagande

Vi instämmer i de allmänna utgångspunkterna för motion 2004/05:Bo249

(kd), dvs. att ägandet av en bostad bör underlättas även för hushåll

med lägre inkomster. Vi anser att en strävan bör vara att alla hushåll

fritt skall kunna välja upplåtelseform för sitt boende. För många kan

hyresboendet vara ett attraktivt och bra alternativ. För andra är det

självklart att man vill äga sin bostad oavsett om den ligger i ett småhus

eller ett flerfamiljshus. Som konstateras i motionen är en egen ägd

bostad det i grunden billigaste boendealternativet. Förklaringen är

självklart att man med eget arbete kan svara för fastighetsförvaltning

och underhållsarbete.

Moderata samlingspartiet har lagt fram en rad förslag med inriktningen

att skapa neutralitet mellan upplåtelseformerna och underlätta för alla

hushåll att välja sitt eget boende. Det handlar både om åtgärder inom

bostadspolitiken, t.ex. att införa ägarbostäder och avveckla bidrag med

snedvridande effekter, och om mer allmänt inriktade åtgärder. Särskilt

bör här nämnas de skattesänkningar vi föreslår, och som kommer att

innebära ökade möjligheter även för hushåll med begränsade inkomster att

själva råda över sin ekonomi.

Vi är mot denna bakgrund inte beredda att de stödja de förslag som läggs

fram i den aktuella motionen.

27. Bostadsfinansiering för hushåll med låga inkomster, punkt 18 (kd)

av

Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo249

yrkandena 1-6.

Ställningstagande

I Sverige fanns under den första hälften av det förra århundradet

statliga egnahemslån vars syfte var att även hushåll med låga inkomster

skulle kunna skaffa ett egnahem. System med motsvarande inriktning finns

fortfarande i många länder. Även i flera av våra nordiska grannländer

har utgångspunkten i bostadspolitiken varit att det skall vara möjligt

att äga sin egen bostad. I Sverige har däremot socialdemokratin sedan

mitten av 1900-talet gjort en stark koppling mellan en social bostadspolitik

och en satsning på hyresbostäder.

Hyresboende är givetvis ett bra alternativ för olika typer av hushåll

och i olika skeden av livet. Vi anser emellertid att det vid sidan av

hyresboendet finns mycket goda skäl att med särskilda åtgärder också

underlätta för hushåll med lägre inkomster att äga sin bostad. Det

grundläggande motivet är att eget ägande i allmänhet leder till billigare

fastighetsförvaltning. Det ger också möjlighet att genom egna arbetsinsatser

sänka boendekostnaderna. För många hushåll, särskilt barnfamiljer, är

också boende i ett eget hus förstahandsalternativet, om bara ekonomin

tillåter det. En större bostadsyta och en mer ändamålsenlig bostadsutformning

för barnfamiljer gör också att det egna hemmet ger förbättrade möjligheter

till en utökad familj.

Vi kan emellertid konstatera att många hushåll i dag saknar ekonomiska

möjligheter att äga sin bostad, trots att det i många fall skulle leda

till ett långsiktigt billigare boende. Den utmaning som bostadspolitiken

måste ta sig an är därför att minska den betydande tröskeleffekt som

kravet på egen kontantinsats innebär. Många familjers svårigheter att

bygga upp en egen insats behöver bemötas med åtgärder som dels gör det

enklare att spara pengar till en insats, dels minskar kraven på en

alltför stor egen insats.

I motion 2004/05:Bo249 (kd) föreslås att ett antal åtgärder utreds med

det gemensamma syftet att förbättra möjligheterna för bostadsägande för

hushåll med låga inkomster. De åtgärder som behöver utredas kan kortfattat

beskrivas i följande punkter:

Öronmärkt bosparande: Denna typ av sparande, som ofta är förknippat med

skattelättnader, används i många länder och bidrar till att hushåll har

en kontantinsats när det blir aktuellt med bostadsköp. Vid utformningen

av ett svenskt system bör det övervägas om systemet bör begränsas i

vissa avseenden, exempelvis inriktas på förstagångsköpare och på hushåll

med begränsad inkomst. Det kan också behövas vissa regler om användningen

av sparkapitalet.

Hyrköp vid nybyggnation: En översyn behöver göras av möjligheten att

stärka säljarens och köparens trygghet vad gäller erbjudanden eller

åtaganden om framtida förvärv av fast egendom. Det bör bl.a. prövas om

ett system med hyrköp kan utvecklas. Hyrköp innebär att man hyr ett hus

men har en option på ett framtida köp till ett fastställt pris.

Statliga garantier för bolåntagare: Många hushåll med låga inkomster

har svårt att få ett lån till bostadsköpet trots att man har en ordnad

ekonomi som borde kunna ge utrymme för ränteutgifterna och övriga

boendekostnader. Ett stöd som inte behöver innebära subventionerade lån

är därför att staten går in med utökade garantier för lån till dessa

hushåll. Statens bostadskreditnämnd bör få i uppdrag att utreda

förutsättningarna för ett sådant system.

Signalsystem för en flexiblare kreditprövning hos bankerna: Vid sidan

av statliga garantier bör det övervägas om staten kan tillhandahålla

något instrument för hushåll att "signalera" sin förmåga att sköta

bostadsekonomin och därmed lättare erhålla högre lån. En möjlighet är

att högre belåningsgrad kan knytas till deltagande i ett regelbundet

bosparande.

Försäkringar mot prisfall eller ökade kostnader: En osäkerhet med

bostadsägandet som är särskilt påtaglig för låginkomsthushåll är de risker

som trots allt finns för kraftigt ökade boendekostnader eller

realisationsförluster i samband med försäljning. Det bör därför prövas om det

finns förutsättningar för en försäkring med syftet att hushåll med låga

inkomster ges en ekonomisk trygghet utan att försäkringspremien behöver

vara marknadsprissatt.

Bidragssystem anpassat för att köpa och äga bostäder: Det behöver

övervägas hur olika bidragssystem, som socialbidrag och bostadsbidrag,

skall utformas så att de inte motverkar möjligheten att äga sin bostad

utan i stället blir neutrala i förhållande till upplåtelseform. Ett

förslag i motionen med denna inriktning behandlas i detta betänkande i

avsnittet om bostadsbidrag.

Vad vi ovan anfört med bifall till motion 2004/05:Bo249 (kd) yrkandena

1-6 bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

28. Bostadsfinansiering för hushåll med låga inkomster, punkt 18 -

motiveringen (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Ställningstagande

Folkpartiet har lagt fram ett förslag om en översyn av statens roll

inom finansieringssystemen för bostadsbyggande och boende. Ett av

problemen med dagens villkor för bostadsfinansiering uppmärksammas i den

aktuella kd-motionen. Olika statliga insatser och regelsystem har en

styrande inverkan på bostadsmarknaden och begränsar möjligheterna till

ett fritt val av exempelvis upplåtelseform. Detta har också bidragit

till de svårigheter som hushåll med lägre inkomster har att välja att

bo i en ägd bostad.

Vi anser att även frågor om bostadsfinansiering för hushåll med lägre

inkomster behöver uppmärksammas i den av oss förordade översynen.

Internationella erfarenheter av olika lösningar bör tas till vara, särskilt

från system som möjliggör mer långsiktiga lån med en överblickbar

ränterisk. Särskilt för låginkomsthushåll är det angeläget med denna typ

av långsiktiga ekonomiska lösningar. Vi är däremot inte beredda att

ställa oss bakom de relativt detaljerade direktiv för ett utredningsarbete

som föreslås i motionen.

29. Bostadsfinansiering på landsbygden, punkt 19 - motiveringen (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik

Skårman (m).

Ställningstagande

I de aktuella motionerna föreslås särskilda regler och villkor för

bostadsfinansiering på landsbygden och ett ökat statligt engagemang i

dessa frågor. Inriktningen på våra förslag om bostadsfinansieringen är

att avveckla de statliga stödsystemen på detta område och genom

skatteåtgärder och andra åtgärder underlätta en bostadsfinansiering på den

öppna kreditmarknaden.

Med en sådan utgångspunkt bör de aktuella motionerna avstyrkas.

30. Bostadsfinansiering på landsbygden, punkt 19 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo202,

2004/05:Bo208, 2004/05:Bo262 och 2004/05:Bo275 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Det råder en obalans på bostadsmarknaden i vårt land. När denna obalans

diskuteras i bostadspolitiska sammanhang handlar det oftast om den

bostadsbrist som finns i storstadsområdena. Mer sällan kommer man in på

vilka effekter som obalansen har för möjligheterna att bo på landsbygden.

Problemen på landsbygden skiljer sig visserligen på många sätt från

stadens, men även här är det många gånger mycket svårt att hitta en

lämplig bostad.

Många ungdomar från landsbygden som under sin studietid valt att bo i

staden vill gärna flytta tillbaka till sin ursprungsmiljö när de planerar

att bilda familj. Man vill ge sina barn en trygg uppväxtmiljö med närhet

till naturen. Det visar sig emellertid ofta svårt att förverkliga denna

önskan på grund av svårigheterna att finna en lämplig bostad. Ett vanligt

problem är att man har svårt att få lån för att bygga eller köpa sitt

hus på landsbygden. Glesbygdsverket har i en utredning visat att detta

problem skulle kunna lösas om det infördes ett bättre system för

bostadsfinansiering på landsbygden som tillät bankerna att försäkra sig

mot eventuella förluster genom statliga bostadskrediter. Dagens system

har visat sig fungera mycket dåligt för bostadsbyggande på landsbygden.

I tre c-motioner föreslås ett reviderat system med vissa regler som kan

underlätta finansieringen av bostäder på landsbygden. Det innebär bl.a.

att kreditgaranti bör kunna beviljas för tillräckligt stora lån. Det

bör kunna lämnas besked om att garantier kommer att beviljas redan före

byggstart. Möjligheten till kreditgaranti bör även gälla för köp och

ombyggnad av äldre hus och gårdar.

De förändringar i den statliga kreditgarantin som jag förordar torde

inte innebära några egentliga risker för staten eftersom all erfarenhet

visar att det inte är egnahem på landsbygden som orsakar stora

kreditförluster utan i första hand fastigheter i större tätorter.

Även flera andra åtgärder bör prövas för att underlätta boendet på

landsbygden och därigenom bidra till målet att hela Sverige skall leva.

Regeringen bör bl.a. vidta de åtgärder som föreslås i en av de c-motioner

som behandlas i detta avsnitt. Det gäller dels insatser för att underlätta

för de lokala kreditgarantiföreningarna att också arbeta mot bostadsmarknaden,

dels att bevaka möjligheten att använda EU:s strukturfonder till att

underlätta byggande av bostäder och näringsfastigheter på landsbygden.

Vad jag ovan anfört bör riksdagen med bifall till c-motionerna 2004/05:Bo202,

2004/05:Bo208, 2004/05:Bo262 och 2004/05:Bo275 tillkännage för regeringen

som sin mening.

31. Kreditgaranti för kooperativ hyresrättsförening, punkt 20 -

motiveringen (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik

Skårman (m).

Ställningstagande

Vi har föreslagit att de särregler som gäller för kreditgaranti för

kooperativa hyresrättsföreningar skall avskaffas. Det förslaget behandlas

i detta betänkande i avsnittet om anslagsfördelningen för utgiftsområde

18.

Det finns inget skäl att särbehandla en viss upplåtelseform på det sätt

som redan görs i dagens regelsystem. Än mindre finns det givetvis

anledning att, som föreslås i s-motionen, ytterligare gynna denna

upplåtelseform. Motionen avstyrks.

32. Investeringsstöd för studentbostäder, punkt 23 - motiveringen (m,

fp)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Lars Tysklind

(fp), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Ställningstagande

De olika former av riktade investeringsstöd för bostadsbyggande som

använts under senare år är inte lösningen på bristen på studentbostäder.

Stöden har indirekt bidragit till ökade byggkostnader, och de har

medverkat till att produktionen snarare inriktats efter de villkor som

ställs i bidragsförordningarna än efter den verkliga efterfrågan. Projekt

har dragits i gång eller stoppats alltefter de villkor som ställs för

när och var bidrag beviljas.

De investeringsstöd med olika utformning som tillämpats för studentbostäder

utgör ett tydligt exempel på den kortsiktighet och ryckighet som präglat

den socialdemokratiska politiken på området. Ett bidrag för studentbostäder

infördes således i slutet av 1990-talet för att efter en kort tid

avvecklas med hänvisning till bristande efterfrågan. År 2000 introducerades

ett nytt bidrag för att sedan avskaffas sommaren 2003. För båda dessa

bidragsformer hade dessutom bidragsvillkoren hunnit ändras flera gånger

under deras korta varaktighet. Sedan drygt ett år tillämpas nu ytterligare

en ny form av investeringsstöd för studentbostäder, den s.k.

investeringsstimulansen genom skattekreditering, med om möjligt ännu otydligare

och krångligare regelsystem än tidigare bidragsformer.

Slutsatsen av denna ryckiga politik kan bara bli en. Det måste bli

möjligt att bygga studentbostäder utan subventioner. För de berörda

bostadsbolagen måste det framstå som i det närmaste omöjligt att bedriva

en långsiktig planering av bostadsproduktion och förvaltning av sitt

bestånd när spelreglerna ständigt ändras.

Det här anförda innebär att det enligt vår mening inte bör bli aktuellt

att överväga införande av ytterligare en ny form av investeringsstöd

för studentbostäder. Helt andra åtgärder måste sättas in för att underlätta

produktionen av studentbostäder. Med denna motivering bör riksdagen

också avstyrka de aktuella motionsförslagen.

33. Investeringsstöd för studentbostäder, punkt 23 (kd)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo297

yrkande 1 och avslår motionerna 2004/05:Bo235 yrkande 14 och 2004/05:Bo240

yrkande 3.

Ställningstagande

Bostadssituationen för studenter är mycket bekymmersam på många

universitets- och högskoleorter. Sveriges Förenade Studentkårer (SFS)

framhåller i en rapport från september 2004 att det redan tidigare allvarliga

läget ytterligare har förvärrats. Sammantaget köar nu 110 000 studenter

till studentbostad runtom i landet. Även om inte alla av dem behöver

bostad omedelbart uppskattar SFS behovet av nya studentbostäder till

över 60 000. Samtidigt konstaterar SFS i ett pressmeddelande från

september 2004 att det statliga stödet till byggande av studentbostäder,

som det ser ut i dag, har misslyckats med att få i gång bostadsproduktionen.

Det allvarliga läget kräver att både staten och kommunerna tar sitt

ansvar för bostadssituationen för högskolestudenterna. Den långsiktigt

viktigaste förändringen som behövs för att studenter skall kunna skaffa

egna bostäder är ett ökat byggande totalt sett. Det är bristen på

bostäder i samhället i stort som försämrat studenters boendesituation. En

omläggning av den generella bostadspolitiken har alltså en avgörande

betydelse också för att studenters bostadssituation skall kunna förbättras.

Den akuta bristen på studentbostäder nödvändiggör emellertid att vissa

riktade åtgärder måste vidtas. Ett nytt investeringsbidrag bör inrättas

för byggande av studentbostäder.

Det investeringsbidrag för studentbostäder som fanns t.o.m. augusti

2003 fungerade i stort sett bra. Detta hindrar inte att viss befogad

kritik kunnat riktas mot bidragsvillkoren. Den omläggning som skett

till ett stöd i form av skattekreditering kan emellertid ifrågasättas

i betydligt högre grad. Den nya stödformen har försetts med otydliga

och krångliga bidragsvillkor. Jag föreslår att riksdagen i stället

tillstyrker det förslag om en ny form av investeringsbidrag som föreslås

av Kristdemokraterna. Detta bidrag är avsett att utgå enligt enkla och

förutsägbar regler.

Bidraget föreslås sammantaget uppgå till 30 miljoner kronor per år och

utbetalas med 1 250 kr/m2 i Stockholmsregionen, 1 000 kr/m2 i Göteborg

och Malmö och med 750 kr/m2 i övriga landet. Detta stöd för studentbostäder

bör beviljas parallellt med den halvering av byggmomsen som Kristdemokraterna

föreslår. Räknat på en studentlägenhet på 20 m2 blir effekten av

Kristdemokraternas förslag ett 5 % högre stöd i förhållande till den

tillfälliga investeringsstimulansen.

Vad jag ovan anfört med bifall till motion 2004/05:Bo297 (kd) yrkande

1 bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening. Övriga

motionsyrkanden som behandlats i detta avsnitt avstyrks i den mån de inte

kan anses vara tillgodosedda med det anförda.

34. Investeringsstöd för studentbostäder, punkt 23 (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo240

yrkande 3 och avslår motionerna 2004/05:Bo235 yrkande 14 och 2004/05:Bo297

yrkande 1.

Ställningstagande

I takt med den kraftiga utbyggnaden av högskoleplatser har också bristen

på studentbostäder ökat påtagligt. Enligt Sveriges Förenade Studentkårer

saknas det höstterminen 2004 omkring 62 000 studentbostäder. Bara var

femte student bor i dag i en studentbostad, där hyran i bästa fall är

anpassad efter tillgängliga studiemedel. Om inte situationen förbättras

dramatiskt finns det risk för att stora samhällsgrupper inte har möjlighet

att studera. Ett kraftigt tillskott av antalet studentbostäder är därför

nödvändigt. Det finns mot denna bakgrund starka skäl att se över vilket

stöd som är nödvändigt för att studentbostadssituationen skall kunna

förbättras.

Även om villkoren för investeringsstödet till studentbostäder nyligen

förbättrats står sig den svenska statens satsning slätt i jämförelse

med våra grannländer Norge och Danmark. I Norge står staten för 60 % av

den totala produktionskostnaden, och i Danmark ges ett inteckningslån

som täcker 93 % av kostnaden, och staten står för 80 % av räntekostnaden.

Vi anser att det nuvarande, tillfälliga stödet bör ersättas av ett

permanent investeringsstöd för byggande av studentbostäder. Stödet bör

ges på samma villkor som det nya investeringsstöd för byggande av

ordinära hyresrätter som vi också förordat. Det arbete som för närvarande

pågår inom Regeringskansliet med att utforma en ny bostadsfinansiering

bör givetvis också innefatta uppgiften att utforma närmare villkor för

ett stöd med tillräcklig stimulans för byggande av studentbostäder.

Det som vi ovan anfört bör riksdagen med bifall till motion 2004/05:Bo240

(v) yrkande 3 tillkännage för regeringen som sin mening. Övriga

motionsförslag om ett investeringsstöd till studentbostäder får anses vara

väl tillgodosedda med det anförda.

35. Investeringsstöd för studentbostäder, punkt 23 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo235

yrkande 14 och avslår motionerna 2004/05:Bo240 yrkande 3 och 2004/05:Bo297

yrkande 1.

Ställningstagande

En allmän bostadspolitisk riktlinje bör vara att störa marknaden så

lite som möjligt med olika former av subventioner. Endast i vissa

speciella fall kan det vara befogat att ändå inrätta statliga subventionssystem.

Det skall då gälla angelägna områden där andra politiska åtgärder inte

tycks få tillräcklig verkan. Samhällets ansvar för att efterfrågan på

studentbostäder skall kunna tillgodoses är ett sådant område. Trots att

det under lång tid rått stor brist på studentbostäder på flera högskoleorter

har inte tillräckliga åtgärder vidtagits för att tillgodose behovet.

För att kunna möta efterfrågan på studentbostäder och därigenom skapa

en acceptabel studiesituation för landets studenter är det därför befogat

med vissa statliga subventioner.

Investeringsbidraget för byggande av studentbostäder har också, till

skillnad från andra subventioner, visat sig vara effektivt. Regeringens

hantering av bidraget har dock varit under all kritik. Först infördes

ett bidrag 1998, som sedan avskaffades 1999. Våren 2000 infördes

bidragsformen på nytt med avsikten att bidrag skulle utgå t.o.m. 2002.

Därefter förlängdes bidragstiden med ett år till utgången av 2003. Sedan

avbröts bidragsgivningen i förtid och ersattes med en ny form av

investeringsstimulans genom skattekreditering med en tidsbegränsning till

utgången av 2006. Resultatet av denna ryckighet i de politiska besluten

syns tydligt i byggandet. Byggföretagen har inte kunnat lita på besluten

och har därför inte haft underlag för att planera sina insatser.

För att planeringen och byggandet av studentbostäder skall fungera bra

och för att inte fler byggprojekt skall läggas på is, behövs det mer av

långsiktighet i stödvillkoren. Det är därför rimligt att investeringsstödet

för studentbostäder ges en permanent form. Då kan staten också kräva av

kommun, näringsliv, studentbostadsföretag och högskola på respektive

ort att agera långsiktigt. Riksdagen bör således anmoda regeringen att

ändra i det regelverk som styr investeringsstödet för studentbostäder

så att den gällande tidsbegränsningen tas bort. Vidare är det nödvändigt

att stödvillkoren förenklas och att de styrande inslagen i de nuvarande

reglerna avvecklas.

Vad jag ovan anfört med anledning av Centerpartiets partimotion

2004/05:Bo235 yrkande 14 bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening. Det anförda innebär att även övriga förslag får anses bli

tillgodosedda i betydande omfattning.

36. Åtgärder för fler studentbostäder m.m., punkt 24 (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik

Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ub259

yrkandena 3-5 och avslår motionerna 2004/05:Ub276 yrkandena 17 och 18,

2004/05:N409 yrkande 24, 2004/05:Bo209, 2004/05:Bo253, 2004/05:Bo274,

2004/05:Bo304 yrkandena 2 och 3 samt 2004/05:Bo310 yrkandena 10 och 11.

Ställningstagande

Kunskapsuppbyggnaden och den högre utbildningen är av avgörande betydelse

för Sveriges framtid och fortsatta ekonomiska tillväxt. De studerande

på universitet och högskolor måste därför erbjudas en bra studiemiljö.

På många av landets högskoleorter är det emellertid mycket svårt för

studerande att få bostad. Det finns tecken på att studenter börjar

undvika de större universitetsstäderna på grund av bristen på bostäder.

Bostadsbristen riskerar därmed att bli ett hot mot valfriheten och den

öppna högskolan.

För att komma till rätta med bostadsbristen bland studenterna måste

nyproduktionen av små hyreslägenheter och särskilda studentbostäder öka.

Detta kräver framför allt den typ av generella bostadspolitiska insatser

som förordats i flera m-motioner. Det handlar bl.a. om åtgärder för att

sänka de skatter som belastar boendesektorn och insatser för att öka

konkurrensen. Vidare måste planprocessen förenklas, bl.a. genom att

antalet instanser för överklagande av planer och bygglov begränsas. Ett

friare hyressättningssystem måste införas.

I motion 2004/05:Ub259 (m) om studenternas vardagsproblem läggs också

fram ett antal förslag som mer direkt är inriktade på bostadssituationen

för studenter. Vi ställer oss bakom dessa förslag. Det gäller bl.a.

förslag om att åtgärder bör vidtas för att underlätta lösningar med

tillfälliga bostäder för studenter. Genom att använda lösa bostadsmoduler

kan bostäderna återanvändas för andra ändamål när ett tillräckligt antal

permanenta bostäder har uppförts. Det behöver också införas en större

möjlighet att variera standarden i bostäderna. Studenter och ungdomar

accepterar ofta en lägre standard om detta medför att hyrorna kan hållas

nere.

I motionen föreslås också att del av stadigvarande bostad skall få hyras

ut utan att uthyraren behöver betala skatt på inkomsten. Om mindre än

50 % av en privatpersons stadigvarande bostad hyrs ut skall inkomsten

vara skattefri. Detta förslag behandlas emellertid av skatteutskottet.

Vidare anser vi att riksdagen bör anmoda regeringen att genomföra en

inventering av statliga fastigheter som enkelt kan göras om till

studentbostäder. Sammantaget beräknar vi att tusentals studentbostäder

skulle kunna tas fram omgående, om våra förslag genomförs.

Det vi nu anfört om åtgärder för fler studentbostäder bör riksdagen med

bifall till motion 2004/05:Ub259 (m) yrkandena 3-5 tillkännage för

regeringen som sin mening. Detta innebär att även vissa av de övriga

yrkanden som tagits upp i detta avsnitt får anses vara väl tillgodosedda.

I övrigt avstyrks de behandlade motionerna.

37. Åtgärder för fler studentbostäder m.m., punkt 24 (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N409

yrkande 24 och 2004/05:Bo310 yrkandena 10 och 11 samt avslår motionerna

2004/05:Ub259 yrkandena 3-5, 2004/05:Ub276 yrkandena 17 och 18,

2004/05:Bo209, 2004/05:Bo253, 2004/05:Bo274 och 2004/05:Bo304 yrkandena 2

och 3.

Ställningstagande

Tillgången på bostäder för studenter är i dagsläget oerhört dålig på

vissa studieorter, framför allt i de större städerna. Många studenter

som blir antagna till studieplatser tvingas tacka nej därför att de

inte har någonstans att bo. Deras enda möjlighet är i stort sett att

köpa en bostad. Det är emellertid få studenter som har en sådan ekonomisk

situation att de över huvud taget kan fundera över en sådan lösning.

Vi anser att det behöver vidtas en rad åtgärder för att förbättra

studenternas situation. Studenterna måste kunna klara de ökande kostnaderna

för bostad, studielitteratur, datorer m.m. Vi anser därför att studenternas

konsumtionsutrymme behöver stärkas. Folkpartiet har föreslagit att

studiemedlens totalbelopp skall höjas. Studerande med barn skall kunna

tilldelas tilläggslån. Studenter skall också ha rätt att ha inkomster

vid sidan av studielånen utan att straffas ekonomiskt genom sänkta

studiemedel. Dessa frågor behandlas dock av utbildningsutskottet.

Inom det bostadspolitiska området måste flera olika vägar prövas i syfte

att snabbt få fram fler bostäder som passar studenter. Det är i detta

sammanhang viktigt att komma ihåg att dagens studerande vid universitet

och högskolor inte är någon homogen grupp. I Sverige har studenterna en

förhållandevis hög medelålder, och många har hunnit bilda familj. I

huvudsak handlar därför en förbättring av studenternas bostadssituation

om att generellt förbättra förutsättningarna för bostadsbyggandet.

Förslag med denna inriktning har lagts fram i motioner (fp). Sådana

generella åtgärder, som även skulle förbättra möjligheten att bygga

studentbostäder, gäller bl.a. förenklingar i plan- och byggprocessen,

skattelättnader för bostadssektorn, friare hyressättningssystem och

åtgärder för en bättre byggkonkurrens. Genom sitt planmonopol har

kommunerna ett stort ansvar att aktivt verka för en lösning av problemet

med studentbostäder.

Folkpartiets förslag om skattefrihet för uthyrning av rum i privatbostäder

skulle göra det möjligt att snabbt få fram betydligt fler lagliga

hyresrum. Det skulle både effektivisera användningen av det befintliga

bostadsbeståndet och råda bot på den allra mest akuta bostadsbristen,

inte minst bland studenter. Detta förslag bereds av skatteutskottet.

Även om de generella åtgärderna som gäller för hela bostadssektorn är

av störst betydelse finns det även skäl att pröva olika åtgärder speciellt

riktade mot studentboendet. En översyn av olika byggregler bör göras

för att underlätta nya metoder för att bygga billigare småbostäder

lämpade för studenter. Det gäller bl.a. vissa regler som resulterat i

att en orimligt stor andel av bostadsytan i många nybyggda studentbostäder

används för badrum och våtutrymmen.

Det bör också vara möjligt att omvandla tomma kontor till studentbostäder.

De allmännyttiga bostadsföretagen har i många kommuner en betydande

mängd kommersiella lokaler och tomma kontor som kan omvandlas till

bostäder och bidra till att lösa bristen på studentbostäder. Olika projekt

har visat att det går att få fram moduler med studentbostäder på mycket

kort tid. Genom att använda tillfälliga bygglov kan mark snabbt tas i

anspråk för uppställande av sådana moduler. Genom att erbjuda mark till

billigt pris kan bostadskostnaden hållas nere. Både de berörda kommunerna

och staten har ett ansvar i denna fråga.

Vi anser således att staten bör bidra till en lösning av studentbostadsbristen

i positiv anda genom att erbjuda mark för byggande av studentbostäder.

I Stockholmsregionen skulle tusentals bostäder vara möjliga att bygga

genom ett sådant initiativ. För att öppna denna möjlighet behöver

ägardirektiven för de statliga fastighetsbolagen kompletteras med ett

sådant uppdrag. De ekonomiska konsekvenserna bör inte lägga hinder i

vägen om markanvändningen kan ses i ett längre tidsperspektiv. Mark som

staten upplåter för studentbostäder kan på sikt ges ett annat

användningsområde om behoven förändras. Vidare är det möjligt att utnyttja

sådan mark som i dag inte ger någon avkastning.

Vad vi ovan anfört bör riksdagen med bifall till Folkpartiets partimotion

2004/05:Bo310 yrkandena 10 och 11 samt motion 2004/05:N409 (fp) yrkande

24 tillkännage för regeringen som sin mening. I den mån övriga i detta

avsnitt behandlade motioner inte sammanfaller med det nu anförda avstyrks

de.

38. Åtgärder för fler studentbostäder m.m., punkt 24 (kd)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo304

yrkandena 2 och 3 samt avslår motionerna 2004/05:Ub259 yrkandena 3-5,

2004/05:Ub276 yrkandena 17 och 18, 2004/05:N409 yrkande 24, 2004/05:Bo209,

2004/05:Bo253, 2004/05:Bo274 och 2004/05:Bo310 yrkandena 10 och 11.

Ställningstagande

Under de senaste tio åren har antalet studenter inom den högre utbildningen

ökat mycket kraftigt. Detta har medfört en tilltagande brist på

studentbostäder. Det finns i dag omkring fem gånger så många studenter som

studentbostäder. Den allvarliga situationen framgår med all tydlighet

av den statistik som Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) redovisar

inför varje termin över bostadssituationen för landets studenter.

Uppgifter från årets undersökning visar att det redan tidigare allvarliga

läget nu ytterligare förvärrats. SFS uppskattar att det finns behov av

omkring 60 000 nya studentbostäder. Köerna till en studentbostad har

vuxit ytterligare på de flesta högskoleorter.

Bakom denna statistik ligger givetvis en verklighet där många studenter

har en mycket svår boende- och studiesituation. Släktingar, vänner,

bekanta och bekantas bekanta får utnyttjas för en tillfällig bostad.

Många tvingas flytta runt mellan bostäder med kontrakt som löper på

kort tid. Det förekommer också ofta att studenter tvingas tacka nej

till sina utbildningsplatser eftersom de inte kan få tag på en bostad.

För dem som ändå väljer att studera påverkar den osäkra bostadssituationen

studierna mycket negativt. Bristen på studentbostäder ökar också den

sociala snedrekryteringen till den högre utbildningen.

Det är mot denna bakgrund nödvändigt att regeringen på olika sätt aktivt

söker medverka till en förbättrad bostadssituation för landets studenter.

I kd-motionen 2004/05:Bo304 finns förslag om en rad sådana åtgärder

som skulle kunna förbättra bostadssituationen för studenter. Det gäller

förslag om

skattebefrielse för uthyrning till studenter i privatvilla eller

lägenhet

att kommunerna skall ta sitt ansvar för att tillhandahålla billig mark

för studentbostäder

att möjliggöra uppförande av mobila studentbostäder

att tillgången till bostäder bör vara ett konkurrensmedel om

högskoleplatser

att sänka momsen på nyproduktion

att avskaffa den statliga fastighetsskatten

att förbättra konkurrensbevakningen av byggsektorn.

Bostadsutskottet har endast behandlat två av dessa förslag i avsnittet

om åtgärder för fler studentbostäder. Övriga förslag behandlas av andra

utskott eller av bostadsutskottet i annat sammanhang. Jag ställer mig

givetvis bakom alla förslagen men yrkar i denna reservation endast bifall

till förslagen om kommunernas ansvar att tillhandahålla billig mark

(yrkande 2) och om att åtgärder bör vidtas för att underlätta användandet

av mobila studentbostäder (yrkande 3).

Vad jag ovan anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening. Även övriga motionsyrkanden som behandlas i detta avsnitt blir

med det förordade tillkännagivandet tillgodosedda i betydande utsträckning.

I övrigt avstyrks dessa förslag.

39. Åtgärder för fler studentbostäder m.m., punkt 24 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ub276

yrkandena 17 och 18 samt 2004/05:Bo209 och avslår motionerna 2004/05:Ub259

yrkandena 3-5, 2004/05:N409 yrkande 24, 2004/05:Bo253, 2004/05:Bo274,

2004/05:Bo304 yrkandena 2 och 3 samt 2004/05:Bo310 yrkandena 10 och 11.

Ställningstagande

Bostadssituationen för landets studenter är alarmerande. Vid starten av

höstterminen 2004 fattades drygt 60 000 studentbostäder. Studenter i

Göteborg, Lund, Stockholm, Uppsala och på andra universitets- och

högskoleorter har svårare än någonsin att få en studentbostad. Även om

ett permanent investeringsbidrag för byggande av studentbostäder kan

bidra till att på sikt förbättra bostadssituationen för studerande vid

universitet och högskolor behövs samtidigt ett brett engagemang från

alla berörda parter. Kommunerna har givetvis ett stort ansvar för den

lokala bostadsmarknaden. Ett särskilt ansvar åvilar kommuner med

universitet eller högskolor. Det bör samtidigt framhållas att statliga

insatser kan behövas i flera frågor som kräver samordning och metodutveckling.

Jag ställer mig bakom förslagen i c-motionen 2004/05:Ub276 om att

överläggningar måste komma till stånd om studenternas bostadssituation.

Regeringen har ansvar för att tillsammans med samtliga berörda parter

forma en strategi för hur studentbostadstillgången skall säkras.

Användningen av de resurser som avsatts för att stimulera nybyggnation av

studentbostäder bör avgöras genom dessa diskussioner. Studenters situation

på dagens bostadsmarknad bör analyseras och belysas mot bakgrund av

denna grupps särskilda behov. Regeringen bör få i uppdrag att förhandla

om den studentsociala situationen såväl med de kommuner som tilldelas

nya högskoleplatser som med övriga högskolekommuner. Det bör särskilt

framhållas att kommuner som tilldelas nya högskoleplatser också har ett

bostadsförsörjningsansvar för de nya studenterna.

Även övriga berörda parter, som högskolorna, studentbostadsbolagen och

studentkårerna, bör bjudas in till dessa överläggningar. Syftet med

överläggningarna bör vara att överenskommelser skall träffas som innebär

att varje part bidrar med åtgärder som kan lindra bostadsbristen för

studenterna. Staten kan bidra till överenskommelserna bl.a. genom att

erbjuda användningen av statligt ägd mark för studentbostäder.

Det finns vidare skäl att se över vad som kan göras för att boendekostnaderna

i nyproducerade studentbostäder skall kunna hållas nere. En översyn av

byggreglerna bör genomföras med den inriktning som förelås i motion

2004/05:Bo209 (c). Byggreglerna bör således ses över så att det blir

möjligt att bygga bostäder med en något lägre standard för studenter.

Vidare finns det skäl att pröva de övriga förslag som läggs fram i denna

och flera andra motioner om enklare planförfarande, omvandling av lokaler

till studentbostäder, tillfälliga bygglov, billigare byggmetoder,

tillfälliga mobila studentbostäder, tillhandahållande av billig kommunal

mark, sänkt moms på nyproduktion, lägre fastighetsskatt och förbättrad

konkurrensbevakning av byggsektorn. Dessa förslag gäller till stor del

bostadspolitiska åtgärder med en generell inriktning men kan få stor

betydelse när det gäller möjligheterna att få fram fler och billigare

studentbostäder.

Vad jag ovan anfört om åtgärder för fler studentbostäder bör riksdagen

med bifall till motionerna 2004/05:Bo209 (c) och 2004/05:Ub276 (c)

yrkandena 17 och 18 tillkännage för regeringen som sin mening. Det innebär

att även övriga motionsförslag som behandlats i detta avsnitt till stor

del blir tillgodosedda.

40. Äldres boende, punkt 25 - motiveringen (m, fp)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Lars Tysklind

(fp), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Ställningstagande

En allt större andel äldre i befolkningen kommer att ställa nya krav på

bostadsmarknaden. Det behöver vidtas anpassningsåtgärder i bostadsbeståndet,

och det behöver byggas nya bostäder särskilt anpassade för äldre boende.

Våra utgångspunkter är att dessa behov bör tillgodoses på en bostadsmarknad

i balans. Även dessa bostadskonsumenters behov behöver påverka vad som

byggs. Vi hänvisar till våra bostadspolitiska motioner som beskriver

hur vi ser på behovet av nyproduktion utifrån konsumenternas behov och

önskemål. Den aktuella kd-motionen har i flera avseenden en inriktning

som är förenlig med vår syn på bostadspolitik men innehåller även vissa

förslag om statliga åtgärder som vi inte kan ställa oss bakom.

Med denna motivering avstyrks motion 2004/05:Bo298 (kd).

41. Äldres boende, punkt 25 (kd)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo298

yrkandena 1-4.

Ställningstagande

Att bygga ett samhälle där alla människor kan åldras i trygghet och

värdighet är ett av välfärdspolitikens mest angelägna mål. När den

demografiska utvecklingen med alltfler äldre diskuteras får man lätt

intrycket av ett tilltagande samhällsproblem trots att det i grunden

handlar om en ytterst positiv utveckling med en ökande medellivslängd.

Däremot utgör den allt större andelen äldre i vårt samhälle en mycket

stor utmaning, inte minst för bostadssektorn. Krav kommer att ställas

på att möta de äldres behov och önskemål om ändamålsenliga bostäder som

möjliggör kvarboende vid hög ålder eller som är goda alternativ att

flytta till. Efterfrågan på särskilda seniorbostäder kommer sannolikt

att öka i framtiden, liksom nödvändigheten att anpassa befintliga

bostadsfastigheter. Hela bostadssektorn står inför en svår balansgång

mellan att bygga nytt och att anpassa; att stimulera kvarboende eller

att underlätta flyttning.

Kristdemokraterna lägger i motion 2004/05:Bo298 (kd) fram förslag som

kan utgöra ett avstamp för en anpassning av bostadspolitiken till denna

utmaning. Bostadspolitikens uppgift måste i detta sammanhang vara att

värna om att våra äldre kan få en god och värdig ålderdom genom att

skapa de bästa möjligheterna för valfrihet och trygghet i boendet. Det

handlar här om generella bostadspolitiska åtgärder som att skapa

långsiktigt förutsägbara villkor för byggande och ägande av bostäder i

alla olika storlekar och upplåtelseformer. Det handlar också om vissa

riktade insatser för att lösa de särskilda krav som måste ställas på

ett boende anpassat för en äldre befolkning.

Ett av förslagen i kd-motionen innebär att kunskapsuppbyggnaden i de

aktuella frågorna bör påskyndas genom att ett forum för äldres boende

inrättas. Forumet skall bidra till att äldres boendesituation ges en

större uppmärksamhet och leda till förslag på konkreta åtgärder som

förbättrar beredskapen inför ökningen av antalet äldre som kräver

ändamålsenliga bostäder. Ett viktigt uppdrag bör vara att samla alla

aktörer till erfarenhetsutbyte och gemensamma utvecklingsinsatser.

Vidare föreslås att förutsättningarna för byggande av ändamålsenliga

seniorbostäder snarast ses över. För att snabbt få fram förslag bör den

arbetsgrupp inom Regeringskansliet som arbetar med frågor om

bostadsfinansiering ges i uppdrag att komma med förslag som möjliggör

finansieringen

av dessa bostäder och även se över förutsättningarna för att finansiera

olika anpassningsåtgärder i bostadsbeståndet. Grunden för finansieringen

av olika ombyggnads- och anpassningsåtgärder bör givetvis bygga på

fastighetsägarens ansvar, men staten behöver se till att rimliga

förutsättningar finns för detta ansvarstagande.

Det finns också anledning att framhålla det särskilda ansvar som kommunerna

har för bostadsförsörjningen för den äldre befolkningen och att

ändamålsenliga bostäder finns att tillgå. Kommunerna har med sitt planmonopol

och flera andra instrument möjlighet att bidra till att valet mellan

att bo kvar och flytta blir så fritt som möjligt.

Kristdemokraterna vill betona vikten av att blandade bostadsområden

skapas för alla generationer och hushållstyper med både småhus och

flerbostadshus liksom att arbetsplatser samlokaliseras med bostäder.

Målet måste vara att stärka sammanhållningen och ansvarstagandet över

generationsgränser genom att underlätta för vardagliga möten. Vi anser

att regeringen, t.ex. genom en nationell handlingsplan, bör vara pådrivande

för att kommunerna skall uppfylla sitt bostadsförsörjningsansvar gentemot

den äldre befolkningen. I kd-motionen framhålls särskilt ett antal

områden där det kommunala ansvaret har betydelse för att skapa ett bra

boende för en åldrande befolkning.

Vad jag ovan anfört med bifall till motion 2004/05:Bo298 (kd) bör

riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

42. Äldres boende, punkt 25 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo298

yrkande 1 och avslår motion 2004/05:Bo298 yrkandena 2-4.

Ställningstagande

Den ökande andelen äldre i befolkningen ställer stora krav på politikens

alla områden. För bostadspolitikens del handlar det om att ge förutsättningar

för att efterfrågan på bostäder anpassade efter de äldres behov skall

kunna tillgodoses. I motion 2004/05:Bo298 (kd) beskrivs ingående vilka

utmaningar vi kommer att ställas inför och även möjliga lösningar. Jag

anser att det finns all anledning att genomföra en bred översyn av vilka

åtgärder som stat och kommun behöver bidra med för att framtidens

bostadsutbud skall kunna svara mot de äldres behov.

Förslaget om en bred översyn innebär ett delvis bifall till motion

2004/05:Bo298 (kd) yrkande 1. Övriga yrkanden i denna motion avstyrks.

43.

Bostadsbidragens utformning, punkt 26 - motiveringen (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik

Skårman (m).

Ställningstagande

Det budgetförslag som vi från Moderata samlingspartiet lagt fram innebär

att bostadsbidragen avvecklas redan fr.o.m. 2005 samtidigt som barnbidragen

förstärks för ensamstående med barn och för studerande föräldrar. Frågan

om utformningen av bostadsbidragen saknar därmed aktualitet. Samtliga

motionsförslag avstyrks sålunda.

44. Bostadsbidragens utformning, punkt 26 (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo310

yrkande 25 och avslår motionerna 2004/05:Bo231 yrkandena 1 och 2,

2004/05:Bo235 yrkande 19, 2004/05:Bo290 och 2004/05:Bo295 yrkande 1.

Ställningstagande

När bostadsbidraget en gång infördes var det ett "produktionspolitiskt"

stöd. På grund av den djupa lågkonjunkturen på 1930-talet ville staten

stimulera byggsektorn. Avsikten var att bidraget skulle leda till ökad

bostadskonsumtion där större och mer välrustade bostäder i sin tur skulle

leda till minskad trångboddhet och högre boendestandard. Orsakerna till

flerbarnsfamiljernas trångboddhet var enligt den politiska analysen

ekonomiska. Under efterkrigstiden blev bidragets legitimitet i stället

en grund för ett fördelningspolitiskt eller familjepolitiskt mål.

Ekonomiskt svaga hushåll skulle stärkas för att dessa hushåll skulle kunna

efterfråga bostäder. Bostadsbidraget kopplades till hushållens storlek

och till inkomst. Längre fram kom bostadsbidraget även att omfatta

hushåll utan barn. I dag är det främst ensamstående med barn som erhåller

bostadsbidrag.

Det kan enligt vår mening riktas flera invändningar mot bostadsbidragen.

Det gäller bl.a. att de i mångt och mycket fungerar som ett förtäckt

offentligt stöd till bygg- och bostadsbranschen. Bidragen leder till

att bostadsproducenter och byggherrar inte får tillräckliga incitament

att hålla nere kostnaderna och effektivisera sin verksamhet. Den

allvarligaste invändningen mot dagens bostadsbidrag gäller dock de

marginaleffekter som bidragen tillsammans med bl.a. skatterna och

underhållsbidragen ger upphov till. För den barnfamilj som ökar sin inkomst

går i många fall större delen av ökningen bort i form av ökad skatt och

minskade bostadsbidrag. Det är naturligtvis inte rimligt att den som t.

ex. går från studier eller arbetslöshet till arbete eller ökar sin

arbetstid inte skall ha något ekonomiskt utbyte av detta. Ett sådant

system ger inga incitament för den enskilda att gå ut i förvärvsarbete

eller att starta egen verksamhet. Åtgärder måste därför vidtas för att

minska marginaleffekterna av bostadsbidragen.

Vad vi nu med anslutning till Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310

yrkande 25 anfört om utformningen av bostadsbidragen bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

45. Bostadsbidragens utformning, punkt 26 (kd)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo295

yrkande 1 och avslår motionerna 2004/05:Bo231 yrkandena 1 och 2,

2004/05:Bo235 yrkande 19, 2004/05:Bo290 och 2004/05:Bo310 yrkande 25.

Ställningstagande

Med den utformning bostadsbidragsreglerna har utgör de bara ytterligare

ett steg i riktning mot ett system som kan beskrivas som familjefientligt.

Den reformering av bostadsbidragen som den socialdemokratiska regeringen

genomfört har i första hand lett till kraftiga försämringar för ett

stort antal barnfamiljer. Inte minst är detta en följd av de individuella

inkomstgränser som införts. Trots att bostadsbidragen är det

fördelningspolitiskt sett mest effektiva sättet att tillförsäkra också

lågavlönade,

barnfamiljer och studenter en rimlig bostadsstandard har bidragen alltså

skurits ned. Kristdemokraterna har mot den bakgrunden lagt fram förslag

om att redan fr.o.m. 2005 reformera bostadsbidragen så att bl.a.

halvårsvisa avstämningar införs, den samlade familjeinkomsten läggs till

grund för bostadsbidraget, det särskilda bidraget höjs med 100 kr per

barn och inkomst understigande 20 000 kr för hemmaboende barn under 20

år inte ingår i bidragsunderlaget.

Genom dessa åtgärder rättas de största orättvisorna i dagens

bostadsbidragssystem till. På sikt är detta dock inte tillräckligt.

Bostadsbidragen

måste därför ses över i sin helhet. Det innebär att effekterna av dagens

regler måste utvärderas i syfte att skapa ett regelverk som är

fördelningspolitiskt bättre och därmed också rättvisare. Målet bör sålunda

vara att arbeta fram ett bostadsbidragssystem som behandlar alla hushåll

på ett likvärdigt sätt och som inte diskriminerar barnfamiljer.

Vad jag nu med anslutning till motion 2004/05:Bo295 (kd) yrkande 1 anfört

om utformningen av bostadsbidragen bör riksdagen tillkännage för regeringen

som sin mening. Övriga motionsförslag avstyrks.

46. Bostadsbidragens utformning, punkt 26 (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo231

yrkandena 1 och 2 samt avslår motionerna 2004/05:Bo235 yrkande 19,

2004/05:Bo290, 2004/05:Bo295 yrkande 1 och 2004/05:Bo310 yrkande 25.

Ställningstagande

Bostadsbidragen skall vara ett bostadspolitiskt instrument med uppgift

att ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att efterfråga goda och

tillräckligt rymliga bostäder. Det innebär att bidraget skall ge ett skydd

när hyran är för hög i förhållande till inkomsten och därmed ge hushållen

en möjlighet att efterfråga bostad efter behov och inte enbart efter

betalningsförmåga. I väsentliga avseenden svarar inte bostadsbidragen

mot detta mål. Boverkets och Statistiska centralbyråns rapport Bostadsbidrag

under 90-talet visar att under 1990-talet har de fattiga barnfamiljernas

ekonomiska villkor försämrats och otryggheten har ökat. De fattiga

hushållen har under perioden inte ökat i antal, men de har blivit fattigare.

Små förändringar i bostadsbidragets storlek kan få stora konsekvenser

för en fattig familjs ekonomi, och återbetalningskrav kan ge svåra

följder. Rapporten beskriver också att bostadsbidraget numera har en

prägel av ensamförälderstöd i framför allt hyresrätt, och att familjer

med två inkomsttagare och flera barn alltmer sällan får bostadsbidrag.

Detta trots att försörjningsbördan ökar med fler barn.

Mot den nu i korthet beskrivna bakgrunden måste målet för bostadsbidragen,

att ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att efterfråga goda och

tillräckligt rymliga bostäder, preciseras. Samtidigt måste bostadsbidragen

ges en starkare roll i bostadspolitiken. Det innebär att bidragen på

ett än tydligare sätt måste knytas till de bostadspolitiska målen.

I betänkandet Ur fattigdomsfällan (SOU:2001:24) finns ett förslag om

att göra om bostadsbidragen till ett generellt familjestöd. Vi anser

att detta är helt fel väg att gå. I stället bör stödet reformeras dels

utifrån den ekonomiska aspekten, dels utifrån boendeaspekten och stämmas

av mot ett nytt mer preciserat mål för bostadsbidragen. De regeländringar

som måste till för att på detta sätt reformera bostadsbidragen redovisas

i det följande.

En godtrosparagraf bör införas i regelsystemet. Genom en sådan bestämmelse

ökar tilltron till systemet genom att det gynnar dem som har stora

svårigheter att beräkna sina framtida inkomster. En ytterligare följd är

att marginaleffekterna minskar. Enligt vår mening bör det införas en

godtrosparagraf av dansk modell som innebär att den som handlat i god

tro och som hela tiden lämnat korrekta uppgifter om ändrade inkomstförhållanden,

skall kunna få bostadsbidraget baserat på en avstämd inkomst inom ett

förlåtandeintervall om högst 20 000 kr.

En grupp som kan drabbas av återbetalningskrav som de normalt sett inte

kunnat förutse är de hushåll som under inkomståret får någon form av

tillfällig engångsinkomst. Det kan t.ex. vara fråga om retroaktiv

ersättning av försäkringsförmån eller avgångsvederlag som betalas ut i

slutet av året, men som avser ersättning för förlorad arbetsinkomst

under påföljande år. Det är enligt vår mening inte rimligt att dessa

hushåll får sitt bostadsbidrag påverkat. Reglerna bör därför ändras.

Frågan om hur kapital och kapitalinkomster skall beaktas vid beräkningen

av bostadsbidraget bör utredas ytterligare.

För att förmögenhetsuppgifterna skall kunna kontrolleras bör

Riksförsäkringsverket, i enlighet med det förslag som verket nyligen lagt fram,

kunna inhämta sådana uppgifter från Riksskatteverket. Som vi tidigare

framhållit stärker denna åtgärd tilltron till bostadsbidragssystemet

som sådant samtidigt som det minskar risken för fusk.

Värdet av ett livslångt lärande sätts i dag inte i fråga av någon. En

fortlöpande kompetensutveckling är till gagn för såväl den enskilde som

för samhället. Möjligheterna till kompetensutveckling måste därför

tryggas på olika sätt. En sådan väg är att ta bort den åldersgräns som

i dag finns när det gäller rätten till bostadsbidrag för hushåll utan

barn. Det är en åtgärd som dessutom kan bidra till att lösa bostadsfrågan

för många hemlösa. Hemlöshetskommittén har i sitt slutbetänkande bl.a.

visat på att flertalet hemlösa är ensamstående utan barn och äldre än

28 år. Att öppna möjligheten för denna grupp att få bostadsbidrag kan

vara en viktig del i försöken att dels finna, dels kunna behålla en

bostad.

De ytgränser som satts upp för bostadsbidragen kan i en del fall få

oönskade konsekvenser. Det händer sålunda att hushåll för att få bidrag

tvingas att flytta till en mindre bostad med samma eller t.o.m. högre

boendekostnad. Effekterna av dagens ytnormer måste därför ses över.

De hyres- och inkomstgränser som styr bostadsbidragen har legat fast

sedan 1996. I praktiken innebär det att bidragens värde har urholkats

som en följd av prisutvecklingen. En översyn av bidragen måste därför

göras i syfte att anpassa dem till såväl inkomst- som

boendekostnadsutvecklingen.

Det kan t.ex. ske genom att beloppen indexeras.

Vad vi nu med anslutning till motion 2004/05:Bo231 (v) anfört om

bostadsbidragens utformning bör riksdagen tillkännage för regeringen som

sin mening.

47. Bostadsbidragens utformning, punkt 26 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo235

yrkande 19 och avslår motionerna 2004/05:Bo231 yrkandena 1 och 2,

2004/05:Bo290, 2004/05:Bo295 yrkande 1 och 2004/05:Bo310 yrkande 25.

Ställningstagande

Genom att bostadsbidragen är relaterade till hushållets inkomst genererar

de ogynnsamma marginaleffekter. En höjd inkomst gör att bidraget trappas

ned. För den som uppbär bostadsbidrag innebär detta att en stor del av

en löneökning kommer att ätas upp av skatter och sänkta bidrag. Detta

är en typisk fattigdomsfälla - dvs. en situation där man inte på egen

hand kan arbeta sig ur sin fattigdom eftersom en löneökning äts upp av

skatteökningar och bidragsminskningar - som samhället måste motverka.

Oavsett vad den gör som befinner sig i denna situation stannar han eller

hon kvar i samma löneläge.

Bostadsbidraget är utformat på så sätt att ett preliminärt bostadsbidrag

betalas ut först. I efterhand görs därefter en slutlig justering, och

om det visar sig att bidragstagaren har tjänat för mycket tvingas

personen i fråga betala tillbaka delar av, eller hela bidraget. Detta

bidrar ytterligare till att minska incitamenten för att arbeta. En person

som riskerar att få sitt bostadsbidrag sänkt retroaktivt drar sig för

att arbeta extra.

Det bästa sättet att motverka bostadsbidragens marginaleffekter är att

minska behovet av bidrag. Det kan ske genom inkomstskatterna, i enlighet

med de förslag vi från Centerpartiet lagt fram, sänks för framför allt

dem med låga och normala inkomster. De inkomstökningar detta ger för

dessa grupper gör det möjligt att minska bidragen. Även de förändringar

i familjepolitiken som vi fört fram ger ett utrymme för att minska

bostadsbidragen och därmed också motverka marginaleffekterna av dem.

Vad jag nu med anslutning till Centerpartiets partimotion 2004/05:Bo235

yrkande 19 anfört om bostadsbidragens marginaleffekter bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening.

48. Bostadsbidrag vid delad vårdnad, punkt 27 - motiveringen (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik

Skårman (m).

Ställningstagande

Det budgetförslag som vi från Moderata samlingspartiet lagt fram innebär

att bostadsbidragen avvecklas redan fr.o.m. 2005 samtidigt som barnbidragen

förstärks för ensamstående med barn och för studerande föräldrar. Frågan

om att ändra i reglerna för bostadsbidragen saknar därmed aktualitet.

Motionen avstyrks sålunda.

49. Bostadsbidragsregler för att underlätta köp och ägande av bostaden,

punkt 28 - motiveringen (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik

Skårman (m).

Ställningstagande

Det budgetförslag som vi från Moderata samlingspartiet lagt fram innebär

att bostadsbidragen avvecklas redan fr.o.m. 2005 samtidigt som barnbidragen

förstärks för ensamstående med barn och för studerande föräldrar. Frågan

om att ändra i reglerna för bostadsbidragen saknar därmed aktualitet.

Motionen avstyrks sålunda.

50. Bostadsbidragsregler för att underlätta köp och ägande av bostaden,

punkt 28 (kd)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo249

yrkande 7.

Ställningstagande

Den svenska debatten om neutralitet mellan upplåtelseformer inom

bostadssektorn har de senaste åren nästan uteslutande handlat om de

regelsystem som rör skatter och finansiering. Ur ett låginkomstperspektiv

kan det vara minst lika viktigt att regelsystemen för olika former av

ekonomiskt stöd är neutrala. Ett hushåll som förutser att det kan komma

att behöva stöd skall inte behöva avstå från en viss upplåtelseform

bara därför att möjligheterna att få stöd är mindre i denna upplåtelseform.

Eftersom reglerna för t.ex. bostadsbidrag och socialbidrag är mer

förmånliga för hyresgäster än för husägare, är det även ur ett

neutralitetsperspektiv motiverat med förändringar i bidragssystemen - detta

för att underlätta för hushåll med låga inkomster att dels spara ihop

till en insats, dels kunna bo med ägande- eller bostadsrätt.

Det är framför allt två förhållanden som hindrar många hushåll från att

ta steget över till ett långsiktigt billigare boende i äganderätt eller

bostadsrätt. Den som sparar till ett boende i någon av dessa upplåtelseformer

kan få sitt bostadsbidrag minskat på grund av förmögenhetsreglerna.

Regler bör därför införas om att bosparande inte skall ingå i

beräkningsunderlaget för bl.a. bostadsbidragen. Ett ytterligare hinder är att

den som äger sin bostad inte får räkna hela boendeutgiften som boendekostnad

vid beräkningen av bostadsbidraget. Förutom amorteringar undantas även

delar av räntebetalningen. Från den faktiska räntebetalningen dras

sålunda inte mindre än 3 % av det lånade beloppet. Med dagens ränteläge

kan detta innebära att räntekostnaden inte alls ingår i den boendekostnad

som beaktas. En omprövning av bidragsreglerna bör därför göras, med

utgångspunkten att hela räntekostnaden och eventuellt ytterligare delar

av boendeutgiften i det ägda huset skall räknas som bidragsgrundande

boendekostnad, åtminstone under ett antal år efter bostadsköpet.

Vad jag nu med anslutning till Kristdemokraternas partimotion 2004/05:Bo249

(kd) yrkande 7 anfört om bostadsbidragsregler för att underlätta köp

och ägande av bostaden bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening.

51. Inkomstgränserna för bostadsbidrag till studerande, punkt 29 -

motiveringen (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik

Skårman (m).

Ställningstagande

Det budgetförslag som vi från Moderata samlingspartiet lagt fram innebär

att bostadsbidragen avvecklas redan fr.o.m. 2005 samtidigt som barnbidragen

förstärks för ensamstående med barn och för studerande föräldrar. Frågan

om att ändra i reglerna för bostadsbidragen saknar därmed aktualitet.

Motionen avstyrks sålunda.

52. Fördelningen av länsstyrelseanslaget på län, punkt 31 (m, c)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Rigmor Stenmark (c), Ewa Thalén

Finné (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 31

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo242.

Ställningstagande

Vi har tidigare vid ett flertal tillfällen aktualiserat frågan om

medelsfördelning till länsstyrelserna och de problem som finns med dagens

fördelningsmetod. I den utredning som regeringen låtit Statskontoret

göra och som lades fram redan 1996 framkom tydligt de problem som finns

med hur länsstyrelseanslaget fördelas på de olika länen.

Den nya modell som Statskontoret vid detta tillfälle tog fram tillämpas

dessvärre inte helt, utan förvaltningsmedlen fördelas fortfarande till

länsstyrelserna efter oklara principer. Det ter sig enligt vår mening

egendomligt att regeringen låter så oklara principer gälla när det

handlar om en egen regional myndighet, när bidragsgivningen till kommunerna

mer tydligt beaktar fastställda kriterier, och då inte minst

befolkningsstorleken.

Ett tydligt exempel på bristerna i den nuvarande fördelningsmodellen är

Uppsala läns där ett växande befolkningstal och sedan 2003 tillkomsten

av ytterligare en kommun inte återspeglas i länets andel av det totala

anslaget. Det ter sig minst sagt gåtfullt att övervägandena i

Regeringskansliet inte tycks beakta att Uppsala län sett till folkmängden

inte bara är nummer 6 av de 21 länen, utan dessutom det län med den för

närvarande snabbaste befolkningstillväxten.

Mot den nu beskrivna bakgrunden är det enligt vår mening ett oavvisligt

krav att det vid fördelningen av länsstyrelseanslaget tas större hänsyn

till det absoluta befolkningstalet i länen. För att få en bred acceptans

och undvika godtycke i fördelningen av medel är det mycket viktigt att

metoden för fördelningen är öppen och transparent. Det skall vara möjligt

också för en utomstående att kunna härleda och beräkna medelstilldelningen.

Den nya översyn av metoden som nu uppenbarligen är att vänta måste

därför ha detta som en utgångspunkt för sitt arbete, och snarast lägga

fram förslag till en fördelningsmodell som svarar mot dessa krav.

Vad vi nu med anslutning till motion 2004/05:Bo242 (m, fp, kd, c) anfört

bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Särskilda yttranden

1. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 budgetåret 2005, punkt 1

(m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik

Skårman (m) anför:

Inledning

En riksdagsmajoritet bestående av socialdemokrater, vänsterpartister

och miljöpartister fattade den 24 november beslut om ekonomiska ramar

för de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning

av statens inkomster avseende 2005. Samtidigt fastställdes ett utgiftstak

för staten.

Moderaterna har i partimotionen 2004/05:Fi231 En politik för arbete och

i kommittémotioner förordat en annan inriktning av den ekonomiska

politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar till att bryta

bidragsberoende och utanförskapskap, ge fler medborgare makt över den egna

vardagen samt trygga goda statsfinanser och en långsiktig finansiering

av välfärden. Vi vill satsa på offentliga kärnverksamheter som sjukvård,

rättstrygghet och skola i stället för på bidragssystemen.

Vi föreslår en växling från subventioner och bidrag till omfattande

skattesänkningar för alla, främst för låg- och medelinkomsttagare.

Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma

insatser och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen

situation. Vi slår också fast att det allmänna skall tillföras resurser

för att på ett tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som

måste vara gemensamma.

När riksdagens majoritet genom rambeslutet valt en annan inriktning av

politiken deltar vi inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelningen

inom utgiftsområdet 18. I det följande redovisar vi emellertid vilken

fördelning på anslagen inom utgiftsområde 18 som vi förordade i vår

anslagsmotion 2004/05:Bo288.

21:1 Bostadsbidrag

Bostadsbidragen har utvecklats från ett bostadspolitiskt instrument

till en social förmån inom familjepolitiken. Därför bör bostadsbidragen

snarare ingå bland övriga förmåner som utgör den ekonomiska tryggheten

för föräldrar och barn. Vi vill införa ett extra barnbidrag per barn

och månad för ensamstående och för studerade föräldrar med barn. Detta

ersätter bostadsbidraget.

31:1 Boverket

Med ökad avreglering och mer inslag av efterfrågestyrd bostadsmarknad

kan anslaget reduceras från år 2005. En översyn av Boverkets verksamhet

bör göras inför kommande budgetår. Vi anser att det i fortsättningen

bör vara möjligt att göra betydande besparingar på Boverkets anslag.

31:2 Räntebidrag m.m.

Räntebidrag och andra subventioner har bidragit till att driva upp

boendekostnaderna för vårt boende. Systemet med eviga räntebidrag bör

avvecklas, samtidigt som fastighetsskatten successivt avvecklas.

Utgångspunkten för bostadspolitiken bör vara att normalisera och avreglera

bostadsmarknaden så att stöd och kompensationer inte behövs. Då kan

samtliga subventioner och andra särlösningar, som ställer till fler

problem än de löser, avskaffas. Det gäller även för räntebidragen.

Samtidigt som dessa avskaffas genomförs emellertid en kompensation i

form av sänkt fastighetsskatt för flerfamiljshus.

Bemyndiganden för statliga kreditgarantier

Kreditgarantier utgör ett stort ekonomiskt risktagande för staten och

skattebetalarna, som på sikt riskerar att undergräva statens ekonomi.

Vi anser att kreditmarknaden bör svara för finansieringen av bostäder

utan statliga ingrepp och att det dessutom finns skäl att minimera

statens risktagande. Av detta skäl säger vi nej till regeringens begäran

om bemyndiganden för kreditgarantier med olika inriktningar. Det gäller

kreditgarantier för obeståndshantering, för lån till kommunala bostadsföretag

och för lån till kooperativa hyresgästföreningar. I det sistnämnda fallet

tillkommer dessutom som avslagsargument att staten inte ensidigt bör

gynna en särskild upplåtelseform.

31:5 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador

Vi har i flera år uttryckt uppfattningen att Fonden för fukt- och

mögelskador bör avvecklas. Fonden tillkom i syfte att avhjälpa skador

orsakade av s.k. fuskbyggen från år 1974 och senare. Mot bakgrund av

att fukt- och mögelskador av det slag som fonden omfattar oftast har

hunnit visa sig inom en tioårsperiod menar vi att det är dags att

avveckla fonden.

31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder

Radonbidraget har mist sin betydelse när det gäller att påverka

fastighetsägarna att vidta åtgärder mot radonproblemen. Nya forskningsrön

visar dessutom att en del av de saneringsåtgärder som vidtagits ökar

radonhalten i stället för att minska den. Vad som nu erfordras är därför

inte nya bidrag utan forskning och information som leder till att rätt

åtgärder vidtas i tillräcklig omfattning. Anslaget för åtgärder mot

radon i bostäder bör därför i fortsättningen uteslutande användas för

att stödja informationsverksamheten på detta område. Vi föreslår ett

anslag för detta ändamål på 1 miljon kronor för år 2005.

31:10 Byggkostnadsforum

Vi anser att det krävs helt andra åtgärder på det bostadspolitiska

området för att stimulera byggandet än det statliga organ som inrättats

för att dela ut pengar till vissa utvalda projekt. För att lösa problemen

på bostadsmarknaden krävs i stället åtgärder som bidrar till att bostäder

kan byggas och underhållas på marknadsmässiga villkor. Det handlar bl.

a. om sänkta skatter och ett reformerat hyressättningssystem. Anslaget

för Byggkostnadsforum kan tas bort i sin helhet.

31:11 Investeringsbidrag för anordnande av hyresbostäder

Dessa investeringsbidrag är till sin utformning kortsiktiga, kostnadsdrivande

och konkurrenshämmande. Vi vill ändra förutsättningarna för byggande

bland annat genom sänkt skattetryck, ett friare hyressättningssystem

och förenklade regler så att nyproduktion av hyresrätter möjliggörs

utan skattemedel. Anslaget bör tas bort sedan de redan beviljade projekten

fått bidrag.

31:12 Statens bostadsnämnd

Det kan inte helt uteslutas att staten skall ta ansvar för problem som

uppstått på grund av svårligen förutsedda förändringar i befolkningsunderlaget

och tidigare bedriven subventionspolitik. Riktlinjerna för statens och

kommunernas ansvar skall i sådana fall vara mycket klara och väl avgränsade.

Detta grundläggande krav är emellertid inte på långt när uppfyllt när

det gäller den verksamhet som Statens bostadsnämnd bedriver. Regelsystemet

ger utrymme för stort godtycke från myndighetens och regeringens sida.

Statens bostadsnämnd bör därför snarast avvecklas. Anslaget för år

2005 kan halveras för att sedan helt avvecklas.

I de fall det kan krävas statlig myndighetsutövning för att stödja

kommuner med ekonomiskt utsatt läge bör detta lösas inom ramen för

Finansdepartementets verksamhet. En tillfällig delegation skall kunna

pröva behovet av att ge statligt stöd för att trygga den kommunala

kärnverksamheten. Utgångspunkten för stödet bör vara att kommuner inte

skall ägna sig åt näringsverksamhet. Det bör därför vara en förutsättning

för det statliga stödet att kommunerna avyttrar sina bostadsföretag.

Alla former av stöd skall redovisas öppet så att det tydligt framgår

hur hyressättningen påverkas.

31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag

Statligt stöd till kommuner som har dragit på sig ekonomiska problem på

grund av sin hantering av det kommunägda bostadsbeståndet får inte

utformas så att det snedvrider konkurrensen på bostads- och lokalmarknaderna.

Utgångspunkten måste vara att stödet går till kommuner som uttömt sina

resurser genom att ta ansvar för bostadsbolaget, men ändå har kvarvarande

problem. Omstruktureringar av kommunala bostadsbolag skall ske på

marknadsmässiga grunder. Olika intressenter skall kunna förvärva delar av

eller hela kommunala bostadsföretag i kris. Finansieringen av stödet

enligt dessa riktlinjer bör flyttas till utgiftsområde 25 Allmänna bidrag

till kommuner.

31:14 Bidrag till installation av hissar

Även om det är lovvärt att stimulera till hissinstallationer för att

öka tillgängligheten anser vi att omfattningen på den insats som nu

genomförs närmast framstår som oseriös. Vi anser att regeringen bör

återkomma med en vettig och genomarbetad lösning i frågan.

31:15 Ungdomsbostadssamordnare

För många ungdomar och studerande är det svårt och dyrt att skaffa sig

en egen bostad. I tillväxt- och utbildningsområden kan det vara ett

helt omöjligt företag. Med en bättre näringslivspolitik och högre

tillväxt hade fler ungdomar haft en bättre ställning på arbetsmarknaden,

och därmed mindre problem med att få teckna hyreskontrakt eller köpa

bostadsrätter. Behovet av bostäder är akut för unga och studerande. Vi

anser därför att det krävs mer konkreta åtgärder för att ordna bostäder

åt unga än att tillsätta en ungdomsbostadssamordnare.

32:1 Länsstyrelserna m.m.

Moderata samlingspartiet har lagt fram en rad förslag som vid ett

genomförande kommer att minska länsstyrelsernas administrativa uppgifter.

Det handlar bl.a. om minskade uppgifter vad gäller bidragshantering

och avreglering inom ett flertal områden. Vi anser mot denna bakgrund

att det är möjligt att redan nästa år minska anslaget till länsstyrelserna

med 50 miljoner kronor i förhållande till regeringsförslaget. För att

göra det möjligt att mäta effektiviteten på länsstyrelserna och underlätta

jämförelser mellan de olika verksamheterna anser vi att ett system med

nyckeltal bör utvecklas.

2. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 budgetåret 2005, punkt 1

(fp)

Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp) anför:

Inledning

Folkpartiet liberalernas budgetförslag för år 2005 syftar till att

förändra de ekonomiska förutsättningarna så att en högre stabil tillväxt

uppnås och att den dryga miljon människor som står utanför arbetsmarknaden

får en möjlighet att komma in och bidra med en egen arbetsinsats. För

att åstadkomma detta är det nödvändigt att fler arbetar och att

statsskulden minskar. Ett viktigt verktyg för att uppnå detta är sänkta

skatter på arbete och företagande. Våra utgiftsökningar avser främst

bistånd, rättssäkerhet, utbildning, vård och omsorg samt förbättringar

för handikappade. Vi uppnår utrymme för detta bl.a. genom åtgärder mot

ohälsan och en reformerad arbetsmarknadspolitik.

Vårt förslag till utgiftsram för utgiftsområde 18 har emellertid avstyrkts

av finansutskottet i budgetprocessens första steg. Riksdagen beslutade

den 24 november i enlighet med finansutskottets förslag.

Då Folkpartiets budgetförslag är en helhet är det inte meningsfullt att

delta i fördelningen på anslag inom utgiftsområde 18. I det följande

redovisas i sammanfattning innehållet i vårt budgetförslag för detta

utgiftsområde.

21:1 Bostadsbidrag

Enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning behöver situationen för

ensamstående föräldrar med barn och låga inkomster särskilt beaktas ur

ett familjepolitiskt perspektiv. Vi är dock kritiska till bostadsbidragens

marginaleffekter. Grupper med särskilt stor försörjningsbörda som

barnfamiljer kan kompenseras genom ökade generella stöd. Marginaleffekterna

kan därigenom minskas. På kort sikt kan statens utgifter för bostadsbidrag

minskas med 35 miljoner kronor genom åtgärder mot "fusk" med bidragen.

31:1 Boverket

Vi anser att det finns skäl att delvis förändra uppdraget för Boverket.

Myndigheten har i dag flera uppgifter som nära ansluter till den

verksamhet som också bedrivs vid andra statliga myndigheter. Såväl

besparingar som en effektivisering kan uppnås om dessa uppgifter koncentreras

till en myndighet. Vi har även föreslagit att flera bidragssystem som

delvis administreras av Boverket skall avvecklas. Vidare förordar vi

förenklingar i den lagstiftning och de regelsystem som delvis är grund

för myndighetens verksamhet. Vi anser därför att det sammantaget är

möjligt att genomföra en neddragning av anslaget för myndigheten med 29

miljoner kronor redan nästa år. Vi använder dessa resurser till en

satsning på forskning.

31:2 Räntebidrag

Vi utgår från en annan prognos över byggvolymen än regeringen och anser

att anslaget kan skrivas ned något. Vi anser att formerna för en avveckling

av räntebidragssystemet och statens framtida roll i bostadsfinansieringen

behöver utredas och lägger fram förslag med denna innebörd.

31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder

Vi anser att det bör ligga i varje husägares intresse att säkra sin

inomhusmiljö. Det är mot denna bakgrund rimligt att minska bidragen

till radonsanering och i stället öka informationsåtgärderna.

31:10 Byggkostnadsforum

Vi anser att Byggkostnadsforum bör avvecklas. Vi vill i stället flytta

vissa verksamheter som avser byggkonkurrens m.m. till andra organ, som

Konkurrensverket och Konsumentverket. I övrigt är Byggkostnadsforums

verksamhet enligt vår bedömning en uppgift för forskningen och byggbranschen.

Vi föreslår därför att ett belopp motsvarande anslaget för Byggkostnadsforum

anslås till forskningsorganet Formas verksamhet.

31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder

Det är inte möjligt att rätta till grundläggande brister i de statliga

regler som satts upp för bostadsmarknaden genom att införa nya subventioner

och bidrag. De problem som i dag finns måste lösas på andra sätt. Vi

hänvisar till de förslag som Folkpartiet lagt fram om bl.a. sänkt

skattetryck på bostadssektorn, friare hyressättning, regelförenklingar

för planprocessen och byggandet samt åtgärder för en bättre konkurrens

inom byggsektorn. Investeringsbidraget för hyresbostäder riskerar att

snedvrida konkurrensen och även på andra sätt motverka sitt syfte.

Bidragsformen liksom anslaget för verksamheten bör därför snarast avvecklas.

31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag

Vi motsatte oss införandet av den stödform som finansieras med detta

anslag. Stödsystemet har flera inslag som vi anser vara helt felaktiga.

Det gäller bl.a. möjligheten för staten att ta över bostadsfastigheter

från kommunala bostadsföretag och den ytterligare styrning och reglering

av den lokala bostadsmarknaden som stödsystemet kommer att medföra i de

aktuella kommunerna. Vi anser att det kommunala självstyret skall vara

en utgångspunkt i hanteringen av de kommunala bostadsföretagen. I stället

för att staten skall träda in i kommunernas ställe bör dessa ges incitament

att själva sälja fastigheter vid behov.

31:14 Bidrag till installation av hissar

Denna bidragsform utgör bara ett av många exempel på en misslyckad

socialdemokratisk bidragspolitik inom bostadssektorn. Under ett halvår

har bidrag kunnat utgå till vissa hissinstallationer. Detta har inneburit

att projekt som hade kommit till stånd ändå fått ett oväntat kapitaltillskott.

Vad bostadssektorn behöver är långsiktiga spelregler, inte ännu fler

kortsiktiga och styrande bidragsformer.

31:15 Ungdomsbostadssamordnare

Vi säger nej till anslaget på 1,5 miljoner kronor för en

ungdomsbostadssamordnare

- liksom vi säger nej till byggsamordnaren - och föreslår att pengarna

i stället används för ökat internationellt utbyte och insatser för ökad

jämställdhet och mångfald.

Nytt anslag: Internationellt utbyte, jämställdhet och mångfald

Sveriges roll inom det globala samhället förutsätter delaktighet på det

internationella planet, såsom Habitat m.fl. områden. Erfarenhetsutbyte

ser vi vara av stort värde för reformeringen av svensk bostadspolitik.

Utöver dessa områden vill Folkpartiet liberalerna att de medel som

sparas genom att inte inrätta en ungdomsbostadssamordnare även skall

täcka kostnader för riktade insatser avseende kvinnor inom byggbranschen.

Specifika nyckeltal för jämställdhet behöver tas fram årligen, arbetets

framåtskridande och eventuella hinder behöver publiceras. Kunskapsspridning

och kunskapsutbyte behöver ske genom olika insatser och aktiviteter. Vi

föreslår också att kommande års budgetpropositioner specifikt belyser

jämställdhet inom byggbranschen.

3. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 budgetåret 2005, punkt 1

(kd)

Ragnwi Marcelind (kd) anför:

Inledning

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner förordat en annan

inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken än den

regeringen och dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på att långsiktigt förbättra

Sveriges tillväxtförutsättningar genom strukturella reformer för minskad

ohälsa, förbättrad lönebildning och strategiska skattesänkningar på

arbete och sparande. Därigenom skapas förutsättningar för att

sysselsättningen skall kunna öka i en sådan utsträckning att välfärden tryggas

för alla.

Marknadsekonomin behöver ordning och regler för att kunna fungera

effektivt. Modern institutionell ekonomisk teori visar också att en sund

och väl fungerande marknadsekonomi förutsätter institutioner som lagar,

förordningar, normer och sociala konventioner. En ekonomi som vilar på

väl fungerande institutioner - såsom förutsägbart rättssystem, personligt

ansvarstagande, god affärsetik och hederlighet i uppträdandet människor

emellan - utmärks av ordning och låg osäkerhet.

Inom ramen för marknadsekonomin vill vi förena frihet och solidaritet.

Grundläggande är frihet under ansvar. Enskilda initiativ och personligt

ansvarstagande skall uppmuntras. Statens uppgift är att säkra en

grundläggande ekonomisk trygghet för alla. Det sker genom socialpolitiken,

skattesystemet, lagar och den offentliga verksamheten. Ett exempel på

detta är gemensamt och solidariskt finansierad social service som alla

medborgare har rätt till, men också stor frihet för individen att välja

vem som skall tillhandahålla denna service.

Riksdagsmajoriteten - bestående av socialdemokrater, vänsterpartister

och miljöpartister - har genom ett beslut den 24 november om ramar för

de olika utgiftsområdena samt beräkningen av statens inkomster ställt

sig bakom en annan inriktning av politiken än den vi förordar. Därför

redovisar vi i detta särskilda yttrande (i stället för i en reservation)

den del av vår politik som rör utgiftsområde 18 och som vi skulle ha

yrkat bifall till om vårt förslag till ramar hade vunnit riksdagens

bifall.

21:1 Bostadsbidrag

Den familjefientlighet som kommit att känneteckna bostadsbidragen sedan

reformeringen av dem 1997 måste nu tvättas bort. Med de kraftiga

minskningar av bostadsbidragen som i första hand barnfamiljerna har fått

vidkännas torde det bostadspolitiska målet att hushåll med barn skall

kunna efterfråga en bostad där varje barn har ett eget rum vara mycket

avlägset. Reglernas utformning leder snarast till att ytterligare ett

steg tas mot en uttalat familjefientlig politik. Bostadsbidragen måste

därför ses över i grunden i syfte att skapa ett fördelningspolitiskt

bättre och rättvisare regelverk.

Bristerna i dagens bostadsbidragssystem är emellertid så allvarliga att

åtgärder omedelbart måste vidtas i avvaktan på att den förordade översynen

skyndsamt genomförs. Redan fr.o.m. nästa år bör därför en rad förändringar

i reglerna för bostadsbidragen göras för att stärka bostadsbidragen som

ett viktigt fördelnings- och familjepolitiskt instrument. De regeländringar

som enligt min mening i första hand bör genomföras är följande:

Halvårsvisa avstämningar av bostadsbidragen mot inkomsten införs.

Det särskilda bidraget höjs med 100 kr per barn.

Den samlade familjeinkomsten läggs till grund för bostadsbidraget.

Tillgångar som ärvts av föräldrar skall inte ingå i beräkningsunderlaget

för bidraget, ej heller inkomst understigande 20 000 kr för hemmavarande

barn under 20 år.

De förbättringar i bostadsbidragen jag nu föreslår bör finansieras genom

de 450 miljoner kronor vi kristdemokrater tillför bostadsbidragsanslaget

utöver vad regeringen föreslagit.

31:1 Boverket

Kristdemokraterna anser att det ansträngda ekonomiska läget nödvändiggör

vissa besparingar inom den statliga administrationen. Vi avvisar vidare

förslaget om att inrätta ett nationellt forum för hållbar utveckling

inom Boverket. För Boverkets anslag innebär detta att en begränsad

minskning med 18 miljoner kronor bör vara möjlig att genomföra år 2005.

31:2 Räntebidrag m.m.

Jag anser att systemet med räntebidrag till bostadsbyggandet har spelat

ut sin roll. I en reservation till detta betänkande redogörs för

Kristdemokraternas syn på hur systemet skall avvecklas. Detta blir möjligt

bl.a. genom en avveckling av den statliga fastighetsskatten. Byggande

av flerbostadshus utan subventioner bör vidare underlättas genom att en

permanent skattereduktion införs i avvaktan på att det blir möjligt att

sänka byggmomsen. Effekten av en sådan reduktion motsvarar en halvering

av byggmomsen.

Inga nya räntebidrag bör beviljas från år 2005. Därigenom blir det

möjligt att uppnå en besparing på räntebidragsanslaget på 255 miljoner

kronor under året.

31:9 Lantmäteriverket

All offentlig administration måste enligt min mening ständigt ses över

med avseende på hur den bedrivs och hur dess uppgifter förändras över

tiden. Inte minst gäller det i situationer där det ekonomiska läget är

ansträngt. Även om Lantmäteriverket under senare år genomgått betydande

förändringar finns det utrymme för att ytterligare effektivisera

verksamheten. Anslaget till Lantmäteriverket bör därför kunna minskas med

23 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.

31:10 Byggkostnadsforum

Kristdemokraterna anser att Byggkostnadsforum bör avvecklas och att

kostnaderna i samband med detta bör finansieras genom Boverkets

förvaltningsanslag. Konkurrensverket bör samtidigt få ett tydligare uppdrag

av regeringen att ägna byggkostnadsfrågorna större uppmärksamhet.

31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder

Vi kristdemokrater har motsatt oss införandet av detta bidragssystem.

Det behövs helt andra åtgärder än tillfälliga och krångliga subventioner

för att komma till rätta med lönsamhetsproblemen på bostadsmarknaden.

Som jag tidigare framhållit handlar det bl.a. om en avveckling av

fastighetsskatten och en permanent skattereduktion vid byggande av

flerbostadshus. Kristdemokraterna föreslår ytterligare ett antal åtgärder

för att öka byggandet av hyresbostäder, bl.a. en friare reglering av

hyressättningen vid nybyggnation och åtgärder för ökad konkurrens.

31:12 Statens bostadsnämnd och 31:13 Omstrukturering av kommunala

bostadsföretag

Omläggningen av bostadspolitiken tillsammans med den demografiska

utvecklingen och samhällsekonomiska strukturförändringar har skapat en

situation där läget för många kommunala och privata bostadsbolag är

ohållbart. Vakanserna kommer på många orter av allt att döma att fortsätta

att växa. Många av dessa bolag finns i mindre kommuner som ofta redan

är ekonomiskt ansträngda. Problemet blir därför ett nationellt politiskt

problem.

Staten måste ta ansvar för att befolkningsminskning i kombination med

struktur- och regelförändringar medför kostnadskonsekvenser som kommunerna

och bostadsföretagen inte kunnat förutse. Detta bör framför allt ske

genom generella åtgärder som i så liten grad som möjligt inskränker den

kommunala självstyrelsen. De insatser staten gör måste stimulera till

kommunalt ledarskap. Stödet från staten måste vara förutsägbart och

långsiktigt.

Kristdemokraterna har motsatt sig inrättandet av den myndighet, Statens

bostadsnämnd, som har till uppgift att ge stöd till omstrukturering av

kommunala bostadsföretag liksom att stödet uteslutande riktar sig mot

kommunala bostadsföretag. Vi har i stället efterlyst ett stödsystem där

staten underlättar kommunernas möjligheter att bära sitt bostadspolitiska

ansvar, men där det överlåts åt kommunerna att själva i högre grad få

avgöra hur, samtidigt som privata värdar inte skall missgynnas.

Regeringens stödmodell förstärker den statliga styrningen av den kommunala

bostadspolitiken genom de medel som anvisas till den nya myndigheten

Statens bostadsnämnd och till statliga bolag med uppgift att äga och

förvalta tidigare kommunala bostadsföretag och fastigheter. Därför bör

anslagen 31:12 Statens bostadsnämnd och 31:13 Omstrukturering av kommunala

bostadsbolag avvecklas. Kristdemokraterna föreslår att det i stället

inom utgiftsområde 18 inrättas ett nytt generellt anslag, Stöd till

bostadsföretag i kommuner med bostadsöverskott.

Kristdemokraterna förordar ett stödsystem som står i bättre överensstämmelse

med det kommunala självstyret, som är öppet för alla fastighetsägare i

vissa kommuner och som administreras av Boverket. Med det system

Kristdemokraterna föreslår minskar den konkurrenssnedvridning som bl.a.

Fastighetsägarna och Svenskt Näringsliv kritiserat hos regeringens stöd,

som enbart är riktat mot allmännyttan. Fastighetsägarna har också anmält

det av regeringen införda stödet till EU-kommissionen.

Kristdemokraterna anser att det nya stödsystemet bör finansieras med

ett nytt anslag, Stöd till bostadsföretag i kommuner med bostadsöverskott.

Anslaget bör tillföras motsvarande belopp - 152,5 miljoner kronor -

som regeringen föreslår för anslag 31:13.

31:14 Bidrag till installation av hissar

Kristdemokraterna motsatte sig införandet av denna ytterst kortsiktiga

bidragsform, som endast har bidragit till den osäkerhet som råder inom

bostadssektorn om de framtida villkoren för bostadsfinansiering.

Underhålls- och anpassningsåtgärder behövs förvisso i stora delar av

bostadsbeståndet men helt andra åtgärder än kortsiktiga bidrag måste till

för att fastighetsägarna skall kunna ta sitt ansvar på detta område.

Det handlar bl.a. om en rimligare beskattning och ett hyressättningssystem

som skapar incitament för fastighetsägare att investera i underhålls-

och ombyggnadsåtgärder.

32:1 Länsstyrelserna

Enligt min mening finns det utrymme för en besparing på anslaget till

länsstyrelsernas verksamhet på 10 miljoner kronor.

Nytt anslag: Investeringsstöd för byggande av studentbostäder

Jag har i en reservation till detta betänkande redogjort för Kristdemokraternas

förslag om ett nytt investeringsstöd för byggande av studentbostäder

som skall utgå enligt enkla och förutsägbara regler. Detta stöd för

studentbostäder bör beviljas parallellt med den halvering av byggmomsen

som Kristdemokraterna föreslår. Sammantaget kommer detta att ge en större

stimulans av studentbostäderna än det stöd som kan utgå enligt den

nyligen införda tillfälliga investeringsstimulansen. I vårt budgetförslag

för år 2005 har vi avsatt 30 miljoner kronor för stödet.

Nytt anslag: Forum för äldres boende

I en motion som behandlas i detta betänkande och i en reservation har

jag redogjort för en strategi för att inom bostadspolitiken i högre

grad uppmärksamma de utmaningar som ligger framför oss med en högre

andel äldre i befolkningen. Ett av förslagen är att inrätta ett Forum

för äldres boende med uppgift att ge äldres boendesituation större

uppmärksamhet och att frambringa förslag på konkreta åtgärder på området.

Kristdemokraterna har i sitt budgetalternativ reserverat 5 miljoner

kronor för denna verksamhet under 2005.

4. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 budgetåret 2005, punkt 1

(c)

Rigmor Stenmark (c) anför:

Inledning

I riksdagen finns en majoritet - bestående av socialdemokrater,

vänsterpartister och miljöpartister - för förslagen i budgetpropositionen

för budgetåret 2005 om ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena

samt beräkningen av statens inkomster avseende år 2005 i den statliga

budgeten. Samma majoritet har också uttalat sitt stöd gällande beräkningen

av det offentliga utgiftstaket samt förslaget om preliminära utgiftstak

för åren 2005 och 2006. Centerpartiets budgetalternativ - med förslag

till utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar - skall ses

som en helhet, där inte någon eller några delar kan brytas ut och

behandlas isolerat från de andra.

Centerpartiet vill ha ett samhälle där fokus finns på det friska och

inte på det sjuka. Att mer än 20 % av den arbetsföra befolkningen är i

arbetsåtgärder, öppen arbetslöshet, sjukskrivning eller förtidspension,

är inte tillfredsställande. Alla dessa människor är en resurs. Varje

individ kan, med en annan syn, ges möjlighet att bidra med vad han eller

hon kan prestera.

För att uppnå en positiv förändring fordras ett annat tänkande, där

individen ges självkänsla och självbestämmande och där samhället ser

till människan i första hand och inte till systemet som i dag, ett

samhälle som bygger på federalismens principer där individen och

lokalsamhället är grunden. Centerpartiet inleder en förändringsprocess bl.

a. genom att sänka skatterna för låg- och medelinkomsttagare.

Den globala tillväxten, energiförsörjningen och den därmed sammanhängande

miljöproblematiken väcker stora frågor om framtiden. Den långsiktiga

lösningen för en hållbar energiförsörjning är ett samhälle som använder

förnybara resurser. Centerpartiet vill genom sitt budgetalternativ

beträda vägen som leder in i kretsloppssamhället. Näringsliv och företagande

är grunden för ett blomstrande samhälle. Ett Sverige där företagande är

minst lika naturligt som anställning måste vara ett framtidsmål.

I allt från skolan till myndigheter måste vikten av företagande och

företagsamhet uppmuntras. Allt detta tillsammans med en tydlig bild av

ett framtida hållbart och grönt samhälle är bärande delar i den resan

in i framtiden.

Då riksdagens majoritet har valt en annan inriktning av politiken än

den vi förordar deltar jag inte i det nu aktuella beslutet om

anslagsfördelning inom utgiftsområde 18. Jag redovisar emellertid nedan

kortfattat inriktningen på vårt motionsförslag om anslagsfördelningen

inom utgiftsområdet. På följande punkter bör anslagsfördelningen ske

med andra utgångspunkter än vad regeringen föreslagit.

21:1 Bostadsbidrag

Anslagen till bostadsbidrag kan enligt min mening minskas med sammanlagt

150 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Minskningen

blir möjlig genom de förslag som Centerpartiet fört fram i andra motioner

om skattelättnader för framför allt låg- och medelinkomsttagare och om

reformer inom den sociala sektorn.

31:1 Boverket

Boverket bör åläggas ett generellt sparbeting på 5 miljoner kronor.

Anslaget till verket kan därmed minskas med samma belopp.

31:4 Räntebidrag

Räntebidragen för flerfamiljshus bör fasas ut. Härigenom kan en besparing

göras på räntebidragsanslaget om 25 miljoner kronor.

31:10 Byggkostnadsforum

Ursprungligen var Byggkostnadsforum ett forum för ekologisk byggproduktion.

Eftersom miljötänkande och kvalitetstänkande skall vara integrerat i

den vanliga bostadsproduktionen fyller inte längre Byggkostnadsforum

någon funktion. Verksamheten bör därför avvecklas redan fr.o.m. 2005,

varigenom en besparing om 25 miljoner kronor kan göras.

31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder

Investeringsbidragen påverkar inte de grundläggande orsakerna till dagens

svårigheter att producera hyresbostäder på vissa orter. Det behövs helt

andra åtgärder för att åstadkomma en bostadsmarknad i balans. De förslag

som Centerpartiet lagt fram i andra motioner om bl.a. sänkta skatter,

ökad konkurrens på byggmarknaden, förenklad planprocess och en flexiblare

användning av bruksvärdessystemet utgör exempel på sådana åtgärder.

Bidragsformen kan avvecklas. För nästa budgetår bör endast medel för

redan beviljade bidrag anslås.

31:12 Statens bostadsnämnd och 31:13 Omstrukturering av kommunala

bostadsbolag

Centerpartiet har tidigare motsatt sig ett införande av Statens

bostadsnämnd och anser att denna myndighet bör avvecklas. Nämndens verksamhet

innebär endast att staten tar över ansvaret för tomma bostäder från

kommunerna i stället för att låta kommunerna själva lösa problemet.

Statliga insatser av detta slag löser inte de grundläggande problem som

det här är fråga om. Statens bostadsnämnd bör därför avvecklas och

bidragsgivningen till omstrukturering av kommunala bostadsbolag omedelbart

upphöra. Genom dessa åtgärder kan de båda anslagen 31:12 och 31:13

minskas med 7,8 respektive 152,5 miljoner kronor.

31:15 Ungdomsbostadssamordnare

Ungdomar och studenter har en mycket svår situation på dagens bostadsmarknad.

Vi ställer oss emellertid helt avvisande till regeringens förslag om

att inrätta en ungdomsbostadssamordnare som ett alibi för sin

handlingsförlamning när det gäller konkreta åtgärder. Det behövs inte fler

myndighetsorgan utan fler bostäder och regler som gör att befintligt

bostadsbestånd kan användas mer effektivt. Förslag med denna inriktning

har lagts fram i motioner från Centerpartiet.

32:1 Länsstyrelserna m.m.

En omläggning av politiken enligt federalismens principer ger länsstyrelserna

betydligt färre uppgifter. Det finns också administrativa vinster att

hämta av en fortsatt effektivisering av verksamheten vid länsstyrelserna.

Anslaget kan minskas med 160 miljoner kronor för 2005.

5. Bidrag till installation av hissar (v)

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anför:

En alltmer åldrande befolkning och att alltfler bor kvar hemma så länge

det är möjligt ställer krav på hissar i hus med minst tre våningar.

Enligt SCB:s Bostads- och hyresundersökning saknar ca 320 000 lägenheter

på tredje våningen och uppåt tillgång till hiss. Grovt räknat betyder

det att ca 75 000 trappuppgångar med tre eller flera våningsplan saknar

hiss. Det innebär att många äldre är hänvisade till ett begränsat

bostadsutbud och att kommunernas kostnader för särskilt boende ökar.

Fastighetsägare drar sig också för större nödvändiga ombyggnader, då

dessa kräver bygglov och även innebär krav på installation av hiss.

I samband med den ekonomiska vårpropositionen för 2004 infördes, efter

krav från Vänsterpartiet, ett tillfälligt investeringsbidrag för

hissinstallationer i samband med större ombyggnationer i hus med tre eller

flera våningar. Vi anser att detta stöd till hissinstallationer bör

vara ett permanent inslag i den statliga bostadsfinansieringen.

Vänsterpartiet har emellertid i förhandlingarna om budgeten för 2005 inte

lyckats få gehör för en fortsatt stödgivning efter årsskiftet. Vår avsikt

är dock att återkomma med förslaget i kommande budgetförhandlingar och

i de sammanhang som de fortsatta formerna för den statliga bostadsfinansieringen

kan komma att diskuteras.

6. De bostadspolitiska frågornas behandling i regeringen, punkt 8

(c)

Rigmor Stenmark (c) anför:

Jag och Centerpartiet har under en rad år kritiserat den splittrade

behandling som bostadsfrågorna i vid mening fått i Regeringskansliet.

Även om bristen på sammanhållning inte på något vis är en huvudförklaring

till det bostadspolitiska misslyckandet utgör den definitivt en

delförklaring. Den regeringsombildning som skett den 1 november är därför

ett, om än litet, steg i rätt riktning. Genom ombildningen, som av

naturliga skäl inte var känd när vi väckte vår motion, förs nu även plan-

och byggfrågorna samman med finansieringsfrågorna m.m. till en och samma

ministers ansvarsområde. Förutsättningarna för att bostads- och

planfrågorna skall få den sammanhållna behandling vi kräver har därför

förbättrats.

7. Bemyndigande för verksamheten vid Byggkostnadsforum, punkt 10 (m, fp,

kd, c)

Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström

(fp), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Ewa Thalén Finné (m) och

Carl-Erik Skårman (m) anför:

Utskottets majoritet har beslutat att ta ett utskottsinitiativ som gäller

verksamheten vid Byggkostnadsforum. Vi har motsatt oss detta initiativ

eftersom vi menar att Byggkostnadsforum omedelbart bör avvecklas. Skälen

för detta har vi också utvecklat i vår reservation på denna punkt. Vi

vill utöver vad vi anfört om vår sakinställning till Byggkostnadsforums

verksamhet dessutom närmare ta upp frågan om hur ärendet har behandlats

i utskottet.

Det initiativ som utskottsmajoriteten (s, v, mp) nu drivit igenom

presenterades mindre än ett dygn före utskottets beslut om budgetbetänkandet.

Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Ett förslag som innebär så

omfattande ekonomiska åtaganden för staten borde självklart ha lagts

fram i god tid och på ett sätt som möjliggjort en normal beredningsprocess

inom riksdagen. Nu har det inte ens varit fråga om att bereda förslaget,

utan det har bara gällt att snabbast möjligt expediera det. Som vi

redovisar i vår reservation borde förslaget naturligtvis ha presenterats

antingen i budgetpropositionen eller i en motion under allmänna

motionstiden. En ytterligare möjlighet hade varit att lägga fram förslaget

i en kommande tilläggsbudget. Riksdagen bör mot den bakgrunden inte

medverka till att budgetprocessen urholkas genom att besluten baseras

på ett underlag eller ett beredningsförfarande som inte svarar mot högt

ställda krav.

Vi vill utöver denna principiella invändning mot tidpunkten för förslagets

avlämnande erinra om de synpunkter om redovisningen av anslagens användning

som vi tidigare framfört när mål- och resultatredovisningen i

budgetpropositionen har diskuterats i utskottet. Dessa synpunkter har gällt

svårigheterna att från regeringens redovisning utläsa den faktiska

belastningen på respektive anslag och utnyttjandet av eventuella

bemyndiganden. Detta påpekande tycks inte minst vara relevant för

Byggkostnadsforums verksamhet.

8. Bostadsfinansiering för hushåll med låga inkomster, punkt 18 (c)

Rigmor Stenmark (c) anför:

Jag instämmer i de allmänna utgångspunkterna i den kd-motion som behandlas

i det aktuella avsnittet i betänkandet. Det är således angeläget att

även hushåll med låga inkomster skall ha möjlighet att välja att bo i

ett egnahem. En allmän strävan i bostadspolitiken måste vara att skapa

neutralitet mellan upplåtelseformerna och underlätta de enskilda hushållens

fria val.

Jag är däremot inte beredd att ställa mig bakom de relativt detaljerade

förslagen för det utredningsarbete som föreslås i motionen. Centerpartiet

har lagt fram egna förslag om vilka förändringar i bostadsfinansiering

som är angelägna för att få en bättre fungerande bostadsmarknad för

alla hushåll. Även våra förslag på skatteområdet och inom familjepolitiken

kommer särskilt att förbättra situationen för de hushåll som har begränsade

inkomster.

9. En för EU gemensam struktur för geografisk information, punkt 30

(kd)

Ragnwi Marcelind (kd) anför:

Det finns både inom EU och i Sverige en stor uppslutning kring det

förslag till direktiv om upprättande av en infrastruktur för geografisk

information i EU (INSPIRE) som lades fram i somras. Inom EU pågår nu

också ett intensivt arbete som syftar till att det s.k. INSPIRE-direktivet

skall kunna genomföras. Det är ett arbete som drivs i snabb takt, och

vi måste från svensk sida se till att även arbetet på nationell nivå

kan bedrivas på ett så effektivt sätt som möjligt. De otvivelaktigt

stora fördelar som finns att vinna med INSPIRE måste vi naturligtvis

snarast ta till vara. Det är mot den bakgrunden som jag i en motion

lagt fram ett förslag om att införandet av INSPIRE skall ges en tydlig

ledning och styrning.

Med anledning av mitt motionsförslag uttalar utskottet bl.a. att det

finns anledning att uppmärksamma formerna för genomförandet av direktivet.

Med hänvisning till Lantmäteriets nyckelroll i detta sammanhang

förutsätter utskottet att Lantmäteriet också får de resurser och de direktiv

som arbetet kommer att kräva. För min del utgår jag från att detta nu

leder till att regeringen tar de initiativ som erfordras för att så

också blir fallet. Det innebär bl.a. att jag förväntar mig att regeringen

redan i den proposition om verksamheten inom Lantmäteriet som väntas

inom kort lägger fram de förslag om de åtgärder som redan nu är nödvändiga

för det fortsatta arbetet. Jag har mot den bakgrunden nu avstått från

att föra förslagen i min motion vidare. Det är naturligtvis min avsikt

att återkomma till riksdagen med ett nytt förslag om det visar sig att

regeringen inte lägger fram de förslag som förväntas av den.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:1 Budgetpropositionen för 2005 Utgiftsområde 18:

1. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 ställa ut

kreditgarantier för ny- och ombyggnad av bostäder intill ett belopp på

högst 10 000 000 000 kronor inklusive tidigare gjorda åtaganden (avsnitt

3.10.4).

2. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 ställa ut

kreditgarantier i samband med obeståndshantering intill ett belopp på högst

500 000 000 kronor inklusive tidigare gjorda åtaganden (avsnitt 3.10.4).

3. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 ställa ut

kreditgarantier för lån till kommunala bostadsföretag intill ett belopp på

3 000 000 000 kronor inklusive tidigare gjorda åtaganden (avsnitt 3.10.

4).

4. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 ställa ut

kreditgarantier för lån som kooperativa hyresrättsföreningar tar upp för

nybyggnad eller förvärv av fastigheter för ombildning till kooperativ

hyresrätt intill ett belopp på 1 000 000 000 kronor inklusive tidigare

gjorda åtaganden (avsnitt 3.10.4).

5. Riksdagen godkänner vad regeringen förordar om stöd från den

statliga Fonden för fukt- och mögelskador i småhus (avsnitt 3.10.5).

6. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 för ramanslaget

31:11 Investeringsbidrag för anordnande av hyresbostäder ingå åtaganden

som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utbetalningar på högst

600 000 000 kronor efter 2005 (avsnitt 3.10.11).

7. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 för ramanslaget

31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsföretag göra åtaganden som

inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst 150 000 000 kronor

efter 2005 (avsnitt 3.10.13).

8. Riksdagen för budgetåret 2005 anvisar anslagen under utgiftsområde

18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt följande

uppställning:

Anslag (tkr) Anslagstyp Regeringens förslag

21:1 Bostadsbidrag Ramanslag 3 507 000

31:1 Boverket Ramanslag 165 030

31:2 Räntebidrag m.m. Ramanslag 1 786 000

31:3 Statens bostadskreditnämnd:Förvaltningskostnader Ramanslag 13

501

31:4 Statens bostadskreditnämnd:Garantiverksamhet Ramanslag 200 000

31:5 Bidrag till Fonden för fukt- ochmögelskador Ramanslag 32 800

31:6 Bidrag till åtgärder mot radon ibostäder Ramanslag 33 000

31:7 Statens geotekniska institut Ramanslag 29 889

31:8 Lantmäteriverket Ramanslag 343 679

31:9 Statens va-nämnd Ramanslag 7 826

31:10 Byggkostnadsforum m.m. Ramanslag 25 000

31:11 Investeringsbidrag för anordnandeav hyresbostäder Ramanslag 600

000

31:12 Statens bostadsnämnd Ramanslag 7 769

31:13 Omstrukturering av kommunalabostadsföretag Ramanslag 152 500

31:14 Bidrag till installation av hissar Ramanslag 29 000

31:15 Ungdomsbostadssamordnare Ramanslag 1 500

32:1 Länsstyrelserna m.m. Ramanslag 2 168 221

32:2 Kommunala samverkansorgan m.m. Obetecknat anslag 36 697

Summa 9 139 412

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:Sf288 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en bostadspolitik för ägande och egenansvar

för att bryta utanförskapet.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om betydelsen av att underlätta bildandet av

bostadsrättsföreningar särskilt i sociala krisområden och stimulera

självförvaltningen

av hyresrätterna genom hyressänkningar relaterade till egna arbetsinsatser.

2004/05:Sf360 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om särskilda insatser för att underlätta en positiv

utveckling av "segregerade" bostadsområden.

2004/05:Sf363 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att höja den barnrelaterade delen i bostadsbidraget.

2004/05:Sf365 av Sven Brus m.fl. (kd):

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bostadssegregering och blandade upplåtelse- och

bebyggelseformer.

2004/05:Ub259 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om planprocessen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tillfälliga bostäder.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om inventering av statliga fastigheter.

2004/05:Ub276 av Sofia Larsen m.fl. (c):

17. Riksdagen begär att regeringen tar initiativ till att inbjuda

berörda kommuner, högskolor och studentkårer till överläggningar om hur

bostadssituationen för studenter skall hanteras framgent.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om att kommunen skall ha ett bostadsförsörjningsansvar

vid ökat antal studieplatser.

2004/05:N239 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att förbättra studenternas svåra ekonomiska situation

i Stockholm.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om åtgärder för att minska produktionskostnaden av nya

bostäder.

2004/05:N401 av Anita Brodén m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ny bostadspolitik som ger förutsättningar för en

kraftfull utbyggnad av nya lägenheter.

2004/05:N403 av Christer Nylander m.fl. (fp, kd, m, c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en ny bostadspolitik för att förhindra

bostadsbrist i Skåne.

2004/05:N409 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en reformerad bostadspolitik för fler bostäder.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om byggande av studentbostäder på statligt ägd

mark.

2004/05:Bo202 av Lars-Ivar Ericson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bostäder på landsbygden.

2004/05:Bo206 av Jörgen Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att vitalisera den svenska byggsektorn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att initiera en dialog mellan byggbranschens parter

i syfte att uppnå ett förhållningssätt som uppfyller dagens krav.

2004/05:Bo208 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förbättring av möjligheterna att få banklån och kreditgarantier

för att bygga på landsbygden.

2004/05:Bo209 av Johan Linander (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om nytt regelverk för fler och billigare studentbostäder.

2004/05:Bo223 av Ragnwi Marcelind (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av satsning på implementering av Inspiredirektivet

och behovet av en tydlig ledning och styrning av arbetet.

2004/05:Bo231 av Owe Hellberg m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att förstärka och precisera de bostadspolitiska målen

för bostadsbidragen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om innehållet i ett reformerat system för bostadsbidrag.

2004/05:Bo235 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att federalismens principer bör appliceras inom

bostadspolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om det ansvar lagstiftande och andra politiska

beslutsförsamlingar har vad gäller reformeringen av bostadsmarknaden i en mer

marknadsekonomisk inriktning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av åtgärder för att minska det s.k. underhållsberget.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av långsiktiga spelregler och enkelt regelverk

inom bostadssektorn.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av mångfald för att motverka segregation.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en genomgång bör göras i syfte att minska alla

politiskt orsakade etableringskostnader för byggsektorn.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om flyttkedjors politiska implikationer.

13. Riksdagen beslutar avskaffa det statliga investeringsbidraget

för lägenheter.

14. Riksdagen beslutar permanenta det statliga investeringsbidraget

för studentlägenheter.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av en tydlig bostadspolitisk profil.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bostadsbidragens negativa marginaleffekter.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en strategi för att minska antalet bostads- och

hemlösa utarbetas.

2004/05:Bo240 av Owe Hellberg m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att riksdagen bör sätta upp ett tydligt mål om att

det under den närmaste tioårsperioden dels bör byggas ca 40 000 lägenheter

per år, dels renoveras ca 60 000 lägenheter per år.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att dagens investeringsbidrag och momsåterföringsstöd

bör ersättas med ett investeringsstöd för nyproduktion av hyresrätter,

där det dels finns ett tak för högsta möjliga hyresnivå, dels ett

villkor för att få stöd som bygger på att hyrorna skall ha framförhandlats

i förväg.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att ett permanent investeringsstöd för byggandet av

studentbostäder bör införas och ges samma villkor som ett permanent

investeringsstöd för byggandet av ordinära hyresrätter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att Boverket bör ha möjlighet att påverka hur medlen

för marksanering används, antingen med eget anslag eller i samråd med

Naturvårdsverket.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att stödet för ombyggnation bör förstärkas och

omvandlas till ett permanent investeringsstöd för ombyggnation av hyresrätt,

där villkor för stöd är kopplat till tydliga miljökrav och i förväg

framförhandlade hyror.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att det tillfälliga stödet till hissinstallationer

bör vara ett permanent inslag i den statliga bostadspolitiken.

2004/05:Bo242 av Lennart Hedquist m.fl. (m, fp, kd, v, c, mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om länsstyrelseanslagen.

2004/05:Bo244 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det bör inrättas ett specifikt departement för att handlägga

ärenden som rör bostadspolitiken, samhällsbyggandet och den övergripande

fysiska planeringen.

2004/05:Bo248 av Jörgen Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att samhället skall underlätta det fria valet vid

bosättning.

2004/05:Bo249 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen utreder hur förutsättningarna

att äga sin bostad kan förbättras för hushåll med låga inkomster med

hjälp av bostadspolitiska medel.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om inrättande av ett regelverk för öronmärkt bosparande.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om åtgärder för att underlätta hyrköp vid nybyggnation.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om statliga garantier för bolåntagare.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tillhandahållande av signalsystem för en flexiblare

kreditprövning hos bolåneinstituten.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om statliga försäkringar mot prisfall eller ökade kostnader

avseende boende.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett bidragssystem anpassat för att köpa och äga

bostäder.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om inrättande av ett regel- och finansieringssystem som

inte missgynnar byggande av bostäder med äganderätt eller insatser.

2004/05:Bo253 av Helene Petersson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av billiga och bra bostäder som alla har råd att bo

i.

2004/05:Bo262 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en förbättring för att kunna få banklån och kreditgarantier

för att bygga på landsbygden.

2004/05:Bo263 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om arkitektur och estetik inom bostadspolitikens område.

2004/05:Bo266 av Ann-Kristine Johansson och Helena Frisk (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om översyn av samhällsstöd till investeringar för trygghet i

boendet.

2004/05:Bo268 av Sinikka Bohlin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om statlig bostadsbyggnadssubvention.

2004/05:Bo274 av Sven-Erik Österberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av ökade insatser för byggande av studentbostäder.

2004/05:Bo275 av Margareta Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att underlätta för kreditgarantiföreningarna att

också arbeta mot bostadsmarknaden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att använda EU:s sturkturfonder till att underlätta

byggande av bostäder och näringsfastigheter på landsbygden.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om en översyn av konkurrenssituationen på byggmaterialmarknaden.

2004/05:Bo288 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag om att bemyndiga regeringen

att under 2005 ställa ut kreditgarantier i samband med obeståndshantering

intill ett belopp på högst 500 000 000 kr inklusive tidigare åtaganden.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag om att bemyndiga regeringen

att under 2005 ställa ut kreditgarantier för lån till kommunala

bostadsföretag intill ett belopp på 3 000 000 000 kr inklusive tidigare

åtaganden.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag om att bemyndiga regeringen

att under 2005 ställa ut kreditgarantier för lån till kooperativa

hyresrättsföreningar intill ett belopp på 1 000 000 000 kr inklusive

tidigare åtaganden.

4. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 18 Samhällsplanering,

bostadsförsörjning och byggande för 2005 anslagen enligt följande

uppställning:

Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring

A 21:1 Bostadsbidrag 3 507 000 000 -3 507 000 000

A 31:1 Boverket 165 030 000 -32 650 000

A 31:2 Räntebidrag m.m. 1 786 000 000 -1 786 000 000

A 31:5 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador 32 800 000 -32 800

000

A 31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder 33 000 000 -32 000

000

A 31:10 Byggkostnadsforum m.m. 25 000 000 -25 000 000

A 31:11 Investeringsbidrag för anordnande av hyresbostäder 600 000

000 -600 000 000

A 31:12 Statens bostadsnämnd 7 769 000 -3 885 000

A 31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsföretag 152 500 000 -103

500 000

A 31:14 Bidrag till installation av hissar 29 000 000 -26 500 000

A 31:15 Ungdomsbostadssamordnare 1 500 000 -1 500 000

A 32:1 Länsstyrelserna m.m. 2 168 221 000 -50 000 000

Summa för utgiftsområdet -6 200 835 000

2004/05:Bo290 av Henrik S Järrel (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att kartlägga träffsäkerheten i dagens

bostadsbidragssystem och att - med ledning härav - skapa ett träffsäkrare och

effektivare system.

2004/05:Bo292 av Rigmor Stenmark m.fl. (c):

Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anslagen under utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning

och byggande enligt följande uppställning:

Anslag (tkr) Regeringens förslag Anslagsförändring

21:1 Bostadsbidrag, ramanslag 3 507 000 -150 000

31:1 Boverket, ramanslag 165 000 -5 000

31:2 Räntebidrag m.m. 1 786 000 -25 000

13:10 Byggkostnadsforum 25 000 -25 000

31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder 600 000 -450

000

31:12 Statens bostadsnämnd 7 800 -7 800

31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag 152 500 -152 500

31:15 Ungdomsbostadssamordnare 2 000 -2 000

32:1 Länsstyrelserna m.m. 2 138 467 -160 000

Summa för utgiftsområdet 9 139 - 977 300

2004/05:Bo294 av Christer Adelsbo m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att dagens regler vad gäller statlig kreditgaranti

för kooperativa hyresrättsföreningar överensstämmer med de behov som

finns.

2004/05:Bo295 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning i syfte

att ta fram ett fördelningspolitiskt bättre fungerande regelverk för

bostadsbidragen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om halvårsvisa avstämningsperioder för bostadsbidragen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en höjning av bostadsbidraget med 100 kr per barn

till berättigade hushåll.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en gemensam inkomstgräns på 117 000 kr innan

bostadsbidraget reduceras.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett förtydligande av bestämmelserna i lagen om

bostadsbidrag gällande undantag från beräkningsunderlaget av tillgångar

som ärvts av förälder.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att hemmaboende barn under 20 år med inkomst understigande

20 000 kr inte skall räknas in i beräkningsunderlaget för bostadsbidrag.

2004/05:Bo297 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett nytt investeringsbidrag för byggande av studentbostäder.

2004/05:Bo298 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att arbetsgruppen för nytt bostadsfinansieringssystem

bör ges i uppdrag att se över förutsättningarna för byggande av

seniorbostäder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förbättrade förutsättningar att bygga seniorbostäder

genom inrättandet av ett bostadsfinansieringssystem som inte ensidigt

gynnar byggande av mindre hyresbostäder.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om inrättande av ett forum för äldres boende.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen skall vara pådrivande för att kommunerna

skall kunna uppfylla sitt bostadsförsörjningsansvar gentemot den äldre

befolkningen.

2004/05:Bo301 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bostadspolitikens mål.

2. Riksdagen beslutar att bostadsbidraget ersätts med ett icke

inkomstprövat bidrag till ensamstående föräldrar med barn.

4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om åtgärder

för att stimulera sparande och ägande på bostadsmarknaden i enlighet

med vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att subventioner är kontraproduktiva och därför bör

avskaffas i takt med att skattetrycket på boende och byggnation sänks.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av infrastrukturella satsningar för att

möjliggöra bostadsbyggande.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att främja konkurrensen inom bygg- och byggmaterielsektorn.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om offentliga fastighetsföretag.

2004/05:Bo303 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att boendeintegration skall underlättas genom att

bostadspolitiken inriktas mot att skapa likvärdiga förutsättningar för

byggande och ägande av bostäder i alla olika upplåtelseformer och

storlekar.

2004/05:Bo304 av Annelie Enochson (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att kommunerna skall ta sitt ansvar för att tillhandahålla

billig mark för studentbostäder.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att möjliggöra för mobila studentbostäder.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att förbättra konkurrensbevakningen av

byggsektorn.

2004/05:Bo306 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bostadspolitikens inriktning och mål.

2. Riksdagen avslår regeringens hemställan om att under 2005

bemyndigas ställa ut kreditgarantier för lån till kommunala bostadsföretag

intill ett belopp av 3 000 000 000 kr inklusive tidigare gjorda åtaganden.

3. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 ställa ut

kreditgarantier för lån till bostadsföretag i kommuner med bostadsöverskott

intill ett belopp av 3 000 000 000 kr inklusive tidigare gjorda åtaganden.

4. Riksdagen avslår regeringens hemställan om att för anslaget

31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder ingå åtaganden

som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst

600 000 000 kr efter 2005.

5. Riksdagen avslår regeringens hemställan om att under 2004 för

anslaget 31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag bemyndigas

ingå åtaganden som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter

på högst 150 000 000 kr efter 2005.

6. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004 för det av

Kristdemokraterna föreslagna anslaget Stöd till bostadsföretag i kommuner

med bostadsöverskott ingå åtaganden som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 150 000 000 kr efter 2005.

7. Riksdagen beslutar om komplettering av riksdagens bostadspolitiska

mål i enlighet med vad som anförs i motionen.

8. Riksdagen beslutar att avveckla den tillfälliga investeringsstimulansen

vid byggande av mindre hyresbostäder och studentbostäder.

9. Riksdagen beslutar att avveckla anslag 31:11 Investeringsbidrag

för anordnande av hyresbostäder.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att avveckla räntebidragssystemet.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Konkurrensverket skall ges ett utvidgat ansvar

att bevaka konkurrensen inom byggmarknaden.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om stöd till bostadsföretag i kommuner med svag efterfrågan.

28. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till

regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 18 Samhällsplanering,

bostadsförsörjning och byggande enligt uppställning:

Anslag, tusental kronor Regeringens förslag Anslagsförändringar

21:1 Bostadsbidrag 3 507 000 +450 000

31:1 Boverket 165 030 -18 000

31:2 Räntebidrag 1 786 000 -255 000

31:8 Lantmäteriverket 343 679 -23 000

31:10 Byggkostnadsforum m.m. 25 000 -25 000

31:11 Investeringsbidrag för anordnande av hyresbostäder 600 000 -300

000

31:12 Statens bostadsnämnd 7 919 -4 000

31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag 153 000 -153 000

31:14 Bidrag till installation av hissar 29 000 -29 000

32:1 Länsstyrelserna 2 168 421 -10 000

Nytt anslag: Forum för äldres boende +5 000

Nytt anslag: Investeringsstöd för byggande av studentbostäder +30

000

Nytt anslag: Stöd till bostadsföretag i kommuner med bostadsöverskott

+153

000

Summa för utgiftsområdet 9 139 412 -179 000

2004/05:Bo309 av Nina Lundström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om valfrihet i boendet.

2004/05:Bo310 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bostadspolitiska jämförelser med Europa.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om konkurrens på byggmarknaden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om Konkurrensverkets roll.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om svartarbete inom byggbranschen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kvinnor inom byggbranschen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ökad kulturell mångfald inom byggbranschen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om det statliga markinnehavet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av att försäljning av statlig mark inte snedvrider

konkurrensen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om studenters bostadssituation.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att staten bör erbjuda mark för byggande av

studentbostäder.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Konkurrensverket bör följa upp konkurrensen

avseende byggmaterial.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Konkurrensverket bör få i uppgift att bevaka

utvecklingen av fler utländska aktörers etablering på den svenska

byggmarknaden.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att det behövs en "operation byggsanering" för att

komma till rätta med svartarbete inom byggbranschen.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om avveckling av subventioner i form av skattekrediteringar

och investeringsbidrag.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av infrastruktur och kommunikationer för

ökat bostadsbyggande på tillväxtorter.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bostadsbidragen.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om valfrihet i boendet.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda statens roll inom finansieringssystemen

för bostadsbyggande och boende.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda räntebidragets framtida utformning.

32. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till

regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 18 Samhällsplanering,

bostadsförsörjning och byggande enligt följande uppställning:

Anslag (tusental kronor) 2005

21:1 Bostadsbidrag -35 000

31:1 Boverket -29 000

31:2 Räntebidrag m.m. -15000

31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder -10 000

31:10 Byggkostnadsforum -20 000

31:11 Investeringsbidrag för anordnande av hyresbostäder -60 000

31:12 Statens bostadsnämnd

31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag -10 000

31:14 Bidrag till installation av hissar -29 000

31:15 Ungdomsbostadssamordnare 1 500

31:15 Internationellt utbyte, jämställdhet, mångfald 1 500

Summa -83 000

2004/05:Bo312 av Christin Hagberg och Michael Hagberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att villkoren för byggandet av fler hyresrätter måste förbättras.

2004/05:Bo315 av Alf Eriksson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en bostadspolitik för integration.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om integrerat boende.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en effektiv markpolitik.

2004/05:Bo316 av Anita Johansson och Claes-Göran Brandin (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bosparande och bosättningslån.

2004/05:Bo317 av Anita Johansson och Claes-Göran Brandin (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om insatser för ökad tillgänglighet i boendet.

2004/05:Bo322 av Åsa Lindestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om delat bostadsbidrag vid gemensam vårdnad.

Bilaga 2

Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering,

bostadsförsörjning och byggande

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till

anslagsfördelning.

Belopp i tusental kronor

Anslag Anslagstyp Regeringens förslag

21:1 Bostadsbidrag Ramanslag 3 507 000

31:1 Boverket Ramanslag 165 030

31:2 Räntebidrag m.m. Ramanslag 1 786 000

31:3 Statens bostadskreditnämnd:Förvaltningskostnader Ramanslag 13

501

31:4 Statens bostadskreditnämnd:Garantiverksamhet Ramanslag 200 000

31:5 Bidrag till Fonden för fukt- ochmögelskador Ramanslag 32 800

31:6 Bidrag till åtgärder mot radon ibostäder Ramanslag 33 000

31:7 Statens geotekniska institut Ramanslag 29 889

31:8 Lantmäteriverket Ramanslag 343 679

31:9 Statens va-nämnd Ramanslag 7 826

31:10 Byggkostnadsforum m.m. Ramanslag 25 000

31:11 Investeringsbidrag för anordnandeav hyresbostäder Ramanslag 600

000

31:12 Statens bostadsnämnd Ramanslag 7 769

31:13 Omstrukturering av kommunalabostadsföretag Ramanslag 152 500

31:14 Bidrag till installation av hissar Ramanslag 29 000

31:15 Ungdomsbostadssamordnare Ramanslag 1 500

32:1 Länsstyrelserna m.m. Ramanslag 2 168 221

32:2 Kommunala samverkansorgan m.m. Obetecknat anslag 36 697

Summa 9 139 412