Bet. 2004/05:BOU10

Bostadsutskottets betänkande

2004/05:BOU10

Bostadsförsörjningsfrågor

Sammanfattning

Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande motioner från 2004 års

allmänna motionstid som avser vissa bostadsförsörjningsfrågor. Det som

behandlas är bl.a. frågor med anknytning till lagen (2000:1383) om

kommunernas bostadsförsörjningsansvar och lagen (2002:102) om allmännyttiga

bostadsföretag. Även vissa frågor om systemet för hyressättning tas upp

i betänkandet, liksom förslag om ägarlägenheter.

Utskottet avstyrker samtliga motionsförslag. När det gäller förslag om

vissa ändringar i de två aktuella lagarna hänvisar utskottet bl.a. till

ett pågående utrednings- och beredningsarbete inom Regeringskansliet.

Förslag om förändringar i systemet för hyressättning avstyrker utskottet

med hänvisning till att en proposition i frågan inom en snar framtid

kan förväntas bli förelagd riksdagen. Slutligen avstyrker utskottet

förslag om att införa ägarlägenheter på den svenska bostadsmarknaden

och erinrar om att såväl riksdag som regering föregående riksmöte tog

ställning mot införande av en sådan upplåtelseform.

Till betänkandet har fogats 20 reservationer och 1 särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avskaffande av lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo301 yrkande 23 och 2004/05:Bo306

yrkande 21.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Kommunala bostadsförmedlingar och bostadsanvisning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf361 yrkandena 12 och 13,

2004/05:Bo229 yrkande 2, 2004/05:Bo233, 2004/05:Bo277 yrkandena 9 och 10

samt 2004/05:Bo315 yrkande 2.

Reservation 2 (m, fp, kd, c) - motiveringen

3. Villkor vid bostadsförmedling och uthyrning

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo277 yrkandena 6 och 7.

Reservation 3 (m, fp, kd, c) - motiveringen

Reservation 4 (v)

4. Förmedling av andrahandslägenheter

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo225 yrkandena 1 och 8.

Reservation 5 (m, fp, kd, c) - motiveringen

Reservation 6 (v)

5. Svarthandel med hyresrätter

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo225 yrkandena 5, 6 och 9,

2004/05:Bo229 yrkande 1 och 2004/05:Bo309 yrkande 4.

Reservation 7 (m, fp, kd, c)

Reservation 8 (v)

6. Bostäder åt hemlösa

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo309 yrkande 8.

Reservation 9 (fp, c)

Reservation 10 (m, kd) - motiveringen

7. Bostäder åt utsatta kvinnor

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo309 yrkande 7 och 2004/05:Bo313

yrkandena 1 och 2.

Reservation 11 (fp)

Reservation 12 (mp)

8. Avskaffande av lagen om allmännyttiga bostadsföretag

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi258 yrkande 5, 2004/05:Bo243,

2004/05:Bo246, 2004/05:Bo286, 2004/05:Bo301 yrkande 25, 2004/05:Bo302

yrkande 9, 2004/05:Bo306 yrkande 20 och 2004/05:Bo310 yrkandena 18 och

19.

Reservation 13 (m, fp, kd, c)

9. Översyn av vissa villkor för allmännyttiga bostadsföretag

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo257 yrkandena 1-5, 7 och 8 samt

2004/05:Bo320.

Reservation 14 (m, fp, kd, c) - motiveringen

Reservation 15 (v)

10. Förändringar i bruksvärdessystemet

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N239 yrkande 7, 2004/05:Bo235

yrkandena 4 och 9, 2004/05:Bo257 yrkande 6, 2004/05:Bo301 yrkandena 18-20,

2004/05:Bo306 yrkandena 17 och 18, 2004/05:Bo309 yrkande 3, 2004/05:Bo310

yrkande 7 och 2004/05:Bo315 yrkande 6.

Reservation 16 (m, kd, c)

Reservation 17 (fp)

Reservation 18 (v)

11. Hyressättning för studentbostäder

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo297 yrkandena 2-4.

Reservation 19 (kd)

12. Ägarlägenheter

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo235 yrkandena 15 och 16,

2004/05:Bo281, 2004/05:Bo285 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Bo301 yrkande 3,

2004/05:Bo302 yrkande 5, 2004/05:Bo305 yrkande 4, 2004/05:Bo306 yrkande

26, 2004/05:Bo307 yrkande 1, 2004/05:Bo309 yrkande 6 och 2004/05:Bo310

yrkande 24.

Reservation 20 (m, fp, kd, c)

Stockholm den 12 maj 2005

På bostadsutskottets vägnar

Ragnwi Marcelind

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ragnwi Marcelind (kd),

Owe Hellberg (v), Anders Ygeman (s), Lilian Virgin (s), Marietta de

Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Maria

Öberg (s), Carl-Axel Roslund (m), Gunnar Sandberg (s), Lars Tysklind

(fp), Rigmor Stenmark (c), Leif Jakobsson (s), Ewa Thalén Finné (m),

Sten Lundström (v), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Göte Wahlström

(s).

Utskottets överväganden

Inledning

Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande motioner från 2004 års

allmänna motionstid som avser vissa bostadsförsörjningsfrågor. Det som

behandlas är bl.a. frågor med anknytning till lagen (2000:1383) om

kommunernas bostadsförsörjningsansvar och lagen (2002:102) om allmännyttiga

bostadsföretag. Även vissa frågor om systemet för hyressättning tas upp

i betänkandet, liksom förslag om ägarlägenheter.

Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

avskaffande av lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar, jämför

reservation 1 (m, fp, kd, c),

kommunala bostadsförmedlingar och bostadsanvisning, jämför reservation

2 (m, fp, kd, c),

villkor vid bostadsförmedling och uthyrning, jämför reservationerna 3

(m, fp, kd, c) och 4 (v),

förmedling av andrahandslägenheter, jämför reservationerna 5 (m, fp, kd,

c) och 6 (v),

svarthandel med hyresrätter, jämför reservationerna 7 (m, fp, kd, c)

och 8 (v),

bostäder åt hemlösa, jämför reservationerna 9 (fp, c) och 10 (m,

kd),

bostäder åt utsatta kvinnor, jämför reservationerna 11 (fp) och 12 (mp).

Avskaffande av lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar

Den 1 januari 2001 trädde lagen (2000:1383) om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar i kraft. I lagen stadgas bl.a. att varje kommun skall

planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla

i kommunen att leva i goda bostäder och för att främja att ändamålsenliga

åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs. Riktlinjer

för bostadsförsörjningen skall antas av kommunfullmäktige under varje

mandatperiod. Vidare anges att en kommun skall anordna bostadsförmedling

om det behövs för att främja bostadsförsörjningen. Länsstyrelserna är

skyldiga att lämna råd, information och underlag för kommunernas planering

av bostadsförsörjningen.

I två motioner, 2004/05:Bo301 (m) yrkande 23 och 2004/05:Bo306 (kd)

yrkande 21, föreslås att lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar

helt avskaffas. Enligt dessa motioner slås kommunernas ansvar och

befogenheter på det bostadspolitiska området primärt fast i kommunallagen,

plan- och bygglagen och socialtjänstlagen. Lagen om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar anses däremot ha som enda syfte att öka det

statliga inflytandet över kommunernas arbete med bostadsförsörjningsfrågor.

Riksdagens beslut hösten 2000 (prop. 2000/01:26, bet. 2000/01:BoU2) om

att införa en särskild lag om kommunernas bostadsförsörjningsansvar

fattades i syfte att klart formulera och understryka det kommunala

ansvaret att främja en god bostadsförsörjning för alla i kommunen. Som

motionärerna konstaterar finns en reglering med betydelse för kommunernas

ansvar på området även i andra lagar som kommunallagen, socialtjänstlagen

samt plan- och bygglagen. Utvecklingen på bostadsmarknaden under 1990-talet

hade emellertid påvisat behovet av en särskild reglering som förtydligar

och lyfter fram detta ansvar.

Kritik har riktats mot lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar,

alltsedan den infördes, från de partier som inte anser att det behövs

några särskilda instrument för den kommunala bostadsförsörjningsplaneringen.

Det är samma partier som under det borgerliga regeringsinnehavet stod

bakom att föregångaren till dagens lagstiftning på området avskaffades.

Bostadsutskottet har däremot vid upprepade tillfällen understrukit att

utvecklingen på bostadsområdet under senare år snarare medfört ett behov

av en förstärkt kommunal bostadsförsörjningsplanering.

Såväl utskottets egen begränsade uppföljning 2003 av lagens utfall som

resultaten från Boverkets årliga bostadsmarknadsenkät visar att syftet

med lagen ännu inte fått fullt genomslag. I vissa kommuner tycks arbetet

med att ta fram riktlinjer för bostadsförsörjningen fortfarande inte

funnit sina former. Inte heller tycks de krav på kommunal bostadsförmedling

som ställs upp i lagen ha medfört att denna verksamhet fått tillräcklig

omfattning i alla kommuner. Bostadsutskottet återkommer därför i

nästkommande avsnitt till frågor om behovet att utveckla den aktuella

lagstiftningen i olika avseenden. Förslaget i de aktuella motionerna om

att upphäva lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar är det mot

den bakgrunden givetvis inte aktuellt att bifalla.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Bo301

(m) yrkande 31 och 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 21.

Kommunala bostadsförmedlingar och bostadsanvisning

I ett antal motioner lämnas förslag om utökade krav på den kommunala

bostadsförmedlingen. Dessa förslag är i flera fall kopplade till förslag

om att genom en lagreglering om bostadsanvisning tillförsäkra kommunerna

ett större utbud i förmedlingsverksamheten. Utskottet behandlar dessa

förslag i ett sammanhang.

Vänsterpartiet föreslår i sin partimotion 2004/05:Bo277 yrkande 9 att

det införs ett krav på obligatoriska kommunala bostadsförmedlingar.

Enligt motionen kan obligatoriska bostadsförmedlingar ge en tydlig bild

av efterfrågan samt tjäna som underlag för planering. Vidare föreslås

i motionens yrkande 10 att en ny bostadsanvisningslag införs. Den

tidigare bostadsanvisningslagen var enligt motionen ett kraftfullt redskap

för att garantera kommunmedborgarnas möjlighet till bostad.

Även enligt motion 2004/05:Bo229 (v) yrkande 2 bör ett krav på obligatorisk

kommunal bostadsförmedling införas. Enligt motionärerna bör kravet avse

en obligatorisk avgiftsfri bostadsförmedling med möjlighet för kommunerna

att söka dispens.

Förslag om att införa obligatoriska bostadsförmedlingar och återinföra

bostadsanvisningslagstiftning finns också i motion 2004/05:Sf361 (v)

yrkande 13. Dessa åtgärder kan enligt motionärerna få stor betydelse

för möjligheterna att hantera problemen med trångboddhet. I motionens

yrkande 12 föreslås att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om

att även andra åtgärder för att hantera trångboddhet i samband med

flyktingmottagandet behöver vidtas. Det gäller bl.a. ett behov av att

tydliggöra Socialstyrelsens ansvar i detta sammanhang.

En ny lag om kommunal bostadsanvisning som gör det möjligt för kommunerna

att anvisa lägenheter i det privata beståndet bör införas enligt motion

2004/05:Bo233 (s). Lagen föreslås bygga på frivilliga överenskommelser

som förstahandsalternativ men med en möjlighet till tvingande beslut av

hyresnämnd.

Riksdagen bör enligt motion 2004/05:Bo315 (s) yrkande 2 göra ett

tillkännagivande om behovet av en rättvis bostadsförmedling. I motionen

framhålls bl.a. att ett öppet och offentligt kösystem kan medverka till

att effektivisera förmedlingen till de grupper som i dag står utanför

bostadsmarknaden.

Bostadsutskottet anför följande i de aktualiserade frågorna.

Som framgått av föregående avsnitt innehåller lagen om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar en bestämmelse om att en kommun skall anordna

bostadsförmedling om det behövs för att främja bostadsförsörjningen.

Regeringen får förelägga en kommun att anordna sådan förmedling. Utskottet

har under de senaste åren vid flera tillfällen behandlat motionsförslag

om att ändra denna bestämmelse så att det införs ett krav på obligatorisk

kommunal bostadsförmedling med möjlighet till dispens. Utskottet har i

dessa sammanhang konstaterat att det inte finns någon principiell

skillnad mellan den nuvarande och den föreslagna ordningen. Regeringen

förutsätts i båda fallen kunna ta ställning till behovet av bostadsförmedling

i den enskilda kommunen. I det ena fallet har regeringen att överväga

om det finns skäl att förelägga en kommun att ordna bostadsförmedling

och i det andra att ta ställning till ansökningar om dispens från ett

krav på sådan förmedling.

Utskottet har således hittills inte ansett det vara erforderligt att

förorda en omarbetning av lagen i det aktuella avseendet. Det har

emellertid visat sig att särskilda kommunala bostadsförmedlingar endast

har inrättats i ett begränsat antal kommuner. I många kommuner saknas

således en sådan förmedlingsverksamhet som i lagens mening är att

betrakta som kommunal bostadsförmedling. Enligt den avgränsning av begreppet

som gjordes i regeringens förslag om lagens införande (prop. 2000/01:26)

krävs bl.a. att kommunen har beslutat att tillhandahålla kommuninvånarna

bostadsförmedling efter vissa politiska riktlinjer och fastställda

förmedlingsprinciper för att kommunal bostadsförmedling skall anses

föreligga. Vidare anfördes att ett kommunalt bostadsföretag som fördelar

egna lägenheter utan något särskilt uppdrag att vara kommunal

bostadsförmedling således inte är att betrakta som kommunal bostadsförmedling.

Under det senaste året har i ett flertal bostadspolitiska sammanhang

kommit att diskuteras om formerna för bostadsförmedling i olika kommuner

verkligen fullt ut kan anses motsvara det krav som ställs på att

ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen vidtas. Bakgrunden till

denna debatt är givetvis den bostadsbrist som finns i många kommuner,

men även de särskilda svårigheter som ungdomar och andra grupper har

att finna en bostad. Vidare har det med anledning av ett aktuellt fall

ifrågasatts om vissa fastighetsägare tillämpar olämpliga metoder för

registrering och urval av hyresgäster. Inte minst har dessa frågor

diskuterats i olika riksdagsdebatter under våren.

Samhällsbyggnadsministern har vid dessa debatter och i andra sammanhang

aviserat överväganden i olika frågor om bostadsförmedling och

bostadsanvisning. Enligt vad utskottet erfarit skall utgångspunkterna för

dessa överväganden vara:

Kommuner skall själva eller tillsammans ha bostadsförmedlingar där alla

skall kunna söka bostad.

Medborgarna skall känna till var, hur och på vilka grunder de kan söka

privata och kommunala bostäder i kommunen.

Diskriminering får inte ske och det skall finnas insyn i reglerna för

fördelning av bostäder.

Ekonomiskt svaga hushåll skall också ha möjlighet att söka bostad. Det

stöd som i dag finns för byggande skall riktas till dem med dålig ekonomi,

t.ex. kan ungdomar erbjudas förmånliga lånevillkor.

Kommunerna skall ta ansvar för och leva upp till sitt bostadsförsörjningsansvar.

Ansvaret skall baseras på verklig kunskap om behoven.

Avsikten är att en arbetsgrupp inom Regeringskansliet med dessa

utgångspunkter skall utarbeta ett förslag till lagstiftning. Även i den

ekonomiska vårpropositionen framhåller regeringen sin avsikt att överväga

åtgärder för att förtydliga kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen.

Målet anges vara att varje kommun bör ha någon form av organisation

för att hjälpa den som söker bostad (prop. 2004/05:100).

Bostadsutskottet ser positivt på de initiativ som regeringen nu tar i

frågor om hur bostadsförsörjningen skall effektiviseras genom

bostadsförmedling och andra åtgärder. Inriktningen på de aviserade övervägandena

är sådan att det får förutsättas att de i motionerna aktualiserade

frågorna om bl.a. utökade krav på kommunal bostadsförmedling och

bostadsanvisning kommer att prövas. Övervägandena kommer även att omfatta

frågor om villkor för förmedling och uthyrning som utskottet särskilt

behandlar nedan.

Med hänvisning till de aviserade övervägandena i frågor om bostadsförmedling

och bostadsanvisning avstyrker utskottet de motioner som behandlats i

detta avsnitt.

Villkor vid bostadsförmedling och uthyrning

Vänsterpartiet lägger i sin partimotion 2004/05:Bo277 fram två förslag

som gäller de villkor som ibland sätts upp i samband med förmedling och

uthyrning av hyresrätter. Enligt motionen drabbas unga, socialbidragsberoende,

arbetslösa och lågavlönade av godtyckliga krav från hyresvärdarna. I

motionens yrkande 6 föreslås mot denna bakgrund att det införs en

överklaganderätt för prövning av hyresvärdens skäl att neka rätten till

ett hyreskontrakt. Vidare föreslås, yrkande 7, att regeringen skall ge

Boverket i uppdrag att inventera och kartlägga de villkor som tillämpas

vid uthyrning av bostäder. Motionärerna anför att det bör ligga i

regeringens intresse att få en samlad bild av alla de olika krav och regler

som tillämpas inför tecknande av hyreskontrakt.

Bostadsutskottet har tidigare vid flera tillfällen ställt sig avvisande

till förslag som innebär att en överprövningsrätt för en bostadssökande

som inte accepterats som hyresgäst av en fastighetsägare införs. Flera

både principiella och praktiska förhållanden har ansetts tala mot en

sådan lösning. Däremot anser utskottet givetvis att åtgärder måste vidtas

om det framkommer att diskriminerande villkor ställs upp i samband med

förmedling och uthyrning av bostäder. Det kan gälla en förmodad

särbehandling av vissa grupper eller att enskilda hyresgäster utpekas utan

saklig grund. Vid föregående års behandling av motionsförslaget om att

det bör genomföras en kartläggning av de villkor som tillämpas vid

uthyrning av bostäder förutsatte utskottet att regeringen följer

utvecklingen och tar de initiativ som behövs.

Som framgått ovan har samhällsbyggnadsministern nu aviserat en översyn

av lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Denna översyn skall

även omfatta frågan om att ge kommunerna tillgång till uppgifter om

fastighetsägarnas förmedlingsprinciper och hur dessa tillämpas. Avsikten

uppges vara att information skall lämnas bl.a. om antalet bostäder,

vilken typ av bostäder som förmedlas samt vilka bostadssökande som inte

kvalificerar sig och orsaken till detta. Enligt uppgift har

samhällsbyggnadsministern även tagit initiativ till en serie möten med kommuner,

diskrimineringsombudsmannen och fastighetsägare där de aktuella frågorna

diskuterats.

Även när det gäller de särskilda problem som ungdomar kan ha att finna

sin första bostad har regeringen nu vidtagit flera åtgärder. En nationell

bostadssamordnare med uppgift att bl.a. kartlägga de olika hinder som

finns för ungdomar att skaffa sig ett eget boende (dir. 2005:37) har

utsetts. Vidare har Statens bostadskreditnämnd haft regeringens uppdrag

att se över ungdomars förutsättningar att förvärva eller hyra en egen

bostad. Nämnden har den 28 april 2005 avrapporterat sitt uppdrag genom

rapporten En egen härd - unga vuxnas etablering på bostadsmarknaden.

När det gäller åtgärder för att underlätta ungas etablering i befintliga

hyresrätter redovisas bedömningen att en statlig hyresgaranti som kan

ställas ut av en kommunal bostadsförmedling, kombinerat med obligatorisk

bostadsförmedling och regler kring bostadsanvisning, bör vara den mest

effektiva åtgärden. I rapporten läggs även ett förslag fram om att införa

statliga kreditgarantier för att underlätta för unga på tillväxtmarknader

att etablera sig i en ägd bostad.

Mot bakgrund av de åtgärder som regeringen vidtagit i syfte att bl.a.

kartlägga de villkor som tillämpas vid förmedling och uthyrning av

bostäder anser utskottet att den aktuella motionen till stor del får

anses vara tillgodosedd. Även den vidare beredningen av de nyligen

avlämnade förslagen från Statens bostadskreditnämnd torde innebära att

dessa frågor kommer att ägnas fortsatt uppmärksamhet. Mot denna bakgrund

avstyrks motion 2004/05:Bo277 (v) yrkandena 6 och 7.

Förmedling av andrahandslägenheter

Frågor om förmedling av andrahandskontrakt samt villkoren för ersättning

i detta sammanhang tas upp i motion 2004/05:Bo225 (v).

Motionärerna framhåller att andrahandshyresgästerna har en svag ställning

som bl.a. kan innebära en hyra med ett oskäligt påslag på förstahandshyran.

Mot denna bakgrund föreslås i motionens yrkande 1 att en översyn av

förutsättningarna för kommunal förmedling och uthyrning av lägenheter

i andra hand genomförs. Översynen skall omfatta frågan om obligatorisk

avgiftsfri förmedling av andrahandslägenheter genom kommunala

bostadsförmedlingar. Förmedlingarna bör bl.a. kunna ges uppdraget att

kontrollera

att andrahandshyran sätts på en nivå som motsvarar bruksvärdet.

Vidare föreslås i motionens yrkande 8 att regeringen skall utreda

villkoren för ersättning för förmedling av andrahandslägenheter. Den

föreslagna översynen skall bl.a. omfatta frågan om vilken nivå på

förmedlingsavgiften som kan anses vara skälig och rimligheten i att avgiften

ibland tas ut i förskott. Motionärerna hänvisar bl.a. till att oseriösa

bostadsförmedlare tar ut för höga förmedlingsavgifter eller otillåtna

tilläggsavgifter.

Förmedling av andrahandslägenheter bedrivs i dag vanligen genom privat

förmedlingsverksamhet eller genom direktkontakt mellan kontraktsinnehavaren

och den bostadssökande. Bostadsutskottet har tidigare avstyrkt förslag

om att göra förmedling och granskning av andrahandskontrakt till en

obligatorisk uppgift för kommunala bostadsförmedlingar (senast i bet.

2003/04:BoU8). Utskottet instämmer däremot i motionärernas syn på att

oseriös förmedling och oskäliga hyresvillkor på olika sätt bör motverkas.

Genom lagstiftningen på området finns också regler som skall skydda

andrahandshyresgästen från sådana oskäliga villkor. Det gäller såväl

villkoren vid förmedling som den hyresnivå som får tillämpas vid

andrahandsuthyrning. Enligt dessa regler har den andrahandshyresgäst som

erlägger för hög hyra möjlighet att vid hyresnämnden begära prövning av

hyrans skälighet. Detsamma gäller för förstahandshyresgäster.

Andrahandshyresgäster har dessutom tillagts särskilda möjligheter till

återbetalning av för hög hyra för förfluten tid. I detta hänseende har

alltså andrahandshyresgästerna givits en bättre ställning än

förstahandshyresgäster.

Bostadsutskottet vidhåller sin avvisande inställning till att lägga på

kommunerna en obligatorisk uppgift som omfattar förmedling och granskning

av andrahandskontrakt. Som framgått ovan har emellertid regeringen för

avsikt att i en översyn pröva frågor om vilken organisation som kan

krävas av kommunerna för att hjälpa dem som söker bostad. Även om denna

översyn i första hand får antas bli inriktad på frågor om förmedling av

förstahandskontrakt kommer sannolikt också närliggande frågor om

kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen i övrigt att behöva beröras.

Vidare ingår det i det uppdrag som nyligen givits till den nationella

bostadssamordnaren att se över lämpliga åtgärder för att skapa flexibilitet

i bostadsanvändningen och för att ge förutsättningar för andrahandsuthyrning.

Flera insatser har således inletts där mer allmänna frågor om förmedlingen

av andrahandskontrakt kan komma att uppmärksammas.

Vad sedan gäller förslaget om en utredning som bl.a. skall omfatta frågan

om vilken nivå på förmedlingsavgiften som kan anses vara skälig vill

utskottet erinra om riksdagens beredning av propositionen om registrering

av hyresförmedlare våren 2003 (prop. 2002/03:71, bet. 2002/03:LU18,

yttr. 2002/03:BoU4y). I propositionen föreslogs flera förändringar i

fastighetsmäklarlagen i syfte att åstadkomma en ökad samhällskontroll

och ett förbättrat konsumentskydd vid yrkesmässig förmedling av hyresrätter.

Regeringen aviserade i denna proposition även sin avsikt att besluta

om en höjd nivå för den ersättning som får tas ut i detta sammanhang.

Som ett av skälen för en sådan höjning anförde regeringen att ersättningen

bör vara av en sådan storlek att det finns goda förutsättningar att

bedriva en seriös och väl fungerande bostadsförmedling med rimligt

ekonomiskt utbyte. Bostadsutskottet anslöt sig genom sitt yttrande till

lagutskottet till regeringens bedömning av formerna för bestämmande av

förmedlingsavgiften.

Regeringen beslutade hösten 2003 att höja den högsta ersättningen för

förmedling av hyresrätter från 2 000 kr till 3 000 kr. Enligt förordningen

(1978:313) om taxa för yrkesmässig bostadsförmedling gäller nu att

ersättning för förmedling av bostadslägenhet för annat ändamål än

fritidsändamål får uppgå till högst 3 000 kr för en omöblerad eller möblerad

lägenhet i ett en- eller flerfamiljshus och 1 000 kr för ett möblerat

eller omöblerat rum. Vidare stadgas att ersättning får tas ut endast om

förmedlingen leder till att det träffas ett hyresavtal.

Nivån på och formerna för förmedlingsavgiften har således nyligen varit

föremål för överväganden. Utskottet finner inte tillräckliga skäl att

nu föreslå en ny utredning i denna fråga.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 2004/05:Bo225

(v) yrkandena 1 och 8.

Svarthandel med hyresrätter

Två motioner tar upp frågor om hur svarthandel med hyresrätter skall

kunna motverkas. I en av motionerna är denna fråga kopplad till förslag

om inrättande av lägenhetsregister och begränsningar av bytesrätten.

Utskottet behandlar av detta skäl dessa förslag i ett sammanhang.

Enligt motion 2004/05:Bo229 (v) yrkande 1 bör riksdagen i ett

tillkännagivande framhålla behovet av ett lägenhetsregister. Motionärerna

anser att registret behövs för att samhället skall få kunskap om den

faktiska boendesituationen och ge underlag för en bra planeringsprocess.

Även i motion 2004/05:Bo225 (v) yrkande 5 föreslås att riksdagen i ett

tillkännagivande skall begära att regeringen återkommer med förslag om

hur och när ett lägenhetsregister kan inrättas. I motionens yrkande 6

föreslås att en utredning om möjligheten att använda ett sådant

lägenhetsregister i syfte att bekämpa svarthandel med hyreslägenheter

genomförs. Enligt motionärerna kan registret bli ett kraftfullt verktyg

för att komma åt svarta lägenhetsaffärer, eftersom det möjliggör kontroll

av byteskedjor m.m. Vidare föreslås i motionens yrkande 9 att regeringen

skall återkomma med lagförslag som begränsar bytesrätten till att endast

omfatta byten mellan hyresrätter. Enligt motionen medför dagens bytesrätt,

som även medger att byte sker mellan hyresgäster och dem som bor i

villa eller bostadsrätt, möjlighet till sänkt pris vid bostadsköp. En

begränsning av bytesrätten anses därför kunna bli ett verkningsfullt

redskap mot svarthandel med hyresrätter.

I motion 2004/05:Bo309 (fp) yrkande 4 föreslås riksdagen i ett

tillkännagivande framhålla tre åtgärder som kan motverka svarthandel med

hyreslägenheter. Det är en reformering av hyressättningssystemet, en

utvärdering av de rättigheter och skyldigheter som finns reglerade i

hyreslagen samt ökade resurser för polisen att beivra brott. Vad gäller

utvärderingen av hyreslagen nämner motionärerna bl.a. rätten att byta

hyreslägenhet mot villa eller bostadsrätt.

Bostadsutskottet behandlade föregående år motionsförslag med i huvudsak

samma inriktning som de nu aktuella och redogjorde då för lagstiftningen

på området samt olika överväganden i frågor med betydelse för möjligheterna

att i högre grad än i dag motverka svarthandeln (bet. 2003/04:BoU8).

Utskottet skall inte här upprepa denna redogörelse men vill erinra om

att s.k. svarthandel med hyresrätter är ett brott med en straffskala

som inbegriper fängelse i upp till två år. Svårigheterna att hindra

denna brottsliga verksamhet har ofta samband med att ingen av de närmast

inblandade parterna har intresse av en rättslig prövning. I denna del

skiljer sig svarthandeln från många andra former av brottslig verksamhet.

För att komma till rätta med detta problem fordras sannolikt en bred

attitydförändring i synen på svarthandel. Kampen mot och lagföringen av

dem som begår brotten är således i stor utsträckning beroende av gemene

mans inställning, som i sin tur är beroende av den uppmärksamhet

problematiken med de svarta lägenhetsaffärerna ges genom mediernas bevakning

men även genom debatter och diskussioner som förs. Här vilar ett ansvar

på såväl de politiska partierna som intresseorganisationerna och andra

berörda parter.

För samhället gäller det således att bekämpa de brott som de svarta

lägenhetsförsäljningarna utgör men kanske framför allt att motverka den

grundläggande förutsättningen för dem, dvs. bristen på lägenheter. En

bostadspolitik som ger förutsättningar för ett ökat bostadsbyggande är

således av grundläggande betydelse. Utskottet skall emellertid här även

kortfattat kommentera de åtgärder som föreslås i de aktuella motionerna

i syfte att motverka svarthandel med hyresrätter, dvs. införande av ett

lägenhetsregister, begränsning av bytesrätten, en reformering av

hyressättningssystemet samt ökade resurser för brottsbekämpning.

Som konstateras i en av motionerna har införandet av ett lägenhetsregister

diskuterats under relativt lång tid. Frågan om registret aktualiserades

av riksdagens beslut 1995 om att det i stället för de traditionella

folk- och bostadsräkningarna skall genomföras registerbaserade folk-

och bostadsräkningar. En utredning om utformningen av ett lägenhetsregister

har genomförts av berörda myndigheter och frågan har beretts inom

Regeringskansliet. Tidigare i vår aviserade kommun- och finansmarknadsministern

att regeringen har för avsikt att inom en snar framtid lägga fram ett

förslag i frågan för riksdagen. En lagrådsremiss i ärendet avgavs i

slutet av april.

Bostadsutskottet anser att ställningstagandet till registret för dess

avsedda primära ändamål, som till stor del ligger utanför utskottets

beredningsområde, bör avvaktas innan en diskussion även om andra

användningsområden tas upp. Utskottet utesluter emellertid inte att ett

lägenhetsregister på olika sätt kan få betydelse även i arbetet med att

motverka svarthandel med hyresrätter.

När det sedan gäller förslaget om att begränsa hyresgästernas bytesrätt

bör åtgärdens eventuellt positiva inverkan, dvs. att otillåten prispåverkan

i samband med vissa bostadsköp motverkas, ställas mot den samtidigt

negativa inverkan på bostadsmarknaden som kan befaras. En begränsning

av hyresgästernas bytesrätt till att endast avse byten med andra

hyreslägenheter kan få till följd att rörligheten mellan olika upplåtelseformer

motverkas på ett oönskat sätt. Bostadsutskottet ser ett stort värde i

en rörlighet på bostadsmarknaden som möjliggör för enskilda hushåll att

anpassa sitt boende till sina förändrade behov. Byte av bostad bör i

möjligaste mån kunna ske både inom och mellan olika upplåtelseformer.

Däremot skall givetvis tillstånd inte ges till sådana byten mellan

hyresrätt och äganderätt där otillåten ersättning förekommit. Detta är

också innebörden i hyreslagens regler om byten (35 §).

I fp-motionen anförs att en reformering av hyressättningssystemet kan

få betydelse för omfattningen av svarthandeln med hyreslägenheter.

Bostadsutskottet ifrågasätter den koppling som motionärerna gör mellan

dagens hyressättningssystem och svarthandeln med hyreslägenheter. Oavsett

synen på denna fråga kan det emellertid konstateras att ett förslag om

förändringar i hyressättningssystemet för närvarande håller på att

utarbetas och att en proposition kan förväntas under innevarande år.

Utskottet återkommer nedan till frågan om förändringar i bruksvärdessystemet.

Slutligen anförs i fp-motionen att ökade resurser för brottsbekämpning

kan ge polisen större möjlighet att avslöja de aktuella brotten.

Bostadsutskottet kan instämma i detta närmast självklara påpekande. Frågan

om den totala resurstilldelningen till de brottsbekämpande myndigheterna

ligger utanför bostadsutskottets beredningsområde. Däremot ser utskottet

naturligtvis gärna att polisen inom ramen för givna resurser i högre

grad än hittills har möjlighet att uppmärksamma svarthandeln med

hyresrätter.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Bo225

(v) yrkandena 5, 6 och 9, 2004/05:Bo229 (v) yrkande 1 samt 2004/05:Bo309

(fp) yrkande 4.

Bostäder åt hemlösa

I motion 2004/05:Bo309 (fp) yrkande 8 föreslås riksdagen göra ett

tillkännagivande om kommunernas ansvar för att erbjuda bostäder åt hemlösa.

I motionen framhålls bl.a. att kommunernas ansvar i denna fråga inte

förutsätter ett eget hyresbostadsbestånd. Bostäder kan tillhandahållas

exempelvis genom avtal med privata fastighetsägare eller genom att

kommunerna äger enstaka bostäder i flerbostadshus.

Utskottet, som behandlade ett motsvarande yrkande föregående år, instämmer

givetvis i uppfattningen att frågor om hur de hemlösas bostadssituation

skall få sin lösning ligger inom det kommunala ansvaret. Inte heller

har utskottet några invändningar mot att även privata fastighetsägare

tar sin del av ansvaret genom att olika former av avtal upprättas med

kommunerna. I den mån förslaget om ett tillkännagivande i övrigt bör

uppfattas som ett ställningstagande mot behovet av allmännyttiga

bostadsföretag är utskottet av en helt annan åsikt.

När det gäller huvudfrågan, dvs. hur de hemlösas situation skall kunna

förbättras innefattar denna, som motionärerna också konstaterar, i

flertalet fall olika sociala problem som går långt utöver frågan om bostad.

Av detta skäl bereds inom riksdagen flertalet frågor om de hemlösas

situation av socialutskottet. Vid behandlingen av frågor om hemlöshet

hösten 2003 framhöll socialutskottet vikten av att konkreta och omedelbara

åtgärder vidtas i syfte att bistå de hemlösa och att målet med detta

arbete måste vara att människor skall kunna få egna bostäder (bet.

2003/04:SoU1 s. 106). På socialutskottets förslag gjorde riksdagen i

detta sammanhang ett tillkännagivande med innebörden att regeringen

snarast skall återkomma till riksdagen med en redovisning av vilka

åtgärder som hittills vidtagits, vilka resultat man har fått samt vilka

åtgärder som regeringen planerar att vidta inom den närmaste framtiden

i syfte att förbättra situationen för de mest utsatta i samhället.

Socialutskottet konstaterade i samband med budgetberedningen hösten 2004

att regeringen då inte hade lämnat den begärda redovisningen (bet.

2004/05:SoU1). På socialutskottets förslag upprepade därför riksdagen

sitt tidigare tillkännagivande om hemlöshet och begärde att regeringen

snarast återkommer i frågan.

Utskottet kan konstatera att regeringen genom tillkännagivanden gjorts

uppmärksam på riksdagens syn på vikten av att åtgärder vidtas för att

bistå de hemlösa och att målet med detta arbete måste vara att människor

skall kunna få egna bostäder. Den nu aktuella motionen ger däremot inte

utskottet anledning att föreslå något ytterligare tillkännagivande i

frågan. Motionen 2004/05:Bo309 (fp) yrkande 8 avstyrks.

Bostäder åt utsatta kvinnor

I motion 2004/05:Bo309 (fp) anförs att ett EG-direktiv om jämställdhet

riskerar att begränsa möjligheten för jourboenden att endast erbjuda

bostäder för kvinnor. Detta är enligt motionärerna en orimlig tolkning

av EG-direktivet. Enligt motionens yrkande 7 bör därför riksdagen i ett

tillkännagivande framhålla att det även i fortsättningen måste finnas

möjlighet att erbjuda sådant boende.

Motion 2004/05:Bo313 (mp) utgår från en beskrivning av det stöd som i

dag kan erbjudas kvinnor som utsatts för misshandel av sina män. Det

gäller bl.a. hjälp med att få en ny bostad och eventuellt starta ett

nytt liv på en annan plats. Motionärerna anser det vara en brist att

förtur till lägenheter inte alltid kan erbjudas i annan kommun än

hemkommunen. Mot denna bakgrund föreslås att det bör införas en generell

möjlighet till förtur i annan kommun i samband med hot (yrkande 1) och

att det skall vara en kommunal skyldighet att acceptera sådan förtursansökan

(yrkande 2).

Förslaget i fp-motionen är framlagt under höstens allmänna motionstid

innan det var klart hur regeringen ansåg att bl.a. det s.k.

likabehandlingsdirektivet skulle implementeras i den svenska lagstiftningen.

Regeringen har nu nyligen i proposition 2004/05:147 - Ett utvidgat skydd

mot könsdiskriminering - lagt fram sitt förslag för riksdagen. Vad gäller

den fråga som tas upp i motionen föreslås vissa förändringar i lagen

(2003:307) om förbud mot diskriminering. Förslaget innebär att diskriminering

som har samband med kön blir förbjuden vid yrkesmässigt tillhandahållande

av varor, tjänster eller bostäder. I den aktuella paragrafen (9 §) anges

att förbudet mot könsdiskriminering dock inte gäller vid tillhandahållande

av bl.a. bostäder om olika behandling av kvinnor och män kan motiveras

av ett berättigat mål och de medel som används är lämpliga och nödvändiga

för att uppnå målet. I propositionens författningskommentar till 9 §

anförs bl.a. följande:

Några exempel på hur undantagsregeln är avsedd att tillämpas är dessa.

Skyddade boenden för kvinnor eller män som utsatts för fysiskt eller

psykiskt våld eller annat utnyttjande omfattas inte av diskrimineringsförbudet.

Även andra tjänster där det kan visas att villkoren är nödvändiga för

att tillgodose kvinnors eller mäns särskilda skyddsintressen kan undantas.

Detsamma gäller lån eller rådgivning som lämnas till kvinnor på mer

förmånliga villkor än till män i samband med start eller bedrivande av

näringsverksamhet. Även yrkesmässigt tillhandahållande av bostäder som

inte har karaktären av skyddat boende kan i vissa fall undantas från

diskrimineringsförbudet. Ett särskilt fall är bostäder som yrkesmässigt

tillhandahålls enbart män eller kvinnor av stiftelser som enligt sina

stiftelseförordnanden driver näringsverksamhet i form av uthyrning av

bostäder (verksamhetsstiftelser). En sådan stiftelse kan ha sin grund

t.ex. i ett testamentsförordnande. Bostäder som tillhandahålls av sådana

stiftelser kan undantas från diskrimineringsförbudet.

Bostadsutskottet kan således konstatera att syftet med förslaget i

fp-motionen, såvitt utskottet förstår det, redan får anses vara tillgodosett.

Skulle några oklarheter kvarstå får det förutsättas att de kan

uppmärksammas i samband med beredningen av den aktuella propositionen.

När det gäller förslagen i mp-motionen delar utskottet motionärernas

uppfattning att samhällets stöd måste innefatta ett brett kommunalt

engagemang för att lösa bostadsfrågan för utsatta kvinnor. Detta engagemang

kan också medföra ett behov av samarbete mellan flera kommuner och

myndigheter för att exempelvis lösa frågan om skyddat boende. Utskottet

ställer sig emellertid tveksamt till den typ av reglering av samarbetet

mellan kommunerna som motionärernas förslag tycks innebära. Det skulle

sannolikt av såväl formella som praktiska skäl vara svårt att utforma

ett regelsystem med denna innebörd, åtminstone inom ramen för den

lagstiftning som ingår i bostadsutskottets beredningsområde.

Huvudansvaret för beredning av olika förslag om stöd till kvinnor som

utsatts för våld ligger emellertid inom riksdagen på socialutskottet.

På socialutskottets förslag gjorde riksdagen i december 2004 ett

tillkännagivande med innebörden att regeringen omgående bör vidta åtgärder

för att dels inventera i vilken utsträckning det finns handlingsplaner

i kommunerna för arbetet med våldsutsatta kvinnor, dels återkomma till

riksdagen med förslag om hur kommunerna skall kunna ta ett systematiskt

ansvar för arbetet med våldsutsatta kvinnor (bet. 2004/05:SoU1). Med

anledning av den del av tillkännagivandet som rör kommunala handlingsplaner

har regeringen uppdragit åt Socialstyrelsen att tillsammans med

länsstyrelserna inventera i vilken utsträckning landets kommuner har

handlingsplaner för arbetet med våldsutsatta kvinnor. Uppdraget skall

redovisas senast den 30 oktober 2005. Vidare har regeringen nyligen

tillkallat en särskild utredare för att göra en översyn av socialtjänstens

stöd till våldsutsatta kvinnor (dir. 2005:32). Utredaren skall bl.a.

lämna förslag till hur socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor

och deras barn bör vara utformat för att det skall motsvara kommunernas

ansvar samt till hur stödet kan stärkas och förbättras. Uppdraget skall

redovisas senast den 30 juni 2006.

En översyn av kommunernas stöd till våldsutsatta kvinnor har således

inletts. Det får förutsättas att även de problem som föranlett förslagen

i mp-motionen kommer att uppmärksammas i denna översyn.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Bo309

(fp) yrkande 7 och 2004/05:Bo313 (mp).

Lagen om allmännyttiga bostadsföretag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

avskaffande av lagen om allmännyttiga bostadsföretag, jämför reservation

13 (m, fp, kd, c),

översyn av vissa villkor för allmännyttiga bostadsföretag, jämför

reservationerna 14 (m, fp, kd, c) och 15 (v).

Avskaffande av lagen om allmännyttiga bostadsföretag

Lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag trädde i kraft den 1

april 2002 efter ett riksdagsbeslut i mars samma år. Lagen innehåller

en definition av allmännyttigt bostadsföretag samt anger förutsättningarna

för att bli och förbli ett sådant företag. Kommunala bostadsföretag är

enligt lagen ett allmännyttigt bostadsföretag som en kommun har det

bestämmande inflytandet över. Lagen innehåller också bestämmelser om

tillståndsplikt vid överlåtelse av fast egendom samt aktier och andelar

i kommunala bostadsföretag. I denna del ersatte lagen en tidsbegränsad

lagstiftning på området (den s.k. stopplagen).

I sju motioner föreslås att lagen om allmännyttiga bostadsföretag upphävs.

I vissa av motionerna omfattar yrkandena även upphävande av övergångsregler

från den tidigare s.k. stopplagen samt tillkännagivande om att kommunerna

inte bör hindras att sälja sina bostadsföretag.

De aktuella motionerna är 2004/05:Fi258 (kd) yrkande 5, 2004/05:Bo246

(m), 2004/05:Bo286 (m, fp, kd, c), 2004/05:Bo301 (m) yrkande 25,

2004/05:Bo302 (m) yrkande 9, 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 20 samt 2004/05:Bo310

(fp) yrkandena 18 och 19.

Motiveringarna till dessa yrkanden sammanfaller till stora delar.

Motionärerna anför att lagen innebär att den kommunala självstyrelsen

inskränks. Tillämpningen av lagen anses också ha inneburit ett stort

mått av godtycke. Vidare anförs att det kan finnas flera skäl att sälja

ut en större eller mindre del av de kommunala bostadsbolagen och att

olika kommuner har olika behov när det gäller innehav av bostadshus.

Ytterligare en motion, 2004/05:Bo243 (kd), innehåller förslag om att

kommunerna skall vara oförhindrade att vid behov sälja bostadsfastigheter.

Motionären föreslår att lagen ändras så att den inte hindrar sådana

försäljningar.

Motioner med förslag om att lagen om allmännyttiga bostadsföretag skall

avskaffas har väckts vid flera tillfällen sedan den trädde i kraft den

1 april 2002. Det är nu tredje gången som bostadsutskottet har att ta

ställning till sådana förslag. Utskottet har i dessa sammanhang erinrat

om att lagen om allmännyttiga bostadsföretag tillkom för att tillgodose

flera behov. Genom att samla reglerna om allmännyttiga bostadsföretag

i en lag tydliggjordes de krav som bör ställas på denna typ av företag.

Lagens tillkomst fyllde också ett behov av regler för att godkänna nya

företag som allmännyttiga, något som inte varit möjligt under ett antal

år. Ett starkt vägande skäl för att införa lagen var också att slå vakt

om den särskilda ställning som de allmännyttiga och kommunala

bostadsföretagen har i den svenska bostadspolitiken. Det hade blivit alltmer

uppenbart att det behövdes en lagstiftning som skyddar det gemensamma

bostadskapital som under lång tid byggts upp. Lagen ersatte till denna

del den tidigare s.k. stopplagen och har inneburit att ett långsiktigt

regelverk för överlåtelser från kommunala bostadsföretag kan tillämpas.

Liksom vid tidigare tillfällen som förslag om lagen behandlats kan det

konstateras att det framför allt är reglerna om tillståndprövning som

väcker invändningar. Utskottet står fast vid sin uppfattning att det

vid lagens tillkomst fanns ett påtagligt behov av en tillståndsprövning

i syfte att bl.a. garantera en fortsatt tillämpning av bruksvärdesreglerna

i hyreslagen. Utvecklingen under de tre år som lagen nu varit i kraft

ger inte anledning att förmoda att detta behov har minskat. Bruksvärdessystemet

och förekomsten av allmännyttiga bostadsföretag är två av grundförutsättningarna

för en väl fungerande bostadsförsörjning till rimliga kostnader för de

boende.

Under föregående år genomfördes två uppföljningar av hur systemet med

tillståndsprövning vid överlåtelser från kommunala bostadsföretag

fungerat. Bostadsutskottet genomförde för sin del en begränsad uppföljning

av samtliga beslut som länsstyrelserna fattat i de aktuella tillståndsärendena

fram till utgången av 2003. Utskottet kunde bl.a. konstatera att den

tidigare kritiken mot lagen som inneburit att tillstånd till överlåtelser

mer eller mindre regelmässigt skulle komma att hindras inte varit riktig.

Mindre än 10 % av besluten och mindre än 40 % av det totala antalet

lägenheter som besluten gällde avsåg avslag på tillståndsansökan för

överlåtelse. Vidare kunde konstateras att det inte heller föreföll finnas

någon grund för kritiken mot valet av Boverket som den instans som skall

överpröva länsstyrelsernas beslut. Kritiken innebar bl.a. ett ifrågasättande

av om verket skulle kunna svara för en självständig överprövning av

besluten. Utskottet kunde i sin uppföljning konstatera att Boverkets

överprövning resulterat i en ändring av det tidigare länsstyrelsebeslutet

i närmare 25 % av de aktuella fallen.

Boverket fick våren 2004 regeringens uppdrag att utvärdera de erfarenheter

som dittills gjorts av lagens tillämpning. I utvärderingsuppdraget ingick

förutom frågor om tillståndspliktens tillämpning också ett antal

specificerade frågeställningar om bl.a. aktieutdelning från allmännyttiga

bostadsföretag, ekonomiska transaktioner och åtaganden inom en koncern

och utdelningar från bolagen. Dessa frågeställningar återkommer utskottet

till i nästkommande avsnitt. I frågan om tillståndsprövningen kunde

Boverket registrera motsvarade utfall som i bostadsutskottets uppföljning.

Verket konstaterade att det inte fanns skäl att föreslå någon ändring

i lagen i det aktuella avseendet. Däremot ansåg man att det behövdes

ett förtydligande när det gäller den formella hanteringen så att större

krav kan ställas på ansökningshandlingarna i tillståndsärenden.

Bostadsutskottet kan konstatera att inget framkommit i de nu aktuella

motionerna som ger utskottet anledning att ändra sin inställning till

behovet av lagen om allmännyttiga bostadsföretag och en tillståndsprövning

i samband med överlåtelser från kommunala bostadsföretag. Inte heller

de uppföljningar av tillämpningen av lagen som har genomförts ger

anledning till en sådan omprövning.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet samtliga motioner

som behandlas i detta avsnitt, dvs. motionerna 2004/05:Fi258 (kd) yrkande

5, 2004/05:Bo243 (kd), 2004/05:Bo246 (m), 2004/05:Bo286 (m, fp, kd, c),

2004/05:Bo301 (m) yrkande 25, 2004/05:Bo302 (m) yrkande 9, 2004/05:Bo306

(kd) yrkande 20 samt 2004/05:Bo310 (fp) yrkandena 18 och 19.

Översyn av vissa villkor för allmännyttiga bostadsföretag

Utskottet övergår nu till att behandla förslag om vissa specifika

förändringar i lagen om allmännyttiga bostadsföretag. Ett flertal förslag

med sådan inriktning läggs fram i motion 2004/05:Bo257 (v). Förslagen,

som till stor del utgår från Boverkets utvärdering av lagen om

allmännyttiga bostadsföretag, innebär i korthet att

regeringen utifrån Boverkets intentioner bör klargöra vilka regler som

skall gälla i koncernförhållanden där allmännyttiga bostadsföretag ingår

(yrkande 1),

regeringen bör låta utreda hur lagstiftningen kan skärpas i samband med

tillståndsprövning vid utförsäljning av allmännyttiga bostäder (yrkande

2),

sanktioner bör införas mot kommuner som bryter mot gällande regler för

skälig utdelning på insatt kontant kapital från allmännyttiga bostadsföretag

(yrkande 3),

kraven beträffande rapportering till länsstyrelsen om utdelning m.m.

bör skärpas (yrkande 4),

regeringen bör återkomma med ett förslag till lagstiftning om turordning

vid eventuell försäljning av allmännyttiga bostäder (yrkande 5),

regeringen snabbt bör tillsätta en utredning i frågan om självkostnadsprincipen

och återkomma till riksdagen med ett lagstiftningsförslag som även

förhåller sig till hyreslagen och hyresförhandlingslagen (yrkande 7),

regeringen bör låta utreda och därefter återkomma till riksdagen med

förslag om införande av någon form av MBL-regler vid utförsäljning av

allmännyttiga bostäder (yrkande 8).

Även i motion 2004/05:Bo320 (s) föreslås en översyn av lagen om

allmännyttiga bostadsföretag. I denna översyn bör bl.a. ingå att utreda

vilka förändringar som krävs för att säkerställa att eventuella överskott

stannar i bostadsbolagen, vad självkostnad innebär, frågor om

bostadskoncerner, sanktionsmöjligheter om man bryter mot gällande regler samt

redovisningsprinciper i kommunala bostadsföretag.

Som framgått i föregående avsnitt har Boverket haft regeringens uppdrag

att utvärdera de erfarenheter av lagens tillämpning som gjorts. I

utvärderingsuppdraget ingick bl.a. frågor om aktieutdelning från allmännyttiga

bostadsföretag, ekonomiska transaktioner och åtaganden inom en koncern

och utdelningar från bolagen. Boverket redovisade i maj 2004 sitt uppdrag

i rapporten Utvärdering av lagen om allmännyttiga bostadsföretag.

Rapporten innehåller överväganden i flertalet av de frågor som tas upp i

de aktuella motionerna. Boverket lämnar också förslag till vissa

författningsändringar och andra åtgärder som delvis sammanfaller med

förslagen i v-motionen.

Boverkets utvärdering och förslag till åtgärder bereds för närvarande

inom Regeringskansliet. Bostadsutskottet anser att det är av stor vikt

att de frågor som aktualiserats av Boverket och genom de nu aktuella

motionerna blir föremål för ingående överväganden. Det är naturligtvis

angeläget att de behov som kan finnas av att ytterligare konsolidera de

allmännyttiga bostadsföretagens ställning på bostadsmarknaden kan

tillgodoses oavsett om det bör ske genom lagändringar eller andra åtgärder.

Utskottet vill emellertid inte föregripa den pågående beredningen inom

Regeringskansliet genom att nu ta ställning i de frågor som aktualiseras

i motionerna. Av detta skäl avstyrks motionerna 2004/05:Bo257 (v)

yrkandena 1-5, 7 och 8 samt 2004/05:Bo320 (s).

Systemet för hyressättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

förändringar i bruksvärdessystemet, jämför reservationerna 16 (m, kd,

c), 17 (fp) och 18 (v).

hyressättning för studentbostäder, jämför reservation 19 (kd) och

särskilt yttrande (m, fp, c).

Förändringar i bruksvärdessystemet

I ett antal motioner läggs förslag fram om olika förändringar i det

nuvarande hyressättningssystemet, det s.k. bruksvärdessystemet. Det

handlar både om mer genomgripande förändringar och förslag om begränsade

åtgärder inom ramen för nuvarande system.

Enligt motion 2004/05:Bo301 (m) yrkande 18 bör riksdagen i ett

tillkännagivande framhålla att dagens tillämpning av bruksvärdessystemet bl.

a. medför att hyresgästernas och de bostadssökandes åsikter och önskemål

inte får tillräckligt genomslag i hyressättningen. I motionens yrkande

19 föreslås att regeringen skall återkomma med förslag om att tillåta

fri hyressättning i nyproducerade lägenheter. Yrkande 20 innebär att

riksdagen bör besluta att avskaffa allmännyttans hyresnormerande ställning.

I Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 7 samt motion 2004/05:Bo309

(fp) yrkande 3 föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande om behovet

av ett reformerat hyressättningssystem. Motionärerna framhåller bl.a.

att lägesfaktorn måste ges större tyngd och att hyresnivån skall kunna

fastställas före byggstart.

Även i motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 17 föreslås att riksdagen gör

ett tillkännagivande om hyressättningssystemet. Enligt motionen bör en

friare hyressättning tillåtas i nyproducerade lägenheter. Vidare föreslås

i motionens yrkande 18 att regeringen skall utreda förutsättningarna

för ett upphävande av allmännyttans hyresledande ställning.

Enligt motion 2004/05:N239 (kd) yrkande 7 är bristerna i dagens

hyressättningssystem en förklaring till varför byggandet fördyras och

försvåras.

Centerpartiet föreslår i sin partimotion 2004/05:Bo235 att riksdagen i

ett tillkännagivande framhåller att den nuvarande varianten av

bruksvärdessystem ger upphov till negativa effekter, bl.a. inlåsningseffekter

och konstlat låga hyror i attraktiva lägen - yrkande 4. Riksdagen bör

också begära att regeringen utreder ett nytt hyressättningssystem baserat

på avtalsfrihet och ett starkt besittningsskydd - yrkande 9.

I motion 2004/05:Bo315 (s) anförs att det nuvarande bruksvärdessystemet

i stort sett fungerar tillfredsställande. Mot denna bakgrund förslås i

motionens yrkande 6 att riksdagen i ett tillkännagivande framhåller att

detta system bör behållas.

Slutligen tas i detta avsnitt motion 2004/05:Bo257 (v) yrkande 6 upp

där det föreslås att det s.k. påtaglighetsrekvisitet skall avskaffas.

Detta begrepp syftar på bestämmelserna i 55 § hyreslagen där det bl.a.

anges att hyran skall fastställas till ett skäligt belopp och att så

inte anses vara fallet om hyran är påtagligt högre än hyran för lägenheter

som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga.

Behovet av vissa förändringar i det nuvarande systemet för hyressättning

av bostäder har diskuterats ingående mellan hyresbostadsmarknadens parter

under de senaste åren. I januari 2003 vände sig Hyresgästföreningen,

Fastighetsägarna i Sverige och SABO till regeringen med en gemensam

begäran om att en utredning skulle tillsättas med uppdrag att lägga

fram förslag om en reformering av hyreslagstiftningen i enlighet med

vissa riktlinjer som parterna träffat en överenskommelse om. Regeringen

tillsatte i april samma år en särskild utredare med uppgift att överväga

vissa reformer av hyressättningssystemet (Hyressättningsutredningen).

Utredningen redovisade i augusti 2004 sitt betänkande Reformerad

hyressättning (SOU 2004:91). Betänkandet har därefter remissbehandlats och

en beredning av ärendet pågår för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottet har erfarit att den aviserade propositionen med förslag om

förändringar i hyressättningssystemet kommer att föreläggas riksdagen

under innevarande år.

Enligt bostadsutskottets uppfattning bör riksdagen inte nu i sak ta

ställning till de framlagda motionsförslagen om förändringar i

hyressättningssystemet. Utskottets ställningstagande sker mot bakgrund av

den överenskommelse som träffats mellan hyresmarknadens parter,

Hyressättningsutredningens förslag samt att regeringen inom en snar framtid

kan förväntas förelägga riksdagen ett förslag i frågan. Motionerna kan

ses som en redovisning av vilken inställning som olika partier och

ledamöter i dagsläget har till inriktningen av de förändringar som behöver

genomföras. När propositionen lagts fram för riksdagen kan det emellertid

förväntas att denna inställning kan konkretiseras och att olika sakförslag

kan ställas mot varandra. Det kan inte heller uteslutas att motionärerna

bedömer att vissa synpunkter blir tillgodosedda genom regeringens förslag.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de motioner om

förändringar i bruksvärdessystemet som behandlats i detta avsnitt.

Utskottet övergår nu till att behandla ett förslag om hyressättning som

endast berör studentbostäder.

Hyressättning för studentbostäder

I motion 2004/05:Bo297 (kd) yrkandena 2-4 förs ett antal förslag fram

om ändringar i lagen om allmännyttiga bostadsföretag och hyreslagen som

syftar till att ändra förutsättningarna för hyressättningen för lägenheter

som hyrs ut av vissa studentstyrda studentbostadsföretag. Det gäller

normerna för vad som skall utgöra skälig hyra (bruksvärdeshyra) både

vid förstahandsuthyrning och andrahandsuthyrning. Förslagen omfattar

införandet av en definition av studentbostadsföretag i lagen om

allmännyttiga bostadsföretag och ändringar i hyreslagen så att

studentbostadsföretagen dels blir hyresledande, dels vid upplåtelse i andra hand

i hyran kan inbegripa skäligt påslag för egna kostnader utöver

förstahandshyran utan att bli återbetalningsskyldiga. De föreslagna

lagändringarna

avses gälla intill dess en översyn gjorts och beslut kan fattas om att

avskaffa de kommunala bostadsföretagens hyresledande ställning.

Bostadsutskottet behandlade motsvarande förslag hösten 2003 (bet.

2003/04:BoU3). Utskottet redogjorde då bl.a. för de överväganden som gjort

att inte de aktuella företagen givits den ställning inom hyressättningssystemet

som motionärerna nu föreslår.

Av samma skäl som anförts beträffande motionerna om hyressättningssystemet

i allmänhet avstår utskottet nu från ett förnyat ställningstagande till

motionsförslagen om hyressättning för studentbostäder. Även om inte

dessa frågor varit uppe för särskild beredning i Hyressättningsutredningen

bör ställningstagandet till de allmänna förutsättningarna för hyressättning

avvaktas. Utskottet avstyrker av detta skäl motion 2004/05:Bo297 (kd)

yrkandena 2-4.

Ägarlägenheter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om ägarlägenheter, jämför reservation

20 (m, fp, kd, c).

I detta avsnitt behandlar utskottet förslag om att dels en ny upplåtelseform,

ägarlägenheter, bör införas på den svenska bostadsmarknaden, dels

förutsättningarna för tredimensionell fastighetsbildning bör ändras med

denna utgångspunkt. Det sistnämnda förslaget innebär att

fastighetsbildningslagen

ändras så att en tredimensionell fastighet, till skillnad mot gällande

regler, även kan omfatta färre än fem bostadslägenheter.

Förslag med den nämnda inriktningen läggs fram i motionerna 2004/05:Bo235

(c) yrkande 15 och 16, 2004/05:Bo281 (kd), 2004/05:Bo285 (m, fp, kd, c),

2004/05:Bo301 (m) yrkande 3, 2004/05:Bo302 (m) yrkande 5, 2004/05:Bo305

(kd) yrkande 4, 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 26, 2004/05:Bo307 (fp) yrkande

1, 2004/05:Bo309 (fp) yrkande 6, 2004/05:Bo310 (fp) yrkande 24. Den

första och sista av de nämnda motionerna är partimotioner.

Frågan om att införa ägarlägenheter på den svenska bostadsmarknaden har

varit föremål för överväganden och debatt under en följd av år. På

regeringens uppdrag analyserade den s.k. Ägarlägenhetsutredningen olika

argument för och emot införandet av regler om ägarlägenheter i svensk

rätt. Utredningen redovisade i sitt betänkande Att äga sin lägenhet

(SOU 2002:21) hur en lagstiftning på området skulle kunna utformas.

Regeringen redovisade våren 2004 i en proposition med vissa förslag om

ändringar i fastighetsbildningslagens förfaranderegler m.m. (prop.

2003/04:115) sin bedömning att det inte bör införas lagstiftning om

äganderätt till enskilda lägenheter (ägarlägenheter). I samband med

bostadsutskottets beredning av motioner väckta med anledning av propositionen

anslöt sig utskottet till denna bedömning (bet. 2003/04:BoU9). Riksdagen

följde utskottet och avslog motioner om införande av ägarlägenheter

(rskr. 2003/04:236).

I samband med olika interpellationsdebatter under innevarande riksmöte

har både justitieministern och samhällsbyggnadsministern klargjort att

regeringen inte ser något skäl att ompröva sitt ställningstagande till

ägarlägenheter. Även bostadsutskottet står fast vid sin uppfattning i

frågan. De aktuella motionerna avstyrks med hänvisning härtill.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Avskaffande av lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar, punkt

1 (m, fp, kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström

(fp), Carl-Axel Roslund (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c)

och Ewa Thalén Finné (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo301

yrkande 23 och 2004/05:Bo306 yrkande 21.

Ställningstagande

När regeringen hösten 2000 lade fram sitt förslag till lag om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar motsatte sig bostadsutskottets ledamöter från

m, kd, c och fp i en gemensam reservation införandet av lagen. De

invändningar mot lagen som vi då anförde har samma aktualitet i dag.

En av de tyngsta invändningarna handlar om den bristande respekt för

den kommunala självstyrelsen som lagen är ett uttryck för. Även Lagrådet

pekade på brister i detta hänseende vid sin granskning av lagförslaget.

Vi anser att varje kommun självklart måste ges möjlighet att anpassa

sin planering av bostadsfrågorna utifrån de lokala förutsättningarna.

Statens uppgift i bostadspolitiken är att tillhandahålla de legala och

finansiella instrumenten för bostadsbyggandet, inte att lägga sig i hur

bostadspolitiken verkställs på lokal nivå.

Kommunernas ansvar och befogenheter på det bostadspolitiska området

slås fast i kommunallagen, plan- och bygglagen och socialtjänstlagen.

Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar har däremot som enda

syfte att öka det statliga inflytandet över kommunernas arbete med

bostadsförsörjningsfrågor. Lagen riskerar därför att bli ett instrument

för ständigt utökade statliga ambitioner att styra kommunernas verksamhet.

Ett första steg mot att göra lagen mer detaljerad togs våren 2002 när

skärpta krav på den kommunala hanteringen av bostadsförsörjningsplaneringen

infördes. Enligt vad samhällsbyggnadsministern aviserat kommer regeringen

nu att åter se över lagen i syfte att lägga fram förslag om ytterligare

ett antal detaljerade krav på kommunerna och även på landets fastighetsägare.

Vi motsätter oss planerna på att ytterligare inskränka den kommunala

självstyrelsen. Kommunerna måste ges möjlighet att själva ta sitt

bostadsförsörjningsansvar på det sätt som bäst passar den enskilda kommunen.

Det enda rimliga är att lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar

avvecklas utan onödig tidsfördröjning. Med hänvisning till de formella

krav som gäller vid upphävande av lag anser vi att riksdagen skall anmoda

regeringen att snarast återkomma med ett lagförslag med denna innebörd.

2. Kommunala bostadsförmedlingar och bostadsanvisning, punkt 2 -

motiveringen (m, fp, kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström

(fp), Carl-Axel Roslund (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c)

och Ewa Thalén Finné (m).

Ställningstagande

Vi anser att lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar skall

avvecklas. Med denna inställning är det givetvis inte aktuellt att bifalla

motionsförslagen från s och v om att inrätta nya former av obligatorisk

offentlig förmedlingsverksamhet. Kommuner som så önskar kan redan i dag

inrätta bostadsförmedlingar. Vi anser att kommunerna själva skall få

avgöra behovet av sådan förmedlingsverksamhet.

3. Villkor vid bostadsförmedling och uthyrning, punkt 3 - motiveringen

(m, fp, kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström

(fp), Carl-Axel Roslund (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c)

och Ewa Thalén Finné (m).

Ställningstagande

Riksdagen bör avslå de aktuella v-förslagen om olika hyresvillkor och

en "överklaganderätt" vid nekat hyreskontrakt. Om det senare förslaget

kan visserligen hävdas att det knappast är praktiskt genomförbart, men

under de senaste åren har Vänsterpartiets förslag i bostadsförsörjningsfrågor

ofta återkommit i något reviderad form som regeringens egen uppfattning.

Riksdagen bör därför tydligt framhålla att åtgärder med motsvarande

inriktning skulle innebära en orimlig inskränkning i fastighetsägarens

möjlighet att förvalta sina bostäder.

Bostadsutskottets majoritet har vid sin behandling av v-motionen hänvisat

till att den nyligen tillsatta s.k. nationella bostadssamordnaren kan

förväntas tillgodose vissa av motionärernas önskemål. Vi anser att denna

nyinrättade tjänst inte fyller någon funktion och därför snarast bör

avvecklas.

4. Villkor vid bostadsförmedling och uthyrning, punkt 3 (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo277

yrkandena 6 och 7.

Ställningstagande

Det är positivt att regeringen nu har tagit fasta på de förslag som

Vänsterpartiet fört fram under flera år om bl.a. obligatoriska

bostadsförmedlingar. För stora grupper räcker det emellertid inte med att de

av en kommunal bostadsförmedling blir anvisade en lägenhet. Många

fastighetsägare ställer upp sådana ekonomiska och andra krav att förmedlingen

ändå inte leder till att ett hyreskontrakt kan tecknas. Framför allt

ungdomar, men också socialbidragsberoende, arbetslösa och lågavlönade,

drabbas av hyresvärdarnas godtycke.

Ungdomarna har under de senaste åren drabbats mycket hårt av den

marknadsanpassning som skett på bostadsmarknaden. I dag är det ca 190 000

unga som bor kvar hos sina föräldrar trots att de egentligen skulle

vilja ha en egen bostad. Huvudskälet är bristande ekonomiska möjligheter

till eget boende på grund av arbetslöshet och alltför höga boendekostnader.

Även de ungdomar och andra som skulle klara av boendekostnaderna nekas

emellertid ofta kontrakt eftersom många hyresvärdar ställer upp godtyckliga

krav som dessutom varierar från hyresvärd till hyresvärd.

I dag gäller att reglerna för uthyrning beslutas av varje hyresvärd och

att de inte är möjliga att överklaga. Den rättslöshet som drabbar de

bostadssökande skulle mildras om det fanns en överklaganderätt för

prövning av hyresvärdens skäl att neka rätten till ett hyreskontrakt.

Det borde också ligga i regeringens intresse att få en samlad bild av

alla de olika krav och regler som finns på bostadssektorn avseende rätten

till hyreskontrakt. Boverket bör därför få till uppgift att inventera

och kartlägga hur kraven och villkoren för att få en bostad ser ut.

Det vi ovan anfört bör riksdagen med anledning av Vänsterpartiets

partimotion 2004/05:Bo277 yrkandena 6 och 7 tillkännage för regeringen

som sin mening.

5. Förmedling av andrahandslägenheter, punkt 4 - motiveringen (m, fp,

kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström

(fp), Carl-Axel Roslund (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c)

och Ewa Thalén Finné (m).

Ställningstagande

En rad invändningar kan riktas mot de aktuella motionsförslagen om en

obligatorisk och avgiftsfri kommunal förmedling av andrahandslägenheter

m.m. Förslagen utgör ytterligare exempel på de ambitioner som regeringen

och dess samarbetspartier har att styra kommunernas agerande i

bostadsförsörjningsfrågor. Som redan framgått anser vi att den kommunala

självstyrelsen över dessa frågor måste återupprättas, inte begränsas

ytterligare.

Vidare bör det understrykas att dagens omfattande uthyrning av hyresbostäder

i andra eller tredje hand i grunden är en följd av en illa fungerande

bostadsmarknad och ett hyressättningssystem med stora brister. Dessa

problem kan givetvis inte lösas med nya regler om förmedling av

andrahandskontrakt.

Utöver dessa grundläggande invändningar kan bl.a. anföras att ett

genomförande av förslagen skulle innebära ett allvarligt ingrepp i

konkurrensneutraliteten vid förmedling av bostäder. Förslaget om en såväl

obligatorisk som avgiftsfri kommunal förmedling skulle givetvis mycket

påtagligt begränsa möjligheterna att bedriva yrkesmässig bostadsförmedling

för andra än kommunerna. Det bör i sammanhanget även framhållas att

dagens former för bestämmande av förmedlingsavgiften, som innebär att

regeringen i en förordning lägger fast en högsta nivå för avgiften, bör

ändras. Denna enhetstaxa tar inte hänsyn till vilka omkostnader som är

förknippade med tjänsten, eller vilken servicegrad som erbjuds. Sannolikt

finns behov, hos både uthyrare och bostadssökande, av hjälp med t.ex.

upprättande av kontrakt, juridisk rådgivning eller praktiska göromål i

samband med flytt. Det vore därför bättre om berörda parter fritt fick

komma överens om ersättningsnivåerna. Vi anser således att det bör

införas fri prissättning vid yrkesmässig förmedling av hyresrätter.

I fråga om den del av förslagen som innebär att kommunernas bostadsförmedlingar

skall åläggas att kontrollera andrahandshyrans skälighet bör det erinras

om att en ordning för en sådan prövning redan finns. En andrahandshyresgäst

har således möjlighet att vid hyresnämnden begära prövning av hyrans

skälighet. Dessutom har för andrahandshyresgästerna tillagts en möjlighet

till återbetalning av för hög hyra för förfluten tid.

Bostadsutskottets majoritet har vid sin behandling av v-motionen hänvisat

till att det ingår i den nyligen tillsatta s.k. nationella bostadssamordnarens

uppdrag att underlätta andrahandsuthyrning. Vi anser att denna nyinrättade

tjänst inte fyller någon funktion och därför snarast bör avvecklas.

De aktuella motionsyrkandena bör avslås av riksdagen.

6. Förmedling av andrahandslägenheter, punkt 4 (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo225

yrkandena 1 och 8.

Ställningstagande

Det förekommer i dag omfattande problem i samband med uthyrning av

hyreslägenheter i andra hand. Särskilt i storstadsregionerna ger

bostadsbristen möjlighet för oseriösa hyresvärdar och innehavare av

förstahandskontrakt att ta ut ockerhyror av andrahandshyresgästerna. Även

i samband med förmedling av andrahandslägenheter kan den bostadssökande

råka illa ut. Många privata bostadsförmedlare tar ut otillåtna

förmedlingsavgifter. Det förekommer också att bostadsförmedlaren tar ut

avgiften i förskott för att sedan vägra att betala tillbaka den vid

utebliven förmedling.

Vi anser att det i en solidarisk bostadspolitik ingår att det skall

finnas avgiftsfria kommunala bostadsförmedlingar. Deras huvuduppgift

bör även fortsättningsvis vara att förmedla förstahandskontrakt till

hyreslägenheter. För att motverka den marknad för oseriösa privata

bostadsförmedlare som uppstått till följd av bostadsbristen finns det

emellertid skäl för de kommunala förmedlingarna att även ta på sig

uppgiften att förmedla andrahandskontrakt. En översyn av förmedlingen av

andrahandslägenheter är nödvändig för att skapa rättvisa villkor för

dem som söker bostad i regioner med bostadsbrist. Översynen skall omfatta

frågan om obligatorisk avgiftsfri förmedling av andrahandslägenheter i

kommunala bostadsförmedlingar. Det bör också prövas om de kommunala

förmedlingarna kan ges uppdraget att kontrollera att hyror sätts på en

nivå som motsvarar bruksvärdet.

Även frågan om ersättning vid privat förmedling av andrahandslägenheter

bör omfattas av utredningen. De yrkesmässiga bostadsförmedlingarna

finansierar sin verksamhet genom att ta ut förmedlingsavgift av dem som

söker och tilldelas lägenheter. Denna avgift som fram till år 2000 var

begränsad till 1 200 kr höjdes år 2000 till 2 000 kr. År 2003 har

avgiften genom ett regeringsbeslut höjts ytterligare till maximalt 3 000

kr. Det är således en förhållandevis hög avgift som bostadssökande

tvingas betala för att hitta en lägenhet i andra hand. Tidigare genomförda

kartläggningar visar dessutom att avgifter överstigande det tillåtna

beloppet ofta tas ut. Det är även vanligt med avgifter för registrering,

information och andra kringtjänster. En översyn av taxan och andra

ersättningsregler är därför nödvändig för att främja seriös bostadsförmedling.

Översynen skall omfatta frågan om vilken nivå på förmedlingsavgiften

som kan anses skälig samt rimligheten i att ta ut avgiften i förskott.

Vi anser sammanfattningsvis att riksdagen i ett tillkännagivande bör

begära att regeringen snarast låter utreda förutsättningarna och villkoren

för kommunal förmedling och uthyrning av lägenheter i andra hand samt

villkoren för ersättning vid privat förmedling av hyresbostäder i andra

hand. Det anförda innebär bifall till motion 2004/05:Bo225 (v) yrkandena

1 och 8.

7. Svarthandel med hyresrätter, punkt 5 (m, fp, kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström

(fp), Carl-Axel Roslund (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c)

och Ewa Thalén Finné (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo309

yrkande 4 och avslår motionerna 2004/05:Bo225 yrkandena 5, 6 och 9 samt

2004/05:Bo229 yrkande 1.

Ställningstagande

Förekomsten av svarthandel med hyresrätter är ett oacceptabelt inslag

på den svenska bostadsmarknaden och utgör i sig ett av bevisen på att

det finns omfattande brister i dagens regelverk för hyresrätten.

Kännetecknande för en marknad som inte fungerar brukar vara ett utbud som

inte motsvarar efterfrågan. I en bristsituation ger detta köer och

svarthandel som direkta följder. Tyvärr uppvisar den svenska hyresmarknaden

precis dessa tecken, åtminstone på de expansiva orterna. Värst är

situationen i huvudstadsregionen, men problemen sprider sig nu över landet,

och höga överlåtelsepriser lär förekomma på flera andra orter. Olika

uppskattningar tyder på att andelen olagliga byten och priset på

hyreskontrakten ökat kraftigt under senare år. Dagens situation är givetvis

helt oacceptabel såväl för fastighetsägare och hyresgäster som för dem

som söker en bostad. Särskilt för ungdomar som söker sin första bostad

ger det helt fel signaler om vilka spelregler som bör gälla på

bostadsmarknaden.

Det är nu dags att agera mot svarthandeln med hyreslägenheter. En rad

av de åtgärdsförslag som lagts fram av m, fp, kd och c kommer att leda

till en allmänt sett bättre fungerande bostadsmarknad och därmed minskade

förutsättningar för svarthandeln. Vi vill emellertid här särskilt lyfta

fram tre åtgärder som vi anser kan få en stor betydelse i arbetet med

att minska omfattningen av svarthandel. Det gäller en reformering av

hyressättningssystemet, en översyn av hyreslagens regelverk avseende

rättigheter och skyldigheter för hyresvärd och hyresgäst samt en ökad

satsning på de polisiära insatserna för att stävja svarthandeln.

Ett stort problem är att tillämpningen av bruksvärdessystemet inte medger

att hyran bestäms med ledning av hyresgästernas värderingar. Det förekommer

därför såväl överprissättning som underprissättning på hyresmarknaden.

Detta förhållande utgör tillsammans med en omfattande bostadsbrist

några av grundförutsättningarna för den kriminella verksamheten med

handel med hyreskontrakt. Det är därför nödvändigt att riksdagens

ställningstagande till det aviserade förslaget om en reformering av

hyressättningssystemet verkligen leder fram till att bristerna i dagens

system undanröjs.

Även dagens tillämpning av reglerna i hyreslagen bidrar till att det

skapas möjlighet till otillåtna ersättningar i samband med lägenhetsbyten.

I den aktuella fp-motionen beskrivs vissa problem som har samband med

dagens tillämpning av de rättigheter och skyldigheter som är förbundna

med att bo i hyresrätt. Det handlar exempelvis om att det är straffbart

att sälja en hyreslägenhet men däremot inte att köpa den. Vidare har

den som bor i en hyreslägenhet rätt att byta sin lägenhet mot en annan

bostad, även villa eller bostadsrätt. Sådana byten hamnar ofta i en

gråzon vad gäller lagligheten eftersom priset för villan eller bostadsrätten

kan hamna långt under det normala marknadspriset. Vi anser mot denna

bakgrund att det finns skäl att se över tillämpningen av hyreslagens

regler om lägenhetsbyten.

Avslutningsvis är det givetvis nödvändigt att de brottsbekämpande

myndigheterna ges tillräckliga resurser för att motverka den brottslighet

som svarthandeln med hyreslägenheter utgör. I dagsläget har polisen

mycket begränsade möjligheter att prioritera denna typ av brott.

Vad vi ovan anfört med anledning av motion 2004/05:Bo309 (fp) yrkande

4 bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening. Förslagen i

de v-motioner som behandlats i samma avsnitt avstyrks.

8. Svarthandel med hyresrätter, punkt 5 (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo225

yrkandena 6 och 9 samt avslår motionerna 2004/05:Bo225 yrkande 5,

2004/05:Bo229 yrkande 1 och 2004/05:Bo309 yrkande 4.

Ställningstagande

En av orsakerna till att stora svårigheter föreligger att bekämpa

problemet med svarthandel med hyresrätter är att det saknas offentliga

och tillförlitliga uppgifter om de olika hyreslägenheterna med avseende

på kontraktsinnehavare m.m. Ett heltäckande lägenhetsregister skulle

kunna råda bot på denna brist. Ett konkret förslag på hur man kan bygga

upp ett sådant register finns sedan lång tid framtaget av berörda

myndigheter. Regeringen har nu aviserat att ett förslag om att inrätta

ett lägenhetsregister inom en snar framtid kommer att föreläggas riksdagen.

Det förslag som Vänsterpartiet under flera år lagt fram om införande

av ett lägenhetsregister tycks således nu bli tillgodosett. Ett riksdagens

tillkännagivande i frågan enligt förslagen i motionerna 2004/05:Bo229

(v) yrkande 1 och 2004/05:Bo225 (v) yrkande 5 är därför inte längre

nödvändigt. Däremot bör riksdagen ställa sig bakom förslaget i den

sistnämnda motionen om användningen av lägenhetsregistret för att bekämpa

svarthandel med hyreslägenheter.

Huvudsyftet med lägenhetsregistret är visserligen att få en effektivare

folk- och bostadsräkning, men det kan också bli ett utmärkt verktyg för

att motverka svarthandel med hyreslägenheter. Registret kan bl.a.

användas för att avslöja ett vanligt tillvägagångssätt vid svarthandeln,

nämligen användning av ett falskt kontrakt som bytesobjekt. Genom att

söka historiskt i ett register kan en hyresvärd eller hyresnämnden också

enkelt kontrollera hur en byteskedja sett ut och om vissa lägenheter

förekommer mer frekvent i byteskedjor. Sammantaget kan således

lägenhetsregistret bli ett kraftfullt verktyg för att komma åt de kriminella

lägenhetsaffärerna. Regeringen bör därför anmodas att se över möjligheterna

att använda det kommande lägenhetsregistret i syfte att bekämpa

svarthandeln med hyreslägenheter.

En annan åtgärd som skulle försvåra svarthandel genom otillåtna

ersättningar i samband med lägenhetsbyten är att begränsa bytesrätten till

att endast gälla mellan hyreslägenheter. Det är i dag fullt möjligt att

använda hyreslägenheter som bytesobjekt vid ett byte till bostadsrätt

eller egen ägd bostad. Detta innebär en påtaglig möjlighet till sänkt

pris vid köp av villa eller bostadsrätt för den som har en hyreslägenhet

i ett attraktivt läge. Ett sådant förfarande är utan tvekan en del av

den svarta bostadsmarknaden där hyresrätter omsätts med ekonomisk vinning

för den som "säljer" sin hyresrätt.

Rätten att vid behov byta sin bostad är viktig men borde endast omfatta

byte till annan hyresrätt. En sådan regelförändring skulle vara ett

verkningsfullt redskap mot svarthandel med hyresrätter. Vi föreslår

därför att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om lagändringar

som begränsar bytesrätten till att endast gälla byten mellan hyresrätter.

Det vi ovan anfört bör riksdagen med bifall till motion 2004/05:Bo225

(v) yrkandena 6 och 9 som sin mening ge regeringen till känna. Motion

2004/05:Bo309 (fp) yrkande 4 avstyrks.

9. Bostäder åt hemlösa, punkt 6 (fp, c)

av Nina Lundström (fp), Lars Tysklind (fp) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo309

yrkande 8.

Ställningstagande

Gruppen hemlösa omfattar många olika kategorier av människor som samhället

har misslyckats att bistå med ett lämpligt boende. Det kan exempelvis

röra sig om psykiskt sjuka, missbrukare, personer som genomgått behandling

på en institution eller som avtjänat ett fängelsestraff. Tillgången

till en lämplig form av boende är avgörande för att dessa människor

åter skall kunna etablera sig i samhället.

Vi anser att det är ett kommunalt ansvar att bistå de personer som av

olika skäl kommit att stå helt utanför bostadsmarknaden. Det är emellertid

nödvändigt att varje kommun ges möjlighet att hitta lösningar som svarar

mot de lokala behoven. Olika former av statliga direktiv och regleringar

för hur kommunerna skall hantera bostadsförsörjningen får även på detta

område negativa konsekvenser.

En vanlig invändning från regleringsförespråkarna är annars att en

avyttring av delar av de allmännyttiga hyresbostäderna innebär att

kommunerna avhänder sig möjligheten att sörja för att socialt utsatta

människor får en bostad. Vi anser att detta är en helt felaktig slutsats.

Det finns inget omedelbart samband mellan det kommunala bostadsinnehavet

och kommunernas möjligheter att bistå hemlösa. Även i kommuner med lediga

kommunalt ägda bostäder förekommer det hemlöshet. Det avgörande är i

stället att kommunerna tar sitt ansvar för denna utsatta grupp. De

kommuner som av olika skäl väljer att sälja hela eller delar av sitt

bostadsbestånd kan på flera olika sätt hjälpa till att lösa bostadsfrågan

för hemlösa och andra utsatta grupper.

Att själv äga ett stort bestånd av hyresbostäder behöver således inte

vara det enda, eller bästa, verktyget för kommunerna att värna de mest

utsatta människornas rätt till en bostad. Kommunerna kan i stället bl.

a. välja att träffa avtal med privata fastighetsägare som innebär att

en del av beståndet upplåts till personer som kommunen måste ta ett

särskilt ansvar för. En annan möjlighet är ett kommunalt innehav av ett

antal bostadsrättslägenheter som sedan upplåts i andra hand. Ett införande

av ägarlägenheter skulle emellertid öppna helt nya möjligheter för

flexibla lösningar. Kommunerna skulle kunna äga enstaka bostäder för

sociala ändamål i flerbostadshus som sedan skulle kunna hyras ut med

förstahandskontrakt. Det skulle underlätta tillhandahållandet av lägenheter

som är väl integrerade i olika former av bostadsområden, vilket ur ett

integrationsperspektiv är önskvärt.

Det är i sammanhanget också viktigt att poängtera att det finns grupper

vars bostadssituation inte kan lösas inom det reguljära bostadsbeståndet.

Vissa grupper behöver varaktigt eller som en övergångslösning tillgång

till särskilda boendeformer där det erbjuds stödinsatser av olika slag.

Vad vi ovan anfört med anledning av motion 2004/05:Bo309 (fp) yrkande

8 bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.

10. Bostäder åt hemlösa, punkt 6 - motiveringen (m, kd)

av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel

Roslund (m) och Ewa Thalén Finné (m).

Ställningstagande

Riksdagen har på socialutskottets förslag riktat kritik mot regeringen

för att den inte agerat tillräckligt snabbt och kraftfullt för att vidta

åtgärder som förbättrar de hemlösas situation. Vi anser att denna kritik

är befogad. Enligt vår mening borde riksdagen i detta sammanhang också

ha fört fram konkreta förslag om vilka åtgärder som bör vidtas. Förslag

med sådan innebörd har lagts fram i motioner från m och kd under höstens

allmänna motionstid. Dessa motioner har emellertid redan behandlats av

socialutskottet som bereder huvuddelen av alla frågor om hemlöshet.

Vi anser att en bostad, en plats som kallas ett hem, en plats som är

ens tillflyktsort, tillhör de mest grundläggande behoven hos människan.

Det är därför en skamfläck att kvinnor och män, ofta med psykiska

funktionshinder, bor på gatan i ett land som alltid legat högt i

välståndsligan. Kommunen har ett ansvar för att alla människor skall kunna

bo på ett sätt som motsvarar deras behov. Bostäder för psykiskt sjuka

och en fungerande missbrukarvård är en förutsättning för att många av

de hemlösa skall ha en chans att komma ur sin svåra situation. Det är

viktigt att det sker en utbyggnad av boende och stöd av olika slag för

att lösa problemen kring hemlösheten. Målet på sikt bör givetvis vara

att ett ordnat och självständigt boende. I en strategi mot hemlöshet

bör emellertid också ingå ett s.k. lågtröskelboende med en

tak-över-huvudet-garanti och ett utvecklat samarbete mellan socialtjänst och

frivilligorganisationerna.

Den nu aktuella fp-motionen har en inriktning som vi till stora delar

kan ställa oss bakom. Vi finner det emellertid önskvärt att hemlöshetsfrågan

blir föremål för en sammanhållen beredning. Enligt den ansvarsfördelning

som råder inom riksdagen är det primärt socialutskottet som skall svara

för en sådan beredning. Bostadsutskottet bör av detta skäl inte föreslå

riksdagen något tillkännagivande i frågan med anledning av den nu

aktuella fp-motionen.

11. Bostäder åt utsatta kvinnor, punkt 7 (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen delvis motion

2004/05:Bo309 yrkande 7 och avslår motion 2004/05:Bo313 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

I motion 2004/05:Bo309 (fp) från höstens allmänna motionstid framhålls

risken för att implementeringen av EG-direktiv om jämställdhet i den

svenska lagstiftningen riskerar att begränsa möjligheten för jourboenden

att endast erbjuda bostäder för kvinnor. Nu har regeringen lagt fram en

proposition (prop. 2004/05:147) med förslag om lagändringar med anledning

av de aktuella direktiven. Vi kan konstatera att regeringen visserligen

försökt utforma regler på ett sätt som man anser möjliggör jourboenden

för kvinnor även i fortsättningen, men att den föreslagna lagändringen

ändå är behäftad med påtagliga brister. Orsaken till dessa brister står

sannolikt att finna i att lagförslaget inte föregåtts av djupare analys

av diskrimineringsbegreppet och hur detta förhåller sig till reglerna

om positiv särbehandling. Folkpartiets syn i denna fråga utvecklas i

motion 2004/05:A7 (fp) som är väckt med anledning av propositionen.

Den fortsatta beredningen av den aktuella propositionen med följdmotioner

sker inom arbetsmarknadsutskottet. Vi anser emellertid att det även

sett ur ett rent bostadspolitiskt perspektiv finns anledning att framhålla

behovet av en ytterligare beredning av de regler som berör möjligheten

att erbjuda kvinnor boende i särskilda former.

Vi föreslår därför att riksdagen med anledning av motion 2004/05:Bo309

(fp) yrkande 7 som sin mening tillkännager vad vi ovan anfört. Motion

2004/05:Bo313 (mp) innehåller förslag som innebär inskränkningar i den

kommunala självbestämmanderätten och avstyrks av detta skäl.

12. Bostäder åt utsatta kvinnor, punkt 7 (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo313

yrkandena 1 och 2 samt avslår motion 2004/05:Bo309 yrkande 7.

Ställningstagande

Kvinnor som utsätts för våld av män är utsatta på många sätt, liksom

deras barn. De saknar ofta tilltro till att livet skall kunna förändras.

Många gånger försöker dessa kvinnor fly och byta bostad, men den

misshandlande och hotande mannen letar snabbt upp dem och fortsätter att

hota.

Det krävs ett massivt stöd från samhällets sida för att hjälpa dessa

kvinnor. Kvinnojourerna har här en viktig roll, men det är också oerhört

viktigt att polis, åklagare och socialtjänst aktivt bidrar till att

lösa problemen. Det är i detta sammanhang nödvändigt att kvinnor och

deras barn har möjlighet att starta ett nytt liv på en annan plats i

Sverige. Det har emellertid visat sig vara mycket svårt att lösa

bostadsfrågan i dessa sammanhang. De förturssystem till bostäder som finns

är i regel en rent kommunal angelägenhet. Möjligheten att få förtur

till en lägenhet är därför i praktiken begränsad till den kommun där

man är skriven. Det betyder att en kvinna som fått ny identitet ändå

kan tvingas bo kvar på samma ort som den man som hotar henne, och därmed

tvingas leva i ständig skräck. Det finns visserligen exempel på att

kommuner lyckats kringgå dessa regler, exempelvis genom att låta kvinnan

skriva sig i annan kommun för att därigenom kunna få förtur, men det

tillhör undantagen.

Jag anser därför att det måste införas en generell möjlighet att med

stöd av intyg från kvinnojour, socialtjänst eller liknande söka förtur

i vilken annan kommun som helst när det finns en hotbild. Det skall

vara kvinnans behov som avgör vilken kommun som är lämplig bostadsort.

Det skall därför inte vara möjligt för någon kommun att vägra behandla

en förtursansökan som är motiverad av kvinnors behov av skyddat boende.

I förekommande fall skall givetvis denna rättighet även gälla för män

som är i behov av skyddat boende. Både män och kvinnor i homosexuella

relationer kan också riskera att utsättas för hot om våld liksom de som

av olika skäl tvingats byta identitet, exempelvis efter att ha vittnat

i en rättegång. Även i dessa fall bör det finnas möjlighet att ansöka

om förtur till en bostad i annan kommun än hemkommunen.

Jag anser att riksdagen bör begära att regeringen överväger de närmare

formerna för en förturshantering i enlighet med vad jag ovan anfört.

Det innebär bifall till motion 2004/05:Bo313 (mp).

Motion 2004/05:Bo309 (fp) yrkande 7 får anses vara tillgodosedd genom

den proposition om ett utvidgat skydd mot könsdiskriminering som nyligen

lagts fram för riksdagen. Motionen avstyrks av detta skäl.

13. Avskaffande av lagen om allmännyttiga bostadsföretag, punkt 8 (m,

fp, kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström

(fp), Carl-Axel Roslund (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c)

och Ewa Thalén Finné (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Fi258

yrkande 5, 2004/05:Bo246, 2004/05:Bo286, 2004/05:Bo301 yrkande 25,

2004/05:Bo302 yrkande 9, 2004/05:Bo306 yrkande 20 och 2004/05:Bo310

yrkandena 18 och 19 samt bifaller delvis motion 2004/05:Bo243.

Ställningstagande

Lagen om allmännyttiga bostadsföretag infördes för att ersätta den

tidigare gällande s.k. stopplagen. I båda fallen har regeringens syfte

varit att inskränka den kommunala självstyrelsen på bostadsområdet och

begränsa innebörden av äganderätten.

Förutom de konstitutionella och principiella invändningar som kan resas

mot lagen om allmännyttiga bostadsföretag kan det konstateras att den

ger utrymme för ett stort mått av godtycke. Lagrådet framhöll således

vid sin granskning av lagförslaget att det kriterium för vägran av

tillstånd som anges i lagförslaget är otydligt och ger utrymme för högst

subjektiva bedömningar. Som en följd härav blir länsstyrelsernas beslut

svåra att förutse, vilket i sin tur kan försvåra det kommunala agerandet

på bostadsområdet.

Den hittillsvarande tillämpningen av lagen har visat att Lagrådets

förutsägelser om en inkonsekvent och godtycklig handläggning av ärenden

om tillstånd till överlåtelser var riktiga. Exempelvis har Länsstyrelsen

i Stockholms län i första instans och Boverket i andra instans avslagit

en begäran från elva bostadsrättsföreningar i Östberga om en

fastighetsöverlåtelse i syfte att omvandla kommunalt ägda hyresrätter till

bostadsrätter. Motivet för avslaget är att en omvandling leder till att

det kommunala hyresrättsbeståndet blir för litet för att vara hyresnormerande.

Detta fall kan jämföras med en samtidig omvandling i Mölndal där

Boverket, i strid med hyresgäströrelsens vilja, fattade ett positivt beslut.

I Mölndal har bedömningen utgått från ett ganska stort område där man

funnit att det finns tillräckligt många hyresrätter kvar för att

tillämpningen av bruksvärdessystemet skall fungera. I såväl länsstyrelsebeslutet

som Boverkets beslut om Östberga lades tyngdpunkten i väsentligt högre

grad på att jämförbara lägenheter skulle finnas i närheten av de

fastigheter som skulle överlåtas.

Även ett flertal andra beslut har givit intryck av stor godtycklighet

vid tillämpningen av lagen om allmännyttiga bostadsföretag. Det gäller

exempelvis ett fall av fastighetsöverlåtelser i Akalla, där man samtidigt

ansökte om tillstånd för överlåtelse av fyra i det närmaste identiska

fastigheter. Länsstyrelsen beslutade att lämna tillstånd för två

fastigheter men avslog ansökan för de två andra. Skälet var att de samtidigt

godkända överlåtelserna ansågs ha minskat utbudet av jämförelseobjekt

för hyressättningen. En sådan rättstillämpning måste i det närmaste te

sig obegriplig för de drabbade hyresgästerna som önskat ta ett större

ansvar för sitt eget boende. Såväl i Akalla och Östberga som på många

andra orter har de hyresgäster som nekats att friköpa sina bostäder

också ansett det vara obegripligt att man inte vill släppa fram den

blandning av upplåtelseformer som även regeringspartiet säger sig sträva

efter. Det kan med fog hävdas att försäljningsstoppet dessutom har

motverkat integrationsarbetet eftersom det i stor utsträckning varit

personer med invandrarbakgrund som velat äga sin egen bostad. Med en

bostadsrättsförening hade de hoppats att kunna skapa engagemang och

sammanhållning.

I en fungerande rättsstat måste det anses vara oacceptabelt att lagutövning

sker med sådant godtycke som lagen om allmännyttiga bostadsföretag ger

utrymme för. Det finns alltså fortsatta skäl att ifrågasätta lagens

förenlighet både med den kommunala självstyrelsen och med de krav på en

rättssäker lagutformning som rimligen måste ställas.

Genom överklaganden i Östbergafallet och domar i Kammarrätten i Jönköping

och i Regeringsrätten har det påvisats allvarliga systemfel i lagens

reglering av tillståndsprövningen. Kammarrätten har tidigare slagit

fast att det överklagandeförbud som finns i lagen inte är förenligt med

Europakonventionen. Därför ansåg man att det inte var aktuellt att göra

en begärd s.k. rättsprövning enligt rättsprövningslagen utan att vanlig

domstolsprövning av sakfrågan i stället borde genomföras. Därefter har

Regeringsrätten genom en dom upphävt Kammarrättens beslut att neka

rättsprövning, och sådan skall nu genomföras av Kammarrätten i Jönköping.

Samtidigt fortgår rättsprocessen i själva sakfrågan, dvs. om det var

riktigt att neka tillstånd till försäljning av fastigheter till

bostadsrättsföreningen i Östberga. Först måste emellertid Kammarrätten i

Stockholm ta ställning till en begäran om återvinnande av försutten tid

för överklagande eftersom Boverket har hävdat att överklagandet i

sakfrågan inte inkommit i rätt tid. Därefter kan Länsrätten i Stockholm

inleda domstolsprövning av själva tillståndsfrågan. Denna i realiteten

starkt förenklade beskrivning av det rättskaos som tillämpningen av

lagen om allmännyttiga bostadsföretag förorsakat borde med all tydlighet

visa att det enda rimliga är att avskaffa hela lagen.

Vi anser att kommunernas bestämmande över sina egna bostadsföretag måste

återupprättas. Det måste anses ligga inom det kommunala ansvaret att ta

ställning till bl.a. frågor om antalet bostäder som dessa företag skall

förvalta och hur denna förvaltning skall utformas. Detta innebär också

att det inte skall finnas några statliga restriktioner för de kommuner

som önskar avyttra hela eller delar av sitt bostadsbestånd.

Vad vi anfört innebär att lagen om allmännyttiga bostadsföretag snarast

bör upphävas. Detta bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag avseende

en lag om upphävandet.

Det anförda innebär bifall till de motioner från m, fp, kd och c som

behandlas i detta avsnitt.

14. Översyn av vissa villkor för allmännyttiga bostadsföretag, punkt 9

- motiveringen (m, fp, kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström

(fp), Carl-Axel Roslund (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c)

och Ewa Thalén Finné (m).

Ställningstagande

Vi anser att lagen om allmännyttiga bostadsföretag bör avskaffas. Med

denna inställning är det givetvis inte aktuellt att närmare pröva de

förslag som lagts fram i motioner från Vänsterpartiet och Socialdemokraterna

och som i huvudsak innebär en ännu mer detaljerad lagreglering och

ytterligare inskränkningar i den kommunala självstyrelsen. Motionerna

2004/05:Bo257 (v) och 2004/05:Bo320 (s) avstyrks.

15. Översyn av vissa villkor för allmännyttiga bostadsföretag, punkt 9

(v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo257

yrkandena 1-5, 7 och 8 samt bifaller delvis motion 2004/05:Bo320.

Ställningstagande

Lagen om allmännyttiga bostadsföretag har utvärderats av Boverket som

kommit fram till att den innehåller brister i flera avseenden. Enligt

vår mening bör lagen ändras så att dessa brister kan undanröjas.

Boverkets utvärdering visar bl.a. att det i kommunala koncerner förekommer

stora transaktioner där den sammanlagda utdelningen från det allmännyttiga

bostadsföretaget överskrider den i lagstiftningen reglerade möjligheten

till utdelning. Lagen bör därför ändras så att det klart anges vilka

regler som skall gälla i koncernförhållanden där allmännyttiga bostadsföretag

ingår.

I förarbetena till lagen förutsatte bostadsutskottet att en restriktiv

tolkning skulle göras av reglerna om tillståndsprövning i samband med

utförsäljning av allmännyttiga bostäder. En genomgång av tillståndsbeslut

tyder dock på att länsstyrelserna inte alltid varit restriktiva i sin

bedömning. Regeringen bör därför utreda hur lagstiftningen kan skärpas

i samband med tillståndsprövningen.

När lagen om allmännyttiga bostadsföretag infördes, upphörde samtidigt

möjligheterna till sanktioner då en kommun bryter mot gällande krav på

skälig utdelning. Det finns uppgifter som tyder på att flera kommuner

nu har för avsikt att bryta mot utdelningsreglerna i full vetskap om

att detta kan göras utan åtgärder från statens sida. Det finns därför

starka skäl att återinföra möjligheten till sanktioner mot de kommuner

som bryter mot gällande utdelningsregler.

För att få en ökad kontroll av att kommunerna följer reglerna om skälig

utdelning bör krav kunna ställas på att allmännyttiga bostadsföretag

senast i oktober varje år till länsstyrelsen lämnar uppgift om beslutad

utdelning och hur denna har beräknats. Vidare bör krävas att revisorerna

i revisionsberättelsen intygar att lagens regler i fråga om skälig

utdelning och överföring har följts. Rapporten bör sedan förmedlas vidare

till Boverket för att en fortlöpande utvärdering skall kunna ske.

De problem som följer av den fortfarande pågående omvandlingen från

hyresrätt till bostadsrätt gör att det behövs en ny lagstiftning som

reglerar turordningen vid försäljning av allmännyttiga bostäder. Vi

förespråkar en turordning där allmännyttan i första hand säljs till

annan allmännytta, i andra hand till privatägda fastighetsbolag och

först i tredje hand för omvandling till bostadsrätter. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med ett förslag till lagstiftning som utgår

från dessa principer.

Det tycks råda delade meningar om huruvida allmännyttiga bostadsbolag

skall drivas enligt självkostnadsprincipen eller inte. Det framstår som

obegripligt att hyreslagen och hyresförhandlingslagen bygger på att de

allmännyttiga kommunala bostadsföretagen skall verka enligt

självkostnadsprincipen samtidigt som kommunallagen säger att de inte skall göra

detta. Vi anser emellertid att det är självklart att de allmännyttiga

bostadsföretagen skall bedriva sin verksamhet grundad på denna princip.

Hyresförhandlingar får inte leda till hyreshöjningar för hyresgästerna

som kan härledas till kommunens önskemål om ekonomisk avkastning.

Utgångspunkten för förhandlingarna måste vara att nå en överenskommelse

utifrån varje bostadsföretags självkostnader. Detta är en förutsättning

för hela bruksvärdessystemets legitimitet. Självkostnadsprincipen bör

därför skrivas in i lagen om allmännyttiga bostadsföretag som en princip

för allmännyttiga kommunala bostadsbolag. Regeringen bör utan dröjsmål

låta utreda denna fråga och återkomma till riksdagen med ett

lagstiftningsförslag som även beaktar reglerna i hyreslagen och

hyresförhandlingslagen.

Många hyresgäster har valt allmännyttan som sitt boendealternativ av

ideologiska skäl. Vid en eventuell försäljning av allmännyttan ställs

både hyresgästerna och hyresgästföreningen många gånger inför färdiga

planer om försäljning där det enda som återstår är ett beslut från

kommunfullmäktige. Vi menar att ett allmännyttigt kommunalt bostadsbolag

i ett tidigt skede bör ha en underättelseskyldighet till berörda

hyresgäster om att ägaren (dvs. kommunen) har för avsikt att avyttra delar

av sitt fastighetsbestånd. Det är rimligt att hyresgästerna i detta

sammanhang ges möjlighet att ifrågasätta en försäljning och eventuellt

redovisa alternativa lösningar. Formerna för ett sådant "MBL-förfarande"

bör utredas, och regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med

förslag i frågan.

Vad vi ovan anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening. Det innebär bifall till motion 2004/05:Bo257 (v) yrkandena 1-5,

7 och 8. Även motion 2004/05:Bo320 (s) får anses vara väl tillgodosedd

med det anförda.

16. Förändringar i bruksvärdessystemet, punkt 10 (m, kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel

Roslund (m), Rigmor Stenmark (c) och Ewa Thalén Finné (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N239

yrkande 7, 2004/05:Bo235 yrkandena 4 och 9, 2004/05:Bo301 yrkandena

18-20, 2004/05:Bo306 yrkandena 17 och 18, 2004/05:Bo309 yrkande 3 och

2004/05:Bo310 yrkande 7 och avslår motionerna 2004/05:Bo257 yrkande 6

och 2004/05:Bo315 yrkande 6.

Ställningstagande

När bruksvärdessystemet tillkom var dess yttersta syfte att skapa ett

hållbart besittningsskydd för hyresgästerna och motverka hyreshöjningar

på bostadsmarknader med brist på lägenheter. Systemet skulle återspegla

värderingarna på bostadsmarknaden. Bruksvärdessystemet har sedan i

praktiken kommit att användas för att styra all hyressättning efter

resultaten av hyresförhandlingarna för de kommunala bostadsföretagens

lägenheter. I en del fall får det ett rent orimligt resultat.

Dagens tillämpning av bruksvärdessystemet, där de kommunala bostadsföretagen

är hyresledande, innebär att många hyresgäster upplever hyressättningen

som orättvis. I storstaden kan hyran för en lägenhet i stadens ytterkanter

t.o.m. vara högre än hyran för en attraktiv lägenhet i stadskärnan.

Omsättningen av lägenheter har blivit liten med en omfattande svarthandel

och en stor andrahandsmarknad som följd. Överprissättningen i mindre

attraktiva områden i våra städer drabbar de boende hårt. Ett billigare

boende i sådana områden skulle öka deras attraktivitet. Dagens

bruksvärdessystem innebär också att en överprissättning sker när hyrorna

utanför storstadsområdena bestäms. Det är en följd dels av att systemet

motverkar konkurrens, dels av att på hyran - direkt eller indirekt -

läggs kostnaderna för de lägenheter de kommunala företagen inte lyckas

hyra ut.

Det är vidare uppenbart att det nuvarande systemet för hyressättning

försvårar nyproduktion av hyreslägenheter. Även på orter med betydande

bostadsbrist och efterfrågan på nya bostäder har bostadsbyggandet under

en lång period varit mycket begränsat. En av orsakerna till att

nyproduktionen av hyreslägenheter inte kommer i gång står att finna i att

fastighetsägaren inte i förväg kan veta om hyresnivån kommer att täcka

de gjorda investeringarna. Med dagens ordning är det visserligen möjligt

att fritt avtala om en inflyttningshyra, men redan efter sex månaders

hyrestid kan en bruksvärdesprövning påkallas. Detta är givetvis inte

rimligt.

För att komma till rätta med bristerna i dagens system för hyressättning

behöver det ske påtagliga förändringar i riktning mot en friare

hyressättning i nyproduktionen och en successiv anpassning av hyresnivåerna

i beståndet till hyresgästernas värderingar. En central åtgärd i detta

sammanhang är att avskaffa de kommunala bostadsföretagens hyresnormerande

roll. Därmed skapas förutsättningar för en hyressättning som tar större

hänsyn till hyresgästernas och de bostadssökandes önskemål. Alla likvärdiga

lägenheter bör - oavsett vem som äger fastigheten - få ingå i

jämförelseunderlaget med samma vikt när hyran för en lägenhet skall prövas.

Först då får man det omfattande och rättvisande jämförelseunderlag som

avsågs när bruksvärdessystemet infördes.

Syftet med de förändringar i hyressättningssystemet som vi förordar är

att hyresnivåerna skall upplevas som rättvisa och spegla värderingarna

hos hyresgäster i allmänhet. Det innebär bl.a. att den s.k. lägesfaktorn

kommer att få större betydelse för hyresnivåerna. Dessa förändringar

kommer emellertid att behöva genomföras under en viss tidsperiod så att

alla berörda parter ges möjlighet att anpassa sig till de nya

förutsättningarna. Vidare måste hyrorna i nyproduktionen vara förutsägbara

och kunna bestämmas till en sådan nivå att en rimlig avkastning på den

gjorda investeringen är möjlig. Hyresgästernas intresse av trygghet och

framförhållning i boendet skall förbli säkrat genom ett fortsatt starkt

besittningsskydd. En fastighetsägare skall inte kunna kringgå detta

skydd genom oskäligt höga hyreskrav. Vid tvist mellan hyresvärd och

hyresgäst bör rimligheten i en av hyresvärden krävd hyreshöjning även

fortsättningsvis kunna prövas.

Vi anser att den trepartsöverenskommelse som har ingåtts mellan

Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna Sverige och SABO om en reformerad

hyressättning var ett steg i rätt riktning mot ett reformerat system

för hyressättning. Även Hyressättningsutredningens betänkande innehåller

delvis förslag med sådan inriktning. Utredningen för emellertid också

fram förslag som inte är förenliga med en friare hyressättning. Det

gäller framför allt den vetorätt som hyresgästföreningen i praktiken

ges när det gäller hyrorna i nyproduktionen. Förslaget måste därför

förändras så att det inte strider mot den fria avtalsrätten.

Regeringen har tidigare aviserat att en proposition om hyressättning

kommer att föreläggas riksdagen under maj månad. Nu har

samhällsbyggnadsministern

ändrat detta besked och i stället utlovat att förslaget kommer att läggas

fram för riksdagen i höst. Det finns mot denna bakgrund i dagsläget

inte anledning att nu närmare ta ställning till Hyressättningsutredningens

förslag. Riksdagen bör i stället genom ett tillkännagivande framhålla

dels att den aviserade propositionen måste innehålla ett sammanhållet

förslag som omfattar såväl nyproduktionen som beståndet, dels att

inriktningen av förändringarna i hyressättningssystemet bör utgå från de

principer som ovan framhållits.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi framfört. Därmed bifaller riksdagen de motioner av m, fp, kd och

c som behandlas i detta avsnitt och avslår motionerna från v respektive

s.

17. Förändringar i bruksvärdessystemet, punkt 10 (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N239

yrkande 7, 2004/05:Bo235 yrkande 4, 2004/05:Bo301 yrkande 20, 2004/05:Bo306

yrkandena 17 och 18, 2004/05:Bo309 yrkande 3 och 2004/05:Bo310 yrkande

7 och avslår motionerna 2004/05:Bo235 yrkande 9, 2004/05:Bo257 yrkande

6, 2004/05:Bo301 yrkandena 18 och 19 samt 2004/05:Bo315 yrkande 6.

Ställningstagande

När bruksvärdessystemet tillkom var dess yttersta syfte att skapa ett

hållbart besittningsskydd för hyresgästerna och motverka hyreshöjningar

på bostadsmarknader med brist på lägenheter. Systemet skulle återspegla

värderingarna på bostadsmarknaden. Bruksvärdessystemet har sedan i

praktiken inte fungerat såsom det var tänkt. Det har kommit att användas

för att styra all hyressättning efter resultaten av hyresförhandlingarna

för de kommunala bostadsföretagens lägenheter. Vi anser att ursprungstankarna

med bruksvärdessystemet bör vara vägledande för de förändringar av

hyreslagstiftningen som nu framstår som mer än nödvändiga.

Dagens tillämpning av bruksvärdessystemet, där de kommunala bostadsföretagen

är hyresledande, innebär att många hyresgäster upplever hyressättningen

som orättvis med en omfattande svarthandel och en stor andrahandsmarknad

som följd. Det är vidare uppenbart att det nuvarande systemet för

hyressättning försvårar nyproduktion av hyreslägenheter. Även på orter

med betydande bostadsbrist och efterfrågan på nya bostäder har

bostadsbyggandet under en lång period varit mycket begränsat. En av orsakerna

till att nyproduktionen av hyreslägenheter inte kommer i gång står att

finna i att fastighetsägaren inte i förväg kan veta om hyresnivån kommer

att täcka de gjorda investeringarna. Med dagens ordning är det visserligen

möjligt att fritt avtala om en inflyttningshyra, men redan efter sex

månaders hyrestid kan en bruksvärdesprövning påkallas.

För att komma till rätta med bristerna i dagens system för hyressättning

behöver det ske förändringar i riktning mot en friare hyressättning i

nyproduktionen. En annan åtgärd är att avskaffa de kommunala bostadsföretagens

hyresnormerande roll. Alla likvärdiga lägenheter bör - oavsett vem som

äger fastigheten - få ingå i jämförelseunderlaget med samma vikt när

hyran för en lägenhet skall prövas. Först då får man det omfattande och

rättvisande jämförelseunderlag som avsågs när bruksvärdessystemet

infördes.

Vi förordar ett system där hyresnivåerna upplevs som rättvisa och speglar

värderingarna hos hyresgäster i allmänhet. Det innebär bl.a. att den s.

k. lägesfaktorn behöver ges större betydelse för hyresnivåerna.

Hyresgästernas intresse av trygghet och framförhållning i boendet skall

förbli säkrat genom ett fortsatt starkt besittningsskydd. En fastighetsägare

skall inte kunna kringgå detta skydd genom oskäligt höga hyreskrav.

Vi anser att den trepartsöverenskommelse som har ingåtts mellan

Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna Sverige och SABO om en reformerad

hyressättning var ett steg i rätt riktning mot ett reformerat system

för hyressättning. Regeringen har tidigare aviserat att en proposition

om hyressättning kommer att föreläggas riksdagen under maj månad. Nu

har samhällsbyggnadsministern ändrat detta besked och i stället utlovat

att förslaget kommer att läggas fram för riksdagen i höst. Riksdagen

bör mot denna bakgrund genom ett tillkännagivande framhålla att den

aviserade propositionen måste innehålla ett sammanhållet förslag som

omfattar såväl nyproduktionen som beståndet och att inriktningen av

förändringarna i hyressättningssystemet bör utgå från de principer som

ovan framhållits.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi framfört. Därmed bifaller riksdagen Folkpartiets partimotion

2004/05:Bo310 yrkande 7 och motionerna 2004/05:Bo301 (m) yrkande 20,

2004/05:Bo309 (fp) yrkande 3, 2004/05:Bo306 yrkandena 17 och 18,

2004/05:Bo235 (c) yrkande 4 och 2004/05:N239 (fp) yrkande 7 samt avslår

övriga motioner som behandlats i detta avsnitt.

18. Förändringar i bruksvärdessystemet, punkt 10 (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo257

yrkande 6 och avslår motionerna 2004/05:N239 yrkande 7, 2004/05:Bo235

yrkandena 4 och 9, 2004/05:Bo301 yrkandena 18-20, 2004/05:Bo306 yrkandena

17 och 18, 2004/05:Bo309 yrkande 3, 2004/05:Bo310 yrkande 7 och

2004/05:Bo315 yrkande 6.

Ställningstagande

Regeringen har aviserat en proposition om en reformerad hyressättning.

Vi anser att huvudsyftet med detta förslag självklart måste vara att

stärka bruksvärdessystemet i olika avseenden. En av de förändringar som

bör genomföras är att ta bort den möjlighet som privata fastighetsägare

i dag har att ta ut en högre hyra än de kommunala bostadsbolagen. I

ekonomiskt avseende har allmännyttan inte längre några fördelar gentemot

privata fastighetsägare. Det s.k. påtaglighetsrekvisitet, som innebär

att de privata fastighetsägarna har rätt att ta ut en ca 10 % högre

hyra än de kommunala bostadsföretagen, har därför inte längre någon

logisk giltighet och bör således avskaffas.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anlednings

av motion 2004/05:Bo257 (v) yrkande 6. Övriga motionsyrkanden som

behandlas i detta avsnitt avstyrks.

19. Hyressättning för studentbostäder, punkt 11 (kd)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo297

yrkandena 2-4.

Ställningstagande

Det finns betydande problem på studentbostadsmarknaden. De är en följd

av de nya bestämmelserna om att endast de kommunala bostadsföretagen

skall vara hyresledande.

Min generella inställning är att de kommunala bostadsföretagen bör mista

sin hyresledande ställning och att alla lägenheter, oavsett ägare, skall

kunna utgöra norm vid en hyresprövning. Intill dess att en noggrann

översyn gjorts och beslut kan fattas om att avskaffa de kommunala

bostadsföretagens hyresledande ställning, bör de nuvarande bestämmelserna

revideras.

Studentbostäder upplåts som regel genom kommunala bostadsföretag eller

särskilda studentstyrda studentbostadsföretag, vilket är fallet i Lund

och Stockholm. I Göteborg tillhandahålls studentbostäder genom en

bostadsstiftelse med lika styrelserepresentation för studenter och kommun

samt med en representant för högskolan. Det finns också mindre, privata

företag som på mer eller mindre ideell basis tillhandahåller studentbostäder

samt rent kommersiella företag som bedriver studentbostadsverksamhet i

liten skala.

De studentstyrda bostadsföretagen tillkom som en följd av att ansvaret

för studentsocial service från början ansågs alltför betungande att

belasta berörda kårortskommuner med. I stället överlämnades ansvaret

för bl.a. bostadsförsörjningen att handhas av studenterna själva, genom

för ändamålet inrättade studentkommuner i form av sådana obligatoriska

studerandesammanslutningar som numera regleras genom förordningen

(1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fakultet.

Studentbostadsföretagen kom således att styras av studenterna genom t.

ex. studentkårerna eller studentnationerna. De gavs allmännyttig status

och finansierades genom förmånliga lån och skattebefrielse på samma

sätt som motsvarande kommunala bostadsföretag.

Rent studentstyrda bostadsföretag finns i Lund och Stockholm. De drivs

enligt samma principer som allmännyttiga kommunala bostadsföretag.

Avkastningen på det egna kapitalet överstiger således inte den genomsnittliga

statslåneräntan under föregående räkenskapsår med ett tillägg av en

procentenhet (jfr förordningen [2003:348] om skälig utdelning från

allmännyttiga bostadsföretag). De rent studentstyrda bostadsföretagen i

Lund och Stockholm omsätter tillsammans ca 500 miljoner kronor per år.

Företagen drivs i stiftelseform. Till skillnad mot de flesta kommunala

bostadsföretag har de studentstyrda bostadsstiftelserna inte några ägare

som de behöver dela ut vinst till. Eventuella överskott återinvesteras

därför i verksamheten och kommer på så sätt hyresgästerna till del.

Bestånden av bostäder utgörs enbart av små enheter som är dyrbara att

producera till följd av de många våtutrymmena (kök/kokvrå och badrum).

Medelytan per bostad uppgår till ca 23 kvadratmeter.

Fram till nyligen hade de studentstyrda studentbostadsföretagen s.k.

hyresledande status inom den särskilda bruksvärdeskrets som utgörs av

studentbostäder (se RH 1999:65 där studentbostäder som ägdes av en

studentnation ansågs hyresledande; avseende studentbostäder som särskild

bruksvärdeskrets, se även Svea hovrätts beslut den 27 februari 2001 i

mål ÖH 2070-00). Som en konsekvens av en lagändring den 1 april 2002

fråntogs de studentstyrda studentbostadsföretagen sin hyresledande status.

Detta har medfört att nyproduktion av studentbostäder numera innefattar

betydande risker eftersom en bruksvärdesjämförelse i efterhand med

kommunala företag (vilka kan fördela sina kostnader över mer blandade

bestånd) kan komma att medföra att hyresnämnden fastställer nybyggnadshyran

för de studentstyrda studentbostadsföretagen under vad som motiveras av

produktionskostnaden.

De allmännyttiga studentstyrda studentbostadsföretagen saknar såväl

kapitalstarka ägare som substantiellt eget kapital som kan täcka förluster.

Bristande kostnadstäckning medför således risk för konkurs. På sikt

innebär detta att de studentstyrda bostadsföretagen kan tvingas att

upphöra med sin nyproduktion eftersom framtida kostnadstäckande hyror,

som är en förutsättning för företagens hela existens, inte längre

garanteras.

De studentstyrda studentbostadsföretag som även är allmännyttiga enligt

definitionen i lagen om allmännyttiga bostadsföretag bör således

återinsättas i sin hyresledande funktion enligt 55 § hyreslagen. Detta kan

ske genom att en särskild definition av studentbostadsföretag införs i

1 kap. 2 § lagen om allmännyttiga bostadsföretag samt att bruksvärdesnormen

i 55 § första och andra styckena hyreslagen justeras med hänvisning

till denna definition.

Utbudet av studentbostäder består av upplåtelser i första hand av

lägenheter i hus som ägs eller förvaltas av upplåtaren/hyresvärden eller

av upplåtelser i andra hand, där hyresvärden från andra fastighetsägare

hyrt in lägenheter som hyrs ut.

I Stockholm äger Stiftelsen Stockholms Studentbostäder (SSSB) fastigheter

med ca 7 000 bostadslägenheter. Stiftelsen hyr även ut drygt 1 000

bostäder i andra hand. Cirka hälften av dem är insprängda bostäder, dvs.

lägenheter i hus som även innehåller vanliga bostadslägenheter.

De insprängda studentbostäderna återfinns huvudsakligen i kommunalägda

fastigheter. Till del är det fråga om tillfälliga upplåtelser av lägenheter,

vilka annars hade stått tomma t.ex. i avvaktan på saneringsarbeten.

Till fastighetsägarna betalar Stockholms Studentbostäder normalt samma

hyra som utgår för övriga bostadslägenheter i fastigheten. Denna hyra

är som regel förhandlad med Hyresgästföreningen. För att täcka sina

kostnader för andrahandshyresverksamheten tar stiftelsen ut ett pålägg

på förstahandshyran (ca 300 kr per månad) vilket inkluderas i andrahandshyran.

Några studenter som inte ville betala detta pålägg vände sig till

hyresnämnden och begärde återbetalning enligt bestämmelsen i 55 d §

hyreslagen. Prövningshyrorna (inklusive pålägg) översteg inte i något

fall den förstahandshyra som utgår för likvärdiga studentlägenheter i

Stockholms Studentbostäders eget bestånd. I de flesta fall understeg

andrahandshyrorna dessa hyror t.o.m. kraftigt.

En student som bodde i en insprängd tvårumslägenhet på 41 m2, centralt

belägen i Stockholm, betalade i andrahandshyra 824 kr/m2 och år. Han

begärde att hyran skulle sänkas till 683 kr/m2 och år. Jämförbar

(förhandlad) hyra för de studenter som bodde i likvärdiga lägenheter i

Stockholms Studentbostäders eget bestånd vid Frescati i norra Stockholm

uppgick till 1 020 kr/m2 och år.

En annan student som bodde i en insprängd tvårumslägenhet på 49 m2,

även den centralt belägen i Stockholm, betalade i andrahandshyra 801 kr/m2

och år. Hon begärde att hyran skulle sänkas till 715 kr/m2 och år.

Jämförbar (förhandlad) hyra för de studenter som bodde i likvärdiga

lägenheter i Stockholms Studentbostäders eget bestånd vid Frescati i

norra Stockholm uppgick till 1 052 kr/m2 och år.

Hyresnämnden liksom Svea hovrätt, som fastställde nämndens beslut, fann

att Stockholms Studentbostäder i de aktuella fallen inte fick göra några

kostnadspålägg utan enbart ta ut den med hyresgästorganisationen

framförhandlade hyra som stiftelsen betalade till fastighetsägarna. Stiftelsen

ålades därför att till de klagande studenterna återbetala hyrespåläggen

(se Svea hovrätt, beslut den 25 juni 2003 i mål nr ÖH 6662-02).

En konsekvens av dessa beslut är att andrahandsverksamheten inte tillåts

bära sina egna kostnader utan att dessa måste täckas på annat sätt. De

studenter som bor i första hand i studentbostadsföretagens egna bestånd

kommer således genom höjda hyror att tvingas betala inte bara kostnaderna

för sitt eget boende utan även för hyresgästerna i de insprängda

lägenheterna. Alternativet är att studentbostadsföretagen tvingas avveckla

andrahandshyresverksamheten. Enbart i Stockholm skulle detta innebära

en förlust av över 500 studentlägenheter.

De studentstyrda studentbostadsföretag som även är allmännyttiga enligt

definitionen i lagen om allmännyttiga bostadsföretag bör således enligt

min mening utan hinder av bestämmelsen i 55 d § hyreslagen tillåtas ta

ut ett skäligt pålägg för att täcka sina administrativa kostnader i

samband med andrahandsupplåtelser för studentbostadsändamål.

Förutom rent administrativa kostnader för företagens gemensamma förvaltning

och den särskilda ersättning som utgår vid hyresförhandlingar med

studentbostadsföretagens egna förhandlingsmotparter (som regel speciella

studenthyresgästföreningar) föranleder de insprängda hyresavtalen inte

sällan särskilda förvaltningskostnader för extra underhåll på grund av

upplåtelsernas speciella karaktär. Samtliga sådana kostnader borde

allmännyttiga studentbostadsföretag tillåtas kompensera sig för vid sina

upplåtelser i andra hand. Ett skäligt påslag bör som regel inte kunna

överskrida 15 % av grundhyran eller medföra att sluthyran påtagligt

överstiger den förstahandshyra som utgår för studentbostäder som med

hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga.

Detta kan ske genom att den tidigare föreslagna definitionen av

studentbostadsföretag införs i 1 kap. 2 § lagen om allmännyttiga bostadsföretag

samt att det i 55 d § hyreslagen som ett nytt tredje stycke införs ett

undantag för sådana påslag som allmännyttiga kommunala bostadsföretag

eller studentbostadsföretag tar ut för att täcka skäliga kostnader för

sin andrahandshyresverksamhet.

Regeringen bör skyndsamt utarbeta och återkomma till riksdagen med de

lagförslag jag förordar.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad jag framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo297 (kd)

yrkandena 2-4.

20. Ägarlägenheter, punkt 12 (m, fp, kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström

(fp), Carl-Axel Roslund (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c)

och Ewa Thalén Finné (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo235

yrkandena 15 och 16, 2004/05:Bo281, 2004/05:Bo285 yrkandena 1 och 2,

2004/05:Bo301 yrkande 3, 2004/05:Bo302 yrkande 5, 2004/05:Bo305 yrkande

4, 2004/05:Bo306 yrkande 26, 2004/05:Bo307 yrkande 1, 2004/05:Bo309

yrkande 6 och 2004/05:Bo310 yrkande 24.

Ställningstagande

Att äga sin bostad innebär för många människor en social trygghet som

inte kan mätas i pengar. Att veta att bostaden är deras egen och att

staten har en lagstiftning som backar upp ägandet är en trygghet för

många som bor i eget hus, s.k. egnahemsboende. Med nuvarande svensk

lagstiftning är det däremot inte möjligt för människor som av olika

skäl föredrar att bo i lägenhet att äga sin bostad. Varken hyresrätt

eller bostadsrätt motsvarar kraven för dem som ser ett värde i ägandet.

De flesta länder i vår närhet har lagstiftning som tillåter ägarlägenheter.

Här kan nämnas Danmark, Norge, Tyskland, Nederländerna och Belgien.

Där är det en uppskattad boendeform som fyller behov på ett sätt som

hyresrätt eller bostadsrätt inte kan göra.

Olika alternativ har sina fördelar och sina brister. Det är bara den

enskilda familjen eller individen som kan avgöra vilken boendeform som

passar bäst just för dem. Hyresrätten erbjuder hög service men litet

eget inflytande över boendet. Bostadsrätten erbjuder ett mer personligt

deltagande men har sina givna nackdelar jämfört med en ägarlägenhet

eftersom det saknas lagfart och inteckningsrätt för de enskilda

lägenheterna. Många bostadsrättsföreningar hamnade i ekonomiska problem när

realräntechocken kom kring år 1990. Med ägarlägenheter blir ansvaret

personligt och risken mer överblickbar för respektive hushåll.

Ägarlägenheterna är inte avsedda att ersätta någon annan upplåtelseform

eller att verka begränsande i något annat avseende. De som föredrar

hyresrätt eller bostadsrätt kommer fortfarande att ha kvar denna möjlighet.

Det framstår mot denna bakgrund som obegripligt att regeringen hittills

motsatt sig den ökade valfrihet som ägarlägenheter kan medföra.

Syftet med upplåtelseformen ägarlägenhet är att lägenheter skall kunna

lagfaras och intecknas på i princip samma sätt som småhus. På det sättet

skapas en större trygghet för finansieringen. Det kan också finnas ett

intresse hos bostadsköparen att med eget arbete i lägenhetens färdigställande

nedbringa anskaffningskostnaden.

Med tredimensionell fastighetsbildning och enskilda ägarlägenheter kan

byggandet komma i gång relativt snabbt i de områden där fler bostäder

efterfrågas mest, dvs. i tillväxtregionerna med bostadsbrist och

bostadsköer på upp över 20 år. Ovanpå affärs- och kontorsbyggnader skulle

ägarlägenheter i en tredimensionell fastighetsbildning kunna byggas. En

trolig positiv sidoeffekt av detta blir mer levande och tryggare

stadskärnor när fler bereds möjlighet att bo centralt. Den tredimensionella

fastighetsbildningen borde också kunna underlätta byggandet av hyresrätter.

Om exempelvis ägarlägenheter och hyresrättslägenheter kan samsas i

samma byggnad kan de ekonomiska förutsättningarna för båda upplåtelseformerna

förbättras.

Det bör i sammanhanget framhållas att ägarlägenheter inte bara kan bli

ett viktigt komplement på bostadsmarknaden i storstäder och tätorter

utan även på många andra ställen där det exempelvis kan vara intressant

att dela upp stora enfamiljsfastigheter i flera ägarlägenheter. I en av

de behandlade motionerna beskrivs de svårigheter som många äldre och

ensamstående i skärgårdssamhällen har att bo kvar i sina fastigheter.

Ett intressant alternativ skulle för dessa kunna vara att dela upp sin

stora fastighet i kanske två mindre fastigheter och sälja den ena.

Ett nödvändigt och betydande steg mot införandet av ägarlägenheter har

tagits genom att tredimensionell fastighetsbildning sedan den 1 januari

2004 är möjlig. Det är nu dags för nästa steg, ägarlägenheter, vilket

bl.a. förutsätter ett upphävande av den omotiverade bestämmelse i

fastighetsbildningslagen som kräver att tredimensionella fastigheter

omfattar minst fem bostadslägenheter. Vi anser att det är viktigt att

regelverket för tredimensionell fastighetsbildning utformas så att det

kan anpassas till ett regelverk för ägarlägenheter. En gräns om minst

fem lägenheter för tredimensionell fastighetsbildning förhindrar

ägarlägenheter och bör därför avskaffas.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna från m, fp, kd,

c som behandlas i detta avsnitt.

Särskilt yttrande

Hyressättning för studentbostäder, punkt 11 (m, fp, c)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Carl-Axel Roslund

(m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c) och Ewa Thalén Finné (m)

anför:

I en kd-motion påtalas ett antal orimliga konsekvenser som det nuvarande

regelsystemet för hyressättning leder till för studentbostäder. Förslagen

i motionen är avsedda att inom ramen för dagens regelsystem - i avvaktan

på mer genomgripande förändringar i hyressättningssystemet - söka

begränsa dessa konsekvenser. Vi instämmer i motionärernas åsikt att de

påtalade olägenheterna måste rättas till, men anser att detta automatiskt

torde bli en följd av den reformering av hyressättningen vi förordat i

reservationer till detta betänkande och som vi anser bör genomföras

utan onödig tidsfördröjning.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:Fi258 av Lars Lindén m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kommunala bostadsbolag och avskaffande av försäljningshinder.

2004/05:Sf361 av Kalle Larsson m.fl. (v):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om åtgärder för att komma till rätta med trångboddhet.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att införa obligatoriska bostadsförmedlingar och

återinföra bostadsanvisningslagstiftning.

2004/05:N239 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om hyressättningssystemet.

2004/05:Bo225 av Sten Lundström m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda förutsättningarna och villkoren för förmedling

och uthyrning av lägenheter i andra hand.

5. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag

om hur och när ett lägenhetsregister kan inrättas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda möjligheterna att använda ett lägenhetsregister

i syfte att bekämpa svarthandel med hyreslägenheter.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda ersättningen för förmedling av hyresbostäder.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om begränsningar vad avser bytesrätten vid byten mellan

hyresrätter.

2004/05:Bo229 av Sten Lundström m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av ett lägenhetsregister.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om obligatorisk kommunal bostadsförmedling.

2004/05:Bo233 av Marie Granlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en ny lag om kommunal bostadsanvisning.

2004/05:Bo235 av Maud Olofsson m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om de negativa effekter den nuvarande varianten av

bruksvärdessystem ger upphov till.

9. Riksdagen begär att regeringen uttreder hur ett nytt

hyressättningssystem baserat på avtalsfrihet och ett starkt besittningsskydd

skall kunna införas.

15. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer med ett

lagförslag baserat på betänkandet Att äga sin lägenhet (SOU 2002:21).

16. Riksdagen beslutar avskaffa begränsningsregeln för tredimensionell

fastighetsbildning.

2004/05:Bo243 av Maria Larsson (kd):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av lagen

om allmännyttiga bostadsföretag.

2004/05:Bo246 av Gunnar Axén och Anna Lindgren (båda m):

Riksdagen beslutar att upphäva lagen (2002:102) om allmännyttiga

bostadsföretag i enlighet med vad som anförs i motionen.

2004/05:Bo257 av Owe Hellberg m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen utifrån Boverkets intentioner bör

klargöra vilka regler som skall gälla i koncernförhållanden där allmännyttiga

bostadsföretag ingår.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör låta utreda hur lagstiftningen kan

skärpas i samband med tillståndsprövning vid utförsäljning av allmännyttiga

bostäder.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att införa sanktioner mot kommuner som bryter mot den

s.k. allbolagens gällande regler för skälig utdelning på insatt kontant

kapital från allmännyttan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skärpningar i allbolagen beträffande rapportering

till länsstyrelsen om utdelning ur allmännyttan och revisorernas

godkännande av denna utdelning liksom vidarerapportering till Boverket.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med ett

förslag till lagstiftning som utgår från andemeningen i Vänsterpartiets

syn på turordning vid eventuell försäljning av allmännyttiga bostäder.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att avskaffa det s.k. påtaglighetsrekvisitet, dvs.

att privata fastighetsägare har rätt att ta ut en högre hyra än

allmännyttan.

7. Riksdagen begär att regeringen snabbt tillsätter en utredning

i frågan om självkostnadsprincipen och återkommer till riksdagen med

ett lagstiftningsförslag, som även förhåller sig till hyreslagen och

hyresförhandlingslagen.

8. Riksdagen begär att regeringen låter utreda och återkomma till

riksdagen med förslag om införande av ett slags "MBL-införande" i samband

med utförsäljning av allmännyttiga bostäder.

2004/05:Bo277 av Lars Ohly m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om överklagningsrätt för prövning av hyresvärdens skäl

att neka rätten till ett hyreskontrakt.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ge Boverket i uppgift att inventera och kartlägga

kraven och villkoren för att få en bostad.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om obligatoriska bostadsförmedlingar.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att införa en bostadsanvisningslag.

2004/05:Bo281 av Rosita Runegrund (kd):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om införande av

ägarlägenheter i bostadshus.

2004/05:Bo285 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m, fp, kd, c):

1. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen

med förslag om lagstiftning för enskilda ägarlägenheter.

2. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen

med förslag till ändring av fastighetsbildningslagen (1970:988) som

innebär ett avskaffande av 3 kap. 1 a § första stycket 4 om att

fastighetsbildning som medför att en tredimensionell fastighet nybildas

eller ombildas endast får ske om fastigheten, om den är ägnad åt

bostadsändamål, är ägnad att omfatta minst fem bostadslägenheter.

2004/05:Bo286 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m, fp, kd, c):

Riksdagen beslutar att upphäva lagen om allmännyttiga bostadsföretag

samt de övergångsregler från den s.k.stopplagen som fortfarande tillämpas.

2004/05:Bo297 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

2. Riksdagen beslutar om ändring i 1 kap. 2 § lagen (2002:102) om

allmännyttiga bostadsföretag i enlighet med den lydelse som framgår av

motionen.

3. Riksdagen beslutar om ändring i 12 kap. 55 § jordabalken i

enlighet med den lydelse som framgår av motionen.

4. Riksdagen beslutar om ändring i 12 kap. 55 d § jordabalken i

enlighet med den lydelse som framgår av motionen.

2004/05:Bo301 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att avskaffa begränsningar för tredimensionell

fastighetsbildning.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bristerna med tillämpningen av det s.k. bruksvärdessystemet.

19. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om att

tillåta fri hyressättning i nyproducerade lägenheter i enlighet med vad

som anförs i motionen.

20. Riksdagen beslutar att avskaffa allmännyttans hyresnormerande

ställning.

23. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om att

avskaffa lagstiftning om det kommunala bostadsförsörjningsansvaret i

enlighet med vad som anförs i motionen.

25. Riksdagen beslutar att upphäva lagen (2002:102) om allmännyttiga

bostadsföretag samt de övergångsregler från den s.k. stopplagen som

fortfarande tillämpas.

2004/05:Bo302 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ägarlägenheter.

9. Riksdagen beslutar att upphäva lagen om allmännyttiga bostadsföretag

samt de övergångsregler från den s.k. stopplagen som fortfarande tillämpas.

2004/05:Bo305 av Rosita Runegrund och Lars Gustafsson (båda kd):

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

av lagstiftningen när det gäller tredimensionell fastighetsindelning (3

D).

2004/05:Bo306 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om införandet av en friare hyressättning i nyproducerade

lägenheter.

18. Riksdagen begär att regeringen utreder förutsättningarna för

ett upphävande av allmännyttans hyresledande ställning.

20. Riksdagen beslutar att lagen (2002:102) om allmännyttiga

bostadsföretag avskaffas.

21. Riksdagen beslutar att lagen (2000:1383) om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar avskaffas.

26. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om införande

av ägarlägenheter.

2004/05:Bo307 av Lars Tysklind m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tredimensionell fastighetsbildning.

2004/05:Bo309 av Nina Lundström m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om reformerat hyressättningssystem för nyproduktion.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om svarthandel med lägenheter.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ägarlägenheter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om särskilda boenden för utsatta kvinnor.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om hemlösa.

2004/05:Bo310 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av reformering av hyressättningssystemet.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om de kommunala bostadsbolagen.

19. Riksdagen beslutar upphäva lagen om allmännyttiga bostadsbolag.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att införa ägarlägenheter.

2004/05:Bo313 av Jan Lindholm m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att införa en generell möjlighet till förtursansökan

i annan kommun än den egna vid hot.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om krav på kommuner att acceptera förtursansökningar

från annan kommun när det finns en hotsituation.

2004/05:Bo315 av Alf Eriksson m.fl. (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en rättvis bostadsförmedling.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bruksvärdessystemet.

2004/05:Bo320 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av lagstiftningen för allmännyttiga bostadsföretag

i syfte att tydliggöra, stärka och utveckla allmännyttans roll i den

framtida bostadspolitiken.