Bet. 2004/05:BOU11

Bostadsutskottets betänkande

2004/05:BOU11

Planfrågor

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet drygt 90 motionsförslag som gäller

frågor om fysisk planering. Förslagen är från den allmänna motionstiden

2004.

Utskottets behandling är framför allt inriktad på frågor om boende och

buller m.m.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats fyra reservationer och två särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Boende och buller m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N409 yrkande 25, 2004/05:Bo203,

2004/05:Bo215, 2004/05:Bo251 yrkandena 1-3 och 6, 2004/05:Bo307 yrkandena

9 och 10, 2004/05:Bo308 yrkande 9 och 2004/05:Bo310 yrkande 22.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

Reservation 2 (mp)

2. Ansvaret för uttjänta mobiltelefonimaster

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo234 och 2004/05:Bo270.

3. Lokalisering av mobiltelefonimaster m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So506 yrkande 5, 2004/05:MJ372

yrkande 5, 2004/05:MJ509 yrkandena 1, 2, 4 och 5, 2004/05:Bo207,

2004/05:Bo211, 2004/05:Bo218 yrkandena 1-5, 2004/05:Bo250 yrkandena 1 och

4-9, 2004/05:Bo256, 2004/05:Bo278 yrkandena 1 och 3, 2004/05:Bo300,

2004/05:Bo321 och 2004/05:Bo323.

Reservation 3 (c)

Reservation 4 (mp)

4. Övriga planfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju483 yrkande 5, 2004/05:L291

yrkande 4, 2004/05:Sf365 yrkande 29, 2004/05:Kr238 yrkande 2, 2004/05:Kr355

yrkande 2, 2004/05:MJ332 yrkandena 5 och 6, 2004/05:MJ507 yrkande 21,

2004/05:N305 yrkande 7, 2004/05:N409 yrkandena 26 och 27, 2004/05:N411

yrkande 2, 2004/05:Bo201, 2004/05:Bo212, 2004/05:Bo226, 2004/05:Bo229

yrkandena 3-5, 2004/05:Bo230 yrkandena 1-6, 2004/05:Bo235 yrkande 18,

2004/05:Bo236 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Bo237, 2004/05:Bo239, 2004/05:Bo252,

2004/05:Bo264, 2004/05:Bo267, 2004/05:Bo283, 2004/05:Bo291, 2004/05:Bo296

yrkandena 1 och 2, 2004/05:Bo301 yrkande 11, 2004/05:Bo302 yrkandena 11,

12, 15 och 16, 2004/05:Bo303 yrkande 2, 2004/05:Bo305 yrkandena 2 och

3, 2004/05:Bo307 yrkandena 4-6, 2004/05:Bo308 yrkandena 5-8, 2004/05:Bo310

yrkandena 27, 30 och 31, 2004/05:Bo311, 2004/05:Bo315 yrkande 3 och

2004/05:Bo318.

Stockholm den 10 maj 2005

På bostadsutskottets vägnar

Ragnwi Marcelind

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ragnwi Marcelind (kd),

Owe Hellberg (v), Anders Ygeman (s), Lilian Virgin (s), Marietta de

Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Maria

Öberg (s), Carl-Axel Roslund (m), Gunnar Sandberg (s), Lars Tysklind

(fp), Rigmor Stenmark (c), Leif Jakobsson (s), Ewa Thalén Finné (m),

Sten Lundström (v), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Helena Frisk (s).

Utskottets överväganden

Boende och buller m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om boende och buller m.m. Jämför

reservationerna 1 (m, fp, kd, c) och 2 (mp).

Inledning

I syfte att fördjupa behandlingen av frågorna genomförde utskottet den

7 april innevarande år en offentlig utfrågning under rubriken Buller

och luftföroreningar kontra bostadsbyggande i storstadsregion. Program

för denna utfrågning har tagits in i detta betänkande som bilaga 2. I

programmet anges vilka som ombetts att delta i utfrågningen som inledare.

Vidare inbjöds representanter från bl.a. Boverket, Naturvårdsverket,

Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, länsstyrelserna, organisationer

och företag inom byggsektorn samt Miljöbalkskommittén, PBL-kommittén

och Utredningen om åtgärdsprogram att närvara vid utfrågningen. En

utskrift av den stenografiska uppteckning som gjordes vid tillfället och

bilder som inledarna visade har tagits in som bilaga 3 till betänkandet.

Ett antal bilder har av tekniska skäl inte tagits med.

Liksom under förra riksmötet har utskottet kunnat konstatera att

konflikterna mellan kraven på ökat bostadsbyggande i tätort och olika

miljökrav är tydliga. Konflikterna fordrar väl avvägda lösningar.

Motionerna

I motion 2004/05:N409 (fp) yrkande 25 förespråkar motionärerna ett

flexibelt regelverk om buller. Motion 2004/05:Bo307 (fp) innehåller

förslag angående bullerproblematiken (yrkande 9) och anpassning av

bullernormen vid nyproduktion (yrkande 10). Motionärerna bakom båda

motionerna anser bl.a. att de särskilda skäl som krävs enligt 5 kap. 7 §

11 PBL för att meddela bestämmelser om högsta tillåtna värden för buller

skall preciseras för att myndigheterna skall göra enhetliga bedömningar

och att miljöbalkens regler måste förändras så att möjliga förutsättningar

för förtätningar i storstadsmiljöer inte förhindras av orimliga

krav.

Motion 2004/05:Bo310 (fp) yrkande 22 innehåller förslag om ökad

flexibilitet vad gäller regelverket för buller och luftkvalitet vid

nyproduktion. Motionärerna anser att även om man vid all planering eftersträvar

låga bullernivåer och god luftkvalitet kan man rimligtvis inte i varje

situation ställa samma krav i storstad som på landsbygden. De anför

vidare att bostadsbyggandet i de centrala delarna av de större städerna

inte får blockeras.

Även motion 2004/05:Bo203 (m) innehåller förslag om ändring av lagstiftningen

angående buller för att underlätta byggande av bostäder i storstäder.

Motion

2004/05:Bo308 (fp) yrkande 9 innehåller förslag om att skyddsvärda tysta

områden, som pekats ut i kommunala planer, skall beaktas även vid

kollision med riksintressen i samband med infrastrukturutbyggnad.

I den moderata motionen 2004/05:Bo215 finns ett förslag som tar sikte

på t.ex. den situationen att den som avser uppföra bostäder får reaktioner

från exempelvis väghållare som är oroliga för att bli tvungna att efter

prövningar efter planprocessen vidta bullerdämpande åtgärder. För att

lösa detta vill motionären införa möjligheter till s.k. bullerservitut.

Genom ett s.k. bullerservitut kan den tjänande fastigheten åläggas att

tåla visst buller från verksamheten på den härskande fastigheten, varvid

ett mer ändamålsenligt sätt att nyttja mark skulle uppstå.

Slutligen innehåller motion 2004/05:Bo251 (mp) förslag som syftar till

att öka inslaget av tysta miljöer. Motionärerna föreslår dels att det

tillsätts en utredning som klarlägger behovet av miljöer som är bullerfria

(yrkande 1), dels att det skall byggas ett tystare samhälle (yrkande 2).

Vidare föreslår de att gränsvärden för bakgrundsbuller på arbetsplatser

och i samhället skall tas fram (yrkande 3). Slutligen vill de ha sänkta

gränsvärden för buller i urbana utomhusmiljöer (yrkande 6).

Något om den rättsliga regleringen och pågående utredningar m.m.

Riksdagen beslutade 1997 om etappmål för buller (prop. 1996/97:53, bet.

1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174). Etappmålen utgick från följande

riktvärden för trafikbuller, som normalt inte bör överskridas vid nybyggnad

av bostäder eller vid nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av

trafikinfrastruktur:

- 30 dBA ekvivalentnivå (medelljudsnivå) inomhus,

- 45 dBA maximalnivå (högsta ljudnivån) inomhus nattetid,

- 55 dBA ekvivalentnivå utomhus vid fasad,

- 70 dBA maximalnivå vid uteplats i anslutning till bostaden.

I detaljplan får meddelas bestämmelser om skyddsanordningar för att

motverka störningar från omgivningen och, om det finns särskilda skäl,

högsta tillåtna värden för störningar genom bl.a. luftförorening och

buller. Detta framgår av 5 kap. 7 § första stycket 11 PBL. Vid bestämmelsens

tillkomst angavs, med syftning på bullerkrav (se prop. 1985/86:1), att

det inte bör komma i fråga att genom detaljplan meddela längre gående

krav än de riktlinjer som riksdagen då godkänt (se prop. 1980/81:100

bil. 9, TU23, rskr. 257 och prop. 1981/82:98, TU28, rskr. 339). De då

antagna riktlinjerna har ersatts av de riktvärden som redovisats ovan.

Regeringen uppdrog den 18 december 2003 åt Boverket att utarbeta ett

fördjupat underlag för tillämpningen av de riktvärden för buller från

väg- och järnvägstrafik som redovisats ovan. Boverket slutförde i

november 2004 uppdraget genom att till regeringen överlämna rapporten

Tillämpning av riktvärden för trafikbuller vid planering för och byggande

av bostäder.

Förordningen (2004:675) om omgivningsbuller innehåller miljökvalitetsnorm

för buller. I 1 § förordningen anges: "Genom kartläggning av omgivningsbuller

samt upprättande och fastställande av åtgärdsprogram skall det eftersträvas

att omgivningsbuller inte medför skadliga effekter på människors hälsa

(miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 2 § första stycket 4 miljöbalken)."

För

utomhusluften har frågan reglerats i förordningen (2001:527) om

miljökvalitetsnormer för utomhusluft. Normerna gäller partiklar (PM 10),

kvävedioxid, kväveoxider, svaveldioxid, kolmonoxid, bly m.m.

Miljökvalitetsnormerna för luften avser dels föroreningsnivåer som inte får

överskridas eller som får överskridas endast i viss angiven utsträckning,

dels föroreningsnivåer som inte bör överskridas.

I 5 kap. miljöbalken (MB) finns bestämmelser om åtgärdsprogram. Ett

sådant program skall tas fram så snart det visar sig att en miljökvalitetsnorm

inte uppfylls och innehålla de åtgärder som behöver vidtas för att normen

skall kunna uppfyllas. Åtgärdsprogrammen skall fastställas av regeringen

eller den myndighet eller kommun som regeringen bestämmer. Programmen

riktar sig till myndigheter och kommuner, och dessa är skyldiga att

inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt ett sådant.

Några nya befogenheter följer inte av ett åtgärdsprogram utan åtgärderna

skall genomföras med de verktyg som myndigheter och kommuner har till

sitt förfogande. För Stockholm och Göteborg har regeringen fattat beslut

om åtgärdsprogram för kvävedioxid och partiklar respektive för kvävedioxid.

I 2 kap. 1 § andra stycket PBL har särskilt erinrats om att enligt 5

kap. 3 § MB miljökvalitetsnormer skall iakttas vid planering och

planläggning. I direktiven till Utredningen om åtgärdsprogram (M 2004:05)

angav regeringen bl.a. följande. "I plan- och bygglagen (1987:10) finns

bestämmelser som anger att miljökvalitetsnormer skall beaktas bl.a. vid

planläggning. Det s.k. kommunala planmonopolet har dock en stark ställning,

varför t.ex. ett åtgärdsprogram inte anses direkt kunna påverka innehållet

i en beslutad kommunal plan (jfr prop. 2003/04:2 s. 34). Någon närmare

beskrivning av hur åtgärdsprogrammen förhåller sig till kommunal planering

och planläggning föreligger emellertid inte. Den kommunala planeringen

och planläggningen har stor betydelse för den totala miljösituationen.

Utredaren skall därför klarlägga förhållandet mellan åtgärdsprogram

och kommunala översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser och

överväga om en starkare koppling mellan dessa instrument kan medföra

sådana effektivitetsvinster att det motiverar förändringar av det

nuvarande regelverket. Utredaren skall belysa hur eventuella förändringar

i regelverket påverkar kommunernas planeringsförutsättningar och

möjligheter att utnyttja den frihet som ligger i planmonopolet."

Miljöbalkskommittén redovisar i sitt betänkande Alternativ för miljöbalkens

prövningsorganisation (SOU 2004:38) att man avser att fortsätta det

utredningsarbete som påbörjats beträffande regelsystemet för

miljökvalitetsnormer. I ett tidigare delbetänkande (SOU 2002:107) har man lämnat

vissa principförslag om förhållandet mellan prövningen av enskilda

verksamheter och miljökvalitetsnormer. Man avser att arbeta vidare med

denna fråga och även undersöka om det finns anledning till ytterligare

förändringar i miljöbalken för att underlätta arbetet med miljökvalitetsnormer.

Remissvaren på betänkandet SOU 2004:38 bereds inom Regeringskansliet

och kan enligt därifrån inhämtade uppgifter mynna ut i tilläggsdirektiv

till Miljöbalkskommittén eller i särskilda utredningsdirektiv (som i så

fall beslutas i samband med att PBL-kommitténs slutbetänkande bereds).

Även PBL-kommittén har behandlat frågor om miljökvalitetsnormer. Kommittén

har bl.a. anfört att det är angeläget med närmare utredning om framför

allt hur miljökvalitetsnormer skall kunna genomföras i praktiken och

vilken betydelse som normerna därvid skall ha vid beslutsfattande enligt

både MB och PBL.

Utskottet har erfarit att regeringen till PBL-kommittén har överlämnat

två skrivelser från Länsstyrelsen i Stockholms län till regeringen som

rör bullerservitut.

Miljöbalken behandlar riksintressen i framför allt 3 och 4 kap.

Riksintressen enligt 4 kap. är lokaliserade och avgränsade av riksdagen.

Motsvarande intressen enligt 3 kap. måste däremot helt och hållet

lokaliseras och avgränsas med tillämpning av de principer som gäller enligt

PBL i fråga om samspelet och rollfördelningen mellan staten och kommunerna.

I första hand skall sådana frågor lösas inom ramen för översiktsplaner.

Riksintressen enligt såväl 3 som 4 kap. MB skall anges särskilt i

översiktsplanen (4 kap. 1 § PBL). Det ankommer på vissa myndigheter att

efter samråd med Boverket inom sitt område lämna uppgifter till

länsstyrelserna om områden som de bedömer vara av riksintresse enligt 3 kap.

MB. Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall

bestämmelserna i 3 och 4 kap. MB tillämpas. Länsstyrelserna har möjligheter

att upphäva detaljplaner som inte tar till vara riksintressen (se 12

kap. 1 § PBL). Utskottet har vid ett flertal tillfällen tagit ställning

till förslag som syftat till att inskränka länsstyrelsens möjlighet att

upphäva kommunala planer (senast i bet. 2003/04:BoU7). Utskottet har

funnit att det, för att möjliggöra att de intressen som räknas upp i 12

kap. 1 § (riksintressen, bristande kommunal samordning, överensstämmelse

med miljökvalitetsnormer, hälso- och olycksfallsskydd m.m.) tillgodoses

även i de fall då respektive kommun åsidosätter dem, är nödvändigt att

det finns en möjlighet att upphäva av kommuner antagna detaljplaner

eller områdesbestämmelser. Utskottet har funnit att det saknas tillräckliga

skäl för att ställa sig bakom förslag som syftar till att inskränka

eller utöka denna möjlighet.

Det är endast vissa delar av miljöbalkens regler som skall iakttas i

ärenden enligt PBL. Som ovan redovisats har i 2 kap. 1 § andra stycket

PBL särskilt erinrats om att enligt 5 kap. 3 § MB miljökvalitetsnormer

skall iakttas vid planering och planläggning. Vidare skall, som också

redovisats ovan, vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked

bestämmelserna i 3 och 4 kap. MB tillämpas. Det kan även nämnas att det

finns bestämmelser om att miljöbalkens regler om miljökonsekvensbeskrivningars

innehåll skall tillämpas (se 4 kap. 2 a § och 5 kap. 18 § PBL).

De regler som åsyftas i motionerna 2004/05:Bo307 (fp) och N409 (fp) är

dock de som tillsynsmyndigheter (miljö- och hälsoskyddsmyndigheter m.m.

) tillämpar på pågående verksamheter. (Reglerna blir också tillämpliga

när tillstånd söks enligt miljöbalken.) Bland dessa regler märks t.ex.

de i 2 kap. MB intagna allmänna hänsynsreglerna. Av störst intresse i

nu aktuellt sammanhang är 2 kap. 3 § MB där det anges försiktighetsmått

m.m. som alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller

vidta en åtgärd skall iaktta för att motverka skador eller olägenheter

för människors hälsa och miljö. Denna bestämmelse kallas ofta för

försiktighetsprincipen. Hänsynsreglerna är rättsligt bindande och får

betydelse bl.a. genom att det vid tillståndsprövning enligt MB kan

meddelas villkor som bygger på dessa regler. De kan också läggas till

grund för förelägganden och förbud enligt MB (tillsynsverksamhet).

Verksamheter m.m. som inte är tillståndspliktiga enligt MB underkastas

normalt sett inte en prövning mot MB:s allmänna hänsynsregler. Bestämmelserna

i 2 kap. MB är inte tillämpliga vid planläggning eller bygglovsprövning

enligt PBL. Detta kan dock bli fallet vid tillsynsverksamhet.

En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden eller förbud som behövs

i ett enskilt fall för att MB skall efterlevas. Mer ingripande åtgärder

än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas (26 kap. 9

§ MB). Liksom många andra verksamheter som inte heller tillståndsprövas

enligt MB (se bet. 2003/04:BoU7) kan t.ex. frågor om bostäders

bullersituation som har godtagits i plan- och bygglovssammanhang i efterhand

komma att prövas mot MB. Detta har belysts under utfrågningen.

Här kan också nämnas att den som bedriver eller avser att bedriva

miljöfarlig verksamhet får ansöka om tillstånd till verksamheten enligt

MB även om det inte krävs tillstånd (9 kap. 6 § tredje stycket MB).

Härigenom kan verksamheten också vid tillståndsprövning bli underkastad

prövning enligt 2 kap. MB. Om det har gjorts en sådan prövning blir

möjligheterna att efteråt ställa högre krav starkt begränsade.

Utskottets ställningstagande

Motionsförslagen motsvarar, med undantag för m-motion 2004/05:Bo215 och

fp-motion 2004/05:Bo308, i huvudsak yrkanden som utskottet avstyrkte

under förra riksmötet (se bet. 2003/04:BoU7) och i flertalet fall även

har avstyrkt under tidigare riksmöten. I motionerna 2004/05:N409 (fp)

och 2004/05:Bo307 (fp) lyfter man i år på ett tydligare sätt fram

kopplingarna till miljöbalkens regler.

Liksom vid föregående års behandling av motionsförslag angående buller

m.m. finner utskottet att de utgångspunkter som flera av motionärerna

lyfter fram torde delas av så gott som alla. Exempelvis får det närmast

anses vara en självklarhet att det är eftersträvansvärt med bullerfria

områden och ett tystare samhälle. Bostadsutskottet ställer sig således

även i år bakom dessa utgångspunkter. Av utskottets bakgrundsredovisning

har det framgått att det pågår ett omfattande utrednings- och

beredningsarbete på området. Detta arbete kan i allt väsentligt sägas ha den

inriktning som många av motionärerna eftersträvar. Arbetet utgör bl.a.

en del av harmoniseringen inom EU.

Vidare finns det skäl att liksom förra året peka på att det till stor

del är en kommunal fråga att ta ställning till behovet av t.ex. tysta

miljöer och att avgöra vilka insatser (t.ex. olika planbeslut) som kan

erfordras för att säkerställa detta. Samtidigt tvingas utskottet konstatera

att de beslut som fattas på den kommunala nivån under det s.k. planskedet

inte alltid ger ett slutgiltigt besked till alla verksamhetsutövare (t.

ex. väghållare) eftersom en tillsynsmyndighet i ett senare skede och

ibland med delvis andra normer än de som tillämpats i plansammanhanget

kan komma att ingripa med krav på t.ex. bullerdämpande åtgärder. Frågan

uppmärksammades vid utfrågningen den 7 april. Denna problemställning,

liksom flera andra (t.ex. hur riktvärdena skall hanteras i plansammanhang)

som motionärerna uppmärksammar, förtjänar enligt utskottets mening

särskild uppmärksamhet. I grund och botten handlar det i många fall om

vilka bestämmelser i miljöbalken som skall tillämpas redan vid planläggning

eller vid bygglovsprövning. I särskilt fokus kommer miljöbalkens i 2

kap. 3 § intagna försiktighetsprincip.

Det är emellertid inte möjligt att i detta sammanhang överblicka

konsekvenserna av de förändringar som motionärerna eftersträvar och att nu

i sak ta ställning till förslagen. Det är därför glädjande att kunna

konstatera att samtliga de frågor som tas upp i motionerna är föremål

för beredning i någon form. Det pågående utredningsarbetet m.m. bör

enligt utskottets mening avvaktas. Bostadsutskottet saknar mot den

tecknade bakgrunden tillräckliga skäl för att nu gå motionärerna till

mötes och avstyrker samtliga motionsförslag angående buller.

Master för mobiltelefoni m.m.

Ansvaret för uttjänta mobiltelefonimaster

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om ansvaret för uttjänta

mobiltelefonimaster.

Motionerna

I motion 2004/05:Bo234 (s) uppmärksammas ansvaret för master som är

uttjänta eller inte längre används. Motionärerna anser bl.a. att det

inte kan vara meningen att uttjänta master måste tas om hand av samhället

eller av enskild markägare. Samma fråga uppmärksammas i motion 2004/05:Bo270

(s). Förslaget syftar till att markägare som genom ledningsrättslagen

tvingats att låta någon sätta upp masterna skall garanteras att

mastinnehavarna tar ekonomiskt ansvar när en anläggning inte längre används

och skall nedmonteras. Motionären knyter an till reglerna om producentansvar

och vill att Post- och telestyrelsen (PTS) och Naturvårdsverket skall

samråda och genom riktlinjer garantera att gällande lagstiftning följs

när utbyggnaden av 3G-nätet fortgår.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte behandlat denna fråga tidigare. Däremot har liknande

frågeställningar angående vindkraftverk behandlats av utskottet. Utskottet

har då bl.a. pekat på att när det gäller tillstånd enligt MB (t.ex. för

uppförande av vissa vindkraftverk) finns det möjligheter att villkora

tillstånd (se 16 kap. 3 § och 17 kap. 7 § MB) med att det t.ex. ställs

säkerhet för kostnaderna för återställningsåtgärder.

Liknande frågor har också varit uppe vid behandlingen av proposition

2004/05:35 Herrelösa fastigheter samt ansvar för konkurskostnader.

Regeringen konstaterade i sammanfattningen till propositionen att kommunerna

har ett ansvar för de räddningsinsatser som kan behöva vidtas på herrelösa

fastigheter, dvs. fastigheter som ägs av upplösta juridiska personer.

Om de olägenheter som fastigheterna för med sig inte är av sådan art

att någon räddningsinsats är påkallad, finns dock oftast inte någon

skyldighet för staten eller kommunerna att agera, men kommunerna kan

välja att åtgärda problemen. Ett problem som man avsåg att lösa genom

propositionens förslag var att man inte har kunnat expropriera fastigheter

som ägs av upplösta bolag eftersom man inte haft någon företrädare för

bolagen. Genom förslaget infördes möjligheter att utse gode män för

dessa bolag.

Utskottet kan konstatera att innehavarna av master är skyldiga att följa

allmänna regler och bl.a. se till att det inte uppkommer olycksrisker.

En typsituation då det likväl skulle kunna uppstå problem torde vara

att ledningsrättshavaren är på obestånd och därför inte kan betala en

nedmontering samt att nedmonteringen blir dyrare än mastens metallvärde.

Även om det kan hävdas att det torde vara ovanligt att det skulle

uppkomma situationer då svårigheter skulle inställa sig så kan det finnas

skäl att försöka undvika dem. Mot bakgrund av kommunernas skyldigheter

och även längre gående möjligheter att ingripa för att avvärja olyckor

m.m. finns det dock enligt utskottets mening inte tillräckliga skäl för

att nu kräva lagstiftningsåtgärder.

Med anledning av att det i motion 2004/05:Bo270 (s) har förespråkats

att knyta ansvaret för uttjänta master till reglerna om producentansvar

vill utskottet peka på att producentansvaret enligt 15 kap. 6 § MB bl.

a. innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

får meddela föreskrifter om skyldighet för producenter att se till att

avfall samlas in, transporteras bort, återvinns, återanvänds eller

bortskaffas på ett sätt som kan krävas för en hälso- och miljömässigt

godtagbar avfallshantering. Sådana föreskrifter får meddelas i fråga om

avfallet av de varor eller förpackningar som producenterna tillverkar,

för in till Sverige eller säljer och avfallet från sådan verksamhet

som de bedriver. I den av regeringen meddelade förordningen (2000:208)

om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter anges i

avsnittet telekomutrustning exempel på produkter som omfattas av ansvaret.

Exemplen är telefonapparater, telefaxapparater, telefonsvarare och

apparater för nummeridentifikation, telefonväxlar samt apparater för

att med ljud eller ljus förstärka ringsignaler.

Enligt utskottets mening förefaller det inte lämpligt att inlemma master

o.d. i detta system för producentansvar.

Utskottet avstyrker motionerna.

Lokalisering av mobiltelefonimaster m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om lokalisering av mobiltelefonimaster

m.m. Jämför reservationerna 3 (c) och 4 (mp).

Motionerna

Förslag som avser lokaliseringen av mobiltelefonimaster m.m. har förts

fram i följande motioner.

I motion Bo207 (mp) föreslås att försiktighetsprincipen skall tillämpas

vid planering för elektriska installationer m.m. som avger elektromagnetisk

strålning.

Förslag om inrättande av strålningsfria zoner förs fram i motion Bo211

(s).

Enligt motion Bo218 (kd) skall

krav ställas på mobiloperatörerna att i varje kommun omgående presentera

en mastplan över hela sin utbyggnad i kommunen (yrkande 1),

regeringen samordna alla mastplaner och göra dem tillgängliga för

allmänheten (yrkande 2),

krav ställas på kommunerna att bättre informera medborgarna om mastplanerna

och att informationen skall gälla mastlokaliseringar, masthöjder,

strålningsförändring i närområdet och gränsvärden (yrkande 3),

krav ställas på operatörerna att redovisa strålningsvärden vid basstationerna

som registrerats vid mätning utförd av en oberoende mätningsman (yrkande

4) samt

ytterligare krav ställas på lokaliseringen av 3G-mobilmaster som ökad

samlokalisering och inrättande av strålningsfria områden m.m. (yrkande

5).

I motion Bo250 (mp) förs fram krav på

bygglov för all uppsättning av basstationer för mobiltelefoni (yrkande

1),

tillämpning av försiktighetsprincipen vid uppsättning av master för

mobiltelefoni (yrkande 4),

säkerhetsavstånd till master för mobiltelefoni (yrkande 5),

säkerhetsavstånd till basstationerna i UMTS-systemet (yrkande 6),

att uppsättning av basstationer skall tillståndsprövas enligt miljöbalkens

bestämmelser (yrkande 7),

att omkringboende skall upplysas om varje uppsättning av basstationer

(yrkande 8) samt

ett moratorium för uppsättning av basstationer i 3G-nätet (yrkande 9).

Enligt motion Bo256 (c) skall ledningsrätt ej kunna ges för mobiltelefoni.

I motion Bo278 (c) föreslås att

det skall finnas möjlighet att införa lågstrålande zoner i kommunen

(yrkande 1) samt

försiktighetsprincipen måste gälla vid utbyggnad av 3G-masterna (yrkande

3).

I motion Bo300 (kd) krävs ett långsiktigt skydd av områden från större

mängder elektromagnetisk strålning.

Enligt motion Bo321 (s) bör det ställas krav på en offentlig informationsplikt

innan master eller sändare sätts upp.

En kommun bör enligt motion Bo323 (s) ges möjlighet att inrätta elfria

zoner.

I motion So506 (c) yrkande 5 förordas att försiktighetsprincipen skall

tillämpas vid lokalisering av alla installationer samt strålningsfria

zoner i alla kommuner.

Enligt motion MJ372 (mp) yrkande 5 skall försiktighetsprincipen gälla

vid rekommendationer för bosättning eller vistelse i närheten av elektriska

och magnetiska fält.

I motion MJ509 (mp) föreslås att

riktlinjer skall utfärdas för inrättande av lågstrålande zoner för boende

(yrkande 1),

en handlingsplan skall upprättas för skydd och boende i offentliga

miljöer eller i masttäta områden (yrkande 2),

bygglovsplikt skall gälla för basstationer för mobiltelefoni (yrkande

4) samt

försiktighetsprincipen skall vara tillämplig vid prövning enligt PBL

(yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

Gemensamt för de nu behandlade motionerna är att de förslag som där

förs fram gavs en mycket ingående behandling under föregående riksmöte

(bet. 2003/04:BoU7 s. 5-17 samt BoU13). Som grund för sitt ställningstagande

till motionsförslag om lokalisering av master för mobiltelefoni m.m.

lämnade utskottet i sitt betänkande 2003/04:BoU7 en utförlig redovisning

av gällande lagstiftning samt forskning och utredningsinsatser på området.

I betänkandet redovisades bl.a. det nationella miljökvalitetsmålet

Säker strålmiljö, tillämpningen av miljöbalkens s.k. försiktighetsprincip

samt den lagliga regleringen av hithörande frågor i plan- och bygglagen,

ledningsrättslagen samt lagen om elektronisk kommunikation. Även

forskningen på området redovisades ingående tillsammans med olika

utredningsinsatser.

Den bakgrundbeskrivning som utskottet lämnade i förra årets betänkande

är fortfarande aktuell. Det innebär bl.a. att den lagliga regleringen

på området liksom övriga redovisade förhållanden inte i något väsentligt

avseende har förändrats. När det gäller frågor om samutnyttjande och

samlokalisering av master och sändare bör dock noteras att denna fråga

numera omfattas av Samlokaliseringsutredningens (dir. 2005:16) uppdrag.

Enligt utredningsdirektiven skall en särskild utredare undersöka behovet

av ändrade regler för samutnyttjande av master m.m. som ingår i allmänna

kommunikationsnät för elektronisk kommunikation (i direktiven kallat

samlokalisering). Arbetet skall bedrivas mot bakgrund av den tekniska,

miljömässiga och marknadsmässiga utvecklingen inom området samt med

beaktande av de författningar som är tillämpliga, bl.a. lagen om

elektronisk kommunikation, plan- och bygglagen och ledningsrättslagen.

Utredaren skall redovisa dels hur samlokalisering i master kommer till

stånd i dag på den svenska marknaden respektive hur samlokalisering

fungerar i andra länder, dels hur ändamålsenliga reglerna och deras

tillämpning är utifrån miljöhänsyn och målet om en väl fungerande

konkurrens.

Mot den nu i korthet beskrivna bakgrunden har inte utskottet funnit

anledning att ånyo i sak pröva motionsförslagen. Förslagen bör därför

inte nu föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Övriga planfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om övriga planfrågor.

Motionerna

Förslag som i olika avseenden berör planprocessen eller reglerna och

förutsättningarna för planering förs fram i följande motioner.

I motion Bo201 (m) föreslås att tanken på ett moratorium för

stormarknadsetableringar skall avvisas.

Enligt motion Bo212 (kd) måste åtgärder vidtas för att underlätta

handelsetableringar genom att beakta konkurrens vid planering m.m.

I motion Bo226 (s) ställs krav på åtgärder för att motverka permanentboende

i koloniträdgårdar.

I motion Bo229 (v) föreslås att det skall

ställas krav på en ansvarig tjänsteman som tillvaratar barnens intresse

i planarbetet m.m. (yrkande 3),

upprättas nationella riktlinjer för barns deltagande vid planering

(yrkande 4) samt

ställas krav på boendeplaneringsprogram (yrkande 5).

Enligt motion Bo230 (v) bör det ställas krav på

en konkretisering av jämställdhetsaspekterna i PBL (yrkande 1),

införande av ett jämställdhetsperspektiv i EU:s olika dokument om fysisk

planering (yrkande 2),

jämställdhetskonsekvensbeskrivningar i samband med arbetet med

översiktsplaner och detaljplaner (yrkande 3),

en könsuppdelad statistik som underlag i samband med framtagande av

översiktsplaner och detaljplaner (yrkande 4),

analyser av konsekvenserna för jämställdheten av olika myndighetsbeslut

(yrkande 5) samt

pilotprojekt rörande jämställdhet och fysisk planering (yrkande 6).

I motion Bo235 (c) yrkande 18 förordas en förkortad och förenklad

planprocess.

I motion Bo236 (s) krävs det

åtgärder för en levande skärgård (yrkande 1) samt

tilläggsdirektiv till PBL-kommittén att utreda möjligheten att i detaljplan

införa boplikt (yrkande 2).

Handläggningstiderna vid överklagande av kommunala planärenden måste

enligt motion Bo237 (s) förkortas.

I motion Bo239 (mp) föreslås en reformering av gatukostnadsreglerna.

Enligt motion Bo252 (c) krävs det samråd med idrottsrörelsen vid planering.

I motion Bo264 (c) ställs krav på att kommunen skall ha en handelspolicy.

Enligt motion Bo267 (s) måste det införas en planering som är utformad

i syfte att möta klimatförändringar.

I motion Bo283 (s) ställs det krav på åtgärder för att öka tillgången

på koloniträdgårdar m.m.

Enligt motion Bo291 (c) bör det ställas krav på fritids- och aktivitetsytor

i bostadsområden m.m.

I motion Bo296 (kd) förordas

förändringar i instansordning m.m. vid överprövningen för att få till

stånd en snabbare process (yrkande 1) samt

en digitalisering av planprocessen m.m. (yrkande 2).

Enligt motion Bo301 (m) yrkande 11 måste plan- och byggprocessen förenklas.

I motion Bo302 (m) föreslås

åtgärder för en ökad flexibilitet vid kommunal planering (yrkande 11),

färre instanser för överklagande av detaljplan och bygglov (yrkande 12),

att handelsändamålet i detaljplan skall avskaffas (yrkande 15) samt

att möjligheten att upphäva en detaljplan skall inskränkas till att

endast omfatta fall då planen strider mot uttalade riksintressen (yrkande

16).

I motion Bo303 (kd) yrkande 2 förordas att en brottsförebyggande policy

skall redovisas i kommunernas översiktsplaner.

Enligt motion Bo305 (kd) bör det införas möjlighet att

reglera helårs- respektive fritidsboende i plan- och bygglagen (yrkande

2) samt

införa boplikt (yrkande 3).

I motion Bo307 (fp) föreslås åtgärder för att

åstadkomma en regelförenkling av planprocesser m.m. (yrkande 4),

avskaffa kommunernas rätt att stoppa lågprisbutiker med bestämmelser i

PBL (yrkande 5) samt

stimulera samplanering av infrastruktur och bostäder (yrkande 6).

I motion Bo308 (fp) föreslås att det vid planering skall

finnas ytor för rekreation och naturupplevelser (yrkande 5),

finnas säker tätortsnära natur (yrkande 6),

finnas möjligheter till exempelvis fritidsodling m.m. i tätortsnära

natur (yrkande 7) samt

vidtas åtgärder för att ge förbättrade möjligheter till planering för

trygga stadsmiljöer (yrkande 8).

I motion Bo310 (fp) förordas

en samhällsplanering för ökad valfrihet (yrkande 27),

stärkt ställning för konkurrensintresset i plan- och bygglagen (yrkande

30) samt

etableringsrätt för dagligvaruhandel (yrkande 31).

Arbetstagarrepresentanters inflytande vid bygg- och planprocessen bör

enligt motion Bo311 (s) öka.

I motion Bo315 (s) yrkande 3 förordas en effektivisering av planprocessen.

I motion Bo318 (s) förordas ett tillkännagivande om betydelsen av odling

i anslutning till bostadsområden.

Enligt motion Ju483 (kd) yrkande 5 måste det utfärdas riktlinjer för

bebyggelseinriktade brottsförebyggande insatser.

I motion Kr238 (kd) yrkande 2 förordas bestämmelser om vikten av att

avsätta mark för samlingslokaler och kyrkor vid planläggning.

I motion Kr355 (kd) yrkande 2 ställs krav på ytor för spontanidrott i

bostadsområden.

Enligt motion L291 (m) yrkande 4 bör handelsändamålet i plan- och

bygglagen avskaffas.

I motion MJ332 (fp) föreslås att

konkurrensintresset skall ges en stärkt ställning i plan- och bygglagen

(yrkande 5) samt

fri etableringsrätt skall införas för dagligvaruhandel (yrkande 6).

Enligt motion MJ507 (c) yrkande 21 måste behovet av grönområden i

stadsmiljöer lyftas fram.

Enligt motion N305 (m) yrkande 7 erfordras det en reformering av PBL

för att ge en snabbare planprocess m.m.

I motion N409 (fp) förordas

forskning om trygghet i stadsmiljö med hjälp av förbättrad planering m.

m. (yrkande 26) samt

en försöksverksamhet i Stockholmsregionen med skärpt beaktande av

konkurrensintresset i den kommunala planprocessen (yrkande 27).

I motion N411 (kd) yrkande 2 förordas bättre möjligheter att överklaga

en kommuns nej till ny handel.

Enligt motion Sf365 (kd) yrkande 29 måste brottsförebyggande åtgärder

uppmärksammas i stadsplaneringen.

Utskottets ställningstagande

Sedan 2002 arbetar den parlamentariskt sammansatta PBL-kommittén med

att se över plan- och bygglagstiftningen i syfte att lämna förslag till

de lagändringar som visar sig behövas. Enligt de brett upplagda direktiven

(dir. M 2002:05) skall kommitténs förslag tillgodose kraven på främjande

av en långsiktigt hållbar utveckling. Den ekologiska dimensionen av

hållbar utveckling manifesteras i miljökvalitetsmålen. I uppgiften ingår

även att lämna förslag till en samordning mellan bestämmelserna i plan-

och bygglagen (1987:10, PBL) och miljöbalken m.fl. lagar. Kommittén

skall också behandla frågor om

regional samverkan,

översiktlig planering,

detaljplaner m.m.,

kvalitet och hållbarhet i byggande och förvaltning,

kopplingen mellan PBL och lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på

byggnadsverk, m.m. (BVL),

beslutsprocessen inklusive instansordningen samt

sanktioner.

Vid sidan av de övergripande målen om hållbar utveckling skall kommittén

särskilt beakta behovet av att förbättra förutsättningarna för ett ökat

bostadsbyggande. Kommittén skall i detta syfte prioritera utformandet

av förslag till en ny samlad instansordning för överklaganden enligt

PBL. En analys skall vidare göras av hur konkurrensaspekter skall kunna

vägas in i bedömningar enligt PBL.

Översynen skall inbegripa uppgiften att sammanställa och strukturera

och vid behov komplettera de förslag om ändringar i plan- och bygglagen

som tidigare har framförts och där något slutligt ställningstagande

ännu inte har skett. Det står därutöver kommittén fritt att ta upp alla

delar av plan- och bygglagstiftningen.

Kommittén har hittills avgivit betänkandena

SOU 2003:70 Miljöbedömningar avseende vissa planer och program,

SOU 2004:40 Kortare instanskedja och ökad samordning - Alternativ för

plan- och bygglagens prövningsorganisation.

Det förstnämnda betänkandet har efter remissbehandling och beredning i

Regeringskansliet utgjort en del av underlaget för förslagen i proposition

2003/04:116 Miljöbedömningar av planer och program, som antogs (bet.

2003/04:MJU21) av riksdagen våren 2004. Det sistnämnda betänkandet

behandlar principerna för en framtida prövningsorganisation och tar

samtidigt upp möjligheterna till en ökad samordning mellan PBL och

miljöbalken. Remissförfarandet är avslutat och remissvaren omhändertas

inom ramen för PBL-kommitténs pågående arbete.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete senast den 30 juni 2005.

Huvuddelen av de förslag som nu förs fram i motionerna har sin motsvarighet

i motionsförslag som utskottet behandlade under föregående riksmöte i

sitt betänkande 2003/04:BoU7 Mobiltelefonimaster och buller i planeringen

m.m. Motionerna har även det gemensamt att de omfattas av eller har en

direkt knytning till PBL-kommitténs arbete. Vid sin behandling av

motsvarande förslag våren 2004 konstaterade utskottet att PBL-utredningen

började närma sig slutfasen i sitt arbete och att riksdagen mot den

bakgrunden inte borde utöka utredningens redan omfattande uppdrag

ytterligare. Med hänvisning till detta fann utskottet skäl att föreslå

att riksdagen utan närmare, sakligt ställningstagande skulle avslå

motionsyrkandena.

Som framgår av redovisningen ovan skall PBL-kommittén avge sitt

slutbetänkande senast den 30 juni i år. Det innebär att det inte heller nu

framstår som lämpligt och knappast heller möjligt att utöka utredningens

uppdrag. Utskottet har mot bakgrund härav avstått från att i sak ta

ställning till de aktuella motionsförslagen. Med hänvisning härtill bör

motionsförslagen inte nu föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Boende och buller m.m., punkt 1 (m, fp, kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström

(fp), Carl-Axel Roslund (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c)

och Ewa Thalén Finné (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N409

yrkande 25, 2004/05:Bo203, 2004/05:Bo307 yrkandena 9 och 10, 2004/05:Bo308

yrkande 9 och 2004/05:Bo310 yrkande 22 och avslår motionerna 2004/05:Bo215

och 2004/05:Bo251 yrkandena 1-3 och 6.

Ställningstagande

Buller är ett av det moderna samhällets gissel. Alltför många människor

utsätts för bullrande miljöer, det gäller buller från bilar, tåg och

flyg men också från ventilationsanläggningar och arbetsplatser. Inte

minst barn utsätts för mycket buller både i skol- och daghemsmiljöer.

I miljömålet God bebyggd miljö har som delmål för buller fastlagts att

antalet människor som utsätts för trafikbullerstörningar överstigande

de riktvärden som riksdagen ställt sig bakom för buller i bostäder skall

ha minskat med 5 % till år 2010 jämfört med år 1998. Enligt trafikverkens

rapport 1998 utsattes 2 miljoner svenskar för bullernivåer utomhus på

över 55 dBA. Dessutom är det uppenbart att tillgången på miljöer befriade

från ljud orsakade av det moderna samhället blir allt färre. I inomhusmiljön

utgör, förutom trafikbuller från flyg, tåg och bil, buller från ventilation

m.m. ett ökande problem. Tystnad blir en alltmer sällsynt företeelse i

vårt moderna samhälle. Framför allt i våra mer tätbebyggda landsdelar

är det svårt att hitta platser där man inte störs av buller från trafik,

industri och annan mänsklig verksamhet.

Vi anser det vara av största vikt att angripa bullerproblemen vid

ljudkällan. Regeringen bör därför tydliggöra för Vägverket och Banverket

m.fl. att arbetet med att minska bullerstörningar från vägtrafik, järnväg

och flyg har hög prioritet. Det är inte rimligt att nya väg- och

järnvägsbyggnationer görs på ett sådant sätt att befintlig byggnation inte

uppnår riksdagens fastställda normer. Det är heller inte rimligt att

utbyggnad sker på ett sådant sätt att övrig markanvändning allvarligt

försvåras. Det senare gäller framför allt i tätorterna. Utvecklingen av

tekniska lösningar för bättre fungerande bulleravskärmning via bullerplank,

nya typer av vägbeläggning etc. bör uppmuntras. Vägverket kan t.ex.

ges i uppdrag att vid upphandlingar efterfråga vägbeläggning som minskar

bullernivån.

Samtidigt som buller är ett allvarligt hälsoproblem kan vi inte reglera

det så långt att bullerreglerna helt blockerar utbyggnad. Det är rimligt

att anta att den som väljer att bosätta sig i tätort inser att detta

innebär en något högre grad av buller än om man bor på landsbygden. I

tätorten bör fokus framför allt vara på att uppnå en bra inomhusmiljö

vad avser buller. Detta bör prägla lagstiftning och tillämpning på

området. En fråga som vi därför anser vara värd att på nytt ta ställning

till är vilka riktvärden som bör gälla vid husfasader.

Det måste till en ändring i befintlig lagstiftning alternativt en mer

nyanserad och verklighetsanpassad tillämpning av lagarna för att inte

nybyggnation i storstäder helt skall stoppas. En rimlig utgångspunkt

för ett förändrat synsätt är att i de fall en kommun i sina planbeslut

på ett tydligt sätt har angett vilka avvägningar man har gjort så bör

en verksamhetsutövare (t.ex. väghållare) kunna utgå från att kommunens

bedömningar kommer att stå sig även vid en tillsynsmyndighets eventuella

prövning. En annan utgångspunkt bör vara att om kommunen iakttar

åtgärdsprogrammens bestämmelser så skall inte tillsynsmyndigheten kunna

ställa längre gående krav. Ytterligare en utgångspunkt är att om de

kommunala besluten innebär att de riktvärden som riksdagen ställt sig

bakom uppfylls så skall det vara uteslutet att ställa strängare krav.

Slutligen anser vi att man som utgångspunkt även bör ha att lokala beslut,

där kommunala och regionala organ i olika plansammanhang har pekat ut

skyddsvärda tysta områden, beaktas även när de kolliderar med riksintressen

kring t.ex. infrastrukturutbyggnad.

Vidare anser vi att det finns skäl för att se över regleringen i 5 kap.

7 § 11 PBL. Den innebär att man i detaljplan kan meddela bestämmelser

om skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och,

om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar

genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat liknande som

omfattas av 9 kap. miljöbalken. Dessa särskilda skäl måste preciseras

så att myndigheterna får en enhetlig bedömning och så att samsyn råder

kring hur planer för nyproduktion behandlas.

Vi vill att regeringen med de av oss skisserade utgångspunkterna m.m.

skall återkomma med de lagförslag m.m. som krävs för att trygga ett

fortsatt bostadsbyggande i storstadsregioner.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2004/05:N409 yrkande 25, 2004/05:Bo203, 2004/05:Bo307 yrkandena 9 och

10, 2004/05:Bo308 yrkande 9 och 2004/05:Bo310 yrkande 22 och avslår

motionerna 2004/05:Bo215 och 2004/05:Bo251 yrkandena 1-3 och 6.

2. Boende och buller m.m., punkt 1 (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo251

yrkandena 1-3 och 6 samt avslår motionerna 2004/05:N409 yrkande 25,

2004/05:Bo203, 2004/05:Bo215, 2004/05:Bo307 yrkandena 9 och 10,

2004/05:Bo308 yrkande 9 och 2004/05:Bo310 yrkande 22.

Ställningstagande

Vi har i vår dagliga miljö hela tiden olika ljud omkring oss. Buller

har blivit ett omfattande miljöproblem. Bakgrundsbuller från ökande

trafikintensitet tvingar oss att ständigt leva med detta störande ljud,

som en matta av buller vi inte kan komma ifrån. Ljudnivån ökar hela

tiden och drygt en halv miljon människor anser sig vara mycket störda

av buller från trafiken. Nära stora trafikleder ökar bakgrundsljudet i

intervall. I tätorter märks bullret till slut inte på grund av att man

vänjer sig. Men det finns där hela tiden och framkallar olustkänslor

som inte kan identifieras.

Med åren har tystnaden blivit allt svårare att fånga och den är i dag,

i högsta grad, utrotningshotad. För att uppnå fullständig tystnad

behöver man komma långt ut i ödemarken. Inomhus är tystnaden utrotad

sedan länge och på de flesta arbetsplatser, sedan hundra år. Kylskåp

brummar, fläktsystem surrar, datorernas fläktar låter och blandas med

ljud från trafiken utifrån. Buller kan vara farligt. Både kraftigt buller

och monotont malande kan orsaka besvär. Många människor har exempelvis

fått pip i öronen efter en konsert med hög ljudnivå. Även låga ljudnivåer,

s.k. lågfrekvent buller, har stora negativa effekter. Utsätts man under

en tid för lågfrekvent buller, vänjer man sig så småningom och man

glömmer ljudet, men forskning har visat att kroppen ändå påverkas.

Forskning visar nu att man kan koppla samman stress och buller. Människor

blir stressade av att bullret ständigt finns runt omkring. Negativa

samband mellan buller och skolbarns minnesprestation har påvisats.

Genom boendestudier både i Sverige och i andra länder har människors

värdering av ljudisolering och buller klarlagts. Ljudisolering och

bullerfrihet är det som prioriteras högst eller mycket högt bland

kvalitetsfaktorerna på en god bostad. Omkring hälften av de boende i

nybyggda hus störs av buller. Det behövs ett tystare samhälle, så att

buller inte sänker livskvaliteten, vilket nu är fallet när buller

påverkar sömnen för många, ibland så att sömnstörningar uppkommer. Bullerfria

miljöer kommer alltmer att behövas för att människor skall må bättre.

En utredning som klarlägger behovet av bullerfria miljöer i samhället

och framför allt på arbetsplatser skulle kunna medverka till att skapa

utrymmen där buller och bakgrundsljud minimeras.

Riktvärden för buller sattes på 1950- och 60-talen. De är alldeles för

generöst satta för dagens samhälle. Gränsen på 85 dB i fabriksmiljö

medför vid en längre tids vistelse risk för hörselskador på 10-15 %.

Den rimliga nivån borde ligga på ca 70 dB i stället. Ett viktigt verktyg

för att bekämpa buller vore att gränsvärden togs fram för bullernivåer

på arbetsplatser och för andra delar av samhället. I dag finns endast

riktvärden utfärdade för bullernivåer.

Dagens samhälle är nedsmutsat med alltmer buller, och fler och fler

människor mår dåligt. Riktvärdena bör därför sänkas. Dygnsmedelvärden,

som uppmäts, innebär att toppar med mycket höga ljudnivåer accepteras

bl.a. från trafik och flygplan, liksom att flygplan även genererar buller

i de låga s.k. oktavbanden. Det höga bullret blir den förorening som

kan upplevas som den värsta av alla, eftersom vi inte kan bli kvitt den.

Regeringen bör låta utreda behovet av bullerfria miljöer och återkomma

med lagförslag m.m. i enlighet med de utgångspunkter jag nu har angett.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:Bo251 yrkandena 1-3 och 6 samt avslår motionerna 2004/05:N409

yrkande 25, 2004/05:Bo203, 2004/05:Bo215, 2004/05:Bo307 yrkandena 9 och

10, 2004/05:Bo308 yrkande 9 och 2004/05:Bo310 yrkande 22.

3. Lokalisering av mobiltelefonimaster m.m., punkt 3 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo278

yrkandena 1 och 3 samt avslår motionerna 2004/05:So506 yrkande 5,

2004/05:MJ372 yrkande 5, 2004/05:MJ509 yrkandena 1, 2, 4 och 5, 2004/05:Bo207,

2004/05:Bo211, 2004/05:Bo218 yrkandena 1-5, 2004/05:Bo250 yrkandena 1

och 4-9, 2004/05:Bo256, 2004/05:Bo300, 2004/05:Bo321 och 2004/05:Bo323.

Ställningstagande

Det är nu dags att ta de elöverkänsligas problem på allvar. Många

elöverkänsliga har under senare år tvingats fly från sina hem. De bor

ofta i elsanerade hus som de fått de bekosta med egna medel. När det

sedan byggs master i närheten av deras bostad, vilket inte är ovanligt,

har besvären blivit så stora att enda alternativet varit att flytta.

Genom att utrymmet för dessa personer blir allt mindre i vårt land ökar

svårigheterna att finna en bostad med rimlig standard i ett strålningsfrittt

område.

Kommunpolitiker som har att hantera byggloven för utbyggnaden av 3G

känner en stor frustration över att inte de inte känner sig ha något

lagligt stöd för att påverka utbyggnaden av 3G-masterna. "Vi har inga

lagliga möjligheter att stoppa master även om vi vet att elöverkänsliga

kan tvingas fly från sina bostäder", sade sålunda en enig miljö- och

byggnadsnämnd nyligen i en västsvensk kommun, när de tvingats bevilja

bygglov för en mast 200 meter från en elöverkänslig persons bostad.

Trots riksdagens och regeringens uttalanden om att kommunerna har

tillräckliga verktyg för att ta sådana hänsyn är det alltså i praktiken

inte möjligt att göra detta. Kommunerna måste därför ges rätt att inrätta

lågstrålande zoner, de måste ges verktyg som fungerar i praktiken. Det

innebär att kommunen skall ha kontroll och inflytande över luftrummet

när det gäller såväl civil som militär strålning. Jag menar att

försiktighetsprincipen måste gälla redan från bygglovshandläggningen. I

första hand bör detta åstadkommas genom ändringar i plan- och bygglagen

så att en reell prövning kommer till stånd när det blir aktuellt att

uppföra en mast eller andra anordningar för mobiltelefoni. Detta är

dock inte tillräckligt, utan dessutom måste miljöbalken ses över och

kopplingen mellan denna och PBL klargöras. Målet skall vara att kommunerna

ges de instrument som erfordras för att de skall kunna skydda sina

medborgare från skadliga strålningsnivåer.

Det är inte värdigt ett land som Sverige att ha miljöflyktingar. Antalet

elöverkänsliga medborgare ökar just nu. För alla dessa är måttet rågat

för länge sedan. Det finns ett antal åtgärder som måste vidtas nu.

Utgångspunkten måste vara att de elöverkänsliga skall kunna bo kvar i

sina bostäder. Sammanfattningsvis innebär det att försiktighetsprincipen

måste gälla vid utbyggnad av sändare för alla typer av trådlös kommunikation.

Antalet master måste minimeras. Dessutom måste kriterier utarbetas för

var master skall kunna placeras med hänsyn till de boende i syfte att

det alltid skall finnas elektromagnetiskt lågstrålande zoner i landets

kommuner.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad jag nu framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo278

yrkandena 1 och 3. I den mån övriga motionsförslag härigenom inte kan

anses tillgodosedda avstyrks de.

4. Lokalisering av mobiltelefonimaster m.m., punkt 3 (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ372

yrkande 5, 2004/05:MJ509 yrkandena 1, 2, 4 och 5, 2004/05:Bo207 och

2004/05:Bo250 yrkandena 1 och 4-9 samt avslår motionerna 2004/05:So506

yrkande 5, 2004/05:Bo211, 2004/05:Bo218 yrkandena 1-5, 2004/05:Bo256,

2004/05:Bo278 yrkandena 1 och 3, 2004/05:Bo300, 2004/05:Bo321 och

2004/05:Bo323.

Ställningstagande

I takt med den enorma ökningen av antalet mobiltelefoner ökar också

antalet sändare som sätts upp för att tillgodose det ökade behovet.

Antennerna sätts upp allt närmare vår boendemiljö, på husväggarna utanför

våra bostäder. Antennerna utsänder elektromagnetisk strålning och bidrar

till att vår omgivande luft alltmer fylls av mikrovågor. Hur vi människor

kan skadas av elektromagnetisk strålning är inte helt utrett, men att

vi påverkas är helt klart. En stor undersökning om påverkan från

mobiltelefoner har utförts av Kjell Hansson Mild i Umeå där 11 000 personer

har berättat om de besvär de har fått genom att tala i mobiltelefon.

Utredningen visar klart på sambandet mellan elektromagnetisk strålning

och påverkan på oss människor. Forskningen om elektromagnetisk strålning

pågår i hela världen med oroande resultat när det gäller vad en ökad

strålning kan innebära för djur och människor. Man kan säga att vi

befinner oss mitt i ett gigantiskt experiment av korsande elektromagnetiska

fält. Ingen vet nu vad det kommer att få för betydelse i framtiden.

Försiktighetsprincipen bör därför gälla vid uppsättning av mobiltelefonsändare,

och rekommendationer för säkerhetsavstånd till sändarna bör ställas

upp.

Elöverkänslighet drabbar många människor i vårt samhälle. Att bevisa

att någon är elöverkänslig är svårt i nuvarande läge. Det kan dock inte

heller bevisas att elektromagnetiska fält är ofarliga för oss människor,

och därför måste också då försiktighetsprincipen gälla. Försiktighetsprincipen

bör därför även användas när rekommendationer ges, vid bosättning eller

vistelse i eller i närheten av elektriska och magnetiska fält.

Endast enstaka sjukhus har i dag elsanerade akutrum. För detta ändamål

och för sanering av andra offentliga lokaler m.m. bör det ställas medel

till förfogande. För många elöverkänsliga finns alltså inte ens möjligheten

att vårdas på sjukhus. Om det ej går att i dag helt anpassa elmiljön i

offentliga byggnader så att elöverkänsliga kan vistas där, borde det

vara möjligt att skapa elfria zoner. Det skulle inte bara hjälpa dem

som redan lider av elöverkänslighet. Att inrätta elfria zoner i våra

gemensamma byggnader och lokaler skulle i enlighet med försiktighetsprincipen

framför allt bli en viktig förebyggande insats i strävan att förhindra

att fler drabbas. Ett minimum vore att elöverkänsliga i varje län

åtminstone hade en kommun med lågstrålande zoner att leva i. Lågstrålande

zoner och normer för det skall regleras i PBL, varför tilläggsdirektiv

till den sittande utredningen bör skrivas om detta.

Försiktighetsprincipen bör även bli vägledande för hur stadsmiljön

planeras och hur utbyggnaden sker med avseende på hur kraftig elektromagnetisk

strålning som utvecklas vid olika elektriska installationer.

Sverige bör vidare överväga att sänka gränsvärdena för den elektromagnetiska

strålningen från basstationer. Radiostrålningen har mer än fördubblats

de senaste tio åren, och av all strålning vi utsätts för kommer ca 60

% från mobilnätens basstationer.

För att försiktighetsprincipen skall få genomslag krävs dessutom att

det införs bygglov för all uppsättning av sändare/basstationer för

mobiltelefoni t.ex. på husväggar, redan befintliga torn och nya master.

Merparten av alla sändare sätts upp helt utan något som helst

bygglovsförfarande eller annat ansökningsförfarande. Det räcker ofta med

medgivande från enskild fastighetsägare. Detta är ett ofog då närbefolkningen

inte har en möjlighet att värja sig eller yttra sig, men det är också

bekymmersamt att kommunernas planeringsenheter helt saknar register

över alla dessa sändare. Helst skulle uppförande av master och sändare

överstigande en viss räckvidd, t.ex. 1 000 meter, kräva bygglov så att

kommunerna kan registrera belägenheten, och i förekommande fall få till

stånd önskvärd samordning/samutnyttjande samt undvika olägenheter för

berörd befolkning.

Tillsammans med de övriga varningssignaler som bl.a. pekar på

strålningsriskerna från kraftledningar samt osäkerhet om

mobiltelefonanvändningens

långsiktiga inverkan på hälsan, finns det stor anledning att anamma

flera försiktighetsåtgärder. Det är viktigt att kommunerna på ett

praktiskt sätt blir mer involverade än i dag i arbetet med att tillämpa

försiktighetsprincipen. Därför bör det övervägas om kommunerna kan

åläggas uppgiften att för allmänheten bli skyldiga att redovisa de

mobilmaster som finns och planeras i kommunen. Detta på samma sätt som

befintliga bestämmelser i plan- och bygglagen gör kommunerna skyldiga

att för allmänheten ställa ut exempelvis byggprojekt och förslag till

förändringar i översiktsplaner m.m. Det är angeläget att möjligheten

att få operatörer att samordna master, som ges i den nya lagen om

elektronisk kommunikation, följs upp.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad jag nu framför. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo207,

2004/05:Bo250 yrkandena 1 och 4-9, 2004/05:MJ372 yrkande 5 samt

2004/05:MJ509 yrkandena 1, 2, 4 och 5. I den mån övriga motionsförslag

härigenom inte kan anses tillgodosedda avstyrks de.

Särskilda yttranden

1. Bullerservitut (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel Roslund (m) och Ewa Thalén

Finné (m) anför:

Markägare som vill bygga hindras av verksamhetsutövare som är rädda för

framtida bullerproblem. I arbetet med att komma till rätta med detta

vill vi peka på möjligheten bullerservitut. Den förtjänar ytterligare

utredningsinsatser. Genom ett s.k. bullerservitut skulle den tjänande

fastigheten kunna åläggas att tåla visst buller från verksamheten på

den härskande fastigheten. Ett mer ändamålsenligt sätt att nyttja mark

skulle härigenom kunna uppnås, naturligtvis med förutsättningen att

bullerstörningen tydliggörs för kommande fastighetsköpare. Vi förväntar

oss att frågan om bullerservitut utreds.

2. Övriga planfrågor (m, fp, kd, c)

Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström

(fp), Carl-Axel Roslund (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c)

och Ewa Thalén Finné (m) anför:

Vi förväntar oss att de problem som motionerna tar upp får sin lösning

genom PBL-kommitténs arbete, som nu är i sitt slutskede. Vi kommer att

under den tid som återstår av kommitténs utredningsarbete och vid den

fortsatta beredningen av kommitténs ställningstaganden samt även i övrigt

bevaka behandlingen av de frågor som tas upp i motionerna från respektive

parti. Vårt ställningstagande innebär dock inte att vi i sak har ändrat

ståndpunkt.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:Ju483 av Peter Althin m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ge Boverket i uppdrag att utarbeta tydliga riktlinjer

för bebyggelseinriktade brottsförebyggande insatser.

2004/05:L291 av Inger René m.fl. (m):

4. Riksdagen beslutar att avskaffa handelsändamålet i plan- och

bygglagen.

2004/05:Sf365 av Sven Brus m.fl. (kd):

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att brottsförebyggande åtgärder skall uppmärksammas

i stadsplaneringen.

2004/05:So506 av Kerstin Lundgren (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att försiktighetsprincipen skall tillämpas vid utformning

och lokalisering av alla installationer samt att strålningsfria zoner

skall inrättas i kommunerna.

2004/05:Kr238 av Annelie Enochson (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att i Boverkets Allmänna råd till plan- och bygglagen

införa en bestämmelse för allmänna ändamål.

2004/05:Kr355 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om områden för spontanidrott i bostadsområden.

2004/05:MJ332 av Lennart Fremling m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om stärkt ställning för konkurrensintresset i plan- och

bygglagen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om fri etableringsrätt för dagligvaruhandel.

2004/05:MJ372 av Barbro Feltzing m.fl. (mp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att försiktighetsprincipen skall gälla vid rekommendationer

för bosättning eller vistelse i närheten av elektriska och magnetiska

fält.

2004/05:MJ507 av Jan Andersson m.fl. (c):

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om grönområdenas betydelse i stadsmiljöer för människor

och djur.

2004/05:MJ509 av Lotta Hedström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att staten utformar riktlinjer för länsstyrelser och

kommuner för inrättande av lågstrålande zoner för boende med överkänslighet

för den allmänna strålningsmiljön.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen i övrigt upprättar en handlingsplan

för att tillgodose det skydd och boende staten enligt RF har ansvar för,

även för den kategori av befolkningen som inte längre kan vistas i

offentliga miljöer eller i masttäta områden.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen låter införa bygglovsplikt enligt PBL

för basstationer för mobiltelefoni.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att förena försiktighetsprincipen enligt MB med

tillämpningen av PBL och därvid förtydliga innebörden av försiktighetsprincipen.

2004/05:N305 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

av plan- och bygglagen i enlighet med vad som framförs i motionen

(avsnitt 5.2.1.2).

2004/05:N409 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om regelverket om buller.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om forskning om trygghet i stadsmiljö.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om försöksverksamhet i Stockholmsregionen med skärpt

beaktande av konkurrensintresset i den kommunala planprocessen.

2004/05:N411 av Mikael Oscarsson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av regelverket vad gäller möjligheten att

överklaga en kommuns ställningstagande att inte tillåta ny handel.

2004/05:Bo201 av Tobias Billström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att avvisa tanken på ett moratorium för nyetablering av

stormarknader.

2004/05:Bo203 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådana ändringar

i befintlig lagstiftning som underlättar nybyggnation i storstäder i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2004/05:Bo207 av Barbro Feltzing (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att försiktighetsprincipen skall tillämpas i stadsmiljön för

att inte öka den elektromagnetiska strålningen.

2004/05:Bo211 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om inrättandet av frizoner för elöverkänsliga i landets kommuner.

2004/05:Bo212 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att underlätta etablering av handelscentrum.

2004/05:Bo215 av Carl-Axel Roslund (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bullerservitut.

2004/05:Bo218 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att krav skall ställas på operatörerna att i varje

kommun omgående presentera en mastplan över hela sin utbyggnad i kommunen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen skall samordna alla mastplaner och

göra dem tillgängliga för allmänheten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att krav skall ställas på kommunerna att bättre

informera medborgarna om mastplanerna och att informationen skall gälla

mastlokaliseringar, masthöjder, strålningsförändring i närområdet och

gränsvärden.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att krav skall ställas på operatörerna att redovisa

strålningsvärden vid basstationerna som registrerats vid mätning utförd

av en oberoende mätningsman.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om lokaliseringen av 3G-mobilmaster.

2004/05:Bo226 av Christin Hagberg och Anders Karlsson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av åtgärd för att bevara syftet med koloniträdgårdar

och därmed inte tillåta permanent boende.

2004/05:Bo229 av Sten Lundström m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör utreda förutsättningarna för att

varje kommun skall ha en ansvarig tjänstemän som tillvaratar barnens

intresse.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör lämna förslag till nationella

riktlinjer för barns deltagande och rättigheter i samhällsbyggandet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om boendeplaneringsprogram.

2004/05:Bo230 av Sten Lundström m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att i plan- och bygglagens portalparagraf göra ett

tillägg som betonar vikten av jämställda levnadsförhållanden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör aktivt verka för att ett

jämställdhetsperspektiv inarbetas i EU:s olika dokument som rör fysisk

planering.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om krav på jämställdhetskonsekvensbeskrivningar i samband

med arbetet med översiktsplaner och detaljplaner.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att könsuppdelad statistik skall finnas med som

underlag i samband med framtagande av översiktsplaner och detaljplaner.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att i regleringsbrev eller instruktion ställa krav på

att skriva in analyser om konsekvenserna för jämställdheten av olika

myndighetsbeslut som rör markanvändning, byggande och rumsliga strukturer.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen ger Boverket i uppdrag att undersöka

möjligheten att starta ett pilotprojekt i ett tiotal kommuner rörande

jämställdhet och fysisk planering och att Boverket presenterar ett

konkret förslag för projektets genomförande.

2004/05:Bo234 av Lilian Virgin och Carina Grönhagen (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av producentansvar för 3 G-master.

2004/05:Bo235 av Maud Olofsson m.fl. (c):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om processerna kring ansökningstider och överklagandeprocedurer.

2004/05:Bo236 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att verka för att våra skärgårdar skall leva året

runt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ge tilläggsdirektiv till Kommittén för översyn av

plan- och bygglagstiftningen.

2004/05:Bo237 av Catharina Bråkenhielm (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att se över handläggningstiderna vid överklaganden av kommunala

planärenden.

2004/05:Bo239 av Leif Björnlod (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tillåta kommuner att själva bestämma om gatubelysningsavgifter.

2004/05:Bo250 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att bygglov skall införas för all uppsättning av

basstationer för mobiltelefoni.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att försiktighetsprincipen bör gälla vid uppsättning

av master för mobiltelefoni med basstationer/sändare.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en rekommendation om säkerhetsavstånd till master för

mobiltelefoni med sändare.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om mätning och säkerhetsavstånd till basstationerna i

UMTS.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att uppsättning av basstationer skall tillståndsprövas

enligt miljöbalkens bestämmelser om miljöfarlig verksamhet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att omkringboende skall upplysas om varje uppsättning

av basstationer.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett moratorium för basstationer i 3 G-nätet.

2004/05:Bo251 av Barbro Feltzing m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om miljöer som är bullerfria.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att bygga ett tystare samhälle.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att gränsvärden för buller på arbetsplatser och ute

i samhället bör tas fram.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om sänkta gränsvärden i urbana utomhusmiljöer.

2004/05:Bo252 av Birgitta Sellén och Annika Qarlsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om samråd med idrottsrörelsen vid fastställandet av stadsplaner.

2004/05:Bo256 av Jan Andersson och Birgitta Carlsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att mobilmaster ej skall omfattas av ledningsrätten.

2004/05:Bo264 av Rigmor Stenmark och Birgitta Carlsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skyldigheten för kommunerna att ha en handelspolicy som följs

och som gagnar såväl människor som miljö.

2004/05:Bo267 av Sinikka Bohlin och Per-Olof Svensson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om framtida planering för att möta klimatförändringar.

2004/05:Bo270 av Sinikka Bohlin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av samarbete mellan myndigheter gällande producentansvar

för 3 G-master.

2004/05:Bo278 av Birgitta Carlsson och Håkan Larsson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att varje kommun måste ha möjlighet att genom lagen

kunna påverka utbyggnaden av 3 G-masterna så att det finns lågstrålande

zoner för de personer som är elöverkänsliga.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att försiktighetsprincipen måste gälla vid utbyggnad

av 3 G-masterna.

2004/05:Bo283 av Ronny Olander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av åtgärder för att säkerställa markanvändning för

koloniområden och öka tillgången på koloniträdgårdar i våra städer.

2004/05:Bo291 av Roger Tiefensee (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att komplettera PBL med krav på fritids- och aktivitetsytor

i bostadsområden samt samråd med idrottsrörelsen vid fastställandet av

stadsplaner.

2004/05:Bo296 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen

med förslag till förändring av plan- och bygglagens bestämmelser om

överprövningens instansordning och omfattning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en förbättrad samverkan och samordning

mellan de myndigheter som har ansvar enligt plan- och bygglagen, bl.a.

genom ökad digitalisering.

2004/05:Bo300 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att se över

möjligheterna för kommuner att medverka till byggandet av bostadsområden

med begränsad utsatthet för elektromagnetisk strålning.

2004/05:Bo301 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att förenkla plan- och byggprocessen.

2004/05:Bo302 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om flexibilitet vid kommunal planering.

12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

av lagstiftningen gällande antalet instanser för överklagande av detaljplan

och bygglov.

15. Riksdagen beslutar att avskaffa handelsändamålet vid detaljplan

i PBL.

16. Riksdagen beslutar om en lagändring i fråga om underkännande

av kommunala detaljplaner, vilka endast får upphävas när de strider mot

uttalade riksintressen, i enlighet med vad som anförs i motionen.

2004/05:Bo303 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av brottsförebyggande policy i kommunernas

översiktsplaner.

2004/05:Bo305 av Rosita Runegrund och Lars Gustafsson (båda kd):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar

i plan- och bygglagen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ge tilläggsdirektiv till Kommittén för översyn av

plan- och bygglagstiftningen.

2004/05:Bo307 av Lars Tysklind m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av regelförenkling vad gäller planprocesser,

nybyggnadsregler och överklagandeprocessen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att kommunernas rätt att stoppa lågprisbutiker med

bestämmelser i plan- och bygglagen (PBL) måste försvinna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om samplanering av infrastruktur och bostäder.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bullerproblematiken.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förändringar i miljöbalkens regelverk mot större

flexibilitet.

2004/05:Bo308 av Lars Tysklind m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att tydliggöra att statliga myndigheter och bolag har

ett särskilt ansvar för att agera så att bra boendemiljöer bibehålls,

återskapas och att ytor för rekreation och naturupplevelser skapas och

skyddas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att säkra tätortsnära natur.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att betona vikten av möjligheter till exempelvis

fritidsodling, sportfiske och ridning i tätortsnära natur.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till en utvärdering

av PBL med utgångspunkt i frågeställningen om förändringar krävs för

att öka möjligheterna till planering för trygga stadsmiljöer.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att tydliggöra att bullernivån beaktas vid bostadsplanering

även när det kolliderar med riksintressen kring t.ex. infrastrukturutbyggnad.

2004/05:Bo310 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om miljöbalkens betydelse för förtätning av storstadsregioner

och tätorter.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om samhällsplanering för ökad valfrihet.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om stärkt ställning för konkurrensintresset i plan- och

bygglagen.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om fri etableringsrätt för dagligvaruhandel.

2004/05:Bo311 av Sylvia Lindgren och Börje Vestlund (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om arbetstagarrepresentanters inflytande vid bygg- och planprocessen.

2004/05:Bo315 av Alf Eriksson m.fl. (s):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en effektiv och demokratisk planeringsprocess.

2004/05:Bo318 av Tone Tingsgård och Mats Berglind (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om betydelsen av odling i anslutning till bostadsområden och om

möjligheterna att därigenom främja integration av invandrare.

2004/05:Bo321 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utfärda obligatorisk anmälningsplikt för uppsättande av

alla sorters radiosändare av s.k. slavkaraktär samt att införa ett

allmänt, kommunalt sändarregister.

2004/05:Bo323 av Billy Gustafsson och Louise Malmström (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att överväga en förstärkning av kommunernas rätt att självständigt

besluta om inrättande av elfria zoner.

Bilaga 2

Program för den offentliga utfrågningen

Bilaga 3

Offentlig utfrågning

Buller och luftföroreningar kontra bostadsbyggande i storstadsregion

Ordföranden: God morgon. Jag heter Ragnwi Marcelind och är ordförande

i bostadsutskottet. Jag har fått förmånen att hälsa er välkomna till

den här offentliga utfrågningen om buller och luftföroreningar kontra

bostadsbyggande i storstadsregionen.

Jag säger varmt välkommen till våra ledamöter och tjänstemän och ett

speciellt varmt välkommen till våra gäster från Regeringskansliet,

Länsstyrelsen i Stockholms län, Boverket och representanter från

storstadsregionerna. Jag säger varmt välkommen också till våra gäster och

eventuella medier samt åhörare på läktaren.

Vi har sett fram emot den här utfrågningen. Jag är övertygad om att det

kommer att bli en intressant resa under de närmaste timmarna. Jag ska

hålla i klubban och försöka se till att tiderna hålls så att alla

föredragande får utrymme att säga det de vill ha sagt och att också våra

ledamöter får möjlighet att ställa frågor.

Dessutom ska vi hinna med en liten fruktpaus. Om inte tiden räcker blir

det fruktpausen som blir kortare. Jag tror att vi kommer att behöva den

för att skapa energi inför frågestunden efter föredragningarna.

Vi har ett oerhört intressant program. Jag tror att inläggen kommer ge

en bra bild av hur det ser ut i verkligheten och av vad som behöver

åtgärdas och hur vi allra bäst kan göra det. Meningen med en sådan här

utfrågning är ju att det ska leda till något konstruktivt i beslutsfattandet

som kan få goda konsekvenser för våra samhällsmedborgare.

Med det vill jag än en gång säga varmt välkomna, och jag ber vår första

föredragshållare att ta plats i talarstolen.

Vi välkomnar professor Birgitta Berglund från Karolinska Institutet på

temat Hälsoläget relaterat till buller i storstadsregionerna.

Birgitta Berglund (bilder s. 84-87 överst): Ordförande, besökare! Jag

ska tala om hälsoläget relaterat till buller i storstadsregion.

Jag börjar med en ljuddemonstration. Jag har valt att göra en demonstration

av gällande gränsvärden - ungefär. I en sådan här sal är det svårt att

göra en riktigt bra reproduktion eftersom ljud absorberas. Vi gör ett

försök.

(Ljudeffekt) Det var 67 decibel utomhus, utanför ett bostadshus.

(Ljudeffekt) Detta var 55 decibel, som är gränsvärdet utomhus och som

uppnås med öppet fönster i en bostad.

Nu får jag be om största möjliga tystnad. Vi ska höra gränsvärdet

inomhus: (Ljudeffekt) Jag tyckte att det lät svagt här i förhållande till

hur det skulle låta i verkligheten.

Vägtrafikbullret ökar. Utomhus har vi nivåer över 55 decibel. Det är

2 miljoner svenskar som lever under sådana förhållanden. Det är värden

sedan 1998. Vi har inga uppgifter om värden över 65 decibel. I Europa

har man däremot uppskattat att 20 % av Europas befolkning bor under

sådana exponeringsförhållanden.

Inomhusnivåerna är 30 decibel och max 45 decibel. Det är 840 000 svenskar

som har sådana inomhusnivåer.

Kanske viktigare än den vuxna befolkningen är barnbefolkningen. Vi har

nya data från Socialstyrelsens miljöhälsorapport 2005. Det är alarmerande.

25 % av barnen, 390 000, bor i bullerutsatt lägenhet. 10 %, cirka

162 000, sover i trafikbullerutsatt sovrum. Det är barn från noll till

fjorton år.

Vi har WHO:s riktlinjer för samhällsbuller. Det finns ett handout på

dem. WHO säger att hälsa är ett tillstånd av totalt fysiskt, mentalt

och socialt välbefinnande och inte endast frånvaro av sjukdom.

WHO:s gränsvärden för bullers hälsoeffekter, som kanske är det mest

intressanta just nu med anledning av Boverkets arbete, är de högre

nivåerna. Gränsvärdet är 55 decibel utomhus. Vi har 10-25 % mycket störda.

Det har nu visat sig att barns inlärning försämras vid buller som är 60

decibel. Det visas för flygbuller.

Vid 65 decibel börjar de riktigt allvarliga effekterna. Det är ohälsosam

röstansträngning för att bli förstådd vid tal. Det är risk för högt

blodtryck och hjärt-kärlsjukdom. Det är risk för hörselskada när vi

kommer upp till 70 decibel för allmän befolkning, det vill säga barn,

sjuka och alla.

Vid 80 decibel har EU kommit med ett direktiv om att man på arbetsplatser

ska hålla hörselskydd tillgängligt.

Jag visar här en tredimensionell och en tvådimensionell karta över

bullerbeläggning. Vad som är viktigt här är att man över staden får

stadens buller i taknivå. Det flyttas upp och ligger där. Man har också

stora problem med höga byggnader. De är mycket bullerutsatta. De har

inget skydd. Däremot kan man få ganska bra miljöer med bullerskyddande

innergårdar och byggnadssidor. Direktexponeringen från väg är naturligtvis

hög.

Inom lagstiftning och planering fokuserar vi ofta på en enda typ av

buller. Våra regler handlar om ett buller. Vi har särskilda regler för

väg-, tåg- och flygbuller.

Jag har lagt ihop en karta över Södermalm i Stockholm. Vi har en karta

för vägtrafikbuller, ovanpå den lägger jag en karta för tågbuller och

ovanpå den en karta för flygbuller. Då får vi den situationen att vi

får vad vi skulle kunna kalla god miljö, enligt Mistraprogrammets

ljudlandskap för bättre hälsas definition som ligger på 45 decibel utomhus,

endast i Vitabergsparken och uppe vid Fåfängan. Resten av Södermalm

har absolut inte god ljudmiljö.

Hälsoläget relaterat till buller i storstadsregion behöver förbättras.

Buller ökar. Trenden måste brytas. Det är en mycket viktig sak att ta

itu med.

Störd sömn, försämrad inlärning och risk för hjärt-kärlsjukdom är

allvarliga effekter av buller.

Ur hälsosynpunkt är ljudmiljön utomhus lika viktig som den inomhus. En

sådan åtgärd som fasadisolering är inte en hållbar lösning i längden.

Enligt forskning inom Mistraprogrammet är det möjligt att sänka

vägtrafikbuller vid källan med 10 decibel om man tar kraftig aktion för att

få förändring när det gäller fordons dämpning, vägbeläggnings dämpning

och däcks dämpning.

Under de senaste 30 åren har vägtrafikbullret från det enskilda fordonet

ökat med 1-3 decibel, men vi har fått så många fler fordon. Det är därför

vi har en så svår situation.

Ordföranden: Jag lämnar då över ordet till docent Tom Bellander, Stockholms

läns landsting.

Tom Bellander (bilder s. 87 nederst-91 överst): Jag är glad att få komma

hit och berätta om detta. Jag kommer från Stockholms läns landsting och

har ett mindre åtagande på Karolinska Institutet. Jag ska prata om

luftföroreningar och hälsoeffekter och ge en liten översikt över det

internationella forskningsläget. Det blir väldigt kort.

Luftföroreningar ger både kortsiktiga och långsiktiga hälsoeffekter. De

organ som drabbas är främst luftvägar, hjärta och kärl. Det yttrar sig

i form av besvär, påverkan på lungfunktion, försämring av astma som

redan finns, lunginflammation, lungcancer, hjärt-kärlsjukdom, kronisk

obstruktiv lungsjukdom och till och med död.

Känsliga grupper beräknas numera vara en ganska stor andel av befolkningen,

från foster och spädbarn via barn och ungdomar till astmatiker, personer

med andra lungsjukdomar och hjärtsjuka, rökare och gamla. I amerikanska

studier hör lågutbildade hit, men det behöver ju inte vara någon inneboende

känslighet hos dem. Det kan bero på att de är mer exponerade än andra.

Det finns hälsoeffekter som kan knytas till både lokala källor och till

avlägsna källor som kommer in från andra länder.

Någonting som är väldigt speciellt här jämfört med hur man har sett på

god miljö tidigare är att här kan vi inte se några tröskeleffekter. Det

finns ingen undre gräns under vilken vi tror att det inte finns några

hälsovinster med att minska halten ytterligare. Det handlar alltså om

att den totala befolkningsdosen är relevant för folkhälsan.

Den här bilden visar en av de första långtidsstudierna från USA. Den

horisontella axeln visar fina partiklar som brukar betecknas PM2,5. På

den vertikala axeln är det den relativa risken att dö vid en viss ålder.

Man jämför olika stadsområden med varandra. Det är ett väldigt övertygande

samband.

Vi ser också typiska svenska nivåer. I det här sammanhanget ligger vi

ganska bra till.

Tittar man på effekterna av korttidsexponering - här ser vi både fina

och grova partiklar och sjukdomar i hjärta och lungor. Vi har en

miljökvalitetsnorm för PM10 - de lite grövre partiklarna. 50 mikrogram per

kubikmeter är i det här sammanhanget gränsen för det 35:e sämsta dygnet

på året. Där ligger våra svenska värden betydligt sämre till.

De här sambanden från litteraturen talar om storstadseffekten i sin

helhet. Här särskiljer man inte en gata från en annan, utan det här är

hela storstadsmiljöns effekt på hälsan när det gäller luftkvaliteten.

Även

lokala källor ger hälsoeffekter. De är i de flesta studier som finns i

litteraturen ganska säkert underskattade på grund av att de exponeringsmått

man använder inte särskiljer skillnaderna inom en stad. De fångar inte

heller hälsoutfallet på ett bra sätt, om det inte är fråga om död. Alla

vet ju om man är död eller inte.

Det finns några studier med ett mer lokalt perspektiv. Det finns bl.a.

några från Stockholm på sjukhusinläggningar för luftvägssjukdom som

visar ett samband. Det finns ökad känslighet för pollen hos pollenastmatiker,

också från Stockholm.

Långtidseffekter, som vi tror är det som blir dimensionerande för hur

man kan utforma luftkvaliteten ur hälsosynpunkt, är nog också underskattade

i de flesta studier på grund av att man inte har kunnat kartera

exponeringen på ett detaljerat sätt. Man mäter något som är relevant för

hela lufthavet och inte gata för gata eller bostadsområde för bostadsområde.

Det finns några studier från Kalifornien som visar försämrad utveckling

av lungfunktionen hos barn mellan 10 och 18 år. Det finns studier från

Stockholm och Oslo på lungcancer - i Oslo även på för tidig död. Det

finns studier från Holland på för tidig död om man bor nära trafikerade

vägar. Det finns en studie som kommer att presenteras om ett par veckor

om plötslig hjärtdöd i Stockholm, det vill säga död utanför sjukhus.

Viktiga lokala källor som vi känner till är vägdamm, avgaser, slitage

från fordon samt vedrök. På vissa ställen finns det ju också industrier

och liknande.

Jag ska ge ett par exempel på detta.

När det gäller lungcancer visar den här kartan en av de få studier som

verkligen har försökt göra en detaljerad kartläggning av ett stadsområde.

Det här är Stockholm. Här i mitten finns ett rödmarkerat område. Det

är det mest fordonsavgasbelastade området 1960. 1985-1990, alltså 25 år

senare, fick de som bodde i det här området en förhöjd risk med cirka

50 % att dö av lungcancer.

Nu är vi inne i något som inte bara har betydelse för folkhälsan, där

sjukvården måste försvara sig mot ett inflöde av patienter. Det här har

betydelse för individen.

Så såg det ut 1960. Den här bilden visar hur det såg ut 1980. Det här

är förmodligen den risk som påverkar oss som bor i det området i dag.

Jag bor själv i det här området. Sedan dess har förhållandena stabiliserats

och i viss mån förbättrats.

Den holländska studien av den som bor nära stor väg - 100 meter från

motorväg eller 50 meter från en genomfartsgata - visar på en riskökning

med två gånger att dö i sjukdomar i hjärta och lungor vid en viss ålder.

Det är återigen något som har betydelse för individen och inte bara ur

ett renodlat befolkningsperspektiv.

Finns det hälsoeffekter även under de kommande normerna, kan man fråga.

De nuvarande normerna bygger helt och hållet på storstadsmiljön som

helhet. Också de som diskuteras inom EU nu gör det till största delen.

Det här är den kurva ni såg tidigare som visar långtidseffekter. Här

ser vi det nuvarande långtidsmedelvärdet omräknat till partikelmåttet.

Förslag från CAFE:s working-group för partiklar är att det ska ligga

någonstans i det här intervallet. Här ligger, som sagt, de svenska

nivåerna. I det undre intervallet kommer det att innebära en skärpning

av lagstiftningen.

Här ser vi de hälsoeffekter som jag har berättat om tidigare.

Sammanfattningsvis: Lokala källor är underskattade. Det finns inga

tröskeleffekter. Normen är svår att klara redan som det är. De fortsatta

normerna kommer att bli hårdare, men det finns hälsoeffekter även när

vi klarar de normer som finns nu och till och med när vi klarar de som

är föreslagna.

Mer information finns i Socialstyrelsens miljö- och hälsorapporter,

Naturvårdsverkets forskningsprogram snap. Vi har vår egen hemsida

Folkhälsoguiden. Vi har Institutet för miljömedicin, WHO och CAFE.

Ordföranden: Vi tackar Tom Bellander.

Nu kommer departementssekreterare Gisela Köthnig, biträdd av kanslirådet

Ulf Yngvesson från Regeringskansliet, Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet,

att ge sin syn på detta.

Ulf Yngvesson: Jag ska ge en kort inledning om de grundläggande

bestämmelserna för miljökvalitetsnormer. De finns i 5 kap. miljöbalken.

Miljökvalitetsnormerna uttrycker olika typer av krav på miljökvaliteten

som behövs för att skydda människors hälsa eller miljön eller förebygga

skador och olägenheter. Miljökvalitetsnormer kan uttryckas på många

olika sätt. Det har blivit lite tydligare på sista tiden.

I svensk lagstiftning har vi miljökvalitetsnormer som uttrycker nivåer

och värden som inte får överskridas. Det finns till exempel på området

utomhusluft, även för fiskvatten. Vi har nivåer och värden som inte bör

överskridas eller som ska eftersträvas. Den typen av normer finns också

för fiskvatten. De finns för ozon och även för buller.

Vi har kvalitetskrav för vatten. Det är en särskild typ av miljökvalitetsnormer.

De är ganska nya och oprövade.

Beroende på hur normerna är formulerade kan överskridande av normerna

ske på olika sätt, till exempel genom att en viss nivå överskrids eller

att åtgärder inte vidtas trots att vissa förutsättningar föreligger.

Det är alltså skillnad på "skall"-normer och "bör"-normer.

De miljökvalitetsnormer som tillämpas i Sverige i dag grundas på olika

EG-direktiv. Så har det blivit i praktiken, men det behöver inte vara

så. Det står regeringen fritt att införa andra normer om man anser att

förutsättningarna föreligger enligt miljöbalken.

Det huvudsakliga instrumentet för att man ska uppfylla miljökvalitetsnormerna

är åtgärdsprogram. De regleras också i 5 kap. miljöbalken. Där står det

att ett åtgärdsprogram ska initieras så snart det behövs för att en

miljökvalitetsnorm ska kunna uppfyllas. Det kan också vara så att

åtgärdsprogrammet ingår som en del i själva normen. Så är den nuvarande

miljökvalitetsnormen för buller utformad.

Åtgärdsprogram ska utformas så att miljökvalitetsnormen uppfylls.

Åtgärdsprogrammen är tvingande för myndigheter och kommuner.

Däremot kan ett åtgärdsprogram inte direkt påverka en beslutad kommunal

plan, men man kan i ett åtgärdsprogram initiera en utredning om att

ändra i en plan. Dessutom ska man vid planläggning ta hänsyn till

befintliga åtgärdsprogram. Det är ganska självklart. Tanken är alltså

inte att man ska besluta om planer som strider mot åtgärdsprogram som

redan finns på plats.

Åtgärdsprogrammen är för närvarande föremål för en särskild utredning

som ska analysera deras effektivitet och se hur de kan förbättras. I

utredarens uppdrag ingår bland annat att belysa förhållandet mellan

åtgärdsprogrammen och plan- och bygglagen och överväga om det behövs

förändringar på den punkten. Där har vi kopplingen till planläggningen.

Det finns alltså en koppling i plan- och bygglagen mellan miljökvalitetsnormerna

och bostadsbyggande, som vi talar om här i dag. Det finns i 2 kap. 2 §

plan- och bygglagen, där det anges att planläggningen inte får medverka

till att en miljökvalitetsnorm överträds.

Det är lite vagt formulerat. Det är oklart vad det innebär i praktiken.

Det finns inga belägg för att miljökvalitetsnormerna hittills har haft

någon påtagligt hämmande effekt på den kommunala planeringen.

Det kan naturligtvis uppkomma situationer då önskvärda projekt inte

riktigt kan genomföras på det sätt man tänkt sig på grund av att man i

så fall skulle kunna överskrida miljökvalitetsnormer. Det är inga

oläkbara situationer. Där skulle nog olika åtgärder kunna vidtas antingen

inom ramen för åtgärdsprogram eller fristående för att motverka sådana

negativa effekter och undanröja de hinder som eventuellt finns.

Gisela Köthnig (bilder s. 91 nederst-95 överst): Jag arbetar på enheten

för miljökvalitet och är tacksam för att få komma hit i dag och prata

om luftkvalitet och buller, som är dagens tema. Jag har med mig några

overheadbilder som jag tänkte visa.

Det jag kommer att ta upp är framför allt de bestämmelser som gäller

för luftkvalitet och buller och de miljökvalitetsmål som vi har. När

det gäller Frisk luft har vi alltså ett mål som handlar om det, och det

är ett av de 15 miljökvalitetsmålen. Innebörden är den att luften ska

vara så ren att människors hälsa, djur, växter och kulturvärden inte

skadas. Det är alltså det långsiktiga målet, som ska uppnås inom en

generation.

Sedan har vi ett antal delmål som gäller för år 2005 respektive år 2010.

Det gäller halter av svaveldioxid och kvävedioxid, halter av marknära

ozon och ett delmål för de svenska utsläppen av flyktiga organiska ämnen.

En kommentar till dessa mål är att vi för närvarande arbetar med en

miljömålsproposition som ska komma under våren. Vi kommer då att föreslå

åtgärder för de delmål och mål som vi bedömer att vi i dagsläget har

svårt att klara. Halterna av kvävedioxid är ett sådant delmål där det

behövs ytterligare åtgärder.

I övrigt finns ett antal bestämmelser inom EU för luftkvalitet, och det

finns det som kallas för ramdirektivet för luft, som i sin tur omfattar

fyra olika dotterdirektiv som har tagits fram mellan åren 1999 och 2004.

De normer som gäller i dag är de tre första dotterdirektiven. Det fjärde

togs fram år 2004. Det handlar om halter av arsenik, kadmium, kvicksilver,

nickel och PAH i omgivningsluften. Det direktivet har ännu inte införts

i svensk lagstiftning, utan vi har en deadline där år 2007. De "bör"-värden

som anges här är inte några bindande "skall"-regler för de här ämnena.

De behöver inte vara uppfyllda förrän år 2013. Så det är lång tid till

dess.

Jag kan bara kommentera att när det gäller de nya ämnena har vi i Sverige

sådana halter att vi kommer att klara de här värdena. Däremot när det

gäller PAH och den indikator som man där har, som bensopyren, kan vi se

problem runt vissa industrier och till exempel i områden med mycket

vedeldning.

I Sverige har vi infört de olika EU-direktiven i förordningen om

miljökvalitetsnormer för utomhusluft. Den omfattar i dag de olika ämnen

som finns uppräknade här. Den gäller för samtliga ämnen i dag, förutom

bensen och marknära ozon, där den börjar gälla 2010 och för kvävedioxid,

där den börjar gälla 2006. Av de här ämnena är det i dag bara de som

handlar om marknära ozon som har ett "bör"-värde som ska eftersträvas.

De andra ämnena är sådana där vi ska uppfylla normerna för

halterna.

Som vi har sett hittills under den tid som har gått har vi fått

indikationer på att man kommer att ha problem, framför allt vad gäller

kvävedioxider och partiklar.

Det pågår ett arbete inom EU. Det här är ett väldigt prioriterat område

just nu. Man har ett program som kallas för CAFE, den europeiska

luftvårdsstrategin, som man arbetar fram och som kommissionen ska lägga

fram för rådet i maj. Där föreslår man förmodligen att det ska tas fram

miljökvalitetsnorm för PM2,5 som gäller de allra finaste partiklarna.

De bestämmelser som vi har i dag gäller PM10 och gäller de litet större

partiklarna, som i för sig också omfattar små partiklar, men åtgärderna

på de här områdena skiljer sig åt.

Vi kommer att få höra mera om åtgärdsprogram som har tagits fram, men

jag vill bara nämna att de regeringsbeslut som har tagits om att fastställa

åtgärdsprogram gäller för Stockholms län och Göteborgsregionen. De togs

i december 2004. I övrigt bereder vi att det eventuellt ska tas fram

åtgärdsprogram för även Umeå, Uppsala, Göteborg och Helsingborg. Vi har

fått in en skrivelse från Naturvårdsverket, där man bedömer att

åtgärdsprogram behövs för de här kommunerna. Det återstår för regeringen

att bedöma om man också tycker så.

Vi kan säga att vi ser framför oss att det eventuellt kan vara så att

många kommuner kommer att ha problem med att klara normen för PM10 och

PM2,5 och dessutom för kvävedioxid. Möjligheten finns att det då kommer

att finnas ett behov av många olika åtgärdsprogram.

När det gäller buller finns det ett antal olika miljökvalitetsmål. Det

är främst det som är aktuellt i dag. Ett gäller God bebyggd miljö, där

vi har ett delmål som handlar om buller. Men det finns också delmål om

buller i våra mål om Hav i balans, Levande kust och skärgård och när

det gäller målet om Storslagen fjällmiljö. Det delmål som ligger under

God bebyggd miljö anger att antalet störda ska minska med 5 % mellan

1998 och 2010. I det arbete vi nu genomför ser vi att det här är ett av

de mål som vi kommer att ha allra svårast att uppnå.

Det finns ett relativt nytt EG-direktiv som togs fram år 2002 och som

handlar om omgivningsbuller. Det har införlivats i svensk lagstiftning,

i förordningen om omgivningsbuller, som har meddelats med stöd av 5

kap. miljöbalken, vilket innebär att vi så att säga inordnar de här

bestämmelserna under den bestämmelse som gäller miljökvalitetsnormer.

Till

skillnad från övriga bestämmelser finns det inte fastlagda några bestämda

bullervärden som ska ingå. Däremot finns det bestämmelser om att man

ska ta fram strategiska bullerkartor och åtgärdsprogram där det behövs.

Det här direktivet och förordningen handlar om kommuner över en viss

storlek. Till exempel ska kommuner med över 250 000 invånare år 2007 ha

genomfört en kartläggning och år 2008 ha ett fastställt åtgärdsprogram.

Steg 2 gäller kommuner med mer än 100 000 invånare som år 2012 ska ha

gjort den här kartläggningen och år 2013 ska ha tagit fram åtgärdsprogrammen.

Sedan har man motsvarande etapper för stora vägar, järnvägar och

flygplatser och så vidare där man också tar det i två etapper, 2007 och

2008 respektive 2012 och 2013.

De riktvärden som gäller i dag och som används framför allt vid

nybyggnation och ombyggnad av trafikinfrastruktur grundar sig på de riktvärden

som finns i infrastrukturpropositionen som kom 1996/97. Det är de olika

värden som vi har fått höra tidigare om här.

Naturligtvis finns det ett antal olika bestämmelser som handlar om vilka

bullernivåer som får uppkomma för olika typer av fordon, till exempel

bilar, järnvägar och flygplan. Det finns också bestämmelser från

Socialstyrelsen som vi kanske kan få höra om senare och som handlar om

inomhusbuller.

Ordföranden: Vi tackar för det och går vidare till hur kraven i planärenden

och åtgärdsprogram hanteras i praktiken på Länsstyrelsen i Stockholms

län.

Carl-Gustaf Hagander, planchef (bilder s. 95 nederst-102 överst): Kära

ordförande, ledamöter och övriga deltagare! Jag ska prata om hur vi

bemöter frågor om buller och luftföroreningar på Länsstyrelsen i Stockholm.

Vi befinner oss tillsammans med kommunerna i ständiga diskussioner i

plansituationer för att bedöma var det är lämpligt att bo. Resultatet

kan bli att samhället tycker att det är lämpligt att bo i ett visst hus

men inte i huset intill beroende på läget. Jag hänvisar till kvarteret

Stuten, som jag vet att utskottet har hört talas om tidigare, där

länsstyrelsen upphävde tillståndet och regeringen fastställde vårt upphävande.

Anledningen var att vi ansåg att det fanns möjlighet att organisera de

här bostäderna på ett annat sätt så att man skulle kunna klara de värden

som vi strävar efter.

Som vi hört tidigare är det biltrafiken som skapar problem vad gäller

både buller och partiklar. Planeringen är en väldigt viktig del, och

den hanteras genom plan- och bygglagen. Men den kan inte lösa alla

problem, utan man sitter i väldigt intrikata diskussioner, vilket kan ge

till synes märkliga resultat, till exempel att man kan bo på ett ställe

men inte på ett annat som ligger i närheten.

När det gäller de värden som vi har hört tidigare om finns det i

diskussionen en väldig oklarhet. Man blandar fakta med något annat.

Inomhusnivån klaras alltid, där är det aldrig några problem. Det är

utomhusmiljön som är besvärlig, och då blir resultatet att man till exempel

inte kan ha öppet fönster. Där kan man säga att det inte finns någon

konsensus mellan: Vad är hälsoaspekt och vad är ren komfort? Är det ur

hälsosituation så allvarligt att man inte kan sova för öppet fönster,

eller är det en ren komfortfråga?

I stora delar av Stockholm går det inte att bygga med de värden som vi

tillämpar i dag. Sedan många år har vi i Stockholm tillämpat något som

kallas avstegsfall, där bostäder godtas om man har minst hälften av

boningsrummen mot den sida där bullervärdena understiger 55 decibel.

Trots det går det inte att bygga bostäder i alla lägen som man önskar,

till exempel kvarteret Stuten. Skatteskrapan klarar egentligen inte

heller ombyggnaden till studentbostäder. Men där ansåg ändå länsstyrelsen

och kommunen att det var möjligt eftersom det var någon form av begränsat

boende för studenter. Men den uppfyller inte värdena vare sig när det

gäller avsteg eller de andra värdena.

Varför det blev så starka diskussioner beror på att det är så många som

är med och bestämmer. Staten har sin roll, kommunen sin. Kommunen har

tjänstemän och experter, vi har politik och juridik. Till syvende och

sist: Vem är det som ska bestämma? Är det den som flyttar in, eller är

det den som bygger, staten eller kommunen? Inom alla organisationer

finns det starkt delade meningar eftersom det är ganska nära den personliga

uppfattningen.

I dag hanteras det här enligt två lagstiftningar. I det tidiga skedet,

det vill säga vid förebyggande, är det plan- och bygglagen som ligger

till grund. Det karakteriseras av att man ska väga in en mängd olika

intressen mot varandra. Det är väldigt mycket politiska frågor. Som

sagt är det en avvägningslag, medan miljöbalken kan illustreras med en

väjningsplikt. Det är "bör"-reglerna, hänsynsregler, eller stoppregler,

som miljökvalitetsmålen, som vi kommer att få höra om senare. Där hamnar

vi i den juridiska prövningen, och det sker i efterhand. Det är bara

att konstatera att dessa inte riktigt fungerar ihop.

Detta är för att visa hur komplicerad prövningen är. Å ena sidan har vi

plan- och bygglagen, det är alltså "innan-skedet". Där har vi

medborgarinflytande, som man har innan beslut fattas. Sedan kan man göra

överklaganden. Sedan kommer miljöbalkens efterhandsprövning. Samma

förhållande mellan boende och buller prövas alltså i en mängd olika

sammanhang, vilket gör att det inte är helt enkelt att i förväg i

plansituation säga vad en rättslig prövning i miljödomstol kan komma fram

till senare.

Plan- och bygglagen är en avvägningslag som ska ta hänsyn till en mängd

olika intressen - luftkvalitet och buller - men även begränsa verkningar

av stridshandlingar och andra allmänna intressen som finns reglerade i

2 kap. Där läggs det fast att det är kommunen som har primäransvaret,

medan vi som representanter för staten ska påverka kommunernas beslut

genom att lämna underlag, ge råd och verka för de olika statliga intressena.

Sedan har vi sistahandsordet när det gäller vissa speciellt utpekade

intressen. Där kommer hälsa och säkerhet in, och där kommer buller och

luftföroreningar in.

Där hamnar vi ständigt i diskussionerna: Var går gränsen för det

hälsovådliga? Vi verkar hela tiden och försöker ge råd till kommunerna att

göra så bra planer som möjligt, men då inom ramen för den kommunala

politiken. Sedan har vi sistahandsgränsen, som vi ska sätta. Där tillämpar

vi de värden som finns, men understundom gör vi undantag, som till

exempel när det gäller Skatteskrapans ombyggnad till studentbostäder.

Vad innebär detta? Ja, det läggs ned väldigt mycket arbete. Jag skulle

vilja säga att mer än hälften av planerna upptas av framför allt

bullerdiskussioner, men numera även diskussioner om miljökvalitetsmål. Är

det möjligt, är det inte möjligt? Det gör att vi får långa planprocesser

och högre kostnader, vilket innebär att det kostar väldigt mycket. Detta

är någonting som gynnar de stora byggherrarna. Ett litet byggbolag kan

inte ligga ute med så mycket kapital.

Genom att det blir mer och mer juridik och att man inte vet hur

miljödomstolen kommer att pröva det senare får vi oförutsägbara beslut, och

det blir också fler överklaganden. De som är emot ett projekt av andra

skäl tar naturligtvis till de här argumenten. I förlängningen kan vi få

en risk att man sprider ut bebyggelsen mera. Då får man andra miljö-

och hälsokonsekvenser. Vi kan få någon form av Los Angeles-bebyggelse.

Avstegsfallen är i princip grundade för att vi ska gynna en

kollektivtrafikförsörjd stad. Samtidigt får vi väldigt många lösningar. Vi

utvecklar lösningar, uppbådar kreativitet för hur man exempelvis kan ha

bullerskyddade fönster. Vi får självklart också bättre miljö.

Vad som behövs för att komma till rätta? Vi behöver ensa oss inom staten.

Det är inte helt tydligt i dag mellan Boverket och Socialstyrelsen,

Naturvårdsverket och länsstyrelsen som ska väga samman olika intressen.

I dag har vi samma regelverk i princip över hela landet. Men situationen

är olika i storstadsregionerna, som vi ju pratar om i dag.

Det finns en övertro på att planeringen kan lösa alla problem. I grunden

är det två miljoner människor som redan är utsatta. Då kan man tycka

ibland att det är svårt att säga nej till något hus, som i kvarteret

Stuten, när det redan bor människor i närmiljön. Det är svårt att få

förtroende för en sådan åsikt. Därför är ett åtgärdsprogram, som vi har

varit inne på, en möjlighet, och framför allt att jobba mycket mera mot

källan, alltså mot dem som skapar problemen.

Boverket har gett en vägledning som vi kommer att höra mer om senare.

Det är bara att konstatera att vi just nu befinner oss i en situation

där den gett större svårigheter därför att den kan tolkas på olika sätt.

Det leder till att Vägverket och Banverket nu driver bullerhänsynen

mycket kraftfullare än vad de har gjort innan. Där ligger en osäkerhet

som är svårhanterlig i praktiken.

Jag tänkte sluta med att säga att för oss som sitter i förvaltningen är

det viktigt att jobba med den långsiktiga framtida miljön. Man måste ha

ett system som fungerar både vad gäller lagregler, som ni här i riksdagen

stiftar, och vad gäller den apparat som ska ta hand om det - alltså

resurser och kompetens.

Isabell Lundberg, miljöutredare (bilder s. 102 nederst-105): Jag ska

berätta om åtgärdsprogram, vårt arbete med att klara miljökvalitetsnormerna

i Stockholms län. Sedan tänkte jag beröra lite grann hur det kan påverka

bostadsbyggandet.

Situationen i Stockholm är sådan att vi har överskridanden av

miljökvalitetsnormen för PM10 på väldigt många platser. På alla vägar i länet

har vi mer än 50 000 fordon per dygn som överskrider normen. I Stockholms

innerstad är det ungefär 50 gator som inte klarar normen. Normen är

alltså 50 mikrogram per kubikmeter.

Vid internationella jämförelser ser man att Stockholm har bland de högsta

halterna av PM10 i Europa, vilket man kanske inte tror. Vi tycker att

vi har så bra luft. Men just när det gäller PM10, som kommer från slitage

av vägbanan och dubbdäck, ligger vi väldigt dåligt till.

För att vi ska klara miljökvalitetsnormen för PM10 måste halterna sänkas

väldigt mycket. På Hornsgatan bland annat måste halterna halveras. Det

är ingenting man gör i en handvändning. Den här normen har överskridits

under 35 dygn från årsskiftet, och det 36:e dygnet var i slutet av förra

veckan. Vad det innebär vet vi knappt. Miljöförvaltningen är egentligen

skyldig att tillse att den här normen klaras. De är på väg att förelägga

för väghållarna att sätta in åtgärder så att vi klarar normen.

Även miljökvalitetsnormen för kvävedioxider överskrids, som Gisela

berättade. Men det sker på väsentligt färre platser. Dessutom är det ett

år senare som de normerna ska klaras. Vi har ett helt år på oss där.

Länsstyrelsen begärde hos regeringen att få upprätta åtgärdsprogram för

att klara miljökvalitetsnormerna. Det har vi fått, och vi har redovisat

för regeringen alla åtgärder i vårt program. Sedan har regeringen fattat

beslut om åtgärdsprogrammet. Det gjorde man i december förra året.

Regeringen valde vilka åtgärder som skulle omfattas av beslutet. Tyvärr

är det så att regeringen valde att utelämna den åtgärd som vi ansåg

vara den mest verkningsfulla, att minska användningen av dubbdäck. Om

man skulle minska användningen av dubbdäck skulle halten minskas med

25 %. Eftersom den åtgärden inte finns med i åtgärdsprogrammet ser vi

ingen möjlighet att klara den normen på så här kort sikt. Investeringarna

i kollektivtrafiken ansåg man hänger ihop med kväveoxidprogrammet.

Angående miljöavgifter föreslog länsstyrelsen att de försök som nu ska

testas i Stockholm skulle permanentas. Det finns inte heller med i

regeringens beslut.

Vi har gjort ett åtgärdsprogram för kvävedioxid, och även om det har

regeringen fattat ett beslut. Där är det åtgärder kring renare personbilspark

som är de mest verkningsfulla. Tyvärr valde regeringen att utelämna

även de åtgärderna. Vi har inte så många bilar i dag som saknar katalysator,

men de bilarna står för en väldigt stor mängd av utsläppen. Om man tar

bort de bilarna är väldigt mycket vunnet. Men det är ingenting som vi

kan åtgärda på lokal eller regional nivå, utan det är någonting där det

måste fattas ett statligt beslut, ett regeringsbeslut. De åtgärderna

var inte heller med.

I övrigt tyckte regeringen att våra åtgärder i huvudsak vara bra, och

de antogs.

När vi jämför våra förslag och regeringens beslut ser vi att vi kommer

att få väldigt svårt att klara de här normerna i tid därför att just de

mest verkningsfulla åtgärderna inte var med. Det här anser vi vara

väldigt bekymmersamt. Det är omöjligt att nå upp till normerna inom den

närmste tiden, och även på några års sikt. Det här är inga lätta bekymmer

att fixa till. Biltrafiken orsakar problemen, och vi vet hur bundna vi

är vid bil, så det är ingenting man gör så lätt. Man kan dessutom inte

få människor att ändra sitt beteende hur enkelt som helst. Det handlar

om många olika insatser.

När målen inte nås uppstår stor osäkerhet om vad som kommer att hända.

Tyvärr kan det vara så att bostadsprogrammet är hotat, eftersom vi

inte får bygga bostäder i miljöer där normerna inte klaras.

I vårt förslag till åtgärdsprogram skrev vi att det är svårt att förena

regelverket kring miljökvalitetsnormer med Stockholmregionens tillväxt

eftersom planerande myndigheter ska iaktta normerna. Man får inte

medverka till att miljökvalitetsnormer överträds. Det finns visserligen

en viss otydlighet kring begreppen "iaktta" och "medverka till". Men om

man skulle läsa det strikt innebär det stopp för ytterligare byggande,

eftersom vi med nya bostäder får fler människor som använder bil i

Stockholm. Och fler bilar leder till större buller och större utsläpp.

Vi skulle kunna säga att det är stopp, att vi inte bygger fler bostäder

förrän normerna klaras. Men så vill vi inte ha det. Vi måste ha en

stadsmiljö där människor också får bo. Länsstyrelsen har bestämt att vi

bara ska ingripa där det finns en tydlig koppling, att man verkligen

försämrar ventilationen och annat och där det finns en påtaglig risk

för överskridanden.

Jag hörde häromdagen att Vägverket är väldigt oroade över vårt

förhållningssätt, eftersom de tror att det kan finnas en risk för att man

släpper fram bostäder utmed Vägverkets vägar där normerna inte klaras.

Sedan kommer tillsynsmyndigheten och berättar för Vägverket att människor

bor här, ni måste göra någonting åt problemen. Då tror Vägverket att

det kommer att innebära väldigt höga kostnader för dem att börja

dammbekämpa och ta dubbdäck och annat.

Därför anser vi att en översyn av det här regelverket är nödvändig så

att man verkligen kan kombinera ett boende i Stockholms län med en

hälsosam miljö. Framför allt efterfrågar vi de beslut som krävs för att

vi ska klara normerna och att människors hälsa ska kunna förbättras.

Niklas Svensson, planeringschef, Sundbyberg (bilder s. 106-109 överst):

Jag vill tacka för att jag fick komma hit i dag. Jag är planeringschef

i Sundbybergs kommun, och jag inleder exemplen från kommunerna.

Sundbyberg är en förhållandevis liten kommun jämfört med de tre stora

som är representerade här i dag. Men vi är väldigt storstadsnära och

har en problematik lika mycket som de övriga kommunerna.

Sundbyberg ligger centralt i regionen. Det är en kommun som är attraktiv

för etableringar och bostäder och arbetsplatser. Vi har en väldigt bra

situation när det gäller kollektivtrafikförbindelser.

Inom ramen för den planering som pågår i Sundbyberg, detaljplaner och

fördjupade översiktsplaner på längre sikt, kan det finnas en möjlighet

för oss att bygga omkring 7 000 nya bostäder i det långa perspektivet.

Vi har ungefär 1 700 bostäder inom ramen för pågående detaljplanering.

Det är läget just nu.

I stort sett i nästan samtliga projekt, skulle jag vilja säga, är det

bullerproblematiken som vi brottas ganska rejält med. Tack vare sin yta

har kommunen inte så stora trafikleder så att vi inte har lika stora

problem med partiklar och kväveoxider som många andra. Därför kommer

jag att fokusera mycket på bullerproblematiken.

När vi i vår vardag håller på och jobbar med våra detaljplaner är bullret

en stor fråga, och som i alla av de här frågorna brottas vi med den

ständigt. Det gäller miljökvalitetsnormer. Det är andra frågor som

trafikföring, parkering, en kär fråga som vi brottas med, tillgänglighet

för funktionshindrade, grönfrågorna, gestaltningsfrågorna etcetera.

Allt det här ska hela tiden vägas samman för att vi ska få fram en

detaljplan och få ett bra projekt.

De flesta projekt vi håller på med tror vi nu är genomförbara. Det är

tack vare det avstegsfall som Carl-Gustaf har nämnt och som Länsstyrelsen

i Stockholms län tillämpar, genom en utformning av lägenheterna, en

orientering av hälften och boningsrum mot tyst sida.

Sedan pratar vi om Boverkets tillämpningsregler och de nya tolkningarna.

Då har vi för den pågående planeringen gjort en grov uppskattning av

vilka effekter det skulle kunna få. På lång sikt är det knappt hälften,

alltså 3 000 av de 7 000, som direkt eller indirekt skulle påverkas av

det här. Det kan vara alltifrån att projektet helt omöjliggörs eller

att det måste omarbetas eller bearbetas på något sätt. På kort sikt är

det 1 000 av de 1 700 som påverkas av det här, det vill säga det som

ligger inom detaljplaneringen nu. Vi har inga exempel i kommunen de

senaste åren på att ett projekt inte har blivit av på grund av det här,

men det är återigen tack vare avstegsfallet, som länsstyrelsen tillämpar.

Bullerkartan över Sundbyberg ser inte riktigt ut som den över Södermalm.

Man ser det inte så bra på bilden, men det kanske inte är meningen.

Det som är vitt och inte färgat ligger under 55 decibel. Man kan fråga

sig varför vi inte koncentrerar planeringen dit. Nu är det så att de

flesta av de här områdena är upptagna på något annat sätt. Det kan vara

alltifrån nyinrättade naturreservat till andra, större sammanhängande

områden som har riksintresse för kulturminnesvården etcetera som vi

inte kan bygga i. Den täta stadskärnan är också bara möjlig för mindre

kompletteringar. Det kan också vara att områdena har bristande

kommunikationer. Det är en väldigt viktig fråga för oss att försöka lokalisera

byggandet där det finns bra kommunikationer.

Jag tänkte avsluta med att exemplifiera med ett projekt som vi kallar

Hamnen. Det ligger i centrala Sundbyberg, nära Sundbybergs station, som

ni ser. Bällstaviken ligger i sydväst av projektet. Stockholm bygger på

andra sidan viken, och vi själva har byggt 300 lägenheter längre upp,

längs Bällstaån, där det står 300 färdigställda. Det projektet innehåller

360 nya bostäder i ett fantastiskt läge, tycker vi. Man kan säga att

det här projektet är mer eller mindre designat efter bullerproblematiken.

Hamngatan går på andra sidan projektet, och den är ett stort problem,

med höga bullervärden.

Det skulle kunna tänkas att orientera det på ett annat sätt. Om vi tittar

på bilden ser vi de mörkröda, röda och orange delarna, och det är där

bullersituationen inte är så bra. Man skulle kunna tänka sig att orientera

projektet som en mur mot Hamngatan och på så sätt ha löst problemet,

men då är vi inne på partiklarna, som ställer till problem. Då har vi

ett moment 22-läge, som skulle omöjliggöra projektet av andra orsaker.

Vi har valt att jobba ganska hårt med utformningen av lägenheter. Det

finns både dubbelsidiga och enkelsidiga lägenheter - tro det eller ej

- i det här projektet som vi tror att vi kan lyckas utforma med olika

skyddsåtgärder som skapar tysta delar, och då slipper vi bygga muren

och kan orientera bebyggelsen ganska fritt.

Jag skulle avslutningsvis vilja säga att man kan ställa sig två viktiga

frågor. Om vi inte bygger i Sundbyberg, Solna, Stockholm och även de

andra kommunerna kan man fråga sig var det byggs någonstans. Jag tror

att svaret är att det blir det utsmetade byggandet, vilket i sig skapar

en massa andra miljöproblem, precis som Carl-Gustaf var inne på, med

ökat bilberoende etcetera. Sedan tror jag inte, med marknadens intresse

i dag, att det skulle byggas i samma utsträckning. Konsekvensen skulle

kunna bli ett ökat bilberoende och minskad bostadsproduktion.

Ordföranden: Tack för det, Niklas Svensson.

Enligt min lista är det nu dags för planchef Anders Svensson från

Göteborg.

Anders Svensson (bilder s. 109 nederst-112 överst): Jag är planchef i

centrala Göteborg. Jag ska börja med att säga att vi har ganska gott om

boendemiljöer i Göteborg där vi ligger på bullernivåer kring 55 decibel

och däröver. Vi har också en hel del befintliga miljöer där vi har ett

överskridande av miljökvalitetsnormerna. Det är trots allt bullerproblemen

som ur planeringssynpunkt är svårast för oss att hantera.

När det gäller miljökvalitetsnormerna för kvävedioxider ser bilden ut

som den jag visar här. Det är en bild på en prognos för 2006. Möjligtvis

är bilden något optimistisk, eftersom den är framtagen ungefär 2002 och

trafikökningen har varit mer än man trodde i de här avsnitten. Den visar

att vi har ett överskridande längs de centrala lederna, de röda zonerna.

Här är en lite dramatisk bild, som visar bullersituationen i centrala

staden. Här har vi bullervärden kring 60 decibel ekvivalent ljudnivå

längs de stora genomfartsgatorna. Bakgrundsnivåerna i centrala staden

ligger kring 55 decibel överallt.

Vi har politiska mål i Göteborg som säger att vi ska öka vårt bostadsbyggande.

Det står i ÖP [översiktsplanen] att vi ska undvika utspridning av

bebyggelsen till lägen med dålig kollektivtrafik. Vi ska också se till

att den nya bebyggelsen förläggs och uppförs på ett sådant sätt att

gällande normer för buller och luftföroreningar uppfylls. Detta är,

inte minst i centrala staden, mål som kan vara svåra att förena.

Vi ligger i dag på ett bostadsbyggande på cirka 2 000 lägenheter per år.

I antagna planer under förra året är det lite mer än så - man måste ha

en liten framförhållning när det gäller planeringen. Vår bedömning är

då att det är cirka 80 % av planerade lägenheter, ca 2 000 lägenheter

per år, som har fått anpassas med hänsyn till de här frågorna, inte

minst för att hitta lösningar för att tackla bullerproblemen. Det sätter

fart på kreativiteten om inte annat.

Jag ska visa några exempel. Längs Mölndalsåns dalgång söderut järnvägen

och E 6:an ned mot Mölndalsgränsen finns ett ganska stort område, där

vi har jobbat under ett antal år med översiktlig planering och som man

pekar ut som ett möjligt förtätningsområde för bostäder och verksamheter.

När vi testade detta i de första detaljplanerna i området - det är

Lyckholms före detta bryggeriområde - föreslog vi bostäder. Ända fram

till utställningsskedet var det ett bostadsinnehåll, visserligen ett

blandat innehåll av bostäder och verksamheter men ändå ett ganska stort

bostadsinnehåll i det kvarteret. Vi såg att vi låg precis på gränsen

för värdena, men med hänsyn till länsstyrelsens bedömning, hälsa och

säkerhet, fick vi stryka bostadsinnehållet. Det undantogs, och planen

gick på en ny utställning. Det är nu en fastställd detaljplan med kontor

och handel. I det här området, som är centralt beläget med god

kollektivtrafik, verkar det alltså inte vara framkomligt att jobba med

bostäder, vad vi kan se nu.

Vi har också den här typen av områden i centrala staden där vi har

bullerstörningar från flera håll. På Friggagatan i ett 30-talsområde

föreslår man rivning och byggande av studentbostäder mellan en ganska

trafikerad infartsgata och järnvägsområdet. Här ligger bullernivåerna

över 60 decibel på båda sidor.

Det här är politiskt prioriterat, så här föreslår man naturligtvis

kreativa lösningar. Då hamnar man på sådana här förslag, med studentbostäder

i smala huskroppar, genomgående studentlägenheter. Där kan man skapa en

bullerskyddad gård mellan huskropparna, med loftgångslösning, och på

det sättet klara ljudvärdena mellan husen. Frågan är om det blir en bra

boendemiljö.

Vi har stadsdelen Gårda, där vi har överskridande av miljökvalitetsnormerna

för kvävedioxider. Vi har bullernivåer längs E 6:an mellan 60 och

65 decibel. Här har vi gott om befintliga bostäder. De hus som ni ser på

bilden längst ned till höger, halva kvarteren, är befintliga så kallade

landshövdingehus, som ju kan anses bevarandevärda och som är befintliga

studentbostäder. Gällande plan säger parkering och trafikområde. Här är

det omöjligt att ta fram en ny detaljplan för boende, och då händer det

ingenting, eftersom man inte vill riva husen - kommunen äger dem. Det

blir då ett slags status quo-situation.

I den norra delen av detta område, i den inre kvartersraden, har vi ett

nu pågående ganska stort bostadsprojekt med 700 lägenheter, bland annat

ett höghus på 30 våningar, kvarteret Venus. Där ligger vi precis och

tangerar gränsen, men vi ser att vi klarar riktvärdena för buller och

klarar miljökvalitetsnormerna. Vi har också transport av farligt gods,

där vi ligger på gränsen. Men vi bedömer, efter att ha gjort ganska

noggranna studier, att vi klarar gränsvärdena. Men vi har fått propåer

från Boverket att den sammantagna hälsoeffekten kan göra detta lite

diskutabelt. Vår bedömning från kommunen är att det är ett bra bostadsprojekt,

för det ligger också i centrala staden, med god tillgång på kollektivtrafik,

cykelavstånd till centrum och allting sådant. Det går vidare just nu.

Vi jobbar nu med både ett åtgärdsprogram på miljöförvaltningen och en

kommunal policy för att tackla bullerfrågorna. Vi försöker stödja oss

på Boverkets bullerrapport och göra kommunala tolkningar av vad man

menar med sådana begrepp som stadens centrala delar, bebyggelse av

stadskaraktär, knutpunkter längs kollektivtrafikstråken, enstaka lägenheter,

korttidsboende och så vidare. Det gäller alltså de möjliga avstegen.

Vi går in och definierar de här begreppen och skapar en kommunal samsyn

mellan stadsbyggnadskontor, miljöförvaltning och trafikkontor, så att

vi kan hantera det.

Det är på det sättet som vi försöker gå vidare. Men vi kan också konstatera

att det här kräver ganska mycket tid och ganska mycket resurser, och

det har gjort att planprocesserna blir ganska långa.

Ordföranden: Tack för det.

Vi hastar raskt vidare, och nu är det översiktsplanechef Jan-Olof Jönsson

från Malmö.

Jan-Olof Jönsson (bilder s. 112 nederst-116): Tack så mycket för att

jag blev inbjuden hit. Jag är översiktsplanechef i Malmö. Jag ska börja

med frågan om buller.

Först ska jag säga att bostadsbyggandet i Malmö är prioriterat. Vi har

ett mål att bygga 1 000 lägenheter per år, ett allsidigt utbud, med

hyresrätter, bostadsrätter och småhus. Vi byggde i fjol 1 000 lägenheter,

så vi nådde målet. Det är mer än dubbelt så mycket som vi har gjort de

senaste fem-tio åren. Vi är bra på gång med det nu också, att fortsätta

byggandet.

När det gäller buller och bostadsbyggande kan man säga att vi inte har

behövt avbryta själva planprocessen på grund av buller. Därmed finns

det vissa särskilt utsatta lägen där vi har avstått från att planera

för bostäder.

De flesta bostadsplaner innehåller bullerbestämmelser. Ofta har man

hälften av bostadsrummen mot en tyst sida. Det är det avstegsfallet som

nämns sist. Det är framför allt i innerstaden som vi har de exemplen.

I

ytterstadsområdena är det andra problem man ställs inför. Det ställs

ofta krav på bullervallar eller plank längs större gator för att man

ska nå kravet på 55 decibel i uteplats. Konsekvensen av det är ofta en

torftig stadsmiljö, barriäreffekter och ett dåligt markutnyttjande. Jag

tänkte visa några exempel på hur det kan se ut.

Här är ett lite äldre exempel, som visar en gata genom Limhamn i Malmö,

en småstadsmiljö. Där har man i princip plankat in gatan och därmed

skapat en barriär mellan de olika delarna - klyvt stadsdelen i två delar,

kan man säga.

Ett annat exempel är nybyggda bostadshus utmed en större gata, där det

är en trafikmängd på ca 20 000 fordon per dygn. Där är det anlagt dels

en vall, dels ett plank ovanpå vallen. Det tar naturligtvis mark i

anspråk och skapar en stadsmiljö som blir väldigt utspridd.

Det tredje exemplet är en ny gata där man har anlagt murar och vallar,

vilket skapar en väldig barriäreffekt. Man har fått göra planskilda

korsningar i stället, och man skär alltså in i stadsmiljön och skiljer

de olika stadsdelarna från varandra.

Luftföroreningar och bostadsbyggande: I Malmö är det kvävedioxid som är

den dimensionerande normen när det gäller luftföroreningar. Partiklar

har vi inte lika stora problem med. Här har jag en karta som visar var

i Malmö vi riskerar överskridande av miljökvalitetsnormen för kvävedioxid.

Det är störst risk i de lilafärgade områdena, och på de gula gatorna

är det lite mindre risk. Det är 2006 som vi riskerar de överskridandena.

Miljöförvaltningen, som är duktig på att räkna, har gjort beräkningar

för 2015 och räknar med att vi inte kommer att överskrida normerna 2015,

trots en trafikökning på ca 30 %. De räknar med en förbättring av

fordonsparken enligt Vägverkets beräkningar.

Jag kan avslutningsvis teckna ett generellt förhållningssätt som vi har

när det gäller buller och luftföroreningar, och det är i första hand

att de ska klaras av genom begränsning av vägtrafikens påverkan, det

vill säga åtgärder vid källan. Man ska inte sprida ut bebyggelsen; det

tror vi är ett sämre sätt, och det är inte långsiktigt hållbart. Vi

jobbar med ett trafikmiljöprogram för att ge förslag till åtgärder för

att nå målen om ett mer miljöanpassat transportsystem.

Ordföranden: Tack, Jan-Olof Jönsson.

Då går vi vidare till stadsarkitekt Per Linder från Solna.

Per Linder (bilder s. 117-121): Jag vill börja med att visa Solnas läge

i regionen, precis norr om Stockholms innerstad, utefter E 4:an på väg

upp mot Arlanda och Uppsala. Jag ska ge några fakta om Solna.

Alla kommuner är speciella, och Solna är förstås speciellt speciell,

tycker jag. Men det finns ganska mycket extrema förhållanden, med ett

stort antal arbetsplatser i förhållande till boende. Vi har nästan bara

flerbostadshus. Och framför allt: Vi passeras varje dag av ungefär en

halv miljon bilar, beroende på infart till Stockholm och det stora

antalet arbetsplatser. Det gör att även på det kommunala vägnätet är

över hälften av trafiken genomfartstrafik. I nästan alla planer har vi

bestämmelser om buller och luftintag.

Jag ska visa tre exempel från Solna, ett som heter Frösunda, som är vår

nya stadsdel med nästan 3 000 lägenheter, som många av er känner igen

utefter E 4:an på väg mot Uppsala. Det andra är ett litet infillprojekt

som heter Majhill, där man genom att bygga ett hus kan göra det bättre

för andra. Det tredje exemplet är ett studentbostadshus i Huvudsta.

Ni som åker mot Arlanda känner kanske igen den ganska prydliga raden av

kontorshus ut mot E 4:an. Man ser Uppsalavägens piskrapp genom landskapet.

Utefter Uppsalavägen överskrids miljökvalitetsnormen, men än så länge

har vi inte särskilt mycket bostäder och annat där. I Solna är det

genomsnittligt buller som är det stora problemet.

Här är en planbild av stadsdelen, och de kontor som ni såg på bilden är

blåfärgade på plankartan. Hela stadsdelen är planerad för att klara

bullret från E 4:an på ena sidan och stambanan, järnvägen, på västra

sidan, ett ganska smalt område. Genom området går centralt en samlande

gata. Det är en god stadsmiljö, tycker vi, med buss, affärer, butiker

och annat. Ni ser de rödfärgade bostadskvarteren, som vetter in mot

tysta sidor eller är kringbyggda storkvartersgårdar.

Här är en bild från boulevarden, där också kontoren har huvudentréer,

receptioner, föreläsningssalar och annat, så det är ett skapligt livaktigt

stråk. Gårdarna är tysta, soliga och ostörda.

Jag har försökt beräkna ungefär. Trots att vi skärmar av bullret från

Uppsalavägen, som annars skulle medföra 75-80 decibel på marknivån i

det här läget, orsakar den här boulevarden i sig buller som överstiger

55 decibel, kanske uppåt 60 och något mer ibland. Det gör att även

bostäderna utefter hela boulevarden har fått planeras med det här

avstegsfallet. Men vi klarar det, och de har då minst hälften av rummen

mot en tyst sida. Men om vi inte kunde ha gjort ens det skulle ungefär

hälften av det här området inte ha kunnat byggas.

Här är det lilla infillprojektet som jag nämnde, med ryggen mot

Enköpingsvägen, E 18, där det finns 40 000 bilar som orsakar stort buller

i de befintliga miljöerna. Ni ser de ljusbruna husen, och det är lameller

från 50-talet, där gårdar och fasader är bullerstörda. Vi planerar att

mellan dessa två bygga ett hus som täpper till och gör en tyst innergård.

Det huset får goda villkor och medför även en förbättring för de

befintliga. Lägenheterna löser vi med kök och vardagsrum ut mot den

bullriga sidan, sovrum och ensidiga lägenheter in mot den tysta och soliga

sidan.

Slutligen har vi studentbostadshuset i Huvudsta, vilket är lite knepigare,

eftersom det är enrummare. Även på den här gatan bullrar det ganska

mycket. Det är 18 000 fordon. I den lilla smala skänkeln upp mot gatan

finns det några tvåor där man klarar det med ett rum mot en tyst sida,

men den tjockare husdelen är korridorer. Här slår det även in från

sidorna på fasaden, men genom en kreativ lösning med snedställt burspråk

kan man öppna en liten vädringslucka ut mot en tyst sida.

Sammanfattningsvis vill jag säga att vi i Solna, som tillsammans med

Sundbyberg och Stockholm räknas till Stockholmsregionens kärnområde och

är eftertraktade lägen, bygger tätt. Det reducerar biltrafiken, som

flera har varit inne på. I stället för att bygga villor längre ut med

mera biltrafik bygger vi i kollektivtrafiknära lägen. Vi klarar

avstegsfallet på ett bra sätt. Där är vi ganska noga; det ska vi klara, så

att alla lägenheter har minst en tyst sida. Fönster klarar buller ut

mot gator. Det är vanligare att vi får höra att man klagar på att grannar

bullrar eller spelar dunkamusik, att köksfläktar visslar eller någonting

annat.

Uppskattningsvis kan man säga att vi i vår översiktsplan har utrymme

för ungefär 13 000 nya lägenheter, ungefär ett halvt Solna till. Kan vi

inte ens tillämpa avstegsfallet kommer en stor del av det här att

omöjliggöras.

Sammanfattningsvis kan man säga att Solna och Sundbyberg och Stockholms

innerstad, som sagt, är attraktiva delar. Det är bara att läsa

bostadsmarknadens annonser så ser man vad det är som efterfrågas. Vi vill

gärna ha en bred syn på det här, så att enstaka frågor inte ska få avgöra

om det är lämpligt eller inte.

Ordföranden: Tack för det, Per Linder.

Då är det den sista storstadsregionsrepresentanten, och det är

stadsbyggnadsdirektör Ingela Lindh från Stockholm.

Ingela Lindh (bilder s. 122-124): Tack för att jag har fått komma hit!

Jag heter Ingela Lindh och är stadsbyggnadsdirektör i Stockholm. Jag

har träffat flera av er i samband med ett besök som vi gjorde i Hammarby

Sjöstad när Stockholm fyllde 750 år. Jag ser också en ledamot från

stadsdelsnämnden i Stockholm här.

Jag är hemskt glad för att jag har fått komma hit. Jag ska börja med

att tala om att orsaken till att vi är här och orsaken till att vi har

problem med bullernormer och miljökvalitetsnormer inte är att vi struntar

i miljöfrågorna. Det är just därför att vi har en långsiktig ambition

att utveckla Stockholm till en långsiktigt hållbar stad. Vi har en

stadsbyggnadsstrategi som liknar, och egentligen är identisk med, den

som man har i både Malmö, Göteborg, Sundbyberg och Solna. Det är att vi

ska bygga den långsiktigt hållbara staden. Och vilken är det? Jo, det

är den täta staden - den stad som är möjlig att kollektivtrafikförsörja.

Det största miljöproblemet i våra städer är biltrafiken. Därför måste

all bebyggelseplanering gå ut på att minimera människors behov av att

använda bilen. Man ska alltså inte vara tvungen att använda bil för att

komma till sin bostad eller till sin arbetsplats. Det är den täta staden

som vi har betraktat som den långsiktigt hållbara staden.

Vi har en översiktsplan i Stockholm som går ut på att vi ska återanvända

redan exploaterad mark. Vi ska alltså inte bygga på våra grönområden.

Stockholm äger mycket mark i kommunerna runtomkring, men tillsammans

med andra kommuner väljer vi att göra dem till naturreservat i stället

för att bygga radhusmattor där. I stället vill vi bygga innanför den

egna kommungränsen.

Vi vill bevara och utveckla Stockholms karaktär och vår gröna struktur.

Vi vill bygga ny stad i hamn- och industriområden, det vill säga områden

som i dag genererar stora miljöbelastningar i form av genomfartstrafik

av tung trafik - lastbilstrafik - rakt igenom stadens centrala delar.

Det vill vi byta ut mot bostadsbyggande. Vi vill utveckla attraktiva

knutpunkter i ytterstaden också därför att vi inte vill att all trafik

ska vara tvungen att åka in till Stockholms innerstad. Vi vill hitta

andra sätt att röra sig i regionen. Det som nästan är det viktigaste är

att vi vill bygga i goda kollektivtrafiklägen.

Man kan ställa sig en fråga. Jag tror att de flesta miljövänner som vi

pratar med säger att vi är överens om att detta är en långsiktigt hållbar

stadsutvecklingsstrategi. Detta är ett bra sätt att planera staden på

ur miljöaspekt. Då kan man fråga sig om vi har en lagstiftning som stöder

detta. Detta säger vår landshövding: Om bestämmelserna om miljökvalitetsnormer

och buller tillämpas bokstavligt, skulle knappast något ytterligare

byggande kunna ske i länet eftersom all tillväxt - minsta lilla bostadshus

och minsta lilla projekt - medför ökad trafik och därmed att normer

överskrids. Detta är inte rimligt, tycker vi.

Vi har pratat om buller från olika kommuner. När man pratar om det är

det så lätt att man tänker på Hornsgatan och Sveavägen. Man tänker på

Uppsalavägen eller på E 4:an. Det är den typen av gator som man funderar

på. Där förstår man att det bullrar. Men om ni tittar på den karta som

jag visar här så ser ni att där flera av er som sitter i riksdagen bor,

nämligen i och runt Gamla stan, är det farligt att bo. Där bullrar det

nämligen för mycket. Det betyder att ni får koncentrationssvårigheter

och inlärningssvårigheter. Det kan hända att det ligger bakom en del

beslut som vi är kritiska mot. Vi kan också se att Västerlånggatan -

där vi inte har någon biltrafik över huvud taget - är en sådan gata där

bullernormerna överskrids. Detta är alltså ett mycket mer omfattande

problem än vad jag tror att de som har fattat beslut om värdena riktigt

inser. 55 decibel är nästan ingenting!

Vi kan ta kvarteret Stuten, som Carl-Gustaf visade, och de hus som ligger

bredvid varandra där. Det är mitt i Stockholms centrala delar, alldeles

intill Sveavägen. Med den bild ni ser här vill jag visa hur nära det

hus som man får bo i ligger det hus som man inte får bo i och hur de

ligger i förhållande till Sveavägen. Det är alltså mer okej - helt okej

- att bo närmare Sveavägen än vad det är att bo längre bort från den.

Det har nämligen hänt någonting i lagstiftningen precis däremellan.

Jag visar här en bild på en liten, idyllisk och smal gata. Det är en

dålig bild, men den visar Högbergsgatan på Södermalm. Här har vi också

55 decibel, och här är det egentligen inte möjligt att bygga bostäder.

Med hjälp av någonting som vi kallar för länsstyrelsefönster har vi

lyckats lösa detta och göra enkelsidiga studentbostäder där. Genom att

man har en fast bullerskyddande glasruta utåt mot gatan kan man nämligen

öppna fönstret och vädra, men det blir ändå tyst i lägenheten. Det här

har blivit väldigt dyra studentbostäder. Det har blivit en lång planprocess,

men det har varit möjligt.

När vi nu läser Boverkets nya vägledning ser vi att man säger att man

är skeptisk till sökta tekniska lösningar. Då blir vi oroliga för att

det här, som vi tycker är en bra och kreativ lösning, enligt Boverkets

nya riktlinjer inte skulle vara möjligt att göra.

Här visar jag en bild från ett annat projekt - kvarteret Fredsfors. Här

ser ni Bällstaviken, som Niklas visade också. Här finns en fantastisk

utsikt över centrala Sundbyberg och ett fint och bra väderläge. I stället

för att välja att lägga en bullermur - en mur av bostäder - och lite

tysta gårdar bakom har man valt att med hjälp av balkonger som skyddar

de bakomliggande gårdarna få en tyst och bra miljö.

Men detta är ett typiskt exempel på det som Carl-Gustaf visade; det är

stora, etablerade byggherrar som kan göra utredningar och som redan i

planskedet kan detaljprojektera hur fönstren ska se ut. Ni förstår kanske

att sannolikheten och möjligheten att få en breddning av antalet aktörer

på byggmarknaden blir väldigt liten. Vilka klarar av att ligga ute med

sådana här kostnader redan i programsamrådet för att vi ska kunna

tillfredsställa länsstyrelsens oändliga behov av utredningar och funderingar?

Det är inte vem som helst som klarar av det. Därmed blir reglerna och

normerna också någonting som blir konkurrensbegränsande på vår marknad.

Normerna är inte bara problem var och en för sig; de står också ofta i

konflikt med varandra. Mitt avslutningsexempel är från Hammarby Sjöstad,

som några av oss som sagt var besökte för några år sedan. I änden av

Hammarby Sjöstad ligger Södra länken. Där har staden tillsammans med

Vägverket och staten lagt ned oändliga pengar på att möjliggöra

bostadsbebyggelse intill en stor motorväg. Man har genom att sänka ned

motorvägen i ett tråg där lyckats klara av bullerfrågan.

Stadens ambition har varit att alldeles intill motorvägen lägga en

bullerskärm i form av kontorsbebyggelse för att på så sätt skydda

bakomliggande bostäder. Vi har alltså planerat hela Södra länken och den

här delen av Hammarby Sjöstad med utgångspunkt från att vi ska klara

bullret. Och vad händer då? Jo, då kommer en ny lagstiftning om partiklar.

Det betyder att det i ett väldigt sent skede av planprocessen visade

sig att det faktum att alla de åtgärder som vi hade vidtagit för att

klara bullret gjorde att vi försvårade möjligheten och gjorde det hart

när omöjligt att uppfylla normen för partiklar. För partiklarna hade

det alltså varit bäst om Södra länken hade gått på en viadukt i luften

och om vi inte hade byggt kontorsskärmen. Om länken hade gått mitt inne

bland bostäderna så hade vi inte klarat bullret och då hade vi inte

kunnat bygga det här, men vi hade klarat partiklarna för då hade det

blåst tillräckligt mycket. Partiklarna hade blåst bort!

Jag tycker att det här är ett bra exempel på att när man fastställer

den här typen av normer så måste man också fundera över om de möjligtvis

står i konflikt med varandra, och hur man i så fall hanterar det.

I Stockholm har vi nu en fullständigt omöjlig situation när det gäller

förutsägbarheten. Det är precis som Carl-Gustaf och Isabell säger:

Hittills har egentligen bara ett projekt i Stockholm stoppats på grund

av bullernormer. Men vi vet inte vad som kommer att hända. Vi vet inte

hur vår miljöförvaltning kommer att tvingas agera. Vägverket, Banverket

och SL känner sig nu regelmässigt tvungna att överklaga detaljplanerna

hos oss därför att de inte vet hur de ska tolka Boverkets nya riktlinjer

när det gäller buller. Kommer det här att betyda att Vägverket, Banverket

och SL kommer att få betydande och avsevärda kostnader för att stänga

igen Essingeleden och lägga den i en tunnel?

Vi är numera överens med de här verken om att det är okej att de överklagar

våra planer, för vi måste få reda på vad som händer. Det drabbar

självfallet alla byggherrar eftersom projekten försenas. Men vi måste få

klarhet i vad det är som gäller både när det gäller buller- och

miljökvalitetsnormerna. Vi kan inte ha en situation där vi som planerande

myndigheter inte kan förklara för byggherrarna vad som kommer att hända.

Det är oansvarigt.

Det är dessutom helt omöjligt i en situation där regionen har tagit

ansvar, och tagit fram ett åtgärdsprogram. Men regeringen fastställer

inte de mest verkningsfulla delarna av det åtgärdsprogrammet. Då blir

det en omöjlig situation för oss. Vi har normer som vi är tvingade att

uppfylla. Men de åtgärder som vi föreslår för att uppfylla de normerna

fastställer man inte. Vad händer då med de små bostadsprojekt som vi

kommer fram med? Det måste vi få reda på och det måste vi få klarhet i.

Och det är bråttom! Annars kommer vi inte att klara de politiska mål

som det är stor enighet i Stockholm om - att bygga 20 000 lägenheter.

14 000 lägenheter riskerar att gå åt pipan bara för att vi inte vet hur

det är med bullerfrågorna.

Ordföranden: Tack för det, Ingela Lindh. Nu lämnar jag ordet till nästa

talare - projektledare Mikael Jardbrink.

Mikael Jardbrink, Boverket (bilder s. 125-129): Jag heter Mikael Jardbrink

och jag har jobbat med bullerfrågor i ett och halvt år ungefär. Jag är

delvis medskyldig till den rapport som i alla fall en del av diskussionen

i dag handlar om. Jag har inte jobbat med buller professionellt mer än

som planerare både i kommun- och länsstyre tidigare.

Det som slår mig när jag nu har fått ägna en stor del av min dag åt

bullerfrågor är att alla tycks ha en väldigt klar uppfattning om vad

man tycker om buller. Min uppfattning är att det verkar finnas två läger.

Antingen anser man att de miljömål som vi har satt upp ska vara det

som styr planeringen, stadsbyggnaden och hanteringen av bullerfrågorna

eller så intar man ståndpunkten att stadsbyggandet ska formas med

utgångspunkt från vårt dagliga liv och stadens möjligheter att erbjuda

ett variationsrikt liv över huvud taget. Miljöfrågorna får då lösas på

bästa sätt efter hand.

Boverket som central myndighet med ansvar för stadsbyggnadsfrågor och

uppföljning av miljökvalitetsmålet om God bebyggd miljö har svårt att

ställa sig på den ena eller andra sidan. Under förra året arbetade vi

med ett uppdrag som vi fick av Miljödepartementet och regeringen om att

ta fram ett fördjupat underlag som ska användas som vägledning vid

tillämpningen av riktvärdena. Det handlar alltså om vägtrafik och

järnvägstrafik.

Avsikten med att ta fram underlaget är att öka samsynen och få en

enhetlig tillämpning av riktvärdena i landet. Som vi hör är det kanske

inte alldeles enkelt, speciellt eftersom förutsättningarna är så ofantligt

olika. 55 decibel i Stockholm är ganska tyst. 55 decibel i Osby är ett

djävla liv!

Våra rekommendationer får enligt uppdraget inte försvåra att

miljökvalitetsmålet om God bebyggd miljö uppnås. De får inte heller leda till

att nya bullerproblem tillkommer.

Förväntningarna på vårt uppdrag var stora. Det fanns förväntningar på

att det skulle leda fram till en vägledning som medger betydligt större

avsteg än vad som är praxis i dag. Vissa önskar definierade gränsvärden

medan andra tycker att vi ska undvika siffervärden helt och hållet.

Det framfördes till oss att det behöver finnas särskilda regler för

storstäderna. Vi har hört här att flera har företrätt detta. Vi hör

också från annat håll att miljön är så pass dålig i storstäderna att

man egentligen borde ha betydligt hårdare krav här eftersom det faktiskt

handlar om människors hälsa.

Vi är alltså tillbaka i det här med att det finns två läger. Frågan är

om man kan få de två olika lägren att inta samma ståndpunkt. Det är

egentligen det som vi har försökt göra med vår bullerrapport.

Boverket är ingen expertmyndighet när det gäller buller. Vårt uppdrag

är snarare att se till helheten och att försöka göra vettiga avvägningar.

Vi har haft hjälp i uppdraget av Mistraprogrammet Ljudlandskap för

bättre hälsa, som Birgitta Berglund också medverkar i. Det har vi ju

hört i dag. Vi har också haft hjälp av de andra myndigheter som har

varit samrådsparter i uppdraget, det vill säga Socialstyrelsen,

Naturvårdsverket, Vägverket och Banverket. Också Kommunförbundet - det som

i dag heter Sveriges Kommuner och Landsting - har varit med i arbetet.

Vad har vi då tagit fasta på? Boverkets roll har i mycket varit att

försöka samla erfarenheter och goda argument för att sedan söka en väg

som sammantaget kan anses vara framkomlig av så många parter som möjligt.

Det ingår i den här typen av uppdrag, kan man säga. Vi har försökt ta

fasta på de senaste forskningsresultaten, som bland annat presenteras

i Ljudlandskap för bättre hälsa. Det gäller till exempel vikten av

tillgång till en tyst sida i bostaden. Hela ljudlandskapet ska bedömas

när man gör en lämplighetsprövning. Vi har också, även om en del här

kanske tvivlar på det just nu, tagit fasta på det arbete som man har

bedrivit under många år i Stockholmsregionen. Det har resulterat i

rapporter om trafikbuller och planering.

I vårt uppdrag ingick att lyssna på vad som händer ute i landet och hur

man tillämpar riktvärdena. Vad är det då vi hör? Jo, vi hör att buller,

precis som vi har hört här i dag, är en hälsofråga med sådana proportioner

att man bör betrakta det som ett folkhälsoproblem. Vi hör också att i

stort sett alla inblandade parter uppfattar att buller är en undervärderad

planerings- och miljöfråga.

Vi hör att vi påverkas av ljud, även om vi kanske inte är medvetna om

det. Vi hör att det i dag finns en stor andel barn som växer upp i våra

tätorter och att den andelen ökar. Vi hör också att avsteg från riktvärdena

blir allt vanligare. Det blir också vanligare att man tillämpar avsteg

från riktvärdena även utanför våra tätorter - i de mindre kommunerna.

Vi hör även att det i princip inte görs någon uppföljning över huvud

taget av besluten att göra avsteg från riktvärdena.

Utan överdrift kan man säga att det råder en ganska stor vilsenhet i

vad riktvärdena står för och hur de ska tillämpas. Vi har försökt ta

fasta på det och har försökt formulera så pass konkreta rekommendationer

som vi har tyckt att vi har kunnat.

Vi tar också fasta på att buller är en hälsofråga och att det är viktigt

att minska den totala ljudbelastningen i städerna. Vi försöker poängtera

och skicka signaler om att det är vid källan som vi måste vidta våra

åtgärder. Det finns ett stort ansvar, egentligen på alla nivåer, om att

titta på bullerkällorna och kanske inte så mycket de tekniska lösningarna

för de enstaka bostadsprojekten.

Vi säger att buller är en av flera miljöfrågor som man måste ta hänsyn

till i planeringen. Vi säger också att generella rekommendationer måste

användas med förnuft. Bedömningar måste göras från fall till fall. Det

har man poängterat tidigare, och det är ganska naturligt för planerare

att arbeta på det sättet. Men det är inte lika naturligt för dem som

kanske i normala fall tillämpar miljöbalksfrågor och miljöbalken som

lagstiftning.

Vi säger att om man gör avsteg så bör man tydligt redovisa vilka

avvägningar som har gjorts och på vilket sätt man avser att hantera frågan.

Vi försöker alltså poängtera vikten av att ta fram ett bra beslutsunderlag.

Vi ser ändå ganska många detaljplaner på Boverket. Även om bullerfrågan

är en avgörande och viktig fråga så är den inte ofta behandlad med

särskilt stor omsorg i planhandlingarna.

Vi prioriterar att hälsobegreppet måste hanteras på ett så ansvarsfullt

sätt i planeringsskedet att det skapar en trygghet inför efterkommande

prövningar. Det kan ju vara lätt att uttrycka och betydligt svårare att

göra. Men det är någonting som vi som planerare runtom i Sverige måste

ta på fullt allvar. Här krävs det att man lyssnar med ett miljö-öra när

man talar hälsa och vet att det beslut som man fattar ska kunna hålla

också i en efterkommande prövning.

Jag ska slå ett litet slag för vad som egentligen är en tyst sida. Det

har gått lite inflation i begreppet tyst sida i dag. Det används ofta

för alla ljudnivåer där man hamnar under riktvärdena. Det handlar väl

om riktvärdet 55 decibel i ekvivalent nivå. Definitionen av tyst sida

är framtagen av Ljudlandskap för bättre hälsa. Det handlar om en god

ljudnivå, lägre än 45 decibel A och där samtliga ljudkällor är medräknade.

Det är något av ett önskeläge. Kan man skapa det i Stockholm så har

man ovanligt stor tur; det är mer eller mindre omöjligt i innerstaden.

Vi ser inte detta som en möjlighet att ställa ett generellt krav på en

tyst sida och att det ska uppfyllas när man gör avsteg i städernas

centrala delar. Men vi rekommenderar att man i varje enskilt fall gör

vad man kan för att klara det.

I det vi gör försöker vi ta fasta på att det råder en svårare situation

i storstäderna. Vi har öppnat för en diskussion när det gäller större

avsteg, men vi är inte överens med våra samrådsparter. Socialstyrelsen

säger bestämt ifrån. Det här accepterar inte vi, säger man där.

Naturvårdsverket ställer sig ytterst tveksamt till att ha en sådan här

skrivning med.

Vi anser samtidigt att det inte är lämpligt att legitimera stora avsteg

generellt från riktvärdena. Det är inte heller försvarligt när det gäller

att långsiktigt minska bullerproblemen i samhället.

De punkter som ni ser på den bild som jag visar här är våra rekommendationer

till alla och envar. Man ska jobba på det här sättet. Det gäller att

jobba med bullret vid källan och att sprida insikt, framför allt till

dem som ska fatta beslut. Kom med goda beslutsunderlag!

Vi kommer att fortsätta med vårt arbete med vårt underlagsmaterial och

göra en vägledning. Vi kommer under sommaren eller någon gång fram på

höstkanten förhoppningsvis att vara klara med en vägledning som är en

bearbetad version av den som vi har gett ut tidigare, i november. Vi

kommer också att göra en konsekvensbeskrivning av de rekommendationer

som vi kommer med. Det har efterlysts av flera, och det är väl en ganska

viktig sak att göra för att kunna förstå dimensionerna av problemen.

Jag ska helt kort säga något om vilka möjligheter det finns att minska

ljudutbredningen i våra städer. Det som jag visar här på bilden kommer

från Vägverket, och det bygger på någon form av tankar, erfarenheter

och statistik. Den övre linjen representerar en utveckling som den blir

om vi inte gör någonting när det gäller bullerfrågorna. Vi ser också

vad man kan göra med tystare fordon, tystare däck och tystare vägbeläggningar.

Det är en ganska intressant bild. Här ser vi antalet tusen människor

i landet som är utsatta för buller överstigande riktvärdet 55 decibel

A utomhus vid sin bostad.

Jag hade tänkt avsluta med en ljudillustration, men det verkar tyvärr

inte fungera.

Ordföranden: Tack, Mikael Jardbrink, och de andra föredragshållarna!

Efter pausen får ledamöterna ställa frågor. Tänk ut koncentrerade raka

och korta frågor, och tänk ut till vilken person ni vill ställa dem.

(Paus)

Ordföranden: Då tackar jag för att ni har varit så punktliga så att vi

kan komma i gång här på en gång med frågestunden. Kl. 12 måste vi vara

färdiga, för då börjar plenum i kammaren.

Vi ska börja den här andra delen med att göra en ny test av ljudnivåerna,

eftersom inte högtalaranläggningen fungerade riktigt förut. Under

ledning av Birgitta kommer vi att få lyssna till bullernivåerna en gång

till. Jag ber om största möjliga tystnad.

Birgitta Berglund, professor, Karolinska Institutet: (Ljudillustration)

Det var alltså 65. (Ljudillustration) Det var 55 som är gränsvärdet.

(Ljudillustration)

Ordföranden: Då lät det lite annorlunda än förra gången. Jag trodde att

jag hade fått fel på hörseln. Tack så mycket.

Nu ska vi gå till utfrågningen. Vi har en lång rad frågeställare på

listan. Jag ber er alla ödmjukt om att både frågeställningarna och svaren

är så fokuserade och korta som möjligt.

Owe Hellberg (v), förste vice ordförande: Det var mycket intressanta

föredragningar. Man fick, tycker jag, en väldigt bra beskrivning av

problematiken. Min första tanke är naturligtvis att det inte verkar

vara så mycket fel på bostäderna. Det är trafikfrågan som är problemet

i första hand. När det gäller den problematiken är den inte kommunbegränsad.

Den är kommunöverskridande. Det stannar inte vid kommungränsen. Det är

betydande med den planering som har utförts. Det gäller bostadsbyggande

och vägar. Men den juridiska delen i det hela bestäms inom kommunens

ram. Jag ser det här mer och mer som ett regionalt problem.

Min fråga blir till länsstyrelsen. Jag sitter själv i PBL-kommittén och

ska titta på hur kommuner ska samverka med varandra, på vilket sätt det

ska ske. Då är frågan om vi behöver mer av regional planering som är

bindande. Jag har hört att man till exempel i Helsingfors har bestämt

sig för att man i den regionen ska planera bostäder tillsammans. Behövs

det mer av bindande planering när det gäller bostäder och vägar och i

så fall på vilket sätt?

Carl-Gustaf Hagander, planchef, Länsstyrelsen i Stockholms län: Självklart.

I synnerhet trafiken är regional. När det gäller att bygga vägar och

järnvägar fungerar det någorlunda. Där har vi en nationell planering,

och så finns det en regional planering där. Det handlar snarare om vilka

regioner som ska få pengarna. Det vet ni ju mycket väl att det är

slagsmål om det.

När det gäller andra saker finns det ett starkt behov att lyfta den

regionala nivån. Där tycker jag själv att åtgärdsprogrammen är ett bra

instrument. De har fungerat när det gäller miljökvalitetsnormer för

partiklar och kvävedioxid. Däremot kan man undra när det gäller

bullerdirektivet där det i EU-direktivet står tätorter över 250 000. När

det har implementerats i Sverige har man döpt om tätorter till kommuner,

vilket gör att det bara drabbar Stockholms stad. Det är inte helt enkelt.

I trafiken i Stockholmsregionen syns ju inte kommungränserna. Rent

allmänt skulle man inom PBL-ramen behöva lyfta de regionala aspekterna.

Det handlar också om trafikskapande, alltså externhandel och andra

anläggningar som har regional verkan, där det borde göras en större

insats på den regionala nivån.

Owe Hellberg (v), förste vice ordförande: Det var ett lite allmänt svar.

Det är fråga om hur man ska lyfta det. Det handlar om huruvida det ska

vara juridiskt bindande planer eller inte. Jag tar upp frågan bland

annat utifrån att landshövdingen åkte runt i Stockholms läns kommuner

och frågade efter hur mycket bostäder man kunde bygga. Då sade man: Vi

kan bygga en hel del bostäder, men då måste vi också ha en massa pengar

till nya vägprojekt. Jag har sett på länsstyrelsens funderingar i

planeringshorisonten. Där har man en helt annan syn på var man ska placera

bostäder. Då kommer frågan om bostadsbyggandet, om det är lämpligt när

det gäller problematiken att vara på den lokala nivån där det juridiskt

bestäms. Skulle man behöva utveckla det mer på den regionala nivån?

Carl-Gustaf Hagander, planchef, Länsstyrelsen i Stockholms län: Jag

tror att det måste bestämmas rätt mycket från den lokala nivån, men där

gäller samspelet. Stockholm är den enda region där vi gör regionplaner.

Inom ramen för systemet skulle man kunna jobba vidare med dem men kanske

ge dem en större stuns i den praktiska hanteringen. Plan- och bygglagen

ger ju möjligheter för staten att agera redan i dag, men samspelet mellan

landstingets regionalplanering och den regionala företrädaren för staten

kanske inte alltid fungerar. Regionplanen görs inte så detaljerad. Man

skulle kanske behöva införa någon form av fördjupning av regionplanen

eller delregionplaner. Det tror jag skulle vara användbart för att fånga

upp. Nu sker planeringen väldigt mycket i kommungränserna så att säga.

Uppe i Kista har vi till exempel Kista Silverdal. Som tur är är kommunerna

i Stockholms län betydligt mer sams i dag än de kanske var tidigare. Så

rätt mycket klarar man. Men en lite bättre stuns när man ändå ser över

det kan vara lämplig.

Lars Tysklind (fp): Jag har en fråga närmast till Birgitta Berglund

kring buller och hälsa. Det har nämnts här att det inte är någon

komfortfråga utan en hälsofråga. I den befintliga bebyggelsen har människor

naturligtvis vägt plus och minus när de har bosatt sig på ett visst

ställe. Buller är en av faktorerna. Är det så att man även om man

upplever det som komfortabelt och inte känner någon subjektiv påverkan är

utsatt för ett hälsoproblem så att man ändå passivt får på sig ökad

risk för hjärt-kärlsjukdomar? Då är det ju ett problem som man inte kan

identifiera själv som individ.

Birgitta Berglund, professor, Karolinska Institutet: Det är korrekt som

du säger. Det finns direkta effekter av buller som vi hör. Vi är medvetna

om att vi inte hör tal väl, att vi känner oss störda eller vaknar på

grund av buller. Sedan finns de långsiktiga effekterna där vi mer får

se det som att det är risker för effekter. Dit hör till exempel barns

inlärning. Studier har visat att barn i tio-tolvårsåldern förlorar

ungefär två månaders inlärning vid 5 decibels skillnad på exponering av

flygtrafik av skolbyggnaden. Det är någonting som man som lärare kanske

kan upptäcka, men man kan inte som barn vara medveten om det eller som

förälder.

Detsamma gäller för effekter på hjärt-kärlsystemet där det allvarliga

framför allt är att vi lever i en väldigt stressad miljö med mycket

elektronik, data och så vidare. Vi har väldigt lite tid numera i våra

liv. Det gör att vi också är känsligare för buller vid de högre nivåerna

som jag visade. Effekterna kan börja någonstans vid 65 decibel. Buller

kan aggravera det psykofysiologiska systemet så att man får sådana här

på längre sikt allvarligare effekter.

Man har en uppskattning i dag, som kanske forskningen inte riktigt står

bakom, om att ungefär 3 % av hjärtinfarkterna skulle kunna hänföras

till buller, men det är då mycket högt bullerbelagda områden det är

fråga om.

Marietta de Pourbaix-Lundin (m): Det var en väldigt bra beskrivning i

de olika föredragen om den konfliktyta som blir, det egentligen oförenliga

med att kunna bygga där folk vill bo och där kanske jobben finns och

riktlinjer för bullernivåer och miljökvalitetsnormer. Det är skillnad

mellan att bo i Stockholm och att bo utanför Kiruna. Det är till och

med skillnad mellan att bo i Stockholms innerstad och att bo i Haninge,

där jag bor, som bara är 2,3 mil från Stockholm. Den enda störning jag

har är möjligtvis några skator och min man som snarkar. Om man bor i

innerstan vet man att det är bilar, folk som tjoar och tjimmar och en

massa andra saker. Ändå väljer folk att bo inne i stan. Så har vi då

precis samma riktlinjer som gäller inne i Stockholm som utanför Kiruna

eller ute i Haninge. För mig är det obegripligt. Min fråga är om det

inte hade varit enklare om man hade differentierade riktlinjer för

bullernivåerna. Man måste ändå inse att det i storstäderna är en i grunden

annan ljudnivå. Vi slapp mycket av tjafsandet med undantagsregler om

man talade om att det är tillåtet med högre värden. Folk kommer ändå

att välja att bo där.

Egentligen borde konsekvensen av det man säger, när man stoppar byggnation

och krånglar till det, för de som redan bor bli att alla de lägenheterna

ska evakueras och utrymmas. För då skulle ingen kunna bo där. Men det

är ingen som har kommit till den slutsatsen. Det är bara de nya som man

stoppar, vilket är obegripligt för mig. Min fråga som gäller differentiering

blir till Boverket, som nu tar fram sina riktlinjer där man poängterar

att det ska vara lika tillämpning över hela landet när jag egentligen

vill att det tvärtom ska differentieras över landet om vi över huvud

taget ska kunna bygga där folk har möjlighet att få jobb.

Mikael Jardbrink, projektledare, Boverket: När det gäller tillämpningen

över landet och lika tillämpning var det en av förutsättningarna i vårt

uppdrag. Den frågan har vi inte tagit ställning till. Annars kan man

väl säga att tydlighet inte är fel. Om vi hade haft ett system som var

differentierat och tydligt hade vi kanske kunnat leva med det och kunnat

hantera det på ett lättare sätt, men jag tvivlar på att man hade skapat

regler som skulle medge sämre ljudmiljö i Stockholm än vad man är beredd

att acceptera i dag. Däremot kan det för tydlighetens skull finnas skäl

att fundera över hur riktvärdena är utformade. Var det svar på

frågan?

Marietta de Pourbaix-Lundin (m): När det gäller det som du börjar med,

att det var direktiven att det skulle vara lika över hela landet, skulle

ni kunna haft synpunkter på att det inte går att ha det och föreslagit

att det skulle kunna vara differentierat, för då skulle man inte behöva

undantagsregler. Det blir då också mer förutsägbart. Det är det jag

säger. Jag vet inte om det var det du antydde, att det kommer att bli

ert förslag till hösten att det blir differentierat. Då är jag ju

jätteglad.

Mikael Jardbrink, projektledare, Boverket: Vi kommer nog aldrig att bli

överens med våra samrådspartner när det gäller en sådan här fråga. Då

är vi tvungna att driva det själva. Frågan är om det skulle vara fruktbart.

Det handlar väl snarare om att man under en period får diskutera frågan

och försöka finna en vettig väg. Vi försöker rekommendera och plädera

för att man ska kunna hantera riktvärdena olika. Kraven på tillämpningen

ska vara desamma, men man ska kunna göra avsteg från riktvärdena eftersom

det i princip är omöjligt i till exempel Stockholm att klara riktvärdena.

Ordföranden: Det är ingen från departementet som vill kommentera

detta?

Gisela Köthnig, departementssekreterare, Miljö- och

samhällsbyggnadsdepartementet:

En kommentar kan vara att riktvärdena bygger på WHO:s riktlinjer. De

baserar sig i sin tur på hälsoeffekter. Om man ska acceptera olika

riktvärden i olika delar av landet skulle det också innebära att man

accepterar olika hälsopåverkan för olika grupper av människor.

Även i diskussionerna som pågår i Europa om riktvärden talar man om att

det ska vara samma riktvärden i alla länder. Man tittar hela tiden på

hälsoeffekter. Det gör man med utgångspunkten att människors hälsa inte

ska försämras.

Miljömålet för god bebyggd miljö innebär att antalet störda ska sänkas.

En kommentar till varför man accepterar andra värden eller accepterar

att människor får bo kvar i störda områden är att man inte vill försämra

situationen och låta ännu fler människor bli störda.

Regeringens och riksdagens mål är att minska antalet störda

personer.

Siw Wittgren-Ahl (s): Det var en väldigt intressant information från

Birgitta Berglund och Tom Bellander. Det uttrycktes att om man bodde i

centrala staden här i Stockholm ökade dödligheten med ungefär 50 % i

det bestämda bostadsområdet.

Vi här i riksdagen håller på att titta på miljöer, boendet och inomhusmiljö.

När ni har talat har man kommit fram till att det egentligen inte är

boendet i sig som är ett problem utan biltrafiken från och till.

När vi diskuterar det politiskt säger vissa: Om man flyttar dit får man

avstå. Då får man utsätta sig för risken med buller och luftföroreningar.

Min fråga är: Hur kan man som person välja? Vet man att risken ökar med

50 % för astma eller för hjärt-kärlsjukdomar i dessa bestämda områden?

På vilket sätt kan man tala om det för kommuninvånarna? Det gäller till

exempel nu när vi bygger alla dessa höga hus och förtätar för att man

ska komma närmare staden och inte ha så mycket biltrafik.

När man i dag bygger dessa höga hus tar man när man till exempel säljer

lägenheterna rätt så bra betalt av dem som bor överst. Av vad jag förstod

av Birgitta Berglunds anförande var det nästan farligare att bo högst

upp. På vilket sätt miljödeklarerar man luftföroreningarna till de boende

så att de verkligen kan göra ett val?

Vi talar om att man ska miljödeklarera fastigheter och lägenheter. Hur

skulle man i det fastighetsregistret miljödeklarera luft och luftföroreningarna

så att man faktiskt kan ta ställning till att man vill ha en överdödlighet

i sådant som man kanske inte kan påverka själv? Den frågan riktar jag

främst till forskarna.

Birgitta Berglund, professor, Karolinska Institutet: Inom Mistraprojektet

Ljudlandskap för bättre hälsa håller vi på att utveckla en grönmärkning

av ljudlandskap. Vi har valt grönmärkning därför att vi vill skapa

positiva ljudlandskap. Vi vill varudeklarera var det är bra.

Om vi kan sätta detta i stånd hoppas vi att det också kommer att börja

ske förändringar och finnas en vilja att skapa bra ljudmiljöer i stället

för att göra undantag för att kunna få ha sämre ljudmiljöer.

Tom Bellander, docent, Stockholms läns landsting: Riktigt så allvarligt

som att risken att dö ökar med 50 % i innerstaden var det inte. Det

gällde risken att få lungcancer, vilket i för sig är en vanlig och viktig

dödsorsak.

I storstäderna finns redan i dag ett ganska utvecklat system för att

kartera luftmiljön. I Stockholm, Göteborg och Malmö kan man på ett

väldigt noggrant sätt se hur situationen är vid den enskilda bostaden.

Det är inte något större problem.

Sedan är det frågan om hur inomhusmiljön ser ut som en konsekvens av

utomhusmiljön. Det är en mer komplicerad fråga.

Ingela Lindh, stadsbyggnadsdirektör, Stockholm: Det är den verkligt

intressanta frågan och pudelns kärna. Vi som är planerare och icke-forskare

säger alltid att vi gör avvägningar. Vad det handlar om från vår sida

är att de avvägningar vi gör måste bli extremt tydliga.

När vi säger att vi tycker att det är okej att man bygger bostäder i

centrala Göteborg, i centrala Malmö, i Stockholm eller i Sundbyberg gör

vi en avvägning. Vi säger att man kanske får acceptera en högre bullernivå

mot att man har en mängd andra goda värden.

Den avvägningen gör vi i dag på våra tjänsterum. Vi skriver det i våra

tjänsteutlåtanden, och politiker fattar beslut om dem. Om man gjorde

det tydligare skulle de som flyttar in också ha en möjlighet att själva

ta ställning. Tycker man att vi har gjort en riktig avvägning, eller

tycker man att vi har gjort en felaktig avvägning?

Avvägningar är det goda med PBL. Det är själva kärnan i PBL. Den måste

man vara rädd om. Men den avvägningen måste självklart vara tydlig så

att människor som väljer att flytta dit kan ta ställning till detta.

Det är inte så att vi struntar i frågor om barns inlärning och människors

hälsa. Vi kan dock konstatera att de som har de bästa förutsättningarna

att ta till sig forskningsrön, nämligen de högutbildade, väljer att bo

i de områden som är farligast. Det gäller till och med du själv, till

exempel.

Vi behöver inte vara särskilt oroliga för att människor tvingas in till

Strandvägen och att de som flyttar dit inte har information om hur det

är att bo där.

Carl-Gustaf Hagander, planchef, Länsstyrelsen i Stockholms län: Det här

är inte någon ny fråga. Det har länge funnits en diskussion om att man

ska införa någon form av servitut. Det handlar om ett bullerservitut på

samma sätt som det är för lukt för människor som vill bo nära en bondgård.

Jag kan bara nämna att förre landshövdingen Ulf Adelsohn skrev till

regeringen 1997 och begärde det. Jag vet att både Luftfartsverket och

berörda kommuner kring Arlanda har gjort det. Den frågan har sedan

bollats runt via Boverket och olika departement. Den ligger nu hos Plan-

och byggkommittén för hantering.

Åsa Ahlgren, Socialstyrelsen: Jag skulle vilja påpeka att folkhälsofrågorna

är en samhällsfråga. Det är inte någonting som en enskild individ kanske

kan göra egna bedömningar av.

Socialstyrelsen anser naturligtvis att det är viktigt att bygga bostäder.

Men vi anser att det är viktigt att bygga bra bostäder.

Ohälsotalen i landet ökar. Det vet vi alla. Det är ett bekymmer för

samhället. Om man nu säger att 10 % av befolkningen lider av astma eller

luftvägsbesvär kanske vi andra 90 % ändå kan föreställa oss vad det

betyder att inte kunna få andas ordentligt. Man kan pröva att andas

genom ett sugrör så förstår man lite grann vad det handlar om.

Sjuktalen ökar, antalet sjukskrivningar ökar, antalet långtidssjukskrivningar

ökar och läkemedelsförskrivningarna ökar. Det kostar stora pengar för

samhället. Därför anser vi att det är viktigt att arbeta med miljöhälsofrågorna

och att ta hänsyn till detta.

Ska vi uppnå ett hållbart samhälle och en hållbar samhällsutveckling

måste det med. Det finns självklart ett antal åtgärder som man måste

vidta.

Dan Kihlström (kd): Jag har egentligen två frågor. Den enda skulle jag

vilja ställa till Brigitta Berglund och den andra till Regeringskansliet.

Den första handlar om bullret.

Vi hade ljudillustrationer här alldeles nyss som var hämtade från

innerstaden. Jag vill relatera det till hur det är utanför storstaden i

mindre tätorter. Är det inte så att vi har allt högre bullernivåer i

hela landet och att vi har allt färre bullerfria miljöer i vårt land?

Jag skulle vilja att du sade någonting om hur nivåerna är utanför

Stockholm och hur det påverkar hälsan för både barn och äldre.

Min fråga till Regeringskansliet gäller de åtgärdsprogram som du var

inne på. Du nämnde att det också var något som bredde ut sig. Du nämnde

Umeå, Helsingborg och några städer. Det antyddes också att det var flera

kommuner på gång när det gäller åtgärdsprogram. Jag skulle vilja att Du

sade lite mer om åtgärdsprogrammen. Det gäller hur de initieras, vad

det är för faktorer som gör att det är aktuellt och vad de innehåller

mer konkret.

Birgitta Berglund, professor, Karolinska Institutet: Situationen är

inte bättre ute på landsbygden om man bor väldigt nära stora genomfarter

och motorvägar eller tågsträckningarna. Men där finns det ofta mer

utrymme så att man kan bo lite längre ifrån. Man försöker också göra nya

dragningar bort från tätbebebyggelse. Vi kör numera norrut utanför Gävle

och inte rakt igenom, och så vidare.

Men det är naturligtvis precis samma problem där. Det är bara det att

det är färre människor som bor där, så att det blir färre

exponerade.

Gisela Köthnig, departementssekreterare, Miljö- och

samhällsbyggnadsdepartementet:

Jag kan kommentera frågorna om åtgärdsprogrammen. Turerna enligt

lagstiftningen är att kommunerna informerar länsstyrelserna och Naturvårdsverket

om huruvida man kommer att klara normerna eller inte. Sedan är det

Naturvårdverket som tillskriver regeringen och anger om man anser att

kommunerna eller regionerna behöver åtgärdsprogram.

Man kan ställa sig frågan när det eventuellt blir ett ganska stort antal

kommuner och län som behöver arbeta med frågorna vem det är som ska

utarbeta och ta fram åtgärdsprogrammen och vem som ska fastställa dem.

Det är frågor som utreds för närvarande av den särskilda utredaren och

som kommer att rapporteras i oktober.

Som läget är nu är det regeringen som beslutar vem som ska fastställa

åtgärdsprogrammen. Hittills har regeringen ansett att det varit lämpligt

att det har legat kvar. Det har dels angått de stora kommunerna Stockholm

och Göteborg, dels varit de tidiga och första åtgärdsprogrammen där man

velat lägga fast en utformning av programmen.

Jag vill passa på att kommentera den synpunkt som har framförts här att

stora och viktiga åtgärder inte finns med i åtgärdsprogrammen. Enligt

lagstiftningen ska åtgärdsprogrammen ta upp de åtgärder som åligger

kommuner och myndigheter och inte de åtgärder som åligger regering och

riksdag.

Sedan är det självfallet så att regeringen arbetar med de åtgärder som

är viktiga och där det åligger regering och riksdag att ändra lagar och

förordningar. Många av de olika förslagen är under beredning.

Under våren kommer miljömålspropositionen, en trafikpolitisk proposition

och en proposition som handlar om skrotningssystemet för bilar. Det är

på intet sätt så att de frågor om inte är angivna i åtgärdsprogrammen

är lagda åt sidan. De bereder vi i särskild ordning. Det gäller även

förslaget om att ha en avgift eller skatt på dubbdäck.

Helena Hillar Rosenqvist (mp): Jag skulle vilja ta upp konflikten mellan

bil och människa. Vi har företrädare här som har gett oss fakta om hur

människan drabbas av både buller och luftföroreningar och de problem

som är bilalstrade. Sedan har vi länsstyrelsen som försöker tillämpa

kunskapen och förhindra att människor drabbas av ohälsa.

Vi måste bygga bostäder. Den saken är alldeles självklar. Det var någon

som påstod att om man bygger bostäder medför det med nödvändighet ökad

vägtrafik. Finns det inte någon möjlighet för er stadsplanerare att

göra avsteg från kravet på parkeringsplatser, garage och sådant?

Vi ska inte välja att bo i en miljö där vi drabbas av ohälsa. Däremot

kan vi välja att bosätta oss i en miljö där vi inte nödvändigtvis måste

ha bil eller där vi inte ens ska kunna ha bil.

Jan-Olof Jönsson, översiktsplanechef, Malmö: Jag kan försöka svara på

frågan om bil och parkeringsplatser vid bostaden. Där har vi i Malmö en

policy att alla ska kunna ha en bil vid bostaden. Det gör att man har

möjlighet att lämna kvar den och i stället åka kollektivt till sitt

arbete.

Problemet om man inte har bilplats dagtid vid bostaden är att man då

ofta i stället tar bilen till jobbet och kvällstid försöker hitta

parkeringsplats på närmaste ställe till bostaden. Policyn att ha bilen

vid bostaden tycker vi är ett sätt att minska bilberoendet.

Ingela Lindh, stadsbyggnadsdirektör, Stockholm: Det vi försöker göra

genom att bygga bostäder i kollektivtrafiknära lägen är just precis det

som du efterfrågar. Det handlar om att planera och bygga bostaden på

ett sådant sätt att det inte är tvunget för människor att ta bil till

jobbet.

Det i sig står i konflikt med normerna. Det gäller alltid i våra förorters

centrala delar. Där har vi antingen buller från bilar eller från

tunnelbanor eller annan spårbunden trafik. Just det att vi uppnår det som

du efterfrågar gör att vi hamnar i en konflikt med bullernormerna.

Nina Lundström (fp): Först skulle jag vilja börja med att kommentera

frågan om trafikbuller. Gävleforskare har visat på att det också finns

inomhusbuller som påverkar barns livsmiljöer. Det gäller inte minst i

förskoleklasser och klasser.

Diskussionen handlar väldigt mycket om trafikbuller. Man riskerar kanske

att glömma bort det inomhusbaserade bullret. Jag skulle vilja höra lite

grann från Birgitta vad som är vad, och vad som är viktigast att fokusera

på så att man inte glömmer inomhusmiljön. Det är min första fråga.

Min andra fråga handlar om hinder för bostadsbyggande. Som bostadspolitiker

blir man alltid väldigt bekymrad när man upptäcker nya hinder. Samtidigt

ska vi ha en god miljö.

Jag tyckte mig höra att Ulf Yngvesson uttryckte att normerna inte har

hämmat kommunal planering. När Ingela Lindh, Niklas Svensson och framför

allt Per Linder höll sina anföranden kunde jag konstatera att det var

väldigt mycket hinder.

Nu är ni i Sveriges riksdag, och ni har bostadsutskottet framför er.

Därför skulle jag vilja ställa frågan till er: Vad skulle ni önska er

av oss för att man inte ska få hindren och för att kunna bygga bra

bostäder med goda livsmiljöer? Vad förväntar ni er av oss?

Niklas Svensson, planeringschef, Sundbyberg: Vi kan konstatera att vi

har en del problem med detta i Sundbyberg. Vi brottas med bullerfrågorna

hela tiden, som jag berättade om i mitt anförande.

I grunden är det den ständiga osäkerheten. Frågan om tydligheten har

tagits upp här hundra gånger i dag. Det kan man inte påpeka nog många

gånger.

Vi vet vad vår länsstyrelse gör för bedömningar. Boverket kommer med

nya tolkningar, vilket Banverket och Vägverket inte är sena att anamma.

Sedan får vi yttranden på planer där vi inser att risken för överklagande

är ganska betydligt. Vi lyfter på telefonen till länsstyrelsen och känner

oss ganska förvirrade om hur vi ska agera i frågan. Det behövs en

tydlighet i den här frågan. Jag vet inte om lösningen är någon typ av

differentiering av nivåerna.

Det andra är en förståelse att nyplanera bostäder är ytterst marginellt

för att lösa de här problemen. Vi skapar oftast en mängd andra positiva

värden med det kollektivtrafiknära läget. I Sundbyberg får man inte ens

ha en bil per lägenhet utan bara en åttondels bil. Vi har väl gjort

vårt för att försvåra lite grann.

Med mer tydlighet tror jag att vi också undvika mängden av pengar och

resurser som läggs ned i tidiga skeden på alla rapporterna, som

naturligtvis konsulterna är glada över att ta fram. Vi har exempel på

rapporter om buller som tas fram i översiktsplaneläget, det vill säga

innan vi ens börjat med detaljplaner, för att aktörerna vill belysa:

Var är det möjligt? Var stöter vi på patrull någonstans?

Ulf Yngvesson, kansliråd, Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet: Vi

har inga direkta önskemål på riksdagen i nuläget. Vi får i så fall komma

med konkreta frågor i någon proposition eller så. Jag var inne på

miljökvalitetsnormerna. Bullervärdena är inte miljökvalitetsnormer i den

meningen. Det är i och för sig värden som man måste beakta. Men det

finns en skillnad rent juridiskt mellan dem och de normer som gäller

för luftkvaliteten. Det var den kopplingen jag var inne på när det gällde

plan- och bygglagen.

Jag vidhåller det jag sade innan. Vad vi vet hittills har det inte satt

stopp för några projekt. Vi avvaktar och vill se lite grann vad

rättstillämpningen ger för resultat. Vi vill att ärenden prövas så att vi

kan ha ett konkret fall att arbeta med. I övrigt avvaktar vi de utredningar

som sitter och tittar på detta för att se om de kan konstatera någonting.

I nuläget finns det inget skäl att göra några direkta ändringar, som

det ser ut just för tillfället.

Ingela Lindh, stadsbyggnadsdirektör, Stockholm: Vi har naturligtvis en

helt annan syn än detta. Vi tycker att det påverkar alla våra projekt.

Vad vi önskar, tror och vill ha av er är att inom ramen för plan- och

bygglagen och den översyn ni gör kunna ställa krav på kommunerna.

I samband med detaljplaner ska vi beskriva de avvägningar vi gör i de

här frågorna. Det är avvägningar mellan olika samhällskrav kopplat till

miljöbalken. Det är alla de krav som Carl-Gustaf Hagander visade i sina

overheadbilder. Vi ska visa hur de avvägningarna är gjorda så att det

är möjligt för medborgarna att ta ställning till om de tycker att det

är okej.

Har vi ett sådant projekt ska det vara okej. Vi kan aldrig skapa en

lagstiftning där man ska bestämma olika saker. Däremot måste man ha en

lagstiftning som har någon ordning och reda på hur man väger och framför

allt hur synligt det är.

Sedan förväntar vi oss att riksdagen ger direktiv till Naturvårdsverket

och andra att jobba mot källan. Vi måste få en tystare fordonspark. Jag

vet att professor Tor Kihlman jobbar med bullerfrågor. Han har i över

ett års tid försökt att få någon att intressera sig för frågan om källan:

Hur får vi tystare bilar? Ingen har varit intresserad av det.

Det skulle vi önska att ni från riksdagen gav er på i stället för små

bostadsprojekt. Planering kan inte lösa de frågorna. Ge er på bilindustrin,

även om den ligger i Trollhättan.

Carl-Gustaf Hagander, planchef, Länsstyrelsen i Stockholms län: Problemet

är att planering är en väldigt långsiktig process. Det har ni sett av

bilderna. Jag tror att kommentarerna från Samhällsbyggnadsdepartementet

illustrerar lite av problemet. Vi har fått en ny syn att det ska bli en

rättslig juridisk prövning av begreppen.

Vi som hanterar detta ska veta vad "iaktta" eller "medverka till" innebär.

Det är vad vi ägnar väldigt stor del av diskussionerna och hanteringen

åt i kommunerna och hos andra, och det gynnar konsultbranschen. Sedan

väntar man tills beslutet gått igenom. Någon gång kommer kanske

Regeringsrätten att fatta ett helt annat beslut. Då får vi en juridisk

tolkning som kommer att slå undan detta. Den gäller då för alla pågående

planprocesser.

Vi kan ta detaljplanerna för Norra länken som ett exempel. Man må tycka

vad man vill om Norra länken. Men när detaljplanerna var klara fanns

det en nationalstadspark, och då fanns det några träd som gjorde att

den stoppades.

Nu har planprocesserna gått allt längre. Självklart klagar man, eftersom

det är ett kontroversiellt projekt. Nu ligger frågan på regeringsnivå.

Vi har några partiklar som vi inte riktigt vet allt om. Det blir juridik

ned i minsta detalj. Det blir någonting som man kallar för gatlyktssyndromet.

Man engagerar sig i fel sak.

Det gäller att gå på källan och att se helheten. Det enskilda lilla

bostadsområdet eller detaljplanen kan inte lösa biltrafikens problem.

Men det är där en stor del av samhället agerar i dag.

Anders Svensson, planchef, Göteborg: En del av det som har sagts här i

dag pekar på att man stöder sig på varandra. Man avvaktar lite grann

vad andra instanser ska komma fram till. Från kommunalt håll försöker

vi som stadsbyggnadskontor att stödja oss på vad Boverket kommer fram

till. Men man kanske har en annan del av kommunen som jobbar mer med

miljöfrågorna där kanske Naturvårdsverkets ställningstaganden är de

viktiga.

Det vi förväntar oss från bostadsutskottet och riksdagen är att man

någonstans tar ställning i frågorna. Ytterst handlar det om att vi ska

göra det möjligt att bygga i storstadsregionerna. Vi ser en koncentration

av bostadsbyggandet till de regionerna.

Om det över huvud taget ska vara möjligt att skapa bostadsmiljöer i

våra kommuner måste man också ha möjlighet att göra avsteg. För att

kunna hantera detta tror jag att vi behöver ett ganska tydligt statligt

ställningstagande i de frågorna.

Tom Bellander, docent, Stockholms läns landsting: Jag förstår att

normerna för luftkvalitet ses som ett stort problem i planeringsprocessen.

Om jag får önska någonting som forskare och som representant för hälso-

och sjukvården skulle jag önska att ni riksdagsledamöter och även andra

här såg hälsoeffekterna som problemet snarare än normerna.

Normerna är ett slags indikativt verktyg för att minska omfattningen av

hälsoeffekterna. Men det är hälsoeffekterna som är problemet och inte

normerna.

Lilian Virgin (s): Det var väldigt intressanta föredragningar vi har

fått höra. Särskilt svaren på den sista frågan tyckte jag var väldigt

bra. Jag sitter också i PBL-utredningen. Det är en hel del som vi kan

ta till oss där. Det gäller bland annat detta med att beskriva avvägningar,

som Ingela Lindh tog upp, och kraven på kommunerna. Det tror jag är

bra.

Det bekräftar också att detta är ett svårlöst problem. Vi lär oss hela

tiden. Utvecklingen går vidare. För inte så länge sedan, och det kanske

förekommer än, trodde vi att vi kunde minska hastigheten på bilar genom

att bygga vägbulor. Men resultatet blev att vi fick mer buller i stället.

Vi lär oss hela tiden. Likadant är det med olika byggmaterial. Man

tror väl många gånger att trä inte är något bra för ljudisolering, men

sedan visar det sig att det är förträffligt.

Jag vill egentligen ställa en fråga till Anders Svensson. Det är många

av er som har berättat om kreativa lösningar. Det tycker jag låter

väldigt spännande, men vad händer sedan? När vi var i Göteborg med

bostadsutskottet såg vi hur man på något ställe hade glasat in uteplatser

som vätte mot gatan för att få en tystare miljö där människorna vistas.

Därför undrar jag: Följer man upp detta på något sätt för att se hur

människor upplever det? Görs det mätningar? Jag är mest intresserad av

hälsoeffekterna och vill alltså höra, kanske från flera av er, om de

kreativa och bra lösningar som ni hittar också följs upp på något sätt.

Anders Svensson, planchef, Göteborg: Vi har ett fortlöpande arbete

tillsammans med miljöförvaltningen i kommunen där vi diskuterar lösningarna.

Man kan säga att vi har en pågående dialog om våra planprojekt. Vi har

talat om att ha någon typ av uppföljningsprogram som kan följas inte

bara under planprocessen utan också en bit in i brukarskedet. Men det

är i sin linda ännu.

Magnus Lindqvist, miljöförvaltningen, Stockholms stad: Jag representerar

Stockholms stad och skulle vilja kommentera det sista du nämnde. Vi har

i Stockholmsområdet tillsammans med bland annat länsstyrelsen följt upp

nybyggda bostäder i bullerutsatta lägen, sådana som byggts under de

senaste tio åren, och frågat de boende just hur de upplever kreativa

lösningar - eller hur de generellt upplever sin boendemiljö.

Vi har kommit fram till att ett visst mått av kompensationstänkande är

det bästa sättet att i slutändan nå en bra ljudmiljö. De faktorer som

i det här fallet är de absolut viktigaste att beakta är en tyst gårdssida,

en hög fasadisolering och väl genomtänkta planlösningar. Sedan kan man

kombinera dem med mer eller mindre kreativa lösningar såsom burspråk

och balkongutformningar, huskropparnas utformning och så vidare.

Carl-Gustaf Hagander, planchef, Länsstyrelsen i Stockholms län: Det var

ungefär samma sak för vår del. Jag har lagt fram en del exempel på

rapporter; jag tog bara med mig fem sex stycken av varje. Vi har samlat

de kreativa lösningarna i en egen rapport för att så att säga sprida

goda idéer - det är alltså Stockholms stad tillsammans med länsstyrelsen

och byggbranschen som tagit fram den.

I nästa steg intervjuade vi folk för att få veta om de verkligen bodde

i rummen mot den tysta sidan och så vidare. Det visade sig att folk

självfallet är störda av buller men att många andra faktorer också

påverkar. När man dagligen hanterar detta hamnar man rätt ofta i sådana

märkliga situationer som till exempel att uteplatsen ska vara mot den

tysta sidan. Sedan visar det sig emellertid att folk föredrar att ha

uteplatsen i solen. Solen och ljuset går alltså före bullret, men det

finns inte reglerat.

Vi har tillsammans i gruppen försökt få lite pengar för att gå vidare

och titta på detta så att man ska kunna nyansera bilderna genom något

slags ljudklasspoäng eller dylikt. I annat fall blir det lätt matematik

av det hela, till exempel att det går bra med 55 decibel men om ljudnivån

är 56 går det inte bra. I själva verket hör man ingen skillnad. Vi

försöker alltså i mån av resurser tillsammans med framför allt byggbranschen

och Stockholms stad jobba med detta och också försöka sprida det i landet.

Ewa Thalén Finné (m): Mycket är ju sagt redan, men jag skulle vilja

ställa en kompletterande fråga till Isabell Lundberg från länsstyrelsen.

Hon talade om luft och sade då att bostadsbyggandet är hotat och en

översyn av regelverket är nödvändigt. Då skulle jag vilja fråga: Vad är

syftet och målet? Vad är det vi ska komma fram till?

Isabell Lundberg, miljöutredare, Länsstyrelsen i Stockholms län: Jag

tror att jag passar frågan till Carl-Gustaf.

Carl-Gustaf Hagander, planchef, Länsstyrelsen i Stockholms län: Mycket

handlar om bristen på tydlighet, alltså att det är otydligt. Länsstyrelsen

har tidigare lämnat förslag om att när det gäller planering och luft

borde man koppla ihop dem. I dag får man alltså inte bygga om man inte

iakttar miljökvalitetsnormen. Såvitt vi har kunnat se är Sverige det

enda EU-land som har just den strikta stoppregeln.

Vi har föreslagit att man i stället skulle koppla det till åtgärdsprogrammen.

Där hade man kunnat studera vad det är som orsakar problemen - hur ser

det ut? Då skulle man på ett tydligare sätt i det åtgärdsprogram vi

hade jobbat med kanske kunnat exemplifiera med sådant som att man inte

får bygga där man minskar ventilationen. I dag slår det blint, och det

är det som skapar svårigheterna. Ett konkret förslag är därför: Koppla

PBL till fastställda åtgärdsprogram i stället för normen i sig.

Maria Öberg (s): Jag som bor långt uppe i Norrlands inland känner

naturligtvis skillnaden när jag kommer till Stockholm, och en och annan

sömnlös natt har jag väl haft sedan jag kom hit. Frågan är om det beror

på buller eller på någonting annat. Det vet jag inte.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Birgitta Berglund. I den sista

bild du visade för oss fanns en punkt som hette Fasadisolering - ej

hållbar lösning. Jag funderar på om du menar att forskning om och

utveckling av byggmaterial inte är önskvärd för att man ska kunna bygga

i storstadsområden. Eller vad är det egentligen du menar med den

punkten?

Sedan funderar jag också på en annan sak. Jag tror att jag sett några

bilder på att man väljer att bygga kontor mot vägar där det bullrar.

Därför undrar jag hur det påverkar oss ur ett hälsoperspektiv. Eftersom

vi jobbar på kontor hela dagarna måste vi vara ganska utsatta för buller

under en stor del av dygnet, för vi kanske tillbringar en större del av

dygnet på jobbet än i vår bostad.

Menar du att forskning om och utveckling av byggmaterial inte är önskvärd

för att vi ska kunna bygga mer i storstadsområden? Eller vad menar

du?

Birgitta Berglund, professor, Karolinska Institutet: Nej, det menar jag

absolut inte. Jag sade att fasadisolering inte var en hållbar lösning

på lång sikt eftersom jag anser att man ska angripa bullret vid källan.

Man måste se till att det bullrar mindre. Att då enbart inrikta sig på

att lösa problemet med fasadisolering är naturligtvis inte hållbart.

Tvärtom deltar jag i ett forskningsprojekt där vi är engagerade i att

försöka hitta bättre material och konstruktioner för att kunna absorbera

ljud och reflektera ljud på fasader eller med skärmar. Det pågår en

omfattande sådan utveckling, vilket naturligtvis är positivt.

Jag har efter alla år som jag arbetat med bullerfrågan ur hälsosynpunkt

förundrats över att man inte kan ta ett infrastrukturgrepp om den. Jag

tror att detta också skulle kunna vara bra i fråga om de kemiska

luftföroreningarna, som när det gäller partikelfrågan helt och hållet går

hand i hand med bullerfrågan. Man måste tänka om och inse att man behöver

samarbeta mer över gränserna. Som jag har förstått här i dag är det

lagstiftningsfack och sådant som är ett hinder.

För att klara den här frågan tror jag att man alltså måste börja med

det stora perspektivet, med infrastrukturen, och sedan se vilka åtgärder

man ska vidta beträffande trafiksystemen och bostadsbyggandet som system.

Sten Lundström (v): Jag kan konstatera att det nog finns en ganska bred

enighet om det sista som sades, nämligen att det är källan till bullret

och källan till avgaserna och föroreningarna som vi måste komma åt i

första hand. Jag kan tycka att det är ganska positivt. Den dag vi löst

det problemet har vi byggt fasader som är tysta och fönster med väldigt

bra funktioner, och vi har alla den tysta sidan mot söder. Det gör inte

särskilt mycket att källan kommer lite senare, för som vi hörde har vi

då samtidigt skapat en ganska god miljö.

Men jag förstår också av en del av samhällsplanerarna att man gärna

vill kringgå detta på något sätt och att man egentligen tycker att det

är helt okej att det bullrar lite för mycket. Därför måste nog både vi

från riksdagens sida och de från Socialstyrelsen och andra snarare se

kritiken som ett problem för dem som planerar. När jag lyssnar på de

behov som finns att få bryta mot mönstret, att det ska få bullra lite

mer och att vi ska få lite mer avgaser, har jag en känsla av att om vi

inte hade haft de normer vi nu har skulle det ha sett betydligt värre

ut.

Uppenbarligen har de normer och regler som riksdag och regering hittills

fastställt tvingat fram ett ganska högt mått av kreativitet. Att nu

backa på detta skulle, såvitt jag förstår, leda till en rakt motsatt

utveckling, det vill säga att vi återigen skulle öka problemen snarare

än minska dem. Jag skulle vilja ha en liten kommentar, kanske från både

Socialstyrelsens och forskningens sida, om inte de normer och regelverk

som hittills funnits trots allt skapat bättre miljöer än om vi inte

hade haft dem.

Tomas Agenberg (s): Min fråga riktar sig närmast till Mikael Jardbrink.

Den är delad i två steg, för jag måste först ställa frågan om jag

förstått det hela korrekt. När det talas om riktvärden och ekvivalent

nivå undrar jag om det i så fall handlar om dygnsmedelnivån. Han nickar.

Bra.

Då är min fråga: Är det inte ett lite stelbent mått? Människor mår dåligt

av en bullrande miljö - när de vistas där. Kan man på något sätt ha

lägre bullernivå på natten, och kan påvisa det i plan, när folk i

allmänhet sover och behöver dygnsvilan? Är det möjligt att då ha en annan

regelstruktur?

Om det bullrar extremt mycket mitt på dagen när man under ett par timmar

släpper fram tung trafik, höjer detta dygnsmedelvärdet av buller fastän

man på natten kanske har en lägre bullernivå. Jag skulle vilja ha en

kommentar till ifall det kan vara en framkomlig lösning.

Birgitta Berglund, professor, Karolinska Institutet: Då det gäller

riktvärdena för hälsoeffekt är de satta med olika tider. Till exempel

för sömn gäller värdet för åtta timmars natt och är då 30 decibel LAeq

respektive 45 max. Dessa värden har satts av WHO. Men sedan tar vissa

länder bort det och sätter det ibland som 16-timmarsvärden, ibland som

24-timmarsvärden och i en del länder som åtta timmar för natt.

För skolor har vi värden avsatta för de perioder man är i skolan, och

då tas även sömnperioder i beaktande. Men inte heller dessa har kommit

in i några riktvärden i övrigt, utan de ses som hälsoskyddande riktvärden.

Tidkonstanterna är alltså mycket viktiga.

Tom Bellander, docent, Stockholms läns landsting: Samma gäller för

luftföroreningar. I en del miljöer är luftföroreningarna högst under de

delar av dygnet när ingen vistas där. Därför finns det, som tidigare

sagts, intresse av att gå från miljörelaterad normering till något slags

befolkningsrelaterad normering av exponeringen. Detta syns emellertid

inte i EU:s direktiv ännu. Det kommer att dröja ytterligare en tid.

Kanske behövs det också lite mer kunskap innan vi från vår sida kan

föreslå något sådant.

Åsa Ahlgren, Socialstyrelsen: Vi anser naturligtvis att normer, riktvärden

och gränser är nödvändiga för att driva kreativiteten och utvecklingen

i samhällsplaneringen framåt och därigenom nå God bebyggd miljö. Vi

menar att det krävs en rad olika åtgärder, inte bara planering av hur

man bygger bostadsområden utan också hur man utformar lägenheterna, hur

man tar in frisk luft, varifrån den tas in, hur uteplatserna anordnas,

hur trafikströmmarna drivs, hur kollektivtrafiken utvecklas, vilken

teknikutveckling man kan få fram när det gäller asfaltbeläggning och så

vidare.

Det finns hur mycket som helst att förvänta sig, och därför är normer

och riktvärden nödvändiga.

Ordföranden: Därmed får jag förklara utfrågningen avslutad. Jag vill

framföra ett stort och varmt tack till alla. Jag tycker att vi fått en

oerhört bred framställning av både hinder och möjligheter. Det har

dessutom handlat en hel del om hälsoeffekter och lagstiftningen.

Varje ord är dokumenterat av våra stenografer. Detta utgör ett

underlagsmaterial som vi kommer att kunna använda oss av i diskussioner och

debatter och kanske också ha i åtanke när vi ska stifta nya lagar, fatta

nya beslut och komma med nya förslag som sedan behandlas i

riksdagen.

Bilder från den offentliga utfrågningen