Bet. 2004/05:BOU4

Bostadsutskottets betänkande

2004/05:BOU4

Naturresursfrågor och vattenrätt

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet motionsförslag som gäller

naturresursfrågor och vattenrätt. Förslagen väcktes under den allmänna

motionstiden 2004.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats 12 reservationer och 4 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ494 yrkande 4, 2004/05:MJ495

yrkande 4, 2004/05:N390 yrkande 9 och 2004/05:Bo276 yrkandena 1 och 2.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (c)

2. Ansvaret för uttjänta vindkraftverk

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N390 yrkande 8 och 2004/05:Bo269.

Reservation 3 (m, fp)

3. Krav avseende vindkraftsutbyggnad

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N348 yrkandena 6-8, 2004/05:N390

yrkandena 3-5 och 2004/05:Bo276 yrkande 3.

Reservation 4 (m, fp)

4. Tillståndsprövning avseende vindkraftsutbyggnad

Riksdagen avslår motion 2004/05:N307 yrkande 13.

Reservation 5 (mp)

5. Omprövning av vattendomar

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ498 yrkande 31 och 2004/05:Bo260

yrkandena 1 och 2.

Reservation 6 (kd, c)

Reservation 7 (v, mp)

6. Muddring

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo289.

7. Åtgärder till förmån för fiske

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ333 yrkande 3, 2004/05:MJ500

yrkandena 41 och 44 samt 2004/05:Bo227.

Reservation 8 (fp, kd, c)

8. Yrkesfiskarnas processuella ställning

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ495 yrkande 5.

Reservation 9 (c)

9. Gemensamma frågor för vattenkraft och vindkraft

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo282 yrkandena 1 och 2.

10. Riksintressen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:T335 yrkande 4 och 2004/05:MJ498

yrkande 28.

Reservation 10 (kd, c)

11. Nationalstadsparken

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo273 yrkandena 1 och 2 samt

2004/05:Bo279 yrkandena 1-4.

Reservation 11 (c)

Reservation 12 (mp)

12. Nya nationalstadsparker

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ469.

Stockholm den 23 november 2004

På bostadsutskottets vägnar

Ragnwi Marcelind

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ragnwi Marcelind (kd),

Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),

Siw Wittgren-Ahl (s), Maria Öberg (s), Mariam Osman Sherifay (s), Peter

Danielsson (m), Gunnar Sandberg (s), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark

(c), Leif Jakobsson (s), Ewa Thalén Finné (m), Sten Lundström (v), Helena

Hillar Rosenqvist (mp), Solveig Hellquist (fp) och Tomas Agenberg (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet förslag som riksdagsledamöterna

väckt angående naturresursfrågor och vattenrätt under den allmänna

motionstiden 2004.

Motionerna har efter mönster från tidigare år sorterats in under rubrikerna

Vindkraft (med underrubrikerna Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad,

Ansvaret för uttjänta vindkraftverk samt Krav respektive Tillståndsprövning

avseende vindkraftsutbyggnad), Vattenrätt (med underrubrikerna Omprövning

av vattendomar m.m., Muddring, Åtgärder till förmån för fiske och

Yrkesfiskarnas processuella ställning) samt Riksintressen och

Nationalstadsparker

(med underrubrikerna Nationalstadsparken och Nya nationalstadsparker).

Under en ny rubrik Gemensamma frågor för vattenkraft och vindkraft har

förts två nya motionsförslag som behandlar generella frågor om

tillståndsprövning och lokalisering av kraftproduktion.

Utskottet har med anledning av motionerna angående nationalstadsparken

uppvaktats av företrädare för Världsnaturfonden, Kungliga Djurgårdsförvaltningen

och Förbundet för Ekoparken.

Utskottets överväganden

Vindkraft

Inledning

Frågor som i olika avseenden avser vindkraften har under senare år varit

föremål för en rad utredningsinsatser av skilda slag. En relativt

omfattande redovisning av detta utredningsarbete har gjorts av utskottet

i betänkandena 2001/02:BoU11 och 2002/03:BoU3 (daterade april respektive

november 2002). Kompletterande upplysningar har dessutom lämnats i

februari i år i betänkande 2003/04:BoU4.

Utredningsarbetet kan sägas huvudsakligen ha varit inriktat på att

undersöka vilka områden som är lämpligast för lokalisering av större

vindkraftsanläggningar. Arbetet har bedrivits framför allt vid de fyra

myndigheterna Boverket, Statens energimyndighet, Naturvårdsverket och

Riksantikvarieämbetet.

Nedan redovisas under respektive rubrik bl.a. vissa, i förhållande till

den tidigare lämnade redovisningen, nya uppgifter.

Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om lokaliseringsfrågor avseende

vindkraftsutbyggnad. Jämför reservationerna 1 (m) och 2 (c) samt särskilda

yttrandena 1 (fp) och 2 (kd).

Motionerna

Motion Bo276 (kd) yrkandena 1 och 2 innehåller förslag om att områden

av riksintresse för vindkraftsutbyggnad bör pekas ut och att större

vindkraftsanläggningar bör lokaliseras till områden med en utbyggd

infrastruktur för eldistribution. I motion MJ494 (kd) yrkande 4 framhåller

motionärerna vikten av att yrkesfiskets intressen beaktas vid planeringen

av havsbaserade vindkraftverk. Förslagsställarna i motion MJ495 (c)

yrkande 4 framhåller vikten av forskning om miljökonsekvensanalyser av

havsbaserad vindkraft. Slutligen anser motionärerna bakom motion N390

(m) yrkande 9 att vindkraften inte bör främjas genom att man hävdar att

vissa områden är riksintressen.

Utskottets ställningstagande

Flera av motionsförslagen avser vindkraftens ställning och utpekandet

av områden av riksintresse för vindkraftsutbyggnaden.

Miljöbalken behandlar riksintressen i framför allt kapitlen 3 och 4.

Riksintressen enligt 4 kap. är lokaliserade och avgränsade av riksdagen.

Motsvarande intressen enligt 3 kap. måste däremot helt och hållet

lokaliseras och avgränsas med tillämpning av de principer som gäller

enligt PBL i fråga om samspelet och rollfördelningen mellan staten och

kommunerna. I första hand skall sådana frågor lösas inom ramen för

översiktsplaner. Riksintressen enligt såväl 3 som 4 kap. MB skall anges

särskilt i översiktsplanen (4 kap. 1 § PBL). Det ankommer på vissa

myndigheter att efter samråd med Boverket inom sitt ansvarsområde lämna

uppgifter till länsstyrelserna om områden som de bedömer vara av

riksintresse enligt 3 kap. MB. Statens energimyndighet ansvarar i detta

sammanhang för områden av riksintresse för energiproduktion och

energidistribution, vilka anges i 3 kap. 8 § MB (2 § förordningen [1998:896]

om hushållning med mark- och vattenområden m.m.).

Som utskottet även tidigare år har konstaterat kan ställningstaganden

till vilka områden som bör utpekas vara av riksintresse för vindkraftsutbyggnad

sägas sedan lång tid tillbaka ha varit ett övergripande mål för det

utredningsarbete m.m. som har bedrivits på området. En stor mängd

utredningsinsatser har bedömts vara nödvändiga för väl grundade

ställningstaganden. Insatserna har avsett bl.a. miljömässiga,

kulturmiljömässiga,

militära och elsystemsmässiga förutsättningar för olika områden.

Det är mot den bakgrunden tillfredsställande att kunna konstatera att

Statens energimyndighet nyligen (den 26 oktober 2004) pekat ut områden

av riksintresse för vindkraftsutbyggnad i enlighet med bestämmelserna

i 3 kap. 8 § MB.

Här kan även nämnas att Svenska kraftnät till regeringen har redovisat

sin slutrapport angående övergripande förutsättningar för storskalig

utbyggnad av vindkraft i havs- och fjällområden. Boverket har redovisat

en slutrapport till regeringen angående förutsättningar för storskalig

utbyggnad av vindkraft i havs- och fjällområden. Rapporterna har

remissbehandlats och bereds inom Regeringskansliet. Försvarsmakten

slutredovisade den 23 mars 2004 ett uppdrag om vindkraftens effekter på

militära övervaknings- och kommunikationssystem m.m. Naturvårdsverket

har i april 2003 till regeringen redovisat Plan för inventering av marina

naturtyper på utsjöbankar (Dnr 301-388-03/Nv). Verket har därefter fått

i uppdrag att genomföra planen och lämna en redovisning av de gjorda

inventeringarna i december 2005. Slutligen kan nämnas att Riksantikvarieämbetet

har studerat vindkraftens inverkan på kulturmiljön och lämnat en rapport

härom till regeringen.

Försvarsmaktens, Riksantikvarieämbetets och Boverkets uppdrag avslutades

i juni 2004 med ett uppdrag till länsstyrelserna om att redovisa

planeringsunderlag för utbyggnad av stora vindkraftsanläggningar.

Länsstyrelserna skall redovisa resultaten av arbetet för landområden senast

den 1 juni 2005 och för havsområden senast den 1 april 2006.

Utskottet ser med intresse fram mot länsstyrelsernas kommande redovisningar

av dessa uppdrag.

Som redan har framgått ser utskottet positivt på att områden av

riksintresse för vindkraftsutbyggnaden nu har pekats ut. Utskottet kan

således inte biträda det moderata förslaget.

De utgångspunkter som motionärerna bakom övriga motionsförslag lyfter

fram torde delas av så gott som alla. Det är således av stor vikt att

det vid ställningstaganden till ansökningar om tillstånd till havsbaserad

vindkraft finns tillfredsställande utredningar om miljökonsekvenserna

att tillgå så att bl.a. effekterna för fisket, vilket efterlyses i en

av motionerna, kan bedömas. Detta har också kommit till uttryck i

lagstiftningen. Således skall normalt en miljökonsekvensbeskrivning ingå

i en ansökan om tillstånd enligt 9 och 11 kap. MB samt finnas vid

tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. MB (se 6 kap. 1 § MB), dvs. i fall

då tillstånd enligt miljöbalken söks för uppförande av vindkraftverk.

Det motionärerna efterlyser torde därför enligt utskottets mening i

allt väsentligt redan vara uppnått.

Utskottet avstyrker motionsförslagen.

Krav avseende vindkraftsutbyggnad m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om

ansvaret för uttjänta vindkraftverk, jämför reservation 3 (m, fp)

och

krav avseende vindkraftsutbyggnad m.m., jämför reservation 4 (m,

fp).

Ansvaret för uttjänta vindkraftverk

Motionerna

Två motioner innehåller förslag som tar sikte på ansvaret för uttjänta

vindkraftverk. Det är motion N390 (m) yrkande 8 i vilken man förespråkar

en utredning om ansvaret för nedmontering och bortforsling av uttjänta

vindkraftverk. Motionärerna anför att en rimlig utgångspunkt kunde vara

att tillståndsmyndigheten villkorar uppförandet av vindkraftverk med

att säkerhet ställs av den sökande för kostnaderna för nedmontering och

bortforsling. Även i den andra motionen, Bo269 (s), förespråkas att

ekonomiska garantier för nedmonteringen ställs innan etableringen kan

påbörjas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare pekat på att regeringen i mars år 2001

tillåtlighetsprövade en gruppstation för vindkraft på Lillgrund i Öresund,

Malmö kommun. Regeringen, som har att pröva tillåtlighetsfrågan beträffande

vissa större vindkraftsanläggningar, lämnade tillstånd och föreskrev

som villkor att sökandebolaget skulle ställa säkerhet för erforderliga

kostnader i samband med en nedläggning, inkluderande rivningskostnader.

Prövningen gjordes enligt naturresurslagen. Miljöbalken ger regeringen

möjligheter att föreskriva motsvarande villkor (17 kap. 7 § MB). Även

övriga prövningsmyndigheter har möjlighet att villkora tillståndsbeslut.

De kan bl.a. föreskriva att säkerhet skall ställas för kostnaderna för

återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda (16 kap. 3 § MB).

Härigenom ges således möjligheter för prövningsmyndigheterna att vid

tillståndsgivningen ställa sådana villkor som motionärerna torde

eftersträva. Utskottet har även erfarit att möjligheterna att ställa dessa

villkor utnyttjas och förutsätter att regeringen, som bl.a. i samband

med sin tillåtlighetsprövning kommer i kontakt med problematiken, följer

frågan och tar de initiativ som eventuellt skulle behövas.

Motionerna avstyrks.

Krav avseende vindkraftsutbyggnad

Motionerna

I motion Bo276 (kd) yrkande 3 föreslår motionärerna att framtida

utbyggnadsområden för vindkraft och områden fria från vindkraft skall

markeras på kartorna i översiktsplaneringen, att utbyggnader bör samordnas

mellan berörda kommuner och att boende skall vara med i planeringen

från början. Motion N348 (m) yrkandena 6-8 innehåller förslag om miljö-

och detaljplaneprövning vid vindkraftsetablering, respektavstånd mellan

bebyggelse och vindkraft samt särskild gränsvärdenorm för buller från

vindkraftverk. I motion N390 (m) yrkandena 3-5 framhåller motionärerna

vikten av närboendes och lokala näringsidkares möjligheter till påverkan

på vindkraftsutbyggnaden liksom närboendes inflytande över minimiavstånd.

De förespråkar även, såsom i den föregående motionen, särskild

gränsvärdenorm för buller från vindkraftverk.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anförde i februari innevarande år vid behandlingen av

motionsförslag liknande de som nu tas upp i motionerna (bet. 2003/04:BoU4)

bl.a. att det naturligtvis är viktigt att tillkomsten av vindkraftverk

föregås av prövningar där olika intressen kommer till tals. Utskottet

pekade mot den bakgrunden på att Boverket har gett ut en handbok -

Planering och prövning av vindkraftsanläggningar - angående frågor om

etablering av vindkraftverk på land. I handboken behandlas på ett eller

annat sätt samtliga de frågor som tas upp i de ovan nämnda motionerna.

Bland annat redovisas att kommuner i översiktsplan eller vindkraftspolicy

kan ange vad som är rimliga avstånd mellan bostads-/fritidsbebyggelse

och en vindkraftsanläggning. Dessa avstånd anges vara lämpliga att

bestämma efter lokala förutsättningar, rådande värden, verkens och

anläggningens storlek och efter att ha inhämtat medborgarnas uppfattning.

Uppfattningen om rimligt avstånd har enligt handboken hela tiden ökat

med verkens storlek. De visuella frågorna anses numera vara en väsentlig

utgångspunkt för bedömningen. Rimligt minsta avstånd bedöms kunna vara

500 till 1 000 m. Handboken innehåller även ett flertal kommunala exempel

på hur frågorna hittills har hanterats. Bland annat redovisas Vindkraft

på södra Gotland - tillägg till översiktsplanen Vision Gotland 2010.

Där har kommunen angett avstånds-kriterier/riktlinjer för boendemiljön

enligt följande:

Avståndet mellan boende och vindkraftverk bör i normalfallet vara 1 000

m.

Byggnadsnämnden kan i speciella fall utifrån buller, ljus, topografiska

förhållanden och väderstreck överväga en flexibel skyddszon om 500-1

000 m.

Avståndet mellan nya verk eller vindkraftsparker skall vara minst 3 km.

Detta avstånd gäller inte för gårdsverken.

Andra kommuner uppges ha minsta avstånd från 250 m och uppåt. Vissa

kommuner skiljer mellan avstånd till enstaka bostad och till samlad

bebyggelse.

Liksom vid behandlingen under förra riksmötet kan utskottet även nu

konstatera att de frågor som aktualiseras i motionerna är sådana som

lämpligen hanteras på samma sätt som andra planfrågor eller bygglovsfrågor.

Det innebär att kommunerna bör ha ett väsentligt inflytande, bl.a.

genom sitt planmonopol. Samtidigt bör det finnas ett visst utrymme för

statlig kontroll, t.ex. vid kollisioner med riksintressen eller

miljökvalitetsnormer. Vidare bör frågorna kunna komma under domstolsprövning,

t.ex. vid överklagande av bygglov.

Mot denna bakgrund finner utskottet sammanfattningsvis inte tillräckliga

skäl för att gå något av motionsförslagen till mötes.

Tillståndsprövning avseende vindkraftsutbyggnad

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslaget om tillståndsprövning avseende

vindkraftsutbyggnad. Jämför reservation 5 (mp).

Motionen

I motion N307 (mp) yrkande 13 föreslår motionärerna tillsättande av en

vindkraftsutredning för att ge förslag på åtgärder för att påskynda

utbyggnaden av vindkraft, bl.a. genom en snabbare, enklare och mer

förutsägbar prövning.

Utskottets ställningstagande

Såväl Miljöbalkskommittén som PBL-kommittén har haft regeringsuppdrag

som berör den frågeställning som motionärerna tar upp. Naturvårdsverket

har på eget initiativ gjort en översyn av olika verksamheters tillstånds-

respektive anmälningsplikt som resulterat i rapporten Pröva eller inte

pröva som lämnades till Miljödepartementet i februari 2004. I rapporten

föreslås att ca 1 350 verksamheter blir anmälningspliktiga i stället

för tillståndspliktiga. Rapporten har remitterats. Beredning av ärendets

fortsatta hantering pågår.

Miljöbalkskommittén lämnade i december 2003 betänkandet En effektivare

miljöprövning (SOU 2003:124). I betänkandet lämnar man förslag som är

inriktade på prövningens första skeden, från den första myndighetskontakten

till beslut i första instans. Förslagen gäller bl.a. förfarandet för

att ta fram miljökonsekvensbeskrivningar, prövningen vid ändringar och

utbyggnader av befintliga miljöfarliga verksamheter, anmälningsplikt i

stället för tillståndsplikt för vissa vattenverksamheter, prövningen av

täkter samt regeringens tillåtlighetsprövning av vissa verksamheter.

Betänkandet har remissbehandlats. Beredning pågår och beslut om proposition

är planerat till januari 2005.

Angående prövningsorganisationen har de två kommittéerna lämnat

delbetänkandena Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation -

Miljöbalkskommittén (SOU 2004:38) respektive Kortare instanskedja och ökad

samordning - PBL-kommittén (SOU 2004:40). Betänkandena har remissbehandlats

och bereds inom Regeringskansliet.

Utskottet vill inte föregripa den inom Regeringskansliet pågående

beredningen och avstyrker därför förslagen i mp-motionen.

Vattenrätt

Omprövning av vattendomar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om omprövning av vattendomar. Jämför

reservationerna 6 (kd, c) och 7 (v, mp).

Motionerna

I motion MJ498 (kd) yrkande 31 förespråkar motionärerna en översyn av

möjligheterna att ompröva vattendomar. Och i motion Bo260 (v) yrkandena

1 och 2 förespråkar motionärerna omprövning av vattendomar till förmån

för fiskar respektive andra viktiga naturvårds- och miljöintressen.

Utskottets ställningstagande

I frågan om möjligheterna att ompröva äldre vattendomar har utskottet

tidigare (se bl.a. bet. 2001/02:BoU11) konstaterat att man naturligtvis

anser det vara betydelsefullt att gamla vattendomar kan omprövas samt

att omprövningsmöjligheterna bör ha en väl avvägd utformning. Utskottet

har inte funnit skäl att ifrågasätta den nuvarande regleringen av

förutsättningarna för omprövning. Utskottet har särskilt framhållit att

det är av stor betydelse att staten kan begära omprövning i de fall där

det är önskvärt och möjligt och pekat på att Kammarkollegiet,

Naturvårdsverket och länsstyrelserna har sådan rätt. Motionsförslag angående

omprövning mot bakgrund av översvämningar har avstyrkts av utskottet,

se bl.a. betänkande 2002/03:BoU3, med hänvisning till vad Miljöbalkskommittén

funnit i ett delbetänkande (SOU 2002:50). I sammanfattningen av betänkandet

säger kommittén bl.a. att det generellt sett inte är genom omprövning

av vattendomar som översvämningsproblemen kan mildras. Utredningen

föreslår därför inga ändringar av omprövningsreglerna. Slutsatsen är i

stället att vi måste vara beredda på att översvämningar kommer att

inträffa. För att mildra verkningarna av dem förefaller det enligt

utredningen mer ändamålsenligt med ökad hänsyn till översvämningsrisken

vid den fysiska planeringen och en utbyggd verksamhet med älv- och

samordningsgrupper.

Vid utskottets behandling under förra riksmötet av förslag angående

omprövning av vattendomar erfor utskottet från Regeringskansliet bl.a.

att Miljöbalkskommittén utreder olika alternativ för hur prövningsorganisationen

bör se ut. Frågan är vid och har stor betydelse för hur prövningen av

vattenverksamheter, inklusive omprövning av villkor, skall gå till. Mot

bakgrund av vad Miljöbalkskommittén skulle komma fram till avsåg regeringen

att återkomma till frågan om prövningsordningen i stort och då också

till frågan om omprövning av vattendomar. Efter det principbetänkande

om prövningsorganisationen som Miljöbalkskommittén skulle lämna kring

månadsskiftet mars/april 2004 avsåg regeringen att i tilläggsdirektiv

till kommittén ge anvisningar för den fortsatta utredningen.

Utskottet har nu erfarit att ambitionen är att tilläggsdirektiv skall

vara klara innan årsskiftet 2004/2005. Utskottet förutsätter att

tilläggsdirektiven kommer att bli klara inom en snar framtid och vill inte

föregripa dessa överväganden. Motionsförslagen avstyrks.

Muddring

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslaget om muddring.

Motionen

I motion Bo289 (m) förespråkar motionärerna en översyn av miljöbalkens

bestämmelser om muddring i småbåtshamnar.

Utskottets ställningstagande

För vattenverksamhet (bl.a. muddring) krävs enligt huvudregeln tillstånd

enligt 11 kap. MB. Ansökningar om tillstånd för muddring handläggs av

miljödomstolarna som första instans. Miljödomstolens tillståndsprövning

avser bl.a. om fördelarna från allmän och enskild synpunkt av företaget

överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det. Det kan

även noteras att dumpning är förbjudet enligt 15 kap. 31 § MB. Dispens

från förbudet kan sökas hos Naturvårdsverket. Vidare kan nämnas att

tippning eller deponering av muddermassor närmast är att hänföra till

miljöfarlig verksamhet som prövas enligt 9 kap. MB.

Liksom motionärerna anser bostadsutskottet att kostnaderna för muddring

bör vara rimliga och inte onödigt höga. Frågorna förtjänar att på olika

sätt uppmärksammas. Utskottet saknar underlag för att för sin del kunna

konstatera att gällande regelverk för tillstånd till muddring skulle ha

sådana brister att riksdagen nu bör ta initiativ till förändringar. Mot

denna bakgrund avstyrker utskottet förslaget.

Åtgärder till förmån för fiske

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om åtgärder till förmån för fiske.

Jämför reservation 8 (fp, kd, c).

Motionerna

I ett flertal motioner lämnas förslag som syftar till att förbättra

fiskens miljö. Sålunda förespråkar motionärerna bakom motion MJ333 (m)

yrkande 3 att ålens livsmiljö skall restaureras. Motion MJ500 (kd)

innehåller förslag om planering för vattenbruk (yrkande 41) och förslag

om åtgärder för vandringsfisk (yrkande 44). Motionärerna vill bl.a. att

kommunerna i sina översiktsplaner skall ange områden lämpliga för

fiskodling och förespråkar att de utbyggda älvarna förses med erforderliga

laxtrappor och vandringsvägar för ål. Slutligen finns i motion Bo227

(s) förslag om fisktrappor och vandringsvägar för fisk.

Utskottets ställningstagande

Utskottet framhöll vid behandlingen av liknande frågor under förra

riksmötet (bet. 2003/04:BoU4) att man i betänkande 2002/03:BoU3 bl.a.

ansett att det bör finnas förbiflöde vid alla kraftverk. Enligt utskottet

fanns det anledning att se över frågan om hur behovet av förbiflöden i

befintliga vattenkraftverk kan tillgodoses och som en del i detta hur

ändamålsenliga reglerna för omprövning av vattendomar är i sammanhanget.

Utskottet fann i samma betänkande att en sådan översyn skulle kunna

göras i samband med beredningen av de frågor som Miljöbalkskommittén

tar upp i avsnitt 7.4.1 i betänkande SOU 2002:50 och förutsatte att

regeringen utan särskilt tillkännagivande i frågan tar de initiativ som

kan krävas. Utskottet tillade även att man kommer att följa frågornas

hantering och uteslöt inte möjligheten att i annat sammanhang aktualisera

dem på nytt.

Vid behandlingen av frågorna under förra riksmötet hade regeringen i

proposition 2003/04:51 Kust- och insjöfiske samt vattenbruk anfört

beträffande målen för en nationell politik för kust- och insjöfisket

samt för fritidsfisket och vattenbruket bl.a. att en ekologiskt hållbar

förvaltning av fiskresurserna inom ramen för de av riksdagen fastställda

miljökvalitetsmålen skall bidra till att återskapa och bevara den

biologiska mångfalden samt bidra till utvecklingen av ett livskraftigt,

ekologiskt hållbart och därmed miljöanpassat fiske. Regeringen redovisade

vidare att vattenbruk bör integreras bättre i kommunernas översiktsplaner

och aviserade att man hade för avsikt att ge Boverket i uppdrag att

tillsammans med berörda myndigheter utarbeta nya riktlinjer för kommunernas

vattenplanering. Detta kommer enligt regeringens bedömning även att

kunna utgöra ett underlag för de framtida vattenmyndigheternas arbete.

Vidare anförde regeringen angående bl.a. befintliga vattendomar följande.

Arbetet med miljökvalitetsmålen har bl.a. visat att det finns

förutsättningar för att delvis ersätta kompensationsutsättningarna av lax

och öring med åtgärder som förbättrar den naturliga produktionen i de

utbyggda älvarna. Regeringen angav att man hade för avsikt att uppdra

åt Kammarkollegiet och Fiskeriverket att i samverkan med Naturvårdsverket

utreda möjligheter och konsekvenser av en sådan inriktning på

kompensationsåtgärder för befintliga och kommande vattendomar. Vidare att

Fiskeriverkets forskning har visat att långvarig odling av laxfisk leder

till genetiska förändringar i bestånden som bl.a. gör dessa bestånd

mindre konkurrenskraftiga. Regeringen ansåg det därför vara väsentligt

att sådana bestånd kontinuerligt kan förstärkas med vild fisk på sådant

sätt som gjorts i bl.a. Dalälven. Fiskeriverket borde därför enligt

regeringens mening undersöka möjligheterna att, för bestånd av laxfisk

beroende av kontinuerlig utsättning, skapa mindre, lokala självreproducerande

laxbestånd som kan utnyttjas för att bevara beståndens naturliga karaktär.

Fiskeriverket fick i regleringsbrev för 2004 i uppdrag att i samverkan

med berörda myndigheter utreda möjligheter och konsekvenser av en

förändrad inriktning på kompensationsåtgärder avseende fiske i nuvarande

och kommande vattendomar. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december

2004.

Som redovisats under avsnittet Omprövning av vattendomar erfor utskottet

från Regeringskansliet även att regeringen mot bakgrund av Miljöbalkskommitténs

kommande ställningstaganden avsåg att senare återkomma till frågan om

omprövning av vattendomar.

Utskottet kunde mot den nu redovisade bakgrunden konstatera att regeringen

hade fört arbetet på området framåt och fann inte tillräckliga skäl för

att ta ett initiativ i frågan. Utskottet avsåg dock att även fortsättningsvis

följa frågornas hantering och uteslöt inte möjligheten att i annat

sammanhang aktualisera dem på nytt. Det kristdemokratiska förslaget

angående vattenbruk (och översiktsplaner) fann utskottet i allt väsentligt

vara tillgodosett genom regeringens ovan redovisade initiativ angående

vattenbruk m.m.

Enligt vad utskottet har erfarit kommer uppdraget till Boverket att

lämnas i regleringsbrev för 2005.

Utskottet gör samma bedömning nu som i februari i år (bet. 2003/04:BoU4)

och finner fortfarande inte tillräckliga skäl för att gå motionärerna

till mötes.

Yrkesfiskarnas processuella ställning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om yrkesfiskarnas processuella

ställning. Jämför reservation 9 (c).

Motionen

Motion MJ495 (c) yrkande 5 innehåller förslag om att säkerställa fiskares

ställning som sakägare. Framför allt avser yrkandet fiskares möjligheter

att erhålla ekonomisk kompensation från den som söker tillstånd till

etablering av vindkraftverk som påverkar fisket.

Utskottets ställningstagande

Liksom vid behandlingen av liknande frågor under förra riksmötet (bet.

2003/04:BoU4) ansluter sig utskottet till regeringens i miljöbalkspropositionen

(prop. 1997/98:45) redovisade uppfattning att det knappast är möjligt

att direkt i lagtexten ange vem som är att anse som sakägare. Regeringen

angav i propositionen att man var av den uppfattningen att yrkesfiskare

bör kunna vara sakägare även i mål om vattenverksamhet trots att de

inte fiskar med fasta redskap. Vidare borde enligt regeringen en anknytning

som endast grundar sig på allemansrätt aldrig vara tillräcklig för att

talerätt skall föreligga. Gällande sakägarbegrepp enligt miljöskyddslagen

borde utgöra utgångspunkt. En generös tillämpning är således avsedd.

Frågan fick enligt regeringens mening i övrigt överlämnas till

rättstillämpningen i likhet med vad som gäller inom andra rättsområden.

Utskottet avstyrker motionsförslaget.

Gemensamma frågor för vattenkraft och vindkraft

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om ny kraftproduktion.

Motionen

I motion Bo282 (s) yrkande 1 förespråkar motionärerna effektivisering

av tillståndsprövningen m.m. vid anläggandet av ny kraftproduktion och,

i yrkande 2, kartläggning av var det är lämpligt att förlägga ny

kraftproduktion.

Utskottets ställningstagande

Frågorna behandlas i de under tidigare avsnitt nämnda utredningarna

från bl.a. MB- och. PBL-kommittén. Utskottet vill inte föregripa de

kommande ställningstagandena och avstyrker motionsförslagen.

Riksintressen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om riksintressen. Jämför reservation

10 (kd, c).

Motionerna

Motion T335 (c) yrkande 4 innehåller förslag om en klassificering av

Ystads hamn som riksintresse. I motion MJ498 (kd) yrkande 28 förespråkar

motionärerna att det utreds hur områden viktiga för vattenförsörjningen

skall kunna anges som riksintresse.

Utskottets ställningstagande

Som även redovisats på annat ställe i detta betänkande behandlar

miljöbalken riksintressen i framför allt kapitlen 3 och 4. Riksintressen

enligt 4 kap. är lokaliserade och avgränsade av riksdagen. Motsvarande

intressen enligt 3 kap. måste däremot helt och hållet lokaliseras och

avgränsas med tillämpning av de principer som gäller enligt PBL i fråga

om samspelet och rollfördelningen mellan staten och kommunerna. I första

hand skall sådana frågor lösas inom ramen för översiktsplaner. Riksintressen

enligt såväl 3 som 4 kap. MB skall anges särskilt i översiktsplanen (4

kap. 1 § PBL).

Områden med särskilt gynnsamma fysiska förutsättningar för vissa typer

av anläggningar (bl.a. för kommunikationer och för vattenförsörjning)

har redan genom bestämmelserna i 3 kap. 8 § första stycket MB ett visst

skydd mot åtgärder som försvårar tillkomsten eller utnyttjandet av sådana

anläggningar. Bestämmelsen gör att möjligheterna för de kommunala och

statliga myndigheterna att t.ex. planera för eller lämna tillstånd till

sådana verksamheter som försvårar ett utnyttjande för de angivna ändamålen

inskränks. Som exempel anges i förarbetena till dåvarande naturresurslagen

att åtgärder som kan försvåra driften av anläggningen inte bör tillåtas

i dess närhet (se prop. 1985/86:3). Om området med stöd av nämnda

bestämmelses andra stycke är av riksintresse blir skyddet starkare.

Det ankommer på vissa myndigheter att efter samråd med Boverket inom

sitt ansvarsområde lämna uppgifter till länsstyrelserna om områden som

de bedömer vara av riksintresse enligt 3 kap. MB. Naturvårdsverket

ansvarar för områden av riksintresse för anläggningar för vattenförsörjning

och Sjöfartsverket m.fl. för områden av riksintresse för kommunikationer

(2 § förordningen [1998:896] om hushållning med mark- och vattenområden

m.m.).

Enligt utskottets mening föreligger det inte tillräckliga skäl för

riksdagen att ta initiativ i de av motionärerna aktualiserade frågorna.

Nationalstadsparker

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om

nationalstadsparken, jämför reservationerna 11 (c) och 12 (mp) och

nya nationalstadsparker, jämför särskilda yttrandena 3 (fp) och 4 (c).

Nationalstadsparken

Motionerna

Motion Bo273 (c) yrkandena 1 och 2 innehåller förslag om statens särskilda

ansvar för att vårda och värna nationalstadsparken och satsningar på

parkens tioårsdag. Även motion Bo279 (mp) yrkandena 1-4 innehåller

förslag om nationalstadsparken. Motionärerna föreslår gränser och

buffertzoner för parken, moratorium för nya bebyggelseplaner, analys av

hoten mot parken och stärkt skydd för parken.

Utskottets ställningstagande

I 4 kap. 7 § första stycket MB anges att området

Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården

är en nationalstadspark. Inom en sådan park får ny bebyggelse och nya

anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det

kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det

historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas. Skyddet

för nationalstadsparker är väsentligt större än vad som i allmänhet

gäller för områden som enligt 4 kap. MB är av riksintresse (t.ex. de

vattenområden som omfattas av älvskyddet). Detta beror bl.a. på att

undantaget i 1 § andra stycket samma kapitel (för utvecklings- och

totalförsvarsändamål m.m.) inte är tillämpligt.

Regeringen gav i november 2003 Länsstyrelsen i Stockholms län i uppdrag

att, i samarbete med berörda kommuner, markägare och förvaltare och

efter samråd med andra aktörer, utarbeta ett program för samordnad

förvaltning, skötsel och utveckling av nationalstadsparken

Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. Länsstyrelsen skall redovisa uppdraget

senast den 31 december 2005. Arbetets uppläggning och vunna erfarenheter

skall redovisas i en delrapport senast den 31 december 2004.

Utskottet finner att utfallet av det uppdrag som har getts till

Länsstyrelsen i Stockholms län bör avvaktas och att det saknas tillräckliga

skäl för att gå motionärerna till mötes.

Nya nationalstadsparker

Motionen

I motion MJ469 (fp) lämnar motionärerna förslag om att ge Slottsskogen

(Göteborg) med omgivande områden status som nationalstadspark.

Utskottets ställningstagande

Frågor om inrättande av ytterligare nationalstadsparker har behandlats

i slutbetänkandet av Utredningen om nationalstadsparker (SOU 1996:38).

Utredningen föreslog att ytterligare två nationalstadsparker skulle

inrättas (i Uppsala och Trollhättan). Frågan om inrättande av dessa

parker har under en längre tid beretts inom Regeringskansliet. För

närvarande pågår ingen beredning. I nämnda betänkande analyserades även

förutsättningarna för och behovet av att göra Slottsskogen till

nationalstadspark. Det aktuella motionsyrkandet motsvarar förslag som

utskottet avstyrkt under tidigare riksmöten (senast i bet. 2002/03:BoU3).

Bostadsutskottet finner inte heller nu tillräckliga skäl att ställa sig

bakom förslag om att ge Slottsskogen (Göteborg) med omgivande områden

status som nationalstadspark.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad, punkt 1 (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Peter Danielsson (m) och Ewa Thalén

Finné (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N390

yrkande 9 och avslår motionerna 2004/05:MJ494 yrkande 4, 2004/05:MJ495

yrkande 4 och 2004/05:Bo276 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

En bra och ekonomiskt sund energiförsörjning för Sverige bygger på att

de olika energislagen får konkurrera på lika villkor och stå för sina

egna kostnader. Även el från förnybara energikällor bör produceras utan

omfattande subventioner och särregleringar. Vindkraftens utbyggnad skall

ske på dess egna meriter. Vi anser därför att det inte behövs några

nationella planeringsmål för vindkraftens utbyggnad. Inte heller skall

vindkraften främjas genom att vissa områden hävdas som riksintressen.

Vi

föreslår därför att riksdagen skall tillkännage för regeringen som sin

mening vad vi med anledning av den moderata motionen framför om att

vindkraften inte främjas genom att man pekar ut vissa områden som

riksintresse för vindkraft.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N390 yrkande 9 och avslår

motionerna 2004/05:MJ494 yrkande 4, 2004/05:MJ495 yrkande 4 och 2004/05:Bo276

yrkandena 1 och 2.

2. Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad, punkt 1 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ495

yrkande 4 och avslår motionerna 2004/05:MJ494 yrkande 4, 2004/05:N390

yrkande 9 och 2004/05:Bo276 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Alltfler inser att samhället måste ställas om till en mer uthållig

utveckling. Vindkraften kommer här att spela en allt större roll som en

förnybar energikälla. Den är en påfallande ren energikälla och den

tillför energi som är gratis och outsinlig. Påverkan på luft och klimat

är synnerligen begränsad. När ett vindkraftverk har tjänat ut kan det

monteras ned. Det finns dock dessvärre målkonflikter kring denna

energikälla.

Energiomställningen med avveckling av kärnkraft och infasning av alternativ

energi ställer krav på stora vindkraftsparker. Många ansökningar och

planer finns nu för att förlägga vindkraftsparker till havs. Detta sker

av flera anledningar varav en är att det inte finns några sakägare på

samma sätt som vid landbaserade etableringar eller byggnationer längs

kustremsan. De högljudda protester, som oftast finns i samband med

ansökningar i närheten av fritidsområden uteblir genom havsetablering

och hela planprocessen kan därmed gå snabbare. Det bör dock uppmärksammas

att här finns ingen miljöforskning som kan svara på vad som händer med

fiskevatten och reproduktionen i området på grund av dessa etableringar.

Helhetssynen på den marina havsmiljön saknas. Det borde i stället ges

prioritet åt forskning om hur det marina ekosystemet i sin helhet

påverkas av all samlad exploatering. Därför bör regeringen vidta åtgärder

för att skapa forsknings- och miljökonsekvensanalyser av fiske och

havsmiljön innan havsbaserade vindkraftsparker etableras. Jag vill i

detta sammanhang även tillägga att jag anser det vara av stor vikt att

det inrättas ett nationellt center för vindkraft på Högskolan i Visby.

Centret skulle bl.a. kunna bli en motor i det av mig efterlysta arbetet.

Jag föreslår därför att riksdagen skall tillkännage för regeringen som

sin mening vad jag med anledning av c-motionen anfört. I den mån övriga

motionsförslag inte kan anses tillgodosedda med detta avstyrker jag dem.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ495 yrkande 4 och avslår

motionerna 2004/05:MJ494 yrkande 4, 2004/05:N390 yrkande 9 och 2004/05:Bo276

yrkandena 1 och 2.

3. Ansvaret för uttjänta vindkraftverk, punkt 2 (m, fp)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Peter Danielsson (m), Lars Tysklind

(fp), Ewa Thalén Finné (m) och Solveig Hellquist (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N390

yrkande 8 och avslår motion 2004/05:Bo269.

Ställningstagande

Vi vill att ansvaret gällande kostnader, nedmontering och bortförande

av vindkraftverk i samband med nedläggning av verksamheten, utreds. Det

kunde likna statens linje beträffande grustag och kärnkraftverk.

Naturligtvis är det ägaren till vindkraftverket som har det fulla ansvaret,

och i de flesta fall kommer det säkert att fungera väl. Men för de

fall då ägaren inte kan, eller vill, fullgöra sina skyldigheter anser

vi att det bör finnas lösningar. Lösningarna bör gälla oavsett var verken

är placerade.

Vi ställer oss således bakom förslaget i den moderata motionen. Vi anser

det inte vara tillräckligt med de möjligheter att villkora tillstånd

som i dag finns. Enligt vår mening bör tillståndsmyndigheter i de allra

flesta fall vara skyldiga att villkora tillstånd till uppförande av

vindkraftverk med att säkerhet ställs för kostnader för nedmontering

och bortförande av uttjänta vindkraftverk. Avgränsningen av i vilka

fall skyldigheten skall föreligga bör utredas i annat sammanhang.

Det bör ankomma på regeringen att låta utreda frågan som vi nu pekat på

och till riksdagen återkomma med nödvändiga lagförslag avseende en

reglering av prövningsmyndigheternas skyldigheter att ställa villkor om

säkerhet.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N390 yrkande

8 och avslår motion 2004/05:Bo269.

4. Krav avseende vindkraftsutbyggnad, punkt 3 (m, fp)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Peter Danielsson (m), Lars Tysklind

(fp), Ewa Thalén Finné (m) och Solveig Hellquist (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N348

yrkandena 6-8 och 2004/05:N390 yrkandena 3-5 och avslår motion 2004/05:Bo276

yrkande 3.

Ställningstagande

All lagstiftning måste enligt vår uppfattning genomsyras av stor respekt

för den enskilda äganderätten. Samtidigt bör lagstiftningen präglas av

en stor respekt för människors liv och hälsa samt skyddsintressen i

natur och miljö. Det är lätt att konstatera att vindkraftens etableringsfrågor

är komplicerade. Vindkraften har uppenbara fördelar som energikälla och

samtidigt finns nackdelar som behöver tas på allvar. Vindkraftverk syns

på stora avstånd. Vidare ger de upphov till buller och andra olägenheter.

Detta gör att värdefulla kultur- och naturvärden, liksom eventuella

grannars intresse av en fortsatt god boendemiljö, måste beaktas när

ställning tas till etableringar av nya verk.

Enligt vår mening måste en markägare ges möjlighet att själv bestämma

vad marken skall användas till och om han så önskar upplåta marken för

vindkraft. Men detta kräver att även övriga intressen tas till vara på

ett bra sätt. Detta görs bäst genom att man i den kommunala planprocessen

tar ställning till frågor om vindkraftsetableringar. På så sätt kan

skyddsvärda natur- och kulturmiljöer undantas och förutsebarhet garanteras

ägare till kringliggande markområden.

Vindkraftsetableringar skall granskas noga i den kommunala planeringen

och tillståndsgivningen. Krav bör ställas på detaljplaneprövning vid

varje etablering. Då ges närboende och sakägare möjlighet att hävda

sina intressen. Det bör därför samtidigt skapas ett fungerande regelverk

som sätter snäva och tydliga gränser för byggande av vindkraftverk.

Vi anser vidare att nationella minimiregler för respektavstånd mellan

bebyggelse och vindkraftverk bör tas fram. Den mellanliggande terrängens

egenskaper skall vägas in för att närboende inte skall drabbas.

Ersättningskrav för minskade fastighetsvärden skulle då inte behöva komma

i fråga. Reglerna bör vara dispositiva, närboende skall alltså kunna

godkänna att minimiavstånd underskrids. Vi vill ha en särskild

gränsvärdesnorm för buller från vindkraftverk. Bullernormer för industriområden

är inte lämpliga att följa när verken byggs nära bostadshus, rekreationsområden

o.d. Vi vill att verksamheten skall miljöprövas på samma sätt som annan

verksamhet prövas som har inverkan på omgivningen. Försiktighetsprincipen

skall gälla. Innan stora vindkraftsparker byggs borde därför deras

miljöpåverkan utredas.

Vi anser inte att det är tillräckligt att de i våra motioner aktualiserade

mycket angelägna frågorna om krav på miljö- och detaljplaneprövning vid

vindkraftsetablering, införande av respektavstånd mellan bostäder och

verk samt krav på samråd med närliggande kommuner vid vindkraftsetablering

m.m. behandlas i Boverkets handbok. Frågorna förtjänar att behandlas i

ett större sammanhang. Till exempel bör kravet på detaljplaneprövning

framgå av lagen.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi framför med anledning av m-förslagen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N348 yrkandena 6-8 och

2004/05:N390 yrkandena 3-5 samt avslår motionen 2004/05:Bo276 yrkande

3.

5. Tillståndsprövning avseende vindkraftsutbyggnad, punkt 4 (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N307

yrkande 13.

Ställningstagande

För vindkraften gäller i Sverige ett planeringsmål om 10 TWh 2015.

Planeringsmålet motsvarar en produktion som är nästan 15 gånger större

än produktionen under 2003. För en sådan produktion krävs en storskalig

utbyggnad av vindkraftverk.

Som jämförelse kan nämnas att vindkraften i Tyskland producerar ca 25

TWh och utbyggnaden fortsätter. Sverige är ett större och blåsigare

land än Tyskland och har färre konflikter om markanvändning.

Kostnaden för vindkraften är inte högre än att länder som Spanien och

Indien anser sig ha råd med en mycket snabb utbyggnad. Den ökande

storleken på vindkraftverk, annan teknisk utveckling och stordriftsfördelar

vid tillverkningen gör att priserna sjunker. Vindkraft är därför på god

väg att bli ett alternativ till kärnkraft och kolkraft i hela världen.

Frågan är i vilken takt Sverige skall bidra till denna utveckling.

Genom certifikatssystemet eller på annat sätt måste vindkraften få så

stabila ekonomiska förutsättningar att bankerna vågar ge lån åt

vindkraftsbyggen så att byggandet äntligen tar fart.

Vindkraften är inte bara beroende av stabila ekonomiska förutsättningar.

Ett minst lika stort problem är långa handläggningstider och oförutsägbara

resultat av planprocessen. Detta är tydligen inte ett problem i Danmark,

som har tio gånger mer vindkraft på en tiondel så stor yta, eller i

Tyskland eller Spanien. Jag vill se en snabb utredning av vad som kan

göras för att få en snabbare, enklare och mer förutsägbar prövning utan

att detta går ut över natur- och kulturvårdsintressen eller de närboendes

rättigheter.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad jag framför med anledning av mp-motionen.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N307 yrkande 13.

6. Omprövning av vattendomar, punkt 5 (kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ498

yrkande 31 och avslår motion 2004/05:Bo260 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vattendragen bör åter bli miljöer för vandrande fiskarter som lax,

laxöring och ål. Vi vill understryka den brist på strömmande vatten som

i dag råder. Många arter som är beroende av biotopen strömmande vatten

återfinns bland hotade arter. I flertalet större vattendrag spärrar

fördämningar för vattenkraft vägen för lax och öring. Gamla dammar och

rester från flottningsperioden utgör dessutom stora miljöhinder som

måste undanröjas. Här finns även frågan hur konflikten mellan kulturvärden

och naturvärden skall lösas. Naturlaxen är hotad och bl.a. den stora

Siljansöringen är snart utrotad. Omfattande åtgärder när det gäller att

undanröja olika typer av vandringshinder krävs för att nå målen.

Kostnaderna för en miljöanpassning av vattenkraften är avsevärda och

sannolikt underskattade. Skall målen nås är det angeläget att alla parter

som på något sätt nyttjar resursen strömmande vatten mer aktivt tar

sitt ansvar och blir delaktiga i en sådan process.

Vattenkraftsregleringen har medfört att det på vissa ställen inte finns

någon fiskväg förbi vattenkraftverken. I de flesta större älvar i Sverige

är vattenkraften så utbyggd att det inte längre finns några lämpliga

lekområden för lax. I några älvar, exempelvis Klarälven, Ljusnan och

Dalälven, finns det dock områden kvar dit laxen skulle kunna släppas

upp för att leka. Det bör därför finnas förbiflöden vid de kraftverk

som ligger mellan dessa lekområden och havet. Situationen i dagsläget

är att det på vissa ställen inte finns någon fiskväg förbi kraftverken.

I de fall anordningar för fiskens vandringar inte finns anlagda förutsätter

tillkomsten av sådana att den vattendom som reglerar den aktuella

vattenkraftsanläggningen kan omprövas. Bostadsutskottet (2002/03:BoU3)

har uttalat att det finns anledning att se över frågan om hur behovet

av förbiflöden i befintliga vattenkraftverk kan tillgodoses och som en

del i detta hur ändamålsenliga reglerna för omprövning av vattendomar

är i sammanhanget. Det bör därför ankomma på regeringen att snarast ta

de initiativ som krävs för att se över möjligheten att ompröva vattendomar

för dessa ändamål. Detta blir nödvändigt för att kunna genomföra de

åtgärdsprogram som föranleds av EU:s ramdirektiv för vatten. Den nu

förordade översynen måste snarast komma till stånd. Vi är också restriktiva

till fortsatt utbyggnad av vattenkraftverk. Vi anser att strömmar och

vattendrag skall restaureras där uppförda dammar inte längre fyller

någon funktion.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi framför med anledning av kd-motionen.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ498 yrkande 31 och avslår

motion 2004/05:Bo260 yrkandena 1 och 2.

7. Omprövning av vattendomar, punkt 5 (v, mp)

av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och Helena Hillar Rosenqvist

(mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo260

yrkandena 1 och 2 samt avslår motion 2004/05:MJ498 yrkande 31.

Ställningstagande

Med anledning av de många översvämningarna kring många reglerade vattendrag

med deras dammar och kraftstationer har vattenlagstiftningen diskuterats

flitigt under ett antal år. Även för mindre vattendrag, och för riket

mindre ekonomiskt viktiga kraftanläggningar, kan äldre vattendomar vålla

stora bekymmer och olägenheter t.ex. för de boende i området.

Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet avseende efterlevnaden av gällande

vattendomar. Den har ingen möjlighet att påverka kraftverksamheten så

länge den håller sig inom ramen för gällande vattendom. Om vattendomen

påtagligt strider mot dagens kunskaper och motverkar intressen avseende

t.ex. naturvårds- och miljöintressen, bör sådan vattendom kunna ändras.

Äldre vattendomar har inte sällan hög acceptans vad gäller nivåskillnader

i de vattendrag som innefattas. Det innebär t.ex. att en sjö kan höjas

och sänkas med två meter. Vattenmagasinet, dvs. sjön/sjöarna fylls på

under hösten, tappas sedan maximalt under vinterhalvåret, fylls upp

igen under våren/sommaren osv. Detta "hissande" leder till stor olägenhet

för de människor som bor i närheten av berörda vattendrag. Det skadar

dessutom djur- och växtlivet i den strandnära miljön. Torrläggning

nedanför kraftstationen eller torrläggning av kanalsystem m.m. kan medföra

olägenheter i form av lukt osv. Äldre vattendomar kan också innebära

att olika kraftstationer omöjliggör för vandrande fiskar, som t.ex. lax

och ål, att vandra upp och ned i sin naturliga miljö.

Det är rimligt att även sådana vattendomar kan ändras så att det kan

åläggas tillståndshavaren att med t.ex. laxtrappor återge vandrande

fiskarter sin naturliga miljö och möjlighet att vandra till fortplantning.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi framför med anledning av v-motionen.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo260 yrkandena 1 och 2 och

avslår motion 2004/05:MJ498 yrkande 31.

8. Åtgärder till förmån för fiske, punkt 7 (fp, kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c) och

Solveig Hellquist (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ500

yrkandena 41 och 44 samt avslår motionerna 2004/05:MJ333 yrkande 3 och

2004/05:Bo227.

Ställningstagande

Vattenbruket har en betydande tillväxtpotential men är ringa i Sverige

i en internationell jämförelse. Den svenska produktionen är ca 7 000

ton, kraftbolagens kompensationsodling oräknat. Den totala världsproduktionen

uppgår till 23 miljoner ton och växer snabbt. FAO beräknar att

vattenbruksproduktionen passerar den totala världsproduktionen av kött år

2010.

För att underlätta för dem som söker lämpliga platser för vattenbruk

bör kommunerna i sina översiktsplaner ange områden som är lämpliga för

fiskodling. Härigenom skulle skapas en viss beredskap för utveckling av

vattenbruket.

Det överfiske som skett i södra Östersjön efter vild östersjölax har

kraftigt decimerat bestånden. Resultatet har blivit att medelvikten på

det fåtal vilda laxar som kommer upp i födelseälvarna blir allt lägre.

Åren 1996-1997 skedde en något bättre uppgång av vildlax i Norrlandsälvarna

tack vare att de finländska fiskerimyndigheterna förordade ett betydligt

minskat kustfiske på finländsk sida. Men åren efter visar det sig att

vildlaxen minskar igen. Vi anser att laxen bör ges möjlighet att

reproducera sig i större utsträckning i de svenska älvarna. Det är framför

allt sportfisket i Norrlands-älvarna som skulle gynnas av en sådan

utveckling, men även yrkesfisket skulle ha glädje av en större stam av

östersjölax.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi framför med anledning av kd-motionen.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ500 yrkandena 41 och 44 samt

avslår motionerna 2004/05:MJ333 yrkande 3 och 2004/05:Bo227.

9. Yrkesfiskarnas processuella ställning, punkt 8 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ495

yrkande 5.

Ställningstagande

Enligt min mening bör en näringsidkare som är beroende av fiskevattnet

alltid erhålla sakägarstatus vid prövning av frågor om tillstånd till

havsbaserad vindkraft. Det får inte råda någon tvekan på den punkten.

Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med nödvändiga förslag

för att säkerställa detta.

Detta bör ges regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:MJ495 yrkande 5.

10. Riksintressen, punkt 10 (kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ498

yrkande 28 och avslår motion 2004/05:T335 yrkande 4.

Ställningstagande

Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Tillgången är riklig i Sverige. Vi

har gott om råvatten. Vattentäkterna är dock fortfarande dåligt skyddade.

Många kommuner har inte vederhäftiga vattenförsörjningsplaner. Två

tredjedelar av vårt grundvatten är beroende av grusåsar. Grushushållningsplaner

måste upprättas, regionalt och nationellt.

Enligt vår mening behövs vidare en ändring av miljöbalken som innebär

att områden som är viktiga för vattenförsörjningen, såsom

grundvattenförekomster,

ytvatten och viktiga grusområden som kan användas för konstgjord

grundvattenbildning, skall kunna anges som riksintresse. Eftersom

Miljöbalkskommittén inte kommer att utreda frågan om riksintressen bör

regeringen tillsätta en utredning just för denna frågeställning. Som

riksintresse anges i dag bara områden som är viktiga för anläggningar

för vattenförsörjningen.

Det är viktigt att vattentäkterna skyddas mot alla sorters föroreningar,

både sådana som beror på olyckor och sådana som har sin orsak i urlakning

av gifter via mark. Uppsökande verksamhet bör utvecklas för att minska

risken att vatten med hög radonhalt utnyttjas i enskilda dricksvattenbrunnar.

Dagvattenledningssystemen har stora brister i många kommuner, vilket

ökar belastningen betydligt på reningsverken. Hanteringen av avloppsvattnet

är mycket resurskrävande och av det skälet bör denna användning av vatten

minskas.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi nu har

anfört. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ498 yrkande 28 och

avslår motion 2004/05:T335 yrkande 4.

11. Nationalstadsparken, punkt 11 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo273

yrkandena 1 och 2 samt avslår motion 2004/05:Bo279 yrkandena 1-4.

Ställningstagande

Nationalstadsparken fyller 10 år i januari 2005. Den utgör ett unikt

försök eller en ambition att värna, vårda och säkra, för framtida

generationer, ett rejält grönområde i en stadsmiljö.

Under de år som förflutit har intressekonflikterna kommit och gått.

Miljöbalken räddade området när det hotades av en ny trafikled. Miljöbalken

har dock inte räddat området från att naggas i kanten av andra åtgärder.

Bokslutet över den tidigare förvaltningen innehåller tio år utan

skötselplan och utan statliga medel. Djurgårdsförvaltningen kände hösten

2003 att nu fick det vara nog, nu måste någonting ske och presenterade

för sin del ett förslag på hur man skulle kunna utveckla området. Inför

en debatt i riksdagen den 28 november 2003 beslöt regeringen att ge

Länsstyrelsen i Stockholms län ett uppdrag att ta fram ett program för

samordnad förvaltning, skötsel och utveckling av nationalstadsparken.

För detta arbete fick länsstyrelsen två år på sig - till december 2005.

Den senfärdighet eller totala brist på agerande som präglat hanteringen

av Nationalstadsparken kan måhända också bero på att staten inte är

markägare i just det här området.

Man frågar sig om flera aktörer gör att staten känner sig handlingsförlamad

när det gäller att ta ansvar, också ekonomiskt. Vi har alla kunnat ta

del av att Länsstyrelsen i Stockholms län knappast haft resurser alls

att genomföra någonting under de gångna åren. Här skiljer det sig de

facto från övriga naturreservat och nationalparker, där ju staten går

in och säkrar med skötselplaner men också med statliga medel och tar

ansvar för utvecklingen och skötseln av området.

Nationalstadsparken är unik och den är värd ett bättre öde än en valhänt

och tveksam hantering. Det är viktigt att staten visar ett tydligt

ansvarstagande, också ekonomiskt, för att säkra området för dagens och

kommande generationer. Staten måste här precis som för nationalparker

ta ett ansvar för helheten. Det är rimligt att staten tar ett ansvar

utöver sitt eget förvaltaransvar, eftersom det är en nationalstadspark

som är unik i både sin konstruktion och miljö. För detta krävs särskilda

resurser. Då staten inte avdelat resurser för skötseln i dag och utredning

pågår anser regeringen uppenbarligen att Nationalstadsparken kan få

fira sin 10-årsdag utan särskilt stöd. Det faktum att parken 2005 firar

sin 10-årsdag borde i stället mana till särskilda åtgärder för att ta

igen förlorad skötsel men också uppmärksammas i särskild ordning. För

detta krävs extra satsningar redan innevarande budgetår. Dessa resurser

måste avdelas inom ramen för gällande budget och tydliggöras i kommande

regleringsbrev.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi anför i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo273 yrkandena

1 och 2 samt avslår motion 2004/05:Bo279 yrkandena 1-4.

12. Nationalstadsparken, punkt 11 (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo279

yrkandena 1-4 och avslår motion 2004/05:Bo273 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

I Stockholm finns världens första nationalstadspark, Ekoparken. Begreppet

står för att man med ett ekologiskt synsätt skall bidra till en uthållig

utveckling i Stockholm och samtidigt bevara en kunglig grön lunga med

en mix av natur och kultur.

Ekoparken har en unik blandning av natur och kultur. Den utgör en

ekologiskt viktig spridningskorridor för ett stort antal växter och djur.

Av Upplands djur- och växtarter lever ca 3/4 i Ekoparken.

Ekoparken har också ett stort och varierat utbud av vackra hus och

byggnader. Många av dessa är av högt arkitektoniskt värde, och flera

hundra skyddas som byggnadsminnen. Ekoparken är ett viktigt rekreations-

och friluftsområde för storstadens invånare. Cirka 15 miljoner människor

besöker årligen Ekoparken.

Ekoparken är ständigt utsatt för hot från den expanderande staden. Den

gröna parkmarken minskar med små och stora steg. Det är viktigt att

Ekoparkens natur- och kulturvärden värnas och vårdas men också utvecklas.

Den särskilda lagstiftningen för Ekoparken har ökat skyddet för området,

men hela tiden sker det dock intrång i parken och tas nya planer på

bebyggelse som inkräktar på grönytorna. Konfliktsituationer uppstår

mellan naturvård, kulturvård och friluftsintressen och planer på

exploatering. Trots att lagen skall skydda mot ny bebyggelse i de fall den

gör intrång i parklandskap eller naturmiljö görs det intrång gång på

gång. Lagen verkar alltför lätt att förbigå. Det finns ett stort

exploateringstryck på marken. Det finns flera exempel på det, äldreboendet

vid Kattrumpstullen mitt emot Bellevue, kontorskomplexet längs med E

4:an mitt emot Brunnsviken samt Säpos nya byggnad på polishögskolan vid

Sörentorp i norra änden av parken. Det finns ytterligare planer på

studentbostäder vid Stora Lappkärrsberget, exploatering vid Husarviken

och bostadsplaner vid Värtavägen.

Lagen kan uppenbarligen tolkas på olika sätt och kommunerna tolkar den

ofta till Ekoparkens nackdel. Det har då visat sig svårt att hävda och

få gehör för natur- och kulturintressena.

Med alla hoten som ovan beskrivits mot parken är det viktigt att

Nationalstadsparkens skyddande lagstiftning stärks, följs upp och efterlevs.

Detta behöver analyseras och utredas ytterligare, och regeringen bör

lägga fram förslag på stärkt skydd.

Det är viktigt att arbetet med naturreservat drivs fram i enlighet med

tidsplanen. Det är emellertid ofta ett problem med att få till stånd

reservatsbildningar i den omfattning som skulle krävas. Det finns

svårigheter med att bilda kommunala reservat på statlig mark som behöver

ses över. Det finns ingen övergripande skötselplan för parken.

Regeringen har gett länsstyrelsen i uppdrag att göra en översyn av och

föreslå åtgärder som kan utveckla parken och höja ambitionsnivån. Det

är ett viktigt steg. Det stora problemet är dock att under tiden det

utreds och funderas så fortsätter exploateringen och planerna på ny

bebyggelse i parken. Därför behövs ett moratorium för alla nya planer

tills översynen och aktuella utredningar är klara.

Trots att det finns samverkansorgan mellan kommuner och länsstyrelse

har man i dag, 10 år efter instiftandet, fortfarande inte fått klart

med nationalstadsparkens exakta gränser. Det behövs en definition av de

exakta gränserna och en plan för buffertzoner runt parken för att bryta

dagens utveckling som innebär att bebyggelse kryper alldeles intill

parkens gränser och menligt påverkar naturlivet i parken.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi anför i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo279 yrkandena

1-4 och avslår motionen 2004/05:Bo273 yrkandena 1 och 2.

Särskilda yttranden

1. Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad och Krav avseende

vindkraftsutbyggnad, punkterna 1 och 3 (fp)

Lars Tysklind (fp) och Solveig Hellquist (fp) anför:

Folkpartiets utgångspunkt är att anläggningar för energiproduktion skall

underställas tydliga politiskt fastställda miljö- och säkerhetskrav.

Sedan är det energiproducenterna som väljer vilken produktionsmetod som

används inom dessa givna ramar. Vår förhoppning är att förnybara alternativ

för energiproduktion, som t.ex. vindkraft, kommer att utgöra en växande

andel av energiförsörjningen i framtiden.

Kraven vid lokalisering av vindkraftverk skall dock motsvara de som

ställs på motsvarande industrietablering. När det gäller vindkraft är

påverkan på landskapsbilden och bullernivåer viktiga faktorer där tydliga

krav måste finnas.

Bra exempel på lokalisering av vindkraftverk är hamnområden och andra

områden som redan domineras av industribebyggelse.

Folkpartiet anser att restriktivitet skall råda vid nyexploatering av

nya kustområden för vindkraft och att ingen utbyggnad skall ske förrän

påverkan på växt- och djurlivet är helt klarlagd.

Vid etablering av havsbaserade vindkraftverk är det också av största

vikt att inte yrkesfisket påverkas negativt.

2. Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad, punkt 1 (kd)

Ragnwi Marcelind (kd) anför:

Det är ett välkänt faktum att samhället måste ställas om till en mer

uthållig utveckling. Här kommer vindkraften att spela en allt större

roll som en förnybar energikälla som vi har gott om i vårt land. Den är

en påfallande ren energikälla och den tillför energi som är gratis och

outsinlig. Påverkan på luft och klimat är synnerligen begränsad. När

ett vindkraftverk har tjänat ut kan det monteras ned. Dessvärre finns

stora målkonflikter kring denna energikälla.

Etablerandet av vindkraftsanläggningar till havs och i sjöar utgör ett

av de allra allvarligaste hoten mot det kustnära fisket. Detta gäller

fiske med såväl trålar och garn som med andra redskap. Uppförandet av

vindkraftverk planeras ske på grundområden, dvs. på de platser utanför

kusten som utgör lek- och uppväxtområden för ett stort antal fiskslag.

På några platser har denna utbyggnad redan inletts. Både under

byggnationstiden och genom senare påverkan av anläggningar i drift kommer

avsevärda störningar med negativa effekter på fiskbestånden att förekomma.

Detsamma gäller annan verksamhet till havs, t.ex. utläggande av elkablar

och gasledningar på havsbotten. Ett minimikrav är att, i de fall sådana

kablar och ledningar måste dras fram genom områden med yrkesfiske, dessa

grävs ned i havs- och sjöbotten. Yrkesfiskets intressen i denna fråga

får inte förbigås. Anläggningar för havsbaserad vindkraft bör ej utplaceras

i områden där yrkesfisket skadas eller hindras.

Den nya generationens vindkraftverk med effekter på 3-3,5 MW kan placeras

upp till tio mil utanför kusten, utom synhåll från land. Svenska kraftnät

anser att möjligheten att bygga ut stamledningsnätet mellan norra och

södra Sverige är starkt begränsad. Kapacitetstaket nås redan i dag när

vattenkraftverken går för fullt, t.ex. vid vårflod. En storskalig

utbyggnad av vindkraften i Norrland skulle därför kräva nya 400 KV-ledningar

genom Sverige. En sådan ledning kostar ca 4 miljarder kronor per 100

mil. Nya 400 KV-ledningar skulle också de innebära stora ingrepp i

landskapsbilden och för jord- och skogsbruket. Större vindkraftsutbyggnader

bör därför lokaliseras till områden som förutom att vara lämpliga i

andra avseenden även har en utbyggd infrastruktur vad gäller elnätet.

Det

är tillfredsställande att kunna konstatera att områden av riksintresse

för vindkraft nu äntligen, vilket Kristdemokraterna länge har efterlyst,

har pekats ut. Arbetet har, som vi önskat, haft sin utgångspunkt i en

dialog mellan Energimyndigheten, länsstyrelserna, berörda centrala verk

och kommunerna. Det är viktigt att avvägningar mellan olika riksintressen

kan göras. Det som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig utveckling

bör ges företräde.

3. Nya nationalstadsparker, punkt 12 (fp)

Lars Tysklind (fp) och Solveig Hellquist (fp) anför:

Folkpartiet har i flera motioner tagit upp betydelsen av grönområden i

våra tätorter.

Modern forskning visar på entydiga samband mellan hälsa och omfattningen

av umgänget med naturen. Det har visat sig att människor med närhet

till naturen eller naturparker är friskare och hämtar sig snabbare efter

sjukdom än de med längre avstånd.

Rekreation och friluftsliv samt den biologiska mångfalden är starka

argument för skyddet av grönområden i tätorter. Bildandet av

nationalstadsparker är ett av de sätt samhället har för att skydda värdefulla

grönområden.

I fp-motionen 2004/05:MJ469 föreslås att Slottsskogen i Göteborg får

status som nationalstadspark för att uppnå ett långsiktigt skydd mot

exploatering.

Då Slottsskogen med omkringliggande område torde uppfylla kravet för

nationalstadspark borde området kunna komma i fråga för denna status

vid skapandet av ytterligare nationalstadsparker i framtiden. En viktig

förutsättning är då att det finns en lokal förankring.

4. Nya nationalstadsparker, punkt 12 (c)

Rigmor Stenmark (c) anför:

Bland de många mycket viktiga uppgifterna på miljöområdet är en att nu

i ökad utsträckning skydda och bevara grönområden, parker och grönytor

i städerna, framför allt de större städerna. Stadsregionernas djur- och

växtliv är mycket sårbart. Detta innebär att strukturen på tätorternas

grönområden måste ha goda samband med omgivande naturområden. Grönområdena

har även en stor social betydelse för människors välbefinnande i ett

stadslandskap. Genom inrättande av nationalstadsparker ges stora områden

skydd och status som helhet, vilket gör det möjligt att bättre förvalta

dessa naturtillgångar. Det är av den anledningen önskvärt att fler

nationalstadsparker inrättas. Det är samtidigt viktigt att framhålla att

planer på inrättande av nya nationalstadsparker alltid skall vara lokalt

förankrade, vilket försummades i Uppsala.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:T335 av Johan Linander och Lars-Ivar Ericson (båda c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Ystads hamn bör klassificeras som hamn av

riksintresse.

2004/05:MJ333 av Jeppe Johnsson och Cristina Husmark Pehrsson (båda

m):

3. Riksdagen begär att regeringen satsar på att restaurera ålens

livsmiljö i enlighet med vad som anförs i motionen.

2004/05:MJ469 av Eva Flyborg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ge Slottsskogen med omgivande områden status som

nationalstadspark.

2004/05:MJ494 av Annelie Enochson och Per Landgren (båda kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av att bevaka yrkesfiskets intressen vid

planering av havsbaserade vindkraftverk.

2004/05:MJ495 av Åsa Torstensson (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om vikten av forskning och miljökonsekvensanalyser vid

beviljandet av havsbaserad vindkraft.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att möjligheten bör utredas för näringsidkare som är

beroende av fiskevattnet att erhålla sakägarstatus när planering och

byggnationer sker till havs.

2004/05:MJ498 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

28. Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om hur

områden som är viktiga för vattenförsörjningen skall kunna anges som

riksintresse.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att snarast se över möjligheten att ompröva

vattendomar.

2004/05:MJ500 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om planering för vattenbruk.

44. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om åtgärder för vandringsfisk.

2004/05:N307 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

13. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en vindkraftsutredning

för att jämföra planlagstiftningen i Sverige med den i Danmark, Tyskland

och Spanien för att ge förslag på åtgärder för att påskynda utbyggnaden

av vindkraft i Sverige.

2004/05:N348 av Lars Lindblad m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om miljö- och detaljplaneprövning vid vindkraftsetablering.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om nationella minimiregler för respektavstånd mellan

bebyggelse och vindkraft.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en särskild gränsvärdesnorm för buller från vindkraftverk.

2004/05:N390 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att närboende och näringsidkare inte skall behöva

påverkas negativt av vindkraftsutbyggnaden.

4. Riksdagen beslutar om dispositiva regler för etablering av

vindkraftverk så att närboende skall godkänna att minimiavstånd underskrids.

5. Riksdagen beslutar om gränsvärdesnorm för buller från vindkraftverk.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ansvaret för nedmontering och bortforsling av

uttjänta vindkraftverk bör utredas.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att vindkraften inte främjas genom att man hävdar att

vissa områden är riksintressen.

2004/05:Bo227 av Barbro Hietala Nordlund och Per Erik Granström (båda

s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att öka ansvaret för regleringsföretagen vid kraftproduktion

i vattendrag.

2004/05:Bo260 av Peter Pedersen (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att vattendomar som förhindrar vandrande fiskarter,

som laxfiskar och ål, att vandra och fortplanta sig i sin naturliga

miljö skall omförhandlas, så att sådana fiskars vandringsmöjligheter

återskapas, t.ex. genom laxtrappor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att omförhandla vattendomar där enskilda

ekonomiska intressen står i strid med många människors intressen eller

där viktiga naturvårds- och miljöintressen motverkas.

2004/05:Bo269 av Sinikka Bohlin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om producentansvar för vindkraft.

2004/05:Bo273 av Kerstin Lundgren (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om statens särskilda ansvar för att vårda och värna vår

enda nationalstadspark.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om särskilda satsningar, inom ramen för gällande budget,

för nationalstadsparkens tioårsdag.

2004/05:Bo276 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att områden av riksintresse för vindkraftsutbyggnad

bör pekas ut.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att större vindkraftsutbyggnader av ekonomiska skäl

bör lokaliseras till områden med en utbyggd infrastruktur för eldistribution.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om övriga hänsyn som bör tas vid lokalisering av

vindkraftverk.

2004/05:Bo279 av Mikaela Valtersson (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en utredning om Ekoparken vad gäller t.ex.

gränser och buffertzoner.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av ett moratorium för nya bebyggelseplaner i

Ekoparken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en analys av hoten mot Ekoparken.

4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på stärkt

skydd för Ekoparken.

2004/05:Bo282 av Michael Hagberg och Christin Hagberg (båda s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en effektivisering av tillståndsprövningen och

remissförfarandet m.m. vid anläggandet av ny kraftproduktion.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en kartläggning av var i landet det finns möjlighet

och var det är lämpligt att förlägga nya verksamheter för kraftproduktion.

2004/05:Bo289 av Jan-Evert Rådhström och Björn Hamilton (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om miljöbalkens bestämmelser om muddring i småbåtshamnar.