Bet. 2004/05:BOU5

Bostadsutskottets betänkande

2004/05:BOU5

Byggfrågor

Sammanfattning

Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande motioner från höstens

allmänna motionstid, samt två motioner från 2003/04 års riksmöte, som

tar upp byggfrågor i vid bemärkelse och som regleras genom bl.a. plan-

och bygglagen (PBL) och lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk

m.m. (BVL). Motionsförslagen avser frågor om ansvaret i byggandet, vissa

villkor för bygglov, miljöanpassat byggande, energianvändningen och

säkerheten i byggnader samt tillgängligheten i boendemiljön. Vidare

behandlas förslag som gäller bostadsanpassningsbidragen och forskningen

inom bygg- och bostadssektorn.

Bostadsutskottet avstyrker samtliga förslag i de behandlade motionerna.

Däremot uttrycker utskottet i flera fall en samsyn med motionärerna i

de sakfrågor som tas upp. Utskottets ställningstaganden sker till stor

del mot bakgrund av redan vidtagna åtgärder eller pågående överväganden

inom Regeringskansliet samt i olika utredningar och arbetsgrupper.

Till betänkandet har fogats 20 reservationer och 9 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ansvarsfrågor i byggandet

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo272 yrkandena 1-3.

Reservation 1 (c)

Reservation 2 (mp)

2. Hästgårdar

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo220 och 2004/05:Bo254.

Reservation 3 (m)

3. Byggande nära vatten

Riksdagen avslår motion 2004/05:Fö252 yrkande 1.

4. God bebyggd miljö

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ66 yrkande 16, 2004/05:Bo235

yrkande 7 och 2004/05:Bo308 yrkandena 4 och 12.

Reservation 4 (fp)

Reservation 5 (c)

5. Allergiframkallande ämnen i byggprodukter

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo308 yrkande 1.

Reservation 6 (fp, c)

6. Radon i bostäder

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ498 yrkande 42 och 2004/05:Bo308

yrkande 3.

Reservation 7 (fp, kd, c)

7. Byggande i trä

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo221.

8. Dricksvattenledningar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ324 och 2004/05:MJ498 yrkande 29.

9. Tappvarmvatten

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo205.

10. Energihushållning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N309 yrkande 12, 2004/05:Bo214

yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:Bo228.

Reservation 8 (fp)

Reservation 9 (kd, c)

11. Direktverkande elvärme

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ507 yrkande 12.

Reservation 10 (m, fp) - motiveringen

Reservation 11 (v, c, mp)

12. Barnsäkerhet i äldre bostäder

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo306 yrkande 27.

Reservation 12 (kd, v, c, mp)

13. Lås på bostäder

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo261 yrkandena 1 och 2.

14. Sprinklersystem

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo219, 2004/05:Bo271 och 2004/05:Bo314.

Reservation 13 (v, c)

15. Krav på tillgänglighet

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub230 yrkande 26, 2004/05:Bo213,

2004/05:Bo216, 2004/05:Bo241, 2004/05:Bo284, 2004/05:Bo293 yrkandena

1-3 och 2004/05:Bo303 yrkande 3.

Reservation 14 (kd, c)

Reservation 15 (mp)

16. Behovet av hissar

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo204 och 2004/05:Bo222.

Reservation 16 (m)

Reservation 17 (c)

17. Översyn av villkoren för bostadsanpassningsbidrag

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo255.

18. Bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So506 yrkande 6 och 2004/05:Bo278

yrkande 4.

Reservation 18 (v, c, mp)

19. Byggforskning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ66 yrkande 14, 2004/05:Bo224,

2004/05:Bo299 yrkandena 1-4, 2004/05:Bo308 yrkande 13 och 2004/05:Bo319.

Reservation 19 (kd, c)

Reservation 20 (fp)

Stockholm den 17 februari 2005

På bostadsutskottets vägnar

Ragnwi Marcelind

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ragnwi Marcelind (kd),

Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),

Nina Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Maria Öberg (s), Mariam

Osman Sherifay (s), Peter Danielsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor

Stenmark (c), Leif Jakobsson (s), Sten Lundström (v), Helena Hillar

Rosenqvist (mp), Carl-Erik Skårman (m), Tomas Agenberg (s) och Stefan

Wikén (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas motioner som tar upp byggfrågor i vid

bemärkelse, bl.a. om bygglov och olika egenskapskrav på byggnader.

Dessutom behandlas förslag om bidrag till bostadsanpassning samt frågor

om byggforskning. Motionerna är i flertalet fall väckta under 2004 års

allmänna motionstid. Därutöver behandlas en motion väckt under 2003 års

allmänna motionstid samt en motion väckt med anledning av regeringens

skrivelse 2003/04:129 En svensk strategi för hållbar utveckling.

I samband med beredningen av ärendet har information i form av föredragningar

inför utskottet inhämtats vad gäller byggprodukter och hälsofrågor från

Regeringskansliet samt från en representant för byggbranschen. Vidare

har information inhämtats från Regeringskansliet om beredningsläget i

frågor om barnsäkerhet i bostäder.

Bakgrund

Vid nybyggnad och ändring av byggnadsverk regleras utformningen av

byggnad och tomt genom plan- och byggnadslagstiftningen. De centrala

lagarna i detta sammanhang är plan- och bygglagen (1987:10) - PBL -

samt lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. -

BVL. De tekniska egenskapskraven förtydligas i förordning (1994:1215)

om egenskapskrav på byggnadsverk m.m. - BVF. I Boverkets byggregler -

BBR - finns föreskrifter och allmänna råd till bl.a. PBL, BVL och BVF.

BBR gäller vid uppförande av nya byggnader och tillbyggnader. För andra

ändringar än tillbyggnader gäller enbart bestämmelserna i PBL, BVL och

BVF.

Reglerna om stöd till bostadsanpassning finns i lagen (1992:1574) om

bostadsanpassningsbidrag.

En parlamentariskt sammansatt kommitté (PBL-kommittén) med uppdrag att

se över plan- och bygglagstiftningen samt lämna förslag till de

lagändringar som behövs påbörjade sitt arbete hösten 2002. Kommittén skall

enligt sina direktiv (dir. 2002:97) bl.a. lämna förslag till en samordning

mellan bestämmelserna i plan- och bygglagen, miljöbalken m.fl. lagar

samt behandla frågor om regional samverkan, översiktlig planering,

detaljplaner m.m., kvalitet och hållbarhet i byggande och förvaltning.

Även kopplingen mellan plan- och bygglagen (PBL) och lagen om tekniska

egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVL) liksom beslutsprocessen

inklusive instansordningen samt sanktionssystemet omfattas av uppdraget.

Enligt sina ursprungliga direktiv skulle kommittén ha lämnat sitt

slutbetänkande senast den 1 mars 2004. Kommittén har emellertid fått

förlängd utredningstid och en slutredovisning kommer att lämnas senast

den 30 juni 2005.

Utskottets överväganden

Inledning

De byggfrågor i vid bemärkelse som behandlas i detta betänkande avser

till stor del frågor som regleras genom bl.a. plan- och bygglagen (PBL)

och lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. (BVL). Utskottets

ställningstaganden görs mot bakgrund av att en större översyn av plan-

och bygglagstiftningen pågått under de senaste åren och kommer att

avslutas under sommaren 2005 (PBL-kommittén). Även i flera andra frågor

som behandlas i betänkandet pågår överväganden i olika utredningar.

Ett antal av de förslag som förs fram i de nu aktuella motionerna har

behandlats av utskottet vid flera tidigare tillfällen. Utskottet inleder

sina överväganden med att ta upp ett förslag om regleringen av

ansvarsförhållanden i byggandet som återkommit under flera år.

Ansvarsfrågor i byggandet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om ansvarsfrågor i byggandet.

Jämför reservationerna 1 (c) och 2 (mp).

I motion 2004/05:Bo272 (mp) diskuteras bl.a. de problem med delat ansvar

som kan bli följden av olika entreprenadformer. Motionärerna menar att

den nuvarande regleringen av ansvarsförhållandena för byggprojekt leder

till att de miljömässiga frågorna inte beaktas tillräckligt. En utredning

bör därför tillsättas för att dels klarlägga om byggsektorn klarar sitt

frivilliga producentansvar (yrkande 1), dels överväga frågor om

lagstiftning om utökat ansvar (yrkande 2). I utredningen bör också övervägas

möjligheten att utse en helhetsansvarig aktör vid en byggnation (yrkande

3).

När bostadsutskottet föregående år behandlade en likalydande motion

framhölls att PBL-kommitténs uppdrag i hög grad omfattar olika frågor

som i vid bemärkelse avser ansvarsförhållandena i byggprocessen och för

den färdiga byggnaden. Regleringen av det ansvar som byggherren åläggs

enligt den nuvarande byggnadslagstiftningen är således en av de frågor

som särskilt skall övervägas. Kommittén skall enligt sina direktiv bl.

a. analysera den förändrade byggherrerollen och överväga om systemet

för tillsyn och kontroll är ändamålsenligt. I den plan för utredningsarbetet

som kommittén upprättat specificeras dessa frågor ytterligare, bl.a.

avseende de kopplingar som görs i motionen till inomhusmiljön och

användningen av olika byggprodukter.

PBL-kommittén skulle enligt sina ursprungliga direktiv ha redovisat

sitt uppdrag senast den 1 mars 2004. Kommittén har emellertid fått

utsträckt utredningstid och en slutredovisning skall ske senast den 30

juni 2005.

Bostadsutskottet anser att PBL-kommitténs förslag i frågor om ansvaret

i byggprocessen bör avvaktas. Frågorna om producentansvarets innebörd

har också ett starkt samband med frågor som rör omfattningen av det

försäkringsskydd som krävs för de olika parterna i ett byggprojekt.

Dessa frågor omfattas av Byggnadsdeklarationsutredningens direktiv (dir.

2002:93). Utredningen har avgivit ett delbetänkande om byggnadsdeklarationer

(SOU 2004:78). Utredningstiden för frågor om byggfelsförsäkringar har

förlängts. Utredaren skall redovisa sina överväganden och förslag i

dessa frågor senast den 31 mars 2005.

Med hänvisning till pågående överväganden och förestående slutredovisningar

i utredningar om ansvarsfrågorna i byggandet avstyrker bostadsutskottet

motion 2004/05:Bo272 (mp).

Vissa frågor om bygglov m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

hästgårdar, jämför reservation 3 (m) och särskilda yttrandena 1 (fp,

kd) och 2 (c),

byggande nära vatten.

Hästgårdar

Två motioner tar upp frågor om de konflikter som kan uppstå i samband

med etablering av häststall och bostadsbebyggelse i närheten av varandra.

Enligt förslagen i dessa motioner finns det skäl att vidta åtgärder

för att underlätta sådan samlokalisering.

I motion 2004/05:Bo220 (m) förordas att miljöbalken samt Boverkets och

Socialstyrelsens riktlinjer ses över och ändras så att det blir lättare

att etablera ny bebyggelse i närheten av häststall. Även i motion

2004/05:Bo254 (s) föreslås en översyn av regelsystemet på det aktuella

området. Motionären framhåller bl.a. att kommunerna bör avsätta områden

för ändamålet i sina översiktsplaner.

Även denna fråga har under flera år återkommit i motioner väckta under

allmänna motionstiden. Bostadsutskottet har vid tidigare beredning av

frågan framhållit att det inte finns något förbud i PBL mot att förlägga

bostäder i närheten av hästgårdar eller vice versa. Däremot kan lagens

krav på att planläggning och lokalisering av bebyggelse skall ske med

beaktande av behovet av hälsosamma och hygieniska boendeförhållanden

göra att en nära samlokalisering inte tillåts i det enskilda fallet.

Boverket har i samarbete med bl.a. Socialstyrelsen utarbetat allmänna

råd om skyddsavstånd mellan djurhållning och bebyggelse. Skyddsavståndet

för nyetablering av bostäder i närheten av befintlig hästhållningsverksamhet

är satt främst med hänsyn till risken för spridning av hästallergen,

som bedöms vara starkt allergiframkallande.

Socialstyrelsen har i juni 2004 utfärdat ett meddelandeblad med en

sammanställning av olika uppgifter som är relevanta i ärenden om

lokalisering av bostäder och hästhållning. I sammanställningen redovisas

utredningar, vetenskapliga studier och rättsfall som kan tjäna som

underlag för kommunernas bedömningar. Utskottet har vidare erfarit att

Boverket nyligen har beslutat påbörja ett arbete i syfte att studera

förutsättningarna för kommunerna att i den aktuella frågan i högre grad

kunna tillgodose det stora intresset för hästhållning, utan att för den

skull öka riskerna för att hälsoproblem uppstår. Avsikten är också att

olika berörda intressenter skall beredas möjlighet att delta i detta

arbete. Det innebära bl.a. att synpunkter skall inhämtas från såväl

företrädare för hästnäringen som för de särskilda intressen i frågan

som allergiker och andra kan ha.

I de ärenden med samlokalisering av hästgårdar och bebyggelse som har

överprövats har hänsyn tagits till hur stark koppling som förelegat

mellan hästhållningen och bostäderna. När avsikten har varit att kombinera

boende och hästhållning har det ansetts föreligga större utrymme för

undantag från tillämpningen av skyddsavstånd.

Bostadsutskottet är väl medvetet om att olika uppfattningar ofta gör

sig gällande i samband med plan- och bygglovsärenden som gäller bostäder

och djurhållning i fråga om erforderligt skyddsavstånd m.m. Några helt

entydiga vetenskapliga resultat om hälsoeffekterna vid olika skyddsavstånd

föreligger inte enligt den sammanställning som Socialstyrelsen gjort.

Det har inte heller utfärdats några bindande föreskrifter om minsta

tillåtna avstånd mellan exempelvis häststall och bostäder. I stället

har förhållandena i de enskilda fallen tillmätts stor betydelse när

ärenden om samlokalisering prövats såväl enligt plan- och bygglagen som

miljöbalken. Enligt utskottets mening är detta en rimlig ordning som

ligger väl i linje med hanteringen av andra typer av intressekonflikter.

Som framhålls i en av motionerna är det givetvis en fördel om kommuner

där frågan har hög aktualitet i möjligaste mån kan hantera och förebygga

kommande intressekonflikter i sitt planeringsarbete. Utskottet delar

motionärernas syn på att det stora intresse för hästhållning som finns

i landet bör beaktas i detta sammanhang. Samtidigt är det nödvändigt

att i det enskilda fallet ta hänsyn till de allergiaspekter och andra

omgivningshygieniska aspekter som kan vara förknippade med djurhållning.

Det får förutsättas att bl.a. Boverkets aviserade projekt i frågor om

hästhållning och bostäder kan komma att ge ett bättre underlag för

kommunernas bedömningar i dessa frågor.

Bostadsutskottet är mot den redovisade bakgrunden inte berett att förorda

någon ändring i den nuvarande ordningen för hantering av frågor om

lokalisering av bostäder och hästhållning. Motionerna 2004/05:Bo220 (m)

och 2004/05:Bo254 (s) avstyrks således.

Byggande nära vatten

Enligt motion 2004/05:Fö252 (c) yrkande 1 behöver det genomföras en

översyn av de byggregler som tillämpas vid byggande i vattennära miljöer.

Motionären hänvisar till att översvämningar blir allt vanligare och

att särskilda krav bör ställas på byggmaterial m.m. om byggnation tillåts

i översvämningsdrabbade miljöer. Boverket föreslås därför få i uppdrag

att göra en översyn av gällande byggregler vid byggande i vattennära

miljöer.

Enligt Boverkets byggregler gäller bl.a. att byggnaders grundkonstruktioner

skall utformas så att varken konstruktionen eller utrymmen i byggnaden

kan skadas av fukt. Golv- och väggkonstruktioner, bottenbjälklag samt

anslutande byggnadsdelar skall utformas så att uppkomst av skadlig fukt

förhindras.

En översyn pågår för närvarande av det avsnitt i Boverkets byggregler

där bestämmelserna om fukt, markavvattning m.m. ingår. Ett förslag till

reviderade regler kommer att remitteras senare i vår. Enligt utskottets

uppfattning torde emellertid problemen med bebyggelse i översvämningsdrabbade

miljöer inte i första hand föranleda överväganden om att ställa särskilda

krav på byggmaterial i sådana områden. Det handlar snarare om att ta

större hänsyn till översvämningsriskerna vid planering och bygglovsprövning

när lokaliseringen av bebyggelse prövas. Frågan om att beakta riskerna

för framtida översvämningar vid planering och byggande ingår bland de

frågor som bereds av PBL-kommittén. Som framgått ovan skall kommittén

avlämna sitt slutbetänkande senast den 30 juni 2005.

Bostadsutskottet avstyrker motion 2004/05:252 (c) yrkande 1.

Miljöanpassat byggande m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

god bebyggd miljö, jämför reservationerna 4 (fp) och 5 (c),

allergiframkallande ämnen i byggprodukter, jämför reservation 6 (fp, c),

radon i bostäder, jämför reservation 7 (fp, kd, c),

byggande i trä,

dricksvattenledningar, jämför särskilt yttrande 3 (m, kd),

tappvarmvatten, jämför särskilt yttrande 4 (kd, c).

God bebyggd miljö

I detta avsnitt behandlas förslag i frågor som har samband med det

pågående miljömålsarbetet, särskilt vad gäller miljökvalitetsmålet God

bebyggd miljö.

Orsakerna till en omfattande ohälsa står enligt Centerpartiets partimotion

2004/05:Bo235 delvis att finna i boendemiljön. Motionärerna menar att

dessa frågor måste ges större uppmärksamhet. Som ett steg i detta arbete

föreslås i motionens yrkande 7 att en nationell handlingsplan för boende

och hälsa utarbetas med syfte att analysera nuläget samt utforma förslag

till förbättringar.

I motion 2004/05:Bo308 (fp) görs en genomgång av de tio delmålen under

miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö och redovisas Folkpartiets syn på

behovet av utveckling av dessa delmål. I yrkande 12 föreslås att riksdagen

gör ett tillkännagivande om behoven av förändrade delmål. Vidare föreslås

att ett nytt delmål utformas om barns miljö med rubriken "Offentliga

lokaler där barn vistas stadigvarande skall ej orsaka vara sig kortsiktiga

eller långsiktiga hälsoproblem". Frågan om barns miljö tas även upp i

motionens yrkande 4 som innebär att regeringen bör inleda diskussioner

med Kommunförbundet om vilka åtgärder som krävs för att åstadkomma en

bättre innemiljö för barn.

Även enligt motion 2003/04:MJ66 (fp) yrkande 16 om åtgärder inom

bostadssektorn är det viktigt att regeringen skyndsamt vidareutvecklar

miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö.

I april 1999 fattade riksdagen beslut om 15 miljökvalitetsmål (prop.

1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6). Målen beskriver den kvalitet och det

tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser som är ekologiskt

hållbara på lång sikt. Regeringen har inrättat ett miljömålsråd som

ansvarar för uppföljning av miljökvalitetsmålen. Ett av miljökvalitetsmålen

avser God bebyggd miljö och innehåller för närvarande tio delmål.

Bostadsutskottet behandlade föregående år ett förslag om ett nationellt

handlingsprogram för boende och hälsa motsvarande det som nu läggs fram

i Centerpartiets partimotion. Utskottet konstaterade då att syftet med

denna plan och det föreslagna arbetssättet mycket väl lät sig förenas

med det miljömålsarbete som redan bedrivs. Miljökvalitetsmålet avseende

God bebyggd miljö syftar till att den bebyggda miljön skall utgöra en

god och hälsosam livsmiljö. Riksdagen har även beslutat om ett antal

delmål inom detta område, bl.a. avseende byggnaders påverkan på hälsan.

Delmålen anger inriktning och tidsperspektiv i det fortsatta konkreta

arbetet. Kopplat till miljömålsarbetet är också ett tydligt uppföljningssystem

som gör en effektiv mål- och resultatstyrningsprocess möjlig. Avsikten

är att successivt konkretisera arbetet genom fler delmål och genom att

lägga fast vilka åtgärder som behöver vidtas för att nå de uppsatta

målen. Såvitt utskottet förstår förslaget i Centerpartiets motion är

det ett motsvarande tillvägagångssätt som efterfrågas. Det skulle således

kunna hävdas att miljömålsarbetet i sig är att betrakta som ett nationellt

handlingsprogram.

Vad sedan gäller förslagen i fp-motionerna om att delmålen inom

miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö bör utvecklas och konkretiseras samt

att även behovet av nya delmål bör övervägas, ligger detta helt i linje

med hur miljömålsarbetet är avsett att bedrivas. Bostadsutskottet är

emellertid inte i dagsläget berett att gå in på och ta närmare ställning

till de kortfattade synpunkter på behovet av förändringar inom respektive

delmål som redovisas i framför allt motion 2004/05:Bo308 (fp). Ett bättre

underlag för denna typ av överväganden kommer inom kort att presenteras

för riksdagen.

Regeringen har aviserat att en proposition om miljömålsarbetet kommer

att läggas fram för riksdagen i slutet av mars 2005. Som grund för denna

proposition ligger en fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet som

Miljömålsrådet redovisade under våren 2004. Miljömålsrådet redovisade

i detta sammanhang också sin tredje årsrapport med en bedömning av

förutsättningarna att nå de uppsatta målen inom förutsatt tid. Regeringens

avsikt är att i propositionen återkomma med förslag om hur medel och

mål bör korrigeras för att målen skall nås samt hur åtgärdsstrategierna

i miljömålsarbetet skall kunna vidareutvecklas.

Mot denna bakgrund ser utskottet det som en lämplig ordning att även

motionärerna ges möjlighet att stämma av sina synpunkter mot den

utvärdering och de förslag som kommer att presenteras i propositionen och

därefter återkomma med mer utvecklade synpunkter i de eventuella frågor

där åsiktsskillnader föreligger. Vad gäller önskemålet om ett nytt delmål

för barns innemiljö vill utskottet understryka att denna fråga bör ges

en framträdande roll i miljömålsarbetet oavsett om detta bäst sker inom

ramen för nuvarande delmål eller annorlunda formulerade mål om innemiljön.

Det bör också framhållas att ett omfattande arbete med betydelse för

frågor om barns miljö och hälsa givetvis även bedrivs i andra former än

inom ramen för miljömålsarbetet. Exempelvis har Socialstyrelsen helt

nyligen lagt fram Miljöhälsorapport 2005 som ingående beskriver barns

miljö och hälsa i Sverige. Rapporten beskriver vilken betydelse olika

miljöfaktorer har för ohälsa hos barn, t.ex. luftföroreningar inne och

ute, buller, metaller och organiska miljöföroreningar. Bostadsutskottet

förutsätter att bl.a. denna typ av underlagsmaterial ger anledning till

olika former av kontakter och diskussioner mellan den statliga och

kommunala nivån utan ett särskilt tillkännagivande från riksdagen om

detta.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Bo235

(c) yrkande 7, 2004/05:Bo308 (fp) yrkandena 4 och 12 samt 2003/04:MJ66

(fp) yrkande 16.

Allergiframkallande ämnen i byggprodukter

I motion 2004/05:Bo308 (fp) redogörs för olika insatser för att kartlägga

de hälsorisker som byggmaterial kan orsaka. Motionärerna hänvisar bl.a.

till det arbete som bedrivs med att utforma en ny europeisk

kemikalielagstiftning (REACH) och framhåller att Sverige bör vara drivande för

att fler ämnen skall omfattas av dessa regler. Vidare föreslås i motionens

yrkande 1 att regeringen skall ta fram en tydlig strategi mot

allergiframkallande ämnen i byggnadsmaterial som inkluderar en kartläggning

av olika ämnen.

Bostadsutskottet delar helt uppfattningen att Sverige bör vara drivande

i arbetet med den europeiska kemikalielagstiftningen. Utskottet har

också uppfattningen att en strävan bör vara att detta arbete ges en

sådan omfattning och inriktning att det kan få stor praktisk betydelse

för de frågor som motionärerna tar upp. Enligt vad utskottet erfarit är

detta även regeringens inställning och överensstämmer med den linje som

Sverige redan driver i detta sammanhang.

Utskottet har under en lång rad år på olika sätt haft anledning att

uppmärksamma frågor om allergier och andra hälsoproblem orsakade av

innemiljön. Det har då inte bara handlat om byggprodukter som innehåller

olämpliga ämnen, utan också produkter som används på felaktigt sätt, t.

ex. genom att de utsätts för fukt och väta och om dåligt underhåll eller

produkter som ingår i byggnader med undermålig ventilation. Frågan om

allergiframkallande ämnen i byggmaterial har ett starkt samband med

alla dessa frågor.

Bostadsutskottet har i samband med beredningen av detta ärende inhämtat

information om pågående arbete med REACH samt även om det frivilliga

arbete som branschen bedriver på området.

Av den redovisning som lämnades om REACH-arbetet framgick att det finns

stora förhoppningar om att den avsedda kartläggningen och regleringen

av kemiska ämnen även kommer att kunna tillämpas för bedömningar av

byggprodukter vad gäller olika hälsoaspekter. Avsikten är att riskbedömningar

skall genomföras av bl.a. kombinationseffekter och andra frågor som har

betydelse i detta sammanhang. Även det arbete som bedrivs för att

utveckla Byggproduktdirektivets praktiska tillämpning kan givetvis på

sikt få stor betydelse för strävandena efter att den färdiga byggnaden

inte skall innehålla några byggprodukter som kan medföra hälsorisker.

När

det gäller den svenska bygg- och fastighetssektorns egna insatser för

att få fram miljö- och hälsoriktiga byggmetoder och byggprodukter har

under flera år ett omfattande arbete skett inom ramen för Kretsloppsrådet

(f.d. Byggsektorns kretsloppsråd). Ett arbete som direkt är inriktat på

att fasa ut oönskade ämnen i byggprodukter pågår inom det s.k. Bastaprojektet

som är delfinansierat av EU. Detta arbete sker till stor del med beaktande

av de förutsättningar som den europeiska kemikalielagstiftningen kommer

att ge. Bastasystemet syftar till att identifiera byggprodukter som

uppfyller vissa grundläggande miljö- och hälsokriterier. Bland de

egenskapskriterier som skall beaktas är om kemiska ämnen kan vara

allergiframkallande. De byggprodukter som uppfyller vissa angivna egenskaper,

och där leverantören kan styrka detta genom olika typer av dokumentation,

kan registreras i systemets databas.

Bostadsutskottet vill även i detta sammanhang erinra om den betydelse

som miljömålsarbetet kan få för strävandena att uppnå en byggd miljö

som varken innebär risker för miljön eller hälsan. Flera av delmålen

under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö har således en inriktning som

har betydelse även för kraven på byggprodukter. I den uppföljning av

miljömålsarbetet som Miljömålsberedningen redovisade föregående år

konstaterades bl.a. att det behövs flera åtgärder för att minska antalet

konsumenttillgängliga kemiska produkter som innehåller kända

allergiframkallande ämnen, exempelvis inom ramen för REACH-arbetet.

Bostadsutskottet anser att alla de insatser som kan göras för att

påskynda arbetet med att kartlägga och fasa ut byggprodukter med ämnen

som kan förorsaka allergier eller andra hälsoproblem är mycket angelägna.

Som framgått ovan pågår också ett omfattande arbete med denna inriktning.

Vad som förordas i motion 2004/05:Bo308 (fp) yrkande 1 ger därför inte

utskottet anledning att föreslå ett tillkännagivande i frågan.

Radon i bostäder

Två motioner tar upp frågor om radon i bostäder.

I Kristdemokraternas partimotion 2004/05:MJ498 yrkande 42 föreslås att

riksdagen skall begära en redogörelse av regeringen för hur målen om

minskad radonhalt i bostäder skall nås. I motionen hänvisas till att

ett stort antal byggnader i dag har för höga radonhalter och att antalet

byggnader som åtgärdas behöver mångdubblas.

Även enligt motion 2004/05:Bo308 (fp) yrkande 3 bör regeringen se över

vilka åtgärder som behövs för att målen om radon skall kunna uppnås.

Vidare föreslås att regeringen skall undersöka vilka metoder som kan

användas för att stärka konsumentskyddet när det gäller bostäder och

radon. Motionärerna anser att det bör vara möjligt att få veta om den

lägenhet man bor i eller det hus man avser att köpa har radonhalter

över gränsvärdena.

Förslagen i båda motionerna utgår från ett av delmålen under

miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Detta delmål som antogs av riksdagen

våren 2002 (prop. 2001/02:128, bet. 2001/02:BoU14) är formulerat enligt

följande:

År 2020 skall byggnader och deras egenskaper inte påverka hälsan negativt.

Därför skall det säkerställas att

- samtliga byggnader där människor vistas ofta eller under längre tid

senast år 2015 har en dokumenterat fungerande ventilation,

- radonhalten i alla skolor och förskolor år 2010 är lägre än 200 Bq/m3

luft och att

- radonhalten i alla bostäder år 2020 är lägre än 200 Bq/m3 luft.

Som framgått ovan i avsnittet God bebyggd miljö har regeringen aviserat

att en proposition om miljömålsarbetet kommer att läggas fram för

riksdagen i slutet av mars 2005. Propositionen kommer att utgå från den

utvärdering av miljömålsarbetet som Miljömålsrådet redovisade under

våren 2004. I fråga målet om radonhalter i bostäder har rådet gjort

bedömningen att den nuvarande takten på mätningar och åtgärder är för

långsam och att det därför är osannolikt att delmålet kan nås på utsatt

tid. Den del av delmålet som rör radon i skolor och förskolor bedöms

däremot kunna nås.

Bostadsutskottet delar givetvis motionärernas oro för att åtgärderna

mot radon hittills inte fått tillräcklig omfattning. Den i motionerna

efterfrågade bedömningen från regeringen i frågan kan emellertid förväntas

i den aviserade propositionen utan någon särskild begäran om detta.

Vad sedan gäller förslaget om att stärka konsumentskyddet genom att

införa en deklaration av radonhalten i bostäder vill utskottet erinra

om att ett förslag med just denna innebörd lagts fram i ett delbetänkande

(SOU 2004:78) av Byggnadsdeklarationsutredningen. I betänkandet föreslås

att det skall bli obligatoriskt för en ägare till en byggnad att vid

vissa tillfällen upprätta byggnadsdeklaration. Bland de uppgifter som

föreslås ingå i dessa deklarationer är om radonhalten är uppmätt eller

inte och i förekommande fall det uppmätta årsmedelvärdet. Vid försäljning

eller uthyrning av en byggnad skall säljaren tillhandahålla köparen en

byggnadsdeklaration.

Byggnadsdeklarationsutredningens betänkande har remissbehandlats och

frågan bereds nu inom Regeringskansliet.

Bostadsutskottet kan konstatera att vad som föreslås i motioner om att

regeringen dels bör redovisa sin bedömning av möjligheten att uppnå

målen för radon, dels bör överväga åtgärder för att stärka konsumentskyddet

med avseende på radon i bostäder, kan förväntas bli tillgodosett utan

något tillkännagivande i frågan. Motionerna 2004/05:Bo308 (fp) yrkande

3 och 2004/05:MJ498 (kd) yrkande 42 avstyrks därför.

Byggande i trä

I motion 2004/05:Bo221 (s) framhålls bl.a. att de nordiska länderna har

en gemensam tradition när det gäller trähusbyggande. Mot denna bakgrund

föreslås att Sverige tar initiativ för att åstadkomma en harmonisering

av de nordiska ländernas byggregler inom området. Tanken är att de

nordiska länderna därefter utifrån en gemensam plattform skall kunna

bedriva en påverkan inom EU för ökad träanvändning i byggandet.

Frågan om åtgärder för att öka träanvändningen i bl.a. byggande har

varit aktuell i riksdagen under flera år. Efter ett tillkännagivande

från riksdagen 2002 om ett nationellt handlingsprogram för en ökad

träanvändning (bet. 2001/02:NU12) beslutade regeringen att tillsätta en

förhandlare med uppdrag att ta fram underlag till en överenskommelse

kring en nationell strategi för att främja en ökad användning av trä i

byggandet. Förhandlaren redovisade i januari 2004 rapporten Mer trä i

byggandet - underlag för en nationell strategi för att främja trä i

byggandet (Ds 2004:1). I rapporten redovisas förslag till en strategi

för ökat byggande i trä dels på kort, dels på medellång och lång sikt,

inklusive förslag om olika åtaganden från näringslivet respektive staten.

Bland åtgärderna i strategin på kort sikt finns ett förslag med följande

lydelse.

Se till att tränäringen och svenska myndigheter, inom EU, verkar för

harmonisering av byggregler med träinriktning i Norden och avdela

resurser till det europeiska standardiseringsarbetet. Se till att svenska

trähusfabrikanter låter CE-märka sina produkter.

Regeringen har därefter den 21 oktober 2004 beslutat att utse en ordförande

för en samordnarfunktion med uppdraget att verka för att åtgärdsförslagen

i träbyggnadsstrategin genomförs. I arbetet skall berörda företrädare

från skognäringen, byggsektorn och myndigheter delta i enlighet med

riktlinjerna i strategin. Ordföranden skall samverka med en bred krets

av företrädare med intresse av byggfrågor och tillse att åtgärderna i

linje med strategin främjar utvecklingen inom byggsektorn. Resultaten

av uppdraget skall rapporteras på årsbasis, och uppdraget skall avslutas

med en redogörelse för vad som uppnåtts senast den 31 december 2006.

Bostadsutskottet kan således konstatera att vad som i motionen förordas

om bl.a. en strävan efter samsyn inom Norden i de aktuella frågorna

redan ingår i ett uppdrag som regeringen utfärdat. Motionen avstyrks av

detta skäl.

Dricksvattenledningar

I två motioner, en från 2003 års och en från 2004 års allmänna motionstid,

behandlas vissa svårigheter med att göra bedömningar av materials

lämplighet att användas i samband med transport av dricksvatten.

Enligt motion 2003/04:MJ324 (m) och Kristdemokraternas partimotion

2004/05:MJ498 yrkande 29 föranleder avsaknaden av en myndighet som gör

sådana bedömningar problem för byggherrar och andra. Motionärerna

beskriver en situation där det inte går att få något besked om vilken typ

av ledningar m.m. man bör välja för att uppfylla de egenskapskrav i

fråga om hälsa som finns uppställda. I båda motionerna föreslås mot

denna bakgrund att en myndighet ges ett större ansvar för materialfrågan.

Enligt motion 2003/04:MJ324 (m) bör Livsmedelsverket utses som ansvarig

myndighet. I motion 2004/05:MJ498 (kd) föreslås i stället att Boverket

ges detta uppdrag.

Bostadsutskottet kan inledningsvis konstatera att de två förslagen

speglar något av bakgrunden till de beskrivna problemen. Dricksvatten är

nämligen ett livsmedel och faller inom det regelsystem som gäller på

detta område. Ledningarna för transport av dricksvatten är däremot

byggprodukter och regleras genom byggnadslagstiftningen. Det är givetvis

angeläget att uppmärksamma att denna typ av gränsdragningar inte ställer

till problem för dem som skall hantera frågorna i praktiken i det dagliga

arbetet.

Det regelverk som gäller för materialet i dricksvattenledningar m.m.

respektive för dricksvattnet i sig utgår från olika principer. Kraven

på material i tappvatteninstallationer är, liksom huvuddelen av Boverkets

övriga byggregler, utformade som s.k. funktionskrav. Enligt dessa regler

gäller bl.a. att kallvatteninstallationer för dricksvatten skall utföras

av sådant material och utformas så att kallvattnet kan uppfylla de krav

i kemiskt och mikrobiellt hänseende som ställs på dricksvatten. Några

krav på att ledningar m.m. skall vara utförda i något bestämt material

ställs alltså inte. Däremot innehåller Livsmedelsverkets föreskrifter

om dricksvatten gränsvärden för olika typer av ämnen med utförliga krav

på vattnets kvalitet vid bl.a. tappstället.

Överväganden om att utveckla de krav som ställs på byggnader och ingående

byggprodukter i olika avseenden måste givetvis ske inom de ramar som

ställs upp bl.a. i det europeiska byggproduktdirektivet. I arbetet med

att konkretisera tillämpningen av detta direktiv har den aktualiserade

frågan om produkter som används för distribution av dricksvatten

uppmärksammats särskilt. En särskild grupp (Water regulators group -

RG-CPDW) har således bildats för att verka både under byggproduktdirektivet

och dricksvattendirektivet. Gruppens arbete syftar bl.a. till att ta

fram positiva listor för olika material som kan användas i byggprodukter

i kontakt med dricksvatten. Avsikten är att godkända produkter, utöver

den CE-märkning som kan ske enligt byggproduktdirektivet, även skall

kunna förses med en EAS-märkning. EAS (European Acceptance Scheme) är

ett system för att göra hälsobedömning av produkter och de i produkterna

ingående materialen och substanserna.

I den europeiska grupp som arbetar med dricksvattenfrågor ingår en

representant för såväl Boverket som Livsmedelsverket. Det får därför

förutsättas att de berörda myndigheterna följer utvecklingen och vid

behov aktualiserar de frågor om ansvarsområden m.m. som arbetet kan ge

anledning till hos regeringen. Enligt uppgift har också företrädare för

branschorganisationen Svenskt Vatten vid ett möte med miljöminister

Lena Sommestad framfört önskemål om myndighetsansvaret på området.

Regeringen har således redan blivit uppmärksammad på de problem som

beskrivs i motionerna.

Bostadsutskottet anser sig för sin del inte ha underlag för att förorda

en förändring i det pågående arbetet med att göra bedömningar av materials

lämplighet att användas i samband med distribution av dricksvatten.

Utskottet förutsätter att regeringen och de berörda myndigheterna agerar

för att ge det stöd till branschen och övriga berörda som detta arbete

möjliggör.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionerna.

Tappvarmvatten

Risken för spridning av legionellabakterier i vattenledningssystemen i

bostäder och andra byggnader uppmärksammas i motion 2004/05:Bo205 (kd).

Motionären hänvisar till ett riskvärderingsprojekt som Smittskyddsinstitutet,

Boverket och branschorganisationerna drivit och framhåller att detta

arbete bör leda till en skärpning av byggreglerna på området.

Legionellabakterierna kan ge upphov till legionärssjukan, som är en

allvarlig form av lunginflammation. Bakterierna, som kan finnas i små

mängder i alla former av sötvatten, förökar sig vid temperaturer mellan

20 grader och 45 grader. Vid temperaturer över 50 grader dör bakterierna.

Enligt Boverkets byggregler gäller för installationer för varmvatten

bl.a. att de skall utformas så att lägst 50 grader erhålls vid tappstället.

En översyn av byggreglerna pågår för närvarande och förslag till

ändringar i det aktuella avsnittet kommer att remitteras senare under

våren.

Som nämns i motionen pågår ett gemensamt projekt mellan Smittskyddsinstitutet,

Boverket och VVS-branschen där konstaterade fall under senare år av

spridning av legionellabakterier studeras. Projektet syftar till att ta

fram kunskap om hur vattensystem skall utformas för att undvika risken

för att legionärssjukan utbryter. En slutrapport är planerad till våren

2005. Bostadsutskottet utgår från att den kunskap som framkommit genom

detta projekt tas till vara på lämpligt sätt även utan ett särskilt

påpekande om detta från riksdagens sida. Det får också förutsättas att

översynen av de aktuella delarna av byggreglerna skett med beaktande av

de erfarenheter som kan dras av de fall under senare år där smittspridning

inträffat.

Motion 2004/05:Bo205 (kd) avstyrks mot den redovisade bakgrunden.

Energianvändning i byggnader

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

energihushållning, reservationerna 8 (fp) och 9 (kd, c) samt särskilt

yttrande 5 (m),

direktverkande elvärme, jämför reservationerna 10 (m, fp) och 11 (v, c,

mp).

Energihushållning

I två motioner hänvisas till en undersökning vid Chalmers tekniska

högskola enligt vilken utvecklingen mot energisnålare hus har avstannat.

Mot denna bakgrund föreslås i motion 2004/05:Bo228 (s) att riksdagen

gör ett tillkännagivande om vikten av att bygga energisnåla flerbostadshus.

Enligt motionen bör ett samarbete med berörda parter som syftar till

en minskad energianvändning i flerbostadshus uppmuntras.

Även i motion 2004/05:N309 (fp) yrkande 12 föreslås riksdagen genom ett

tillkännagivande framhålla vikten av att uppmuntra energibesparande

åtgärder i bostäder. Motionärerna hänvisar till projekt där man har

lyckats bygga energisnålt till samma kostnad som vanliga

byggprojekt.

Ytterligare en motion tar upp frågor om energihushållning i byggnader.

Enligt motion 2004/05:Bo214 (kd) yrkande 1 bör riksdagen särskilt

framhålla behovet av att i energispararbetet lyfta fram värmeutjämning

som en viktig faktor. Motionären anser att nuvarande byggregler inte

tillräckligt beaktar de fördelar som god värmelagring och värmeutjämning

har för energibalansen i en byggnad. EG-direktivet om byggnaders

energiprestanda anses dock beakta byggnadens integrerade energiprestanda.

I motionens yrkande 2 föreslås att regeringen återkommer till riksdagen

med en redovisning av hur man följer detta EG-direktiv.

Bostadsutskottet kan konstatera att de två förstnämnda motionerna i mer

allmänna ordalag framhåller vikten av att arbetet med energihushållning

drivs vidare. Utskottet instämmer givetvis i denna uppfattning. Ett

flertal insatser med denna inriktning pågår också. Här skall endast

nämnas två av dessa insatser som kan få stor betydelse för de krav som

ställs på energihushållningen i byggnader. Det gäller översynen av

Boverkets byggregler om energihushållning samt det i en av motionerna

omnämnda arbetet med att genomföra EG-direktivet om byggnaders

energiprestanda i Sverige.

Gällande krav på energihushållning och värmeisolering vid uppförande

eller ändring av byggnader är utfärdade med stöd av lagen (1994:847) om

tekniska egenskapskrav på byggnader, m.m. (BVL) och förordningen

(1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnader, m.m. (BVF). Byggreglerna

på detta område (Boverkets föreskrifter 1993:57, kap. 9) är för närvarande

föremål för en översyn. Ett förslag om förändrade regler om bl.a.

energihushållning kommer att remissbehandlas senare i vår. Detta ger

givetvis även tillfälle att, som efterfrågas i s-motionen, involvera

berörda parter i övervägandena om vilka krav som bör ställas på

energihushållningen i olika typer av byggnader.

När det gäller den särskilda fråga om värmeutjämning som tas upp i

kd-motionen bör det framhållas att byggreglerna redan i sin nuvarande

utformning medger att byggnader utformas med energilösningar som utnyttjar

lösningar med termisk tröghet som ett komplement till värmeisoleringen.

De krav som finns uppställda i byggreglerna i fråga om klimatskärm och

effektiv värmeanvändning behöver således inte uppfyllas för byggnader

där det genom särskild utredning (s.k. omfördelningsberäkning) visas

att behovet av tillförd energi inte överskrider vad som skulle behövas

om kraven var uppfyllda.

Arbetet med att revidera de svenska energihushållningskraven sker med

beaktande av det direktiv om byggnaders energiprestanda m.m. (2002/91/EG)

som utfärdades av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd i

december 2002. Direktivet fastställer krav i fråga om bl.a. energicertifiering

av byggnader samt minimikrav avseende energiprestanda för nya byggnader

och byggnader som genomgår större renoveringar. Regeringen bemyndigade

i november 2003 en särskild utredare - Utredningen om byggnaders

energiprestanda - att lämna förslag om hur direktivet skall genomföras i

Sverige. Utredningen avgav i november 2004 betänkandet Energideklarering

av byggnader (SOU 2004:109). Boverket har fått regeringens uppdrag att

i samråd med Energimyndigheten och Utredningen om byggnaders energiprestanda

utföra förberedelsearbete avseende genomförandet av EG-direktivet med

utgångspunkt i förslagen i utredningens betänkande. Regeringen har

aviserat att en proposition i frågan om genomförande av direktivet om

byggnaders energiprestanda kommer att läggas fram för riksdagen i juni

2005.

Bostadsutskottet anser mot den redovisade bakgrunden att ett tillkännagivande

från riksdagen i enlighet med de aktuella motionsförslagen i dagsläget

inte skulle tjäna något reellt syfte. Ett arbete med den förordade

inriktningen pågår redan och olika förslag på området kommer inom en

snar framtid att presenteras. Motionerna 2004/05:Bo214 (kd), 2004/05:Bo228

(s) och 2004/05:N309 (fp) yrkande 12 avstyrks således.

Direktverkande elvärme

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat förslag om

förbud mot direktverkande elvärme i olika typer av byggnader. Även under

2004 års allmänna motionstid har ett förslag lagts fram i denna fråga.

Enligt motion 2004/05:MJ507 (c) yrkande 12 bör det införas ett förbud

mot installation av direktverkande elvärme i en- och tvåbostadshus i

samband med nybyggnation eller omfattande ombyggnation. Motionärerna

anser att detta är ett viktigt led i arbetet med att sänka energiförbrukningen

i bostäder.

När motsvarande förslag behandlades föregående år (bet. 2003/04:BoU6)

anförde utskottet följande.

I dag gäller att uppvärmningssystem baserat på direktverkande elvärme

under vissa förutsättningar får användas för nya en- och tvåbostadshus.

Enligt förordningen om tekniska egenskapskrav på byggnader m.m. (10 §)

skall i byggnader som innehåller bostäder eller arbetslokaler

uppvärmningssystemet i skälig utsträckning utformas så att skilda energislag

kan användas utan omfattande ändringar. En- och tvåbostadshus som i

huvudsak skall värmas upp med el eller naturgas skall ha en sådan

planlösning att ett byte till uppvärmning med ett annat energislag

underlättas. I fråga om en- och tvåbostadshus gäller emellertid att de får

förses med uppvärmningssystem för direktverkande elvärme om byggnaden

har särskilt goda egenskaper när det gäller energihushållning.

Under senare år har det i olika sammanhang övervägts om det bör införas

ett förbud mot direktverkande elvärme för uppvärmning av nya byggnader.

Boverket har på regeringens uppdrag utrett konsekvenserna av ett sådant

förbud. I juni 2003 redovisade Boverket en rapport med sina överväganden

om tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser av ett eventuellt

förbud samt en bedömning av de ändringar av bestämmelserna inom byggområdet

som då skulle krävas. Enligt denna bedömning kan effekterna av ett förbud

ifrågasättas ur såväl en samhällsekonomisk som miljömässig synpunkt.

Bedömningen blir emellertid beroende av vilket uppvärmningssätt som

används i stället för den direktverkande elvärmen. I rapporten redovisas

också olika alternativ till ett förbud mot direktverkande elvärme i nya

byggnader. Ett sådant alternativ är en skärpning av byggreglernas

energikrav.

Boverkets rapport har remissbehandlats och en beredning av remissvaren

pågår för närvarande inom Regeringskansliet. Rapporten visar att frågan

om ett eventuellt förbud mot direktverkande elvärme är komplex och har

samband med andra energipolitiska överväganden. Det finns därför starka

skäl att inte föregripa den beredning som pågår inom Regeringskansliet.

Beredningen inom Regeringskansliet av Boverkets rapport är inte avslutad.

Som framgått i avsnittet om energihushållning är de energikrav som

ställs upp i Boverkets byggregler för närvarande föremål för en översyn

och förslag om reviderade regler kommer att remitteras under våren.

Bostadsutskottet är mot denna bakgrund inte berett att nu närmare ta

ställning i den aktuella frågan.

Motion 2004/05:MJ507 (c) yrkande 12 avstyrks.

Säkerheten i byggnader

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

barnsäkerheten i äldre byggnader, jämför reservation 12 (kd, v, c, mp)

och särskilt yttrande 6 (m, fp),

lås på bostäder,

sprinklersystem, jämför reservation 13 (v, c).

Barnsäkerhet i äldre bostäder

Särskilda barnsäkerhetskrav i byggnadslagstiftningen infördes först

under 1970-talet. Det innebär att hus byggda före 1973 eller ombyggda

före 1976 byggdes eller byggdes om innan sådana krav fanns uppställda.

Vissa förbättringar av barnsäkerheten kan under årens lopp ha skett i

samband med underhåll eller ombyggnad, men till stor del har sannolikt

detta äldre byggnadsbestånd fortfarande en sämre barnsäkerhetsstandard

än vad som krävs vid ny- och ombyggnad enligt dagens regler. Detta

förhållande har uppmärksammats i olika sammanhang, och motioner har väckts

i frågan under en följd av år. Även från årets allmänna motionstid finns

ett förslag om barnsäkerheten i det aktuella bostadsbeståndet.

I motion 2004/05:Bo306 (kd) framhålls att det varje år inträffar ett

stort antal olycksfall i bostäder där barn omkommer eller skadas svårt

och att berörda myndigheter tidigare föreslagit att reglerna för

barnsäkerhet i äldre hus skall skärpas. Mot denna bakgrund föreslås i

motionens yrkande 27 att riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till lagstiftning som för hus byggda före 1973 föreskriver att

samma krav på barnsäkerhet skall uppfyllas som i dag gäller för nybyggda

hus.

Som redan framgått har den i motionen behandlade frågan aktualiserats

i flera olika sammanhang. Detta skedde senast i samband med

Barnsäkerhetsdelegationens arbete. Den av regeringen år 2001 tillsatta

delegationen

hade i uppdrag att se över och arbeta med frågor om säkerhet och

förebyggande av skador i barns och ungdomars miljö. I uppdraget ingick bl.

a. att beskriva och analysera olycksfallsmönstren i olika delar av

bostadsbeståndet. Om denna analys visade att det behövs åtgärder i form

av förändrad lagstiftning, förbättrad information eller något annat

skulle delegationen även lämna förslag till sådana åtgärder.

Barnsäkerhetsdelegationen redovisade sitt slutbetänkande i december

2003 (SOU 2003:127). Barnsäkerhetsdelegationen har i de frågor som nu

är aktuella konstaterat att statistiskt underlag som möjliggör den

efterfrågade analysen av fallolyckor i olika delar av bostadsbeståndet

helt saknas. Delegationen har därför inte heller redovisat någon analys

i frågan om lagreglering m.m. Däremot finns ett förslag om att Boverket

skall ges i uppdrag att utforma och sprida information om hur barnsäkerheten

kan förbättras i äldre byggnader. Delegationen anser att det finns behov

av att uppdatera den handbok som Boverket tidigare givit ut om barnsäkerhet

i byggnader.

När bostadsutskottet beredde motionsförslag om barnsäkerheten i äldre

byggnader föregående år anfördes att remissbehandlingen av delegationens

betänkande och den fortsatta beredningen av frågan inom Regeringskansliet

borde avvaktas. I samband med årets beredning av frågan beslutade

utskottet att inhämta information om hur denna beredning fortskrider. Vid

den föredragning som företrädare för Regeringskansliet gjort inför

utskottet framkom att någon traditionell remissbehandling inte kommit

till stånd. Däremot har en förfrågan gått ut till berörda departement

angående de förslag som delegationen lagt fram. I fråga om det förslag

i delegationens betänkande som gäller barnsäkerhet i äldre byggnader,

dvs. en uppdatering av Boverkets handbok, har det framkommit att Boverket

överväger att genomföra en sådan.

Av Regeringskansliets redogörelse framgick i övrigt att inga initiativ

i enlighet med motionsförslaget för närvarande är aktuella. Däremot kan

den nya ansvarsfördelning som sedan årsskiftet gäller för frågor om

barnsäkerhet, med Räddningsverket som samordnande myndighet, medföra

att barnsäkerhetsfrågorna ges en mer framträdande roll i olika sammanhang.

Vidare påpekades att stora delar av det bostadsbestånd som byggdes

under miljonprogrammet nu har ett omfattande underhålls- och ombyggnadsbehov.

Dessa behov kommer i många fall innebära att det vidtas ändringar i

byggnaderna som medför att dagens barnsäkerhetskrav måste tillgodoses.

Bostadsutskottet har vid upprepade tillfällen understrukit att frågor

om barns säkerhet och trygghet i bostadsmiljön måste ges hög prioritet.

Frågan om trygghet samt goda livsvillkor för barn och ungdomar

uppmärksammas också särskilt i direktiven för PBL-kommitténs översyn av

byggnadslagstiftningen. När det gäller nytillkommande bebyggelse och

ändringar i byggnader har kraven på barnsäkerhet skärpts vid flera

tillfällen. Vad saken nu gäller är emellertid om det i efterhand skall

kunna ställas ytterligare krav på fastighetsägare som vid byggnadens

uppförande uppfyllt de då gällande kraven. Förändringar i byggnadslagstiftningen

med en sådan tillbakaverkande innebörd har endast genomförts vid ett

fåtal tillfällen.

Som framgått ovan har inte Barnsäkerhetsdelegationen redovisat något

underlag för eventuella vidare överväganden i lagstiftningsfrågan.

Utskottet är därför inte berett att här närmare kommentera de för- och

nackdelar som en sådan lösning kan medföra. Utskottet gör emellertid

bedömningen att ett intensifierat arbete med att höja barnsäkerheten i

den aktuella delen av bostadsbeståndet bör kunna komma till stånd även

utan den typ av lagändring som föreslås i motionen. Redan i dag gäller

nämligen vid tillbyggnad eller ändring av byggnad på annat sätt att

dagens krav på bl.a. barnsäkerhet skall uppfyllas. Som även framhölls

i Regeringskansliets föredragning står vi i dag inför ombyggnadsåtgärder

i det äldre bostadsbeståndet, inte minst i miljonprogrammets bostadsområden,

där dessa krav ofta torde bli tillämpliga. Det blir då en angelägen

uppgift att se till att kraven verkligen efterlevs. Erfarenheter visar

att det ibland finns brister när det gäller att tillgodose vissa

egenskapskrav även i helt nybyggda bostadsområden. Det är bl.a. mot denna

bakgrund som frågan om dagens tillämpning av reglerna om tillsyn och

kontroll i byggprocessen är en viktig del i PBL-kommitténs uppdrag.

Även behovet av ytterligare informationsinsatser om vilka åtgärder för

ökad barnsäkerhet som bör vidtas i det äldre bostadsbeståndet behöver

ses över. Denna information bör givetvis gälla både för situationer när

åtgärderna kan utföras i samband med andra underhålls- och ombyggnadsåtgärder

och för befintliga byggnader där inga sådana åtgärder planeras. Det kan

ofta vara fråga om enkla åtgärder som fastighetsägaren eller den boende

själv kan genomföra till låga kostnader. Enligt de uppgifter som

Regeringskansliet lämnat överväger Boverket för närvarande behovet av att

uppdatera den informationsskrift om barnsäkerhet i byggnader som sedan

tidigare finns utgiven av verket.

Sammanfattningsvis anser bostadsutskottet att frågor om barnsäkerhet i

bostäder bör ägnas fortsatt stor uppmärksamhet i olika sammanhang.

Utskottet är emellertid inte berett att ställa sig bakom förslaget om en

lagreglering med den innebörd som föreslås i motion 2004/05:Bo306 (kd).

Motionen avstyrks med hänvisning till det anförda.

Lås på bostäder

I motion 2004/05:Bo261 (s) beskrivs situationer där kvinnor och flickor

mot sin vilja hålls inlåsta av anhöriga i familjens egen bostad. Motionären

anser att dessa fall av olaga frihetsberövande underlättas av att många

ytterdörrar är försedda med lås som även från insidan endast går att

öppna med nyckel. Vidare påpekas att sådana lås är godkända för bostäder

enligt Boverkets föreskrifter. Mot denna bakgrund föreslås att detta

regelsystem skall ses över (yrkande 1) samt att åtgärder för att öka

medvetenheten om frihetsberövade kvinnor och flickor bör vidtas (yrkande

2).

Boverkets byggregler innehåller vissa särskilda regler om skydd mot

instängning. Dessa avser emellertid främst dörrar till bad-, dusch- och

toalettrum eller andra utrymmen där oförutsedd instängning kan medföra

risk för personskador. Sådana dörrar skall ha en sådan stängningsanordning

att en reglad eller låst dörr kan öppnas både inifrån och utifrån utan

nyckel eller särskilt verktyg. Särskilda regler finns också för bl.a.

dörr till bastu. Av betydelse i den aktuella frågan är också reglerna

för utrymning vid brand. Där anges bl.a. att dörrar till eller i en

utrymningsväg skall vara lätt öppningsbara. Dörrar som endast går att

öppna med nyckel är dock tillåtna, om de betjänar ett litet antal

personer som kan förväntas ha tillgång till nyckel.

De förhållanden som kan ligga bakom brott och andra handlingar av det

slag som beskrivs i motionen har rönt stor uppmärksamhet under senare

år. Bostadsutskottet instämmer givetvis i att dessa förhållanden även

i fortsättningen på olika sätt måste bli föremål för samhällets insatser.

Utskottet har emellertid avgränsat sina överväganden till att gälla

det konkreta förslaget om att insatser bör vidtas inom ramen för

byggnadslagstiftningen.

Som motionären konstaterar är det inte förbjudet att förse en vanlig

lägenhetsdörr med ett lås som endast går att öppna med nyckel. I vårt

bostadsbestånd torde det vara en vanlig lösning att en ytterdörr både

är försedd med ett lås som från insidan går att öppna med ett vred och

ett lås som endast kan öppnas med nyckel. I den mån förslaget i motionen

innebär att ett förbud mot den senare typen av lås bör införas ställer

sig bostadsutskottet mycket skeptiskt till förslaget. Det skulle föranleda

mycket stora kostnader att byta ut låsen i det befintliga bostadsbeståndet.

Det kan dessutom ifrågasättas om en sådan åtgärd skulle vara särskilt

verksam för att komma åt de bakomliggande orsakerna till de beskrivna

problemen. Motionen avstyrks.

Sprinklersystem

Förslag om att öka säkerheten i vissa typer av bostäder genom krav på

sprinklersystem läggs fram i tre motioner. Motionärerna framhåller att

ett antal människor varje år dör i bränder som skulle kunnat få en mycket

begränsad spridning om det funnits sådana system installerade.

I motion 2004/05:Bo271 (s) föreslås att sprinklersystem görs obligatoriska

i vissa offentliga lokaler. Motionärerna framhåller att detta bör gälla

bl.a. vårdinrättningar och skolor.

Enligt motion 2004/05:Bo314 (s) bör behovet av obligatorisk installation

av sprinkler i äldreboenden och vissa andra boendeformer bli föremål

för utredning. Motionären hänvisar till erfarenheter från andra länder

som infört denna typ av krav.

I motion 2004/05:Bo219 (c) tas särskilt upp frågan om säkerheten för

intagna på låsta avdelningar. Motionärerna framhåller att staten har

ett särskilt ansvar för säkerheten vid brand för dem som är tvångsomhändertagna

eller dömda till fängelsestraff. Enligt motionen behövs det en översyn

för att se om sprinklersystem bör installeras och även andra åtgärder

vidtas för att förbättra patienters och fångars säkerhet.

Något krav på användning av sprinklersystem i bostäder finns inte i

byggnadslagstiftningen. Sprinklersystem används däremot ibland som en

frivillig åtgärd för att höja brandsäkerheten eller som ett alternativt

sätt att uppfylla byggreglernas brandskyddskrav, exempelvis för att

kompensera en större träexponering vid byggande av vissa flervåningsbyggnader

i trä. Även i fråga om kraven på brandcellsindelning av vissa byggnader

kan undantag medges om sprinklersystem installeras.

Den fråga som motionärerna tar upp är om det bör ställas ökade krav på

brandsäkerheten genom obligatorisk installation av sprinklersystem i

vissa byggnader. Frågor om ett ökat krav på brandskyddet i vissa typer

av boende och vårdanläggningar har också aktualiserats genom några

uppmärksammade bränder med tragisk utgång under senare år. Dessa händelser

har bidragit till ett utökat samarbete mellan de myndigheter som bär

ett särskilt ansvar på området. Under det senaste året har således

representanter för Boverket, Räddningsverket och Socialstyrelsen diskuterat

vilka åtgärder som behöver vidtas för att öka säkerheten exempelvis i

olika former av äldreboenden. Boverket har också övervägt denna fråga

i samband med översynen av de krav på brandskydd som finns uppställda

i byggreglerna. Verket har helt nyligen sänt ut ett förslag på remiss

om förändrade regler avseende bl.a. brandskyddet. De största föreslagna

förändringarna i denna remissutgåva gäller just att ett nytt begrepp

införs avseende särskilda boenden för personer med vårdbehov. Därmed

avses exempelvis boenden för funktionshindrade eller sängliggande,

gruppbostäder för utvecklingsstörda, psykiskt sjuka eller åldersdementa.

I förslaget framhålls att utrymningssäkerheten bör anpassas till val

av utrymningsstrategi, antalet personer i byggnaden samt de byggnadstekniska

och organisatoriska brandskyddsåtgärderna. Något förslag om att

sprinklersystem skall vara en obligatorisk brandskyddsåtgärd i vissa typer

av byggnader läggs emellertid inte fram.

Bostadsutskottet kan konstatera att frågor om behovet av förändrade

brandskyddsåtgärder i olika typer av boenden har diskuterats såväl inom

som mellan de närmast berörda myndigheterna under det senaste året.

Boverket har nyligen remitterat ett förslag till ändrade regler på detta

område. Det får därför förutsättas att frågan får fortsatt uppmärksamhet

och prövas ytterligare i samband med remissbehandlingen även utan ett

uttalande från riksdagen.

Vad sedan gäller brandsäkerheten på bl.a. fängelser som särskilt tas

upp i en av motionerna prövades denna fråga i samband med beredningen

av en motsvarande motion föregående år av justitieutskottet (bet.

2003/04:JuU18). Justitieutskottet redogjorde i sitt betänkande för de

särskilda regler om bl.a. beredskapsplan för brand som gäller enligt

Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om beredskapsplanering

för åtgärder i händelse av våld, hot om våld eller andra allvarliga

incidenter. Utskottet hade även inhämtat uppgifter om hur brandskyddet

i praktiken fungerar på olika typer av anstalter och häkten. Avslutningsvis

anförde justitieutskottet i denna fråga följande.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är särskilt viktigt

att säkerställa brandskyddet på institutioner där personer hålls inlåsta.

Utskottet utgår från att kriminalvårdens myndigheter i samråd med bl.

a. de lokala brandmyndigheterna löpande ser över och utvärderar brandskydd

och rutiner på anstalter och häkten samt att Kriminalvårdsstyrelsen

noga följer denna fråga. Något tillkännagivande från riksdagen är dock

inte påkallat.

Bostadsutskottet har inte underlag eller skäl för annat ställningstagande

är justitieutskottet i denna fråga.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Bo219

(c), 2004/05:Bo271 (s) och 2004/05:Bo314 (s).

Tillgängligheten i boendemiljön

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

krav på tillgänglighet, jämför reservationerna 14 (kd, c) och 15 (mp)

samt särskilt yttrande 7 (fp),

behovet av hissar, jämför reservationerna 16 (m) och 17 (c) samt särskilda

yttrandena 8 (fp, kd) och 9 (v).

Krav på tillgänglighet

De problem med tillgängligheten i byggnader och på allmänna platser som

många funktionshindrade och andra upplever bildar utgångspunkt för

förslagen i sju motioner från allmänna motionstiden. Gemensamt för dessa

motioner är också att de förordar att åtgärder för att åstadkomma en

bättre tillgänglighet vidtas genom ändrad lagreglering m.m.

Enligt motion 2004/05:Bo303 (kd) yrkande 3 bör lagkraven skärpas för

tillgängligheten i byggnader och utemiljöer. I motionen framhålls bl.a.

att handikapporganisationernas möjlighet till samråd i plan- och

byggärenden måste förstärkas, att alla kommuner bör göra sammanställningar

om tillgängligheten i olika byggnader och att kunskapen om tillgänglighet

bör förbättras hos arkitekter, byggherrar, byggingenjörer och beslutsfattare.

PBL-kommittén bör enligt motionärerna i sitt arbete beakta behovet av

skärpta och förtydligade lagkrav.

Även enligt motion 2004/05:Bo213 (kd) bör lagregleringen av

tillgänglighetsfrågorna ses över. Motionärerna hänvisar till den nationella

handlingsplanen för handikappolitiken där det bl.a. anges att enkelt

avhjälpta hinder för tillgängligheten och användbarheten för personer

med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga skall vara avhjälpta före

utgången av år 2010 i befintliga lokaler dit allmänheten har tillträde

och på befintliga allmänna platser. Denna plan anses dock sakna medel

som garanterar att tillgänglighetshinder verkligen undanröjs.

Miljöpartiet föreslår i sin partimotion 2004/05:Ub230 yrkande 26 att

det genomförs en utredning om lagstiftningen i tillgänglighetsfrågor.

I motionen anförs att utredningen skall se över hur och på vilket sätt

en lagstiftning som garanterar en successiv implementering av tillgänglighet

kan införas i Sverige.

I motionerna 2004/05:Bo216 (s) och 2004/05:Bo84 (s) föreslås skärpta

krav på tillgänglighet och sanktioner för dem som inte uppfyller kraven.

I motionerna anförs bl.a. att arbetet med att förbättra tillgängligheten

på vissa håll inte alls har påbörjats.

Enligt motion 2004/05:Bo293 (s) tillkommer det fortfarande nya bostadshus

och boendemiljöer med dålig tillgänglighet för personer med funktionshinder.

Som ett exempel nämns bomässan Bo01 i Malmö. Mot denna bakgrund föreslås

förstärkta krav på tillgänglighet i PBL och BVL (yrkande 1), skärpta

krav på tillgänglighet vid statligt stöd till bomässor (yrkande 2) samt

att sanktioner införs mot byggherrar som inte beaktar kravet på

tillgänglighet (yrkande 3).

Ett särskilt behov av anpassning av kulturlokaler för personer med dolda

handikapp framhålls i motion 2004/05:Bo241 (s). Motionen tar upp problemen

för personer med dolda handikapp som allergi, epilepsi och stomi. I dag

anses dessa personer begränsas i sin kulturkonsumtion på grund av dåligt

anpassade lokaler.

Bostadsutskottet vill inledningsvis framhålla att det sedan länge rått

en bred enighet inom utskottet när det gäller betydelsen av att

tillgänglighetsfrågorna ges stor uppmärksamhet i planeringen och byggandet

av den fysiska miljön. Utskottet delar således motionärernas syn i denna

fråga. Arbetet med att förbättra tillgängligheten måste drivas vidare

tills vi uppnått ett samhälle som kan sägas erbjuda en god tillgänglighet

för hela befolkningen.

Utskottet vill vidare med anledning av motionsförslagen om en skärpning

av regelsystemet om tillgänglighet erinra om att riksdagen fattat beslut

om lagändringar med denna innebörd och att dessa beslut under de senaste

åren konkretiserats i myndighetsföreskrifter. Överväganden om ytterligare

åtgärder inom ramen för byggnadslagstiftningen pågår dessutom genom

PBL-kommitténs arbete.

Den skärpning av kraven i PBL på tillgänglighet och användbarhet som

trädde i kraft den 1 juli 2001 innebär bl.a. en möjlighet att genom

föreskrifter ställa krav på att enkelt avhjälpta hinder mot tillgänglighet

och användbarhet skall undanröjas i vissa befintliga miljöer (17 kap.

21 a §). Det gäller lokaler dit allmänheten har tillträde och allmänna

platser. Boverkets föreskrifter och råd till denna bestämmelse trädde

i kraft den 1 december 2003 (BFS 2003:19). Vidare infördes en möjlighet

att genom föreskrifter utfärda mer preciserade krav vad gäller användbarheten

för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga i samband

med iordningställande och ändring av bl.a. allmänna platser (3 kap. 18

§). Boverkets föreskrifter till denna bestämmelse trädde i kraft den 1

oktober 2004 (BFS 2004:15).

I den proposition där förslaget om de ovan beskrivna lagändringarna

lades fram för riksdagen (prop. 2000/01:48) framhölls att de avsedda

åtgärderna bör vara genomförda senast år 2010. Regeringen aviserade

även i detta sammanhang sin avsikt att efter fem år genomföra en

uppföljning av den nya lagstiftningen. Även bostadsutskottet anförde vid

sin beredning av ärendet att det efter en tid finns skäl att följa upp

om utfallet av regelsystemet blivit det avsedda. Utskottet framhöll

vidare att det i detta sammanhang givetvis även kan finnas skäl att

göra en avstämning mot de synpunkter som förts fram av bl.a.

handikapporganisationer, fastighetsägare och företrädare för den kommunala

sektorn (bet. 2000/01:BoU5). Regeringen har nyligen givit Boverket i

uppdrag att göra en uppföljning av föreskrifterna om enkelt avhjälpta

hinder mot tillgängligheten. Uppdraget skall redovisas för regeringen

senast den 15 september 2005.

Kraven på den byggda miljöns tillgänglighet och användbarhet för

funktionshindrade liksom formerna för hur dessa krav skall kunna hävdas

bättre än i dag är också centrala frågor i PBL-kommitténs arbete.

Kommitténs direktiv pekar tydligt ut dessa frågor som en viktig utgångspunkt

för översynen av plan- och bygglagstiftningen. Vidare skall kommittén

pröva vilka förändringar i lagstiftningen som behövs för en effektiv

kontroll av att samhällskraven på byggnader infrias. Rapporter om brister

i tillgängligheten även i nyproducerade bostadsområden understryker att

detta kan vara en väl så viktig fråga i arbetet med att uppnå en bättre

tillgänglighet som lagkraven om tillgänglighet i sig. Det hjälper således

inte med aldrig så omfattande lagkrav om sedan dessa bestämmelser glöms

bort i något led i byggprocessen. Det är därför också viktigt att hitta

arbetsformer som gör att tillgänglighetsfrågorna beaktas redan på ett

tidigt stadium så att kostsamma ändringsarbeten kan undvikas. Kommitténs

uppgift att belysa handikapporganisationernas inflytande i plan- och

byggprocessen kan få stor betydelse i detta sammanhang. Som framgått

tidigare i detta betänkande skall PBL-kommittén redovisa resultatet av

sitt arbete senast den 30 juni 2005.

Vad gäller den motion som särskilt tar upp behovet av anpassning av

kulturlokaler för personer med dolda handikapp behandlade kulturutskottet

föregående år en motsvarande motion (bet. 2003/04:KrU6). Utskottet

anförde då bl.a. att det krävs en uppföljning och utvärdering inom

kultursektorn för att belysa vad som redan uppnåtts och vilka ytterligare

åtgärder som måste till för att ge de funktionshindrade en tillfredsställande

delaktighet i kulturen. Kulturutskottet utgick emellertid från att

regeringen lämnar redovisningar i denna fråga utan en särskild begäran

från riksdagen.

Bostadsutskottet gör bedömningen att frågan om vissa funktionshindrades

möjlighet att ta del av kulturutbudet endast delvis torde falla inom

bostadsutskottets beredningsområde. Till den del så är fallet kan de

ovan beskrivna åtgärderna inom ramen för byggnadslagstiftningen givetvis

innebära förbättringar även för denna grupp. Ett tillfälle för mer

allmänna överväganden i frågor om funktionshindrades möjlighet att ta

del i olika samhällsaktiviteter kommer att ges i samband med beredningen

av den skrivelse som regeringen avser att lämna till riksdagen i januari

2006 med en redogörelse för arbetet med implementeringen av den nationella

handlingsplanen för handikappolitiken. Boverket har fått i uppdrag att

som underlag för denna redogörelse genomföra en omvärldsanalys i syfte

att belysa de processer inom samhällssektorn som påverkar möjligheterna

att uppnå de handikappspolitiska målen.

Som framgått av den ovan lämnade redogörelsen av redan vidtagna och

planerade åtgärder i syfte att öka tillgängligheten i den byggda miljön

torde förslagen i de motioner som behandlas i detta avsnitt till stor

del redan vara tillgodosedda. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet

motionerna 2004/05:Bo213 (kd), 2004/05:Bo216 (s), 2004/05:Bo241 (s),

2004/05:Bo284 (s), 2004/05:Bo293 (s), 2004/05:Bo303 (kd) yrkande 3 och

2004/05:Ub (mp) yrkande 26.

Behovet av hissar

Två motioner med olika inriktning tar upp frågor om behovet av hissar

i befintliga bostadshus.

Motion 2004/05:Bo222 (s) tar främst upp de problem som följer av att

äldre trevåningshus oftast saknar hiss. Motionärerna anser att det

behöver genomföras en översyn av åtgärder för att underlätta kvarboende

i detta bostadsbestånd. I denna översyn bör det övervägas åtgärder för

att stimulera installation av hissar i trevånings hyreshus.

I motion 2004/05:Bo204 (m) föreslås att de regler i byggnadslagstiftningen

som innebär krav på installation av hiss vid inredning av vindslägenheter

avskaffas. Motionären anför att hus med exempelvis fyra våningar utan

hiss ofta har rejäla vindsutrymmen m.m. som lämpar sig för ombyggnad

till lägenheter. Detta hindras emellertid av kravet på installation av

hiss som anses vara ekonomiskt omöjligt att uppfylla.

Bostadsutskottet har vid flera tillfällen framhållit att avsaknaden av

hiss är ett stort problem som bl.a. kan omöjliggöra kvarboende för äldre

och rörelsehindrade. En stor del av det äldre bostadsbeståndet med flera

våningar försågs inte från början med hiss, och kompletteringar i

efterhand har bara kommit till stånd i begränsad utsträckning. Utskottet

anser att tillgänglighet i bostadshus inte bara skall ses som ett

särintresse för en begränsad del av befolkningen, utan att det i olika

delar av livets skeden blir en viktig fråga för de flesta. Vikten av en

sådan syn på tillgängligheten kommer också att understrykas av en allt

större andel äldre i befolkningen.

De förändrade krav som ställs på samhället när både antalet och andelen

äldre i befolkningen ökar var utgångspunkten för den parlamentariska

äldreberedning som i oktober 2003 avlämnade sitt slutbetänkande

Äldrepolitik för framtiden (SOU 2003:91). En av de frågor som har övervägts

är hur människors möjligheter att ta ansvar för boende och livsmiljö

under åldrandet kan förbättras. Beredningen framhöll bl.a. att regeringen

bör analysera behov och möjliga effekter av ekonomiska stimulanser till

bl.a. hissinstallationer i flerfamiljshus. Sådana tillgänglighetsskapande

åtgärder kan både främja självständighet och delaktighet för personer

i hög ålder. I betänkandet framhålls samtidigt att insatserna inte får

bli så begränsade att människor flyttar till bostäder som bara till en

mindre del blivit tillgängliga, t.ex. genom hissinstallationer, men som

inte erbjuder goda möjligheter till kvarboende vid behov av omfattande

vård och omsorg. Betänkandet har under 2004 remissbehandlats. En beredning

av remissvaren pågår för närvarande inom Regeringskansliet.

Frågan om behovet av ekonomiska stimulanser för hissinstallationer togs

också upp av Boverket i samband med ett regeringsuppdrag att utreda

bostadsbeståndets underhållsbehov. Boverket föreslog i sin avrapportering

av uppdraget i oktober 2003 i rapporten Bättre koll på underhåll att

ett rambegränsat engångsbidrag till hissinstallationer införs. Ett sådant

bidrag har också kunnat utgå under senare delen av föregående år efter

ett riksdagsbeslut våren 2004 (prop. 2003/04:100, bet. 2003/04:FiU21,

yttr. 2003/04:BoU5y). Däremot ansågs inte det ekonomiska utrymmet medge

en fortsatt bidragsgivning även efter årsskiftet. Bostadsutskottet

framhöll emellertid i samband med beredningen av anslagsfördelningen för

budgetåret 2005 att utgångspunkten för alla byggnadsåtgärder bör vara

att söka tillgodose ökade krav på tillgänglighet, oavsett om en extra

stimulans för åtgärderna kan utgå eller ej.

Med denna inställning är det givetvis inte aktuellt att överväga förslaget

i m-motionen om att helt avskaffa de regler som kan medföra krav på

installation av hiss vid vissa ändringar av byggnader, såsom exempelvis

inredning av vindsvåningar. Denna motion avstyrks således. De åsyftade

kraven återfinns i huvudsak i förordningen (1994:1215) om tekniska

egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVF). De krav som ställs vid ändring

av byggnad är i princip desamma som vid nybyggnad, men hänsyn skall tas

till ändringens omfattning och byggnadens förutsättningar (14 §

BVF).

Bostadsutskottet är i dagsläget inte berett att göra uttalanden om

möjligheterna att vidta ytterligare åtgärder för att öka omfattningen av

installation av hissar. Den framtida bedömningen av denna fråga kan

komma att påverkas både av det tillgängliga ekonomiska utrymmet och av

resultaten av de överväganden i tillgänglighetsfrågor som beskrivits i

föregående avsnitt. Motion 2004/05:Bo222 (s) avstyrks av detta skäl.

Bostadsanpassningsbidrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

översyn av villkoren för bostadsanpassningsbidrag,

bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga, jämför reservation 18 (v,

c, mp).

Översyn av villkoren för bostadsanpassningsbidrag

I anslutning till de behandlade frågorna om tillgängligheten i boendemiljön

tar utskottet här upp förslag som gäller utformningen och tillämpningen

av lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag. Enligt denna lag är

kommunerna skyldiga att lämna bidrag till vissa former av anpassning av

bostäder i syfte att ge personer med funktionshinder möjlighet till ett

självständigt liv i ett eget boende. Utskottet tar först upp ett förslag

om en mer allmän översyn av lagen. Därefter behandlas förslag om bidrag

till elöverkänsliga.

I motion 2004/05:Bo255 (c) föreslås att en översyn skall göras av lagen

om bostadsanpassningsbidrag. Det anförs i motionen att bl.a. den lagändring

som genomfördes år 2000 medfört vissa problem. Efter att begreppet

standardhöjande åtgärder i detta sammanhang togs bort har det enligt

motionären kunnat utgå omotiverat höga bidrag till vissa åtgärder utifrån

oklara riktlinjer. Vidare anförs att en möjlighet för kommunen att

återanvända hiss vid bidragstagarens död bör införas.

Bostadsutskottet lät hösten 2003 som ett led i sitt uppföljningsarbete

riksdagens utredningstjänst göra en genomgång av utveckling och problem

i samband med användningen av bostadsanpassningsbidragen under senare

år. Enligt denna genomgång, som till stor del utgick från Boverkets

uppföljning av lagens tillämpning, finns tecken på vissa brister och

problem i bidragshanteringen. Flertalet av dessa problem tycks emellertid

snarare ha samband med kommunernas handläggning av bidragsärendena än

med regelsystemet i sig. Detta är också bakgrunden till att Boverket

under 2004 har genomfört en omfattande utbildnings- och informationsinsats

av bl.a. de personer som handlägger bidragsfrågorna i kommunerna.

Bostadsutskottet instämmer i att villkoren för bostadsanpassningsbidrag

bör ses över vid behov och att även handläggningen av bidragsansökningar

bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Däremot ställer sig utskottet tveksamt

till delar av den problembeskrivning som finns i den aktuella motionen.

Begreppet standardhöjande åtgärder i den lydelse som lagen hade före

den 1 juli 2000 medförde en rad tolkningsproblem i bidragshanteringen.

Detta avspeglade sig även i riksdagsarbetet genom återkommande

motionsförslag om en ändring av lagen i denna del.

Utskottet förutsätter att eventuella behov av ytterligare revideringar

av lagens utformning kan övervägas i samband med Boverkets återkommande

tillsynsrapporteringar till regeringen. Motion 2004/05:Bo255 (c) ger

inte utskottet anledning att föreslå ett särskilt tillkännagivande i

frågan. Motionen avstyrks.

Bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga

En fråga som under en följd av år återkommit i utskottets beredning av

motioner från allmänna motionstiden är om bidrag skall utgå för anpassning

av elöverkänsligas bostäder. Även under 2004 års motionstid har motioner

väckts som tar upp denna fråga.

Enligt motion 2004/05:Bo278 (c) yrkande 4 bör bostadsanpassningsbidrag

utgå för s.k. elsanering av elöverkänsligas bostäder. Motionärerna anser

att elöverkänslighet är en handikapp som bör ge rätt till samma stöd

som andra handikappgrupper tillerkänns. Motsvarande förslag läggs fram

i motion 2004/05:So506 (c) yrkande 6.

De två nu aktuella motionerna motsvarar helt två av de motioner som

utskottet behandlade föregående år (2003/04:BoU6). Utskottet anförde då

följande.

Som konstateras i en av motionerna är rättsläget för närvarande sådant

att kommunerna inte kan anses vara skyldiga att lämna bostadsanpassningsbidrag

för s.k. elsanering. Däremot har det i vissa fall förekommit att kommuner

på frivillig basis givit bidrag för detta ändamål. Tolkningen av rättsläget

i den aktuella frågan framgår bl.a. av Boverkets handbok för

bostadsanpassningsbidraget. Till grund för den redovisade uppfattningen hänvisar

verket till ett yttrande och en rapport från Socialstyrelsen och ett

avgörande i kammarrätten. Socialstyrelsen har bl.a. anfört att kunskapsläget

i den aktuella frågan är sådant att belagda samband saknas mellan

exponering för elektriska och magnetiska fält i bostaden och de symtom

som åberopats vid ansökan om bidrag. Även i kammarrättens avgörande i

ett överklagat ärende hänvisas till att det inte var klarlagt att det

finns tillräckligt samband mellan det åberopade funktionshindret och de

avsedda anpassningsåtgärderna.

Bostadsutskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat motionsförslag

om bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga och då framhållit att

utskottet inte bör uttala sig i frågan om bostadsanpassningsbidragslagens

tillämpning i en viss typ av ärenden. Utskottet har också framfört

uppfattningen att det är önskvärt med en över landet enhetlig tillämpning

av bidragsärenden. Det grundläggande problemet i sammanhanget står

emellertid att finna i att det fortfarande, trots ett mångårigt forsknings-

och utredningsarbete, saknas en samsyn om de huvudsakliga orsakerna

till elöverkänslighetsproblemen. På samma sätt finns fortfarande en

betydande osäkerhet om hur man bäst skall komma till rätta med problemet

och om den typ av åtgärder som kan innefattas i begreppet elsanering

alltid är den bästa lösningen.

Bostadsutskottet tvingas konstatera att något egentligt genombrott i

forskningsläget på det aktuella området fortfarande inte kan anses ha

gjorts. De berörda myndigheterna har inte heller ändrat sin uppfattning

i frågan. Utskottet vidhåller därför sitt tidigare redovisade

ställningstagande när det gäller den fråga som tas upp i de aktuella motionerna.

Det kan således inte anses vara lämpligt att riksdagen uttalar hur

bostadsanpassningsbidragslagens bestämmelser skall tolkas i den aktuella

frågan. Bostadsutskottet förutsätter emellertid att de berörda myndigheterna

följer det pågående forsknings- och utredningsarbetet och aktualiserar

tillämpningen av bidragsreglerna så snart som det framkommer resultat

som motiverar detta.

Under det senast året har inget framkommit som föranleder ett ändrat

ställningstagande från bostadsutskottet. De aktuella motionerna avstyrks.

Byggforskning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om byggforskning.

Jämför reservationerna 19 (kd, c) och 20 (fp).

Ett antal motioner tar upp frågeställningar som gäller forskningen inom

bygg- och bostadssektorn, både vad avser villkoren för forskningen och

behovet av satsningar på forskning med viss bestämd inriktning.

Motion 2004/05:Bo299 (kd) tar sin utgångspunkt i en beskrivning av

samhällsbyggnads- och byggsektorns komplexitet och betydelse för den

svenska samhällsekonomin i vid bemärkelse. Det framhålls bl.a. att staten

har en viktig roll i samhällbyggnadssektorn. De statliga anslagen till

forskning och utveckling inom sektorn uppges dock ha minskat från

1990-talets början. Vidare framhålls att forskare i samhällsbyggnadsfrågor

i alltför hög grad är hänvisade till forskningsfinansiären Formas och

har svårt att få stöd från Vinnova, även för projekt som borde falla

inom Vinnovas ansvarsområden. Ett ytterligare problem som beskrivs i

motionen är en otydlighet i finansieringssystemet vad gäller anslag

från EU och villkoren för s.k. medfinansiering av EU-projekt.

Mot denna bakgrund läggs fyra förslag fram om tillkännagivanden från

riksdagen. Det gäller behovet av att stärka samverkan mellan de

forskningsfinansierande organen och samhällsbyggnadssektorn (yrkande 1),

att byggsektorn måste bättre ges samma möjligheter som andra industrisektorer

till stöd för innovationsinriktad forskning och utveckling (yrkande 2),

behovet av bättre förutsättningar för svenska forskares medverkan i

EU-program och andra internationella forum (yrkande 3) samt behovet av

en förbättrad koordinering av svenska forsknings- och finansieringsprogram

med EU:s ramverk för forskning (yrkande 4).

I motion 2004/05:Bo308 (fp) yrkande 13 framhålls ett antal forskningsområden

med inriktning på boende och boendemiljö som är särskilt angelägna. Det

gäller forskning om hälsovådliga ämnen i byggmaterial, sambandet mellan

gröna miljöer och hälsa, trygga stadsmiljöer, buller samt om ventilationssystem

och partiklar i luft. Vidare framhålls att en forskarskola bör inrättas

inom området god boendemiljö. Avslutningsvis erinrar motionärerna om

sin uppfattning att Formas bör avvecklas, dock utan att de externa

forskningsmedlen för bostadssektorn minskar.

Enligt motion 2003/04:MJ66 (fp) yrkande 14 behöver det genomföras en

utvärdering av hur forskningsmedel från Formas m.fl. organ fördelas.

Särskilt framhålls att resurserna till forskning om inomhusmiljön behöver

ses över.

I motion 2004/05:Bo224 (kd) föreslås att ett uppdrag ges till Boverket

att inom Bygga-bo-dialogen verka för forskning och utveckling för en

ökad användning av växtfibrer i byggproduktionen. Motionären framhåller

fördelarna med bl.a. växtfiberarmerade kompositmaterial. Vidare anförs

att det inom landet finns en betydande kunskap på detta område som bör

tas till vara.

Riksdagen bör enligt förslaget i motion 2004/05:Bo319 (s) uttala sig

för att en strategi för forskning om betongbyggande utarbetas. Motionärerna

pekar på betongbyggandets stora betydelse för samhällets utveckling och

framhåller att klimatförändringar och andra faktorer ställer krav på ny

kunskap.

En större omläggning i den forskningsfinansierande organisationen

genomfördes efter beslut av riksdagen år 2000. För forskningen inom områden

med särskilt intresse för bostadsutskottet innebar detta bl.a. att

Byggforskningsrådet avvecklades. I stället bildades Formas (Forskningsrådet

för miljö, areella näringar och samhällsbyggande) genom en sammanslagning

av Skogs- och jordbrukets forskningsråd, Byggforskningsrådet och delar

av Naturvårdsverkets forskning.

För bostadsutskottets del innebar omläggningen bl.a. att frågan om anslag

till forskningen på området inte längre ligger inom utskottets

beredningsområde. Förslag om anslaget för verksamheten vid Formas bereds

inom riksdagen av miljö- och jordbruksutskottet. Detta innebär givetvis

inte att bostadsutskottet är förhindrat att ha en uppfattning om nivån

på den statliga satsningen på forskning och utveckling inom bygg- och

bostadssektorn eller om avvägningen mellan dessa insatser och de insatser

som sektorn själv bör svara för.

De aktuella motionerna tar upp ett flertal frågeställningar om

byggforskningens villkor och inriktning. Det gäller anslagsutvecklingen inom

byggforskningen, ansvarsfördelningen mellan olika forskningsfinansiärer,

möjligheten till EU-finansiering, behovet av samverkan mellan forskare

och byggsektorn i övrigt samt behovet av forskarutbildning. Vidare läggs

det fram förslag om att riksdagen skall peka ut vissa forskningsområden

och forskningsinsatser på området som särskilt angelägna. På ett mer

övergripande plan kan utskottet instämma i flera av de synpunkter som

presenteras. Det gäller exempelvis behovet av att stärka samverkan mellan

de forskningsfinansierande organen och samhällsbyggnadssektorn samt

behovet av samverkan mellan olika forskningsfinansierande organ. Utskottet

redovisade sin syn i dessa frågor redan i samband med riksdagsbeslutet

om en ny forskningsfinansierande organisation (1999/2000:BoU7y). I detta

sammanhang framhölls också vikten av att forskningsinsatser inte hamnar

i ett vakuum mellan olika finansiärer.

Inte heller i frågan om behovet av insatser inom särskilda forskningsområden

har utskottet några egentliga invändningar. Bostadsutskottet har för

sin del vid flera tillfällen exempelvis framhållit behovet av en

tillräcklig kunskapsuppbyggnad i frågor om inomhusmiljön. När det däremot

gäller direkta ställningstaganden till mycket snäva forskningsområden

eller till enskilda forskningsprojekt ligger man inom ett område som

bör överlåtas till de forskningsfinansierande organen. Utskottet avstår

från att ta ställning till om några av de nu aktuella motionsförslagen

helt kan anses falla utanför de frågor som riksdagen bör ta ställning

till. I varje fall anser sig utskottet inte ha tillräcklig kunskap om

det faktiska forskningsbehovet på flera av de områden som utpekas i

motioner.

Riksdagens ställningstagande i mer principiella forskningspolitiska

frågor sker i allmänhet i samband med att regeringen lägger fram en

större forskningspolitisk proposition. Detta sker normalt en gång per

mandatperiod. Regeringen har aviserat sin avsikt att lägga fram en ny

forskningspolitisk proposition i slutet av innevarande månad. Denna

proposition kan givetvis ge underlag för närmare ställningstaganden

till vissa av de i motionerna behandlade frågorna.

Bostadsutskottet avser att på olika sätt följa utvecklingen inom

byggforskningens område efter den omorganisation som genomfördes år 2000.

Utskottet har också pekat ut denna fråga som ett möjligt område för

kommande uppföljningsinsatser från utskottets sida.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionerna.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Ansvarsfrågor i byggandet, punkt 1 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo272

yrkande 1 och avslår motion 2004/05:Bo272 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

En lång rad undersökningar har visat på stora brister i vårt byggnadsbestånd

vad gäller inomhusmiljön med bl.a. fuktproblem, dålig ventilation och

dåligt ljudklimat. Bristerna i innemiljö resulterar framför allt i att

de boendes hälsa riskeras. En ökande andel barn med allergier och annan

överkänslighet är ett av tecknen på detta förhållande. För att i efterhand

åtgärda byggfel och en dålig inomhusmiljö krävs ofta komplicerade

reparationer som dessutom kan resultera i ökade boendekostnader. Det finns

således all anledning att utforma byggprocessen så att riskerna för

byggfel minimeras. Den kanske viktigaste frågan för att stävja slarv

och brister i byggandet är att ansvaret i byggprocessen blir tydligare

än vad som är fallet i dag. Jag ställer mig mot denna bakgrund bakom

förslaget i motion 2004/05:Bo272 (mp) yrkande 1 om att en utredning bör

genomföras för att klarlägga hur byggsektorn uppfyller sitt producentansvar.

En tydlig utformning av såväl produkt- som producentansvaret kan bl.a.

förväntas resultera i en stärkt kvalitetssäkring av bostäder, förskolor,

skolor och äldreboenden.

Vad jag ovan anfört med anledning av motion 2004/05:Bo272 (mp) yrkande

1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2. Ansvarsfrågor i byggandet, punkt 1 (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo272

yrkandena 1-3.

Ställningstagande

I motion 2004/05:Bo272 (mp) diskuteras ansvarsförhållandena inom

byggsektorn. Brister och oklarheter på detta område har bidragit till

ständigt återkommande byggskandaler och rapporter om byggfusk. Tunnelbygget

genom Hallandsåsen och fuktskandalen i Södra Hammarbyhamnen är bara två

bland många fall under de senaste åren.

Grunden till problemen står bl.a. att finna i oklarheter när det gäller

helhetsansvaret för en byggnation och det alltför begränsade producentansvaret

på området. Byggbranschen utmärker sig genom att det finns flera aktörer

i ett projekt. Byggherren anlitar arkitekt, entreprenör och underentreprenörer

som tar byggmaterialet från olika firmor. Alla dessa aktörer har givetvis

ett ansvar bl.a. för att material svarar mot miljökraven. Ofta finns

det emellertid olika uppfattningar om hur ansvaret är fördelat dem

emellan, särskilt när byggfel upptäcks i ett senare skede.

Inom byggbranschen används olika slags entreprenadformer. Ansvarsförhållandena

skiljer sig åt beroende på om byggherren använder sig av en totalentreprenad

eller om flera olika entreprenörer är inblandade. Det viktiga är emellertid

att det är klart vem som har helhetsansvaret för att byggprojekt utförs

på ett riktigt sätt så att bl.a. ett miljö- och hälsofarligt utförande

kan undvikas. Problemet är att byggherren i dag ofta inte har de kunskaper,

inom bl.a. miljöområdet, som ett producentansvar kräver.

Jag anser att en utredning bör genomföras som klarlägger hur byggsektorn

klarar dagens frivilliga producentansvar och överväger formerna för en

tydligare lagreglering på detta område. En viktig fråga för utredningen

är också att överväga hur en tydlig reglering för en helhetsansvarig

aktör för varje byggprojekt kan utformas. Huvudsyftet med en lagreglering

är att det över huvud taget inte skall komma in miljöfarligt material

i en byggnad. En viktig fråga är därför också att överväga regleringen

av vilket material som kan tillåtas och vilka krav som skall ställas på

entreprenörernas miljöpolicy.

Vad jag anfört ovan bör riksdagen med bifall till motion 2004/05:Bo272

(mp) tillkännage för regeringen som sin mening.

3. Hästgårdar, punkt 2 (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Peter Danielsson (m) och Carl-Erik

Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen delvis motion

2004/05:Bo220 och avslår motion 2004/05:Bo254.

Ställningstagande

I dag har vi genom olika lagar ett mycket starkt skydd för rätten att

inte bli utsatt för störningar eller för något som kan vara hälsofarligt.

Det är bra att individers rättigheter på detta sätt skyddas. Däremot

kan det ibland finnas skäl att mer förutsättningslöst pröva vad som

verkligen skall betraktas som störande i det enskilda fallet. Vad som

upplevs som störande kan variera starkt mellan olika individer och

variationerna för vad som bör betraktas som hälsofara kan vara mycket

stora när det exempelvis gäller allergier.

Risken för allergier är ett argument som i hög grad påverkar planeringen

av bebyggelse. När bostäder byggs i närheten av ett häststall och en

hästallergiker flyttar in förekommer det att stallet anmäls som en

hälsofara och tvingas att stänga. För att undvika att sådana situationer

uppkommer väljer kommunerna ofta att neka bygglov till nya bostäder i

närheten av häststall. Det fråntar å andra sidan dem som vill bo nära

hästar möjligheten att välja vad de själva upplever som en god boendemiljö.

Kommunernas agerande i plan- och bygglovsärenden med intressen både för

hästhållning och bostäder utgår till stor del från de riktlinjer som

Boverket och Socialstyrelsen upprättat för nybyggnation i närhet av

befintliga hästgårdar. Myndigheterna har försökt etablera principen att

ett skyddsavstånd mellan stallar och bostäder på minst 200 meter skall

gälla även i lantliga miljöer. Rättsfallen ger emellertid inte något

entydigt besked hur plan- och bygglovsärenden skall bedömas i dessa

fall.

De beskrivna förhållandena har givit upphov till en ohållbar situation.

Samtidigt som efterfrågan på att köpa hästgårdar på många håll är mycket

god, motverkar eller förhindrar lagstiftning och myndighetsutövning

nybebyggelse i närheten av befintliga hästgårdar. Nuvarande lagstiftning

och regelverk behöver därför ses över. En rimlig utgångspunkt för

översynen bör vara att man även fortsättningsvis skall vara restriktiv

när det gäller att uppföra nya hästanläggningar i direkt anslutning

till befintlig bebyggelse. När det däremot gäller uppförande av ny

bebyggelse i anslutning till befintliga hästgårdar bör såväl miljöbalken

som Boverkets och Socialstyrelsens riktlinjer ändras så att sådan

bebyggelse underlättas.

I översynsarbetet är det också viktigt att äganderätten skyddas och

stärks så att inga framtida skadeståndskrav kan riktas mot den som är

ägare av den befintliga hästgården. Den allmänna rättsuppfattningen vid

sådana konflikter utgår från principen att den som kom först till platsen

också har rätt att vara kvar. Denna enkla regel borde även vara användbar

i andra typer av konflikter där värderingen av en störning varierar

mellan olika individer. Detta borde framför allt gälla när det inte

finns någon tydlig objektiv hälsofara, utan bara ett upplevt obehag.

Vad vi ovan anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening. Det innebär ett delvis bifall till motion 2004/05:Bo220 (m) och

att också vad som förordats i motion 2004/05:Bo254 (s) i huvudsak blir

tillgodosett.

4. God bebyggd miljö, punkt 4 (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ66

yrkande 16 och 2004/05:Bo308 yrkandena 4 och 12 samt avslår motion

2004/05:Bo235 yrkande 7.

Ställningstagande

Miljömålet God bebyggd miljö har stor betydelse både för inomhusmiljön

och den yttre miljön. Det borde vara en självklarhet att detta mål skall

gälla för hela landet och inte bara för stad och tätort. Det är därför

olyckligt att det i dag finns flera delmål som i huvudsak är inriktade

på förhållandena i tätorterna. Även om problembilden när det gäller

framför allt den yttre miljön troligen är större i många tätorter än på

landsbygden finns det all anledning att inkludera också landsbygdens

yttre miljö i miljömålsarbetet.

Det finns i dag tio delmål inom miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö.

Vi ställer oss bakom den syn på behovet av att utveckla dessa delmål

och formulera ett nytt delmål som redovisas i motion 2004/05:Bo308 (fp).

I korthet behöver följande åtgärder vidtas vad gäller de delmål som

faller inom bostadsutskottets beredningsområde:

Delmål 1 om fysisk planering och samhällsbyggande: Detta delmål får

inte automatiskt innebära att en förtätning av boendet eftersträvas.

Det måste vara individernas definition av vad de anser vara god boendemiljö

som styr om samhället skall gå mot en förtätning av tätorterna. Delmålet

bör vidare ta fasta på åtgärder för en god infrastruktur och en utfasning

av användningen av fossila bränslen för transportsektorn. Den biologiska

mångfalden och grön- och vattenområden i tätorterna behöver utvecklas.

Det är också viktigt med ett bättre planeringssystem för dessa frågor

som även inkluderar tätortsnära landsbygd. I arbetet med frågor om

ändamålsenlig bebyggelse måste olika säkerhetsaspekter beaktas, bl.a.

frågor om skydd mot översvämningar. Även frågor om stadsplanering för

trygga miljöer när det gäller skydd mot brott måste uppmärksammas i

högre grad.

Delmål 2 om kulturhistoriskt värdefull bebyggelse: Det är viktigt att

detta delmål inte leder till en alltför statisk syn på stadslandskapet.

Kulturhistoriska värden måste skyddas men samtidigt måste stadens

landskap få förändras i syfte att även tillgodose en förstärkning av de

estetiska värdena. Det är också viktigt att man i målet inkluderar inte

bara bevarandet av miljöer utan också bevarandet av miljöernas historia

och att man sprider denna kunskap till berörda parter.

Delmål 3 om trafikbuller: Det är nödvändigt att framhålla de statliga

verkens - bl.a. Banverkets och Vägverkets - ansvar för att uppsatta mål

kan nås inom den uppsatta tidsramen.

Delmål 7 om energianvändning i byggnader: En skärpt formulering av målet

bör eftersträvas när det gäller energiförbrukning. Det gäller framför

allt att tydliggöra ett mål som inte bara tar fasta på energibesparing

utan också avser en minskning av bostadssektorns utsläpp av växthusgaser.

Vi anser att Sverige bör ha som mål att bostadssektorn minskar sitt

bidrag till koldioxidutsläppen med 50 % till 2025 i förhållande till

utsläppen 1995 och med 80 % till 2050.

Delmål 8 om god inomhusmiljö: Detta är ett av de viktigaste delmålen

inom miljömålet God bebyggd miljö. Vår syn på behovet av en utveckling

av målet redovisas emellertid i annat sammanhang.

Behovet av nya delmål: Ett nytt delmål som rör barns miljö bör utarbetas

och ges rubriken Offentliga lokaler där barn vistas stadigvarande skall

ej orsaka vare sig kortsiktiga eller långsiktiga hälsoproblem. Det bör

ankomma på regeringen att definiera mätbara mål för detta nya delmål.

Vad

vi ovan anfört om behovet av utvecklade delmål under miljökvalitetsmålet

God bebyggd miljö bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

5. God bebyggd miljö, punkt 4 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ66

yrkande 16, 2004/05:Bo235 yrkande 7 och 2004/05:Bo308 yrkandena 4 och

12.

Ställningstagande

I dagens samhälle utgör ohälsan ett av de allvarligaste problemen.

Statens kostnader för ohälsan beräknas motsvara 4-5 % av BNP. Det verkligt

allvarliga är emellertid det dagliga lidande som många människor utsätts

för. Det kan handla om den negativa påverkan av buller, magnetiska och

elektriska fält, radon samt föroreningar från källor i såväl ute- som

innemiljön. Ett ökande antal barnallergier är ett av många tecken på

att det inte står rätt till.

Ohälsan har givetvis många orsaker men jag anser att en stor del av

förklaringen står att finna i vår boendemiljö. En god boendemiljö är

därför en avgörande faktor för människors välbefinnande och livskvalitet.

Jag anser att regeringen hittills inte ägnat detta förhållande tillräcklig

uppmärksamhet. Det är nödvändigt att nu vidga debatten om ohälsan och

utforma ett åtgärdsprogram med en så bred inriktning att ett helhetsgrepp

kan tas om problemen.

Ett första steg i ett sådant arbete bör vara att utarbeta en nationell

handlingsplan inriktad på boende och hälsa som skall analysera omfattningen

av och orsakerna till ohälsan, men framför allt ge konkreta förslag

till förbättringar.

Utöver arbetet med den nationella handlingsplanen för en bättre boendemiljö

bör givetvis även miljömålsarbetet med att utveckla de 15 miljökvalitetsmålen

drivas vidare och intensifieras. I två fp-motioner föreslås en rad

åtgärder som gäller delmålen inom miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö.

Jag ansluter mig i dessa frågor till ställningstagandet i den ovan

redovisade reservationen (fp) med rubriken God bebyggd miljö.

Sammanfattningsvis anser jag således att riksdagen med bifall till

förslagen i Centerpartiets partimotion 2004/05:Bo235 yrkande 7 samt

motionerna 2003/04:MJ66 (fp) yrkande 16 och 2004/05:Bo308 (fp) yrkandena

4 och 12 bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som ovan

anförts.

6. Allergiframkallande ämnen i byggprodukter, punkt 5 (fp, c)

av Nina Lundström (fp), Lars Tysklind (fp) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo308

yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt Byggnadsmiljöutredningen befinner vi oss inomhus ca 90 % av vår

tid. En god inomhusmiljö är därför av största vikt både för vår hälsa

och för vårt välbefinnande. Tyvärr är detta långtifrån alltid fallet.

Alltför ofta kommer rapporter om hus som drabbats av mögelskador och om

byggmaterial som innehåller farliga kemikalier.

Det behöver vidtas åtgärder inom flera områden för att skapa bättre

garantier för att den tillkommande bebyggelsen skall bestå av friska

hus. Huvudansvaret för utvecklingen måste ligga hos byggare och tillverkare

av byggmaterial, men det krävs också tydligt formulerade krav från

samhällets sida. Ett arbete som är viktigt i detta sammanhang är skapandet

av en ny europeisk kemikaliepolitik (REACH). Det är nödvändigt att REACH

nu verkligen blir ett effektivt verktyg för kunskap om och krav på

kemikalier. Sverige måste därför vara drivande för att ett antal viktiga

principer skall inkluderas i arbetet. Det gäller bl.a. principen att

kunskap om kemikalier och deras effekter skall föras vidare till varje

led i produkt- och produktionskedjan.

I nuläget finns det ett antal kemikalier, bl.a. polymerer, som inte

ingår i REACH. Det är viktigt att grundläggande kunskap kring

säkerhetsaspekter tas fram om de polymerer som är relevanta i byggbranschen.

Polymerer i sig är sällan hälsovådliga utan riskerna uppkommer snarare

genom samverkan med fukt, ålder och angrepp från t.ex. svamp och mögel.

Fukt i byggnader är också en viktig orsak till att byggnadsrelaterade

allergier har blivit allt vanligare. Det blir allt tydligare att emissioner

av specifika kemikalier såsom formaldehyd och ftalater kan orsaka allergi

och astma.

Vi anser att regeringen bör ta fram en tydlig strategi mot allergiframkallande

(sensibiliserande) ämnen i byggnadsmaterial. Denna strategi skall inte

bara innefatta lagstiftningsåtgärder utan även kartläggningar av de

olika ämnen som kan förorsaka allergier. Den kunskap som kommer fram

genom REACH-arbetet bör givetvis vara en viktig utgångspunkt för

utvecklandet av en svensk strategi på området.

Det vi nu med anledning av motion 2004/05:Bo308 (fp) yrkande 1 anfört

om allergiframkallande ämnen i byggmaterial bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening.

7. Radon i bostäder, punkt 6 (fp, kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd), Nina Lundström (fp), Lars Tysklind (fp) och

Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ498

yrkande 42 och 2004/05:Bo308 yrkande 3.

Ställningstagande

Radon i bostäder står för den klart största andelen av den joniserande

strålning som svenska folket utsätts för. Radon är också efter rökning

den främsta orsaken till lungcancer i Sverige. Omkring vart sjunde fall

av lungcancer beror på överexponering av radon enligt en undersökning

vid Karolinska Institutet.

Det är mot denna bakgrund som riksdagen i miljömålsarbetet har fastställt

ett delmål för hur radonhalten i skolor, förskolor och bostäder successivt

skall sänkas. Enligt en rapport från Miljömålsrådet föregående år är

det emellertid osannolikt att de uppsatta målen kommer att nås. Det kan

således konstateras att de åtgärder som nu genomförs inte är tillräckliga.

Framför allt utförs inte radonmätningar i tillräcklig omfattning.

Regeringen bör mot denna bakgrund uppmanas att snarast återkomma till

riksdagen med en redogörelse för vilka ytterligare åtgärder som bör

vidtas för att målen om minskad radonhalt i bostäder skall kunna nås.

Vidare bör regeringen undersöka vilka metoder som kan användas för att

stärka konsumentskyddet när det gäller bostäder och radon. Det bör bl.

a. bli möjligt för den som bor i en lägenhet eller som avser att köpa

ett hus att få information om radonhalten i bostaden överstiger

gränsvärdena. Regeringen bör också verka för ökade informationssatsningar

på området.

Vad vi ovan anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening. Det innebär också ett bifall till motionerna 2004/05:MJ498 (kd)

yrkande 42 och 2004/05:Bo308 (fp) yrkande 3.

8. Energihushållning, punkt 10 (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N309

yrkande 12, 2004/05:Bo214 yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:Bo228.

Ställningstagande

Det energipolitiska omställningsprogrammet har hittills visat ett magert

resultat. Det krävs nu kraftfulla åtgärder inom alla sektorer. Bostadssektorn

står för en stor del av den sammanlagda energiförbrukningen och

sparpotentialen är fortfarande hög. Särskilt vid nyproduktion, men även i

samband med ombyggnad, är det viktigt att denna potential tas till vara.

Det kommer emellertid rapporter som tyder på att det inte längre pågår

en utveckling mot energisnålare hus. I en studie som gjorts på Chalmers

tekniska högskola slås det fast att vi inte bygger mer energisnåla hus

nu än vad vi gjorde tidigare.

Denna brist på utveckling inom byggsektorn kan ha flera orsaker.

Informationen och kunskapsspridningen om kostnads- och energieffektiva

lösningar kan säkert förbättras i flera avseenden. Det finns åtskilliga

exempel på projekt där en god ekonomi kunnat kombineras med byggnadstekniska

lösningar som leder fram till en mycket låg energiförbrukning. Kunskapen

om dessa lösningar måste ges stor spridning så att de kommer till allmän

användning.

Förklaringen till frånvaron av utveckling står sannolikt också att finna

i bristande ekonomiska incitament eller otydliga byggkrav från samhällets

sida. Det finns därför skäl att överväga formerna för sådana incitament.

Exempelvis får inte skattereglerna motverka energieffektiva lösningar.

Byggreglerna bör också ses över i syfte att lyfta fram byggnadsteknik

som leder till en bättre energihushållning.

Vad vi nu anfört med anledning av motion 2004/05:Bo309 (fp) yrkande 12

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att

även övriga motioner som behandlas i detta avsnitt delvis får anses bli

tillgodosedda.

9. Energihushållning, punkt 10 (kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N309

yrkande 12, 2004/05:Bo214 yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:Bo228.

Ställningstagande

I en studie som gjorts på Chalmers tekniska högskola slås det fast att

vi inte bygger mer energisnåla hus nu än vad vi gjorde tidigare. Snarare

tycks utvecklingen gå åt motsatt håll. Det finns emellertid glädjande

undantag i form av projekt där man har lyckats bygga energisnåla hus

till i stort sett samma kostnad som för ett vanligt bygge. Som föreslås

i motion 2004/05:N309 (fp) måste denna typ av projekt få uppmuntran,

och kunskap om byggmetoder m.m. bör spridas till fler entreprenörer.

Vidare bör, i enlighet med förslaget i motion 2004/05:Bo228 (s), en

dialog om metoder för energisnålt byggande snarast initieras mellan

berörda parter. Ett samarbete bör komma till stånd med bl.a. företrädare

för byggbranschen, fastighetsägarna och SABO i syfte att sektorn på ett

bättre sätt än hittills skall ta ansvar för att minska energiförbrukningen

i flerfamiljshus.

Jag anser också att riksdagen bör uttala sig enligt de två förslag som

läggs fram i motion 2004/05:Bo214 (kd). Det finns således ett behov av

att i energispararbetet i högre grad lyfta fram värmeutjämningens

betydelse. Regeringen bör ge tydliga direktiv till myndigheterna att

värmeutjämning bör ses som en viktig faktor i energieffektiviseringsarbetet.

Det finns också anledning att följa upp implementeringen av EU:s

energidirektiv så att effektiviseringsarbetet verkligen bedrivs effektivt.

Regeringen bör därför till riksdagen årligen återkomma med en rapport

om detta arbete.

Vad jag ovan anfört med anledning av motionerna 2004/05:Bo214 (kd),

2004/05:Bo228 (s) och 2004/05:N309 (fp) yrkande 12 bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening.

10. Direktverkande elvärme, punkt 11 - motiveringen (m, fp)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Peter Danielsson

(m), Lars Tysklind (fp) och Carl-Erik Skårman (m).

Ställningstagande

Vi anser att de aktuella motionerna med förslag om ett förbud mot

direktverkande elvärme entydigt bör avvisas av riksdagen. Det bör vara

möjligt att välja uppvärmningsform utan denna typ av statliga restriktioner.

Elenergi produceras i huvudsak inom landet. Denna produktion - genom

vattenkraft och kärnkraft - ger dessutom i förhållande till andra

energiformer en miljömässigt mindre belastning.

Det bör således stå den enskilde fastighetsägaren fritt att ta ställning

till om eluppvärmning är den bästa lösningen i det enskilda fallet,

oavsett om det är frågan om s.k. direktverkande elvärme eller en elpanna

med exempelvis vattenburen värmedistribution. Det kan i sammanhanget

framhållas att Boverket i sin analys av konsekvenserna av ett förbud

konstaterat att det varken är miljömässigt eller ekonomiskt försvarbart

med ett förbud mot direktverkande elvärme.

Med hänvisning till ovanstående motivering bör riksdagen avslå motion

2004/05:MJ507 (c) yrkande 12.

11. Direktverkande elvärme, punkt 11 (v, c, mp)

av Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c), Sten Lundström (v) och Helena

Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ507

yrkande 12.

Ställningstagande

Elektricitet är en högkvalitativ energi som bör användas på bästa sätt.

Det är mot den bakgrunden oroande att mer än 40 % av Sveriges producerade

elenergi används till uppvärmning och luftkonditionering av bostäder

och lokaler.

I en- och tvåbostadshus är det fortfarande möjligt att installera

direktverkande elvärme om byggnaden har särskilt goda energiegenskaper.

Det gäller för såväl nybyggnation som ombyggnation. Det är emellertid

uppenbart att elanvändningen för uppvärmningsändamål måste minska

kraftigt. Ett tungt vägande skäl är givetvis att kärnkraften skall avvecklas,

men huvudskälet är att elenergin skall användas i mer tekniskt

komplicerade sammanhang än uppvärmning. Ett första viktigt steg för att

successivt minska elanvändningen inom bostadssektorn är att hindra att

ytterligare bostäder förses med uppvärmningssystem som inte relativt

enkelt kan konverteras till användning av miljövänliga värmekällor.

Användningen av direktverkande elvärme förhindrar eller försvårar

påtagligt en sådan omställning.

Riksdagen har de senaste åren avslagit motionsförslag om att införa ett

förbud mot direktverkande elvärme med hänvisning till ett regeringsuppdrag

till Boverket att genomföra en analys av konsekvenserna av ett sådant

förbud. Detta uppdrag avrapporterades hösten 2003. Riksdagen bör därför

begära att regeringen snarast lägger fram ett förslag om att ta bort

direktverkande eluppvärmning som uppvärmningsalternativ. Detta bör gälla

både vid nybyggnation och vid större ombyggnationer. Enstaka fritidshus

bör fortfarande stå utanför dessa bestämmelser.

Det som ovan anförts om direktverkande elvärme med anledning av motion

2004/05:MJ507 (c) yrkande 12 bör riksdagen som sin mening tillkännage

för regeringen.

12. Barnsäkerhet i äldre bostäder, punkt 12 (kd, v, c, mp)

av Ragnwi Marcelind (kd), Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c), Sten

Lundström (v) och Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo306

yrkande 27.

Ställningstagande

Under en lång rad år har det i motioner föreslagits att åtgärder skall

vidtas för att förebygga barnolycksfall i våra bostäder. Bostadsutskottets

och riksdagens majoritet har avvisat dessa förslag med hänvisning till

pågående överväganden eller genomförda informationskampanjer. Några mer

påtagliga åtgärder för att förbättra barnsäkerheten i det befintliga

bostadsbeståndet har emellertid inte vidtagits. Under tiden har ett

skrämmande stort antal barnolycksfall varje år understrukit behovet av

ytterligare insatser för en ökad barnsäkerhet.

Regler som syftar till att förhindra barnolycksfall infördes i

byggnadslagstiftningen för nybyggda hus 1973 och för ombyggnader 1976. Det

innebär med stor sannolikhet att bl.a. större delen av miljonprogrammets

bostäder inte från början försetts med sådan utrustning. Även om vissa

kompletteringar i efterhand kan ha gjorts i delar av det äldre

bostadsbeståndet finns det förmodligen ett mycket stort antal lägenheter i

områden med en hög andel barnfamiljer som helt saknar säkerhetsutrustning.

Resultaten av de undersökningar som bl.a. Barnombudsmannen (BO) gjort

av barnolycksfall utgör en sorglig bekräftelse på detta förhållande.

BO:s undersökningar har visat att nästan alla dödsolyckor under senare

år där barn fallit ut från fönster och balkonger har inträffat i hus

byggda före 1973. BO har konstaterat att många av olyckorna hade kunnat

undvikas om krav på säkerhetsanordningar funnits även för dessa årgångar

av hus. BO har också vid flera tillfällen föreslagit att barnsäkerhetskraven

i Boverkets byggregler även skall gälla fastigheter byggda före 1973.

Boverket föreslog samma sak redan 1993.

Under en följd av år reagerade regeringen inte alls på de förslag som

myndigheterna fört fram. Till slut tillsatte regeringen en

barnsäkerhetsdelegation med uppgift att se över frågor om säkerhet och

förebyggande

av skador i barns och ungdomars miljö. Barnsäkerhetsdelegationen redovisade

sitt slutbetänkande hösten 2003. Det innehöll överväganden och förslag

i många frågor. Delegationen redovisade däremot inte några överväganden

i frågan om behovet av och lämplig utformning av en lagstiftning om

barnsäkerhetskrav i äldre bebyggelse, trots att detta ingick i uppdraget.

I samband med bostadsutskottets behandling av motioner om barnsäkerhet

föregående år anfördes i en reservation (kd, v, c, mp) att frågan hade

förhalats så länge av regeringen att det var dags att begära att ett

förslag skulle läggas fram för riksdagen med utökade krav på barnsäkerhet

i det äldre bostadsbeståndet. Bostadsutskottets majoritet konstaterade

i stället att Barnsäkerhetsdelegationen visserligen inte föreslagit

ändrad lagstiftning men att denna fråga ändå kunde förväntas bli belyst

vid remissbehandlingen av delegationens betänkande. Vi kan nu konstatera

att regeringen valt att varken remissbehandla betänkandet eller på annat

sätt pröva frågan om lagstiftning för att höja barnsäkerheten i äldre

bostäder. Vid en föredragning av företrädare från Regeringskansliet

framkom att det inte heller finns några som helst planer på att göra så.

Vi anser mot denna bakgrund att det borde vara uppenbart att det krävs

ett initiativ från bostadsutskottet och riksdagen i frågan. Riksdagen

bör således begära av regeringen att den snarast återkommer med ett

förslag i enlighet med motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 27.

13. Sprinklersystem, punkt 14 (v, c)

av Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo219

och 2004/05:Bo314 samt bifaller delvis motion 2004/05:Bo271.

Ställningstagande

Boverkets regler om brandskydd innehåller i dag inga krav på sprinkler

i lokaler för vårdinstitutioner. Däremot finns krav om automatiskt

brandlarm samt högre krav på väggmaterial och byggnadens konstruktion.

Enligt uppgift från Boverket är ett starkt personskydd grundlinjen när

det gäller brandsäkerhet vid vårdinstitutioner. Huvudsyftet är att

människorna i lokalen snabbt och säkert kan ta sig ut eller få hjälp att

ta sig ut.

Även om det givetvis alltid bör vara utgångspunkten att människor snabbt

skall evakueras från en brinnande byggnad måste det även finnas en

beredskap för situationer när detta inte sker. Det kan bero på att de

personer som finns i en vårdlokal inte själva kan ta sig ur byggnaden

och hjälp inte finns på plats i tillräcklig omfattning. Det kan också

bero på att säkerhetsrutiner inte följs. Ett särskilt problem är de

låsta vårdavdelningarna inom bl.a. psykiatrin. Ett tragiskt exempel på

följden av låsta avdelningar och bristande brandskydd är branden vid

S:t Sigfrids sjukhus i Växjö då två unga kvinnor dog.

Det pågår för närvarande ett forsknings- och utvecklingsarbete inom

brandskyddsområdet där en ökad användning av sprinkleranläggningar är

ett intressant alternativ. Det finns nu lösningar som inte kräver så

dyra investeringar. Sprinklersystemen har flera påtagliga fördelar, bl.

a. kan andra byggnadstekniska lösningar godkännas. Större öppna ytor

blir möjliga och det ställs inte längre lika hårda krav på t.ex.

avskiljande dörrar mellan uppehållsrum och korridor på en vårdanläggning.

Med ett sprinklersystem installerat kan det med andra ord skapas en

både säkrare och trivsammare miljö för personal och boende.

I flera andra länder har man med stor framgång infört regelsystem som

i högre grad kräver sprinklersystem för att höja brandsäkerheten i bl.

a. äldreboende. Representanter för Räddningsverket har i olika sammanhang

pläderat för införande av motsvarande krav även i Sverige. Det är

emellertid viktigt att övervägandena inte begränsas till bara äldreboende

utan att frågan om motsvarande krav för andra typer av särskilt boende

och institutioner också prövas. Särskilda krav bör kunna ställas på

säkerheten i olika former av institutioner med låsta avdelningar.

Sammanfattningsvis anser vi att starka skäl talar för att sprinklersystem

skall vara en obligatorisk metod att höja brandsäkerheten i vissa typer

av boenden och institutioner. Vi anser därför att regeringen bör få ett

uppdrag att utreda behovet av ett regelverk för sprinklersystem. Detta

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

14. Krav på tillgänglighet, punkt 15 (kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo213

och 2004/05:Bo303 yrkande 3 och avslår motionerna 2004/05:Ub230 yrkande

26, 2004/05:Bo216, 2004/05:Bo241, 2004/05:Bo284 och 2004/05:Bo293

yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Tillgänglighet för äldre och funktionshindrade i den byggda miljön är

en viktig integrationsfråga för bostadspolitiken. Det är också rimligt

att se denna fråga som en grundläggande demokratifråga eftersom

tillgänglighet är en förutsättning för delaktighet i de flesta

samhällsaktiviteter.

Det är därför nödvändigt att handikapperspektivet finns med på alla

nivåer och verksamheter i samhället

Trots att flera förändringar har gjorts i byggnadslagstiftningen under

senare år med syfte att förbättra tillgängligheten i den byggda miljön

kan vi konstatera att det fortfarande tillkommer byggnader och hela

bostadsområden som har stora brister i tillgänglighet och användbarhet.

Det kan vidare konstateras att arbetet med att åtgärda de omfattande

brister som finns i det äldre byggnadsbeståndet inte drivs på önskvärt

sätt.

Den diskriminering av stora delar av befolkningen som en bristande

tillgänglighet innebär får inte fortgå, utan kraftfulla åtgärder bör

sättas in. Det kan inte accepteras att elever utestängs från sina skolor,

att funktionshindrade inte kan besöka butiker eller andra serviceinrättningar

eller att äldre tvingas lämna sina invanda boendemiljöer när rörligheten

minskar.

Många svenska kommuner har gjort sammanställningar, s.k. handikappguider,

som anger tillgängligheten i olika byggnader och platser inom kommunen.

Alla kommuner borde ha en sådan.

Situationen för funktionshindrade elever och studenter bör särskilt

uppmärksammas. Tillgängligheten till skolor, universitet och högskolor

är ofta bristfällig. I dag existerar inte samma möjlighet att välja

skola eller universitetsutbildning för funktionshindrade som för övriga

delar av befolkningen. Valet av fritidsaktiviteter blir också ofta styrt

av bristen på tillgänglighet. Den främsta orsaken till denna diskriminering

är okunskap. Det är därför nödvändigt att arkitekter, byggherrar,

byggingenjörer och beslutsfattare ges utbildning i handikappkunskap.

De olika handikapporganisationerna har specifika kunskaper om tillgänglighet

som också måste tas till vara. Det måste skapas rutiner så att de kommer

in i ett tidigt skede i planeringen. Detta kan bl.a. ske om dessa

organisationers möjlighet till samråd i plan- och byggärenden förstärks.

Det är i detta sammanhang viktigt att komma ihåg att olika sorters

funktionshinder kräver olika lösningar.

Den parlamentariska kommitté som utreder PBL har i uppdrag att se över

kraven på en tillgänglig utformning av bebyggelsen. Det är nödvändigt

att denna översyn leder fram till förändrade regler och andra åtgärder

som har en klar inriktning på att de brister i den byggda miljön som

påtalas i de aktuella kd-motionerna undanröjs. Utgångspunkten för arbetet

bör vara att all nybyggnation skall vara anpassad eller enkel att anpassa

till funktionshindrades behov. Det finns också ett behov av att noga

följa att de skärpta lagkrav som riksdagen redan antagit om anpassningsåtgärder

i befintliga miljöer verkligen leder till att anpassningsåtgärderna

kommer till stånd.

Vad vi ovan anfört om bl.a. vikten av skärpta och förtydligade krav på

tillgängligheten i den byggda miljön och om handikapporganisationernas

inflytande i plan- och byggprocessen bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Detta innebär ett bifall till motionerna

2004/05:Bo213 (kd) och 2004/05:Bo303 (kd) yrkande 3. Även övriga motioner

som behandlas i avsnittet om tillgängligheten torde därigenom till stor

del få anses vara tillgodosedda.

15. Krav på tillgänglighet, punkt 15 (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ub230

yrkande 26 och 2004/05:Bo241 samt avslår motionerna 2004/05:Bo213,

2004/05:Bo216, 2004/05:Bo284, 2004/05:Bo293 yrkandena 1-3 och 2004/05:Bo303

yrkande 3.

Ställningstagande

I Miljöpartiets partimotion 2004/05:Ub230 behandlas frågor om hur elever

med funktionshinder skall kunna garanteras att få ta del av skolundervisning

utan att behöva diskrimineras på olika sätt. En typ av diskriminering

som de ofta utsätts för beror på att samhället har utformat sina fysiska

strukturer på ett otillgängligt sätt. Det är nu nödvändigt att vidta

olika åtgärder med målsättningen att alla skolans lokaler skall vara

tillgängliga för alla. Jag anser att riksdagen bör tillstyrka Miljöpartiets

förslag om att det skall tillsättas en utredning för att se över hur en

lagstiftning som garanterar en successiv implementering av tillgänglighet

bör utformas.

Denna utredning bör också se över tillgänglighetsfrågorna för de grupper

med dolda handikapp som ofta glöms bort när tillgängligheten diskuteras.

Det gäller bl.a. frågan om tillgängligheten till kulturutbudet för

personer med de handikapp som diskuteras i motion 2004/05:Bo241 (s),

dvs. allergi, epilepsi och stomi. I dag begränsas personer med dolda

handikapp i sin kulturkonsumtion genom dåligt anpassade lokaler. Det

bör därför krävas att alla kulturinstitutioner utrustas med hjälpmedel

för att klara av besökares olika behov.

Vad jag nu anfört med anledning av Miljöpartiets partimotion 2004/05:Ub230

yrkande 26 och motion 2004/05:Bo241 (s) bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening. Det innebär att även vissa förslag i övriga

motioner om tillgängligheten blir tillgodosedda.

16. Behovet av hissar, punkt 16 (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Peter Danielsson (m) och Carl-Erik

Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo204

och avslår motion 2004/05:Bo222.

Ställningstagande

Det är nödvändigt att bostadskonsumenternas efterfrågan tillåts ge ett

större genomslag på utbudet, bl.a. genom att fastighetsägarna ges

möjlighet att förvalta och förnya sitt bostadsbestånd utan en missriktad

statlig styrning. Denna utgångspunkt borde gälla för bostadspolitiken

i stort men även i enskilda frågor. Ett exempel på en missriktad statlig

styrning är det hissbidrag som kunde utgå under några månader i slutet

av 2004. Denna typ av subventioner som plötsligt dyker upp för att sedan

försvinna igen omöjliggör för fastighetsägare att långsiktigt planera

underhåll och ombyggnader. En annan typ av missriktad styrning är den

alltför strikta tillämpningen av reglerna om att hiss skall installeras

i samband med vissa ombyggnader. I en m-motion beskrivs hur denna regel

motverkar tillkomsten av starkt efterfrågade bostäder.

Det finns i dag en stor efterfrågan på små, centralt belägna lägenheter

från ungdomar, men även från andra grupper. Samtidigt finns det en till

stor del outnyttjad möjlighet att tillgodose denna efterfrågan till

rimliga kostnader. Det har nämligen visat sig att ombyggnad av vindsutrymmen

till bostäder är fullt möjlig i de delar av det äldre bostadsbeståndet

som har stora torkrum m.m. som väl lämpar sig för ombyggnad. Dessa

ombyggnadsprojekt omöjliggörs emellertid i dag ofta av att inredningen

av en vindsvåning samtidigt utlöser ett krav på att hiss skall installeras.

Detta krav är vanligen helt omöjligt att tillgodose både av ekonomiska

och byggnadstekniska skäl. En hissinstallation är normalt sett så dyr

att kostnaden omöjligt kan bäras av den tillkommande bostadsytan.

Dessutom skulle hissinstallationen i många fall också medföra ingrepp i

den övriga byggnaden med bortfall av bostadsyta i underliggande lägenheter.

Följden av hisskravet blir alltså att det starkt efterfrågade

bostadstillskottet inte kommer till stånd. Tillgänglighetskravet är naturligtvis

viktigt, men det får inte drivas så långt att det till slut motverkar

sitt eget syfte eller hindrar att önskvärda åtgärder vidtas. Ingen

funktionshindrad blir hjälpt av att tillskottet av vindsvåningar på

bostadsmarknaden stoppas.

Vi anser att den tillämpning av byggnadslagstiftningen som på många

håll inneburit att tillkomsten av vindsvåningar stoppats måste ändras.

Det måste ges större möjlighet att bedöma rimligheten av att installera

hiss i det enskilda fallet. Om alternativet står mellan att inga bostäder

tillkommer eller att bostäder inreds på vindar utan att de kan nås med

hiss, är utan tvekan det senare att föredra.

Vi anser att riksdagen bör begära att regeringen återkommer med förslag

om en lagändring med den förordade inriktningen. Vad vi nu anfört innebär

att vi tillstyrker motion 2004/05:Bo204 (m) och avstyrker motion

2004/05:Bo222 (s).

17. Behovet av hissar, punkt 16 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen delvis motion

2004/05:Bo222 och avslår motion 2004/05:Bo204.

Ställningstagande

Både andelen och antalet äldre i den svenska befolkningen kommer att

öka kraftigt under de närmaste årtiondena. Det är därför hög tid att nu

anpassa våra bostadshus efter denna utveckling. En förutsättning för

att många äldre skall kunna bo kvar i sina invanda bostadsmiljöer är

att flervåningshus förses med hiss. Samtidigt ger givetvis hissarna

bättre förutsättningar för funktionshindrade att själva välja boende.

Hissar underlättar också vardagslivet för barnfamiljer och andra grupper.

Sammantaget ger en installation av hiss förutsättningar för många

personer att leva ett aktivt liv med god livskvalitet.

Jag anser mot denna bakgrund att regeringen snarast bör se över vilka

åtgärder som kan sättas in för att underlätta installationen av hissar

i vårt äldre bostadsbestånd. Redovisningen bör även omfatta de ekonomiska

och tekniska förutsättningarna för hissinstallationer. Ett underlag för

övervägandena i denna fråga har redovisats av Boverket i rapporten Bättre

koll på underhåll. Även Äldreberedningen uppmärksammade behovet av

hissinstallationer i sitt slutbetänkande. Det får därför förutsättas att

de kompletterande utredningsinsatser som kan behövas genomförs utan

onödig tidsfördröjning. Regeringens överväganden bör utmynna i att en

konkret plan för ökad tillgänglighet genom hissinstallationer läggs

fram för riksdagen.

Vad jag ovan anfört bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.

Det innebär ett delvis bifall till motion 2004/05:Bo222 (s). Motion

2004/05:Bo204 (m) avstyrks.

18. Bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga, punkt 18 (v, c, mp)

av

Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c), Sten Lundström (v) och Helena

Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:So506

yrkande 6 och 2004/05:Bo278 yrkande 4.

Ställningstagande

Elsanering av bostäder har visat sig vara en verksam metod för att göra

det möjligt för elöverkänsliga att bo kvar i sina bostäder och ha ett

någorlunda drägligt liv. Bostadsutskottet har vid flera tillfällen

uttalat sitt stöd för elsanering, bl.a. i sitt betänkande 1996/97:BoU12.

Där uttalar bostadsutskottet bl.a. följande:

Möjligheten att få stöd vid elöverkänslighet skall naturligtvis inte

vara avhängig av i vilken kommun den som drabbas är bosatt. Det får

enligt utskottets mening förutsättas att kommunerna fortsättningsvis

agerar på mer likartat sätt och att detta agerande baseras på den

positiva attityd som många kommuner uppvisat. Skulle så inte vara fallet

finns det anledning att återkomma till frågan.

Bostadsutskottet har därefter vid ett flertal tillfällen upprepat sin

syn på vikten av likabehandling av elöverkänsliga oavsett bostadsort.

Utskottet har emellertid samtidigt vid varje tillfälle konstaterat att

lagen om bostadsanpassningsbidrag enligt gällande tolkning inte ger

rätt till sådant bidrag. Enligt Boverkets handledning för bidragshanteringen

skall nämligen bidrag inte lämnas för s.k. elsanering. Utskottet har

emellertid inte velat uttala sitt stöd för ändrade regler utan hänvisat

till att man avvaktar ytterligare forskning. Under tiden står de

elöverkänsliga år efter år utan hjälp från samhällets sida.

Om det skall bli någon förändring måste det till ett initiativ från

riksdagen och regeringen. Riksdagen bör därför en gång för alla fastslå

att elsanering skall berättiga till bostadsanpassningsbidrag. Skulle

detta ställningstagande förutsätta en lagändring bör regeringen skyndsamt

återkomma till riksdagen med ett förslag i frågan.

Vad vi nu med anslutning till motionerna 2004/05:Bo278 (c) yrkande 4

och 2004/05:So506 (c) yrkande 6 anfört bör riksdagen som sin mening

tillkännage för regeringen.

19. Byggforskning, punkt 19 (kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo299

yrkandena 1-4 och avslår motionerna 2003/04:MJ66 yrkande 14, 2004/05:Bo224,

2004/05:Bo308 yrkande 13 och 2004/05:Bo319.

Ställningstagande

Samhällsbyggnads- och byggsektorn svarar för omkring 10 % av Sveriges

bruttonationalprodukt och dess 80 000 företag sysselsätter ca 450 000

personer. Denna sektor har därigenom en avgörande betydelse både för

landets ekonomiska utveckling och för möjligheterna att åstadkomma en

hållbar utveckling i övrigt. Sektorns komplexitet och företagsstruktur

samt ett ofta mycket detaljerat regelsystem har emellertid lett till

brister i incitament för utveckling, innovationer, förnyelse och

risktagande. Resultatet är låg produktivitetsutveckling, kvalitetsbrister,

svagt konkurrenstryck och bristande kundfokus.

Staten har ett stort ansvar för samhällsbyggnadssektorns utveckling.

Mer än hälften av all upphandling inom byggsektorn sker via det politiska

systemet och bekostas av skattemedel. Den byggda miljön har också en

avgörande betydelse för medborgarnas liv och välbefinnande. Samhället

har därmed ett särskilt ansvar för kunskapsuppbyggnaden och forskningen

på området. Utvecklingen av de statliga anslagen till forskning och

utveckling riktad mot samhällsbyggnadssektorn har detta till trots

minskat från 1990-talets början.

Omstruktureringen av Sveriges forskningsfinansiering har bl.a. kännetecknats

av en positiv fokusering på ökad forskningskvalitet. Samtidigt har den

inneburit en otydlighet avseende identifikation och erkännande av

forskning och utveckling inriktad på samhällsbyggande. Detta gäller inte

minst bristen på regler för hanteringen av anslag från EU:s ramverk för

forskning, särskilt i fråga om medfinansiering av EU-projekt. Denna

brist hotar svenska forskares konkurrensmöjligheter om EU-kontrakt och

blir särskilt kännbar för forskningen inom samhällsbyggnadssektorn.

Ett grundproblem är att det saknas särskilda medel för medfinansiering.

Ett annat problem för forskarna är att ett av EU redan godkänt projekt

även måste prövas av de svenska forskningsfinansiärerna. Denna hantering

leder inte sällan till förseningar, likviditetsproblem och otrygghet

för forskargruppen. Sverige bör mot denna bakgrund agera för att åstadkomma

en bättre koordinering mellan nationella finansieringsprogram och EU:s

ramprogram för forskning.

En annan fråga som inte har hanterats bra efter omstruktureringen gäller

möjligheten för forskningen inom sektorn att få stöd från flera

forskningsfinansiärer. Formas är visserligen det forskningsråd som har ett

utpekat ansvar för stöd till kunskapsuppbyggande samhällsbyggnadsforskning,

men stöd skall även kunna utgå från andra forskningsråd och stiftelser.

Det har emellertid visat sig att forskare inriktade mot sektorn har

haft mycket svårt att komma i fråga för stöd från andra forskningsfinansiärer.

Detta gäller inte minst för Vinnova som har till uppgift att främja

hållbar tillväxt genom utveckling av effektiva innovationssystem och

finansiering av behovsmotiverad forskning. Rimligen borde denna

programförklaring och målsättning gälla alla sektorer av samhället och då

inte minst samhällsbyggnadssektorn.

Med hänvisning till det anförda ställer vi oss bakom förslagen i motion

2004/05:Bo299 (kd) om att riksdagen skall tillkännage för regeringen

att den bör

agera för att stärka samverkan mellan de forskningsfinansierande organen

och samhällsbyggnadssektorn,

vidta åtgärder så att byggsektorn ges samma status och samma möjligheter

som andra industrisektorer för stöd till innovationsinriktad forskning

och utveckling,

åstadkomma bättre förutsättningar för svenska forskares medverkan i

EU-program och andra internationella forum,

verka för en bättre koordinering av svenska forsknings- och

finansieringsprogram med EU:s ramverk för forskning.

Ett genomförande av dessa förslag skulle innebära att

forskningsförutsättningarna

inom samhällsbyggnadssektorn påtagligt förbättrades. Därmed ges också

förutsättningar för att bättre kunna tillgodose de förslag som läggs

fram i övriga motioner som behandlas i avsnittet om byggforskning. I

den mån dessa motioner inte kan anses vara tillgodosedda med det anförda

avstyrks de.

20. Byggforskning, punkt 19 (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ66

yrkande 14 och 2004/05:Bo308 yrkande 13 och avslår motionerna 2004/05:Bo224,

2004/05:Bo299 yrkandena 1-4 och 2004/05:Bo319.

Ställningstagande

I två fp-motioner framhålls behovet av åtgärder för att stärka forskningen

inom bygg- och bostadssektorn. Ett särskilt behov av kunskapsuppbyggnad

gäller för frågor om inomhusmiljön och boendemiljön i övrigt. Det gäller

bl.a. forskning om hälsovådliga ämnen i byggmaterial, om sambandet mellan

tillgång till gröna miljöer och hälsa, om hur man skapar trygga

stadsmiljöer, om bullerstörningar och om olika ventilationsfrågor. Det är

nödvändigt att tillräckliga resurser avsätts för forskningen inom bl.a.

dessa områden. Vi anser också att det bör övervägas att inrätta en s.

k. forskarskola inom området god boendemiljö vid något av universiteten.

Vidare instämmer vi i förslaget om att en utvärdering behöver göras av

hur forskningen inom bygg- och bostadssektorn påverkats av de förändringar

i den forskningsfinansierande organisationen som genomfördes år 2000.

Det är därvid särskilt angeläget att pröva fördelningen av forskningsmedel

från bl.a. Formas. I detta sammanhang bör det också övervägas om

forskningen inom sektorn kan stärkas genom att Formas avvecklas och ersätts

med en ordning för forskningsfinansiering som bättre kan garantera en

både kvalitativt säkrad och behovsanpassad forskning. Det är emellertid

viktigt att påpeka att en sådan omläggning inte får leda fram till en

minskning av de externa forskningsmedlen för bostadssektorn.

Vad vi ovan anfört med bifall till förslagen i motionerna 2004/05:Bo308

(fp) yrkande 13 och 2003/04:MJ66 (fp) yrkande 14 bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening. Övriga motioner avstyrks i den mån de

inte kan anses vara tillgodosedda med det anförda.

Särskilda yttranden

1. Hästgårdar, punkt 2 (fp, kd)

Ragnwi Marcelind (kd), Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp)

anför:

Motionerna 2004/05:Bo254 (s) och 2004/05:Bo220 (m) behandlar problemen

med samexistensen mellan hästgårdar och annan bebyggelse. Även om

motionärerna tar upp olika sidor av problemen visar de på en allvarlig

problematik. Hästnäringen blir en allt viktigare del av den svenska

landsbygden. Tyvärr har vissa myndigheter haft en alltför rigorös

tolkning av avståndsregler när det gäller hästgårdar och annan bebyggelse.

Man har fastnat i avståndsexercis och varken tagit hänsyn till storlek

på verksamheten eller de faktiska landskapsförhållandena. Vegetationen

och de typografiska förhållandena kan medföra ett minskat behov av stora

skyddsavstånd.

Vi anser dock att problemen i samband med samlokalisering av hästgårdar

och annan bebyggelse inte i första hand beror på lagstiftningen utan

snarare på dess tillämpning. Det är exempelvis tveksamt om Boverkets

och Socialstyrelsens riktlinje om 200 meters avstånd mellan häststall

och bostäder bygger på en tillräcklig analys av det sakliga behovet av

skyddsavstånd. Länsstyrelsen i Skåne har t.ex. givit ut nya riktlinjer

som i större utsträckning tar hänsyn till enskilda förhållanden. Vi ser

det därför som viktigt att följa hur praxis utvecklas på detta område

och att man från ansvarigt politiskt håll driver på för en utveckling

i positiv riktning. Hästnäringen är viktig både för en rik fritid och

för näringslivet på landsbygden. Därför är det av stor vikt att reglerna

i fastighetsbildningslagen om PBL inte motverkar att fler hästfastigheter

nybildas och att djurstall kan uppföras på befintliga fastigheter.

2. Hästgårdar, punkt 2 (c)

Rigmor Stenmark (c) anför:

Bostadsutskottet har i betänkandet avstyrkt två motioner med förslag om

att underlätta etablering av bostäder i närheten av häststallar. Jag

står bakom utskottets ställningstagande men vill ytterligare förtydliga

min syn i frågan.

Hästnäringen blir allt viktigare inslag i jordbruket och på den svenska

landsbygden. Hästnäringen skapar många arbetstillfällen i hela landet.

Under senare år har även hästen bidragit till att turistnäringen på

landsbygden kunnat utvecklats. På många håll i landet arbetar man även

med hästar och ridning som en del i rehabilitering av sjukskrivna. En

livskraftig hästpolitik kan därför även få stor betydelse för hur

ohälsotalen skall kunna minskas i samhället. Det är viktigt att se sambanden

och helheten.

Motionärernas strävan att underlätta för bebyggelse i närheten av

hästgårdarna måste också bemötas med aspekten att den befintliga

näringsverksamheten på landsbygden måste respekteras även sett ur ett

företagsekonomiskt perspektiv. Det är därför viktigt att inte beslut fattas

i plan- eller bygglovsärenden som på sikt kan få till följd att befintlig

hästnäringsverksamhet beläggs med nya restriktioner som kan hindra eller

helt stoppa pågående verksamhet.

Nyetablering av bostäder i närheten av lantbruksföretag som bedriver

djurhållning, av vilket slag det vara må, får inte medföra att olika

krav kan ställas i efterhand på redan etablerad verksamhet.

3. Dricksvattenledningar, punkt 8 (m, kd)

Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Peter Danielsson

(m) och Carl-Erik Skårman (m) anför:

I två motioner, (m) respektive (kd), redogörs för de problem som byggherrar

och vvs-entreprenörer ibland står inför när ledningar och annan utrustning

för dricksvatten skall installeras i byggnader. Det går helt enkelt

inte att få klara besked om vattenledningar av ett visst material anses

tillgodose lagens krav på att materialvalet inte får medföra hälsorisker.

Bostadsutskottet redogör i betänkandet för ett arbete som pågår inom EU

i syfte att ge vägledning på detta område. Vi har mot denna bakgrund

avstått från att fullfölja våra motionsförslag om att regeringen skall

ge svenska myndigheter i uppdrag att vidta vissa åtgärder på området.

Vi förutsätter emellertid att dessa myndigheter ger branschen allt det

stöd och den information som det pågående EU-projektet ger underlag för.

I annat fall finns anledning för riksdagen att återkomma i frågan.

4. Tappvarmvatten, punkt 9 (kd, c)

Ragnwi Marcelind (kd) och Rigmor Stenmark (c) anför:

Vi instämmer i vad som anförs i en kd-motion om att det sannolikt behöver

vidtas ytterligare åtgärder för att komma till rätta med de återkommande

allvarliga fallen av legionellasmitta. Bostadsutskottet har i detta

betänkande förutsatt att åtgärder kommer till stånd även utan en särskild

begäran från riksdagen. Mot bakgrund av att det nu pågår ett arbetet

med att dels ta fram ett bättre beslutsunderlag i frågan, dels se över

gällande byggregler på området, har vi accepterat ett sådant ställningstagande.

Skulle emellertid detta arbete inte leda till att berörda myndigheter,

och vid behov regeringen, på olika sätt agerar i frågan finns det

anledning för rikdagen att senare återkomma med ett annat ställningstagande.

5. Energihushållning, punkt 10 (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Peter Danielsson (m) och Carl-Erik

Skårman (m) anför:

Bostadsutskottet hänvisar i avsnittet om energihushållning till

implementeringen av EG-direktivet om byggnaders energiprestanda och pågående

arbete i anslutning till detta. Vi har inte reserverat oss mot utskottets

motivering till att avstyrka de motioner som behandlas i detta avsnitt

men vill här klargöra vår syn i denna fråga.

Vi anser självklart att Sverige måste följa gällande ordning och genomföra

de förändringar i lagstiftningen som direktivet kan förutsätta. Det

finns däremot inte skäl att gå utöver dessa krav och införa en onödigt

omfattande och byråkratisk ordning för energideklarering av byggnader

m.m. Skulle regeringens kommande proposition i frågan ha en sådan

innebörd kommer vi självklart att motsätta oss förslaget.

6. Barnsäkerhet i äldre bostäder, punkt 12 (m, fp)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Peter Danielsson

(m), Lars Tysklind (fp) och Carl-Erik Skårman (m) anför:

Vi står bakom utskottsmajoritetens bedömning att retroaktivt verkande

lagregler om barnsäkerhet inte bör införas. Arbetet med att höja

barnsäkerheten i äldre byggnader kan bättre bedrivas på annat sätt. Däremot

kan vi till viss del instämma i den kritik mot regeringens handhavande

av frågan som framkommer i den reservation i frågan som avgivits av

fyra partier.

Förslag om åtgärder på det aktuella området har lagts fram vid upprepade

tillfällen, bl.a. av berörda myndigheter. Regeringen har under en lång

rad år undvikit att klart ta ställning till dessa förslag. Till slut

gavs emellertid direktiv till en utredning att pröva frågan om lagstiftning.

När sedan utredningen avgivit ett betänkande har regeringen valt att

inte remissbehandla detta. Avsikten tycks i stället vara att även

fortsättningsvis undvika att ta ställning i en för regeringen uppenbarligen

känslig fråga. Vi anser att ett sådant icke-agerande, om än i den mindre

skalan, endast är ytterligare ett tecken på att den socialdemokratiska

regeringen saknar den beslutskraft som man kan kräva av landets exekutiva

ledning.

7. Krav på tillgänglighet, punkt 15 (fp)

Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp) anför:

Riksdagen fattade 2001 beslut om att enkelt avhjälpta hinder mot

tillgängligheten i vissa miljöer skulle undanröjas. Än syns emellertid få

tecken på att berörda fastighetsägare och kommuner börjat vidta de

nödvändiga åtgärderna i någon större utsträckning. Om inte aktiviteten

på detta område snart ökar kommer det att finnas skäl att pröva om redan

genomförda lagstiftningsåtgärder verkligen är tillräckliga. PBL-kommitténs

kommande betänkande kan också ge anledning att pröva denna fråga.

Mot bakgrund av att PBL-kommittén inom kort lämnar sitt slutbetänkande

och att en utvärdering av hittills genomförda lagändringar skall

presenteras av Boverket i september har vi valt att inte genom en reservation

nu förorda en skärpning i lagstiftningen. Vi förutsätter emellertid att

det beslutsunderlag som skall presenteras kommer att ge underlag till

fortsatta överväganden i denna fråga.

8. Behovet av hissar, punkt 16 (fp, kd)

Ragnwi Marcelind (kd), Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp)

anför:

Bostadsutskottet avstyrker i detta betänkande två motioner om installation

av hissar. Utskottet redovisar i detta sammanhang att ett bidrag till

hissinstallation kunnat utgå under senare delen av 2004, dock utan att

närmare ta ställning till en eventuell fortsättning. Vi har inte avgivit

någon reservation avseende utskottets ställningstagande till de två

motioner som behandlas i avsnittet men vill klargöra vår syn i bidragsfrågan.

Det aktuella hissbidraget utgick endast under ett antal månader och var

till sin utformning ett tydligt exempel på den socialdemokratiska

regeringens ryckiga och ogenomtänkta bostadspolitik. Helt andra åtgärder

behöver vidtas för att fastighetsägare skall kunna ges ekonomiska

förutsättningar att ta ansvar för förvaltning och förnyelse av sitt

bostadsbestånd. Folkpartiet och Kristdemokraterna har i andra sammanhang

redovisat sin syn i denna fråga.

9. Behovet av hissar, punkt 16 (v)

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anför:

En alltmer åldrande befolkning och att alltfler bor kvar hemma så länge

det är möjligt ställer krav på hissar i hus med minst tre våningar.

Enligt SCB:s Bostads- och hyresundersökning saknar ca 320 000 lägenheter

på tredje våningen och uppåt tillgång till hiss. Grovt räknat betyder

det att ca 75 000 trappuppgångar med tre eller flera våningsplan saknar

hiss. Det innebär att många äldre är hänvisade till ett begränsat

bostadsutbud och att kommunernas kostnader för särskilt boende ökar.

Fastighetsägare drar sig också för större nödvändiga ombyggnader, då

dessa kräver bygglov och även innebär krav på installation av hiss.

I samband med den ekonomiska vårpropositionen för 2004 infördes, efter

krav från Vänsterpartiet, ett tillfälligt investeringsbidrag för

hissinstallationer i samband med större ombyggnationer i hus med tre eller

flera våningar. Vi anser att detta stöd till hissinstallationer bör

vara ett permanent inslag i den statliga bostadsfinansieringen.

Vänsterpartiet lyckades emellertid i förhandlingarna om budgeten för 2005

inte få gehör för en fortsatt stödgivning efter årsskiftet 2004/2005.

Vår avsikt är dock att återkomma med förslaget i kommande budgetförhandlingar

och i de sammanhang som de fortsatta formerna för den statliga

bostadsfinansieringen kan komma att diskuteras.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motion väckt med anledning av regeringens skrivelse 2003/04:129 En svensk

strategi för hållbar utveckling

2003/04:MJ66 av Lennart Fremling m.fl. (fp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om forskning inom bostadssektorn.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bostadssektorn.

Motion från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:MJ324 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att utse en ansvarig myndighet för material som

kan komma i kontakt med dricksvatten.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:Fö252 av Jörgen Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att uppdra åt Boverket att göra en översyn av gällande

regelverk i samband med byggande i vattennära miljöer.

2004/05:So506 av Kerstin Lundgren (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att återigen fastslå att elsanering skall berättiga

till bostadsanpassningsbidrag.

2004/05:Ub230 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

26. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att

se över hur och på vilket sätt en rättighetslagstiftning som garanterar

en successiv implementering av tillgänglighet bäst kan införas i Sverige.

2004/05:MJ498 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Boverket av regeringen ges uppdraget att göra

bedömningar av materials lämplighet att användas i samband med transport

av dricksvatten.

42. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med

en redogörelse för hur målen om minskad radonhalt i bostäder skall kunna

nås.

2004/05:MJ507 av Jan Andersson m.fl. (c):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om att för att nå målet om lägre energiförbrukning i

bostäder måste installation av direktverkande elvärme vid nybyggnation

och omfattande ombyggnation förbjudas.

2004/05:N309 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att uppmuntra energibesparande åtgärder i bostäder.

2004/05:Bo204 av Carl-Axel Roslund (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om slopat hisstvång för vindslägenheter.

2004/05:Bo205 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att minska riskerna för spridning av legionellabakterien via

vattensystem i bostadshus och andra hus genom skärpning i bygglagstiftningens

regler.

2004/05:Bo213 av Sven Brus och Yvonne Andersson (båda kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för att underlätta rörelsehindrades tillgänglighet.

2004/05:Bo214 av Lars Lindén (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att i energibesparingsarbetet lyfta fram värmeutjämning

som en viktig faktor.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med en

redovisning av hur man följer upp EG-direktivet om byggnaders

energieffektivitet.

2004/05:Bo216 av Ann-Marie Fagerström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökad tillgänglighet.

2004/05:Bo219 av Annika Qarlsson och Margareta Andersson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att inlåsta patienters och fångars säkerhet måste säkerställas

så långt det går.

2004/05:Bo220 av Anna Lindgren och Anita Sidén (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ändring av miljöbalken och Boverkets och Socialstyrelsens

riktlinjer.

2004/05:Bo221 av Lars Wegendal m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett svenskt initiativ till gemensamma byggregler i Norden för

ökad träanvändning.

2004/05:Bo222 av Hans Stenberg och Göran Norlander (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en översyn av olika åtgärder för att underlätta

för äldre att bo kvar i sina lägenheter.

2004/05:Bo224 av Ragnwi Marcelind (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ge Boverket i uppdrag att inom dialogprojektet Bygga, bo

och förvalta för framtiden verka för forskning och utveckling i syfte

att öka användningen av växtfibrer i byggproduktion.

2004/05:Bo228 av Barbro Hietala Nordlund och Per Erik Granström (båda

s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att bygga energisnåla flerfamiljshus.

2004/05:Bo235 av Maud Olofsson m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av en landsomfattande handlingsplan för en god

boendemiljö.

2004/05:Bo241 av Börje Vestlund och Kaj Nordquist (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om anpassning av kulturlokaler för människor med dolda handikapp.

2004/05:Bo254 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att göra det möjligt att inrätta hästgårdar.

2004/05:Bo255 av Jörgen Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en översyn görs av gällande lagstiftning för

bostadsanpassningsbidrag (1992:1574) inkluderande förändringar av den 1 juli

2000.

2004/05:Bo261 av Carina Hägg (s):

1. Riksdagen begär att regeringen ger berörda myndigheter i uppdrag

att se över sina regelsystem när det gäller kvinnor och flickor som

hålls inlåsta av anhöriga.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att öka medvetandet om att kvinnor och flickor sitter

frihetsberövade i sina egna bostäder.

2004/05:Bo271 av Ann-Kristine Johansson och Helena Frisk (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att införa sprinklersystem i offentliga lokaler.

2004/05:Bo272 av Barbro Feltzing och Ulf Holm (båda mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en utredning bör genomföras för att klarlägga att

byggsektorn klarar sitt frivilliga producentansvar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att också utreda frågan om lagstiftat producentansvar

för byggsektorn.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en helhetsansvarig för en byggnation utses.

2004/05:Bo278 av Birgitta Carlsson och Håkan Larsson (båda c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bostadsanpassningsbidrag till elöverkänsliga, som är

en erkänd handikappgrupp.

2004/05:Bo284 av Hans Hoff (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om tillgänglighet för funktionshindrade.

2004/05:Bo293 av Catherine Persson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att överväga att förstärka kravet på tillgänglighet

i plan- och bygglagen samt i lagen om tekniska egenskapskrav på

byggnadsverk.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kravet på tillgänglighet för att erhålla statligt

stöd vid bomässor och andra arrangemang.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om sanktioner i de fall bostadsproducenter eller motsvarande

vid nyproduktion inte beaktar kravet på tillgängliga bostäder och

boendemiljöer.

2004/05:Bo299 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att stärka samverkan mellan de

forskningsfinansierande organen och samhällsbyggnadssektorn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att byggsektorn måste ges samma status och samma

möjligheter som andra industrisektorer för stöd till innovationsinriktad

forskning och utveckling.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förbättrade förutsättningar för svenska forskares

medverkan i EU-program och andra internationella forum.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en förbättrad koordinering av svenska forsknings- och

finansieringsprogram med EU:s ramverk för forskning.

2004/05:Bo303 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skärpta lagkrav för tillgänglighet till byggnader och

utemiljöer.

2004/05:Bo306 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

27. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till

lagstiftning som för hus byggda före 1973 föreskriver samma regelverk

gällande barnsäkerhet som i dag gäller för nybyggda hus.

2004/05:Bo308 av Lars Tysklind m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att upprätta strategier mot allergiframkallande

(sensibiliserande) ämnen i byggnadsmaterial.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att undersöka vilka metoder som kan användas för att

stärka konsumentskyddet när det gäller bostäder och radon.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att inleda diskussioner med Kommunförbundet om vilka

åtgärder som krävs för bättre innemiljö för barn.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att förändra delmål för miljömålet God bebyggd miljö.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av forskning inom bostadssektorn.

2004/05:Bo314 av Inger Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utredning av behovet av obligatorisk installation av sprinkler

i äldreboenden och vissa andra boendeenheter.

2004/05:Bo319 av Sinikka Bohlin och Rolf Lindén (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om forskningsstrategi för uthålligt betongbyggande.