Bet. 2004/05:BOU7

Bostadsutskottets betänkande

2004/05:BOU7

Ändringar i jordförvärvslagen

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar bostadsutskottet regeringens förslag i

proposition 2004/05:53 Ändringar i jordförvärvslagen (1979:230) och de

motioner som väckts med anledning av propositionen jämte vissa motioner

från den allmänna motionstiden 2004 som har anknytning till propositionens

förslag.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker samtliga motioner.

I propositionen föreslås vissa ändringar i jordförvärvslagen. Ändringarna

tar huvudsakligen sikte dels på bestämmelserna om tillstånd vid förvärv

av lantbruksegendom i glesbygd, dels på bestämmelserna om juridiska

personers förvärv av lantbruksegendom.

Enligt förslaget skärps bestämmelserna om tillstånd vid förvärv av

lantbruksegendom i glesbygd genom att vissa tidigare tillståndsfria

förvärv blir tillståndspliktiga. Avsikten med förslaget är främst att

motverka s.k. exploaterande förvärv. Förslaget innebär att den tid en

person måste ha varit bosatt i glesbygd inom den kommun där fastigheten

är belägen för att kunna göra tillståndsfria förvärv förlängs från sex

månader till ett år samt att möjligheten att undgå tillståndsplikt genom

att göra bosättningsåtagande på fastigheten tas bort. I stället föreslås

att den som kan göra sannolikt att han eller hon varaktigt kommer att

bosätta sig på fastigheten eller att förvärvet varaktigt kommer att

främja sysselsättningen på orten inte skall vägras tillstånd.

I fråga om juridiska personers möjligheter att förvärva lantbruksegendom

innebär förslaget förenklingar. Juridiska personer föreslås, med undantag

av vad som gäller enligt de särskilda bestämmelserna om förvärv i

glesbygd och omarronderingsområden, få förvärva lantbruksegendom från

andra juridiska personer, med undantag av dödsbon, utan förvärvstillstånd.

I övrigt innebär förslaget bl.a. att bestämmelserna om kompensationsfria

förvärv och om lämnande av kompensationsmark vid juridisk persons förvärv

av lantbruksegendom från fysisk person förenklas.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.

Till betänkandet har 22 reservationer och 2 särskilda yttranden fogats.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Slopande av jordförvärvslagen helt eller delvis m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N407 yrkande 5, 2004/05:Bo5 yrkande

2, 2004/05:Bo6 yrkandena 1-3 och 2004/05:Bo7 yrkandena 1-3.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (fp)

2. Behovet av skärpta regler för förvärv i glesbygd

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo232 yrkandena 1 och 2.

Reservation 3 (m) - motiveringen

Reservation 4 (fp) - motiveringen

3. Förvärv i glesbygd - regeringsförslaget

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen

(1979:230) i denna del. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:53

i denna del och avslår motion 2004/05:Bo5 yrkande 1.

Reservation 5 (m)

Reservation 6 (fp)

4. Förvärv i glesbygd - ytterligare förändringar

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo9 yrkande 3.

Reservation 7 (m) - motiveringen

Reservation 8 (fp) - motiveringen

Reservation 9 (c)

5. Kompensationsprincipen - avstående av egendom till staten för

naturvårdsändamål m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen

(1979:230) i denna del. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:53

i denna del och avslår motionerna 2004/05:MJ504 yrkande 5, 2004/05:Bo8

yrkande 1 och 2004/05:Bo9 yrkande 5 i denna del.

Reservation 10 (kd, c)

Reservation 11 (fp)

6. Kompensationsprincipen - kompensationsfria förvärv m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen

(1979:230) i denna del. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:53

i denna del och avslår motion 2004/05:Bo9 yrkandena 4 och 5 i denna del.

Reservation 12 (fp)

Reservation 13 (c)

7. Kompensationsprincipen - företräde för fysiska personer

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen

(1979:230) i denna del. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:53

i denna del och avslår motionerna 2004/05:Bo8 yrkande 2 och 2004/05:Bo9

yrkande 5 i denna del.

Reservation 14 (kd, c)

Reservation 15 (fp)

8. Regeringens lagförslag i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i jordförvärvslagen

(1979:230),2. lag om ändring i förköpslagen (1967:868) i den mån

lagförslagen inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2004/05:53 i denna del.

Reservation 16 (m)

Reservation 17 (fp)

9. Markpolitikens inriktning

Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo9 yrkandena 1 och 2.

Reservation 18 (m) - motiveringen

Reservation 19 (fp) - motiveringen

Reservation 20 (kd, c)

10. Skogsavverkning innan tillstånd erhållits

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ504 yrkande 6.

Reservation 21 (m) - motiveringen

Reservation 22 (fp) - motiveringen

Stockholm den 12 maj 2005

På bostadsutskottets vägnar

Ragnwi Marcelind

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ragnwi Marcelind (kd),

Owe Hellberg (v), Anders Ygeman (s), Lilian Virgin (s), Marietta de

Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Maria

Öberg (s), Carl-Axel Roslund (m), Gunnar Sandberg (s), Lars Tysklind

(fp), Rigmor Stenmark (c), Leif Jakobsson (s), Ewa Thalén Finné (m),

Sten Lundström (v), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Göte Wahlström

(s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Riksdagen beslutade i november 1998 att som sin mening ge regeringen

till känna att en utvärdering bl.a. av bestämmelserna i jordförvärvslagen

borde genomföras (bet. 1998/99:MJU3, rskr. 1998/99:32). Regeringen

beslutade den 3 juni 1999 att tillsätta en utredning med uppgift att se

över jordförvärvslagstiftningen (dir. 1999:40). Utredaren gavs i uppdrag

att utvärdera vilken verkan bestämmelserna i jordförvärvslagen har när

det gäller effekterna för både fysiska och juridiska personers möjligheter

att förvärva skogsmark, framför allt bestämmelserna om förvärvarens

anknytning till den ort där den förvärvade egendomen finns och bestämmelserna

om förvärv mellan juridiska personer. Utredaren skulle vidare utröna om

nuvarande regler i fastighetsbildningslagen bidragit till från

skogsvårdssynpunkt oönskade förvärv av skogsmark. Utredningen, som antog

namnet Jordförvärvsutredningen, överlämnade i april 2001 sitt betänkande

Ägande och struktur inom jord och skog (SOU 2001:38).

En sammanfattning av utredningsbetänkandets förslag finns intagen i

propositionen (bilaga 1) liksom en förteckning över remissinstanserna

och andra som har yttrat sig över betänkandet (bilaga 3). En sammanställning

av remissvaren finns tillgänglig i Jordbruksdepartementet (dnr Jo2001/2018).

Regeringen tar i den i detta utskottsbetänkande behandlade propositionen

upp de förslag till ändringar i jordförvärvslagen som föreslagits av

Jordförvärvsutredningen. De förslag till skärpningar av tillämpningen

av skogsvårdslagstiftningen som utredningen tagit upp behandlar regeringen

i en särskild proposition om ändringar i skogsvårdslagen (prop. 2004/05:58).

Inom riksdagen bereds nu denna proposition av miljö- och jordbruksutskottet.

De övriga frågor som diskuteras i utredningsbetänkandet bereds för

närvarande inom Regeringskansliet.

Utredningen har föreslagit bl.a. att bestämmelserna om tillståndsplikt

vid förvärv av lantbruksegendom i glesbygd skall upphöra att gälla. Mot

bakgrund av det behov av att behålla och skärpa bestämmelserna om

tillståndsplikt vid förvärv av lantbruksegendom i glesbygd som behandlas

i propositionen (avsnitt 6), har inom Jordbruksdepartementet utarbetats

en promemoria, Tillstånd vid förvärv av lantbruksegendom i glesbygd (Ds

2004:15).

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna

och andra som har yttrat sig över promemorians förslag finns i propositionen

(bilaga 4). En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i

Jordbruksdepartementet (dnr Jo2004/789). Promemorians förslag överensstämmer

huvudsakligen med propositionens förslag och har därför inte bilagts

propositionen.

Lagrådet har yttrat sig över regeringens lagförslag. Yttrandet finns

intaget i propositionen (bilaga 6).

Under utskottets beredning av ärendet har företrädare för LRF Skogsägarna

lämnat synpunkter på regeringens förslag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår vissa ändringar i jordförvärvslagen (1979:230).

Ändringarna tar huvudsakligen sikte dels på bestämmelserna om tillstånd

vid förvärv av lantbruksegendom i glesbygd, dels på bestämmelserna om

juridiska personers förvärv av lantbruksegendom.

Enligt regeringsförslaget skärps bestämmelserna om tillstånd vid förvärv

av lantbruksegendom i glesbygd genom att vissa tidigare tillståndsfria

förvärv blir tillståndspliktiga. Avsikten med förslaget är främst att

motverka s.k. exploaterande förvärv. Förslaget innebär att den tid en

person måste ha varit bosatt i glesbygd inom den kommun där fastigheten

är belägen för att kunna göra tillståndsfria förvärv förlängs från sex

månader till ett år samt att möjligheten att undgå tillståndsplikt genom

att göra bosättningsåtagande på fastigheten tas bort. I stället föreslås

att den som kan göra sannolikt att han eller hon varaktigt kommer att

bosätta sig på fastigheten eller att förvärvet varaktigt kommer att

främja sysselsättningen på orten inte skall vägras tillstånd.

När det gäller juridiska personers möjligheter att förvärva lantbruksegendom

innebär förslaget förenklingar. Juridiska personer föreslås, med undantag

av vad som gäller enligt de särskilda bestämmelserna om förvärv i

glesbygd och omarronderingsområden, få förvärva lantbruksegendom från

andra juridiska personer, med undantag av dödsbon, utan förvärvstillstånd.

I övrigt innebär förslaget bl.a. att bestämmelserna om kompensationsfria

förvärv och om lämnande av kompensationsmark vid juridisk persons förvärv

av lantbruksegendom från fysisk person förenklas.

Lagändringarna föreslås av regeringen träda i kraft den 1 juli 2005.

Utskottets överväganden

Utskottet redovisar sina närmare överväganden i fråga om propositionens

förslag huvudsakligen endast i de delar de berörs i motionsförslagen.

Slopande

av jordförvärvslagen helt eller delvis m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om att jordförvärvslagen helt eller

delvis skall slopas. Riksdagen bör också avslå ett motionsförslag om

jordförvärvslagens utformning med syfte att motverka att lagen kringgås

eftersom förslaget i allt väsentligt tillgodoses genom regeringsförslaget.

Jämför reservationerna 1 (m) och 2 (fp) och de särskilda yttrandena 1

(kd) och 2 (c).

I motion 2004/05:Bo7 (m) yrkandena 1-3 lämnas förslag om att jordförvärvslagen,

med undantag för omarronderingsområden, enbart skall omfatta juridiska

personer (förslag till riksdagsbeslut). Enligt förslaget skall

jordförvärvslagens kvarvarande bestämmelser om juridiska personer endast

gälla vid förvärv av skogsfastighet. Köp av jordbruksmark skall således

inte förvärvsprövas (förslag till riksdagsbeslut). I motionen föreslås

vidare tilläggsdirektiv till Skogsutredningen. Dessa skall omfatta att

en översyn av reglerna för juridiska personers förvärv av skogsmark

genomförs. Översynen skall innefatta att en ny avvägning görs mellan å

ena sidan de inskränkningar i äganderätten som en förvärvslagstiftning

innebär och å andra sidan eventuella fördelar med en bibehållen

förvärvsprövning jämte överväganden om fortfarande relevanta delar av

lagstiftningen kan inarbetas i skogsvårdslagen och om jordförvärvslagen

i motsvarande delar kan upphävas (förslag om tillkännagivande). I motion

2004/05:Bo5 (m) yrkande 2 föreslås att glesbygdsbestämmelserna i

jordförvärvslagen skall slopas (förslag till riksdagsbeslut).

Förslaget i motion 2004/05:Bo6 (fp) yrkandena 1-3 avser att jordförvärvslagen

skall slopas (förslag om tillkännagivande). Enligt motionen bör dock de

regler som kan behövas om förvärv i omarronderingsområde överföras till

annan lagstiftning (förslag om tillkännagivande). Vidare föreslås att

en översyn av konkurrenslagstiftningen genomförs med syfte att säkerställa

att den omfattar ägande av lantbruksegendom (förslag om tillkännagivande).

Enligt förslaget i den fristående motionen 2004/05:N407 (kd) yrkande 5,

som alltså väcktes innan regeringen lade fram sin proposition, bör det

inte vara möjligt att enkelt kringgå reglerna i jordförvärvslagen. Det

är nödvändigt att se till att bestämmelserna om förvärvstillstånd

verkligen efterlevs, om jordförvärvslagen fortsättningsvis skall ha ett

regionalpolitiskt syfte (förslag om tillkännagivande). Motionärerna

vill stärka de fastboendes situation i förhållande till utboägandet.

Syftet med bestämmelserna om förvärvstillstånd i glesbygd är sedan de

ändringar som gjordes år 1991 rent regionalpolitiskt. Jordförvärvslagens

glesbygdsbestämmelser syftar således till att stärka sysselsättningsunderlaget

för dem som redan är bosatta i glesbygden eller få till stånd varaktig

bosättning där. För på orten redan etablerade jord- och skogsbrukare

innebär bestämmelserna i princip att förvärv av den som behöver ytterligare

sysselsättningsunderlag för sin försörjning prioriteras i förhållande

till förvärv som görs av den som varken bor på orten eller har för avsikt

att flytta dit. För att den senast berörda bestämmelsen skall kunna

åberopas som avslagsgrund krävs dock att ett vägrat tillstånd kan få en

direkt och påvisbar effekt på sysselsättningen eller bosättningen i

området.

Enligt den till grund för propositionen liggande promemorians förslag

bör glesbygdsbestämmelserna behållas och skärpas. Det kan enligt

promemorian antas att berörda fastigheter, i de fall då tillstånd har

vägrats med tillämpning av glesbygdsbestämmelserna, fått ett från

glesbygdssynpunkt bättre utnyttjande än vad de annars skulle ha fått. Det

finns också enligt promemorian ett fortsatt behov av att tillgodose

bestämmelsernas bakomliggande syften, att främja bosättning och

sysselsättning i glesbygd. Det konstateras att även de fall av exploaterande

förvärv som förekommit efter den genomförda avregleringen av jordförvärvslagen

visar att det finns ett tydligt behov av förhandskontroll av förvärv av

lantbruksegendom i glesbygd. Bland de förslag som lämnas i regeringens

proposition om ändringar i skogsvårdslagen (prop. 2004/05:58) finns

vidare ett förslag om att avverkning som huvudregel inte får påbörjas

förrän förvärvstillstånd beviljats i de fall då förvärvstillstånd krävs.

De föreslagna ändringarna i skogsvårdslagstiftningen understryker

således ytterligare behovet av att reglerna om förvärvstillstånd i

glesbygd behålls.

Mot bakgrund av den i promemorian givna beskrivningen har regeringen

gjort bedömningen att glesbygdsbestämmelserna bör behållas. Då de

nuvarande bestämmelserna har visat sig vara förhållandevis enkla att

kringgå har regeringen dessutom instämt i promemorians slutsats om att

det finns anledning att skärpa bestämmelserna.

Inom omarronderingsområden krävs förvärvstillstånd för alla förvärv

inom lagens tillämpningsområde. Inom omarronderingsområdena får tillstånd

vägras om förvärvet skulle försvåra genomförandet av rationaliseringen

av ägostrukturen. Omarronderingsverksamheten bedrivs, förutom med hjälp

av jordförvärvslagen, genom jordfondens verksamhet och genom förrättningar

enligt fastighetsbildningslagen. För att begränsa den enskildes kostnader

för en lantmäteriförrättning kan bidrag också lämnas enligt förordningen

(1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering.

Regeringen instämmer i utredningens slutsats att det inte nu finns

anledning att upphäva bestämmelserna och i att det är angeläget att

rationaliseringen av ägostrukturen i de ägosplittrade områdena fortgår.

Att föreskriva - såsom utredningen föreslagit - att bestämmelserna

skall upphävas efter en viss tidsperiod skulle kunna motverka detta

syfte. Någon tidsbegränsning för bestämmelserna bör därför nu inte anges.

För juridiska personer krävs inom lagens tillämpningsområde tillstånd

vid förvärv av lantbruksegendom inom hela landet. För att tillstånd

skall beviljas krävs - utöver vad som följer av de särskilda regler som

gäller i glesbygd och omarronderingsområden - som huvudregel att

förvärvaren avstår eller kan antas komma att avstå mark som kompenserar

förvärvet. Kompensationsmarken skall ha betydelse för jordbrukets eller

skogsbrukets rationalisering och i storlek eller värde ungefär motsvara

den egendom som avses med förvärvet. Förvärvstillstånd kan i fyra fall

beviljas även om kompensationsmark inte lämnas.

Anledningen till att juridiska personers möjligheter till förvärv har

begränsats är främst att det har ansetts viktigt att bibehålla balansen

mellan olika ägarkategorier. Ett omfattande privat ägande har ansetts

säkerställa en mångfald av olika brukningsmetoder i jord- och skogsbruket,

medan ett ökat bolagsägande har ansetts leda till att alltmer mark ägs

av personer med annan yrkesverksamhet än jordbruk och skogsbruk. Ett

ökat bolagsägande har vidare ansetts innebära att mark undandras från

fastighetsmarknaden på ett otillfredsställande sätt och till risk för

sådana prisökningar att jord- och skogsbrukare normalt inte har möjlighet

att förvärva den lantbruksegendom de behöver för sin sysselsättning.

Den rationaliseringspolitik som förts har vidare i första hand ansetts

böra främja uppbyggandet och vidmakthållandet av effektiva familjeföretag.

Principen om att balansen mellan olika ägarkategorier skall bibehållas

har fastslagits av riksdagen vid ett antal tillfällen, senast i samband

med 1991 års ändringar i jordförvärvslagen. Upprätthållandet av denna

princip har lett till att den totala andelen produktiv skogsmark i dag

ägs till cirka 46 % av fysiska personer och till att fysiska personer

äger cirka 86 % av den samlade åker- och betesmarken i Sverige. Enligt

Jordförvärvsutredningen finns det alltjämt skäl att bibehålla en reglering

som begränsar juridiska personers möjligheter att förvärva jordbruks-

och skogsmark. Utredningen konstaterar att principen är accepterad i

alla kretsar och att en oförändrad ägarbalans är en enkel och ändamålsenlig

utgångspunkt att utgå ifrån vid bestämmelsernas utformning.

Regeringen har ansett att principen om att balansen mellan olika

ägarkategorier skall upprätthållas och även fortsättningsvis ligga till

grund för juridiska personers möjligheter till förvärv.

Utskottet instämmer i de av regeringen gjorda bedömningarna som ligger

till grund för slutsatsen om att jordförvärvslagen bör utgöra ett

instrument för den markpolitik som skall bedrivas. Lagens närmare utformning

bör bestämmas så att den effektivt uppfyller ett regionalpolitiskt syfte.

Med hänvisning till detta avstyrker utskottet m- och fp-motionsförslagen

som går ut på att riksdagen helt eller delvis skall göra sig av med

detta instrument. Kd-motionärerna kommer med den deklarerade inriktningen

att i allt väsentligt bli tillgodosedda. Utskottet avstyrker därför

även den motionen.

Förvärv i glesbygd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om skärpta regler för förvärv i

glesbygd eftersom förslagen tillgodoses genom regeringsförslaget. Jämför

reservationerna 3 (m) - motiv. och 4 (fp) - motiv.

Riksdagen bör vidare anta regeringens lagförslag som gäller förvärv i

glesbygd och avslå ett mot regeringsförslaget stående motionsförslag.

Jämför reservationerna 5 (m) och 6 (fp).

Riksdagen bör dessutom avslå ett motionsförslag om företrädesrätt till

förvärv för en person som bor eller verkar på orten. Jämför reservationerna

7 (m) - motiv., 8 (fp) - motiv. och 9 (c).

Behovet av skärpta regler m.m.

Enligt regeringens förslag bör bestämmelserna om förvärv av lantbruksegendom

i glesbygd skärpas.

Jordförvärvslagens glesbygdsbestämmelser syftar till att stärka

sysselsättningsunderlaget för dem som redan är bosatta i glesbygden eller

få till stånd varaktig bosättning där. För på orten redan etablerade

jord- och skogsbrukare innebär bestämmelserna i princip att förvärv av

den som behöver ytterligare sysselsättningsunderlag för sin försörjning

prioriteras i förhållande till förvärv som görs av den som varken bor

på orten eller har för avsikt att flytta dit. För att bestämmelsen skall

kunna åberopas som avslagsgrund krävs dock att ett vägrat tillstånd kan

få en direkt och påvisbar effekt på sysselsättningen eller bosättningen

i området.

Enligt regeringens förslag skall kravet på bosättning i glesbygd vid

tillståndsfria förvärv skärpas. För tillståndsfrihet skall det krävas

att förvärvaren sedan minst tolv månader är folkbokförd i glesbygd inom

den kommun där egendomen är belägen. Någon anmälan om förvärvet skall

inte längre behöva göras till länsstyrelsen. Regeringen föreslår också

att möjligheten till bosättningsåtagande skall tas bort och att

bestämmelserna om inlösenförfarande skall upphävas.

I motion 2004/05:Bo232 (v) yrkandena 1 och 2 lämnas förslag om att kravet

på bosättning i glesbygd inom den kommun där egendomen är belägen skall

förlängas till tolv månader och att institutet med bosättningsåtagande

skall avskaffas och ersättas med ett förfarande med tillståndsplikt

(förslag om tillkännagivande).

Motionärerna bakom den redan före propositionen väckta v-motionen

tillgodoses genom regeringens förslag och riksdagen bör med hänvisning

till detta avslå motionen.

Förvärv i glesbygd - regeringsförslaget och ytterligare förändringar

Regeringens förslag vad gäller undantag för på orten redan bosatta

personer och möjligheten till bosättningsåtagande har återgivits ovan.

Enligt regeringens förslag skall vidare en förvärvare inte vägras

tillstånd till förvärv av egendom som ligger utanför omarronderingsområden

om denna kan göra sannolikt att han eller hon inom tolv månader från

förvärvet kommer att varaktigt bosätta sig på fastigheten eller att han

eller hon varaktigt kommer att främja sysselsättningen på orten. Om

förvärvaren inte avser att bosätta sig på fastigheten eller på annat

sätt främja sysselsättningen på orten skall prövningen göras enligt

nuvarande bestämmelser. Några särskilda sanktionsbestämmelser mot

personer som inte fullföljer sina avsikter att bosätta sig på fastigheten

eller främja sysselsättningen på orten bör inte införas.

I motion 2004/05:Bo5 (m) yrkande 1 föreslås att riksdagen avslår

regeringens förslag om att glesbygdsbestämmelserna skall skärpas.

Förslaget i motion 2004/05:Bo9 (c) yrkande 3 gäller problematiken kring

de s.k. exploaterande förvärven och avser att ett förtydligande görs av

de villkor som föreslås skall gälla för förvärv. Enligt motionen skall

bestämmelserna utformas så att det blir mycket klart att vid förvärv

företräde alltid skall ges till någon som redan bor och verkar på bygden,

om det finns ett klart behov av fastigheten för att främja sysselsättningen

på orten (förslag om tillkännagivande).

För att en lagstiftning om förvärvstillstånd vid köp av fast egendom

skall vara förenlig med EG-domstolens rättspraxis krävs som anförts av

regeringen i propositionen (avsnitt 5), förutom att bestämmelserna

uppfyller ett syfte av allmänintresse, att bestämmelserna inte är

diskriminerande eller går längre än vad som är motiverat i förhållande

till deras syfte.

Enligt regeringsförslaget bör personer som avser att bosätta sig på

fastigheten även fortsättningsvis jämställas med personer som är bosatta

i glesbygd inom kommunen. Regeringen anser därför att den som vid förvärv

utanför omarronderingsområde kan göra sannolikt att han eller hon avser

att bosätta sig på fastigheten alltid bör beviljas tillstånd utan att

någon jämförelse görs med andra behov av marken. Regeringen föreslår bl.

a. att den som varaktigt kommer att främja sysselsättningen - skapar

eller bibehåller varaktiga arbetstillfällen - på orten ges företräde i

förhållande till andra behov av marken, på samma sätt som en utomstående

förvärvare som avser att bosätta sig på fastigheten.

Förslaget tillgodoser de regionalpolitiska ändamålen att främja bosättning

och öka sysselsättningen. Regeringen hänvisar dessutom i sammanhanget

bl.a. till EG-rättens krav på proportionalitet (lagens krav skall inte

gå utöver vad som är nödvändigt för att lagen skall uppnå sitt syfte)

och den för regeringens förslag grundläggande promemorians slutsats att

en prioritering av på orten redan etablerade personer riskerar att anses

diskriminerande ur EG-rättslig synvinkel.

Det förtjänar att uppmärksammas att regeringen med anledning av den

remisskritik som framförts om att kravet att främja sysselsättningen på

orten är alltför enkelt att uppfylla har förtydligat det remitterade

förslaget så att det krävs att förvärvaren gör sannolikt att förvärvet

främjar sysselsättningen på orten genom att det skapar eller bibehåller

varaktiga arbetstillfällen.

Utskottet föreslår med hänvisning till vad utskottet inledningsvis anfört

om skälen för att bibehålla glesbygdsbestämmelserna och i övrigt på de

i propositionen angivna skälen att riksdagen antar lagförslaget i den

del den avser glesbygdsbestämmelsernas utformning och därmed avslår

m-motionen. Utskottet uppmärksammar särskilt syftet att de nya bestämmelserna

skall motverka exploaterande förvärv.

Med hänvisning till vad regeringen anför om bestämmelsernas närmare

utformning förordar utskottet inte de förändringar av lagstiftningen

som framförts i c-motionen, som alltså avstyrks.

Juridiska personers förvärv

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag om kompensationsgrundande avståenden

av egendom till staten m.m. samt avslå de motstående motionsförslagen.

Jämför reservationerna 10 (kd, c) och 11 (fp).

Riksdagen bör vidare anta regeringens förslag om kompensationsfria

förvärv och avslå motstående motionsförslag m.m. Jämför reservationerna

12 (fp) och 13 (c).

Riksdagen bör dessutom anta regeringens förslag om upphävande av fysiska

personers företrädesrätt i särskilt fall samt avslå motstående motionsförslag.

Jämför reservationerna 14 (kd, c) och 15 (fp).

Enligt regeringens förslag skall bestämmelserna om juridiska personers

förvärv förenklas och moderniseras. Förvärv mellan juridiska personer

skall inte längre kräva tillstånd utöver vad som följer av glesbygds-

och omarronderingsbestämmelserna. Dödsbon skall vid tillämpningen av

bestämmelserna om juridiska personers förvärv likställas med fysiska

personer. Regeringen har analyserat sitt förslag i förhållande till de

krav EG-rätten - EG-fördragets bestämmelser om fri rörlighet av kapital

- ställer och i sammanhanget poängterat att det genom vissa av de

framlagda förslagen (prop.-avsnitt 8.2 och 8.4) blir enklare för juridiska

personer att förvärva lantbruksegendom, både från annan juridisk person

och från fysisk person, än enligt dagens bestämmelser.

Kompensationsprincipen - avstående av egendom till staten för

naturvårdsändamål m.m.

Utskottet har inledningsvis kortfattat i beskrivande form berört

regelverkets utformning och den huvudregel som innebär att det för tillstånd

enligt nu gällande lag krävs att förvärvaren avstår eller kan antas

komma att avstå mark som kompenserar förvärvet. I propositionen föreslår

regeringen att lantbruksegendom som förvärvaren avstår, kan antas komma

att avstå eller under de fem senaste åren har avstått till en fysisk

person eller till staten för naturvårdsändamål skall godtas som

kompensationsmark förutsatt att egendomen i fråga om produktionsförmåga

ungefär motsvarar den egendom som avses med förvärvet.

I motion 2004/05:Bo8 (kd) yrkande 1 föreslås att riksdagen avslår

förslaget till ny lydelse av, såsom motionen får förstås, 6 § första

stycket 2 b jordförvärvslagen som innebär att mark som juridiska personer

avstår till staten för naturvårdsändamål skall godtas som kompensationsmark.

Motion 2004/05:MJ504 (kd) yrkande 5, som väckts under den allmänna

motionstiden, innebär att jordförvärvslagen skall ändras med syfte att

bevara balansen mellan olika ägarkategorier (förslag om tillkännagivande).

Förändringen bör enligt motionärerna ligga i linje med förslaget i

Jordförvärvsutredningens betänkande (SOU 2001:38).

Motionärerna bakom motion 2004/05:Bo9 (c) yrkande 5 i denna del föreslår

att riksdagen skall avslå regeringens lagförslag i den del avseende 6

§ som ger storbolagen lättnader att förvärva mark vilka förvärv rubbar

ägarbalansen till bolagens fördel. Det gäller bl.a. det nu aktuella

förslaget att mark som juridiska personer avstår till staten för

naturvårdsändamål skall få räknas som kompensationsmark.

Den föreslagna bestämmelsen om kompensationsmark skall tillämpas vid

juridiska personers förvärv från fysiska personer och dödsbon. Ett

bibehållande av bestämmelsen medverkar således till att balansen mellan

olika ägarkategorier upprätthålls.

Jordförvärvsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens

förslag. Utredningen hade dock föreslagit att en juridisk person som

avstått mark till staten för naturvårdsändamål skall kunna åberopa detta

som ett särskilt skäl för att få göra kompensationsfria förvärv.

Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Föreningen Sveriges Skogsindustrier

föreslog i sina till regeringen avgivna remissvar över utredningens

förslag att juridiska personer skall få åberopa även till staten för

naturvårdsändamål överlåten produktiv skogsmark som kompensationsmark,

eftersom sådana avståenden förenklar och stimulerar bildandet av

naturreservat och nationalparker på skogsmark ägd av skogsbolag. Utskottet

instämmer med regeringen i att dessa avståenden är angelägna. Eftersom

den mark som är aktuell för skapandet av naturreservat och nationalparker

utgör en försumbar del av den totala jord- och skogsmarken kommer

balansen mellan olika ägarkategorier inte att påverkas om även dessa

avståenden anses som kompensationsgrundande. En juridisk person bör därför

kunna tillgodoräkna sig avståenden till staten för naturvårdsändamål

som kompensationsmark under samma förutsättningar som avståenden till

fysiska personer. Utskottet anser att riksdagen som lag bör anta 6 §

första stycket jordförvärvslagen i enlighet med regeringens förslag.

Därmed tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker de

motstående kd- och c-motionerna. Utskottet behandlar under följande

rubrik ett förslag om ett riksdagens tillkännagivande om att ytterligare

krav - utöver kravet på produktionsförmåga - skall ställas på den

avstådda marken.

Eftersom regeringsförslaget i allt väsentligt överensstämmer med

utredningsförslaget både i denna del och i övrigt vad gäller frågan om att

bevara ägarbalansen avstyrker utskottet den under den allmänna motionstiden

väckta kd-motionen.

Kompensationsprincipen - kompensationsfria förvärv m.m. och företräde

för fysiska personer

Regeringen föreslår i propositionen också att kompensationsmark inte

skall krävas om förvärvet huvudsakligen avser skogsmark och förvärvaren

på orten bedriver sådan industriell verksamhet i vilken egendomens

virkesavkastning behövs. Bestämmelsen om att fysiska personer i vissa

fall skall ha företräde vid förvärv framför juridiska personer som

bedriver skogsindustriell verksamhet föreslås bli upphävd. Regeringen

föreslår vidare att kompensationsmark inte heller skall krävas då

egendomen är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk eller

om det finns andra särskilda skäl. Bestämmelsen om att förvärvstillstånd

får lämnas om förvärvet medför att egendom som redan tillhör förvärvaren

blir mer ändamålsenlig skall enligt regeringsförslaget upphävas.

I motion 2004/05:Bo8 (kd) yrkande 2 lämnas förslag om att ett tredje

stycke i 6 § jordförvärvslagen skall införas med följande lydelse:

Tillstånd enligt andra stycket 2 får inte meddelas om egendomen med hänsyn

till ortsförhållandena bör ägas och brukas av en fysisk person som är

bosatt på orten (riksdagsbeslut om lagändring). Motionsförslaget står

mot regeringens förslag om upphävande av fysiska personers företrädesrätt

i vissa fall.

Motionärerna bakom motion 2004/05:Bo9 (c) yrkande 5 i denna del föreslår

att riksdagen skall avslå regeringens lagförslag i den del avseende 6

§ som ger storbolagen lättnader att förvärva mark vilka förvärv rubbar

ägarbalansen till bolagens fördel. Det gäller det redan behandlade

förslaget att mark som juridiska personer avstår till staten för

naturvårdsändamål skall få räknas som kompensationsmark men därutöver också

bl.a. att undantaget från kravet på kompensationsmark för juridiska

personer som behöver egendomen för skogsindustriell verksamhet inte

längre skall vara begränsat av bl.a. fysiska personers förvärvsbehov

och företräde till marken. Motionen avser alltså främst de av regeringen

föreslagna förändringarna av bestämmelserna i nuvarande 5 § andra och

tredje styckena som återfinns i propositionen som förslag till ny lydelse

av 6 §.

I motion 2004/05:Bo9 (c) yrkande 4 tas också frågor upp om en skärpning

av principen om kompensationsmark när juridiska personer förvärvar

jordbruks- och skogsmark. Enligt motionen bör kompensationsmark och

förvärvad mark ligga i samma geografiska område. Vidare lämnas förslag

om att registrering av juridiska personers köp och försäljningar skall

ske och att juridiska personer som i större omfattning verkar på

fastighetsmarknaden skall avkrävas årliga markbalanser. Motionens förslag

syftar också till att villkoren för att juridiska personer skall erhålla

förvärvstillstånd måste vara utformade så att reglerna gynnar en utveckling

där det alltid tas hänsyn till att familjejordbruken kan säkras och

utvecklas (förslag om tillkännagivande).

I dag godtas endast mark som behövs för jord- och skogsbrukets

rationalisering som kompensationsmark. Då de rationaliseringsaspekter som

tidigare var utmärkande för lagen tonats ned finns det, enligt regeringens

mening, inte anledning att behålla en bestämmelse om att endast mark

som behövs för jord- eller skogsbrukets rationalisering kan godtas som

kompensationsmark. Denna inskränkning av juridiska personers möjligheter

till förvärv föreslås därför bli upphävd. Därmed elimineras vidare

huvuddelen av de tillämpningsproblem som bestämmelsen gett upphov till.

Vid bedömningen av vilken mark som är kompensationsgrundande gäller för

närvarande även att den egendom som avståtts eller kan antas komma att

avstås i storlek eller värde ungefär skall motsvara den egendom som

avses med förvärvet. Med värde avses i fråga om skogsmark markens

produktionsförmåga. Jordförvärvsutredningen har konstaterat att det således

är möjligt att välja mellan värde och areal som beräkningsgrund och att

det därmed t.ex. går att åberopa arealprincipen efter försäljning av

lågavkastande mark vid köp av högavkastande mark. Regeringen har delat

utredningens bedömning att bestämmelsen blir mer förutsebar och enklare

att tillämpa om kompensationen i stället alltid beräknas efter markens

produktionsförmåga. Vad regeringen ansett bör gälla i fråga om krav på

mark för att den skall godtas som kompensationsmark har kommit till

uttryck i det av utskottet tillstyrkta regeringsförslaget till ny lydelse

av 6 § första stycket. Regeringen har inte funnit skäl att uppställa

några krav på var den avstådda egendomen skall vara belägen inom Sveriges

gränser.

Genom att juridiska personer får förvärva egendom av varandra, med

undantag av dödsbon, utan andra krav än de som gäller enligt de särskilda

bestämmelserna om förvärv i glesbygd och omarronderingsområden ökar de

skogsindustriella bolagens möjligheter att tillgodose sitt behov av

råvaruunderlag. Trots detta kan det finnas situationer då det är befogat

att göra undantag från principen att balansen mellan olika ägarkategorier

skall upprätthållas och låta juridiska personer med viss industriell

verksamhet få förvärva skogsmark av fysiska personer utan krav på

kompensation. Bestämmelsen bör därför behållas, men renodlas och anpassas

till övriga lagförslag.

För att förenkla bestämmelsen och renodla den utefter dess syfte anser

regeringen att möjligheten att göra kompensationsfria förvärv bör knytas

till den ort där den juridiska personens verksamhet är etablerad. Den

inskränkning ändringen innebär för de skogsindustriella företag som

inte är etablerade på orten får anses uppvägas av de övriga lättnader

som föreslagits för juridiska personers förvärv. Mot bakgrund av att

rationaliseringsaspekten i övrigt tonats ned finns det inte heller enligt

regeringens mening anledning att i detta sammanhang behålla en bestämmelse

som ger fysiska personer företräde vid förvärv.

Enligt utskottets mening är den avvägning som regeringen gjort av de

olika intressen som gör sig gällande en god ståndpunkt för riksdagen

vid dess beslut om utformningen av lagen. Upprätthållandet av ägarbalansen

mellan fysiska personer och dödsbon å ena sidan och övriga juridiska

personer, främst bolag, å andra sidan är betydelsefull och det finns

därför skäl för riksdag och regering att följa utvecklingen för att

kunna förhindra ett alltför stort bolagsägande, om utvecklingen skulle

styra åt detta håll. Utskottet finner således skäl att tillstyrka

propositionens lagförslag och avstyrka de mot regeringsförslaget mer eller

mindre stående kd- och c-motionerna. Det gäller dels lydelsen av 6 §

andra stycket jordförvärvslagen som avser de kompensationsfria förvärven

mot vilken invändningar gjorts i c-motionen, dels att bestämmelsen om

den företrädesrätt fysiska personer har i vissa fall skall upphävas mot

vilket invändningar framförts i både kd- och c-motionen. Därvid finner

utskottet inte skäl att bestämmelsen i första stycket skall kompletteras

med krav på var den avstådda marken skall vara belägen, såsom föreslagits

i c-motionen (jfr utskottets behandling av paragrafens första stycke

ovan). Utskottet finner inte heller tillräckliga skäl att tillstyrka

c-motionen i dess övriga delar. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionen i dessa delar i samband med sitt ställningstagande till

utskottsförslaget om att 6 § andra stycket skall antas som lag.

Övriga frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringen lagförslag i övrigt. Jämför reservationerna

16 (m) och 17 (fp).

Riksdagen bör vidare avslå motionsförslagen om markpolitikens inriktning.

Jämför reservationerna 18 (m) - motiv., 19 (fp) - motiv. och 20 (kd,

c).

Riksdagen bör dessutom avslå motionsförslaget om förbud mot skogavverkning

innan förvärvstillstånd erhållits eftersom förslaget tillgodoses genom

ett regeringsförslag om ändringar i skogsvårdslagen. Jämför reservationerna

21 (m) - motiv. och 22 (fp) - motiv.

Regeringens lagförslag i övrigt

Utskottet tillstyrker av de i propositionen angivna skälen regeringens

förslag till lagändringar i den mån de inte behandlats av utskottet

ovan.

Markpolitikens inriktning

Förslagen i motion 2004/05:Bo9 (c) avser att förbättra möjligheterna

för familjejordbrukens utveckling. Det krävs enligt motionärerna en

modern jord- och skogsbrukspolitik som ger kommande generationer

förutsättningar att satsa på ett yrke inom jord- och skogsbruk. Enligt

motionen bör en modern jordbrukspolitik även innefatta en bra och säker

markpolitik som främjar familjejordbruket. Förutom ett mer allmänt

tillkännagivande om politikens inriktning - yrkande 1 - föreslås en

översyn av jordförvärvslagen i syfte att skapa goda förutsättningar för

landsbygden - yrkande 2. Enligt motionärerna behöver man arbeta vidare

med den redan gjorda översynen så att markpolitiken får en inriktning

som gör att landsbygden och de företag som bär upp den ges en möjlighet

att utvecklas till fromma för hela Sverige (förslag om tillkännagivande).

Utskottet har tidigare i detta betänkande tillstyrkt regeringens förslag

till förändringar av jordförvärvslagen och närmare överväganden i fråga

om en förnyad översyn bör i varje fall inte genomföras innan de förordade

lagändringarna varit i kraft under så pass lång tid att det är möjligt

att konstatera utfallet av dem. Inte heller i övrigt finns det skäl för

riksdagen att nu göra ett tillkännagivande i enlighet med de förslag

som lagts fram i motionen. Det skall erinras om att regeringen tillkallat

en kommitté med uppdrag att utarbeta en långsiktig strategi för den

nationella politiken för landsbygdsutveckling. Denna strategi skall

utgå från målet om en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling

av landsbygden inbegripet de areella näringarnas roll och

utvecklingsförutsättningar (dir. 2004:87).

Utskottet avstyrker således motionens båda yrkanden.

Skogsavverkning innan tillstånd erhållits

Förslaget i motion 2004/05:MJ504 (kd) yrkande 6 avser en ändring i

jordförvärvslagen som syftar till att det inte skall bli tillåtet för en

köpare att avverka skog innan köpet vunnit laga kraft eller förvärvstillstånd

erhållits (förslag om tillkännagivande).

I en nyligen av regeringen lämnad proposition om ändringar i skogsvårdslagen

(prop. 2004/05:58) finns ett förslag om att avverkning som huvudregel

inte skall få påbörjas förrän förvärvstillstånd beviljats i de fall då

förvärvstillstånd krävs. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet påbörjar

en avverkning innan tillstånd meddelats skall enligt förslaget kunna

dömas till ansvar. Inom riksdagen bereds detta regeringsförslag av miljö-

och jordbruksutskottet. Med hänsyn till att motionärerna kan komma att

tillgodoses genom riksdagens bifall till regeringsförslaget avstyrker

utskottet motionen.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Slopande av jordförvärvslagen helt eller delvis m.m., punkt 1 (m)

av

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel Roslund (m) och Ewa Thalén

Finné (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo5

yrkande 2, 2004/05:Bo6 yrkande 1 och 2004/05:Bo7 yrkandena 1-3, bifaller

delvis motion 2004/05:Bo6 yrkande 3 och avslår motionerna 2004/05:N407

yrkande 5 och 2004/05:Bo6 yrkande 2.

Ställningstagande

I propositionen föreslås att jordförvärvslagen ändras i vissa delar.

Ökade krav på bosättning i glesbygd föreslås för individer samtidigt

med förenklingar för företag.

Jordförvärvslagen har historiskt använts som ett instrument för att

påskynda rationaliseringen av innehavet av lantbruksmark. Modellen

innebar att statliga tjänstemän hade avgörande inflytande över vilka som

fick köpa fastigheter och även till vilket pris som de fick försäljas.

Denna totala centralplanering har övergivits och lämnat plats för en

förvärvspolitik som i väsentligt högre grad lämnar utrymme för enskilda

människors fria avtalsrätt. I vissa delar av Sverige accepteras numera

också äganderätten fullt ut genom att boplikten är geografiskt begränsad.

Resterna av centralplaneringstänkandet lever dock kvar i jordförvärvslagen

som den är utformad i dag. Det gäller reglerna om att i vissa delar av

landet en köpare måste vara bosatt i kommunen för att få tillstånd att

köpa en lantbruksfastighet. Inskränkningen av juridiska personers

möjligheter att förvärva lantbruksfastigheter kränker också en av de

fundamentala delarna av äganderätten - nämligen den att fritt få sälja

sin egendom till vem man vill.

Våra förslag vad gäller enskilda personer är följande. Resterna av

bosättningsplikten i jordförvärvslagen har inte på något avgörande sätt

påverkat fastboendet i glesbygd. Inte heller har den haft någon mätbar

inverkan på näringslivsutvecklingen där. Enligt vår mening är det såväl

otidsenligt som otillständigt att staten skall föreskriva var människor

skall bosätta sig. Det går inte att genom statliga tvångsåtgärder styra

befolkningsutvecklingen. Det som behövs är incitament för att kunna bo

och verka utanför städerna och dessutom ha en socialt fungerande tillvaro.

Då behövs bl.a. bättre vägar och bättre företagsklimat så att företag

etableras och skapar nya arbetstillfällen.

I vissa delar av Sverige är emellertid fastighetsstrukturen sådan att

en statlig förvärvspolitik är ändamålsenlig. Det gäller främst i Dalarna

där skiftesreformen ännu inte genomförts fullt ut. Den omarronderingsverksamhet

som där gradvis genomförs med hjälp av statliga insatser bör fortsätta.

Därför är det i dessa områden motiverat att behålla förvärvsprövningen

så länge omarronderingsverksamheten fortgår.

Förvärvsprövningen av enskilda personer bör således, med undantag för

omarronderingsområden, tas bort.

I fråga om jordbruksmark är vår inställning följande. Jordbrukspolitiken

är gemensam för hela EU. Sedan Sverige blev medlem för ett decennium

sedan har den gemensamma jordbrukspolitiken ändrats ett par gånger.

Under trycket av kraven på ökad frihandel, vilken vi anser vara positiv,

kommer produktionen av livsmedel att behöva rationaliseras. Detta

innebär sannolikt att jordbruksmark kommer att behöva byta ägare för att

öka förutsättningarna för effektivare produktion. Redan nu drivs många

jordbruk av juridiska personer i form av handelsbolag eller aktiebolag.

Bolagsformen har många fördelar om fler personer är inblandade i driften

av företaget och dessutom är ägare. Begränsningarna i juridiska personers

köp av jordbruksmark fyller enligt vår mening inte längre någon funktion.

Tvärtom kan de utgöra hinder för ett rationellt jordbruk och därmed

också för livsmedelsproduktionen i Sverige. Detta är till nackdel också

för vidareförädling av livsmedel i jordbruksbygderna, vilket påverkar

sysselsättningen negativt. Köp av jordbruksmark bör därför inte

förvärvsprövas.

Skogen och skogsindustrin är av största betydelse för Sveriges ekonomi.

De stora skogsbolagen har själva eller genom dotterbolag stora

skogsinnehav. Även det statsägda Sveaskog är en mycket stor skogsägare. I

Norrland är stat och bolag dominerande skogsägare. I Götaland är merparten

av skogen ägd av enskilda skogsbrukare. Förutsättningarna för skogsförvärv

skiljer sig därför åt i olika delar av Sverige. Enskilda individer kommer

lätt i underläge jämfört med stora bolag om de konkurrerar om samma

mark. Förvärvsprövningen av juridiska personers köp av skogsmark kan

därför fylla en funktion för ett spritt ägande av mark. Särskilt gäller

det norra Sverige. Stora bolag och staten har också en bättre

konkurrenssituation än mindre bolag. Mindre skogsindustrier som behöver bredda

sin råvarubas har därför i dagens lagstiftning ett försteg framför andra

juridiska personer. Avsikten med en förvärvsprövning är att ge vissa

köpare företräde framför andra. Detta medför alltid inskränkningar i

äganderätten eftersom en säljare inte fritt får välja vem som blir köpare.

Materiellt kan innebörden bli att priset blir lägre än vad som annars

skulle ha blivit fallet. Då priset inte alltid är styrande för val av

köpare kan inskränkningen också vara av känslomässig och immateriell

natur. Det finns anledning att se över reglerna för juridiska personers

förvärv av skogsmark eftersom förhållandena ändras. En ny avvägning

mellan inskränkt äganderätt och eventuella fördelar med en bibehållen

förvärvsprövning bör göras. Lämpligen ges denna uppgift som tilläggsdirektiv

till den sittande Skogsutredningen.

Det skulle kunna vara problematiskt om ett, eller ett fåtal, bolag ägde

nästan all skogsmark i Sverige. Men detta utmynnar i en mer generell

fråga som gäller fördelar med konkurrens och nackdelar med ägarkoncentration

och bör behandlas som en sådan. Man bör därför se över konkurrenslagstiftningen

och säkerställa att den på ett effektivt sätt omfattar ägande av

skogsfastigheter.

Då förvärvsprövning endast skall gälla vid förvärv av skogsmark bör det

prövas om jordförvärvslagen kan upphävas och relevanta delar i stället

kan inarbetas i skogsvårdslagen. På vilket sätt detta lämpligast sker

bör också bli en uppgift för den sittande Skogsutredningen.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med de lagförslag vi förordar.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi framför. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo7 (m)

yrkandena 1-3, 2004/05:Bo5 (m) yrkande 2 och 2004/05:Bo6 (fp) yrkande

1, bifaller delvis motion 2004/05:Bo6 (fp) yrkande 3 och avslår motionerna

2004/05:Bo6 (fp) yrkande 2 och 2004/05:N407 (kd) yrkande 5.

2. Slopande av jordförvärvslagen helt eller delvis m.m., punkt 1 (fp)

av

Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo5

yrkande 2 och 2004/05:Bo6 yrkandena 1-3, bifaller delvis motion 2004/05:Bo7

yrkandena 1 och 2 samt avslår motionerna 2004/05:N407 yrkande 5 och

2004/05:Bo7 yrkande 3.

Ställningstagande

Bestämmelserna i jordförvärvslagen innebär en klar inskränkning i

dispositionsrätten och egendomsskyddet vad gäller lantbruksfastigheter.

Säljaren har inte rätt att sälja till vem som helst. Staten har genom

tvångsåtgärder i form av återlösen möjlighet att gynna köpare som redan

är boende på en ort.

Det finns tre typer av bestämmelser som motiverar jordförvärvslagen:

förvärv i glesbygd, förvärv i omarronderingsområden och juridiska

personers förvärv. Dessutom finns det ambitioner att utnyttja jordförvärvslagen

för att förhindra s.k. exploaterande förvärv.

Vi anser att man bör anlägga en positiv grundsyn och inte på förhand

utgå ifrån att alla som önskar köpa lantbruksfastigheter har oseriösa

avsikter. Grundinställningen bör vara att människor är ärliga och vill

ta ansvar för och vårda det som de äger.

Vi tror inte att man löser alla problem genom statliga detaljregleringar.

Det finns ett mindre antal s.k. skogsklippare som förvärvar skogsfastigheter

med oseriösa avsikter, men detta kan inte motivera att man har en

krånglig lagstiftning kring förvärvet. Dessa klippare har hittat kryphål

i dagens lagstiftning, och det är troligt att de även hittar sätt att

kringgå de nya lagbestämmelser som regeringen föreslår. Vi menar att

man i stället bör tvinga alla ägare av skogsfastigheter att ta ansvar

för sin mark.

Syftet med bestämmelserna om förvärv i glesbygd är regionalpolitiskt -

man vill värna sysselsättning och boende i glesbygd.

Erfarenheten visar dock att bestämmelserna på intet sätt bidrar till

ökad bosättning. Boplikten leder ofta till att det är en befintlig

markägare på orten som får köpa fastigheten till ett pris som, på grund

av omständigheterna, långt understiger det pris som säljaren skulle ha

erhållit om ingen förvärvsprövning funnits. Anledningen kan bl.a. vara

att fastigheterna saknar mangårdsbyggnader eller har obeboeliga bostadshus.

Att uppföra ett nytt bostadshus innebär en sådan kostnad att fastighetsköpet

blir direkt olönsamt och absolut inte kan ge försörjning åt en familj.

Ännu mer befängt förefaller detta mot bakgrund av att en person som

ärver fastigheten kan vara bosatt i Stockholm. Vid överlåtelse till en

person som bor på pendlingsavstånd från fastigheten och som har möjlighet

att utföra daglig skötsel kräver staten däremot boendeplikt.

Vi menar att bestämmelserna omyndigförklarar de boende i glesbygden. Om

de som bor i glesbygd önskar att marken skall utnyttjas så att den

främjar sysselsättning och boende på orten har de möjlighet att låta bli

att sälja sin mark till köpare som inte avser att främja detta. Man bör

låta de boende i glesbygden ta ansvar själva, i stället för att staten

skall styra med krångliga regler.

I Jordförvärvsutredningens betänkande (SOU 2001:38) föreslås att

glesbygdsbestämmelserna slopas (se avsnitt 5.4). Vi delar den uppfattningen.

Regeringen avser att dessa bestämmelser skall utnyttjas för att förhindra

s.k. exploaterande förvärv. Vi menar dock att jordförvärvslagen inte är

rätt verktyg för detta, vilket vi återkommer till nedan.

Vi vill avskaffa dessa bestämmelser helt och behöver därmed inte ta

ställning till de praktiska och EG-rättsliga problem som bestämmelserna

ger upphov till.

Vi anser att det är mycket angeläget att omarronderingen genomförs utan

dröjsmål. Det kan vara motiverat att ha vissa regler kring förvärv i

omarronderingsområden. Vi menar dock att sådana regler kan läggas i

annan lagstiftning.

Reglerna om juridiska personers förvärv syftar till att bevara balansen

mellan olika ägarkategorier. Man befarar att utan dessa regler skulle

andelen skog som ägs av aktiebolag öka, och detta anses vara icke

önskvärt.

Det är mycket möjligt att denna farhåga stämmer, men vi vill ifrågasätta

att detta skulle vara ett så stort problem att det motiverar den här

typen av reglering.

Det skulle förvisso vara problematiskt om ett eller ett fåtal bolag

ägde nästan all skog i Sverige. Men detta är en fråga om konkurrens och

ägarkoncentration och bör behandlas som en sådan. Man bör se över

konkurrenslagstiftningen och säkerställa att den på ett effektivt sätt

omfattar ägande av lantbruksfastigheter.

Vi vill avskaffa dessa bestämmelser helt och behöver därmed inte ta

ställning till de praktiska och EG-rättsliga problem som bestämmelserna

ger upphov till.

Att avskaffa bestämmelserna i jordförvärvslagen skulle innebära minskade

kostnader för administration för både statliga myndigheter och de företag

som önskar förvärva fastigheter som i dag regleras av jordförvärvslagen.

Propositionen syftar huvudsakligen till att skärpa jordförvärvslagen

för att försvåra s.k. exploaterande förvärv av skog (skogsklipperi).

Det är angeläget att motverka denna typ av oansvarigt skogsbruk, men vi

menar att jordförvärvslagen inte är rätt verktyg för att göra detta.

Enligt Jordförvärvsutredningens redan berörda betänkande (avsnitt 10)

bör problemet med exploaterande förvärv av skog inte mötas med

jordförvärvslagen, utan med skärpningar i tillämpningen av skogsvårdslagen

och i viss mån fastighetsbildningslagen. Vi delar utredningens grundhållning.

Lösningen på problemet med exploaterande förvärv är inte att förbjuda

själva förvärvet, utan att tvinga alla skogsägare att ta ansvar för sin

egendom. Detta görs inte med jordförvärvslagen, utan med skogsvårdslagen.

När skogsklipparna vet att de tvingas ta ansvar för den skog de förvärvat

kommer de troligtvis att tänka sig för och antingen avhålla sig från

förvärvet eller bruka skogen på ett seriöst sätt.

Regeringen har föreslagit ett antal ändringar i skogsvårdslagen för att

motverka exploaterande förvärv (se prop. 2004/05:58), och i en fp-motion

har ytterligare några förslag väckts. Vi tror att de föreslagna ändringarna

ger tillräckligt skydd mot exploaterande förvärv, och att jordförvärvslagen

därmed inte behövs för att förhindra sådana förvärv.

Vi vill således avskaffa flera av de regleringar som återfinns i

jordförvärvslagen. Eftersom vi anser det mest lämpligt att resterande

bestämmelser förs över till andra lagar bör hela jordförvärvslagen

avskaffas.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med de lagförslag vi förordar.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi framför. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo6 (fp)

yrkandena 1-3 och 2004/05:Bo5 (m) yrkande 2, bifaller delvis motion

2004/05:Bo7 (m) yrkandena 1 och 2 samt avslår motionerna 2004/05:Bo7

(m) yrkande 3 och 2004/05:N407 (kd) yrkande 5.

3. Behovet av skärpta regler för förvärv i glesbygd, punkt 2 - motiveringen

(m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel Roslund (m) och Ewa Thalén

Finné (m).

Ställningstagande

Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen delvis bör upphävas

och i andra delar övervägas på nytt m.m. Regeringens förslag till

förändringar av den nu gällande lagen bör mot bakgrund av våra förslag

inte genomföras i denna del (se ovan den reservation där vårt grundläggande

förslag förs fram). Detsamma gäller de nu behandlade motionsförslagen

om lagens utformning.

4. Behovet av skärpta regler för förvärv i glesbygd, punkt 2 - motiveringen

(fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Ställningstagande

Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen skall upphävas och

att vissa andra regelförändringar skall utredas och genomföras m.m.

Regeringens förslag till förändringar av den nu gällande lagen bör mot

bakgrund av våra förslag inte genomföras (se ovan den reservation där

vårt grundläggande förslag förs fram). Detsamma gäller de nu behandlade

motionsförslagen om lagens utformning.

5. Förvärv i glesbygd - regeringsförslaget, punkt 3 (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel Roslund (m) och Ewa Thalén

Finné (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2004/05:Bo5 yrkande 1 och avslår

proposition 2004/05:53 i denna del.

Ställningstagande

Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen delvis bör upphävas

och i andra delar övervägas på nytt m.m. Regeringens förslag till

förändringar av den nu gällande lagen bör mot bakgrund av våra förslag

inte genomföras i denna del (se ovan den reservation där vårt grundläggande

förslag förs fram).

Vi föreslår att riksdagen avslår regeringens proposition i denna del

och bifaller motion 2004/05:Bo5 (m) yrkande 1.

6. Förvärv i glesbygd - regeringsförslaget, punkt 3 (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller delvis motion 2004/05:Bo5 yrkande 1 och

avslår proposition 2004/05:53 i denna del.

Ställningstagande

Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen skall upphävas och

vissa andra regelförändringar skall utredas och genomföras m.m. Regeringens

förslag till förändringar av den nu gällande lagen bör mot bakgrund av

våra förslag inte genomföras (se ovan den reservation där vårt grundläggande

förslag förs fram).

Vi föreslår att riksdagen avslår regeringens proposition i denna del

och bifaller delvis motion 2004/05:Bo5 (m) yrkande 1.

7. Förvärv i glesbygd - ytterligare förändringar, punkt 4 - motiveringen

(m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel Roslund (m) och Ewa Thalén

Finné (m).

Ställningstagande

Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen delvis bör upphävas

och i andra delar övervägas på nytt m.m. Regeringens förslag till

förändringar av den nu gällande lagen bör mot bakgrund av våra förslag

inte genomföras i denna del (se ovan den reservation där vårt grundläggande

förslag förs fram). Detsamma gäller den nu behandlade motionen om lagens

utformning.

8. Förvärv i glesbygd - ytterligare förändringar, punkt 4 - motiveringen

(fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Ställningstagande

Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen skall upphävas och

att vissa andra regelförändringar skall utredas och genomföras m.m.

Regeringens förslag till förändringar av den nu gällande lagen bör mot

bakgrund av våra förslag inte genomföras (se ovan den reservation där

vårt grundläggande förslag förs fram). Detsamma gäller den nu behandlade

motionen om lagens utformning.

9. Förvärv i glesbygd - ytterligare förändringar, punkt 4 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo9

yrkande 3.

Ställningstagande

För att bl.a. komma till rätta med problemet att s.k. skogsklippare

köper upp skog och avverkar den, utan någon hänsyn till uthålligt

skogsbruk och det lokala samhället, har Centerpartiet krävt skärpningar

i lagstiftningen. Inom partiet anser vi att ställda säkerheter för

återbeskogning skall följa fastigheten. Uttag av skog skall inte få göras

innan man fått lagfart för fastigheten. Dessutom har vi krävt att det

blir tydligare att ett boende är en förutsättning för tillståndsfria

förvärv. Därför anser vi att skärpningen av jordförvärvslagen avseende

kravet på bosättning som föreslås i denna proposition är ett steg i

rätt riktning.

Dock anser jag i likhet med flera av remissinstanserna att de villkor

som nu föreslås bör förtydligas på ett sätt som gör att det blir mycket

klart att företräde alltid skall ges vid förvärv till någon som redan

bor och verkar på bygden om det finns ett klart behov av fastigheten

för att sysselsättningen på orten skall främjas.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med de lagförslag jag förordar.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad jag framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo9 (c) yrkande

3.

10. Kompensationsprincipen - avstående av egendom till staten för

naturvårdsändamål m.m., punkt 5 (kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

jordförvärvslagen (1979:230) såvitt avser lydelsen av 6 § första stycket

med den ändringen att "2. avståendet sker, kan antas komma att ske eller

har skett till a) en fysisk person, eller b) staten för naturvårdsändamål.

" ersätts av "2. avståendet sker, kan antas komma att ske eller har

skett till en fysisk person.". Därmed bifaller riksdagen motionerna

2004/05:MJ504 yrkande 5, 2004/05:Bo8 yrkande 1 och 2004/05:Bo9 yrkande

5 i denna del och bifaller delvis proposition 2004/05:53 i denna del.

Ställningstagande

Den direkta och otvetydiga effekten av regeringens förslag om att mark

som juridiska personer avstår till staten för naturvårdsändamål skall

godtas som kompensationsmark vid köp av mark av privatpersoner blir att

andelen mark som ägs av fysiska personer minskar i förhållande till de

juridiska personernas ägande. Förslaget ger storbolagen en obalanserad

rättighet i förhållande till de mindre skogsägarna. Detta är till nackdel

för fysiska personers markägande och en inskränkning i äganderätten.

Regeringen medger - implicit - att detta innebär ett brott mot principen

om balans mellan ägarkategorier, men argumenterar att den mark som är

"aktuell" för naturvårdsändamål utgör en "försumbar del" av den totala

jord- och skogsbruksmarken.

Vår uppfattning är att det i detta sammanhang är viktigare att ta fasta

på att principen bryts än att lättsinnigt resonera om den påstått

försumbara omfattningen hos principbrottet. Dessutom är det otillfredsställande

att lagändringen utgår från den omfattning som nu är aktuell, eftersom

denna lätt kan ändras drastiskt i en nära framtid.

En sådan farhåga är särskilt påkallad mot bakgrund av den målsättning

regeringen angivit inom ramen för miljömålet Levande skogar om att

900 000 hektar skyddsvärd skogsmark skall undantas från skogsproduktion

till år 2010. Av detta uppskattas staten, bl.a. genom inköp, avsätta

400 000 hektar.

Vår uppfattning är således att mark som staten förvärvat för naturvårdsändamål

inte bör kunna användas för att ytterligare inskränka fysiska personers

ägande. Ett avslag på propositionens förslag innebär enligt oss inte

att det offentligas eller det privatas möjligheter att bedriva naturvård

försämras. Statens köp av skog i naturvårdssyfte bör snarare minska än

öka. Staten bör i första hand verka för en ökad biologisk mångfald och

uppfyllande av miljömålet Levande skogar genom att underlätta för

frivilliga avsättningar. De statliga ersättningsmedlen bör i större

utsträckning än i dag användas för naturvårdsavtal.

Riksdagen bör på de av oss anförda skälen avslå propositionens förslag

till ny lydelse av 6 § första stycket 2 b jordförvärvslagen, om att

mark som juridiska personer avstår till staten för naturvårdsändamål

skall godtas som kompensationsmark. Lagrummet bör således ges den

utformning som framgår av vårt förslag till riksdagsbeslut. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Bo8 (kd) yrkande 1, 2004/05:Bo9 (c) yrkande

5 i denna del och 2004/05:MJ504 (kd) yrkande 5 samt bifaller proposition

2004/05:53 endast delvis i denna del.

11. Kompensationsprincipen - avstående av egendom till staten för

naturvårdsändamål m.m., punkt 5 (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2004/05:53 i denna del och

motionerna 2004/05:MJ504 yrkande 5, 2004/05:Bo8 yrkande 1 och 2004/05:Bo9

yrkande 5 i denna del.

Ställningstagande

Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen skall upphävas och

att vissa andra regelförändringar skall utredas och genomföras m.m.

Regeringens förslag till förändringar av den nu gällande lagen bör mot

bakgrund av våra förslag inte genomföras (se ovan den reservation där

vårt grundläggande förslag förs fram). Detsamma gäller de nu behandlade

motionerna om lagens utformning.

12. Kompensationsprincipen - kompensationsfria förvärv m.m., punkt 6

(fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2004/05:53 i denna del och motion

2004/05:Bo9 yrkandena 4 och 5 i denna del.

Ställningstagande

Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen skall upphävas och

att vissa andra regelförändringar skall utredas och genomföras m.m.

Regeringens förslag till förändringar av den nu gällande lagen bör mot

bakgrund av våra förslag inte genomföras (se ovan den reservation där

vårt grundläggande förslag förs fram). Detsamma gäller de nu behandlade

motionerna om lagens utformning.

13. Kompensationsprincipen - kompensationsfria förvärv m.m., punkt 6

(c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6

borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens lagförslag såvitt avser lydelsen

av 6 § andra stycket och tillkännager för regeringen vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo9 yrkandena

4 och 5 i denna del och avslår proposition 2004/05:53 i denna del.

Ställningstagande

Juridiska personer ges rätt till kompensationsfria förvärv. Förslaget

innebär att det blir lättare att köpa skogsmark för juridiska personer,

till nackdel för boende i bygden och för dem som bedriver s.k.

familjejordbruk. Skogsbolagen skall inte längre behöva lämna kompensationsmark.

En fördel med förslaget är att säljarens äganderätt förstärks genom att

det blir enklare att sälja till juridiska personer. Men sådana förstärkningar

av äganderätten skall inte ensidigt negativt påverka fysiska personers

möjlighet att förvärva skogsmark. Om så blir fallet minskas ägarbasen

och bredden i ägandet av skogsmark. Ett fåtal stora bolag kan komma att

dominera som ägare till den svenska skogen. Resultatet blir en snedvridning

i ägarstrukturen.

Jag anser att nya storägare inte är något alternativ då det inte främjar

vårt lands intressen på något sätt. Jag vill se ett skapande av fler

mindre, självbärande enheter skog. Det skulle ge möjlighet till nystart

och ett behållande av såväl skogsföretag samt därtill hörande mindre

skogsindustrier.

I de fall juridiska personer får förvärvstillstånd för köp anser jag

att det bör införas skärpningar av kompensationsprincipen. Jag anser

att kompensationsmark och förvärvad mark skall ligga i samma geografiska

område, att registrering av juridiska personers köp och försäljningar

skall ske och att juridiska personer som i större omfattning verkar på

fastighetsmarknaden avkrävs årliga maktbalanser. Villkoren för att

juridiska personer skall erhålla förvärvstillstånd måste vara utformade

så att reglerna gynnar en utveckling där det alltid tas hänsyn till att

familjejordbruken kan säkras och utvecklas. Detta bör ges regeringen

till känna.

Förslagen till lättnader för juridiska personer att förvärva skogsmark

utan att lämna kompensationsmark innebär lättnader och förenklingar för

de stora skogsbolagen att köpa upp mark, utan att behöva kompensera med

mark för detta till de lokalt boende markägarna. Det blir bara priset

som kommer att avgöra. Några andra värden än de för dagen rent ekonomiska

kommer inte att vara avgörande. Detta är inte tillfyllest för kommande

generationer. Mindre familjejordbrukare och skogsbrukare har inte heller

samma ekonomiska förutsättningar som de stora skogsbolagen.

Den kraftiga obalans som följer av förslaget att göra lättnader för

juridiska personer på bekostnad av fysiska personer gör att jag inte

kan ställa mig bakom förslaget. Den kraftiga obalansen mellan juridiska

och fysiska personers möjlighet att köpa och sälja mark medför negativa

effekter för glesbygdsutveckling och fysiska personers möjlighet att i

realiteten förvärva skogsmark som de stora skogsbolagen också är presumtiva

köpare till.

Jag har reagerat mot regeringens förslag till lydelse av 6 § första

stycket jordförvärvslagen eftersom jag ansett att överlåtelser till

staten av mark för naturvårdsändamål inte bör ge juridiska personer

möjlighet att kompensationsfritt förvärva mark. Jag är mot bakgrund av

vad jag anför ovan inte heller beredd att tillstyrka regeringens förslag

till lydelse av andra stycket i samma paragraf utan anser att de nu

gällande reglerna skall fortsätta att gälla intill dess en översyn har

verkställts med den av mig förordade inriktningen. Regeringen bör efter

att en skyndsamt gjord översyn genomförts återkomma till riksdagen med

det lagförslag jag förordar. Om översynen så ger vid handen kan även

andra paragrafer i jordförvärvslagen behöva ändras och förslaget omfatta

även sådana ändringar.

Jag avstyrker propositionen i nu behandlad del och föreslår att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad jag framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo9 yrkandena 4 och 5 i denna del och

avslår proposition 2004/05:53 i denna del.

Jag återkommer till frågan om att bevara den företrädesrätt fysiska

personer i vissa fall har i förhållande till juridiska personer.

14. Kompensationsprincipen - företräde för fysiska personer, punkt 7

(kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen föreskriver i fråga om jordförvärvslagen (1979:230)

att i den nya 6 § ett nytt tredje stycke med följande lydelse skall

införas.

"Tillstånd enligt andra stycket 2 får inte meddelas om egendomen

med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av en fysisk person

som är bosatt på orten." Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo8

yrkande 2 och 2004/05:Bo9 yrkande 5 i denna del och avslår proposition

2004/05:53 i denna del.

Ställningstagande

Vi instämmer i Jordförvärvsutredningens (SOU 2001:38) bedömning att det

alltjämt finns skäl att bibehålla en reglering som begränsar juridiska

personers möjligheter att förvärva jordbruks- och skogsmark. Utredningen

konstaterar att principen är "accepterad i alla kretsar".

Trots att propositionen sägs ta sin utgångspunkt i principen om att den

nuvarande balansen mellan ägarkategorier skall upprätthållas, underminerar

regeringens förslag till viss del denna princip. Grundläggande för

upprätthållandet av balansen mellan ägarkategorierna är bestämmelsen om

kompensationsmark, vilken innebär att juridiska personer vid förvärv av

fysiska personer skall avstå annan mark med motsvarande storlek eller

värde. Denna kompensationsbestämmelse föreslås nu urholkas. Privatpersoners

ställning försvagas i förhållande till bolagens.

Sedan tidigare finns ett undantag från kravet om upplåtande av

kompensationsmark till fysiska personer för sådana juridiska personer som på

orten bedriver skogsindustriell verksamhet i vilken den förvärvade

egendomens virkesavkastning behövs. Denna inskränkning i principen om

bevarandet av balansen mellan ägarkategorierna är motiverad för att

främja sysselsättningen i glesbygd, men den bör enligt oss ha en begränsad

omfattning.

Det sätt på vilket principbrottet i dag begränsas är att dessa

kompensationsfria förvärv är villkorade med att det inte finns skäl i

ortsförhållandena för att egendomen bör ägas och brukas av en fysisk person

bosatt på orten. Detta villkor föreslår nu regeringen skall tas

bort.

Regeringen hävdar att bestämmelsen om att fysiska personer i vissa fall

skall ha företräde vid förvärv är föråldrad, eftersom jordförvärvslagen

inte längre har samma rationaliseringssyften som tidigare. Regeringen

menar att rationaliseringsaspekten tonades ned redan i de ändringar i

jordförvärvslagen som antogs 1991.

Trots detta konstaterande har regeringen valt att gå emot

Jordförvärvsutredningens förslag vad gäller att fasa ut de särskilda

bestämmelserna

i omarronderingsområdena (starkt ägosplittrade områden), eftersom lagens

rationaliseringsaspekter alltjämt gäller i dessa områden.

Regeringens avgränsning av rationaliseringsaspekten till att gälla de

omarronderingsområden som pekas ut i jordförvärvsförordningen, och som

omfattar hela församlingar, är en grov förenkling. Lagens nu gällande

formulering, där fysiska personer av rationaliseringsskäl kan ges

företräde vid förvärv, äger fortfarande bärighet.

Som Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) konstaterat i sitt remissvar över

Jordförvärvsutredningen kan behov av omarrondering föreligga även inom

andra ägosplittrade områden än de som nu är särskilt angivna i

jordförvärvsförordningen. LRF efterfrågar därför samråd mellan länsstyrelser

och lokala markägarintressen för att upprätta rationaliseringsplaner

som ligger till grund för en förändring av bestämmelserna kring

omarronderingsområden.

Då dessa vidare rationaliseringsbehov fortfarande föreligger, om än

inte i särskilt stor omfattning, anser vi att det är förhastat att

avskaffa bestämmelsen i jordförvärvslagen att fysiska personer boende på

orten i vissa fall skall ha företräde framför juridiska personer vid

förvärv. Bestämmelsen bör finnas kvar också i den moderniserade version

av jordförvärvslagen som föreslås i propositionen.

Riksdagen bör därför besluta att till den föreslagna nya sjätte paragrafen

i jordförvärvslagen foga ett tredje stycke med följande lydelse

(motsvarande bestämmelse återfinns i 5 § tredje stycket av nu gällande

lag):

Tillstånd enligt andra stycket 2 får inte meddelas om egendomen med

hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av en fysisk person

som är bosatt på orten.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo8 (kd) yrkande 2 och

2004/05:Bo9 (c) yrkande 5 i denna del och avslår proposition 2004/05:53

i denna del.

15. Kompensationsprincipen - företräde för fysiska personer, punkt 7

(fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2004/05:53 i denna del och

motionerna 2004/05:Bo8 yrkande 2 och 2004/05:Bo9 yrkande 5 i denna del.

Ställningstagande

Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen skall upphävas och

att vissa andra regelförändringar skall utredas och genomföras m.m.

Regeringens förslag till förändringar av den nu gällande lagen bör mot

bakgrund av våra förslag inte genomföras (se ovan den reservation där

vårt grundläggande förslag förs fram). Detsamma gäller de nu behandlade

motionerna om lagens utformning.

16. Regeringens lagförslag i övrigt, punkt 8 (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel Roslund (m) och Ewa Thalén

Finné (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230) och

2. lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

i den mån lagförslagen inte avser förvärv i glesbygd och inte

omfattas av vad utskottet föreslagit ovan. Därmed bifaller riksdagen

delvis proposition 2004/05:53 i denna del.

Ställningstagande

Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen delvis bör upphävas

och i andra delar övervägas på nytt m.m. Regeringens förslag till

förändringar av den nu gällande lagen bör mot bakgrund av våra förslag

inte genomföras i alla delar (se ovan den reservation där vårt grundläggande

förslag förs fram). Regeringens lagförslag bör i den mån utskottet inte

behandlat dem i föregående förslagspunkter endast bifallas i de delar

det gäller juridiska personers förvärv och förvärv i omarronderingsområden.

I övrigt föreslår vi att riksdagen avslår regeringens förslag till

lagändringar.

17. Regeringens lagförslag i övrigt, punkt 8 (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2004/05:53 i denna del.

Ställningstagande

Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen skall upphävas och

vissa andra regelförändringar skall utredas och genomföras m.m. Regeringens

förslag till förändringar av den nu gällande lagen bör mot bakgrund av

våra förslag inte genomföras (se ovan den reservation där vårt grundläggande

förslag förs fram).

18. Markpolitikens inriktning, punkt 9 - motiveringen (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel Roslund (m) och Ewa Thalén

Finné (m).

Ställningstagande

Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen delvis bör upphävas

och i andra delar övervägas på nytt m.m. Regeringens förslag till

förändringar av den nu gällande lagen bör mot bakgrund av våra förslag

inte genomföras (se ovan den reservation där vårt grundläggande förslag

förs fram). Detsamma gäller de nu behandlade motionsförslagen.

19. Markpolitikens inriktning, punkt 9 - motiveringen (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Ställningstagande

Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen skall upphävas och

att vissa andra regelförändringar skall utredas och genomföras m.m.

Regeringens förslag till förändringar av den nu gällande lagen bör mot

bakgrund av våra förslag inte genomföras (se ovan den reservation där

vårt grundläggande förslag förs fram). Detsamma gäller de nu behandlade

motionsförslagen.

20. Markpolitikens inriktning, punkt 9 (kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo9

yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Livskraftiga lantbruk är en motor för landsbygden. Med ett konkurrenskraftigt

lantbruk följer också livsmedelsförädlingsföretag, turistnäring, småskaligt

skogsbruk osv. Drygt 10 % av sysselsättningen i landet har jord- och

skogsbruket som grund. Det är lätt att inse att dessa näringar tillsammans

med den förädlingsindustri som följer med dem ger en betydande del av

befolkningen sin utkomst.

Det krävs en modern jord- och skogsbrukspolitik som även ger kommande

generationer förutsättningar att satsa på ett yrke inom jord- och

skogsbruk. En modern jordbrukspolitik måste även innefatta en bra och

säker markpolitik som främjar familjejordbruket.

En aktiv landsbygdspolitik innebär inte att alla områden skall se

likadana ut. Regionala och kulturella skillnader gör Europa speciellt,

och det skall bejakas. Även inom Sverige finns dessa positiva skillnader.

Vi anser att olika områden och regioner skall utvecklas utifrån sina

egna unika förutsättningar. Det gäller att fördela makten till de

enskilda människorna, till lokala och regionala företag och organ för att

ge människor befogenheter och inte bara skyldigheter.

Vi anser att det är bra att jordförvärvslagen har setts över, men vi

har en del invändningar avseende förvärv i glesbygd och avseende förslagen

om att underlätta för juridiska personers förvärv.

Den översyn som gjorts behöver med all tydlighet arbetas vidare med så

att vi i Sverige får en markpolitik som gör att vår landsbygd och de

företag som bär upp den ges en möjlighet att utvecklas till fromma för

hela vårt land.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med de lagförslag vi förordar.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo9 (c) yrkandena

1 och 2.

21. Skogsavverkning innan tillstånd erhållits, punkt 10 - motiveringen

(m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel Roslund (m) och Ewa Thalén

Finné (m).

Ställningstagande

Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen delvis bör upphävas

och i andra delar övervägas på nytt m.m. Regeringens förslag till

förändringar av den nu gällande lagen bör mot bakgrund av våra förslag

inte genomföras (se ovan den reservation där vårt grundläggande förslag

förs fram). Detsamma gäller den nu behandlade motionen om lagens utformning.

22. Skogsavverkning innan tillstånd erhållits, punkt 10 - motiveringen

(fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Ställningstagande

Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen skall upphävas och

att vissa andra regelförändringar skall utredas och genomföras m.m.

Regeringens förslag till förändringar av den nu gällande lagen bör mot

bakgrund av våra förslag inte genomföras (se ovan den reservation där

vårt grundläggande förslag förs fram). Detsamma gäller den nu behandlade

motionen om lagens utformning.

Särskilda yttranden

1. Slopande av jordförvärvslagen helt eller delvis m.m., punkt 1

(kd)

Ragnwi Marcelind (kd) anför:

Jag anser att jordförvärvslagens ändamål, att verka som ett regionalpolitiskt

instrument, måste upprätthållas och att det utgör skäl till förändringar

av lagens regler, något som också motiverat förslagsställarna bakom den

kd-motion som väckts i frågan redan under den allmänna motionstiden.

Lagens regler måste effektivt upprätthålla målsättningen. De får inte

vara lätta att kringgå. I annat fall är det meningslöst att bibehålla

lagen. Det gäller i fråga om utformningen av både glesbygdsbestämmelserna

och bestämmelserna om juridiska personers förvärv. Jag är dock missnöjd

med den utformning de senare bestämmelserna fått i regeringsförslaget.

Jag återkommer till detta vid utskottets behandling av regeringsförslaget

i den delen.

2. Slopande av jordförvärvslagen helt eller delvis m.m., punkt 1

(c)

Rigmor Stenmark (c) anför:

Jag anser att jordförvärvslagens ändamål, att verka som ett regionalpolitiskt

instrument, måste upprätthållas och att det utgör skäl till förändringar

av lagens regler, något som också motiverat förslagsställarna bakom den

kd-motion som väckts i frågan redan under den allmänna motionstiden.

Lagens regler måste effektivt upprätthålla målsättningen. De får inte

vara lätta att kringgå. I annat fall är det meningslöst att bibehålla

lagen. Det gäller i fråga om utformningen av både glesbygdsbestämmelserna

och bestämmelserna om juridiska personers förvärv. Jag är dock missnöjd

med den utformning bestämmelserna fått i regeringsförslaget. Jag återkommer

till detta vid utskottets behandling av regeringsförslaget i de delarna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:53 Ändringar i jordförvärvslagen (1979:230):

Riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),

lag om ändring i förköpslagen (1967:868).

Följdmotioner

2004/05:Bo5 av Ulla Löfgren och Elizabeth Nyström (båda m):

1. Riksdagen avslår förslaget om skärpta bestämmelser om förvärv

av lantbruksegendom i glesbygd.

2. Riksdagen beslutar att glesbygdsbestämmelserna i jordförvärvslagen

slopas.

2004/05:Bo6 av Nina Lundström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att se över konkurrenslagstiftningen och säkerställa

att den omfattar ägande av lantbruksfastigheter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att lägga regler kring förvärv i omarronderingsområden

i annan lagstiftning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att avskaffa jordförvärvslagen.

2004/05:Bo7 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

1. Riksdagen beslutar att jordförvärvslagen enbart skall gälla vid

förvärv av skogsfastighet.

2. Riksdagen beslutar att jordförvärvslagen, med undantag för

omarronderingsområden, enbart skall omfatta juridiska personer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tilläggsdirektiv till Skogsutredningen.

2004/05:Bo8 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen avslår propositionens förslag till 6 § andra stycket

2 b jordförvärvslagen (1979:230) om att mark som juridiska personer

avstår till staten för naturvårdsändamål skall godtas som kompensationsmark.

2. Riksdagen beslutar att ge 6 § tredje stycket jordförvärvslagen

(1979:230) följande lydelse: Tillstånd enligt andra stycket 2 får inte

meddelas om egendomen med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och

brukas av en fysisk person som är bosatt på orten.

2004/05:Bo9 av Rigmor Stenmark m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bättre möjligheter för familjejordbrukens utveckling.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en fortsatt översyn av jordförvärvslagen i syfte att

skapa goda förutsättningar för landsbygden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att motverka exploaterande förvärv.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en skärpning av kompensationsprincipen när juridiska

personer förvärvar jord/skogsmark.

5. Riksdagen avslår den del i 6 § jordförvärvslagen i regeringens

proposition som ger storbolagen en obalanserad rätt till kompensationsmark.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:MJ504 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till

ändring av jordförvärvslagen i syfte att bevara balansen mellan olika

ägarkategorier.

6. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till

ändring av jordförvärvslagen så att det ej blir tillåtet för köparen att

avverka skog innan köpet vunnit laga kraft eller förvärvstillstånd

erhållits.

2004/05:N407 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tillämpningen av jordförvärvslagstiftning i

regionalpolitiskt syfte.

2004/05:Bo232 av Owe Hellberg m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att kravet på bosättning i glesbygd inom den kommun

där egendomen är belägen, förlängs till tolv månader.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att ändra

lagstiftningen så att möjligheten till bosättningsåtagande tas bort och

i stället ersätts av ett förfarande med tillståndsplikt.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag