Bet. 2004/05:FÖU11

Försvarsutskottets betänkande

2004/05:FÖU11

Krishanteringsberedskap på nationell nivå

Sammanfattning

Utskottet kan konstatera att det för närvarande

pågår en omfattande utrednings- och

beredningsprocess om krishanteringsfrågor.

Regeringen har sålunda efter överläggningar med

riksdagens partier fattat beslut om att tillsätta en

oberoende kommission för att utvärdera det svenska

samhällets förmåga att hantera de påfrestningar som

naturkatastrofen i Asien inneburit.

Konstitutionsutskottet har vidare beslutat att ta

initiativ till en granskning av regeringens

handläggning av naturkatastrofen i Asien.

Försvarsberedningen kommer i en rapport att behandla

samhällets krishantering och behovet av fredstida

förstärkt förmåga. Regeringen kommer att lämna en

proposition till riksdagen om samhällets säkerhet

och beredskap.

Utskottet har informerats av Regeringskansliet att

det kommer att inrättas en särskild enhet i

Statsrådsberedningen som skall svara för

omvärldsbedömningar, bearbetning av information samt

tidig delgivning och kontinuerlig information vid

allvarliga händelser.

Utskottet ser det som angeläget att regeringen

fortsätter att utveckla formerna för en förstärkt

krishanteringsförmåga på nationell nivå i linje med

vad som redovisats för utskottet. Utskottet

förutsätter dessutom att regeringen återkommer till

riksdagen i dessa frågor i den aviserade

propositionen om samhällets säkerhet och beredskap

och om det som en följd av pågående utredningsarbete

i övrigt skulle visa sig påkallat.

Utskottet avstyrker motionsförslagen eftersom

utskottet anser att de i hög grad är tillgodosedda.

I betänkandet finns en borgerlig

fyrpartireservation i vilken motionsförslagen

tillstyrks.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Krishanteringsberedskap på nationell nivå

Riksdagen avslår motion 2004/05:Fö39 yrkandena 1-3.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

Stockholm den 24 maj 2005

På försvarsutskottets vägnar

Eskil Erlandsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil

Erlandsson (c), Tone Tingsgård (s), Ola Sundell (m),

Allan Widman (fp), Michael Hagberg (s), Berndt

Sköldestig (s), Erling Wälivaara (kd), Berit

Jóhannesson (v), Rolf Gunnarsson (m), Åsa Lindestam

(s), Heli Berg (fp), Peter Jonsson (s), Karin

Enström (m), Marie Nordén (s), Christer Skoog (s)

och Kerstin Engle (s).

2004/05

FöU11

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottet behandlar i detta betänkande den

borgerliga fyrpartimotionen 2004/05:Fö39

Krishanteringsberedskap på nationell nivå (väckt

enligt 3 kap. 13 § riksdagsordningen med anledning

av händelse av större vikt).

Utskottet har som ett led i sin beredning fått

föredragningar av företrädare för Regeringskansliet.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet kan konstatera att det för

närvarande pågår en omfattande utrednings-

och beredningsprocess om

krishanteringsfrågor. Regeringen har sålunda

efter överläggningar med riksdagens partier

fattat beslut om att tillsätta en oberoende

kommission för att utvärdera det svenska

samhällets förmåga att hantera de

påfrestningar som naturkatastrofen i Asien

inneburit. Konstitutionsutskottet har vidare

beslutat att ta initiativ till en granskning

av regeringens handläggning av

naturkatastrofen i Asien. Försvarsberedningen

kommer i en rapport att behandla samhällets

krishantering och behovet av fredstida

förstärkt förmåga. Regeringen avser att lämna

en proposition till riksdagen om samhällets

säkerhet och beredskap.

Utskottet har informerats av

Regeringskansliet att det kommer att inrättas

en särskild enhet i Statsrådsberedningen som

skall svara för omvärldsbedömningar,

bearbetning av information samt tidig

delgivning och kontinuerlig information vid

allvarliga händelser.

Utskottet ser det som angeläget att

Regeringen fortsätter att utveckla formerna

för en förstärkt nationell

krishanteringsförmåga i linje med vad som

redovisats för utskottet. Utskottet

förutsätter dessutom att Regeringen

återkommer till riksdagen i dessa frågor i

den aviserade propositionen om samhällets

säkerhet och beredskap och om det som en

följd av pågående utredningsarbete i övrigt

skulle visa sig påkallat.

Syftet med motionsförslagen anses därmed

komma att tillgodoses.

Jämför reservation (m, fp, kd, c).

Motionen

I fyrpartimotionen av Allians för Sverige

2004/05:Fö39 (m, fp, kd, c) av Göran Lennmarker

m.fl. framhålls att vi lever i en tid där

naturkatastrofer, internationell terrorism,

klimatförändringar, globala epidemier,

massflyktssituationer och andra faktorer kan utsätta

det fredstida samhället för extrema påfrestningar.

Akuta krissituationer kan inträffa när som helst. I

sådana lägen krävs att vi har högsta möjliga

beredskap på nationell, regional och lokal nivå. Det

vore oansvarigt att inte under lugna förhållanden

göra allt vad vi kan för att säkerställa att Sverige

skall vara förberett när det värsta inträffar.

Sverige har drabbats av en rad allvarliga kriser

under de senaste tio åren: Estoniaolyckan,

Göteborgsbranden, flodvågskatastrofen i Sydostasien

och stormen i Sydsverige. Samtliga dessa kriser har

ställt höga krav på en väl fungerande krisberedskap

i samhället. Det är just vid nationella

påfrestningar och kriser som medborgarna måste kunna

sätta sin tillit till dem som är satta att styra

landet.

I Sverige är det statsministern och

Statsrådsberedningen som har det övergripande

ledningsansvaret i katastrofsituationer. Att

säkerställa att regeringen och centrala myndigheter

har samövat och är väl förberedda inför en kris är

en viktig uppgift för varje statsminister. I ett

krisläge måste regeringen kunna fatta nödvändiga

beslut så snabbt som möjligt. För att säkerställa

att regeringen har denna kapacitet krävs att

beredskapen på nationell nivå är hög (yrkande 1).

Ett antal utredningar har under de senaste tio

åren konstaterat att krisberedskapen på nationell

nivå är bristfällig. Flera av dessa utredningar

pekar på behovet av en nationell

krishanteringsfunktion. För att säkerställa att

samhället i framtiden har god förmåga att hantera

akuta krissituationer är det viktigt att ett

nationellt krishanteringsorgan i linje med vad som

föreslagits i Sårbarhets- och säkerhetsutredningen

(SOU 2001:41) kan inrättas i Regeringskansliet

(yrkande 2). Att Regeringskansliet omedelbart kan

hantera komplexa katastrofsituationer kan betyda

skillnaden mellan liv och död i akuta situationer.

Krishanteringsorganet skall inte vara en

självständig myndighet, utan ha en samordnande

funktion. Organet skall aktiveras i allvarliga

krissituationer där berörda myndigheter och andra

aktörer inte förväntas klara situationen på egen

hand.

Regeringen bör årligen i en skrivelse till

riksdagen redovisa de regler, system, fasta rutiner

etc. för krishantering och krisberedskap som finns i

Regeringskansliet. Regeringen bör även redovisa de

övningar, seminarier och andra utbildningar etc. som

genomförts under året (yrkande 3).

Den medborgarkommission som tillsatts för att

bl.a. granska regeringens agerande under

flodvågskatastrofen skall i december år 2005

presentera förslag om eventuella framtida åtgärder

för att förbättra svensk krishantering. Redan nu

måste emellertid riksdagen skyndsamt försäkra sig om

att det finns högsta möjliga krishanteringsberedskap

på nationell nivå. Detta är av avgörande vikt för

att säkerställa att svenska medborgare får bästa

möjliga stöd i akuta krissituationer som kan

inträffa när som helst framöver.

Utskottet

Utskottet har tidigare behandlat motioner om

krishantering på nationell nivå. Det har skett i

försvarsutskottets betänkande 2001/02:FöU2

Försvarsbeslut för 2002-2004 (s. 70-72) och i

försvarsutskottets betänkande 2001/02:FöU10

Samhällets säkerhet och beredskap (s. 36-37).

Utskottet anförde i betänkande 2001/02:FöU2 i ett

tillkännagivande till regeringen bl.a. att utskottet

i likhet med motionärerna kunde se vissa fördelar

med ett särskilt krishanteringsorgan i

Regeringskansliet i enlighet med Sårbarhets- och

säkerhetsutredningens förslag. Ett sådant organ

skulle i förväg kunna planera och öva för att få

fram bästa möjliga information för regeringens

agerande och beslutsfattande. Samverkan och ledning

i en kris skulle härigenom kunna bli effektivare.

Samtidigt ansåg dock utskottet att varje kris har

sina egna förutsättningar. Det ligger i själva

krisens natur att den som regel kommer överraskande,

i tiden och till sitt innehåll. Spännvidden i vad

som kan inträffa är sålunda mycket stor. Det kan

sålunda ligga fördelar i att mer flexibelt kunna

bilda krishanteringsgrupper som sammansätts efter

behov och förstärks med erforderliga experter från

berörda myndigheter. Utskottet erinrade i detta

sammanhang om att det sedan en tid etablerats en

samordningsfunktion för säkerhetspolitiska

underrättelsefrågor i Regeringskansliet. Denna borde

enligt utskottet vara lämpad att behandla vissa

frågor av det slag som nu aktualiserats.

Utskottet framhöll också i betänkande 2001/02:FöU2

bl.a. att en allvarlig kris omedelbart blir en fråga

som regeringen måste hantera. Uppgiften att styra

riket i en allvarlig kris kan inte överlämnas till

något särskilt krisorgan. Detta ledde utskottet till

slutsatsen att den organisatoriska frågan kanske

inte är den viktigaste. Utskottet anförde att det är

viktigare att det finns ett aktuellt regelverk som

är anpassat till, och täcker in, det slags kriser

som skall kunna hanteras. Lika viktigt är det att

beslutsfattare och deras medarbetare har rätt

kompetens för de situationer som kan inträffa och

också är mentalt förberedda. Härav följer att

regelbundna seminarier om hot och hotutvecklingar

samt övningar, även med de verkliga beslutsfattarna,

är utomordentligt viktiga. Utskottet skulle välkomna

en sådan utökad utbildningsverksamhet.

Utskottet ansåg också i betänkande 2001/02:FöU2

att det borde ankomma på regeringen att organisera

arbetet i Regeringskansliet så att det på bästa sätt

täcker in ett rimligt spektrum av

krishanteringssituationer.

Utskottet konstaterade därefter i betänkande

2001/02:FöU10 att regeringen väl hörsammat

utskottets tillkännagivande i denna fråga och i

propositionen om Samhällets säkerhet och beredskap

(prop. 2001/02:158) bl.a. redovisat att en viktig

utgångspunkt för att täcka in ett rimligt spektrum

av krishanteringssituationer har varit vilka

antaganden som kan göras i fråga om de mer konkreta

kraven på Regeringskansliet i en allvarlig

situation. En annan viktig utgångspunkt i arbetet

med att förbättra krishanteringsförmågan, som

redovisades i propositionen, var att det finns ett

sammanhang mellan regeringens beredskapsplanering

för olika extrema situationer i fred och för höjd

beredskap inklusive situationer där insatser från

Försvarsmakten krävs.

Utskottet pekade också på vad regeringen i

propositionen framhöll om att inrättandet av ett

krishanteringsorgan i enlighet med Sårbarhets- och

säkerhetsutredningens förslag skulle medföra vissa

konstitutionella problem. Det gällde bl.a. förslaget

att krishanteringsorganet, som en del av

Regeringskansliet, i vissa fall skulle kunna fatta

beslut som riktar sig till det övriga samhället,

efter bemyndigande av regeringen.

Utskottet ansåg i betänkande 2001/02:FöU10 i

likhet med regeringen att det var viktigt att

systemet när det gäller former och regler är känt

och accepterat av de nyckelpersoner inom

Regeringskansliet som i första hand skall svara för

krishanteringen. Utskottet bedömde också att

Statsrådsberedningen får en central roll i en

allvarlig krissituation.

Utskottet såg i bet. 2001/02:FöU10 positivt på den

handlingsplan som regeringen utarbetat för ett antal

aktiviteter. Utskottet såg det som utomordentligt

angeläget att aktiviteterna snarast kom till stånd,

så att ansvar och roller kan identifieras. Det var

enligt utskottet genom att upprätthålla en övad och

samkörd beredskap som krishanteringsförmågan i

Regeringskansliet säkerställs. Utskottet avvisade

därmed bl.a. förslagen om inrättandet av ett

särskilt krishanteringsorgan inom Regeringskansliet

och avstyrkte aktuella motioner.

Företrädare för Regeringskansliet har inför

utskottet redovisat vilka åtgärder som vidtagits och

som planeras för att förstärka Regeringskansliets

krishanteringsförmåga. Utskottet har därvid fått

information om principerna för Regeringskansliets

krishantering, handlingsplaner som utarbetats samt

den utbildnings- och övningsverksamhet som

genomförts.

Utskottet har vidare fått information om åtgärder

som planeras i Regeringskansliet t.ex.

· förbättrad informations- och analysfunktion

· utökad kapacitet för lägesbedömning

· förändrad organisation för säkerhet,

beredskap och krishantering

· samverkansövningar

· utökad samverkan med andra länder

· ytterligare förstärkningar av IT, tele, el

och lokaler

· fortsatt samverkan med riksdagen i

beredskapsfrågor.

Utskottet har vid en särskild uppföljande

föredragning av statssekreteraren Lars Danielsson

informerats om att det kommer att inrättas en för

Regeringskansliet gemensam enhet i

Statsrådsberedningen som skall svara för

omvärldsbedömningar, bearbetning av information samt

tidig delgivning och kontinuerlig information vid

allvarliga händelser.

Utskottet kan konstatera att det för närvarande

pågår en omfattande utrednings- och

beredningsprocess om krishanteringsfrågor.

Regeringen har sålunda efter överläggningar med

riksdagens partier fattat beslut om att tillsätta en

oberoende kommission för att utvärdera det svenska

samhällets förmåga att hantera de påfrestningar som

naturkatastrofen i Asien inneburit. Uppdraget skall

redovisas senast den 1 december 2005.

Konstitutionsutskottet har vidare beslutat att ta

initiativ till en granskning av regeringens

handläggning av naturkatastrofen i Asien.

Försvarsberedningen - i vilken samtliga

riksdagspartier medverkar - kommer i en rapport att

föreslå en samlad strategi för det fortsatta arbetet

med att stärka samhällets förmåga inför framtida hot

och risker. Försvarsberedningen skall vidare

behandla samhällets krishantering och behovet av

fredstida förstärkt förmåga. När det gäller det

fortsatta arbetet med att förbättra samhällets

krishanteringsförmåga avser regeringen att lämna en

proposition till riksdagen som kommer att handla om

samhällets säkerhet och beredskap.

Utskottet kan vidare konstatera att landet utsatts

för ett antal allvarliga händelser de senaste åren,

vilket har aktualiserat betydelsen av en god

krisberedskap i samhället. Utskottet ser det som

angeläget att regeringen fortsätter att utveckla

formerna för en förstärkt nationell

krishanteringsförmåga i linje med vad som redovisats

för utskottet. Utskottet förutsätter dessutom att

regeringen återkommer till riksdagen i dessa frågor

· i den aviserade propositionen om samhällets

säkerhet och beredskap och

· om det som en följd av pågående

utredningsarbete i övrigt skulle visa sig

påkallat.

Med vad utskottet har anfört är därmed syftet med

motionsförslagen i hög grad tillgodosedda varför de

avstyrks.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservation. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

Krishanteringsberedskap på nationell nivå

(punkt 1) (m, fp, kd, c)

av Ola Sundell, Rolf Gunnarsson och Karin Enström

(alla m), Allan Widman och Heli Berg (båda fp),

Erling Wälivaara (kd) samt Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Fö39 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Vi lever i en tid där naturkatastrofer,

internationell terrorism, klimatförändringar,

globala epidemier, massflyktssituationer och andra

faktorer kan utsätta det fredstida samhället för

extrema påfrestningar. Akuta krissituationer kan

inträffa när som helst. I sådana lägen krävs att vi

har högsta möjliga beredskap på nationell, regional

och lokal nivå. Det vore oansvarigt att inte under

lugna förhållanden göra allt vad vi kan för att

säkerställa att Sverige skall vara förberett när det

värsta inträffar.

Sverige har drabbats av en rad allvarliga kriser

under de senaste dryga tio åren: Estoniaolyckan,

Göteborgsbranden, flodvågskatastrofen i Sydostasien

och stormen i Sydsverige. Samtliga dessa kriser har

ställt höga krav på en väl fungerande krisberedskap

i samhället. Det är just vid nationella

påfrestningar och kriser som medborgarna måste kunna

sätta sin tillit till dem som är satta att styra

landet.

I Sverige är det statsministern och

Statsrådsberedningen som har det övergripande

ledningsansvaret i katastrofsituationer. Att

säkerställa att regeringen och centrala myndigheter

har samövat och är väl förberedda inför en kris är

en viktig uppgift för varje statsminister. I ett

krisläge måste regeringen kunna fatta nödvändiga

beslut så snabbt som möjligt. För att säkerställa

att regeringen har denna kapacitet krävs att

beredskapen på nationell nivå är hög.

Ett antal utredningar har under de senaste tio

åren konstaterat att krisberedskapen på nationell

nivå är bristfällig. Flera av dessa utredningar

pekar på behovet av en nationell

krishanteringsfunktion. För att säkerställa att

samhället i framtiden har god förmåga att hantera

akuta krissituationer är det viktigt att ett

nationellt krishanteringsorgan i linje med vad som

föreslagits i Sårbarhets- och säkerhetsutredningen

(SOU 2001:41) kan inrättas i Regeringskansliet. Att

Regeringskansliet omedelbart kan hantera komplexa

katastrofsituationer kan betyda skillnaden mellan

liv och död i akuta situationer.

Krishanteringsorganet skall inte vara en

självständig myndighet, utan ha en samordnande

funktion. Organet skall aktiveras i allvarliga

krissituationer där berörda myndigheter och andra

aktörer inte förväntas klara situationen på egen

hand.

Regeringen bör årligen i en skrivelse till

riksdagen redovisa de regler, system, fasta rutiner

etc. för krishantering och krisberedskap som finns i

Regeringskansliet. Regeringen bör även redovisa de

övningar, seminarier och andra utbildningar etc. som

genomförts under året.

Den medborgarkommission som tillsatts för att

bl.a. granska regeringens agerande under

flodvågskatastrofen skall i december år 2005

presentera förslag om eventuella framtida åtgärder

för att förbättra svensk krishantering. Redan nu

måste emellertid riksdagen skyndsamt försäkra sig om

att det finns högsta möjliga krishanteringsberedskap

på nationell nivå. Detta är av avgörande vikt för

att säkerställa att svenska medborgare får bästa

möjliga stöd i akuta krissituationer som kan

inträffa när som helst framöver.

Med hänsyn till det anförda tillstyrks motion

2004/05:Fö39.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motion (väckt enligt 3 kap. 13 §

riksdagsordningen med anledning av

händelse av större vikt)

2004/05:Fö39 av Göran Lennmarker m.fl. (m, fp, kd, c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige måste ha hög beredskap att hantera akuta krissituationer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att Sverige omgående bör upprätta ett nationellt

krishanteringsorgan i Regeringskansliet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o

regeringen årligen i en skrivelse bör redovisa vilka åtgärder som vidtagits ino

Regeringskansliet för att höja svensk beredskap att hantera akuta krissituation