Bet. 2004/05:FöU6

Försvarsutskottets betänkande

2004/05:FöU6

Sjö- och kustövervakningsfrågor

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas tio motioner från den allmänna motionstiden

2004/05. Motionerna behandlar frågor om vrak och ägarlösa båtar,

Kustbevakningens befogenheter, organisatoriskt ansvar, Sjöräddningssällskapet

och miljösäker sjöfart.

Samtliga motioner avstyrks. Till betänkandet har fogats fyra reservationer

och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Vrak och ägarlösa båtar

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L243, 2004/05:Fö201 och 2004/05:Fö247.

Reservation 1 (m, fp, kd, c, mp)

2. Kustbevakningens befogenheter

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö228 yrkandena 1-3 och 2004/05:Fö240.

Reservation 2 (v)

3. Organisatoriskt ansvar

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö207 och 2004/05:Fö211.

Reservation 3 (m, fp, kd, c)

4. Sjöräddningssällskapet

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö219 och 2004/05:Fö230.

5. Miljösäker sjöfart

Riksdagen avslår motion 2004/05:T395 yrkande 6.

Reservation 4 (c)

Stockholm den 8 februari 2005

På försvarsutskottets vägnar

Eskil Erlandsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil Erlandsson (c),

Tone Tingsgård (s), Ola Rask (s), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp),

Michael Hagberg (s), Berndt Sköldestig (s), Erling Wälivaara (kd),

Berit Jóhannesson (v), Britt-Marie Lindkvist (s), Åsa Lindestam (s),

Heli Berg (fp), Peter Jonsson (s), Karin Enström (m), Marie Nordén (s),

Lars Ångström (mp) och Carl-Axel Roslund (m).

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlas motioner väckta under den allmänna

motionstiden hösten 2004. En sammanställning av motionsyrkandena återfinns

i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Vrak och ägarlösa båtar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna 2004/05:L243,

2004/05:Fö201 och 2004/05:Fö247.

Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c, mp).

Motioner

I motion 2004/05:L243 av Henrik S Järrel (m) begärs att regeringen lägger

fram förslag om bortforsling av ägarlösa båtar.

Övergivna båtar, som påträffas angjorda i eller utanför båtklubb någonstans

i skärgården och som inte är stulna eller där ägare inte kan spåras,

kan i princip inte flyttas (om de t.ex. inte hindrar trafik) utan att

det riskerar att betraktas som egenmäktigt förfarande. Den som gör det

och åstadkommer skador kan bli ersättningsskyldig.

En möjlighet i dessa fall är att begära biträde hos kronofogden för

bortforsling, vilket förutsätter en polisanmälan. Begäran måste innehålla

namn, adress och helst personnummer på den som äger den båt som begärs

flyttad för att kronofogden skall kunna debitera kostnaden rätt. Annars

sker ingen bortforsling.

Enligt motionären kan skrotbåtar ligga i åratal i skärgården utan att

det lagligen går att ingripa. Det händer även att värdefulla båtar,

utan spårbar ägare, ockuperar platser i båtklubbar eller annorstädes

utan att vare sig polis, kronofogde eller hamnkaptener egentligen får

flytta dem. Det bör därför skapas legala möjligheter att ingripa i fall

som dessa. Detta bör enligt motionären riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

I motion 2004/05:Fö201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) anför motionären

att det finns behov av att åstadkomma en samlad lagstiftning som bl.a.

skall reglera ansvarsfrågan för nytillkomna vrak.

I landets skärgårdar och utmed våra kuster tillkommer varje år ett stort

antal båtvrak. Det är ofta fråga om havererade och strandade fritidsbåtar

och mindre fartyg. Genom att båtarna oftast saknar ekonomiskt värde

lämnas de av den tidigare ägaren åt sitt öde. Båtvraken blir därför

ofta en säkerhetsrisk för sjöfarten, en miljörisk - genom bränsleutsläpp

och nedskräpning eller till hinder för fisket.

Frågan om vem som i dag bär ansvaret för omhändertagande av strandade

vrak eller fartyg, yngre än hundra år gamla, utmed våra stränder och

kuster är enligt motionären oerhört komplicerad och förvirrad. Genom

att ansvarsfrågan är så spridd kan undanskaffandet av vraket ta mycket

lång tid, ofta med betydande risker för sjöfarten och miljön som följd.

Dessutom anser motionären att lagstiftningen (lagen om sjöfynd 1918:163)

är mycket gammal och bör ses över.

Motionären anser att en lösning på problemet skulle kunna vara att

ansvaret för nytillkomna vrak i sjön bör åvila Kustbevakningen och för

vrak på land kommunens räddningsnämnd. Man bör kunna dra paralleller

till hanteringen av inträffade oljeutsläpp.

I motion 2004/05:Fö247 av Helena Bargholtz och Gabriel Romanus (båda

fp) yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till

lagändring som reglerar rätten och skyldigheten att forsla bort störande

båtar och vrak.

I dag kan båtar, som har övergivits av sina ägare, ligga i åratal i

skärgården eller våra större sjöar utan att de som störs har möjlighet

att få dem bortforslade. Detta är ett stort och växande problem, bl.a.

i Stockholms skärgård och Mälaren. Utan att underhållas förfaller

båtarna till skrot. De övergivna båtarna är ett fult inslag i miljön,

och de kan dessutom vara farliga, t.ex. för lekande barn.

Ibland kan inte ägaren påträffas, ibland har ägaren ingen möjlighet att

själv forsla bort vraket, t.ex. på grund av att vederbörande saknar

medel eller sitter i fängelse. Motionärerna menar även att det inte

heller är rimligt att den markägare som har råkat få ett vrak vid sin

strand skall ha skyldighet att forsla bort det.

En båt som inte har anmälts stulen kan inte med nuvarande regler flyttas

av polisen eller en hamnkapten. Inte heller kronofogden eller en enskild

kan låta forsla bort båten om ägaren är okänd. Det kan räknas som

egenmäktigt förfarande.

Utskottet

Utskottet anser liksom Justitiekanslern (beslut den 12 januari 2004,

dnr 383-02-21) att det är otillfredsställande att det i vissa fall saknas

uttryckliga bestämmelser om vem som har rätt eller skyldighet att forsla

bort skeppsvrak.

En genomgång av gällande rätt visar följande:

Enligt kungörelsen (1951:321) om undanröjande av för sjöfarten eller

fisket hinderliga vrak m.m. får Sjöfartsverket, efter prövning av

omständigheterna, föranstalta om undanröjande av ett fartyg eller ett

annat större föremål som har sjunkit i allmän farled, om hinder eller

fara för sjöfarten därigenom har uppstått och vederbörande befälhavare,

redare eller ägare inte ofördröjligen vidtar åtgärder för bortskaffande

av fartyget eller föremålet. Detsamma gäller i fråga om ett fartyg eller

ett annat större föremål som har sjunkit inom ett vattenområde där fiske

får bedrivas utan stöd av enskild fiskerätt, om fartyget eller föremålet

vållar väsentligt förfång för fiske av betydenhet.

Enligt lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd (sjöfyndslagen)

skall den som bärgar ett övergivet fartyg, skeppsvrak, redskap eller

gods som hör till ett fartyg anmäla fyndet hos polismyndighet, tjänsteman

vid Kustbevakningen eller tulltjänsteman. Om bärgning har skett skall

en kungörelse med föreläggande för ägaren att anmäla sig inom en viss

tid utfärdas. Det bärgade fyndet lämnas ut till ägaren, om han eller

hon ger sig till känna inom förelagd tid och styrker sin rätt. Om ägaren

inte anmäler sig inom den angivna tiden tillfaller fyndet bärgaren.

Sjöfyndslagen reglerar således inte den situationen att varken ägaren

eller bärgaren gör anspråk på fyndet. I Rikspolisstyrelsens tidigare

gällande föreskrifter och allmänna råd för tillämpningen av lagen med

vissa bestämmelser om sjöfynd, FAP 654-1, föreskrevs (punkt 4.8) att

det i dessa fall torde vara berättigat att låta fyndet tillfalla staten

i likhet med vad som gäller för hittegods. I Rikspolisstyrelsens allmänna

råd om sjöfynd, RPSFS 2003:3, som gäller fr.o.m. den 1 april 2003, finns

ingen motsvarande föreskrift.

Naturvårdslagen (1964:22) (NVL) är numera upphävd men är enligt lagen

(1998:811) om införande av miljöbalken ändå i princip tillämplig på mål

och ärenden som har inletts före miljöbalkens ikraftträdande den 1

januari 1999. Enligt 24 § första stycket NVL fick miljö- och hälsoskyddsnämnden,

om det på viss plats i naturen hade skräpats ned eller annars osnyggats,

förelägga den som hade vållat nedskräpningen att iordningställa platsen

samt vidta erforderliga förebyggande åtgärder för framtiden.

Renhållningslagen (1979:596) (RL) ersattes den 1 januari 1999 av lagen

(1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning

(LGS). I 20 § första stycket RL stadgades att om det hade skräpats ned

eller osnyggats på platser utomhus där allmänheten fick färdas fritt,

och som inte utgjorde gator, vägar, torg, parker eller andra allmänna

platser inom detaljplanerat område, ålåg det kommunen att återställa

platsen i sådant skick som med hänsyn till ortsförhållandena, platsens

belägenhet och omständigheterna i övrigt tillgodosåg skäliga anspråk.

En bestämmelse med motsvarande innehåll finns i 4 § LGS.

Inom den internationella sjöfartsorganisationen (IMO) pågår dock för

närvarande arbete med att ta fram internationella regler gällande

bortforsling av vrak. Utskottet har erfarit att den konvention som är

under utarbetande kommer att innehålla regler om lokalisering och

märkning av vrak. Konventionen skall också reglera vem som har ansvaret

för bortforsling av vrak och vem som skall bära kostnaderna. Förslaget

innebär i denna del huvudsakligen

att ägaren är skyldig att avlägsna ett vrak,

att kuststaten får avlägsna vraket om inte ägaren gör det inom förelagd

tid eller om situationen är akut,

att ägaren i förekommande fall bär ett strikt ansvar för statens kostnader

för att avlägsna vraket,

att en fartygsägare är skyldig att ha försäkring som täcker ansvaret

för kostnader i samband med vrakborttagning.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av en tydligare

rättslig reglering för att få bukt med de problem som aktualiseras i

motionerna. Sverige har dock aktivt deltagit i arbetet med framtagandet

av konventionen, och en internationell konferens för antagande av

konventionen är planerad till år 2006. Utskottet anser det rimligt att

konventionsarbetet och därtill hörande eventuell övrig rättslig reglering

på området avvaktas. Något uppdrag till regeringen från riksdagens sida

behövs därför inte nu. Utskottet avstyrker därför motionerna 2004/05:L243,

2004/05:Fö201 och 2004/05:Fö247.

Kustbevakningens befogenheter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion 2004/05:Fö228 yrkandena

1-3 och motion 2004/05:Fö240.

Jämför reservation 2 (v) och särskilt yttrande (v).

Motioner

I motion 2004/05:Fö228 av Berit Jóhannesson m.fl. (v) yrkande 1 påtalas

att Kustbevakningen fortlöpande har fått nya och mer kvalificerade

polisiära uppgifter och samarbetet med polis och åklagare har därigenom

breddats och fördjupats. Kustbevakningens verksamhet är en del av det

s.k. rättskedjeperspektivet. En strävan är att utvecklingen inom

rättsväsendet skall ske samordnat utifrån ett helhetsperspektiv. Enligt

motionärerna kan man gå vidare för att utöka effektiviteten i rättskedjan.

Det finns konkreta förslag där Kustbevakningens unika kompetens avseende

verksamheter till sjöss bättre kunde utnyttjas samtidigt som polis och

åklagare skulle kunna avlastas enklare ärenden. Kustbevakningen föreslås

få rätt att utfärda ordningsbot. Detta förslag väcktes redan i

"Åklagarutredningen" (SOU 1992:61). Kustbevakningen har förklarat sig beredd

att ta på sig denna uppgift. Det krävs dock ändring i rättegångsbalken

och viss utbildning av personalen. Detta bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

I samma motions yrkande 2 föreslås vidare att Kustbevakningen och polisen

skall få rätt att ta rutinmässiga alkoholutandningsprov i sjötrafiken.

Ett sådant förslag har lämnats i betänkandet Sjöfylleri (SOU 2001:30).

Även i detta fall har Kustbevakningen förklarat sig beredd att ta på

sig uppgiften. Men även detta förslag kräver en lagändring. Eftersom

det redan finns en presumtionsregel för grovt sjöfylleri behöver frågan

om provtagning enligt motionärerna inte nödvändigtvis avvakta hur det

blir med promillegräns för enkelt sjöfylleri.

I samma motions yrkande 3 föreslås att Kustbevakningen skall få rätt

att göra kontroll av ålder, fart och nykterhet när det gäller framförandet

av snöskoter/terrängfordon på de områden Kustbevakningen arbetar inom

då havsvattnet är fruset. Kustbevakningen har i dag befogenheter att

göra fartkontroller samt rapportera sjöfylleri när det gäller fartygstrafik,

detta borde enligt motionärerna även kunna gälla framförande av

snöskoter/terrängfordon. Men även detta förslag fordrar en lagändring. Att

inte utnyttja dessa möjligheter att använda Kustbevakningen leder till

att vissa, för säkerheten väsentliga, bestämmelser antingen inte alls

beivras eller att man måste belasta polis och åklagare med dem, vilket

enligt motionärerna numera kan synas onödigt.

I motion 2004/05:Fö240 av Maud Ekendahl (m) anförs att Kustbevakningen

har en modern och processinriktad verksamhet och en välutbildad personal.

Kustbevakningstjänstemännen har en hel del polisiära uppgifter. Syftet

är att kunna göra ingripande tidigt när polis inte finns tillgänglig.

Enligt motionären är Kustbevakningens verksamhet viktig i det s.k.

rättskedjeperspektivet. Dess kompetens avseende verksamheter till sjöss

skulle emellertid utnyttjas bättre samtidigt som polis och åklagare

skulle kunna avlastas från enklare ärenden. Därför borde Kustbevakningen

få rätt att ta rutinmässiga alkoholutandningsprov i sjötrafiken. I

nuläget får personalen inte utföra någon utandningskontroll som bevissäkring

utan tvingas föra personen i land för provtagning. Enligt motionären

bör en lagändring ske för att utöka effektiviteten i rättskedjan.

Utskottet

Utskottet har erfarit att Regeringskansliet har utarbetat en promemoria

i vilken föreslås bl.a. att tjänstemän vid Kustbevakningen som uppfyller

särskilt angivna krav skall få möjlighet att utfärda föreläggande av

ordningsbot för vissa brott mot sjötrafikförordningen (1986:300).

Regeringen har aviserat att en proposition om möjlighet för Kustbevakningen

att förelägga ordningsbot kommer att föreläggas riksdagen senare detta

år.

Även frågan om utandningsprov är föremål för utredning. Utredningen

Rattfylleri och sjöfylleri (dir. 2003:174) skall bl.a. göra förnyade

överväganden av frågan om införande av en promillegräns för sjöfylleri

som inte är grovt och även överväga andra metoder för att förbättra

sjösäkerheten genom att minska antalet alkoholrelaterade olyckor till

sjöss. Utredningen som kommer att lämna sitt slutbetänkande den 16

december 2005 skall lämna förslag på lagstiftningsreformer och andra

åtgärder.

När det gäller frågan om Kustbevakningens befogenheter att stoppa fordon

kan konstateras att Kustbevakningen är den enda myndigheten som regelbundet

övervakar sjötrafiken i kust- och skärgårdsområden samt till havs under

vintertid. När isarna ligger brukar i allmänhet den trafik som sker på

is inte anses vara att betrakta som sjötrafik. Kustbevakningen kan med

stöd av lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär

övervakning (LKP) övervaka ordningen i sjötrafiken. LKP ger dock inget

uttryckligt utrymme för myndigheten att övervaka trafik med snöskoter

och andra terrängkörningsfordon oavsett om trafiken sker på land eller

på is.

I avvaktan på det pågående arbetet med frågorna avstyrker utskottet

motionerna 2004/05:Fö228 yrkandena 1-3 och 2004/05:Fö240.

Organisatoriskt ansvar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö207 och

2004/05:Fö211.

Jämför reservation 3 (m, fp, kd, c).

Motioner

I motion 2004/05:Fö207 av Mona Jönsson och Jan Lindholm (båda mp)

föreslår motionärerna att riksdagen skall begära att regeringen tillsätter

en parlamentarisk utredning om arbetsfördelning och organisation av

frågor rörande skydd, räddning, sanering m.m. till sjöss. På västkusten

finns många inblandade för att klara skydd, räddning, sanering och att

hålla ordning till sjöss. Det är sjöpolis, Sjöräddningssällskapet,

Kustbevakningen, sjukvård, försvaret och Räddningsverket. Det pågår

diskussioner angående försvaret, kontrollen över fisket, miljöbevakningen

och flera andra verksamheter. I detta sammanhang skulle det enligt

motionärerna vara av stort värde att tillsätta en parlamentarisk utredning

som tar ett bredare grepp för att se över framtiden vad gäller

arbetsfördelning och organisation.

I motion 2004/05:Fö211 av Tobias Billström (m) påpekas att Kustbevakningen

i dag utgör en självständig statlig myndighet. Den ansvarar i dag för

polisiär verksamhet, kontroll av efterlevnad av in- och utförselavgifter,

fiskeriövervakning, sjöövervakning och sjösäkerhetsarbete, miljökontroll

samt övervakning av jakt, handel med utrotningshotade växter och djur

och marinvetenskaplig forskning.

Det är i dagens pressade ekonomiska läge för den svenska staten enligt

motionären oförsvarbart att ha en uppdelning av uppgifter som är relaterade

till svenskt territorialvatten och svensk ekonomisk zon som leder till

förekomsten av skilda myndigheter. Överlappande uppgifter är enligt

motionären ett kraftfullt argument för att förändra och förenkla

myndighetsutövningen i Sverige.

I fråga om sjöövervakningen finns i dag lagen (1982:395) om Kustbevakningens

medverkan vid polisiär övervakning. Den ger samma befogenheter till en

kustbevakningstjänsteman som en polisman att exempelvis hålla förhör,

medta till förhör, gripa någon och genomföra husrannsakan. Det vore i

dag enkelt att utsträcka dessa befogenheter till att även omfatta befäl

inom marinen.

Redan i dag arbetar Kustbevakningen intimt kring radarövervakning

tillsammans med Försvarsmakten. Detta gäller också uppdrag inom

räddningstjänsten. Det vore naturligt och önskvärt att samarbetet utsträcktes

till samtliga de områden som Kustbevakningen ansvarar för. För att uppnå

maximal effektivitet bör därför enligt motionären Kustbevakningen upphöra

som självständig myndighet. Den befintliga fartygsflottan bör överföras

till marinen liksom den anställda personalen. Därutöver bör givetvis en

översyn göras över vilka delar av Kustbevakningen som kan läggas ut på

entreprenad alternativt upphöra.

Utskottet

Utskottet anser att tidigare utredningar inom området, bl.a. den s.k.

Sjöverksamhetskommittén, klargjort gränsdragningarna mellan olika aktörer

på ett sådant sätt att utskottet i dag inte ser något akut behov av en

ytterligare utredning i frågan. Ett flertal andra utredningar har även

berört frågan, bl.a. SOU 2002:10 rörande en ny räddningstjänstlagstiftning,

SOU 2004:110 i vilken en ny gränskontrollag föreslås och SOU 2004:87

som föreslår reformerade regler vad avser kontrollen av farligt gods.

Därutöver finns även ett par pågående utredningar, dels rörande

fiskerikontrollen, dels den pågående utredningen om rattfylleri och sjöfylleri.

Utskottet vill dock understryka att arbetet för att uppnå en god

krishanteringsförmåga, bl.a. genom att samarbeta och samverka med övriga

aktörer är mycket viktigt. Utöver Kustbevakningen bedriver även

Försvarsmakten, Sjöfartsverket och polisen viss verksamhet till havs.

Därutöver har vissa kommuner och frivilligorganisationer, som t.ex.

Sjöräddningssällskapet, resurser vilka används t.ex. inom sjöräddningen.

Utskottet avstyrker sålunda motion 2004/05:Fö207.

Utskottet har tidigare behandlat frågan om Kustbevakningens inordnande

i Försvarsmakten ett flertal gånger bl.a. i betänkande 1998/99:FöU2 då

utskottet anfört följande:

Utskottet erinrar inledningsvis om att Kustbevakningen har ett stort

antal uppgifter till sjöss vid sidan av den rena övervakningsuppgiften.

Det gäller kontroll- och tillsynsuppgifter samt miljöräddningstjänst

till sjöss, såväl på svenskt territorialhav som inom Sveriges ekonomiska

zon. Kustbevakningens polisiära befogenheter har successivt byggts ut

för att kunna ingripa mot en rad brott. Motionärens förslag att inordna

Kustbevakningen i Försvarsmakten skulle enligt utskottets bedömning

därmed medföra att myndighetsutövning mot svenska och utländska medborgare

- ofta med stöd av polismans befogenheter - skulle bli en uppgift för

Försvarsmakten. Utskottet har senast under förra riksmötet behandlat en

motion med liknande innebörd. I betänkande 1997/98:FöU1 Sveriges

totalförsvar 1998 (s. 133) redovisar försvarsutskottet följande

ståndpunkt:

Utskottet vill inledningsvis erinra om att regeringen i proposition

1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse redovisade följande uppfattning:

Den sedan länge i vårt land gällande grundsatsen att militärt tvång

eller våld inte skall brukas mot den egna befolkningen eller andra civila

utgör en annan självklar begränsning. Militär personal skall således

inte ges uppgifter som utanför det traditionella militära verksamhetsområdet

rymmer våld eller tvång mot enskilda. En annan sak är att resurser kan

utnyttjas till stöd för andra myndigheter som är lagligen berättigade

att använda tvång eller våld.

Utskottet delade regeringens uppfattning (bet. 1995/96:FöU1 s. 25).

Tolkningen fick enligt utskottets mening dock inte göras så strikt att

exempelvis försvarets resurser - och i det sammanhanget militär personal

- inte skulle kunna ställas till civila myndigheters förfogande i deras

myndighetsutövning. Att som motionären föreslår inordna den civila

Kustbevakningen i Försvarsmakten står i strid med riksdagens uppfattning

i frågan. Kustbevakningens polisiära befogenheter har dessutom utvidgats

under senare år. Enligt utskottets mening framstår behovet av en civil

gränsövervakning och förmågan till myndighetsutövning på vårt sjöterritorium

och i den ekonomiska zonen som ökande, inte minst genom EU-medlemskapet

och Schengen-avtalet samt för att kunna ingripa mot bl.a. gränsöverskridande

brottslighet. Att i det läget föra in Kustbevakningen i Försvarsmakten

vore ett steg i fel riktning. Därför bör motionen avslås.

Utskottet har samma uppfattning i frågan som under förra riksmötet.

Kustbevakningen bör sålunda inte inordnas i Försvarsmakten. Däremot

skall självfallet samarbetet mellan myndigheterna på alla sätt främjas.

Motion 1998/99:Fö602 bör avslås av riksdagen.

I dag finns genom förordningen (2002:375) om Försvarsmaktens stöd till

civil verksamhet en möjlighet för Försvarsmakten att på begäran lämna

stöd till polisen, Kustbevakningen m.fl. Försvarsmakten kan vidare

ingripa med stöd av den s.k. IKFN-förordningen (1982:756). Regeringen

har även tillkallat en särskild utredare (dir. 2004:119) för att se

över polisens behov av stöd i samband med terroristattentat m.m. Uppdraget

skall redovisas senast den 31 augusti 2005. Att, såsom motionären

förordar, ge Försvarsmakten polisiära uppgifter skulle enligt utskottets

mening gå emot den numera vedertagna principen om att Försvarsmakten

skall kunna lämna stöd till civil verksamhet men att detta skall ske

under civil ledning.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen under senare år avvisat förslag

om att inordna Kustbevakningen i Försvarsmakten. I denna fråga har

riksdagens linje varit klar och konsekvent. Utskottet finner inte anledning

att ändra sin tidigare ståndpunkt i denna fråga och avstyrker motion

2004/05:Fö211.

Sjöräddningssällskapet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö230 och

2004/05:Fö219.

Motioner

I motion 2004/05:Fö230 av Christer Skoog m.fl. (s) påtalar motionärerna

vikten av att hitta en permanent lösning vad gäller sjöräddningens

organisation. Motionärerna refererar till den tidigare avlämnade motionen

2003/04:Fö229 i vilken bl.a. anfördes att Sjöräddningssällskapet har en

betydelsefull roll i vårt lands sjöräddning. Motionärerna menar att det

vore mycket olyckligt om Sjöräddningssällskapets i bokstavlig mening

livsviktiga insats riskerar att omintetgöras. Enligt motionärerna krävs

det att regeringen ingriper och söker hitta en lösning som gör det

möjligt för Sjöräddningssällskapet att också i fortsättningen bedriva

sitt framgångsrika arbete.

Motionärerna konstaterar att denna viktiga fråga tyvärr fortfarande är

olöst. Riksdagen bör ge regeringen till känna att det nu är angeläget

att skyndsamt hitta en långsiktig, permanent lösning som innebär att

båtarna överförs till sjöräddningen.

I motion 2004/05:Fö219 av Annelie Enochson (kd) påtalas vikten av att

Sjöräddningssällskapet kan fortsätta sin verksamhet. Sjöräddningssällskapet

utför årligen 1 700-1 800 uppdrag varav hälften är sjöräddning och

sjuktransporter. Sjöräddningssällskapet deltar i närmare 70 % av alla

sjöräddningsinsatser som sker i landet. Sjöräddningssällskapet gör enligt

motionären en ovärderlig samhällsinsats. Under år 2002 räddade

Sjöräddningssällskapet över 100 människor från att omkomma och över 2 000

människor från allvarliga lägen till sjöss.

Sjöräddningssällskapet är fram till 2007 ordförande i ILF, det

internationella samarbetsforumet för sjöräddning i världen, vilket enligt

motionären måste anses som ett stort erkännande av Sjöräddningssällskapet.

I motionen framhålls att Sjöräddningssällskapets viktiga arbete utförs

ideellt och utan större inblandning från staten. Våra farvatten är hårt

trafikerade, speciellt sommartid, och här utför Sjöräddningssällskapet

en oerhört värdefull insats. Det är enligt motionären viktigt att

Sjöräddningssällskapets roll får bestå och att kärnverksamheten, att rädda

liv och att assistera vid räddningsaktioner till sjöss, får vara

prioriterad utan att andra uppgifter läggs på denna funktion.

Utskottet

Utskottet har tidigare behandlat frågor om Sjöräddningssällskapets

resurser, senast i betänkande 2003/04:FöU8 då utskottet anförde

följande:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sjöräddningssällskapet

utför en mycket viktig uppgift. Frågan om möjligheten för Sjöräddningssällskapet

att låna båtar av Försvarsmakten har lösts genom att Försvarsmakten den

30 januari 2004 fattade beslut om att Sjöfartsverket får låna samma

båtar som tidigare lånats ut till Sjöräddningssällskapet. Utlåningen

sker i enlighet med 4, 6 och 16 § i förordningen (2002:375) om

Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet. Sjöfartsverket får låna dessa

båtar av Försvarsmakten eftersom en statlig myndighet utan kostnad kan

låna materiel av en annan statlig myndighet under förutsättning att den

myndighet som lånar ut materielen inte behöver den i sin egen verksamhet.

Sjöfartsverket kan sedan i sin tur låna ut dessa enheter till

Sjöräddningssällskapet på samma villkor som man tidigare lånat ut egna enheter.

Motionerna synes därmed vara tillgodosedda och utskottet avstyrker

motionerna 2003/04:Fö4, 2003/04:Fö212, 2003/04:Fö229 och 2003/04:Fö230.

Utskottet har därefter erfarit att avtal om ytterligare lån av fyra

båtar har tecknats hösten 2004. Utskottet erinrar om att det ankommer

på Sjöfartsverket att bedöma vilka resurser som behövs för att uppfylla

målen avseende sjöräddningen. Utskottet avstyrker motionerna 2004/05:Fö230

och 2004/05:Fö219.

Miljösäker sjöfart

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion 2004/05:T395.

Jämför reservation 4 (c).

Motioner

I motion 2004/05:T395 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkande 6 anförs att

de incidenter och olyckor som inträffat kring Sveriges kuster har visat

att beredskapen inte alltid är den bästa. Åtgärder behövs för att höja

beredskapen, och för detta krävs samarbete med våra grannländer. Helcoms

arbete för en höjd beredskap är välkommet och bör följas upp nationellt.

Åtgärder som krävs är t.ex. avtal om miljöberedskap för länderna kring

Östersjön. Man bör avtala i förväg om en räddningsledare. Likaså krävs

det avtal om samordnade räddningsinsatser och att gemensamma övningar

genomförs regelbundet. Helcom har fått respektive regering att delegera

ned detta till berörd myndighet, för att åstadkomma en "24-timmarsberedskap".

Detta är enligt motionärerna mycket positivt.

Att utse nödhamnar är oerhört viktigt för att minimera skadorna av en

eventuell olycka. Helcom har genomfört ett stort arbete för att utse

nödhamnar kring Östersjön, vilket mer eller mindre är färdigt, men

motionärerna vill ändå poängtera vikten av att det finns nödhamnar längs

hela kuststräckan.

Det krävs enligt motionärerna också avtal med bogserbåtar, tankfartyg

etc. för en snabb insats då olyckan är framme. En inventering av

bogserbåtar och brandbekämpningsfartyg kring Östersjön 2002 visade på

skrämmande fakta. Kustbevakningen har fått i uppdrag att lösa detta, men

självklart krävs det enligt motionärerna också ekonomiska resurser.

Utskottet

Utskottet anser att de åtgärder som regeringen anger i budgetpropositionen

för 2005, såsom bl.a. en långsiktig investeringsplan för Kustbevakningen,

däribland flera miljöskyddsfartyg, ligger väl i linje med det som

eftersträvas av motionärerna.

När det gäller nödbogsering tog försvarsminister Leni Björklund 2003

tillsammans med sin dåvarande danske kollega ett initiativ till förbättrad

nödbogseringsberedskap i södra Östersjön. Diskussioner pågår för närvarande

mellan de behöriga myndigheterna i Sverige, Tyskland, Danmark och Polen

om ett samarbete vad avser nödbogsering.

Inom ramen för Helsingforskommissionen (Helcom) finns genom arbetsgruppen

Response ett etablerat samarbete mellan Östersjöstaterna vad avser

miljöräddningstjänst till sjöss. Även inom ramen för det nordiska samarbetet

finns genom Köpenhamnsavtalet ett liknande samarbete. Inom båda dessa

avtal finns på operativ nivå arbetsgrupper inom vilka genomförda

operationer redovisas och diskuteras i syfte att dra erfarenheter från

olyckor. Olyckan analyseras och eventuella möjligheter att förbättra

det operativa samarbetet tas till vara. Inom ramen för gruppernas

verksamhet bedrivs även övningsverksamhet. Det etablerade samarbetet

innebär också att det finns en dygnet-runt-beredskap med möjlighet för

de ansvariga myndigheterna att direkt begära assistans i händelse av en

olycka i deras territorialvatten eller ekonomiska zon från en eller

flera av våra grannländer runt Östersjön.

När det gäller nödhamnar har regeringen gett ett uppdrag till Kustbevakningen

och Sjöfartsverket att gemensamt, mot bakgrund av Europaparlamentets

och rådets direktiv 2002/59/EG om inrättandet av ett övervaknings- och

informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av

rådets direktiv 93/97/EEG (övervakningsdirektivet), utreda hur möjligheterna

att handla effektivt i samband med mottagande av fartyg i nöd kan

förbättras. Mot bakgrund av detta avstyrker utskottet motion 2004/05:T395.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Vrak och ägarlösa båtar, punkt 1 (m, fp, kd, c, mp)

av Eskil Erlandsson (c), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp), Erling

Wälivaara (kd), Heli Berg (fp), Karin Enström (m), Lars Ångström (mp)

och Carl-Axel Roslund (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L243,

2004/05:Fö201 och 2004/05:Fö247.

Ställningstagande

Övergivna båtar, som påträffas angjorda i eller utanför båtklubb någonstans

i skärgården och som inte är stulna eller där ägare inte kan spåras,

kan i princip inte flyttas (om de t.ex. inte hindrar trafik) utan att

det riskerar att betraktas som egenmäktigt förfarande. Den som gör det

och åstadkommer skador kan bli ersättningsskyldig.

En möjlighet i dessa fall är att begära biträde hos kronofogden för

bortforsling, vilket förutsätter en polisanmälan. Begäran måste innehålla

namn, adress och helst personnummer på den som äger den båt som begärs

flyttad för att kronofogden skall kunna debitera kostnaden rätt. Annars

sker ingen bortforsling.

Här döljer sig enligt vår mening ett moment 22. Skrotbåtar kan ligga i

åratal i skärgården utan att det lagligen går att ingripa. Det händer

även att värdefulla båtar, utan spårbar ägare, ockuperar platser i

båtklubbar eller annorstädes utan att vare sig polis, kronofogde eller

hamnkaptener egentligen får flytta dem. Många aktörer såsom t.ex. polisen,

Kustbevakningen, kronofogdemyndigheterna, länsstyrelserna och Sjöfartsverket

kan helt eller delvis bli inblandade i frågan men under oklara

ansvarsförhållanden. Det bör därför skapas legala möjligheter att ingripa

genom att en samlad lagstiftning som reglerar fall som dessa åstadkoms.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2. Kustbevakningens befogenheter, punkt 2 (v)

av Berit Jóhannesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Fö228

yrkande 3 och avslår motionerna 2004/05:Fö228 yrkandena 1 och 2 samt

2004/05:Fö240.

Ställningstagande

Kustbevakningen föreslås få rätt att göra kontroll av ålder, fart och

nykterhet när det gäller framförandet av snöskoter/terrängfordon på de

områden Kustbevakningen arbetar inom då havsvattnet är fruset.

Kustbevakningen har i dag befogenheter att göra fartkontroller samt rapportera

sjöfylleri när det gäller fartygstrafik enligt LKP, detta borde även

kunna gälla framförande av snöskoter/terrängfordon. Detta förslag fordrar

en lagändring. Att inte utnyttja dessa möjligheter att använda

Kustbevakningen leder till att vissa, för säkerheten väsentliga, bestämmelser

antingen inte alls beivras eller att man måste belasta polis och åklagare

med dem, vilket numera kan synas onödigt.

Förslagen skulle totalt sett innebära en effektivisering i rättskedjan

genom att polis och åklagare mer skulle kunna koncentrera sina resurser

till sina prioriterade områden. Samhällsekonomiskt skulle de föreslagna

ändringarna i Kustbevakningens befogenheter vara till gagn för

skattebetalarna genom att samhällets resurser tillvaratas på ett effektivt

sätt.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets motion Fö228 yrkande 3.

3. Organisatoriskt ansvar, punkt 3 (m, fp, kd, c)

av Eskil Erlandsson (c), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp), Erling

Wälivaara (kd), Heli Berg (fp), Karin Enström (m) och Carl-Axel Roslund

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen delvis motion

2004/05:Fö211 och avslår motion 2004/05:Fö207.

Ställningstagande

Kustbevakningen utgör i dag en självständig statlig myndighet. Den

ansvarar i dag för polisiär verksamhet, kontroll av efterlevnad av in-

och utförselavgifter (det vill säga tullkontroll), fiskeriövervakning,

sjöövervakning och sjösäkerhetsarbete, miljökontroll samt övervakning

av jakt, handel med utrotningshotade växter och djur och marinvetenskaplig

forskning.

Det är i dagens pressade ekonomiska läge för den svenska staten

oförsvarbart att ha en uppdelning av uppgifter som är relaterade till svenskt

territorialvatten och svensk ekonomisk zon som leder till förekomsten

av skilda myndigheter. Överlappande uppgifter är ett kraftfullt argument

för att förändra och förenkla myndighetsutövningen i Sverige.

Dessutom har samhällets resurser när det gäller sjöövervakning kommit

att minska. Sjöpolisverksamheten är i dag avvecklad utom på vissa

begränsade kustavsnitt. Således handlar det inte bara om att myndighetsresurser

överlappar varandra. Det uppstår även luckor, tidsmässigt och geografiskt,

i sjöövervakningen. Den bristande samordningen mellan Kustbevakningen

och andra myndigheter, tillsammans med en historisk blockering att

effektivt utnyttja Försvarsmakten för andra ändamål än rent militära,

måste åtgärdas. Det viktigaste kan rimligen inte vara vilken myndighet

som agerar utan att någon myndighet agerar.

Vi menar att en organisatorisk samordning av Kustbevakningen och

Försvarsmakten är nödvändig för att denna effekt skall uppnås. Med hänsyn

till storleksförhållandena och behovet av en nära samverkan med t.ex.

flygvapnet är det naturligt att Kustbevakningen integreras i Försvarsmakten.

En sådan förändring måste dock föregås av noggranna överväganden av en

lång rad frågor vad avser organisation, utbildning, befogenheter,

uppgifter m.m.

4. Miljösäker sjöfart, punkt 5 (c)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:T395

yrkande 6.

Ställningstagande

De incidenter och olyckor som inträffat kring Sveriges kuster har visat

att beredskapen inte alltid är den bästa. Åtgärder behövs för att höja

beredskapen, och för detta krävs samarbete med våra grannländer. Helcoms

arbete för en höjd beredskap är välkommet och bör följas upp nationellt.

Åtgärder som krävs är t.ex. avtal om miljöberedskap för länderna kring

Östersjön. Man bör avtala i förväg om en räddningsledare. Likaså krävs

det avtal om samordnade räddningsinsatser och att gemensamma övningar

genomförs regelbundet. Helcom har fått respektive regering att delegera

ned detta till berörd myndighet, för att åstadkomma en "24-timmarsberedskap".

Detta är mycket positivt, och jag förväntar mig ett bra resultat.

Att utse nödhamnar är oerhört viktigt för att minimera skadorna av en

eventuell olycka. Vid "Prestige"-olyckan utanför Spaniens kust var det

just bristen på nödhamnar som fördröjde räddningsinsatsen. Helcom har

genomfört ett stort arbete för att utse nödhamnar kring Östersjön, vilket

mer eller mindre är färdigt men jag vill ändå poängtera vikten av att

det finns nödhamnar längs hela kuststräckan.

Det krävs också avtal med bogserbåtar, tankfartyg etc. för en snabb

insats då olyckan är framme. En inventering av bogserbåtar och

brandbekämpningsfartyg kring Östersjön 2002 visade på skrämmande fakta. De

enda bogserbåtar som finns längs hela den svenska Östersjökusten är

isbrytarna i Stockholm, som vintertid befinner sig uppe i Bottenviken.

De få bogserbåtar som finns har dessutom inte beredskap sommartid,

vilket innebär att de under sommarmånaderna är obemannade och inte kan

användas vid en olycka. Kustbevakningen har fått i uppdrag att lösa

detta, men självklart krävs det också ekonomiska resurser. Vad som ovan

anförs om att höja beredskapen i Östersjön bör ges regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilda yttrande.

I rubriken anges inom parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Kustbevakningens befogenheter, punkt 2 (v)

Berit Jóhannesson (v) anför:

När det gäller utvecklingen inom rättsväsendet anser Vänsterpartiet att

man kan gå vidare för att utöka effektiviteten i rättskedjan men då

självfallet med bibehållen rättssäkerhet.

Det finns konkreta förslag där Kustbevakningens unika kompetens avseende

verksamheter till sjöss bättre kan utnyttjas samtidigt som polis och

åklagare skulle kunna avlastas enklare ärenden. Kustbevakningen föreslås

få rätt att utfärda ordningsbot. Detta förslag väcktes redan i

"Åklagarutredningen" (SOU 1992:61). Kustbevakningen har förklarat sig beredd

att ta på sig denna uppgift. Det krävs dock ändring i rättegångsbalken

och viss utbildning av personalen.

Kustbevakningen och polisen föreslås vidare få rätt att ta rutinmässiga

alkoholutandningsprov i sjötrafiken. Ett sådant förslag har lämnats i

betänkandet Sjöfylleri (SOU 2001:30). Även i detta fall har Kustbevakningen

förklarat sig beredd att ta på sig uppgiften. Men även detta förslag

kräver en lagändring. Eftersom det redan finns en presumtionsregel för

grovt sjöfylleri behöver frågan om provtagning inte nödvändigtvis avvakta

hur det blir med promillegräns för enkelt sjöfylleri. Mot bakgrund av

det pågående arbetet med frågorna förutsätter Vänsterpartiet att ett

förslag som ligger i linje med Vänsterpartiets önskemål kommer att

föreläggas riksdagen. Med hänvisning till detta ställer jag mig bakom

utskottsmajoritetens förslag.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:L243 av Henrik S Järrel (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om bortforsling av

ägarlösa båtar i enlighet med vad som i motionen anförs.

2004/05:Fö201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att åstadkomma en samlad lagstiftning som bl.a.

skall reglera ansvarsfrågan för nytillkomna vrak.

2004/05:Fö207 av Mona Jönsson och Jan Lindholm (båda mp):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning

om arbetsfördelning och organisation av frågor rörande skydd, räddning,

sanering m.m. till sjöss.

2004/05:Fö211 av Tobias Billström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om sammanslagningen av Kustbevakningen och marinen till en

myndighet.

2004/05:Fö219 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att Sjöräddningssällskapet kan fortsätta sin verksamhet.

2004/05:Fö228 av Berit Jóhannesson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ge Kustbevakningen rätt att utfärda ordningsbot.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ge Kustbevakningen rätt att ta alkoholutandningsprov

i sjötrafiken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Kustbevakningen får rätt att göra kontroll av

ålder, fart och nykterhet när det gäller framförandet av

snöskoter/terrängfordon.

2004/05:Fö230 av Christer Skoog m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att hitta en permanent lösning vad gäller sjöräddningens

organisation.

2004/05:Fö240 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att införa en lagändring så att Kustbevakningen erhåller rätt

att utföra alkoholtester i sjötrafiken.

2004/05:Fö247 av Helena Bargholtz och Gabriel Romanus (båda fp):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring som

reglerar rätten och skyldigheten att forsla bort störande båtar och

vrak.

2004/05:T395 av Sven Bergström m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att höja beredskapen i Östersjön.