Bet. 2004/05:FÖU7

Försvarsutskottets betänkande

2004/05:FÖU7

Skydd mot olyckor

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande 14

motionsyrkanden som rör skydd mot olyckor,

brandforskning, deltidsbrandmän, skogsbrandflyg och

hyggesbränning, brandskydd i skolorna samt

räddningstjänsten i sjön Hjälmaren och på Södertörn.

Utskottet avstyrker samtliga yrkanden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Brandforskning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fö216 (c)

och 2003/04:Fö246 (s).

2. Deltidsbrandmän

Riksdagen avslår motion 2004/05:Fö203 (m).

3. Utbildning i skydd mot olyckor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fö210 (c),

2003/04:Fö234 (s) och 2003/04:Fö266 (s).

4. Skogsbrandflyg och hyggesbränning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö205 (kd)

och 2004/05:Fö225 (c).

5. Skydd mot olyckor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fö231 (m)

och 2003/04:Fö240 (mp) yrkandena 1 och 2.

6. Brandskydd i skolorna

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ub392 (c)

yrkande 27.

7. Räddningstjänst på Södertörn och i

Hjälmaren

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fö236 (kd) och

2004/05:T260 (fp) yrkande 7.

Stockholm den 5 april 2005.

På försvarsutskottets vägnar

Eskil Erlandsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil

Erlandsson (c), Tone Tingsgård (s), Ola Rask (s),

Allan Widman (fp), Michael Hagberg (s), Berndt

Sköldestig (s), Erling Wälivaara (kd), Britt-Marie

Lindkvist (s), Rolf Gunnarsson (m), Åsa Lindestam

(s), Heli Berg (fp), Peter Jonsson (s), Karin

Enström (m), Marie Nordén (s), Lars Ångström (mp),

Carl-Axel Roslund (m) och Karin Thorborg (v).

2004/05

FöU7

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlar utskottet 14

motionsyrkanden väckta under allmänna

motionstiderna under 2003/04 och 2004/05

års riksmöten, vilka behandlar frågor om

skydd mot olyckor och samhällets

räddningstjänst.

Utskottets överväganden

Brandforskning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionerna 2003/04:Fö216

(c) och 2003/04: Fö246 (s).

Motionerna

I motion 2003/04:Fö216 av Rigmor Stenmark (c)

framhålls att en stor del av brandforskningen i

Sverige bedrivs genom forskningsanslag från

BRANDFORSK, som är statens, kommunernas,

försäkringsbranschens och industrins gemensamma

organ för att initiera, bekosta och följa upp brand-

forskning.

Alltsedan tillkomsten av BRANDFORSK år 1979 har

den forskning som avser t.ex. byggnadsverk, brand

och miljö, människans roll och beteende samt anlagd

brand säkerställts genom att staten (som står för ca

40 % av den totala finansieringen) har kanaliserat

stöd till BRANDFORSK. Ett avgörande argument för att

få behålla dessa övriga intressenter är att

poängtera att deras pengar växlas upp genom att

staten bidrar med medel i förhållandet 40/60. Det är

av största vikt att riksdagen säkerställer

brandforskningen i Sverige. Upphör statens stöd till

BRANDFORSK kommer övriga intressenters bidrag även

att äventyras, och landet riskerar att gå miste om

en fortsatt kunskapsuppbyggnad omkring brand. Det är

därför nödvändigt att riksdagen säkerställer att

staten även fortsättningsvis bidrar med 40 % av

finansieringen av BRANDFORSK samt att man följer upp

verksamheten och håller sig uppdaterad på området.

I motion 2003/04:Fö246 av Cinnika Beiming och Ola

Rask (s) framhålls att det är angeläget att

säkerställa att den brandforskning som nu bedrivs i

landet också fortsättningsvis kan genomföras. Detta

kan göras genom att forskningsorganet BRANDFORSK

även i framtiden ges ett ekonomiskt stöd. Det är av

största vikt att riksdagen säkerställer

brandforskningen i Sverige. Skulle statens stöd till

BRANDFORSK upphöra kommer övriga intressenters

bidrag att upphöra, och landet går därmed miste om

en fortsatt kunskapsuppbyggnad omkring brand.

Sverige måste förlita sig på forskningen utomlands.

Utskottets ställningstagande

Målet för verksamhetsområdet Skydd mot olyckor är

att skydda människors liv, säkerhet och hälsa mot

olyckor och förhindra eller begränsa skador på

egendom och miljö. Detta sker genom

säkerhetsfrämjande arbete och förebyggande åtgärder

på alla nivåer i samhället, så att antalet olyckor

minskar och konsekvenserna av de olyckor som trots

allt inträffar minimeras.

Forskning och kunskapsutveckling har en viktig

roll i detta utvecklingsarbete. Utskottet bedömer

att även utländsk forskning kan vara värdefull för

det säkerhetsfrämjande arbetet i Sverige.

Enligt vad utskottet inhämtat utvärderar Statens

räddningsverk regelbundet sin forskningsverksamhet i

syfte att kvalitetssäkra och pröva verksamheten. För

närvarande pågår ett sådant utvärderingsarbete vad

gäller verkets stöd till BRANDFORSK. Detta arbete

beräknas vara klart under senare delen av våren

2005.

Regeringen har i regleringsbrevet för år 2005

uppdragit åt Statens räddningsverk att redovisa hur

forskningsresultaten sprids och implementeras samt

redovisa förslag på åtgärder i syfte att åstadkomma

ökad samverkan mellan forskningsfinansiärer inom

verksamhetsområdet. Räddningsverket skall redovisa

en sammanställning av pågående och under 2005

påbörjade forskningsprojekt och på vilket sätt

forskningen bedöms bidra till att uppnå målet för

forskningen. Med utvärderingsresultaten som underlag

kommer verket och regeringen sedan att kunna ta

ställning till statens framtida engagemang i

BRANDFORSK och i annan forskningsverksamhet till

stöd för att uppnå målen för verksamhetsområdet.

Regeringen har vidare aviserat att förelägga

riksdagen en forskningspolitisk proposition.

Utskottet anser att riksdagen bör avvakta resultatet

av Räddningsverkets redovisning om forskningen

rörande skydd mot olyckor och den

forskningspolitiska propositionen. Mot den

bakgrunden avstyrker utskottet motionerna

2003/04:Fö216 (c) och 2003/04:Fö246 (s).

Deltidsbrandmän

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motion 2004/05:Fö203 (m).

Motionen

I motion 2004/05:Fö203 av Rolf Gunnarsson (m) pekas

på de svårigheter - t.o.m. stora svårigheter - det

är att rekrytera deltidsbrandmän på många håll i

landet. I många län har deltidsbrandmännen en mycket

viktig funktion. På många mindre orter finns

räddningstjänsten endast via deltidskårer. Det finns

på många håll problem med att rekrytera personer

till dessa deltidskårer. Frågor kring försäkringar

måste också tas upp. Arbetsgivarna skall inte

"behöva betala" sjukskrivningskostnader som drabbar

den anställde då han eller hon är i aktiv tjänst åt

räddningstjänsten som deltidsbrandman. De höga

skatter vi i dag har gör att det också blir svårare

och svårare att rekrytera eftersom det "negativa"

att ha jour ofta inte ger det netto i plånboken som

kan förväntas. Inte bara centralisering av arbeten

till centralorter är en negativ bit, utan också

frågor som utbildnings- och ersättningsfrågorna bör

föras upp på riksnivå för att därmed uppmärksammas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlade motioner av liknande

karaktär förra riksmötet bl.a. frågan om

anställningsvillkoren för deltidsbrandmän (bet.

2003/04:FöU2 s. 24-26). Utskottet anförde i det

sammanhanget bl.a. följande:

Arbetsmarknadens parter har i en central

protokollsanteckning uppmärksammat problem med

att rekrytera personal. Parterna har därvid

kommit överens om att i god tid före nästa

avtalsrörelse gemensamt göra en analys av

förutsättningarna för att rekrytera och behålla

personal till deltidskårerna. Rapporten skall

enligt protokollsanteckningen bl.a. belysa om

nuvarande löne- och anställningsvillkor behöver

förändras. Frågorna kring rekrytering av

deltidsbrandmän har uppmärksammats och arbete

pågår.

Utskottet delar motionärens mening om behovet av en

god rekrytering av deltidsbrandmän, men vidhåller

sin uppfattning att arbets- och

anställningsvillkoren måste avgöras av

arbetsmarknadens parter. Utskottet avstyrker således

motionen.

Utbildning i skydd mot olyckor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionerna 2003/04:Fö210,

2003/04:Fö234 och 2003/04:Fö266.

Motionerna

Enligt motion 2003/04:Fö210 av Rigmor Stenmark (c)

får alla barn i skolan i dag inte en förebyggande

utbildning i brandskydd. Av landets skolelever är

det enligt uppgift från Räddningsverket endast

hälften av barnen som får några undervisningstimmar

under sin grundskoletid. Hälften av barnen får

alltså ingen undervisning alls.

Detta är allvarligt eftersom barn och ungdomar är

de som orsakar flest anlagda bränder, enligt uppgift

från samma källa.

Det är enligt motionären absolut nödvändigt att

Räddningsverket tillförsäkras medel samt att dessa

medel används att ge brandutbildning för alla barn i

landets alla skolor på ett likvärdigt sätt. Det

finns starka skäl att uppmärksamma Räddningsverkets

synpunkter, varför brandutbildning i skolan skall

säkerställas.

I motion 2003/04:Fö234 av Hillevi Larsson och Britt-

Marie Lindkvist (s) framhålls att en person som får

en hjärtinfarkt har större chanser att överleva om

en sjuksköterska (eller någon annan som behärskar

hjärt- och lungräddning) är i närheten och snabbt

kan rycka in. Detsamma gäller för någon som blöder

kraftigt eller har drabbats av andra svåra skador.

Livet kan hänga på om någon i närheten kan stoppa

blödning och vet hur man beter sig i en

krissituation. Tyvärr är kunskapen om första hjälpen

inte särskilt stor hos majoriteten av Sveriges

befolkning. Vissa kan, som frivilligt val, få träna

hjärt- och lungräddning på en docka i skolan eller i

arbetslivet. Det som enligt motionärerna krävs är en

strategi för att nå målet att alla medborgare skall

få grundläggande kunskaper om hur man räddar liv.

I motion 2003/04:Fö266 av Eva Arvidsson och Cinnika

Beiming (s) pekar motionärerna på att under en följd

av år har utbildningen i grundskolan kunnat

säkerställas genom att Försvarsdepartementet har

givit Räddningsverket ett riktat anslag för

självskyddsutbildning. Av dessa pengar har en viss

andel använts för att säkerställa undervisning i

brandskydd i grundskolan.

Kunskap om brand från skoltiden är något som

eleverna bär med sig resten av livet. Barn har en

stor förmåga att ta till sig ett brandskyddstänkande

om kunskapen ges i rätt åldersgrupp och om den

förmedlas av personal från räddningstjänsten. Det

finns enligt motionärerna således flera argument för

att brandutbildningen i skolan bör säkerställas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet erinrar inledningsvis om vad regeringen

anför i budgetpropositionen för år 2005 om

inriktning av verksamheten inom politikområdet Skydd

och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar:

Den verksamhet som bedrivs inom politikområdet

Skydd och beredskap mot olyckor och svåra

påfrestningar skall leda till att det sker färre

olyckor i Sverige, att färre människor skadas

eller dödas samt att miljön utsätts för mindre

påfrestningar till följd av de olyckor som trots

allt inträffar. Inom politikområdet skall - såväl

till lands som till sjöss - förebyggande,

skadeavhjälpande och skadebegränsande arbete

bedrivas för att uppnå regeringens mål.

Regeringen anser att arbetet med att förebygga

olyckor skall intensifieras. Arbetet inom

verksamhetsområdet Skydd mot olyckor skall även

fortsättningsvis präglas av minskad

detaljreglering, införande av nationella mål,

förebyggande arbete och en förändrad

utbildningsstruktur.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

För att uppnå målet med färre antal döda, färre

antal skadade och mindre förstörelse av miljö och

egendom krävs ökat fokus på de insatser som höjer

den enskilda människans förmåga. I detta arbete

är det särskilt viktigt att komma ihåg alla barn

i samhället och beakta de särskilda aspekter som

barns och ungas rätt till säkra miljöer ställer.

För att tydliggöra detta skall Räddningsverket

tilldelas ett samordnande ansvar att driva frågor

om barnsäkerhet. Barnsäkerhetsarbetet syftar till

att förbättra säkerheten samt motverka olycksfall

och skador till följd av brister i den inre och

yttre miljön.

De bidrag som ges till frivilliga

försvarsorganisationer för att stärka den

enskilda människans förmåga skall

fortsättningsvis hanteras av Räddningsverket för

att ytterligare kunna stimulera ett brett

samhällsinriktat säkerhetsarbete.

Utbildningssatsningar riktade till den kommunala

nivån bör öka så att bättre genomslag i

säkerhetsarbetet kan uppnås.

Utskottet anser att den inriktning av politiken som

regeringen redovisat ligger väl i linje med den som

eftersträvas i motionerna. Det olycks- och

skadeförebyggande arbetets betydelse framhålls inte

minst i den nya lagen (2003:778) om skydd mot

olyckor (LSO). Det förebyggande arbetets stora värde

kommer även till utryck genom den förlängning av

brandmannautbildningen som skett inom ramen för

Centrum för risk- och säkerhetsutbildning (CRS).

Utskottet delar motionärernas syn på den stora

betydelse som brandskyddsutbildning och annan

självskyddsutbildning har - inte minst av barn och

ungdomar - för att minska antalet olyckor och

skadornas omfattning.

Utskottet vill i sammanhanget peka på att

Räddningsverket tillhandahåller ett kostnadsfritt

utbildningsmaterial för både för- och grundskola för

självskyddsutbildning samt att verket årligen ger

Röda Korset i uppdrag att utföra s.k.

självskyddsutbildning i första hjälpen samt hjärt-

och lungräddning. Kurserna når årligen ca 35 000

privatpersoner samt skolbarn. Även andra

frivilligorganisationer - vars verksamhet stöds av

statsmedel - bör kunna lämna värdefulla bidrag i

sammanhanget. Genom att grund- och gymnasieskolan

samt räddningstjänsten har Sveriges primärkommuner

som gemensam huvudman bör samarbetet dem emellan

underlättas när det gäller att ge barn och ungdomar

brandskyddsutbildning. Det ankommer dock på

respektive kommun och skola att finna formerna för

detta.

Den satsning som nu görs på Nationellt centrum för

erfarenhetsåterföring från olyckor (NCO) kommer att

bidra till förmågan att göra en mer samlad bedömning

av olycksutvecklingen och säkerhetsarbetet i

Sverige. Därmed bör det bli möjligt att ta ställning

till om några särskilda insatser från riksdagens

sida är påkallade.

Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört anser

utskottet att motionerna 2003/04:Fö210,

2003/04:Fö234 och 2003/04:Fö266 inte behöver

tillstyrkas.

Skogsbrandflyg och hyggesbränning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionerna 2004/05:Fö205

och 2004/05:Fö225.

Motionerna

Lars Gustafsson (kd) framhåller i motion 2004/05:

Fö205 att tidigare har övervakning av skogarna skett

med s.k. skogsbrandflyg, men sedan några år har

denna verksamhet lagts ned. Orsaken är att det

statliga bidraget till denna viktiga verksamhet har

dragits in.

Det ligger enligt motionären i det allmännas

intresse att upprätthålla en effektiv övervakning av

den svenska skogen för att kunna upptäcka och

förhindra skogsbränder, inte minst med tanke på

allemansrätten och de stora värden som skogen utgör.

I motion 2004/05:Fö225 av Håkan Larsson och Sven

Bergström (c) framhålls att det i södra Norrland,

särskilt i Jämtlands län, finns flera exempel på att

skogsbolagens dåliga släckberedskap vid

hyggesbränning leder till ökade kostnader för

kommunerna och deras räddningstjänster. Detta borde

enligt motionärerna vara oacceptabelt. Ett

skogsbolag som genomför hyggesbränning utan

tillräcklig beredskap för att klara släckningen och

som därför kallar på räddningstjänsten har inget

kostnadsansvar för sin oaktsamhet. Situationen är

alltså så absurd att välbeställda skogsbolag, som

inte klarar av att sköta släckningsarbetet i samband

med egen hyggesbränning, kan rekvirera

helikopterhjälp eller räddningstjänst - och sedan

låta, den ofta fattiga, kommunen betala. Detta

regelverk bör ses över och bolagen få ta ett ökat

ansvar för de kostnader dålig brandberedskap vid

hyggesbränning leder till.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid några tillfällen nyligen

behandlat frågan om skogsbrandbevakningen och

statens roll i denna. I anslutning till

behandlingen av budgetförslaget för år 2003

framhöll utskottet (bet. 2002/03:FöU1) bl.a.

följande i fråga om motionsförslag om fortsatt

statligt finansiellt stöd:

Utskottet kan hålla med motionärerna om att

skogsbrandbevakningen fyller en viktig funktion.

Utskottet anser dock att det bör ankomma på den

enskilda myndigheten att göra de

verksamhetsprioriteringar som anses nödvändiga.

Mot den bakgrunden är därför utskottet inte

berett att föreslå någon åtgärd med anledning av

de aktuella motionerna.

I ett särskilt betänkande (bet. 2003/04:FöU7)

behandlade utskottet våren 2004 ett antal

motioner som rörde ansvaret för

skogsbrandbevakningen. I fråga om ansvarsfrågan

framhöll utskottet följande:

Bevakningen syftar till att mildra

egendomsskador. Det är, såväl enligt den tidigare

räddningstjänstlagen som enligt den nya lagen

(2003:778) om skydd mot olyckor, ägaren av

egendom som har det yttersta ansvaret för sin

egendom. Ett exempel på detta är att skogsägare

också kan försäkra sin skog mot brand och andra

skador, eller vidta andra åtgärder som t.ex. att

organisera skogsbrandbevakning för att skydda sin

egendom.

Utskottet uppdrog i detta sammanhang åt regeringen

att återkomma till riksdagen med en utvärdering av

vilka eventuella konsekvenser det avskaffade

skogsbrandflyget medfört.

Regeringen har i maj 2004 uppdragit åt Statens

räddningsverk att utvärdera konsekvenserna av att

det statliga bidraget till skogsbrandbevakningen har

upphört. En lägesredovisning skall lämnas i

årsredovisningen för 2004 och slutredovisas i

årsredovisningen för 2005. Utskottet anser att den

av riksdagen begärda redovisningen bör avvaktas.

Utskottet avstyrker därför motion 2004/05:Fö205 (c).

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att

sydsvenska landshövdingar i ett brev till regeringen

nyligen bl.a. har begärt att staten skall avsätta

medel till skogsbrandflyg under sommaren 2005.

Förslaget bereds i Regeringskansliet, och det

ankommer på regeringen att ta ställning till det

förslaget.

När det gäller frågan om kostnadsansvaret för

hyggesbränning framgår det av lagen (2003:778) om

skydd mot olyckor (LSO) att staten eller en kommun

skall ansvara för en räddningsinsats endast om det

är motiverat med hänsyn till behovet av ett snabbt

ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna

för insatsen och omständigheterna i övrigt. Samtliga

dessa förutsättningar skall vara uppfyllda för att

staten eller en kommun skall svara för insatsen. För

varje räddningsinsats skall det finnas en

räddningsledare, och det är räddningsledaren som

avgör om kriterierna för räddningsinsats är

uppfyllda.

Syftet med lagen är inte att befria den enskilde

från ansvar och kostnader för ingripanden och föra

över ansvar och kostnader till stat eller kommun.

Staten eller en kommun skall hålla en organisation

som kan gripa in när den enskilde inte själv eller

med anlitande av någon annan kan bemästra en

olyckssituation, och det är endast under sådana

förutsättningar som samhället skall svara för

kostnaderna.

Kommunen och länsstyrelsen får utfärda

föreskrifter om bl.a. eldningsförbud.

Enligt LSO skall kommunen när räddningsinsatsen är

avslutad se till att olyckan undersöks för att i

skälig omfattning klarlägga orsakerna till olyckan,

olycksförloppet och hur insatsen genomförts.

Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda

motion 2004/05:Fö225.

Skydd mot olyckor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionerna 2003/04:Fö231

(m) och 2003/04: Fö240 (mp) yrkandena 1 och

2.

Motionerna

I motion 2003/04:Fö231 av Elizabeth Nyström och

Magdalena Andersson (m) framhålls som rör att

Arbetsmiljöverket och Räddningsverket/Spräng har

många beröringspunkter. De arbetar bägge med skydd

och säkerhet som rör människor. Många föreskrifter

berör bägges områden. Motionärerna anser att det

finns många skäl som talar för att en sammanslagning

av verken skulle vara fördelaktig, både av

verksamhetsmässiga och av ekonomiska skäl. Vi anser

därför att frågan seriöst bör utredas.

I motion 2003/04:Fö240 av Lars Ångström (mp)

framhålls att det blir mer och mer uppenbart att de

resurser som läggs på att förebygga stora och

osannolika hot, som en militär invasion, är alltför

stora och sker på bekostnad av vardagens säkerhet.

En naturlig konsekvens av den omsvängning som pågår

kanske vore att Försvarsdepartementet i

förlängningen döps om till Säkerhetsdepartementet

och, i varje fall i väsentligt högre utsträckning än

i dag, fokuserar på civil säkerhet och civila

olyckor (yrkande 1).

Mot denna bakgrund ser motionären det som positivt

att regeringen tidigare har givit Räddningsverket i

uppdrag att starta ett nationellt centrum för

erfarenhetsåterföring från olyckor (NCO). Uppdraget

är inte tillräckligt brett; det fokuserar bara på

olyckor. Regeringen bör ytterligare utveckla

Räddningsverkets och NCO:s arbete med att "ge en

samlad bild och bedömning" av olyckor och

säkerhetsarbetet i Sverige (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Sprängämnesinspektionen inordnades i Statens

räddningsverk den 1 oktober 2001 efter beslut av

riksdagen.

Arbetsmiljöverkets verksamhet är främst inriktad

på tillsyn samt på att meddela föreskrifter och

avser i huvudsak reglerna i

arbetsmiljölagstiftningen om hälsa och säkerhet i

arbetslivet, som omfattar hela spektrumet från den

psykosociala arbetsmiljön till den fysiska

arbetsmiljön, med inriktning på att förhindra

ohälsa. Statens räddningsverks verksamhet tar sikte

på skydd av allmänhet, egendom och yttre miljö utan

de "begränsningar" som arbetsmiljölagstiftningen

har.

De två myndigheterna har förvisso betydande

beröringspunkter med varandra, liksom de även har

med andra myndigheter vars uppgifter är att skydda

människa och miljö, t.ex. Statens

strålskyddsinstitut och Kemikalieinspektionen.

Eventuella organisatoriska förändringar som berör

myndigheterna bör enligt utskottets mening övervägas

i ett vidare perspektiv. Utskottet avstyrker motion

2003/04:Fö231.

När det gäller förslagen i motion 2003/04:Fö240

yrkandena 1 och 2 vill utskottet anföra följande.

Sverige införde år 2002 ett nytt

krisberedskapssystem vars syfte är att i första hand

stärka samhällets fredstida säkerhet och

krisberedskap. Möjligheten har öppnats att

finansiera insatser för att stärka samhällets

säkerhet och robusthet, genom att resurser avsatta

för att öka säkerheten vid höjd beredskap numera

även kan nyttjas för åtgärder som stärker den

fredstida beredskapen. En reformerad

räddningstjänstlagstiftning trädde i kraft år 2004.

Ett försvarspolitiskt beslut fattades år 2004 som

innebär att försvarsutgifterna successivt reduceras

t.o.m. år 2007. Försvarsberedningen har i uppgift

att utarbeta ett förslag till en nationell

säkerhetsstrategi. Regeringen har aviserat en

proposition hösten 2005 om säkerhets- och

sårbarhetsfrågor. Alla dessa åtgärder ligger i linje

med det som motionären eftersträvar i yrkande 1. Det

bör dock ankomma på regeringen att besluta om

Regeringskansliets organisation.

Statens räddningsverk har av regeringen fått i

uppdrag att fortsätta uppbyggnaden av ett nationellt

centrum i Karlskoga för olycksuppföljning och

statistikförsörjning (NCO), i samverkan med berörda

myndigheter, institutioner, organisationer och

företag. Räddningsverket har också regeringens

uppdrag att årligen redovisa en samlad bild och

bedömning av olycksutveckling och säkerhetsarbete.

Lärandet eller kunskapen skall användas i såväl det

förebyggande som det skadeavhjälpande arbetet och

således bidra till att regeringens mål om färre

olyckor, färre skador på människor, miljö och

egendom infrias. Från och med 2005 har NCO getts en

fast organisatorisk form inom Statens räddningsverk

och finansieras över särskild anslagspost om 1,7

miljoner kronor.

Utskottet vill även framhålla vad regeringen anför i

budgetpropositionen för år 2005 rörande verksamheten

inom politikområdet Skydd mot olyckor (s. 79 f.):

För att regering och myndigheter skall få bättre

underlag inför kommande prioriteringar i

säkerhetsarbetet kommer arbetet med att följa upp

samhällets olycksförebyggande arbete att

fortsätta. Ett starkt bidrag till detta är den

fortsatta satsningen på Nationellt centrum för

erfarenhetsåterföring från olyckor (NCO). NCO

bidrar till förmågan att göra en samlad bedömning

av olycksutvecklingen och säkerhetsarbetet i

Sverige. Bedömningen skall årligen redovisas till

regeringen och arbetet skall ske i samverkan

mellan berörda myndigheter, institutioner,

organisationer och företag.

Utskottet anser att det som eftersträvas i yrkande 2

i allt väsentligt är tillgodosett. Utskottet

avstyrker sålunda motion 2003/04:Fö240 yrkandena 1

och 2.

Brandskydd i skolorna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motion 2993/04:Ub392 (c)

yrkande 27.

Motionen

I motion 2003/04:Ub392 av Håkan Larsson m.fl. (c)

anförs att det brandskydd en skola har beror på

vilka regler som gällde i bygglagstiftningen vid

tidpunkten för byggandet av skolan. Tyvärr är

lagstiftningen inte retroaktiv, vilket innebär att

nyare skolor har bättre skydd än äldre skolor.

Enligt dagens byggregler skall det finnas

utrymningslarm i samlingslokaler, aulor och

matsalar. Behovet av utrymningslarm skall enligt

byggreglerna avgöras från fall till fall. Krav kan

också ställas med stöd av arbetsmiljöreglerna.

Motionärerna anser att det bör finnas brandskydd

oberoende av om skolan är nybyggd eller gammal.

Regeringen bör låta göra en översyn av brandskyddet

för skolor. Detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 27).

Utskottets ställningstagande

Brandsäkerhet eller brandskydd skapas genom ett

antal olika åtgärder med stöd av flera

lagstiftningsområden. Här kan nämnas plan- och

bygglagstiftningen, arbetsmiljölagstiftningen,

lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor

och - inte minst - lagen om skydd mot olyckor.

Enligt den senare lagen gäller generellt att ägare

eller nyttjanderättshavare till byggnader skall

upprätthålla ett skäligt brandskydd i byggnaden.

Krav kan således ställas på brandskyddet oavsett när

byggnaden är uppförd. Vad som är skäligt påverkas

bl.a. av byggnadens användningssätt och de

brandrisker som finns i byggnaden. Utskottet delar

inte motionärens syn på behovet av en lagöversyn i

denna fråga och avstyrker därför motionsyrkandet.

Räddningstjänst i Hjälmaren och på

Södertörn

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionerna 2003/04:Fö236

(kd) och 2004/05: T260 (fp) yrkande 7.

Motionerna

I motion 2003/04:Fö236 av Sven Gunnar Persson (kd)

framhålls att ansvaret för räddningsinsatser som

berör Hjälmaren inte rör den statliga

räddningstjänsten enligt den princip som råder för

räddningsinsatser på Sveriges tre största sjöar,

nämligen Vänern, Vättern och Mälaren. Ansvaret vilar

i stället direkt på kommunal räddningstjänst eller

ansvarig polismyndighet. Motionären menar att

framför allt startskedet av en räddningsinsats kan

försvåras och fördröjas eftersom Hjälmaren är delad

mellan tre län, tre SOS-centraler, fyra kommunala

räddningstjänster samt tre polismyndigheter.

Om statlig räddningstjänst råder för insatser på

Hjälmaren skulle insatserna, utan

gränsdragningsproblem, ledas från en och samma

räddningscentral. Detta skulle avsevärt minska

riskerna för fördröjande och missförstånd i en

räddningsinsats.

I motion 2004/05:T260 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

understryks det att det i samband med de

omstruktureringar av försvarsorganisationen som nu

förestår finns anledning att tro att Berga/Muskö

kommer att påverkas. Det är viktigt att

huvudstadsregionen och den känsliga skärgården

tillförsäkras ett tillräckligt gott skydd för

insatser vid miljökatastrof, olycka eller hot som

kräver större räddningsinsatser (yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

Frågan om räddningstjänsten på sjön Hjälmaren har

utretts, och regeringen har tagit ställning i frågan

i proposition 2002/03:119 Reformerad

räddningstjänstlagstiftning. I denna proposition

anges under avsnitt 7 Geografisk avgränsning mellan

statens och kommunernas skyldigheter (s. 77)

följande:

Även när det gäller arbetet med räddningsinsatser

på sjön Hjälmaren, som ett par remissinstanser

tagit upp, är det viktigt att ansvariga

myndigheter samarbetar med varandra. Regeringen

finner inte nu skäl att ändra

ansvarsförhållandena när det gäller denna sjö.

Utskottet hade vid beredningen av lagförslaget så

sent som hösten 2003 inget att invända mot

regeringens uppfattning i frågan. Utskottet

avstyrker motion 2003/04:Fö236 (kd).

Det finns enligt lagen om skydd mot olyckor ett

statligt ansvar för räddningstjänst till sjöss och

ett kommunalt ansvar för räddningstjänst på land.

Ansvaret för beredskap och skydd mot olyckor i den

aktuella regionen Södertörn ändras inte genom

förändringen av Försvarsmaktens verksamhet vid Berga

och Muskö. Samhällets resurser för insats vid en

större naturkatastrof måste tillgodoses oavsett om

verksamheterna vid Berga och Muskö förändras eller

inte. Ansvaret att tillhandahålla tillräcklig

förmåga för räddningsinsatser enligt den lokala

riskbilden finns kvar oavsett Försvarsmaktens

omlokalisering.

Det kan vidare nämnas att Räddningsverket har ett

av sina 5 oljeskyddsförråd med personal vid

Södertörns Räddningstjänstförbund. Förrådet skall

kunna sättas in vid både nationella och

internationella insatser.

Motionärerna tar inte direkt upp de resurser som

Försvarsmakten har i form av helikoptrar, vilka kan

användas vid räddningsinsatser till lands eller till

sjöss. Kommande omstationering av Försvarsmaktens

helikoptrar innebär förändrade insatstider i bl.a.

Stockholmsområdet med militära helikoptrar. Enligt

vad utskottet erfarit avser Sjöfartsverket inom kort

inleda ett upphandlingsförfarande för att kunna

teckna avtal med andra operatörer så att

räddningsberedskapen med helikoptrar blir

oförändrad.

Utskottet avstyrker motion 2004/05:T260 yrkande 7.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2003/04:Fö210 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av brandkunskap i

skolan.

2003/04:Fö216 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om brandforskning i

Sverige.

2003/04:Fö231 av Elizabeth Nyström och Magdalena

Andersson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en sammanslagning av

Arbetsmiljöverket och Räddningsverket/Spräng.

2003/04:Fö234 av Hillevi Larsson och Britt-Marie

Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att kunskaper om första

hjälpen bör erbjudas alla inom ramen för skola och

arbetsliv.

2003/04:Fö236 av Sven Gunnar Persson (kd):

Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer

med förslag till hur räddningsinsatserna på sjön

Hjälmaren kan likställas med räddningstjänst för

sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren.

2003/04:Fö240 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att förstärka

samhällets arbete med att förebygga civila hot och

olyckor, på bekostnad av militära hot.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

ytterligare utveckla Räddningsverkets och NCO:s

arbete med att "ge en samlad bild och bedömning"

av olyckor och säkerhetsarbetet i Sverige.

2003/04:Fö246 av Cinnika Beiming och Ola Rask (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av svensk

brandforskning.

2003/04:Fö266 av Eva Arvidsson och Cinnika Beiming

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av brandutbildning i

skolorna.

2003/04:Ub392 av Håkan Larsson m.fl. (c):

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om en översyn av

brandskyddet för skolor.

2004/05:Fö203 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om villkoren för och

rekryteringen av deltidsbrandmän.

2004/05:Fö205 av Lars Gustafsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om behovet

av ett fungerande skogsbrandflyg.

2004/05:Fö225 av Håkan Larsson och Sven Bergström (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om förändrat kostnadsansvar för släckning

vid hyggesbränning.

2004/05:T260 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om huvudstadsregionens försvar och

räddningsverksamhet.