Bet. 2004/05:FöU8

Försvarsutskottets betänkande

2004/05:FöU8

Åtgärder och ersättningar i samband med naturkatastrofer i Sverige

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande motioner från allmänna motionstiden

hösten 2004 om fonder och ersättningar, förebyggande verksamhet samt

utvärdering och analys vid naturkatastrofer. Utskottet behandlar också

motioner med yrkanden inom samma områden väckta med anledning av stormen

i södra Sverige den 8-9 januari 2005.

Utskottet anser liksom flera motionärer att det krävs särskilda insatser

från regeringens sida när det gäller ersättningar vid omfattande

naturkatastrofer. Regeringen har också vid katastrofsituationer fattat

beslut om ekonomisk kompensation till enskilda och till kommuner. Vid

partiledardebatten den 20 januari 2005 aviserade statsministern att

regeringen kommer att tillsätta en utredning för att analysera hur

samhället kan bli mer robust mot de klimat- och miljörelaterade

påfrestningarna. Utskottet förutsätter att utredningen tillsätts omgående.

Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen med förslag

om det som ett resultat av utredningsarbetet uppkommer behov av att se

över systemet med ersättningar över statsbudgeten vid stora naturkatastrofer.

Utskottet utgår också från att regeringen återkommer till riksdagen med

förslag om förebyggande åtgärder samt om utvärdering och analys vid

naturolyckor om det som ett resultat av den ovan nämnda utredningen

skulle visa sig påkallat.

I betänkandet finns tre reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Nationellt stöd och ersättningar vid naturkatastrofer

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö206 yrkande 1, 2004/05:Fö216,

2004/05:Fö217, 2004/05:Fö226, 2004/05:Fö235, 2004/05:Fö251 i denna del,

2004/05:Fö252 yrkande 4, 2004/05:Fö257 yrkandena 2 och 3 i denna del,

2004/05:Fö259 i denna del, 2004/05:MJ5 yrkandena 7 och 26, 2004/05:MJ6

yrkande 19, 2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkande 2.

Reservation 1 (m, fp, kd, c, mp)

2. Förebyggande verksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö210 yrkandena 1-3, 2004/05:Fö229,

2004/05:Fö239, 2004/05:Fö251 i denna del, 2004/05:Fö252 yrkandena 2,

3 och 5, 2004/05:Fö257 yrkande 3 i denna del och 2004/05:Fö259 i denna

del.

3. Utvärdering och analys

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö206 yrkande 2, 2004/05:Fö250,

2004/05:Fö257 yrkande 1, 2004/05:MJ5 yrkande 2 och 2004/05:MJ6 yrkande

23.

Reservation 2 (kd, c)

Reservation 3 (fp)

Stockholm den 8 mars 2005

På försvarsutskottets vägnar

Eskil Erlandsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil Erlandsson (c),

Tone Tingsgård (s), Ola Rask (s), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp),

Michael Hagberg (s), Berndt Sköldestig (s), Erling Wälivaara (kd),

Berit Jóhannesson (v), Britt-Marie Lindkvist (s), Rolf Gunnarsson (m),

Åsa Lindestam (s), Heli Berg (fp), Peter Jonsson (s), Karin Enström

(m), Lars Ångström (mp) och Fredrik Olovsson (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottet behandlar i detta betänkande motioner från allmänna motionstiden

hösten 2004 om fonder, förebyggande verksamhet samt utvärdering och

analys vid naturkatastrofer.

Utskottet behandlar också motioner med yrkanden inom samma områden väckta

med anledning av inträffad händelse (stormen i södra Sverige den 8-9

januari 2005).

Utskottets överväganden

Nationellt stöd och ersättningar vid naturkatastrofer

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser liksom flera motionärer att det krävs särskilda insatser

från regeringens sida när det gäller ersättningar vid omfattande

naturkatastrofer. Regeringen har också vid katastrofsituationer fattat

beslut om ekonomisk kompensation till enskilda och till kommuner. Vid

partiledardebatten den 20 januari 2005 aviserade statsministern att

regeringen kommer att tillsätta en utredning för att analysera hur

samhället kan bli mer robust mot de klimat- och miljörelaterade

påfrestningarna. Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen

med förslag om det som ett resultat av utredningsarbetet uppkommer behov

av att se över systemet med ersättningar över statsbudgeten vid stora

naturkatastrofer.

Motionerna 2004/05:Fö206 yrkande 1, 2004/05:Fö216, 2004/05:Fö217,

2004/05:Fö226, 2004/05:Fö235, 2004/05:Fö251 i denna del, 2004/05:Fö252

yrkande 4, 2004/05:Fö257 yrkandena 2 och 3 i denna del, 2004/05:Fö259

i denna del, 2004/05:MJ5 yrkandena 7 och 26, 2004/05:MJ6 yrkande 19,

2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkande 2 avstyrks. Jämför

reservation 1 (m, fp, kd, c, mp).

Motioner väckta (med stöd av RO 3 kap. 13 §) med anledning av stormen

i södra Sverige den 8-9 januari 2005

I partimotion 2004/05:MJ5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 7

framhålls att såväl enskilda personer som företag, inte minst skogsbruk

har av såväl storm som elavbrott orsakats avsevärda ekonomiska förluster.

För familjer med små marginaler kan även summor som framstår som små

jämfört med de värden i övrigt som gått förlorade i stormen vara mycket

betungande. Säkerheten för lån kan i och med stormen vara borta. Bortfall

i produktion eller svårighet att genomföra leveranser och därmed uteblivna

intäkter har följt i stormens spår. Det vilar ett särskilt ansvar på

regeringen att se till att försäkringsbolag, banker, andra långivare

och kraftbolag själva samarbetar för att snabbt komma i gång med att

lösa frågor om skadestånd och ersättningar samt att inte ställa orimliga

krav på säkerheter, amorteringar o.d.

I samma partimotion 2004/05:MJ5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande

26 framhålls att det i dag är svårt att bedöma i vilken utsträckning

enskilda kommuner och landsting förorsakats alltför omfattande kostnader

på grund av stormen. I den kontinuerliga utvärdering av stormens verkningar

som motionärerna föreslår att regeringen skall ta ansvar för bör detta

vägas in. Regeringen har i så fall möjlighet att återkomma till riksdagen

med förslag i samband med vårpropositionen. På längre sikt kan ett

nationellt katastrofkonto övervägas i syfte att bistå kommuner vid stora

katastrofer. Detta gäller både för katastrofer utomlands där många

svenskar drabbas och på en nationell nivå. Insatserna kan bli mycket

långvariga. Specifikt drabbade kommuner behöver ha möjlighet att få

ekonomiskt stöd från staten.

I partimotion 2004/05:MJ6 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkande 19

framhålls att den nya räddningstjänstlagen nu har prövats i en

katastrofsituation.

Erfarenheterna bör tas till vara för att bedöma om lagen i något

avseende behöver förändras för att fungera på ett optimalt sätt i en

krissituation, såväl nationellt som regionalt och kommunalt. Otydligheter

har kunnat identifieras mellan räddningstjänstlagen och lagen om

extraordinära händelser. Det finns ett glapp mellan lagarna som inte tydligt

definierar vem som har det ekonomiska ansvaret för många av de insatser

som skett i samband med stormkatastrofen. Det bör därför i dessa lagar

tydligt definieras i vilka delar staten vid en katastrofsituation tar

ett nationellt ekonomiskt ansvar. Kommunerna kan inte förväntas stå för

hela notan vid den här typen av naturkatastrofer. I stället behövs en

väl avvägd balans mellan statens och kommunernas kostnadsansvar.

I partimotion 2004/05:MJ8 av Maud Olofsson m.fl. (c) framhålls att

stormen den 8-9 januari 2005 innebär en naturkatastrof i stora delar av

vårt land. Många enskilda har drabbats hårt av el- och teleavbrott,

utkylda hus och problem med framkomlighet. De största och mest långsiktiga

konsekvenserna kommer stormen att få för skogsägare och skogsnäringen

i stort. För enskilda skogsägare handlar det i många fall om en personlig

katastrof, då enorma ekonomiska värden förötts. För många är det fråga

om den enda pensionsförsäkring man har, och för andra innebär förödelsen

hot om ruin. De enorma psykiska påfrestningar många utsätts för kräver

både snabba och tydliga besked om vilka insatser samhället tänker göra

och särskilda insatser för att bidra med socialt stöd i en svår situation.

Motionärerna anser att möjligheten till ekonomisk kompensation för de

enorma ekonomiska förluster som uppkommit bör utredas. Även om försäkringar

är ett individuellt ansvar måste frågan väckas mot vilka händelser man

skall kräva att enskilda försäkrar sig. Stormen måste betecknas som en

naturkatastrof, vilket också motiverar statliga insatser för att lindra

skadeverkningarna för de hårdast drabbade. Vad som anförts om åtgärder

för att minska skadeverkningarna av stormen den 8-9 januari 2005 bör

ges regeringen till känna (i denna del).

I partimotion 2004/05:MJ9 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkande 2

understryks att orkanen Gudrun i södra Sverige blottade en mängd svagheter

i vårt samhälle, både vad gäller det intensiva skogsbruket, infrastrukturen

och leveranssäkerheten av basala nyttigheter som el, vatten och telefon.

Vi måste ta lärdom av effekterna av denna största svenska naturkatastrof

i modern tid och låta den få konsekvenser i praktisk politik. Kommunerna

har i dag en stor och viktig roll i krissituationer. Det är dock inte

rimligt att en drabbad kommun ensam skall stå för alla extraordinära

kostnader som en naturkatastrof innebär. De kommunala insatserna har i

samband med orkanen varit stora. Telefonjourer, evakueringar, utkörning

av vatten, mat och reservkraftverk har varit en del i dessa kommuners

arbete. Hjälp till åldringar och barnfamiljer med annat boende, gratis

inträde och längre öppettider på badinrättningar och sporthallar,

värmestugor, tillfälliga flyttar av skol- och förskoleverksamhet är

kostsamt och svårt för små kommuner att bära. Det måste finnas en begränsning

i det kommunala ansvaret och en klar linje när det är staten som tar

över det ekonomiska ansvaret. Det organisatoriska och utförarmässiga

bör ligga på kommunen men om beredskapen varar länge bör staten täcka

kostnaderna från och med en bestämd tidpunkt. Man skulle då slippa en

del av de långa processer som nu ofta blir fallet efter översvämningar

m.m. när kommuner i efterhand söker kompensation. Riksdagen bör tillkännage

för regeringen vad som anförs om att begränsa kommunernas ekonomiska

ansvar för krishantering.

Motioner från allmänna motionstiden 2004

I motion 2004/05:Fö206 av Jan-Evert Rådhström och Elizabeth Nyström

(båda m) yrkande 1 framhålls att flera naturkatastrofer under senare

tid har inträffat där olika myndigheter tvistar om vem som har

betalningsansvaret eller om någon över huvud taget har något betalningsansvar

för skador som uppkommer till följd av det skedda. Det förefaller

självklart att staten måste vara behjälplig gentemot den enskilde när det

inträffar naturkatastrofer, eftersom försäkringssystemet inte täcker

alla skador av denna art. Lika självklart som att den enskilde lider

stor skada och behöver samhällets hjälp lika självklart är det att

kommuner många gånger inte själva klarar av den ekonomiska börda som en

katastrof innebär, och därmed behöver statens stöd. Många kommer med

dagens system också att inse att det är en omöjlig situation att

återuppbygga sin egendom, eftersom varken försäkringsbolag eller samhället

kan ge de stöd som krävs. Riksdagen bör enligt motionärerna begära att

regeringen låter utreda frågan om att inrätta en katastroffond (yrkande

1).

I motion 2004/05:Fö216 av Dan Kihlström (kd) framhålls att det tyvärr

blir allt vanligare att naturkatastrofer av olika slag drabbar stora

områden i landet. Detta har inneburit omfattande skador för såväl

enskilda, näringsidkare, kommuner som staten. Erfarenheterna från de

översvämningar och andra naturkatastrofer som under de senaste åren

drabbat vissa regioner i landet talar också för att någon form av nationell

fond/försäkringsordning bör inrättas. Tyvärr har vi anledning att tro

att den typen av katastrofer, som de senaste åren drabbat vårt land,

kommer att inträffa igen. Det är därför av yttersta vikt att det för

framtiden finns en ekonomisk beredskap för den här typen av katastrofer.

En nationell katastroffond skulle vara till stor hjälp, en fond ur

vilken man, med en hyfsat enkel administration, helt eller delvis kan

ersätta skador som genom vädrets makter uppstått på mark och fastigheter.

Regeringen borde därför få ett uppdrag att omedelbart utreda och

förbereda för en ovan beskriven katastroffond.

I motion 2004/05:Fö217 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark (båda c)

understryks att de senaste årens händelser med översvämningar, raserade

vägar och jordskred har medfört stora ekonomiska kostnader för hus- och

markägare samt för den drabbade kommunen. Erfarenheterna efter dessa

händelser uppdagar även att ansvarsfrågorna är otydliga mellan olika

myndigheter och att försäkringar inte täcker alla skador. Avsaknaden av

anslag för täckande av kostnader efter oförutsedda naturkatastrofer

bidrar nu till att försvåra och försena viktiga åtgärder som borde vidtas

ganska omgående. Vid tidigare behandling av frågan om inrättandet av en

naturkatastroffond har riksdagen påtalat att nästan alla naturolyckor

drabbar områden som bebyggts på olämplig mark. Detta argument håller

inte i dag. I de drabbade rasområdena i Hagfors och Sunnemoområdet har

erosion och sättningar i mark skett över mycket stora områden som haft

bebyggelse från sekelskiftet. Det som har förändrats är nederbördens

intensitet som inneburit att markområden där inte förmått klara de stora

vattenmängderna. Flera privatpersoner och företagare har drabbats

eftersom de inte får täckning för att åtgärda skadorna, inte full ekonomisk

kompensation vid inlösen av egendom. I ett svar från försvarsministern

i september 2004 på en skriftlig fråga med anledning av naturkatastrofen

i Värmland i augusti hänvisar ministern till proposition 1983/84:6

angående ersättning för skador. Där påpekas att ersättning inte skall

utgå från staten för skador som det går att försäkra sig för och att

den principen är viktig. I proposition 2002/03:119 angående reformerad

räddningstjänstlagstiftning betonas åter den enskildes ansvar för

förebyggande åtgärder, detta utan hänsyn till orsakerna till naturkatastrofen.

Med anledning av händelserna de senaste åren är det befogat att

ansvarsfrågorna måste klargöras. Det är viktigt för de drabbade områdena

att de snabbt får hjälp och inte förblir i ovisshet för bygdens framtid.

För att underlätta och få en rimlig hantering av de ekonomiska

ersättningskraven borde därför en särskild fond inrättas att användas för

täckande av skador efter naturkatastrofer som inga försäkringar täcker.

I motion 2004/05:Fö226 av Birgitta Sellén och Kenneth Johansson (båda

c) anförs att Sverige sedan sommaren 2000 till dags datum har drabbats

av flera långvariga och kraftiga regnperioder och häftiga åskskurar,

med enorma översvämningar som följd. Enligt klimatexperter kommer vi i

framtiden att drabbas av flera nederbördsperioder, liknande den som vi

redan upplevt de senaste åren. Skador på vägar och järnvägar betalas av

alla skattebetalare, andra skador får invånarna lokalt stå för. Är det

rättvist? Lokala oväder är inte en fråga för den lokala ekonomin. För

att skapa rättvisa över hela landet bör regeringen utreda möjligheten

att starta en fond som kan utnyttjas vid naturkatastrofer, och den skall

bl.a. täcka skador som vi inte kan teckna försäkringar mot, en fond som

växer under de år som den inte behöver utnyttjas.

I motion 2004/05:Fö235 av Tommy Ternemar (s) framförs att vi den senaste

tiden har fått uppleva ett antal miljökatastrofer i vårt land. När dessa

katastrofer inträffar drabbas många enskilda människor och kommuner.

Inte sällan pågår rättsprocesserna, om ansvarsfrågan och vilken ekonomisk

ersättning de drabbade ska få, under mycket lång tid. Det är en situation

som är mycket arbetsam för alla inblandade. Därför är behovet stort av

en miljöfond som tillfälligt kan ersätta kostnaderna i samband med

miljökatastrofer, fram till dess att rättsprocessen är klar och ansvarsfrågan

utredd.

I motion 2004/05:Fö251 av Marie Engström (v) konstateras att det inte

finns någon statlig katastroffond eller liknande i Sverige. Återkommande

översvämningar och ras till följd av ogynnsamma väderförhållanden har

inneburit omfattande skador för såväl kommuner, näringsidkare som

enskilda. Stora ekonomiska värden har gått förlorade. Riksdagen bör

tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs om att se över

möjligheten att ersätta skador vid naturkatastrofer (i denna del).

I motion 2004/05:Fö252 av Jörgen Johansson (c) yrkande 4 framhålls att

experterna i dag är överens om att det regnar mer och att de stora

översvämningarna blivit mer frekventa. Det som betraktas som 100-årsregn

förefaller i dag inträffa vart 20:e år. De drabbade vid en översvämning

hamnar ofta i en brydsam situation. Troligt är att någon form av

översvämningsfond bör skapas i syfte att värna drabbade sakägare. Utformningen

av en sådan fond avseende intressenter från såväl sakägare, försäkringsbolag,

näring som samhälle bör initieras. Detta bör ges regeringen till känna.

I motion 2004/05:Fö257 av Eskil Erlandsson och Margareta Andersson (båda

c) yrkande 2 understryks att det är uppenbart att svårare översvämningar

inte kan uteslutas beroende på temperaturhöjningar och andra väderförändringar.

Det är ytterst angeläget att regeringen tydligt klargör när ersättning

skall utbetalas för den skördeförlust eller skördeskada som jord- och

skogsbrukare kan drabbas av. Översvämningarna på grund av den kraftiga

nederbörden under juli månad 2004 orsakade omfattande skador i många

delar i södra Sverige. Även andra delar av landet drabbas hårdare och

tätare under senare år. Skogs- och jordbruksmarker drabbas således hårt

men även andra anläggningar som exempelvis turistanläggningar drabbas

hårt. I dag är rättsläget helt otillfredsställande då företag som har

ansvar för styrning av vattenstånd utan egen kostnad kan svämma över

stora arealer för att optimera den egna vattenresursen. Markägarna får

inte ersättning vare sig för skördeskada eller för totalt skördebortfall.

Motionärerna anser att det måste inrättas en katastroffond som snabbt

kan utnyttjas. Fonden bör finansieras ur statsbudgeten med en årlig

summa, t.ex. 500 miljoner/år, där outnyttjade medel ackumuleras i en

fond upp till ett tak. Detta är saker som enskilda markägare ej kan

påverka, och de skall därför i den uppkomna situationen hållas skadeslösa.

I samma motions yrkande 3 (i denna del) anförs att det, för att minska

skadeverkningarna för drabbade fastighetsägare, ovillkorligen måste

utgå kompensation/ersättning när avvägningar görs mellan olika områden

- dvs. man pumpar/leder vatten till ett område för att rädda ett annat.

Vi har exempel där man "offrat" en enskild markägares område för att

rädda andra områden. Som helhet kanske det är en riktig bedömning men

det måste samtidigt innebära att den drabbade skall erhålla ersättning

för de uppkomna skadorna.

I motion 2004/05:Fö259 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s) (i denna

del) föreslås inrättandet av en naturolycksfond. Naturolyckor kan få

stora effekter lokalt, för näringsidkare och för enskilda privatpersoner.

Dessa olyckor är ofta mycket kostsamma, och inte sällan pågår

utredningsarbetet om ansvarsfrågan långt efter det att röjningsarbete och

ombyggnation klarats av.

Utskottet

I försvarsutskottets betänkande Ny räddningstjänstlagstiftning, m.m.

(bet. 2003/04:FöU2) framhöll utskottet följande (s. 23-24):

Utskottet har sedan riksmötet 1997/98 behandlat frågan om inrättande av

en nationell katastroffond, senast i betänkande 2001/02:FöU5 då bl.a.

följande anfördes:

"Utskottet vill också särskilt framhålla betydelsen av det skadeförebyggande

arbetet i syfte att minska skadorna vid bl.a. naturkatastrofer. Utskottet

anser att det är viktigt att incitamenten för sådana insatser stimuleras

och inte elimineras. Yrkandena i motionerna om en statlig garantiersättning

e.d. som löses ut vid en svår påfrestning kan - enligt utskottets mening

- försvaga sådana incitament, vilket torde vara olyckligt."

Enligt lag (2002:833) om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner

och landsting får kommuner och landsting lämna begränsat ekonomiskt

stöd till en enskild som drabbats av en extraordinär händelse. Det stöd

som avses i lagen kan bara lämnas så länge den extraordinära händelsen

föreligger. Det är dock inte möjligt att exakt förutse vilken typ av

stöd som kan bli aktuellt eller i vilka situationer stöd är berättigat.

Reparativa stödåtgärder i efterhand och ersättning för skador till

följd av en extraordinär händelse omfattas emellertid inte heller av

detta stadgande (prop. 2001/02:184) utan det får lösas t.ex. genom den

enskildes försäkringar eller genom bistånd enligt socialtjänstlagen

efter sedvanlig behovsprövning.

Utskottet vidhåller att inrättandet av en katastroffond eller liknande

försvagar incitamenten för det skadeförebyggande arbetet .

Tekniken med fonder som förordas i flera motioner används i vissa

sammanhang för att utjämna förskjutningar mellan inbetalade avgifter och

förväntade utgifter. Eftersom det här inte är fråga om några inbetalade

avgifter synes inte fonder vara lämpliga i detta fall. I stället bör

enligt utskottet anslag anvisas på statsbudgeten. Det finns ett anslag

på 670 miljoner kronor under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner, 48:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting, som kan användas för kommuner som hamnar i ekonomiska svårigheter.

Inom utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet finns vidare

anslaget 7:2 Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra olyckor på

25 miljoner kronor samt anslaget 7:3 Ersättning vid räddningstjänst m.

m. på 20 miljoner kronor. Det senare anslaget har vid flera tillfällen

under senare år räknats upp på tilläggsbudget under det aktuella budgetåret.

Vid omfattande naturolyckor har regeringen beslutat om särskilda medel

till drabbade kommuner för att bl.a. täcka kostnader för skador på

infrastrukturen. Exempelvis Trosa kommun fick 6 miljoner kronor vid

jordskredet i Vagnhärad 1997. Regeringen beslutade också om 100 miljoner

kronor vid översvämningarna år 2000 i södra Norrland och i Värmland-Dalsland.

Vidare har regeringen med anledning av stormen i södra Sverige den 8-9

januari 2005 beslutat om bl.a. följande åtgärder. Dieselskatten sänks

i Götaland för skogsbrukets arbetsmaskiner. 500 miljoner kronor avsätts

till stöd för att lagra det stormfällda virket. Ett särskilt stöd

motsvarande 400 miljoner kronor ges till drabbade skogsägare. Farleds-

och banavgifter tas temporärt bort för transporter av stormfällt virke.

Bidrag lämnas för att åtgärda skogsbilvägar och körskador i

naturen.

Utskottet anser liksom flera motionärer att det krävs särskilda insatser

från regeringens sida när det gäller ersättningar vid omfattande

naturkatastrofer. Regeringen har också vid katastrofsituationer fattat

beslut om ekonomisk kompensation till enskilda och till kommuner. Vid

partiledardebatten den 20 januari 2005 aviserade statsministern att

regeringen kommer att tillsätta en utredning för att analysera hur

samhället kan bli mer robust mot de klimat- och miljörelaterade

påfrestningarna. Utskottet förutsätter att utredningen tillsätts omgående.

Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen med förslag

om det som ett resultat av utredningsarbetet uppkommer behov av att se

över systemet med ersättningar anvisade över statsbudgeten vid stora

naturkatastrofer.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört ovan avstyrks motionerna 2004/05:Fö206

yrkande 1, 2004/05:Fö216, 2004/05:Fö217, 2004/05:Fö226, 2004/05:Fö235,

2004/05:Fö251 i denna del, 2004/05:Fö252 yrkande 4, 2004/05:Fö257

yrkandena 2 och 3 i denna del, 2004/05:Fö259 i denna del, 2004/05:MJ5

yrkandena 7 och 26, 2004/05:MJ6 yrkande 19, 2004/05:MJ8 i denna del och

2004/05:MJ9 yrkande 2.

Förebyggande verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Regeringen har aviserat att den avser att tillsätta en utredning om hur

Sverige skall klara framtida naturkatastrofer. Utskottet utgår från att

regeringen vid behov återkommer till riksdagen med förslag till hur

statens och kommunernas förebyggande åtgärder vid naturkatastrofer skall

kunna utvecklas.

Utskottet avstyrker motionerna 2004/05:Fö210 yrkandena 1-3, 2004/05:Fö229,

2004/05:Fö239, 2004/05:Fö251 i denna del, 2004/05:Fö252 yrkandena 2,

3 och 5, 2004/05:Fö257 yrkande 3 i denna del och 2004/05:Fö259 i denna

del.

Motioner från allmänna motionstiden 2004

I motion 2004/05:Fö210 av Hans Backman (fp) pekas på de återkommande

översvämningsproblemen som vi sett i Sverige de senaste 15-20 åren. Det

måste vidtas åtgärder för att förbättra Sveriges beredskap vid hanteringen

av översvämningar. Sverige ligger efter många andra europeiska länder

när det gäller att hantera översvämningar. I Sverige finns, till skillnad

från många andra europeiska länder, ingen myndighet med nationellt ansvar.

Trots att experterna varnar för att översvämningshoten ökar, har vi i

Sverige inte ens gjort en samlad riskbedömning. Sannolika förskjutningar

i klimatet mot ännu större nederbörd inom större delen av landet och

mer frekventa och svåra extremsituationer samt en större sårbarhet hos

samhället förvärrar situationen. De extremsituationer som inträffar i

sig utgör tillräckliga skäl för att ta översvämningsriskerna på största

allvar och planera för åtgärder som kan minska skadeverkningarna. I

Sverige finns på den centrala nivån några verk med ett fåtal handläggare

som har uppgifter kopplade till översvämningar. Det som kännetecknar

Sverige är det stora ansvar som läggs på den lokala nivån. Kommunernas

resurser för att arbeta med översvämningar är dock ofta otillräckliga.

Den regionala nivån, i detta fall länsstyrelserna, har en samordnande

roll men bristande befogenheter att ingripa för att förebygga eller

förhindra översvämningar. En baskompetens för arbete med att förebygga

skador av översvämningar bör byggas upp i Sverige på nationell nivå

efter norsk eller engelsk förebild (yrkande 1). Utbildning och forskning

inom området måste förstärkas för att på sikt möta behovet av

kompetensförsörjning (yrkande 2). Riktlinjer/strategier eller handböcker bör

tas fram till stöd för lokala och regionala myndigheter (yrkande 3).

I motion 2004/05:Fö229 av Lars Wegendal m.fl. (s) konstateras att

räddningsarbetet fungerade bra vid den gångna sommarens omfattande

översvämningar då bl.a. delar av Kronoberg drabbades. Det finns dock

anledning att göra en noggrann utvärdering av det inträffade och överväga

åtgärder. En fundamental fråga är ansvarsfördelningen. Det gäller t.ex.

ansvaret för vattennivån i reglerade vattendrag. Räddningsledaren måste

få ökade befogenheter. Det är angeläget att se över vattendomarna och

på vilket sätt dessa är relevanta i framtiden. Man kan också ifrågasätta

om de som har ansvaret för dammarna har tillräcklig utbildning för att

hantera en översvämningssituation. Att ansvarsfrågan tydliggörs blir än

viktigare om det som i somras handlar om insatser som har räckvidd över

länsgränserna. Men också andra har ett ansvar. Det gäller försäkringsbolagen

som måste ta ett större ansvar för att t.ex. analysera risken för

översvämning när det blir aktuellt att bebygga ett område. Även

fastighetsägarens skyldigheter måste analyseras. Översvämningsrisken måste i

ökad grad beaktas i den kommunala planeringen. Riksdagen bör enligt

motionärerna tillkännage för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förebyggande åtgärder mot översvämningar.

I motion 2004/05:Fö239 av Agne Hansson (c) understryks att de samlade

skadorna för de senaste årens översvämningar uppgår till miljardbelopp.

Översvämningssituationerna har kommit väldigt oförberett och tidiga

varningar från meteorologiskt håll har saknats. Varje gång en

översvämningskatastrof har blivit ett faktum har således överraskningsmomentet

varit stort och handfallenheten slående för att möta en översvämningsrisk

som snabbt övergått i en katastrofsituation. Någon myndighet med ett

samlat ansvar för dessa uppgifter finns inte. Inte heller finns det

någon samordning av ansvaret mellan myndigheter med spridda ansvarsdelar.

Oftast blir det den lokala kommunen i fråga som får ta den största

smällen. Erfarenheterna av de senaste årens översvämningar visar

övertydligt att Sverige står mycket dåligt rustat för att möta situationer

av detta slag. En samlad enhet med ansvar för att förebygga och förhindra

översvämningar och skador i samband med en översvämning bör skapas. En

lämplig lokalisering av en sådan enhet bör förläggas lokalt nära

potentiella översvämningsområden som t.ex. Hultsfred eller annan lämplig

ort i anslutning till det småländska höglandets vattenavrinningssystem.

Ett tydligt samband bör byggas upp som enligt ett decentraliserat

mönster ger stöd och kompetens till den lokala nivån, dvs. berörda

kommuner. Det bör också övervägas hur uppkomna kostnader för skador vid

översvämningar skall regleras för att skydda tredje man. Även forskningen

för att förebygga framtida översvämningar bör initieras. Vad som anförts

om uppbyggande av ett system för att bättre möta och förhindra framtida

översvämningssituationer i Sverige bör enligt motionären ges regeringen

till känna.

I motion 2004/05:Fö251 av Marie Engström (v) anförs att vi under en rad

år har fått uppleva extrema väderförhållanden och skador till följd av

dessa. Isolerade samhällen, vattenfyllda hus och förstörda vägar och

broar har tyvärr blivit en återkommande syn. Vi kan också konstatera

att vissa delar i landet är mer exponerade än andra. Riksdagen bör enligt

motionären tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs om

att se över möjligheten att förebygga skador vid naturkatastrofer (i

denna del).

I motion 2004/05:Fö252 av Jörgen Johansson (c) yrkande 2 påpekas att

översvämningar ofta får en dominoeffekt då vattenflöden ofta passerar

kraftverksdammar som regleras via vattendom samtidigt som dessa regleringar

ofta sätts ur spel i samband med extrem nederbörd. Information och

samordning mellan olika dammar är alltför ofta bristfälliga och bör

samordnas för att så långt som möjligt förhindra skador. En kartläggning

och samordning av dessa preventiva åtgärder bör utformas av Räddningsverket.

I motion 2004/05:Fö252 av Jörgen Johansson (c) yrkande 3 anförs att det

vid skador i samband med översvämningar ofta uppstår ansvarskonflikter.

Vem bär det reella ansvaret för en översvämning när samtliga normer

för vattenregleringar och liknande fallit på grund av extrem nederbörd.

Vem skall betala de kostnader som åsamkats sakägare? Senare års

översvämningar visar att en översyn av gällande lagstiftning behövs i syfte

att klargöra ansvarsförhållandena. Samtidigt bör en analys göras avseende

sakägares ansvar.

I motion 2004/05:Fö252 av Jörgen Johansson (c) yrkande 5 framhålls att

effekterna av översvämningar i många sammanhang kan förebyggas. Ofta är

drabbade områden också kulturbygder, och ett samhällsintresse finns i

bevarandet av miljön. Ofta är det åmiljöer i äldre stadskärnor. I dessa

kulturmiljöer bör samfälligheter skyndsamt skapas så att ansvarsförhållanden

tydliggörs mellan sakägare för att säkra kulturvärden till kommande

generationer. Räddningsverket bör, som fristående part, initiera den

typen av samfälligheter i bygder som ofta drabbas av översvämningar.

I motion 2004/05:Fö257 av Eskil Erlandsson och Margareta Andersson (båda

c) yrkande 3 (i denna del) framhålls att orsaken till översvämningarna

naturligtvis är den omfattande nederbörden men de uppkomna skadorna

skulle uppenbart kunna minskas med olika åtgärder. Några orsaker kan

vara otidsenliga eller kanske rent felaktiga vattendomar och bristande

ansvar vad gäller rensning och underhåll av vattendrag. För att minska

skadeverkningarna för drabbade fastighetsägare bör länsstyrelsen utse

ansvariga personer för alla större vattendrag i länet. Deras uppdrag

blir att se till att underhåll och ansvar för vattendraget sköts.

I motion 2004/05:Fö259 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s) anser

motionärerna att Sverige måste ta fram en strategi för att klara av de

sannolika förskjutningarna i klimatet mot ännu större nederbörd inom

större delar av landet och mer frekventa och svåra extremsituationer.

1.

Det bör inrättas en nationell samordnande instans som är huvudansvarig

för sådana typer av händelser med resurser och kompetens för att arbeta

långsiktigt förebyggande och göra långsiktiga strategiska bedömningar,

initiera forskning och kompetensutveckling, ge stöd till och samordna

lokala initiativ och följa upp arbetet. Detta arbete skall ske utifrån

den kunskap som finns hos de samlade expertmyndigheterna. En viktig

instans är Ras- och skreddelegationen, som kan utvecklas än mer. Med en

god samordning och en nationell instans som är huvudansvarig finns stora

samhällsvinster att göra.

2. Utbildning och forskning inom området behöver stärkas för att på

sikt möta behovet av kompetensförsörjning. Att t.ex. geoteknisk forskning

bedrivs i Sverige är av största betydelse mot bakgrund av de speciella

geologiska och klimatologiska förhållanden som finns i Norden. Det behövs

ökad kunskap inom ett flertal markrelaterade områden, som t.ex. kunskap

om klimatförändringar, infrastruktur, byggande i tätort, geotekniska

risker m.m. En effektiv samverkan och samordning mellan högskolor,

institut och övriga aktörer samt mellan olika vetenskaper innefattande

annan teknik, naturvetenskap och samhällsvetenskap är av största vikt

för att skapa en god beredskap.

3. Riktlinjer och strategier bör tas fram till stöd för lokala och

regionala myndigheter. Kommunala och regionala myndigheter, som hanterar

dessa frågor, behöver nationell kompetens kompletterad med riktlinjer/strategier

att stödja sig emot för sitt förebyggande arbete i kommunala planeringsgrupper.

Det är också viktigt att tillräckligt med resurser finns för att

kommunerna skall kunna satsa på förebyggande åtgärder. Ofta är det stora

kostnadskrävande projekt som en enskild kommun har svårt att ta hela

kostnaden för. Med bra samordning kan de lokala och regionala myndigheterna

bygga upp en bra kompetens och en bra förebyggande verksamhet.

Med hänvisning till ovanstående föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförts om behov av nationell

samordning för att hantera naturolyckor av olika slag (i denna del).

Utskottet

I flera motioner föreslås olika slag av förebyggande åtgärder vid

naturolyckor.

Regeringen uppdrog under år 2004 åt flera statliga myndigheter att

redovisa erfarenheterna av förra sommarens översvämningar i Europa.

Länsstyrelsen i Värmlands län har vidare redovisat erfarenheter från

ovädret i Värmland i augusti 2004, främst Hagfors kommun. Regeringen

har också gett flera myndigheter i uppdrag att inom sitt verksamhetsområde

redovisa erfarenheterna av krishanteringsarbetet i samband med stormen

i södra Sverige i januari 2005. Dessa redovisningar belyser enligt

utskottet olika aspekter som har betydelse vid förbättringar för att

bättre kunna möta framtida naturolyckor.

Regeringen har vidare givit Statens räddningsverk i uppdrag att i

samverkan med andra myndigheter bygga upp en databas med statistik som

ger en samlad bild av naturolyckor i Sverige som utgår från myndigheternas

erfarenheter från naturolyckor.

Regeringen har som nämnts ovan aviserat att den avser att tillsätta en

utredning om hur Sverige skall klara framtida naturkatastrofer. Utskottet

utgår från att frågor av det slag som väcks i motionerna kommer att

övervägas i denna utredning. Utskottet utgår vidare från att regeringen

vid behov återkommer till riksdagen med förslag till hur statens och

kommunernas förebyggande åtgärder vid naturkatastrofer skall kunna

utvecklas.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört ovan avstyrks motionerna 2004/05:Fö210

yrkandena 1-3, 2004/05:Fö229, 2004/05:Fö239, 2004/05:Fö251 i denna del,

2004/05:Fö252 yrkandena 2, 3 och 5, 2004/05:Fö257 yrkande 3 i denna

del och 2004/05:Fö259 i denna del.

Utvärdering och analys

Utskottets förslag i korthet

Utskottet förutsätter att den utredning som regeringen avser att tillsätta

för att analysera hur samhället kan bli mer robust mot de klimat- och

miljörelaterade påfrestningarna kommer att behandla frågor av det slag

som väcks i några motioner. Utskottet utgår från att regeringen återkommer

med förslag till riksdagen om det som ett resultat av utredningsarbetet

visar sig påkallat.

Utskottet avstyrker motionerna 2004/05:Fö206 yrkande 2, 2004/05:Fö250,

2004/05:Fö257 yrkande 1, 2004/05:MJ5 yrkande 2 och 2004/05:MJ6 yrkande

23. Jämför reservationerna 2 (kd, c) och 3 (fp).

Motioner väckta (med stöd av RO 3 kap. 13 §) med anledning av stormen

i södra Sverige den 8-9 januari 2005

I partimotion 2004/05:MJ5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 2

framhålls att vi inte i dag till fullo kan se de mer långsiktiga konsekvenser

för enskilda människor, samhällsekonomin och näringslivet som stormen

kommer att ge. Det är först i längre tidsperspektiv som stormens påverkan

kommer att visa sig fullt ut. Regeringen bör därför ta ett särskilt

ansvar för att följa upp stormens konsekvenser på längre sikt, kontinuerligt

redovisa dessa och där så är nödvändigt föreslå åtgärder som vi i dag

inte har möjlighet att se behovet eller omfattningen av.

I partimotion 2004/05:MJ6 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkande 23

föreslås att de totala samhällskostnaderna för stormkatastrofen bör

analyseras. Många företag har drabbats av kostnader till följd av stillestånd

i produktionen. Det handlar dels om kostnader för produktionsbortfall,

dels om kostnader till följd av straffklausuler i leveransavtal.

Motioner från allmänna motionstiden 2004

I motion 2004/05:Fö206 av Jan-Evert Rådhström och Elizabeth Nyström

(båda m) yrkande 2 påpekas att Krisberedskapsmyndigheten bl.a. har till

uppgift att dra lärdom av katastrofer i landet och se över hur olika

aktörer har klarat sambandsarbetet. När det gäller katastrofer under

2004 är det anmärkningsvärt att regeringen gett Krisberedskapsmyndigheten

i uppdrag att endast se på händelserna med anledning av översvämningar,

men inte när det gäller raskatastrofen i Hagfors. Riksdagen bör begära

att regeringen låter Krisberedskapsmyndigheten med understöd av andra

berörda myndigheter redovisa erfarenheterna från raskatastrofen i Hagfors

i likhet med andra katastrofer under året.

I motion 2004/05:Fö250 av Carina Hägg m.fl. (s) understryks att bl.a.

delar av Småland under den gångna sommaren drabbades av omfattande

översvämningar. Glädjande nog fungerade räddningsarbetet bra genom goda

insatser av exempelvis hemvärnet. Det finns emellertid anledning att

göra en noggrann utvärdering av det inträffade och överväga åtgärder.

En fundamental fråga är ansvarsfördelningen. Det gäller t.ex. ansvaret

för att reglera vattennivån i dammar. Räddningsledaren måste få ökade

befogenheter. Det är angeläget att se över vattendomarna och på vilket

sätt dessa är relevanta i framtiden. Man kan också ifrågasätta om de

som har ansvaret för dammarna har tillräcklig utbildning för att hantera

en översvämningssituation. Att ansvarsfrågan tydliggörs blir än viktigare

om det som i somras handlar om insatser som har räckvidd över länsgränserna.

Men också andra har ett ansvar. Det gäller försäkringsbolagen som måste

ta ett större ansvar för att t.ex. analysera risken för översvämning

när det blir aktuellt att bebygga ett område. Översvämningsrisken måste

i ökad grad beaktas i den kommunala planeringen. Riksdagen bör tillkännage

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvärdering och

åtgärder med anledning av sommarens översvämningar.

I motion 2004/05:Fö257 av Eskil Erlandsson och Margareta Andersson (båda

c) yrkande 1 framförs att det är uppenbart att svårare översvämningar

inte kan uteslutas beroende på temperaturhöjningar och andra väderförändringar.

Under de senaste åren har kostnaden inom EU legat mellan 100 och 140

miljarder kronor per år. Det är ytterst angeläget att regeringen tydligt

klargör vad som är att betrakta som naturkatastrof och när ersättning

skall utbetalas för den skördeförlust eller skördeskada som jord- och

skogsbrukare kan drabbas av. Riksdagen bör tillkännage för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att en tydlig definition av

naturkatastrof måste tas fram.

Utskottet

I några motioner tas frågor om utvärdering av naturolyckor upp.

Som beskrivs ovan finns det ett antal rapporter från naturolyckorna

förra sommaren. Regeringen har också nyligen uppdragit åt olika myndigheter

att redovisa erfarenheter från stormen i januari 2005 i södra Sverige.

Enligt utskottet är dessa redovisningar en god grund för att genomföra

förbättringar när det gäller förmågan att hantera naturolyckor. Utskottet

förutsätter vidare att den utredning som regeringen avser att tillsätta

för att analysera hur samhället kan bli mer robust mot de klimat- och

miljörelaterade påfrestningarna kommer att behandla frågor av det slag

som väcks i motionerna. Utskottet utgår från att regeringen återkommer

med förslag till riksdagen om det som ett resultat av utredningsarbetet

visar sig påkallat.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört ovan avstyrks motionerna 2004/05:Fö206

yrkande 2, 2004/05:Fö250, 2004/05:Fö257 yrkande 1, 2004/05:MJ5 yrkande

2 och 2004/05:MJ6 yrkande 23.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Nationellt stöd och ersättningar vid naturkatastrofer, punkt 1 (m,

fp, kd, c, mp)

av Eskil Erlandsson (c), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp), Erling

Wälivaara (kd), Rolf Gunnarsson (m), Heli Berg (fp), Karin Enström (m)

och Lars Ångström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2004/05:MJ5 yrkandena 7 och 26, 2004/05:MJ6 yrkande 19, 2004/05:MJ8 i

denna del och 2004/05:MJ9 yrkande 2 och avslår motionerna 2004/05:Fö206

yrkande 1, 2004/05:Fö216, 2004/05:Fö217, 2004/05:Fö226, 2004/05:Fö235,

2004/05:Fö251 i denna del, 2004/05:Fö252 yrkande 4, 2004/05:Fö257

yrkandena 2 och 3 i denna del och 2004/05:Fö259 i denna del.

Ställningstagande

Stormen den 8-9 januari 2005 innebär en naturkatastrof i stora delar av

vårt land. Många enskilda har drabbats hårt av el- och teleavbrott,

utkylda hus och problem med framkomlighet. De största och mest långsiktiga

konsekvenserna kommer stormen att få för skogsägare och skogsnäringen

i stort. För enskilda skogsägare handlar det i många fall om en personlig

katastrof, då enorma ekonomiska värden förötts. För många är det fråga

om den enda pensionsförsäkring man har, och för andra innebär förödelsen

hot om ruin. Men även många andra enskilda och företag har av såväl

storm som elavbrott orsakats avsevärda ekonomiska förluster. För familjer

med små marginaler kan även summor som framstår som små jämfört med de

värden i övrigt som gått förlorade i stormen vara mycket betungande.

Säkerheten för lån kan i och med stormen vara borta. Bortfall i produktion

eller svårighet att genomföra leveranser och därmed uteblivna intäkter

har följt i stormens spår. De enorma psykiska påfrestningar många utsätts

för kräver både snabba och tydliga besked om vilka insatser samhället

tänker göra och särskilda insatser för att bidra med socialt stöd i en

svår situation.

Den nya räddningstjänstlagen har nu prövats i en katastrofsituation.

Erfarenheterna bör tas till vara för att bedöma om lagen i något avseende

behöver förändras för att fungera på ett optimalt sätt i en krissituation,

såväl nationellt som regionalt och kommunalt. Otydligheter har kunnat

identifieras mellan räddningstjänstlagen och lagen om extraordinära

händelser. Det finns ett glapp mellan lagarna som inte tydligt definierar

vem som har det ekonomiska ansvaret för många av de insatser som skett

i samband stormkatastrofen. Det är uppenbart att svårare översvämningar

och oväder inte kan uteslutas bl.a. beroende på förändringar i vårt

klimat. Det bör därför i dessa lagar tydligt definieras i vilka delar

staten vid en katastrofsituation tar ett nationellt ekonomiskt ansvar.

Kommunerna kan inte förväntas stå för hela notan vid den här typen av

naturkatastrofer. I stället behövs en väl avvägd balans mellan statens

och kommunernas kostnadsansvar. På sikt kan ett nationellt katastrofkonto

övervägas i syfte att bistå kommuner vid stora katastrofer. Det gäller

både för katastrofer utomlands där många svenskar drabbas och i motsvarande

situationer inom landet. Insatserna kan bli mycket långvariga. Specifikt

drabbade kommuner behöver en möjlighet till ekonomiskt stöd från staten.

Detta bör ges regeringen till känna.

Möjligheten till ekonomisk kompensation för de enorma ekonomiska förluster

som uppkommit bör utredas. Även om försäkringar är ett individuellt

ansvar måste frågan väckas mot vilka händelser man skall kräva att

enskilda försäkrar sig. Stormen måste betecknas som en naturkatastrof,

vilket också motiverar statliga insatser för att lindra skadeverkningarna

för de hårdast drabbade. Vad som anförts om åtgärder för att minska

skadeverkningarna av stormen den 8-9 januari 2005 bör ges regeringen

till känna.

2. Utvärdering och analys, punkt 3 (kd, c)

av Eskil Erlandsson (c) och Erling Wälivaara (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Fö257

yrkande 1 och 2004/05:MJ6 yrkande 23 och avslår motionerna 2004/05:Fö206

yrkande 2, 2004/05:Fö250 och 2004/05:MJ5 yrkande 2.

Ställningstagande

Det är uppenbart att svårare översvämningar och oväder inte kan uteslutas

beroende på temperaturhöjningar och andra väderförändringar. Under de

senaste åren har kostnaden inom EU legat på enorma belopp för detta.

Det är ytterst angeläget att regeringen tydligt klargör vad som är att

betrakta som naturkatastrof och när ersättning skall utbetalas för den

skördeförlust eller skördeskada som jord- och skogsbrukare kan drabbas

av. Regeringen bör också följa upp konsekvenserna och göra en analys av

samhällskostnaderna vid naturolyckor. Många företag har drabbats av

kostnader till följd av stillestånd i produktionen. Det handlar dels om

kostnader för produktionsbortfall, dels om kostnader till följd av

straffklausuler i leveransavtal. Detta bör ges regeringen till känna.

3. Utvärdering och analys, punkt 3 (fp)

av Allan Widman (fp) och Heli Berg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ5

yrkande 2 och avslår motionerna 2004/05:Fö206 yrkande 2, 2004/05:Fö250,

2004/05:Fö257 yrkande 1 och 2004/05:MJ6 yrkande 23.

Ställningstagande

Vi kan inte i dag till fullo se de mer långsiktiga konsekvenserna för

enskilda människor, samhällsekonomin och näringslivet som stormen i

södra Sverige den 8-9 januari 2005 kommer att ge. Det är först i längre

tidsperspektiv som stormens påverkan kommer att visa sig fullt ut.

Regeringen bör därför ta ett särskilt ansvar för att följa upp stormens

konsekvenser på längre sikt, kontinuerligt redovisa dessa och där så är

nödvändigt föreslå åtgärder som vi i dag inte har möjlighet att se

behovet eller omfattningen av. Detta bör ges regeringen till känna.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner väckta med anledning av händelse av större vikt

2004/05:MJ5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen skall ta ett särskilt ansvar för att

långsiktigt följa upp stormens konsekvenser.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om regeringens särskilda ansvar att se till att

försäkringsbolag, banker och kraftbolag samarbetar för att stormens verkningar

inte skall drabba enskilda människors ekonomi på ett orimligt sätt.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett nationellt katastrofkonto.

2004/05:MJ6 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en balanserad ansvarsfördelning mellan stat och kommun

vad gäller de ekonomiska kostnaderna för naturkatastrofer.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en analys av de totala samhällskostnaderna för

katastrofen.

2004/05:MJ8 av Maud Olofsson m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om insatser för att minska skadeverkningarna för skogsnäringen

och enskilda skogsbrukare av stormen den 8-9 januari 2005 i denna del.

2004/05:MJ9 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att begränsa kommunernas ekonomiska ansvar för

krishantering.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:Fö206 av Jan-Evert Rådhström och Elizabeth Nyström (båda m):

1. Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om att inrätta

en katastroffond i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen låter Krisberedskapsmyndigheten

med understöd av andra berörda myndigheter redovisa erfarenheterna från

raskatastrofen i Hagfors i likhet med andra katastrofer under året.

2004/05:Fö210 av Hans Backman (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en baskompetens för arbete med att förebygga skador

av översvämningar skall byggas upp i Sverige på nationell nivå efter

norsk eller engelsk förebild.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utbildning och forskning inom området skall

förstärkas för att på sikt möta behovet av kompetensförsörjning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att riktlinjer/strategier eller handböcker skall tas

fram till stöd för lokala och regionala myndigheter.

2004/05:Fö216 av Dan Kihlström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en nationell katastroffond.

2004/05:Fö217 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att snarast inrätta en naturkatastroffond som skall användas

för att täcka skador efter katastrofer som inga försäkringar täcker.

2004/05:Fö226 av Birgitta Sellén och Kenneth Johansson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tillsätta en utredning för att starta en fond för

naturkatastrofer.

2004/05:Fö229 av Lars Wegendal m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förebyggande åtgärder mot översvämningar.

2004/05:Fö235 av Tommy Ternemar (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att skapa en miljöfond.

2004/05:Fö239 av Agne Hansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om uppbyggande av ett system för att bättre möta och förhindra

framtida översvämningssituationer i Sverige.

2004/05:Fö250 av Carina Hägg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utvärdering och åtgärder med anledning av sommarens översvämningar.

2004/05:Fö251 av Marie Engström (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att se över möjligheten att förebygga och ersätta skador vid

naturkatastrofer.

2004/05:Fö252 av Jörgen Johansson (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att uppdra åt Räddningsverket att initiera samordning

mellan intressenter som äger dammrätter i syfte att samordna preventiva

åtgärder i samband med översvämningsrisk.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att göra en översyn av lagstiftningen i syfte att

tydliggöra ansvarsförhållanden i samband med skador som vållats vid

översvämning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att initiera bildandet av en skadefond för

översvämningsdrabbade.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att uppdra åt Räddningsverket att, som fristående

part, initiera bildandet av samfälligheter i syfte att i kulturmiljöer

förebygga skador i samband med översvämningar.

2004/05:Fö257 av Eskil Erlandsson och Margareta Andersson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en tydlig definition av naturkatastrof måste tas

fram.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en katastroffond som snabbt kan utnyttjas inrättas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om åtgärder för att minska skadeverkningar för drabbade

fastighetsägare.

2004/05:Fö259 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om naturolyckor.