Bet. 2004/05:FIU18

Finansutskottets betänkande

2004/05:FIU18

Statliga arbetsgivarfrågor

Sammanfattning

Utskottet behandlar elva motionsyrkanden från den allmänna motionstiden

2004 vilka tar upp frågor med anknytning till statens arbetsgivarpolitik.

Dessa motionsyrkanden berör huvudsakligen problematiken kring etnisk

och kulturell mångfald i statsförvaltningen, jämställdhetsaspekter på

den statliga arbetsgivarpolitiken samt arbetsmiljö och sjukfrånvaro i

staten. Därutöver avser motionsyrkandena etiska regler för statstjänstemän,

statliga pensionsförmåner respektive myndighetschefernas bosättningsort.

Utskottet anser att andelen statsanställda med annan etnisk och kulturell

bakgrund än den svenska fortfarande är för låg. Därför är det angeläget

att regeringens mål för ökad etnisk och kulturell mångfald i arbetslivet

fullföljs i staten. I detta arbete har regeringen initierat en rad

åtgärder som ska verka för att påskynda mångfaldsarbetet.

Beträffande jämställdhetsaspekter på den statliga arbetsgivarpolitiken

anför utskottet att det är angeläget att regeringens arbete med

jämställdhet i statsförvaltningen intensifieras och antar en mer operativ

inriktning. Staten måste vara ett gott föredöme i jämställdhetsarbetet.

Utskottet konstaterar att arbetet med att förverkliga de jämställdhetspolitiska

målen fortsätter både i Regeringskansliet och i övriga delar av det

statliga området.

Utskottet understryker vidare vikten av att skapa en attraktiv

statsförvaltning med god arbetsmiljö och konstaterar att det inom bl.a.

Regeringskansliet pågår arbete med att utveckla olika åtgärder för ökad

hälsa i staten. Regeringen har också påbörjat arbete med en översyn av

utformningen av myndigheternas policy avseende etiska regler för anställda.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet fogas åtta reservationer och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Etnisk och kulturell mångfald i statsförvaltningen

Riksdagen avslår motionerna2004/05:Fi224 av Mona Jönsson m.fl. (mp)

yrkandena 1-3,2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4 i

denna del,2004/05:Sf365 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 18 och2004/05:A350

av Tobias Billström m.fl. (m, fp) yrkande 6.

Reservation 1 (fp)

Reservation 2 (kd)

Reservation 3 (mp)

2. Jämställdhetsaspekter på den statliga arbetsgivarpolitiken

Riksdagen avslår motionerna2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

yrkande 4 i denna del och2004/05:A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd)

yrkandena 1 och 3.

Reservation 4 (fp)

Reservation 5 (kd)

3. Arbetsmiljön och sjukfrånvaron i staten

Riksdagen avslår motion2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

yrkande 4 i denna del.

Reservation 6 (fp)

4. Etiska regler för statstjänstemän

Riksdagen avslår motion2004/05:Ju485 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

yrkande 6.

Reservation 7 (fp)

5. Pensionspremier vid tjänstledighet för upprätthållande av annan

anställning

Riksdagen avslår motion2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande

32.

Reservation 8 (kd)

6. Myndighetschefernas bosättningsort

Riksdagen avslår motion2004/05:Fi219 av Göran Norlander och Hans

Stenberg (båda s).

Stockholm den 15 februari 2005

På finansutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne Kjörnsberg (s),

Mikael Odenberg (m), Carin Lundberg (s), Sonia Karlsson (s), Kjell

Nordström (s), Mats Odell (kd), Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m), Bo

Bernhardsson (s), Christer Nylander (fp), Hans Hoff (s), Agneta Gille

(s), Yvonne Ruwaida (mp), Cecilia Widegren (m), Gunnar Nordmark (fp),

Siv Holma (v) och Jörgen Johansson (c).

Utskottets överväganden

Etnisk och kulturell mångfald i statsförvaltningen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser att det är angeläget att regeringens mål för ökad etnisk

och kulturell mångfald i arbetslivet fullföljs i statsförvaltningen. I

detta arbete har regeringen initierat en rad åtgärder som ska verka för

att påskynda mångfaldsarbetet i den statliga sektorn. Mot denna bakgrund

avstyrker utskottet motionsförslagen.

Jämför reservationerna 1 (fp), 2 (kd) och 3 (mp).

Motionerna

Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi224 att etnisk diskriminering av

människor med utländsk bakgrund måste motverkas på många nivåer i

samhället. En nivå som behöver vara ett föredöme för att motverka

diskriminering är staten. Mot bakgrund av att Sverige nyligen skärpt de

olika lagarna mot diskriminering med hänsyn till EU:s

antidiskrimineringsdirektiv

föreslår motionärerna att alla som arbetar med personrekrytering i

statens tjänst bör genomgå utbildning om innehållet i dessa lagar och om

diskriminering som ett samhällsfenomen (yrkande 1). Alla statliga

myndigheter bör på regeringens uppdrag anordna en sådan utbildning (yrkande

2). Dessutom förordar motionärerna att regeringen uppdrar åt alla

statliga myndigheter att göra en genomgång av sina anställningsrutiner

och de krav som ställs vid anställning för att se till att dessa inte

avhåller eller hindrar människor med relevant kompetens från utlandet

från att söka statliga tjänster (yrkande 3).

Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi270 att den statliga

arbetsgivarpolitiken måste föregå med gott exempel genom att inkludera

åtgärder för att nå ökad etnisk mångfald i statsförvaltningen (yrkande

4 i denna del). Bristen i integrationen är enligt motionärerna ett av

Sveriges allvarligaste problem. Därför är det av stor vikt att staten

höjer ambitionerna när det gäller arbetet med att bredda den etniska

mångfalden i statsförvaltningen och använder alla sina olika roller för

att riva hinder för nya svenskar att etablera sig både i samhället och

på arbetsmarknaden.

Kristdemokraterna anser i motion Sf365 att de anställda i den offentliga

sektorn ska spegla befolkningens struktur i samhället. Staten, kommuner

och landsting bör således föregå som goda exempel med minst en femtedel

av de anställda i sina respektive organisationer med annat ursprung än

det traditionellt svenska. Motionärerna påpekar att mångfaldsarbetet

emellertid inte är en naturlig del av verksamheten i dagens statsförvaltning.

Den statliga förvaltningen har få utrikes födda medarbetare och kan

knappast ses som något föredöme för andra arbetsgivare. Därför föreslår

motionärerna att regeringen ska verka för att arbetet påskyndas när det

gäller upprättandet av handlingsplaner för att främja etnisk mångfald

bland statens anställda. Regeringen ska också sträva efter att dessa

planer har någon verkan (yrkande 18).

I motion A350 av Tobias Billström (m), Carl-Axel Roslund (m) och Allan

Widman (fp) presenteras en handlingsplan för att öka välfärden i Malmö.

Det är enligt motionärerna viktigt att genom en tydlig arbetslinje

inrikta insatserna på att minska socialberoende i staden och bryta

utanförskapet i utsatta befolkningsgrupper. Motionärerna anser att staten

inom ramen för handlingsplanen också bör ta ett ansvar och öka andelen

praktikplatser i statliga myndigheter (yrkande 6). Praktikplatserna ska

vara ett komplement till utbildning/fortbildning och ska inte ersätta

ordinarie arbetstillfällen. Illojal konkurrens ska därmed undvikas. På

det sättet kan övergången från bidrag till arbete säkras, vilket leder

till att den ekonomiska tillväxten i regionen ökar.

Utskottets ställningstagande

Att åstadkomma etnisk och kulturell mångfald i arbetslivet är en av de

mest betydande utmaningarna för den svenska arbetsmarknaden framöver.

För att skapa och utveckla många livskraftiga arbetsplatser - något som

utgör en förutsättning för vårt välstånd och vår välfärd - behövs kunnig

och kompetent arbetskraft. Den mångfald av människor som bor i Sverige

men har sina rötter i andra kulturer utgör därför en betydande tillgång

som kan tillföra unik erfarenhet på många verksamhetsområden. Den kan

samtidigt trygga det framtida välfärdsåtagandet.

Utskottet anser att staten ska vara ett föredöme som arbetsgivare när

det gäller etnisk och kulturell mångfald i arbetslivet. Andelen

statsanställda med utländsk bakgrund ska vara densamma som i befolkningen

som helhet. Det är en fråga om demokrati och rättvisa, om medborgarnas

förtroende och statens legitimitet. Det gäller också kvalitet och

kompetens. Med stor etnisk och kulturell mångfald bland sina anställda

kan statliga myndigheter bättre bemöta dagens och morgondagens medborgarbehov.

Kunskaper i språk och kulturella förhållanden bidrar till en kvalitets-

och kompetenshöjning i statsförvaltningen. De är också av betydelse för

att skapa förtroende hos alla medborgare oavsett etnisk bakgrund.

Emellertid kan utskottet konstatera att andelen statsanställda med annan

etnisk och kulturell bakgrund än den svenska fortfarande är för låg. År

2003 hade 10,4 % av de statsanställda utländsk bakgrund, jämfört med 17,

4 % bland befolkningen i åldern 20-64 år. Dessutom är deras representation

på ledande befattningar lägre än på andra nivåer. Endast 3 % av de

statsanställda med utländsk bakgrund återfinns inom ledningskompetens.

För samtliga statsanställda uppgår denna andel till 6,5 %.1Uppgifterna

enligt Arbetsgivarverkets rapport Etnisk mångfald i staten (oktober

2004).

Dessa förhållanden är enligt utskottets mening inte godtagbara. Därför

krävs det flera mångfasetterade åtgärder från myndigheternas sida för

att inom de närmaste åren öka andelen anställda med utländsk bakgrund

i statsförvaltningen.

I detta sammanhang noterar utskottet att alltfler myndigheter genomför

aktiva åtgärder för att öka den etniska och kulturella mångfalden. I

myndigheternas årsredovisningar för 2003 nämns sådana åtgärder som bl.

a. rekryteringsmål, översyn av rekryteringsprocessen, deltagande i olika

arbetsgrupper och nätverk samt utbildning i diskrimineringslagstiftning.

Myndigheterna upprättar dessutom på regeringens uppdrag sedan 1999

handlingsplaner för att främja etnisk och kulturell mångfald bland de

anställda. Två av varandra oberoende kartläggningar av myndigheternas

arbete med dessa handlingsplaner visar dock att det finns tecken på att

mångfaldsarbetet inte är lika prioriterat på myndigheterna som övriga

liknande frågor.2Statskontorets rapport 2004:18 Handlingsplaner för

etnisk och kulturell mångfald - Ett lämpligt verktyg för att stärka

etnisk och kulturell mångfald i staten? (juni 2004) samt Integrationsverkets

rapport 2004:04 Staten som förebild? Om planer, insatser och utfall i

17 myndigheters arbete med etnisk mångfald (september 2004). Mångfaldsarbetet

utgör ännu inte någon naturlig del i myndigheternas utvecklingsarbete.

Det råder inte heller några starka samband mellan myndigheternas

mångfaldsplaner, insatser och utfall på området. Utredarna kan därmed

inte utesluta att handlingsplanerna upprättas för att i första hand

tillfredsställa regeringens formella krav på handlingsplan. Därutöver

påpekar man att det saknas tillräcklig information och kunskap dels om

etnisk och kulturell mångfald inom staten, dels om vad myndigheternas

insatser betytt i sammanhanget.

Utskottet ser med viss oro på den beskrivna situationen och finner för

sin del att dessa resultat bör tas till vara vid utvecklingen av

prioriteringar för det framtida mångfaldsarbetet. Utskottet delar även

utredarnas slutsatser att regeringen bör utnyttja möjligheter att mer

ingående följa upp och utvärdera myndigheternas insatser, uppmuntra

samverkan mellan myndigheter samt klargöra ansvarsfördelningen såväl

inom Regeringskansliet som mellan berörda myndigheter. Sambanden mellan

arbetsgivarpolitiken och andra politikområden med anknytning till etnisk

och kulturell mångfald bör samtidigt stärkas.

Enligt vad utskottet erfarit har man inom Regeringskansliet, mot bakgrund

av de ovannämnda undersökningarna, tagit fram ett program för det

fortsatta arbetet med hanteringen av myndigheternas handlingsplaner för

ökad etnisk och kulturell mångfald. I programmet ingår flera typer av

olika åtgärder i form av insatser avseende information, främjande samt

uppföljning och utvärdering. Det operativa arbetet med insatserna kommer

att påbörjas under våren 2005.

Därutöver har utskottet erhållit information att regeringen har för

avsikt att mer aktivt arbeta med mångfaldsfrågorna inom ramen för den

prioriterade satsningen på staten som en attraktiv arbetsgivare. Inom

området personalrekrytering framhåller regeringen det som mycket viktigt

att myndigheterna har väl fungerande anställningsrutiner där relevanta

krav ställs. Man avser därför att under våren 2005 tillsätta en utredning

som ser över möjligheten att inom staten införa ett generellt system

med avidentifierade ansökningshandlingar vid myndigheternas

anställningsförfaranden. Enligt regeringen är det angeläget att försöka minska

risken för diskriminering vid urval av personer som kallas till intervju.

Ett system med avidentifierade ansökningshandlingar torde leda till

ett mer objektivt urvalsförfarande

Vidare uppmärksammar utskottet att regeringen i juni 2004 har undertecknat

en avsiktsförklaring tillsammans med Svenska Kommunförbundet,

Landstingsförbundet, LO, TCO och SACO om insatser för bättre integration på

arbetsmarknaden. I avsiktsförklaringen har parterna enats om ytterligare

ansträngningar för att invandrades yrkeserfarenheter och kompetens bättre

ska tas till vara i arbetslivet. Dessutom ska man främja likabehandling

och motverka diskriminering. För staten som arbetsgivare innebär

avsiktsförklaringen sådana åtaganden som att erbjuda platser för

arbetsplatsförlagd bedömning av yrkeskompetens respektive praktik eller "pröva

på-plats" för personer utan eller med begränsad erfarenhet av svenskt

arbetsliv.

I slutet av januari 2005 påbörjades dessutom en preparandutbildning för

akademiker med särskild utländsk språk- och kulturkompetens. Syftet är

att underlätta för utlandsfödda akademiker att få jobb och att öka den

etniska och kulturella mångfalden hos statliga arbetsgivare. Utbildningen

Högre praktisk förvaltningsutbildning anordnas i samarbete mellan Statens

kvalitets- och kompetensråd och statsvetenskapliga institutionen vid

Stockholms universitet. I den första omgången beräknas ett trettiotal

kvalificerade handläggare kunna utexamineras efter teoretiska delmoment

samt praktiktjänstgöring på en myndighet. Redan innan kursstarten har

ett flertal myndigheter anmält sitt intresse att ta hand om en eller

flera praktikanter.

Utskottet välkomnar dessa initiativ och ser dem som viktiga inslag i

arbetet för ökad etnisk och kulturell mångfald inom statsförvaltningen.

Samtidigt vill utskottet understryka vikten av att det på varje statlig

arbetsplats finns aktuella kunskaper i diskrimineringslagar och

diskriminering som ett samhällsfenomen. Regeringen bör därför inom ramen

för sitt strategiska arbete med statens arbetsgivarpolitik verka för

att denna kompetens utvecklas på alla nivåer i statsförvaltningen.

Särskild uppmärksamhet bör härvid ägnas myndigheternas rekryteringsverksamhet.

Det operativa arbetet med att öka den etniska och kulturella mångfalden

i staten måste emellertid bedrivas på myndigheterna. Alla myndigheter

har ett ansvar att bidra till målet samt att arbeta med frågorna utifrån

verksamhetens behov och förutsättningar. Inriktningen på de mångfaldsfrämjande

åtgärderna måste utarbetas i överensstämmelse med respektive myndighets

verksamhetsstruktur och kompetensbehov. Att säkerställa att rekryteringsprocess,

arbetsmiljö och arbetstider, utbildning och utveckling samt befordran

och ledarskap främjar mångfald är en ständig process. Målet måste vara

att mångfaldsarbetet ska bli en naturlig del i myndigheternas

arbetsgivarpolitik.

I det ovan anförda har utskottet kunnat konstatera att det finns en del

kvar att åstadkomma innan den etniska och kulturella mångfalden kan bli

en självklarhet i statsförvaltningen. Regeringen har dock redan initierat

en rad åtgärder som ska verka för att påskynda mångfaldsarbetet i staten.

Utskottet förutsätter att regeringens integrationsinsatser också får

praktisk verkan vid utvecklingen av en statlig organisation som präglas

av mångfald.

Mot bakgrund av det pågående arbetet både inom Regeringskansliet och på

myndigheterna med att prioritera mångfaldsåtgärder i den statliga

verksamheten anser utskottet att det inte finns skäl att nu föreslå något

tillkännagivande till regeringen med anledning av motionsförslagen.

Därmed avstyrks motionerna Fi224 (mp), Fi270 (fp) yrkande 4 i denna del,

Sf365 (kd) yrkande 18 samt A350 (m, fp) yrkande 6.

Jämställdhetsaspekter på den statliga arbetsgivarpolitiken

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser att det är angeläget att regeringens arbete med

jämställdhet i statsförvaltningen intensifieras och antar en mer operativ

inriktning. Inom ramen för det arbetsgivarpolitiska arbetet på området

har åtgärder redan initierats för att förverkliga jämställdhetsmålen i

den statliga sektorn. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionsförslagen.

Jämför reservationerna 4 (fp) och 5 (kd) samt särskilt yttrande (m, c).

Motionerna

Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi270 att den statliga

arbetsgivarpolitiken måste föregå med gott exempel genom att inkludera

åtgärder för att nå ökad jämställdhet i statsförvaltningen (yrkande 4

i denna del). Andelen kvinnor på ledande positioner i statsförvaltningen

eller i statliga bolag har ökat i en, enligt motionärerna, oacceptabelt

långsam takt. Samtidigt finns det fortfarande oskäliga löneskillnader

mellan män och kvinnor anställda i den statliga sektorn. Mot denna

bakgrund anser motionärerna att staten bör höja ambitionerna när det

gäller jämställdhetsarbetet. Detta bör ske genom att man ska riva de

olika hinder som finns och inte genom kvotering. För att bryta

lönediskrimineringen föreslår motionärerna ändamålsenliga metoder såsom

statistik och bättre modeller för arbetsvärdering. De senaste skärpningarna

av jämställdhetslagen måste samtidigt få fullt genomslag. Staten som

arbetsgivare ska gå före och själv agera på det sätt man via lagstiftning,

styrmedel och opinionsbildning vill förmå resterande delar av

arbetsmarknaden.

Kristdemokraterna begär i motion A352 att regeringen snarast återkommer

till riksdagen med en plan om hur man ska öka kvinnorepresentationen

bland myndighetschefer och ambassadörer (yrkande 1). Motionärerna anser

att regeringen inte har tillämpat sina egna jämställdhetsdoktriner vid

tillsättning av myndighetschefer och ambassadörer, vilket resulterar i

fortsatt låga andelar kvinnor på ledande positioner i myndigheter och

ambassader. Vidare välkomnar motionärerna att regeringen nu uppnått

delmålet att andelen kvinnor i bolagsstyrelser där staten äger 100 % av

aktierna ska vara minst 40 %. Målet om jämn könsfördelning i

myndighetsstyrelser samt bolag med statligt ägande har dock ännu inte uppnåtts.

Därför anser man att regeringen årligen bör rapportera till riksdagen

om hur arbetet fortskrider för att nå målet om jämn könsfördelning också

i dessa styrelser (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett politikområde med högsta

prioritet i dagens moderna samhälle. Den handlar om rättvisa och fördelning

av ekonomisk och politisk makt. Den handlar om demokrati, om att värdera

kvinnor och män lika.

Det övergripande målet för svensk jämställdhetspolitik är att kvinnor

och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom

alla väsentliga områden i livet. Målet innebär en jämn fördelning av

makt och inflytande, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende samt

lika villkor och förutsättningar i fråga om bl.a. arbete, arbetsvillkor

och utvecklingsmöjligheter i arbetet. Det politiska jämställdhetsarbetet

måste därför inriktas på jämställdhetsintegrering i samtliga politikområden,

därmed också i den statliga sektorn. De främsta delmålen inom

statsförvaltningen är att uppnå en jämn representation av kvinnor och män på

alla beslutsnivåer och att bryta den strukturella lönediskrimineringen

mellan kvinnor och män.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen, senast våren 2004, framhållit

sin bestämda uppfattning att regeringen och statsförvaltningen måste

vara goda föredömen i jämställdhetsarbetet.3Betänkande 2003/04:FiU18 s.

6-11. Jämställdhetsperspektivet måste genomsyra hela den statliga

verksamheten.

Med hjälp av de senast tillgängliga uppgifterna kan utskottet emellertid

konstatera att en fullständig jämställdhet ännu inte uppnåtts inom

statsförvaltningen. Andelen kvinnliga chefer för de inhemska myndigheterna

och inom utrikesförvaltningen ökade under förra året med endast 2

procentenheter och låg vid årsskiftet 2004/05 på 34 % respektive 28 %.

Andelen nyutnämnda kvinnliga myndighetschefer ökade samtidigt med 7

procentenheter till 43 %.4Uppgifterna enligt information inhämtad från

Finansdepartementet. I de centrala statliga styrelserna och i kommittéerna

ingick i slutet av 2003 48 % respektive 43 % kvinnor. Detta motsvarar

en ökning med 1 respektive 2 procentenheter sedan 2002. Endast i de

regionala styrelserna är könsfördelningen sedan 2002 helt jämn, 50 %

kvinnor och 50 % män.5Proposition 2004/05:1, volym 7, utg.omr. 14, bilaga

2 Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser respektive skrivelse

2003/04:103 Kommittéberättelse 2004.

År 2003 var dessutom kvinnornas löner i den statliga sektorn 15 % lägre

jämfört med männens löner. Denna skillnad förklaras huvudsakligen av

att kvinnor oftare arbetar deltid, på lägre befattningsnivåer och inom

yrken med lägre genomsnittslöner. Om hänsyn tas till bl.a. dessa faktorer,

som i jämställdhetslagens strikta mening inte bidrar till osakliga

löneskillnader, återstod en oförklarad skillnad på 1 till 2 procentenheter.

Dessa förhållanden har inte förändrats under de senaste åren.6Arbetsgivarverkets

rapport Utvecklingen av löneskillnader mellan statsanställda män och

kvinnor år 2000-2003 (juni 2004).

Utskottet noterar att flera oberoende analyser av utvecklingen på

arbetsmarknaden visar att bristen på jämställdhet i lönesättningen har

sina rötter i obalanser som gäller kvinnors och mäns maktpositioner i

samhället. Detta förhållande förekommer också i den statliga sektorn.

Därför är det angeläget att motarbeta faktorer som gör att kvinnor inte

söker eller får högre tjänster i samma utsträckning som män samt leder

till att kvinnor arbetar inom sämre betalda områden. Dessa faktorer

hindrar möjligheten att minska de könsbetingade löneskillnaderna.

Mot denna bakgrund anser utskottet att ytterligare insatser krävs för

att uppnå lika möjligheter till befordran och utveckling för kvinnor

och män i statsförvaltningen. Den av regeringen aviserade intensifieringen

av det personalpolitiska arbetet för att öka jämställdheten i staten

måste enligt utskottets mening anta mer operativa former. Arbetet ska

utgå från det uttalade målet i regeringens chefspolicy - att minst

hälften av de nya myndighetscheferna inom civil statsförvaltning under

den innevarande perioden ska vara kvinnor. Utrikesdepartementets mål om

den totala andelen kvinnliga chefer för utlandsmyndigheterna på minst

30 % bör samtidigt kvarstå även för år 2005. För de kommande åren bör

också ett mål om jämn könsfördelning bland chefer inom hela det statliga

myndighetsväsendet övervägas. Översynen av rutinerna för tillsättning

av myndighetsstyrelser ska samtidigt prioriteras så att man kan påbörja

det sista steget mot en jämn fördelning även i centrala statliga styrelser.

I detta arbete ska särskild uppmärksamhet läggas vid tillsättning av

styrelser med ojämnt antal ledamöter, då den udda platsen oftast tillsätts

med en man.

Utskottet ser positivt på att flera av dessa mål redan ingår i regeringens

prioriteringar inom det arbetsgivarpolitiska området. Som ett led i det

intensifierade jämställdhetsarbetet ordnar Statens kvalitets- och

kompetensråd även under verksamhetsåret 2004/05 ett chefsprogram speciellt

för kvinnor på mellanchefsnivå. Syftet är att bidra till att fler kvinnor

kommer i fråga för de högsta chefstjänsterna vid statliga myndigheter

samt att stärka och uppmuntra kvinnorna att söka dessa befattningar.

Tidigare erfarenheter av motsvarande program visar att programmets mål

- att cirka hälften av deltagarna ett år efter avslutat program ska ha

fått eller vara på väg att få en högre befattning - har uppnåtts. Ett

nytt program med denna inriktning planeras redan med start våren 2006.

Därutöver uppmärksammar utskottet att de centrala parterna på den

statliga arbetsmarknaden är eniga om ett utvecklingsarbete för att nå en

jämnare könsfördelning i samtliga befattningskategorier inom staten.

Som framgår av ramavtalet om löner för arbetstagare hos staten (RALS)

har parterna även ett gemensamt ansvar att utjämna och förhindra skillnader

i löner och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män som utför

arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt. I de nyligen

avslutade förhandlingarna på det statliga området har man i RALS 2004-2007

kommit överens om att detta arbete ska fortsätta och följas upp inom

avtalsområdet. Enligt vad utskottet erfarit följer regeringen noga

arbetsmarknadsparternas arbete. Utskottet förutsätter att regeringen i

uppföljningen också formulerar tydliga mål för att motverka både s.k.

horisontella och vertikala löneskillnader, dvs. skillnader som beror på

såväl separering av kön på arbetsmarknaden som att det manliga arbetet

är norm för arbetsvärderingen.

Inom ramen för arbetsmarknadsparternas samarbete har man tagit fram ett

nytt system för gruppering av statliga befattningar efter arbetsuppgifternas

innehåll och svårighetsgrad, Befattningsgruppering för statistik (BESTA).

Det är främst avsett för analys av lönebildningen inom avtalsområdet

samt som stöd för lokal lönebildning. Men den kan även fungera som stöd

för den lönekartläggning som ska göras enligt jämställdhetslagen. Enligt

Utredningen om den könssegregerade arbetsmarknaden (SOU 2004:43) finns

det dock behov av fler metoder för yrkesklassificering med hänsyn till

den könsuppdelade arbetsmarknaden som påverkar könssegregeringen i alla

sektorer i arbetslivet. Utredaren påtalar också behovet av forskning

kring lönen och lönesättningens betydelse för att motverka segregeringen

av arbetsmarknaden. Utskottet förutsätter att regeringen kommer att

prioritera arbetet även på detta område.

Vidare noterar utskottet att regeringen har tillkallat en särskild

utredare för att genomföra en översyn av jämställdhetspolitiken (dir.

2004:18). Utredaren ska bl.a. överväga vilka mål som bör gälla för

statens insatser i den framtida jämställdhetspolitiken och lämna förslag

till sådana mål. Därutöver ska utredaren föreslå resultatindikatorer

som kan användas för att utvärdera om målen uppfylls. Målen ska utgå

från analysen av det offentliga åtagandet samt kunna ingå i nuvarande

modell för mål- och resultatstyrning och vara verksamhetsanpassade.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete den 1 juni 2005.

Det är utskottets mening att jämställdhet mellan könen ska råda i hela

det svenska samhället, så även i statsförvaltningen. Den statliga

arbetsgivarpolitiken måste därför få en ännu tydligare jämställdhetskaraktär

för att kunna bryta det maktmönster som leder till att kvinnliga

statsanställda fortfarande diskrimineras i sina karriärmöjligheter, sin

löneutveckling och makttillgång endast därför att de är kvinnor.

Jämställdhetsarbetet måste vara högsta prioritet i staten - det gäller ett

arbete där målformulering och metodutveckling övergår i konkreta handlingar.

Utskottet förutsätter att regeringens insatser för att integrera och

fullfölja jämställdhetsmålen i statsförvaltningen inom de kommande åren

överförs från det strategiska till det operativa planet i samtliga

statliga verksamheter.

Enligt vad utskottet kunnat konstatera pågår det ett fortsatt arbete

med att genomföra de jämställdhetspolitiska målen för statsförvaltningen

både i Regeringskansliet och i övriga delar av det statliga området.

Detta arbete involverar strategiska och analytiska insatser för utveckling

av metoder och verktyg för att åstadkomma mer jämställda löner och

befordringar till höga poster i staten. Men även mer praktiska åtgärder

har initierats av arbetsmarknadsparterna för att kartlägga och åtgärda

könsdiskrimineringen. Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte

finns anledning för riksdagen att nu ta initiativ på området.

Utskottet vill därutöver erinra om att regeringen sedan 1998 årligen

redovisar för riksdagen könsfördelningen i statliga myndighetsstyrelser

på central och regional nivå. Andelen kvinnor bland de statliga

kommittéernas ledamöter framgår av den årliga kommittéberättelse som lämnas

i skrivelseform till riksdagen. Regeringens årliga redovisning av

statsförvaltningens utveckling, vilken ingår i budgetpropositionerna,

innehåller samtidigt uppgifter om andelen och antalet kvinnor och män

som anställs som myndighetschefer eller ingår i myndigheternas

ledningskompetens. Inom ramen för denna rapportering lämnas även redogörelser

för arbetets utveckling på området. Utskottet finner mot denna bakgrund

att motion A352 (kd) yrkande 3 får anses huvudsakligen tillgodosedd.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna

Fi270 (fp) yrkande 4 i denna del samt A352 (kd) yrkandena 1 och 3.

Arbetsmiljön och sjukfrånvaron i staten

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser att det är angeläget att arbetet med att skapa hälsosamma

arbetsplatser och minska sjukfrånvaro i staten fortsätter. I denna

strävan har utveckling av olika åtgärder för ökad hälsa i den statliga

sektorn initierats inom bl.a. Regeringskansliet. Mot denna bakgrund

avstyrker utskottet motionsförslaget.

Jämför reservation 6 (fp).

Motionen

Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi270 (yrkande 4 i denna del)

att staten ska föregå med gott exempel som arbetsgivare. Detta innebär

enligt motionärerna att staten bl.a. aktivt ska förebygga ohälsa på

arbetsplatsen och ge sjukskrivna stora chanser till omskolning och

möjligheter att komma tillbaka till arbete.

Utskottets ställningstagande

De senare årens kraftigt ökade sjuktal och andra tecken på ohälsa i det

svenska arbetslivet påverkar förutsättningarna för tillväxten och

sysselsättningen i vårt land. För att vända den negativa utvecklingen

krävs kraftfulla åtgärder. Riksdagen har därför ställt sig bakom

regeringens strategi att uppnå målet om att mellan åren 2002 och 2008

halvera frånvaron från arbetslivet på grund av sjukskrivning. Samtidigt

ska antalet nya aktivitets- och sjukersättningar (som ersätter förtidspension

och sjukbidrag) minska.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att staten som arbetsgivare

har ett särskilt ansvar som föredöme även när det gäller att skapa

hälsosamma arbetsplatser och minska sjukfrånvaro. En analys av myndigheternas

årsredovisningar för 2003 visar att alltfler myndigheter vidtar åtgärder

på detta område. Bland åtgärderna nämns arbetsmiljöutbildningar för

chefer och skyddsombud samt översyn av rutiner och arbetssätt för att

förbättra rehabiliteringsarbetet. Av de statistiska sammanställningarna

framgår dessutom att staten totalt sett i jämförelse med andra

arbetsmarknadssektorer under perioden 1990-2003 uppvisar lägst sjukfrånvaro.

7Enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar uppgick

sjukfrånvaron i förhållande till ordinarie arbetstid 2003 till 3,6 % i

staten och 5,5 % för hela arbetsmarknaden. Statistiken visar också att

minskningen av sjukfrånvaron i statlig sektor under 2003 inte kan

förklaras av en ökad frekvens av sjukpensioneringar. Det finns dock

fortfarande flera myndigheter som redovisar en omfattande andel av

långtidssjukskrivningar i den totala sjukfrånvaron.

Mot denna bakgrund välkomnar utskottet regeringens initiativ att inkludera

ökad hälsa och lägre sjukfrånvaro i staten som en väsentlig fråga bland

prioriteringar inom förvaltningspolitiken för de närmaste åren. Regeringen

aviserar i budgetpropositionen för 20058Proposition 2004/05:1, volym 2,

utg.omr. 2, s. 41. en kraftsamling för ökad hälsa inom den statliga

sektorn. Under de närmaste åren ska statsförvaltningens arbete att skapa

en attraktiv och effektiv förvaltning stärkas i syfte att verka för

målet att halvera sjukfrånvaron till 2008.

Som en del av strategin för ökad hälsa i arbetslivet inrättade regeringen

i mars 2003 arbetsgruppen Hälsa i Staten - ett forum för ökad hälsa och

lägre sjukfrånvaro i staten. Detta forum ska bidra till att uppfylla

målet att halvera sjukfrånvaron till 2008 genom att vara en inspirationskälla

för hälsoarbetet i statsförvaltningen. Dessutom ska det fungera som

mötesplats för myndigheterna och stimulera till utvecklingssamarbete

och återkommande erfarenhetsutbyte på området. Hälsa i Staten leds av

en arbetsgrupp vid Finansdepartementet med företrädare för myndigheterna

och de centrala fackliga organisationerna. Arbetsgruppen ska den 22

februari 2005 redovisa sitt arbete och ge förslag till åtgärder som kan

vidtas för att fortsätta ett aktivt hälsoarbete i statsförvaltningen.

Utskottet

noterar vidare att även de centrala arbetsmarknadsparterna på det

statliga området ytterligare ökar sitt engagemang i arbetsmiljö- och

hälsofrågor. Parterna har träffat ett avtal om utvecklingsprojekt för

förbättrad arbetsmiljö och sänkta sjuktal i staten. Enligt avtalet ska

parterna genom gemensamma utvecklingsprojekt stödja myndigheternas egna

arbete med att förbättra arbetsmiljön och sänka sjuktalen. Utvecklingsprogrammet

bedrivs under namnet Satsa friskt och sträcker sig i första hand t.o.m.

2007. Utöver stödet till lokala parter i utvecklingsprojekt är centrala

arbetsmarknadsparter också överens om att under avtalsperioden 2004-2007

gemensamt genomföra en studie av sjukfrånvaroprocessen inom det statliga

avtalsområdet. Dessutom har de centrala parterna, i samband med att ett

nytt ramavtal på det statliga området RALS 2004-2007 träffats, lyft

fram behovet av lokalt arbete inom arbetsmiljön, rehabiliteringen och

företagshälsovården i staten.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka att ansvaret för att skapa

en attraktiv statsförvaltning med en god arbetsmiljö vilar på arbetsgivaren.

Men det är både arbetsgivare och arbetstagare som ska samverka för att

åstadkomma en god arbetsmiljö. Med de åtgärder som nu vidtas på det

statliga hälsoområdet stärks enligt utskottets uppfattning medvetenheten

inom statsförvaltningen om att staten måste vara en attraktiv arbetsgivare

i fråga om arbetsmiljö och sjukfrånvaro. Utskottet ser dessa åtgärder

som ett steg i riktning mot att göra statsförvaltningen till ett föredöme

i den utvecklingsprocess som ska leda till att sjukfrånvaron halveras

till 2008.

Med hänvisning till det pågående arbete som bedrivs både på myndigheterna

och inom Regeringskansliet i syfte att utveckla åtgärder för aktivt

arbete mot ohälsa i statsförvaltningen avstyrker utskottet motion Fi270

(fp) yrkande 4 i denna del.

Etiska regler för statstjänstemän

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslaget om en särskild uppförandekod för

alla personer som på statens uppdrag är verksamma utomlands med hänvisning

till det inom Regeringskansliet påbörjade arbetet med en översyn av

myndigheternas policy beträffande etiska riktlinjer för anställda.

Jämför reservation 7 (fp).

Motionen

Folkpartiet liberalerna förordar i motion Ju485 att kampen mot handeln

med människor för sexuella ändamål intensifieras. Detta bör ske med

hjälp av bl.a. riktade informationsinsatser för presumtiva kunder samt

uppförandekoder för personal vid internationellt verksamma organisationer

och företag. Då förslag på sådana uppförandekoder redan finns, föreslår

motionärerna att svenska staten ska föregå med gott exempel och anta en

sådan uppförandekod för alla personer som på statens uppdrag är verksamma

utomlands (yrkande 6).

Utskottets ställningstagande

Motsvarande motionsförslag om en särskild uppförandekod för personer

som på statens uppdrag är verksamma utomlands behandlades av utskottet

våren 2004 (bet. 2003/04:FiU18 s. 18-19). Utskottet hänvisade vid detta

tillfälle till det av regeringen planerade arbetet med att se över

utformningen av myndigheternas och Regeringskansliets policy avseende

gärningar som omfattas av den svenska sexköpslagen. Något initiativ

från riksdagens sida ansågs mot denna bakgrund inte vara påkallat.

Enligt uppgifter som utskottet inhämtat från Regeringskansliet har man

påbörjat det aviserade arbetet med att förbereda en översyn av myndigheternas

policy beträffande etiska regler för anställda. Dessutom har etiska

riktlinjer för anställda i Regeringskansliet omarbetats för att bl.a.

bättre överensstämma med regeringens ambitioner på området. Sedan

februari 2004 förväntas Regeringskansliets anställda uttryckligen att "i

ord och handling (ha) ett uppträdande som inte kan uppfattas som kränkande

för kollegor eller andra personer som (man) möter vid tjänsteresor i

Sverige och utomlands". Riktlinjerna hänvisar vidare tydligt till bl.a.

lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster.

Det är enligt utskottets mening angeläget att etiska frågor kontinuerligt

tas upp och diskuteras inom myndigheterna för att höja medvetandet om

de statsanställdas roll och ansvar. I denna process utgör regeringens

översyn av myndigheternas etiska regler, tillsammans med Regeringskansliets

exempel, ett viktigt inslag. Med hänsyn till det pågående arbetet med

att förbereda översynen anser utskottet att det inte finns anledning

att göra något särskilt uttalande i fråga om uppförandekoder för personer

som på statens uppdrag är verksamma utomlands. Utskottet avstyrker därmed

motion Ju485 (fp) yrkande 6.

Pensionspremier vid tjänstledighet för upprätthållande av annan

anställning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser inte att åtgärder behöver vidtas för att ändra samordningen

av de privata och statliga arbetsgivarnas pensionsavgiftsskyldighet vid

arbetstagares tjänstledighet för upprätthållande av annan, icke statlig,

anställning. Motionsförslaget om detta avstyrks av utskottet.

Jämför reservation 8 (kd).

Motionen

Kristdemokraterna förordar i motion Sk452 (yrkande 32) att regeringen

i samråd med arbetsmarknadens parter inom det statliga området verkar

för en samordning av arbetsgivarnas pensionsavgiftsskyldighet vid

tjänstledighet för upprätthållande av anställning hos annan, icke statlig,

arbetsgivare. En sådan samordning skulle enligt motionärerna motverka

en situation där en statlig arbetsgivare tvingas betala pensionsavgifter

för en anställd utan att denna utför något arbete för arbetsgivaren och

för vilken en annan, icke statlig, arbetsgivare samtidigt betalar

pensionsavgifter kopplat till utfört arbete.

Utskottets ställningstagande

Frågan om pensionspremier vid tjänstledighet för upprätthållande av

annan, icke statlig, anställning behandlades av utskottet ingående våren

2004 (bet. 2003/04:FiU18 s. 13-15). Utskottet konstaterade vid detta

tillfälle att problemet med arbetsgivarnas dubbla pensionsavgiftsskyldighet

var begränsat till anställda som omfattas av de äldre pensionsavtalen

på det statliga området, PA-91 och PA-SPR. Enligt dessa avtal ska

arbetsgivaren betala både den del av pensionspremien som ger tjänstlediga

rätt till sjukpension och efterlevandepension vid försäkringsfall under

tjänstledigheten (s.k. riskpremie) och den del som avser ålderspension

och tjänstetidsberoende efterlevandepension (s.k. sparpremie).9Riskpremier

uppgår till ca 2-3 % av pensionsunderlaget och utgör därmed en mindre

del av pensionspremierna. Sparpremier betalas däremot på löneandelar

över 7,5 prisbasbelopp per år. Detta gäller oavsett orsaken till

tjänstledighet. De äldre avtalen gäller dock endast för dem som den 31

december 2002 hade mindre än fem år kvar till pensionsålder. De kommer

alltså att gälla endast några år till.

De flesta statligt anställda omfattas däremot av det nya pensionsavtalet

PA 03. Enligt detta avtal ska arbetsgivaren betala enbart en riskpremie

för anställda som är tjänstlediga för att upprätthålla annan anställning

med rätt till tjänstepension. För dessa anställda betalas inga dubbla

sparpremier. Detta innebär att den dubbla pensionsavgiftsskyldigheten

inom några år, då de äldre pensionsavtalen löpt ut, således kommer att

vara begränsad till riskpremier och avse endast en liten del av

pensionsunderlaget.

Mot denna bakgrund vidhåller utskottet sin uppfattning att det inte är

troligt att den begränsade dubbla pensionsavgiftsskyldigheten avseende

riskpremier på sikt skulle utgöra något allvarligt hinder vid beviljande

av tjänstledighet för upprätthållande av annan anställning. Därmed

avstyrker utskottet motion Sk452 (kd) yrkande 32.

Myndighetschefernas bosättningsort

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslaget om bosättningsort för chefer i

utlokaliserade statliga myndigheter och verk.

Motionen

I motion Fi219 av Göran Norlander och Hans Stenberg (båda s) framhålls

att regeringen bör tillse att de som anställs som chefer i utlokaliserade

statliga verk och myndigheter även har sin bostad eller bosätter sig i

den ort där arbetet är beläget. Motionärerna framhåller att det skapas

ett trovärdighetsproblem om cheferna i dessa myndigheter och verk väljer

att pendla från orten där de arbetar. Skälet för detta problem anges

vara att utlokaliseringen av en statlig myndighet eller ett statligt

verk handlar om att skapa arbetstillfällen och samtidigt göra orten

eller regionen attraktiv för människor att bo i.

Utskottets ställningstagande

Frågan om bosättningsort för chefer i utlokaliserade statliga myndigheter

och verk behandlades av utskottet ingående våren 2004 (bet. 2003/04:FiU18

s. 5-6). Utskottet avstyrkte motionärernas förslag med motiveringen att

ett införande av "bosättningstvång" avseende chefer för de utlokaliserade

myndigheterna allvarligt skulle försvåra möjligheterna att rekrytera

personer som utifrån målformuleringen i regeringens chefspolicy är mest

lämpade för dessa poster.

Utskottet finner i detta sammanhang ingen anledning att frångå sitt

tidigare ställningstagande. Rekryteringen av myndighetschefer ska därför

enligt utskottets mening även i fortsättningen ske med strikt hänsyn

till grundlagens (RF 11:9) krav om tillsättning av statlig tjänst på

"sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet".

Mot den bakgrunden avstyrker utskottet motion Fi219 (s).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Etnisk och kulturell mångfald i statsförvaltningen, punkt 1 (fp)

av Christer Nylander (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om staten som föredöme i arbetet med etnisk och

kulturell mångfald i arbetslivet. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4 i denna

del och

avslår motionerna

2004/05:Fi224 av Mona Jönsson m.fl. (mp) yrkandena 1-3,

2004/05:Sf365 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 18 och

2004/05:A350 av Tobias Billström m.fl. (m, fp) yrkande 6.

Ställningstagande

Brister i integrationen på arbetsmarknaden är i dag ett av Sveriges

allvarligaste problem. Därför är det enligt vår mening angeläget att

staten använder alla sina olika roller för att riva hinder för nya

svenskar att etablera sig i samhället och inte minst på arbetsmarknaden.

Den statliga arbetsgivarpolitiken måste föregå med gott exempel genom

att vidta åtgärder för att nå ökad etnisk mångfald i statsförvaltningen.

Andelen statligt anställda med utländsk bakgrund är dock i dag endast

10,4 %, mot 17,4 % bland befolkningen i åldern 20-64 år. Det innebär

att staten måste höja ambitionerna när det gäller arbetet med att bredda

den etniska mångfalden. Det är viktigt att detta sker genom att riva de

olika hinder som finns och inte genom kvotering.

Vi anser att staten som arbetsgivare måste gå före och själv agera på

det sätt man via lagstiftning, styrmedel och opinionsbildning vill förmå

resterande delar av arbetsmarknaden. Därmed föreslår vi att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad vi har framfört om att

staten bör vara ett föredöme som arbetsgivare i arbetet med etnisk och

kulturell mångfald i arbetslivet. Detta innebär att riksdagen bifaller

motion Fi270 (fp) yrkande 4 i denna del och avslår motionerna Fi224

(mp), Sf365 (kd) yrkande 18 och A350 (m, fp) yrkande 6.

2. Etnisk och kulturell mångfald i statsförvaltningen, punkt 1 (kd)

av Mats Odell (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om handlingsplaner för etnisk mångfald bland de

statliga myndigheterna. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:Sf365 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 18 och

avslår motionerna

2004/05:Fi224 av Mona Jönsson m.fl. (mp) yrkandena 1-3,

2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4 i denna

del och

2004/05:A350 av Tobias Billström m.fl. (m, fp) yrkande 6.

Ställningstagande

Jag anser att staten ska föregå med gott exempel när det gäller etnisk

och kulturell mångfald i arbetslivet. Det viktiga målet är att andelen

statsanställda med utländsk bakgrund ska motsvara andelen personer med

utländsk bakgrund bland befolkningen i åldern 20-64 år.

Emellertid kan jag konstatera att det finns mycket kvar att göra inom

ramen för statsförvaltningens mångfaldsarbete. Fyra år efter det att

regeringen uppdragit åt myndigheterna att utarbeta handlingsplaner för

att främja etnisk mångfald bland anställda har fortfarande en tredjedel

av myndigheterna inte gjort det. Statskontorets kartläggning på området

visar dessutom att mångfaldsarbetet inte är en naturlig del av verksamheten

och att handlingsplanerna inte haft någon effekt på myndigheternas

verksamhet. Det förvånar mig därför knappast att den statliga förvaltningen

har få utrikes födda medarbetare. Därmed utgör staten enligt min mening

inte något riktigt föredöme för andra arbetsgivare.

Jag är övertygad om att det går att bygga ett samhälle där alla behövs,

alla har en uppgift och alla har samma rättigheter och skyldigheter.

Ett första steg mot detta mål är enligt min mening att utveckla ett

samhälle där minst en femtedel av de anställda i statens, kommunernas

respektive landstingens organisationer har annat ursprung än det

traditionellt svenska. De anställda ska spegla befolkningens struktur.

Stat, kommuner och landsting bör föregå med goda exempel. De ska visa

att vi har allt att vinna på de mångkulturella arbetsplatserna.

Mot denna bakgrund anser jag att regeringen bör verka för att arbetet

påskyndas när det gäller upprättandet samt förverkligandet av handlingsplaner

för ökad mångfald. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Därmed bifaller riksdagen motion Sf365 (kd) yrkande 18 och

avslår motionerna Fi224 (mp), Fi270 (fp) yrkande 4 i denna del och A350

(m, fp) yrkande 6.

3. Etnisk och kulturell mångfald i statsförvaltningen, punkt 1 (mp)

av Yvonne Ruwaida (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om staten som föregångare i diskrimineringsarbetet.

Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:Fi224 av Mona Jönsson m.fl. (mp) yrkandena 1-3 och

avslår motionerna

2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4 i denna

del,

2004/05:Sf365 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 18 och

2004/05:A350 av Tobias Billström m.fl. (m, fp) yrkande 6.

Ställningstagande

Det är min bestämda uppfattning att alla människor i samhället ska ha

samma rättigheter såväl som skyldigheter. Jag ser därför behov av

krafttag för att eliminera den diskriminering som förekommer i dag, oavsett

var den uppkommer och vilka uttryck den tar sig. Den etniska diskrimineringen

drabbar såväl individer med utländsk bakgrund som hela samhällsekonomin.

Den måste således motverkas på många nivåer i samhället. I detta arbete

har staten ett särskilt ansvar.

Jag kan konstatera att det är mycket som händer inom integrationspolitiken

i dagens Sverige. Flera värdefulla initiativ har redan initierats från

statens sida. Det rör sig om allt från satsningar på skolor och utbildning

i storstädernas hårt segregerade områden till skärpt lagstiftning mot

etnisk diskriminering i arbetslivet och en omfattande nationell plan

mot rasism och främlingsfientlighet. Dessutom påbörjas för närvarande

riktade satsningar för att ta till vara invandrares kompetens och

yrkeskunnande på den svenska arbetsmarknaden. Här är staten en av de aktiva

aktörerna.

Jag anser att staten som arbetsgivare har ett viktigt uppdrag när det

gäller förverkligandet av regeringens integrationspolitiska mål. Staten

ska vara ett föredöme i mångfaldsarbetet. Dagens låga andel statsanställda

med utländsk bakgrund visar att det krävs en mer kraftfull samling kring

myndigheternas arbete med att aktivt främja etnisk och kulturell mångfald.

Sverige har nyligen skärpt de olika lagarna mot diskriminering med hänsyn

till EU:s antidiskrimineringsdirektiv. Mot denna bakgrund är det särskilt

angeläget att alla som arbetar med rekrytering i statens tjänst får en

djup kunskap dels om innehållet i antidiskrimineringslagarna, dels om

diskriminering som en mer generell företeelse. Jag anser att regeringen

bör uppdra åt samtliga myndigheter att anordna en sådan utbildning.

Dessutom är det viktigt att myndigheterna analyserar och omprövar sina

anställningsrutiner så att de inte bidrar till en utestängning av

kvalificerad arbetskraft. Regeringen bör därför uppdra åt alla statliga

myndigheter att göra en genomgång av sina anställningsrutiner och de

krav som ställs vid anställning. Dessa åtgärder kan enligt min uppfattning

med fördel ingå som ett led i en statlig strategi för att tillfredsställa

lagens krav om aktiva åtgärder för att främja etnisk jämlikhet.

Det som jag ovan framfört om staten som föregångare i diskrimineringsarbetet

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller

riksdagen motion Fi224 (mp) och avslår motionerna Fi270 (fp) yrkande 4

i denna del, Sf365 (kd) yrkande 18 och A350 (m, fp) yrkande 6.

4. Jämställdhetsaspekter på den statliga arbetsgivarpolitiken, punkt 2

(fp)

av Christer Nylander (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om staten som föredöme i arbetet med jämställdhet

i arbetslivet. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4 i denna

del och

avslår motion

2004/05:A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd) yrkandena 1 och

3.

Ställningstagande

Vi anser att staten som arbetsgivare måste gå före och själv agera på

det sätt man via lagstiftning, styrmedel och opinionsbildning vill förmå

resterande delar av arbetsmarknaden. Därför är det enligt vår mening

angeläget att man höjer ambitionerna när det gäller jämställdhetsarbetet

i statsförvaltningen.

Vi kan dock konstatera att andelen kvinnliga myndighetschefer fortfarande

är oacceptabelt låg och i dag ligger på 34 %. Av en särskild bilaga

till budgetpropositionen (bil. 4) kan vi dessutom tydligt avläsa att

man inte tar sitt ansvar när det gäller rättvisa löner mellan kvinnor

och män. I den statliga sektorn är kvinnors lön 85 % av männens. Även

om man rensar för faktorer som ålder, utbildningsnivå, arbetstid och

sektor kvarstår en osaklig löneskillnad på 2 procentenheter.

Mot denna bakgrund förutsätter vi att staten som arbetsgivare följer

den lagstiftning riksdagen fattat beslut om. De skärpningar av

jämställdhetslagen som genomförts måste få fullt genomslag. Det är dock

viktigt att detta sker genom att riva de olika hinder som finns och inte

genom kvotering. För att bryta lönediskrimineringen behövs dessutom

ändamålsenliga metoder såsom statistik och bättre modeller för

arbetsvärdering. Genom sådana verktyg kan diskriminerande löneskillnader

synliggöras inte bara i staten, utan också i andra delar av arbetsmarknaden.

Det är emellertid inte bara i statsförvaltningen som staten enligt vår

mening ska föregå med gott exempel. I egenskap av aktieägare i bolag

fungerar staten som skattebetalarnas ombud på bolagens stämmor och kan

alltså utöva ett direkt och mycket påtagligt inflytande. Det är sålunda

märkligt att jämställdhetsarbetet går så långsamt även här. Rimligen

borde staten också i dessa bolag kunna direkt påverka andelen kvinnor

på ledande positioner.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi har framfört om staten som föredöme i arbetet med jämställdhet

i arbetslivet. Detta innebär att riksdagen bifaller motion Fi270 (fp)

yrkande 4 i denna del och avslår motion A352 (kd) yrkandena 1 och 3.

5. Jämställdhetsaspekter på den statliga arbetsgivarpolitiken, punkt 2

(kd)

av Mats Odell (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om jämställdheten i den statliga förvaltningen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd) yrkandena 1 och

3 samt

avslår motion

2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4 i denna

del.

Ställningstagande

Jämställdhet är en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter. Kvinnor

och män ska såväl i teori som praktik ha samma rättigheter och möjligheter

att påverka och delta i samhällsutvecklingen. Därför är det ett viktigt

mål att män och kvinnor finns representerade i någorlunda lika delar i

alla beslutande församlingar inklusive den statliga förvaltningen.

Forskningen visar att den erfarenhet som mannen respektive kvinnan har

också inverkar på de politiska besluten. En jämn representation är

således ett viktigt mål och kräver konkreta åtgärder för att skapa

förutsättningar för bättre beslut som innefattar både mäns och kvinnors

kompetens, perspektiv och prioriteringar.

Enligt min mening är det viktigt att den politiska ledningen i Sverige

är ett föredöme i jämställdhetsfrågor. Handling måste överensstämma med

ord, i annat fall förlorar politiken och politikerna i trovärdighet.

Det är glädjande att kvinnorepresentationen har ökat i de politiska

församlingarna, men mycket återstår att göra. Jämställdhetsministern

kritiserar ofta näringslivet för att det finns för få kvinnor på beslutande

poster. Det gör det extra viktigt att regeringen månar om måluppfyllelse

för egen del. Därför anser jag att det är mycket anmärkningsvärt att

det endast är ca 34 % av myndighetscheferna i Sverige som är kvinnor.

Vid de större myndigheterna, de med fler än 200 anställda, är 71 % av

myndighetscheferna män.

Vidare är det långt kvar tills hälften av Sveriges ambassadörer i

utlandet är kvinnor, trots att Utrikesdepartementet de senaste åren arbetat

med att få kvinnor utnämnda till ambassadörer. Detta är enligt min mening

ett underbetyg åt ett demokratiskt land med en regering som har ökad

jämställdhet som ett högt prioriterat mål och som framhåller Sverige

som världens mest jämställda land.

Jag vill också erinra om att Kristdemokraterna länge har förespråkat en

jämn könsfördelning i de statliga bolagen. Jag välkomnar därför att

regeringen nu uppnått delmålet att andelen kvinnor i bolagsstyrelser

där staten äger 100 % av aktierna ska vara minst 40 % år 2003. Det finns

dock mycket kvar att göra också på detta område. Andelen kvinnliga

styrelseordförande är fortfarande bara 16 % och andelen vice ordförande

31 %. Jag ser detta som ett skamligt underkännande av alla välmeriterade

kvinnor.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att regeringen snarast bör

återkomma till riksdagen med en plan för hur man ska öka kvinnorepresentationen

bland myndighetschefer, ambassadörer och medlemmar i samtliga statliga

styrelser. Regeringen bör också årligen rapportera till riksdagen om

hur arbetet fortskrider för att nå målet om en jämn könsfördelning på

höga poster inom statsförvaltningen.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad jag har framfört om jämställdheten i den statliga förvaltningen.

Detta innebär att riksdagen bifaller motion A352 (kd) yrkandena 1 och

3 och avslår motion Fi270 (fp) yrkande 4 i denna del.

6. Arbetsmiljön och sjukfrånvaron i staten, punkt 3 (fp)

av Christer Nylander (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om staten som föredöme i arbetet med arbetsmiljön

och sjukfrånvaron. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4 i denna

del.

Ställningstagande

Vi har tidigare framhållit att staten ska föregå med gott exempel som

arbetsgivare. Staten måste därför gå före och själv agera på det sätt

man via lagstiftning, styrmedel och opinionsbildning vill förmå resterande

delar av arbetsmarknaden. Det innebär att man bl.a. aktivt ska förebygga

ohälsa på arbetsplatsen och ge sjukskrivna stora chanser till omskolning

och möjligheter att komma tillbaka till arbete. Det är enligt vår mening

angeläget att staten höjer ambitionerna även när det gäller utveckling

av arbetsmiljön och kampen mot sjukfrånvaron.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi har framfört om staten som föredöme i arbetet med arbetsmiljön

och sjukfrånvaron. Detta innebär att riksdagen bifaller motion Fi270

(fp) yrkande 4 i denna del.

7. Etiska regler för statstjänstemän, punkt 4 (fp)

av Christer Nylander (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om en uppförandekod för alla personer som på

statens uppdrag är verksamma utomlands. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:Ju485 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 6.

Ställningstagande

Människohandel för sexuella ändamål är vår tids slavhandel. Varje år

tvingas hundratusentals kvinnor och barn från fattiga områden runt om

i världen in i prostitution och slavarbete. Vinsterna från handeln med

människor är så stora att de i dag hamnar i samma klass som den

internationella drog- och vapensmugglingen.

Människohandel är en fråga som skär igenom en rad olika politikområden.

Det är också en fråga som påverkar statens verksamhet i utlandet.

Folkpartiet liberalerna har under hösten 2004 presenterat flera viktiga

åtgärdsförslag för att stävja denna människorättsvidriga handel med

kvinnor och barn. Bland dessa åtgärder ingår ökade satsningar på riktade

informationsinsatser på t.ex. flygplatser, färjeterminaler och andra

internationella mötesplatser som beskriver vad människohandel är samt

under vilka omständigheter kvinnor, flickor och pojkar tvingas leva.

När det gäller män som köper sex är det en inte obetydligt utbredd

uppfattning att det är mer legitimt att köpa sex utomlands. Men att köpa

sex utomlands är ett brott mot svensk lagstiftning. Förslag om

uppförandekoder för personal vid internationellt verksamma organisationer

och företag samt vid Regeringskansliet finns redan. Vi tycker att det

nu är dags att svenska staten föregår med gott exempel och antar en

gemensam uppförandekod för alla personer som på statens uppdrag är

verksamma utomlands.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi har framfört om en uppförandekod med etiska regler för statstjänstemän.

Detta innebär att riksdagen bifaller motion Ju485 (fp) yrkande 6.

8. Pensionspremier vid tjänstledighet för upprätthållande av annan

anställning, punkt 5 (kd)

av Mats Odell (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om samordning av de privata och statliga

arbetsgivarnas pensionsavgiftsskyldighet vid arbetstagares tjänstledighet

för upprätthållande av anställning hos annan, icke statlig, arbetsgivare.

Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande 32.

Ställningstagande

När en statlig arbetsgivare beviljar en anställd tjänstledighet för

upprätthållande av anställning hos en annan, icke statlig, arbetsgivare

betalar båda arbetsgivarna under begränsad tid in vissa pensionsavgifter

för den anställde. Anledningen till detta är att det finns olika

pensionsinrättningar för stat, kommun respektive privata arbetsgivare.

En sådan situation är enligt min mening inte rimlig. Den statliga

arbetsgivaren tvingas betala pensionsavgifter för en anställd utan att

denne utför något arbete för arbetsgivaren, samtidigt som en annan

arbetsgivare för samma person betalar pensionsavgifter kopplat till utfört

arbete. Dessutom riskerar den anställde negativa konsekvenser då den

dubbla pensionsavgiftsskyldigheten kan leda till att statliga arbetsgivare

blir restriktiva i att bevilja tjänstledigheter för prövandet av annan,

icke statlig, anställning.

Därför anser jag att regeringen i samråd med arbetsmarknadens parter

inom det statliga området ska verka för en samordning av de privata och

de statliga arbetsgivarnas pensionsavgiftsskyldighet vid tjänstledighet

för upprätthållande av anställning hos annan, icke statlig, arbetsgivare.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad jag har framfört om pensionsavgiftsskyldigheten vid tjänstledighet

från statlig arbetsgivare. Därmed tillstyrks motion Sk452 (kd) yrkande

32.

Särskilt yttrande

Jämställdhetsaspekter på den statliga arbetsgivarpolitiken, punkt 2 (m,

c)

Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m), Cecilia Widegren (m) och Jörgen

Johansson (c) anför:

Jämställdhet handlar om alla människors lika värde och varje människas

rätt till respekt för sin person, sina val och sina känslor. Det är en

fråga om rättvisa att ingen ska särbehandlas negativt på grund av sitt

kön eller av andra orsaker. All form av diskriminering och generalisering

måste motverkas. Människor har rätt att betraktas som individer och

inte som delar av en viss grupp som godtyckligt tillskrivs vissa egenskaper.

Vi anser att staten ska behandla män och kvinnor likvärdigt. Genom en

öppen och modern arbetsgivarpolitik ska staten bidra till en mer jämställd

arbetsmarknad - inte bara ur ett könsperspektiv utan också med hänsyn

till andra viktiga värderingar och attityder. Staten ska alltså vara

ett föredöme när det gäller att utveckla de enskilda medarbetarnas

förmåga och möjligheter. Det innebär både att underlätta för såväl män

som kvinnor att utvecklas på sin arbetsplats och att vara lika öppen

för den förmåga och kompetens som den enskilde besitter oavsett kön. På

det viset bryts gamla attityder och underlättas för fler kvinnor i

ledande positioner. I detta arbete bör Regeringskansliet föregå med gott

exempel. Men också vad gäller etnisk och kulturell mångfald, god

arbetsmiljö och få antal sjukskrivna bör Regeringskansliet föregå med gott

exempel. Det man ålägger andra bör man själv leva upp till. Det är nu

dags att staten går från ord till handling och företar konkreta åtgärder

utifrån alla de planer, mål, strategier och analyser vilka alltsomoftast

presenteras.

Mot denna bakgrund vill vi framhålla att attitydförändringar i synen på

kvinnors roll på arbetsmarknaden kräver att kvinnor synliggörs - inte

att de kvoteras in i olika verksamheter eller på annat sätt utsätts för

positiv särbehandling. När en kvinna särbehandlas bara därför att hon

är kvinna, begås samma fel som när en man särbehandlas bara därför att

han är man. En orättvisa ersätts av en annan orättvisa och segregeringen

består. Det är enligt vår mening viktigt att understryka att matematisk

omfördelning inte leder till ökad jämställdhet i verkligheten eller

utifrån den enskilda medarbetarens perspektiv.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:Fi219 av Göran Norlander och Hans Stenberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bostadsort för chefer i utlokaliserade myndigheter och statliga

verk.

2004/05:Fi224 av Mona Jönsson m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att alla som arbetar med personalrekrytering i statens

tjänst skall genomgå utbildning angående Sveriges lagar mot diskriminering

och diskriminering som ett samhällsfenomen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen ger i uppdrag till samtliga myndigheter

att anordna sådan utbildning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör uppdra till alla statliga myndigheter

att göra en genomgång av alla sina anställningsrutiner och de krav som

ställs vid anställning enligt motionens intentioner.

2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om staten som förebild som arbetsgivare.

2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl. (kd):

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om pensionsavgiftsskyldighet vid tjänstledighet från

statlig arbetsgivare.

2004/05:Ju485 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att den svenska staten bör föregå med gott exempel

samt anta en uppförandekod för alla personer som på statens uppdrag är

verksamma utomlands.

2004/05:Sf365 av Sven Brus m.fl. (kd):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om handlingsplaner för etnisk mångfald bland myndigheterna.

2004/05:A350 av Tobias Billström m.fl. (m, fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om statliga praktikplatser.

2004/05:A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen inför riksdagen redovisar hur

man skall öka kvinnorepresentationen bland myndighetschefer och

ambassadörer, i enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om jämn könsfördelning i myndighetsstyrelser och bolag

med statligt ägande samt behovet av en årlig redovisning till riksdagen

om hur arbetet fortskrider för att nå målet om jämn könsfördelning.