Bet. 2004/05:FIU19

Finansutskottets betänkande

2004/05:FIU19

Vissa ändringar i lagen om Sveriges riksbank (2004/05:RB3)

Sammanfattning

Finansutskottet behandlar Riksbankens framställning 2004/05:RB3 om vissa

ändringar i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank (riksbankslagen).

Riksbanken föreslår ändringar i riksbankslagen som innebär att banken

får

möjlighet att bedriva en effektivare kontantdistribution - banken ska

tillåtas ge räntekostnadsersättning eller räntefri kredit till företag

som avskiljer och lagrar sina kontanter enligt Riksbankens anvisningar

och

ska kunna samarbeta med andra aktörer i andra former än som hittills

skett för att uppfylla sitt distributionsansvar.

Vidare föreslås ändringar som innebär att

spridning av sedlar och mynt som förändrats eller bearbetats förbjuds

och

förfaranden i strid med förbudet ska kunna leda till vite.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2005. Ingen motion har

väckts i ärendet.

Utskottet tillstyrker Riksbankens förslag.

Dessutom tar utskottet på eget initiativ upp ändring i lagen (2004:863)

om äldre femtioöresmynts upphörande som lagligt betalningsmedel. Det

har visat sig att det kan ifrågasättas om lydelsen av den av riksdagen

nyligen antagna lagen är tillräckligt klargörande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. En effektivare kontantdistribution

Riksdagen bifaller framställning 2004/05:RB3 i denna del.

2. Spridning av förändrade sedlar och mynt

Riksdagen bifaller framställning 2004/05:RB3 i denna del.

3. Äldre femtioöresmynts upphörande som betalningsmedel

Riksdagen antar utskottets i bilaga 3 intagna förslag till lag om

ändring i lagen (2004:853) om äldre femtioöresmynts upphörande som lagligt

betalningsmedel.

Stockholm den 25 november 2004

På finansutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne Kjörnsberg (s), Carin

Lundberg (s), Karin Pilsäter (fp), Sonia Karlsson (s), Kjell Nordström

(s), Gunnar Axén (m), Bo Bernhardsson (s), Hans Hoff (s), Tomas Högström

(m), Agneta Gille (s), Tommy Ternemar (s), Cecilia Widegren (m), Gunnar

Nordmark (fp), Lars Lindén (kd), Siv Holma (v) och Jörgen Johansson (c).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Riksbanken föreslår att riksdagen ska anta Riksbankens förslag till

ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.

Riksbanken har under beredningen av ärendet inkommit med en skrivelse

till finansutskottets kansli.

Riksbankens förslag återges i bilaga 1 och lagförslaget i bilaga 2. I

bilaga 3 redovisas utskottets lagförslag.

Ingen motion har väckts i ärendet.

Bakgrund

Enligt regeringsformen gäller att Riksbanken

har ensamrätt att ge ut sedlar och mynt

ska främja ett säkert och effektivt betalningsväsen

ska svara för landets försörjning av sedlar och mynt.

Distribution och lagerhållning av kontanter hanteras av det helägda

bolaget Svensk Kontantförsörjning AB (SKAB). Värdet av utestående sedlar

och mynt har som andel av BNP stadigt minskat under de senaste 50 åren.

Vid utgången av år 2003 uppgick värdet till ca 109 miljarder kronor.

Andelen kontantbetalningar har dock minskat från knappt 80 % i början

av 1990-talet till uppskattningsvis ca 50 % i dag. En allt större andel

av betalningarna sker med elektroniska betalningsmedel.

Utskottets överväganden

En effektivare kontantdistribution

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker Riksbankens förslag att banken får ge ersättning

eller räntefri kredit till företag som avskilt och lagrat kontanter

enligt Riksbankens anvisningar. Utskottet tillstyrker också att Riksbanken

ska kunna samarbeta med andra aktörer i andra former än som hittills

skett för att uppfylla sitt distributionsansvar.

Förslaget

Riksbanken föreslår att banken ges rätt att utge ersättning eller

räntefri kredit till företag som avskilt och lagrat sedlar och mynt enligt

Riksbankens anvisningar. Riksbanken anför vidare att det inte kan

uteslutas att andra former för bankens arbete på kontantdistributionsområdet

i framtiden skulle kunna vara ändamålsenliga. Det är naturligt att

förhållandena ändras efterhand. Det är därför lämpligt att lagstiftningen

lämnar öppet även för andra former av samarbete med privata aktörer.

Riksbanken anför att effektiviteten i kontantdistributionsverksamheten

genom bankens utvecklingsansträngningar successivt har förbättrats.

Stora delar av hanteringen har automatiserats, och personalintensiteten

i verksamheten har minskat. Det finns starka incitament hos de privata

aktörerna att lämna in kontantöverskott till Riksbanken eftersom värdet

av det inlämnade beloppet då inte ger upphov till en räntekostnad. Detta

leder till att innehavarna av kontantöverskott i många fall transporterar

kontanterna långa sträckor. Transporterna är samhällsekonomiskt kostsamma

och utgör stora säkerhetsrisker. Riksbanken ska främja säkerheten och

effektiviteten i betalningsväsendet och har därmed att beakta de problem

som i dag är förknippade med kontantdistributionen.

Riksbanken anser att nuvarande lagstiftning inte ger utrymme för de

ytterligare säkerhets- och effektivitetsfrämjande förändringar som behövs.

Ett exempel på en sådan förändring är en modell med depåer med

räntekostnadsersättning. Liknande modeller tillämpas av flera andra

centralbanker, bl.a. i Danmark och Finland. Genom att depåer finns tillgängliga

på flera platser minskar de långa transporterna och därmed de kostnader

och säkerhetsrisker som är förenade med dessa.

I stället för att transporteras till Riksbankens inlämningsplatser

avskiljs och lagras kontanterna i depåer som inrättats och förvaltas av

privata aktörer.

Genom att deponenterna får räntekostnadsersättning kommer depåer att

inrättas av marknadsaktörerna där det är effektivast från kontantflödessynpunkt.

Räntekostnadsersättningen ska också kunna ges i form av en räntefri

kredit.

Utskottets ställningstagande

Av Riksbankens framställning framgår att det inte kan uteslutas att

andra former för bankens arbete på kontantdistributionsområdet i framtiden

skulle kunna vara mer ändamålsenliga. Det är enligt banken naturligt

att förhållandena ändras efterhand. Riksbanken anser därför att det är

lämpligt att lagstiftningen lämnar öppet även för andra former av

samarbete med privata aktörer än som hittills skett för att uppfylla

bankens distributionsansvar.

Enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen får förvaltningsuppgift

överlämnas till enskild, men det ska ske med stöd av lag om uppgiften

innefattar myndighetsutövning. Av Riksbankens framställning framgår

inte hur och med vem banken avser att bedriva samarbete. För det fall

Riksbanken i framtiden till enskild överlämnar uppgift som innefattar

myndighetsutövning bör Riksbanken enligt finansutskottet återkomma till

riksdagen med en begäran om ändring i Riksbankslagen.

Utskottet tillstyrker Riksbankens förslag.

Spridning av förändrade sedlar och mynt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker Riksbankens förslag att spridning av kontanter

som har bearbetats eller förändrats ska förbjudas. Utskottet tillstyrker

också att vitesföreläggande får meddelas den som har medverkat till

spridning samt att föreläggande ska kunna överklagas till

länsrätten.

Allmänt

Under våren 2004 har ett företag i reklambranschen spritt s.k. reklammynt

till allmänheten. Reklamföretaget har försett vanliga mynt med en tunn

plastfilmsetikett. Etiketten innehåller ett reklambudskap - och myntet

blir när det sätts i cirkulation en bärare av reklambudskapet.

Förslaget

Riksbanken föreslår att spridning av sedlar och mynt som bearbetats

eller förändrats förbjuds.

Vitesföreläggande får meddelas var och en som väsentligen har medverkat

till spridningen och som varit medveten om att sedlarna och mynten

förändrats eller bearbetats. Riksbankens föreläggande ska kunna överklagas

till länsrätten.

Riksbanken anför att när det gäller sedlar och mynt är det särskilt

viktigt att de är svåra att förfalska och lätta att äkthetskontrollera.

Vidare måste de vara tillräckligt slitstarka för att kunna cirkulera

utan att förlora egenskapen att vara lättidentifierbara. Riksbanken

bedömer att förekomsten av s.k. reklammynt utgör ett hot både mot

betalningsmedlet i teknisk mening och mot Riksbankens anseende i stort.

Ett annat hot som reklammynten innebär är risken att reklammynten skadar

uppräkningsmaskiner och betalningsautomater. Den andra typen av hot är

den risk som banken löper att förknippas med det budskap som reklammynten

förmedlar. Allmänheten kan få uppfattningen att Riksbanken står bakom

eller stöder ett reklambudskap.

Det är först när det förändrade myntet sätts i cirkulation som

skadeverkningarna uppstår - det är alltså själva spridningen som kan medföra

anseenderisker. Riksbanken föreslår därför att det i riksbankslagen tas

in en bestämmelse om att sedlar och mynt som förändrats eller bearbetats

inte får spridas.

Riksbanken föreslår vidare att ett vitesföreläggande ska kunna riktas

mot den som har bidragit till spridningen. Ett system med vitessanktion

innebär att en otillåten spridning inte leder till några rättsliga

konsekvenser om den som mottar vitesföreläggandet upphör med den olovliga

verksamheten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker Riksbankens förslag.

Äldre femtioöresmynts upphörande som betalningsmedel

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att lagen (2004:863) om äldre femtioöresmynts upphörande

som lagligt betalningsmedel ändras så att den avser alla äldre silverfärgade

femtioöresmynt.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen har den 27 oktober 2004 antagit en lag om äldre femtioöresmynts

upphörande som lagligt betalningsmedel. Det har visat sig att det kan

ifrågasättas om lydelsen av den antagna lagen är tillräckligt klargörande.

Riksbanken har i en skrivelse till finansutskottets kansli framfört

att i lagtexten anges att mynt på femtio öre enligt Riksbankens

föreskrifter (1989:61) om rikets mynt ska upphöra att vara lagligt

betalningsmedel. Men enligt Riksbanken finns även äldre silverfärgade

femtioöresmynt som är präglade i enlighet med tidigare föreskrifter och

utgivna före 1989 som fortfarande är lagliga betalningsmedel. Meningen

är förstås - även om detta inte framgick av Riksbankens framställning

(2003/04:RB4) - att även dessa ska omfattas av lagens bestämmelser om

upphörande av äldre femtioöresmynt. Riksbanken vill med sin skrivelse

väcka frågan om lagtexten bör justeras så att det blir tydligt att lagen

avser alla äldre silverfärgade femtioöresmynt. En sådan ändring är inte

någon materiell ändring utan endast ett förtydligande av lagtexten.

Utskottet anser därför att lagen om äldre femtioöresmynts upphörande

som lagligt betalningsmedel bör justeras så att det tydligt av lagen

framgår att den avser alla äldre silverfärgade femtioöresmynt. Utskottets

lagförslag framgår av bilaga 3.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Framställning 2004/05:RB3

Framställning 2004/05:RB3 Framställan om vissa ändringar i lagen

(1988:1385) om Sveriges riksbank:

Riksdagen antar Riksbankens förslag till ändring i lagen (1988:1385) om

Sveriges riksbank.

Bilaga 2

Riksbankens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Utskottets förslag till lag om ändring i lagen (2004:863) om äldre

femtioöresmynts upphörande som lagligt betalningsmedelHärigenom föreskrivs

att lagen (2004:863) om äldre femtioöresmynts upphörande som lagligt

betalningsmedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Mynt på femtio öre enligt Riksbankens föreskrifter (1989:61) om rikets

mynt skall upphöra att vara lagligt betalningsmedel den 31 december

2005. Femtioöresmynt som präglats med stöd av lagen (1873:31) om rikets

mynt och lagen (1970:1028) om rikets mynt samt Riksbankens föreskrifter

(1989:61) om rikets mynt i dess lydelse intill den 1 oktober 1992 skall

upphöra att vara lagligt betalningsmedel den 31 december 2005.