Bet. 2004/05:FIU20

Finansutskottets betänkande

2004/05:FIU20

Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (prop. 2004/05:100)

Sammanfattning

Finansutskottet behandlar regeringens och oppositionspartiernas förslag

till inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken för de

närmaste åren. Regeringen lägger fram sina förslag i den ekonomiska

vårpropositionen. I propositionen finns även förslag till nya utgiftsramar

och anslag på tilläggsbudget för 2005. Dessa förslag behandlas i ett

särskilt betänkande, FiU21 Tilläggsbudget 2005.

Konjunkturen och den ekonomiska politiken

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av den

ekonomiska politiken. Konjunkturen i världsekonomin fortsätter att vara

god de kommande åren, även om tillväxttakten avtar i förhållande till

fjolårets toppnivå. Sveriges BNP väntas stiga med ca 3 % per år de

närmaste åren.

Den höga tillväxten har dock ännu inte påverkat den svenska sysselsättningen.

Tvärtom fortsatte situationen på arbetsmarknaden försämras under 2004.

Regeringen och samarbetspartierna är överens om att såväl sysselsättningsmålet

om 80 % sysselsättning som arbetslöshetsmålet om högst 4 % öppen

arbetslöshet ligger fast. En rad åtgärder måste enligt utskottet vidtas

för att målen ska nås. På kort sikt handlar det bl.a. om åtgärder för

att öka efterfrågan, stärka konkurrenskraften och därmed stimulera

sysselsättningen. På längre sikt handlar det om att öka utbudet av

arbetskraft för att trygga den framtida arbetskraftsförsörjningen. I

budgetpropositionen för 2005 presenterade regeringen ett antal åtgärder

för att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen. I vårpropositionen

går regeringen vidare för att redan i år pressa ned arbetslösheten och

öka sysselsättningen. Exempelvis får arbetsgivare som anställer arbetslösa

en skatterabatt motsvarande 85 % av lönekostnaden. Taket för lönebidrag

höjs till 15 200 kr i månaden. Arbetsförmedlingen intensifieras och

förbättras. Antalet platser inom den kvalificerade yrkesutbildningen

utökas. En rad utbildningssatsningar föreslås, och omfattande satsningar

görs i de regioner som berörs mest av försvarsomställningen. Regeringens

långsiktiga strategi för att få fler i arbete handlar bl.a. om att

underlätta för olika grupper att komma in på arbetsmarknaden, grupper

som har en lägre sysselsättningsgrad än genomsnittet av befolkningen.

En

mycket viktig del i politiken för att öka utbudet av arbetskraft är att

minska den höga sjukfrånvaron. Regeringen har tidigare presenterat det

s.k. 11-punktsprogrammet för att minska ohälsan. Utskottet konstaterar

att åtgärderna har börjat få avsedd effekt. Det s.k. ohälsotalet, dvs.

de samlade utbetalningarna för sjukpenning, aktivitets- och sjukersättning

och rehabiliteringsersättning, har sjunkit under 2004 och hittills under

2005.

Avgörande för den svenska tillväxten och sysselsättningen är att Sveriges

konkurrens- och företagsklimat är gott. Enligt utskottet är det

grundläggande klimatet för expansion och företagande relativt gott, även om

den tilltagande globaliseringen skapat spänningar på skilda håll i

näringslivet. I vårpropositionen presenteras en strategi för att fortsätta

stärka Sveriges konkurrenskraft. Konkurrenskraften ska förbättras genom

satsningar på bl.a. utbildning och kompetens samt åtgärder för att få

fler och växande företag. Forskningen ska förstärkas ytterligare.

Prioriterade områden är medicinsk och teknisk forskning samt forskning

till stöd för hållbar utveckling.

Fler åtgärder för ökad välfärd och rättvisa genomförs. Regeringen har

tidigare gett ansvarskommittén i uppdrag att se över samhällsorganisationen

så att välfärden kan produceras mer effektivt i framtiden. I vårpropositionen

presenteras en rad åtgärder för att stävja skatte- och förmånsfusk.

Villkoren för barnfamiljerna förbättras, och den satsning på grund- och

gymnasieskolan som inleddes under förra mandatperioden fullföljs.

Utskottet konstaterar att ekonomin i kommunsektorn ser stark ut under

2005 och 2006 till följd av en positiv inkomstutveckling och statliga

tillskott. Rättvisemålet om halverat socialbidragsberoende ligger fast,

och ytterligare åtgärder vidtas för att målet ska nås. Den svenska

biståndsramen har ökat kraftigt sedan 1997, och 2006 kommer 1 % av BNI

att anslås till bistånd.

Jämställdhet är ett centralt mål i den ekonomiska politiken. Under 2005

kommer en nationell handlingsplan mot könsdiskriminerande löneskillnader

att presenteras. En utredning för att stärka rätten till heltid har

tillsatts, och regeringen har påbörjat en översyn av jämställdhetspolitikens

mål, inriktning, organisation och effektivitet.

Hållbar utveckling är ett övergripande mål för regeringens politik.

Basen för miljöpolitiken är de 15 nationella miljömålen. Av en första

utvärdering av arbetet med att nå de av riksdagen beslutade delmålen

framgår att miljöpolitiken under de senaste åren varit framgångsrik,

även om många svårlösta problem kvarstår. Den gröna skatteväxlingen

fortsätter. Sedan 2001 har en skatteväxling på 13,6 miljarder kronor

genomförts, och fram till 2010 fullföljs en skatteväxling på ytterligare

drygt 16 miljarder kronor.

Mål för budgetpolitiken

Utskottet avstyrker motionsförslag om att ändra utformningen av målen

för budgetpolitiken. Det finns inte skäl att byta ut eller komplettera

dagens mål som avser det finansiella sparandet i hela den offentliga

sektorn. Utskottet anser att nuvarande mål för hela den offentliga

sektorn är lämpligare än ett mål för staten ur ett stabiliseringspolitiskt

perspektiv. Det är dessutom mindre känsligt för organisatoriska

förändringar. Nuvarande mål är därutöver tydligt, robust och anpassat till

internationell standard.

Riktlinjer för budgetpolitiken

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken.

Inriktningen innebär att budgetpolitiken styrs av två mål. Utgiftstaken

för staten ska hållas, samtidigt som saldot i de samlade offentliga

finanserna ska uppvisa ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över en

konjunkturcykel.

I mitten av 1990-talet genomfördes ett omfattande konsolideringsprogram

så att balansen i den offentliga sektorns finanser kunde återställas på

ett fördelningspolitiskt godtagbart sätt. Utgiftstaken har därefter

hållits alla år, och överskottsmålet för de offentliga finanserna ligger

fast. Genom en ansvarsfull budgetpolitik har Sverige i dag starka

offentliga finanser och har klarat den senaste internationella

konjunkturnedgången utan att dra på sig underskottsproblem. Vi skiljer oss i

det avseendet från flera EU-länder vars offentliga finanser i vissa

fall utvecklats på ett oroväckande sätt. Sunda offentliga finanser är

en förutsättning för en uthållig tillväxt och hög sysselsättning. Det

är därför av yttersta vikt att budgetpolitiken utformas på ett sådant

sätt att långsiktigt stabila offentliga finanser vidmakthålls.

Oppositionspartierna presenterar alternativ som uppges ge starkare

offentliga finanser än regeringens förslag och förespråkar att statens

finansiella sparande ska vara i balans över en konjunkturcykel. Utskottet

anser dock att det finns goda skäl att ifrågasätta oppositionspartiernas

analyser. De skattesänkningar som föreslås är ofta stora och deras

utformning relativt väl preciserade. Finansieringen däremot är ofta vagt

formulerad och tycks i många fall dessutom vara optimistiskt beräknad.

Gemensamt för oppositionspartierna är också att det krävs betydande

dynamiska effekter för att de ska nå sina egna budgetpolitiska mål.

Utan sådana effekter räcker förslagen inte på långt när för att åstadkomma

balans i statens finansiella sparande. I ljuset av detta får utskottet

närmast intrycket att oppositionspartierna inte tar sina egna budgetpolitiska

mål på allvar.

Utskottet inser den betydelse som tillväxt och sysselsättning har för

de offentliga finanserna men anser att en ansvarsfullt utformad

budgetpolitik inte får ta sådana effekter för givna. De måste beaktas

allteftersom de uppkommer i verkligheten. Att på det sätt som

oppositionspartierna gör sätta sin tilltro till dynamiska effekter är förenat

med stora statsfinansiella risker. Skulle oppositionspartiernas förslag

sättas i verket finns enligt utskottets mening en betydande risk att de

offentliga finanserna snabbt skulle förfalla, vilket i sin tur riskerar

att underminera den gemensamma välfärden. De gångna årens mödosamma

arbete med att bygga upp och vidmakthålla sunda offentliga finanser

skulle därmed riskera att gå om intet.

Utskottet anser att regeringens förslag till riktlinjer för budgetpolitiken

innebär en fortsättning på den ansvarsfulla budgetpolitik som bedrivits

sedan regeringsskiftet 1994. Nuvarande inriktning av budgetpolitiken

har enligt utskottets mening goda förutsättningar att främja fortsatt

stabila offentliga finanser och utgöra en grund för hög tillväxt och

full sysselsättning.

Användning av inkomstavdrag

Utskottet avstyrker Riksrevisionens styrelses förslag RRS17 angående

användningen av inkomstavdrag i statsbudgeten liksom fyra motionsförslag

i frågan. Utskottet framhåller att budgetlagens huvudprincip om

bruttoredovisning är viktig men att riksdagen kan medge undantag i vissa

fall. Den kritik som Riksrevisionens styrelse framför angående det

tillfälliga sysselsättningsstödet till kommuner och landsting var känd,

och den beaktades när frågan riksdagsbehandlades under 2002. Utskottet

gör inte nu någon annan bedömning av hur budgetlagen bör tillämpas.

Motioner

Samtliga motioner som väckts med anledning av propositionens förslag

avstyrks. Tre gemensamma reservationer har lämnats från företrädare för

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna

och Centerpartiet avseende inriktningen av den ekonomiska politiken,

mål för budgetpolitiken samt användningen av inkomstavdrag. Ytterligare

fem reservationer har lämnats i ärendet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som

regeringen förordar och tillkännager för regeringen som sin mening vad

utskottet anfört (avsnitt 2.3). Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:100 punkt 1 i denna del och avslår motionerna2004/05:Fi13 av

Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 1,2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) yrkande 1,2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena

1 i denna del och 2 samt2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande

1 i denna del.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Mål för budgetpolitiken

Riksdagen avslår motionerna2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)

yrkande 2 i denna del,2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande

3 och2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 3 och 4.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Riktlinjer för budgetpolitiken

Riksdagen godkänner det förslag till riktlinjer för budgetpolitiken

som regeringen förordar och tillkännager för regeringen som sin mening

vad utskottet anfört (avsnitt 4.5). Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:100 punkt 1 i denna del och avslår motionerna2004/05:Fi13 av

Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 i denna del,2004/05:Fi14 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 2 och 4,2004/05:Fi15 av Göran Hägglund

m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna del och 5 samt2004/05:Fi16 av Maud

Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del.

Reservation 3 (m)

Reservation 4 (fp)

Reservation 5 (kd)

Reservation 6 (c)

4. Användning av inkomstavdrag

Riksdagen avslår framställning 2004/05:RRS17 och motionerna2004/05:Fi12

av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 1-3 och2004/05:Fi13 av Fredrik

Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 3.

Reservation 7 (m, fp, kd, c)

5. Utgiftsområdesfördelningen

Riksdagen avslår motion2004/05:Fi17 av Göran Lennmarker m.fl. (m).

Reservation 8 (m)

Stockholm den 2 juni 2005

På finansutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne Kjörnsberg (s),

Mikael Odenberg (m), Carin Lundberg (s), Karin Pilsäter (fp), Sonia

Karlsson (s), Kjell Nordström (s), Mats Odell (kd), Lars Bäckström (v),

Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m), Bo Bernhardsson (s), Christer

Nylander (fp), Roger Tiefensee (c), Hans Hoff (s), Agneta Gille (s),

Cecilia Widegren (m) och Mikael Johansson (mp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet

proposition 2004/05:100 2005 års ekonomiska vårproposition om förslag

till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken, punkt

1,

motioner som väckts med anledning av proposition 100,

förslag 2004/05:RRS17 Riksrevisionens styrelses framställning angående

användningen av inkomstavdrag m.m. i statsbudgeten samt

motion som väckts med anledning av förslag RRS17.

De behandlade förslagen finns redovisade i förteckningen i bilaga 1.

Övriga yrkanden i propositionen och motionerna väckta med anledning av

propositionen behandlas i finansutskottets betänkande 2004/05:FiU21

Tilläggsbudget I för budgetåret 2005.

Utskottets överväganden

1 Den ekonomiska utvecklingen

Utskottets bedömning i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning i vårpropositionen att konjunkturen

i världsekonomin fortsätter att vara god de kommande åren, även om

tillväxttakten avtar i förhållande till fjolårets toppnivå. En rimlig

bedömning är att Sveriges BNP stiger med i genomsnitt runt 3 % per år

de närmaste åren. Uppgången leder till att sysselsättningen börjar stiga

och den öppna arbetslösheten sjunker under 2005 och 2006. De åtgärder

som föreslås i vårpropositionen bidrar till denna utveckling. De största

riskerna i bedömningen är att oljepriserna fortsätter att stiga kraftigt

samt att negativa effekter uppkommer av de stora underskotten i Förenta

staternas bytes- och budgetbalanser.

1.1 Vårpropositionen

Utvecklingen internationellt

Lägre tillväxttakt i världsekonomin

BNP i världsekonomin steg under förra året med nästan 5 %. Det är den

högsta tillväxttakten som noterats sedan slutet av 1970-talet. Tillväxten

var hög i så gott som samtliga länderområden med undantag för euroområdet

där den ekonomiska aktiviteten var relativt svag. I Kina steg BNP med

nästan 10 % till följd av bl.a. mycket omfattande investeringar.

Mot slutet av 2004 dämpades den internationella konjunkturen av kraftigt

stigande oljepriser och avtagande effekter av den tidigare mycket

expansiva ekonomiska politiken i bl.a. Förenta staterna.

Regeringen räknar i vårpropositionen med att tillväxttakten i världsekonomin

avtar under de närmaste åren från förra årets toppnivå. Fortsatt låga

räntor, höga vinster i näringslivet, stigande investeringar och en

tilltagande hushållskonsumtion gör att tillväxten ändå blir relativt hög

under både 2005 och 2006. Som framgår av tabell 1 räknar regeringen med

att BNP i världen sammantaget stiger med 4,1 % i år för att stiga med

ytterligare 3,9 % 2006. Det är ungefär samma bedömning som regeringen

gjorde i budgetpropositionen. Trots hög tillväxt och stigande oljepriser

har det internationella pristrycket varit lågt. Den fortgående

globaliseringen talar också för en fortsatt låg inflation och låga

räntor.

Osäkerheten är dock ganska stor. Enligt regeringens bedömning är

sannolikheten för en lägre tillväxt i världsekonomin än förväntat större

än sannolikheten för en högre tillväxt. Den största risken på kort sikt

är att fortsatt stigande oljepriser ytterligare dämpar den internationella

efterfrågan. En annan risk är att det stora underskottet i Förenta

staternas bytesbalans utlöser en ännu kraftigare försvagning av dollarn

än vad som varit fallet de senaste åren.

Tabell 1.1 Regeringens prognoser över tillväxten i världsekonomin

Regeringens prognos bygger på att oljepriset sjunker tillbaka till 44

dollar per fat i slutet av 2005 och 40 dollar per fat i slutet av 2006.

Kronan stärks mot dollarn, till en nivå på drygt 6,30 kr per dollar i

slutet av 2006. Vidare bygger prognosen på att den internationella

arbetsmarknaden fortsätter att förbättras - att sysselsättningen stiger

och arbetslösheten sjunker under 2005 och 2006.

Fortsatt god amerikansk konjunktur

En stark konsumtion och omfattande investeringar i näringslivet bidrog

till att Förenta staternas BNP ökade med 4,4 % under 2004. Det är den

högsta tillväxttakten sedan slutet av 1990-talet.

Trots att merparten av den tidigare mycket starka ekonomisk-politiska

stimulansen i den amerikanska ekonomin avtog fortsatte den inhemska

efterfrågan att öka relativt kraftigt. Stigande sysselsättning, låga

räntor, stigande inkomster och historiskt höga vinster i företagssektorn

bidrog till att öka såväl hushållens konsumtion som investeringsverksamheten.

Regeringen räknar med att den amerikanska konjunkturen går in i ett

lugnare tempo under de närmaste åren och att BNP stiger med 3,7 % 2005

och 3,4 % 2006. Precis som under 2004 är det den inhemska efterfrågan

som väntas vara drivkraften i ekonomin. En förbättrad förmögenhetssituation

för hushållen i kombination med en stigande sysselsättning talar för

att konsumtionen fortsätter att öka i god takt. Samtidigt väntas

investeringarna att fortsätta att öka starkt till följd av goda vinstutsikter,

förhållandevis låga räntor och ett investeringsbehov i företagssektorn.

Dessutom gynnas exporten av den svagare dollarn.

Det höga oljepriset och underskotten i bytesbalansen och budgeten är

enligt regeringen de största riskerna i prognosen, men det kan inte

uteslutas att tillväxten i Förenta staterna blir högre än förväntat.

Svagare tillväxt i euroområdet .

BNP i euroområdet steg under förra året med omkring 2 %, efter en uppgång

2003 på 0,5 %. Bakom uppgången låg en stigande export, medan den inhemska

efterfrågan var relativt svag. I likhet med tidigare var skillnaden

mellan länderna stor. Tyskland och Italien, som tillsammans utgör nästan

50 % av euroområdets ekonomi, växte med 1,6 % respektive 1,2 %. Tillväxten

i de andra två stora ekonomierna, Spanien och Frankrike, uppgick till

2,7 % respektive 2,5 %.

Konjunkturen i euroområdet försvagades markant under andra halvåret i

fjol till följd av lägre internationell efterfrågan och en starkare

euro. Euron har sedan 2002 stigit med drygt 30 % mot dollarn och med

över 15 % mot områdets viktigaste handelspartners.

I år sjunker tillväxttakten i euroområdet till i genomsnitt 1,6 % för

att öka till 2,1 % 2006, enligt regeringens bedömning. Låga räntor och

en något förbättrad sysselsättning väntas öka hushållskonsumtionen

samtidigt som investeringarna fortsätter att växa efter den relativt

måttliga uppgången i fjol.

Regeringen räknar vidare med att tillväxttakten i den brittiska ekonomin

sjunker från 3,1 % 2004 till 2,6 % respektive 2,5 % under 2005 och 2006.

Den inhemska efterfrågan fortsätter att vara motorn i ekonomin, men

uppgången i den privata konsumtionen dämpas av höjda räntor och en

svagare inkomstutveckling.

BNP i Danmark och Norge ökar med 2,3 % respektive 3 % under 2005 till

följd av en fortsatt stark inhemsk efterfrågan i de båda länderna. Under

2006 väntas BNP öka med 2,3 % respektive 2,7 %.

. och Japan .

Den japanska tillväxten var hög under inledningen av 2004 men avtog

markant under loppet av året på grund av svagare internationell efterfrågan

och en avtagande inhemsk konsumtion. BNP steg med 2,6 %, vilket ändå är

den högsta tillväxttakten som noterats sedan början av 1990-talet.

En viss återhämtning noterades i början av 2005, men regeringen räknar

med att uppgången i BNP begränsar sig till 1 % under 2005 och 1,7 %

under 2006.

. men starkare i resten av Asien

I resten av Asien - Kina, Indien, Indonesien, Malaysia, Filippinerna,

Sydkorea och Thailand - steg BNP med sammantaget närmare 8 % under 2004,

vilket är den högsta tillväxten i området sedan mitten av 1990-talet.

I flertalet av länderna minskade emellertid tillväxttakten under loppet

av året. Undantaget var Kina där tillväxten ökade mot slutet av året

efter en nedgång under andra kvartalet. Kinas BNP steg under 2004 med

9,5 %, mot 9,3 % under 2003.

Regeringen räknar med att tillväxttakten i området avtar under de

närmaste åren, till i genomsnitt 7 % respektive 6,5 % under 2005 och 2006.

Utvecklingen i Sverige

Hög tillväxt 2004

I likhet med omvärlden ökade aktiviteten i den svenska ekonomin snabbt

under senare delen av 2003 och första halvan av 2004. Sammantaget steg

BNP med 3,5 % under 2004, enligt SCB:s första preliminära beräkning av

nationalräkenskaperna. Det är 2 procentenheter högre än tillväxttakten

2003 och mer än 1 procentenhet högre än i EU-15 och euroområdet där BNP

i genomsnitt steg med 2,3 % respektive 2,1 %.

En del av uppgången förklaras av att 2004 innehöll fler arbetsdagar än

2003. Kalenderkorrigerat, dvs. justerat för skillnader i antalet

arbetsdagar, steg BNP med 3 % jämfört med 2003.

I övrigt förklaras uppgången av en kraftigt ökad export och starkt

stigande investeringar. Exporten ökade med drygt 10 %, bl.a. på grund av

en snabbt stigande försäljning inom t.ex. motorfordons- och

teleproduktindustrin. Utrikeshandeln netto, dvs. export minus import, bidrog

med 2 procentenheter till BNP-tillväxten.

Investeringarna, som minskat sedan 2001, steg med sammantaget 5,1 %, bl.

a. på grund av stigande kapacitetsutnyttjande i näringslivet. Näringslivets

investeringar ökade med 4,7 % medan investeringarna i bostäder steg med

drygt 16 %.

Hushållens konsumtion ökade endast svagt under 2004, med 1,8 % jämfört

med en uppgång på 1,3 % under 2003. Konsumtionen påverkades bl.a. av

den svaga utvecklingen på arbetsmarknaden.

Sysselsättningen fortsatte att minska trots den höga tillväxten, och

den öppna arbetslösheten steg. Antalet sysselsatta minskade 0,5 %, bl.

a. som en följd av en starkt stigande produktivitet i näringslivet.

Antalet arbetade timmar steg med 0,9 %, framför allt på grund av det

större antalet arbetsdagar under 2004. Rensat för kalendereffekten

minskade antalet arbetade timmar med 0,2 %.

Stigande inhemsk efterfrågan 2005 och 2006

Regeringen räknar med en fortsatt relativ hög svensk tillväxt under de

närmaste åren. BNP väntas stiga med 3,2 % respektive 2,7 % under 2005

och 2006. Det är för båda åren 0,2 procentenheter högre än den bedömning

som regeringen gjorde i budgetpropositionen. Det senaste årets snabba

exporttillväxt avtar medan den inhemska efterfrågan tilltar.

Tillväxtbidraget från utrikeshandeln väntas sjunka till i genomsnitt

omkring 0,2 % per år under de närmaste två åren, jämfört med ett bidrag

under 2004 på 2 %. Bidraget från den inhemska efterfrågan stiger däremot,

till 3 % under 2005 och 2,5 % under 2006 på grund av ökad hushållskonsumtion

och fortsatt stigande investeringar. Även den offentliga konsumtionen

väntas öka under de närmaste åren, efter en svag utveckling 2004.

Sammantaget innebär regeringens prognos att Sveriges ekonomi växer med

i genomsnitt nästan 3 % per år under de kommande två åren. Det är mer

än 1 procentenhet högre än det förväntade tillväxtgenomsnittet i

euroområdet.

Tabell 1.2 Regeringens prognoser över försörjningsbalansen

I tabellerna 1.2, 1.3 och 1.4 redovisas förutsättningarna, nyckeltalen

och försörjningsbalansen i regeringens prognos. I punkterna nedan

sammanfattas några viktiga delar i prognosen.

Inflationstrycket i ekonomin fortsätter att vara svagt. Konsumentprisindex

(KPI) stiger med i genomsnitt 0,5 % under 2005 och 1,5 % under 2006,

enligt regeringens bedömning. Den låga inflationen, både internationellt

och i Sverige, gör att räntorna förblir relativt låga. Regeringen antar

att Riksbankens reporänta ligger kvar på 2 % i år för att stiga under

2006 till en nivå i slutet av året på 2,75 %.

Sysselsättningen stiger både i år och under nästa år. Den öppna

arbetslösheten sjunker till i genomsnitt 5 % respektive 4,4 % av arbetskraften

under 2005 och 2006. Se vidare avsnitt om arbetsmarknaden.

Låg inflation och en stigande sysselsättning gör att regeringen räknar

med att hushållens realinkomster stiger med i genomsnitt 3,3 % under

2005 och 1,8 % under 2006. I budgetpropositionen räknade regeringen med

en uppgång på i genomsnitt 1,8 % per år under perioden. Inkomstförstärkningen

i kombination med den stigande sysselsättningen och en god

förmögenhetsställning

i hushållssektorn bidrar till att hushållens konsumtion väntas öka med

2,2 % i år och 2,7 % nästa år. Det är något högre än vad regeringen

förutsåg i budgetpropositionen.

Tabell 1.3 Förutsättningarna i regeringens prognos

En fortsatt relativt god efterfrågan, högt kapacitetsutnyttjande och

låga finansieringskostnader bidrar till att investeringarna fortsätter

att öka framöver, framför allt inom industrin. Även investeringarna i

bostäder fortsätter att stiga efter den kraftiga uppgången i fjol.

Sammantaget bedöms investeringarna öka med 7,1 % i år och 5,2 % nästa år.

Det är högre än den bedömning regeringen gjorde i budgetpropositionen,

då investeringarna väntades stiga med i genomsnitt knappt 5 % per år

under perioden.

Trots att kronan försvagats något de senaste månaderna räknar regeringen

med att kronan stärks under loppet av året till ett värde, mätt enligt

TCW-index (ju högre indexvärde desto svagare krona), på 122 i genomsnitt

under 2005 och 121 under 2006. Under 2004 låg TCW-index på i genomsnitt

126.

Tabell 1.4 Nyckeltalen i regeringens prognos

1 Exklusive sparande i avtalspension.

2 Andel av arbetskraften.

3 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år exkl. arbetsmarknadspolitiska

program som andel av befolkningen i åldersgruppen.

4 Procent av BNP.

5 Kalkyl för utvecklingen 2007.

Källa: Finansdepartementet

Den lägre internationella tillväxten betyder att de senaste årets mycket

höga exporttillväxt avtar, enligt regeringens bedömning. För en lägre

export talar också det faktum att svensk export normalt sett brukar öka

snabbast tidigt i en internationell konjunkturuppgång. En fortsatt god

konkurrenskraft för den svenska exportindustrin gör att exporten under

2005 och 2006 ändå växer 6,9 % respektive 5,8 %. Det är något lägre

jämfört med regeringens bedömning i budgetpropositionen. Importen av

varor och tjänster fortsätter att öka på grund av den stigande inhemska

efterfrågan och antagandet om en starkare krona.

Viss ljusning på arbetsmarknaden

Trots starkare konjunktur och kraftigt ökad produktion fortsatte

sysselsättningen att minska under 2004.

Produktionsökningen kom i stället till stånd genom en ökad produktivitet

i näringslivet och ett ökat antal arbetade timmar, på grund av lägre

sjukfrånvaro samt fler arbetsdagar under 2004.

Enligt SCB:s senaste statistik låg sysselsättningen under första kvartalet

2005 på en i stort sett oförändrad nivå jämfört med första kvartalet

2004. Vissa indikatorer tyder dock på att situationen på arbetsmarknaden

förbättras framöver. Till exempel har antalet anmälda lediga platser på

arbetsförmedlingarna ökat något de senaste månaderna, och antalet varsel

om uppsägningar har gått ned. I Konjunkturinstitutets (KI) barometrar

anger dessutom tjänsteföretagen att de räknar med att öka antalet

anställda framöver. Under 2004 steg också antalet tillfälligt anställda.

Normalt sett är det en god indikation på att sysselsättningen är på

väg att stiga. Andra indikatorer, som t.ex. KI:s barometrar över

industrisektorn, tyder dock på en svag sysselsättning framöver.

Regeringen räknar i vårpropositionen med att sysselsättningen stiger

under 2005 och 2006 i takt med att den inhemska efterfrågan stiger och

produktionen inom tjänstesektorn ökar. I år väntas den kommunala

sysselsättningen öka till följd av ett stort rekryteringsbehov och kommunernas

relativt goda finansiella ställning. Sammantaget bedöms sysselsättningen

stiga med 0,8 % eller drygt 32 000 personer under 2005. Av dessa väntas

9 000 vara s.k. reguljärt sysselsatta, medan resterande utgörs av

friårsplatser och sysselsatta med anställningsstöd som inte räknas som

reguljärt sysselsatta. Under nästa år ökar sysselsättningen med ytterligare

1,1 % eller 48 000 personer, enligt regeringens bedömning. Till skillnad

från 2005 väntas så gott som hela uppgången 2006 bestå av reguljär

sysselsättning.

Diagram 1.1 Sysselsättning t.o.m. mars 2005

Den öppna arbetslösheten fortsatte att stiga under 2004 till en nivå på

i genomsnitt 246 000 personer eller 5,5 % av arbetskraften. Den totala

arbetslösheten, dvs. den öppna arbetslösheten plus antalet deltagare i

olika arbetsmarknadspolitiska program, steg till i genomsnitt 7,9 %,

från 7 % under 2003. Som framgår av diagram 1.2 har den öppna arbetslösheten

säsongsrensat varit något lägre under första kvartalet 2005 jämfört med

första kvartalet 2004. Regeringen räknar också med att den öppna

arbetslösheten fortsätter att sjunka under 2005 och 2006 i takt med att

sysselsättningen stiger och antalet personer i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder ökar. I genomsnitt väntas en öppen arbetslöshet på 5 % respektive

4,4 % under 2005 och 2006. Den totala arbetslösheten, dvs. inklusive

personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, bedöms gå ned till 7,7 %

under 2005 och 7,1 % under 2006.

Diagram 1.2 Öppen arbetslöshet t.o.m. mars 2005

Som framgår av diagram 1.3 har sysselsättningsgraden i den svenska

ekonomin minskat sedan början av 2001. Regeringens och riksdagens

sysselsättningsmål är att antalet sysselsatta i åldern 20-64 år ska uppgå

till 80 %. Under 2004 (som ursprungligen var det år sysselsättningsmålet

skulle nås) sjönk sysselsättningsgraden med 0,6 procentenheter till 77

%.

Diagram 1.3 Sysselsättningsgraden t.o.m. mars 2005

Regeringen räknar inte med att målet nås under de närmaste två åren

utan bedömer att sysselsättningsgraden sjunker till i genomsnitt 76,8

% under 2005 för att stiga till 77,1 % i genomsnitt under 2006. I

regeringens högtillväxtalternativ, som beskrivs mer utförligt nedan, antas

att sysselsättningsmålet nås 2008. Men då krävs att BNP stiger med i

genomsnitt 3,4 % per år under perioden 2005 till 2008 samt att

sysselsättningen ökar med drygt 140 000 personer jämfört med

huvudalternativet.

Alternativa scenarier för utvecklingen t.o.m. 2008

Prognoser är alltid osäkra. Regeringen redovisar därför i vårpropositionen

två alternativa kalkyler för den ekonomiska utvecklingen t.o.m. 2008 -

lågtillväxtalternativet och högtillväxtalternativet (alternativen jämförs

med ett huvudalternativ som återges i parenteserna i tabellerna nedan).

Lågtillväxtalternativet

Underskottet i Förenta staternas bytesbalans uppgick i början av 2005

till 6 % av BNP. Regeringen antar i lågtillväxtalternativet att det mot

slutet av 2005 och under 2006 sker en snabb neddragning av underskottet

genom en ytterligare kraftig försvagning av dollarn (med 25 % mot övriga

valutor) och därmed högre amerikanska räntor. Ränteuppgången gör att

tillväxttakten faller relativt kraftigt till följd av svagare konsumtion

och investeringar. Den lägre dollarn gynnar visserligen exporten, men

den negativa tillväxteffekten av ränteuppgången bedöms som starkare.

Samtidigt stiger sparandet och bytesbalansen förbättras. Den svagare

tillväxten sprider sig till omvärlden, och tillväxttakten i världsekonomin

sjunker.

Tabell 1.5 Nyckeltalen i regeringens lågtillväxtalternativ

1Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år exkl. arbetsmarknadspolitiska

program som andel av befolkningen i åldersgruppen.

2 Procent av BNP.

Siffror inom parentes anger regeringens bedömning i baskalkylen.

Källa: Finansdepartementet

För svensk ekonomi innebär lågtillväxtalternativet bl.a. följande:

Kronans värde stiger med ca 7 % i TCW-termer och exporttillväxten minskar

kraftigt på grund av svagare internationell efterfrågan och den starkare

kronan.

BNP-tillväxten blir ungefär 0,4 procentenheter lägre per år under

perioden 2005-2008 jämfört med huvudalternativet. Exporten, konsumtion

och investeringarna utvecklas svagare. Nedgången i tillväxt inträffar

framför allt under 2006.

Sysselsättningen blir lägre än i huvudalternativet och den öppna

arbetslösheten blir drygt en halv procentenhet högre. Sysselsättningsgraden

är under 2008 0,9 procentenheter lägre än i huvudalternativet.

Den lägre tillväxten leder till att de statliga och kommunala finanserna

försämras. Det samlade finansiella sparandet i offentlig sektor väntas

bli i genomsnitt 0,4 % per år 2005-2008, mot 1 % i

huvudalternativet.

Högtillväxtalternativet

I detta alternativ antas att den internationella konjunkturen utvecklas

i enlighet med huvudalternativet, men att den svenska arbetsmarknaden

och lönebildningen fungerar bättre. Sysselsättning och produktion antas

kunna öka snabbare utan att inflationen och lönerna stiger i en ohållbar

takt. Utbudet av arbetskraft väntas stiga betydligt kraftigare än i

huvudalternativet, bl.a. genom att antalet sjukskrivna och antalet

förtidspensionerade minskar mer samt att antalet personer i olika

utbildningar är lägre.

För svensk del innebär högtillväxtalternativet bl.a. följande:

BNP-tillväxten stiger till omkring 3,4 % per år under perioden, och

BNP-nivån är i slutet av 2008 drygt 3 % högre än i huvudalternativet.

Tillväxten drivs uppåt av en stark inhemsk efterfrågan till följd av bl.

a. stigande sysselsättning och ökade inkomster.

Sysselsättningen stiger markant. I slutet av 2008 är ytterligare 140 000

personer sysselsatta jämfört med huvudalternativet, och den öppna

arbetslösheten sjunker till 3,5 %. Sysselsättningsmålet nås 2008.

De statliga och kommunala finanserna stärks kraftigt, och de sammanlagda

offentliga finanserna visar ett överskott på 3,5 % av BNP 2008.

Tabell 1.6 Nyckeltalen i regeringens högtillväxtalternativ

1Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år exkl. arbetsmarknadspolitiska

program som andel av befolkningen i åldersgruppen.

2 Procent av BNP.

Siffror inom parentes anger regeringens bedömning i baskalkylen.

Källa: Finansdepartementet

1.2 Partimotionerna

Moderata samlingspartiet anför i motion Fi13 att det finns en påtaglig

risk för att både den internationella och svenska ekonomin utvecklas

svagare än den ljusa bild som regeringen tecknar i vårpropositionen.

Tecknen på en reguljär avmattning i Förenta staterna blir alltfler och

i euroområdet finns inga tendenser till stigande ekonomisk

aktivitet.

Regeringen beaktar inte heller de inhemska svenska riskerna för att

tillväxten blir lägre än vad man räknar med i vårpropositionen, enligt

motionärerna. Den senaste tidens statistik visar på en snabb avmattning

av industrikonjunkturen. Dessutom har hushållen blivit mer negativa om

den framtida ekonomiska utvecklingen. Detta kan bl.a. leda till att

konsumtionen och investeringar utvecklas svagare än vad regeringen

förväntar sig.

Regeringens prognos om en stigande sysselsättning bygger i stor

utsträckning på att kommunerna ska anställa fler personer. Argumentet är

att kommunernas ekonomiska situation förbättrats. Enligt motionärerna

är det svårt att förstå varför tillfälligt bättre finanser ska leda

till högre kommunal sysselsättning. Det finns därför skäl att tro att

den kommunala sysselsättningen blir lägre än vad regeringen förväntar

sig.

Folkpartiet liberalerna anför i motion Fi14 att det mesta tyder på att

tillväxttakten i världsekonomin blir relativt hög under 2005, även om

den sjunker jämfört med 2004. Orosmomenten är det höga oljepriset och

underskotten i den amerikanska budgeten och bytesbalansen.

Regeringens prognos för den svenska tillväxten bygger på att hushållens

konsumtion och att investeringarna ska ta fart. De senaste uppgifterna

tyder dock på att hushållen blivit mer pessimistiska om såväl sin egen

som den svenska ekonomins utveckling framöver. Dessutom visar KI:s

senaste barometer på en svagare industrikonjunktur. Detta är, enligt

motionärerna, signaler som kan tyda på att tillväxten i den svenska

ekonomin inte blir lika hög som regeringen förväntar sig i vårpropositionen.

Kristdemokraterna konstaterar i motion Fi15 att tillväxttakten i

världsekonomin är på väg att bromsa in till mer normala nivåer efter den

höga tillväxten i fjol. Motionärerna anför vidare att regeringens

prognoser i vårpropositionen över den svenska tillväxten 2005 och 2006

ligger i överkant av vad de flesta andra bedömare anser. Särskilt när

det gäller arbetslösheten hyser regeringen en betydligt större optimism

än snittet bland prognosmakarna, enligt motionärerna. Motionärerna varnar

för att snabbt stigande lönekostnader - 3,5 % per år trots svag

sysselsättning enligt regeringens bedömning - tillsammans med en starkare

krona kan leda till att den svenska konkurrenskraften försämras.

1.3 Ny information om konjunkturen

Prognoserna i vårpropositionen bygger på uppgifter som fanns tillgängliga

fram till den 4 april 2005. Den statistik och de indikatorer som

publicerats efter det datumet tyder på en viss dämpning av den ekonomiska

aktiviteten.

Lägre oljepris och stigande dollarkurs

Sedan början av april till mitten av maj har det internationella priset

på råolja sjunkit med omkring 5 dollar per fat till ett pris strax under

50 dollar per fat. Samtidigt har värdet på den amerikanska dollarn stigit

omkring 3 % mot den svenska kronan. Sammantaget har värdet på den svenska

kronan sjunkit med drygt 1 %, till ett värde på TCW-index i mitten av

maj på runt 127. De internationella obligationsräntorna har gått ned

med 0,35-0,45 procentenheter till följd av tecken på svagare konjunktur.

De svenska obligationsräntorna har sjunkit med drygt 0,4 procentenheter,

och den tidigare marginalen mot den tyska obligationsräntan har försvunnit.

I början av maj höjde den amerikanska centralbanken, Federal Reserve,

sin styrränta med ytterligare 0,25 procentenheter till 3 %. Kurserna

på de internationella aktiebörserna har i stort sett legat stilla, med

viss tendens till nedgång.

Fortsatt god konjunktur i Förenta staterna

Enligt preliminära uppgifter från det amerikanska handelsdepartementet

steg Förenta staternas BNP under första kvartalet med 3,1 % i beräknad

årstakt, jämfört med en uppgång under fjärde kvartalet i fjol på 3,8 %.

Det var 0,4 procentenheter lägre än vad genomsnittet av olika bedömare

hade räknat med. Det var framför allt den privata konsumtionen och i

viss mån investeringarna som bidrog till uppgången.

Positivt var också att sysselsättningen ökade starkt i april, med 274 000

personer mot förväntade 174 000 personer. Samtidigt reviderades

sysselsättningsutvecklingen under februari och mars upp relativt kraftigt.

Arbetslösheten låg i april på 5,2 %, samma nivå som i mars.

Inköpschefsindex över industrisektorn sjönk under både mars och april

till en indexnivå i april på 53,3, vilket fortfarande är över 50 - den

nivå som betraktas som gränsen mellan avmattning och tillväxt.

Inköpschefsindex för tjänstesektorn steg tydligt i mars men föll tillbaka

något i april. Nivån på index är dock fortfarande hög. Konsumtionen

fortsätter att utvecklas relativt gynnsamt. Omsättningen i detaljhandeln

steg i april med 1,4 % jämfört med mars, dubbelt upp mot förväntat.

Inflationen fortsatte att stiga i mars efter uppgången i februari, till

en inflationstakt på 3 %.

Svagare i euroområdet

De senaste indikatorerna över utvecklingen i euroområdet tyder på en

viss avmattning. Inköpschefsindex för industrisektorn sjönk under både

mars och april till en nivå i april under expansionsvärdet 50. Även

EU-kommissionens samlade konjunkturbarometer för euroområdet sjönk i

april, framför allt till följd av minskat förtroende inom industri- och

tjänstesektorerna. Barometern för konsumtionen steg dock något.

Inköpschefsindex för de större länderna Frankrike, Italien och Tyskland

sjönk relativt mycket i april. I Tyskland föll även det s.k. IFO-index,

vilket är en viktig indikator över den tyska industrins utveckling,

under både mars och april.

Tysklands BNP steg under första kvartalet med 1 % jämfört med kvartalet

dessförinnan. Det var en halv procentenhet högre än förväntningarna.

Jämfört med första kvartalet 2004 var dock BNP oförändrad.

Svagare svensk industrikonjunktur

Den svenska industrikonjunkturen mattades tydligt under första kvartalet,

enligt Konjunkturinstitutets senaste barometer. Både orderingången och

produktionstillväxten var lägre än tidigare samtidigt som antalet

anställda fortsatt att minska. Den s.k. konfidensindikatorn, vilken är

ett mått på konjunkturläget och som successivt stigit sedan mitten av

2003, sjönk under första kvartalet till en nivå i linje med det historiska

genomsnittet. Industriföretagen är dessutom återhållsamma om utvecklingen

framöver. Sammantaget räknar de med en måttlig ökning av orderingången

och produktionen fram till sommaren. Konjunkturläget inom den privata

tjänstesektorn och inom byggsektorn har dock förbättrats, enligt KI:s

barometer. Inom handeln har däremot utvecklingen under första kvartalet

varit svagare än vad företagen förväntade sig.

Resultaten i KI:s barometer bekräftas av inköpschefsindex för industrin

som sjunkit under både mars och april.

Hushållens förväntningar om den ekonomiska utvecklingen, mätta enligt

KI:s sammanvägda förtroendeindikator CCI, sjönk markant i april.

Delindikatorerna visar dock att hushållens syn på arbetsmarknadens utveckling

blev något mer positiv i april jämfört med mars. Omsättningen i

detaljhandeln steg under både februari och mars, enligt nya siffror, medan

däremot inregistreringen av personbilar sjönk under samma period.

På arbetsmarknaden var antalet sysselsatta under första kvartalet

oförändrat jämfört med första kvartalet 2004, enligt SCB:s

arbetskraftsundersökning

(AKU). Den öppna arbetslösheten gick ned med 0,3 procentenheter till 5,

6 % jämfört med samma kvartal i fjol. Mellan mars och februari minskade

antalet sysselsatta säsongsrensat med 14 000 personer. Den öppna

arbetslösheten sjönk däremot med 9 000 personer till 5,5 %.

Inflationen i den svenska ekonomin är fortsatt låg. Inflationstakten

mätt enligt KPI uppgick i mars och april till 0,1 % respektive 0,3 %.

Inflationstakten mätt enligt det underliggande inflationsmåttet UND1X

låg under samma månader på 0,5 % respektive 0,4 %.

Sedan regeringen offentliggjorde sin prognos har EU-kommissionen, LO,

Nordea och SEB presenterat nya bedömningar av den svenska ekonomin. I

genomsnitt räknar de med att BNP stiger med 2,9 % 2005 och 2,8 % 2006.

Det kan jämföras med regeringens bedömning i vårpropositionen om en

tillväxt på 3,2 % 2005 och 2,7 % 2006.

1.4 Finansutskottets bedömning av den ekonomiska utvecklingen

Utskottet delar regeringens bedömning i vårpropositionen att konjunkturen

i världsekonomin fortsätter att vara god under de närmaste åren, även

om tillväxttakten blir lägre än förra årets toppnivå. Som framgår av

redovisningen under avsnittet Ny information om konjunkturen tyder den

senaste statistiken och de senaste indikatorerna på viss dämpning av

den ekonomiska aktiviteten i framför allt euroområdet. I Förenta staterna

har ekonomin under den senaste tiden i stort sett utvecklats i linje

med regeringens bedömning.

Låga räntor, höga vinster i näringslivet, ökad sysselsättning, stigande

investeringar och en tilltagande hushållskonsumtion talar för en god

internationell tillväxttakt under både 2005 och 2006. En risk som kan

förändra utvecklingen är att oljepriserna fortsätter att stiga kraftigt,

vilket verkar dämpande på den internationella efterfrågan. Under den

senaste månaden har oljepriserna dock sjunkit något efter uppgången

under februari och mars 2005.

Under dessa förutsättningar är det enligt utskottets mening rimligt att

räkna med en tillväxttakt i den svenska ekonomin under de närmaste åren

på i genomsnitt runt 3 % per år. De åtgärder som regeringen föreslår i

vårpropositionen för att bl.a. stimulera utvecklingen på arbetsmarknaden

kommer enligt utskottets mening att bidra till denna utveckling.

Utskottet konstaterar att Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna

och Kristdemokraterna i stort sett delar vårpropositionens beskrivning

av den internationella konjunkturutvecklingen. I likhet med regeringen

anser även motionärerna att stigande oljepriser och negativa effekter

av underskotten i Förenta staternas bytes- och budgetbalanser är de

främsta riskerna i prognosen.

I motion Fi13 (m) menar dock motionärerna att det finns alltfler och

tydliga tecken på en reguljär avmattning i Förenta staterna.

Enligt utskottets mening är det rimligt att anta att tillväxttakten i

Förenta staterna avtar de närmaste åren från förra årets höga tillväxt

på 4,4 %, i takt med att räntorna stiger och den tidigare mycket kraftigt

stimulerande finanspolitiken avtar. Däremot finns det inget i dagsläget

som tyder på en betydligt kraftigare nedgång. Tvärtom har sysselsättningen

den senaste tiden stigit mer än förväntat samtidigt som konsumtionen

utvecklats gynnsamt. Inflationen är visserligen fortfarande relativt

hög, men rensat för energi- och livsmedelspriser har inflationen dämpats.

I motion Fi13 (m) och motion Fi14 (fp) menar motionärerna att hushållen

den senaste tiden blivit mer pessimistiska om den framtida ekonomin.

Det kan, enligt motionärerna, leda till att hushållskonsumtionen utvecklas

svagare än vad regeringen förväntar sig.

Utskottet kan konstatera att hushållens sammantagna förväntningar om

den ekonomiska framtiden försämrats under de senaste månaderna. Tittar

man däremot enbart på hushållens förväntningar om den egna ekonomins

utveckling har hushållen varit förhållandevis optimistiska hittills

under 2005. Statistik över detaljhandel visar dessutom att försäljningen

ökat relativt starkt under årets första tertial. Detta i kombination

med stigande inkomster och en god förmögenhetsställning i hushållssektorn

innebär enligt utskottets mening att det är rimligt att räkna med en

ökad konsumtionstillväxt under 2005 och 2006 jämfört med 2004.

Kristdemokraterna hävdar i sin motion Fi15 (kd) att regeringens prognoser

över den svenska tillväxten 2005 och 2006 ligger i överkant av vad andra

bedömare anser.

Utskottet konstaterar att de prognoser som redovisades under månaden

innan regeringen presenterade vårpropositionen i genomsnitt räknade med

att Sveriges BNP skulle stiga 3 % 2005 och 2,8 % 2006. Det kan jämföras

med regeringens bedömning på 3,2 % 2005 och 2,7 % 2006. Som framgår av

redovisningen under avsnittet Ny information om konjunkturen räknar de

prognoser som presenterats efter att regeringen presenterade sin bedömning

med att BNP stiger med i genomsnitt 2,9 % 2005 och 2,8 % 2008.

Genomgången visar att regeringens prognoser ligger något över genomsnittet

för 2005, men något under genomsnittet för 2006. Utskottet kan också

konstatera att skillnaderna mellan de olika bedömarna är relativt liten.

Utskottet vill till sist kommentera varningen i motion Fi15 (kd) att

snabbt stigande lönekostnader och en starkare krona kan leda till att

den svenska konkurrenskraften försämras.

För den svenska ekonomins långsiktiga utveckling är det enligt utskottets

mening avgörande att de svenska arbetskraftskostnaderna inte ökar

snabbare än i omvärlden, med hänsyn tagen till både växelkurs och

produktivitet. Det mått som är mest relevant vid en sådan analys är den

relativa enhetsarbetskraftskostnaden. Enligt regeringens beräkningar

sjunker den relativa enhetsarbetskraftskostnaden inom industrin med 1

% 2005 och knappt 1 % 2006, till följd av en fortsatt stigande produktivitet.

I motsats till Kristdemokraternas farhågor ger detta den svenska

exportindustrin en god konkurrenssituation under de närmaste åren.

2 Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen godkänner det förslag till riktlinjer för den ekonomiska

politiken som regeringen redovisar i vårpropositionen. Riksdagen avstyrker

de förslag som förs fram i motionerna.

Jämför reservation 1.

2.1 Vårpropositionen

Vårpropositionen, som innehåller förslag till riktlinjer för den ekonomiska

politiken och budgetpolitiken, bygger på en överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Regeringen

tror på en fortsatt stark ekonomisk tillväxt 2005 och 2006. Arbetslösheten

är dock fortfarande alltför hög, vilket är bakgrunden till de prioriteringar

som görs i vårpropositionen. De reformer som regeringen och samarbetspartierna

enades om i budgetpropositionen för 2005 ligger fast.

Sunda offentliga finanser

Sunda offentliga finanser är enligt regeringen en förutsättning för

uthållig tillväxt. Målet som innebär att de offentliga finanserna ska

visa ett överskott på 2 % över en konjunkturcykel ligger fast. Det

finansiella sparandet i offentlig sektor beräknas till 0,7 % av BNP 2005

och 0,6 % 2006. Regeringens bedömning är att en alltför snabb återgång

till ett överskott på 2 % riskerar att fördröja återhämtningen och

permanenta arbetslösheten på en hög nivå.

Utgiftstaket har klarats samtliga år sedan det infördes 1997. Regeringen

återkommer i budgetpropositionen för 2006 med utgiftstaken för 2007 och

2008. Utgifterna ska hållas på en nivå som är förenlig med överskottsmålet,

och det ska finnas marginaler för att bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik

och för att möta oförutsedda utgifter. Budgeteringsmarginalen för 2005

beräknas till ca 1 miljard kronor.

Sysselsättningspaket för arbete och utbildning

Regeringen föreslår ett nytt sysselsättningspaket, som ger ekonomiskt

utrymme för 26 600 personer i arbete eller utbildning hösten 2005. Detta,

tillsammans med i höstas beslutade åtgärder, väntas minska den öppna

arbetslösheten till 5 % 2005 och 4 % andra halvåret 2006.

Sysselsättningspaketet

innehåller bl.a. en omfattande satsning på arbete för långtidsarbetslösa.

Arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa får skatterabatt genom

förstärkta anställningsstöd. Subventionen motsvarar upp till 85 % av

lönekostnaden. Vidare ingår höjt tak för lönebidrag från 13 700 till 15

200 kronor i månaden. Ett antal åtgärder genomförs för att förbättra

arbetsförmedlingen. Förmedlingen ska bli mer företagsinriktad och

regelverket förtydligas. Sysselsättningspaketet innehåller också fler

platser i kvalificerad yrkesutbildning, ökad utbildning i bristyrken,

nya utbildningsplatser vid folkhögskolorna samt kompletterande utbildning

för invandrade akademiker. Satsningar görs även på kommunal vuxenutbildning,

ökad rörlighet på arbetsmarknaden samt jobb och tillväxt i de regioner

som berörs mest av försvarsomställningen.

Stöd till dem som drabbats av flodvågen och stormen

För att stödja dem som drabbades av flodvågen har regeringen tillsatt

ett nationellt råd för samordning och stöd. Regeringen anslår därutöver

150 miljoner kronor för att täcka direkta kostnader i samband med

flodvågskatastrofen. Med anledning av stormen i södra Sverige avsätts

sammanlagt drygt 2,8 miljarder kronor 2005 och 2006 som stöd till

drabbade skogsägare. Huvuddelen av stödet utgörs av en skattereduktion på

stormfällt virke.

Satsningar på välfärden

En del tidigare utlovade reformer för att öka rättvisan och tryggheten

sjösätts nu. Det handlar bl.a. om bättre villkor för barnfamiljerna,

mer personal i förskolan samt satsningar på sjukvården. Den 1 november

2005 införs en nationell vårdgaranti som innebär att ingen ska behöva

vänta mer än tre månader från beslut till planerad behandling.

En sund ekonomi i den kommunala sektorn är avgörande för välfärdens

centrala områden: vården, skolan och omsorgen. Under 2005 och 2006

bedömer regeringen att den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn är

fortsatt god till följd av en positiv inkomstutveckling och stora

statliga tillskott. För 2007 och 2008 ser utvecklingen inte lika gynnsam

ut.

Regeringen hänvisar vidare till en överenskommelse mellan Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att det är angeläget att skapa

utrymme för att höja lönerna i kvinnodominerade yrken. Regeringen gör

bedömningen att kommunsektorn behöver tillföras ytterligare resurser

för de närmaste åren. Regeringen återkommer om detta i budgetpropositionen

för 2006.

Regeringen redovisar fem strategier för framtiden. Det handlar om att

få fler i arbete, att stärka Sveriges konkurrenskraft, att göra Sverige

och världen mer rättvis, att investera i kommande generationers miljö

samt att få mer välfärd för varje skattekrona.

Strategi för fler i arbete

För att finansiera framtidens välfärd måste fler få arbete och antalet

arbetade timmar öka. Arbetslinjen är en överordnad princip i regeringens

ekonomiska politik. Målet är att höja den reguljära sysselsättningen

till 80 % av befolkningen i åldern 20 till 64 år. För att fler ska komma

i arbete tillsätts en särskild expertgrupp med uppdraget att göra

analyser och ta fram förslag om hur utbudet av arbetskraft kan öka, i

synnerhet bland ungdomar och äldre samt bland svenskar med utländsk

bakgrund. Sysselsättningen bland utrikes födda ska öka och närma sig

den för hela befolkningen genom exempelvis mer individanpassad och

snabbare introduktion till arbetsmarknaden för nyanlända invandrare.

Sverige ska bli ett föregångsland på integrationsområdet. I vårpropositionen

2006 ska en samlad strategi för det fortsatta arbetet inom integrationsområdet

presenteras.

Regeringen kommer att presentera en nationell handlingsplan mot

könsdiskriminerande löneskillnader under 2005. Utgångspunkten är att

arbetsmarknadens parter har ansvar för lönebildningen. Den långsiktiga

ambitionen är att all könsdiskriminering på arbetsmarknaden ska upphöra.

Många kvinnor arbetar deltid, ofta ofrivilligt. Regeringen har tillsatt

en utredning för att stärka rätten till heltid. Vidare vill regeringen

stärka det arbetsrättsliga skyddet för gravida och föräldralediga.

Att skapa bättre möjligheter att arbeta för arbetshandikappade och

personer med funktionshinder är ytterligare ett sätt att på sikt öka

utbudet av arbetskraft. Regeringen avser att återkomma med en samlad

översyn av åtgärderna för arbetshandikappade i en arbetsmarknadspolitisk

proposition under 2005.

Regeringen gör bedömningen att målet att halvera sjukskrivningarna till

2008 är inom räckhåll. I budgetpropositionen för 2002 presenterade

regeringen ett elvapunktsprogram för ökad hälsa, vilket till stora delar

nu är genomfört. Alltför många människor har i dag sjuk- eller

aktivitetsersättning. Många av dessa vill återgå i arbete. Regeringen har

ändrat regelverket så att en förnyad prövning av arbetsförmågan sker

minst vart tredje år för alla som beviljas denna typ av ersättning.

Regeringen avser att följa utvecklingen noga och vidta ytterligare

åtgärder om det visar sig nödvändigt.

Strategi för stärkt konkurrenskraft

Globaliseringen skapar nya möjligheter men även nya problem. Konkurrensen

ökar inom nästan alla branscher och mellan länder och regioner. Den s.

k. Lissabonstrategin syftar till att göra EU till världens mest

konkurrenskraftiga område 2010. Utvärderingar visar att Sverige är ett av

de länder som lyckats bäst med att klara målen i Lissabonstrategin.

Sverige ska möta den ökande globala konkurrensen med tre grundläggande

perspektiv: full sysselsättning, social sammanhållning och ekologisk

omställning. Den svenska konkurrenskraften ska stärkas genom satsningar

på kunskap, kompetens och kreativitet - inte med låga löner. Regeringen

föreslår exempelvis ökade resurser till förskolor och skolor samt

genomför särskilda satsningar på skolor i utsatta områden. Vidare ska

universitet och högskolor internationaliseras, äldre ska få bättre

möjligheter att studera och fler högskoleplatser ska inrättas. Tre områden

som är viktiga för Sveriges framtida tillväxt och utveckling prioriteras

i en stor forskningssatsning: medicinsk forskning, teknisk forskning

och forskning till stöd för hållbar utveckling.

Regeringen vill se fler och växande företag i alla delar av landet.

Genom omfattande regelförenklingar ska det bli lättare att starta och

driva företag. Exempelvis reformeras skattereglerna för fåmansbolag, de

s.k. 3:12-reglerna. Tillgången till riskkapital förbättras genom s.k.

såddfinansiering. I syfte att stärka näringslivets konkurrenskraft vill

regeringen öka utbytet av idéer och kunskap mellan näringslivet och

högskolorna.

Strategi för ökad rättvisa

Den ekonomiska politiken ska bidra till ökad sysselsättning och tillväxt

i hela landet, men också till ökad rättvisa. För att öka rättvisan måste

all diskriminering bekämpas, oavsett om den sker till följd av kön,

ålder, etnicitet, sexuell läggning eller funktionshinder. Rättvisemålet

om att behovet av socialbidrag ska halveras jämfört med 1999 års nivå

ligger fast. De enskilt viktigaste åtgärderna för att nå målet är att

bekämpa arbetslösheten och öka sysselsättningen för både kvinnor och

män. Regeringen genomför en rad generella satsningar för att förbättra

barnfamiljernas ekonomi. Exempelvis höjs barnbidragen och underhållsstödet

förbättras. Regeringen har tillsatt en utredning för att se över

socialbidraget. Utredningen ska lämna förslag som stärker de ekonomiska

drivkrafterna för arbete och förtydligar och förbättrar ansvarsfördelningen

mellan stat och kommun.

Sverige är ett av få länder som lever upp till FN:s rekommendation om

att avsätta minst 0,7 % av bruttonationalinkomsten (BNI) till internationellt

utvecklingssamarbete. År 2006 kommer 1 % av BNI att anslås till bistånd.

För många utvecklingsländer är dock de rika ländernas handels- och

jordbrukspolitik viktigare än biståndspolitiken. Regeringen har därför

infört ett mål om att alla politikområden ska bidra till en rättvis och

hållbar utveckling.

Sverige ska bidra till en rättvis globalisering genom en human asyl-

och flyktingpolitik. För att göra asylprocessen tydligare och mer öppen

ersätts Utlänningsnämnden med ett domstolsförfarande fr.o.m. den 1

januari 2006.

Strategi för investeringar i kommande generationers miljö

Hållbar utveckling är ett övergripande mål för regeringens politik.

Alla beslut ska utformas så att de beaktar ekonomiska, sociala och

miljömässiga konsekvenser. Med hjälp av ny teknik, byggande, samhällsplanering

och en aktiv energi- och miljöpolitik ska idén om det gröna folkhemmet

förverkligas. Basen för miljöpolitiken är de 15 nationella miljömålen.

Regeringen har under våren 2005 lämnat en miljömålsproposition

(2004/05:150) som utgör en första utvärdering av arbetet med att nå de av

riksdagen beslutade delmålen.

I syfte att stimulera användningen av förnybara energikällor föreslår

regeringen att anslagen till energiforskningen ökar med 100 miljoner

kronor 2006 och lika mycket 2007.

För en ekologiskt hållbar utveckling spelar den gröna skatteväxlingen

en central roll. Sedan 2001 har en skatteväxling på 13,6 miljarder kronor

genomförts. Fram till 2010 fullföljs en skatteväxling på ytterligare

drygt 16 miljarder kronor. Regeringen avser att i budgetpropositionen

för 2006 ange riktlinjer för den fortsatta skatteväxlingen.

Strategi för mer välfärd för varje skattekrona

För att klara välfärdens finansiering i framtiden när alltfler blir

allt äldre och efterfrågan på välfärdstjänster ökar krävs, förutom en

ökad sysselsättning, också en god hushållning med de gemensamma resurserna.

Varje satsad skattekrona ska användas så effektivt som möjligt. Det

handlar om att öka produktiviteten i den offentliga sektorn, att bekämpa

fusk i skatte- och förmånssystem och att se till att skattesystemet är

effektivt utformat. Regeringen presenterar nu ett antal åtgärder för

att bekämpa skatte- och förmånsfusk. I detta innefattas t.ex. bättre

skattekontroll, typgodkända kassaregister, utökat informationsutbyte

mellan myndigheter samt åtgärder för att stävja svartarbete inom

byggbranschen. Regeringen har tidigare gett Ansvarskommittén i uppdrag att

se över hela samhällsorganisationen så att välfärden kan produceras mer

effektivt i framtiden.

Det finns inget generellt samband mellan skatter och tillväxt, men varje

skatteslag måste prövas utifrån ett tillväxtperspektiv. Utvecklingen

med alltfler äldre gör att skattesystemet även måste ses över i syfte

att stimulera till ökat arbetsutbud. Behovet av att ställa om Sverige

till ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle gör att de progressiva

och gröna inslagen i skattesystemet kan behöva öka. Regeringen avser

att påbörja en översyn av hela skattesystemet 2006.

2.2 Motionerna

Moderata samlingspartiet

Ungefär 1,5 miljoner människor försörjs i dag genom olika offentliga

ersättningar i stället för arbetsinkomster eller arbetar mindre än de

skulle önska. I stora delar av landet står en tredjedel av den vuxna

befolkningen i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden. Kostnaderna för

sjukpenning, sjukersättning, a-kassa och AMS-åtgärder uppgår till

svindlande 185 miljarder kronor per år. Samtidigt står Sverige inför en

demografisk utveckling som innebär att allt färre kommer att behöva ta

hand om alltfler och finansiera alltmer.

I denna situation saknar regeringen en ekonomisk strategi, och de

konkreta förslag som lämnas i propositionen är få och små. Effekterna av

regeringens förslag kommer inte att bli mer än marginella. Trots att

sysselsättningen står högst på regeringens dagordning förmår man inte

omprioritera alls inom ramen för en 900-miljarders budget. I stället

lånar regeringen ytterligare pengar.

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi13 en ekonomisk-politisk

strategi där kärnan är att vi måste bli fler som arbetar och vi måste

arbeta mer. Det finns inga genvägar för att klara av framtidens utmaningar.

Strategin innebär att utbudet av arbetskraft måste öka. Detta är möjligt

genom en kombination av sänkta skatter på arbete och stramare bidrag.

Våra trygghetssystem måste vara utformade så att de fångar upp och

skyddar dem som drabbas av sjukdom, arbetsskada eller arbetslöshet, men

systemen måste också ge tillräckliga incitament för arbete. Strategin

innebär också att efterfrågan på arbetskraft måste öka. Både företagsklimatet

och arbetsmarknadens funktionssätt måste förbättras. Motionärernas

politik handlar ytterst om att öka välståndet och tryggheten för alla

medborgare.

Moderata samlingspartiets politik består av fyra huvudkomponenter.

Det måste löna sig att arbeta. Ett större arbetsutbud är avgörande för

att möta kraven som följer av en åldrande befolkning. Med ett större

arbetsutbud ökar ekonomins produktionsförmåga och därmed utrymmet för

konsumtion, både för hushållen och för den skattefinansierade välfärden.

För att göra det mer lönsamt att arbeta är det nödvändigt att såväl

sänka skatterna och strama åt bidragen som att göra arbetsmarknaden mer

flexibel. Skatterna bör sänkas så att effekten på arbetsutbudet blir så

stor som möjligt. Kärnan i skattestrategin är ett särskilt förvärvsavdrag

för arbetsinkomster med inriktning i första hand på låga och medelhöga

inkomster, dvs. de grupper som har störst marginaleffekter. Sedan i

höstas har förslaget justerats så att incitamenten har stärkts för att

gå från bidragsförsörjning till deltidsarbete. Som en del av strategin

för att öka arbetsutbudet vill Moderata samlingspartiet även strama åt

sjukpenningen, arbetslöshetsförsäkringen, föräldraförsäkringen,

förtidspensionerna och studiefinansieringen. Människor ska stimuleras att

komma tillbaka till arbetslivet. Den nuvarande huvudregeln att

förtidspensionera den som varit sjukskriven i mer än ett år ska därför tas

bort.

Företagens konkurrenskraft måste förbättras. För att svenska företag

ska klara den tilltagande internationella konkurrensen behövs en rad

åtgärder för att förbättra företagens villkor, som t.ex. avskaffad

förmögenhetsskatt, minskad regelbörda, skärpt konkurrens och bättre

beskattning av fåmansbolag.

Arbetsmarknaden måste reformeras så att fler människor kommer i arbete.

Särskilt viktigt är det att unga snabbt kommer in på arbetsmarknaden

och att personer med svag förankring på arbetsmarknaden kan komma

tillbaka. Därför föreslår Moderata samlingspartiet, tillsammans med övriga

partier i Allians för Sverige, s.k. nystartsjobb som innebär att

arbetsgivaravgifterna slopas helt för personer som i mer än ett år varit

beroende av bidrag och att slopandet gäller lika länge som personen

varit bidragsberoende, dock högst fem år. Ungdomar (20-24 år) som varit

arbetslösa i mer än sex månader omfattas också av förslaget. Nystartsjobben

ska vara en rättighet som administreras av Skatteverket.

Regeringens integrationspolitik har misslyckats. Moderata samlingspartiet

anser att integrationspolitiken måste reformeras så att arbetslinjen

återupprättas. Invandrare måste få både ökade möjligheter och förstärkta

drivkrafter att försörja sig genom arbete. Invandrare måste snabbare än

i dag komma in på arbetsmarknaden. En lärlingsintroduktion som gör det

möjligt att delta i arbetslivet samtidigt med språkträning skulle kunna

vara en möjlighet. Moderata samlingspartiet avser att till hösten

återkomma med förslag om en politik som är inriktad på snabbare och bättre

integration av invandrare i arbetslivet.

Den offentliga sektorn måste reformeras och välfärden tryggas. Den

enskildes valfrihet måste stärkas, och alla vägar till effektivitetsvinster

i den offentliga sektorn måste tas till vara. Det behövs ökad konkurrens

och förbättrade styrsystem inom de offentliga verksamheterna.

Avgiftsfinansieringen inom vården bör öka. Något högre avgifter kan väntas

dämpa den överefterfrågan som den offentliga finansieringen skapar men

är också ett sätt att tillföra resurser till de offentliga verksamheterna.

Höjda skatter är ingen framkomlig väg för att långsiktigt säkra välfärdens

finansiering. De stora skattehöjningar som i så fall behövs skulle

ytterligare dämpa arbetsutbudet och minska ekonomins tillväxtkraft.

Incitamenten att arbeta skulle bli ännu mindre och möjligheterna att

rekrytera människor, inte minst till vård och omsorg, skulle försämras.

Moderata samlingspartiet vill satsa på den offentliga kärnverksamheten

och gör en tydlig politisk prioritering. Sjukvården, skolan och barn-

och äldreomsorgen är viktigare än generösa ersättningar vid sjukdom och

arbetslöshet. Kommunsektorn får ett sammantaget tillskott på 10 miljarder

kronor åren 2005-2007 utöver regeringens förslag.

Uthålliga offentliga finanser måste säkras. Dagens generation har inte

rätt att bevilja sig själva förmåner som framtida generationer tvingas

betala. Finanspolitiken bör inriktas på en långsiktigt uthållig

skuldsättning för den konsoliderade offentliga sektorn. För att på fem år

reducera skuldsättningen till ca 40 % av BNP vill Moderaterna fastställa

ett årligt mål för staten så att det offentliga överskottet uppgår till

ca 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.

Moderata samlingspartiet föreslår en budgetpolitik i linje med de

övergripande prioriteringarna. Skatterna måste sänkas i syfte att göra

det mer lönsamt att arbeta och att driva företag. Skattesänkningarna

ska till övervägande delen finansieras av stramare bidrag, vilket förutom

själva finansieringen också är en viktig del i strategin att stärka

drivkrafterna att arbeta. Den tredje delen är en bred satsning för att

rusta upp tryggheten i skolan, sjukvården och brottsbekämpningen.

Sammantaget innebär Moderata samlingspartiets politik en viss förstärkning

av de offentliga finanserna. Åren 2006-2008 beräknas det offentliga

sparandet stärkas med 7, 4 respektive 4 miljarder kronor utan att några

beteendeförändringar beaktats. Motionärerna bedömer dock att förslagen

på längre sikt kommer att leda till betydande förbättringar av de

offentliga finanserna genom att sysselsättningen sannolikt kommer att öka

påtagligt genom den föreslagna politiken.

Folkpartiet liberalerna

Att stimulera tillkomsten av tiotusentals nya jobb är det viktigaste

syftet med förslagen i Folkpartiet liberalernas motion Fi14. Vårpropositionen

ska ange riktlinjerna för den ekonomiska politiken men handlar mer om

kortsiktiga utryckningar för att rädda utgiftstaket eller om att tillgodose

vissa specialönskemål från stödpartierna, anser motionärerna.

Utanförskapet måste brytas. Motionärerna menar att utanförskapet är ett

av regeringens stora misslyckanden. Trots goda yttre förutsättningar

har regeringen inte lyckats få in människor i arbete i tillräcklig

utsträckning, vilket leder till bidragsberoende och stora mänskliga

tragedier. Mer än en miljon människor i åldern 20-64 år står i dag utanför

arbetsmarknaden. Ett nytt socialt landskap har vuxit fram präglat av

utestängning från arbetsmarknaden, bostadssegregation, bidragsberoende

och maktlöshet. Utanförskapet leder även till att ekonomin är svagare

än vad den annars kunde vara. För att möta den demografiska utmaningen

framöver måste fler personer komma i arbete. I första hand handlar det

om att få fler unga människor i arbete tidigare, att minska arbetslöshet,

sjukskrivningar och förtidspensioner samt att få en mycket snabbare

integration av invandrare på arbetsmarknaden.

Villkoren för företag förbättras. Företagsamheten är ytterligare ett

område där regeringens politik brister, enligt motionärerna. Det krävs

en politik som snabbt lyfter undan de hinder som finns för att både nya

och etablerade företag ska efterfråga medarbetare. Sverige behöver en

ny våg av entreprenörskap, där betydligt fler nya företag startas än i

dag. Därför lägger Folkpartiet liberalerna stor tonvikt vid förbättringar

av villkoren för små och växande företag och för företagaren.

Skattestopp och strategiska skattesänkningar. Motionärerna betonar

nödvändigheten av ett skattestopp. Särskilt kommunala skattehöjningar

slår hårt mot låg- och medelinkomsttagare och måste hållas tillbaka.

Folkpartiet liberalerna föreslår en rad strategiska skattesänkningar i

syfte att få fler människor i arbete och för att skapa nya, varaktiga

arbeten. Skatten för låg- och medelinkomsttagare sänks för att stimulera

övergången från bidragstagande till arbete. Skattesänkningen sker i

form av ett förvärvsavdrag för att göra det mer lönande att arbeta.

Detta ska utformas så att det ersätter dagens grundavdrag för arbetsinkomster.

Folkpartiet liberalerna vill även successivt ta bort den s.k. värnskatten.

Arbetsgivaravgifterna sänks. I syfte att stimulera småföretagarna att

anställa slopas arbetsgivaravgiften i varje företag på en lönesumma upp

till 250 000 kr per år. Vidare föreslås en sänkning av de skatter som

småföretagare betalar enligt de s.k. 3:12 reglerna, i syfte att stimulera

människor att bli och förbli företagare. För att öka tillgången till

riskkapital föreslås nya åtgärder på skattesidan: bl.a. avskaffande av

förmögenhetsskatten och av dubbelskatten på aktier.

Gemensamt borgerligt förslag om nystartsjobb. För att underlätta för

människor som har en svag förankring i arbetslivet att komma tillbaka

föreslår Folkpartiet liberalerna tillsammans med övriga partier i Allians

för Sverige att s.k. nystartsjobb införs. Förslaget innebär att

arbetsgivaravgifterna för företag i näringslivet tas bort helt för personer

som varit bidragsberoende i mer än ett år och att nedsättningen gäller

under lika lång tid som vederbörande varit bidragsberoende. För ungdomar

i åldern 20-24 år ska nystartsjobb vara möjliga redan efter sex månaders

bidragsberoende. Nystartsjobben ska vara en rättighet som administreras

av Skatteverket.

En reformerad arbetsmarknadspolitik. Syftet med regeringens

arbetsmarknadspolitik är sedan länge förskjutet till att inför val dölja öppen

arbetslöshet, snarare än att lösa de arbetslösas problem, menar

motionärerna. Folkpartiet liberalerna vill reformera arbetsmarknadspolitiken

på en rad områden. Exempelvis görs arbetslöshetsförsäkringen om till en

verklig omställningsförsäkring, AMS i dess nuvarande form läggs ned,

arbetsmarknadspolitiken öppnas för konkurrens och arbetsrätten moderniseras.

Subventionerade anställningar ska bara användas temporärt, och fokus

ska i stället ligga på att skapa fler riktiga jobb.

Satsning på forskning och utbildning. Utbildning och forskning är två

prioriterade områden för Folkpartiet liberalerna. Forskningen tillförs

2 miljarder kronor mer än vad regeringen satsar under en femårsperiod.

Bildningsskolan återupprättas genom tydligare fokus på kunskap, arbetsro

och valfrihet.

En ny energipolitik. En förtida avveckling av kärnkraften innebär enligt

motionärerna en enorm kapitalförstöring och i praktiken att Sverige

ökar sitt bidrag till växthuseffekten. Folkpartiet liberalerna lägger

fast en ny energipolitik i vilken avvecklingen av kärnkraften avbryts

och möjligheterna öppnas att bygga fler kärnkraftverk på platser där

kärnkraft redan produceras.

Åtgärder för att minska sjukskrivningar och förtidspensioneringar. I

motionen föreslås ett antal åtgärder i syfte att minska sjukskrivningar

och förtidspensioneringar. Sjukvård och försäkringskassa ska slås samman

i ett antal vårdregioner. Ett nationellt husläkarsystem ska förbättra

den förebyggande hälsovården. De fyra partierna inom Allians för Sverige

har en överenskommelse om en nationell vårdgaranti. Regeringen vill,

enligt motionärerna, begränsa nytänkande och fler privata alternativ i

vården med en stopplag. Folkpartiet liberalerna vill i stället, tillsammans

med övriga partier i Allians för Sverige, införa en startlag som säger

ja till alternativa vårdgivare och entreprenörer samt stöder "avknoppning".

Offensiv för jämställdhet. Sverige har en tydligt segregerad arbetsmarknad

med en strukturell uppdelning i mans- och kvinnoyrken, vilket enligt

motionärerna är en av huvudförklaringarna till att kvinnor fortfarande

bara tjänar drygt 80 % av männens löner. Folkpartiet liberalerna föreslår

en rad åtgärder i syfte att göra svensk arbetsmarknad mer jämställd, bl.

a. bonus till mammor och pappor som delar på föräldraledigheten och

flexiblare arbetstidslagar.

Nytt mål för statsfinanserna. Sunda offentliga finanser är, enligt

motionärerna, en nödvändig förutsättning för en stabil ekonomi. Under

nästan två ordinära konjunkturcykler har regeringen inte lyckats nå

målet om 2 % överskott i genomsnitt över en konjunkturcykel. Staten har

vidare gått med underskott sedan 2002, och det är överskottet i

pensionssystemet som svarat för det offentliga överskottet. Folkpartiet

liberalerna föreslår ett nytt mål avseende statens finanser, där kravet

är att statens finansiella sparande ska vara i balans över en konjunkturcykel.

Kristdemokraterna

I Kristdemokraternas motion Fi15 beskrivs de senaste tio åren med

socialdemokratiskt styre som ett misslyckande inom många viktiga områden.

Sjukvård, skola, tillväxtpolitik, barnomsorg, företagande, rättstrygghet,

arbetslöshet och sjukfrånvaro är de områden som utmålas som misslyckanden.

Sverige står inför stora ekonomisk-politiska utmaningar. Omkring 1,5

miljoner människor i arbetsför ålder är av olika anledningar utanför

den reguljära arbetsmarknaden. Den demografiska utvecklingen innebär

att försörjningsbördan redan fr.o.m. 2007 kommer att öka. Med fler

personer över eller under arbetsför ålder ökar kostnaderna för centrala

välfärdsverksamheter. Internationalisering har lett till en global

konkurrens om arbetskraften där Sverige genom höga lönekostnader har en

konkurrensnackdel som måste kompenseras för.

Kristdemokraternas ekonomiska politik inriktas på strukturåtgärder för

ökad sysselsättning och tillväxt. Bland annat ska skattetrycket sänkas

och lönebildning och arbetsmarknadens funktionssätt förbättras. Med

Kristdemokraternas ekonomiska politik ökar utbudet av arbetskraft och

kapital och ekonomins långsiktiga tillväxtpotential stärks. Det

övergripande målet för Kristdemokraternas ekonomiska politik är att uppnå

en varaktigt hållbar BNP-tillväxt på minst 3 % per år över konjunkturcykeln.

Kristdemokraterna vill minska statsskuldens andel av BNP till 40 %.

Detta ska ske genom utförsäljning av statlig egendom men även genom

minskade utgifter på statsbudgeten. Kristdemokraternas budgetförslag

innebär att statsskulden som andel av BNP beräknas bli 43 % av BNP 2007.

Motionärerna vill införa ett kompletterande budgetpolitiskt mål - ett

balanskrav för statens finansiella sparande över en konjunkturcykel.

Detta mål ska införas stegvis med hänsyn till underskotten i statsfinanserna.

Genom en snabbare utförsäljningstakt av statligt aktieinnehav samt

lägre utgifter för staten uppnås en minskad statsskuld i förhållande

till regeringens förslag. Detta i kombination med Kristdemokraternas

förslag på arbetsmarknads- och skatteområdet bedöms leda till att

statsfinanserna kommer att bli mindre sårbara vid konjunktursvängningar.

Kristdemokraterna vill införa ett nytt ekonomisk-politiskt mål: Antalet

arbetade timmar ska öka. Målet ska också vägleda alla myndigheter som

kan påverka antalet arbetade timmar i den svenska ekonomin. Den totala

andelen arbetade timmar hos den arbetsföra befolkningen bör öka till de

nivåer som rådde på 1980-talet. Endast genom ett ökat antal arbetade

timmar kan välfärdssystemen på sikt tryggas. Ett ökat arbetsutbud uppnås

enligt motionärerna genom sänkt skattetryck och lägre marginaleffekter.

Marginalskatten ska sänkas för alla förvärvsaktiva låg- och medelinkomsttagare

genom ett avdrag på uppemot 10 % av inkomsten. Värnskatten avskaffas

successivt fr.o.m. 2007, och därmed minskar marginalskatten för dem med

högre inkomster. Därtill föreslås en skattereduktion för hushållstjänster,

vilket stimulerar framväxten av en vit sektor för hushållstjänster.

Arbetsmarknad och lönebildning måste reformeras. Lönebildningen har på

senare år förbättrats men arbetsmarknadens funktionssätt kan utvecklas

ytterligare så att en bättre balans uppnås i lönebildningsprocessen.

Kristdemokraterna anger att skattesänkningar för låginkomsttagare kan

underlätta för fler att komma in på arbetsmarknaden. I likhet med övriga

borgerliga partier föreslår Kristdemokraterna också att s.k. nystartsjobb

införs. Förslaget innebär att arbetsgivaravgifterna för företag i

näringslivet tas bort helt för personer som varit bidragsberoende i mer

än ett år och att nedsättningen gäller under lika lång tid som vederbörande

varit bidragsberoende. För ungdomar i åldern 20-24 år ska nystartsjobb

vara möjliga redan efter sex månaders bidragsberoende. Nystartsjobben

ska vara en rättighet som administreras av Skatteverket. Nystartsjobben

subventionerar en större grupp än vad som är fallet med anställningsstöden

inom den nuvarande arbetsmarknadspolitiken. Kostnaderna för arbetslösheten

bör synliggöras genom en högre egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen.

Egenfinansieringen kompenseras fullt ut för den enskilde genom sänkt

skatt.

Antalet sjukfrånvarande aktivitets- och sjukersatta är rekordhögt.

Motionärerna vill motverka ohälsan framför allt genom rehabilitering av

långtidssjukskrivna men samtidigt beivra det över- eller felutnyttjande

av ersättningssystemen som finns. Tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret

ska flyttas till en huvudaktör. Kristdemokraterna vill samtidigt avveckla

det nyligen införda finansieringsansvaret för sjuklönen som arbetsgivarna

har efter den andra sjuklöneveckan. Den sjukpenningrundande inkomsten

ska bygga på de inkomster man faktiskt har haft.

Möjligheterna att förlänga arbetslivet ska förbättras. Motionärerna

vill göra det lönsamt för såväl arbetsgivare som löntagare att förlänga

arbetslivet och föreslår att skatten på förvärvsinkomster för dem som

fyllt 65 år halveras. Kristdemokraterna har dessutom förslag som ska

underlätta för de äldre att arbeta längre än vid nuvarande politik.

Arbetstagare och arbetsgivare kan komma överens om en högre pensionsålder.

Fler äldre ska ges möjlighet att förlänga arbetslivet genom

kompetensutveckling via ett individuellt kompetenssparande.

Sverige behöver en ny företagarpolitik. Kristdemokraterna ser med oro

på att antalet företagare minskat den senaste tioårsperioden. Sverige

är ett litet öppet land som konkurrerar med omvärlden. Sänkt skattetryck

och minskade marginaleffekter är viktiga för ett ökat företagande som

i sin tur kan finansiera välfärden. Enligt motionärerna bör ett

riskkapitalavdrag införas för att stimulera investeringar även i onoterade

företag. Vidare föreslås att ett etableringskonto införs för att underlätta

etableringen av fler nya företag med eget kapital. Kristdemokraterna

avser också att avskaffa förmögenhetsskatten och dubbelbeskattningen på

utdelningsinkomster. För att delvis finansiera detta ska bolagsskatten

höjas till 30 %. På sikt bör arbetsgivaravgifter och löneskatter sänkas.

Partiet betonar också vikten av god konkurrens som ett medel till högre

välfärd. Genom att bl.a. avveckla statligt och kommunalt ägande på

marknader där privata företag skulle kunna konkurrera stärks konkurrensen.

För Kristdemokraterna intar familjerna och de äldre en särställning.

Genom ett kommunalt vårdnadsbidrag skapas ökad valfrihet samtidigt som

kvaliteten i barnomsorgen säkerställs genom att maxtaxan höjs.

Barnfamiljernas situation förbättras genom bl.a. en kraftig höjning av

barnbidraget. Pensionärerna får en särskild inkomstskattesänkning genom

ett höjt grundavdrag, och garantipensionen höjs. Kommunerna måste få

ökade resurser att förbättra kvaliteten i vården och omsorgen. Partiet

föreslår liksom tidigare att fastighetsskatten avskaffas samtidigt som

kommunerna får möjlighet att ta ut en kommunal fastighetsavgift.

Centerpartiet

I Centerpartiets motion Fi16 framhålls att grundproblemet i svensk

ekonomi är att en så stor del av befolkningen av olika skäl står utanför

arbetsmarknaden. Därmed räcker resurserna till välfärden, trots höga

skatter, inte till. Den samlade ohälsan ligger kvar på rekordhöga nivåer,

och den totala arbetslösheten är över 8 % av arbetskraften. Ansvaret

för dagens situation vilar på den socialdemokratiska regeringen.

Centerpartiet vill att var och en som vill bidra också får chansen att

göra det. Den omläggning av den ekonomiska politiken som motionärerna

vill genomföra syftar till att sänka inkomstskatterna och öka incitamenten

att jobba. Fler ska gå från bidrag till arbete. För att öka antalet

riktiga jobb måste fler ges möjligheter att komma in på arbetsmarknaden

samtidigt som företagandets villkor förbättras. Därtill ska fler regioner

och näringar ges möjlighet att växa i ett grönare Sverige.

För att få fler människor i arbete måste arbetsmarknadspolitiken förändras

i kombination med en politik för ökad tillväxt. Sysselsättningsmålet på

80 % är möjligt att nå. Centerpartiet vill underlätta för människor att

komma tillbaka till arbetsmarknaden. Tillsammans med de övriga partierna

i Allians för Sverige vill partiet att s.k. nystartsjobb införs. Förslaget

innebär att arbetsgivaravgifterna tas bort helt för personer som varit

bidragsberoende i mer än ett år och att nedsättningen gäller under lika

lång tid som vederbörande varit bidragsberättigad. För ungdomar i åldern

20-24 år ska nystartsjobb vara möjliga redan efter sex månaders

bidragsberoende. Nystartsjobben ska vara en rättighet som administreras av

Skatteverket.

I jämförelse med regeringens förslag vill partiet också öka antalet

lönebidragsplatser och subventionsnivån i systemet. Lönebidrag ska

dessutom kunna ges upp till 67 års ålder. Centerpartiet vill lämna den

centraliserade arbetsmarknadspolitiken till förmån för mer lokal makt.

Privata arbetsförmedlare ska ges möjlighet att arbeta parallellt med

de offentligt finansierade arbetsförmedlingarna. För att förbättra

matchningen på arbetsmarknaden vill Centerpartiet också inrätta fler

platser för kvalificerade yrkesutbildningar.

Självbestämmande är utgångspunkten för Centerpartiets skattepolitik.

Människor ska kunna leva på den egna inkomsten utan godtyckliga bidrag.

Centerpartiet vill göra det möjligt för låg- och medelinkomsttagare

att leva på sin lön och göra det lönsamt att arbeta. Motionärerna

föreslår ett system med jobbavdrag som utgår mot inkomster från

förvärvsarbete.

Med förslaget sänks i praktiken marginalskatterna för alla med inkomster

upp till 28 000 kr i månaden, och därigenom kommer arbetsutbudet att

stärkas. Partiet vill också att avdrag för bl.a. resekostnader och

pensionssparande görs om till skatterabatter. Dessa tillsammans med

partiets inkomstskattereform innebär att kommuner och landsting får

behålla sina skattebaser. I motsvarande mån reduceras de generella

statsbidragen. Med detta reformerade system minskar kommunernas beroende

av statsbidrag. Motionärerna föreslår vidare att fastighetsskatten

reduceras. För att finansiera åtgärderna föreslås att både reavinstskatten

och stämpelskatten på bostäder höjas.

Ge företagen bättre villkor så att de vill växa och anställa fler. Genom

att göra det möjligt för alla att starta företag, ta bort snedvridande

skatteregler och göra det lättare att anställa och garantera goda

kommunikationer, ges företagen bättre villkor. Nya växande företag behöver

en trygg arbetskraftsförsörjning, vilket underlättas genom satsningar

på utbildning och forskning. Det måste vara möjligt för alla att starta

företag. Centerpartiet vill införa möjligheten att skattefritt kunna

spara till ett startkapital; dessutom ska man ha möjlighet att göra

avdrag för riskkapital som sätts in i det egna företaget. Förmögenhetsskatten

liksom skattereglerna kring fåmansbolagen (3:12-reglerna) motarbetar

företagandet. Motionärerna föreslår att förmögenhetsskatten halveras

under budgetperioden. Centerpartiet vill införa halverad arbetsgivaravgift

för den först anställda i företaget och samtidigt halvera arbetsgivaravgiften

för nyanställda i näringslivet.

Det måste också vara tryggt att anställa nya medarbetare. De nya reglerna

för företagens sjuklöneansvar innebär större risker för framför allt

små företag. Reglerna kan leda till att företagare sorterar bort

potentiella sjukdomsfall. Centerpartiet föreslår i stället ett sjuklönesystem

som bygger på att företagen får ansvar för samma antal sjukdagar som de

har anställda. Företagen kan få ansvar för högst 30 sjuklönedagar.

Arbetsgivaravgiften ska sänkas för alla arbetsgivare motsvarande ett

sjuklöneansvar på 30 dagar. Vidare vill partiet uppvärdera och stimulera

den hushållsnära tjänstesektorn genom att införa ett hushållsavdrag som

motsvarar en skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden upp till 50 000

kr per år. För att stimulera miljödriven tillväxt föreslås att anslagen

för forskning och utveckling kring alternativa energislag utökas i

förhållande till regeringens förslag.

Genom att få fler människor i arbete kan resurser frigöras för en

gemensam trygg välfärd. Hälsoarbetet inriktas på hälsofrämjande åtgärder

och på att på ett tidigt stadium stödja människor och därmed förhindra

att sjukdomar utvecklas. Motionärerna föreslår en rehabiliteringsgaranti

som innebär att åtgärder och uppföljning ska inledas efter en månads

sjukskrivning. För att skapa utrymme för Centerpartiets prioriteringar

behövs också besparingar. För att komma till rätta med kostnader för

sjukfrånvaron vill partiet införa ytterligare en karensdag. Vidare ska

ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen sänkas till 70 % för den som

inte har ansvar för minderåriga, och den sjukpenninggrundande inkomsten

ska fortsättningsvis beräknas på ett genomsnitt av de senaste 24 månadernas

lön. Arbetslöshetsförsäkringen utformas enligt samma principer.

Trafikförsäkringen privatiseras för att ge bilister incitament att köra

säkrare. För att finansiera sina satsningar föreslår motionärerna också

ytterligare besparingar på myndigheterna på drygt 3 miljarder kronor

utöver regeringens förslag för 2006.

Genom att frigöra resurser ges utrymme för en gemensam trygg välfärd.

Centerpartiet föreslår att barnbidragen dubblas då barnet är mellan 1

och 4 år. Tryggheten vid ålderdom ska förbättras genom en höjning av

garantipensionen till minst 5 000 kr per månad. Tryggheten i närmiljön

ska ökas genom att ge polisen ett anslagstillskott utöver regeringens

förslag. Partiet vill också införa en nationell vårdgaranti fr.o.m.

2006. Tsunamin i Sydostasien och stormen Gudrun har påmint oss om vårt

samhälles sårbarhet. Centerpartiet vill införa en fond utanför statsbudgeten

som kan utnyttjas för katastrofinsatser. Avsättningen till fonden bör

ske från utdelningen från statligt ägda bolag.

2.3 Finansutskottets ställningstagande till den ekonomiska politiken

Den internationella konjunkturen var stark under 2004. Tillväxttakten

i världsekonomin var den högsta som noterats sedan slutet av 1970-talet,

och BNP i Sverige steg med 3,5 % - den största ökningen sedan 2000.

Mycket talar för att konjunkturen fortsätter att vara gynnsam under de

närmaste åren, även om den internationella tillväxttakten inte kommer

upp i förra årets toppnivåer.

Utskottet tvingas däremot konstatera att den höga tillväxten ännu inte

har påverkat den svenska sysselsättningen. Tvärtom fortsatte situationen

på arbetsmarknaden att försämras under 2004. De uppgifter som hittills

publicerats för 2005 tyder på en viss stabilisering men någon tydlig

ljusning kan dessvärre ännu inte noteras.

Enligt Statistiska centralbyråns (SCB:s) senaste arbetskraftsundersökning

var antalet sysselsatta under första kvartalet i år i stort sett oförändrat

jämfört med samma kvartal i fjol. Den öppna arbetslösheten sjönk under

samma period från 5,9 % till 5,6 %, medan den totala arbetslösheten,

dvs. öppen arbetslöshet plus andelen personer i konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska program, steg från 7,8 % till 8,5 %.

Även om det finns signaler om att sysselsättningen stiger framöver är

utskottet allvarligt bekymrat. De senaste årens utveckling på arbetsmarknaden

är inte acceptabel. Hög arbetslöshet är ett slöseri med mänskliga

resurser, och ytterligare åtgärder måste, enligt utskottets mening, vidtas

för att öka antalet sysselsatta och pressa tillbaka arbetslösheten.

I motion Fi15 (kd) hävdas att regeringens mål om en öppen arbetslöshet

på 4 % inte på långa vägar är uppfyllt trots att siffran manipuleras

genom att antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kraftigt

utökats. Sysselsättningsmålet kommer inte heller att uppfyllas, enligt

motionärerna. Även Folkpartiet liberalerna och Moderata samlingspartiet

kritiserar regeringen för att inte nå målen inom arbetsmarknadspolitiken.

Folkpartiet liberalerna menar i motion Fi14 (fp) att målet om öppen

arbetslöshet kan nås lagom till valet 2006 genom att arbetslösa flyttas

över till arbetsmarknadsåtgärder. I motion Fi16 (c) hävdas att dagens

arbetsmarknadspolitik är ett misslyckande och att dess innehåll måste

reformeras. Liknande påståenden framförs i t.ex. motion Fi13 (m).

Samtliga partier föreslår samtidigt omfattande nedskärningar inom

arbetsmarknadsområdet.

Målet för den öppna arbetslösheten nåddes 2000

Utskottet vill med anledning av motionerna erinra om att målet om en

halvering av den öppna arbetslösheten till 4 % 2000 som regering och

riksdag satte upp 1996 nåddes i oktober 2000. Den öppna arbetslösheten

låg i genomsnitt på 4 % under både 2001 och 2002 men började stiga mot

slutet av 2002 till en högsta nivå i början av 2004 på 6 %. Till en

början berodde uppgången på att antalet deltagare i de konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska programmen sjönk kraftigt. Men under de senaste

åren är det den minskade sysselsättningen till följd av bl.a. svag

inhemsk efterfrågan, kraftigt stigande produktivitet i näringslivet och

sjunkande sjukfrånvaro som bidragit till att den öppna arbetslösheten

stigit.

Sysselsättningsmålet nåddes inte 2004

Riksdagens och regeringens ambitiösa sysselsättningsmål, dvs. att antalet

sysselsatta som andel av befolkningen i åldern 20-64 år ska uppgå till

80 % 2004, utvecklades väl fram t.o.m. 2001. Den högsta nivån nåddes i

april 2001 då den säsongsrensade sysselsättningsgraden uppgick till 78,

5 %. Till följd av lågkonjunkturen åren därefter och den svaga

sysselsättningen i fjol har sysselsättningsgraden successivt sjunkit till en

nivå i mars 2005 på 76,5 % säsongsrensat.

Båda målen ligger fast som delmål mot full sysselsättning

Utskottet vill här klart deklarera att båda målen ligger fast som viktiga

delmål mot det övergripande målet om full sysselsättning. De båda målen

kompletterar dessutom varandra. Utskottet vill i detta sammanhang passa

på att ta avstånd från påståendena i t.ex. Fi15 (kd) om att den öppna

arbetslösheten skulle vara ett mått på arbetslösheten som statistiskt

manipuleras på olika sätt. Enligt utskottets mening är det minst lika

viktigt att bekämpa den öppna arbetslösheten som att öka sysselsättningen.

Personer som under långa tider tvingas ut i öppen arbetslöshet riskerar

att permanent hamna utanför arbetsmarknaden. Detta leder i förlängningen

till att utbudet av arbetskraft minskar.

En rad åtgärder inom olika områden måste enligt utskottets mening vidtas

för att de arbetsmarknadspolitiska målen ska nås. På kort sikt handlar

det bl.a. om åtgärder för att öka efterfrågan och stärka konkurrenskraften

och därmed stimulera sysselsättningen. På lite längre sikt handlar det

om att öka utbudet av arbetskraft för att trygga den framtida

arbetskraftsförsörjningen.

I budgetpropositionen för 2005 presenterade regeringen ett antal åtgärder

för att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen. För att stimulera

efterfrågan höjdes därför fr.o.m. den 1 januari 2005 kompensationen för

löntagarnas egenavgifter från 75 % till 87,5. Vidare höjs barnbidragen

under 2006, flerbarnstilläggen förbättras, golvet och taket i

föräldraförsäkringen höjs samtidigt som en satsning om 1 miljard kronor görs

på ekonomiskt utsatta familjer.

Det generella sysselsättningsstödet till kommunerna utökades till

sammanlagt 7,5 miljarder kronor 2005 och 7 miljarder kronor 2006. För att

dämpa arbetslösheten och rusta de arbetslösa med utbildning och praktik

utökades antalet platser i de arbetsmarknadspolitiska programmen under

både 2005 och 2006 kraftigt i förhållande till budgetpropositionen för

2004.

Nya åtgärder för att nå målen i vårpropositionen

I vårpropositionen går regeringen vidare med nya insatser för att redan

i år pressa ned arbetslösheten och öka sysselsättningen. De viktigaste

redovisas i punkterna nedan:

Arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa får en skatterabatt

motsvarande 85 % av lönekostnaden. Detta förstärkta anställningsstöd väntas

ge 10 000 heltidsplatser under 2005 och 2006. I ramen för satsningen

skapas 1 500 projektanställningar för miljöinriktat arbete. Stödet

beräknas minska statens skatteinkomster med 1 miljard kronor 2005.

Taket för lönebidrag för anställning av arbetshandikappade och anställda

i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare höjs med 1 500 kr till

15 200 kr i månaden.

Arbetsförmedlingen intensifieras och förbättras. Förmedlingen ska också

bli mer företagsinriktad samtidigt som regelverket förtydligas för att

öka rättssäkerheten och stödja dem som har störst behov av hjälp. 2 000

av de tidigare beslutade s.k. friårsplatserna omfördelas från 2005 till

2006 för att ge Arbetsmarknadsverket (AMV) möjlighet att öka kvaliteten

i såväl förmedlingsverksamheten som friårssatsningen.

Antalet platser inom den kvalificerade yrkesutbildningen utökas med

1 000 platser fr.o.m. hösten 2005. Dessutom skapas 2 000 nya platser i

arbetsmarknadsutbildningen med särskild inriktning mot bristyrken.

Vid folkhögskolorna inrättas temporärt 500 nya utbildningsplatser för

långtidsarbetslösa ungdomar.

En ettårig kompletterande utbildning för invandrade akademiker införs

vid Linköpings universitet och Malmö högskola.

En särskild vidareutbildning av obehöriga lärare genomförs i samarbete

med kommunerna. Satsningen ska framför allt vara inriktad mot yrkeslärare

och startar hösten 2005 med 500 platser och utökas med ytterligare 500

platser våren 2006.

För att säkerställa antalet platser i den kommunala vuxenutbildningen

behålls det riktade statliga stödet för vuxenutbildning i ytterligare

tre år.

För att öka rörligheten på arbetsmarknaden utökas anslagen till

Rikstrafiken med 100 miljoner kronor per år perioden 2005-2007. Satsningen

ska stärka den interregionala kollektivtrafiken. Regeringen anger också

i vårpropositionen att den under 2005 avser att ta ställning till

utredningsförslagen om dubbel bosättning (SOU 2005:28).

Omfattande satsningar för jobb och tillväxt görs i de regioner som berörs

mest av omställningarna inom försvaret.

Fler satsningar i budgetpropositionen för 2006

Enligt utskottets mening återstår det att se om åtgärderna är tillräckliga

för att vända utvecklingen på arbetsmarknaden. Utskottet vill erinra om

att regeringen i vårpropositionen anger att den kommer att följa

utvecklingen och vid behov föreslå ytterligare åtgärder i budgetpropositionen

för 2006.

Vid sidan av de ovan redovisade omedelbara satsningarna redovisar

regeringen i vårpropositionen sin grundläggande strategi för att långsiktigt

få fler människor i arbete, nå sysselsättningsmålet och därmed bidra

till att säkra den framtida finansieringen av den svenska välfärden.

Fler i arbete - en grundläggande framtidsstrategi

Det handlar bl.a. om att underlätta för olika grupper att komma in på

arbetsmarknaden, grupper som i dagsläget har en lägre sysselsättningsgrad

än genomsnittet av befolkningen. Satsningar ska göras inom bl.a. följande

områden:

Fler yngre i sysselsättningen. De mycket stora satsningarna som gjorts

på utbildning sedan mitten av 1990-talet har inneburit att ungdomarnas

sysselsättningsgrad sjunkit. Det är inom denna grupp som sysselsättningen

minskat mest sedan början av 1990-talet. Åtgärder kommer att vidtas för

att uppmuntra yngre människor att tidigare än i dagsläget etablera sig

på arbetsmarknaden. Detta ska dock ske utan att regeringens långsiktiga

mål om att 50 % av en årskull ska ha börjat studera vid högskola senast

vid 25 års ålder åsidosätts. Som ett led i detta läggs under våren

förslag till nya antagningsregler för högskolan. Dessutom tillsatte

regeringen nyligen en nationell koordinator för att snabba upp de yngres

inträde på arbetsmarknaden.

Fler äldre i arbetskraften. För att öka äldres möjligheter att vara

kvar längre i arbetslivet har bl.a. en utredning tillsatts för att se

över reglerna för tjänstepensioner och privata pensionsförsäkringar.

Regeringen anger i vårpropositionen att behovet av ytterligare åtgärder

för att öka de äldres arbetskraftsdeltagande kommer att analyseras i

budgetpropositionen för 2006.

Ökad jämställdhet. Kvinnors förvärvsfrekvens i Sverige är hög jämfört

med andra industriländer. För att ytterligare höja den kvinnliga

förvärvsfrekvensen måste en rad olika åtgärder vidtas för att öka

jämställdheten

såväl i familjelivet och på arbetsmarknaden som i samhället som helhet.

Regeringen kommer under 2005 att bl.a. presentera en nationell

handlingsplan mot könsdiskriminerande löneskillnader. Handlingsplanen kommer

att vara bred och bl.a. behandla jämställdhetslagen, anställningsformer,

inflytande, kompetensutveckling och fördelningen av ledighet inom

föräldraförsäkringen.

Ökade möjligheter för arbetshandikappade att arbeta. Ytterligare insatser

ska göras för att öka arbetskraftsdeltagandet bland funktionshindrade

och arbetshandikappade, vid sidan av t.ex. höjningen av taket i

lönebidraget som utskottet redovisat tidigare. Regeringen kommer under 2005

att presentera en samlad översyn av åtgärderna för arbetshandikappade.

Ökad integration. Sverige är i dag ett av de länder i Europa som har

störst andel invånare med utländsk bakgrund. Den genomsnittliga

sysselsättningsgraden för gruppen är 60 %, även om skillnaderna mellan olika

grupper av invandrare är stora. Regeringen har under de senaste åren

genomfört ett antal åtgärder för att öka integrationen på arbetsmarknaden.

En ny diskrimineringslagstiftning har tagits fram, en satsning på

antidiskrimineringsbyråer har genomförts och AMS har fått mer resurser

för att öka integrationen. Vidare har bl.a. satsningar genomförts med

kompletteringsutbildning för invandrare, validering av utländsk

yrkeskompetens, s.k. prova-på-platser och andra åtgärder inom de

arbetsmarknadspolitiska programmen. Detta är inte tillräckligt utan fler

förändringar och åtgärder måste vidtas. Ytterligare insatser behövs för

att ge nyanlända svenskar snabbt tillträde till den svenska arbetsmarknaden.

Bland annat måste kvaliteten i svenskundervisningen höjas. Undervisningen

måste också starta tidigare än vad den gör i dag och kunna ske parallellt

med arbete, arbetspraktik, validering och utbildning Regeringen anger

i vårpropositionen att den senast våren 2006 kommer att lägga en

proposition på riksdagens bord om de nyanländas etablering. Dessutom ska

ytterligare särskilda satsningar göras för de invandrare som under lång

tid stått utanför arbetsmarknaden. Vidare ska diskrimineringen i samhället

bekämpas ytterligare. Till exempel tillsatte regeringen nyligen en

utredning som ska se över förutsättningarna för s.k. anonymiserade

ansökningshandlingar. För att minska diskrimineringen på bostadsmarknaden

kommer regeringen att ta initiativ till överläggningar med Sveriges

Allmännyttiga Bostadsföretag om en etisk uppförandekod för de kommunala

bostadsbolagen.

Betydelsen för det svenska samhället av att öka sysselsättningsgraden

bland utlandsfödda framgår enligt utskottets mening mycket tydligt av

de beräkningar Konjunkturinstitutet (KI) presenterade i sin

lönebildningsrapport för 2004. Enligt KI är skillnaden i sysselsättningsgrad

mellan svenskfödda och utrikesfödda i dagsläget omkring 20 procentenheter.

Om denna skillnad halveras under de närmaste tio åren skulle antalet

personer i arbetskraften öka med ytterligare omkring 92 000 personer.

I absoluta tal skulle sysselsättningen om tio år vara omkring 107 000

personer högre jämfört med en trendmässig förbättring. Dessutom skulle

de offentliga finanserna stärkas med 53 miljarder kronor, räknat i dagens

penningvärde.

Enligt utskottets mening är det avgörande att Sverige blir ett föregångsland

på integrationsområdet. Utskottet vill även erinra om att regeringen

anger att den avser att återkomma med olika förslag i budgetpropositionen

för 2006. I vårpropositionen för 2006 ska dessutom en samlad strategi

för det fortsatta integrationsarbetet presenteras.

Oppositionens besparingar riskerar öka arbetslösheten

I partimotionerna föreslås omfattande besparingar inom

arbetsmarknadspolitiken.

Enligt utskottets uppfattning skulle besparingarna, om de genomfördes,

leda till att arbetslösheten permanentades på nuvarande nivå eller t.

o.m. steg. I Folkpartiet liberalernas motion Fi14 föreslås att AMS läggs

ned och ersätts av en ny mycket mindre myndighet som bl.a. ska upphandla

arbetsförmedlingstjänster och arbetsmarknadsåtgärder av privata producenter.

Liknande resonemang förs i bl.a. motion Fi16 (c).

En styckning och nedskärning av AMS skulle enligt utskottets mening

försämra situationen för många arbetslösa, inte minst för personer som

bor i regioner där efterfrågan på arbetskraft är svag. De redan nu stora

geografiska skillnaderna i sysselsättning skulle förstärkas ytterligare.

I motionerna Fi14 (fp) och Fi15 (kd) föreslås också förändringar i

arbetsrättslagstiftningen som åtgärder för att förbättra arbetsmarknaden.

Utskottets principiella uppfattning i denna fråga är att det är en

felaktig föreställning att försvagningar i arbetsrättslagstiftningen

skulle ge positiva effekter på tillväxten och sysselsättningen.

Arbetsrätten bidrar enligt utskottets mening till att skapa trygga

arbetsförhållanden och stabila ekonomiska villkor, vilket i sig stärker

tryggheten för de anställda. Enligt en studie av arbetsrätten i olika

länder som OECD publicerat i Employment Outlook har utformningen av

arbetsrätten inga entydiga effekter på den totala sysselsättningen eller

den totala arbetslösheten i ett land.

Såvitt utskottet förstår har även Moderata samlingspartiet insett detta.

I sin motion med anledning av budgetpropositionen för 2005 skrev de

att omfattningen av arbetsrätten tycks ha mindre betydelse för arbetslösheten,

sysselsättningen och inflationen i ekonomin. Forskningen kan inte påvisa

något samband mellan strikt arbetsrätt och hög arbetslöshet, menade

motionärerna.

I motion Fi13 (m) föreslås att ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen

sänks.

En av de viktigaste effekterna av sänkta ersättningsnivåer i

arbetslöshetsförsäkringen är att lönerna för de lägst avlönade på

arbetsmarknaden

pressas nedåt, med vidgade klyftor och negativa välfärdseffekter som

följd. Detta är enligt utskottets mening inte en riktig väg att beträda

för ett framtida konkurrenskraftigt Sverige.

Utskottet noterar också att motionärerna i Fi14 (fp) menar att höga

skatter och en inflexibel lönebildning slagit ut den arbetsmarknad för

mindre produktiva arbeten som skulle behövas för att minska bidragsberoendet

och utanförskapet.

Här har utskottet en helt annan principiell ståndpunkt. Det är, enligt

utskottets mening, viktig för den ständigt pågående moderniseringen av

Sverige att kvalitetshöjningar och produktivitetsökningar fortsätter

att vara centrala. Det är en väg som tjänat Sverige väl och skapat en

i internationell jämförelse konkurrenskraftig produktion med goda

inkomster.

Antalet sjukdagar ska halveras till 2008

En mycket viktig del i politiken för att öka sysselsättningen och öka

utbudet av arbetskraft är enligt utskottets mening att minska den höga

sjukfrånvaron. Sjukfrånvaron innebär dessutom ett stort lidande för dem

som drabbas samt höga kostnader för samhället, kostnader som hotar att

tränga undan andra viktiga välfärdssatsningar.

I motionerna Fi13 (m), Fi14 (fp), Fi15 (kd) och Fi16 (c) presenteras

olika åtgärder för att minska sjukfrånvaron, varav en del ligger i linje

med de olika åtgärder regeringen genomfört eller arbetar med. När det

gäller sjukfrånvaron vill utskottet anföra följande:

Hösten 2002 beslutade riksdagen att antalet sjukdagar ska halveras fram

till 2008 samt att nya aktivitets- och sjukersättningar ska minska.

Hösten 2001 presenterade regeringen det s.k. 11-punktsprogrammet för

att förbättra arbetsvillkoren och minska ohälsan i arbetslivet. Programmet

har sedan följts upp och utökats i de vår- och budgetpropositioner som

presenterats sedan dess och stora delar av programmet är nu genomfört.

Utskottet har vid tidigare behandlingar av frågan utförligt redovisat

inriktningen av regeringens politik och vilka åtgärder som vidtagits,

se t.ex. betänkandena 2004/05:FiU1 s. 64-66 och 2003/04:FiU20 s. 41-43.

40 % av målet om antalet sjukdagar uppfyllt

Utskottet konstaterar att åtgärderna har börjat få avsedd effekt. Trenden

med kraftigt stigande sjukskrivningstal har definitivt brutits, och

antalet sjukskrivningsdagar har minskat. Under första kvartalet 2005

minskade antalet sjukskrivningsdagar med 12 % jämfört med samma kvartal

i fjol, visar Försäkringskassans senaste statistik. Enligt Försäkringskassan

har hittills nästan 40 % av målet om en halvering av antalet sjukdagar

uppfyllts.

Utskottet kan dock konstatera att antalet personer med aktivitets- och

sjukersättning tvärtom fortsatt att öka kraftigt. Det s.k. ohälsotalet,

dvs. de samlade utbetalningarna för sjukpenning, aktivitets- och

sjukersättning och rehabiliteringsersättning, har däremot stadigt sjunkit

under 2004 och hittills under 2005.

När det gäller aktivitets- och sjukersättningen infördes nyligen nya

regler om en att förnyad prövning av arbetsförmågan ska ske minst vart

tredje år. Och eftersom nära 60 % av alla som erhåller aktivitets- och

sjukersättning är kvinnor fick Försäkringskassan nyligen i uppdrag att

särskilt fokusera sin verksamhet på att minska ohälsan bland kvinnor.

Utskottet vill här erinra om att regeringen i vårpropositionen anger

att den kommer att noga följa utvecklingen och vidta ytterligare åtgärder

om det visar sig nödvändigt.

Utskottet vill också i anslutning till diskussionen om sjukfrånvaron

påminna om att ersättningsnivån i sjukförsäkringen den 1 januari 2005

återställdes till den nivå som gällde före den 1 juli 2003.

Enligt utskottets mening är det en viktig princip, inte minst för

allmänhetens förtroende för välfärdssystemen, att ersättningarna i

socialförsäkringarna ligger på en sådan nivå att drabbade hushåll klarar

att upprätthålla sin standard på en rimlig nivå även om de skulle drabbas

av t.ex. sjukdom. Utskottet avvisar därför de förslag om sänkning av

ersättningsnivåerna och införandet av ytterligare en karensdag i

sjukförsäkringen som Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi13.

Förslagen slår mot dem som redan är utsatta.

Sveriges tillväxt är betydligt starkare än i euroområdet

Utskottet övergår nu till att diskutera frågor om tillväxt och tillväxtklimat.

I motion Fi15 (kd) påstås att regeringen saknar en tillväxtpolitik. I

motionen redovisas som vanligt en del beräkningar som sägs bevisa att

Sverige släpat efter i tillväxt även under senare delen av 1990-talet

och början av 2000-talet. Bland annat hävdas att Sveriges BNP år 2004

skulle ha varit drygt 1 380 miljarder kronor högre om Sverige under

perioden 1994-2004 hade haft samma tillväxttakt som Irland. Den här

typen av beräkningar är enligt utskottets mening bara en lek med siffror

där resultatet är starkt beroende av t.ex. val av jämförelseland och

tidsperiod. Det är ungefär som att påstå att tillväxtklimatet i Förenta

staterna är extremt dåligt eftersom tillväxttakten i den amerikanska

ekonomin under de senaste tio åren endast varit mindre än hälften så

hög som den i Kina.

Sanningen är i stället att Sverige under de senaste tio åren haft en

internationellt sett hög tillväxttakt. Sveriges BNP steg med i genomsnitt

3 % per år mellan åren 1994 och 2004, enligt KI:s statistik. Tillväxten

i OECD-området ökade under samma period med i genomsnitt 2,7 % per år,

medan den i EU och euroområdet steg med i genomsnitt 2,3 % respektive

2,1 % per år. Detta innebär att om Sverige under perioden hade haft

samma tillväxttakt som OECD-området, EU eller euroområdet i genomsnitt

hade nivån på Sveriges BNP varit lägre 2004.

Utskottet undrar ibland om Kristdemokraterna har svårt att se skogen

för alla träd. I motion Fi15 (kd) hävdar motionärerna att Storbritannien

sedan 1997 utvecklats till en av Europas mönsterekonomier, med robust

tillväxt, låg inflation och låg arbetslöshet. Utskottet kan vid en

jämförelse konstatera att Storbritanniens BNP under perioden 1997-2004

stigit med i genomsnitt 2,8 % per år, medan Sveriges tillväxt under

samma period uppgått till i genomsnitt 2,9 % per år. Inflationen i

Storbritannien har legat på 1,4 % per år och den svenska på 1,5 % per år.

Den brittiska arbetslösheten har mellan åren sjunkit med omkring 2

procentenheter medan den svenska har gått ned med omkring 4 procentenheter,

enligt OECD:s standardiserade arbetslöshetsstatistik.

Utskottets slutsats av detta är att om nu Storbritannien är en mönsterekonomi,

så borde även Sverige ligga ganska nära den beskrivningen.

OECD:s s.k. välfärdsliga

Kristdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Moderata samlingspartiet

använder i sin politiska argumentation den s.k. tillväxt- eller

välfärdsligan som OECD publicerar. "Sverige tappar i välståndsligan" är ett

vanligt förekommande uttryck i motionerna. Vad det handlar om är den

statistik som OECD sammanställer av s.k. köpkraftskorrigerade BNP-uppgifter

per invånare. Enligt motion Fi15 (kd) har Sverige sedan 1994 halkat

från en trettonde till en fjortonde plats i välfärdsligan, vilket enligt

motionärerna bevisar att Sverige under det senaste decenniet inte tagit

igen något jämfört med andra länder.

Som utskottet påpekat vid tidigare behandlingar (senast i bet. 2004/05:

FiU1) är OECD:s statistik så pass osäker att man bör vara mycket försiktig

med att dra långtgående slutsatser av uppgifterna. Möjligheten att göra

jämförelser och rangordna länderna är mycket begränsad, enligt OECD:s

egna uppgifter. Möjligheterna till tillväxtjämförelse mellan länderna

begränsas också av att länderna i sina BNP-beräkningar behandlar

produktiviteten i den offentliga sektorn olika. En del länder, däribland

Sverige, antar schablonmässigt att produktiviteten i den offentliga

sektorn är noll, medan andra länder beräknar produktivitetsförändringen

i den offentliga sektorn till 0,5 % eller 1 %. Detta får genomslag i

BNP-utfallet och missgynnar särskilt länder som Sverige som har en stor

utbyggd offentlig sektor.

Ligan är inget bra mått på välfärden

Måttet har dessutom stora brister som mått på den ekonomiska välfärden.

Utskottet vill i detta sammanhang visa på att det finns andra undersökningar

som mer djuplodande än OECD behandlar och mäter välfärdsutvecklingen i

olika länder. SCB presenterade förra våren en omfattande studie baserad

på fyra jämförande välfärdsindex där faktorer som t.ex. utbildning,

sysselsättning, arbetsmiljö, inkomster, materiell levnadsstandard, boende,

fritid, trygghet, livslängd och hälsa värderas. Välfärdsindexen har

utarbetats av FN och av forskningsinstitutioner i USA, Tyskland och

Holland. Enligt SCB hamnar Sverige i täten i flertalet av dessa index.

Sverige har även klättrat uppåt något i välfärdsindexen de senaste

åren efter en viss försämring i samband med den ekonomiska krisen i

början och mitten av 1990-talet, enligt SCB.

Baserat på OECD:s köpkraftskorrigerade statistik kan emellertid utskottet

konstatera att svensk ekonomi tappat i relativ position mot andra länder

under framför allt två perioder de senaste 35 åren - under andra hälften

av 1970-talet och i början av 1990-talet. Den absolut största nedgången

kom i början av 1990-talet då Sveriges BNP föll samtidigt som flera

andra länder fortsatte att ha en positiv tillväxt.

Hög tillväxt är ett viktigt mål

Kristdemokraterna anger i sin motion att målet för den ekonomiska

politiken bör vara en hållbar tillväxt på minst 3 % per år över

konjunkturcykeln.

Som utskottet framhållit tidigare är en hög ekonomisk tillväxt en

avgörande del av den ekonomiska politiken, under förutsättning att den är

ekologiskt hållbar. Som redovisades ovan har Sveriges BNP under de

senaste tio åren stigit med i genomsnitt 3 % per år, vilket är lika högt

som Kristdemokraternas tillväxtmål. Det är också hela 0,9 procentenheter

mer i tillväxt per år än genomsnittet i euroområdet och 0,3 procentenheter

mer per år än genomsnittet för OECD-länderna.

Helt avgörande för den svenska tillväxten och därmed också sysselsättningen

är att Sveriges konkurrens- och företagsklimat är gott. Till skillnad

mot vad som hävdas i motionerna Fi13 (m), Fi14 (fp), Fi15 (kd) och Fi16

(c) anser utskottet att det grundläggande klimatet för tillväxt, expansion

och företagande är relativt gott, även om de senaste årens internationella

lågkonjunktur och den tilltagande globaliseringen skapat spänningar på

skilda håll i närings- och arbetslivet.

Det finns en god grund för svensk tillväxt

Den makroekonomiska grunden i ekonomin är stabil. De offentliga finanserna

har sanerats. Inflationen och räntorna är låga. De svenska obligationsräntorna

ligger i dagsläget i nivå med eller t.o.m. något under de tyska

obligationsräntorna. Detta kan jämföras med situationen vid mitten av

1990-talet då de svenska obligationsräntorna låg 4-5 procentenheter över

de tyska. Företagens konkurrenssituation är relativt god, och de nominella

löneökningarna i ekonomin har sänkts från de mycket högt uppskruvade

talen på 1980-talet och början av 1990-talet. Tvärtemot vad kristdemokrater

påstår i motion Fi15 (kd) har lönebildningen genomgått omfattande

förändringar under de senaste tio åren. Dessutom är förtroendet för en

låg inflation stort bland ekonomins olika aktörer. Pensionssystemet har

reformerats, till skillnad från situationen i många andra europeiska

och utomeuropeiska länder.

Åtgärder har genomförts för att öka konkurrensen i den svenska ekonomin

och pressa ned prisnivån. Marknader har öppnats för konkurrens,

konkurrenslagstiftningen har skärpts och konkurrensövervakningen utökats.

Utbildnings- och kunskapsnivån hos den svenska arbetskraften har stigit

ytterligare genom de senaste årens satsningar på utbildning och forskning.

Sverige är det land i världen som enligt OECD investerar mest resurser

i kunskap som andel av BNP. Utgångspunkten för politiken är att Sverige

även i fortsättningen ska vara världens främsta kunskapsnation. Stora

resurser satsas för att bygga ut och förbättra infrastrukturen. Den

svenska företagsbeskattningen är konkurrenskraftig i ett internationellt

perspektiv, även om globaliseringen på olika sätt ställer beskattningen

inför nya utmaningar.

Sveriges samlade affärer med utlandet, dvs. bytesbalansen, visar på

rekordöverskott. Överskottet uppgick till 8,1 % av BNP 2004. Folkpartiet

liberalerna påstår i motion Fi14 att det höga överskottet är ett tecken

på att det investeras för lite inom landet. Kapitalet används i stället

för investeringar utomlands.

Som svar på detta vill utskottet bl.a. hänvisa till de beräkningar av

kapitalavkastning och investeringar i Sverige jämfört med övriga länder

som KI redovisar i Lönebildningsrapporten för 2004. Enligt KI ligger

avkastningen på kapital i Sverige på ungefär samma nivå som i Förenta

staterna och EU. Dessutom är investeringarna som andel av förädlingsvärdet

minst lika höga i Sverige som i övriga delar av världen. Betydelsen av

detta är att Sverige står sig minst lika bra som andra länder i den

globala konkurrensen om investeringskapital. Som utskottet redovisat

tidigare började de svenska investeringarna öka under förra året, efter

en relativt svag nedgång under lågkonjunkturåren.

Tillväxtklimatet måste ständigt förbättras

Den fortgående globaliseringen skärper konkurrensen ytterligare, och

enligt utskottets mening måste förutsättningarna för tillväxt och

expansion ständigt utvecklas.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringen i vårpropositionen

redovisar en strategi för att fortsätta att stärka Sveriges konkurrenskraft.

Strategin bygger bl.a. på den innovationsstrategi, Innovativa Sverige,

som regeringen presenterade förra sommaren. Utgångspunkten är att

Sveriges konkurrenskraft bl.a. ska förbättras genom omfattande satsningar

på utbildning, kreativitet och kompetens samt åtgärder för att få fler

och växande företag. Forskning ska ytterligare förstärkas. Resurserna

till forskningen höjs med 2,3 miljarder kronor under de närmaste tre

åren och de områden som ska prioriteras är medicinsk forskning, teknisk

forskning samt forskning till stöd för hållbar utveckling. Övriga delar

av strategin för att öka konkurrenskraften redovisar utskottet mer

utförligt nedan.

Sveriges bronsplats i tillväxtklimat ska behållas

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att olika institut och

organisationer genomgående placerar Sverige högt på sina rankningslistor

när de analyserar olika länders tillväxtförutsättningar. World Economic

Forum (WEF) utsåg i höstas Sverige till det tredje bästa landet i världen

vad gäller konkurrens- och tillväxtklimat - för andra året i rad. WEF:s

studie undersöker 104 länder inom en mängd olika områden, som mikroekonomiskt

klimat, generellt konkurrensklimat, infrastruktur, samarbetsklimat,

lagstiftning, hållbarhet och miljökrav, IT-utveckling etc. Vidare ligger

Sverige stadigt bland toppländerna i EU-kommissionens uppföljningar av

den s.k. Lissabonprocessen. Utskottet vill i detta sammanhang bara erinra

om att Sverige är ett av tre länder inom EU som nått EU:s mål om 70 %

sysselsatta.

Utskottet vill till sist också nämna att det internationella kreditinstitutet

Standard & Poor''''''''''''''''s förra våren höjde Sveriges kreditbetyg till det högsta

betyget AAA (tripple A). Det är, enligt utskottets mening, ett erkännande

av den svenska ekonomins grundläggande styrka.

Det är också utskottets övertygelse att tillväxtklimatet i den svenska

ekonomin hade varit betydligt sämre om Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet fått genomföra

de budgetalternativ och den ekonomiska politik de propagerat för under

de senaste åren. Partiernas omfattande skattesänkningar och

budgetnedskärningar

hade med stor sannolikhet skapat en betydande osäkerhet och oro bland

ekonomins olika aktörer.

Bättre villkor för företagandet

Sverige behöver fler företagare. Ytterligare satsningar på företagandet

är viktiga, inte minst för att skapa fler arbetstillfällen. Utskottet

ser därför positivt på regeringens åtgärder för att få fram fler och

växande företag i alla delar av landet. Samtidigt kan utskottet konstatera

att Sverige redan i dag erbjuder goda förutsättningar för företagen.

Den kritik av företagandets villkor som framförs i motionerna är enligt

utskottets mening kraftigt överdriven. Exempelvis anklagar Moderaterna

i motion Fi13 regeringen för att vara handlingsförlamad när det gäller

förbättringar av närings- och entreprenörsklimatet. I motion Fi15 talar

Kristdemokraterna om en byråkrati- och regeldjungel som håller på att

kväva småföretagarna. I skarp kontrast till sådana beskrivningar står

Världsbankens nyligen publicerade rapport Doing Business in 2005, där

Sverige ligger på nionde plats bland 145 länder när det gäller enkla

och bra regelverk för företagen.

Regeringen har, tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, i en

skrivelse till riksdagen (2004/05:48) presenterat ett handlingsprogram

med närmare 300 åtgärder för att stimulera företagandet. Handlingsprogrammet

omfattar enklare regler, färre blanketter och minskat uppgiftslämnande,

ökat samarbete mellan myndigheter, kortare handläggningstider och bättre

service och tillgänglighet. Många förenklingar har redan genomförts.

Det har exempelvis blivit lättare att starta företag. Det räcker i dag

med en enda anmälan via Internet, för att få ett enskilt bolag registrerat

hos både Bolagsverket och Skatteverket. I handlingsprogrammet slås också

fast att regeringen ska sätta upp ambitiösa mål i syfte att minska

företagens administrativa kostnader. Mål ska ha satts för samtliga områden

senast i maj 2006 och alla mål ska vara uppnådda till 2010. Verket för

näringslivsutveckling, Nutek, blir den centrala myndigheten för

regelförenklingar. Detta innebär att Nutek, i samarbete med berörda

myndigheter

och i samråd med näringslivets organisationer, ska bygga upp en

servicefunktion dit företag och blivande företagare kan föra fram synpunkter

och förslag om ytterligare förbättringar. Det innebär också att Nutek

kontinuerligt ska arbeta fram förslag till förenklingar för företagen.

Andra viktiga initiativ för att stimulera företagandet är reformeringen

av skattereglerna för fåmansbolag, de s.k. 3:12-reglerna samt den

förbättrade tillgången till riskkapital genom s.k. såddfinansiering.

Sistnämnda innebär att ca 2 miljarder kronor satsas under en tioårsperiod

på företag som befinner sig i skärningspunkten mellan idé och färdig

produkt. Vidare har arvs- och gåvoskatten slopats, vilket underlättar

för alla de tusentals företagare som är på väg mot pension och vill

lämna företaget vidare.

Regeringen har, tillsammans med företrädare för bas- och verkstadsindustri

och dess fackliga organisationer, påbörjat ett arbete för att gemensamt

utarbeta program för att utveckla Sveriges ledande positioner inom

trä/skogsindustri, metallurgi och fordonsindustri. Några av Sveriges

största företag verkar i branscher där investeringar i forskning och

utveckling är helt avgörande för internationell framgång. Regeringen

genomlyser, i samarbete med näringslivet och berörda fackliga organisationer,

förutsättningarna för IT/telekom, bioteknik och läkemedel i Sverige.

Regeringen avser också att arbeta vidare med det program för att utveckla

samarbetet mellan industrin och den offentliga sektorn i syfte att stärka

svensk konkurrenskraft, som Industrikommittén redovisade hösten

2004.

Utskottet ser vidare positivt på verksamheten inom de industriella

utvecklingscentrum (IUC), som i dag finns i 19 regioner i Sverige.

IUC-bolagen ägs och leds av regionala aktörer och är värdefulla för många

mindre aktörer. Regeringen överväger olika möjligheter att stödja och

utveckla verksamheten inom IUC.

En väl utbyggd infrastruktur är av central betydelse för företagens

möjligheter att verka i landet. Utskottet vill i det sammanhanget

framhålla betydelsen av att mellan 2004 och 2015 genomförs den största

satsningen på infrastruktur i modern tid i Sverige. Vägar och järnvägar

rustas upp och trafiksäkras.

Den offentliga upphandlingen har stor betydelse för utvecklingen av nya

produkter och innovationer, inte minst när det gäller miljöomställningen

av Sverige. Samspelet mellan offentlig och privat sektor har haft stor

betydelse för Sveriges utveckling till en modern välfärdsstat. Därför

är det också enligt utskottets mening av central betydelse att se till

att denna möjlighet utnyttjas även i framtiden.

De statliga bolagens beslut om investeringar och produktutveckling

påverkar utvecklingen av Sverige. Flertalet av dessa bolag verkar på

affärsmässiga grunder och måste ta hänsyn till de villkor som följer av

detta. Det hindrar dock inte att dessa statliga bolag i ökad omfattning

kan bidra till innovationer och omställningen av Sverige.

Utskottet vill även framhålla betydelsen av den pågående utvecklingen

avseende den elektroniska förvaltningen, ofta benämnd 24-timmarsmyndigheten.

Syftet är att företag och medborgare på elektronisk väg ska kunna få

information, lämna uppgifter samt uträtta andra ärenden på ett snabbt

och enkelt sätt oberoende av tid och plats. Så långt det är möjligt ska

det räcka med en myndighetskontakt för att framföra ett ärende. Enligt

flera jämförande internationella studier är den svenska förvaltningens

användning av informationsteknik bland de mest utvecklade i världen.

När det gäller utbudet av avancerade offentliga tjänster på nätet är

Sverige världsledande. Exempel på en sådan tjänst är Tullverkets

automatiserade tullhantering som för många företag inneburit halverade

kostnader jämfört med manuella rutiner. Ett annat exempel är ett

samverkansprojekt för automatisk hämtning av registeruppgifter från flera

myndigheter, som inneburit att handläggningstiden för ansökan om

yrkestrafiktillstånd har minskat från trettio till tre dagar. Projektet

drivs av länsstyrelsen i Stockholms län.

Skatterna har sänkts för låg- och medelinkomsttagare

I samtliga motioner föreslås omfattande skattesänkningar. I varierande

grad anklagar oppositionspartierna också regeringen för att vilja höja

skatterna för låg- och medelinkomsttagare. Denna beskrivning är enligt

utskottet grovt missvisande. Under perioden 2000-2002 togs på regeringens

initiativ de tre första stegen i en inkomstskattereform för att sänka

skatterna för främst låg- och medelinkomsttagare. Exempelvis har

skiktgränsen för statlig inkomstskatt höjts och en extra skattesänkning

för pensionärer genomförts. Uttaget från fastighets- och förmögenhetsskatterna

har sänkts samtidigt som dämpnings- och begränsningsregler införts. För

att minska marginaleffekterna och stimulera efterfrågan i den svenska

ekonomin har kompensationen för den allmänna pensionsavgiften höjts fr.

o.m. 2005 från 75 % till 87,5 %. Vidare har grundavdraget för låg- och

medelinkomsttagare höjts med 2 400 kr för att balansera höjda skatter

på drivmedel inom ramen för den gröna skatteväxlingen. Arvs- och

gåvoskatten avskaffades i december 2004. Som redovisats ovan kommer

småföretagare att få sänkt skatt genom lättnader i de s.k. 3:12-reglerna.

Enligt utskottets mening bestäms skattenivån i samhället av vilka

välfärds- och fördelningsmässiga ambitioner man har. Skatter ska dels

stimulera till arbete, investeringar och uthållig ekonomisk tillväxt,

dels minska ekonomiska och sociala klyftor. Utskottet instämmer i

regeringens synsätt att det visserligen inte finns något generellt samband

mellan skatter och tillväxt, men att varje skatteslag måste prövas

utifrån ett tillväxtperspektiv. Utvecklingen med alltfler äldre gör att

skattesystemet även måste ses över i syfte att få in fler i arbete.

Behovet av att ställa om Sverige till ett ekologiskt och socialt hållbart

samhälle gör att de progressiva och gröna inslagen i skattesystemet kan

behöva öka. Regeringen avser att påbörja en översyn av hela skattesystemet

2006.

Utskottet avvisar de omfattande skattesänkningar som föreslås i motionerna,

då risken är stor att sänkningarna leder till instabila statsfinanser

och omfattande neddragningar av viktig offentlig verksamhet.

Mer välfärd för varje skattekrona

För att klara välfärdens finansiering i framtiden krävs, förutom en

ökad sysselsättning, också en god hushållning med de gemensamma resurserna.

Staten ska bidra till ökad produktivitet i offentlig sektor, genom att

effektivisera sin egen verksamhet och förse kommuner och landsting med

de verktyg de behöver i sitt utvecklingsarbete. Det är av avgörande

betydelse att kommuner och landsting använder varje skattekrona effektivt

för att öka kvaliteten i välfärden. Regeringen har gett Ansvarskommittén

i uppdrag att se över hela samhällsorganisationen så att välfärden kan

produceras mer effektivt i framtiden.

Svartarbete, skatte- och förmånsfusk leder till snedvriden konkurrens

och skulle på sikt kunna riskera att undergräva legitimiteten för den

svenska välfärdsmodellen. Utskottet anser att motionärerna utan grund

kritiserar regeringen för passivitet i frågan om synen på förmånsfusk.

I själva verket har regeringen under senare år vidtagit en rad åtgärder

för att bekämpa skatte- och förmånsfusk. Ett exempel är sammanslagningen

av skattemyndigheterna till Skatteverket, vilket frigjorde resurser för

att bekämpa skattefusk. Regeringen intensifierar nu detta arbete och

presenterar i vårpropositionen åtgärder för bl.a. bättre skattekontroll,

typgodkända kassaregister, utökat informationsutbyte mellan myndigheter

samt åtgärder för att stävja svartarbete inom byggbranschen. Vidare ska

den straffrättsliga regleringen av förmånsfusk reformeras och en delegation

mot förmånsfusk inrättas.

Bättre villkor för barnfamiljerna

Fortfarande lever många barnfamiljer med knappa marginaler. Inför

innevarande mandatperiod utlovade regeringen en rad nya satsningar som nu

sjösätts. Exempelvis höjs barnbidraget och flerbarnstillägget.

Underhållsstödet höjs och bostadsbidraget till barnfamiljer ökar. Dessutom

införs ett nytt barntillägg i studiemedelssystemet. Den första juli

2006 höjs taket i föräldrapenningen, från 7,5 till 10 basbelopp. Mot

bakgrund av att män fortfarande har en högre inkomst än kvinnor anser

utskottet att höjningen av taket i föräldraförsäkringen är viktig, inte

minst för att få män att ta ut en större del av föräldraförsäkringen.

Utskottet

konstaterar att Moderaterna i motion Fi13 hävdar att det är angeläget

att föräldraförsäkringen utnyttjas jämnare av män och kvinnor, men

samtidigt motsätter sig höjningen av taket. Vidare noterar utskottet att

Kristdemokraterna förespråkar en höjning av maxtaxan för kommunal

barnomsorg med hela 20 %, vilket kraftigt skulle försämra ekonomin och

incitamenten till ökat arbetsutbud för många barnfamiljer. Moderaterna

å andra sidan, som tidigare förespråkat en rejäl höjning av maxtaxan,

tvärvänder nu och slopar sitt tidigare förslag med hänvisning till att

det strider mot arbetslinjen.

Mer resurser till vård, skola och omsorg

En sund ekonomi i den kommunala sektorn är avgörande för välfärdens

centrala områden: vården, skolan och omsorgen. Utskottet konstaterar

att ekonomin i kommunsektorn ser stark ut under 2005 och 2006 till följd

av en positiv inkomstutveckling och stora statliga tillskott. För 2007

och 2008 är dock prognoserna mindre gynnsamma. Kommunsektorn behöver

tillföras ytterligare resurser för de närmaste åren och regeringen avser

att återkomma om detta i budgetpropositionen för 2006.

Svensk hälso- och sjukvård håller hög kvalitet och personalen har god

kompetens, men långa väntetider på vissa håll och larmrapporter om

missförhållanden på enskilda sjukhus gör att många oroar sig över sjukvården.

Utskottet ser mot den bakgrunden med tillfredsställelse på de satsningar

som regeringen gör de närmaste åren. Den 1 november 2005 införs en

nationell vårdgaranti, som innebär att ingen ska behöva vänta mer än 3

månader från beslut till planerad behandling. Dessutom genomförs en

särskild satsning på psykiatrin och omsorgen om personer med psykiska

funktionshinder. Därutöver höjs det generella stödet till kommuner och

landsting, så att fler kan anställas i både vården och omsorgen. Utskottet

vill även betona vikten av att utveckla vården ur ett jämställdhetsperspektiv.

Socialstyrelsen har i en rapport med titeln Jämställd vård pekat på

att tillgången till vissa delar av den högspecialiserade vården är

snedfördelad mellan kvinnor och män. Denna rapport bereds för närvarande

i Regeringskansliet.

Regeringen fullföljer nu den satsning på grund- och gymnasieskolan som

inleddes under förra mandatperioden. Mellan 2001 och 2006 anställs 15

000 fler lärare och andra specialister i grund- och gymnasieskolan. Ett

program i 11 steg genomförs för en bättre gymnasieskola. Exempelvis

införs en gymnasieexamen, kursbetyg ersätts av ämnesbetyg och historia

blir ett nytt kärnämne. Från och med 2006 införs individuella

utvecklingsplaner för alla elever i grundskolan. För att förbättra

undervisningen

i de skolor som verkar i utsatta områden tillskjuter regeringen 70

respektive 155 miljoner kronor 2006 och 2007. Regeringen föreslår även

en utökning av den särskilda lärarutbildningen för obehöriga lärare.

Insatser för ökad jämställdhet

Utskottet tvingas konstatera att arbetsmarknaden är långt ifrån jämställd.

Kvinnor har i jämförelse med män sämre arbetsvillkor, tjänar mindre,

blir oftare sjukskrivna och når mer sällan ledande befattningar. För

att höja den kvinnliga förvärvsfrekvensen ytterligare måste jämställdheten

öka, både i familjelivet, på arbetsmarknaden och i samhället i stort.

Som nämndes tidigare i betänkandet avser regeringen att presentera en

nationell handlingsplan mot könsdiskriminerande löneskillnader under

2005.

Lönenivån i kvinnodominerande yrken inom den offentliga sektorn behöver

höjas. Utskottet ser därför positivt på att regeringen bedömer att

kommunsektorn behöver tillföras ytterligare resurser för de närmaste

åren. Regeringen avser att återkomma till detta i budgetpropositionen

för 2006. Överläggningar kommer att ske med Sveriges kommuner och

landsting för att i god tid inför nästkommande avtalsförhandlingar klargöra

förutsättningarna för att bl.a. minska lönegapet mellan kvinnor och män.

Många kvinnor arbetar deltid, ofta ofrivilligt. Antalet deltidsarbetslösa

kvinnor är fler än antalet heltidsarbetslösa kvinnor. Detta trots att

deltidsarbetslösheten fallit kraftigt sedan 1997. Att bekämpa ofrivillig

deltid är en viktig del i arbetet med att öka antalet arbetade timmar.

Regeringen har tillsatt en utredning för att stärka rätten till heltid.

Regeringen har även tillsatt en utredning med uppdrag att göra en

översyn av jämställdhetspolitikens mål, inriktning, organisation och

effektivitet.

Utskottet kan konstatera att trots att det finns mycket kvar att göra

på jämställdhetsområdet så ligger Sverige bra till i ett internationellt

perspektiv. Det framgår av en nyligen publicerad internationell

undersökning av World Economic Forum (WEI). WEI har undersökt 58 länder

(däribland samtliga OECD-länder) ur ett könsperspektiv genom att titta

på fem områden: ersättning för arbete, tillgång till arbetsmarknaden,

politisk makt samt möjlighet till utbildning och hälsa. Enligt undersökningen

hamnar Sverige, tillsammans med de övriga nordiska länderna, i topp när

det gäller likheten mellan könen i ovan uppräknade avseenden.

Fördelningspolitik för ökad rättvisa

Sverige tillhör den grupp av länder som har lägst andel hushåll med en

svag ekonomi. Ändå är de ekonomiska klyftorna alltför stora.

I bilaga 3 till vårpropositionen för 2005 finns en redogörelse för

hushållens inkomster och inkomstfördelning sedan början av 1990-talet.

Här framgår att hushållens ekonomiska standard ökade med 12,5 % mellan

1991 och 2003. Ökningen är något lägre för män (12 %) än för kvinnor

(12,6 %). Mest gynnsam har utvecklingen varit för ålderspensionärer,

där den ekonomiska standarden ökade med 13,4 % för sammanboende pensionärer

och 18 % för ensamstående pensionärer. Minst gynnsam har utvecklingen

varit för ungdomar i åldern 18-24 år. För sistnämnda grupp ökade den

ekonomiska standarden med endast 1,5 % under perioden. Lönespridningen

minskar för andra året i rad efter att ha ökat kontinuerligt under hela

1990-talet. Även inkomstspridningen har bromsats upp efter 2000 och

minskar nu för tredje året i rad.

Som komplement till arbetslöshets- och sysselsättningsmålet har regeringen

fastställt rättvisemålet, som innebär att behovet av socialbidrag ska

halveras mellan 1999 och 2004. Mellan 1999 och 2003 minskade behovet av

socialbidrag med 26 %. Under 2002 och 2003 avtog minskningstakten och

under 2004 ökade behovet av socialbidrag något. Den främsta orsaken

till att målet inte nåddes inom utsatt tid var den svaga utvecklingen

på arbetsmarknaden. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen

för 2006 med en närmare avstämning av rättvisemålet. Vidare har regeringen

tillsatt en utredning för att se över socialbidraget. Utredningen ska

lämna förslag som stärker de ekonomiska drivkrafterna för arbete och

förtydligar och förbättrar arbetsfördelningen mellan stat och kommun.

Det handlar om att underlätta för människor att gå från bidrag till

arbete och att stärka samhällets insatser för de mest utsatta grupperna.

I detta sammanhang vill utskottet tydligt ta avstånd från Moderaternas

förslag om kraftigt sänkta ersättningsnivåer för några av de mest utsatta

grupperna i samhället; de sjuka och de arbetslösa. Detsamma gäller även

Centerpartiets förslag, där dock sänkningarna är mindre omfattande. I

motion Fi13 skriver Moderaterna att man noga kommer att följa utvecklingen

och vidta åtgärder om "konsekvenserna för vissa grupper blir orimliga".

Detta är enligt utskottets mening en cynisk inställning och ett uttryck

för att vilja experimentera med människors välfärd.

Biståndspolitik för minskad fattigdom

Det är nu fem år sedan FN lade fast millenniemålen, som syftar till att

göra världen mer rättvis till 2015. Sverige tillhör den lilla grupp av

fem länder som lever upp till FN:s rekommendation om att avsätta minst

0,7 % av BNI till internationellt utvecklingssamarbete. Utskottet kan

konstatera att den svenska biståndsramen har ökat kraftigt sedan 1997

och 2006 kommer 1 % av BNI att anslås till bistånd. I absoluta tal är

Sverige världens åttonde största biståndsgivare och det svenska biståndet

är betydelsefullt i kampen mot världens fattigdom.

Utskottet noterar att det råder stor oenighet i synen på biståndspolitiken

bland allianspartierna. Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna

står i princip bakom regeringens politik medan Centerpartiet når

enprocentsmålet först 2007. Moderaterna föreslår däremot att biståndet

sänks kraftigt i förhållande till regeringens förslag. Utskottet finner

det anmärkningsvärt att Moderaterna genomför kraftiga besparingar på

biståndsområdet då sådana besparingar kan väntas få allvarliga konsekvenser

för de mest utsatta i världen. Samtidigt måste utskottet emellertid

konstatera att Moderaternas besparingar i detta sammanhang är helt i

linje med flera av deras övriga förslag. Det gäller inte minst de sänkta

ersättningsnivåerna för arbetslösa och sjuka, som ju främst drabbar dem

i samhället som redan har det svårt.

För många utvecklingsländer är de rika ländernas handels- och

jordbrukspolitik viktigare än biståndspolitiken. Det är därför enligt

utskottet

oerhört betydelsefullt att fattiga länder ges tillträde till internationella

marknader utan snedvridande subventioner och regleringar. Regeringen

arbetar för att EU:s handels- och jordbrukspolitik ska bli mer

utvecklingsfrämjande och för att WTO:s ministermöte i Hong Kong i december

2005 ska ta ett viktigt steg mot ett mer öppet och rättvist politiskt

regelverk. Regeringen har vidare infört ett mål om att alla politikområden

ska bidra till en rättvis och hållbar utveckling.

Det är enligt utskottet viktigt att Sverige även bidrar till en rättvis

globalisering genom en human asyl- och flyktingpolitik. Utskottet är

därför positivt till att Utlänningsnämnden ersätts med ett domstolsförfarande

under 2006, i syfte att göra asylprocessen tydligare och mer öppen.

Denna fråga behandlas mer ingående i betänkande 2004/05:FiU21 under

utgiftsområde 8.

Investeringar i kommande generationers miljö

Hållbar utveckling är ett övergripande mål för regeringens politik.

Alla beslut ska utformas så att de beaktar ekonomiska, sociala och

miljömässiga konsekvenser. Basen för miljöpolitiken är de 15 nationella

miljömålen. Regeringen har under våren 2005 lämnat en miljömålsproposition

(2004/05:150), som utgör en första utvärdering av arbetet med att nå de

av riksdagen beslutade delmålen. Av denna framgår att miljöpolitiken

under de senaste åren varit framgångsrik. Effekterna av försurning och

övergödning har avtagit och påverkan på människors hälsa av föroreningar

i utomhusmiljön har minskat. Regeringens uppfattning är att den tydliga

miljömålsstruktur som nu har etablerats effektiviserar mål- och

resultatstyrningen av arbetet med att lösa de stora miljöproblemen, särskilt

som den kombineras med ett tydligt uppföljningssystem. Men trots att

miljösituationen i många avseenden har förbättrats under senare år,

kvarstår svårlösta problem som innebär risker för människor. I propositionen

föreslår regeringen att systemet med miljökvalitetsmål kompletteras med

ett sextonde mål om biologisk mångfald. Nya delmål för de nuvarande

femton miljökvalitetsmålen presenteras också, tillsammans med åtgärder

och strategier för att säkerställa att det långsiktiga målet uppnås.

Utskottet delar regeringens bedömning att en av de största utmaningarna

på miljöområdet är klimatfrågan. En stor majoritet av forskarsamhället

anser att utsläppen av växthusgaser redan lett till temperaturförändringar.

Sverige har satt upp målet att minska utsläppen med 4 % mellan 1990

och 2008-2012.

Regeringen har beslutat att skapa ett nationellt forum för hållbar

utveckling i syfte att öka erfarenhetsutbytet mellan lokala och regionala

aktörer, näringsliv och organisationer.

För en ekologiskt hållbar utveckling spelar också den gröna skatteväxlingen

en central roll. Sedan 2001 har en skatteväxling på 13,6 miljarder kronor

genomförts. Fram till 2010 fullföljs en skatteväxling på ytterligare

drygt 16 miljarder kronor. Regeringen avser att i budgetpropositionen

för 2006 ange riktlinjer för den fortsatta skatteväxlingen. Regeringen

ser också över möjligheterna att förbättra de skattemässiga villkoren

för en övergång från direktverkande el i bostadshus till mer effektiva,

energisnåla och miljövänliga uppvärmningssystem.

En politik för hållbar och kostnadseffektiv energiförsörjning

Utskottet anser att Sveriges energipolitik ska skapa förutsättningar

för en hållbar och kostnadseffektiv energiförsörjning med låg inverkan

på hälsa, miljö och klimat. Sverige satsar sedan många år tillbaka på

alternativa energikällor. Regeringen vill ytterligare stimulera

användningen av förnybara energikällor och föreslår att anslagen till

energiforskningen ökar med 100 miljoner kronor 2006 respektive 2007.

Utskottet kan konstatera att flera av oppositionspartiernas förslag

inom energiområdet står mycket långt från regeringens satsningar på en

mer hållbar, miljövänlig och framåtblickande energipolitik. Moderaterna

säger i Fi13 exempelvis nej till miljöbonusen för vindkraftsel. Därutöver

vill Moderaterna slopa skattestödet till källsorteringslokaler och till

miljöinvesteringar i offentliga lokaler. I Folkpartiet liberalernas

motion Fi14 föreslås en ny energipolitik som innebär att avvecklingen

av kärnkraften avbryts och att möjligheterna öppnas för att bygga fler

kärnkraftverk på platser där kärnkraft redan produceras. Vidare avvisar

Folkpartiet liberalerna regeringens ökade satsning på energiforskning.

Med Moderaternas och Folkpartiets förslag skulle Sverige ta ett kliv

tillbaka när det gäller att hitta lösningar inom energiområdet som håller

på lång sikt och för kommande generationer.

Utskottet noterar samtidigt att energipolitiken är ett av de områden

där de inbördes motsättningarna mellan de borgerligas politik framstår

särskilt tydligt. Den bakåtsträvande energipolitik som framför allt

Moderaterna och Folkpartiet representerar står i skarp kontrast till

Centerpartiets förslag i motion Fi16 om satsningar på alternativa

bränslen och en miljö- och energipolitik som gör Sverige världsledande

inom den nya tekniken.

Regionalpolitik för att motverka utflyttning och arbetslöshet

Utskottet ställer sig bakom regeringens satsningar på jobb och tillväxt

i de regioner som berörs mest av försvarsomställningen. Regeringen

aviserade i försvarspropositionen (prop. 2004/05:5) flera åtgärder för

att möta de påfrestningar som omställningen av försvaret innebär för

regionerna Östersund, Arvidsjaur, Karlstad/Kristinehamn och Gotland. På

uppdrag av regeringen har en särskild utredare övervägt och föreslagit

lämpliga lokaliseringar av statliga arbetstillfällen.

Lokaliseringsutredningens

slutrapport (N2004:15) överlämnades till regeringen i mars 2005. Regeringen

uppger att den kommer att genomföra betydande omlokaliseringar av statlig

verksamhet till de nämnda regioner som drabbats av nedläggningar av

försvaret. Dessa omlokaliseringar ska ske på ett sådant sätt att

verksamheten långsiktigt kan fungera med bibehållen kvalitet. Kostnaden

för omlokaliseringen skiljer sig åt mellan de olika myndigheterna, liksom

myndigheternas ekonomiska situation. Därför kommer varje myndighet att

bedömas utifrån sina förutsättningar så att merkostnaderna för

omlokaliseringen finansieras. Regeringen uppger att man följer utvecklingen

på arbetsmarknaden noga och att man kommer att föreslå fler åtgärder i

budgetpropositionen för 2006, om det visar sig nödvändigt.

Utskottet ser regeringens ansträngningar på det regionalpolitiska området

som viktiga, inte minst mot bakgrund av att man i vissa delar av landet

har stora problem med utflyttning och hög arbetslöshet. AMS siffror

från april visar att den sammanlagda arbetslösheten, dvs. öppen

arbetslöshet plus arbetsmarknadspolitiska åtgärder, var 13, 6 % i Norrbottens

län och 12, 6 % i Gävleborgs län. Motsvarande siffror för Stockholms

län låg i april på 5,3 %. Men trots att det finns stora skillnader i

sysselsättning och inkomster mellan olika regioner försvinner dessa i

praktiken när värdet av olika offentliga transfereringar räknas in. Det

sker således en kraftfull regional utjämning genom de offentliga systemen.

Denna utjämning skulle enligt utskottets mening starkt hotas av

Moderaternas förslag i Fi13 om sänkta ersättningsnivåer samt förslaget om

att avskaffa riksnormen för socialbidrag. Samtidigt vill utskottet betona

att det självklart krävs aktiva lokala insatser i alla delar av landet

för att förbättra förutsättningarna för tillväxt och högre sysselsättning.

Under de senaste åren har också en rad viktiga åtgärder inom detta

område beslutats. Exempelvis har högskolan decentraliserats, ett antal

stora infrastrukturinvesteringar har satts i gång och det pågår ett

antal olika projekt för att stärka särskilda regioner och för att stärka

konkurrenskraften i vissa näringsgrenar.

De s.k. tillväxtavtalen som varit verksamma under perioden 1998-2003

ersätts under perioden 2004-2007 av regionala tillväxtprogram. Programmen

ska identifiera specifika regionala behov och möjligheter och föreslå

en så effektiv samordnad resursanvändning som möjligt för att möta dessa

behov och utnyttja möjligheterna fullt ut. Fokus ska vara att utveckla

lokala och hållbara arbetsmarknadsregioner utifrån ett näringsperspektiv.

Samtidigt ska programmen, genom ett effektivare resursutnyttjande på

den lokala nivån, också bidra till en hållbar nationell tillväxt.

Stöd till dem som drabbats av flodvågen och stormen

Under slutet av 2004 blev vi brutalt påminda om naturens krafter.

Flodvågen i södra Asien tog hundratusentals människors liv. Stormen i

södra Sverige fällde skog motsvarande mer än ett års avverkning i hela

landet. Utskottet välkomnar därför regeringens initiativ till stöd för

dem som drabbats.

Regeringen har tillsatt ett nationellt råd för samordning och stöd för

de som drabbades av flodvågen. Rådet har i uppgift att kartlägga befintliga

resurser, identifiera behov, samordna myndigheternas åtgärder och

information, underlätta kontakter mellan myndigheterna och de drabbade

och anhöriga och ge förslag till eventuella författningsändringar.

Regeringen anslår därutöver 150 miljoner kronor för att täcka direkta

kostnader i samband med katastrofen.

Med anledning av stormen i södra Sverige har en rad åtgärder vidtagits.

Dieselskatten för skogsmaskiner i det berörda området slopas temporärt

i syfte att öka avverkningskapaciteten i Götaland. Stödet uppgår till

200 miljoner kronor 2005 och 2006. 500 miljoner kronor avsätts till

ekonomiskt stöd för att lagra det stormfällda virket. 100 miljoner kronor

satsas på ett schablonstöd för att återställa skogsbilvägar och skogsmark

efter ökade transporter. Drabbade skogsägare får därutöver ett särskilt

stöd på 50 kr per kubikmeter av det virke som forslas ut ur den stormfällda

skogen. Detta stöd utformas som en skattereduktion och uppgår totalt

till 2 miljarder kronor 2005 och 2006. Dessutom får Skogsstyrelsen 15

miljoner kronor för flyginventering av stormfälld skog och kartläggning

av insektsangrepp.

Utskottet noterar att det i flera av motionerna föreslås en annan

utformning av stöden till dem som drabbades av flodvågen och stormen.

Centerpartiet vill exempelvis bilda ett s.k. katastrofkonto genom en

årlig avsättning till en fond utanför statsbudgeten. Avsättningen till

fonden ska enligt förslaget ske ur utdelningen från statligt ägda bolag.

Den konstruktion som Centerpartiet föreslår innebär att statsbudgeten

varken belastas när medel tillförs fonden eller när de tas i anspråk

samt att riksdagen kringgås. De budgetmässiga problem som uppstår med

Centerpartiets förslag till katastrofkonto behandlas ingående längre

fram i betänkandet i avsnitt 4.2 om riktlinjer för budgetpolitiken.

Utskottets sammanfattande ställningstagande

Med hänvisning till vad som anförts ovan tillstyrker utskottet propositionen

yrkande 1, i denna del och avstyrker motionerna Fi13 (m) yrkande 1,

Fi14 (fp) yrkande 1, Fi15 (kd) yrkandena 1 och 2 samt Fi16 (c) yrkande

1.

3 Mål för budgetpolitiken

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslag om att ändra utformningen av målen

för budgetpolitiken.

Jämför reservation 2 (m, fp, kd, c).

Riksdagen har lagt fast ett långsiktigt mål för finanspolitiken som

innebär att de samlade offentliga finanserna ska uppvisa ett överskott

på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Eftersom BNP

för närvarande uppgår till ungefär 2 600 miljarder kronor innebär detta

mål uttryckt i nominella termer att de samlade inkomsterna för staten,

kommunerna och ålderspensionssystemet ska överstiga utgifterna med i

genomsnitt ca 50 miljarder kronor per år under en konjunkturcykel.

Överskottet kan ett visst år vara högre eller lägre, men för perioden

som helhet ska det motsvara 2 % av BNP.

Överskottsmålet på 2 % av BNP innebär att statsskulden kan minska som

andel av BNP samtidigt som tillgångar byggs upp inom det allmänna

pensionssystemet.

Riksdagen har varje år också lagt fast ett utgiftstak för de närmaste

tre åren, vilket sätter en gräns för hur stora utgifter som staten kan

dra på sig. Utgiftstaket omfattar dels de egentliga utgifterna på

statsbudgeten exklusive statsskuldsräntorna, dels utgifterna för

ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Utgiftstaket fastställs

alltid med viss marginal, och skillnaden mellan de takbegränsade utgifterna

och utgiftstaket benämns budgeteringsmarginalen. Om belastningen på de

takbegränsade utgifterna ökar kommer budgeteringsmarginalen att minska,

och i princip försvagas då också budgetsaldot eller saldot för

ålderspensionssystemet med ett lika stort belopp.

3.1 Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i motion Fi13 att ankaret i finanspolitiken

bör vara ett mål för den offentliga sektorns skuldsättning. Med ett

sådant mål innebär oväntade överskott att det blir enklare att föra

finanspolitiken i framtiden. När skuldmålet är uppnått är det tillräckligt

att upprätthålla balans i de offentliga finanserna, skriver motionärerna.

Den offentliga sektorns skuldsättning bör reduceras från dagens ca

50 % till ca 40 % av BNP. För att åstadkomma detta bör den offentliga

sektorns strukturella sparande uppgå till minst ca 2 % per år de kommande

fem åren. Därefter finns det skäl att överväga om ytterligare skuldreduktion

bör ske. Eftersom pensionssystemet är autonomt och kommuner och landsting

omfattas av ett balanskrav bör det operativa målet för finanspolitiken

avse ett årligt mål för statens finansiella sparande.

Folkpartiet skriver i motion Fi14 att man under lång tid har kritiserat

hur målet för de offentliga finanserna formuleras. Pensionssystemet är

autonomt och dess tillgångar kan inte användas till andra utgifter.

Detta kommer att markeras när Eurostat under våren 2007 kommer att rensa

bort premiepensionen ur de offentliga finanserna. För kommunerna finns

sedan tidigare ett balanskrav och detta bör bibehållas. Målformuleringen

bör mot denna bakgrund inte avse hela den offentliga sektorn utan endast

staten. Kravet bör vara att statens finansiella sparande ska vara i

balans över en konjunkturcykel och med detta avses en period på 4-5 år,

skriver motionärerna. Ett sådant mål för staten innebär att statsskulden

förblir oförändrad i kronor och att den minskar i relation till BNP.

Kristdemokraterna anser i motion Fi15 liksom tidigare att nuvarande

överskottsmål för de offentliga finanserna bör kompletteras och på sikt

ersättas av ett balansmål för statens finansiella sparande, och att ett

sådant mål måste trappas in stegvis. Ålderspensionssystemet är autonomt

och kommunsektorn är ålagd ett balanskrav. Balans i statens finansiella

sparande innebär då att statsskulden inte ens i nominella termer ökar

över tiden. En fördel med ett balansmål för staten, anser motionärerna,

är att det inte kommer att innebära krav på överskott i staten den dag

pensionssystemet till följd av den demografiska utvecklingen får ett

minskande finansiellt sparande.

Motionärerna anser också att skuldkvoten bör minska till 40 % av BNP

senast till 2007, vilket vid sidan av en stramare finanspolitik än

regeringen också kommer att kräva försäljningar av statliga företag.

3.2 Finansutskottets ställningstagande till målen för budgetpolitiken

Frågan

om hur målet för det finansiella sparandet bör vara utformat behandlades

utförligt av utskottet våren 2004 (bet. 2003/04:FiU20, s. 58-67).

Oppositionspartierna framförde då förslag med samma innebörd som nu,

nämligen att målet skulle ändras så att det avser statens, och inte hela

den offentliga sektorns, finansiella sparande. Utskottet ansåg då inte

att det fanns någon anledning att ompröva dagens mål och anförde en rad

argument för detta. Exempelvis ansåg utskottet att ett mål för hela den

offentliga sektorn är lämpligare än ett mål för staten ur ett

stabiliseringspolitiskt perspektiv och att det är mindre känsligt för

organisatoriska förändringar. Utskottet konstaterade vidare att dagens mål

överensstämmer med internationell standard och att om målet ändrades

som motionärerna förespråkar skulle Sverige komma att använda ett mål

i den inhemska politiken och ett annat i EU-sammanhang, vilket skulle

riskera att göra finanspolitiken mindre tydlig.

Utskottet ansåg också att om oppositionen är ute efter en stramare

finanspolitik än regeringens vore ett höjt mål för den offentliga sektorns

finansiella sparande att föredra framför att bryta ut staten och skapa

ett mer begränsat mål.

Utskottet ser ingen anledning att ompröva sina tidigare ställningstaganden

i denna fråga och avstyrker därmed motionerna Fi13 (m) yrkande 2 i denna

del, Fi14 (fp) yrkande 3 och Fi15 (kd) yrkandena 3 och 4.

4 Riktlinjer för budgetpolitiken

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens och samarbetspartiernas förslag till

riktlinjer för budgetpolitiken och avstyrker de alternativa förslag som

framförts av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,

Kristdemokraterna och Centerpartiet.

Jämför reservationerna 3 (m), 4 (fp), 5 (kd) och 6 (c).

4.1 Budgetutvecklingen

Under de båda senaste mandatperioderna har de offentliga finanserna

förbättrats dramatiskt. När budgetkrisen var som djupast 1993 uppgick

underskottet till 11,6 % av BNP. Redan efter fem år med omfattande

besparingsprogram hade de offentliga finanserna återhämtat sig så mycket

att de åter uppvisade överskott. Överskottet växte snabbt och var som

störst 2000 då det uppgick till 5,1 % av BNP. På nio år stramades alltså

de offentliga finanserna upp med mer än 16 % av BNP. Därefter har en

avmattning skett, men fortfarande har Sverige i motsats till flertalet

andra EU-länder överskott i de offentliga finanserna.

Med de tidigare stora underskotten ökade också skuldbördan snabbt. Den

offentliga sektorns bruttoskuld hade i slutet av 1996 vuxit till nästan

74 % av BNP, vilket var 14 procentenheter mer än vad skuldkriteriet i

Maastrichtfördraget tillåter. Därefter skedde en vändning, och regeringen

räknar nu med att bruttoskulden ska ha minskat till 47,3 % av BNP vid

utgången av 2007.

Den växande skuldbördan urholkade också snabbt den offentliga sektorns

förmögenhetsställning. Skulderna växte sig större än de finansiella

tillgångarna inklusive AP-fonden, och denna nettoskuld ökade till 467

miljarder kronor, motsvarande 27 % av BNP under 1996. Med de stora

finansiella överskotten åren därefter var nettoskulden helt avvecklad

2001. Redan året därpå kom emellertid återhämtningen av sig när kraftiga

värdeminskningar på den offentliga sektorns aktieinnehav ledde till att

de finansiella tillgångarna åter understeg skulderna. Överskottet i det

finansiella sparandet och uppgången på aktiemarknaden förbättrade

nettoställningen till nära 6 % av BNP 2004. Regeringen räknar nu med att

den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet kommer att uppgå

till drygt 200 miljarder kronor, ca 7 % av BNP vid utgången av 2007.

Statsskulden - mätt i nominella termer - var som störst i slutet av

1998 då den uppgick till 1 445 miljarder kronor. Regeringen beräknar nu

att skulden uppgår till 1 309 miljarder kronor vid slutet av 2007. Detta

innebär en ökning av statsskulden sedan 2004 med ca 100 miljarder kronor,

men ökningen är inte större än att skulden fortsätter att minska som

andel av BNP, från 47,7 % 2004 till 44,7 % 2007.

Den snabba förbättringen av de offentliga finanserna förklaras till en

del av en gynnsam ekonomisk utveckling. Den förda budgetpolitiken och

det saneringsprogram med omfattande skattehöjningar och besparingar som

genomfördes i mitten av 1990-talet har emellertid varit helt avgörande.

Programmet för sanering av den offentliga ekonomin har följts av en

strikt målstyrning i form av utgiftstak för staten och överskottsmål

för de offentliga finanserna. Denna form av målstyrning har kommit att

bli ett viktigt inslag i budgetpolitiken. Inte minst utgiftstaken har

visat sig vara ett verkningsfullt instrument. Genom att i förväg bestämma

omfattningen på de statliga utgifterna och därefter hålla fast vid detta

åtagande blir budgetpolitiken långsiktig och mer förutsägbar. En

restriktion som utgiftstaket avser exempelvis att förhindra att tillfälligt

högre inkomster används för att finansiera varaktigt högre utgifter.

Fastställda utgiftstak har hållits varje år. Regeringen är enligt

budgetlagen skyldig att vidta åtgärder om utgiftstaken hotar att överskridas.

I motsats till många andra europeiska länder har Sverige förmått att

möta den internationella konjunkturnedgången utan ohållbara underskott.

Våra marginaler till stabilitets- och tillväxtpaktens krav på att

underskotten inte får överstiga 3 % av BNP är mycket goda.

Både 2002 och 2003 var det offentliga sparandet negativt, men under

2004 vändes detta till ett överskott på drygt 1 % av BNP, och sparandet

beräknas vara fortsatt positivt under hela perioden fram till 2007.

Både den offentliga sektorns inkomster och utgifter minskar under

prognosperioden som andel av BNP. Delvis som en följd av expansiv

finanspolitik är det finansiella sparandet lägre både 2005 och 2006 än vad

det var 2004, trots att resursutnyttjandet i ekonomin ökar och arbetslösheten

sjunker. År 2007 beräknas sparandet förstärkas till 1,1 % av BNP främst

genom lägre utgifter. Den offentliga sektorns finansiella ställning

fortsätter att förstärkas under perioden tack vare att pensionssystemet

uppvisar ett överskott. Statens finanser uppvisar underskott samtliga

år, men den offentliga skuldkvoten minskar under hela perioden. Den

offentliga sektorn beräknas 2007 ha en nettoförmögenhet på ca 7 % av

BNP.

Tabell 4.1 Den offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor och procent av BNP

Den offentliga sektorns finansiella sparande fördelar sig enligt

nedanstående tabell. Ålderspensionssystemet uppvisar ett stabilt överskott

på ca 2 % av BNP, och den kommunala sektorn förväntas gå med fortsatta

överskott hela perioden.

Tabell 4.2 Fördelningen av den offentliga sektorns finansiella sparande

2004-2007

Miljarder kronor

Statsbudgeten omfattar alla inkomster och utgifter som påverkar statens

lånebehov. Ett budgetunderskott är därmed synonymt med att staten behöver

låna. Statsbudgetens utgifter innehåller förutom anslagen också

Riksgäldskontorets nettoutlåning där bl.a. Centrala studiestödsnämndens

(CSN) nettoupplåning för studielån och vissa lån för finansiering av

infrastrukturinvesteringar ingår. Budgetsaldot beräknas vara negativt

åren 2004-2007 trots att försäljningsinkomster från statlig egendom

ingår med 15 miljarder kronor per år från 2005. Underskotten innebär

att statsskulden ökar nominellt men i relation till BNP beräknas skulden

sjunka hela perioden. Från att 1996 ha varit mer än 80 % av BNP har

statsskulden minskat dramatiskt och beräknas uppgå till ca 45 % av BNP

i slutet av beräkningsperioden. Den konsoliderade bruttoskulden beräknas

vara nere i 47,3 % av BNP 2007, och avståndet till stabilitetspaktens

gräns på 60 % är således betryggande.

Tabell 4.3 Statsbudgetens inkomster, utgifter och saldo samt statsskuldens

utveckling

Miljarder kronor

4.2 Vårpropositionen

Regeringens budgetpolitik är inriktad på att upprätthålla sunda offentliga

finanser, vilket är en förutsättning för hög tillväxt och full sysselsättning.

Sedan 2000 tillämpar Sverige ett mål om att de offentliga finanserna

ska visa ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.

Målet innebär att statsskulden kan minska som andel av BNP samtidigt

som tillgångar byggs upp inom pensionssystemet. På så sätt skapas en

buffert för att möta de kommande demografiska påfrestningarna på välfärden,

som kommer att innebära både att utgifterna för pensioner, vård och

omsorg ökar och att skatteinkomsterna avtar när andelen förvärvsarbetande

blir mindre. Överskottsmålet skapar också utrymme för finanspolitiken

att kunna dämpa konjunktursvängningarna utan att underskotten blir för

stora i en lågkonjunktur. Dessutom innebär överskottsmålet att Sverige

upprätthåller en betryggande marginal till underskottsgränsen på 3 % av

BNP i EU:s stabilitets- och tillväxtpakt.

Enligt ett beslut från Eurostat räknas premiepensionssystemet fr.o.m.

2007 inte längre till det offentliga sparandet. Regeringen avser att

återkomma till riksdagen med förslag till hur denna förändring ska

hanteras.

För 2004 var det årliga överskottsmålet fastställt till 0,5 % av BNP,

vilket överskreds med god marginal. En god utveckling i kommunsektorn

och lägre utgifter för bl.a. statsskuldsräntor bidrog till att överskottet

uppgick till 1,1 % av BNP. Trots att tillväxten för 2005 förväntas vara

stark är arbetslösheten fortfarande hög. Regeringen bedömde i

budgetpropositionen för 2005 att en alltför snabb återgång till ett överskott

på 2 % av BNP skulle riskera att permanenta arbetslösheten på en hög

nivå. Därför fastställdes överskottsmålet för 2005 också till 0,5 %.

Det genomsnittliga överskottet sedan 2000 beräknas uppgå till 1,3 % av

BNP i slutet av 2007. Målet om ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt

över konjunkturcykeln ligger fast.

Utgiftstaken har hållits alla år sedan de började användas 1997. År

2004 klarades utgiftstaket med en marginal på 2,4 miljarder kronor.

Både 2005 och 2006 är utrymmet under utgiftstaket dock mycket begränsat.

Regeringen föreslog därför under hösten 2004 åtgärder för att minska

förbrukningen av anslagsbehållningar i statliga myndigheter som sammantagna

beräknas minska utgifterna 2005 med ca 8,5 miljarder kronor. Åtgärderna

leder till ökat anslagssparande under 2005, och för att sprida förbrukningen

av detta kommer regeringen att pröva en rad åtgärder som begränsar

utgifterna även under 2006. Utgiftstaket ska klaras.

I budgetpropositionen för 2006 avser regeringen att föreslå utgiftstak

för såväl 2007 som 2008. En utgångspunkt för regeringens överväganden

om utgiftstaken är att utgifterna ska hållas på en nivå som är förenlig

med målet för de offentliga finanserna och att det ska finnas utrymme

för såväl en aktiv arbetsmarknadspolitik som för att möta oförutsedda

utgifter, t.ex. vid naturkatastrofer. Regeringen avser också att i

budgetpropositionen för 2006 återkomma till frågan om en

sysselsättningsmarginal.

Tabell 4.4 Utgiftstak för staten och takbegränsade utgifter

2004-2007

Miljarder kronor

Anm. Utgiftstaket 2007 är inte fastställt av riksdagen. Det är ett

beräkningstekniskt tak baserat på att andelen av potentiell BNP är

densamma som 2006 enligt en beräkning i budgetpropositionen.

Att pressa tillbaka arbetslösheten och öka sysselsättningen är den

överordnade uppgiften för regeringen. Målet är att den öppna arbetslösheten

ska ned till 4 % och att den reguljära sysselsättningen i befolkningen

mellan 20 och 64 år ska höjas till 80 %. De övergripande målen för

budgetpolitiken, överskottsmålet och utgiftstaket skapar förutsättningar

för att nå både arbetslöshets- och sysselsättningsmålet. I budgetpropositionen

föreslog regeringen en rad åtgärder för att pressa tillbaka arbetslösheten

och öka sysselsättningen. Exempelvis höjdes kompensationen för egenavgifterna

från 75 % till 87,5 %, antalet platser i arbetsmarknadspolitiska program

utökades, villkoren för företag förbättrades och sysselsättningsstödet

till kommunsektorn utökades till 7,5 miljarder kronor 2005 och 7 miljarder

kronor 2006.

Nu gör regeringen bedömningen att det krävs ytterligare åtgärder. Därför

föreslås ett nytt sysselsättningspaket för arbete och utbildning som

kortfattat innehåller följande delar:

1 miljard kronor ges i form av en skatterabatt till arbetsgivare som

anställer långtidsarbetslösa. Subventionen motsvarar 85 % av lönekostnaden.

Detta ger utrymme för 20 000 platser redan andra halvåret 2005 och

10 00 platser under 2006.

Taket för lönebidrag för arbetshandikappade och s.k. offentligt skyddat

arbete höjs.

Arbetsförmedlingen intensifieras och förbättras.

Antalet platser utökas i arbetsmarknadsutbildningen och den kvalificerade

yrkesutbildningen.

Antalet utbildningsplatser vid folkhögskolorna utökas temporärt.

Invandrade akademiker ges möjlighet till kompletterande utbildning.

Satsningar på lärarutbildning och kommunal vuxenutbildning.

Ökad rörlighet på arbetsmarknaden genom stärkt interregional kollektivtrafik.

Satsningar för sysselsättning i de regioner som berörs mest av

försvarsomställningen.

Om det visar sig att åtgärderna inte är tillräckliga för att pressa

tillbaka arbetslösheten avser regeringen att återkomma med ytterligare

förslag i höstens budgetproposition.

Regeringen föreslår också ökade resurser för den nya processordning i

utlännings- och medborgarskapsärenden som införs nästa år. Dessutom

avser regeringen att kompensera skogsägare som drabbades av stormen i

början av januari genom en skattereduktion som baseras på mängden virke

som forslas bort från den stormdrabbade skogen. Detta stöd beräknas

uppgå till sammantaget 2,2 miljarder kronor under 2005 och 2006.

För att finansiera förslagen presenterar regeringen åtgärder på sammanlagt

0,6 miljarder kronor 2005, 1,8 miljarder kronor 2006 och 1,1 miljarder

kronor 2007. Den sammantagna effekten på de offentliga finanserna av

satsningarna och finansieringen begränsar sig till ca 2,8 miljarder

kronor 2005, 1 miljard kronor 2006 och 0,5 miljarder kronor 2007.

Tabell 4.5 Nu föreslagna eller aviserade utgifts- och

inkomstförändringar

Miljarder kronor

4.3 De politiska alternativen

Utskottet behandlar i detta sammanhang regeringens och de båda

samarbetspartiernas förslag till:

riktlinjer för budgetpolitiken (prop. 2003/04:100 punkt 1 i denna del).

Mot den inriktning av budgetpolitiken som förordas i vårpropositionen

står oppositionspartiernas alternativa förslag. De kommer till uttryck

i följande motionsyrkanden.

Moderata samlingspartiet

riktlinjer för budgetpolitiken (mot. Fi13 yrk. 2 i denna del),

Folkpartiet liberalerna

riktlinjer för budgetpolitiken (mot. Fi14 yrk. 2),

riktlinjer för skattepolitiken (mot. Fi14 yrk. 4),

Kristdemokraterna

riktlinjer för den ekonomiska politiken (mot. Fi15 yrk. 1 i denna del),

långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi (mot. Fi15 yrk. 5),

Centerpartiet

riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (mot. Fi16

yrk. 1 i denna del).

Moderata samlingspartiet

För att trygga framtidens välfärd trots de demografiska påfrestningar

som väntar krävs högre tillväxt, att fler personer arbetar och att färre

är beroende av bidragssystemen. Moderata samlingspartiets budgetpolitik

är därför utformad för att förstärka drivkrafterna för arbete och skapa

bättre villkor för en långsiktigt ökad tillväxt och sysselsättning. Det

måste vara mer lönsamt att leva på eget arbete i förhållande till att

leva på bidragsinkomster. Den viktigaste enskilda komponenten i

budgetpolitiken är ett förvärvsavdrag med inriktning i huvudsak på låga och

medelhöga inkomster. Därutöver ska skatterna sänkas så att företagen

stimuleras att anställa, bl.a. genom s.k. nystartsjobb som innebär att

arbetsgivaravgifterna reduceras för personer med svag förankring på

arbetsmarknaden.

Skattesänkningarna ska till stor del finansieras genom skärpta regler

och sänkta ersättningar i arbetslöshets- och socialförsäkringarna. På

så sätt förstärks också den ekonomiska skillnaden mellan att vara

försörjd av arbete eller bidrag. Ersättningsnivån i sjukförsäkringen sänks

till 75 % de första sex månaderna och därefter till 65 %, och

ersättningsnivåerna sänks även inom föräldraförsäkringen och för

förtidspensionerna.

Egenfinansieringen i a-kassan föreslås bli 30 %, vilket ger både

besparingar för staten och ökad försäkringsmässighet i

arbetslöshetsförsäkringen.

Den moderata politiken innehåller också satsningar främst inom tre

områden, vård och omsorg, utbildning och rättstryggheten. Moderaterna

gör också satsningar på infrastrukturen och förespråkar även att det

generella statsbidraget till kommunerna höjs. Kommunsektorn tillförs

enligt motionärerna sammanlagt 10 miljarder kronor utöver regeringens

förslag för åren 2005-2007. Bostadsbidraget föreslås avskaffas och i

stället införs ett extra barnbidrag för ensamstående och studerande.

För Moderaterna är det en medveten prioritering att lägre skatter samt

vård, omsorg och skola är viktigare än bidrag. Drivkrafterna för att

arbeta måste bli starkare och skatteförslagen är utformade för att sänka

marginaleffekter och åstadkomma största möjliga effekt på arbetsutbudet.

Det viktigaste skälet för att koncentrera besparingarna på uppstramningar

av transfereringarna är att arbete och tillväxt måste stimuleras.

I det redovisade budgetalternativet uppgår besparingarna till 66 miljarder

kronor och skattesänkningarna netto till 34 miljarder kronor. Motionärerna

föreslår också satsningar på 26 miljarder kronor. Sammantaget innebär

detta ett finansiellt sparande som beräknas bli 7 miljarder kronor

starkare än regeringens nästa år. Vid sidan av denna statiska beräkning

bedömer motionärerna också att deras förslag genom sina effekter på

sysselsättningen sannolikt kommer att skapa betydande dynamiska effekter

som ger väsentliga förstärkningar av de offentliga finanserna på sikt.

Motionärerna beräknar effekterna på den offentliga sektorns finansiella

sparande enligt nedanstående tabell.

Tabell 4.6 Finansiellt sparande i Moderata samlingspartiets

budgetalternativ

Miljarder kronor

Folkpartiet liberalerna

Folkpartiet liberalerna arbetar för en ny skattereform. Skatterna måste

utformas så att det blir mer lönsamt att arbeta, utbilda sig och att

spara och investera i Sverige. Det måste också bli mer lönsamt att starta

och driva företag och lättare för företag att anställa. Förändrade

skatter måste också göra det lättare för människor att påverka sin egen

ekonomi och därmed få mer makt över sin egen situation.

Motionärerna förespråkar ett arbetsavdrag på 23 miljarder kronor som

innebär att en klar majoritet av de arbetande får sänkt marginalskatt

och att de negativa effekterna av dagens avtrappning av grundavdraget

elimineras. Arbetsavdraget gör det relativt sett mer lönsamt att arbeta.

Partiet vill föra tillbaka inkomstskatten till principerna att de flesta

bara ska betala 30 % i skatt och de med höga inkomster 50 %. Värnskatten

bör därför avvecklas.

Folkpartiet liberalerna föreslår också att arbetsgivaravgifterna, förutom

pensionsavgiften, tas bort på lönekostnader upp till 250 000 kr i alla

företag.

För att göra det gynnsammare för enskilda svenskar att äga aktier bör

dubbelbeskattningen sänkas. Möjligheterna för mindre företag att växa

med hjälp av eget kapital måste också förbättras, och beskattningen av

fåmansbolag måste lindras och förenklas.

Arbetsmarknadspolitiken behöver reformeras. I dag kostar den mer än 70

miljarder kronor och syftet har förskjutits till att dölja öppen

arbetslöshet snarare än att lösa de arbetslösas problem. Folkpartiet vill

göra om arbetslöshetsförsäkringen till en verklig omställningsförsäkring

och den ska inte utgå till den som tackar nej till arbeten. Ersättningen

ska vara tidsbegränsad och trappas av successivt. Ersättningsnivån ska

vara 80 % de första 300 dagarna och 70 % för de efterföljande 300.

Därefter blir ersättningen lika för alla och utgår med grundbeloppet i

arbetslöshetsförsäkringen, ca 7 000 k per månad.

Arbetsförmedlingen behöver bli effektivare och den statliga förmedlingen

bör konkurrensutsättas. AMS i sin nuvarande form bör läggas ned och

ersättas av en myndighet som upphandlar lämpliga tjänster, utövar tillsyn

m.m.

Folkpartiet vill också göra satsningar, och det är främst inom tre

områden som prioriteringarna avviker från regeringens. Inom vård och

omsorg tillförs resurser för äldrepolitiken, rehabiliteringen, psykiatrin

och handikappades tillgänglighet till offentliga lokaler. Inom

familjepolitiken satsar Folkpartiet på en jämställdhetsbonus i

föräldraförsäkringen

för att stimulera till en jämnare fördelning av barnledigheten mellan

föräldrarna. Inom arbetsmarknadspolitiken satsar motionärerna sammanlagt

ett par miljarder kronor på åtgärder som bedöms som effektivare än

regeringens.

Folkpartiet finansierar sina skattesänkningar och satsningar genom

minskade utgifter för sjukförsäkring och förtidspensioner,

arbetsmarknadspolitiken

m.m. Ökad egenfinansiering i a-kassan bidrar också med 10 miljarder

kronor till finansieringen.

Folkpartiet bedömer att deras förslag har följande effekt på den offentliga

sektorns finansiella sparande under de närmaste åren.

Tabell 4.7 Finansiellt sparande i Folkpartiet liberalernas

budgetalternativ

Miljarder kronor

Kristdemokraterna

Kristdemokraternas budgetpolitik tar sikte på att nedbringa statsskulden.

Finanspolitiken bör vara något mindre expansiv än den som regeringen

föreslår, men främst ska skulden sänkas genom en snabbare försäljning

av statliga företag. På sikt bör de statliga utgifternas andel av BNP

minska så att det blir möjligt att sänka skattetrycket till jämförbara

OECD-länders nivå.

Motionärerna pekar ut sex områden som partiet ser som prioriterade för

sina förslag till inriktning av den ekonomiska politiken och som även

styr utformningen av partiets budgetpolitik. De sex prioriteringarna

innebär att man vill skapa långsiktigt goda tillväxtförutsättningar

genom ett bättre investerings- och företagarklimat. Man vill föra en

skattepolitik för låg- och medelinkomsttagare och stärka valfriheten

för barnfamiljerna. Pensionärernas ekonomiska situation liksom satsningar

på vård, omsorg och skola är också områden som prioriteras. Dessutom

föreslår Kristdemokraterna satsningar på rättsväsendet.

Kristdemokraterna vill reformera skatterna med förslag som bidrar till

att förbättra ekonomins funktionssätt och föreslår ett förvärvsavdrag

som minskar marginaleffekterna och gör det mer lönsamt att gå från

bidragsförsörjning till arbete. Förvärvsavdraget uppgår till nästan 40

miljarder kronor, vilket är nära en fördubbling sedan partiets förslag

i höstas. Dubbelskattningen på aktieutdelningar avvecklas successivt

liksom förmögenhetsskatten. För att högre utbildning ska löna sig bättre

bör värnskatten avvecklas från 2007. Även pensionärer måste få sänkt

skatt anser Kristdemokraterna och föreslår ett särskilt grundavdrag för

pensionärer. Fastighetsskatten avvecklas redan 2006 och ersätts av en

kommunal fastighetsavgift.

Kristdemokraternas familjepolitik är inriktad på valfrihet i barnomsorgen

och motionärerna föreslår bl.a. ett kommunalt vårdnadsbidrag. Barnbidraget

ska fördubblas men göras skattepliktigt för att på så sätt få en bättre

fördelningsprofil.

Satsningar föreslås inom vården och utbildningen. Jämfört med regeringens

förslag tillförs kommunsektorn sammanlagt 6 miljarder kronor under de

kommande två åren. Äldrevården och sjukvården är särskilt prioriterade

områden. En ökning av maxtaxan inom barnomsorgen frigör också resurser

för kommunsektorn.

Rättsväsendet förstärks genom satsningar på närpoliser, åklagarväsendet

och domstolsväsendet. Även kriminalvården och det brottsförebyggande

arbetet ges ökade resurser.

Motionärerna framhåller att förslagen i motionen är finansierade fullt

ut och inte innehåller några s.k. dynamiska effekter. Sammantaget bedömer

Kristdemokraterna att politiken kommer att stimulera arbetskraftsdeltagande

genom minskade marginaleffekter särskilt för deltidsarbetande och

låginkomsttagare, och innebär att sysselsättningen på några års sikt stiger

märkbart.

Effekten på det offentliga sparandet av Kristdemokraternas politik

framgår av nedanstående tabell.

Tabell 4.8 Finansiellt sparande i Kristdemokraternas budgetalternativ

Miljarder

kronor

Centerpartiet

Det måste löna sig att arbeta och det måste finnas arbeten att gå till.

Det behövs ett bättre företagsklimat och det överskott som skapas ska

gå till en välfärd värd namnet. Centerpartiet föreslår sänkt inkomstskatt

i form av ett jobbavdrag som sänker marginaleffekterna främst för dem

med låga och medelhöga inkomster. Med en sådan reform förbättras

möjligheterna att klara sig på sin lön och det blir lönsamt att gå från

bidragsberoende till arbete.

Avdraget utformas som en statlig skattereduktion, och dessutom omvandlas

befintliga avdrag till skattereduktioner. Innebörden av detta är att

kommunerna får behålla intäkterna från sina skattebaser och blir mindre

beroende av statliga bidrag. Genom Centerpartiets förslag förstärks

kommunernas skatteinkomster med 53 miljarder kronor.

För att stimulera småföretagande vill Centerpartiet införa ett

riskkapitalavdrag för det egna företaget, öka möjligheterna till avsättning

i periodiseringsfonder samt sänka förmögenhetsskatten och på sikt

avskaffa den helt.

Motionärerna vill också sänka arbetsgivaravgifterna för nyanställda och

förespråkar en sjuklönemodell där arbetsgivarnas sjuklöneansvar är

relaterat till företagets storlek.

Centerpartiet vill även sänka uttaget av fastighetsskatt genom en lägre

skattesats och ett tak för taxeringsvärden av tomter.

Centerpartiet föreslår också satsningar på bl.a. polisen och infrastrukturen

och vill även höja garantipensionen. Man vill också inrätta ett

katastrofkonto som på sikt bör uppgå till ca 1 % av BNP för att ha bättre

ekonomisk beredskap nästa gång Sverige drabbas av en katastrof.

För att finansiera skattesänkningar och satsningar är det nödvändigt

att börja begränsa kostnaderna för ohälsan. Centerpartiet anser att

ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen

bör vara differentierade så att personer med försörjningsplikt för

minderåriga får 80 % och övriga 70 %. En andra karensdag införs och

beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten, SGI, görs mindre

generös. Ett besparingsbeting på statlig administration bidrar också

till finansieringen av förslagen.

Centerpartiet beräknar att det finansiella sparandet blir något svagare

än vad partiet föreslog i höstas, men bedömer att det på kort sikt är

viktigare att skapa riktiga jobb än att uppnå målet om sparande på två

procent. På sikt, när sysselsättningen stiger, kommer de offentliga

finanserna att förbättras avsevärt.

Den sammantagna effekten på det offentliga finansiella sparandet blir

enligt Centerpartiets bedömning följande.

Tabell 4.9 Finansiellt sparande i Centerpartiets budgetalternativ

Miljarder kronor

4.4 Finansutskottets ställningstagande till de budgetpolitiska

riktlinjerna

Moderata samlingspartiet

En tydlig strategi har styrt utformningen av det moderata budgetalternativet.

Skatter ska sänkas, och det ska finansieras med minskat ekonomiskt

stöd till ekonomiskt utsatta hushåll. De som redan har en svår situation

på grund av arbetslöshet eller sjukdom får med Moderata samlingspartiets

politik därmed bära en mycket tung börda till förmån för skattesänkningar

till dem som har arbete. Utskottet kan inte ställa sig bakom en strategi

som bygger på att slå mot några av de mest ekonomiskt utsatta grupperna

i samhället. Moderaterna har enligt utskottets mening inte heller lyckats

förklara hur försämringar för arbetslösa och sjuka kommer att bidra

till att öka efterfrågan på arbetskraft.

De moderata skattesänkningarna kommer liksom tidigare att ställa krav

på fortsatta, mycket omfattande besparingar för att kunna finansieras.

Denna finansiering sker till stor del genom försämringar av

socialförsäkringssystemen, något som Moderata samlingspartiet väljer att kalla

minskade bidrag även när det handlar om sänkta ersättningar för

inkomstbortfall från de offentliga försäkringarna. Nedskärningarna i

försäkringssystemen är mycket kraftiga. Nästa år räknar motionärerna med

att spara nästan 17 miljarder kronor i sjukförsäkringen, drygt 10

miljarder kronor på arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd, 4 miljarder

kronor på förtidspensionerna, 3 miljarder kronor inom familjepolitiken

och drygt 6 miljarder kronor inom bostadspolitiken.

Ersättningsnivån i sjukförsäkringen ska sänkas till 75 % och inom

förtidspensionen till 60 %. Efter ett halvt års sjukskrivning ska

ersättningsnivån för sjukpenningen automatiskt minskas till 65 %. Dessutom

ska en andra karensdag införas i sjukförsäkringen. I arbetslöshetsförsäkringen

vill Moderata samlingspartiet sänka ersättningsnivån till 75 %. Efter

100 dagar sänks ersättningen till 65 %. Även i föräldraförsäkringen

sänks ersättningen till 75 %. Vidare vill Moderata samlingspartiet att

den bidragsgrundande inkomsten (SGI) ska bestämmas med ledning av de 24

senaste månadernas inkomst och inte som i dag utifrån aktuell inkomst.

Det senare innebär att ersättningen i än högre grad kommer att försämras

för dem - främst yngre - som uppbär sjukpenning eller föräldrapenning

och som ännu inte har hunnit etablera sig på arbetsmarknaden.

Personer som är sjuka drabbas även av andra moderata förslag. Så föreslås

t.ex. att högkostnadsskyddet i den öppna vården inträder först när

individen betalat 1 500 kr och att medborgarna får betala mer för läkemedel.

Försämringarna av högkostnadsskyddet och läkemedelssubventionerna kan

ses som en del i en bredare plan där avgifter ska spela en viktigare

roll än i dag för finansieringen av de offentliga verksamheterna. De

höjda avgifterna inom vården beräknas ge drygt 600 miljoner kronor i

inkomster till vården men den stora besparingen sker genom att efterfrågan

på vård minskar på längre sikt. Moderaterna räknar med att en sådan

minskning innebär en besparing på ca 4 miljarder kronor. Den stora

besparingen åstadkoms alltså genom att färre personer söker sig till

vården. Moderata samlingspartiets kombination av sänkta ersättningar

och höjda avgifter för sjuka kan mycket väl få stora effekter - inte

minst för att många sjuka helt enkelt inte kommer att ha råd att söka

sig till vården.

Utskottet avvisar denna politik. Den gemensamt finansierade sjuk- och

hälsovården är en hörnsten i den svenska välfärden och ska vara tillgänglig

för alla, även för dem med små ekonomiska resurser.

En generös föräldraförsäkring bidrar till att upprätthålla oskäliga

löneskillnader mellan kvinnor och män anser motionärerna. När kvinnorna

tar ett större ansvar för barnen försvagas deras position på arbetsmarknaden

och det är därför angeläget att försäkringen utnyttjas jämnare mellan

föräldrarna anser man vidare. De förslag som motionärerna sedan lämnar

är inget annat än rena försämringar av försäkringen som minskar

möjligheterna för nästan alla föräldrar, kvinnor som män, att vara hemma

med små barn. Exempelvis föreslår man att ersättningsnivån sänks, att

den 13:e månaden och 90 garantidagar slopas, och man avvisar även höjda

tak och golv i föräldraförsäkringen. Motionärerna motsätter sig också

individualiserad föräldraförsäkring. Hur Moderata samlingspartiets

förslag skulle kunna bidra till att minska oskäliga löneskillnader mellan

könen eller förbättra kvinnors position på arbetsmarknaden framstår för

utskottet som svårbegripligt.

Även inom bostadspolitiken går motionärerna hårt fram. Man föreslår att

både bostadsbidraget och räntebidragen avskaffas. De moderata förslagen

innebär att det i princip inte kommer att finnas några stöd till

bostadssektorn, varken för produktion eller för individuellt stöd. Sverige

kommer då att utmärka sig internationellt som ett land där bostadssektorn

så gott som helt lämnas i marknadens händer.

Det internationella biståndet får också bära sin del av finansieringsbördan.

Motionärerna avvisar regeringens satsning på ökat bistånd och föreslår

minskade utgifter på detta område med 4 miljarder kronor 2006 och närmare

8 miljarder kronor 2007. Regeringens och samarbetspartiernas förslag på

biståndsområdet innebär att enprocentsmålet återupprättas 2006. Moderata

samlingspartiet saknar till skillnad från övriga partier ambitionen att

återgå till enprocentsmålet.

Moderata samlingspartiet anser också att ersättningen för inkomstbortfall

vid trafikolyckor ska privatiseras. Genom denna åtgärd minskar statens

utgifter med 8-9 miljarder kronor uppger motionärerna och hävdar också

att förslaget innebär ökad trafiksäkerhet och är rättvist eftersom

premien kan relateras till riskerna. Liknande förslag har avstyrkts

upprepade gånger av riksdagen, senast i mars 2005 (bet. 2004/05:LU17).

Frågan utreddes av den parlamentariska Personskadekommittén som i januari

2002 presenterade sitt betänkande (SOU 2002:1). Utredningens majoritet

ansåg att utvidgat ansvar för trafikförsäkringen av det slag som

motionärerna förespråkar skulle innebära ett principiellt viktigt avsteg

från ett generellt välfärdssystem och att det inte fanns tillräckligt

starka skäl för en sådan förändring. Utredningen behandlas för närvarande

av regeringen.

Som utskottet inledningsvis konstaterade har Moderata samlingspartiet

en tydlig strategi som innebär att det ska vara större ekonomiska

skillnader mellan dem som arbetar och dem som får sin försörjning på annat

sätt. Enligt utskottets mening kan man inte ersätta minskade eller

avskaffade ersättningar och bidrag med sänkta skatter på detta lättvindiga

sätt. Det som i Moderata samlingspartiets förslag ter sig som ett

statsfinansiellt nollsummespel kan få mycket långtgående återverkningar

för den enskilda individen. För en person som t.ex. blir sjukskriven en

längre tid och därmed drabbas av både sänkt ersättningsnivå och ökade

avgifter till vård och läkemedel blir konsekvenserna stora. Lägger man

därtill att bostadsbidraget avskaffas ökar risken att personen måste

lämna sitt hem för att få ekonomin att gå ihop.

Utskottet anser att den typ av dramatiskt ökade skillnader i levnadsstandard

mellan dem som arbetar och dem som av olika skäl inte gör det är

oacceptabel och kan omöjligen ställa sig bakom en sådan politik.

Folkpartiet liberalerna

Folkpartiet liberalerna föreslår betydande skattesänkningar med huvudsaklig

inriktning på att stimulera sysselsättning, företagande och tillväxt.

Den största enskilda skattesänkningen är ett arbetsavdrag på 23 miljarder

kronor i syfte att göra det mer lönsamt att arbeta. Folkpartiet vill

också mildra dubbelbeskattningen på aktier, förbättra

reserveringsmöjligheterna

för mindre företag, sänka arbetsgivaravgifterna, på sikt avskaffa

förmögenhetsskatten, värnskatten och fastighetsskatten, sänka och förenkla

beskattningen på fåmansbolag och sänka skatten på hushållsnära tjänster.

Sammantaget beräknar Folkpartiet sina skattesänkningar till ca 37 och

42 miljarder kronor åren 2006 och 2007.

Folkpartiet förespråkar också ett ingrepp i kommunernas självständighet

i form av ett skattestopp, dock utan att precisera sig närmare.

Motionärerna föreslår också satsningar på vården, jämnställdhetsbonus

i föräldraförsäkringen, forskningen, rättsväsendet m.m. på sammantaget

drygt 8 miljarder kronor 2006.

Skattesänkningarna och satsningarna finansieras av en kombination av

höjda skatter, effektiviseringar, besparingar, avskaffande av vissa

stöd som redovisas på statsbudgetens inkomstsida och genom att verksamheter

lyfts ut ur statsbudgeten för att i stället finansieras vid sidan av

den.

Folkpartiet anser att ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen efter

300 dagar ska sänkas från 80 till 70 % och att reglerna ska tillämpas

striktare. AMS föreslås läggas ned i sin nuvarande form för att i stället

ägna sig åt att utfärda föreskrifter, att övervaka och upphandla tjänster

från enskilda utförare. Vidare avvisas regeringens satsning på

anställningsstöd.

Utgifterna för sjukförsäkring och förtidspension sänks med 8 miljarder

kronor. Motionärerna vill satsa på ökad konkurrens, privata alternativ

och en ny organisation i sex till tio vårdregioner, men några konkreta

åtgärder som kan förväntas ge den uppgivna besparingen presenteras inte.

Egenavgifterna inom arbetslöshetsförsäkringen höjs kraftigt, vilket

innebär att budgetens utgifter kan sänkas med 10 miljarder kronor. Denna

typ av besparingar innebär dock ingen lättnad för individen eftersom

skatter i praktiken byts mot obligatoriska avgifter.

Som en del av finansieringen står Folkpartiet fortfarande bakom sitt

krav att dra ned kommunsektorns resurser med 2 miljarder kronor med

hänvisning till att kommunerna bedriver skatteplanering genom sina bolag

- ett krav som utskottet avvisat åtskilliga gånger.

Av motionärernas sammanställning framgår att Folkpartiet föreslår

minskade utgifter inom exempelvis vuxenstudiestödet, utbildningspolitiken,

regionalpolitiken, bostadspolitiken och räntebidragen. Vilka åtgärder

som motionärerna tänker sig för att uppnå besparingseffekterna framgår

i många fall inte alls. Folkpartiet sparar drygt 8 miljarder kronor

genom att avvisa nedsättningar av skatter och höja övriga inkomster.

Inte heller i detta fall redovisar motionärerna vilka nedsättningar som

avses.

Såsom budgetprocessen är utformad ska förslagen på våren handla om

riktlinjer och övergripande frågor i ett längre tidsperspektiv, och

förslagen varken behöver eller bör innehålla alla detaljer. Motionärerna

väljer dock att vara utförliga och detaljerade kring sina skattesänkningar

och satsningar, men undviker konsekvent att vara precisa i sina förslag

till finansieringsåtgärder.

Folkpartiet skräder inte orden om att regeringen skulle ha misskött

budgetpolitiken, och hävdar att man själv föreslår en sanering av de

offentliga finanserna som förbättras med 8 miljarder kronor. Utskottet

vill emellertid framhålla att motionärernas förslag karakteriseras av

att stora och ofta väl preciserade skattesänkningar tillsammans med

betydande utgiftsökningar ska finansieras av besparingar som är mycket

oklart angiva och i många fall orealistiska. Motionärernas utfall mot

regeringens sätt att sköta budgetpolitiken framstår för utskottet därmed

som något obalanserade.

Folkpartiet framställer sig gärna som principfasta och strikta vad gäller

de offentliga finanserna, men bakom detta tal döljer sig förslag till

en budgetpolitik som enligt utskottets mening snabbt skulle gräva stora

hål i budgeten och äventyra stabiliteten i de offentliga finanserna.

Utskottet avvisar härmed Folkpartiets förslag.

Kristdemokraterna

I Kristdemokraternas budgetalternativ finansieras en stor del av de

föreslagna skattesänkningarna med obligatoriska avgifter, snarlika en

skatt. Även flera av partiets utgiftsminskningar motsvaras av ökade

avgifter för medborgarna. Kristdemokraterna säger att de slopar

fastighetsskatten, men ungefär 60 % av denna skattesänkning tas tillbaka

som en kommunal avgift. Kostnaderna för trafikolycksfall minskar budgetens

utgifter men ska finansieras genom obligatoriska avgifter. En annan

stor besparing i Kristdemokraternas förslag är att arbetslöshetsförsäkringen

till en tredjedel ska finansieras av avgifter, vilket återigen innebär

att individen i stället för skatt får betala en avgift. Värt att notera

är att två av de förslag till nya avgifter som ingår i Kristdemokraternas

budgetalternativ definitionsmässigt betraktas som skatter i

nationalräkenskaperna. Det gäller den kommunala fastighetsavgiften och

egenavgiften

till den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen.

Den största enskilda förändringen i Kristdemokraternas budgetpolitik är

att det tidigare föreslagna arbetsavdragets volym i stort sett fördubblas

till 37 miljarder kronor. Motionärerna föreslår också att barnbidraget

fördubblas och beskattas samt att ett kommunalt vårdnadsbidrag införs.

För att finansiera detta krävs betydande neddragningar, och

arbetsmarknadspolitiken får bära en tung börda. Kristdemokraterna föreslog

redan

i höstas att utgifterna inom utgiftsområde 13, Arbetsmarknad, skulle

minskas med ca 6,5 miljarder kronor efter det att effekten av den ökade

egenfinansieringen av arbetslöshetsersättningen räknats bort. Nu föreslår

motionärerna därutöver en rad åtgärder. A-kasseavgiften ska finansiera

arbetsmarknadsåtgärder för 2 miljarder kronor. Hur det ska gå till

praktiskt redovisas inte närmare. Anställningsstödet slopas, nedsättningen

av arbetsgivaravgifterna sänks, nedsättningen av egenavgifterna för

egenföretagare slopas och anslaget till rekryteringsbidrag tas bort.

Dessa åtgärder beräknas tillsammans förstärka statsfinanserna med närmare

13 miljarder kronor utöver de 6,5 miljarder kronor som sedan tidigare

finns i motionärernas budgetförslag. Sådana drastiska nedskärningar

inom arbetsmarknadspolitiken får enligt utskottets bedömning rimligen

negativa följder för arbetslösheten och för de arbetslösa.

Motionärerna föreslår dessutom att föräldrapenning, sjukersättning och

arbetslöshetsersättning i fortsättningen ska beräknas med ledning av de

två senaste årens genomsnittsinkomst i stället för, som i dag, den

aktuella inkomsten. Förslaget är som utskottet ser det inte enbart en

teknisk omläggning av försäkringen. En ny beräkning av SGI grundad på

historisk inkomst får också långtgående fördelningspolitiska konsekvenser.

För dem som nyligen trätt in på arbetsmarknaden innebär förslaget att

ersättningen blir betydligt lägre än 80 % av den faktiska inkomsten.

För dessa grupper innebär den föreslagna förändringen av SGI en mycket

kraftig försämring av de offentliga inkomstbortfallsförsäkringarna.

Utskottet avvisar förslaget.

På flera punkter har Kristdemokraterna ändrat beräkningarna av de egna

förslagens effekter i mindre förmånlig riktning. Tidigare har partiet

fått kritik av utskottet för att man tillgodoräknat sig orimligt stora

ekonomiska vinster av satsningar på ökad rehabilitering. Motionärerna

har nu tonat ned dessa effekter. Sammantaget har motionärerna minskat

effekterna av sina förslag med 5,5 miljarder kronor 2006 och 8 miljarder

kronor 2007 och hävdar att förslaget nu helt saknar dynamiska effekter.

Utskottet välkomnar i och för sig att Kristdemokraterna tagit bort

några tvivelaktiga effekter av sina egna förslag men konstaterar samtidigt

att motionärerna genom sitt sätt att redovisa sin politik gjort det

svårt för läsaren att tränga igenom förslagens budgeteffekter. I stället

för att som brukligt redovisa hur partiets politik skiljer sig från

regeringens, har Kristdemokraterna valt att i sin enda övergripande

tabell redovisa skillnader gentemot sitt eget förslag från hösten 2004.

Utskottet beklagar att Kristdemokraterna på detta sätt försvårat

jämförelser mellan de politiska alternativen.

Kristdemokraterna förslår att den statliga fastighetsskatten avvecklas

och till en del ersätts av en årlig kommunal fastighetsavgift på 2 800

kr per hus och 900 kr per lägenhet. Eftersom statsbidraget till kommunerna

sänks med ett belopp som motsvarar dessa avgifter kommer alla kommuner

som väljer en lägre avgift att förlora ekonomiskt. Förslaget innebär -

förutsatt att full avgift tas ut - att alla småhusägare vars fastigheter

är taxerade till mindre än 280 000 kr får ökade kostnader. År 2002

beräknades drygt 364 000 småhus få högre avgift med Kristdemokraternas

förslag. Förslagets negativa effekter för denna grupp förstärks av att

reavinstbeskattningen av bostäder förutsätts bli höjd till 30 %.

Motionärerna anser också att stora besparingar kan göras genom neddragningar

av myndigheternas resurser. Besparingen på t.ex. Regeringskansliet uppgår

till 875 miljoner kronor. Regeringskansliet har 2005 ett anslag på 5,4

miljarder kronor varav ungefär hälften används till Sveriges nästan 200

ambassader och konsulat. Förutsatt att motionärerna inte avser att

montera ned utrikesförvaltningen utan att besparingen drabbar departementen,

skulle deras resurser i ett slag redan 2006 minska med cirka en tredjedel.

Ett sådant förslag är knappast realistiskt.

Kristdemokraterna återkommer med sina ambitioner att sänka statsskulden

kraftigt, till 40 % av BNP redan 2007, vilket i grova drag motsvarar

140 miljarder kronor på två år. Skuldminskningen ska ske genom försäljning

av statliga företag. Utskottet vill med anledning av detta framhålla

att en lägre statsskuld naturligtvis är att föredra allt annat lika,

men att försäljning av företag inte innebär, vilket motionärerna envisas

med att påstå, att Sverige står bättre rustat för ekonomiska påfrestningar

eller får ökade möjligheter att bedriva aktiv konjunkturpolitik. Landet

blir varken rikare eller fattigare av att byta aktier mot pengar.

Kristdemokraternas alternativ bygger i stor utsträckning på förslag att

byta skatter mot obligatoriska avgifter. De positiva effekterna för

tillväxten av denna växling till avgifter är osäker, medan de negativa

fördelningspolitiska effekterna för ekonomiskt utsatta hushåll och

individer är högst påtagliga. Utskottet avvisar Kristdemokraternas

inriktning av budgetpolitiken.

Centerpartiet

Med sin budgetpolitik vill Centerpartiet stimulera sysselsättning och

tillväxt. Välfärdssektorn ska också bli tryggare genom att kommunernas

inkomster blir stabilare. Centerpartiet föreslår en inkomstskattereform

i form av ett jobbavdrag främst riktat mot låga och medelhöga inkomster.

Avdraget är utformat som en statlig skattereduktion. Motionärerna

föreslår också att grundavdraget, liksom ett antal andra avdrag, utformas

som reduktioner av den statliga skatten. Förslagen innebär sammantagna

att de offentliga finanserna försvagas med 32 miljarder kronor och ger

samtidigt en betydande omfördelning mellan staten och kommunsektorn.

Statens inkomster minskar med 85 miljarder kronor och kommunsektorns

inkomster ökar med 53 miljarder kronor. Motionärerna föreslår också

flera andra skattesänkningar. Fastighets- och förmögenhetsskatten sänks,

beskattningen av fåmansbolag mildras och ett avdrag för hushållsnära

tjänster införs.

De kraftigt ökade kommunala skatteintäkterna neutraliseras genom att

staten sänker de generella statsbidragen med motsvarande belopp.

Skattemodellen innebär att statens inkomster minskar med mer än 80 miljarder

kronor. Inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt kommer därmed

att uppvisa ett underskott på närmare 100 miljarder kronor varje år,

och budgetens omslutning kommer skenbart att minska.

Förutom denna anomali i den statliga redovisningen kan förslaget att

ersätta avdrag med skattereduktioner i vissa situationer också ge

orimliga effekter för de skattskyldiga, eftersom intäkterna då kommer att

beskattas enligt en princip och de kostnader som svarar mot intäkterna

att behandlas enligt en annan. Skatteutskottet avråder därför från sådana

lösningar. I sitt yttrande (2004/05:SkU1y) skrev skatteutskottet följande.

En övergång till skattereduktioner när det gäller avdrag som syftar

till att bestämma en nettoinkomst i en förvärvskälla bör enligt utskottets

mening undvikas. Att behandla intäkter och kostnader i en förvärvskälla

efter olika principer kan ge upphov till kraftiga variationer i det

reella skatteuttaget. I en verksamhet med förhållandevis hög andel

kostnader kan utfallet pendla mellan nollskatt och ett skatteuttag på

100 % av den verkliga inkomsten. Även om skattereduktioner i många fall

kan vara en praktisk och enkel metod att uppnå en likabehandling är

utskottet inte berett att tillstyrka den generella användning av metoden

som nu föreslås.

För att finansiera sin politik föreslår Centerpartiet mycket stora

utgiftsminskningar. På flera områden är det dock oklart hur så stora

besparingar ska kunna uppnås med Centerns politik. Sambandet mellan de

förslag Centerpartiet framför och de budgeteffekter man tillgodoräknar

sig framstår många gånger som svagt.

Exempelvis inom utgiftsområde 10 som avser ersättning vid sjukdom och

handikapp räknar Centern med 16 miljarder kronor lägre utgifter redan

2006. För att nå detta föreslår motionärerna en rad åtgärder och uppger

en besparing på 11 miljarder kronor. Centerpartiet satsar samtidigt 2,

5 miljarder kronor på rehabilitering under 2006. Utgiftsminskningen på

16 miljarder kronor framstår för utskottet som överdriven.

För familjer och barn, utgiftsområde 12, föreslår Centern att barnbidraget

för barn mellan 1 och 4 år höjs gradvis med sikte på en fördubbling,

att taket i föräldraförsäkringen höjs till 11 basbelopp, att grundnivån

i föräldraförsäkringen höjs till 200 kr och att föräldrapenningen utgår

från en SGI baserad på de senaste 24 månadernas inkomster. Förslagen är

i stort sett desamma som partiet lämnade i höstas. Då beräknades förslagen

kosta drygt 1,6 miljarder kronor, och nu uppges de i stället ge en

besparing på 300 miljoner kronor. Hur denna förbättring på 2 miljarder

kronor uppkommit är oklart.

Centerpartiet skriver att man ökar biståndsverksamheten för att nå målet

1 % av BNI 2007. Regeringens förslag innebär dock att enprocentsmålet

nås 2006. Det som Centerpartiet framställer som en satsning på biståndet

är i själva verket en neddragning med 2 miljarder kronor 2006.

Centerpartiet framhåller att de små marginalerna i budgeten leder till

att andra utgifter måste stå tillbaka när katastrofer inträffar. För

att råda bot på detta föreslår Centerpartiet att ett katastrofkonto

skapas i form av en fond vid sidan av statsbudgeten som kan utnyttjas

efter beslut av regeringen. Avsättningar till fonden bör göras med

utdelningar från statliga bolag och redan 2005 kan 5 miljarder kronor

avsättas, vilket är skillnaden mellan budgeterad och faktisk utdelning.

Målsättningen bör vara att fonden på sikt ska uppgå till minst 1 % av

BNP.

Frågan om hur kostnader för naturkatastrofer bör hanteras behandlades

av försvarsutskottet i mars 2005 (bet. 2004/05:FöU8). Genom en

fempartireservation som vann kammarens bifall gjorde riksdagen ett

tillkännagivande som innebar att ett nationellt katastrofkonto kan övervägas

på sikt för att bistå kommuner vid stora katastrofer. Riksdagen ansåg

också att möjligheter till ekonomisk kompensation för de ekonomiska

förluster som uppkommit genom stormen den 8-9 januari borde utredas.

Den 20 januari 2005 aviserade statsministern att regeringen kommer att

tillsätta en utredning för att analysera hur samhället ska bli mer robust

mot de klimat- och miljörelaterade påfrestningarna. Riksdagen har således

redan uttalat sig för att ett nationellt katastrofkonto bör övervägas

och om en utredning kring kompensation till kommuner för skador av

stormen den 8-9 januari. Utskottet utgår från att regeringen kommer att

följa upp riksdagsbeslutet utan ytterligare agerande från finansutskottets

sida.

Utskottet vill dock vill passa på att göra några iakttagelser beträffande

den budgetmässiga utformningen av Centerpartiets förslag. Konstruktionen

innebär att statsbudgeten varken belastas när medel tillförs fonden

eller när de tas i anspråk, samt att riksdagen kringgås. Det skulle

bryta mot budgetlagens principer att budgeten ska vara heltäckande och

bruttoredovisad. Det kan också ifrågasättas om fondens opreciserade

användning är förenlig med regeringsformen. Vidare är det oklart hur

fonden skulle redovisas. Statsbudgetens saldo innehåller definitionsmässigt

allt som påverkar statens lånebehov, även konton i Riksgäldskontoret

som regeringen disponerar. Vid sidan av dessa principiella invändningar

innebär förslaget att statsfinanserna försvagas med 5 miljarder kronor,

eftersom de medel som motionärerna vill lyfta ut ur budgeten ingår i

beräkningen av statsbudgetens inkomster. Denna försvagning har motionärerna

inte beaktat. Utskottet ser med viss förvåning på Centerpartiets förslag

till utformning av ett katastrofkonto.

Sammantaget framstår Centerpartiets budgetpolitik illa underbyggd.

Skattesänkningar och utgiftsåtaganden finansieras i många fall av oklara

besparingar som tycks bygga på ett inte ringa mått av önsketänkande. Om

Centerpartiets budgetpolitik skulle genomföras i praktiken är risken

överhängande att stabiliteten i statsfinanserna urholkas. Utskottet

avvisar Centerpartiets förslag till budgetpolitik.

Utan dynamiska effekter nås inte målen för budgetpolitiken

Samtliga oppositionspartier redovisar saldon för de offentliga finanserna

som de själva beräknar vara något starkare än regeringens, mellan 2 och

8 miljarder kronor. Partierna anser alla att de offentliga finanserna

bör vara starkare än i dag. Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet

förespråkar ett mål om att statens finanser ska vara i balans över en

konjunkturcykel, och Moderata samlingspartiet argumenterar för ett

skuldmål. För att nå skuldmålet behövs ett överskott på ca 2 % av BNP,

och detta nås om staten uppvisar balans. Det råder således en ganska

stor samstämmighet mellan oppositionspartierna om att statens finansiella

sparande bör uppvisa balans åtminstone på några års sikt.

Den offentliga sektorns samlade finansiella sparande, dvs. det som

regeringen avser med sitt överskottsmål, uppvisar överskott åren 2005-2007

på 19, 17 respektive 32 miljarder kronor. Fördelningen mellan sektorerna

är dock ojämn. Pensionssystemet har ett överskott på drygt 50 miljarder

kronor, kommunsektorn ett överskott på ca 8 miljarder kronor och statens

finansiella sparande visar underskott på drygt 40 miljarder kronor 2005

och 2006 och ca 30 miljarder kronor 2007. För att åstadkomma balans i

statens finansiella sparande krävs således en saldoförstärkning på 30-40

miljarder kronor.

Utskottet kan emellertid konstatera att inget av partierna presenterar

en budgetpolitik som ens kommer i närheten av en sådan saldoförstärkning.

Det är i själva verket svårt att värja sig för tanken att oppositionspartierna

inte tar sina egna budgetpolitiska mål på allvar. Målet att ha balans

i statens finansiella sparande ter sig närmast som tomt prat när det

ställs i relation till den budgetpolitik som oppositionspartierna

faktiskt föreslår.

Som utskottet visat finns det goda skäl att på många punkter ifrågasätta

rimligheten i partiernas beräkningar. Med mer realistiskt beräknade

effekter av besparingarna skulle troligen flera partier uppvisa betydligt

svagare saldon än regeringen. Den målsatta balansen i statens finansiella

sparande skulle därmed bli än mer avlägsen.

Den mest rimliga slutsatsen, även om partierna undviker att uttryckligen

skriva så i sina motioner, är att det är med hjälp av olika former av

dynamiska effekter som oppositionspartierna räknar med att uppnå sina

budgetpolitiska mål. Utan sådana effekter räcker förslagen inte på långt

när till att uppnå balans i statens finansiella sparande. I motionerna

ägnas utförliga beskrivningar åt hur den ekonomiska politiken kommer

att förbättra de offentliga finanserna. Genom kraftigt ökad sysselsättning

och högre tillväxt kommer de offentliga finanserna att stärkas i båda

ändar - skatteinkomsterna stiger samtidigt som utgifterna, särskilt

transfereringarna, minskar. Längst går Moderata samlingspartiet som

bedömer att den egna politiken kan komma att förbättra de offentliga

finanserna med närmare 80 miljarder kronor på kort sikt och mer än 130

miljarder kronor på lång sikt. Tilltron till den egna politikens

förträfflighet för de offentliga finanserna tycks alltså vara stor inom

oppositionen, så stor att man inte bemödar sig om att föreslå en

budgetpolitik som håller för de fall de dynamiska effekterna skulle utebli

eller bli avsevärt mindre än beräknat.

Utskottet ifrågasätter i och för sig inte att både sysselsättning och

tillväxt har stor betydelse för de offentliga finanserna. Ökad tillväxt

och stigande sysselsättning innebär att de offentliga finanserna förbättras

på sikt. En ansvarsfull budgetpolitik får dock aldrig ta stora dynamiska

effekter för givna. Erfarenheterna från tidigt 1990-tal av att lita

till att högre sysselsättning och andra dynamiska effekter ska lösa

statsfinansiella problem är förskräckande. Utgångspunkten för en

ansvarsfull budgetpolitik måste vara att dynamiska effekter beaktas allt

eftersom de uppstår i verkligheten, och inte räknas hem i förväg.

Det finns enligt utskottets mening en uppenbar risk att den typ av

övertro på dynamiska effekter som oppositionspartierna ger uttryck för

leder till att de offentliga finanserna förfaller. Om en skattesänkning

inte visar sig ge de effekter på sysselsättningen som man hoppats på

kan receptet lätt bli en ännu större skattesänkning. En sådan politik

riskerar att leda in i en statsfinansiell återvändsgränd där vägen ut

kantas av smärtsamma besparingar och uppoffringar.

Utskottets samlade bedömning

Den socialdemokratiska regeringen har sedan man tog över regeringsmakten

1994 fört en långsiktig och ansvarsfull budgetpolitik. Väldiga underskott

har vänts i stora överskott och den offentliga skuldsättningen har

minskat kraftigt.

Tack vare denna politik har Sverige i dag starka offentliga finanser

och har klarat den senaste internationella konjunkturnedgången utan att

dra på sig underskottsproblem. I det avseendet skiljer vi oss från flera

av de stora EU-länderna vars offentliga finanser i vissa fall utvecklats

på ett oroväckande sätt. Robusta offentliga finanser är en förutsättning

för en uthållig tillväxt och hög sysselsättning. Det är därför av

yttersta vikt att budgetpolitiken utformas på ett sådant sätt att långsiktigt

stabila offentliga finanser vidmakthålls.

Att höja sysselsättningen och få ned arbetslösheten är den punkt som

står allra högst på regeringens dagordning. I ett europeiskt perspektiv

är Sveriges sysselsättningsgrad på 77 % i och för sig hög. Den genomsnittliga

sysselsättningsgraden i EU är 64 %, och en av målsättningarna inom

Lissabonstrategin är att nå 70 % senast 2010. Utskottet anser emellertid

i likhet med regeringen att sysselsättningen är för låg och ställer sig

bakom de åtgärder som regeringen föreslår för att pressa tillbaka

arbetslösheten och höja sysselsättningen.

Utskottet anser att regeringens förslag till riktlinjer för budgetpolitiken

innebär en fortsättning på den ansvarsfulla budgetpolitik som bedrivits

sedan regeringsskiftet 1994. Denna inriktning har enligt utskottets

mening goda förutsättningar att främja fortsatt stabila offentliga

finanser.

Utskottet avvisar också de förslag till alternativ utformning av

budgetpolitiken som lämnats av oppositionspartierna. Förslagen innehåller

långtgående krav på skattesänkningar, vilka i många fall finansieras

genom kraftiga försämringar i grundläggande trygghetssystem och i andra

fall med vagt formulerade besparingar. För utskottet är det en central

princip att budgetpolitiken utformas på ett fördelningspolitiskt godtagbart

sätt. Oppositionspartiernas alternativ går i flera fall i motsatt

riktning. Förslagen kombinerar skattesänkningar främst för dem som har

ett arbete med försämringar för sjuka och arbetslösa. Därtill kommer

ett ökat inslag av avgiftsfinansieringar, t.ex. inom

arbetslöshetsförsäkringen,

trafikförsäkringen, sjukvården och barnomsorgen. Sammantagna riskerar

dessa förslag att leda till ökade klyftor i samhället - något som

utskottet inte kan ställa sig bakom.

Skulle oppositionspartiernas förslag sättas i verket finns enligt

utskottets mening en stor risk att de offentliga finanserna snabbt skulle

förfalla vilket i sin tur riskerar att leda till att den gemensamma

välfärden undermineras. De gångna årens mödosamma arbete med att bygga

upp och vidmakthålla sunda offentliga finanser skulle därmed riskera

att gå om intet.

Med hänvisning till vad utskottet framhållit tillstyrker utskottet

regeringens och de båda samarbetspartiernas förslag till inriktning av

budgetpolitiken och avstyrker motionärernas förslag. Därmed tillstyrker

utskottet proposition 2004/05:100 yrkande 1 i denna del och avstyrker

motionerna Fi13 (m) yrkande 2 i denna del, Fi14 (fp) yrkandena 2 och 4,

Fi15 (kd) yrkandena 1 i denna del och 5 samt Fi16 (c) yrkande 1 i denna

del.

5 Användning av inkomstavdrag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker Riksrevisionens styrelses förslag RRS17 angående

användningen av inkomstavdrag i statsbudgeten samt fyra motionsförslag.

Jämför reservation 7 (m, fp, kd, c).

5.1 Riksrevisionens rapport

Den 16 december 2004 överlämnade Riksrevisionen sin rapport Utgift eller

inkomstavdrag? (RiR 2004:26) till regeringen. I rapporten har Riksrevisionen

granskat regeringens hantering av det tillfälliga sysselsättningsstödet

till kommuner och landsting. Syftet med granskningen har varit att

undersöka hur stödet har beretts och följts upp samt vilken information

och vilket beslutsunderlag som regeringen lämnat till riksdagen. I

rapporten riktar Riksrevisionen kritik mot regeringen på flera punkter.

Prognoserna har varit bristfälliga både vad gäller det ursprungliga

stödet och de successiva förlängningarna av stödet. Kostnaderna har

också kraftigt överskridit de budgeterade beloppen.

Det normala skriftliga remissförfarandet har inte följts utan regeringen

har nöjt sig med en muntlig beredning med berörda myndigheter där endast

begränsade delar av förslaget berörts.

Informationen till riksdagen har varit bristfällig. Sysselsättningsstödet

utformades som en skattekreditering och inte som ett anslag i enlighet

med budgetlagens huvudprincip om bruttoredovisning och finansierades

därmed inte inom utgiftstakets ram. Regeringen har inte redovisat något

motiv till att man valt denna form.

Minst två gånger per år ska regeringen för riksdagen presentera prognoser

över statsbudgetens inkomster och utgifter samt förklara väsentliga

avvikelser mellan budget och beräknat utfall. Vad gäller sysselsättningsstödet

har regeringen inte fullgjort denna skyldighet.

Utformningen av stödet, i kombination med brister i prognosernas

träffsäkerhet och frekvens har inneburit att regeringen inte försett

riksdagen med ett underlag som gjort det möjligt att på ett allsidigt

sätt väga sysselsättningsstödet mot statsbudgetens andra utgifter.

Någon utvärdering av stödet har inte genomförts, och uppföljningen har

varit begränsad. Regeringens resultatrapportering till riksdagen har

inte varit tillräcklig för att budgetlagens krav ska kunna anses vara

uppfyllda i detta hänseende.

Riksrevisionen anser att utformningen av stödet som ett avdrag på

statsbudgetens inkomstsida har fått negativa konsekvenser för

budgetdisciplinen,

transparensen och möjligheterna att kontrollera kostnadsutvecklingen.

Om stödet hade bruttoredovisats skulle en stramare finanspolitik ha

varit nödvändig för att klara utgiftstaket. En fortsatt expansion av

skattekrediteringar av samma slag som sysselsättningsstödet riskerar

att på sikt urholka utgiftstakets betydelse för statsfinanserna, anser

Riksrevisionen.

Det kan i och för sig finnas skäl att redovisa utgiftsåtaganden på

statsbudgetens inkomstsida, skriver Riksrevisionen, men en sådan redovisning

bör inte få negativa effekter på budgetdisciplinen, transparensen eller

kostnadskontrollen. Riksrevisionen lämnar två rekommendationer som

förenar statsmakternas behov av flexibilitet i valet mellan olika

budgettekniska lösningar och kravet på stramhet i budgetprocessen.

Justering av utgiftstaket

Riksrevisionen rekommenderar att när regeringen föreslår att utgifter

ska nettoredovisas, ska den samtidigt föreslå att utgiftstaket justeras

så att det utgör en lika stram restriktion som tidigare.

Förbättrad kostnadskontroll

Riksrevisionen rekommenderar också att kostnadskontrollen för inkomstavdrag

av det aktuella slaget behöver skärpas så att avdragen behandlas likvärdigt

med anslag på statsbudgetens utgiftssida. Detta bör bl.a. åstadkommas

genom att beslut om ett inkomstavdrag åtföljs av en kostnadsram. En

ändrad beräkning bör då åtföljas av en ändrad kostnadsram.

5.2 Riksrevisionens styrelses framställning

Styrelsen framhåller vikten av att de grundläggande principerna om

budgetdisciplin, transparens och kostnadskontroll i budgetprocessen

upprätthålls av regering och riksdag. Sysselsättningsstödet borde ha

utformats som en utgift om dessa principer hade tillämpats, anser

styrelsen. Den valda ordningen är ett klart avsteg från budgetlagens

bruttoredovisningsprincip, och styrelsen påpekar särskilt att finansutskottet

vid flera tillfällen betonat bruttoredovisningens betydelse för

transparensen och riksdagens möjligheter att fatta välgrundade beslut.

Denna typ av skatteavdrag kan enligt styrelsens uppfattning bidra till

att tilltron till utgiftstaket som återhållande styrinstrument urholkas.

I likhet med Riksrevisionen anser styrelsen att det i vissa undantagsfall

kan finnas skäl att redovisa ett utgiftsåtagande på statsbudgetens

inkomstsida. Avsteg från bruttoredovisningsprincipen bör dock göras så

att inte kraven på budgetdisciplin, transparens och kostnadskontroll

åsidosätts.

Styrelsen ställer sig bakom Riksrevisionens rekommendationer. Skatteavdrag

av motsvarande slag som sysselsättningsstödet ska omgärdas av samma

restriktioner som anslag på budgetens utgiftssida. Nettobudgetering av

ett utgiftsåtagande ska därför åtföljas av motsvarande sänkning av

utgiftstaket. Vidare anser styrelsen att beslut om ett åtagande även ska

omfatta beslut om en kostnadsram. Styrelsen föreslår att riksdagen ska

ställa dessa krav om regeringen lägger fram förslag om inkomstavdrag

eller andra krediteringar i statsbudgeten.

Styrelsen föreslår att riksdagen begär att regeringen ska beakta kravet

på transparens, budgetdisciplin och kostnadskontroll i samband med

användningen av inkomstavdrag och andra motsvarande åtgärder i statsbudgeten.

Styrelseledamöterna från (s) och (v) anser i en avvikande mening att

den aktuella rapporten inte borde föranleda någon framställning till

riksdagen. Frågeställningarna som aktualiseras i rapporten har redan

uppmärksammats och prövats av riksdagen, skriver reservanterna. Det är

riksdagen själv som beslutar om hur budgetlagen ska tillämpas och som

bedömer om det underlag som regeringen ger är tillfyllest. Riksrevisionens

styrelse får inte hamna i en situation där man överprövar riksdagens

beslut, anser reservanterna.

5.3 Motionerna

I motion Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) riktas skarp kritik mot

regeringens sätt att hantera utgiftstaket för staten. Motionärerna anser

att regeringen flera gånger har manipulerat med utgiftstaket så att det

inte längre utgör det riktmärke som det var tänkt. Svårigheter att

prioritera har lett till detta numera systematiska sätt att "krypa under"

taket, anser motionärerna. Kringgåendet av utgiftstaket tar sig flera

uttryck. Det sätt som regeringen tillämpat mest är att redovisa utgifter

som nedsättningar av inkomster, vilket t.ex. gäller det nu aktuella

sysselsättningsstödet. Men regeringen har även använt andra metoder.

Det finns en uppenbar asymmetri i regeringens sätt att göra tekniska

justeringar av taket. Regeringen har varit mer benägen att göra justeringar

som höjer taket än som sänker det. Ett exempel på detta är att regeringen

gjorde en teknisk justering av taket för 2005 med 4 miljarder kronor i

samband med att sysselsättningsstödet flyttades över från inkomst- till

utgiftssidan med motiveringen att saldot inte påverkades. Detta är inget

annat än en ren manipulation eftersom saldot försvagades när stödet

infördes som ett skatteavdrag. Ett annat exempel på hur regeringen

kringgått utgiftstaket är när man sköt till pengar till SJ från ett konto

i Riksgäldskontoret där andra bolag avsatt medel.

Motionärerna anser att Riksrevisionens förslag att regeringen i samband

med inkomstavdrag och liknande ska beakta kraven på transparens,

budgetdisciplin och kostnadskontroll inte går tillräckligt långt. Det krävs

en tydlig markering av att bruttobudgetering är huvudprincipen (yrkande

1). Motionärerna föreslår också att budgetlagen bör ändras så att det

tydligt framgår att utgiftstaket ska justeras i samband med förslag som

innebär nettobudgetering (yrkande 2). Dessutom föreslår motionärerna

att åtaganden genom nettobudgetering ska behandlas likvärdigt med anslag

på statsbudgetens utgiftssida vad gäller prioritering och finansiering,

dvs. även nettobudgeterade åtaganden ska vägas mot andra utgifter inom

en av riksdagen begränsad ram (yrkande 3).

I motion Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) vänder sig motionärerna

mot att ersättningen till de stormdrabbade skogsägarna ges i form av en

skattereduktion. Motionärerna anser att det är riktigt att ersättning

betalas ut men att den i stället borde har utformats som ett bidrag.

Eftersom budgeteringsmarginalen redan använts för ofinansierade reformer

finns bara ett litet utrymme för oväntade händelser. Att ge stödet genom

ett skatteavdrag innebär att budgetlagen kringgås, anser motionärerna.

Om statens intäkter minskas genom ett riktat stöd borde samtidigt

utgiftstaket justeras ned (yrkande 3).

5.4 Riksdagsbehandlingen av det tillfälliga sysselsättningsstödet

Regeringen föreslog i slutet av 2001 ett tillfälligt sysselsättningsstöd

till kommuner och landsting (prop. 2001/02:95), och finansutskottet

behandlade frågan våren 2002 i betänkande 2001/02:FiU25. Vid behandlingen

väcktes ett antal motionsförslag som bl.a. riktade kritik mot formen

för stödet, dvs. att det skulle utgå som en kreditering av kommunernas

skattekonton.

Finansutskottet anordnade en offentlig utfrågning om förslaget den 12

mars 2002. Vid denna utfrågning deltog bl.a. dåvarande finansminister

Bosse Ringholm och dåvarande statssekreteraren vid Finansdepartementet

Curt Malmborg.

Utskottet tillstyrkte regeringens förslag, och riksdagen beslutade i

enlighet med detta efter att ärendet tagits upp till förnyad behandling

då det återförvisats till finansutskottet.

5.5 Finansutskottets ställningstagande

Utskottet anser att de frågor som Riksrevisionen tar upp i sin rapport

är väsentliga och angelägna. Budgetlagens princip om bruttoredovisning

är ett viktigt inslag i den nya budgetprocess som varit i bruk sedan

slutet av 1990-talet och som sedan dess har bidragit till att upprätthålla

sunda offentliga finanser. Utskottet har vid upprepade tillfällen

framhållit detta och vill än en gång understryka vikten av tydlighet och

öppenhet i den statliga redovisningen.

Bruttoredovisningen bidrar till att skapa tydlighet och transparens i

den statliga redovisningen. Statens budgetsaldo visar numera exakt

storleken på statens lånebehov utan att några utombudgetära fonder o.d.

behöver beaktas. Budgetlagen har som huvudprincip att utgifter och

inkomster ska bruttoredovisas men tillåter samtidigt vissa undantag

från denna princip. Riksdagen har, efter beslut i varje enskilt fall,

godkänt ett antal sådana undantag varav det tillfälliga sysselsättningsstödet

är ett. Undantag från bruttoredovisningsprincipen bör enligt utskottets

uppfattning göras restriktivt, och regeringen bör i varje enskilt fall

motivera de undantag som föreslås.

Riksrevisionens styrelse anser att det är av stor vikt att de grundläggande

principerna om transparens, budgetdisciplin och kostnadskontroll

upprätthålls av regering och riksdag samt att om dessa principer hade följts

skulle sysselsättningsstödet ha utformats som ett bidrag på statsbudgetens

utgiftssida.

Utskottet vill med anledning av detta framhålla att frågan om hur stödet

skulle utformas och redovisas behandlades av utskottet i samband med

beslutet om sysselsättningsstödet. Vid behandlingen väcktes motioner

från samtliga oppositionspartier där metoden att kreditera skattekontot

kritiserades som ett sätt att kringgå budgetlagens krav på bruttoredovisning.

För att ge frågan om sysselsättningsstödet en bred och allsidig belysning

anordnade utskottet en offentlig utfrågning där bland andra dåvarande

finansminister Bosse Ringholm och dåvarande statssekreteraren vid

Finansdepartementet Curt Malmborg svarade på frågor som bl.a. rörde om

förslaget var förenligt med budgetlagen. Dessa aspekter på förslaget om

sysselsättningsstöd var således väl kända och beaktade när riksdagen

fattade sitt beslut. Utskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden och

tillstyrkte regeringens förslag. I sin motivering skrev utskottet:

I flera motioner hävdas att detta förfaringssätt [att stödet ansöks hos

RSV och krediteras kommunernas skattekonton] skulle strida mot budgetlagen.

Utskottet vill mot detta anföra att tekniken att kreditera skattekontot

har tillämpats även för andra typer av stöd som riksdagen tidigare

beslutat om. Dessa stöd redovisas tydligt under inkomsttitel 1700

Nedsättning av skatter på statsbudgeten. Där redovisas exempelvis

anställningsstödet, stödet för bredbandsinstallationer och visst stöd till

sjöfarten. Sysselsättningsstödet kommer således att redovisas på samma

tydliga sätt i statsbudgeten för riksdagen. De grundläggande principerna

om transparens i den statliga budgetredovisningen som utgör utgångspunkten

för budgetlagens krav på bruttoredovisning är därmed väl tillgodosedda.

Utskottet kan nu konstatera att Riksrevisionens styrelse anser att

budgetlagen i det aktuella fallet borde ha tolkats på ett annat sätt än

riksdagen gjorde. Med anledning av detta vill utskottet påpeka att det

är riksdagen själv som avgör hur budgetlagen ska tolkas och tillämpas

och att det är olyckligt om Riksrevisionens styrelses överväganden kan

uppfattas så att man överprövar riksdagens beslut.

Med det anförda avstyrker utskottet Riksrevisionens styrelses förslag

2004/05:RRS17 samt motionerna Fi12 (fp) yrkandena 1-3 och Fi13 (m)

yrkande 3.

6 Övriga frågor

6.1 Utgiftsområdesindelningen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om att utrikesförvaltningen ska överföras

från utgiftsområde 1 Rikets styrelse till utgiftsområde 5 Internationell

samverkan.

Jämför reservation 8 (m).

Motionen

I motion Fi17 av Göran Lennmarker m.fl. (m) yrkas att utrikesförvaltningen

överförs från utgiftsområde 1 Rikets styrelse till utgiftsområde 5

Internationell samverkan.

Utrikesutskottets yttrande

Utrikesutskottet anför i sitt yttrande (UU3y) till finansutskottet att

man i annat sammanhang har tagit ställning mot förslag med motsvarande

innebörd som den som framförs i motionen. Utrikesutskottet vidhåller

sin tidigare inställning och menar i konsekvens härmed att motionen bör

avstyrkas.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet kan konstatera att riksdagen våren 2001, efter förslag

från regeringen i den ekonomiska vårpropositionen, beslutade att ärenden

om Sveriges representation i utlandet skulle överföras från utgiftsområde

5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan till utgiftsområde 1

Rikets styrelse för att fullfölja ombildandet av Regeringskansliet till

en myndighet. Vidare beslutades att utgiftsområde 5 skulle ändra namn

till Internationell samverkan (prop. 2000/01:100, bet. 2000/01:KU23,

rskr. 2000/01:273-276). I betänkande 2001/02:KU37 avstyrktes motionsyrkanden

om att utrikesförvaltningen skulle återföras till utgiftsområde 5.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:335).

Finansutskottet finner inte skäl att föreslå någon annan ordning än den

gällande. Motion Fi17 (m) avstyrks således.

6.2 Obetecknade anslag

Enligt budgetlagen finns tre anslagstyper, obetecknade anslag,

reservationsanslag och ramanslag. Sedan 2004 används dock endast obetecknade

anslag och ramanslag varav de senare helt dominerar. Av budgetens

485 anslag är endast 36 stycken obeteckande, och de svarar sammanlagt

för ca 1 % av utgifterna. Ett obetecknat anslag får varken överskridas

eller sparas till efterföljande år, men för ramanslagen finns möjligheter

både till kredit och sparande.

En genomgång av anslagen visar enligt regeringen att det inte går att

urskilja någon tydlig princip för när ett obetecknat anslag används.

Den fasthet som kännetecknar de obetecknade anslagen kan uppnås även

med ramanslag genom att regeringen anger villkor för anslagets utnyttjande.

Regeringen har därför för avsikt att inför 2006 föra upp dagens obetecknade

anslag som ramanslag och föreskriva att varken kredit eller sparande

får förekomma. Regeringen avser emellertid inte att ändra budgetlagen

i detta avseende varför riksdagen om den så önskar kan besluta att medel

ska anvisas på ett obetecknat anslag.

Finansutskottet har inget att erinra mot den förändrade tillämpning av

anslagstyperna som regeringen aviserar.

6.3 Ändrad redovisning av statsbudgetens inkomster

Regeringen aviserar att man till höstens budgetproposition avser att

förändra redovisningen av statsbudgetens skatteinkomster. Sedan 1998 då

skattekontot infördes redovisas inte inbetalade utan debiterade belopp

på många inkomsttitlar. Skillnaderna mellan de debiterade och betalade

skatterna redovisas på inkomsthuvudgruppen 1600 Betalningsdifferenser,

så att statsbudgetens totala skatteinkomster avser betalningar, dvs.

redovisas kassamässigt. Utifrån den nuvarande redovisningen är det dock

svårt att relatera utvecklingen av skatteinkomsterna till den ekonomiska

utvecklingen, särskilt beträffande hushållens och bolagens skatter kan

förskjutningen i fördelningen mellan åren uppgå till relativt stora

belopp.

För att redovisningen i statsbudgeten på ett bättre sätt än i dag ska

kunna användas både till ekonomisk analys och för beräkning av statens

lånebehov arbetar regeringen med att utveckla strukturen av statsbudgetens

inkomstsida. Avsikten är att enskilda skatteslag ska avspegla det

aktuella årets skatteregler och ha en direkt koppling till makroekonomiska

faktorer som t.ex. sysselsättningen, arbetslösheten och löne- och

konsumtionsutvecklingen. Skatterna bör grupperas efter skattebaser såsom

skatt på arbete, kapital, konsumtion och insatsvaror samt övriga skatter.

Avgränsningen mellan vad som är skatter och övriga inkomster är inte

densamma i statsbudgeten som i nationalräkenskaperna. För att öka

överensstämmelsen dem emellan avser regeringen dessutom att flytta ett

antal inkomsttitlar från inkomsttypen 2000 Inkomster av statens verksamhet

till 1000 Skatter.

De förändringar av inkomstredovisningen som regeringen nu aviserar

innebär enligt utskottets uppfattning radikala förändringar av statsbudgetens

inkomstsida. Exempelvis kommer de stora inkomsttitlarna för fysiska och

juridiska personers inkomstskatt att ersättas av andra titlar baserade

på en annan indelning. Innebörden är också att de skatter som redovisas

på enskilda inkomsttitlar i flera fall kommer att vara periodiserade

och att nya korrigeringsposter behöver tillkomma för att fånga upp

skillnaderna mellan den periodiserade redovisningen och den kassamässiga,

som även framöver kommer att finnas kvar på aggregerad nivå.

Utskottet är angeläget att i höstens budgetpropositionen få en närmare

redogörelse för konsekvenserna av den förändrade inkomstredovisningen

såväl vad gäller de analytiska fördelar som regeringen pekar på som de

eventuella komplikationer som förändringen kan ge upphov till. Det är

angeläget att även löpande under året kunna följa redovisningen av de

olika inkomstslagen. Skillnaderna mellan dagens redovisning och den som

nu aviseras bör belysas utförligt. Utskottet anser det också angeläget

att dagens redovisning tydligt länkas ihop med den nya, så att övergången

i sig inte orsakar problem att följa inkomsternas utveckling över tiden.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Riktlinjer för den ekonomiska politiken, punkt 1 (m, fp, kd, c)

av Mikael Odenberg (m), Karin Pilsäter (fp), Mats Odell (kd), Gunnar

Axén (m), Christer Nylander (fp), Roger Tiefensee (c) och Cecilia

Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om riktlinjer för den ekonomiska politiken. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna

2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 1,

2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1,

2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna

del och 2 samt

2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del

och

avslår proposition 2004/05:100 punkt 1 i denna del.

Ställningstagande

Inledning

Sverige kan bättre! Sverige behöver förändring!

Det stora utanförskapet är Sveriges största problem i dagsläget. Att

mer än en miljon människor i arbetsför ålder står utan arbete är inte

acceptabelt.

Regeringen och dess stödpartier har inte redovisat en politik som tar

Sverige ur krisen. Det måste till nya tag och nya krafter. Regeringen

klarar inte heller av att upprätthålla stabila statsfinanser trots en

god konjunktur.

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet har bildat

Allians för Sverige. Vi vill på väsentliga punkter föra en annan politik

än regeringen.

En politik för ett bättre Sverige måste utgå från att vi är en del av

den globala ekonomin. Vårt deltagande i internationell handel och

internationellt samarbete har gett oss det välstånd vi har i dag. Det har

samtidigt inneburit att vi anpassat oss till förändringar i vår omvärld.

Våra stora internationella företag har gått före och byggt upp ett

kunnande som kommit hela samhället till del och som varit den ekonomiska

basen för de reformer som genomförts. Det har också funnits en stor

vilja att anpassa sig till de nya förutsättningar som vårt internationella

beroende medfört.

Någon annan väg finns inte heller i framtiden. Men utmaningarna kommer

att se annorlunda ut än tidigare. Nya länder och nya företag dyker upp.

Men målet är detsamma, att genom engagerat deltagande i internationellt

utbyte och genom att hålla god konkurrenskraft säkra goda inkomster

till befolkningen. Utan ett starkt och konkurrenskraftigt näringsliv

får vi inte heller resurser till offentliga åtaganden.

Det stora antalet människor som står utanför arbetsmarknaden måste minska.

Det behövs en politik som sträcker sig över flera områden för att uppnå

det. Vi är inriktade på att göra det mer lönsamt att arbeta och samtidigt

skapa förutsättningar för att de nya jobb som behövs kan komma fram.

Det övergripande målet för Alliansens politik är att öka välståndet och

tryggheten för alla medborgare. Ett stort utrymme för individuellt

självbestämmande och ett gemensamt ansvarstagande för trygghet åt alla

är vår utgångspunkt. Att säkra välståndstillväxten och välfärden

förutsätter ett långsiktigt perspektiv. Mot denna bakgrund föreslår Allians

för Sverige en samlad strategi. Denna strategi har fyra huvudkomponenter:

Det

måste löna sig att arbeta.

Förutsättningarna för nya jobb måste förbättras, villkoren för företagande

och företagens konkurrenskraft förstärkas.

Den offentliga sektorn måste reformeras och välfärden tryggas.

Uthålliga offentliga finanser måste säkras.

Utanförskapet

Utgångsläget är prekärt. Ungefär 1,5 miljoner människor försörjs i dag

genom olika offentliga ersättningar i stället för arbetsinkomster eller

arbetar mindre än de önskar. Just nu (siffrorna avser april 2005) är

259 000 öppet arbetslösa. 127 000 personer befinner sig i olika

AMS-åtgärder. Den totala arbetslösheten uppgår därmed till 386 000 personer

eller 8,7 % av arbetskraften.

De latent arbetssökande, dvs. människor som kunnat och velat arbeta men

som inte aktivt sökt arbete, samt heltidsstuderande som sökt arbete,

uppgår till 163 000. Gruppen heltidsstuderande som sökt arbete uppgår

till 100 000 personer, en ökning med nästan 50 000 sedan april förra

året. Många av dem studerar bara därför att de inte kan få jobb. I

internationell statistik räknas de som arbetslösa. Dessutom arbetar ca

250 000 personer mindre än de skulle vilja.

Sammantaget utgör dessa personer en betydande och outnyttjad reserv som

står förhållandevis nära arbetsmarknaden. Därtill erhöll, enligt senast

tillgängliga uppgifter, drygt en kvarts miljon, 243 000, sjukpenning

och 547 000 var förtidspensionerade. Den senaste månaden ökade antalet

förtidspensionerade med drygt 70 000. Bland de sjukskrivna och

förtidspensionerade finns stora grupper som anger att de skulle kunna arbeta

om vissa villkor uppfylls.

I stora delar av landet står bortåt en tredjedel av den vuxna befolkningen

i arbetsför ålder utanför den reguljära arbetsmarknaden. Det är lika

många som under den ekonomiska krisen i början av 1990-talet. Kostnaderna

för sjukpenning, sjukersättning, a-kassa och AMS-åtgärder uppgår nu

till astronomiska 185 miljarder kronor. Det är inte troligt att regeringen

kommer att kunna nå sitt sysselsättningsmål eller sitt mål för ohälsotalen

under mandatperioden. Om inte fler åtgärder med det primära syftet att

dölja öppen arbetslöshet vidtas är det heller inte troligt att regeringens

mål för den öppna arbetslösheten nås. Regeringens egen prognos innebär

att fyraprocentsmålet för den öppna arbetslösheten nås under hösten

(valåret) 2006 för att sedan på nytt stiga.

Slutsatsen är att det finns massor av människor som vill arbeta men som

av olika skäl inte beretts arbete i Socialdemokraternas Sverige.

Trots en hög ekonomisk tillväxt förmår regeringen heller inte att "samla

i ladorna" för att möta kommande konjunkturnedgångar och demografiska

utmaningar. Tvärtom går den statliga verksamheten med betydande underskott.

Endast överskott i pensionssystemet har förmått att rädda de konsoliderade

offentliga finanserna över nollstrecket. De befinner sig dock långt

ifrån det mål om 2 % överskott över en konjunkturcykel som riksdagen

har lagt fast. Med årets vårproposition frångår regeringen i praktiken

detta överskottsmål. Redan detta är både anmärkningsvärt och oroande.

Under

kommande decennier åldras den svenska befolkningen. Fler kommer att

efterfråga kvalificerade och dyrbara vård- och omsorgstjänster. Men

framför allt kommer en minskande del av befolkningen att arbeta och

vara skattebetalare i arbetsför ålder. Alltfärre kommer att behöva ta

hand om alltfler och finansiera alltmer.

Det här är en omöjlig ekvation. Det är viktigt att våra skattepengar

används så effektivt som möjligt, men inte ens en rekordhög

produktivitetsutveckling kommer att kunna möta detta finansieringsproblem. Det

finns inga genvägar, utan vi måste bli fler som arbetar och vi måste

arbeta mer. Att stimulera en sådan utveckling är också kärnan i vår

ekonomiska politik.

Förutsättningar: Globaliseringen

En av de stora utmaningarna som den ekonomiska politiken har att möta

under kommande år kommer från en ökad internationalisering, eller

globalisering, av näringslivet. Länder som tidigare ansetts för riskfyllda

ur ett politiskt eller ofördelaktiga ur ett ekonomiskt perspektiv har

under det senaste decenniet blivit alltmer integrerade i världsekonomin.

Det gäller Kina och de övriga länderna i Öst- och Sydostasien, liksom

de forna sovjetrepublikerna och deras f.d. lydstater i diktaturens

Östeuropa. De låga kostnader som dessa länder kan erbjuda har lett till

en ökad global konkurrens om såväl arbetstillfällen som investeringskapital.

Svenska jobb flyttar utomlands

Resultatet av denna globalisering syns såväl i den svenska

sysselsättningsstatistiken som i storföretagens resultaträkningar. Medan

vinsterna

stiger till följd av att produktionen flyttar dit där den är billigare

blir antalet jobb som är kvar på hemmaplan alltfärre. Stora varsel har

blivit vardagsmat i tidningarnas rubriker, och ännu syns inga tendenser

till att trenden är på väg att brytas.

En studie av årsredovisningarna från de 20 största företagen på

Stockholmsbörsen mellan 2000 och 2004 visar detta med stor tydlighet. Under

perioden skapade dessa företag omkring 275 000 arbetstillfällen. Men

detta skedde genom att 300 000 nya jobb skapades utomlands, samtidigt

som antalet anställda i Sverige minskade med 25 000 personer.

Men det är inte bara i storföretagen som utflyttningen sker. Svenskt

näringsliv presenterade i mars 2005 en undersökning om utflyttningen

bland 5000 företag i alla storlekar och inom alla branscher för åren

1999-2004. Undersökningen visar att vart åttonde företag redan flyttat

ut verksamhet, och att mer än hälften av dessa utflyttningar ledde till

neddragningar i Sverige. Utflyttningen medför också att många företag

förlorat sina kunder. Mer än vart fjärde företag har förlorat uppdrag

under den senaste femårsperioden på grund av att deras kunder flyttat

ut produktion utomlands.

Framtiden ser minst lika dyster ut. Almi redovisar att vart femte

småföretag planerar att flytta verksamheten utomlands. Enligt Svenskt

Näringslivs beräkningar riskerar ytterligare drygt en halv miljon jobb

att försvinna utomlands.

Omsättning av jobb och arbetsplatser är en del av en pågående

strukturomvandling. Den har funnits sedan industrialismens barndom. Det stora

problemet är att antalet nya jobb som kan ersätta de gamla inte är

tillräckligt. Med ett ökat företagande och nya jobb skulle både de gamla

jobben kunna ersättas och de som står utanför kunna komma in på

arbetsmarknaden. En undersökning utförd av TCO visar att under perioden

1994-2003 har antalet nya jobb vid nya arbetsställen blivit färre.

Sveriges investeringar lägst i OECD

Sverige drabbas inte bara av jobbflytten. Även när det gäller investeringarna

är läget alarmerande. De senaste tio åren har Sverige successivt dränerats

på investeringskapital. Trots växande överskott i utrikeshandeln blir

intäkterna av det vi sålt utomlands i allt väsentligt kvar i andra länder.

Till viss del på goda grunder - pengar ska placeras där de gör bäst

nytta. Och är det så att svenska hushåll och företag tror sig få bättre

avkastning utomlands, är det till nytta för svenska sparare på lite

sikt, men med risk för färre jobb i Sverige.

Det finns också en skatteaspekt på pengautflödet. Till följd av den

höga svenska kapitalbeskattningen är det möjligt att många svenskar

låtit föra ut pengar till länder där kapitalet får vara i fred.

Uppskattningar som Statistiska centralbyrån gjort tillsammans med Skatteverket

visar att svenskarnas oredovisade utlandssparande nu uppgår till 700

miljarder kronor - motsvarande drygt en fjärdedel av Sveriges årliga

BNP. Det kan jämföras med ca 120 miljarder kronor 1990. Lägger man till

det kapital som flyttat med de svenskar som skattereglerna drivit ur

landet så kan beloppet vara så mycket som 1 500 miljarder kronor.

Utflödet och den kraftiga tillväxten i utlandssparande innebär att

kapital som kunde ha gått till investeringar i Sverige hamnat i andra

länder. Resultatet av detta syns också i den fallande svenska

investeringsgraden. Som andel av vår ekonomi har investeringarna fallit

kraftigt sedan början på 1990-talet. Delvis är detta en effekt av fallande

bostadsinvesteringar. Men trots att bostadsinvesteringarna kommit i

gång igen de senaste två åren, så är investeringsgraden fortfarande den

allra lägsta inom hela OECD. Bara Turkiet är i närheten, men det beror

på att landet just gått igenom en större finansiell kris.

De företag som ändå väljer att investera i Sverige gör det i allt

väsentligt för att få effektivare produktionsanläggningar. Andelen

nyinvesteringar i förhållande till effektiviseringsinvesteringar är

försvinnande liten. Resultatet av detta blir högre produktivitet, men också

färre jobb och ökad utslagning av arbetskraft. Denna trend måste också

vändas om utanförskapet på arbetsmarknaden ska brytas.

Vänsterkartellen sviker utmaningarna

Sveriges produktionskostnader och skadliga kapitalskatter utgör en

konkurrensnackdel som måste mötas om det ska finnas konkurrensutsatta

jobb kvar inom landet även i framtiden. Den låga investeringsgraden och

utslagningen av jobb i Sverige har redan skapat ett stort utanförskap

på arbetsmarknaden och medfört påtagligt högre kostnader för den offentliga

sektorn. Ungefär 20 % av befolkningen i arbetsför ålder är i dag i behov

av offentligt stöd för att klara sin försörjning.

På detta område står socialdemokratin och dess stödpartier fortfarande

utan svar. I stället för att bryta dödläget med offensiva reformer tycks

deras metoder vara att skylla på Riksbankens räntepolitik och vänta på

att konjunkturen tar fart.

Det är Socialdemokraternas politik som genom ständigt nya pålagor på

företagandet har tvingat företagen till rationaliseringar med ökat

arbetstempo för den befintliga arbetsstyrkan. Politiken driver arbetsplatser

och sysselsättning ut ur landet. Detta är den verkliga otryggheten, och

den är en direkt konsekvens av den misslyckade politiken.

Alliansen har lösningar

För att skapa förutsättningar för ökad sysselsättning måste summan av

vad hushåll och företag betalar i löner, skatter och avgifter för en

arbetad timme minska. Det totala skattetrycket på arbetskraft i Sverige

i dag uppgår till drygt 70 % av bruttokostnaden för en arbetad timme.

Det anser vi är för högt.

Ett första steg att dämpa denna utveckling är att sänka inkomstskatterna

på arbete. Särskilt marginalskatterna på låga inkomster tror vi är

skadliga för samhällsekonomin. Genom att ha höga skatter redan på låga

inkomster eller höga trösklar för att ta ett jobb, tvingas löntagarna

förhandla till sig höga lönelyft för att se något resultat i plånboken.

Samtidigt blir det omöjligt för företagen att behålla samma arbetsstyrka

när kostnaden för arbetskraften stiger. Resultatet blir ökad arbetslöshet.

Vi vill att varje inkomstökning ska märkas i plånboken. I våra alternativ

till regeringens vårproposition har vi alla presenterat inkomstskattereformer

som sänker marginalskatten för låg- och medelinkomsttagare.

Men politiken kan inte stanna vid inkomstskatterna. Mer behöver göras

för att uppmuntra människor till att starta och driva växande företag.

Regelkrånglet måste minska, och skatterna för egenföretagare sänkas.

Vi vill vidare stegvis avveckla förmögenhetsskatten.

Förutsättningar: den ekonomiska utvecklingen

Den internationella konjunkturen

Medan 2004 var ett blomstrande år för den totala tillväxten i världen,

visar de flesta prognoser en allmän dämpning av konjunkturen under

2005. Nedgången i konjunkturen förväntas sträcka sig en bit in i 2006.

Anledningarna är det höga oljepriset i kombination med åtstramningspolitik

i två viktiga tillväxtcentrum: USA och Kina. Trots det dämpade läget i

den globala ekonomin beräknas tillväxten uppgå till omkring 4 %, vilket

är en hög nivå i ett historiskt perspektiv.

Svackan i den amerikanska ekonomin kopplas samman med minskad produktivitets-

och vinsttillväxt, vilket även har haft en hämmande effekt på

investeringsviljan. Den amerikanska ekonomin hade under 2004 stark draghjälp

av en expansiv finanspolitik i form av skattesänkningar och utgiftsökningar.

Ett omslag i den amerikanska skattepolitiken och en gradvis höjning av

räntan minskar nu den privata konsumtionen. USA:s ekonomi har gått in

i en mognare fas, men förväntas ändå uppnå en hyfsad tillväxt på ca 3½

% under 2005.

Asien har varit och är fortfarande en kraftfull tillväxtmotor i den

globala ekonomin. Inbromsning i den utländska efterfrågan av asiatiska

varor, minskad kinesisk import och penningpolitisk åtstramning i Kina

är orsaker till den avmattning i den asiatiska ekonomin som inleddes

under andra hälften av 2004.

Problemen med tillväxten i euroområdet består. Den potentiella tillväxttakten

har minskat med en hel procentenhet från 2,6 % 1990 till 1,6 % 2004.

Orsaken är främst relaterad till arbetsmarknaden och antalet arbetade

timmar. Efter en kortare uppgång i konjunkturen under 2004 förväntas

tillväxten i euroområdet endast uppnå den potentiellt möjliga och landa

på 1,6 % 2005 och 2,4 % under 2006. Detta lär innebära att euroländernas

arbetslöshet och inflation består under de närmsta åren.

Utvecklingen i Sverige

Under 2004 har svensk ekonomi haft draghjälp av den allmänna uppgången

i den internationella ekonomin. Trots att 2004 var ett av de bästa

tillväxtåren sedan 1970-talet befann sig ungefär en femtedel av Sveriges

arbetsföra befolkning utanför arbetsmarknaden. Sverige hamnade dessutom

på sista plats i OECD:s investeringsliga för 2004. När den internationella

konjunkturen nu dämpas hårdnar kraven på Sveriges förmåga att ta kommandot

över den egna ekonomiska utvecklingen. Allians för Sverige menar att

den socialdemokratiska regeringens ekonomiska politik kraftigt hämmar

tillväxten och företagandet.

Sverige är på väg in i en mer dämpad tillväxtperiod. I regeringens

vårproposition förutspås tillväxten bli 3,2 % 2005, 2,7 % 2006 och 2,4

% 2007. Trots att den svenska tillväxten förutspås bli förhållandevis

god under de närmaste åren väntas en svag utveckling av sysselsättningen.

Räknar man bort de åtgärder som regeringen vidtar för att hålla människor

sysselsatta i olika arbetsmarknadsprogram skapas bara en blygsam ökning

av sysselsättningen under innevarande år. Inte heller arbetslösheten

beräknas minska nämnvärt under 2005. De uppgifter om konjunkturen som

kommit under senare tid talar för att tillväxten kommer att bli svagare

än regeringen räknade med. Både Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer

och statistik över hushållens inköpsplaner visar på större pessimism än

tidigare.

Den svenska exportmarknadens framgångar under 2004, i synnerhet inom

bilindustrin och telekomsektorn har avtagit. En förstärkning av den

svenska kronan under 2005 bedöms försämra den svenska konkurrenskraften

ytterligare. I stället är det industrins investeringar och viss ökning

av privat konsumtion, tack vare låg inflation och en marginell förstärkning

på arbetsmarknaden, som kommer att vara drivkrafterna i ekonomin under

2005.

Inflationen beräknas bli låg under 2005 för att normaliseras under 2006.

Den allmänna uppfattningen är att risken för låg inflation är större

än tvärtom. Globaliseringen håller i dag tillbaka priserna i många

branscher. Den privata konsumtionen har inte heller tagit fart som

förväntat. En trolig förklaring är den allmänna osäkerheten inför

konjunkturens utveckling.

Inflationshotet är just nu lägre än vad Riksbanken tidigare förutspått.

Trots att reporäntan legat kvar på 2 % i mer än ett år är konjunkturutvecklingen

mer dämpad än vad Riksbanken beräknat. Detta är ett tydligt tecken på

svagheter i svensk ekonomi. Vi anser att den låga sysselsättningen hör

samman med en misslyckad tillväxtpolitik och därmed svårigheter att

möta den globala konkurrensen. Medan Socialdemokraterna sätter sitt

hopp till Riksbanken och tillväxten i omvärlden vill Allians för Sverige

utforma en politik som leder till en långsiktigt hållbar tillväxt.

Vår gemensamma politik

Steg för steg

Allians för Sverige skapades för mindre än ett år sedan. Även inför

tidigare val har våra partier varit beredda att ta ett gemensamt

regeringsansvar. På ett antal områden har även tidigare gemensamma

ståndpunkter arbetats fram i olika arbetsgrupper. Denna gång är dock arbetet

bredare och mera målinriktat. Sex olika arbetsgrupper kommer vintern

2005/06 att vara färdiga med rapporter som utgångspunkt för ett gemensamt

valmanifest.

Men under vägen dit har ett antal gemensamma förslag lagts fram och

denna arbetsmetod med ett successivt arbete med att mejsla fram en

gemensam politik kommer att fortgå. Hittills har gemensamma ståndpunkter

och förslag arbetats fram inom exempelvis följande områden:

Rättstryggheten

Försvaret

Principer för vård och omsorg

Bättre krisberedskap

Avpolitisering av universitet och högskolor

Kriminalvården

Turismpolitiken

Startlag i stället för stopplag

Forskningspolitiken

Valfrihet i äldreomsorgen

Nystartsjobb

Integrationspolitiken.

Detta arbete med successiva överenskommelser kommer att fortsätta. Det

kan sättas i motsats till de olikheter som råder mellan regeringen och

dess stödpartier. De ständiga hot om avbrott i samarbetet som där

förekommer visar på de stora skillnader som råder. Där kan gemensamma

ståndpunkter bara uppnås genom stora och kostsamma eftergifter från

regeringens sida, eftergifter som framtida generationer av skattebetalare

kommer att få bära kostnaderna för.

De stora uppgifterna

Den ena uppgiften är att öka utbudet av arbetskraft. Detta är möjligt

att åstadkomma genom en kombination av sänkta skatter på arbete och bl.

a. stramare ersättningssystem. Tyvärr går regeringen i motsatt riktning

och vill i friårsexperimentet t.o.m. ge människor betalt för att inte

arbeta.

Det är mycket viktigt att vi har offentliga trygghetssystem som förmår

att fånga upp och skydda människor som råkar illa ut till följd av

sjukdom, arbetsskada eller arbetslöshet. Det är också viktigt att

trygghetssystemen är utformade på sådant sätt att de ger tillräckliga

incitament till arbete. Att den ersatta arbetsfrånvaron i dag uppgår

till bortåt en fjärdedel av den vuxna befolkningen och att 2,2 miljoner

svenskar under en normal vecka inte är på arbetet tyder på att dagens

avvägning inte är perfekt. Detta kommer bl.a. till uttryck i att vi å

ena sidan blir allt friskare, lever allt längre, börjar arbeta allt

senare i en allt bättre arbetsmiljö och slutar allt tidigare, men å

andra sidan samtidigt får alltfler sjukskrivna och alltfler förtidspensionerade.

Den andra stora uppgiften är att öka efterfrågan på arbetskraft. På

detta område framstår regeringen också som närmast handlingsförlamad.

Det finns ett stort behov av att förbättra närings- och entreprenörklimatet

i vårt land. Det handlar om allt från riskkapitalförsörjning, regelkrångel,

fåmansbolagsregler, förmögenhetsskatt till höga arbetsgivaravgifter.

Vi föreslår också ett brett program för att förbättra arbetsmarknadens

funktionssätt, bl.a. en mer effektiv arbetsmarknadspolitik och nystartsjobb,

vilket också kommer att underlätta övergången till arbete.

Skattesänkningar på arbete

Att öka antalet som arbetar och antalet arbetade timmar är avgörande

för att Sverige skall klara av att möta de krav som en åldrande befolkning

ställer. Ett större arbetsutbud innebär att produktionsförmågan ökar.

Därmed stiger utrymmet både för hushållens konsumtion och för de

skatteintäkter som finansierar välfärden. Vår uppfattning är att det inte

råder brist på arbetsuppgifter i Sverige. Höga skatter, brister i

företagsklimatet och felaktig organisation av sjukvården, skolan och annan

viktig välfärdsverksamhet gör att det finns många uppgifter som borde

utföras men som inte utförs.

Alliansens politik för arbete har flera komponenter. Sänkta marginalskatter

och lägre ekonomiska trösklar att gå från bidrag till arbete,

systemförändringar i vård-, rehabiliterings- och integrationspolitiken samt

en flexiblare arbetsmarknad lägger grunden för att fler kan arbeta. Det

är viktigt att skattesänkningarna och besparingarna utformas på sådant

sätt att den ger största möjliga effekt på arbetsutbudet.

Mot denna bakgrund har Alliansen slagit fast några centrala problem och

principer som en skattereform bör angripa och följa.

Stimulera arbete

För alltför många svenskar lönar det sig för lite att arbeta på grund

av den samlade effekten av skatte- och ersättningssystemen. Den höga

skattebelastningen för låg- och medelinkomsttagare, som är nödvändig

för att finansiera att alltför många är beroende av olika bidrags- och

ersättningssystem, är ett viktigt skäl till att många i Sverige inte är

i arbete.

I dag är vinsten av att lämna bidragsförsörjning för arbete generellt

sett låg och i stort sett obefintlig för många. Ju längre tid en person

befinner sig utan jobb desto större är risken att man förblir arbetslös.

Mot denna bakgrund hastar det med att bryta utanförskapet. Skattesystemet

måste således göra det relativt sett mer lönsamt att arbeta. Detta kan

och bör ske på flera olika sätt. Därigenom kan olika reformers effekter

komma att förstärka varandra.

Alliansen föreslår att det införs en särskild skattelättnad för dem som

arbetar. Skattelättnaden kommer därmed att stimulera till arbete framför

annan försörjning. Människor som står utan jobb är olika nära arbetsmarknaden

och har därmed olika möjligheter att snabbt börja arbeta. Mot denna

bakgrund finns det skäl att vid sidan av sänkta skatter särskilt stödja

personer som varit frånvarande under en längre tid. Mot denna bakgrund

har Allians för Sverige lagt förslag om s.k. nystartsjobb, se nedan.

Beskattningen på marginalen inklusive effekten av avtrappade bidrag vid

stigande inkomster gör att det för många i stort sett inte lönar sig

att arbeta mer eller anstränga sig för att få en högre lön. För att

uppnå ett tydligt ökat arbetsutbud, både genom ökat arbetskraftsdeltagande

och ökad arbetstid, måste marginalskatten sänkas för huvuddelen av

löntagarna.

Stimulera äldre att arbeta längre upp i åldrarna

Äldre är en resurs som tas till vara i för liten utsträckning samtidigt

som livslängden stiger. Arbetskraftsdeltagandet sjunker kraftigt ju

närmare pensionsåldern man når. Många äldre vill och kan jobba mer.

Till detta kommer att antalet äldre väntas växa betydligt under de

närmaste åren. Detta betyder att äldre utgör en betydande arbetskraftsreserv,

en reserv som vi anser bör tas till vara. Insatser för att öka de äldres

arbetsutbud kräver inga omfattande reformer, då det innebär att en

individ stannar ett eller ett par år längre i arbete, eller väljer att

inte gå ner i arbetstid.

Det är främst i gruppen över 65 år som arbetsutbudet minskar. I

åldersgruppen 60-64 år ökar arbetskraftsutbudet men nivån är fortfarande

mycket låg. Andelen 64-åringar som var i arbete under 2004 var endast

drygt 30 %. Allians för Sverige vill därför undersöka möjligheterna att

stimulera dessa grupper att välja att stanna kvar i arbete.

Äldres incitament att jobba är emellertid svaga. Pensionärers inkomster

beskattas hårt. Löneinkomster staplas ovanpå pensioner, vilket medför

att personer redan vid mycket måttliga inkomster utöver pensionen drabbas

av högsta marginalskatt.

Ett annat problem är att äldre människor ofta inte värderas lika högt

som yngre arbetskraft. Produktiviteten anses ofta vara lägre samtidigt

som äldre normalt sett har högre lön än yngre. Detta gör att företagen

kan ha incitament att minska antalet äldre.

Allians för Sverige vill komma till rätta med dessa problem och avser

återkomma med förslag som stimulerar äldre att stanna kvar i arbetet.

De stimulansåtgärder som vi anser bör undersökas är: sänkt skatt, sänkt

arbetsgivaravgift och ändrade avtal.

Skattesystemet ska gynna utbildning och förkovran

I en alltmer konkurrensutsatt värld kommer länder med höga lönekostnader

som Sverige att tvingas till en allt snabbare strukturomvandling. För

att på sikt kunna bevara och stärka vårt relativa löneläge mot omvärlden

krävs att kunskapsinnehållet i vår produktion stiger snabbt. Sveriges

långsiktiga välstånd och lönebetalningsförmåga avgörs av produktivitetsnivån

i näringslivet.

Den långsiktiga produktiviteten beror på en rad olika institutionella

faktorer som konkurrens, skattesystem, infrastruktur, innovationsklimat

m.m. samt till en betydande del på arbetskraftens utbildningsnivå. Därför

är det viktigt att skattesystemet stimulerar till extra ansträngningar,

utbildning och förkovran. Dessutom påverkas produktiviteten av

individernas drivkraft och möjligheter att förbättra sin egen situation

genom att anstränga sig mer. Vi behöver sänka skatten även för personer

med högre inkomster för att stärka incitamenten till utbildning, förkovran

och egen ansträngning. Därmed förbättras den långsiktiga produktionsförmågan

och lönebetalningsutrymmet.

Förslagen från Allianspartierna

Samtliga partier inom Alliansen föreslår att det införs en särskild

statlig skattelättnad för arbetsinkomster. Skillnaderna i teknik är små,

medan skattesänkningarnas storlek skiljer sig åt.

Arbetsinkomster upp till 20 000 à 30 000 kr per år skattebefrias.

För arbetsinkomster över skattebefriad nivå ersätts dagens grundavdrag

med ett förvärvsavdrag som stiger med inkomsten.

I den mån individen har inkomster från både arbete och olika socialförsäkringar,

pensioner m.m. bestäms avdraget utifrån vad som är mest förmånligt för

individen; dagens grundavdrag eller det föreslagna förvärvsavdraget för

arbetsinkomster.

Förslagen innebär att alla som har arbetsinkomster får en skattesänkning,

men att större delen tillfaller låg- och medelinkomsttagare. Skatten

för låga arbetsinkomster slopas. Detta leder till att tröskeln att träda

in på arbetsmarknaden sjunker märkbart. Därutöver sänks marginalskatten

för inkomster upp till ca 300 000 kr.

En utgångspunkt är vidare att dagens skatteskala ska gälla för inkomster

från olika socialförsäkringar, arbetslöshetsförsäkringen och pensioner.

Skatteförändringarna utformas så att kommunernas ekonomi lämnas oförändrad.

Hushållstjänster

Den obetalda arbetstiden är omfattande, särskilt för kvinnor. Det höga

skattetrycket gör att endast ett fåtal har råd att anlita hjälp för att

sköta vardagsnära sysslor. En förutsättning för att många kvinnor ska

kunna arbeta mer är att de arbetar mindre hemma. Visst ska ansvaret

delas, men det underlättas av om det finns möjlighet att köpa vissa

tjänster. För att i praktiken underlätta vardagen och förbättra

förutsättningarna för deltagande i arbetslivet vill vi sänka skatten på

hushållstjänster.1Tjänster som utförs i hemmet samt vissa externa

tjänster, exempelvis hjälp med hämtning och lämning på dagis, tvätteritjänster

m.m. Vi vill införa en 50-procentig skattereduktion på utgifter för

arbetskostnader upp till 100 000 kr. Detta innebär att den maximala

skattelättnaden kan uppgå till 50 000 kr per år.

Socialförsäkringarna

Våra partier anser att socialförsäkringarna ska ha en central roll i

samhällsekonomin för att skapa trygghet för dem som av olika skäl hamnar

utanför arbetsmarknaden. I dag står en alltför stor grupp ofrivilligt

utanför den svenska arbetsmarknaden, vilket inte bara är en tragedi för

de inblandade, utan också ett mänskligt resursslöseri för hela samhället.

Trots att statens samlade kostnader för framför allt sjukfrånvaron

ökat kraftigt sedan 1997 har socialdemokratin och dess stödpartier inte

vidtagit de åtgärder som krävts för att hejda kostnadsökningarna.

Våra partier anser att socialförsäkringarna skall fungera som skyddsnät

och stötta arbetslinjen. Grundprinciperna är att systemen ska vara

robusta, rättvisa och stimulera till arbete. Socialförsäkringarna ska

vara kollektivt finansierade. Genom kollektiva försäkringar hindras att

negativa urval görs som selekterar riskgrupper från grupper av människor

som är förhållandevis friska och sysselsatta. Samtidigt måste systemen

vara utformade så att fusk och överutnyttjande minimeras.

Partierna i Allians för Sverige anser att det svenska socialförsäkringssystemet

som det nu är utformat inte är långsiktigt hållbart för statens finanser.

Det uppmuntrar heller inte till arbete tillräckligt starkt, och det

kan i vissa avseenden uppfattas som orättvist. För att uppnå dessa

målsättningar krävs en översyn av det nuvarande socialförsäkringssystemet.

Frågan om ersättningsnivåerna är bara en faktor i en sådan översyn.

Följande mål bör gälla för socialförsäkringarna:

Socialförsäkringssystemen bör främja återgång i egen försörjning, ett

ansvarsfullt utnyttjande och motverka att bidragsberoende permanentas.

Socialförsäkringssystemet bör göras mer självständigt i förhållande

till den övriga statsbudgeten och tydligare koppla förmånerna till den

enskilda individen, t.ex. genom en ökad försäkringsmässighet. De principer

som bör ligga till grund för nödvändiga förändringar återfinns i betydande

grad i den reformering som med bred politisk enighet gjorts av

pensionssystemet.

Arbetslöshetsförsäkringen bör reformeras så att flaskhalsar på

arbetsmarknaden undanröjs och arbete framför arbetslöshet alltid lönar sig

för den enskilde. Försäkringen bör bidra till en bättre fungerande

lönebildning och i förlängningen högre sysselsättning.

Socialförsäkringarna måste lättare kunna följa den enskilde individen.

Inte minst på en mer rörlig och internationaliserad arbetsmarknad är

detta viktigt.

En översyn måste ta i beaktande följande problemställningar:

Marginaleffekter och arbetsutbud: Det finns påtagliga marginaleffekter

i dagens skatte-, socialförsäkrings- och bidragssystem, inte minst för

människor med låga inkomster, som gör att incitamenten för arbete är

svaga. Dessutom håller försäkringarnas utformning tillbaka arbetsutbudet.

Dessa effekter måste minimeras för att försäkringssystemen skall fungera.

Den offentliga sektorns finanser: Transfereringar till hushållen står

för omkring en tredjedel av den samlade offentliga sektorns utgifter,

inkluderat direkta utgifter i kommunerna. Ett framtida socialförsäkringssystem

bör minska konjunkturkänsligheten så att den offentliga sektorns finanser

inte får samma betydelse för systemets robusthet och för vilka

ersättningsnivåer som kan garanteras.

Demografisk utmaning: Den växande andelen äldre i befolkningen gör att

fler i framtiden ska försörjas av de offentliga trygghetssystemen. I

viss mån har detta redan lösts genom det fristående pensionssystemet.

Men även detta system är beroende av en god utveckling i sysselsättningen,

liksom en bra avkastning på finansiella tillgångar. Återigen ställer

detta ett krav på att socialförsäkringar och bidragssystem utformas så

att så många som möjligt i den arbetsföra befolkningen deltar på

arbetsmarknaden.

Finansiering och efterfrågan på arbetskraft: Arbetskraftskostnaderna

bestäms inte bara av lönerna, utan också av företagens bikostnader för

de anställda. Däri inkluderas kostnaderna för olika trygghetslösningar.

Större delen av dessa kostnader tas i dag ut som direkta sociala

avgifter - arbetsgivaravgifter - som ett procentuellt påslag på lönen.

Men det finns även andra bikostnader som faller på företagen genom bl.

a. företagens sjuklöneansvar. För att hålla nere lönebikostnaderna och

minska de snedvridande effekterna på arbetskraftsefterfrågan bör

finansieringen av de olika trygghetssystemen ha en generell och förutsägbar

utformning.

Utförsäkring i olika system: Många människor har i dag varit försörjda

av bidragssystemen under betydligt längre tid än vad som varit tänkt.

Det finns således behov av att se över och anpassa tillämpningen och

förbättra övervakningen av ansvariga myndigheter. Tydligare regler behövs

också för vilken ersättning som ska gälla efter att en person utförsäkrats.

Kostnadsövervältring mellan olika system och nivåer: Åtstramningar av

t.ex. a-kassan misstänks ha orsakat övervältring till sjukförsäkringen

i vissa delar av landet. Staten har å sin sida haft ekonomiska incitament

att från sjukförsäkringen överföra människor till förtidspensionen. Det

är viktigt att dessa övervältringstendenser motverkas. Det finns också

skäl att särskilt studera incitamenten för olika myndigheter att slussa

människor vidare till andra system för att själv undvika kostnader. Med

flera huvudmän för de olika försäkringssystemen minskar också kontrollen

och samordningsmöjligheterna. Det gäller inte minst samverkan mellan

system som ligger på statlig och kommunal nivå.

Motkrav och villkor för bidragstagande: Vissa bidragssystem innehåller

i dagsläget få eller inga krav på motprestationer av den enskilde.

Samtidigt är tendensen klar från såväl forskning som internationella

erfarenheter att krav på motprestationer är ett av de effektivaste sätten

att minska överutnyttjandet av ett försäkringssystem.

Kontroll av fusk och överutnyttjande: Möjligheten till fusk och

överutnyttjande beror till stor del på vilka regler som gäller inom respektive

försäkring. Men reglerna måste även kunna kontrolleras på ett rättvist

sätt. Samtidigt måste det vara möjligt att utan onödigt krångel få

ersättning för den som är berättigad. Här måste man således hitta en väl

avvägd modell för kontroll av fusk och eventuellt överutnyttjande.

Etiskt perspektiv och värderingsförskjutningar: Hur försäkringssystemen

utnyttjas har också en etisk aspekt - både bland bidragstagare och bland

de personer som har att handlägga försäkringsärenden. På orter med stora

inslag av bidragsförsörjning finns tendenser till värderingsförskjutningar,

där människor lättare kommer i åtnjutande av försäkringarna. Acceptansen

för att man vid vissa ersättningar för t.ex. sjukdom ändå kan ha ett

aktivt liv varierar också över landet. Detta gör att jämlikheten i

systemet rubbas, och därmed den rättvisegrund som försäkringarna står på.

För att få en sammanhållen uttolkning av när en person är bidragsberättigad,

och när bidragen skall dras in på grund av fusk, måste därför även

anläggas ett etiskt perspektiv.

Samverkan med privata försäkringar/avtal: En ytterligare aspekt är att

studera socialförsäkringarnas och bidragssystemens samverkan med privata

försäkringar och avtal. I vissa fall förstärks de samhällsekonomiskt

negativa effekterna av att privata försäkringar tecknats. Det gäller t.

ex. arbetsutbudet för sjukskrivna eller förtidspensionerade som har

avtalat om förhöjda ersättningsnivåer eller särskilda avtalspensioner.

Även denna aspekt bör vägas in när socialförsäkringssystemet ses över.

Samband mellan försäkringspremier och kostnader: Premierna i dagens

socialförsäkringssystem tas ut på olika nivåer och på olika sätt. Vissa

premier är utformade som avgifter, andra som direkta skatter. Grundläggande

är dock att inget system fungerar fullt ut som ett försäkringssystem

normalt fungerar - det vill säga att inbetalda premier endast ska

användas för att täcka kostnader i systemen. Dagens avgifter är inga

egentliga försäkringspremier. I vissa fall blir därmed systemen

överfinansierade, (för närvarande gäller detta för sjukförsäkringen) medan

det i andra fall finns betydande hål (a-kassan).

Här finns således anledning att se över finansieringsprinciperna för

socialförsäkringssystemen, diskutera premiesättningen, självrisker (t.

ex. karensdagar) och andra villkor som ska gälla i systemen. I en större

översyn bör även prövas om socialförsäkringssystemen kan bli fristående

på samma sätt som pensionssystemet.

Arbetsmarknaden

Trots att bortåt 1,5 miljoner människor står utanför arbetsmarknaden

eller arbetar mindre än de önskar fortsätter regeringen att satsa på

åtgärder som inte ger några riktiga jobb - fler AMS-åtgärder, satsningar

på friår och laborerande med statistik för att dölja hur många det är

som inte arbetar. Allians för Sverige vill inte dölja arbetslösheten,

vi vill göra något åt den.

Vi vill att fler människor har ett jobb som de går till en vanlig dag.

Om detta ska bli verklighet måste arbetsmarknadspolitiken förändras,

i kombination med en politik för ökad tillväxt. Dagens arbetsmarknadspolitik

präglas av ett grupptänkande som Alliansen vill komma bort ifrån.

Människor har olika behov, bakgrund, utbildning, intressen och förutsättningar.

Det behövs en större flexibilitet för att hänsyn ska kunna tas till

vilka individuella lösningar som är bäst för olika personer.

Bättre arbetsförmedling

Den tid någon befinner sig i öppen arbetslöshet ska vara en mycket aktiv

period. Detta förutsätter dock att arbetsförmedlingarna förbättras och

bli mer individinriktade. Arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgift

är att matcha arbetssökande med lediga arbeten och hjälpa människor att

byta "spår", dvs. flytta mellan yrken eller arbetsplatser. Grundförutsättningen

är emellertid att det finns en dynamisk arbetsmarknad i botten med jobb

att söka.

Många arbetssökande upplever en frustration över att de inte får något

stöd av arbetsförmedlingen i processen med att söka jobb. Allians för

Sverige vill ha en aktiv arbetsförmedling som lyckas matcha arbetssökande

med arbetsgivare.

Privata arbetsförmedlingar, branschvisa förmedlingar och bemanningsföretag

bör komplettera den offentliga arbetsförmedlingen. Konkurrensen i

förmedlingsverksamheten kommer att gynna de arbetssökande genom att

diversifieringen blir större. De får ett större utbud och kan välja

förmedling som inriktar sig på rätt kompetens eller yrkesgrupp och kan

snabbare få matchningshjälp. Därmed skulle dagens arbetsförmedlingar

avlastas. Antalet arbetsförmedlare skulle öka och varje arbetssökande

få bättre hjälp och stöd. Det är en orimlig situation i dag för

arbetsförmedlingarna att kunna ge bra hjälp till alla arbetssökande när de

har 100-700 arbetssökande per arbetsförmedlare. Regeringen har förvärrat

situationen genom sitt friårsexperiment. Uppgiften att administrera

friårsförsöket tar så mycket av arbetsförmedlarnas tid att regeringen

t.o.m. måste flytta friårsplatser till nästa år. Det blir ingen tid

över till arbetsförmedlarnas egentliga jobb, att förmedla arbeten till

arbetssökande.

Nystartsjobb

Det är särskilt viktigt att vidta åtgärder för ungdomar, så att de snabbt

kommer in på arbetsmarknaden. Det är också viktigt att underlätta för

människor som har en svag förankring i arbetslivet att komma tillbaka

till arbete. Allians för Sverige lägger därför ett gemensamt förslag om

nystartsjobb som riktar sig till människor som varit borta länge från

arbetsmarknaden.

Erfarenheter från andra länder och forskning tyder på att en effektiv

väg för att förbättra sysselsättningsläget för grupper med svag förankring

på arbetsmarknaden är att sänka arbetsgivaravgifterna.

I flera europeiska länder med hög arbetslöshet och med betydande grupper

som står utanför arbetsmarknaden har också olika typer av skatterabatter

använts med gott resultat bl.a. i Nederländerna, Belgien och Frankrike.

I Tyskland och Storbritannien har riktade skattelättnader introducerats

i form av sänkta sociala avgifter eller andra skatter för grupper med

svag förankring på arbetsmarknaden eller med låga inkomster.

Ett problem med riktade skattelättnader är s.k. undanträngningseffekter,

som både innebär att anställningen skulle ha kommit till stånd ändå

och att någon annan skulle ha fått jobbet om inte subventionen fanns.

Studier som utvärderat olika skatterabatter visar att utformningen av

stödet kan begränsa undanträngningseffekterna.

Enligt OECD bör skattelättnaderna:

inriktas på väl avgränsade grupper som befinner sig långt utanför

arbetsmarknaden,

inte vara inkomstrelaterade eller ge upphov till marginaleffekter,

ges under en avgränsad tidsperiod,

inriktas mot den privata sektorn,

gälla löner enligt gängse avtal (inte understiga gällande minimilön)

och

kontrolleras och följas upp noggrant.

Vi föreslår att arbetsgivaravgifterna tas bort helt för personer som

varit beroende av arbetslöshetsersättning, sjukpenning, förtidspension

eller socialbidrag i mer än ett år och att nedsättningen gäller under

lika lång tid som vederbörande varit bidragsberoende - dock i högst fem

år. Skatterabatten kan förlängas i särskilda fall men först efter

individuell prövning.

En grupp som behöver särskild hänsyn är ungdomar. Studier visar att

ungdomar, som knappt har etablerat sig på arbetsmarknaden, löper en

större risk att bli utslagna om inte arbetslösheten bryts snabbt. Vi

föreslår därför att ungdomar (20-24 år) som varit arbetslösa i sex

månader också omfattas av nystartsjobben. För dem gäller dock skatterabatten

i högst ett år.

Det är viktigt hur nystartsjobben administreras. Till skillnad från

dagens anställningsstöd, som är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och

där sökande anvisas till olika företag av arbetsförmedlingen, ska vår

skatterabatt vara en rättighet som gäller alla. Anställda och arbetsgivare

som kommer överens om en anställning och uppfyller kraven kan ansöka

hos skattemyndigheten om att arbetsgivaravgiften ska tas bort. Det är

dock viktigt att etablera en god kontroll av nystartsjobben för att

motverka missbruk.

Till skillnad från dagens anställningsstöd, som subventionerar lönekostnaden

med minst 50 % upp till ett tak, begränsas inte nystartsjobben av ett

tak samtidigt som sänkningen av arbetsgivaravgifterna varar under en

längre tid. I dagens system undantas personer med särskilt anställningsstöd

från LAS, medan förstärkt anställningsstöd gäller tillsvidare-, prov-

eller visstidsanställning. Alliansen anser det viktigt att nystartsjobben

omfattas av LAS.

Arbete är vägen till integration

Ett problem vid introduktionen på arbetsmarknaden är att det tar tid

att skaffa sig de kunskaper som krävs för att fungera väl på en ny

arbetsmarknad. Det kan också vara mer komplicerat för arbetsgivare att

bedöma arbetsförmågan hos en invandrare. Båda dessa faktorer gör att

det kan vara svårt att finna ett arbete.

Vi föreslår därför att Alliansens nystartsjobb ska gälla under de tre

första åren i Sverige för dem som beviljats uppehållstillstånd. Det är

viktigt att invandrare erbjuds en god språkutbildning under perioden

med nystartsjobb. Vi vill öka valfriheten och ersätta dagens svenska

för invandrare (sfi) med en utbildningspeng där var och en själv kan

välja utbildare. Erfarenheterna visar att integrationen ökar avsevärt

när infasningen på arbetsmarknaden inleds omgående genom att träningen

i svenska kombineras med något slags förvärvsarbete redan under det

första vistelseåret i Sverige. Vi vill därför pröva möjligheten att

öppna för ett system med lärlingsintroduktion.

Integrationen på arbetsmarknaden kan underlättas genom att invandrarnas

kompetens snabbare tas till vara. Integrationsverkets undersökning visar

att endast 25 % av de nyanlända flyktingarna har fått sin utbildning

värderad och att ännu färre har fått sin yrkeserfarenhet validerad efter

två år i introduktion. Vi vill att ett enklare och mer ändamålsenligt

alternativ ska kunna erbjudas genom allmänna tester på de faktiska

kunskaper som en viss person besitter. Dessa tester ska genomföras ofta

och vid regelbundet återkommande tillfällen på de flesta av landets

högskolor och universitet.

Också bedömningen av praktiska yrkeskunskaper måste förbättras. En modell

som genomförts i Finland där alla har rätt att visa upp sina kunskaper

i ett fristående yrkesprov är värd att pröva. Provet bör vara oberoende

av hur individen skaffat sig yrkeskunskaperna, färdigheterna och

erfarenheterna.

Ett problem i dagens system för mottagandet av nyanlända invandrare är

att inkomststödet under introduktionsperioden normalt utgår i form av

socialbidrag. Socialbidraget avräknas med 100 % mot ökade inkomster. Så

länge hushållets disponibla inkomst vid arbete inte överstiger socialbidraget

och eventuella andra bidrag och kostnader förknippade med arbete är

vinsten av att arbeta obefintlig.

Vi vill att det ska löna sig bättre att arbeta. Vi vill därför pröva

möjligheten att ta bort inkomstavräkningen under introduktionsfasen i

Sverige.

Vi vill också pröva möjligheterna att införa någon form av jobb- och

utvecklingsgaranti där samhällsnyttigt arbete och utvecklande aktiviteter

ska garanteras alla som under viss tid sökt socialbidrag.

Växande företag

De som står utanför arbetsmarknaden måste ha jobb att gå till. Efterfrågan

efter människor som vill arbeta måste öka om vi ska få ner arbetslösheten

och utanförskapet. Vi har en politik för att öka utbudet av arbetskraft.

Men vi har också en politik för att underlätta att de som söker sig ut

på arbetsmarknaden ska få jobb. Huvuddelen av jobbökningen måste komma

i näringslivet. Det är bara så vi kan få en tillräcklig bredd på

arbetskraftsefterfrågan och en stabil bas för att kunna finansiera de

kollektiva åtagandena.

Under den nuvarande konjunkturuppgången har det inte tillkommit några

nya jobb, netto. Sedan våren 2001 har sysselsättningen varit stagnerande

eller t.o.m. sjunkande. Under samma tid har det tillkommit 790 000

människor i de arbetande åldrarna.

Regeringens förhoppning om en stark sysselsättningsökning i kommuner

och landsting kommer på skam. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting

kommer sysselsättningsökningen i år att stanna vid 10 000 personer att

jämföra med de 16 000 som regeringen räknat med. Av dessa 10 000 är

dessutom hälften sådana som vikarierar för friårslediga, således ingen

reell ökning.

Den offentliga sektorn kan inte svara för de sysselsättningsökningar

som är nödvändiga för att de som står utanför ska få jobb.

Sysselsättningsökningen måste ske i de privata företagen. Det är en viktig

uppgift

för en framtida alliansregering att skapa förutsättningar för ett

expanderande näringsliv.

Det är inte expansion och utbyggnad som präglar situationen just nu.

Praktiskt taget dagligen möts vi av rapporter om företagsnedläggningar

och utflyttningar. Och det är inte bara begränsat till storföretagen.

Antalet

företagare har sjunkit trendmässigt, se diagram 1. Det finns nu färre

företagare än när den socialdemokratiska regeringen tillträdde. Det är

en minskning både i absoluta tal och som andel av befolkningen. Andelen

företagare i befolkningen är rekordlågt i Sverige jämfört med i flertalet

EU-länder.

Diagram Antal företagare 1994-2004

100-tal

Källa: SCB

Investeringstakten i det svenska näringslivet har under lång tid varit

lägre än genomsnittet inom EU. Även om konkurrenskraften varit sådan

att vi har överskott i handeln med utlandet har de överskotten investerats

och skapat arbetstillfällen i andra länder. Företagsklimatet har inte

lett till investeringar i Sverige.

Det behövs en bred politik över många områden för att få i gång en sådan

expansion. En regering kan inte "skapa jobb". Men en regering kan skapa

bättre eller sämre förutsättningar för företagande och därmed för nya

jobb. Den socialdemokratiska regeringen har aldrig förstått företagandets

villkor. Den har möjligen kunnat acceptera stora företag som det var

lättare för regeringen att hålla kontroll över. Men den enskilde

småföretagaren har för socialdemokratin alltid varit någon som betraktats

med misstänksamhet. Därför har inte heller de ekonomiska villkor som

regeringen skapat givit den nödvändiga expansionen. En alliansregering

kommer att göra skillnad. Vi avser starta med ett stort paket med

åtgärder för att få igång företagande och expansion. Det behövs en

"förtroendechock" för att få fart på företagandet.

Ett sådant program måste spänna över skattefrågor, arbetsmarknad,

regleringar, utbildning m.m.

Fåmansbolagsbeskattningen är orimlig. Regeringen började utreda

förändringar redan före (det senaste) sekelskiftet utan att ännu ha kommit

fram till ett långsiktigt förslag. Fåmansbolagsreglerna är mycket

komplicerade och måste förenklas på ett avgörande sätt. Vi återkommer i

höst med konkreta förslag om ett bättre och enklare alternativ till

regeringens.

Det var bra att regeringen avskaffade arvs- och gåvoskatten men det är

obegripligt att den klamrar sig fast vid förmögenhetsskatten.

Internationaliseringen har undergrävt den och den blir allt ihåligare samtidigt

som den fortfarande utgör en reell pålaga för den som vill följa reglerna.

Förmögenhetsskatten bör avskaffas både för den negativa effekt den har

på företagande och expansion och för att den blir alltmer ineffektiv.

Med

vårt förslag om nystartsjobb sänker vi kostnaden för att anställa

särskilt utsatta människor. Regeringens s.k. medfinansiering innebär att

den arbetsgivare som anställer en person som har större risk att bli

sjuk drabbas ekonomiskt. En slopad medfinansiering skulle därför öka

sannolikheten för utanförstående att få jobb.

De inkomstskattesänkningar som är ett genomgående drag i våra partiers

förslag innebär att det lönar sig bättre att satsa på ökade arbetsinsatser,

vidareutbildning etc.

Den som tar mod till sig och startar ett företag möts av många hinder.

Det behövs en genomgripande översyn av de regleringar som drabbar främst

de mindre företagen. För ett mindre företag kostar bara att administrera

de viktigaste regleringarna ca 30 000 kr per anställd. Företagens totala

kostnader för administration åt regeringen har beräknats till mellan 60

och 70 miljarder kronor.

Något måste göras. Alliansen lovar att på fyra år minska företagens

administrativa kostnader för de offentliga reglerna med 25 %.

De stora regelverken måste förenklas. Det gäller redovisningsreglerna,

företagarens regler i sin funktion som arbetsgivare, momsreglerna och

miljöprövningar kan bli enklare utan att försämra miljöresultatet. Det

är orimligt att en företagare måste vänta i flera år på en miljöprövning.

Det får inte heller bli så att nya regleringar tillkommer när de gamla

försvinner. Alla nya lagar och regler måste granskas ur den synvinkeln.

Förenklingsarbetet måste bli effektivare. Startprocessen måste bli

enklare. Alla som inte har näringsförbud eller skatteskulder ska kunna

få F-skattsedel.

Alliansens förslag sammanfattas i rapporten Ta bort regelkrånglet som

lades fram i januari:

Gör det lättare att starta ett företag

Minska företagens allmänna uppgiftslämnande

Förenkla redovisningsreglerna

Förenkla arbetsgivarreglerna

Förenkla skattereglerna

Förenkla miljöbalken

Förenkla plan- och bygglagen

Effektiv och samordnad tillsyn.

Under varje punkt konkretiseras ett antal förslag.

Det behövs både en modernisering av arbetsmarknadslagstiftningen och en

utveckling av arbetsmarknadspolitiken mot ökad mångfald för att

arbetsmarknaden ska kunna fungera bättre. Arbetsmarknadspolitiken måste

bedrivas under konkurrens.

När arbetsmarknadslagarna tog form under 70-talet var förhållandena

väsentligt annorlunda på arbetsmarknaden. I dag finns mindre av

enhetlighet; behovet av regler som medger större variationer är avsevärt.

Det

är angeläget att den eventuella konflikt som kan finnas mellan EG-rätten

och det svenska kollektivavtalssystemet löses så snabbt som möjligt.

För att näringslivet ska fungera effektivt behövs en hög grad av konkurrens.

Det är på marknader där konkurrensen inte fungerar bra, exempelvis

byggmarknaden, som priserna har varit högt uppdrivna. En starkare

konkurrens uppnås främst genom att det är lätt för nya aktörer att komma

in på marknaden. En regering påverkar inte direkt t.ex. stordriftsfördelar

i en bransch, däremot kan den genom att ta bort onödiga hinder sänka

trösklarna för inträde av nya aktörer.

Så som den offentliga verksamheten är organiserad är den i sig ett

konkurrenshinder. Genom att man bara kan få del av de offentliga tjänsterna

via de offentliga monopolen blir kostnaderna särskilt höga. Genom större

mångfald skulle de som är beroende av de offentliga tjänsterna kunna få

större valfrihet och få ut mera av varje skattekrona. Eftersom så många

kvinnor arbetar i offentlig sektor skulle ökad mångfald där förbättra

förutsättningarna för jämställdhet.

En väl fungerande offentlig verksamhet

Rättstrygghet

Människors trygghet är en av statens mest grundläggande uppgifter. Den

som drabbas av brott ska kunna förlita sig på att rättsväsendet reagerar

effektivt, tydligt och på ett rättssäkert sätt. Brott ska utredas, klaras

upp och lagföras. Signalen till de kriminella ska vara entydig: Brott

i Sverige lönar sig inte.

Den socialdemokratiska regeringens politik är i detta avseende ett

misslyckande. Rättsväsendet befinner sig i en djup kris både vad gäller

förtroende och ekonomi.

Regeringens politik är orimlig. Över 80 % av brotten förblir ouppklarade

och våldsbrotten fortsätter att öka. Medborgarna kan inte längre räkna

med att polisen kommer när den som bäst behövs. Regeringen sviker därmed

sitt ansvar för att garantera människors trygghet från våld och brott.

Allians för Sverige vill att brott ska förhindras, klaras upp och att

brottsdrabbade får hjälp. Polisen måste ges möjlighet att nyanställa

utan att verksamheten blir lidande. Utbildningen ska reformeras.

Organisationen ska ges tillräckliga resurser för att förbättra och utveckla

det operativa arbetet. Polisväsendet måste även effektiviseras och

utvärderas för att kunna står väl rustat. Åklagarorganisationen måste

ges resurser att lagföra dem som kränker människors frihet och frid. I

en tid av gränsöverskridande och tekniskt avancerad brottslighet krävs

det att åklagarnas kunskaper uppdateras kontinuerligt och att specialister

kan rekryteras. Domstolsväsendet skall ges tillräckliga resurser för

att garantera rättssäkerheten.

Situationen inom kriminalvården är oacceptabel. Överbeläggningen riskerar

de anställdas och intagnas säkerhet, hindrar rättsväsendets behöriga

gång och försvårar arbetet med att minska återfallsbrottsligheten. Den

ansträngda situationen kräver resurstillskott och personalens utbildningsnivå

behöver höjas. Det är också nödvändigt med kraftfulla och målinriktade

insatser mot narkotikan på anstalterna.

Infrastruktur

Investeringar i infrastruktur är inte alltid privatekonomiskt lönsamma

medan de samhällsekonomiska vinsterna kan vara betydande. En central

roll för staten är därför att tillhandahålla eller bidra till ett helt

eller delvis gemensamt finansierat transportnät. Transportpolitiken

måste som en övergripande strategi grundas på efterfrågan av effektiva,

trafiksäkra och miljöanpassade transporter.

Även på detta område har Vänsterkartellen misslyckats. Sveriges

underdimensionerade och underhållsmässigt eftersatta infrastruktur utgör

ett hinder för medborgarnas rörlighet och medför konkurrensnackdelar

för företagen. Sammantaget innebär detta att tillväxten hållits tillbaka

och att sysselsättningen blivit lägre än vad som annars skulle ha varit

fallet. Misslyckandet illustreras av att den sedan länge aviserade

trafikpolitiska propositionen skjutits ytterligare på framtiden. För att

förstärka infrastrukturen avsätter partierna inom Allians för Sverige

resurser till utbyggnad och underhåll av transportapparaten.

Forskning

Forskningen bidrar till ekonomisk tillväxt. Det är viktigt att väsentligt

öka resurserna för forskning för att skapa ledande forskningsmiljöer,

förbättra kvaliteten och därmed öka Sveriges vetenskapliga attraktivitet.

Allianspartierna vill under den närmaste femårsperioden satsa 2 miljarder

kronor mer än regeringen på forskning. De ökade resurserna ska tillföras

universitet och högskolor genom fakultetsanslagen. Alliansen vill att

satsningarna på forskning ska komma alla vetenskapsområden till del -

inte ställa dem mot varandra.

Sverige har inte fått ut vad man kunnat förvänta sig av de medel som

avsatts för forskning och utveckling. Det beror dels på att företagsklimatet

inte är tillräckligt bra, dels på att forskningsmiljöerna inte är

tillfredsställande.

Partierna inom Alliansen vill inrätta ett nationellt institut för hälsa

och medicin. Vi vill kraftsamla kring strategiska områden för medicinsk

forskning såsom bioinformatik och IT inom hälso- och sjukvård. Humaniora

och samhällsvetenskap måste också stärkas.

Regeringens direkta inflytande över forskningen ska avskaffas. Universitet

och högskolor som knoppar av framgångsrika företag ska få högre anslag

till sin forskningsverksamhet. Forskarna ska erbjudas royalties,

delägarskap och optioner i företag som ger vinst på grund av deras forskning.

Det måste också bli bättre anställningsvillkor för forskarna. Det gäller

både under doktorandstudierna och därefter.

För att få en bra tillväxt krävs både en stark forskning och ett

företagsklimat som kan förvalta forskningens resultat.

Försvar

Allians för Sverige eftersträvade i försvarsbeslutet 2004 en bred

uppgörelse med Socialdemokraterna för att söka en bred samförståndslösning

kring försvars- och säkerhetspolitiken. Regeringen avvisade en bred

uppgörelse med de borgerliga partierna och valde i stället en uppgörelse

med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Därmed har dessa två partier för

första gången i svensk historia fått ett avgörande inflytande på svensk

försvars- och säkerhetspolitik.

I dag står vi inför nya typer av hot i form av internationell terrorism,

massförstörelsevapen, otillförlitliga stater samt regionala konflikter.

Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och

samverkan med andra länder.

Allians för Sveriges uppfattning är att Sverige skall öka sin förmåga

att medverka i internationella operationer. Vad gäller omställningen av

det svenska försvaret bedömer vi att kostnaderna är underskattade liksom

att den önskade utvecklingen inte ryms inom den angivna ramen. Detta

innebär att vi förordar en mindre besparing på det militära försvarets

anslag än regeringen.

En bättre välfärd, en jämställdhetsfråga

Den offentliga sektorn står inför stora utmaningar de kommande åren.

Efterfrågan på välfärdstjänster, som barnomsorg och utbildning, stiger

med inkomsten. En åldrande befolkning behöver också mer vård och omsorg.

Produktivitetsutvecklingen är på grund av att konkurrensen är begränsad,

och att det i huvudsak handlar om arbetsintensiv tjänsteproduktion,

lägre än inom andra sektorer i ekonomin samtidigt som löneökningstakten

bestäms av arbetsmarknaden i stort. Sammantaget betyder detta att

omsorgen kommer att ta allt större mängd personella resurser i anspråk.

För

att säkra medborgarnas trygghet måste, utöver högre sysselsättning,

valfriheten stärkas. Det är viktigt att säkerställa den enskildes

rättigheter, eftersom det starka ekonomiska trycket annars riskerar att

leda till att svaga människor ställs åt sidan i de offentliga systemens

köer.

Det är nödvändigt att alla vägar till effektivitetsvinster tas till

vara. Inslagen av konkurrens mellan olika producenter måste öka och de

ekonomiska styrsystemen måste förbättras. Vi har inte råd att avstå

från den välfärd ökad konkurrens och förbättrade styrsystem kan ge i

framtiden.

En nationell vårdgaranti behövs för att korta vårdköer och möjliggöra

en snabbare återgång till arbete efter sjukdom. Den ska omfatta alla

medicinskt motiverade behandlingar.

Försäkringskassorna och sjukvården bör få samordna sin verksamhet

finansiellt i hela landet, där så är lämpligt under medverkan även från

primärvården, arbetsförmedlingen och kommunernas socialtjänst.

Försäkringskassorna bör också kunna bekosta specialistvård hos olika vårdaktörer

för att minska väntetiderna.

Ett förstärkt rehabiliteringsarbete behövs med sikte på en

rehabiliteringsgaranti

varigenom en långtidssjukskriven garanteras en individuell rehabiliteringsplan

inom en viss tid av sjukskrivningsperioden.

Socialdemokraterna vill driva en ideologiskt och partitaktiskt präglad

debatt kring sjukvården. Stopplagen är det främsta uttrycket för denna

misslyckade sjukvårdspolitik. Regeringen värnar systemet framför

patienternas behov. Allians för Sverige vill tvärtom stimulera privata,

kooperativa och ideellt drivna alternativ. Mångfald är bra, även för

den offentligt producerade vården och den personal som arbetar där. Den

startlag som Alliansen vill införa understöder förnyelse och utveckling.

Det gör vården bättre och mer effektiv. Samtidigt får patienterna mer

att säga till om. I startlagen ingår att ge lagrum för avknoppningar

samt ge ekonomiskt stöd som underlättar för vårdpersonalen att ta över

verksamhet.

Dagens etableringshinder inom exempelvis vård och omsorg drabbar främst

kvinnor. En ökad etableringsfrihet inom verksamheter som i dag sköts av

den offentliga sektorn skulle medföra att det kvinnliga företagandet

stiger. Därmed skulle också ett viktigt hinder för att jämna ut inkomster

och förmögenheter mellan män och kvinnor tas bort.

Kommunerna

Regeringen behandlar ekonomisk utjämning mellan landets kommuner

uteslutande som ett fördelningsproblem. Syftet är att så långt som möjligt

utjämna opåverkbara ekonomiska skillnader mellan landets kommuner.

Problemet med det nuvarande skatteutjämningssystemet är att det motverkar

tillväxt, driver fram skattehöjningar, begränsar den kommunala självstyrelsen,

är komplext och oöverblickbart.

Systemet straffar tillväxt då ökad tillväxt i en kommun inte nödvändigtvis

leder till ökade intäkter för kommunen. Incitamenten för en kommun att

främja ett gott näringslivsklimat och att få fler i arbete försvagas

därmed genom utjämningssystemets utformning.

För att kunna möta de långsiktiga utmaningarna inom vården, skolan och

omsorgen, och för att lösa de omedelbara problemen i ett stort antal

kommuner, krävs att de ekonomiska relationerna mellan staten och kommunerna

reformeras. Ett grundläggande problem är att kommunerna har små möjligheter

att styra sin egen budget. Genom skatteutjämningssystemet och införandet

av maxtaxor har staten i praktiken tagit bort kommunernas beslutanderätt

över intäkterna. Genom att kommunerna åläggs en rad nya uppgifter och

genom statliga detaljregleringar har kommunerna dessutom fråntagits

kontrollen över en betydande del av sina totala utgifter. Alliansens

politik syftar till att föra över beslutanderätten till enskilda människor

i större utsträckning.

Vi anser att relationerna mellan staten och kommunerna måste bygga på

vissa grundprinciper. För det första har staten ett ansvar för att

landets alla primärkommuner och landsting ges rimliga förutsättningar

att klara sina åligganden. För det andra måste de ekonomiska relationerna

mellan staten och kommunerna utformas så att incitament skapas för

kommunerna att bidra till ökad ekonomisk tillväxt, främja effektivitet

och stimulera till ökad valfrihet för medborgarna. För det tredje måste

ansvarsförhållandena mellan staten och kommunerna vara tydliga. Staten

skall betala för det staten beslutar om. Slutligen måste både

utjämningssystemet, de statliga bidragen till kommunsektorn och balanskravet

för kommunerna ses över med syfte att dels minska kommunernas

konjunkturkänslighet, dels säkerställa sunda offentliga finanser. I det

sammanhanget kan det också vara lämpligt att diskutera andra möjligheter

att finansiera kommunal verksamhet än genom beskattning av kommuninnevånarnas

inkomster.

För att komma tillrätta med några av de mest snedvridande och

tillväxtfientliga inslagen i dagens system bör det omedelbart genomföras ett

antal förändringar.

Kommunernas finanser är för närvarande förhållandevis goda de närmaste

två tre åren, bl.a. som följd av ökade statsbidrag, som staten i sin

tur lånat till. Detta utgör i sig en risk. Dels kan regeringen i

desperation bl.a. över det svaga sysselsättningsläget komma att utöka

kommunernas åligganden, dels kan dessa pengar bränna i fickorna på

socialdemokratiska kommunpolitiker som frestas till åtaganden som kommunen

inte på sikt kan klara.

Inriktningen av den ekonomiska politiken

För att åstadkomma högre tillväxt, fler jobb, starkare statsfinanser

och förbättrad välfärd har partierna i Allians för Sverige i sina

vårmotioner till riksdagen föreslagit genomgripande förändringar av den

ekonomiska politikens inriktning. Även om den konkreta utformningen av

dessa förslag skiljer sig något från varandra, så är utgångspunkterna

för dessa förändringar i stort sett desamma för alla allianspartier.

Det ska bli mer lönsamt att arbeta. Allianspartierna vill därför sänka

skatten på arbetsinkomster genom att införa ett särskilt jobbavdrag.

Tyngdpunkten i skattesänkningarna ligger på låg- och medelinkomsttagare.

Detta gör att det blir mer lönsamt att arbeta framför att leva på

socialförsäkringsersättningar och bidragsinkomster, och att fler tjänar

mer på att gå från deltid till heltid.

Det ska bli mer lönsamt att driva företag och att nyanställa människor.

Allianspartierna presenterade i samband med vårmotionerna ett gemensamt

förslag till nystartsjobb som syftar till att slussa utsatta grupper

tillbaka till arbetslivet. Vi har också lagt olika förslag som ökar

företagsamheten, bl.a. genom att reformera de s.k. 3:12-reglerna för

småföretagare. Därtill vill vi på sikt avskaffa flera av de skatter som

hämmar investeringar, exempelvis förmögenhetsskatten.

Vi behöver skapa långsiktigt hållbara och rättvisa socialförsäkringar.

Dagens socialförsäkringssystem leder många, särskilt låginkomsttagare,

in i ett långvarigt bidragsberoende. Det är en tragedi för enskilda

människor och innebär samtidigt stora kostnader för skattebetalarna.

Allianspartierna vill på olika sätt minska trösklarna mellan ersättningssystem

och arbete för att minska de statsfinansiella kostnaderna och samtidigt

öka nyttan av att gå tillbaka till arbete. Därigenom skapas också en

bättre långsiktig trygghet, eftersom mindre kostsamma socialförsäkringar

också är lättare att upprätthålla på längre sikt.

Statsfinanserna måste stärkas och budgetprocessen stramas upp.

Vänsterkartellen har hittills under den gångna mandatperioden lånat 109

miljarder kronor till statsutgifterna, och för de kommande åren planerar

man att låna nästan 80 miljarder kronor till. Allianspartierna har i

vart och ett av sina budgetalternativ finansierat ett större offentligt

sparande, lägre offentliga utgifter, större budgeteringsmarginaler och

ett minskat skattetryck.

Överskotten i den offentliga sektorn ligger under åren framöver helt i

ålderspensionssystemet. En av fördelarna med det nya pensionssystemet

är att det är självständigt. Därmed är det omöjligt att föra över pengar

till statsbudgeten. Premiepensionerna är dessutom grundlagsskyddad privat

egendom. Pensionssystemets tillgångar kan därmed inte användas för andra

ändamål. För kommunerna gäller ett balanskrav. Förutsättningarna för

kommunsektorn ska vara stabila, och man bör därför utgå från att

kommunsektorn som helhet ska vara i balans.

Givet detta regelverk är det naturligt att det finansiella sparandet i

statsfinanserna utgör instrumentet för att upprätthålla för det

strukturella sparandet i den offentliga sektorn som helhet.

Under den kommande mandatperioden vill vi eftersträva balans i statens

finansiella sparande och därmed upprätthålla ett överskott i den samlade

offentliga sektorn på ca 2 % i genomsnitt över en konjunkturcykel. På

grund av de stora underskott som för närvarande råder i statens finanser

anser vi att ett balansmål för statens finansiella sparande måste fasas

in successivt.

Kvaliteten i den offentliga verksamheten måste förbättras. Enligt

Alliansens synsätt består den offentliga välfärdens kärna av den service

medborgarna får i vården, utbildningsväsendet och omsorgen av barn och

äldre, liksom av tryggheten inom rättsstaten, polisen och försvaret. På

dessa områden har vänsterkartellens politik misslyckats kapitalt.

Brottsligheten ökar, antalet poliser blir färre och färre, försvaret

urholkas, otryggheten i vården och omsorgen växer, kvaliteten i utbildningen

och i barnomsorgen blir allt sämre. I våra budgetalternativ redovisar

vi alternativ till regeringens politik på dessa områden Vi ser också

till att kommunerna får ett större självbestämmande över de pengar de

förfogar över.

Alliansens politik syftar också till att ge människor ökad valfrihet i

de offentliga systemen, bryta offentliga monopolmarknader och skärpa

konkurrensen. Vi vill se en djupare integrering med andra länder i EU,

ökad handel med tjänster över gränserna och en reformerad process för

att göra Europa till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi till 2010.

Vi vill satsa mer pengar på forskning och utveckling, och öka möjligheterna

att ta till vara enskilda människors initiativförmåga. Inte minst när

det gäller kvinnors möjlighet att starta eget och få en rättvis

löneutveckling anser vi att det är viktigt att bryta de offentliga monopolen

och bereda rum för alternativ. Arbetsmarknadspolitiken måste effektiviseras

och stöpas om, och vi vill se över reglerna i arbetslöshetsförsäkringen

så att den omfattar fler.

Alliansens politik är en politik för framtiden. Den syftar till att

sätta fler människor i arbete, öka tillväxten, förbättra kvaliteten i

välfärden och stärka statsfinanserna. Vi vill bryta utanförskapet på

arbetsmarknaden, och ta oss an de utmaningar Sverige står inför - både

på hemmaplan och i en globaliserad omvärld.

Vi vill bryta Socialdemokraternas maktmonopol. Efter snart 65 år i

regeringsställning kommer alltfler tecken på att tidigare självständiga

myndigheter numera agerar som lydorgan till det socialdemokratiska

partiet. Utredningar grävs ned, uttalanden tystas, obekväma personer

plockas bort. Det är i längden ohållbart i en demokrati. Därför behöver

Sverige ett maktskifte 2006.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen vad vi här framfört

om riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Vi tillstyrker därmed

delvis motionerna Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 1, Fi14

av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1, Fi15 av Göran Hägglund m.fl.

(kd) yrkandena 1 i denna del och 2 och Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c)

yrkande 1 i denna del samt avstyrker proposition 100 punkt 1 i denna

del.

2. Mål för budgetpolitiken, punkt 2 (m, fp, kd, c)

av Mikael Odenberg (m), Karin Pilsäter (fp), Mats Odell (kd), Gunnar

Axén (m), Christer Nylander (fp), Roger Tiefensee (c) och Cecilia

Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om mål för budgetpolitiken. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna

2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 i denna

del,

2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 3 och

2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Ett viktigt mål för finanspolitiken är att säkerställa att utvecklingen

av de offentliga finanserna är uthållig. Endast på detta sätt kan den

långsiktiga välfärdsutvecklingen säkras. Vi anser att den offentliga

skuldsättningen måste reduceras framöver. Varje generation har ett

moraliskt ansvar att inte skjuta en skuld på kommande generationer. Dagens

medborgare bör aldrig bevilja sig förmåner som framtida generationer

får betala.

Den nuvarande höga skuldsättningen och den offentliga sektorns omfattning

medför att statsbudgeten och ekonomin som helhet blir konjunkturkänslig.

Förändringar beträffande ränteläget, såväl nationellt som internationellt,

och variationer i valutakurser har en betydande påverkan på den svenska

ekonomin, beroende på skuldsättningen.

En mindre statsskuld leder därför till mindre sårbarhet för yttre

förändringar, och detta i sig leder till ett ökat förtroende för den

svenska ekonomin. Genom en lägre skuldkvot ökar beredskapen för

konjunkturpolitiskt motiverade tillfälliga underskott i ett läge där

penningpolitiken inte är tillräcklig. Räntekostnaderna för statsskulden

utgör i dagsläget ca 2 % av BNP och är därmed en av de största

utgiftsposterna i budgeten. Räntorna tränger undan annan offentlig verksamhet,

eller möjligheter till skattesänkningar.

En hög offentlig skuldsättning kan även ha negativ effekt på ekonomins

långsiktiga produktionsförmåga. Omfattande offentlig upplåning riskerar

att belasta sparandet så att investeringarna påverkas negativt. En hög

offentlig upplåning riskerar också att minska trovärdigheten för den

samlade ekonomiska politiken.

Vårt mål är att den offentliga sektorns bruttoskuld ska sänkas, vilket

möjliggör stabila skattesatser på en lägre nivå än i dag. För att bedöma

en lämplig skuldnivå är två faktorer viktiga att beakta. För det första

måste det finnas en tillräcklig säkerhetsmarginal för att klara en

betydande konjunkturell försvagning av de offentliga finanserna utan att

stigande räntebetalningar riskerar att göra skuldsättningen självförstärkande.

För det andra bör skuldsättningen vara förenlig med hur de offentliga

inkomsterna och utgifterna påverkas av befolkningsstrukturen. Den

demografiska utvecklingen är ett starkt argument för att i tid vända

underskottsutvecklingen.

Vår bedömning är att ett överskott i det finansiella sparandet för den

samlade offentliga sektorn på ca 2 % av BNP per år den kommande

mandatperioden bör kunna leda till att skuldsättningen utvecklas på ett

långsiktigt uthålligt sätt. Den konsoliderade offentliga sektorns

bruttoskuldsättning bör reduceras till ca 40 % av BNP.

Överskotten i den offentliga sektorn ligger under åren framöver helt i

ålderspensionssystemet. En av fördelarna med det nya pensionssystemet

är att det är självständigt. Därmed är det omöjligt att föra över pengar

till statsbudgeten. Premiepensionerna är dessutom grundlagsskyddad privat

egendom. Pensionssystemets tillgångar kan därmed inte användas för andra

ändamål. För kommunerna gäller ett balanskrav. Förutsättningarna för

kommunsektorn ska vara stabila, och man bör därför utgå från att

kommunsektorn som helhet ska vara i balans.

Givet detta regelverk är statens finansiella sparande det naturliga

instrumentet för att upprätthålla sparmålet för den offentliga sektorn

som helhet.

Vår utgångspunkt är att eftersträva balans i statens finansiella sparande

under den kommande mandatperioden och därmed upprätthålla ett överskott

i den samlade offentliga sektorn på ca 2 % i genomsnitt över en

konjunkturcykel. På grund av de stora underskott som för närvarande råder

i statens finanser anser vi att ett balansmål för statens finansiella

sparande måste fasas in successivt.

Med det anförda tillstyrker vi delvis motionerna Fi13 av Fredrik Reinfeldt

m.fl. (m) yrkande 2 i denna del, Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

yrkande 3 och Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 3 och 4.

3. Riktlinjer för budgetpolitiken, punkt 3 (m)

av Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om riktlinjer för budgetpolitiken. Därmed bifaller

riksdagen motion

2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 i denna

del och

avslår proposition 2004/05:100 punkt 1 i denna del och motionerna

2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 2 och 4,

2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna

del och 5 samt

2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande

Ungefär 1,5 miljoner människor försörjs i dag genom olika offentliga

ersättningar i stället för arbetsinkomster eller arbetar mindre än de

skulle önska. I stora delar av landet står en tredjedel av den vuxna

befolkningen i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden. Kostnaderna för

sjukpenning, sjukersättning, a-kassa och AMS-åtgärder uppgår till

svindlande 185 miljarder kronor per år. Samtidigt står Sverige inför en

demografisk utveckling som innebär att allt färre kommer att behöva ta

hand om alltfler och finansiera alltmer.

I denna situation saknar regeringen en ekonomisk strategi, och de

konkreta förslag som lämnas i propositionen är få och små. Effekterna av

regeringens förslag kommer inte att bli mer än marginella. Trots att

sysselsättningen står högst på regeringens dagordning förmår man inte

omprioritera alls inom ramen för en 900-miljardersbudget. I stället

lånar regeringen ytterligare pengar.

Vi föreslår en ekonomisk-politisk strategi inriktad på att stimulera

till arbete. Detta är möjligt genom en kombination av sänkta skatter på

arbete och stramare bidrag. Trygghetssystemen måste vara utformade så

att de fångar upp och skyddar dem som drabbas av sjukdom, arbetsskada

eller arbetslöshet, men systemen måste också ge tillräckliga incitament

för arbete. Strategin innebär också att efterfrågan på arbetskraft måste

öka. Både företagsklimatet och arbetsmarknadens funktionssätt måste

förbättras. Vår politik består av fyra huvudkomponenter.

Det måste löna sig att arbeta. Ett större arbetsutbud är avgörande för

att möta kraven som följer av en åldrande befolkning. Med ett större

arbetsutbud ökar ekonomins produktionsförmåga och därmed utrymmet för

konsumtion, både för hushållen och för den skattefinansierade välfärden.

Skatterna bör sänkas så att effekten på arbetsutbudet blir så stor som

möjligt. Kärnan i skattestrategin är ett avdrag för arbetsinkomster med

inriktning i första hand på låga och medelhöga inkomster, dvs. de grupper

som har störst marginaleffekter. Skattesänkningarna ska till stor del

finansieras genom skärpta regler och sänkta ersättningar i arbetslöshets-

och socialförsäkringarna. På så sätt förstärks också den ekonomiska

skillnaden mellan att vara försörjd av arbete eller bidrag. Ersättningsnivån

i sjukförsäkringen sänks till 75 % de första sex månaderna och därefter

till 65 %, och ersättningsnivåerna sänks även inom föräldraförsäkringen

och för förtidspensionerna. Egenfinansieringen i a-kassan bör höjas

till 30 %, vilket både ger besparingar för staten och ökad försäkringsmässighet

i arbetslöshetsförsäkringen.

Företagens konkurrenskraft måste förbättras. För att svenska företag

ska klara den tilltagande internationella konkurrensen behövs en rad

åtgärder för att förbättra företagens villkor, t.ex. avskaffad

förmögenhetsskatt, minskad regelbörda, skärpt konkurrens och bättre beskattning

av fåmansbolag.

Arbetsmarknaden måste reformeras så att fler människor kommer i arbete.

Särskilt viktigt är det att unga snabbt kommer in på arbetsmarknaden

och att personer med svag förankring på arbetsmarknaden kan komma

tillbaka. Vi anser också att integrationspolitiken måste reformeras så

att arbetslinjen återupprättas. Invandrare måste få både ökade möjligheter

och förstärkta drivkrafter att försörja sig genom arbete.

Den offentliga sektorn måste reformeras och välfärden tryggas. Den

enskildes valfrihet måste stärkas, och alla vägar till effektivitetsvinster

i den offentliga sektorn måste tas till vara. Det behövs ökad konkurrens

och förbättrade styrsystem inom de offentliga verksamheterna.

Avgiftsfinansieringen inom vården bör öka. Något högre avgifter kan väntas

dämpa den överefterfrågan som den offentliga finansieringen skapar men

är också ett sätt att tillföra resurser till de offentliga verksamheterna.

Vi vill satsa på den offentliga kärnverksamheten, och vi gör en tydlig

politisk prioritering. Sjukvården, skolan och barn- och äldreomsorgen

är viktigare än generösa ersättningar vid sjukdom och arbetslöshet.

Kommunsektorn får ett sammantaget tillskott på 10 miljarder kronor åren

2005-2007 utöver regeringens förslag.

Uthålliga offentliga finanser måste säkras. Finanspolitiken bör inriktas

på en långsiktigt uthållig skuldsättning för den konsoliderade offentliga

sektorn. För att på fem år reducera skuldsättningen till ca 40 % av BNP

vill vi fastställa ett årligt mål för staten så att det offentliga

överskottet uppgår till ca 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.

Våra förslag innehåller besparingar på 66 miljarder kronor, skattesänkningar

på brutto 62 miljarder kronor (netto 44 miljarder kronor), satsningar

på 26 miljarder kronor samt övriga inkomstförstärkningar för staten på

10 miljarder kronor. Åren 2006-2008 beräknas det offentliga sparandet

stärkas med 7, 4 respektive 4 miljarder kronor. På längre sikt bedömer

vi emellertid att förslagen genom sina stimulerande effekter på tillväxt

och sysselsättning har förutsättningar att därutöver ge betydande

förbättringar av de offentliga finanserna.

Med det anförda tillstyrker vi motion Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl.

(m) yrkande 2 i denna del och avstyrker proposition 100 yrkande 1 i

denna del samt motionerna Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena

2 och 4, Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna del och

5 samt Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del.

4. Riktlinjer för budgetpolitiken, punkt 3 (fp)

av Karin Pilsäter (fp) och Christer Nylander (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om riktlinjer för budgetpolitiken. Därmed bifaller

riksdagen motion

2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 2 och 4

samt

avslår proposition 2004/05:100 punkt 1 i denna del och motionerna

2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 i denna

del,

2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna

del och 5 samt

2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande

Sunda offentliga finanser är en nödvändig förutsättning för en stabil

ekonomi. Båda verktygen för sunda statsfinanser - överskottsmålet och

utgiftstaket - har misskötts av regeringen. Av vårpropositionen framgår

att det strukturella underliggande sparandet inte är i närheten av

överskottsmålet om 2 % av BNP. Utgiftstaket har under ett antal år kunnat

hållas endast i formell mening genom diverse budgettrixande. De omedelbara

problem som den svenska ekonomin står inför är dels att en så stor andel

av den arbetsföra befolkningen står utanför arbetsmarknaden, dels att

det saknas en politik för att sätta fart på företagandet så att de

utanförstående har några jobb att gå till. Vi vill föra en politik mot

utanförskapet, för rimligare och mindre skadliga skatter och med inriktning

på att underlätta för företagande. Vi anser att det krävs en politik

med ett sådant dubbelt grepp för att råda bot på Sveriges problem.

Strategiska skattesänkningar för fler i arbete

Socialdemokraternas skattehöjningar har successivt förstört stora delar

av den skattereform som genomfördes 1991. Folkpartiet liberalerna vill

arbeta för en ny skattepolitik som innebär att fler människor kommer i

arbete och nya och varaktiga jobb skapas i Sverige. Vi föreslår en rad

strategiska förändringar av skattepolitiken. Genom att sänka inkomstskatten

för främst låg- och medelinkomsttagare i form av ett förvärvsavdrag gör

vi det relativt sett mer lönsamt att gå från bidragsförsörjning till

arbete. En sådan förändring underlättar för människor att genom egna

insatser påverka sin ekonomi. Vi vill föra tillbaka inkomstskatten till

de principer som bestämdes vid 1991 års skattereform - att de flesta

bara ska betala 30 % i skatt, och att de med höga inkomster ska betala

50 % på de högre delarna av sin inkomst. Inkomstskatterna sänks med

sammanlagt 23 miljarder kronor. Vi sänker även den högsta marginalskatten

genom att stegvis ta bort den s.k. värnskatten på 5 %.

Bättre villkor för företagande

Sverige lider i hög grad brist på entreprenörer och entreprenörsanda.

Vi behöver fler entreprenörer som omvandlar kunskap och innovationer

till produkter och produktionsmetoder som genererar inkomster, jobb och

företagande. Därför vill vi med vår politik åstadkomma stora förbättringar

av villkoren för små och växande företag och för företagaren. Vi slopar

arbetsgivaravgiften (exklusive pensionsavgiften) för en lönesumma upp

till 250 000 kr per företag. Vi sänker också entreprenörsskatten som

småföretagare betalar enligt de s.k. 3:12-reglerna. En nyckelfaktor för

att åstadkomma fler och växande företag är tillgången på riskkapital.

Vi föreslår fyra åtgärder på skattesidan för att öka tillgången på

riskkapital. Dessa är avskaffande av förmögenhetsskatten, avskaffande av

dubbelskatten på aktier, en möjlighet att föra över kapital från ett

företag till ett annat utan att beloppet beskattas och slutligen bättre

möjligheter att avsätta vinstmedel i ett företag till framtida investeringar.

Sammantaget sänks skatterna för företagande med ca 10 miljarder kronor.

Reformering av arbetsmarknadspolitiken

Arbetsmarknadspolitiken kostar i dag över 70 miljarder kronor. Dess

syfte är sedan länge förskjutet till att inför val dölja öppen arbetslöshet,

snarare än att lösa de arbetslösas problem. Arbetsmarknadspolitiken

kan inte - och ska inte heller - skapa reguljära arbeten. Den ska däremot

hjälpa till att matcha arbetssökande och lediga arbeten samt hjälpa

människor att flytta mellan olika yrken och även geografiskt om så behövs.

Vi vill reformera arbetsmarknadspolitiken på ett antal områden.

Arbetslöshetsförsäkringen ska göras om till en verklig omställningsförsäkring.

Försäkringen ska vara allmän och ge rimlig ersättning vid tillfälliga

perioder av arbetslöshet samt medverka till att människor känner trygghet

och vågar prova nya jobb och uppgifter i arbetslivet. Ersättningen blir

tidsbegränsad och trappas av med tiden. Arbetsförmedlingen ska stärkas

och inriktas på intensifierade och mer individanpassade åtgärder. Dagens

AMS läggs ned och ersätts av en ny myndighet; arbetsmarknadspolitiken

öppnas för konkurrens mellan dels arbetsförmedlingar, dels anordnare av

arbetsmarknadsåtgärder. Arbetsrätten moderniseras för att göra det mer

attraktivt att anställa nya medarbetare och motverka dagens utanförskap

för invandrare, kvinnor och ungdomar.

Satsningar på vården, föräldraförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken

Det

är främst inom tre områden som vi gör andra prioriteringar än regeringen.

Vi vill genomföra en ordentlig satsning på vård och omsorg. Vi tillför

1 miljard kronor per år i form av stimulansbidrag till förbättringar av

äldrepolitiken. Vidare genomför vi en Finsamreform med samma inriktning

som den reform som genomfördes av den borgerliga regeringen i början av

1990-talet. Reformen kommer att medföra kraftigt minskade köer inom

sjukvården. För att åstadkomma resultat avsätter vi över en halv miljard

kronor i rehabilitering så att människor snabbt ska kunna komma tillbaka

från sjukskrivning. Vi anser att tillgängligheten till offentliga miljöer

för handikappade ska förbättras. För detta avsätts 1 miljard kronor

under perioden. Ett ökat stöd till psykiatrin ingår också.

Vi vill införa en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen som stimulerar

till ett jämnare uttag av föräldraledighet mellan föräldrarna. För varje

månad som den andre föräldern tar ut utgår ersättning med 90 % av lönen

mot 80 % enligt nuvarande regler. Detta innebär en satsning på ca 1

miljard kronor.

På arbetsmarknadspolitikens område satsar vi sammantaget ett par miljarder

kronor på åtgärder som vi anser är effektivare än de som regeringen

prövar. Vi vill införa nystartsjobb, som innebär att arbetsgivaravgifterna

tas bort helt för personer som varit beroende av arbetslöshetsersättning,

sjukpenning, förtidspension eller socialbidrag i mer än ett år. Vi

vill också införa en jobbgaranti för dem som har mycket svårt att komma

in på den reguljära arbetsmarknaden. Jobbgarantin ersätter den nuvarande

aktivitetsgarantin.

Starkare statsfinanser

Sammantaget innebär vår politik att statsfinanserna stärks med 7,9

respektive 7,5 miljarder kronor 2006 och 2007, jämfört med regeringens

förslag. Våra skattesänkningar och satsningar finansieras främst genom

minskade utgifter för företagsstöd och byggstöd, statlig administration,

subventioner, minskad sjukförsäkring och förtidspensioner samt genom

omläggningen i arbetsmarknadspolitiken. En ökad egenfinansiering av

a-kassan bidrar också med ca 10 miljarder kronor.

Sammanfattande ställningstagande

Sammanfattningsvis anser vi att Folkpartiet liberalernas redovisade

förslag bör ligga till grund för budgetpolitikens utformning under

kommande år. Det betyder att riksdagen bör bifalla motion Fi14 (fp)

yrkandena 2 och 4. Vi avstyrker regeringens förslag i berörda delar liksom

de övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang.

5. Riktlinjer för budgetpolitiken, punkt 3 (kd)

av Mats Odell (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om riktlinjer för budgetpolitiken. Därmed bifaller

riksdagen motion

2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna

del och 5 samt

avslår proposition 2004/05:100 punkt 1 i denna del och motionerna

2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 i denna

del,

2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 2 och 4

samt

2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande

Med snart 1,5 miljoner människor i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden

måste politikens färdriktning läggas om. Kristdemokraterna föreslår en

budgetpolitik för nya jobb genom kraftiga skattesänkningar på arbete

och lättnader för små och medelstora företag. Vi satsar också på rättvisa

barnbidrag samt mer resurser till vård, omsorg och rättstrygghet. Med

vår politik skapar vi förutsättningar för en uthållig ekonomisk tillväxt

på 3 % per år.

Kristdemokraterna vill minska statens lånebehov. År 2007 ska statsskulden

som andel av BNP vara högst 40 %. Det ska huvudsakligen ske genom en

snabbare försäljning av statliga tillgångar. Utgiftstakets andel av BNP

bör på sikt minska och därmed möjliggöra ett sänkt skattetryck. Som ett

riktmärke för statens utgiftstak ska detta tillsammans med övriga

offentliga utgifter ge utrymme för en gradvis anpassning av skattetrycket

till jämförbara OECD-länders nivå.

Sex prioriterade områden bör styra inriktningen av budgetpolitiken:

Långsiktigt goda tillväxtförutsättningar

Kristdemokraternas tillväxtpolitik vilar på stabila och goda villkor

för fler och växande företag. Därigenom kan sysselsättningen öka,

arbetslösheten minska och välfärden tryggas. Med en balanserad finanspolitik

för sunda statsfinanser i kombination med strukturella åtgärder som

förbättrar ekonomins funktionssätt, kan detta åstadkommas. De strukturella

åtgärder som vi vill genomföra spänner över ett brett fält av ekonomin.

Skattesystemet ska reformeras och bidra till att fler uppmuntras att

arbeta. Tjänstesektorn ges möjlighet att växa genom en skattereduktion

för hushållens köp av tjänster. Näringslivet måste ges bättre förutsättningar

att expandera. Dubbelbeskattningen på risksparande ska avvecklas successivt,

samtidigt som riskkapitalavdrag bör införas. Jordbruksnäringen ska ha

rimliga och rättvisa konkurrensvillkor. Därför föreslår vi att dieselskatten

sänks till EU-nivån.

En hög tillväxt förutsätter en väl fungerande lönebildning som kan ge

en låg arbetslöshet. Vi vill synliggöra kostnaderna för arbetslösheten.

Kristdemokraterna föreslår att en allmän och obligatorisk

arbetslöshetsersättning med en högre grad av egenfinansiering införs. Den

avgiftsökning som detta innebär kompenseras de försäkrade för genom

inkomstskattesänkningar. Jag anser också att god konkurrens ger högre

tillväxt. Detta åstadkoms bl.a. genom att avveckla statligt och kommunalt

ägande på marknader där privata företag skulle kunna verka.

Skattepolitiken

Kristdemokraterna vill skapa en skattestruktur som gör att individens

drivkrafter för arbete stärks. Vi lägger fram en inkomstskattereform

som uppgår till nästan 40 miljarder kronor, vilket är en fördubbling av

vårt tidigare förslag. Marginaleffekterna minskas genom att ett statligt

förvärvsavdrag för arbetsinkomster införs. Med förvärvsavdrag stärks

arbetslinjen och det blir mer lönsamt att gå från bidrag till arbete.

Högre utbildning måste löna sig bättre och vi vill därför successivt

avskaffa värnskatten. I likhet med övriga borgerliga partier vill vi

Kristdemokrater också att s.k. nystartsjobb införs. Arbetsgivaravgifterna

för företag i näringslivet ska tas bort helt för personer som varit

bidragsberoende i mer än ett år. Med dagens skattesystem uteblir många

investeringar i Sverige. Förmögenhetsskatten och dubbelbeskattningen på

investeringar och risksparande bör fasas ut, vilket vi finansierar med

en höjning av bolagsskatten. Kristdemokraterna står fast vid att den

statliga fastighetsskatten bör slopas helt. Reformen finansieras till

viss del genom att kommunerna ges rätt att ta ut en avgift för kostnader

som härrör från de fastigheter som finns i kommunen. Därtill finansieras

reformen genom att kapitalvinstskatten vid försäljning av privatbostäder

föreslås höjas från 20 till 30 %.

Valfriheten för barnfamiljer

Vi Kristdemokrater vill förbättra familjepolitiken både när det gäller

valmöjligheter och när det gäller fördelningen av stöden. Det nuvarande

barnbidraget bör fördubblas samtidigt som det görs beskattningsbart.

Föräldraförsäkringen ska ge en ekonomisk grundtrygghet. Eftersom de

flesta unga föräldrar inte hunnit bygga upp ett sparande vill vi höja

golvet i föräldraförsäkringen till 230 kr per dag. Bostadsbidraget bör

stärkas för att förbättra för de sämst ställda barnfamiljerna. Föräldrar

ska ges en ekonomisk möjlighet till mer tid med barnen när de är små.

Efter föräldraförsäkringstiden vill vi införa ett system som kallas

barndagar. För varje barn som fyllt 1 år tilldelas 300 barndagar som är

värda 200 kr.

I dag saknas valfrihet i barnomsorgen. Vi vill att alla barn ska ges

rätt att få del av kommunernas stöd till barnomsorg. Kommunerna ska ha

skyldighet att erbjuda ekonomiskt stöd inte bara till barn i förskolan

utan också till de föräldrar som själva tar hand om sina barn. Reformerna

finansieras bl.a. genom att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)

ska beräknas som genomsnittet av de senaste två årens inkomster. Därutöver

föreslås att den 13:e månaden i föräldraförsäkringen samt de 90

lägstanivådagarna dras in.

Pensionärerna

Många pensionärer har drabbats hårt av nedskärningarna och bristerna i

äldrevården. Pensionerna har också släpat efter i inkomstutveckling.

Kristdemokraterna vill därför de kommande åren ge de sämst ställda

pensionärerna bättre villkor. Därefter ska värdet av samtliga pensioner

förbättras genom sänkt skatt. De ekonomiskt sämst ställda pensionärerna

gynnas genom att garantipensionen höjs. Ett särskilt högre grundavdrag

bör återinföras för ålderspensionärer.

Vård, omsorg och skola

Kristdemokraterna anser att kommunsektorn bör tillföras resurser för

att kunna uppnå en bättre kvalitet i vården och omsorgen. Det behövs

satsningar inom bl.a. psykiatrin. Kommuner och landsting ska få 6 040

miljoner kronor i ytterligare resurser de närmaste två åren jämfört med

regeringens förslag. Därtill bör 23,4 miljarder kronor som låsts in i

riktade satsningar göras fritt disponibla för kommunerna.

Antalet sjukfrånvarande aktivitets- och sjukersatta är rekordhögt. Vi

vill motverka ohälsan framför allt genom rehabilitering av långtidssjukskrivna

men samtidigt beivra det över- eller felutnyttjande av ersättningssystemen

som finns. En ny rehabiliteringsförsäkring ska snarast införas, och vi

föreslår att knappt 3 miljarder kronor anslås till detta ändamål. Vi

vill också förbättra villkoren för de studerande och föreslår höjda

studiebidrag för gymnasiestuderande. För högskolestuderande bör

bidragsandelen av studiemedlen höjas och fribeloppet slopas.

Ett återupprättat rättsväsende

De tillskott som Socialdemokraterna föreslår för rättsväsendet räcker

inte till för att rätta till tidigare års försummelser. Vårt mål är att

senast till 2008 uppnå en nivå där antalet poliser uppgår till 19 000.

Kristdemokraterna anslår 500 miljoner kronor mer än regeringen både

2006 och 2007. Åklagarväsendet behöver stärkas. Åklagarorganisationen

ska förstärkas med nya åklagare, och domstolsväsendet bör tilldelas

ytterligare medel. En fungerande kriminalvård kräver också utökade

resurser. Målet är att meningsfulla insatser genomförs för att möjliggöra

ett liv utan brottslighet.

Sammanfattningsvis föreslår jag att riksdagen ställer sig bakom

Kristdemokraternas förslag till inriktning av budgetpolitiken. Riksdagen

bör således tillstyrka motion Fi15 yrkandena 1 i denna del och 5. Jag

avstyrker regeringens förslag i berörda delar liksom de övriga motioner

som är aktuella i sammanhanget.

6. Riktlinjer för budgetpolitiken, punkt 3 (c)

av Roger Tiefensee (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om riktlinjer för budgetpolitiken. Därmed bifaller

riksdagen motion

2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del

och

avslår proposition 2004/05:100 punkt 1 i denna del och motionerna

2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 i denna

del,

2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 2 och 4

samt

2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna

del och 5.

Ställningstagande

De offentligt producerade välfärdstjänsterna slukar alltmer resurser

samtidigt som bl.a. köerna till vården är oacceptabelt långa. Närmare

1,4 miljoner människor i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden.

Inför dessa enorma problem står den socialdemokratiska regeringen

närmast handlingsförlamad. När Socialdemokraterna talar om skattehöjningar

menar Centerpartiet i stället att det till stor del är just de höga

skatterna som är orsaken till våra problem. Vi vill sänka inkomstskatterna

och öka incitamenten för att jobba. Vi måste skära i de stora utgiftsposterna,

och där finns framför allt kostnaden för ohälsan. Om inget görs riskerar

ohälsans utgifter att tränga undan all annan verksamhet och skatterna

nå höjder som gör det i praktiken olönsamt att arbeta eller att verka

som företagare.

Jobbavdrag som minskar marginaleffekterna för låg- och

medelinkomsttagare

Centerpartiet har sedan länge krävt en radikal skattereform avsedd att

gynna dem med normala och låga inkomster. I dag kan många låginkomsttagare

inte leva på sin lön. Eventuella löneökningar äts effektivt upp av

exempelvis höjda skatter och sänkta bostadsbidrag. Nuvarande grundavdrag

trappas av redan vid inkomster på ca 10 000 kr per månad, vilket innebär

svaga incitament att arbeta mer eller att gå från bidrag till jobb.

Centerpartiet föreslår i stället ett jobbavdrag som innebär att

marginalskatterna sänks för alla inkomstkategorier upp till 28 000 kr i

månaden. Med dessa förändringar förbättras möjligheterna att gå från

bidragsberoende till arbete.

Skattereformen ger mer självbestämmande åt kommunerna

Självbestämmande är utgångspunkten för Centerpartiets skattepolitik.

Det gäller för individen men även för kommunerna, som så långt möjligt

ska vara självförsörjande utan att statliga pålagor dränerar såväl

initiativrikedom som skattebaser. Jobbavdraget utformas som en statlig

skattereduktion, och dessutom omvandlas befintliga avdrag till

skattereduktioner. Det innebär att kommunerna får behålla intäkterna från

sina skattebaser och att de därigenom blir mindre beroende av statliga

bidrag. Genom vårt förslag förstärks kommunernas skatteinkomster med 53

miljarder kronor.

En politik för fler och växande företag

En politik där det lönar sig att arbeta måste kompletteras med en politik

för fler jobb i nya och växande företag. Centerpartiet vill ha ett

samhälle där det är lika naturligt att starta och driva företag som att

vara anställd. Vi vill sänka kostnaden för att anställa genom att halvera

arbetsgivaravgiften för den först anställde samt för alla nyanställda.

Den halvering av arbetsgivaravgiften som i dag finns i vissa utsatta

regioner vill vi behålla. Vidare vill vi säkra tillgången på riskkapital

genom att successivt avskaffa förmögenhetsskatten, skattebefria sparande

till startkapital samt öka möjligheterna för småföretag att avsätta

medel i periodiseringsfonder. För att göra det tryggt att nyanställa

avskaffas företagens utökade sjukersättningsansvar. I stället föreslår

vi en sjuklönemodell som bygger på att företagen får ansvar för samma

antal sjukdagar som de har anställda upp till högst 30 dagars sjuklöneansvar.

Arbetsgivaravgiften sänks samtidigt för alla arbetsgivare motsvarande

ett sjuklöneansvar på 30 dagar. Vi vill vidare ta bort ett antal

snedvridande skatter genom att reformera bolagsbeskattningen för fåmansbolag,

sänka dieselskatten och slopa skatten på handelsgödsel.

Lägre skatt på fastigheter

Vi vill införa en mer hållbar och rättvis fastighetstaxering. Vi sänker

uttaget av fastighetsskatt genom en lägre skattesats och ett tak för

taxeringsvärdet på tomter. Sistnämnda innebär att man undviker den

spiraleffekt som uppkommer i attraktiva områden när själva tomtmarken

får höga taxeringsvärden och därmed driver upp det totala taxeringsvärdet.

Förmögenhetsskatten, som till stor del är en beskattning av fastigheter,

halveras under budgetperioden och avskaffas helt på längre sikt.

Satsningar på pensionärer, fler poliser, en utbyggd infrastruktur m.m.

Centerpartiet vill stärka de sämst ställda pensionärernas ekonomi. Vi

sätter av medel till att höja garantipensionen så att den lägsta pensionen

åtminstone ska nå upp till 5000 kr i månaden.

Vi vill också satsa mer pengar på polisen. En ökning av antalet poliser

får en omedelbar effekt ute i samhället. Brist på poliser uppfattas som

en signal att det är fritt fram att begå brott som stöld och skadegörelse.

Målsättningen ska vara att antalet poliser ökar till 20 000. I

vårpropositionen får polisen inga nya pengar. Rikspolisstyrelsen överväger

om en av de tre polishögskolorna måste stängas för att man inte har råd

att anställa nyutexaminerade poliser med regeringens knappa resurstilldelning.

Centerpartiet anser att människor ska kunna förflytta sig och kommunicera

effektivt oavsett om man bor i stad eller landsbygd. Goda kommunikationer,

såväl digitala som traditionella, är också en viktig förutsättning för

investeringar och nyetableringar. Den ryckighet och de omkastningar som

präglar nuvarande politik för trafik- och infrastruktur är enligt vår

mening oacceptabla.

Regeringen hanterar landets ekonomi med närmast obefintliga marginaler,

vilket innebär att det finns minimalt med utrymme för extraordinära

utgifter. När då katastrofer inträffar, som flodvågen i Sydostasien och

stormen Gudrun, måste andra utgifter stå tillbaka. För att råda bot på

detta vill Centerpartiet bilda ett katastrofkonto genom en årlig avsättning

till en fond utanför statsbudgeten. Medel till fonden avsätts ur

utdelningen från statligt ägda bolag. Målsättningen bör vara att fonden

ska uppgå till minst 1 % av BNP.

Sänkta kostnader för ohälsa och statlig administration ger starkare

statsfinanser

För att finansiera de skattesänkningar och satsningar vi vill göra

föreslår vi åtgärder för att sänka kostnaderna för ohälsan. Vi anser att

ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen

bör vara differentierade så att personer med försörjningsplikt för

minderåriga får 80 % och övriga 70 %. En andra karensdag införs, och

beräkningsgrunden för SGI (sjukpenninggrundande inkomst) ändras.

Vi vill också dra ned på kostnaderna för den statliga administrationen.

För 2006 föreslår vi sammanlagda besparingar på 3,1 miljarder kronor

fördelat på olika utgiftsområden. Den totala overheadkostnaden i statlig

förvaltning har av ESV beräknats uppgå till 70-80 miljarder kronor för

2003, och våra besparingar motsvarar ca 4 % av denna kostnad.

Med Centerpartiets förslag stärks statens finanser med sammantaget 6,5

respektive 2,7 miljarder kronor 2006 och 2007, jämfört med regeringens

förslag. Det är något svagare än vad partiet föreslog i höstas, men vi

bedömer att det på kort sikt är viktigare att skapa riktiga jobb än att

uppnå målet om 2 % överskott. På sikt när sysselsättningen stiger kommer

de offentliga finanserna att stärkas kraftigt.

Sammanfattande ställningstagande

Sammanfattningsvis anser vi att Centerpartiets i motion Fi16 redovisade

förslag bör ligga till grund för budgetpolitikens utformning under

kommande år. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion Fi16 (c) yrkande

1 i denna del. Vi avstyrker regeringens förslag i berörda delar liksom

de övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang.

7. Användning av inkomstavdrag, punkt 4 (m, fp, kd, c)

av Mikael Odenberg (m), Karin Pilsäter (fp), Mats Odell (kd), Gunnar

Axén (m), Christer Nylander (fp), Roger Tiefensee (c) och Cecilia

Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om användningen av inkomstavdrag. Därmed bifaller

riksdagen delvis framställning 2004/05:RRS17 och motionerna

2004/05:Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 1-3 och

2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 3.

Ställningstagande

Den nya budgetordningen som infördes 1997 syftade till att få bättre

kontroll över statens utgifter och att undvika stora underskott.

Utgiftstaket för staten var ett avgörande inslag i den nya ordningen. Tyvärr

tvingas vi konstatera att regeringen flera gånger har manipulerat med

utgiftstaket så att det inte längre utgör det riktmärke som det var

tänkt. Regeringens svårigheter att prioritera har lett till detta numera

systematiska sätt att "krypa under" taket.

Kringgåendet av utgiftstaket tar sig flera uttryck. Det sätt som regeringen

tillämpat mest är att redovisa utgifter som nedsättningar av inkomster,

vilket t.ex. gäller det nu aktuella sysselsättningsstödet. Men regeringen

har även använt andra metoder. Det finns en uppenbar asymmetri i

regeringens sätt att göra tekniska justeringar av taket. Regeringen har

varit mer benägen att göra justeringar som höjer taket än som sänker

det. Ett exempel på detta är att regeringen gjorde en teknisk justering

av taket för 2005 med 4 miljarder kronor i samband med att sysselsättningsstödet

flyttades över från inkomst- till utgiftssidan med motiveringen att

saldot inte påverkades. Detta är inget annat än en ren manipulation

eftersom saldot försvagades när stödet infördes som ett skatteavdrag.

Ett annat exempel på hur regeringen kringgått utgiftstaket är när man

sköt till pengar till SJ från ett konto i Riksgäldskontoret där andra

bolag avsatt medel.

Riksrevisionen har i sin rapport Utgift eller inkomstavdrag? (RiR

2004:26) särskilt granskat sysselsättningsstödet till kommunerna, och

baserat på rapporten har Riksrevisionens styrelse lämnat en framställning

till riksdagen. I rapporten gör Riksrevisionen flera uppseendeväckande

iakttagelser. Regeringens beredning av sysselsättningsstödet har inte

varit tillfredsställande, och man har inte genomfört något skriftligt

remissförfarande. Regeringen har inte gjort ordentliga prognoser,

återrapporteringen till riksdagen har varit bristfällig och någon utvärdering

av stödet har inte gjorts. Allvarligast är kanske ändå att Riksrevisionen

anser att stödet inte har utformats i enlighet med budgetlagens principer

om bruttoredovisning och inte finansierats inom utgiftstakets ram. I

sin framställning till riksdagen lämnar Riksrevisionens styrelse ett

förslag om att regeringen i samband med inkomstavdrag och liknande ska

beakta kraven på transparens, budgetdisciplin och kostnadskontroll.

Vi anser att Riksrevisionens kritik är anmärkningsvärd och välberättigad

men att styrelsens förslag tyvärr inte går tillräckligt långt.

Det krävs i stället en tydlig markering av att bruttobudgetering är

budgetlagens huvudprincip. Vi anser också att budgetlagen bör ändras så

att det tydligt framgår att utgiftstaket ska justeras i samband med

förslag som innebär nettobudgetering. Om en åtgärd redovisas som en

minskad inkomst i stället för som en utgift bör således utgiftstaket

samtidigt sänkas med motsvarande belopp. Regeringen bör också i samband

med sådana förslag tydligt ange beräknade kostnader och ange hur

kostnadskontrollen ska genomföras. Dessutom anser vi att åtaganden genom

nettobudgetering ska behandlas likvärdigt med anslag på statsbudgetens

utgiftssida vad gäller prioritering och finansiering, dvs. även

nettobudgeterade åtaganden ska vägas mot andra utgifter inom en av riksdagen

begränsad ram.

Mot denna bakgrund tillstyrker vi delvis Riksrevisionens styrelses

förslag samt motionerna Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 1-3

och Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 3.

8. Utgiftsområdesfördelningen, punkt 5 (m)

av Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen beslutar att anslaget till utrikesförvaltningen

skall återföras till utgiftsområde 5 från utgiftsområde 1. Därmed

bifaller riksdagen motion

2004/05:Fi17 av Göran Lennmarker m.fl. (m).

Ställningstagande

Anslaget till utrikesförvaltningen bör återföras till utgiftsområde 5

från utgiftsområde 1. Sammanslagningen av anslagen till Regeringskansliet

och UD har medfört att det är svårare för riksdagen att påverka anslagen

till utrikesförvaltningen, eftersom det i praktiken är regeringen som

beslutar hur medlen ska fördelas inom anslagsområdet. Det är angeläget

att riksdagen åter ges inflytande över utrikesförvaltningens organisation

och dimensionering.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2004/05:100

Proposition 2004/05:100 2005 års ekonomiska vårproposition:

1. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag

till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (kapitel

1).

Följdmotioner med anledning av prop. 2004/05:100

2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

1. Riksdagen beslutar att godkänna det förslag till riktlinjer för

den ekonomiska politiken som förordas i motionen i kap. 4-9.

2. Riksdagen beslutar att godkänna det förslag till riktlinjer för

budgetpolitiken som förordas i motionen i kap. 10 och 11.

3. Riksdagen beslutar om riktlinjer för tilläggsbudgeten i enlighet

med vad som anförs i motionen i kap. 12.

2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska

politiken som Folkpartiet liberalerna förordar i motionen.

2. Riksdagen godkänner riktlinjerna för budgetpolitiken enligt vad

som anförs i motionen.

3. Riksdagen godkänner målet att statens finanser skall vara i

balans över en konjunkturcykel.

4. Riksdagen godkänner riktlinjerna för skattepolitiken enligt vad

som anförs i motionen.

2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening de förslag

till inriktning av den ekonomiska politiken som Kristdemokraterna

förordar (avsnitten 6.2 och 6.2.2-6.2.6).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening de mål om

ökat antal arbetade timmar som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.2.

2).

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i motionen om skuldkvotens andel av BNP (avsnitt 6.1.6).

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett

kompletterande balansmål för statens finansiella sparande över en

konjunkturcykel i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 7.1.2).

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en

långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi i enlighet med vad som anförs i

motionen (avsnitt 7.3).

2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen beslutar att godkänna förslaget till riktlinjer för

den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (kap. 4-9).

2004/05:Fi17 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

Riksdagen beslutar att anslaget till utrikesförvaltningen skall återföras

till utgiftsområde 5 från utgiftsområde 1, i enlighet med vad som anförs

i motionen.

Framställning 2004/05:RRS17

Framställning 2004/05:RRS17 Riksrevisionens styrelses framställning

angående användningen av inkomstavdrag m.m. i statsbudgeten:

Riksrevisionens styrelse föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen bör beakta kravet

på transparens, budgetdisciplin och kostnadskontroll i samband med

användningen av inkomstavdrag och andra motsvarande åtgärder i statsbudgeten.

Följdmotion med anledning av framst. 2004/05:RRS17

2004/05:Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bruttobudgetering som huvudprincip.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om ändring

i budgetlagen som tydligt anger att vid nettobudgetering skall förslag

om justering av utgiftstaket samtidigt läggas fram.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om hur

åtaganden genom nettobudgetering kan behandlas likvärdigt med anslag på

statsbudgetens utgiftssida vad gäller prioritering och finansiering.