Bet. 2004/05:FIU25

Finansutskottets betänkande

2004/05:FIU25

Ändrade avgifter för insättningsgarantin (prop. 2004/05:92)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag i proposition 2004/05:92

Ändrade avgifter för insättningsgarantin. Regeringen föreslår att det

sammanlagda årliga avgiftsuttaget för banker och andra institut som

omfattas av insättningsgarantin låses fast till den nuvarande miniminivån

som är 0,1 % av de garanterade insättningarna. Insättningsgarantin får

användas för att ersätta insättningar upp till 250 000 kr per kund och

institut vid en eventuell konkurs.

Syftet med förslaget är att undvika en höjning av garantiavgiften vid

flytt av större bestånd av insättningar till det svenska

insättningsgarantisystemet

fram till dess att Insättningsgarantiutredningens förslag lett till

lagstiftning. Sådana förflyttningar kan förväntas ske enligt regeringen

mot bakgrund av den ökade graden av integration på de finansiella

marknaderna inom EU samt den nya företagsformen europabolag.

Nordeakoncernen planerar att omvandla dotterbankerna i de övriga nordiska

länderna till filialer och bilda ett europabolag. Det kan innebära att

Nordeas kunder i dessa länder kommer att omfattas av den svenska

insättningsgarantin. Enligt dagens regler kan det innebära att avgiften

för insättningsgarantin måste höjas, inte bara för Nordea utan också

för de andra instituten inom insättningsgarantisystemet.

Förslaget i propositionen motverkar således att de institut som omfattas

av insättningsgarantin drabbas av en stor kostnadshöjning vid flytt av

insättningar till det svenska insättningsgarantisystemet. Enligt regeringen

kan det antas att förslaget förhindrar att instituten överför en del av

kostnaden för insättningsgarantin till konsumenterna och att ökningar

av kostnadsuttaget kan undvikas i konsumentledet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.

Ingen motion har väckts i ärendet.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag och föreslår att riksdagen

antar regeringens lagförslag.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Ändrade avgifter för insättningsgarantin

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571)

om insättningsgaranti. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:92.

Stockholm den 7 april 2005

På finansutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne Kjörnsberg (s),

Mikael Odenberg (m), Carin Lundberg (s), Karin Pilsäter (fp), Sonia

Karlsson (s), Kjell Nordström (s), Mats Odell (kd), Agneta Ringman (s),

Gunnar Axén (m), Bo Bernhardsson (s), Christer Nylander (fp), Roger

Tiefensee (c), Hans Hoff (s), Yvonne Ruwaida (mp), Tommy Ternemar (s),

Cecilia Widegren (m) och Siv Holma (v).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2004/05:92 Ändrade avgifter för insättningsgarantin

föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. Regeringens förslag

återges i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.

Ingen motion har väckts i ärendet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Insättningsgarantidirektivet

Insättningsgarantisystemet infördes den 1 januari 1996 genom lagen om

insättningsgaranti. Lagen genomför EG-direktivet om system för garanti

av insättningar (insättningsgarantidirektivet). Direktivet innebär bl.

a. att varje medlemsstat är skyldig att upprätta system för garanti av

insättningar. Systemen skiljer sig åt mellan medlemsländerna både i

fråga om finansiering och administration.

Direktivet bygger på hemlandsprincipen och föreskriver att insättningsgarantin

ska omfatta inte bara insättningar i den medlemsstat där institutet har

sitt säte utan även insättningar i institutets filialer i andra EU-

eller EES-länder. Direktivet föreskriver även att utländska filialer,

vars insättningar täcks av en lägre garantinivå i hemlandet, har rätt

att ingå i värdlandets insättningsgarantisystem, för att säkerställa

att insättningsgarantin inte används som konkurrensmedel av värdlandet.

Den svenska insättningsgarantin

När insättningsgarantin infördes var det primära syftet enligt regeringen

att stärka konsumentskyddet, men insättningsgarantin ska även bidra

till att stabiliteten i det finansiella systemet bevaras (prop. 1995/96:60,

bet. 1995/96:NU7). Garantin garanterar insättningar i banker,

kreditmarknadsföretag och vissa värdepappersföretag upp till 250 000 kr per

insättare och institut. Garantin omfattar dock endast tillgodohavanden

som är nominellt bestämda och tillgängliga med kort varsel.

Insättningsgarantinämnden administrerar insättningsgarantisystemet och

nämnden finansieras genom årliga avgifter från instituten. Den årliga

avgiften för instituten är beroende av nivån på behållna avgiftsmedel

i förhållande till de garanterade insättningarna.

Den målsatta nivån uppgår till 2,5 % av insättningarna. Avgiften ska

uppgå till 0,1 % av insättningarna vid utgången av närmast föregående

år, om de behållna avgiftsmedlen sammanlagt uppgår till minst 2,5 % av

insättningarna. Om de behållna avgiftsmedlen understiger denna nivå,

ska avgift tas ut med det belopp som krävs för att uppnå nivån, dock

lägst 0,1 % och högst 0,3 % av insättningarna. 2004 uppgick de behållna

avgiftsmedlen till ca 13,7 miljarder kronor, vilket motsvarar ca 2,9 %

av de garanterade insättningarna.

Europabolagsförordningen

Europabolagsförordningen trädde i kraft 2004 (prop. 2003/04:112, bet.

2003/04:LU26) och skapade en ny europeisk associationsform - europabolag.

Europabolag underlättar för ett institut att bedriva verksamhet i flera

olika länder genom en filialstruktur. Ett europabolag är en europeisk

associationsform för gränsöverskridande samverkan i aktiebolagsform.

Bolaget måste ha sitt säte och huvudkontor i en och samma medlemsstat

inom EU och kan enbart bildas av bolag som har verksamhet i två eller

flera medlemsstater. Om två eller flera institut, som omfattas av

garantisystem i olika länder, bildar ett europabolag kommer garantisystemet

i det land där europabolaget har sitt säte att ta över hela ansvaret

för de garanterade medlen i europabolaget.

Insättningsgarantinämnden påpekade i sitt remissvar över Justitiedepartementets

promemoria Europabolag (Ds 2003:15) de konsekvenser som europabolagsförordningen

kan få för insättningsgarantisystemet. Nämnden anförde att om två eller

flera institut som omfattas av garantisystemen bildar ett europabolag

kommer det garantisystem där europabolaget har sitt säte att ta över

hela ansvaret för de garanterade medlen och/eller de skyddade tillgångarna.

Nämnden uppmärksammade särskilt den ombildning till europabolag som

planeras av Nordea och som beräknades vara slutförd tidigast under år

2005. Nämnden påpekade att den svenska insättningsgarantin kommer att

garantera också bolagets insättningar i utlandet (de nordiska länderna)

som tidigare skyddades av respektive lands garantisystem. Då drabbas

även övriga institut som omfattas av insättningsgarantin.

Utskottets överväganden

Ändrade avgifter för insättningsgarantin

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändring i lagen om

insättningsgaranti.

Propositionen

Avgifter för insättningsgarantin

Regeringen föreslår att det sammanlagda årliga avgiftsuttaget för

instituten som omfattas av insättningsgarantin låses fast till 0,1 % av

de garanterade insättningarna. Samtliga remissinstanser tillstyrker

förslaget.

Regeringen anför som skäl att de nuvarande bestämmelserna om

insättningsgarantin bygger på sakförhållanden som har förändrats sedan garantin

infördes. Den ökade graden av t.ex. samarbetet på de finansiella

marknaderna och Nordeas ombildning till europabolag väntas leda till en

ökning av mängden insättningar i det svenska insättningsgarantisystemet.

Mot bakgrund av den förestående ändringen av systemet

(Insättningsgarantiutredningens betänkande1Den 7 mars 2005 presenterade

Insättningsgarantiutredningen betänkandet Reformerat system för

insättningsgarantin,

SOU 2005:16.) och den nuvarande stabila situationen för instituten som

täcks av insättningsgarantin framstår det enligt regeringen som mindre

lämpligt att enligt gällande regelsystem ta ut en väsentligt höjd avgift

av samtliga institut. Detta gör att en temporär lösning som innebär att

den årliga avgiften låses fast till 0,1 % av de garanterade insättningarna

framstår som motiverad.

Den ökade graden av integration på de finansiella marknaderna inom EU

har enligt regeringen visat att det kan uppstå konsekvenser för och

frågor kring insättningsgarantisystemen som inte uppmärksammades när

insättningsgarantidirektivet tillkom. Detta har tydliggjorts genom

ikraftträdandet av europabolagsförordningen och tillskapandet av möjligheten

att slå samman bolag i olika EU-länder till ett europabolag.

När det gäller de konsekvenser som skillnader i avgiftsuttag mellan

olika länders insättningsgarantisystem får för svenska bankers

konkurrenskraft anför regeringen att det kan konstateras att detta främst är

en följd av att insättningsgarantidirektivet inte innehåller några

harmoniserade regler om finansiering av och avgiftsuttag för garantiåtagandet.

Insättningsgarantidirektivet är för närvarande föremål för en översyn

av kommissionen (se MARKT/1000/05). Regeringen anser att frågan om

konkurrensneutralitet i finansieringen utgör en viktig del av detta arbete

och kommer att verka för att den ges tillräcklig uppmärksamhet.

Ikraftträdande

Regeringen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli

2005 och anför som skäl att i och med att europabolagsförordningen trädde

i kraft 2004 finns det möjlighet att ombilda koncernstrukturen till ett

europabolag med utländska filialer, med de konsekvenser för insättningsgarantin

som framgår ovan. Eventuella lagändringar med anledning av

Insättningsgarantiutredningens arbete kommer troligtvis enligt regeringen att

träda i kraft någon gång under år 2006. Särskilt med tanke på den

ombildning av Nordeakoncernen som redan är påbörjad, och som kommer att

få konsekvenser för samtliga institut som ingår i insättningsgarantisystemet,

bör de nya reglerna enligt regeringen gälla när 2006 års avgiftsuttag

beräknas.

Finansutskottets ställningstagande

Inledning

Insättningsgarantin innebär att staten garanterar kundernas insättningar

hos alla banker, sådana värdepappersbolag som tar emot kundmedel på

konto och kreditmarknadsföretag, och garantin gäller när instituten har

försatts i konkurs. Garantin gäller för de flesta typer av konton och

ger ersättning upp till 250 000 kr per kund och institut. Garantin gäller

inte för konton i handeln (Statoil m.fl.) och heller inte för sparkassor.

Systemet finansieras genom avgifter som tas ut av instituten. De tre

senaste åren har avgiftsuttaget varit 0,1 %. Insättningsgarantin skyddade

vid utgången av 2003 insättningar till ett värde av 475 miljarder kronor.

Insättningsgarantin hanteras av Insättningsgarantinämnden och den har

fonderade medel för insättningsgarantin som en beredskap för betalningar

vid ett ersättningsfall. Medlen förvaltas av nämnden och kan användas

med mycket kort varsel. Marknadsvärdet på nämndens tillgångar uppgår

till drygt 13 miljarder kronor (uppgift från nämndens hemsida).

Nordea AB har 2003 meddelat att man genom fusion av de fyra nordiska

bankkoncernerna avser att bilda ett europabolag som kommer att ha sitt

säte i Sverige. Den förändringsprocess som Nordea har startat och som

ska leda till att ett europabolag bildas beräknas vara slutförd under

år 2005. De preliminära beräkningar som Insättningsgarantinämnden har

gjort visar att avgiften för insättningsgarantin avseende kalenderåret

2006 sannolikt kommer att beräknas till 0,3 % som en direkt följd av

bolagsbildningen. De banker (vid sidan av Nordea) som har de största

beloppen av garanterade insättningar skulle därmed vardera få en avgift

som är ca 170 miljoner kronor högre än den annars skulle vara. Sannolikt

skulle en högre avgift behöva tas ut även året därpå.

Den 7 mars 2005 presenterade Insättningsgarantiutredningen betänkandet

Reformerat system för insättningsgarantin, SOU 2005:16. Utredningen

förslår att systemet byggs om. För spararna har förslagen ingen betydelse,

utom att garantin inte längre ska gälla för vissa konton med uttagsavgifter.

Förslaget innebär dock en omfördelning av kostnaderna mellan olika

långivare. Avgiften för enskilda institut ska sättas så att den reflekterar

risken i deras engagemang (riskdifferentiering). Förslaget medför därför

kraftigt sänkta avgifter för storbankerna och ökande avgifter för de

mindre bankerna. Utredningen gör bedömningen att någon ökad belastning

på banksystemet inte förutses - den genomsnittliga avgiften i systemet

förutspås ungefärligen motsvara dagens avgift. Däremot förutses spridningen

mellan instituten öka väsentligt. Betänkandet ska enligt uppgift från

Finansdepartementet skickas ut på remiss under våren 2005.

Ställningstagande

Finansutskottet anser, i likhet med regeringen, att en ombildning av

Nordeakoncernen till ett europabolag kan medföra att Insättningsgarantinämnden

blir tvungen att höja avgiften för samtliga de institut som omfattas av

insättningsgarantisystemet om reglerna inte ändras. Avgiftshöjningen

påverkar således inte bara det institut som bildar europabolag utan

även övriga institut som omfattas av garantin. Utskottet anser därför

att lagen om insättningsgaranti bör ändras på sätt som regeringen

föreslagit och anser därför att riksdagen bör bifalla regeringens lagförslag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:92 Ändrade avgifter för insättningsgarantin:

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag