Bet. 2004/05:FIU26

Finansutskottets betänkande

2004/05:FIU26

Försäkringsförmedling

Sammanfattning

Finansutskottet behandlar i betänkandet regeringens proposition 2004/05:133

Försäkringsförmedling. Regeringen föreslår bl.a. en ny lag om

försäkringsförmedling. Genom lagen genomförs EG-direktivet om

försäkringsförmedling.

Syftet med direktivet är bl.a. att förbättra kundskyddet, ytterligare

underlätta verksamhet över gränserna och reglera all distribution av

försäkringar som sker utanför försäkringsföretagen.

Förslaget innebär bl.a. att

hårdare krav ställs på dem som förmedlar försäkringar,

försäkringsförmedling bara får utövas efter tillstånd av Finansinspektionen,

en försäkringsförmedlare ska uppfylla särskilda krav på kunskap och

kompetens,

kundskyddet blir bättre genom att det föreskrivs vilken information som

en försäkringsförmedlare ska lämna till sina kunder, t.ex. informera om

priset för försäkringsförmedlingen,

försäkringsförmedlaren ska anpassa sin rådgivning efter kundens önskemål

och behov samt rekommendera lösningar som är lämpliga för kunden,

Finansinspektionen ska utöva tillsyn över alla försäkringsförmedlare

medan Bolagsverket ska sköta registreringen,

det skapas goda förutsättningar för en ökad konkurrens och

det blir ett gemensamt regelverk för den verksamhet som utövas av alla

slags försäkringsförmedlare.

Ingen motion har väckts i ärendet.

Den nya lagen och övriga lagförslag föreslås träda i kraft den 1 juli

2005. Regeringen föreslår att vissa övergångsregler ska gälla såväl för

de försäkringsmäklare som regleras enligt äldre lagstiftning som för de

övriga försäkringsförmedlare som bedriver förmedlingsverksamhet vid

lagens ikraftträdande.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag och föreslår att riksdagen

antar regeringens lagförslag, dock med den ändringen att övergångsbestämmelserna

till lagen om försäkringsförmedling förlängs med tre månader såvitt

avser punkterna 3 och 4. Därmed får de som i dag utövar försäkringsförmedling

fortsätta att göra detta till den 1 april 2006.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

En ny lag om försäkringsförmedling

Riksdagen antar de av regeringen framlagda förslagen till

1. lag om försäkringsförmedling, med den ändringen såvitt avser

övergångsbestämmelserna punkterna 3 och 4 att orden "den 31 december 2005"

skall bytas ut mot "den 31 mars 2006".

2. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

3. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

4. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,

5. lag om ändring i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt,

6. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister.

Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2004/05:133.

Stockholm den 12 maj 2005

På finansutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne Kjörnsberg (s),

Mikael Odenberg (m), Carin Lundberg (s), Karin Pilsäter (fp), Sonia

Karlsson (s), Kjell Nordström (s), Mats Odell (kd), Lars Bäckström (v),

Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m), Bo Bernhardsson (s), Christer

Nylander (fp), Roger Tiefensee (c), Hans Hoff (s), Tomas Högström (m),

Agneta Gille (s) och Yvonne Ruwaida (mp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2004/05:133 Försäkringsförmedling föreslår regeringen att

riksdagen antar regeringens förslag till bl.a. lag om försäkringsförmedling.

Regeringens förslag återges i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.

Ingen motion har väckts i ärendet.

Skrivelser

Sveriges Försäkringsförbund och Finansförbundet har inkommit med skrivelser

till utskottet. Sveriges Försäkringsförbund har bl.a. tagit upp tidpunkten

för ikraftträdande avseende övergångsbestämmelserna till lagen om

försäkringsförmedling. Förbundet anför att det kommer bli synnerligen

svårt för försäkringsbolagen att uppfylla bl.a. lagens kunskapskrav i

tid och yrkar därför att övergångsreglerna förlängs.

Bakgrund

Försäkringsförmedlare spelar en central roll vid distributionen av

försäkringsprodukter. Att förmedling av försäkringar sker på ett

tillfredsställande sätt är av betydelse för såväl försäkringstagare som

försäkringsgivare. Fel och brister i samband med förmedlingen kan få

stora ekonomiska konsekvenser.

Europaparlamentets och rådets direktiv (2002/92/EG) av den 9 december

2002 om försäkringsförmedling utgör ett led i genomförandet av EG:s

handlingsplan för finansiella tjänster. Direktivet ersätter direktiv

77/92/EEG, som haft ett begränsat tillämpningsområde och inte i någon

nämnvärd utsträckning påverkat innehållet i nuvarande lagstiftning

(försäkringsmäklarlagen). Det nya direktivet omfattar i princip alla

personer som förmedlar försäkringar. Direktivet innebär bl.a. att

försäkringsförmedlare ska vara registrerade hos en behörig myndighet och

att den som är registrerad i en medlemsstat sedan kan driva

förmedlingsverksamhet inom hela gemenskapen. Genom direktivet sker en s.k.

minimiharmonisering av de yrkeskrav som en person måste uppfylla för att

bli registrerad som försäkringsförmedlare och av den information som en

förmedlare ska lämna till en kund. Detta innebär att Sverige kan gå

längre i dessa avseenden för försäkringsförmedlare som ska registreras

här. I direktivet anges att bestämmelserna kan bidra till att förverkliga

den inre marknaden för finansiella tjänster och till att förbättra

kundskyddet på området.

Utskottets överväganden

En ny lag om försäkringsförmedling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en ny lag om försäkringsförmedling.

Förslaget innebär att EG-direktivet om försäkringsförmedling införlivas

i svensk lagstiftning. Finansutskottet tillstyrker att lagförslagen ska

träda i kraft den 1 juli 2005 men anser att övergångsbestämmelserna

till lagen om försäkringsförmedling bör förlängas med tre månader såvitt

avser punkterna 3 och 4. Därmed får de som i dag utövar försäkringsförmedling

fortsätta att göra detta till den 1 april 2006.

Propositionen

En ny lag om försäkringsförmedling

Regeringen föreslår att direktivet om försäkringsförmedling ska genomföras

genom en ny lag om försäkringsförmedling. Lagen föreslås omfatta förmedling

av direktförsäkring och återförsäkring.

Regeringen anför att de i dag gällande reglerna (försäkringsmäklarlagen)

trädde i kraft 1990 och att det sedan dess har skett en omfattande

utveckling av försäkringsmarknaden. Försäkringsmäklarlagen har ett mer

begränsat tillämpningsområde än direktivet. Den omfattar bara

försäkringsmäklare, dvs. personer som är oberoende av försäkringsgivarintressen

och endast förmedling av direktförsäkringar. Direktivet gör i princip

inte någon skillnad mellan olika slags försäkringsförmedlare och omfattar

förmedling av direktförsäkringar och återförsäkringar. Det innehåller

också en rad bestämmelser som syftar till att förbättra kundskyddet -

främst olika informationskrav - som saknar motsvarighet i

försäkringsmäklarlagen.

Direktivet gör i princip inte någon skillnad mellan förmedling av

försäkringar till konsumenter och förmedling av försäkringar till andra

kunder. Ett genomförande av direktivet innebär dessutom enligt regeringen

att flera nya bestämmelser som avser verksamhet över gränserna måste

införas. Regeringen föreslår således att direktivet genomförs genom en

ny lag om försäkringsförmedling.

Tillämpningsområde

Regeringen föreslår att med försäkringsförmedling avses yrkesmässig

verksamhet som består i

att lägga fram eller föreslå försäkringsavtal eller

att utföra annat förberedande arbete inför ingåendet av sådana avtal

eller

att för annans räkning ingå försäkringsavtal eller att bistå vid

förvaltning och fullgörande av avtalet.

Regeringen anför att den nya lagens tillämpningsområde bör bestämmas

med utgångspunkt i den definition av försäkringsförmedling som finns i

direktivet. Begreppet försäkringsförmedling bör enligt regeringen tolkas

i ljuset av det grundläggande syftet med direktivet som är att höga

krav ställs på yrkeskvalifikationer för aktörer som spelar en central

roll vid köp och försäljning av försäkringar. Det innebär bl.a. att den

som yrkesmässigt hjälper potentiella försäkringstagare med att välja

eller biträda försäkringstagare vid försäkringsfall får anses ägna sig

åt försäkringsförmedling. Enligt direktivet är det bara personer som

driver försäkringsförmedling mot ersättning som omfattas av direktivets

tillämpningsområde.

Regeringen föreslår vidare att som försäkringsförmedling ska inte anses

verksamhet som t.ex. bara består i

att hänvisa någon till ett försäkringsföretag eller en försäkringsförmedlare,

att lämna allmän information om försäkring till någon eller

rådgivning om försäkring till någon.

Regeringen föreslår slutligen att lagen inte är tillämplig på

försäkringsförmedling som utövas av ett försäkringsföretag eller av en

anställd hos ett försäkringsföretag som handlar på företagets

ansvar,

personer som inte har försäkringsförmedling som huvudsaklig yrkesverksamhet

och som förmedlar försäkringar som kompletterar en levererad vara eller

tjänst ska inte heller omfattas av lagen om vissa andra förutsättningar,

som bl.a. har att göra med försäkringsskyddets omfattning och

försäkringstidens längd.

Av direktivet följer att verksamhet som i och för sig faller under

definitionen av försäkringsförmedling undantas från direktivets

tillämpningsområde när den bedrivs av ett försäkringsföretag eller av en

anställd vid ett försäkringsföretag som handlar på företagets ansvar.

Regeringen föreslår därför en bestämmelse om undantag i dessa fall.

Direktivet innehåller inte något uttryckligt undantag för verksamhet

som består i att t.ex. endast hänvisa en potentiell försäkringstagare

till en försäkringsgivare eller tipsa någon om att det finns

försäkringsförmedlare som kan hjälpa till vid en upphandling av

försäkringsavtal.

Åtgärder som inskränker sig till att skapa kontakt mellan en kund och

ett försäkringsföretag eller en försäkringsförmedlare bör enligt regeringen

inte anses utgöra försäkringsförmedling, eftersom sådana åtgärder inte

kan anses syfta till att kunden ska ingå ett visst försäkringsavtal.

Regeringen föreslår därför att dessa fall ska vara uttryckligen undantagna

från lagens tillämpningsområde. Regeringen förslår dock att lagen blir

tillämplig om hänvisningen eller tipset kombineras med rådgivning kring

t.ex. lämpligt försäkringsskydd.

Flera remissinstanser har tagit upp frågan om medverkan vid tecknande

av försäkringar som sker vid sidan av annan huvudsaklig verksamhet, t.

ex. bilhandlares och finansbolags medverkan vid tecknande av

fordonsförsäkringar och försäkringar som har samband med finansieringstjänster.

Regeringen anför att om dessa typer av medverkan ska anses vara

försäkringsförmedling eller inte får avgöras utifrån hur verksamheten rent

faktiskt bedrivs i det enskilda fallet. Om t.ex. bilhandlaren endast

hänvisar kunden till en försäkringsgivare, är det normalt inte fråga om

försäkringsförmedling. Om de däremot påtar sig en mer aktiv roll i

kundens val av försäkringsskydd eller medverkar i förhandlingar rörande

priset eller villkoren för försäkringen torde det enligt regeringen

vara fråga om försäkringsförmedling.

Regeringen föreslår vidare att undantagsregel i direktivet som tar sikte

på t.ex. skatteexperter eller revisorer som ger rådgivning i enstaka

fall om försäkringsskydd inom ramen för sin huvudsakliga verksamhet -

dock utan att aktivt delta i försäkringsförmedlingen - inte ska omfattas

av den nya lagen.

Direktivet är inte tillämpligt på vissa personer som inte har

försäkringsförmedling som huvudsaklig yrkesverksamhet och som förmedlar

försäkringar som kompletterar en levererad vara eller tjänst. För att

personen i fråga inte ska omfattas av direktivet ska en rad andra

förutsättningar också vara uppfyllda som bl.a. har att göra med

försäkringsskyddets omfattning, försäkringstidens längd och premiebeloppets

storlek. Regeringen föreslår att direktivets bestämmelse tas in i den

nya lagen. Det anförda torde enligt regeringen innebära att de flesta

specialombud, t.ex. radio/tv-handlare och resebyråer, faller utanför

lagens tillämpningsområde.

Tillstånd och registrering

Regeringen föreslår att försäkringsförmedling får utövas bara efter

tillstånd från Finansinspektionen och får ges till en svensk fysisk

eller juridisk person. Förutsättningarna för tillstånd och registrering

är bl.a. krav på lämplig kunskap och kompetens samt ansvarsförsäkring.

Tillståndet kan omfatta alla slag av försäkringar men regeringen

föreslår att det t.ex. även kan begränsas till livförsäkring eller

skadeförsäkring. Regeringen förslår vidare att den som har fått tillstånd

ska registreras hos Bolagsverket.

Regeringen anför att den föreslagna definitionen av försäkringsförmedlare

innebär att fler aktörer än tidigare kommer att omfattas av lagstiftningen

om försäkringsförmedling. Regeringen föreslår att Finansinspektionen

ska ansvara för kontrollen inför registrering av försäkringsförmedlare

och ha tillsynsansvaret.

Regeringen anför vidare att försäkringsförmedlare fyller en mycket viktig

funktion i försäkringssektorn. Såväl försäkringsgivare som försäkringstagare

måste kunna utgå från att en förmedlare har nödvändiga yrkeskunskaper.

Det finns därför anledning att på detta område ha högt ställda krav på

kunskap och kompetens. Regeringen föreslår därför att för att en fysisk

person ska få tillstånd eller bli registrerad som försäkringsförmedlare

krävs att han eller hon har lämplig kunskap och kompetens samt god vandel.

Det är enligt regeringen inte möjligt och inte heller lämpligt att i

lag slå fast vad som ska avses med lämplig kunskap och kompetens. I

lagen bör enligt regeringen endast tas in ett allmänt krav som överensstämmer

med direktivets. De närmare reglerna om vilka kunskaps- och kompetenskrav

som ska gälla bör bestämmas i föreskrifter som meddelas av regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer. Föreskrifterna bör beslutas

efter samråd med branschföreträdare.

Lämplighetsprövning m.m.

Regeringen föreslår att en förutsättning för att en juridisk person ska

få tillstånd till eller bli registrerad för att utöva försäkringsförmedling

är att den inte är i konkurs eller likvidation. För att en fysisk person

ska få tillstånd föreslår regeringen att det bl.a. krävs att personen

inte är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud. En fysisk

person får inte heller förekomma i belastningsregistret avseende vissa

allvarliga förmögenhetsbrott eller viss allvarlig ekonomisk brottslighet

och ska även ha visat skötsamhet i ekonomiska angelägenheter.

Regeringen anför att som flera remissinstanser påpekat innebär kravet

på vandelsprövning en särreglering av försäkringsförmedlare i jämförelse

med andra personer verksamma i finansiella företag. Kravet följer dock

av direktivet och ska därför enligt regeringen införas. Direktivets

krav på god vandel får i första hand anses tillämpligt på fysiska

personer som utövar försäkringsförmedling men ska även enligt regeringen

tillämpas på anställda som direkt deltar i förmedlingsverksamheten samt

på dem som ingår i ledningen för en juridisk person.

Försäkringsförmedlares informationsskyldighet

Regeringen föreslår att i rimlig tid innan ett försäkringsavtal ingås

ska kunden bl.a. få information

om försäkringsförmedlarens namn och adress,

det register som förmedlaren är upptagen i och hur registreringen kan

kontrolleras,

vilken myndighet som är tillsynsmyndighet,

priset för försäkringsförmedlingen.

Regeringen förslår också att försäkringsförmedlaren ska informera kunden

om han ger råd på grundval av en opartisk analys eller om förmedlaren

på grund av avtal eller på annan grund förmedlar försäkringar endast

från visst eller vissa försäkringsföretag.

Regeringen anför att de informationskrav som finns angivna i direktivet

om försäkringsförmedling är minimikrav och därför ska tas in i den nya

lagen. Vid bedömningen av om det bör ställas informationskrav som går

längre än kraven enligt direktivet blir det fråga om en avvägning mellan

kundnyttan och förutsättningarna för konkurrens på lika villkor. Regeringen

anför dock att informationskraven inte får bli så omfattande, eller

vara så detaljerade, att informationen inte tjänar sitt huvudsyfte, dvs.

att ge kunden ett tillfredsställande beslutsunderlag.

Enligt direktivet är det endast vid telefonförsäljning till konsumenter

som det ställs krav på att försäkringsförmedlaren ska lämna information

om priset för tjänsten. Regeringen anför att det är viktigt med öppenhet

och tydlighet i pris- och kostnadsfrågor särskilt när det gäller

försäkringsförmedlare eftersom dessa kan bli ersatta av försäkringsgivaren

för sitt arbete på olika sätt. Större öppenhet i kostnadsfrågan torde

vidare enligt regeringen skapa förutsättningar för en ökad konkurrens

på området. Regeringen anför att några remissinstanser (Bankföreningen,

Sveriges Försäkringsförbund och Finansbolagens Förening) har motsatt

sig förslaget om prisinformation på den grunden att det finns en rad

praktiska tillämpningssvårigheter. Regeringen påpekar att enligt förslaget

ska det vara möjligt att endast ange grunderna för hur priset bestäms,

om det skulle visa sig omöjligt att ta fram prisinformation som är

direkt kopplad till det enskilda kontraktet. Förslaget torde därför

inte enligt regeringen innebära några oöverstigliga problem för

försäkringsförmedlarna. Förslaget om prisinformation är dock direkt föranlett

av direktivet om försäkringsförmedling. Enligt regeringen gör kravet på

ett fullgott kundskydd det angeläget att redan nu ta ett första steg

mot en öppnare prisinformation på försäkringsområdet genom att ålägga

alla försäkringsförmedlare att informera om priset för sina

tjänster.

Regeringen föreslår i överensstämmelse med direktivet att informationen

ska lämnas till kunden i en handling eller i någon annan läsbar form

som är tillgänglig för kunden. Enligt direktivet ska all information

meddelas klart och korrekt på ett sätt som är förståeligt för kunden,

och det bör därför av lagen framgå att informationen ska vara klar och

begriplig.

God försäkringsförmedlingssed m.m.

Regeringen föreslår att en försäkringsförmedlare i sin verksamhet ska

iaktta god försäkringsförmedlingssed och med tillbörlig omsorg ta till

vara kundens intressen. Försäkringsförmedlaren ska anpassa sin rådgivning

efter kundens önskemål och behov samt rekommendera lösningar som är

lämpliga för kunden. Regeringen föreslår att förmedlaren ska åläggas en

direkt avrådningsplikt i konsumentförhållanden.

Tillsyn och sanktioner

Regeringen föreslår att Finansinspektionen ska ha tillsyn över att lagen

om försäkringsförmedling och föreskrifter som har meddelats med stöd av

lagen följs. Försäkringsförmedlare och försäkringsföretag ska vara

skyldiga att lämna inspektionen de upplysningar om sin verksamhet m.m.

som inspektionen begär. Inspektionen föreslås också få genomföra en

undersökning hos försäkringsförmedlaren eller försäkringsföretaget. Om

t.ex. en försäkringsförmedlare inte i tid fullgör sin upplysningsskyldighet

föreslås inspektionen få påföra en förseningsavgift på högst 100 000 kr.

Finansinspektionen ska i vissa fall och om försäkringsförmedlarens

överträdelse är allvarlig återkalla tillståndet eller, om det är

tillräckligt, meddela varning. Finansinspektionen föreslås också få avstå

från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om

försäkringsförmedlaren eller försäkringsföretaget gör rättelse eller om

någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot försäkringsförmedlaren

eller försäkringsföretaget och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

Varning eller anmärkning får förenas med en straffavgift.

Följdändringar

Regeringen föreslår också vissa följdändringar i lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse m.fl.

Ikraftträdande

Regeringen föreslår att lagförslagen ska träda i kraft den 1 juli 2005.

Vidare föreslår regeringen vissa övergångsbestämmelser som innebär att

försäkringsmäklare som vid lagens ikraftträdande är registrerade hos

Finansinspektionen, får fortsätta att utöva verksamheten t.o.m. den 31

december 2005 eller, om en ansökan om tillstånd enligt den nya lagen

har inkommit till Finansinspektionen senast vid denna tidpunkt, till

dess att ansökan har prövats slutligt. Under denna tid gäller bestämmelserna

i lagen om försäkringsmäklare för verksamheten.

Slutligen föreslår regeringen att övriga fysiska eller juridiska personer

som vid tidpunkten för lagens ikraftträdande utövar försäkringsförmedling

som omfattas av lagen får fortsätta att utöva verksamheten t.o.m. den

31 december 2005 eller, om det senast vid denna tidpunkt till

Finansinspektionen har inkommit en ansökan om tillstånd, eller till Bolagsverket

har inkommit en anmälan för registrering som anknuten förmedlare, till

dess att ansökan eller anmälan har prövats slutligt. Regeringen anför

att övergångsperioden om sex månader bör vara tillräcklig, särskilt med

hänsyn till att kraven på kunskap och kompetens förutsätts bli anpassade

efter den verksamhet som bedrivs.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens lagförslag och att

de ska träda i kraft den 1 juli 2005 utan tillstyrker propositionen i

denna del. Utskottet anser - med hänsyn till att försäkringsbolagen och

försäkringsförmedlarna enligt regeringens förslag endast får sex månader

att planera och genomföra utbildningar och kurser i enlighet med kommande

föreskrifter, utveckla kursexamination och faktiskt genomföra utbildningar

- att övergångsperioden är för kort, och därför bör övergångsbestämmelserna

till lagen om försäkringsförmedling förlängas med tre månader såvitt

avser punkterna 3 och 4.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:133 Försäkringsförmedling:

Riksdagen antar regeringens förslag till

lag om försäkringsförmedling,

lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,

lag om ändring i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt,

lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag