Bet. 2004/05:FIU3

Finansutskottets betänkande

2004/05:FIU3

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner (prop. 2004/05:1)

Sammanfattning

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner omfattar huvudsakligen

statens bidrag till kommuner och landsting samt bidrag och avgifter i

det nya utjämningssystemet. Anslagen under utgiftsområdet uppgår 2005

till sammanlagt 57 469 miljoner kronor. Från nästa år inrättas ett nytt

anslag inom utgiftsområdet för kommunalekonomisk utjämning genom att

sammanföra utjämningssystemet, det generella statsbidraget och vissa

specialdestinerade bidrag. Förutom medel till kommunalekonomisk utjämning

lämnas från utgiftsområdet även bidrag till särskilda insatser i vissa

kommuner och landsting samt bidrag för utjämning av LSS-kostnader.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslagsnivåer inom

utgiftsområdet och tillkännager för regeringen att medel inom anslaget för

särskilda insatser 2005 får avsättas för hivpreventivt arbete i

storstadsregionerna. Utskottet tillstyrker också regeringens förslag till

tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting för 2005

och 2006.

I betänkandet behandlas dessutom regeringens skrivelse 2003/04:102

Utvecklingen i den kommunala sektorn. I skrivelsen lämnar regeringen

årligen en översiktlig redovisning av verksamheterna och ekonomin i

kommuner och landsting. Redovisningen av verksamheterna sträcker sig i

huvudsak t.o.m. 2002, och den ekonomiska redovisningen t.o.m. 2003.

Utskottet framhåller att den årliga skrivelsen är ett viktigt inslag i

återrapporteringen av resultatinformation till riksdagen och föreslår

att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Utskottet behandlar också 26 motionsyrkanden som väckts med anledning

av skrivelsen samt 32 motionsyrkanden som väckts med anknytning till

kommunala frågor under den allmänna motionstiden 2003 respektive 2004.

Yrkandena rör bl.a. ekonomiska förutsättningar för kommunal verksamhet,

finansieringsprincipen och det kommunala självstyret, konkurrensneutralitet

samt insatser för personer med funktionshinder.

Samtliga motionsyrkanden som behandlas i betänkandet avstyrks.

I betänkandet finns 18 reservationer och 8 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Anslagen för 2005 inom utgiftsområde 25

Riksdagen anvisar anslagen för 2005 under utgiftsområde 25 Allmänna

bidrag till kommuner enligt specifikation i bilaga 2 och som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att medel för

hivpreventivt arbete i storstadsregionerna 2005 avsätts inom anslaget 48:2

Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Därmed

bifaller riksdagen delvis proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 25 punkt

3 och avslår motionerna2004/05:Fi252 av Mikael Odenberg m.fl.

(m),2004/05:Fi256 av Jörgen Johansson m.fl. (c),2004/05:Fi258 av Lars Lindén

m.fl. (kd) yrkandena 8 och 9 samt2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) yrkandena 4 och 5.

2. Tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting 2005 och

2006

Riksdagen godkänner dels förslaget att ett tillfälligt sysselsättningsstöd

utgår till kommuner och landsting 2005, dels den utformning av ett

tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting för 2006 som

regeringen föreslår. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1

Utgiftsområde 25 punkterna 1 och 2.

3. Skrivelsen om utvecklingen inom den kommunala sektorn

Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:102 till handlingarna.

4. Ekonomiska förutsättningar för kommunal verksamhet

Riksdagen avslår motionerna2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m)

yrkandena 4, 6, 7 och 11-14,2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

yrkandena 2, 3 och 5,2003/04:Fi35 av Lena Ek m.fl. (c) yrkandena 1 och

4-6,2004/05:Fi235 av Åsa Torstensson (c),2004/05:Fi251 av Karin Pilsäter

och Nina Lundström (båda fp) yrkande 2,2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter

m.fl. (fp) yrkande 2 och2004/05:Fi275 av Berit Högman (s).

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (fp)

Reservation 3 (c)

5. Finansieringsprincipen och det kommunala självstyret

Riksdagen avslår motionerna2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m)

yrkande 1,2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4,2003/04:Fi35

av Lena Ek m.fl. (c) yrkande 2,2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd)

yrkande 2,2004/05:Fi258 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 2 i denna del

och2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 1.

Reservation 4 (m, fp, kd, c)

6. Utjämningssystemet

Riksdagen avslår motionerna2004/05:Fi209 av Björn Hamilton och Henrik

Westman (båda m) yrkandena 1 och 2,2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt

m.fl. (m) yrkandena 11 och 12,2004/05:Fi237 av Ola Sundell (m),2004/05:Fi251

av Karin Pilsäter och Nina Lundström (båda fp) yrkande 1,2004/05:N239

av Stefan Attefall m.fl. (kd) yrkande 3,2004/05:N349 av Marietta de

Pourbaix-Lundin m.fl. (m) yrkande 3,2004/05:N409 av Martin Andreasson

m.fl. (fp) yrkande 32,2004/05:Bo301 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.

(m) yrkande 10 och2004/05:Bo310 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande

17.

Reservation 5 (m)

Reservation 6 (fp)

Reservation 7 (kd)

7. Kommunala skattebaser

Riksdagen avslår motionerna2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

yrkande 1,2004/05:K430 av Jörgen Johansson (c) yrkande 2 och2004/05:So394

av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 2.

Reservation 8 (fp)

Reservation 9 (c)

8. Kommunernas pensionsavsättningar

Riksdagen avslår motion2004/05:K458 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande

5.

Reservation 10 (fp)

9. Kommunal näringsverksamhet

Riksdagen avslår motionerna2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m)

yrkandena 2, 3 och 10,2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 1

och2004/05:K458 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 2.

Reservation 11 (m)

Reservation 12 (fp)

Reservation 13 (kd)

10. Konkurrensneutralitet

Riksdagen avslår motionerna2003/04:Sk213 av Carl-Axel Johansson

(m),2003/04:Sk214 av Carl-Axel Johansson (m),2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter

m.fl. (fp) yrkande 3 och2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande

16.

Reservation 14 (fp)

Reservation 15 (c)

11. Insatser för personer med funktionshinder

Riksdagen avslår motionerna2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

yrkande 6,2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 6 och2004/05:Fi214

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m).

Reservation 16 (fp)

Reservation 17 (kd)

12. Mål för utgiftsområde 25

Riksdagen avslår motionerna2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd)

yrkande 7 och2004/05:Fi258 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 2 i denna

del.

Reservation 18 (kd)

Stockholm den 30 november 2004

På finansutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne Kjörnsberg (s), Karin

Pilsäter (fp)*, Sonia Karlsson (s), Kjell Nordström (s), Lars Bäckström

(v), Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m)*, Bo Bernhardsson (s), Hans

Hoff (s), Tomas Högström (m)*, Agneta Gille (s), Yvonne Ruwaida (mp),

Tommy Ternemar (s), Cecilia Widegren (m)*, Gunnar Nordmark (fp)*, Jörgen

Johansson (c)* och Lars Lindén (kd)*.

* Avstår från ställningstagande under punkt 1 och 2.

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Riksdagen har på förslag av finansutskottet den 24 november 2004 beslutat

om ramar för vart och ett av de 27 utgiftsområdena. I detta betänkande

tar utskottet ställning till hur anslagen på utgiftsområde 25 ska

fördelas inom den ram som lagts fast för detta utgiftsområde. Därutöver

tar utskottet i betänkandet ställning till regeringens förslag om

tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting 2005 och 2006.

I betänkandet behandlas även ett antal motionsyrkanden som väckts under

allmänna motionstiden 2003 respektive 2004 och som har anknytning till

den kommunala verksamheten.

Utskottet tar i detta sammanhang också upp regeringens skrivelse

Utvecklingen inom den kommunala sektorn (skr. 2003/04:102) samt de motioner

som har väckts med anledning därav. Ett yttrande över skrivelsen har

inkommit från utbildningsutskottet.

I enlighet med 5 kap. 12 § riksdagsordningen fastställs samtliga anslag

inom ett utgiftsområde genom ett beslut. Frågor som inte påverkar

anslagsbelopp, anslagstyp eller anslagsvillkor för 2005 behandlas emellertid

separat.

Betänkandet är disponerat så att utskottet inleder med en genomgång av

politikens allmänna inriktning så som den framställs i propositionen

och i parti- och kommittémotionerna. Därefter behandlas anslagsfrågor,

regeringens förslag om tillfälligt sysselsättningsstöd, regeringens

skrivelse samt motionsförslagen om finansieringsprincipen och kommunalt

självstyre, utjämningssystemet, kommunala skattebaser m.m.

Propositionens och skrivelsens huvudsakliga innehåll

I budgetpropositionen för 2005 lämnar regeringen tre förslag för

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. Regeringen föreslår att

ett tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting utgår

2005. Därutöver föreslås en riktlinje för tillfälligt sysselsättningsstöd

för kommuner och landsting för 2006. Förslagen innebär dels att stödet

förstärks med 6 000 miljoner kronor till 7 500 miljoner kronor 2005,

dels att stödet även bör utgå 2006, beräknat till 7 000 miljoner kronor.

Regeringen föreslår också att riksdagen anvisar de fyra anslag som

finns uppförda på utgiftsområdet. Anslagsstrukturen inom utgiftsområdet

är ny och följer regeringens förslag och riksdagens beslut om ändringar

i det kommunala utjämningssystemet (prop. 2003/04:155, bet. 2004/05:FiU7,

rskr. 2004/05:13).

I skrivelsen lämnar regeringen en översiktlig redovisning av hur ekonomin

och verksamheten i kommuner och landsting har utvecklats de senaste

åren. Redovisningen av de kommunala verksamheterna avser i huvudsak

förhållandena t.o.m. verksamhetsåret 2002. Den ekonomiska redovisningen

sträcker sig fram till 2003.

I anslutning till regeringens förslag och redovisning behandlar utskottet

de motioner som har väckts med anledning av propositionens förslag

respektive skrivelsens redovisning. Utskottet behandlar också ett antal

motioner väckta under allmänna motionstiden.

Förslagen i propositionen, skrivelsen och motionerna återges i bilaga

1.

Utskottets förslag till anslagsfördelning, som överensstämmer med

regeringens, återges i bilaga 2.

Yttrandet från utbildningsutskottet återfinns i bilaga 3.

Utskottets överväganden

Politikens allmänna inriktning

Budgetpropositionen

Målet för politikområdet är att skapa goda och likvärdiga förutsättningar

för kommuner och landsting att uppnå de nationella målen inom olika

verksamheter. Verktygen att nå målet är framför allt det generella

statsbidraget och utjämningssystemet som fr.o.m. 2005 föreslås samlas i

ett nytt anslag för kommunalekonomisk utjämning.

Regeringen understryker att de grundläggande principerna för utjämningen

ligger fast. En utjämning av skillnader i skatteunderlag och strukturella

kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting är av avgörande

betydelse för att dessa ska kunna ge sina invånare en god service

oberoende av skillnader i förutsättningarna. Genom att fr.o.m. 2005

sammanföra utjämningssystemet, det generella statsbidraget och vissa

specialdestinerade statsbidrag - i enlighet med förslaget i propositionen

om ändringar i det kommunala utjämningssystemet1Proposition 2003/04:155,

bet. 2004/05:FiU7, rskr. 2004/05:13. - kan det statliga stödet riktas

på ett tydligare sätt till de delar av landet som har mindre goda

förutsättningar. Utjämningssystemet bör enligt regeringens mening

kontinuerligt följas upp och utvärderas.

Det är samtidigt viktigt att kommuner och landsting är väl förberedda

för att kunna möta de ökade krav som kan komma att ställas på de kommunala

verksamheterna framöver. I enlighet med regeringens förslag i propositionen

om god ekonomisk hushållning2Proposition 2003/04:105, bet. 2004/05:FiU8,

rskr. 2004/05:14. ska därför kommuner och landsting fr.o.m. 2005 ta

fram mål och riktlinjer av betydelse för en god ekonomisk hushållning.

Vidare ska man i samband med årsredovisningen göra en utvärdering av

hur målen har uppnåtts och hur riktlinjerna har efterlevts. Från och

med december 2004 förändras också det s.k. balanskravet med hänsyn till

de erfarenheter som vunnits sedan det infördes. Om det finns synnerliga

skäl ges kommuner och landsting möjlighet att i vissa fall fastställa

en budget som inte är i balans. Vidare behöver ett negativt resultat

som uppkommit till följd av ej realiserade förluster i värdepapper inte

regleras. Den frist om två år som gäller i dag för att återställa det

egna kapitalet efter ett negativt resultat, förlängs till tre år. Någon

laglighetsprövning av en kommuns eller ett landstings budgetbeslut ska

inte kunna ske. Detsamma gäller beslut att inte reglera ett negativt

resultat.

För att förstärka kommunernas ekonomi aviserade regeringen i 2004 års

ekonomiska vårproposition ett tillskott i form av höjda statsbidrag. I

enlighet med detta föreslår regeringen i den aktuella budgetpropositionen

att utgiftsområdet tillförs 2 000 miljoner kronor 2005 och 1 800 miljoner

kronor 2006 respektive 2007, utöver vad som aviserades i budgetpropositionen

för 2004. I detta belopp ingår 1 300 miljoner kronor per år avsedda att

mildra omfördelningseffekterna av de föreslagna förändringarna i

statsbidrags- och utjämningssystemet. Dessutom ingår 700 miljoner kronor

för 2005 och 500 miljoner kronor per år från och med 2006 för införande

av en nationell vårdgaranti. För 2006 beräknas statsbidragen höjas med

ytterligare 3 000 miljoner kronor, varav en mindre del avser kompensation

till kommunerna för ökade kostnader till följd av förslag beträffande

gymnasieskolan (prop. 2003/04:140). År 2007 beräknas statsbidragen höjas

med 7 000 miljoner kronor. Därutöver tillkommer ca 2 000 miljoner kronor

per år fr.o.m. 2005 i form av riktade satsningar inom förskolan och

psykiatrin m.m. Dessa satsningar redovisas närmare inom utgiftsområde

16 Utbildning och universitetsforskning respektive utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg.

För att värna sysselsättningen i kommuner och landsting föreslår regeringen

på tilläggsbudget 2 för budgetåret 2004 att det generella sysselsättningsstödet

för 2004 höjs med 1 500 miljoner kronor till sammanlagt 4 900 miljoner

kronor. Vidare föreslås att sysselsättningsstödet för 2005 förstärks

med 6 000 miljoner kronor till 7 500 miljoner kronor. Regeringen föreslår

även att riksdagen godkänner en riktlinje för ett tillfälligt

sysselsättningsstöd för 2006, beräknat till 7 000 miljoner kronor.

Regeringen bedömer att kommunerna och landstingen, genom ovan redovisade

tillskott och förändringar avseende god ekonomisk hushållning och

balanskravet, ges bättre möjligheter att möta de kommande utmaningarna

till följd av en åldrande befolkning och samhällsekonomiska förändringar.

Regeringen hänvisar också till Ansvarskommitténs uppdrag där man i

utredningens andra etapp bl.a. ska analysera och bedöma om struktur och

uppgiftsfördelning mellan staten, landstingen och kommunerna behöver

förändras. Detta i syfte att förbättra den offentliga sektorns möjligheter

att hantera framtidens välfärdsåtaganden (dir. 2004:93). Redan i dag

pågår ett flertal samverkansprojekt mellan kommuner och landsting i

hela landet. Regeringen gör bedömningen att det är rimligt att även

under den kommande tvåårsperioden stimulera fördjupade och breda

samarbetsprojekt som ett led i den pågående strukturomvandlingen. Om det

finns kommuner som på eget initiativ skulle vilja belysa konsekvenserna

av en sammanslagning bör detta enligt regeringen under vissa förutsättningar

kunna göras med statlig delfinansiering. För att stödja sådana processer

avser regeringen att senare återkomma med förslag till ett särskilt

bidrag. Bidraget avses finansieras med medel från anslaget 48:2 Bidrag

till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser att den kommunala verksamheten bör

koncentreras till de viktigaste uppgifterna. Det finns behov av avregleringar

och förändrade ansvarsförhållanden mellan stat och kommun - inte minst

för att stärka den kommunala demokratin. De skapar enligt motionärerna

förutsättningar för effektiviseringar inom de kommunala verksamheterna.

Kommunmedborgarna bör få ökade möjligheter att själva välja sin kommunala

service, och inom de områden där kommunerna har ansvaret bör statens

detaljreglering vara så liten som möjligt. Motionärerna förespråkar ett

system där medborgarna själva förfogar över en "peng" som kan användas

för att köpa välfärdstjänster av en offentlig eller privat

producent.

Moderaterna genomför i det aktuella budgetalternativet en förskjutning

av sin föreslagna politik för kommuner och landsting. En förändring av

partiets ekonomiska politik jämfört med tidigare budgetmotioner markeras

genom att reduktionen av statsbidragen till kommuner och landsting

minskas kraftigt. I ett kortsiktigt perspektiv är denna omläggning enligt

motionärernas mening motiverad bl.a. med hänsyn till det pressade

ekonomiska läget i den kommunala sektorn. Det är inte heller rimligt att

strukturreformer, som i dag framstår som än viktigare att genomföra,

tas till intäkt för att på kort sikt minska statsbidragen till kommunerna.

Motionärerna framhåller emellertid att det i ett längre perspektiv är

nödvändigt att reformera vård och skola för att trygga välfärden. Annars

kommer en svag produktivitetsutveckling att urholka värdet av de

skattepengar som satsas samtidigt som behoven växer.

Motionärernas omprövning av synen på kommuner och landsting är också

uttryck för en politisk prioritering. En bra sjukvård, skola, barn- och

äldreomsorg är viktigare än generösa ersättningar vid sjukdom eller

arbetslöshet. Den sammantagna effekten av Moderaternas utgiftspolitik

är därför att kommuner och landsting får resurser att prioritera skola,

sjukvård och omsorg. Motionärerna accepterar också i huvudsak regeringens

satsningar på kommunområdet, även om man anser att huvuddelen av dessa

bör tillföras sektorn som en höjning av det generella stödet i stället

för genom riktade bidrag. Man reducerar också sysselsättningsstödet

jämfört med regeringens förslag och finansierar därigenom ytterligare

medel för att minska de enligt motionärernas uppfattning tillväxtskadliga

effekterna av skatteutjämningen.

Folkpartiet liberalerna anser att den kommunala verksamheten kan stärkas

genom att kommuner och landsting ges nya förutsättningar att fullfölja

sina uppdrag. Motionärerna anser att med en politik för god tillväxt

och hög sysselsättning kan kommunernas beroende av statsbidrag minskas.

Samtidigt måste finansieringsprincipen följas. Relationerna mellan

stat och kommun måste dessutom göras betydligt klarare på områden som

bidragssystemen, kommunernas resurser och individers rättssäkerhet.

Samspelet mellan det kommunala självstyret och behovet av att förverkliga

nationell politik på lokal nivå måste göras tydligare. Enligt motionärernas

mening talar det mesta för att statsbidrag bör vara generella och

kompletteras med tillfälliga stimulansbidrag.

Samtidigt framhåller motionärerna att kommunernas och landstingens

allvarliga ekonomiska läge måste leda till ett förnyelsearbete som gör

den kommunala verksamheten både kvalitetsmässigt bättre och mer ekonomiskt

effektiv. Genom att undanröja statliga hinder för privata alternativ

inom kommunal verksamhet och landstingsverksamhet och genom att

konkurrensutsätta all verksamhet som inte är myndighetsutövning ökar såväl

mångfalden som valfriheten och kvaliteten inom välfärdssektorn.

Konkurrensneutraliteten mellan offentligt driven verksamhet och privat

verksamhet måste utvecklas. Motionärerna föreslår därför att all kommunal

bolagsverksamhet i princip avskaffas, medan de offentliga monopolen

avvecklas. I ett första steg förespråkar motionärerna att kommunerna

förbjuds att ha sina olika kommunala bolag i en koncernbildning. Detta

beräknas ge ca 2 miljarder kronor i ökade skatteintäkter för staten.

Kristdemokraterna menar att den kommunala självstyrelsen är den bästa

garanten för att välfärden blir likvärdig i hela landet. Centralstyrning

är en lämplig metod i de fall det ska vara en likformig service i landet.

Men det kommunala ansvaret utgör det bästa sättet att utföra uppdraget

vid en behovsstyrd verksamhet som kräver kännedom om lokala förutsättningar.

Dessutom ökar medborgarnas möjlighet till delaktighet och inflytande

genom den nära lokala demokratiska processen. Därutöver gynnar den

utvecklingskraft som finns i självstyrelsen en god ekonomisk hushållning

med gemensamma resurser.

Motionärerna anser att kommunsektorn under de tre kommande åren behöver

tillskott utöver det som presenteras i budgetpropositionen. En

resursförstärkning är viktig för att snabbt kunna åstadkomma förbättringar

inom psykiatrin, missbrukarvården och för att förbättra utbildningen av

personal inom äldreomsorgen. Detta bör ske genom att pengar specifikt

riktas till dessa verksamheter. Motionärerna förespråkar dessutom att

alla barn ska ges rätt att få del av kommunernas stöd till barnomsorg.

Kommunerna ska därför erbjuda ekonomiskt stöd även till de föräldrar

som själva tar hand om sina barn. Denna möjlighet öppnas genom förändringar

i skollagen och kommunallagen.

På längre sikt är det endast en högre och arbetsledd ekonomisk tillväxt

som enligt Kristdemokraterna kan ge kommunsektorn bättre möjligheter

att klara sina uppgifter inom framför allt vården, skolan och omsorgen.

På lång sikt kan kommunsektorn inte hjälpas av höjda statsbidrag.

Samtidigt bör också kommunernas bidragsberoende från staten minska. Detta

kan enligt motionärerna ske dels genom en bättre tillväxt, dels genom

att staten låter kommunerna själva i högre grad än i dag förfoga över

sina skatteinkomster. I detta avseende spelar både utjämningssystemet

och effekten av nuva-rande grundavdrag in. Kommunernas självständighet

kan enligt motionärerna också stärkas genom att låta kommunerna ta ut

en avgift för sina fastighetsanknutna kostnader samtidigt som statsbidraget

minskar i motsvarande storleksordning.

Centerpartiet anser att staten ålägger kommunerna alltfler uppgifter

samtidigt som det sker en konstant underfinansiering av kommunsektorn.

Riktade och villkorade statsbidrag kringskär enligt motionärernas

uppfattning kommunernas självstyre. Motionärerna framhåller att med

Centerpartiets skatteförslag stärks det kommunala självstyret genom att

makten förs närmare enskilda människor och deras närmaste politiska

beslutsnivå - kommunerna. I detta system tar staten kostnaden för en

nödvändig skatte-sänkning för låg- och medelinkomsttagare medan kommuner

och landsting får behålla skatteintäkter från hela sin skattebas. Detta

innebär totalt 54,1 miljarder kronor mer i skatteintäkter för kommuner

och landsting och minskat beroende av statsbidrag i motsvarande

grad.

Centerpartiet vill stärka kommunernas självstyre genom en medveten

decentralisering av samhällsuppgifter kopplat till förstärkt skydd för

självstyret i grundlagen, vilket måste ingå i översynen av regeringsformen.

Därigenom ska kommunernas medborgare få möjlighet att göra sina

prioriteringar och landets kommuner får möjlighet att förverkliga sina

unika förutsättningar utan den likriktning som präglar dagens kommunala

service. Vidare eftersträvar motionärerna en samhällsorganisation där

också stora, i dag statliga, uppgifter kan föras ned till regionala

organ och kommuner. Man förespråkar därför en långtgående regionalisering

med befolkningsmässigt och ekonomiskt starka regioner.

Samtidigt motsätter sig motionärerna förändringar i det kommunala

utjämningssystemet i enlighet med regeringens förslag. Centerpartiet anser

att förändringarna i det nuvarande inkomstutjämningssystemet inte leder

till några förbättringar utan snarare nya problem i form av nya

marginaleffekter. Man föreslår därför att införandereglerna i det nuvarande

systemet bör frysas i avvaktan på att ett nytt bättre system utformas.

Staten bör ta över kostnadsansvaret för dessa införanderegler. Resurserna

inom utgiftsområde 25 fördelas därför i Centerpartiets budgetalternativ

i enlighet med anslagsfördelningen för budgetåret 2004.

Anslagen för 2005 inom utgiftsområde 25

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till fördelning av anslag

inom utgiftsområde 25 med den ändringen att medel för hivpreventivt

arbete i storstadsregionerna 2005 avsätts inom anslaget 48:2 Bidrag

till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Utskottet

avstyrker därmed de alternativa motionsförslagen.

Jämför särskilda yttrandena 1 (m), 2 (fp), 3 (kd) och 4 (c).

Bakgrund

Riksdagen har efter förslag av utskottet i betänkande 2004/05:FiU1 den

24 november 2004 beslutat om ramar för utgiftsområden och om beräkningen

av statens inkomster för 2005. Ramen för utgiftsområde 25 har därvid

lagts fast till 57 469 miljoner kronor. Utskottet har i det sammanhanget

ställt sig bakom den samhällsekonomiska bedömning av det finansiella

utrymmet för kommunsektorn som regeringen gjort i budgetpropositionen

(prop. 2004/05:1).

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen ska anvisa anslag

för 2005 under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.

Från och med 2002 är utgiftsområdet identiskt med politikområde 48

Allmänna bidrag till kommuner.

Anslagsfördelning

Regeringens förslag för utgiftsområdet omfattar fyra anslag. Detta är

en minskning jämfört med föregående budgetår. Den föreslagna förändringen

av anslagen inom utgiftsområdet följer regeringens förslag och riksdagens

beslut om ändringar i den kommunala utjämningssystemet. I enlighet med

dessa avskaffas det generella statsbidraget, det nuvarande utjämningsbidraget

och bidraget för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården. Ett nytt

anslag 48:1 Kommunalekonomisk utjämning föreslås införas i stället.

Till detta anslag överförs redan 2005 de tidigare anslagen 48:1 Generella

statsbidrag till kommuner och landsting, 48:2 Statligt utjämningsbidrag

till kommuner och landsting och 48:5 Bidrag för ökad tillgänglighet i

hälso- och sjukvården samt vissa riktade bidrag från anslag 25:10 Bidrag

till personalförstärkning i skola och fritidshem. Därutöver ska det

utjämningsbidrag som regleras i artikel 6 i avtalet mellan Sverige och

Danmark om vissa skattefrågor m.m. tillföras kommuner och landsting via

det nya anslaget.3Proposition 2003/04:149, bet. 2003/04:SkU31, rskr.

2003/04:269. Det gäller dock endast de fall då utjämningsbelopp ska

betalas av Danmark till Sverige.

Från och med 2005 fördelas anslaget 48:1 Kommunalekonomisk utjämning på

följande poster4Tabell 2.7 i prop. 2004/05:1, volym 2, utg.omr. 25, s.

18.:

inkomstutjämningsbidrag och inkomstutjämningsavgift,

kostnadsutjämningsbidrag och kostnadsutjämningsavgift,

strukturbidrag,

införandebidrag samt

regleringsbidrag och regleringsavgift.

Avgifterna ska redovisas som inkomster under anslaget.

Syftet med anslaget är att utgöra ett instrument för att ge kommuner

och landsting goda och likvärdiga ekonomiska förutsättningar. Anslaget

ska dessutom vara ett instrument för att genomföra ekonomiska regleringar

mellan staten och kommuner respektive landsting.

Utgiftsområde 25 omfattar också ett bidrag för särskilda insatser, anslag

48:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.

Syftet med detta anslag är att skapa möjligheter att tillfälligt bistå

kommuner som på grund av särskilda omständigheter hamnat i en mycket

svår ekonomisk situation. Medel från anslaget används även till vissa

andra ändamål.

Från utgiftsområdet utgår även ett utjämningsbidrag för kommunernas

kostnader för insatser enligt lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS), anslag 48:3 Statligt utjämningsbidrag för

LSS-kostnader. Utjämningssystemet är statsfinansiellt neutralt. Det

utjämningsbidrag som införs balanseras av en lika stor utjämningsavgift

som redovisas på statsbudgetens inkomstsida.

Utgiftsområdet innehåller också ett mindre bidrag till Rådet för kommunal

redovisning, anslag 48:4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning.

Bidraget delfinansierar Rådet som är en ideell förening för normbildning

i redovisningsfrågor för kommuner och landsting.

Budgetförslag

Till anslaget 48:1 Kommunalekonomisk utjämning föreslås riksdagen anvisa

ett ramanslag på 55 198 miljoner kronor.

I enlighet med ovanstående redovisning av den nya anslagsfördelningen

inom utgiftsområdet tillförs anslaget 1 250 miljoner kronor fr.o.m.

2005 från anslaget 48:5 Bidrag för ökad tillgänglighet i hälso- och

sjukvården. Beloppet tillförs landstingen. Samtidigt föreslås 3 000

miljoner kronor föras från anslaget 25:11 Bidrag till personalförstärkning

i skola och fritidshem till detta anslag. Dessa medel tillförs kommunerna.

Anslaget föreslås därutöver höjas med 4 700 miljoner kronor fr.o.m.

2005. Dessa medel motsvarar den generella delen av det tillfälliga

sysselsättningsstödet samt kommunernas inkomster från den s.k. 200-kronan.

I och med detta permanentas dessa stöd och ges i form av generellt

statsbidrag inom ramen för det nya inkomstutjämningsbidraget.

År 2005 föreslås en höjning av anslaget med ytterligare 1 300 miljoner

kronor för finansiering av införandebidraget i det nya utjämningssystemet.

I denna fördelning har beaktats att 250 miljoner kronor bör överföras

från kommunerna till landstingen med anledning av förändringarna i

utjämningen för kollektivtrafikkostnader.5Proposition 2003/04:155, avsnitt

7.1.5, s. 45-47.

Vidare tillförs anslaget 700 miljoner kronor för 2005 för införande av

en nationell vårdgaranti. Beloppet tillförs landstingen. En överenskommelse

mellan regeringen och Landstingsförbundet om tillgänglighet i vården

och införandet av en vårdgaranti är för närvarande under beredning.

Till följd av de i den aktuella budgetpropositionen föreslagna förändringarna

avseende avdragsrätten för den allmänna pensionsavgiften 2005 ökar de

kommunala skatteintäkterna. Regeringen föreslår att statsbidragen till

kommuner och landsting reduceras i motsvarande grad. Anslaget föreslås

därför minskas med 2 940 miljoner kronor 2005. Regeringen föreslår även

att grundavdraget höjs 2005, vilket beräknas minska de kommunala

skatteintäkterna med 3 720 miljoner kronor. För att neutralisera effekterna

av detta föreslås att anslaget nästa år höjs med motsvarande belopp.

Efter förslag i 2004 års ekonomiska vårproposition gjordes en slutlig

reglering med anledning av pensionsreformens effekter m.m. på de kommunala

skatteintäkterna. Regleringsbeloppet beräknades till 1 300 miljoner

kronor. Det generella statsbidraget sänktes 2004 med 2 600 miljoner

kronor, vilket avsåg effekterna för såväl 2003 som 2004. Därmed ökar

anslaget 48:1 Kommunalekonomisk utjämning med 1 300 miljoner kronor

2005 i förhållande till 2004 års nivå.

Utöver nämnda regleringar och tillskott görs ett antal andra regleringar,

bl.a. till följd av en tidigare överenskommelse rörande lärarpensioner,

slutreglering av statens ersättning för viss vuxentandvård, slutlig

reglering med anledning av förändringar i kommunkontosystemet samt

övergång till statlig finansiering av vissa påbyggnadsutbildningar inom

vuxenutbildning. Dessutom görs vissa överföringar till och från andra

anslag. Sammanlagt innebär dessa regleringar och överföringar att det

generella statsbidraget höjs med 626 miljoner kronor.

Vidare beräknar regeringen en överföring på 1 000 miljoner kronor från

anslaget för 2005. Överföringen motsvarar en riktad satsning till

personalförstärkning i förskolan i enlighet med regeringens förskoleproposition

(prop. 2004/05:11).

Till anslaget 48:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting föreslår regeringen att riksdagen ska anvisa ett ramanslag på

670 miljoner kronor. I detta belopp ingår en överföring på 300 miljoner

kronor från anslaget 48:1 Kommunalekonomisk utjämning.

Regeringen beviljade i maj 2004 Stockholm läns landsting ett bidrag om

400 miljoner kronor för omstruktureringskostnader. Mot bakgrund av den

ekonomiska situation som många kommuner och landsting för närvarande

befinner sig i bedömer regeringen att medel måste finnas reserverade

för liknande insatser även i andra kommuner och landsting. Regeringen

har vidare beslutat att uppbyggnadsarbetet av den kommunala databasen

fram till hösten 2005 ska bedrivas av ett nyinrättat råd, Rådet för

kommunala analyser och jämförelser (dir. 2002:91). Verksamheten finansieras

med medel från anslaget.

Till anslaget 48:3 Statligt utjämningsbidrag för LSS-kostnader föreslår

regeringen att riksdagen ska anvisa ett obetecknat anslag på 1 600

miljoner kronor. Regeringen beräknar att fr.o.m. 2005 ökar omslutningen

i LSS-utjämningen, och därmed anslaget, till följd av kostnadsökningar

och införandereglerna. Reglering av underskott eller överskott till

följd av införandereglerna i LSS-utjämningen regleras via anslaget 48:1

Kommunalekonomisk utjämning.

Till anslaget 48:4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning föreslår

regeringen att riksdagen ska anvisa 0,7 miljoner kronor. Den föreslagna

nivån på anslaget överensstämmer med rådets framställan om bidrag för

2005 års verksamhet (dnr Fi2004/3985).

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi252 att riksdagen anvisar

57 674 miljoner kronor mer än regeringen under anslaget 48:1 Kommunalekonomisk

utjämning. Denna stora ökning beror i huvudsak på att motionärernas

skatteförslag, liksom förslag på flera utgiftsområden, påverkar kommunernas

intäkter och kostnader. De viktigaste förändringarna gäller förslagen

om arbetsavdrag och besparingar i transfereringssystemen. Dessa

förändringar leder till ett inkomstbortfall för kommunerna, och detta

kompenseras genom en höjning av anslaget. En del föreslagna regelförändringar

- nämligen höjd maxtaxa och överföring av ansvaret för assistansersättningen

från kommunerna till staten - innebär även sänkta kostnader för kommunerna.

I enlighet med finansieringsprincipen justerar motionärerna statsbidragen

till kommunerna för att neutralisera dessa effekter. Nettoresultatet

blir oförändrat för kommunerna.

Vidare avvisar motionärerna regeringens förslag till vårdgaranti och

medel för ökad tillgänglighet i vården inom utgiftsområdet till förmån

för en vårdsatsning inom utgiftsområde 9, vilket medför att anslaget

48:1 minskar i förhållande till regeringens förslag. Moderaternas

budgetalternativ innehåller dessutom det av regeringen föreslagna tillskottet

till kommunerna i form av sysselsättningsstöd på statsbudgetens inkomstsida.

Medlen redovisas dock som ett bidrag på utgiftsområde 25. De används

dels för att finansiera de av motionärerna föreslagna förändringarna i

det kommunala inkomstutjämningssystemet, dels för att öka det generella

statsbidraget till kommunerna med drygt 5,6 miljarder kronor.

Anslaget 48:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting föreslås kunna minskas med 500 miljoner kronor till följd av

Moderaternas politik som bygger på att skapa stabila förutsättningar

för kommuner och landsting. Det innebär att behovet av plötsliga insatser

för att rädda kommuner eller landsting som inte klarar sin ekonomi bedöms

minska betydligt.

Slutligen avvisar motionärerna anslaget 48:3 Statligt utjämningsbidrag

för LSS-kostnader. I stället föreslår man att staten övertar ansvaret

för LSS-kostnader och ersätter dessa via anvisade medel under utgiftsområde

9.

Folkpartiet liberalerna föreslår att riksdagen anvisar 16 065 miljoner

kronor mer än regeringen under anslaget 48:1 Kommunalekonomisk utjämning.

Partiet föreslår ett antal skatteförändringar som övervägande sänker

kommunernas skatteinkomster. Effekterna av dessa förslag neutraliseras

genom en uppräkning av anslaget. Samtidigt minskas anslaget i enlighet

med finansieringsprincipen till följd av förslagen om ej obligatorisk

avgiftsnedsättning i barnomsorgen respektive minskat åliggande beträffande

vuxenutbildningen. Motionärerna avvisar dessutom regeringens bidrag

till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting, anslaget 48:2.

Inom anslaget öronmärks dock 90 miljoner kronor för bekämpningen av

hiv/aids i storstadsregionerna.

Folkpartiets budgetförslag avseende utgiftsområde 25 presenteras i motion

Fi232 utan att något formellt yrkande med anledning av anslagsfördelningen

för 2005 väcks. I stället tar partiet i motion Fi271 formellt upp endast

frågan om insatser för att förebygga hiv/aids i storstadsregionerna.

Motionärerna framhåller att bidraget för detta ändamål bör permanentas

(yrkande 4) och föras över från anslaget 48:2 Bidrag till särskilda

insatser i vissa kommuner och landsting till utgiftsområde 9 (yrkande

5). Detta mot bakgrund av att behoven på detta område har ökat, varför

de frivilliga organisationer som till stor del bedriver arbetet med de

förebyggande insatserna måste ges långsiktiga och stabila

planeringsförutsättningar.

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi258 (yrkande 9) att riksdagen

anvisar 1 700 miljoner kronor mindre än regeringen under anslaget 48:1

Kommunalekonomisk utjämning. Motionärerna avvisar dessutom, i likhet

med de övriga borgerliga partierna, regeringens satsning på nationell

vårdgaranti och ökad tillgänglighet i vården och omfördelar de av

regeringen föreslagna medel till utgiftsområde 9. Anslaget tillförs vidare

250 miljoner kronor för att finansiera reformering av maxtaxan i

barnomsorgen. Motionärerna anser att maxtaxan behöver reformeras för att

minska de negativa effekterna i form av större barngrupper och längre

vistelsetider på förskolan. Därför föreslår man att kommunerna ska

åläggas att utforma och införa en deltidstaxa i minst tre nivåer under

taket i maxtaxan. Den som nyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen

i mindre omfattning ska inte betala lika mycket som den som utnyttjar

barnomsorgen i större omfattning (yrkande 8).

Därutöver får partiets förslag till reglering av kommunala fastighetsavgifter

och en andra karensdag i sjukförsäkringen, tillsammans med vissa

skatteförslag i enlighet med motion Fi233, ekonomiska konsekvenser för

kommunsektorn. Dessa effekter regleras i enlighet med finansieringsprincipen

genom förändringar av statsbidrag till kommuner och landsting. Detta

innebär att den totala summan av anvisade medel för anslag 48:1 är 18 630

miljoner kronor lägre i Kristdemokraternas förslag jämfört med regeringen.

Centerpartiet motsätter sig förändringar i det kommunala utjämningssystemet

och i anslagsfördelningen inom utgiftsområde 25 i enlighet med regeringens

förslag. Därför föreslår partiet i motion Fi256 att riksdagen anvisar

38 033 miljoner kronor mindre än regeringen under det nuvarande anslaget

48:1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting. Partiets

skatteförslag innebär en kraftig förstärkning av den kommunala skattebasen

med 54,1 miljarder kronor, varför statsbidraget minskas i motsvarande

grad. Motionärerna anser att införandereglerna i det nuvarande

utjämningssystemet bör frysas i avvaktan på utformningen av ett nytt, bättre

system. Staten bör ta över ansvaret för dessa införanderegler, varför

anslaget föreslås höjas med 3 300 miljoner kronor.

Samtidigt förordar motionärerna att ett antal riktade statsbidrag

överförs till anslaget. Detta gäller 1 917 miljoner kronor från anslaget

25:16 Statligt stöd för utbildning av vuxna, 1 000 miljoner kronor från

anslaget 25:10 Bidrag till personalförstärkning i förskolan samt 1 500

miljoner kronor från anslaget 25:11 Bidrag till personalförstärkning i

skola och fritidshem. Vidare föreslås att anslaget 25:9 Maxtaxa i

barnomsorgen på 3 660 miljoner kronor, tillsammans med det tillfälliga

sysselsättningsstödet på 7 500 miljoner kronor på statsbudgetens

inkomstsida, förs över till anslaget 48:1. Motionärerna avvisar dessutom,

i likhet med de övriga borgerliga partierna, regeringens satsning på

ökad tillgänglighet till vården och nationell vårdgaranti till förmån

för satsningar inom utgiftsområde 9.

Vidare vill motionärerna förstärka den allmänna regionalpolitiken.

Anslaget 48:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting

minskas därför med 670 miljoner kronor, samtidigt som motsvarande höjning

görs på utgiftsområde 19. För att stärka och utveckla arbetet med

demokratifrågor anslår man däremot 20 miljoner kronor under anslaget 48:2.

I enlighet med sitt förslag beträffande anslaget 48:1 motsätter sig

motionärerna nettoredovisningen av kommunala utjämningsavgifter inom

utgiftsområdet. I stället förordar motionärerna att statliga utjämningsbidrag

redovisas på anslaget 48:3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och

landsting. Utjämningsavgifterna ska samtidigt redovisas på statsbudgetens

inkomstsida under inkomsttitel 1511 Utjämningsavgift för kommuner och

landsting.

Regeringens och motionärernas förslag till anslag inom utgiftsområde 25

sammanfattas i nedanstående tabell:

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Regeringens förslag i tusental kronor, oppositionspartiernas förslag i

förhållande till regeringen i miljoner kronor

1 Centerpartiet avvisar ändringarna i det kommunala utjämningssystemet

och i anslagsfördelningen inom utgiftsområdet i enlighet med regeringens

förslag. Därmed påverkar partiets förslag anslagen 48:1 Generellt

statsbidrag till kommuner och landsting (-38 033 mnkr), 48:3 Statligt

utjämningsbidrag till kommuner och landsting (26 000 mnkr) och 48:5

Bidrag för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården (-1 250 mnkr)

enligt anslagsfördelningen för 2004.

Finansutskottets ställningstagande

Saneringen av de offentliga finanserna under senare delen av 1990-talet

har skapat utrymme för satsningar på att öka resurserna till de kommunala

verksamheterna. Till följd av bl.a. den senaste lågkonjunkturen har

kommunernas och landstingens ekonomiska situation emellertid försvagats.

Därför har finansutskottet vid ett antal tillfällen ställt sig bakom

regeringens förslag att tillföra kommunsektorn ytterligare resurser för

att klara nödvändiga satsningar. Utskottet välkomnar således även de

resursförstärkningar som riktas till kommunsektorn i enlighet med

regeringens förslag i 2004 års ekonomiska vårproposition.

Enligt den aktuella budgetpropositionen ändras dock stödet till kommunerna

fr.o.m. 2005 med stora belopp. Anslagsmedlen för 2005 inom utgiftsområde

25 Allmänna bidrag till kommuner beräknades i vårpropositionen till 84,

0 miljarder kronor. I budgetpropositionen beräknas medlen för samma

utgiftsområde till 57,5 miljarder kronor, dvs. 26,5 miljarder kronor

mindre. Som utskottet redan har påpekat i sitt betänkande 2004/05:FiU1

(s. 124-125) är denna förändring endast av teknisk natur.

Ändringar på skatteområdet i enlighet med regeringens budgetförslag

medför att de generella statsbidragen till kommunerna höjs med 0,8

miljarder kronor jämfört med vårpropositionens förslag. Detta belopp

motsvarar sammanlagda regleringar mellan staten och kommunerna som görs

i syfte att neutralisera effekter på kommunernas ekonomi av olika

skatteförändringar. Dessutom minskas bidragen med 1,0 miljard kronor på

grund av medelsöverföringen till personalsatsningen i förskolan inom

utgiftsområde 16. År 2005 sker dessutom en stor omläggning av redovisningen

av bidragen till kommunerna till följd av det nya utjämningssystemet

(se beskrivningen på s. 13). Förändringen innebär bl.a. att anslagen

för utjämningsbidrag och inkomsttiteln för utjämningsavgiften nettoredovisas

inom utgiftsområde 25. Därför justeras utgiftsområdesramen ned med 26,

3 miljarder kronor. När alla dessa tekniska effekter rensats bort

framkommer att de medel som anvisas utgiftsområde 25 i budgetpropositionen

motsvarar dem som beräknades i vårpropositionen.

Mot denna bakgrund kan finansutskottet konstatera att det av regeringen

föreslagna stödet till kommunerna inte minskat sedan vårpropositionen,

utan dessutom utökats med tillfälligt sysselsättningsstöd på statsbudgetens

inkomstsida. Detta innebär att kommun- och landstingssektorn får stärkta

resurser under det kommande året för att säkra en god vård, omsorg och

skola. Enligt utskottets mening är detta ett viktig tillskott, särskilt

med hänsyn till de framtida ökade behoven av kommunal verksamhet bl.a.

till följd av den demografiska utvecklingen och den allt högre andelen

äldre i befolkningen.

Moderata samlingspartiet föreslår att ramen för utgiftsområde 25 höjs

med 55,6 miljarder kronor. Merparten av denna höjning förklaras dock av

att partiets förslag till arbetsavdrag och besparingar inom

transfereringssystemen minskar kommunernas skatteunderlag och därmed

skatteinkomster,

varför de neutraliseras genom höjt statsbidrag. Samtidigt vill

motionärerna överföra ansvaret för assistansersättningen och utjämningen

för LSS-kostnader till staten, vilket medför att den effekt som de

förslagen har på kommunernas finanser neutraliseras med minskade

anslagsmedel inom utgiftsområdet. Motionärerna ökar dessutom bidragen till

kommunerna genom ett tillskott för bl.a. förstärkning av utjämningssystemet.

Tillskottet är emellertid en förändring av redovisningen av de medel

på 7,5 miljarder kronor som regeringen avsätter för tillfälligt

sysselsättningsstöd till kommuner och landsting på statsbudgetens utgiftssida.

Dessa förändringar har således ingen reell effekt på kommunernas

resurser.

Vidare motsätter sig Moderata samlingspartiet regeringens satsning på

vårdgaranti och ökad tillgänglighet i vården till förmån för ett gemensamt

borgerligt förslag om en nationell vårdgaranti finansierad från medel

som ska anvisas inom utgiftsområde 9. Detta innebär att medlen under

utgiftsområde 25 minskas med drygt 1,9 miljarder kronor. Motionärerna

antar också att partiets förslag om höjd maxtaxa i barnomsorgen leder

till ökade intäkter för kommunerna, vilket måste neutraliseras genom en

minskning av statsbidraget. Finansutskottet vill dock påpeka att en

sådan effekt endast kan uppstå under förutsättning att avgifterna för

barnomsorgen höjs. En höjning av barnomsorgsavgifterna leder dock enligt

utskottets uppfattning till att principerna bakom maxtaxereformen - att

barnen sätts i centrum - åsidosätts. Barnomsorgen blir i så fall inte

tillgänglig för alla barn på lika villkor, samtidigt som de ekonomiskt

utsatta barnfamiljerna kan tvingas att sänka sin ekonomiska standard.

Föräldrarnas möjlighet till att kombinera förvärvsarbete och föräldraskap

försämras dessutom. I likhet med Moderata samlingspartiets övriga förslag

om avgiftshöjningar i vården och omsorgen kan detta få mycket långtgående,

negativa återverkningar för den enskilda individen. Som utskottet anfört

i samband med behandlingen av det moderata budgetalternativet (bet.

2004/05:FiU1) är detta helt oacceptabelt. Den politik som ger upphov

till sådana försämringar måste enligt utskottets mening avvisas bestämt.

Motionärerna minskar dessutom kommunernas resurser genom att dra in 500

miljoner kronor från anslaget till särskilda insatser i vissa kommuner

och landsting. Man hänvisar i stället till partiets politik som förväntas

minska behovet av insatser som finansieras av anslaget. Mot bakgrund av

den ekonomiska situation som många kommuner och landsting för närvarande

befinner sig i anser utskottet att det emellertid inte är möjligt att

minska anslaget på ett sådant sätt. I stället måste medel reserveras

för tillfälliga bidrag till enskilda kommuner och landsting på grund av

speciella omständigheter som leder till särskilt svåra ekonomiska

påfrestningar. Dessutom ställer sig utskottet mycket tveksamt till påståendet

att Moderata samlingspartiets politik kommer att skapa sådana ekonomiska

villkor att kommuner och landsting skulle kunna klara plötsliga

påfrestningar utan särskild hjälp från staten. Enligt utskottets bedömning

leder partiets politik i stället till att kommunernas resurser minskar

redan nästa år. För att täcka detta underskott föreslår Moderaterna

höjda avgifter i barnomsorgen, i sjukvården och för läkemedel. Det är

alltså de sjuka och barnfamiljerna som tvingas stå för Moderata

samlingspartiets satsningar på kommuner. Utskottet avvisar motionärernas

förslag.

Folkpartiet liberalerna föreslår att ramen för utgiftsområdet höjs med

15,5 miljarder kronor. Höjningen förklaras av att Folkpartiet kompenserar

kommunsektorn för de förändringar i kommunernas och landstingens

skatteunderlag som partiets budgetalternativ medför. Trots denna kompensation

innebär Folkpartiets förslag att medlen på utgiftsområdet minskas med

2,5 miljarder kronor. Av dessa överförs drygt 1,9 miljarder kronor

motsvarande regeringens satsning för vårdgaranti och ökad tillgänglighet

i vården till en nationell vårdgaranti som, i likhet med de övriga

oppositionspartiernas förslag, föreslås utgå från utgiftsområde 9.

Samtidigt avvisar Folkpartiet merparten av anslaget för särskilda insatser

i kommuner och landsting, med undantag för den del av anslaget som avser

hivpreventiva åtgärder. Detta innebär att anslaget minskar med 580

miljoner kronor. Som framgår av det ovan anförda anser finansutskottet

att en minskning av anslaget inte bör genomföras.

Utskottet noterar också att Folkpartiet föreslår att kommunala

koncernbildningar förbjuds. De medel som enligt motionärerna dras in till

staten i form av ökade skatteintäkter kompenseras inte. Utan kompensation

innebär förslaget att kommunernas resurser skulle krympa med ca 2

miljarder kronor utöver de av Folkpartiet föreslagna neddragningarna på

utgiftsområde 25. Utskottet avvisar motionärernas förslag.

Kristdemokraterna föreslår i sitt budgetalternativ att ramen för

utgiftsområdet minskas med 18,6 miljarder kronor. Minskningen beror på

motionärernas förslag att ge kommunerna rätt att ta ut en fastighetsavgift,

vilken neutraliseras genom lägre statsbidrag. Förslaget har därmed

ingen effekt på kommunernas resurser. Effekterna av partiets skatteförslag

på kommunernas skatteunderlag kompenseras dock inte genom höjda statsbidrag

utan genom minskade skatteintäkter på statsbudgetens inkomstsida

(inkomsttitel 1111). Om kommunerna i stället kompenserades via statsbidraget

skulle ramen för utgiftsområdet behöva höjas med 12,6 miljarder kronor

2005. Motionärerna föreslår emellertid att statsbidraget till kommunerna

minskas med 0,6 miljarder kronor som teknisk justering av den samlade

effekten av partiets förslag om att införa en andra karensdag. Samtidigt

anser man att inbesparade sjuklöner ska dras in till staten genom en

höjning av arbetsgivaravgifter med 0,3 procentenheter, vilket för

kommunernas del innebär en kostnad på 1 miljard kronor. Enligt utskottets

mening är det anmärkningsvärt att Kristdemokraterna - genom att tvinga

kommunerna att betala tillbaka de lägre sjuklönerna till staten två

gånger - vill skapa ytterligare utrymme i statsbudgeten och därmed

försämra kommunernas ekonomi.

I likhet med övriga oppositionspartier avvisar motionärerna regeringens

satsning på vården och anvisar i stället medel till en nationell

vårdgaranti inom utgiftsområde 9. Dessutom justerar man ned statsbidraget

till kommunerna till följd av att de ökade förskole- och dagisavgifterna

enligt Kristdemokraternas förslag ska betalas av arbetslösa. Utskottet

avvisar detta förslag eftersom sådana avgifter motverkar en jämlik

uppväxt för barn i Sverige och ökar de sociala orättvisorna. Motionärerna

räknar med att statsbidraget till kommunerna kan minskas fr.o.m. nästa

år på grund av minskade socialbidragskostnader till följd av Kristdemokraternas

politik. En sådan effekt kan dock enligt utskottets mening endast utgöra

motionärernas goda förhoppning, snarare än en regelrätt prognos, eftersom

det är mycket svårt att på förhand avgöra vilka effekter förslagen har

på kostnaderna för socialbidrag. Utskottet gör därför bedömningen att

Kristdemokraternas förslag i realiteten leder till att kommunernas

resurser minskas väsentligt och att de mest utsatta befolkningsgrupperna

får det svårt att klara vardagen. Utskottet avvisar bestämt sådan politik.

Centerpartiet föreslår en mycket kraftig neddragning av statsbidraget

till kommunerna som ett resultat av sina förslag som leder till ett

förstärkt skatteunderlag för kommunsektorn. Partiets skatteförslag

beräknas öka kommunernas skattebas och därmed också skatteinkomsterna

väsentligt. Motionärerna neutraliserar denna inkomstökning genom att

minska det generella statsbidraget med ca 53 miljarder kronor. Samtidigt

föreslår Centerpartiet att anslagsmedlen inom utgiftsområde 25 höjs med

drygt 15,5 miljarder kronor till följd av att vissa specialdestinerade

bidrag överförs från utgiftsområde 16 och att sysselsättningsstödet på

statsbudgetens inkomstsida omvandlas till ett generellt bidrag. Utskottet

vill påpeka att dessa förändringar inte förstärker kommunernas resurser

jämfört med regeringens förslag. Detsamma gäller motionärernas förslag

att höja statsbidraget med 26 miljarder kronor genom att återgå till

det gamla utjämningssystemet där inkomstutjämningen bruttoredovisas.

Utskottet avvisar dessa förslag med hänvisning till utskottets

ställningstagande i samband med behandlingen av regeringens proposition om

ändringar i det kommunala utjämningssystemet (bet. 2004/05:FiU7).

I likhet med övriga oppositionspartier föreslår motionärerna vidare en

nationell vårdgaranti, samtidigt som regeringens tillskott till vården

avvisas. Dessutom reducerar man kraftigt bidraget till särskilda insatser

i kommuner och landsting genom att flytta medel till utgiftsområde 19.

Som framgår av det ovan anförda kan utskottet inte ställa sig bakom

förslaget. Utskottet betvivlar att en omvandling av anslagsmedel för

särskilda insatser i kommuner och landsting till integrerade medel inom

den allmänna regionalpolitiken i enlighet med Centerpartiets förslag

skulle trygga den enskilda kommunens ekonomi med samma träffsäkerhet i

krissituationer som det sker i dag. Motionärernas förslag avvisas.

Beträffande hivpreventivt arbete i storstadsregionerna vill finansutskottet

erinra om att riksdagen åren 1998-2000 anvisade medel för insatser på

detta område. Medlen anvisades inom ramen för anslaget för särskilda

insatser i kommuner och landsting. Riksdagen tog därefter initiativ

till att medel skulle öronmärkas för hivpreventivt arbete även för 2001.

Åren 2002-2004 anvisade regeringen 84, 90 respektive 90 miljoner kronor

för hivprevention i storstäderna från anslaget för särskilda insatser.

I den aktuella budgetpropositionen föreslår regeringen ingen öronmärkning

av bidrag till insatser för bekämpning av hiv/aids i storstadsregionerna.

Finansutskottet kan däremot konstatera att frågan har tagits upp av

socialutskottet i yttrandet avseende utgiftsramar m.m. med anledning av

budgetpropositionen för 2005 (yttr. 2004/05:SoU1y). I yttrandet framhåller

socialutskottet att insatserna mot hiv/aids måste ges fortsatt hög

prioritet på alla samhällsnivåer. Insatserna bör riktas mot de grupper

där riskbeteendet är som störst och där en fortsatt smittspridning sker.

Socialutskottet anser att det är angeläget att det specialdestinerade

stödet för hivprevention i storstäderna utgår även 2005.

Finansutskottet anser i likhet med socialutskottet att det hivpreventiva

arbete som bedrivs i storstadsregionerna utgör ett viktigt inslag i

kampen mot hiv/aids. Finansutskottet delar samtidigt regeringens bedömning

att insatserna för bekämpning av hiv/aids tillhör kommunernas och

landstingens ansvarsområde. Det är dock enligt finansutskottets mening

angeläget att även under det kommande året värna om de verksamheter som

byggts upp i storstadsregionerna. Därför bör det specialdestinerande

stödet för hivprevention i storstäderna utgå från anslaget 48:2 Bidrag

till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting även 2005. Stödets

omfattning bör motsvara de anslagsmedel som anvisades för innevarande

år, dvs. 90 miljoner kronor. Finansutskottet förutsätter också att medlen

fördelas på ett sådant sätt att bästa möjliga effekt uppnås genom att

frivilligorganisationer prioriteras. Vidare bör regeringen enligt

utskottets mening vid lämplig tidpunkt återkomma till riksdagen med en

utvärdering av stödets effekter.

Vad finansutskottet anfört angående hivpreventivt arbete i storstadsregionerna

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker utskottet delvis

regeringens förslag till anslag inom utgiftsområde 25. Motionerna Fi252

(m), Fi256 (c), Fi258 (kd) yrkandena 8 och 9 samt Fi271 (fp) yrkandena

4 och 5 avstyrks därmed.

Tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting 2005 och

2006

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att ett tillfälligt

sysselsättningsstöd bör ges till kommuner och landsting 2005. Utskottet ställer

sig även bakom den utformning av ett tillfälligt sysselsättningsstöd

till kommuner och landsting för 2006 som regeringen föreslår. Inom

stödets ram finns enligt utskottets bedömning också utrymme för kompensation

till de olika trafikhuvudmännen för ökade kostnader till följd av den

höjda dieselskatten.

Jämför särskilda yttrandena 1 (m), 2 (fp), 3 (kd) och 4 (c).

Budgetpropositionen

Ett tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting, bestående

av ett generellt sysselsättningsstöd och ett nyanställningsstöd, infördes

2002. Stödet tillgodoförs, efter ansökan, kommuner och landsting genom

kreditering av deras skattekonton och redovisas därför på statsbudgetens

inkomstsida. Stödet ingår således inte i något av anslagen inom

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. För 2004 uppgår det generella

sysselsättningsstödet till 4 900 miljoner kronor, inklusive den på

tilläggsbudget 2 för budgetåret 2004 föreslagna förstärkningen med 1 500

miljoner kronor.

För att värna sysselsättningen i kommuner och landsting föreslår regeringen

att stödet för 2005 förstärks med 6 000 miljoner kronor till 7 500

miljoner kronor. Regeringen anser vidare att ett motsvarande stöd bör

utgå även 2006, beräknat till 7 000 miljoner kronor. Stödet föreslås

utformas på samma sätt som tidigare, dvs. baseras på ett lönekostnadsunderlag

som även inkluderar en beräknad lönekostnad för köpta tjänster.

Krediteringen av kommunernas och landstingens skattekonton sker med

stöd av lagen (2002:179) om kreditering på skattekonto av tillfälligt

sysselsättningsstöd till kommuner och landsting. Förslaget föranleder

en ändring i förordningen (2002:366) om tillfälligt sysselsättningsstöd

till kommuner och landsting.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag

angående ett tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting

för åren 2002-20046Betänkandena 2001/02:FiU25, 2001/02:FiU26, 2002/03:FiU3,

2002/03:FiU19 och 2003/04:FiU21. samt stödets förstärkning 2003 respektive

20047Betänkandena 2002/03:FiU19, 2003/04:FiU3 och 2004/05:FiU11..

Utskottet har vid dessa tillfällen motiverat sitt ställningstagande bl.

a. med att stödet gör det möjligt att stärka kvaliteten i den kommunala

verksamheten och upprätthålla sysselsättningen samt tidigarelägga

planerade nyanställningar. Därigenom motverkas en ökning av arbetslösheten

samtidigt som verksamheten stärks inom sektorer som har stor betydelse

för välfärden. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och anser,

i likhet med regeringen, att sysselsättningen i kommunsektorn värnas

genom att ett tillfälligt sysselsättningsstöd ges till kommuner och

landsting åren 2005 och 2006. Inom stödets ram finns enligt utskottets

bedömning också utrymme för kompensation till de lokala trafikhuvudmännen

för ökade kostnader till följd av den höjda dieselskatten.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det tillfälliga sysselsättningsstödet

för 2005 bör förstärkas med 6 000 miljoner kronor jämfört med nivån för

2004, till 7 500 miljoner kronor. För 2006 bör stödet beräknas till 7

000 miljoner kronor.

Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker finansutskottet

propositionens förslag att ett tillfälligt sysselsättningsstöd utgår till

kommuner och landsting 2005. Utskottet ställer sig också bakom utformningen

av stödet för 2006 som regeringen föreslår.

Skrivelsen om utvecklingen inom den kommunala sektorn

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse 2003/04:102

Utvecklingen inom den kommunala sektorn till handlingarna.

Regeringens skrivelse

Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat sig om betydelsen av en väl

fungerande uppföljning av den kommunala sektorn. Regeringens årliga

skrivelse, Utvecklingen inom den kommunala sektorn, utgör med sin

övergripande redovisning av läget i kommunsektorn ett viktigt inslag i

återrapporteringen av resultatinformation till riksdagen. Den föreliggande

redovisningen av de olika kommunala verksamheterna avser i huvudsak

förhållandena t.o.m. verksamhetsåret 2002. Den ekonomiska redovisningen

sträcker sig dock fram till 2003.

Kommunernas sammanlagda resultat förbättrades successivt från 1996 fram

till 2000. Den positiva trenden bröts 2001 och 2002. Bakom den kraftiga

resultatförsämringen under dessa år ligger kostnadsökningarna på ca 25

miljarder kronor per år. Samtidigt bröts den positiva utvecklingen av

skatteintäkterna. Dessutom försämrades kommunernas finansnetto tillfälligt

på grund av den svaga börsutvecklingen. Det kommunala skatteunderlaget

försvagades ytterligare 2003. Detta motverkades dock av skattehöjningarna,

främst bland landstingen, motsvarande ökade intäkter på ca 8,5 miljarder

kronor. Den positiva börsutvecklingen under 2003 medförde dessutom att

kommunsektorns finansnetto förbättrades, vilket gav en resultatförbättring

på ca 5 miljarder kronor. Sammantaget förbättrades kommunernas resultat

med 6 miljarder kronor under 2003.

Kostnadsökningarna i kommunsektorn var fortsatt höga 2003, men ökningstakten

dämpades emellertid markant. Det generella statsbidraget till kommuner

och landsting har de senaste åren i hög grad varit förknippat med olika

ambitionshöjningar, vilket också har bidragit till de kraftiga

kostnadsökningarna.

Andelen kommuner med överskott uppgick 2003 till 60 %, vilket i stort

sett var detsamma som 2002 men lägre än 2001. Utvecklingen exklusive de

finansiella posterna visar att antalet kommuner som redovisade överskott

sjönk påtagligt 2003. Förortskommuner, industrikommuner och storstäder

hade de i genomsnitt starkaste resultaten 2003. Svagast resultat hade

landsbygdskommuner och större städer. Förortskommunerna förbättrade

sitt genomsnittliga resultat kraftigt jämfört med 2002 till följd av

ett förbättrat finansiellt netto. Storstäder och glesbygdskommuner hade

den största resultatförsämringen. Resultatförsämringen i glesbygdskommunerna

berodde på att kostnaderna steg i förhållande till 2002 då man genomförde

besparingar i samband med överenskommelser med regeringen efter beredning

av Kommundelegationen.

Landstingssektorn uppvisar samma utveckling som kommunerna. Antalet

landsting med överskott ökade fram t.o.m. 2001. Andelen halverades 2002

för att åter stiga 2003. 40 % av landstingen redovisade överskott 2003.

I skrivelsen görs en kortfattad beskrivning av omfördelningseffekterna

av utjämningssystemet, inklusive kostnadsutjämning enligt lagen om stöd

och service till vissa funktionshindrade (LSS). Utvecklingen för de

anslag som i sin helhet går till kommuner och landsting presenteras.

Skrivelsen innehåller även en samlad redovisning av särskilda insatser

2003 för att hjälpa de ekonomiskt svagaste kommunerna och landstingen,

bl.a. stöd till kommuner och landsting med kraftig befolkningsminskning,

tillfälligt statsbidrag till förebyggande hiv/aids-verksamhet och

samverkansbidrag.

Antalet sysselsatta i kommunsektorn uppgick till 846 000 årsarbetare

2002 och nådde därmed upp till samma nivå som 1993. Under åren 1993-1997

minskade antalet anställda bl.a. som en följd av de försämrade ekonomiska

förutsättningarna. Sedan 1997 har sysselsättningen ökat med motsvarande

50 000 årsarbetare. Samtidigt har kommunernas och landstingens köp av

tjänster ökat motsvarande ca 40 000 årsarbetare. Det är framför allt

utvecklingen av entreprenader inom vård och omsorg samt skolor med

alternativa driftformer som medfört att antalet anställda i kommunsektorn

har minskat.

Ökningen av sjukfrånvaron har varit särskilt stor de senaste åren. I en

rapport från Svenska Kommunförbundet (Hög kommunal sjukfrånvaro - en

statistisk synvilla, september 2003) gör man bedömningen att skillnaden

mellan privat och kommunal sektor 2002 huvudsakligen beror på skillnaderna

i de anställdas ålders- och könsfördelning. Samtidigt konstaterar man

stora regionala skillnader i sjukfrånvaron oavsett arbetsgivare när man

jämför olika delar av landet.

Skrivelsen innehåller också en genomgång av de olika kommunala verksamheterna.

Regeringen bedömer att kvaliteten i den svenska hälso- och sjukvården

är hög. Förutsättningarna för att redovisa hälso- och sjukvårdens

kvalitet och tillgänglighet har blivit bättre, men det finns fortfarande

problem med att beskriva och följa upp hur hälso- och sjukvården fungerar

totalt sett. Vissa tillgänglighetsproblem, i form av vårdköer, finns

fortfarande inom verksamheten. Dessa problem kvarstår trots att

sysselsättningssatsningen och den nationella handlingsplanen har givit

positiva effekter. Socialstyrelsen anger att det begränsade antalet

platser i den slutna vården och tillgången till akut specialistvård kan

medföra en risk för att patienter inte får den vård de skulle behöva,

särskilt i det akuta skedet. Andra problem som lyfts fram är bristande

samverkan mellan huvudmän, vårdnivåer och vårdgivare. Det brister även

i uppföljningen av patienter med svåra, kroniska psykiska sjukdomar.

Regeringen konstaterar dock att ökningen i kostnaderna för läkemedelsförmånen

2003 var den lägsta under den senaste tioårsperioden. Detta anses till

stor del bero på införandet av utbyte av läkemedel på apotek samt på

att patenten på ett antal storsäljande läkemedel löpte ut under året.

Landstingen har dessutom gradvis fått ökade incitament att arbeta för

en större kostnadsmedvetenhet, vilket har lett till en rad åtgärder

inom landstingssektorn.

Regeringen framhåller att utvecklingen inom äldreboendet kännetecknas

av en successiv minskning av antalet platser. Det främsta skälet till

detta är, förutom bristande resurser, att många bostäder har blivit

omoderna. Samtidigt har ökad satsning på kvarboende genomförts. Under

senare år har kommuner och landsting lagt ned mycket arbete på att komma

till rätta med brister inom vård och omsorg. Samtliga kommuner har med

hjälp av statliga stimulansbidrag utvecklat stödformer för anhöriga som

svarar för betydande hjälp- och stödinsatser till äldre. Även sedan de

statliga bidragen upphört har majoriteten av kommunerna fortsatt att

stödja anhöriga.

Antalet personer med stöd enligt lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS) ökade med 2 900 personer, eller 6 %, 2003.

Regeringen konstaterar att det finns stora lokala och regionala skillnader

när det gäller kostnader för och tillgång till olika insatser. Man

bedömer att personer med psykiska funktionshinder är den grupp som har

svårast att få adekvata insatser från socialtjänsten. Problemen gäller

framför allt planering av bostäder och särskild service till personer

med omfattande funktionshinder.

Arbetet med insatser mot våld mot kvinnor har under de senaste åren

givits ökad prioritet inom individ- och familjeomsorgen. Regeringen

bedömer att utvecklingen inom detta område går i positiv riktning. Detta

gäller även ekonomiskt bistånd. Antalet socialbidragstagare fortsatte

att minska till en nivå på ca 5 % av Sveriges befolkning 2002. Utvecklingen

inom missbrukarvården var däremot negativ. Vården har stora och allvarliga

brister.

Regeringen betonar vidare att införandet av läroplanen har gett förskolan

högre status och personalens pedagogiska arbete har fått betydande stöd.

Antalet barn i förskola och på fritidshem har ökat de senaste åren bl.

a. till följd av maxtaxereformen samt införandet av rätten för föräldralediga

och arbetslösa föräldrar att ha sina barn i förskolan. En förskoleklassreform

har samtidigt initierats för att integrera förskolans pedagogiska

tradition i grundskolan. Skolverket påpekar dock att många kommuner har

valt att integrera förskoleklassen med grundskolan på ett sätt som visar

på bristfällig kunskap om reformens intentioner och innehåll.

Regeringen framhåller att slutbetygen i grundskolan har blivit allt

bättre. Av dem som lämnade grundskolan våren 2003 var 89,7 % behöriga

till gymnasieskolan. Emellertid nådde var fjärde elev fortfarande inte

målen i alla ämnen och det var stora betygsskillnader mellan flickor

och pojkar. Andelen behöriga till gymnasieskolan bland elever med

utländsk bakgrund ökade däremot något. Även lärartätheten ökade under

läsåret 2003/04, dels på grund av det riktade bidraget för personalförstärkning,

dels till följd av kommunernas egna prioriteringar.

Slutbetygen i gymnasieskolan förbättrades också och andelen elever med

grundläggande behörighet till högskolan ökade under läsåret 2003/04.

Däremot minskade andelen ungdomar som lämnar årskurs 3 i gymnasieskolan

med slutbetyg. Skillnaderna mellan könen i betygspoäng kvarstod. Vid

jämförelse med föregående år ökade samhällets kostnader för gymnasieskola

i fasta priser (KPI) med närmare 5 % medan elevantalet ökade med knappt

4 %.

I skrivelsen behandlas även vuxenutbildning, folkhälsa, integration och

storstadspolitik samt avfallsfrågor.

Finansutskottets ställningstagande

I likhet med sina tidigare ställningstaganden med anledning av regeringens

skrivelse om utvecklingen inom den kommunala sektorn vill finansutskottet

framhålla att den årliga skrivelsen är ett viktigt inslag i återrapporteringen

av resultatinformation till riksdagen. Skrivelsen ger enligt utskottets

uppfattning en bred och fyllig beskrivning av utvecklingen i kommunsektorn

och pekar såväl på områden med goda förhållanden i den kommunala

verksamheten och ekonomin, som på områden som kräver förbättringar.

Utskottet vill också erinra om sitt uttalande våren 2004, i samband med

behandlingen av Riksdagens revisorers förslag angående statens styrning

av kommunerna, att det finns utrymme för en tydligare redovisning av

statsbidragen till kommuner och landsting.8Betänkande 2003/04:FiU22 s.

10-12. I detta sammanhang noterar utskottet att årets skrivelse redan

har utökats med ett särskilt avsnitt om utvecklingen av anslag som i

sin helhet går till kommuner och landsting (avsnitt 2.7). I avsnittet

presenterar regeringen en jämförelse mellan ett sammanlagt utfall för

anslagen inom sju utgiftsområden för 2003 och utfallet för 2001.

Differenserna mellan utfallen förklaras kortfattat. Utskottet ser detta

avsnitt som ett viktigt steg i utvecklingen av en samlad redovisning av

statsbidrag med hänsyn till de nationella mål som riksdagen och regeringen

har formulerat. Med denna redovisning som grund blir det möjligt att

dels förbättra överblicken över statsbidragen till kommuner och landsting,

dels göra en utvärdering av huruvida dessa bidrag uppfyllt de mål som

de var ämnade för. Utskottet förutsätter därför att denna del av

regeringens skrivelse kommer att utvecklas vidare.

Med det anförda föreslår finansutskottet att riksdagen lägger skrivelsen

till handlingarna.

Ekonomiska förutsättningar för kommunal verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionärernas förslag beträffande förutsättningar

för kommunal verksamhet huvudsakligen med hänvisning till det omfattande

utredningsarbete som för närvarande pågår inom Ansvarskommittén.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (fp) och 3 (c).

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i motion 2003/04:Fi33 att de ekonomiska

relationerna mellan staten och kommunerna måste reformeras för att

kommunsektorn ska kunna möta de långsiktiga utmaningarna inom vården,

skolan och omsorgen och för att lösa de omedelbara problemen i ett stort

antal kommuner (yrkande 4). Kommunernas uppgifter bör enligt motionärerna

delvis förändras genom att beslutanderätten flyttas till medborgarna

och finansieringen förstatligas för en stor del av de kommunala uppgifterna,

t.ex. skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen. Samtidigt ska man stärka

kommunalt självstyre över de verksamheter och ansvarsområden som är

kvar i kommunal regi. Kommunerna ska dessutom inbördes kunna konkurrera

om invånarnas val genom att erbjuda olika former av service och kvalitet.

Motionärerna anser att det också är möjligt att snabbt genomföra

reformer för att effektivisera den kommunala verksamheten genom att använda

entreprenader, upphandlingar, pengsystem och andra alternativa driftsformer

(yrkande 6). Kommunerna bör även ges möjlighet att tillföra resurser

till vården och omsorgen genom viss ökad användning av avgiftsfinansiering.

Däremot motsätter sig motionärerna riktade bidrag till kommunerna

(yrkande 7). De olika riktade bidragen, i form av sysselsättningsstöd

som syftar till att öka antalet anställda i kommunerna, driver enligt

motionärerna endast upp kostnaderna och förvärrar det ekonomiska läget

i kommunerna.

Vidare förespråkar motionärerna att beslutanderätten i så stor utsträckning

som möjligt förs över till enskilda människor för att minska politikernas

makt och öka människornas självbestämmande. På flera områden ska detta

ske genom införandet av s.k. pengsystem där finansieringen är gemensam

och nationell, men där valet av utförare - kommunen eller någon annan

- ligger hos den enskilde individen (yrkande 11). Inom skolområdet är

nationell skolpeng ett instrument för att skapa utbildning med kvalitet

och relevans, mångfald och valfrihet. Det långsiktiga målet är enligt

motionärerna att alla elever ska ha minst två olika alternativ att välja

mellan inom rimligt avstånd från hemmet (yrkande 12). Sjukvården ska

samtidigt finansieras nationellt och patienterna ska få utökad valfrihet.

Alltfler uppgifter ska samtidigt tas över av självständiga vårdgivare,

medan ekonomiska mekanismer som underlättar övergången till en ny

sjukvårdsmodell bör introduceras. Sjukvården bör präglas av kostnadskontroll,

valfrihet och integrerat patientansvar (yrkande 13). Inom den slutna

vården vill motionärerna införa en patientgaranti så att vårdgivare

endast ska få betalt när och om de faktiskt behandlar patienter. Det

bedöms leda till högre produktivitet, speciellt i landsting som tidigare

inte har använt moderna ekonomiska styrmedel (yrkande 14).

Folkpartiet liberalerna understryker i motion 2003/04:Fi34 vikten av

stabila planeringsförutsättningar för kommuner och landsting, utan

tillfälliga riktade bidrag och oförutsägbara indragningar av resurserna.

För att skapa rimliga planeringsförutsättningar för kommuner och

landsting måste beslut av riksdag och regering aviseras i god tid och

präglas av genomskinlighet och förutsägbarhet (yrkande 2). Motionärerna

anser vidare att det finns anledning att förutsättningslöst utreda vilka

effekter riktade statsbidrag till kommuner och landsting har på

verksamheten och på vilka sätt dessa statsbidrag påverkar

planeringsförutsättningarna

för landsting och kommuner (yrkande 3). Slutligen påpekar motionärerna

att det inte är självklart att den nuvarande ansvarsfördelningen mellan

staten, landstingen och kommunerna skapar de bästa förutsättningarna

för kommuner och landsting att genomföra sina uppdrag. Detta utreds för

närvarande av Ansvarskommittén. Då kommitténs arbete inte i närtid kan

förväntas ge förslag på några genomgripande förändringar kan det enligt

motionärernas uppfattning finnas anledning att se över om det i det

kortare perspektivet bör genomföras några förändringar i ansvarsfördelningen

mellan kommuner, landsting och stat (yrkande 5).

Centerpartiet anser i motion 2003/04:Fi35 att de generella och riktade

bidragen som staten ger till kommuner och landsting är otillräckliga

relativt de åtaganden som åläggs kommunerna. Dessa bidrag kan därför

bara anses uppfylla målet om likvärdiga förutsättningar, inte goda

förutsättningar, för kommuner och landsting att uppnå nationellt uppsatta

mål. Därmed har regeringen enligt motionärernas uppfattning inte verkställt

riksdagens beslut avseende goda förutsättningar att uppnå nationella

mål för den kommunala verksamheten (yrkande 1). Motionärerna framhåller

vidare att kommunerna och landstingen saknar resurser för utvecklingen

inom socialomsorgen samt inom barn- och ungdomsvården. Resursbristen

orsakas av riktade åtgärder inom olika kommunala områden utan tillräcklig

finansiering. Det är därför angeläget att staten tillför och inte drar

in medel till den kommunala verksamheten. Samtidigt bör ett gränsöverskridande

samarbete uppmuntras så att barns och ungdomars hälsa kan förbättras

(yrkande 4). Enligt motionärerna bör också försöksverksamheterna med

ändrad regional ansvarsfördelning byggas ut i full skala och kunna

permanentas i de fall kommuner och landsting så önskar. Det är även

viktigt att reducera statens inblandning på ett sådant sätt att det

kommunala och regionala självstyret blir reellt. Beslut ska fattas enligt

subsidiaritetsprincipen och därmed enligt federalismens principer. En

omfördelning av uppgifter ska ske mellan kommuner och regioner så att

effektivitet och koppling mellan beslutandenivå och beskattningsrätt

uppnås. Länsstyrelserna bör i sin nuvarande form avvecklas (yrkande 5).

Samtidigt ska vården och omsorgen prioriteras genom att tydliggöra den

fördelning av den offentliga budgeten som i dag anger resursmängden

till området hälsa och sjukvård i konkurrens med annan offentlig verksamhet.

Motionärerna anser att det enbart är genom en öppen dialog och debatt

som prioriteringsbeslut inom vården kan förankras och få legitimitet.

Prioriteringsdiskussioner med väl dokumenterat underlag ska därför föras

upp på den politiska dagordningen (yrkande 6).

I motion Fi235 av Åsa Torstensson (c) föreslås att regeringen ges i

uppdrag att utreda ansvars- och kostnadsfördelningen mellan kommun och

stat i de fall där miljökraven leder till kommunala överinvesteringar

i förhållande till kommunens eget befolkningsunderlag. Som bakgrund

till sitt förslag beskriver motionären problem i de kommuner som utpekas

vara av nationellt riksintresse för turism och friluftsliv. Detta

riksintresse innebär för kommunernas del stora begränsningar för det

kommunala självstyret och den egna kommunala planeringen samt överinvesteringar

till följd av miljömässiga krav.

I motion Fi251 av Karin Pilsäter och Nina Lundström (fp) förordas att

de ekonomiska villkoren för kommuner och landsting reformeras så att de

ska främja, inte motverka, en utjämning av de oskäliga löneskillnaderna

mellan kvinnor och män (yrkande 2).

Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi271 (yrkande 2) att relationerna

mellan stat och kommun måste göras betydligt klarare på områden som

bidragssystem och kommunernas resurser. Enligt motionärerna är det

nödvändigt med en kartläggning och redovisning av statsbidrag inklusive

specialdestinerade bidrag. Effekterna av statsbidragen måste göras

tydligare, både vad gäller måluppfyllelse och eventuella negativa

konsekvenser på såväl kommunernas ekonomi som verksamhet. Analyserna bör

leda fram till en slutsats gällande en omläggning av systemet med

statsbidrag i syfte att skapa ett tydligare, enklare och mer effektivt

system. Motionärerna menar att det mesta talar för att statsbidrag bör

vara generella och kompletteras med tillfälliga stimulansbidrag.

I motion Fi275 av Berit Högman (s) förespråkas att staten i sin generella

bidrags/anslagsgivning till kommunsektorn och länsmyndigheter bygger in

incitament för samverkan och samarbete. Sådana incitament skulle enligt

motionären påskynda ett nödvändigt rationaliserings- och effektiviseringsarbete

för att öka arbetskraftens rörlighet. De skulle också underlätta samarbete

över myndighetsgränser inom äldrevården samt vården av psykiskt och

fysiskt funktionshindrade.

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande 2003/04:UbU2y med

anledning av den aktuella kommunskrivelsen att motionsyrkanden rörande

nationell skolpeng har avstyrkts av utskottet och avslagits av riksdagen

vid ett flertal tillfällen under såväl föregående mandatperiod som under

föregående riksmöte (senast i bet. 2003/04:UbU6 s. 14). Utbildningsutskottet

har samma uppfattning i frågan nu. En nationell skolpeng ger inte de

grundläggande förutsättningarna för att kraven på en likvärdig skola av

hög kvalitet för alla elever ska kunna uppfyllas. Resurser till skolans

verksamhet ska enligt utbildningsutskottet fördelas med utgångspunkt i

de behov som enskilda elever, olika grupper av elever och skolor faktiskt

har. Att schablonmässigt fördela skolpengen är inte tillräckligt för

den flexibilitet som är nödvändig för att skolan ska kunna bli likvärdig.

Enligt utbildningsutskottets mening föreligger det redan i dag en

omfattande valfrihet inom skolväsendet. Vid val till grundskolan ska

kommunen vid fördelning av elever på olika skolor, så långt möjligt,

beakta föräldrarnas önskemål om skola. Detta gäller under förutsättning

att inte andra elevers berättigade krav på placering i en skola nära

hemmet åsidosätts eller betydande organisatoriska eller ekonomiska

svårigheter uppstår för kommunen. En kommun ska i sin grundskola även ta

emot en elev vars grundskoleutbildning kommunen inte är skyldig att

svara för, om eleven med hänsyn till sina personliga förhållanden har

särskilda skäl att få gå i den kommunens grundskola. Som alternativ

till den kommunala skolan har föräldrarna även möjlighet att välja en

fristående skola.

Vidare påpekar utbildningsutskottet att för gymnasieskolor gäller att

det inte finns någon inskränkning i rätten att välja en fristående skola.

Om en elev tas emot vid en fristående skola är hemkommunen alltid

skyldig att lämna bidrag om Skolverket förklarat skolan bidragsberättigad.

En hemkommun är dock inte skyldig att betala interkommunal ersättning

för en elev som vill genomgå en gymnasieutbildning i en annan kommuns

skola, om hemkommunen kan erbjuda samma program eller nationellt

fastställda inriktning och eleven inte på grund av sina personliga

förhållanden har särskilda skäl att få gå i den andra kommunen.

Utbildningsutskottet hänvisar också till sitt betänkande 2003/04:UbU13.

Där behandlas regeringens proposition Kunskap och kvalitet - elva steg

för utveckling av gymnasieskolan (prop. 2003/04:140) inklusive förslagen

till utvidgade möjligheter för elever att söka gymnasieutbildning utanför

hemkommunen. Dessutom erinrar utbildningsutskottet att Skollagskommitténs

betänkande Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121) innehåller

förslag till en utvidgning av kommunernas skyldighet att lämna bidrag

till enskilda skolor. Skollagskommitténs förslag är för närvarande under

beredning.

Med hänvisning till det ovanstående anser utbildningsutskottet att

finansutskottet bör avstyrka motion 2003/04:Fi33 (m) yrkandena 11 och 12.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet kan konstatera att merparten av de i motionerna väckta

frågorna om förutsättningar för kommunal verksamhet omfattas av den

pågående översynen av strukturen och uppgiftsfördelningen inom

samhällsorganisationen. Översynen genomförs av en parlamentarisk kommitté

under namnet Ansvarskommittén.

Den 23 juni 2004 beslutade regeringen om den fortsatta inriktningen på

Ansvarskommitténs arbete (dir. 2004:93) i enlighet med kommitténs förslag

(bet. 2003:123). Kommittén ska i den andra etappen av sitt uppdrag

analysera och bedöma om struktur och uppgiftsfördelning inom staten och

mellan staten, landstingen och kommunerna behöver förändras. Syftet är

dels att förbättra samhällsorganisationens möjligheter att hantera

framtidens välfärdsåtaganden och bidra till ökad tillväxt inom ramen för

hållbar utveckling, dels att förbättra medborgarnas möjligheter till

inflytande, insyn och ansvarsutkrävande genom att skapa en tydligare

samhällsorganisation.

Inom det samlade kommunala uppdraget ska kommittén analysera och lämna

förslag på vilka uppgifter som den kommunala nivån bör ansvara för.

Dessutom ska kommittén pröva alternativa sätt att strukturera och fördela

de offentliga uppgifterna mellan staten och den kommunala nivån samt

redovisa konsekvenser, inklusive finansiella sådana, av de olika

alternativen. Kommittén ska särskilt analysera och bedöma

om det samlade kommunala uppdraget ska vara fördelat på en eller två

direktvalda nivåer,

om kommunal samverkan, också mellan kommuner och landsting, kan vara

ett effektivt och lämpligt alternativ och komplement till förändringar

av struktur och uppgiftsfördelning,

om det kan finnas behov av en differentiering av uppgifter och struktur

mellan olika kommuner och landsting.

Utifrån de samlade analyserna och bedömningarna av det kommunala uppdraget

ska kommittén föreslå en övergripande samhällsorganisation samt principer

för relationen mellan staten och den kommunala nivån. I det uppdraget

ingår även att principiellt analysera vad det kommunala ansvaret innebär

i relation till såväl medborgare som staten. I det sammanhanget ska

kommittén genomgående anlägga ett jämställdhets- och integrationsperspektiv.

Vidare ska Ansvarskommittén analysera och bedöma hur strukturen och

uppgiftsfördelningen mellan stat, landsting och kommuner påverkar

förutsättningarna att styra hälso- och sjukvården. Kommittén ska också,

om den finner det motiverat, föreslå förändringar av nuvarande struktur

och uppgiftsfördelning för att förbättra styrningen och därigenom skapa

bästa möjliga förutsättningar för att utveckla vårdens kvalitet,

tillgänglighet och effektivitet. Kommittén ska särskilt beakta behovet av

att underlätta samspelet mellan de olika nivåerna i samhällsorganisationen

samt med näraliggande välfärdssystem, såsom äldreomsorgen. En utgångspunkt

för kommitténs analyser och förslag ska vara att hälso- och sjukvårdssystemet

ska vara heltäckande och vården ges efter behov.

Inom regional utveckling och den regionala samhällsorganisationen ska

kommittén analysera och lämna förslag på hur ansvaret för uppgifter med

anknytning till regional utveckling, inklusive regionalt samarbete över

nationsgränser, ska fördelas mellan staten och den kommunala nivån.

Kommittén ska också överväga om den regionala nivån kan se olika ut i

skilda delar av landet när det gäller fördelningen av ansvar för uppgifter

med anknytning till regional utveckling.

Därutöver ingår i kommitténs uppdrag att analysera och lämna förslag på

hur en förbättrad styrning och samordning av den statliga verksamheten

ska åstadkommas. Kommittén ska kartlägga hur de statliga regionala

uppgifterna är fördelade på länsstyrelser och andra regionala organ och

med utgångspunkt i denna kartläggning lämna förslag på hur den statliga

verksamheten på regional nivå ska utformas. Kommittén ska särskilt

uppmärksamma behovet av ett samlat och kraftfullt agerande från statens

sida. Länsstyrelsens roll och förutsättningar som samordnare av den

statliga verksamheten på regional nivå ska därvid analyseras.

Mot bakgrund av den ökade användningen av rättighetslagstiftningen ska

kommittén övergripande analysera för- och nackdelar med den lagstiftning

som ålägger kommuner och landsting att tillhandahålla individuella

ekonomiska och sociala rättigheter.

I kommittédirektivet uppmärksammas även statens styrning av de kommunala

verksamheterna och dess roll för att garantera hög kvalitet, effektivt

resursutnyttjande, nationell likvärdighet och nationella mål. Kommittén

ska analysera regeringens och statliga myndigheters kontrollverksamhet

och, om den finner det motiverat, lämna principiella förslag på hur

denna verksamhet ska organiseras för att åstadkomma en effektiv och

samtidigt demokratiskt väl förankrad kontroll av den offentligt

finansierade verksamheten. I denna del av uppdraget ska kommittén övergripande

analysera riksdagens och regeringens styrning av de kommunala verksamheterna

med hjälp av generella respektive specialdestinerade statsbidrag. En

utgångspunkt för kommitténs uppdrag är att styrning med hjälp av generella

statsbidrag utgör en huvudprincip, men att det kan finnas situationer

när specialdestinerade statsbidrag är att föredra.

Kommittén ska redovisa resultaten av sitt arbete senast den 28 februari

2007. Finansutskottet anser att utredningens resultat inte bör föregripas

genom några uttalanden från riksdagens sida.

Vidare noterar finansutskottet att yrkanden om att införa en nationell

skolpeng upprepade gånger har avslagits av riksdagen, såväl under förra

mandatperioden som under det föregående riksdagsåret. Finansutskottet

ser i likhet med utbildningsutskottet ingen anledning att nu göra en

annan bedömning i frågan. Beträffande möjligheterna för medborgarna att

välja skola anser finansutskottet i likhet med utbildningsutskottet att

det redan i dag finns betydande valmöjligheter, såväl inom förskolan

och grundskolan som inom gymnasieskolan.

Finansutskottet vill också erinra om att frågan om vårdens ägarformer

och sjukvårdsmodeller vid flera tillfällen har behandlats av socialutskottet

(senast i betänkande 2002/03:SoU3). Socialutskottet påpekar att det i

samband med behandlingen av den nationella handlingsplanen för hälso-

och sjukvården uttalats att det är angeläget att olika driftsformer i

den öppna vården och omsorgen stimuleras genom att fler privata,

kooperativa och ideella entreprenörer ges möjlighet att sluta avtal med

sjukvårdshuvudmännen. Socialutskottet noterar också att regeringen i

proposition 2001/02:142 Ändringar i lagen om offentlig upphandling, m.

m. uttalat att kundvalssystem inom äldreomsorg, sjukvård, barnomsorg m.

m. bör utredas i särskild ordning. Även utredningen Vårdens ägarformer

- vinst och demokrati har i sitt slutbetänkande Vårda vården - samverkan,

mångfald och rättvisa (SOU 2003:23) uttalat att förutsättningarna för

vårdgivaravtal, eller s.k. kundvalssystem, bör utredas i särskild ordning.

Enligt uppgift som finansutskottet inhämtat från Regeringskansliet har

en arbetsgrupp arbetat vidare med vissa frågor angående vårdens ägarformer

med anledning av vårdutredningens förslag. En proposition - Driftformer

inom vården - ska överlämnas till riksdagen under innevarande riksmöte.

Mot denna bakgrund anser utskottet att något tillkännagivande angående

vårdens ägarformer och sjukvårdsmodeller inte är motiverat.

Finansutskottet vill därutöver framhålla att kommunal samverkan torde

vara ett samhällsekonomiskt effektivt sätt att hantera de framtida

utmaningar som kommuner och landsting står inför. I detta sammanhang

vill utskottet erinra om att regeringen under perioden 2002-2004 avsatte

totalt 125 miljoner kronor till särskilda projekt för att främja samverkan

mellan kommuner och landsting. Det är också enligt utskottets bedömning

rimligt att även under den kommande tvåårsperioden stimulera fördjupade

och breda samarbetsprojekt som ett led i den pågående översynen av

samhällsorganisationens struktur. Utskottet ser därför positivt på att

regeringen, i enlighet med information från Regeringskansliet, avser

att återkomma till frågan om fortsatt stöd till samverkans- och

samarbetsprojekt i 2005 års ekonomiska vårproposition.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker finansutskottet motionerna

2003/04:Fi33 (m) yrkandena 4, 6, 7 och 11-14, 2003/04:Fi34 (fp) yrkandena

2, 3 och 5, 2003/04:Fi35 (c) yrkandena 1 och 4-6, Fi235 (c), Fi251 (fp)

yrkande 2, Fi271 (fp) yrkande 2 samt Fi275 (s).

Finansieringsprincipen och det kommunala självstyret

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionärernas förslag om att institutionalisera

finansieringsprincipen och stärka det kommunala självstyret med hänvisning

till det omfattande utredningsarbete som för närvarande pågår inom

Ansvarskommittén.

Jämför reservation 4 (m, fp, kd, c).

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i motion 2003/04:Fi33 (yrkande 1) att

den ökade statliga styrningen på det kommunala området medför att

alltfler människor i samhället upplever att de inte har tillräckliga

möjligheter att påverka det politiska beslutsfattandet. Målet måste i

stället vara att individen och familjen får mer makt och genom ökad

valfrihet kan bestämma mer över sin vardag. För att besluten ska få

största möjliga legitimitet bör medborgarna uppleva att de kan delta i

de politiska skeendena som leder fram till beslut. En utveckling där

allt färre känner engagemang i det demokratiska arbetet kan enligt

motionärerna brytas om den kommunala självstyrelsen stärks. Därför

föreslår motionärerna att den kommunala självstyrelsen förstärks i grundlagen.

Folkpartiet liberalerna anser i motion 2003/04:Fi34 att finansieringsprincipen

- så som den tillämpas i dag - inte fungerar på ett tillfredsställande

sätt. Motionärerna hänvisar till Ansvarskommitténs arbete där man noterar

att det finns en utbredd diskussion om principen att ansvaret och

resurserna ska följas fullt ut. I väntan på Ansvarskommitténs slutliga

betänkande och beslut med anledning härav förordar motionärerna att

finansieringsprincipens tillämpning ses över i ett kortare perspektiv.

Man föreslår därför att regeringen efter överläggningar med Kommunförbundet

och Landstingsförbundet återkommer med förslag om ändringar så att

finansieringsprincipens syften bättre uppfylls (yrkande 4). Detta är

enligt motionärernas uppfattning av stor betydelse för kommunernas och

landstingens ekonomi under de kommande åren.

Centerpartiet framhåller i motion 2003/04:Fi35 att krav på reformer som

inte fullt ut finansieras, vid sidan om statliga riktade bidrag och

generella bidrag som utformas efter ett nominellt bidragssystem, orsakar

en smygande urholkning av den kommunala ekonomin. Motionärerna anser

att de reformer som hittills beslutats i fortsättningen måste finansieras

fullt ut. Dessutom ska ersättningen till kommuner för beslut om verksamhet

fattade av regering och riksdag indexregleras för att följa den verkliga

kostnadsutvecklingen (yrkande 2).

Kristdemokraterna framför i motion 2003/04:Fi36 att de senaste årens

reformer inom det kommunala ansvarsområdet har fattats utan anvisad

finansiering eller genom otillräcklig finansiering. Kommuner och landsting

har enligt motionärerna inte fått full kompensation via statsbidrag för

att täcka kostnader för de nya uppgifterna. Inte heller har alla förslag

som indirekt påverkat den kommunala ekonomin reglerats enligt

finansieringsprincipen. Mot denna bakgrund anser motionärerna att

finansieringsprincipen behöver lagfästas och ges ett mer preciserat innehåll

(yrkande 2). Motsvarande förslag presenteras i Kristdemokraternas motion

Fi258 (yrkande 2 i denna del).

Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi271 att problem med finansieringen

av de kommunala verksamheterna kan lösas först efter det att man analyserat

effekterna av statens styrning av kommunerna genom dagens bidragssystem.

Motionärerna förordar att relationerna mellan stat och kommuner måste

göras betydligt klarare på sådana områden som bl.a. bidragssystem och

kommunernas resurser. Samspelet mellan det kommunala självstyret och

behovet av att förverkliga nationell politik på lokal nivå måste göras

tydligare. Detta kan enligt motionärerna uppnås bl.a. genom att man

sammanställer konsekvensanalyser av hur landsting och kommuner påverkas

av beslut som tas i riksdag och regering. Dessutom måste efterlevanden

av finansieringsprincipen belysas så att kompensationer sker på rätt

nivå och i enlighet med regler som är kända och accepterade av såväl

stat som landsting och kommuner. För detta behövs en omfattande genomgång

av redan utförda utvärderingar samt kompletterande uppföljningar. I och

med detta kan effekterna av statliga beslut för kommunerna klargöras

och utgöra underlag för riksdagsbeslut (yrkande 1).

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet tar i sitt yttrande 2003/04:UbU2y med anledning av

den aktuella kommunskrivelsen även upp frågan om specialdestinerade

statsbidrag på utbildningsområdet. Utbildningsutskottet erinrar om att

riksdagen behandlade motionsyrkanden om specialdestinerade statsbidrag

under riksmötet 2002/03 (bet. 2002/03:UbU3 och yttr. 2002/03:UbU2y).

Utbildningsutskottet framhöll då att huvudregeln självfallet ska vara

att ansvaret för verksamheterna är decentraliserat till kommunerna och

att statens stöd i huvudsak utgår genom det allmänna bidraget till

kommunerna. Genom specialdestinerade bidrag kan dock ges en möjlighet

att tillfälligt stödja kommuner med angelägna insatser som man annars

skulle haft svårt att klara. Balansen mellan det allmänna bidraget och

de specialdestinerade bidragen måste dock upprätthållas. De specialdestinerade

bidragen får inte heller användas så att det kommunala självstyret kan

ifrågasättas. Utbildningsutskottet angav vidare att det utgick från att

regeringen i den fortsatta användningen av specialdestinerade bidrag

tar intryck av de erfarenheter som vunnits på olika områden när det

gäller planering och användning av specialdestinerade bidrag.

Utbildningsutskottet har inte ändrat uppfattning i frågan.

Med hänvisning till det ovanstående anser utbildningsutskottet att

finansutskottet bör avstyrka motionerna 2003/04:Fi34 (m) yrkande 4,

2003/04:Fi35 (c) yrkande 2 och 2003/04:Fi36 (kd) yrkande 2.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet vill erinra om att motsvarande motionsförslag om

förstärkning av den kommunala självstyrelsen senast har avstyrkts av

konstitutionsutskottet i samband med behandlingen av olika författningsfrågor.

9Betänkande 2003/04:KU9, rskr. 2003/04:148. Konstitutionsutskottet

hänvisar till det pågående utredningsarbetet inom Ansvarskommittén med

att se över strukturen och uppgiftsfördelningen inom samhällsorganisationen.

I likhet med konstitutionsutskottet kan finansutskottet konstatera att

Ansvarskommittén i förslaget för sitt kommande utredningsarbete (SOU

2003:123) aktualiserar en väsentlig del av de frågor om den kommunala

självstyrelsen och specialdestinerade statsbidrag som behandlas i de nu

aktuella motionerna. Finansutskottet noterar att regeringen den 23 juni

2004 beslutade om den fortsatta inriktningen på Ansvarskommitténs arbete

(dir. 2004:93). Såsom utskottet också framhållit i det föregående

avsnittet ska kommittén i den andra etappen av sitt uppdrag analysera och

bedöma om struktur och uppgiftsfördelning inom staten och mellan staten,

landstingen och kommunerna behöver förändras. Syftet är dels att

förbättra samhällsorganisationens möjligheter att hantera framtidens

välfärdsåtaganden och bidra till ökad tillväxt inom ramen för hållbar

utveckling, dels att förbättra medborgarnas möjligheter till inflytande,

insyn och ansvarsutkrävande genom att skapa en tydligare samhällsorganisation.

Kommittén ska särskilt lämna förslag på vilka uppgifter som den kommunala

nivån bör ansvara för. Utifrån en samlad analys ska kommittén föreslå

en övergripande samhällsorganisation samt principer för relationen mellan

staten och den kommunala nivån.

Kommittén ska vidare se över och analysera vissa centrala delar av den

statliga styrningen av samhällsorganisationen. Detta berör både relationen

mellan regeringen och de statliga myndigheterna och mellan staten och

den kommunala nivån. I denna del av uppdraget ska kommittén övergripande

analysera riksdagens och regeringens styrning av de kommunala verksamheterna

med hjälp av generella respektive specialdestinerade statsbidrag. En

utgångspunkt för kommitténs uppdrag är att styrning med hjälp av generella

statsbidrag utgör en huvudprincip, men att det kan finnas situationer

när specialdestinerade statsbidrag är att föredra. Kommittén bör klargöra

när respektive bidrag är mest lämpat att använda. Samtidigt ska kommittén

göra en övergripande analys av finansieringsprincipens tillämpning i

enlighet med de av riksdagen fastställda riktlinjerna och, om den anser

det motiverat, lämna förslag på hur tillämpningen av denna princip skulle

kunna tydliggöras.

Ansvarskommittén ska redovisa resultaten av sitt arbete senast den 28

februari 2007. I kommitténs utredningsresultat kan ingå överväganden

rörande huruvida lagstiftningsåtgärder behövs och på vilken nivå. I den

utsträckning Ansvarkommitténs arbete kan komma att förutsätta ändringar

i regeringsformen eller i andra författningar av konstitutionell natur

ska dessa emellertid hanteras inom ramen för författningsutredningens

arbete. Författningsutredningen initierades den 1 juli 2004 i och med

att regeringen tillkallade en parlamentariskt sammansatt kommitté med

uppgift att göra en samlad översyn av regeringsformen (dir. 2004:96).

I enlighet med kommittédirektivet kan författningsutredningens uppdrag

kompletteras genom tilläggsdirektiv beroende på resultaten av

Ansvarskommitténs arbete.

Med hänvisning till det omfattande utredningsarbete som för närvarande

pågår inom Regeringskansliet finner finansutskottet inte anledning att

göra något uttalande i frågan om finansieringsprincipen och kommunalt

självstyre. Samtidigt vill utskottet erinra om att en informell grupp

bestående av tjänstemän från Finansdepartementet, Kommunförbundet och

Landstingsförbundet under tiden fortsätter sitt arbete med att förbättra

kunskapen om finansieringsprincipen och dess innebörd.

Med det anförda avstyrker finansutskottet motionerna 2003/04:Fi33 (m)

yrkande 1, 2003/04:Fi34 (fp) yrkande 4, 2003/04:Fi35 (c) yrkande 2,

2003/04:Fi36 (kd) yrkande 2, Fi258 (kd) yrkande 2 i denna del samt Fi271

(fp) yrkande 1.

Utjämningssystemet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionärernas förslag beträffande utjämningssystemet

med hänvisning till tidigare behandling under innevarande riksmöte, i

samband med regeringens förslag till ändringar i det kommunala

utjämningssystemet.

Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp) och 7 (kd) samt särskilt yttrande

5 (c).

Motionerna

I motion Fi209 av Björn Hamilton och Henrik Westman (m) framhålls att

det nuvarande inkomstutjämningssystemet med mellankommunal utjämningsavgift

är ett exempel på statens övergrepp mot det kommunala självstyret

(yrkande 1). Detta eftersom det strider mot regeringsformens bestämmelse

att kommunerna har rätt att ta ut den skatt som fordras för de åtaganden

som kommunens folkvalda beslutar om. Därmed bryter den nuvarande

utformningen av utjämningssystemet mot grundlagen och måste därför avskaffas

(yrkande 2). Motionärerna anser vidare att ingen kommun ska tvingas

höja skatten för att finansiera andra kommuners åtaganden. Om en kommun

med för låg egen skattekraft behöver ytterligare resurser ska detta i

stället regleras mellan staten och den enskilda kommunen genom att

kommuner garanteras en viss inkomst - t.ex. en viss skattekraft - via

statsbidrag.

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi231 förändringar i det nya

kommunala utjämningssystemet (yrkande 11). Enligt motionärerna bör

gränsen för utjämningsavgift höjas till 115 % för landsting så att den

hamnar på samma nivå som för primärkommuner. Samtidigt bör avgiften

sättas till 80 % av den egna skattesatsen för både primärkommuner och

landsting, vilket förväntas skapa incitament för att hålla en låg

skattesats. Därutöver föreslår motionärerna att bidragen till respektive

avgifterna från kommuner och landsting vars relativa skattekraft växer

fryses så att kommunerna ska få behålla hela den relativa tillväxten i

skattekraft. Man framhåller att med dessa förslag kommer ingen kommun

och inget landsting att få lägre bidrag, eller betala högre avgift,

jämfört med det nya systemet. Motionärerna föreslår vidare att det

inomkommunala utjämningssystemet avskaffas och ersätts av ett system som

både stimulerar ekonomisk tillväxt och ger tillräckliga statliga bidrag

till kommuner och landsting som behöver kompensation för otillräcklig

skattekraft (yrkande 12). Motsvarande förslag presenteras i Moderata

samlingspartiets motion N349 (yrkande 3). Förslaget om förändrat

inkomstutjämningssystem framförs också i Moderata samlingspartiets motion

Bo301 (yrkande 10) i samband med diskussion om att kommuner med inflyttning

måste få ekonomisk möjlighet att utöka de kommunala verksamheterna i

takt med inflyttningen.

I motion Fi237 av Ola Sundell (m) framförs att det inte är en kommunal

uppgift att sköta utjämningen mellan kommunerna. I stället är det statens

ansvar. Vidare anser motionären att utjämningssystemet är svåröverskådligt

och har en tydlig negativ marginaleffekt. Ett nytt utjämningssystem bör

enligt motionärernas uppfattning utformas så att det bättre tar till

vara kommuners och landstings egna möjligheter till tillväxt. Motionären

föreslår att en ny utredning av utjämningssystemet bör tillsättas med

ett tilläggsdirektiv beträffande en s.k. vattenkraftsåterbäring.

I motion Fi251 av Karin Pilsäter och Nina Lundström (fp) framhålls att

kommunal kostnadsutjämning ska ta hänsyn till att vissa regioner fått

en högre lönekostnadsnivå genom att det har skett en höjning av

kvinnolönerna (yrkande 1). Motionärerna påpekar att en höjning av kvinnolönerna

i den kommunala sektorn i Stockholmsregionen med nödvändighet innebär

högre kommunala utgifter. Detta högre kostnadsläge är dock inte en del

av kostnadsutjämningen och kan därför inte ens delfinansieras med de

berörda kvinnornas egen ökade skatteinbetalning. Enligt motionärerna

betyder detta att den nuvarande konstruktionen av utjämningssystemet

direkt motverkar utjämningen av osakliga löneskillnader.

Kristdemokraterna anser i motion N239 (yrkande 3) att det kommunala

utjämningssystemet i första hand ska vara en statlig fråga, inte som i

dag mellankommunal. Systemet får enligt motionärerna inte konstrueras

så att det strider mot grundtanken med det kommunala självstyret,

lokaliseringsprincipen och beskattningsrätten. Utjämningssystemet får

inte strida mot intentionerna i grundlagen som innebär att en kommuns

skatteintäkter inte får användas i en annan kommun. Motionärerna

understryker också vikten av att skatteutjämningen konstrueras så att den

också tar hänsyn till storstädernas speciella villkor och inte motverkar

ekonomisk utveckling.

Folkpartiet liberalerna framhåller i motion N409 (yrkande 32) att den

nuvarande konstruktionen av inkomstutjämningssystemet är ett hinder för

bättre utveckling och tillväxt i Stockholmsregionen. Därför förespråkar

motionärerna en genomgripande översyn av de ekonomiska relationerna

mellan staten och kommunerna respektive landstingen, vilken kan leda

till att även utjämningssystemet främjar de välståndsbildande krafterna.

Motionärerna ställer sig bakom Folkpartiets förslag till regeländringar

i systemet, vilka ska stimulera kommunerna att vidta egna åtgärder för

att förbättra sin situation. Dessa förslag har presenterats i motion

2003/04:Fi44 (fp) i samband med regeringens förslag till ändringar i

det kommunala utjämningssystemet.

Folkpartiet liberalerna anser dessutom i motion Bo310 (yrkande 17) att

det existerande systemet för skatteutjämning mellan kommuner utgör en

hämmande faktor för bostadsbyggande eftersom kommunerna vid en ökning

av skatteunderlaget får betala en avgift till systemet som är högre än

skatteinkomsten. Utjämningsgraden i inkomstutjämningssystemet bör därför

sänkas för att rätta till de rådande missförhållandena. Enligt motionärerna

slår man därmed vakt om principen att kommuner och landsting ska ha

likvärdiga förutsättningar att bedriva sin kärnverksamhet, samtidigt

som utjämningen baseras på tydligt mätbara strukturella kostnadsskillnader.

Finansutskottets ställningstagande

Frågan om utjämningssystemets utformning behandlades utförligt av

finansutskottet tidigare under innevarande riksmöte, i samband med

regeringens förslag till ändringar i det kommunala

utjämningssystemet.10Proposition

2003/04:155, bet. 2004/05:FiU7, rskr. 2004/05:13. I enlighet med utskottets

förslag antog riksdagen den 27 oktober 2004 regeringens proposition.

Samtidigt avstyrkte utskottet snarlika motionsyrkanden om utjämningssystemets

överensstämmelse med grundlagen och det kommunala självstyret, statens

ansvar för utjämningssystemet, systemets påverkan på utvecklingen i

storstadsregionerna samt utjämningen av strukturella kostnadsskillnader.

Utskottet har inte ändrat uppfattning i dessa frågor.

Med anledning av de nu aktuella motionsförslagen vill utskottet återigen

understryka att en grundläggande förutsättning för all lagstiftning

självfallet är att den stiftade lagen ska stå i överensstämmelse med

grundlagens krav. Frågan om utjämningssystemets grundlagsenlighet

prövades av såväl Lagrådet som konstitutionsutskottet år 1995 i samband

med att det nuvarande systemet infördes. Lagrådet konstaterade bl.a.

att det nuvarande avgiftssystemet anknöt till den lagstiftning om

kommunal skatteutjämning som tidigare hade utvecklats i konstitutionell

praxis. Konstitutionsutskottet ansåg inte heller att någon omprövning

av det nuvarande statsbidragssystemet från konstitutionella synpunkter

var nödvändig. Förslaget till det nya utjämningssystemet har också

granskats av Lagrådet som inte gjort några anmärkningar i anslutning

till grundlagsfrågan. I och med dessa ställningstaganden dels till den

gällande regleringen, dels till de förändringar som börjar gälla fr.o.

m. 2005 är utjämningssystemets grundlagsenlighet enligt utskottets mening

ställd utom allt tvivel.

Utskottet delar vidare regeringens bedömning att det finns behov av en

löpande uppföljning och utvärdering av utjämningssystemet, vilka bör

utföras av en permanent uppföljningsorganisation. Regeringen aviserar

i den nyligen behandlade propositionen att den avser att återkomma till

frågan om i vilken form en fortsatt uppföljning bör ske. Då avser

regeringen att också ta ställning till om en parlamentariskt sammansatt

referensgrupp ska följa det löpande uppföljningsarbetet.

Med hänsyn till det ovan anförda avstyrker finansutskottet motionerna

Fi209 (m) yrkandena 1 och 2, Fi231 (m) yrkandena 11 och 12, Fi237 (m),

Fi251 (fp) yrkande 1, N239 (kd) yrkande 3, N349 (m) yrkande 3, N409

(fp) yrkande 32, Bo301 (m) yrkande 10 samt Bo310 (m) yrkande 17.

Kommunala skattebaser

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionärernas förslag om breddade skattebaser för

kommuner och landsting.

Jämför reservationerna 8 (fp) och 9 (c).

Motionerna

Folkpartiet liberalerna framhåller i motion 2003/04:Fi34 (yrkande 1)

att den kommunala sektorns problem ytterst löses genom att det skapas

ekonomisk tillväxt så att skattebaserna växer. Det är sysselsättningen

i det privata näringslivet som är kommunernas främsta skattebas. Därför

bör skattepolitiken, arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken

reformeras så att fler kommer i arbete. Motionärerna påpekar att det är

genom en bättre skattebas, inte genom högre skattesatser eller uppfinnandet

av andra skattebaser, som finansieringen av vård, omsorg och skola måste

klaras.

Centerpartiet framhåller i motion So394 (yrkande 2) behovet av breddade

skattebaser för landstingen. Motionärerna konstaterar dock att den

mekanism som ingår i det av Centerpartiet förespråkade inkomstskattesystemet

inte ger tillräckligt breda skattebaser på lång sikt. Därför anser man

att landstingens långsiktiga ekonomiska bas behöver breddas därutöver.

Den valda tekniken för breddning av skatteintäkterna måste enligt

motionärerna kunna skyddas från statliga manipulationer och ge förutsättningar

för förutsägbarhet och bibehållet självstyre.

I motion K430 av Jörgen Johansson (c) framhålls att riksdagen bör bedriva

en offensiv kommunpolitik i syfte att stimulera kommundelningar. Politikens

inriktning bör vara att stärka demokratin, stärka befolkningskontakten

mellan väljare och valda samt stärka det kommunala självstyret så att

de förtroendevalda får ett reellt ansvar. Motionären understryker att

den reella beslutskraften för de förtroendevalda i kommuner och landsting

kräver en breddad ekonomisk skattebas med skattetillväxt på hela

skattebasen, vilket gör kommunerna oberoende av statliga bidrag (yrkande

2).

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet kan konstatera att kommunsektorns samlade skatteintäkter

2003 täckte knappt 90 % av sektorns totala verksamhetskostnader och de

generella statsbidragen drygt 10 %.11Uppgifterna enligt 2004 års ekonomiska

vårproposition (prop. 2003/04:100, tabell 8.1, s. 192). Detta innebär

att skatteintäkternas bidrag för att täcka kostnaderna i kommunsektorn

ökade med ca 3 procentenheter jämfört med 2002. Skatteintäkterna är

således den helt dominerande - och växande - inkomstkällan för såväl

kommuner som landsting. Även vid internationella jämförelser har Sveriges

kommuner en stor andel av sin finansiering från egna skatteinkomster.

Utskottet finner därför för egen del inte belägg för påståendet att

kommunernas beroende av statliga bidrag skulle vara av sådan art att

det kan inkräkta på det kommunala självstyret. De statliga bidragen

jämte utjämningssystemet bidrar till att ge det kommunala självstyret

ett reellt innehåll även för kommuner och landsting med ogynnsam ekonomi.

Samtidigt anser utskottet att de av motionärerna förespråkade reformerna

inte leder till den ekonomiska tillväxt som kan säkra breddade skattebaser

i överensstämmelse med principerna om demokratin och samhällelig rättvisa.

I enlighet med sina ställningstaganden om inriktningen av den ekonomiska

politiken för de kommande åren12Betänkande 2004/05:FiU1, avsnitt 2, s.

60-82. är utskottet övertygat om att den omläggning av bl.a.

arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken och skattepolitiken som initierats

av regeringen förstärker tillväxten och främjar en positiv

sysselsättningsutveckling. Därmed kan de kommunala skattebaserna breddas på ett

stabilt och långsiktigt hållbart sätt.

Med det anförda avstyrker finansutskottet motionerna 2003/04:Fi34 (m)

yrkande 1, So394 (c) yrkande 2 och K430 (c) yrkande 2.

Kommunernas pensionsavsättningar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionärernas förslag om kommunernas pensionsavsättningar

med hänvisning till de av riksdagen nyligen beslutade reglerna om

redovisning av mål och riktlinjer av betydelse för god ekonomisk hushållning

i kommuner och landsting.

Jämför reservation 10 (fp).

Motionen

Folkpartiet liberalerna begär i motion K458 en utredning om

pensionsavsättningar i kommunerna (yrkande 5). I dag tvingar kommunallagen

kommunerna att göra avsättningar även när befintliga tillgångar svarar

mot kommunens pensionsåtaganden. Det är rimligt enligt motionärerna att

det bör finnas regler som motverkar att kommuner på ett ansvarslöst

sätt använder engångsintäkter för att finansiera permanenta åtaganden.

Däremot finns det ingen anledning att kommuner ska ha stora förmögenhetsmassor.

Finansutskottets ställningstagande

Frågan om kommunernas ekonomiska hushållning behandlades utförligt av

finansutskottet tidigare under innevarande riksmöte, i samband med

regeringens förslag om god ekonomisk hushållning i kommuner och landsting.

13Proposition 2004/05:105, bet. 2004/05:FiU8, rskr. 2004/05:14. I

enlighet med utskottets förslag antog riksdagen den 27 oktober 2004

regeringens proposition.

I propositionen tog regeringen bl.a. upp frågan om kommunernas framtida

åtaganden. Regeringen påpekade att det finns flera skäl som gör det

angeläget att framhålla de mer långsiktiga målen om en god ekonomisk

hushållning i kommunernas verksamhetsplaner och årsredovisningar. Man

nämnde bl.a. den åldrande befolkningen med åtföljande behov av ökade

insatser inom vård och omsorg samt de framtida ökade kommunala

pensionsutbetalningarna. Det är därför enligt regeringen nödvändigt att

kommuner och landsting är väl förberedda för att kunna möta de växande

behoven av kommunal verksamhet. Utskottet delar regeringens bedömning.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det är angeläget att kommunsektorn

får ökat stöd i sina strävanden att uppnå och säkerställa en god ekonomisk

hushållning. Utskottet står därför bakom riksdagens beslut i enlighet

med regeringens förslag att mål och riktlinjer som är av betydelse för

en god ekonomisk hushållning ska redovisas och utvärderas i kommunernas

och landstingens budgetar. Detta redovisningsförfarande stärker enligt

utskottets uppfattning kommunernas incitament att utföra sina verksamheter

på ett effektivt sätt, särskilt mot bakgrund av de utmaningar som

kommunsektorn nu står inför. Därmed anser utskottet att någon utredning

av regler beträffande kommunernas pensionsavsättningar inte är påkallad.

Med det anförda avstyrker finansutskottet motion K458 (fp) yrkande

5.

Kommunal näringsverksamhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionärernas förslag om bl.a. att avveckla kommunala

bolag, förbjuda kommunal skatteplanering samt avskaffa lagen om

allmännyttiga bostadsföretag.

Jämför reservationerna 11 (m), 12 (fp) och 13 (kd).

Motionerna

Moderata samlingspartiet framhåller i motion 2003/04:Fi33 att det är

viktigt att kommunerna inte ägnar sig åt verksamhet som ligger utanför

den kommunala kompetensen. Detta gäller i synnerhet när kommuner ägnar

sig åt näringsverksamhet. Det finns enligt motionärerna en rad exempel

på hur kommuner, i strid med kommunallagens bestämmelser, bedriver

näringsverksamhet i konkurrens med privata näringsidkare. Genom att

använda skattebetalarnas pengar för att subventionera den egna verksamheten

snedvrider kommunerna konkurrensen. Motionärerna anser mot denna bakgrund

att förbudet mot kommunal näringsverksamhet ska upprätthållas betydligt

striktare än i dag (yrkande 2). Samtidigt ska den kommunala självstyrelsen

begränsas till de områden som faller inom den kommunala kompetensen.

Därför förordar motionärerna att konkurrenssnedvridande kommunal verksamhet

måste avvecklas (yrkande 3). Vidare föreslår man att statliga begränsningar

av kommunernas möjligheter att avveckla ägandet i sina bostadsbolag

avskaffas (yrkande 10).

Kristdemokraterna anser i motion 2003/04:Fi36 (yrkande 1) att det inte

är en statlig uppgift att fatta beslut om de kommunala bostadsföretagen.

Sådana ställningstaganden måste göras i kommunerna mot bakgrund av

förhållandena i det enskilda fallet. Någon särskild lagstiftning för

försäljning av hela eller delar av kommunala bostadsföretag behövs därför

inte. Med hänsyn till den kommunala självstyrelsen föreslår motionärerna

att de lagar som begränsar kommunernas kontroll över bostadsförsörjningen

och de egna bostadsbolagen avskaffas. Samtidigt framhåller man att

kommunala bolag i princip bör avvecklas på marknader där privata företag

konkurrerar eller skulle kunna konkurrera på ett funktionellt sätt.

Förutsättningen för detta är emellertid att det gemensamma bästa för

alla kommuninvånare inte talar för ett kommunalt ägande.

Folkpartiet liberalerna understryker i motion K458 en grundläggande

demokratisk princip att offentlig verksamhet ska drivas med full öppenhet

och insyn för medborgare, politiker och medier. Därför anser motionärerna

att kommunal verksamhet ska bedrivas i förvaltningsform. Ett stort antal

kommuner har dock enligt motionärernas uppfattning upptäckt att man

genom koncernbildningar kan ägna sig åt avancerad skatteplanering och

kvitta vinster mot förluster mellan olika bolag i koncernen. Mot denna

bakgrund föreslår motionärerna att riksdagen bör uppdra åt regeringen

att föreslå lagändringar som omöjliggör kommunal skatteplanering genom

koncernbildning (yrkande 2).

Finansutskottets ställningstagande

Frågor om kommunal näringsverksamhet och om de allmännyttiga bostadsföretagen

har vid flera tillfällen behandlats av finansutskottet, senast i

betänkandena 2002/03:FiU19, 2003/04:FiU3 och 2004/05:FiU8. Utskottet har

avvisat snarlika motionsyrkanden med hänvisning till att det är

verksamhetens speciella förutsättningar och den samlade kommunala nyttan

som bör vara utgångspunkten för organisatoriska överväganden i samband

med kommunal verksamhet. Kommuner och landsting ska således ha frihet

att organisera sin verksamhet på det sätt som bedöms lämpligt med

utgångspunkt från respektive verksamhets förutsättningar. Beträffande de

kommunala bolagens förhållande till skattelagstiftningen har utskottet

tidigare anfört att kommunala bolag givetvis ska behandlas på samma

sätt som privata bolag.

Finansutskottet vill samtidigt erinra om att motsvarande förslag om

avskaffande av lagen om allmännyttiga bostadsföretag samt om kommunernas

roll som fastighetsägare har behandlats av bostadsutskottet i betänkande

2003/04:BoU8. Bostadsutskottet hänvisar i sitt ställningstagande till

en utvärdering av lagens tillämpning som inletts av Boverket, men står

samtidigt fast vid sin uppfattning att lagen fyller en viktig funktion

på den svenska bostadsmarknaden. Någon avveckling av lagen är således

inte aktuell.

De allmännyttiga och kommunalt ägda bostadsföretagen har enligt

bostadsutskottets uppfattning en central roll på den svenska bostadsmarknaden.

Det egna bostadsinnehavet har i de flesta fall en avgörande betydelse

för att kommunerna ska kunna ta sitt ansvar för den lokala bostadsförsörjningen

utifrån det primära bostadspolitiska målet, dvs. att samhället ska ge

förutsättningar för att hela befolkningen ska få tillgång till goda

bostäder till rimliga kostnader. De kommunala bostadsföretagen har också

genom sin roll i bruksvärdessystemet stor betydelse för att rimliga

villkor ska gälla även på den privata hyresmarknaden. Bostadsutskottet

understryker därför att de kommunala bostadsföretagens verksamhet inte

kan jämställas med annan typ av affärsverksamhet. De affärsmässiga

övervägandena får således inte vara överordnade företagens primära

bostadssociala uppgift.

Finansutskottet finner i detta sammanhang ingen anledning att frångå

sina respektive bostadsutskottets tidigare ställningstaganden i dessa

frågor. Därmed avstyrker finansutskottet motionerna 2003/04:Fi33 (m)

yrkandena 2, 3 och 10, 2003/04:Fi36 (kd) yrkande 1 och K458 (fp) yrkande

2.

Konkurrensneutralitet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionärernas förslag med hänvisning till tidigare

behandling och till det pågående arbetet inom EG-kommissionen med

lagförslag beträffande mervärdesskatteordningen för offentliga myndigheter.

Jämför reservationerna 14 (fp) och 15 (c) samt särskilt yttrande 6 (m).

Motionerna

I motion 2003/04:Sk213 av Carl-Axel Johansson (m) framförs att privat

drivna sjukvårdsverksamheter utan sluten vård missgynnas eftersom

läkemedel för närvarande inte kan säljas momsfritt till sjukvårdsinrättningar

som inte bedriver sluten vård. Utgifter för läkemedel hos de privata

verksamheterna blir därmed 25 % dyrare utan att detta kan kompenseras

i patientavgifterna. Samtidigt har motsvarande offentligt drivna

verksamheter ett momskompensationssystem som inte de privat drivna

verksamheterna har del av. Denna situation riskerar enligt motionären att

leda till en snedvridning av konkurrensen mellan t.ex. primärvård i

offentlig drift och primärvård i privat drift.

I motion 2003/04:Sk214 av Carl-Axel Johansson (m) framhålls att

investeringar i inventarier är 25 % dyrare för verksamheten inom privat

driven sjukvård m.m. än för exempelvis landsting och kommuner som

erhåller kompensation för utlagd moms. Skälet till detta är att de privata

verksamheterna på området inte är momsredovisningsskyldiga. Mot denna

bakgrund anser motionären att etablering av privat drivna verksamheter,

där momsredovisningsskyldighet inte föreligger enligt gällande

lagstiftning, kan underlättas om man inför en möjlighet att i samband med

investeringar skriva av utlagd moms i sin helhet under inköpsåret.

Motionären förordar därför att en utredning tillsättas i denna fråga.

Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi271 att införandet av

kommunkontosystemet för mervärdesskatt har syftat till att likställa

privata entreprenader med kommunal verksamhet i egen regi. Genom den

senaste reformeringen har man tagit stora steg mot neutralitet i

finansieringen mellan olika kommuner. Någon sådan neutralitet finns dock

enligt motionärerna inte vad gäller privata alternativ med offentlig

finansiering. Det gör att det blir dyrare att bedriva verksamhet i

enskild regi. Därför anser motionärerna att en utredning bör tillsättas

med syfte att reformera kommunkontosystemet vidare för att uppnå

konkurrensneutralitet mellan offentlig regi och privat driven regi (yrkande

3). I utredningen bör man överväga former för samma avdragsrätt för

enskild verksamhet som finansieras med kommunala anslag och för verksamhet

i kommunal drift.

Centerpartiet anser i motion So394 (yrkande 16) att särredovisning av

folktandvårdens verksamhet är en viktig åtgärd för att uppnå målet om

konkurrensneutralitet mellan den privata tandvården och den offentliga

folktandvården. Den är av största vikt för att rätta till den obalans

som orsakas av mervärdesskattereglerna.

Finansutskottets ställningstagande

Liknande motionsförslag om konkurrensneutralitet mellan tjänster

producerade i kommunal eller privat regi behandlades av finansutskottet

våren och hösten 2003 (bet. 2002/03:FiU19 och 2003/04:FiU3). Samtliga

motionsyrkanden avvisades bl.a. med hänvisning till att regeringen våren

2002 aviserade att man avsåg att återkomma med ett uppdrag om att

analysera kommunkontosystemets effekter på konkurrensneutraliteten. I

juli 2003 aviserade EG-kommissionen en översyn av mervärdesskattereglerna

för offentliga myndigheter. Utskottet instämde då med regeringens

bedömning att resultatet av detta arbete borde avvaktas innan ett eventuellt

ytterligare analysarbete av kommunkontosystemet kunde påbörjas.

Utskottet kan nu konstatera att EG-kommissionen i oktober 2003 antog

ett strategiprogram på mervärdesskatteområdet (KOM(2003)614). I den del

av programmet som avser moderniseringen av det nuvarande systemet anför

kommissionen att man ursprungligen hade tänkt lägga fram ett förslag

beträffande mervärdesskatteordningen för offentliga myndigheter under

2003. På grund av ändrade prioriteringar (behovet av att påskynda arbetet

med frågan om platsen för tillhandahållande av tjänster) och den

omständigheten att man beslutat göra en fördjupad konsekvensbedömning av

förslaget har framläggandet uppskjutits till 2004. Enligt strategiprogrammet

planerar kommissionen att avge ett lagstiftningsförslag på området under

fjärde kvartalet 2004.

Utskottet noterar att vid tiden för beredning av detta ärende har något

förslag från EG-kommissionen beträffande mervärdesskatteordningen för

offentliga myndigheter inte inkommit. Utskottet vidhåller dock sin

tidigare uppfattning att kommissionens lagförslag bör avvaktas innan en

eventuell översyn av kommunkontosystemet kan påbörjas.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 2003/04:Sk213 (m),

2003/04:Sk214 (m), Fi271 (fp) yrkande 3 och So394 (c) yrkande 16.

Insatser för personer med funktionshinder

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionärernas förslag om att överföra finansieringsansvaret

för insatser enligt LSS till staten med hänvisning till det påbörjade

arbetet med en översyn av lagen.

Jämför reservationerna 16 (fp) och 17 (kd) samt särskilda yttrandena 7

(m) och 8 (c).

Motionerna

Folkpartiet liberalerna förordar i motion 2003/04:Fi34 (yrkande 6) att

staten övertar kostnadsansvaret för assistansverksamheten för handikappade

i enlighet med lagen om stöd och service till funktionshindrade (LSS).

Motionärerna anser att en del av inskränkningarna i regeringens

handikappreform utgörs av att kostnadsansvaret för de första 20

assistanstimmarna

vältrats tillbaka på kommunerna. För de människor som berörs innebär

detta till viss del en återgång till en situation där de är beroende av

kommunens välvilja och prioriteringar. Verksamheten har också blivit

onormalt betungande för vissa kommuner. Därför bör statens övertagande

av kostnadsansvaret för assistansverksamheten genomföras med hänsyn

till finansieringsprincipen. Motsvarande förslag beskrivs i Folkpartiet

liberalernas motion Fi271, utan att något formellt yrkande presenteras

i denna fråga.

Kristdemokraterna framhåller i motion 2003/04:Fi36 att LSS inte ger

utrymme för lokala variationer i tillämpningen utan är en rättighetslag

som ska vara likvärdig i hela landet. Samtidigt är lagens krav på

kommunerna om vad den funktionshindrade har rätt till mycket detaljerade.

Motionärerna anser att kostnadsutjämningen genom en inomkommunal modell

i enlighet med dagens system inte ökar kommunernas möjligheter att

genomföra LSS på ett fullvärdigt sätt. I stället fördelar den bara den

ekonomiska bördan mellan kommunerna. Därför föreslår man att regeringen

omgående ska återkomma till riksdagen med ett förslag till statligt

övertagande av finansieringsansvaret för LSS (yrkande 6). Vid ett

statligt övertagande av finansieringsansvaret ska den s.k.

finansieringsprincipen

tillämpas. Eftersom regeringen ännu inte tillsatt den utredning som

riksdagen beslutat om avseende översyn av lagen om assistentersättning

(LASS) bör dessa båda frågor enligt motionärernas uppfattning samlas i

en gemensam utredning som tillsätts omgående.

I motion Fi214 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) framförs att det nya

kommunala utjämningssystemet för kostnader enligt LSS har lett till att

vårdtagare ses som en kostnadspost för kommunerna, vilket strider mot

intentionen med lagstiftningen. Samtidigt riskerar de oklarheter som

uppstått i och med utjämningssystemet att bli etableringshinder för

vårdhem. Därför anser motionären att klara regler som inte påverkar

etableringsmöjligheterna för vårdgivare måste införas. Ett nationellt

system med statligt kostnadsansvar för LSS skulle enligt motionärens

uppfattning skapa en sund konkurrens där kvalificerade och specialiserade

vårdgivare inte blir ett kostnadsproblem för de kommuner där de etableras.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet vill erinra om att socialutskottet, i samband med

behandlingen av regeringens skrivelse Utvecklingen inom den kommunala

sektorn våren 2003, genom ett initiativ föreslog riksdagen ett

tillkännagivande till regeringen om en parlamentarisk utredning med uppgift

att göra en bred översyn av lagen (1993:389) om assistansersättning

(LASS).14Betänkande 2002/03:SoU19, rskr. 2002/03:193. I enlighet med

socialutskottets förslag gav riksdagen regeringen till känna att tiden

var mogen för en bred översyn av LASS. Riksdagen pekade på tillämpnings-

och finansieringsproblem i samband med LASS och menade att översynen bl.

a. skulle avse hur lagen fungerat i praktiken, även innefattande frågor

om bemötande, personalförsörjning och långsiktig finansiering.

Finansutskottet kan konstatera att regeringen den 15 juli 2004 beslutade

att tillkalla en parlamentarisk kommitté för att göra en bred översyn

av personlig assistans både enligt LASS och enligt lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). I utredningsdirektivet

(dir. 2004:107) pekar regeringen på behovet av en utredning utifrån att

regleringen av den personliga assistansen har ändrats vid ett antal

tillfällen sedan ikraftträdandet av LSS och LASS år 1994, samtidigt som

finansieringsansvaret för kommun och stat har förändrats.

Den nytillsatta kommittén ska bl.a. kartlägga och analysera konsekvenserna

av det gemensamma finansieringsansvar som staten och kommunerna har för

den personliga assistansen. Särskild uppmärksamhet ska därvid riktas

mot de svårigheter som kan finnas när det gäller att överblicka effekterna

av finansieringssystemet. Kommittén ska också analysera förekomsten av

kostnadsförskjutningar från en huvudman till en annan, deras orsaker

samt föreslå åtgärder för att komma till rätta med sådana

kostnadsförskjutningar.

Därutöver ska kommittén analysera orsakerna till kostnadsutvecklingen

samt lämna förslag till åtgärder som dämpar och stabiliserar den och

som förbättrar kostnadskontrollen.

Mot denna bakgrund finner finansutskottet att motion 2003/04:Fi36 (kd)

yrkande 6 får anses delvis tillgodosedd. Vidare bedömer utskottet att

det med hänsyn till det påbörjade utredningsarbetet inte finns anledning

att göra något särskilt uttalande i fråga om finansieringsansvaret för

insatser enligt LSS. Motionerna 2003/04:Fi34 (fp) yrkande 6, 2003/04:Fi36

(kd) yrkande 6 och Fi214 (m) avstyrks därmed.

Mål för utgiftsområde 25

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionärernas förslag om ändrat mål för utgiftsområdet.

Jämför reservation 18 (kd).

Motionerna

Kristdemokraterna föreslår i motion 2003/04:Fi36 (yrkande 7) att målet

för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner ska ändras. Det

nuvarande målet - "att skapa goda och likvärdiga förutsättningar för

kommuner och landsting att uppnå de nationella målen inom olika

verksamheter" - behöver enligt motionärerna förtydligas. Genom att styra

kommunerna med olika former av riktade bidrag försöker staten inte bara

ge kommunerna likvärdiga förutsättningar utan försöker också direkt

påverka resultaten i den kommunala verksamheten. Ett annat problem är

att regeringen inte respekterar den s.k. finansieringsprincipen utan

lägger uppgifter på kommunerna utan att ge dem fullgod kompensation för

vad dessa uppgifter kostar. Det bör också framgå av målet att staten i

enlighet med den s.k. subsidiaritetsprincipen ska vara stödjande gentemot

kommunerna och inte detaljstyra verksamheten.

Motionärerna föreslår att målet för utgiftsområdet ska kompletteras så

att målet blir "att utifrån subsidiaritetsprincipen, med beaktande av

principen om kommunalt självstyre samt en konsekvent tillämpning av

finansieringsprincipen, skapa goda och likvärdiga förutsättningar för

kommuner och landsting att uppnå de nationella målen inom olika

verksamheter".

Motsvarande förslag presenteras i Kristdemokraternas motion Fi258

(yrkande 2 i denna del).

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har i det föregående behandlat motionsyrkanden om de

frågor som föreslås motivera en förändring av målet för utgiftsområde

25, nämligen subsidiaritetsprincipen, den kommunala självstyrelsen och

finansieringsprincipen. Samtliga motionsyrkanden har avstyrkts huvudsakligen

med hänvisning till det omfattande utredningsarbete som för närvarande

pågår inom Ansvarskommittén. Utskottet har därvid framhållit att

utredningens resultat inte bör föregripas av något uttalande från riksdagens

sida. Likaså anser utskottet beträffande målet för utgiftsområdet att

man bör avvakta utredningens resultat innan målformuleringen kan ses

över.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 2003/04:Fi36 (kd)

yrkande 7 och Fi258 (kd) yrkande 2 i denna del.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Ekonomiska förutsättningar för kommunal verksamhet, punkt 4 (m)

av Gunnar Axén (m), Tomas Högström (m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ekonomiska förutsättningar för kommunal

verksamhet. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkandena 4, 6, 7

och 11-14 samt

avslår motionerna

2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 2, 3 och

5,

2003/04:Fi35 av Lena Ek m.fl. (c) yrkandena 1 och 4-6,

2004/05:Fi235 av Åsa Torstensson (c),

2004/05:Fi251 av Karin Pilsäter och Nina Lundström (båda fp)

yrkande 2,

2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 2 och

2004/05:Fi275 av Berit Högman (s).

Ställningstagande

Vi anser att de ekonomiska relationerna mellan staten och kommunerna

måste reformeras för att kommunsektorn ska kunna möta de långsiktiga

utmaningarna inom vården, skolan och omsorgen och för att lösa de

omedelbara problemen i ett stort antal kommuner. Kommunernas uppgifter

bör delvis förändras genom att beslutanderätten flyttas till medborgarna.

Dessutom bör finansieringen förstatligas för en stor del av de kommunala

uppgifterna, t.ex. skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen.

Det är enligt vår mening angeläget att kommunalt självstyre stärks över

de verksamheter och ansvarsområden som är kvar i kommunal regi. Kommunerna

ska kunna inbördes konkurrera om invånarnas val genom att erbjuda olika

former av service och kvalitet. Det ska också vara möjligt att snabbt

genomföra reformer för att effektivisera den kommunala verksamheten

genom att använda entreprenader, upphandlingar, pengsystem och andra

alternativa driftsformer. Kommunerna bör dessutom ges möjlighet att

tillföra resurser till vården och omsorgen genom viss ökad användning

av avgiftsfinansiering. Däremot motsätter vi oss riktade bidrag till

kommunerna. De olika riktade bidragen, exempelvis i form av sysselsättningsstöd

som syftar till att öka antalet anställda i kommunerna, driver endast

upp kostnaderna och förvärrar det ekonomiska läget i kommunerna.

Vi förespråkar att beslutanderätten i så stor utsträckning som möjligt

förs över till enskilda människor för att minska politikernas makt och

öka människornas självbestämmande. På flera områden ska detta ske genom

införandet av s.k. pengsystem där finansieringen är gemensam och nationell,

men där valet av utförare - kommunen eller någon annan - ligger hos

den enskilde individen. Inom skolområdet är nationell skolpeng ett

instrument för att skapa utbildning med kvalitet och relevans, mångfald

och valfrihet. Det långsiktiga målet för Moderaternas skolpolitik är

att alla elever ska ha minst två olika alternativ att välja mellan inom

rimligt avstånd från hemmet.

Vi vill att sjukvården finansieras nationellt och patienterna får utökad

valfrihet. Alltfler uppgifter ska samtidigt tas över av självständiga

vårdgivare, medan ekonomiska mekanismer som underlättar övergången till

en ny sjukvårdsmodell bör introduceras. Sjukvården bör enligt vår mening

präglas av kostnadskontroll, valfrihet och integrerat patientansvar.

Inom den slutna vården vill vi införa en patientgaranti så att vårdgivare

endast ska få betalt när och om de faktiskt behandlar patienter. Det

kommer att leda till högre produktivitet, speciellt i landsting som

tidigare inte har använt moderna ekonomiska styrmedel.

Vad vi här anfört om ekonomiska förutsättningar för kommunal verksamhet

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Fi33 (m) yrkandena 4, 6, 7 och 11-14 och avslår

motionerna 2003/04:Fi34 (fp) yrkandena 2, 3 och 5, 2003/04:Fi35 (c)

yrkandena 1 och 4-6, Fi235 (c), Fi251 (fp) yrkande 2, Fi271 (fp) yrkande

2 och Fi275 (s).

2. Ekonomiska förutsättningar för kommunal verksamhet, punkt 4 (fp)

av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ekonomiska förutsättningar för kommunal

verksamhet. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 2, 3 och

5,

2004/05:Fi251 av Karin Pilsäter och Nina Lundström (båda fp)

yrkande 2 och

2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 2 och

avslår motionerna

2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkandena 4, 6, 7

och 11-14,

2003/04:Fi35 av Lena Ek m.fl. (c) yrkandena 1 och 4-6,

2004/05:Fi235 av Åsa Torstensson (c) och

2004/05:Fi275 av Berit Högman (s).

Ställningstagande

Vi anser att kommunernas planeringsförutsättningar måste bli bättre.

Alltför ofta har den statliga politiken gentemot kommuner och landsting

varit ryckig och oförutsägbar. Ska kommun- och landstingssektorn ha

reella möjligheter att vända underskott till en ekonomi i balans krävs

att statliga beslut får större långsiktighet och tydlighet vad det gäller

kommunernas och landstingens ekonomiska villkor. Relationerna mellan

stat och kommun måste göras betydligt klarare på områden som bidragssystem

och kommunala resurser.

Företrädare för kommuner och landsting pekar ibland på att riktade

statsbidrag på ett ogynnsamt sätt kan påverka möjligheterna till en sund

hushållning med de kommunala resurserna. Sålunda kan de riktade

statsbidragen missgynna kommuner som redan innan dessa bidrag införts hade

genomfört satsningar på de berörda områdena. Utformningen av dessa bidrag

kan dessutom vara sådan att den försvårar eller omöjliggör motiverade

besparingar i ett ekonomiskt läge där sådana är påkallade. Det finns

därför enligt vår mening anledning att förutsättningslöst utreda vilka

effekter riktade statsbidrag till kommuner och landsting har på

verksamheten och på vilka sätt de påverkar planeringsförutsättningarna för

landsting och kommuner. Utredningen bör leda fram till en slutsats

gällande omläggningen av systemet med statsbidrag i syfte att skapa ett

tydligare, enklare och mer effektivt system. Det mesta talar för att

statsbidrag bör vara generella och kompletteras med tillfälliga

stimulansbidrag.

Det är för oss vidare inte självklart att den nuvarande ansvarsfördelningen

mellan staten, landstingen och kommunerna skapar de bästa förutsättningarna

för kommuner och landsting att genomföra sina uppdrag. Vi noterar att

Ansvarskommittén bland sina huvuduppgifter ska se över ansvarsfördelningen

mellan kommuner, landsting och stat. Då Ansvarskommitténs arbete inte

i närtid kan förväntas ge förslag på några genomgripande förändringar

kan det finnas anledning att se över om det i det kortare perspektivet

bör genomföras några förändringar i ansvarsfördelningen mellan kommuner,

landsting och stat. Därutöver bör de ekonomiska villkoren för kommuner

och landsting snarast reformeras så att de främjar en utjämning av de

oskäliga löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

Vad vi här anfört om ekonomiska förutsättningar för kommunal verksamhet

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Fi34 (fp) yrkandena 2, 3 och 5, Fi251 (fp)

yrkande 2 och Fi271 (fp) yrkande 2 och avslår motionerna 2003/04:Fi33

(m) yrkandena 4, 6, 7 och 11-14, 2003/04:Fi35 (c) yrkandena 1 och 4-6,

Fi235 (c) och Fi275 (s).

3. Ekonomiska förutsättningar för kommunal verksamhet, punkt 4 (c)

av Jörgen Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ekonomiska förutsättningar för kommunal

verksamhet. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2003/04:Fi35 av Lena Ek m.fl. (c) yrkandena 1 och 4-6 samt

2004/05:Fi235 av Åsa Torstensson (c) och

avslår motionerna

2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkandena 4, 6, 7

och 11-14,

2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 2, 3 och

5,

2004/05:Fi251 av Karin Pilsäter och Nina Lundström (båda fp)

yrkande 2,

2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 2 och

2004/05:Fi275 av Berit Högman (s).

Ställningstagande

Jag anser att de generella och riktade bidragen som staten ger till

kommuner och landsting är otillräckliga relativt de åtaganden som åläggs

kommunerna. Dessa bidrag kan därför bara anses uppfylla målet om likvärdiga

förutsättningar, inte goda förutsättningar, för kommuner och landsting

att uppnå nationellt uppsatta mål. Därmed har regeringen enligt min

uppfattning inte verkställt riksdagens beslut avseende goda förutsättningar

att uppnå nationella mål för den kommunala verksamheten.

Kommunsektorn ansvarar i dag för många funktioner som tidigare stöttades

med ideella insatser. Krav på offentlig verksamhet lägger ett stort

ansvar på dem som driver samhällsutvecklingen. Men kommunerna och

landstingen saknar resurser för bl.a. utvecklingen inom socialomsorgen

samt inom barn- och ungdomsvården. Resursbristen orsakas av riktade

åtgärder inom olika kommunala områden utan tillräcklig finansiering.

Det är därför enligt min mening angeläget att staten tillför och inte

drar in medel till den kommunala verksamheten. Samtidigt bör ett

gränsöverskridande samarbete uppmuntras så att barns och ungdomars hälsa

kan förbättras.

Samverkan mellan kommuner och landsting blir en allt vanligare lösning

för att söka kostnadsminskningar, bl.a. genom regionala samverkansorgan.

Jag anser att de redan existerande försöksverksamheterna med ändrad

regional ansvarsfördelning bör byggas ut i full skala och kunna permanentas

i de fall kommuner och landsting så önskar. Det är även viktigt att

reducera statens inblandning på ett sådant sätt att det kommunala och

regionala självstyret blir reellt. Beslut ska fattas enligt

subsidiaritetsprincipen och därmed enligt federalismens principer. En

omfördelning

av uppgifter ska ske mellan kommuner och regioner så att effektivitet

och koppling mellan beslutandenivå och beskattningsrätt uppnås.

Länsstyrelserna i sin nuvarande form bör mot denna bakgrund avvecklas.

Därutöver bör ansvars- och kostnadsfördelningen mellan kommun och stat

utredas också i de fall där miljökraven leder till kommunala överinvesteringar

i förhållande till kommunens eget befolkningsunderlag.

Samtidigt ska vården och omsorgen prioriteras genom att tydliggöra den

fördelning av den offentliga budgeten som i dag anger resursmängden

till området hälsa och sjukvård i konkurrens med annan offentlig verksamhet.

Jag anser att det enbart är genom en öppen dialog och debatt som

prioriteringsbeslut inom vården kan förankras och få legitimitet.

Prioriteringsdiskussioner med väl dokumenterat underlag bör därför föras

upp på den politiska dagordningen.

Vad jag här anfört om ekonomiska förutsättningar för kommunal verksamhet

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Fi35 (c) yrkandena 1 och 4-6 och Fi235 (c)

och avslår motionerna 2003/04:Fi33 (m) yrkandena 4, 6, 7 och 11-14,

2003/04:Fi34 (fp) yrkandena 2, 3 och 5, Fi251 (fp) yrkande 2, Fi271

(fp) yrkande 2 och Fi275 (s).

4. Finansieringsprincipen och det kommunala självstyret, punkt 5 (m, fp,

kd, c)

av Karin Pilsäter (fp), Gunnar Axén (m), Tomas Högström (m), Cecilia

Widegren (m), Gunnar Nordmark (fp), Jörgen Johansson (c) och Lars Lindén

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om finansieringsprincipen och det kommunala

självstyret. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkande 1,

2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4,

2003/04:Fi35 av Lena Ek m.fl. (c) yrkande 2,

2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 2,

2004/05:Fi258 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 2 i denna del

och

2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 1.

Ställningstagande

Den av riksdagen antagna finansieringsprincipen innebär att statliga

beslut som medför nya kostnader eller minskade inkomster för kommuner

och landsting ska finansieras av staten. Det innebär att ett statligt

reformbeslut som direkt eller indirekt påverkar den kommunala ekonomin

ska medföra en förändring av nivån på det generella statsbidraget. Många

avsteg har emellertid gjorts från finansieringsprincipen sedan den

började tillämpas 1993. Kommuner och landsting har inte fått full

kompensation via statsbidrag för att täcka kostnader för nya uppgifter.

Inte heller har alla förslag som indirekt påverkat den kommunala ekonomin

reglerats enligt finansieringsprincipen.

Vi anser att finansieringsprincipen som den nu tillämpas har betydande

brister. Kompensation till kommunerna utgår med belopp som beräknas när

reformen införs. Om sedan kostnaderna för reformen stiger kompenseras

kommunerna inte för detta. Enligt vår mening ska finansieringsprincipen

tillämpas så att den som fattar beslut om kostnadshöjande reformer också

ska stå för deras kostnader.

Vidare vill vi också framhålla vikten av den kommunala självstyrelsen.

Självstyrelsen är för kommunerna en fråga om uppgifts- och ansvarsfördelning

mellan invånare, kommun och stat. Många problem inom den kommunala

verksamheten som är orsakade av en dålig efterlevnad av finansieringsprincipen

kan lösas efter det att man djupgående analyserat effekterna av statens

styrning av kommunerna genom bidragssystem. Vi anser att relationerna

mellan stat och kommuner måste göras betydligt klarare på sådana områden

som bl.a. bidragssystem och kommunernas resurser. Samspelet mellan den

kommunala självstyrelsen och behovet att förverkliga nationell politik

på lokal nivå måste också göras tydligare. Mot bakgrund av den negativa

utvecklingen där lokalt självbestämmande åsidosätts är det enligt vår

mening angeläget att den kommunala självstyrelsen stärks.

Vi anser att riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening

vad vi har anfört om finansieringsprincipen och det kommunala självstyret.

Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Fi33 (m) yrkande

1, 2003/04:Fi34 (fp) yrkande 4, 2003/04:Fi35 (c) yrkande 2, 2003/04:Fi36

(kd) yrkande 2, Fi258 (kd) yrkande 2 i denna del och Fi271 (fp) yrkande

1.

5. Utjämningssystemet, punkt 6 (m)

av Gunnar Axén (m), Tomas Högström (m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om förändringar i det kommunala utjämningssystemet.

Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkandena 11 och

12,

bifaller delvis motionerna

2004/05:Fi209 av Björn Hamilton och Henrik Westman (båda m)

yrkandena 1 och 2,

2004/05:N349 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m) yrkande

3 och

2004/05:Bo301 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m) yrkande

10 och

avslår motionerna

2004/05:Fi237 av Ola Sundell (m),

2004/05:Fi251 av Karin Pilsäter och Nina Lundström (båda fp)

yrkande 1,

2004/05:N239 av Stefan Attefall m.fl. (kd) yrkande 3,

2004/05:N409 av Martin Andreasson m.fl. (fp) yrkande 32 och

2004/05:Bo310 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 17.

Ställningstagande

Vi anser att det kommunala utjämningssystemet måste förändras för att

stödja välstånd. För att kunna möta de långsiktiga utmaningarna inom

vården, skolan och omsorgen, och för att lösa de omedelbara problemen

i ett stort antal kommuner, krävs att ett nytt utjämningssystem baseras

på tydliga ansvarsförhållanden mellan staten och kommunerna. Det nya

utjämningssystemet ska både stimulera ekonomisk tillväxt och ge

tillräckliga statliga bidrag till kommuner och landsting som behöver

kompensation för otillräcklig skattekraft.

För att komma till rätta med några av de mest snedvridande och

tillväxtfientliga inslagen i dagens system och i det av riskdagen beslutade

nya systemet bör emellertid ett antal förändringar beslutas redan i dag.

Vi förordar att bidragen till respektive avgifter från kommuner och

landsting vars relativa skattekraft växer fryses. På så sätt kommer

kommunerna att få behålla hela den relativa tillväxten i skattekraft.

Gränsen för utjämningsavgift bör dessutom höjas till 115 % för landsting,

så att den hamnar på samma nivå som för primärkommuner. Samtidigt ska

utjämningsavgiften sättas till 80 % av den egna skattesatsen för både

primärkommuner och landsting. På så sätt mildras något de skadliga

effekter som det nya utjämningssystemet ger upphov till. Genom att

avgiften beräknas utifrån den egna skattesatsen skapas dessutom ett

incitament att hålla en låg skattesats.

Med våra förslag kommer ingen kommun eller landsting att få lägre bidrag,

eller betala än högre avgift, jämfört med det utjämningssystem som ska

gälla fr.o.m. den 1 januari 2005. Vi står därmed fast bakom de förslag

till förändringar i utjämningssystemet som Moderata samlingspartiet

presenterade i motion 2003/04:Fi46 i samband med regeringens förslag

till ändringar i systemet.

Vad vi har anfört om förändringarna i det kommunala utjämningssystemet

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller

riksdagen motion Fi231 (m) yrkandena 11 och 12, bifaller delvis motionerna

Fi209 (m) yrkandena 1 och 2, N349 (m) yrkande 3 och Bo301 (m) yrkande

10 och avslår motionerna Fi237 (m), Fi251 (fp) yrkande 1, N239 (kd)

yrkande 3, N409 (fp) yrkande 32 och Bo310 (fp) yrkande 17.

6. Utjämningssystemet, punkt 6 (fp)

av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ett tillväxtvänligt utjämningssystem. Därmed

bifaller riksdagen motionerna

2004/05:Fi251 av Karin Pilsäter och Nina Lundström (båda fp)

yrkande 1,

2004/05:N409 av Martin Andreasson m.fl. (fp) yrkande 32 och

2004/05:Bo310 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 17 och

avslår motionerna

2004/05:Fi209 av Björn Hamilton och Henrik Westman (båda m)

yrkandena 1 och 2,

2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkandena 11 och

12,

2004/05:Fi237 av Ola Sundell (m),

2004/05:N239 av Stefan Attefall m.fl. (kd) yrkande 3,

2004/05:N349 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m) yrkande

3 och

2004/05:Bo301 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m) yrkande

10.

Ställningstagande

En viktig socialliberal princip är att alla människor ska ha möjlighet

till en grundläggande god kommunalt finansierad sevice oavsett var i

landet de väljer att bo. Ett system för utjämning av de kommunalekonomiska

förutsättningarna är därför både rimligt och nödvändigt. Dagens system

leder dock enligt vår mening till orimliga följder för medborgarnas

situation och för kommunernas och landstingens ekonomi.

Vi vill bl.a. se ett system där hänsyn tas till såväl inkomstnivå som

kostnadsläge i olika regioner. Utjämningen ska baseras på tydligt mätbara,

opåverkbara strukturella kostnader. Bland annat bör kostnadsutjämningen

ta hänsyn till att det finns regioner som fått en högre lönekostnadsnivå

för att man strävat efter att utjämna löneskillnader mellan kvinnor och

män. Konstruktionen av det nuvarande utjämningssystemet utgör ett hinder

för bättre utveckling i ett antal regioner med stark tillväxtpotential.

Bland annat hämmas bostadsbyggande. De av riksdagen nyligen beslutade

förändringarna i utjämningssystemet löser inte de grundläggande problemen

utan lappar och lagar vidare på dagens system.

Vi vill därför se en genomgripande översyn av de ekonomiska relationerna

mellan staten, kommunerna och landstingen så att utjämningen kan reformeras

så att det främjar de välståndsbildande krafterna. Vi står därför fast

bakom Folkpartiets förslag till regeländringar, vilka presenterades i

motion 2003/04:Fi44 i samband med regeringens förslag till förändringar

i systemet. Det är med Folkpartiets reformförslag som kommunerna enligt

vår mening stimuleras till att vidta egna åtgärder för att förbättra

sin situation. Det är också med dessa förslag som kommunerna och

landstingen kan få likvärdiga förutsättningar att bedriva sin kärnverksamhet.

Vi anser att riksdagen som sin mening bär tillkännage för regeringen

vad vi har anfört om ett tillväxtvänligt utjämningssystem. Därmed

bifaller riksdagen motionerna Fi251 (fp) yrkande 1, N409 (fp) yrkande 32

och Bo310 (fp) yrkande 17 och avslår motionerna Fi209 (m) yrkandena 1

och 2, Fi231 (m) yrkandena 11 och 12, Fi237 (m), N239 (kd) yrkande 3,

N349 (m) yrkande 3 och Bo301 (m) yrkande 10.

7. Utjämningssystemet, punkt 6 (kd)

av Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om rättvis skatteutjämning. Därmed bifaller

riksdagen motion

2004/05:N239 av Stefan Attefall m.fl. (kd) yrkande 3 och

avslår motionerna

2004/05:Fi209 av Björn Hamilton och Henrik Westman (båda m)

yrkandena 1 och 2,

2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkandena 11 och

12,

2004/05:Fi237 av Ola Sundell (m),

2004/05:Fi251 av Karin Pilsäter och Nina Lundström (båda fp)

yrkande 1,

2004/05:N349 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m) yrkande

3,

2004/05:N409 av Martin Andreasson m.fl. (fp) yrkande 32,

2004/05:Bo301 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m) yrkande

10 och

2004/05:Bo310 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 17.

Ställningstagande

Sverige behöver ett kommunalt utjämningssystem för att minska de stora

klyftor som annars skulle uppstå mellan olika kommuner och landsting

beroende på åldersstruktur, geografiska skillnader, skattekraft och

sociala olikheter. Men utjämningen ska i första hand vara en statlig

fråga, inte som i dag en mellankommunal.

Jag anser att systemet inte får konstrueras så att det strider mot

grundtanken med det kommunala självstyret, lokaliseringsprincipen och

beskattningsrätten. Utjämningssystemet får inte heller strida mot

intentionerna i grundlagen som innebär att en kommuns skatteintäkter inte

får användas i en annan kommun.

Konstruktionen av det hittillsvarande utjämningssystemet har inneburit

små möjligheter för en kommun att själv påverka sina inkomster. I vissa

lägen har dessa möjligheter varit obefintliga eller till och med negativa.

Att exempelvis ta på sig kostnader för att öka bostadsbyggandet ger

små förtjänster i form av ökade skatteintäkter när befolkningen ökar -

i vissa lägen kan det till och med innebära att kommunernas inkomster

minskar.

Det är därför enligt min mening viktigt att skatteutjämningen konstrueras

så att den tar hänsyn också till storstädernas speciella villkor och

inte motverkar ekonomisk utveckling. Så är inte fallet i dag och så

blir inte heller fallet den 1 januari 2005 om det nya utjämningssystemet

införs.

Vad jag här anfört om rättvis skatteutjämning bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen motion N239

(kd) yrkande 3 och avslår motionerna Fi209 (m) yrkandena 1 och 2, Fi231

(m) yrkandena 11 och 12, Fi237 (m), Fi251 (fp) yrkande 1, N349 (m)

yrkande 3, N409 (fp) yrkande 32, Bo301 (m) yrkande 10 och Bo310 (fp)

yrkande 17.

8. Kommunala skattebaser, punkt 7 (fp)

av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om inriktningen av en politik som stärker

kommunernas och landstingens skattebas. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 1 och

avslår motionerna

2004/05:K430 av Jörgen Johansson (c) yrkande 2 och

2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att den kommunala sektorns problem ytterst löses genom att det

skapas ekonomisk tillväxt så att skattebasen växer. Det är den tillväxt

som skapas genom företagande som ger grunden till kommunernas skattebaser.

Därför bör skattepolitiken, arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken

reformeras så att fler kommer i arbete. Enligt vår mening innehåller

Folkpartiets budgetalternativ förslag till just sådana reformer som

säkrar en långsiktigt hållbar tillväxt av den kommunala skattebasen.

Det är genom en bättre skattebas - inte genom högre skattesatser eller

uppfinnandet av andra skattebaser - som finansieringen av vård, omsorg

och skola måste klaras.

Vad vi här anfört om inriktningen av en politik som stärker kommunernas

och landstingens skattebas bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Fi34 (fp) yrkande

1 och avslår motionerna So394 (c) yrkande 2 samt K430 (c) yrkande 2.

9. Kommunala skattebaser, punkt 7 (c)

av Jörgen Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om breddade skattebaser för kommunsektorn. Därmed

bifaller riksdagen motionerna

2004/05:K430 av Jörgen Johansson (c) yrkande 2 och

2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 2 och

avslår motion

2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 1.

Ställningstagande

Jag anser att exempelvis vårdens finansiering inte kan ske oberoende av

vad som sker i samhället i övrigt. Tydliga ekonomiska restriktioner

behövs för att säkerställa kostnadseffektivitet. Men samtidigt är det

uppenbart att hälsovårdssektorns behov är växande på grund av en åldrande

befolkning, förbättrad medicinsk teknologi samt behovet av konkurrenskraftiga

löner.

För att lösa vårdsektorns finansiering och stärka landstingens makt och

möjligheter att ta sitt ansvar har Centerpartiet i sitt budgetalternativ

anvisat breddade skattebaser genom en mekanism i ett reformerat

inkomstskattesystem. I likhet med Centerpartiet anser jag att en breddning

av landstingens långsiktiga ekonomiska bas behöver genomföras även

därutöver. Samma förhållande gäller den primärkommunala sektorn. Exakt

vilken teknik som väljs är mindre viktigt än att formen kan skyddas

från statliga manipulationer och budgettrixande. En breddning av

skattebasen ska också ge förutsättningar för den förutsägbarhet som är ett

grundvillkor såväl för en god verksamhet som för ett kommunalt självstyre.

I detta sammanhang noterar jag att Ansvarskommittén för närvarande

utreder ansvarsfördelning och finansiering av olika politikområden i

Sverige. Det är viktigt att deras arbete följs upp av beslut som löser

hela kommunsektorns finansiella dilemma. Jag förespråkar att dessa beslut

grundas på en offensiv kommunpolitik med inriktning på att stärka

demokratin och befolkningskontakten mellan väljare och valda. Även det

kommunala självstyret bör stärkas så att de förtroendevalda får ett

reellt ansvar. Den reella beslutskraften för de förtroendevalda kräver

en breddad ekonomisk skattebas med skattetillväxt på hela skattebasen.

Vad jag har anfört om breddade skattebaser för kommunsektorn bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen

motionerna So394 (c) yrkande 2 och K430 (c) yrkande 2 och avslår motion

2003/04:Fi34 (fp) yrkande 1.

10. Kommunernas pensionsavsättningar, punkt 8 (fp)

av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om att pröva behovet av fortsatta regler för

kommunernas förmögenhet. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:K458 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 5.

Ställningstagande

En kommun är i dag inte tillåten att låta sin förmögenhet minska. Det

kan som exempel innebära att en kommun måste göra avsättningar även då

befintliga tillgångar svarar mot kommunens pensionsåtaganden.

Enligt vår mening är det rimligt att det finns regler som motverkar att

kommuner på ett ansvarslöst sätt använder engångsintäkter för att

finansiera permanenta åtaganden. Det är dock inget självändamål för

kommuner att ha stora förmögenheter när deras pensionsåtagande är säkrat.

Därför anser vi att behovet av fortsatta regler för kommunernas

förmögenhet bör bli föremål för utredning.

Vad vi här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Därmed bifaller riksdagen motion Fi458 (fp) yrkande 5.

11. Kommunal näringsverksamhet, punkt 9 (m)

av Gunnar Axén (m), Tomas Högström (m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om kommunal näringsverksamhet och kommunala

bostadsbolag. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkandena 2, 3 och

10 samt

avslår motionerna

2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 1 och

2004/05:K458 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att det är viktigt att kommunerna inte ägnar sig åt verksamhet

som ligger utanför den kommunala kompetensen. Detta gäller i synnerhet

när kommuner ägnar sig åt näringsverksamhet. Det finns en rad exempel

på hur kommuner, i strid med kommunallagens bestämmelser, bedriver

näringsverksamhet i konkurrens med privata näringsidkare. Genom att

använda skattebetalarnas pengar för att subventionera den egna verksamheten

snedvrider kommunerna konkurrensen.

Det är därför enligt vår mening angeläget att förbudet mot kommunal

näringsverksamhet ska upprätthållas betydligt striktare än i dag. Den

kommunala självstyrelsen ska vara stark, men begränsad till de områden

som faller inom den kommunala kompetensen. Konkurrenssnedvridande

kommunal verksamhet måste avvecklas.

Samtidigt måste statliga begränsningar av kommunernas möjligheter att

avveckla ägandet i sina bostadsbolag avskaffas. Lagen om allmännyttiga

bostadsföretag hindrar enligt vår uppfattning kommunerna att utforma

politiken på bästa sätt, i enlighet med hur medborgarna röstat i

kommunalvalet. Dessutom är lagen utformad på ett sådant sätt att människor

i samma situation riskerar att behandlas radikalt olika. Detta är för

oss fullständigt oacceptabelt.

Det som vi här anfört om kommunal näringsverksamhet och kommunala

bostadsbolag bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:Fi33 (m) yrkandena 2, 3 och 10 och

avslår motionerna 2003/04:Fi36 (kd) yrkande 1 samt K458 (fp) yrkande 2.

12. Kommunal näringsverksamhet, punkt 9 (fp)

av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om kommunal skatteplanering genom koncernbildning.

Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:K458 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 2 och

avslår motionerna

2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkandena 2, 3 och

10 samt

2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 1.

Ställningstagande

En grundläggande demokratisk princip är att offentlig verksamhet ska

drivas med full öppenhet och insyn för medborgare, politiker och medier.

Därför anser vi att kommunal verksamhet ska bedrivas i förvaltningsform.

Ett stort antal kommuner har upptäckt att man genom koncernbildningar

kan ägna sig åt avancerad skatteplanering och kvitta vinster mot förluster

mellan olika bolag i koncernen. Detta är enligt vår mening oacceptabelt

och bör genom lag förhindras.

Mot denna bakgrund anser vi att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag

att snarast återkomma med förslag till lagändringar som omöjliggör

kommunal skatteplanering genom koncernbildning. Därmed bifaller riksdagen

motion K458 (fp) yrkande 2 och avslår motionerna 2003/04:Fi33 (m)

yrkandena 2, 3 och 10 samt 2003/04:Fi36 (kd) yrkande 1.

13. Kommunal näringsverksamhet, punkt 9 (kd)

av Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om kommunala bostadsbolag och avskaffande av

försäljningshinder. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 1 och

avslår motionerna

2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkandena 2, 3 och

10 samt

2004/05:K458 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 2.

Ställningstagande

Det är viktigt att slå vakt om kommunernas möjligheter att fullt ut ta

sitt bostadsförsörjningsansvar. Det är däremot inte en statlig uppgift

att fatta beslut om de kommunala bostadsföretagen. Sådana ställningstaganden

måste göras i kommunerna mot bakgrund av förhållandena i det enskilda

fallet.

Jag anser därför att någon särskild lagstiftning för försäljning av

hela eller delar av kommunala bostadsföretag inte behövs. Av respekt

för den kommunala självstyrelsen bör de lagar som begränsar kommunernas

kontroll över bostadsförsörjningen och de egna bostadsbolagen avskaffas.

Enligt min mening bör kommunala bolag i princip avvecklas på marknader

där privata företag konkurrerar eller skulle kunna konkurrera på ett

funktionellt sätt. Förutsättningen för detta är emellertid att det

gemensamma bästa för alla kommuninvånare inte talar för ett kommunalt

ägande. Ett sätt att stödja företagandet kan vara att vid kommunala

upphandlingar dela ordern i flera poster så att även de mindre företagen

kan vara med i budgivningen.

Jag anser att riksdagen som sin mening bör tillkännage för regeringen

vad jag har anfört om kommunala bostadsbolag och avskaffande av

försäljningshinder. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Fi36 (kd)

yrkande 1 och avslår motionerna 2003/04:Fi33 (m) yrkandena 2, 3 och 10

samt K458 (fp) yrkande 2.

14. Konkurrensneutralitet, punkt 10 (fp)

av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om reformeringen av kommunkontosystemet. Därmed

bifaller riksdagen motion

2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 3 och

avslår motionerna

2003/04:Sk213 av Carl-Axel Johansson (m),

2003/04:Sk214 av Carl-Axel Johansson (m) och

2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 16.

Ställningstagande

Införandet av kommunkontosystemet för mervärdesskatt har syftat till

att likställa privata entreprenader med kommunal verksamhet i egen regi.

Genom den senaste reformeringen har man också tagit stora steg mot

neutralitet i finansieringen mellan olika kommuner. Någon sådan neutralitet

finns dock inte vad gäller privata alternativ med offentlig finansiering.

Det gör att det blir dyrare att bedriva verksamhet i enskild regi.

Vi anser att kommunkontosystemet måste reformeras ytterligare så att

konkurrensneutralitet mellan offentlig och privat driven verksamhet

uppnås. Hur detta ska ske behöver utredas. I utredningen bör man överväga

former för samma avdragsrätt för enskild verksamhet som finansieras med

kommunala anslag och för verksamhet i kommunal drift.

Det vi har anfört om reformeringen av kommunkontosystemet bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen motion

Fi271 (fp) yrkande 3 och avslår motionerna 2003/04:Sk213 (m), 2003/04:Sk214

(m) och So394 (c) yrkande 16.

15. Konkurrensneutralitet, punkt 10 (c)

av Jörgen Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om särredovisning av folktandvårdens verksamhet.

Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 16 och

avslår motionerna

2003/04:Sk213 av Carl-Axel Johansson (m),

2003/04:Sk214 av Carl-Axel Johansson (m) och

2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 3.

Ställningstagande

Jag anser att särredovisning av folktandvårdens verksamhet är en viktig

åtgärd för att uppnå målet om konkurrensneutralitet mellan den privata

och den offentliga tandvården. Den är av största vikt för att rätta

till den obalans som orsakas av mervärdesskattereglerna. Därför bör

kommunkontosystemet reformeras så att folktandvårdens verksamhet kan

särredovisas.

Vad jag har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Därmed bifaller riksdagen motion So394 (c) yrkande 16 och avslår

motionerna 2003/04:Sk213 (m), 2003/04:Sk214 (m) samt Fi271 (fp) yrkande

3.

16. Insatser för personer med funktionshinder, punkt 11 (fp)

av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om statens övertagande av kostnadsansvaret för

assistansverksamheten. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 6 och

bifaller delvis motionerna

2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 6 och

2004/05:Fi214 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m).

Ställningstagande

Vi anser att det är anmärkningsvärt att regeringen har genomfört flera

inskränkningar i handikappreformen. Bland annat har kostnadsansvaret

för de första 20 assistanstimmarna vältrats tillbaka på kommunerna. För

de människor som berörs innebär detta till viss del en återgång till

situationen före reformen, då de var beroende av kommunernas välvilja

och prioriteringar. Verksamheten har också blivit onormalt betungande

för vissa kommuner.

För Folkpartiets del är det viktigt att långsiktigt trygga LSS-reformen

och få bukt med de växande problemen inom assistansverksamheten. Detta

sker enligt vår mening bäst genom att finansieringen övergår till staten.

LSS är en viktig nationell angelägenhet. LSS är en rättighetslag där

staten genom direktiv och anvisningar på ett detaljerat sätt styr

tillämpningen. Tack vare detta ska funktionshindrade behandlas jämlikt

över hela landet. Utformningen av LSS är alltså till sin karaktär sådan

att den enskilda kommunen inte i någon större utsträckning vare sig kan

eller bör styra över lagtillämpningen. Såväl de funktionshindrades som

kommunernas bästa talar för att finansieringen av LSS övergår till staten.

Vi anser att riksdagen som sin mening bör tillkännage för regeringen

vad vi har anfört om statens övertagande av kostnadsansvaret för

assistansverksamheten. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Fi34 (fp)

yrkande 6 och bifaller delvis motionerna 2003/04:Fi36 (kd) yrkande 6

och Fi214 (m).

17. Insatser för personer med funktionshinder, punkt 11 (kd)

av Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om att införa statlig finansiering av insatser

enligt LSS. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 6 och

bifaller delvis motionerna

2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 6 och

2004/05:Fi214 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m).

Ställningstagande

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, har inneburit

väsentligt förbättrade levnadsvillkor för människor med funktionshinder.

Utvecklingen visar att fler och fler personer får olika insatser enligt

LSS, vilket också beskrivs i regeringens skrivelse om utvecklingen inom

den kommunala sektorn. Trots reformens goda utveckling i det avseendet

finns brister i genomförandet av reformen.

Jag bedömer att LSS, som är en tydlig rättighetslag, inte ger tillräckligt

utrymme för lokala variationer eller bedömningar. Kostnadsutjämningen

genom en inomkommunal modell ökar dessutom inte kommunernas möjligheter

att genomföra LSS på ett fullvärdigt sätt. I stället fördelar den bara

den ekonomiska bördan mellan kommunerna.

Mot denna bakgrund anser jag att regeringen, i väntan på resultat av

LSS- och LASS-utredningen, bör ges i uppdrag att omgående återkomma

till riksdagen med ett förslag till statligt övertagande av

finansieringsansvaret för LSS.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motion 2003/04:Fi36

(kd) yrkande 6 och bifaller delvis motionerna 2003/04:Fi34 (fp) yrkande

6 och Fi214 (m).

18. Mål för utgiftsområde 25, punkt 12 (kd)

av Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ändrat mål för utgiftsområde 25. Därmed

bifaller riksdagen motionerna

2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 7 och

2004/05:Fi258 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 2 i denna del.

Ställningstagande

Det nuvarande målet för utgiftsområdet "är att skapa goda och likvärdiga

förutsättningar för kommuner och landsting att uppnå de nationella målen

inom olika verksamheter". Jag anser att målet är bra såtillvida att det

tar sikte på att det är förutsättningarna för den kommunala verksamheten

som ska vara goda och likvärdiga, inte resultaten. I praktiken är det

dock inte sällan resultaten och formerna för verksamhetens utförande

som staten försöker styra genom olika riktade bidrag.

Ett annat problem är att regeringen inte alltid följer finansieringsprincipen.

Detta leder till att kommunerna åläggs uppgifter utan att staten skjuter

till den nödvändiga finansieringen.

Mot denna bakgrund anser jag att målet för utgiftsområdet bör förtydligas.

Det bör framgå av målet att staten i enlighet med den s.k.

subsidiaritetsprincipen ska vara stödjande gentemot kommunerna och inte

detaljstyra

verksamheten. Dessutom bör det framgå att den s.k. finansieringsprincipen

alltid ska tillämpas när staten beslutar om regler som indirekt har

effekter på kommunernas ekonomi. Därmed föreslår jag att målet för

politikområdet kompletteras så att målet blir "att utifrån

subsidiaritetsprincipen,

med beaktande av principen om kommunalt självstyre samt en konsekvent

tillämpning av finansieringsprincipen, skapa goda och likvärdiga

förutsättningar för kommuner och landsting att uppnå de nationella målen

inom olika verksamheter".

Det som jag här anfört om målet för utgiftsområde 25 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2003/04:Fi36 (kd) yrkande 7 och Fi258 (kd) yrkande 2 i denna del.

Särskilda yttranden

1. Anslagen för 2005 inom utgiftsområde 25 och Tillfälligt

sysselsättningsstöd

till kommuner och landsting 2005 och 2006, punkterna 1 och 2 (m)

Gunnar Axén (m), Tomas Högström (m) och Cecilia Widegren (m)

anför:

Riksdagen har den 24 november 2004 i första steget av budgetprocessen

ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas

budgetförslag för 2005. Det innebär att riksdagen nu har låst såväl

utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat beslut om

skatte- och avgiftsförändringar som ska träda i kraft nästa år.

För 2005 gäller därmed att de samlade utgifterna för utgiftsområde 25

inte får överstiga 57 469 miljoner kronor under riksdagens fortsatta

behandling. Moderata samlingspartiets förslag på utgiftsområdet överstiger

denna nivå med 55 574 miljoner kronor och kan således inte tas upp till

formell behandling.

Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit

budgetpolitiken en annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från

att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelningen inom

utgiftsområdet. Vårt budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket

där olika delar inte kan brytas ut och behandlas isolerat.

Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en

annan inriktning av politiken avseende den kommunala sektorn och den

kommunala ekonomin. Vår politik ger kommunerna ett ekonomiskt utrymme

som sammanlagt över tre år är drygt 5 miljarder kronor större än i

regeringens förslag, och redan 2005 är det ekonomiska utrymmet för

kommunerna 1,1 miljard kronor större än i regeringens förslag.

Vi vidhåller vår uppfattning att anslagen inom utgiftsområde 25 bör

vara 55 574 miljoner kronor högre än den ram för utgiftsområdet som

riksdagen beslutat om. Den stora skillnaden mellan vårt förslag till

ram för utgiftsområdet och den beslutade ramen beror i huvudsak på att

vi kompenserar kommunerna för det inkomstbortfall som vårt budgetalternativ

ger upphov till. Dessutom avvisar vi, i enlighet med våra tidigare

ställningstaganden, regeringens förslag om tillfälligt sysselsättningsstöd

till kommuner och landsting som ges på statsbudgetens inkomstsida. Dessa

medel vill vi i stället använda för att dels finansiera de av Moderaterna

föreslagna förändringarna i det kommunala inkomstutjämningssystemet,

dels öka det generella statsbidraget till kommunerna. Vi avvisar också

regeringens förslag till vårdgaranti och ökad tillgänglighet i vården

till förmån för det gemensamma borgerliga förslaget om en nationell

vårdgaranti. Enligt vår mening ska vårdgarantin, liksom kostnaderna för

LSS, finansieras av staten via utgiftsområde 9.

Vi anser vidare att den kommunala verksamheten bör koncentreras till de

viktigaste uppgifterna. Det finns ett behov av avregleringar och ändrade

ansvarsförhållanden mellan stat och kommun. Sådana förändringar gagnar

den kommunala demokratin och skapar samtidigt förutsättningar för

effektiviseringar av de kommunala verksamheterna. De skapar också grund

för att i ett längre perspektiv reformera dessa verksamheter för att

trygga välfärden. Med vår politik får kommunerna emellertid resurser

att även på kort sikt prioritera skola, vård och omsorg. Därmed

stabiliseras förutsättningarna för kommunsektorn och behovet av plötsliga

insatser för att rädda ekonomiskt utsatta kommuner eller landsting

minskar betydligt.

2. Anslagen för 2005 inom utgiftsområde 25 och Tillfälligt

sysselsättningsstöd

till kommuner och landsting 2005 och 2006, punkterna 1 och 2 (fp)

Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp) anför:

Riksdagen har den 24 november 2004 i första steget av budgetprocessen

ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas

budgetförslag för 2005. Det innebär att riksdagen nu har låst såväl

utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat beslut om

skatte- och avgiftsförändringar som ska träda i kraft nästa år.

För 2005 gäller därmed att de samlade utgifterna för utgiftsområde 25

inte får överstiga 57 469 miljoner kronor under riksdagens fortsatta

behandling. Folkpartiet liberalernas förslag på utgiftsområdet överstiger

denna nivå med 15 485 miljoner kronor och kan således inte tas upp till

formell behandling.

Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit

budgetpolitiken en annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från

att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelningen inom

utgiftsområdet. Vårt budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket

där olika delar inte kan brytas ut och behandlas isolerat.

Folkpartiet liberalerna har i parti- och kommittémotioner förordat en

annan inriktning av politiken avseende den kommunala sektorn och den

kommunala ekonomin. Vi vidhåller vår uppfattning att anslagen inom

utgiftsområde 25 bör vara 15 485 miljoner kronor högre än den ram för

utgiftsområdet som riksdagen beslutat om. Den stora skillnaden mellan

vårt förslag till ram för utgiftsområdet och den beslutade ramen beror

i huvudsak på att vi kompenserar kommunerna för det inkomstbortfall som

vårt budgetalternativ ger upphov till. Dessutom avvisar vi regeringens

förslag till vårdgaranti och ökad tillgänglighet i vården till förmån

för det gemensamma borgerliga förslaget om en nationell vårdgaranti.

Enligt vår mening ska vårdgarantin finansieras av staten via utgiftsområde

9.

Vi avvisar också regeringens bidrag till särskilda insatser i vissa

kommuner och landsting. Av dessa medel ska dock 90 miljoner kronor

öronmärkas för bekämpningen av hiv/aids i storstadsregionerna. Vi välkomnar

i detta sammanhang utskottets initiativ att inom utgiftsområde 25 avsätta

motsvarande belopp för hivpreventivt arbete under nästa år. Vi anser

dock att bidraget till detta ändamål bör permanentas och finansieras

inom utgiftsområde 9. Detta skulle ge långsiktiga och stabila

planeringsförutsättningar för de frivilliga organisationer som till stor del

bedriver arbetet med hivpreventiva insatser.

Därutöver vidhåller vi vår tidigare uppfattning att ett tillfälligt

sysselsättningsstöd till kommuner och landsting inte genererar varaktiga

jobb. Stödet redovisas av regeringen under utgiftsområde 25, men bokförs

som minskad inkomst på statsbudgetens inkomstsida. Denna felaktiga

bokföring möjliggör att stödet ges från statsbudgeten trots att det saknas

utrymme för nya utgifter på statsbudgetens utgiftssida. Vi motsätter

oss sådan vårdslös hantering av statliga budgetmedel.

Vi anser att den kommunala verksamheten behöver stärkas genom att

kommuner och landsting ges nya förutsättningar att fullfölja sina uppdrag.

Kommunernas och landstingens allvarliga ekonomiska läge måste leda

till ett förnyelsearbete som gör den kommunala verksamheten både

kvalitetsmässigt bättre och mer ekonomiskt effektiv. Genom att undanröja

statliga hinder för privata alternativ inom kommunal verksamhet och

landstingsverksamhet och genom att konkurrensutsätta all verksamhet som

inte är myndighetsutövning ökar såväl mångfalden som valfriheten och

kvaliteten inom välfärdssektorn. Konkurrensneutraliteten mellan offentligt

driven verksamhet och privat verksamhet måste utvecklas. Därför ska all

kommunal bolagsverksamhet i princip avskaffas, medan de offentliga

monopolen avvecklas. I ett första steg förespråkar vi att kommunerna

förbjuds att ha sina olika kommunala bolag i en koncernbildning.

3. Anslagen för 2005 inom utgiftsområde 25 och Tillfälligt

sysselsättningsstöd

till kommuner och landsting 2005 och 2006, punkterna 1 och 2 (kd)

Lars Lindén (kd) anför:

Riksdagen har den 24 november 2004 i första steget av budgetprocessen

ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas

budgetförslag för 2005. Det innebär att riksdagen nu har låst såväl

utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat beslut om

skatte- och avgiftsförändringar som ska träda i kraft nästa år.

För 2005 gäller därmed att de samlade utgifterna för utgiftsområde 25

inte får överstiga 57 469 miljoner kronor under riksdagens fortsatta

behandling. Kristdemokraternas förslag på utgiftsområdet understiger

denna nivå med 18 630 miljoner kronor och kan således tas upp till

formell behandling.

Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit

budgetpolitiken en annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från

att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelningen inom

utgiftsområdet. Vårt budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket

där olika delar inte kan brytas ut och behandlas isolerat.

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner förordat en annan

inriktning av politiken avseende den kommunala sektorn och den kommunala

ekonomin. Jag vidhåller vår uppfattning att anslagen inom utgiftsområde

25 bör vara 18 630 miljoner kronor lägre än den ram för utgiftsområdet

som riksdagen beslutat om. Den stora skillnaden mellan Kristdemokraternas

förslag till ram för utgiftsområdet och den beslutade ramen beror i

huvudsak på att vi justerar ned statsbidraget till kommunerna med hänsyn

till den inkomstökning som vårt förslag om en kommunal fastighetsavgift

ger upphov till. Vi avvisar dessutom regeringens förslag till vårdgaranti

och ökad tillgänglighet i vården till förmån för det gemensamma borgerliga

förslaget om en nationell vårdgaranti. Enligt min mening ska vårdgarantin

finansieras av staten via utgiftsområde 9.

Vidare anser jag att statsbidraget till kommunerna bör höjas med 250

miljoner kronor i och med att maxtaxan i barnomsorgen reformeras.

Maxtaxan behöver reformeras för att minska de negativa effekterna i form

av större barngrupper och längre vistelsetider på förskolan. Därför ska

kommunerna åläggas att utforma och införa en deltidstaxa i minst tre

nivåer under taket i maxtaxan. Den som nyttjar den offentligt finansierade

barnomsorgen i mindre omfattning ska inte betala lika mycket som den

som utnyttjar barnomsorgen i större omfattning.

På lång sikt är det dock inte ökade bidrag utan en högre och arbetsledd

ekonomisk tillväxt som ger kommunsektorn bättre möjligheter att klara

sina uppgifter inom framför allt vården, skolan och omsorgen. Enligt

min mening kan kommunernas bidragsberoende från staten minska dels genom

en bättre tillväxt, dels genom att staten låter kommunerna själva i

högre grad än i dag förfoga över sina skatteinkomster. Den kommunala

självstyrelsen är den bästa garanten för att välfärden blir likvärdig

i hela landet.

4. Anslagen för 2005 inom utgiftsområde 25 och Tillfälligt

sysselsättningsstöd

till kommuner och landsting 2005 och 2006, punkterna 1 och 2 (c)

Jörgen Johansson (c) anför:

Riksdagen har den 24 november 2004 i första steget av budgetprocessen

ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas

budgetförslag för 2005. Det innebär att riksdagen nu har låst såväl

utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat beslut om

skatte- och avgiftsförändringar som ska träda i kraft nästa år.

För 2005 gäller därmed att de samlade utgifterna för utgiftsområde 25

inte får överstiga 57 469 miljoner kronor under riksdagens fortsatta

behandling. Centerpartiets förslag på utgiftsområdet understiger denna

nivå med 13 933 miljoner kronor och kan således tas upp till formell

behandling.

Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit

budgetpolitiken en annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från

att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelningen inom

utgiftsområdet. Vårt budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket

där olika delar inte kan brytas ut och behandlas isolerat.

Centerpartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan

inriktning av politiken avseende den kommunala sektorn och den kommunala

ekonomin. Jag vidhåller vår uppfattning att anslagen inom utgiftsområde

25 bör vara 13 933 miljoner kronor lägre än den ram för utgiftsområdet

som riksdagen beslutat om. Den stora skillnaden mellan Centerpartiets

förslag till ram för utgiftsområdet och den beslutade ramen beror i

huvudsak på att vi justerar ned statsbidraget till kommunerna med hänsyn

till den inkomstökning som vårt budgetalternativ ger upphov till. Enligt

min mening stärker Centerpartiets skatteförslag det kommunala självstyret

genom att makten förs närmare enskilda människor och deras närmaste

politiska beslutsnivå - kommunerna.

Jag avvisar regeringens förslag till vårdgaranti och ökad tillgänglighet

i vården till förmån för det gemensamma borgerliga förslaget om en

nationell vårdgaranti som finansieras av staten via utgiftsområde 9.

Dessutom ska ett antal specialdestinerade bidrag, tillsammans med

anslaget för maxtaxa i barnomsorgen och det tillfälliga sysselsättningsstödet

på statsbudgetens inkomstsida, överföras till det generella statsbidraget.

I enlighet med Centerpartiets förslag motsätter jag mig de förändringar

i det kommunala utjämningssystemet som i enlighet med riksdagens beslut

ska införas fr.o.m. årsskiftet. Dessa förändringar leder inte till några

förbättringar utan skapar nya problem i form av nya marginaleffekter.

I stället bör införandereglerna i det nuvarande utjämningssystemet frysas

i avvaktan på utformningen av ett nytt, bättre system. Under tiden bör

staten ta över ansvaret för införandereglerna. De kommunala

utjämningsavgifterna ska samtidigt redovisas under inkomsttitel på

statsbudgetens

inkomstsida.

Jag anser vidare att det kommunala självstyret endast kan stärkas genom

en medveten decentralisering av samhällsuppgifter kopplad till förstärkt

skydd för självstyret i grundlagen. Därigenom ska kommunernas medborgare

få möjlighet att göra sina prioriteringar och landets kommuner får

möjlighet att förverkliga sina unika förutsättningar utan den likriktning

som präglar dagens kommunala service. Samtidigt ska stora, i dag statliga,

uppgifter överföras till regionala organ och kommuner med hjälp av en

långtgående regionalisering.

5. Utjämningssystemet, punkt 6 (c)

Jörgen Johansson (c) anför:

Jag anser att ett långsiktigt hållbart kommunalt utjämningssystem måste

förena tre principer. Det måste respektera och garantera det kommunala

självstyret. Samtidigt ska alla kommuner i landet få likartade

förutsättningar för att kunna upprätthålla en skälig servicenivå genom bl.a.

kompensation för endast strukturella skillnader. Därutöver ska det

finnas incitament för ekonomisk tillväxt och ökad skattekraft.

Det nya utjämningssystemets konstruktion, liksom det nuvarande systemet,

påverkar enligt min uppfattning det kommunala självstyret i negativ

riktning. Konstruktionen minskar kraftigt incitamenten för ekonomisk

tillväxt och återinför negativa marginaleffekter. De nu utsatta regionerna

kan samtidigt inte få märkbart bättre ekonomiska förutsättningar. De

speciella förutsättningar som finns i glest befolkade eller i tätt

befolkade delar av vårt land hanteras inte heller på ett tillfredsställande

sätt.

Det nya utjämningssystemet löser inga problem utan skapar i stället nya.

Det bryter dessutom mot de tre principer som Centerpartiet sätter upp

för ett kommunalt utjämningssystem. Därför anser jag att frågan om

reformerat kommunalt utjämningssystem ska utredas på nytt. En ny utredning

bör få i uppdrag att utarbeta ett förslag till ett långsiktigt hållbart

utjämningssystem utifrån de ovan beskrivna principerna. Ett nytt kommunalt

utjämningssystem bör således respektera det kommunala självstyret och

säkerställa att kommunerna kan erbjuda en grundläggande servicenivå.

Systemet ska samtidigt förena en utjämning med stimulans för tillväxt

och förnyelse. Utjämningssystemet måste dessutom vara begripligt och

demokratiskt förankrat hos medborgare och i kommunsektorn.

Det nuvarande systemets införanderegler löper ut första januari 2005.

Om detta tillåts ske kommer framför allt Stockholmsregionen och delar

av norra Sverige att utsättas för orimliga kostnadsökningar. Därför

anser jag att den enda rimliga lösningen på kort sikt är att frysa de

nuvarande införandereglerna på befintliga nivåer. Samtidigt noterar jag

att nästan 60 % av kommunerna får det sämre när det nya utjämningssystemet

får verka fullt ut. Varför detta system är att föredra framför det

nuvarande med frysta införanderegler är minst sagt oklart. En frysning

av de nuvarande införandereglerna innebär i stället att systemet tillförs

3,2 miljarder kronor, vilket ger klara fördelar för de flesta kommungrupper.

Enligt min mening bör staten finansiera de frysta införandereglerna.

6.

Konkurrensneutralitet, punkt 10 (m)

Gunnar Axén (m), Tomas Högström (m) och Cecilia Widegren (m) anför:

Vi

anser att det är angeläget att privata entreprenörer som arbetar med

välfärdstjänster får verka på samma villkor som gäller för offentliga

tjänsteproducenter. Kommunkontosystemet har till uppgift att skapa

konkurrensneutralitet mellan privat och offentligt producerade

välfärdstjänster inom s.k. icke skattepliktig verksamhet. Huvudproblemet med

systemet är enligt vår uppfattning att det inte fullt ut åstadkommer

sådan konkurrensneutralitet.

Som exempel kan vi framhålla privat drivna sjukvårdsverksamheter utan

slutenvård. Dessa verksamheter missgynnas eftersom läkemedel för närvarande

inte kan säljas momsfritt till sjukvårdsinrättningar som inte bedriver

slutenvård. Utgifter för läkemedel för de privata verksamheterna blir

därmed 25 % högre utan att detta kan kompenseras i patientavgifterna.

Samtidigt är investeringar i inventarier 25 % dyrare för verksamheter

inom privat driven sjukvård. Skälet till detta är att de privata

verksamheterna är momsredovisningsskyldiga och inte har det

momskompensationssystem

som landsting och kommuner har tillgång till.

Enligt vår mening riskerar denna situation att leda till en snedvridning

av konkurrensen mellan verksamheter i offentlig drift och verksamheter

i privat drift.

7. Insatser för personer med funktionshinder, punkt 11 (m)

Gunnar Axén (m), Tomas Högström (m) och Cecilia Widegren (m)

anför:

Moderata samlingspartiet har tillsammans med de övriga oppositionspartierna

länge arbetat för att få en bred översyn av handikappreformen. Vi

välkomnar därför den påbörjade översynen av personlig assistans enligt

LASS och LSS.

Vi noterar att i översynen bl.a. ska ingå en kartläggning och analys av

regelverket, huvudmannaskapet samt finansieringsansvaret inom

LSS-verksamheten. Enligt vår mening är det viktigt att utredningen samtidigt

utgår från att personlig assistans i själva verket handlar om människor.

Vi förutsätter därför att man särskilt uppmärksammar att varken enskild

vårdtagare eller vårdgivare får komma i kläm mellan kommuner som är

oense om hur systemet för utjämning av LSS-kostnader ska tolkas.

Mot denna bakgrund anser vi att klara regler som inte påverkar

etableringsmöjligheterna för vårdgivare måste införas. Annars kan

etableringshinder

för vårdhem uppstå. Dagens system för ersättning för vård enligt LSS

bör dessutom ses över för att utröna risker för befintliga vårdhem att

hamna mellan stolarna och hänvisas mellan olika kommuner.

Enligt vår mening borde översynen leda fram till ett nationellt system

med ett statligt kostnadsansvar för LSS där ersättningen följer vårdtagaren

oavsett boendekommun. Ett sådant system skulle skapa en sund konkurrens

där vårdgivare som ger kvalificerad och specialiserad vård inte blir

ett kostnadsproblem för de kommuner där de etableras.

8. Insatser för personer med funktionshinder, punkt 11 (c)

Jörgen Johansson (c) anför:

Centerpartiet har tillsammans med de övriga oppositionspartierna länge

arbetat för att få en bred översyn av handikappreformen. Jag välkomnar

därför den påbörjade översynen av personlig assistans enligt LASS och

LSS.

Jag noterar att i översynen bl.a. ska ingå en kartläggning och analys

av regelverket, huvudmannaskapet samt finansieringsansvaret inom

LSS-verksamheten. Detta stämmer överens med vad Centerpartiet tidigare

anfört i samband med behandlingen av LSS-frågor i riksdagen. Jag

förutsätter dock att översynen fäster särskild uppmärksamhet på det

långsiktiga finansieringsansvaret samt på den enskildes ställning gentemot

verksamhetsutföraren. Vid sidan av det långsiktiga perspektivet bör en

skyndsam översyn göras avseende det kortsiktiga perspektivets val av

basår i utjämningssystemet.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2004/05:1

Proposition 2004/05:1 Budgetpropositionen för 2005 Utgiftsområde 25:

1. Riksdagen godkänner att ett tillfälligt sysselsättningsstöd

till kommuner och landsting utgår 2005 i enlighet med vad regeringen

föreslår (avsnitt 2.8).

2. Riksdagen godkänner den riktlinje för tillfälligt sysselsättningsstöd

till kommuner och landsting för 2006 som regeringen föreslår (avsnitt

2.8).

3. Riksdagen anvisar för budgetåret 2005 anslagen under utgiftsområde

25 Allmänna bidrag till kommuner enligt följande uppställning:

Tusental kronor

Anslag Anslagstyp

48:1 Kommunalekonomisk utjämning ramanslag 55 198 000

48:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting ramanslag 670 050

48:3 Statligt utjämningsbidrag för LSS-kostnader obetecknat

anslag 1 600 000

48:4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning obetecknat anslag 700

Summa

för utgiftsområdet 57 468 750

Skrivelse 2003/04:102

Regeringens skrivelse 2003/04:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn.

Följdmotioner med anledning av skr. 2003/04:102

2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kommunal självstyrelse.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kommunal näringsverksamhet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om avveckling av konkurrenssnedvridande kommunal verksamhet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av reformer på kort och lång sikt av de

ekonomiska relationerna mellan staten och kommuner och landsting.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skapa goda förutsättningar för effektiviseringar

i kommunerna.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om riktade bidrag, t.ex. sysselsättningsstöd, till

kommunerna.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kommunala bostadsbolag.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om nationella pengsystem.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om valfrihet och alternativ.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om nationell finansiering av sjukvården och ökad valfrihet

för patienterna.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om patientgaranti.

2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om inriktningen av en politik som stärker kommunernas

och landstingens skattebas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bättre planeringsförutsättningar för kommuner och

landsting.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utredning av effekterna av användandet av riktade

statsbidrag.

4. Riksdagen begär att regeringen efter överläggningar med

Kommunförbundet och Landstingsförbundet återkommer med förslag om ändringar

så att finansieringsprincipens syften bättre uppfylls.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om översyn av ansvarsfördelningen mellan stat och kommun

i avvaktan på Ansvarskommittén.

6. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om statens

övertagande av kostnadsansvaret för assistansverksamheten.

2003/04:Fi35 av Lena Ek m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om goda förutsättningar att uppnå nationella mål.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om full kostnadstäckning av beslut om verksamhet fattad

av regering och riksdag.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att gränsöverskridande samarbete mellan kommuner och

landsting uppmuntras så att barns och ungdomars hälsa kan förbättras.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att genomföra regionalisering och maktdelning med

regionbildning, utan de begränsningar som i dag finns.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om underlag till beslut om fördelning och prioritering

inom vården.

2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kommunala bostadsbolag och avskaffande av försäljningshinder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att precisera, lagfästa och institutionalisera

finansieringsprincipen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att införa statlig finansiering av LSS.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ändra målet för politikområde Allmänna bidrag

till kommuner.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:Sk213 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om momslagstiftningen på läkemedel.

2003/04:Sk214 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om avdragsrätt för moms.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:K430 av Jörgen Johansson (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att bredda den kommunala skattebasen i syfte att göra

kommunsektorn oberoende av statliga bidrag.

2004/05:K458 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som sätter

stopp för kommunal skatteplanering genom koncernbildning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att pröva det fortsatta behovet av regler för kommunernas

förmögenhet.

2004/05:Fi209 av Björn Hamilton och Henrik Westman (båda m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om det kommunala självstyret.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om avskaffande av nuvarande utjämningssystem mellan

kommunerna.

2004/05:Fi214 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om konsekvenserna av det nya kommunala utjämningssystemet för

kostnader enligt LSS.

2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

11. Riksdagen beslutar genomföra förändringar i det inomkommunala

skatteutjämningssystemet i enlighet med vad som anförs i motionen

(avsnitt 8).

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ersätta det inomkommunala utjämningssystemet med

ett statligt (avsnitt 8).

2004/05:Fi235 av Åsa Torstensson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om vikten av att utreda ansvars- och kostnadsfördelning mellan

kommun och stat där miljökraven leder till kommunala överinvesteringar

i förhållande till vad det egna befolkningsunderlaget kräver.

2004/05:Fi237 av Ola Sundell (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skatteutjämning.

2004/05:Fi251 av Karin Pilsäter och Nina Lundström (båda fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att det kommande förslaget till kommunal kostnadsutjämning

tar hänsyn till att vissa regioner fått en högre lönekostnadsnivå genom

att det skett en höjning av kvinnolönerna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att reformering av de ekonomiska villkoren för kommuner

och landsting skall främja, inte motverka, en utjämning av de oskäliga

löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

2004/05:Fi252 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

enligt uppställning:

Tusental kronor

Anslag Regeringensförslag Anslags-förändring

48:1 Kommunalekonomisk utjämning 55 198 000 +57 674 000

48:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting 670

050 -500 000

48:3 Statligt utjämningsbidrag för LSS-kostnader 1 600 000 -1 600

000

Summa för utgiftsområdet +55 574 000

2004/05:Fi256 av Jörgen Johansson m.fl. (c):

Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommunerna

enligt följande uppställning:

Tusental kronor

Anslag Regeringensförslag Anslags-förändring

48:1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting 55 198 000 -38

033 000

48:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting 670

000 -650 000

48:3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting 0 26 000

000

48:5 Bidrag för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården 1 250 000

-1

250 000

Övriga anslag 351 000 0

Summa för utgiftsområdet 57 469 000 -13 933 000

2004/05:Fi258 av Lars Lindén m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att precisera, lagfästa och institutionalisera

finansieringsprincipen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om införande av garanterade deltidstaxor i förskolor.

9. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till

regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner enligt uppställning:

Tusental kronor

Anslag 2005 Regeringensförslag Anslags-förändring

48:1 Kommunalekonomisk utjämning 55 198 000

Garanterade deltidstaxor i förskolan 250 000

Tillgänglighetspengar (delfinansiering av vårdgaranti förs till UO9)

-1

250 000

Införande av vårdgaranti (delfinansiering av vårdgaranti förs till

UO9) -700 000

Summa anslagsförändringar 57 468 750 -1 700 000

2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att effekterna av statliga beslut för kommunerna skall

klargöras och utgöra underlag för riksdagsbeslut.

2. Riksdagen begär att regeringen genomför en kartläggning av olika

statsanslag och dess effekter i enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om reformering av kommunkontosystemet för att uppnå

konkurrensneutralitet mellan offentlig och privat driven verksamhet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om permanentande av bidrag för hiv/aids.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att föra över anslaget till bidrag för förebyggande

av hiv/aids till utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg.

2004/05:Fi275 av Berit Högman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om incitament för samarbete mellan kommuner, landsting och län.

2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att bredda vårdsektorns och den politiska

landstingsnivåns resursbas för att ge förutsättningar för förutsägbarhet

och bibehållet självstyre.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om särredovisning av folktandvårdens verksamhet.

2004/05:N239 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om nödvändigheten av ett rättvist skatteutjämningssystem.

2004/05:N349 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av förändringar i utjämningssystemet.

2004/05:N409 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av ett skatteutjämningssystem som är både

tillväxtfrämjande och tar hänsyn till det höga kostnadsläget i

Stockholmsregionen.

2004/05:Bo301 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om inkomstutjämningssystemet.

2004/05:Bo310 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett tillväxtvänligt skatteutjämningssystem.

Bilaga 2

Förslag till beslut om anslag för 2005 inom utgiftsområde 25 Allmänna

bidrag till kommuner

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till

anslagsfördelning.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,

Kristdemokraterna och Centerpartiet redovisar sina ställningstaganden

i särskilda yttranden.

Belopp i 1 000-tal kronor

Bilaga 3

Utbildningsutskottets yttrande 2003/04:UbU2y