Bet. 2004/05:JUU1

Justitieutskottets betänkande

2004/05:JUU1

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

förslag till anslag för år 2005 under utgiftsområde

4 Rättsväsendet samt ett stort antal motioner som

väckts under allmän motionstid.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

anslag för utgiftsområdet som uppgår till totalt

knappt 27,3 miljarder kronor. De tyngsta

anslagsposterna är polisorganisationen (knappt 15

miljarder kronor), domstolsväsendet (drygt

4 miljarder kronor) och kriminalvården (knappt 5

miljarder kronor)

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,

Kristdemokraterna och Centerpartiet har, med

hänvisning till sina respektive förslag till

medelsanvisning för utgiftsområdet, inte deltagit i

beslutet såvitt avser tilldelningen på anslag. I

stället redovisar dessa partier sina

ställningstaganden i särskilda yttranden.

Utskottet tillstyrker också några lagförslag som

läggs fram i budgetpropositionen. Förslagen handlar

om dels fortsatt användning av videokonferens i

rättegång, dels polisens representation i

polisnämnderna.

I ärendet behandlas också 2003/04:RRS10

Riksrevisionens styrelses framställning angående

uppföljningen av kriminalvårdens klienter. Utskottet

utgår från att regeringen i lämpligt sammanhang

rapporterar de åtgärder som vidtas med anledning av

Riksrevisionens granskning. Utskottet avstyrker

därmed den särskilda rapporteringsskyldighet för

regeringen som Riksrevisionen föreslår.

I ärendet behandlar utskottet också som redan

framgått ett stort antal motionsyrkanden som väckts

under den allmänna motionstiden åren 2003 och 2004.

I yrkandena tas i första hand upp frågor som rör mål

och resurser samt organisations- och

prioriteringsfrågor för myndigheterna inom

rättsväsendet. Utskottet avstyrker samtliga

motionsyrkanden, i första hand med hänvisning till

gällande regler och pågående arbete.

I ärendet föreligger reservationer från Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,

Kristdemokraterna och Centerpartiet samt särskilda

yttranden från dessa partier och från Vänsterpartiet

och Miljöpartiet de gröna. Sammanlagt handlar det om

24 reservationer och 15 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Utgiftsramen och anslagen

1. Anslag under utgiftsområde 4

Rättsväsendet

Riksdagen anvisar anslag till verksamheten inom

rättsväsendet för budgetåret 2005 enligt

utskottets förslag i bilaga 5. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2004/05:1 i denna del och

avslår de i bilaga 6 angivna motionsyrkandena.

Kompetens och bemötandefrågor

2. Kompetens- och bemötandefrågor inom

rättsväsendet

Riksdagen avslår de i bilaga 7 angivna

motionsyrkandena.

Polisväsendet

3. Organisationsfrågor inom den öppna

polisen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju390,

2004/05:Ju489 yrkande 4 och 2004/05:Ju501

yrkandena 1 och 2.

Reservation 1 (fp)

Reservation 2 (c)

4. Sammansättningen i polisnämnderna

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i polislagen (1984:387). Därmed bifaller

riksdagen proposition 2004/05:1 i denna del.

5. Säkerhetspolisens organisation

Riksdagen lämnar utan erinran vad regeringen

anfört i proposition 2004/05:1 i denna del.

6. Resursfördelningen inom polisen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju217,

2004/05:Ju221, 2004/05:

Ju230, 2004/05:Ju237, 2004/05:Ju262 yrkandena

1-3, 2004/05:Ju267, 2004/05:Ju295 yrkandena 1, 2

och 5, 2004/05:Ju303, 2004/05:Ju350 yrkande 10,

2004/05:Ju352 yrkande 18, 2004/05:Ju355,

2004/05:Ju406, 2004/05:Ju411, 2004/05:Ju414,

2004/05:Ju417, 2004/05:Ju474 yrkandena 1 och 2,

2004/05:Ju493 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ju501

yrkande 25, 2004/05:Ju506 yrkandena 1, 2 och 4,

2004/05:Sf288 yrkandena 10 och 23, 2004/05:T260

yrkande 6, 2004/05:N239 yrkande 18, 2004/05:

N349 yrkandena 7 och 8, 2004/05:N401 yrkande 12,

2004/05:N403 yrkande 18 och 2004/05:N409 yrkande

3.

Reservation 3 (m)

Reservation 4 (fp)

Reservation 5 (c)

7. Kostnader vid regeringsbeslutade

evenemang

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju367 och

2004/05:Ju465 yrkande 10.

Reservation 6 (m, fp, kd, c)

8. Polisförsörjningen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju208,

2004/05:Ju222, 2004/05:

Ju236, 2004/05:Ju296, 2004/05:Ju307,

2004/05:Ju375, 2004/05:Ju441, 2004/05:Ju489

yrkande 6, 2004/05:Ju492, 2004/05:Ju493 yrkande

3, 2004/05:Ju501 yrkande 16 och 2004/05:A350

yrkandena 12 och 13.

Reservation 7 (m, fp, c)

9. Prioritering av olika slags

brottslighet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju408,

2003/04:So271 yrkande 7, 2004/05:Sk448 yrkande 3,

2004/05:Ju234, 2004/05:Ju238, 2004/05:

Ju249, 2004/05:Ju254, 2004/05:Ju256 yrkande 1,

2004/05:Ju257, 2004/05:Ju293 yrkandena 9 och 15,

2004/05:Ju332 yrkande 8, 2004/05:

Ju334, 2004/05:Ju350 yrkande 11, 2004/05:Ju357,

2004/05:Ju363 yrkandena 1 och 3, 2004/05:Ju374

yrkande 9, 2004/05:Ju435 yrkande 9, 2004/05:Ju445

yrkande 2, 2004/05:Ju448 yrkande 9, 2004/05:Ju486

yrkandena 5-8, 2004/05:Ju489 yrkande 26,

2004/05:Ju490, 2004/05:Ju500 yrkande 8,

2004/05:Ju501 yrkande 26, 2004/05:U308 yrkande

11, 2004/05:Sf319 yrkande 5, 2004/05:Sf321

yrkande 2, 2004/05:So431 yrkande 5, 2004/05:So507

yrkande 10, 2004/05:So512 yrkande 7,

2004/05:So614 yrkande 4, 2004/05:T399 yrkande 2,

2004/05:N400 yrkande 6 och 2004/05:N409 yrkande

5.

10. Myndighetssamverkan mot terrorism

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju287,

2004/05:Ju352 yrkandena 17 och 19, 2004/05:Ju487

yrkande 8, 2004/05:Ju499, 2004/05:Ju501 yrkande

31 och 2004/05:Fö212 yrkande 5.

Reservation 8 (m, fp, c)

Åklagarväsendet

11. Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju206 och

2004/05:Ju472 yrkande 5.

Reservation 9 (kd)

12. Större befogenhet för Eurojust

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju339 yrkande

18.

Reservation 10 (fp, c)

13. Ökad användning av strafföreläggande

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju412 yrkande

5.

Reservation 11 (fp)

14. Utredningsplikt avseende våld mot

barn

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju376.

Domstolsväsendet m.m.

15. Domstolsverkets ställning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju5 yrkande

3, 2004/05:Ju339 yrkande 4, 2004/05:Ju352 yrkande

16, 2004/05:Ju430 och 2004/05:Ju489 yrkande 15.

Reservation 12 (m, fp, kd, c)

16. En enda högsta domstolsinstans

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju339 yrkande

7.

Reservation 13 (fp)

17. Videokonferens i domstol

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om fortsatt giltighet av lagen (1999:613)

om försöksverksamhet med videokonferens i

rättegång, och

2. lag om fortsatt giltighet av lagen (2001:25)

om försöksverksamhet med videokonferens i allmän

förvaltningsdomstol.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 i

denna del.

Kriminalvården

18. Riksrevisionens styrelses framställning

angående uppföljning av kriminalvårdens

klienter

Riksdagen avslår Riksrevisionens styrelses

framställning 2003/04: RRS10.

Reservation 14 (m, fp, kd, c)

19. Kriminalvårdens mål

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju281 yrkande

1.

Reservation 15 (c)

20. Medel till frivården

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju378 yrkande

3.

21. Anstalts- och häkteskapacitet

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju295

yrkande 3, 2004/05:Ju319, 2004/05:Ju340 yrkande

19, 2004/05:Ju424 yrkande 1 och 2004/05:Ju431.

Reservation 16 (m, fp)

22. Åtgärder för höjd säkerhet inom

kriminalvården

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju225,

2004/05:Ju281 yrkande 6 samt 2004/05:Ju340

yrkandena 1-3 och 13-14.

Reservation 17 (m, fp, kd, c)

Brottsförebyggande rådet, m.m.

23. Bidrag till Riksnätverket för

nattvandrare

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju282.

Brottsoffermyndigheten, m.m.

24. Handläggningstiderna hos

Brottsoffermyndigheten

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju467 yrkande

8.

Reservation 18 (kd)

25. Samhällets stöd till

brottsofferjourer

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju467 yrkande

15.

Reservation 19 (kd)

26. Förskottering av skadestånd

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju292

yrkande 11, 2004/05:Ju467 yrkande 7 och

2004/05:L338 yrkande 5.

Reservation 20 (fp, kd)

Reservation 21 (c)

Rättshjälpskostnader m.m.

27. Rättshjälp vid s.k. pisksnärtsskador

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju425

yrkande 1 och 2004/05:

T336 yrkande 3.

28. Rättshjälp för småföretagare

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju426 yrkande

1.

Reservation 22 (c)

29. Rättshjälp i tvister om diskriminering

i arbetslivet m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf365 yrkande

17.

Reservation 23 (kd)

30. Rättshjälp i tvister rörande

rennäring

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ502 yrkande

2.

Reservation 24 (kd)

Stockholm den 25 november 2004

På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan

Pehrson (fp)1, Britta Lejon (s), Rolf Olsson (v),

Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m)1, Lennart

Nilsson (s), Helena Frisk (s), Peter Althin (kd)1,

Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson (m)1, Yilmaz

Kerimo (s), Torkild Strandberg (fp)1, Johan Linander

(c)1, Göran Norlander (s), Cecilia Magnusson (m)1,

Joe Frans (s) och Leif Björnlod (mp).

1 Deltar ej i beslutet under punkt 1.

2004/05

JuU1

Utskottets överväganden

Inledning

Allmänt

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet omfattar anslag till

bl.a. polisväsendet, åklagarväsendet,

domstolsväsendet, kriminalvården, Brottsförebyggande

rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden,

Brottsoffermyndigheten och rättshjälpskostnader. För

år 2004 anslogs, inklusive tillskott på

tilläggsbudget, knappt 26,7 miljarder kronor. De

tyngsta anslagsposterna är polisen med knappt 14,6

miljarder kronor, kriminalvården med drygt 5

miljarder kronor och domstolsväsendet med drygt 3,9

miljarder kronor.

För år 2005 har riksdagen bestämt utgiftsramen för

rättsväsendet till

27 296 871 000 kr.

Inom rättsväsendets verksamhet kan urskiljas två

huvudsakliga områden. Det ena området rör

kriminalpolitiken, sammanfattningsvis frågor om

brott och straff och, inte minst, frågor som rör

brottsförebyggande verksamhet. Det andra området rör

rättskipningen och organisationen av rättsväsendet.

Den centrala uppgiften för rättsväsendets

myndigheter är att värna den enskildes rättssäkerhet

och rättstrygghet. Ett välfungerande rättsväsende är

en grundläggande förutsättning för det demokratiska

samhället, för ett fungerande samhällsliv, för

näringslivets utveckling och för ekonomisk tillväxt.

Inom rättsväsendet pågår sedan ett antal år ett

omfattande moderniseringsarbete i syfte att öka

rättstryggheten och rättssäkerheten samt att öka

rationaliteten och effektiviteten i rättsväsendets

arbete. Centrala riktlinjer i

verksamhetsutvecklingen är att rättsväsendets

myndigheter skall tjäna enskilda människors

intresse. Verksamheten skall bedrivas effektivt och

med rättssäkerhet i rättskipning och

myndighetsutövning. Verksamheten skall vidare

baseras på väl underbyggd kunskap och fokuseras på

identifierade kärnuppgifter. En helhetssyn skall

anläggas på verksamheten. Det ställer krav på en

långtgående samverkan mellan rättsväsendets

myndigheter, givetvis med respekt för den

grundläggande rollfördelningen mellan rättsväsendets

olika delar. Myndigheterna måste se till att

rekrytera och behålla kompetent personal samt tillse

att goda möjligheter skapas för kompetensutveckling.

Ett stort ansvar åligger myndigheterna för att

jämställdheten skall öka. All diskriminering skall

bekämpas, såväl inom som utom myndigheterna. Det är

angeläget att myndigheterna verkar för etnisk

mångfald bland personalen. Behovet av rättsligt och

kriminalpolitiskt samarbete över gränserna ökar i

takt med att de gränsöverskridande kontakterna blir

alltmer intensiva. Brottslighet med internationella

förtecken finns i alla delar av samhället och

ställer nya krav på internationellt samarbete för

att förebygga och bekämpa brott samt ge stöd till

brottsoffer. Myndigheterna måste samarbete såväl

nationellt som internationellt och sprida kunskap i

organisationerna.

Kriminalpolitikens inriktning

Målet för kriminalpolitiken är att minska

brottsligheten och öka människors trygghet. Den

kriminalpolitiskt inriktade verksamheten syftar

framför allt till att upprätthålla allmän ordning

och säkerhet, att förebygga brott och lagföra dem

som begår brott, att verkställa påföljder och ge

stöd till dem som drabbas av brott. Arbetet skall

bygga på en helhetssyn och utgå från principen om

alla människors lika värde och respekt för den

enskildes integritet och värdighet.

Som utskottet ser det kan en framgångsrik

kriminalpolitik bara drivas inom ramen för en allmän

välfärdspolitik som innefattar mål om social

trygghet, rättvis fördelning och stärkt solidaritet

mellan människor. Hänsynen till brottsoffren är en

del av den helhetssyn som utskottet här gör sig till

tolk för.

Utskottet vill också understryka betydelsen av det

brottsförebyggande arbetet som en hörnsten i de

kriminalpolitiska strävandena. Brottsligheten måste

angripas med en bred kriminalpolitisk ansats. Här är

vissa delar av samhällspolitiken särskilt

betydelsefulla. Åtgärder som rör barn och ungdomar,

alkohol och droger, arbets- och bostadsmarknaden

samt utbildning har särskilt stor potential när det

gäller att förebygga brottslighet. Detsamma gäller

andra åtgärder som syftar till att motverka

utanförskap och segregation. Det råder också allmän

enighet om vikten av att det brottsförebyggande

arbetet koncentreras på breda åtgärder som riktar

sig till barn och ungdom och att föräldrar, skola

och föreningsliv engageras i det arbetet. Det är

också viktigt att de brott som begås leder till

adekvata reaktioner från samhällets sida. För att

tillgodose detta intresse krävs att det finns en

human och säker kriminalvård, vars verksamhet

inriktas på att motverka återfall i brott.

Det lokala brottsförebyggande arbetet måste

stödjas och utvecklas för att skapa ökad trygghet i

människors närmiljö. Brottsligheten måste angripas i

samverkan med dem som berörs av den. Denna

utgångspunkt gör sig naturligtvis särskilt starkt

gällande i fråga om mängdbrottsligheten som utgör

merparten av antalet anmälda brott.

En effektiv brottsbekämpning är av stor betydelse

för att målet för kriminalpolitiken skall kunna

uppnås. Brottsligheten innebär ett angrepp på

människors liv, hälsa, integritet eller egendom och

förorsakar lidande och otrygghet. Den medför också

betydande kostnader för enskilda och samhället och

kan i sina grövsta uttrycksformer i sin förlängning

utgöra ett hot mot den demokratiska rättsstaten och

grunderna för vår samhällsgemenskap.

I budgetpropositionen anläggs just ett sådant

brett perspektiv på brottsbekämpningen som utskottet

förordar. Här beskrivs också förändringsarbetet som

inte bara omfattar sådana faktorer som utskottet nu

nämnt utan också t.ex. en beskrivning av

myndigheternas åtgärder mot den särskilt allvarliga

brottsligheten samt brott mot särskilt utsatta

grupper. En utveckling av verkställighetsinnehållet

i det straffrättsliga påföljdssystemet är en annan

väsentlig del där siktet är inställt på åtgärder som

skall förhindra återfall i brott utan att kraven på

säkerhet och samhällsskydd eftersätts. För

kriminalvården är ett viktigt mål att inom ramen för

en human kriminalvård öka säkerheten inom

anstalterna och förhindra att intagna missbrukar

droger under anstaltsvistelsen. I syfte att uppnå

detta måste kriminalvårdens kapacitet öka och dess

förmåga att hantera förändringar i beläggningen på

anstalter och häkten utvecklas. Detta är också

viktigt för att förhindra återfall i brott.

Utskottet delar regeringens uppfattning att en

förhållandevis stor del av rättsväsendets resurser

inom det kriminalpolitiska området bör inriktas på

att förebygga och bekämpa den allvarligaste

brottsligheten, såsom grov organiserad brottslighet,

våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk

brottslighet inklusive miljöbrott samt brottslighet

som drabbar särskilt utsatta personer eller grupper.

Samtidigt vill utskottet understryka att merparten

av de brott som kommer till polisens kännedom inte

har denna allvarliga karaktär. Från

trygghetssynpunkt är det också viktigt att

mängdbrottsligheten förhindras och, när den ändå

förekommer, beivras. Det stora flertalet brott

tillhör den kategorin, och de medför betydande

skador för enskilda och för samhället samtidigt som

de, också för dem som inte direkt drabbas, skapar en

allmän känsla av olust och otrygghet.

Utgiftsramen och anslagen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

till anslag inom utgiftsområde 4

Rättsväsendet och avstyrker därmed ett stort

antal motionsyrkanden om utökade resurser och

därmed sammanhängande frågor. Jämför de

särskilda yttrandena 1-4.

Inledning

I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens

budgetförslag och de motioner som väckts med

anledning av budgetpropositionen och som avser

fördelningen på anslag inom rättsväsendet. Vidare

behandlar utskottet en del motionsyrkanden som mer

allmänt rör resursfrågor eller verksamhet och

prioriteringar m.m. och som utskottet ansett bör

behandlas i detta sammanhang.

Budgetprocessen innebär bl.a. att riksdagen

fastställer en utgiftsram för varje utgiftsområde.

Utgiftsramen anger det belopp till vilket summan av

de till utgiftsområdet hörande utgifterna högst får

uppgå (5 kap. 12 § riksdagsordningen). Riksdagen har

med bifall till regeringens förslag bestämt

utgiftsramen för utgiftsområde 4 Rättsväsendet till

27 296 871 000 kronor för år 2005 (prop. 2004/05:1,

bet. 2004/05:FiU1, rskr. 2004/05:47). I det här

föreliggande ärendet har utskottet bland annat att

föreslå riksdagen hur detta belopp skall fördelas på

anslag inom utgiftsområdet.

I sammanhanget kan erinras om att utskottet

tidigare under hösten (se utskottets protokoll

2004/05:2) dels tillstyrkt regeringens förslag till

utgiftsram för utgiftsområde 4 Rättsväsendet för år

2005, dels tillstyrkt den preliminära fördelningen

respektive beräkningen av utgifter på utgiftsområdet

för åren 2006 och 2007, se bilaga 3.

Riksdagens beslut om utgiftsram för utgiftsområde

4 Rättsväsendet innebär att satsningen på

rättsväsendet fortsätter med sammanlagt 750 miljoner

kronor år 2005, 1 490 miljoner kronor år 2006 och

2 750 miljoner kronor år 2007.

Regeringen aviserar sin avsikt att inför arbetet

med budgetpropositionen för år 2007 göra en samlad

bedömning av om tidigare gjorda resursförstärkningar

har fått avsedd effekt och om

effektiviseringsarbetet inom rättsväsendet

genomförts på ett tillfredsställande sätt. Avsikten

är att den bedömningen skall ligga till grund för

förslagen i budgetpropositionen för år 2007.

Utskottet konstaterar att delar av rättsväsendet

under senare år brottats med budgetproblem trots

stora tillskott till verksamheterna. Detta har

föranlett såväl omfördelningar inom rättsväsendet

som ytterligare tillskott under löpande budgetår.

Rättsväsendets behov har alltså prioriterats, och

utskottet ser med tillfredsställelse att det för den

närmsta treårsperioden handlar om ytterligare en

kraftfull satsning. Samtidigt är det både naturligt

och absolut nödvändigt att de mycket stora insatser

det handlar om utvärderas och att resultatet av

utvärderingen får konsekvenser för framtiden.

Regeringen har lagt fram ett förslag till

fördelning av utgiftsramen på anslagen inom

rättsväsendet, se bilaga 4. I bilagan sammanfattas

även Moderata samlingspartiets, Folkpartiet

liberalernas, Kristdemokraternas och Centerpartiets

förslag.

En utförlig redovisning av anslagen följer nedan.

Förslag till anslag

Polisorganisationen

(Beloppen anges i tusental kronor)

-------------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |

| 2004 | 2005 | | | | |

|inkl. TB | | | | | |

-------------------------------------------------------

|14 565 |14 960 |+ 700 |+ 410 |+ 200 |+ 425 |

| 113 | 135 |000 |000 |000 |000 |

-------------------------------------------------------

I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens

och oppositionens förslag till anslag till

Polisorganisationen år 2005.

Från anslaget till polisorganisationen betalas

kostnaderna för verksamheten vid polismyndigheterna,

Rikspolisstyrelsen, med undantag för

Säkerhetspolisen, och Statens kriminaltekniska

laboratorium. Rikskriminalpolisen och Polishögskolan

hör till Rikspolisstyrelsen.

För år 2004 uppgår polisorganisationens anslag,

efter en minskning på tilläggsbudget med 100

miljoner kronor, till knappt 14,6 miljarder kronor.

Anslagssparandet har under år 2003 minskat från

knappt 150 miljoner kronor till 5,5 miljoner kronor.

Utgiftsprognosen för år 2004 är beräknad till knappt

14,4 miljarder kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag för

polisorganisationen för år 2005 på 14 960 135 000

kr. I anslagsberäkningen har hänsyn tagits till

beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och

övriga förvaltningskostnader. I budgetpropositionen

finns ett tillskott på 100 miljoner kronor.

Satsningen skall göra det möjligt att under

innevarande mandatperiod utbilda 4 000 nya poliser.

Polisen skall ges möjlighet att utveckla

verksamheten så att den kännetecknas av ett

långsiktigt perspektiv och ett underrättelselett

arbetssätt med ett brottsförebyggande syfte.

Kvaliteten i brottsutredningarna skall höjas så att

uppklaringen och lagföringen ökar. För arbetet mot

människohandel öronmärks 10 miljoner kronor. För att

finansiera ett gemensamt system för

radiokommunikation för skydd och säkerhet (RAKEL)

förs sammanlagt 62 miljoner kronor till anslaget

Gemensam radiokommunikation för skydd och säkerhet

under utgiftsområde 6. För att finansiera en

tidigareläggning av RAKEL i Kronobergs län förs

vidare tillfälligt 53 miljoner kronor till nyss

nämnda anslag.

I ett antal motioner yrkas att anslaget skall

höjas i förhållande till regeringens förslag.

I motion Ju454 (m) begärs sålunda att anslaget

skall höjas med 700 miljoner kronor. Höjningen skall

göra det möjligt att anställa fler poliser för att

öka den polisiära närvaron över hela landet.

Resursförstärkningen skall också användas till en

reformerad utbildning, kompetenshöjning samt en

uppdatering av metodutveckling och teknik. Vidare

skall nya personalgrupper rekryteras för att frigöra

personal till yttre tjänst. Liknande yrkanden

framställs i motionerna Ju291 och Ju488 (båda m).

I motion Ju507 (fp) begärs en höjning av anslaget

med 410 miljoner kronor. Höjningen skall finansiera

fler poliser, anställningar av ytterligare civil-

anställda och specialister. Vidare syftar

resursförstärkningen till att förbättra

ledarskapsutbildningen samt till att åstadkomma en

förstärkning av de enheter som arbetar mot

narkotikabrott, hatbrott, barnpornografi, våld mot

kvinnor och andra grova brott. I motion Ju501 (fp)

framställs flera yrkanden som tar sikte på behovet

av fler poliser.

I motion Ju468 (kd) förordas en höjning av

anslaget till polisen med 200 miljoner kronor.

Höjningen syftar till en utökad polisutbildning och

till att 100 nya poliser skall kunna anställas för

att bekämpa narkotikabrott. Resursförstärkningen

skall vidare användas till att förbättra det

psykosociala omhändertagandet inom polisen,

ledarskapet och polisens utrustning. Liknande

yrkanden framställs i motion Ju465 (kd).

I motion Ju498 (c) föreslås en höjning av anslaget

med 425 miljoner kronor i syfte att öka antalet

poliser, främst närpoliser. Höjningen syftar även

till att finansiera ytterligare en polishögskola.

Liknande yrkanden framställs i motion Ju489 (c).

Säkerhetspolisen

(Beloppen anges i tusental kronor)

-----------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m | fp |kd | c |

| 2004 | 2005 | | | | |

|inkl. TB | | | | | |

-----------------------------------------------------

|596 010 |644 975 |+ 10 |+ 30 |- | - |

| | |000 |000 | | |

-----------------------------------------------------

I tabellen återfinns en jämförelse mellan

regeringens och oppositionens förslag till anslag

till Säkerhetspolisen för år 2005.

För år 2004 uppgår Säkerhetspolisens anslag,

inklusive tillskott på tilläggsbudget, till 596

miljoner kronor. Vid ingången av år 2004 fanns ett

anslagssparande på 1,7 miljoner kronor.

Utgiftsprognosen för året uppgår till ca 604,4

miljoner kronor. Detta innebär att anslagskrediten

kan komma att behöva tas i anspråk.

Regeringen föreslår ett ramanslag för

Säkerhetspolisen för år 2005 på 644 975 000 kr. I

anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade

utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga

förvaltningskostnader. Vidare har hänsyn tagits till

att Säkerhetspolisen övergått till lånefinansiering

av anläggningstillgångar. Därutöver föreslås en

höjning av ramen med 50 miljoner kronor för att

täcka ökade kostnader för personskyddet av den

centrala statsledningen.

I motion Ju454 (m) begärs en höjning av anslaget

med 10 miljoner kronor för att stärka den delen av

verksamheten som inte tar sikte på personskyddet.

I motion Ju507 (fp) förordas en höjning med 30

miljoner kronor. Resursförstärkningen skall användas

till att förbättra hotbildsanalyserna och utöka

personskyddet. Ett liknande yrkande förs fram i

motion Ju501 (fp).

Åklagarorganisationen

(Beloppen anges i tusental kronor)

----------------------------------------------------

|Anslag |Prop. |m |fp | kd | c |

| 2004 | 2005 | | | | |

|inkl. TB | | | | | |

----------------------------------------------------

|819 874 |848 935 |+ 50 |+ 25 |+ 25 |+ 25 |

| | |000 |000 |000 |000 |

----------------------------------------------------

I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens

och oppositionens förslag till anslag till

Åklagarorganisationen år 2005.

För år 2004 uppgår åklagarorganisationens anslag

till närmare 820 miljoner kronor. Härtill kommer ett

anslagssparande som överförts från år 2003 på 8,2

miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år 2004 är

beräknad till närmare 812 miljoner kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2005 på

848 935 000 kr. Förslaget innehåller bl.a. en

förstärkning på 25 miljoner kronor för att åklagar-

organisationen med bibehållen kvalitet skall kunna

hantera den ökande ärendetillströmningen. I

anslagsberäkningen har hänsyn vidare tagits till

beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och

övriga förvaltningskostnader. För finansieringen av

proposition 2002/03:74 Hemliga tvångsmedel -

offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering

överförs 1 000 000 kr från åklagarorganisationen

till anslaget domstolsväsendet och 1 000 000 kr till

anslaget för rättshjälpskostnader.

I motion Ju454 (m) föreslås att anslaget till

åklagarorganisationen skall höjas med 50 miljoner

kronor. Dessa ytterligare medel skall möta kostnader

för bl.a. fler åklagare och ökad

kompetensutveckling.

En anslagsökning för åklagarväsendet om 25

miljoner kronor förordas i motion Ju507 (fp). Dessa

ytterligare medel skall användas till bl.a. fler

åklagare och för att öka möjligheterna till

utbildning och specialisering. Krav på ökad

specialisering framförs också i motion Ju339 (fp)

samtidigt som det påpekas att ett väl utvecklat nära

samarbete med polisen är av vikt för bättre

brottsutredningar och ett ökat antal lagföringar.

I motion Ju468 (kd) yrkas att anslaget till

åklagarorganisationen skall höjas med 25 miljoner

kronor i förhållande till regeringens förslag. De

ytterligare medlen skall användas bl.a. till

ytterligare kompetens- och kvalitets-utveckling,

förbättrat samarbete med polisen samt vissa

strukturella åtgärder. I motionen anförs att brott

mot barn måste vara det mest prioriterade området. I

motion Ju467 (kd) anförs att övergrepp mot barn är

ett prioriterat område och att tre månaders

handläggningstid inte får överskridas i dessa

ärenden. Även i motion Ju472 (kd) påpekas att brott

mot barn är ett prioriterat område. Vidare anförs

att det är viktigt med nyrekrytering till och

förstärkning av åklagarorganisationen samt att det

bör inrättas särskilda ungdomsrotlar inom

åklagarväsendet.

I motion Ju498 (c) föreslås att anslaget till

åklagarorganisationen skall höjas med 25 miljoner

kronor. Dessa ytterligare medel skall användas för

att bl.a. öka andelen åklagare med

specialistkompetens, särskilt miljöåklagare, och

höja lagföringen. Detta följs upp i motion Ju283 (c)

angående behovet av fler miljöåklagare och motion

Ju489 (c). I den sist nämnda motionen anförs även

att åklagare och polis eventuellt kan samlokaliseras

på det lokala planet.

Ekobrottsmyndigheten

(Beloppen anges i tusental kronor)

-----------------------------------------------------

|Anslag |Prop. |m | fp | kd | c |

| 2004 | 2005 | | | | |

-----------------------------------------------------

|333 622 |342 198 |- | - | - |- 25 |

| | | | | |000 |

-----------------------------------------------------

I tabellen återfinns en redogörelse för regeringens

och oppositionens förslag till anslag till

Ekobrottsmyndigheten år 2005.

Ekobrottsmyndighetens anslagssparande har under år

2004 minskat från 14 miljoner kronor till 7,5

miljoner kronor. En anledning till detta är den

minskning av anslaget med 10 miljoner kronor som

gjordes på tilläggsbudget i 2003 års ekonomiska

vårproposition. Utgiftsprognosen för år 2004 är

beräknad till knappt 335 miljoner kronor.

Regeringen föreslår för år 2005 ett ramanslag till

Ekobrottsmyndigheten på 342 198 000 kr. I

anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade

utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga

förvaltningskostnader. Då Ekobrottsmyndighetens

pris- och löneomräkning automatiskt blir felräknad

varje år, på grund av att kompensation för de

poliser som arbetar på myndigheten finns i polisens

pris- och löneomräkning, överförs 1 114 000 kr från

anslaget för polisorganisationen.

I motion Ju339 (fp) uttalas att det bör övervägas

om Ekobrottsmyndigheten skall avskaffas och att

ekobrottmålen bör kunna hanteras inom

åklagarorganisationen på samma sätt som

miljöbrotten. Liknande krav framförs i motionerna

Ju10 och Ju12.

I motion Ju498 (c) föreslås att anslaget till

Ekobrottsmyndigheten sänks med 25 miljoner kronor.

Den föreslagna sänkningen av anslaget motiveras med

att det är tveksamt om en särskild myndighet för

ekobrott verkligen behövs. Många och små myndigheter

kan leda till ökad byråkrati och försvåra

möjligheterna att prioritera. Liknande krav framförs

i motion Ju489 (c).

Domstolsväsendet m.m.

(Beloppen anges i tusental kronor)

-----------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |

| 2004 |2005 | | | | |

|inkl. TB | | | | | |

-----------------------------------------------------

|3 916 |4 046 |+ 200 |+ 105 |+ 190 |+ 100|

| 567 |980 |000 |000 |000 |000 |

-----------------------------------------------------

I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens

och oppositionens förslag till anslag till

Domstolsväsendet m.m. år 2005.

Från anslaget betalas kostnaderna för de allmänna

domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna,

hyresnämnderna, arrendenämnderna,

Rättshjälpsmyndigheten, Rättshjälpsnämnden och

Domstolsverket. Härutöver betalas från anslaget

vissa utgifter för bevisning, parter, tolk, god man

m.m.

För år 2004 uppgår domstolsväsendets anslag,

inklusive medel som tillförts på tilläggsbudgeten,

till knappt 3 917 miljoner kronor. Vid ingången av

året hade en anslagskredit om knappt 112 miljoner

kronor utnyttjats. Utgiftsprognosen för år 2004 är

beräknad till drygt 3 852 miljoner kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2005 på 4

046 980 000 kr. För att domstolarna skall kunna möta

den ökade måltillströmningen och för att

reformarbetet skall kunna fortgå tillförs

domstolsväsendet 110 miljoner kronor år 2005. Vidare

har 2 miljoner kronor förts till anslaget från andra

anslag samt 1 miljon kronor förts från anslaget till

anslaget för rättshjälpskostnader m.m. för att

kompensera för utgifter för offentliga ombud vid

användning av hemliga tvångsmedel (se prop.

2002/03:74, bet. 2003/04:JuU2). Med anledning av en

ändrad instansordning för vissa överklaganden enligt

plan- och bygglagen (1987:10), som beräknas leda

till ett ökat antal mål i de allmänna

förvaltningsdomstolarna, har 500 000 kronor

engångsvis överförts till domstolsväsendet för åren

2004 och 2005. En återföring av 205 000 kronor har

skett till domstolsväsendet från anslaget 4:9

Gentekniknämnden för engångsvisa medel år 2004.

Slutligen har i anslagsberäkningen hänsyn tagits

till beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler

och övriga förvaltningskostnader samt en

delfinansiering av arkivhållningen hos Riksarkivet.

I motion Ju454 (m) yrkas en höjning av anslaget

med 200 miljoner kronor. Motionärerna anser bl.a.

att domstolsorganisationen måste stärkas och att

nämndemännens ersättning skall höjas. Liknande

yrkanden angående nämndemännens ersättning förs fram

i motionerna Ju226, Ju241, Ju337, Ju344 och Ju353

(samtliga m).

En höjning av anslaget med 105 miljoner kronor

begärs i motion Ju507 (fp).

I motion Ju 468 (kd) begärs en höjning med 190

miljoner kronor. Motionsyrkandena motiveras i

huvudsak med att ökade resurser behövs för att möta

belastningen på domstolarna.

Slutligen begärs i motion Ju498 (c) att anslaget

skall höjas med 100 miljoner kronor för att

finansiera en överflyttning av Utlänningsnämndens

ärenden till domstolsväsendet.

Kriminalvården

(Beloppen anges i tusental kronor)

---------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |

| 2004 | 2005 | | | | |

|inkl. TB | | | | | |

---------------------------------------------------

|5 041 |4 990 |+ 151 |+ 210 |+ 300 |+ 75 |

| 044 | 693 |000 |000 |000 |000 |

---------------------------------------------------

I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens

och oppositionens förslag till anslag till

Kriminalvården för år 2005.

För år 2004 uppgår kriminalvårdens anslag,

inklusive medel som tillförts på tilläggsbudget,

till drygt 5 miljarder kronor. Vid ingången av året

hade en anslagskredit om drygt 388 miljoner kronor

utnyttjats. Utgiftsprognosen för år 2004 är beräknad

till knappt 4,8 miljarder kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2005 på

närmare 5 miljarder kronor. För att ge

kriminalvården förutsättningar att bl.a. fortsätta

utbyggnaden av anstalts- och häkteskapaciteten samt

för att förbättra säkerheten föreslår regeringen att

anslaget tillförs 430 miljoner kronor, samtidigt som

ramen för anslaget minskar med drygt 260 miljoner

kronor till följd av en återföring av engångsvisa

tillskott till kriminalvården år 2004 (jfr prop.

2002/03:1, utg.omr. 4, s. 103). Av tillskottet skall

30 miljoner kronor användas till en fortsättning på

den särskilda narkotikasatsning inom kriminalvården

som inleddes år 2002 (se prop. 2001/02:91). För att

kompensera förväntade utgiftsökningar med anledning

av skärpta straffbestämmelser i utlänningslagen (se

prop. 2003/04:35, bet. SfU6) tillförs anslaget

ytterligare 5 miljoner kronor. I anslagsberäkningen

har även hänsyn tagits till beräknade

utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga

förvaltningskostnader samt en delfinansiering av

arkivhållningen hos Riksarkivet.

I motion Ju454 (m) begärs en höjning av anslaget

med ytterligare 151 miljoner kronor för att

möjliggöra ett överförande av institutionsvården av

unga lagöverträdare från Statens

institutionsstyrelse till kriminalvården.

I motion Ju507 (fp) begärs en höjning av anslaget

med ytterligare 210 miljoner kronor. Beloppet skall

användas till en ökad utbyggnad av anstalts- och

häktesplatser, till förbättrad säkerhet, till mer

och bättre utbildad personal samt till en förbättrad

behandlingsverksamhet och till bekämpande av

narkotika på anstalterna. I motion Ju340 (fp) begärs

mer resurser till kriminalvården för att kunna bygga

ut anstalts- och häkteskapaciteten ytterligare och

för att kunna höja kompetensen bland personalen.

I motion Ju468 (kd) begärs en höjning av anslaget

med ytterligare 300 miljoner kronor. De ökade medlen

skall bl.a. användas till fler häktesplatser och

till att korta tiden i häkte i väntan på

anstaltsplacering, till mer utbildningsinsatser för

anställda som arbetar nära de intagna samt till att

öka narkotikabekämpningen och ge större möjligheter

till behandling för de intagna. I motionerna Ju465

och Ju466 (båda kd) begärs ytterligare medel för att

bl.a. kunna inrätta fler häktesplatser.

I motion Ju498 (c) begärs en höjning av anslaget

med 75 miljoner kronor för att bl.a. kunna inrätta

fler anstalts- och häktesplatser, för att kunna höja

säkerheten vid de anstalter som har högst

säkerhetsnivå samt för att förbättra

missbruksbehandling och övrig programverksamhet för

de intagna.

Brottsförebyggande rådet

(Beloppen anges i tusental kronor)

---------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |

| 2004 | 2005 | | | | |

---------------------------------------------------

|58 951 |59 550 |- 10 | - | - | - |

| | |000 | | | |

---------------------------------------------------

I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens

och oppositionens förslag till anslag till

Brottsförebyggande rådet år 2005.

För år 2004 uppgår BRÅ:s anslag till knappt 59

miljoner kronor. Vid årets ingång fanns ett

anslagssparande på 7 142 000 kr. Utgiftsprognosen

för år 2004 är beräknad till drygt 65 miljoner

kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2005 på

drygt 59 miljoner kronor såvitt gäller BRÅ. Av detta

anslag avser 12 miljoner kronor medel för fortsatt

medlingsverksamhet. I anslagsberäkningen har hänsyn

tagits till beräknade utgiftsökningar för löner,

lokaler och övriga förvaltningskostnader.

I motion Ju454 (m) föreslås att anslaget till BRÅ

skall minskas med 10 miljoner kronor. Enligt

motionärerna bör en tydligare akademisk frihet och

ett bredare perspektiv inom det kriminalpolitiska

området eftersträvas, varför verksamheten inom BRÅ

bör minska.

Bidrag till lokalt brottsförebyggande arbete

(Beloppen anges i tusental kronor)

---------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |

| 2004 | 2005 | | | | |

---------------------------------------------------

|7 200 |7 200 | - | - |+ 50 | - |

| | | | |000 | |

---------------------------------------------------

I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens

och oppositionens förslag till anslag till Bidrag

till lokalt brottsförebyggande arbete år 2005.

För år 2004 uppgår anslaget till Bidrag till

lokalt brottsförebyggande arbete till 7,2 miljoner

kronor. Vid ingången av året fanns ett

anslagssparande uppgående till knappt 2,8 miljoner

kronor. Utgiftsprognosen för år 2004 är beräknad

till drygt 9,8 miljoner kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2005 på

7,2 miljoner kronor. Detta innebär att anslaget är

oförändrat jämfört med innevarande budgetår.

I motion Ju468 (kd) yrkas en höjning av anslaget

med 50 miljoner kronor. Dessa ytterligare medel

skall användas till det brottsförebyggande arbetet i

kommunerna, till föräldrautbildning samt till

bebyggelseinriktade åtgärder mot brott.

Brottsoffermyndigheten

(Beloppen anges i tusental kronor)

---------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |

| 2004 | 2005 | | | | |

|inkl. TB | | | | | |

---------------------------------------------------

|23 851 |27 012 | - | - | - | - |

---------------------------------------------------

I tabellen återfinns regeringens förslag till anslag

till Brottsoffermyndigheten år 2005.

För år 2004 uppgår Brottsoffermyndighetens anslag,

inklusive medel som tillförts på tilläggsbudget,

till närmare 24 miljoner kronor. Vid ingången av

året uppgick anslagssparandet till 569 000 kr.

Utgiftsprognosen för år 2004 är beräknad till ca

24,5 miljoner kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2005 på

drygt 27 miljoner kronor. Regeringen föreslår därvid

att anslaget tillförs 4 miljoner kronor fr.o.m. år

2005 mot bakgrund av att antalet ärenden förmodas

fortsätta att öka även de kommande åren. I

anslagsberäkningen har hänsyn även tagits till

beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och

övriga förvaltningskostnader.

Ersättning för skador på grund av brott

(Beloppen anges i tusental kronor)

---------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |

| 2004 | 2005 | | | | |

|inkl. TB | | | | | |

---------------------------------------------------

|74 978 |83 978 |+ 5 | - | - | - |

| | |000 | | | |

---------------------------------------------------

I tabellen återfinns regeringens förslag till anslag

till Ersättning för skador på grund av brott för år

2005.

Från anslaget betalas ersättning av statsmedel

enligt brottsskadelagen (1978:413) för skador på

grund av brott. Utgifterna på anslaget är

huvudsakligen beroende av antalet beviljade

ansökningar om brottsskadeersättning och

ersättningarnas storlek. Anslaget disponeras av

Brottsoffermyndigheten.

För år 2004 uppgår anslaget, inklusive medel som

tillförts på tilläggsbudget, till nästan 75 miljoner

kronor. Vid ingången av året uppgick

anslagssparandet till drygt 3,3 miljoner kronor.

Utgiftsprognosen för år 2004 är beräknad till drygt

79,6 miljoner kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2005 på

nästan 84 miljoner kronor. Brottsoffermyndigheten

har bedömt att belastningen på anslaget kommer att

fortsätta öka under de närmaste åren, huvudsakligen

på grund av att antalet inkomna och avgjorda

brottsskadeärenden fortsätter att öka. Regeringen

avser att noga följa utgiftsutvecklingen för

anslaget.

I motionen Ju 454 (m) föreslås att anslaget

tillförs ytterligare 5 miljoner kronor.

Brottsoffermyndigheten bör, enligt motionärerna,

bestämma brottskadeersättningen till samma belopp

som det skadestånd som domstol kommit fram till

efter sakprövning.

Rättsmedicinalverket

(Beloppen anges i tusental kronor)

-----------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m |fp | kd | c |

| 2004 | 2005 | | | | |

|inkl. TB | | | | | |

-----------------------------------------------------

|219 290 |228 571 |+ 10 |- | - | - |

| | |000 | | | |

-----------------------------------------------------

I tabellen återfinns regeringens och oppositionens

förslag till anslag till Rättsmedicinalverket år

2005.

Vid utgången av år 2003 utnyttjade

Rättsmedicinalverket anslagskrediten med knappt 3

miljoner kronor. För år 2004 uppgår anslaget, efter

tillskott på tilläggsbudget till denna proposition

med 1 miljon kronor, till knappt

219,3 miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år 2004

är beräknad till knappt 219 miljoner kronor, vilket

innebär att verket trots tillskottet kommer att

behöva utnyttja anslagskrediten.

I anslaget för år 2005 ligger ett engångsvist

tillskott om 10 miljoner kronor för att möta den

ökade efterfrågan på Rättsmedicinalverkets tjänster,

med bibehållen kvalitet. I anslagsberäkningen har

hänsyn tagits till beräknade utgiftsökningar för

löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader.

I motion Ju454 (m) yrkas en höjning av anslaget

med 10 miljoner kronor. Dessa ytterligare medel

skall användas till kompetenshöjande åtgärder och

forskningsinsatser.

Gentekniknämnden

(Beloppen anges i tusental kronor)

-----------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m |fp | kd | c |

| 2004 | 2005 | | | | |

-----------------------------------------------------

|2 977 |3 796 | - |- | - | - |

-----------------------------------------------------

I tabellen återfinns regeringens förslag till anslag

till Gentekniknämnden år 2005.

Gentekniknämnden inrättades den 1 juli 1994.

Nämnden skall bl.a. följa den nationella och

internationella utvecklingen på genteknikområdet.

Vid utgången av år 2003 uppgick nämndens

anslagssparande till 78 000 kr. För år 2004 uppgår

Gentekniknämndens anslag till 2 977 000 kr.

Utgiftsprognosen för år 2004 är beräknad till 2 987

000 kr.

Regeringen föreslår ett ramanslag till

Gentekniknämnden för år 2005 på 3 796 000 kr. I

beloppet ingår ett tillskott om 1 000 000 kr för att

nämnden skall kunna hantera arbetsuppgifter som

följer av gemenskapslagstiftning samt för att

nämnden även fortsättningsvis skall kunna anordna

konferenser inom sitt område. Från anslaget sker en

återföring till Domstolsväsendet m.m. för

engångsvisa medel under år 2004 med 205 000 kr. I

anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade

utgiftsökningar för bl.a. löner och lokaler. Den

posten har reducerats med 27 000 kr för lägre

prisomräkning för lön och lokaler avseende tidigare

år.

Rättshjälpskostnader m.m.

(Beloppen anges i tusental kronor)

-----------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m | fp |kd | c |

| 2004 | 2005 | | | | |

|inkl. TB | | | | | |

-----------------------------------------------------

|988 868 | 1 027 | - |+ 30 | - | - |

| | 957 | |000 | | |

-----------------------------------------------------

I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens

och oppositionens förslag till anslag till

Rättshjälpskostnader m.m. för år 2005.

För år 2004 uppgår anslaget till knappt 989

miljoner kronor. Vid ingången av året hade en

anslagskredit om knappt 40 miljoner kronor

utnyttjats. Prognosen för år 2004 pekar på att

utgifterna kommer att uppgå till knappt 1 009

miljoner kronor. Utgifterna kommer således att

överstiga anvisade medel, och vid årets utgång

kommer det att föreligga ett underskott om ungefär

60 miljoner kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag om knappt 1 028

miljoner kronor för år 2005. I anslagsberäkningen

har hänsyn tagits till ökade priser och

timkostnader. För att finansiera offentliga ombud

vid hemliga tvångsmedel har anslaget tillförts

totalt 3 miljoner kronor från anslagen

polisorganisationen, åklagarväsendet och

domstolsväsendet m.m. Från anslaget förs 500 000

kronor till anslaget kriminalvård för att finansiera

tidsbegränsade uppehållstillstånd för målsägande och

vittnen m.m. i samband med människosmuggling.

Slutligen överförs knappt 2,9 miljoner kronor till

anslaget från anslaget Avgifter för vissa

internationella sammanslutningar, då utgifterna för

Centralmyndighetens internationella straff- och

civilrättsliga samarbete fr.o.m. den 1 januari 2005

skall belasta rättshjälpsanslaget.

I motion Ju507 (fp) föreslås en anslagshöjning

med 30 miljoner kronor i syfte att öka tillgången

till allmän rättshjälp. I motionerna stryks under

att rättvisan måste vara tillgänglig för alla.

Liknande synpunkter förs fram i Ju412 och L292 (båda

fp).

Kostnader för vissa skaderegleringar m.m.

(Beloppen anges i tusental kronor)

-----------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m |fp | kd | c |

| 2004 | 2005 | | | | |

|inkl. TB | | | | | |

-----------------------------------------------------

|25 213 |21 291 | - |- | - | - |

-----------------------------------------------------

I tabellen återfinns regeringens förslag till anslag

till Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. år

2005.

Från anslaget, som disponeras av Justitiekanslern,

betalas statens kostnader för vissa skaderegleringar

m.m. Det rör sig bl.a. om ersättning till

frihetsberövade enligt lagen (1998:714) om

ersättning vid frihetsberövanden och andra

tvångsåtgärder samt skadestånd enligt bestämmelserna

om fel och försummelse vid myndighetsutövning i

skadeståndslagen (1972:207). I anslutning till att

sådan ersättning utbetalas kan ersättning även utgå

för ombuds- och rättegångskostnader.

Rättegångskostnader som tillfaller staten från

motparter i sådana mål tillgodoräknas anslaget.

Regeringen framhåller att det är svårt att på

förhand förutse vilka ersättningsanspråk som kommer

att riktas mot staten samt storleken på de belopp

som kan komma att utbetalas. Sedan år 2000 har det

totala utbetalade beloppet ökat för varje år.

För år 2004 uppgår anslaget till knappt 15,3

miljoner kronor. Härtill kommer knappt 10 miljoner

kronor som tillförts på tilläggsbudget. Vid utgången

av år 2003 redovisade anslaget ett underskott på 1

760 000 kr. Utgiftsprognosen för år 2004 är beräknad

till knappt 24 miljoner kronor.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2005 anvisar ett ramanslag på 21 291 000 kr.

Anslaget tillförs 6 000 000 kr mot bakgrund av att

utgifterna de senaste åren kraftigt överstigit det

på förhand anvisade anslaget.

Avgifter till vissa internationella

sammanslutningar

(Beloppen anges i tusental kronor)

-----------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m |fp | kd | c |

| 2004 | 2005 | | | | |

|inkl. TB | | | | | |

-----------------------------------------------------

|9 456 |3 600 | - |- | - | - |

-----------------------------------------------------

I tabellen återfinns regeringens förslag till anslag

till Avgifter till vissa internationella

sammanslutningar år 2005.

Från anslaget betalas årsavgifter till

Haagkonferensen för internationell privaträtt,

Internationella institutet i Rom för unifiering av

privaträtten (UNI-DROIT), Association Internationale

des Hautes Jurisdictions Administratives, Nordiska

Samarbetsrådet för Kriminologi samt Bernunionen

(WIPO=World Intellectual Property Organization).

Från anslaget betalas också bidrag till FN:s Crime

Prevention and Criminal Justice Fund som stöd för

aktiviteter inom Europeiska institutet för

kriminalpolitik (HEUNI). Även bidrag till vissa

andra internationella sammanslutningar med

anknytning till Justitiedepartementets område

betalas från anslaget.

För år 2004 uppgår anslaget, inklusive ett

tillskott på 3 000 000 kr på tilläggsbudget till

denna proposition, till 9 456 000 kr. Vid utgången

av år 2003 redovisade anslaget ett underskott om 314

000 kr. Utgiftsprognosen för år 2004 är beräknad

till knappt 9,8 miljoner kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2005 på 3

600 000 kr. Kostnader för Centralmyndighetens

internationella straff- och civilrättsliga samarbete

skall fr.o.m. den 1 januari 2005 belasta anslaget

Rättshjälpskostnader m.m. Mot den bakgrunden förs 2

856 000 kr till det anslaget.

Utskottets överväganden

Som framgår ovan har riksdagen just beslutat om

utgiftsramen för år 2005, ett beslut som utskottet

tillstyrkte. Ett bifall till här aktuella yrkanden

skulle - i strid med riksdagsordningen - innebära

att utgiftsramen överskrids. Utskottet tillägger att

utskottet i vart fall är förhindrat att pröva frågan

om anslag till Tullverket, (se 4.6.4.

riksdagsordningen). Mot den här angivna bakgrunden

föreslår utskottet att riksdagen avslår i detta

avsnitt behandlade motionsyrkanden, se bilaga 6.

Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag

till fördelning på anslag inom utgiftsområde 4

Rättsväsendet.

Kompetens- och bemötandefrågor inom

rättsväsendet

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas ett stort antal

motionsyrkanden rörande olika

kompetenshöjande insatser inom rättsväsendets

myndigheter samt om bemötande och information

från rättsväsendets företrädare. Utskottet

föreslår, bl.a. med hänvisning till att dessa

frågor löpande uppmärksammas inom

rättsväsendets myndigheter, att riksdagen

avslår samtliga motionsyrkanden. Jämför de

särskilda yttrandena 5-7.

I ett stort antal motioner förespråkas olika

åtgärder för att öka kompetensen inom rättsväsendets

myndigheter och för att myndigheternas företrädare

bättre skall bemöta och lämna information till dem

som i olika sammanhang kommer i kontakt med

myndigheterna.

Sålunda anförs i motionerna Ju270 (c), Ju293 (fp),

Ju316 (v), Ju350 (v), Ju408 (s) och Ju418 (c) att

kompetensen inom rättsväsendet rörande bl.a. våld

och sexualbrott mot kvinnor måste höjas. I

motionerna Ju293, Ju330 (c) och Ju423 (c) påtalas

att bemötandet inom rättsväsendet måste förbättras,

i de två förstnämnda motionerna avseende

sexualbrottsoffer och i den sistnämnda avseende

kvinnor i allmänhet. I motionerna Ju386

(flerpartimotion) och

Ju488 (m) anförs bl.a. att polisens kunskap om barns

situation i miljöer där misshandel förekommer

behöver förbättras. I motion Ju293 påtalas även

behovet av ökad kompetens om invandrarkvinnors

situation.

I motionerna Ju250 (s), Ju315 (v), Ju320 (c),

Ju386 (flerpartimotion), 2003/04:Ju400 (kd), Ju437

(kd), Ju453 (fp), Ju482 (kd), Ju504 (s) och L293

(fp) anförs att åtgärder bör vidtas för att

förbättra barnkompetensen inom rättsväsendet.

Rättshjälpsbiträden anges särskilt i motion Ju250. I

motion Ju320 preciseras yrkandet till att gälla

domstolsväsendet i allmänhet samt i motionerna

2003/04:Ju400, Ju437 och Ju482 till dem som

handlägger sexualbrott mot barn. I motionerna Ju315

och L293 framhålls de i domstolarna som arbetar med

familjemål. I motion Ju386 framhålls vikten av

barnkompetens inom polisen. I motion So593 (s)

anförs att polisen bör anlägga ett barnperspektiv i

utredningar om mäns våld mot kvinnor. I motion Ju432

(s) anförs att åtgärder bör vidtas för att förbättra

bemötandet av barn inom rättsväsendet.

I motion Ju485 (fp) förespråkas en

kompetenshöjning inom rättsväsendet rörande

trafficking.

I motionerna Ju316 (v), Ju424 (mp), Ju435 (s),

Ju448 (flerpartimotion), L295 (fp), U257 (v) och

So604 (c) anförs att kompetensen inom rättsväsendet

om brott mot och situationen för homosexuella,

bisexuella och transpersoner bör förbättras samt att

bemötandet av dessa personer bör förbättras. I

motion Ju424 preciseras yrkandet till att avse

kriminalvården. I motion L295 påtalas även behovet

av att polisen blir bättre på att informera offer

för hatbrott där grunden för brottet är offrets

sexuella läggning. I motionerna Ju435 och Ju448

påtalas även behovet av utökat samarbete mellan

polisen och HBT-organisationer. I motionerna Ju293

och L295 (båda fp) påtalas ett behov av ökad

kompetens om våld i samkönade relationer.

I motionerna Ju292 (fp) och Ju467 (kd) påtalas

vikten av ett bättre bemötande av och en ökad

kompetens om brottsoffer inom rättsväsendet. I

motionerna Ju292, Ju300 (s), Ju363

(flerpartimotion), Ju455 (kd) och Ju467 påtalas

vikten av olika åtgärder för förbättrad information

till brottsoffer och vittnen. I motion Ju363

framhålls särskilt offer för barnpornografibrott. I

motion Ju348 (v) anförs att det föreligger ett behov

av ökad kompetens inom rättsväsendet rörande brott

med rasistiska och högerextrema motiv.

I motion Ju444 (fp) anförs att det bör göras en

sammanställning av polisens etiska riktlinjer. I

motion Ju332 (mp) framhålls vikten av mångkulturell

kompetens och tolerans inom polisen.

I motion Ju205 (m) efterfrågas bl.a. bättre

åklagarkompetens beträffande miljöbrott och i motion

Ju471 (kd) tas frågan om ökad miljöbrottskompetens

inom domstolsväsendet upp. I motion Ju248 (s) anförs

att polisens kompetens behöver öka avseende faktorer

som kan ligga till grund för egenmäktighet med barn.

I motionerna Ju297 (s) och Ju318 (m) förespråkas

inrättandet av ett nationellt resurscentrum för

brottsbekämpning i Linköpingsregionen.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna

om betydelsen av att de anställda inom

rättsväsendets olika myndigheter har hög kompetens.

Utskottet ser det också som självklart att de som

kommer i kontakt med myndigheterna, t.ex.

brottsoffer och vittnen, skall få ett korrekt och

professionellt bemötande från myndighetsföreträdare.

I bemötandet ingår att dessa personer skall erhålla

relevant och lättförståelig information. Dessa

frågor är av central betydelse för möjligheten för

rättsväsendets myndigheter att fullgöra sin uppgift

att värna den enskildes rättstrygghet och

rättssäkerhet samt för det övergripande målet för

kriminalpolitiken, att minska brottsligheten och öka

människors trygghet. Utskottet kan samtidigt

konstatera att det inom rättsväsendets olika

myndigheter kontinuerligt vidtas omfattande åtgärder

för att öka kompetensen hos all personal inom de i

motionerna berörda områdena, som också i stor

utsträckning handlar om prioriterad brottslighet.

Myndigheterna uppmärksammar också betydelsen av goda

rutiner och ett bra bemötande av dem som kommer i

kontakt med rättsväsendets myndigheter. Även om

mycket alltså har gjorts och görs ute på

rättsväsendets myndigheter för att tillgodose dessa

behov är det angeläget att ansträngningarna

intensifieras under de kommande åren. Åtgärder för

att höja kompetensen och uppfylla skyldigheter i

detta avseende bör prioriteras inom ramen för

respektive myndighets anslag och vara ett självklart

inslag i verksamheten. Arbetet skall bedrivas

målmedvetet och vidtagna åtgärder redovisas. I

sammanhanget vill utskottet nämna att det nyligen

inrättats ett etiskt råd inom polisen. Rådet har

till uppgift att belysa polisiär verksamhet utifrån

etiska aspekter. Med hänvisning till vad som nu

anförts finner utskottet inte anledning för

riksdagen att göra något tillkännagivande i dessa

frågor. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

samtliga i detta avsnitt behandlade motionsyrkanden,

se bilaga 7.

Polisväsendet

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt redogörs för polisväsendets

resultat under verksamhetsåret 2003.

Utskottet delar regeringens bedömning att

polisen inte fullt ut uppnått

verksamhetsmålet att minska risken för att

brott begås. Vidare ansluter sig utskottet

till regeringens uppfattning att målen när

det gäller utredning och lagföring uppnåtts.

I avsnittet tar utskottet också ställning

till inriktningen för verksamheten under år

2005. Utskottet behandlar därutöver ett stort

antal motionsyrkanden som i huvudsak rör

polisens organisation, prioritering av olika

slags brottslighet, polisförsörjningen,

resursfördelningen mellan myndigheterna samt

myndighetssamverkan mot terrorism. Samtliga

motionsyrkanden avstyrks med hänvisning till

bl.a. pågående arbete och gällande ordning.

Utskottet ställer sig också bakom regeringens

förslag till ändring i polislagen. Utskottet

har ingen erinran mot regeringens bedömning i

fråga om Säkerhetspolisens framtida

organisation. Jämför reservationerna 1-8 samt

de särskilda yttrandena 8-10.

Inledning

Polisens verksamhet syftar till att förebygga och

beivra brott, upprätthålla allmän ordning och

säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten

skydd och annan hjälp.

Rikspolisstyrelsen (RPS) är central

förvaltningsmyndighet för polisväsendet och har

tillsyn över detta. Till Rikspolisstyrelsen hör

Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och

Polishögskolan. Styrelsen är chefsmyndighet för

Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL).

Rikspolisstyrelsen ingår också i samverkansområdena

Spridning av allvarliga smittämnen, giftiga

kemikalier och radioaktiva ämnen samt Skydd,

undsättning och vård. Samverkansområdena redovisas

under utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot

sårbarhet.

I varje län finns en polismyndighet som ansvarar

för polisverksamheten där. Polismyndigheten leds av

en polisstyrelse. Den består av myndighetens chef

och det antal övriga ledamöter som regeringen

bestämmer och även utser.

Resultatuppföljning

Polisorganisationen

I detta avsnitt redovisas polisorganisationens

resultat under år 2003 såvitt avser den del av

verksamheten som bedrevs inom ramen för

politikområde Rättsväsendet. Närmare bestämt handlar

det om tre verksamhetsgrenar, nämligen

brottsförebyggande arbete, utredning och lagföring

samt övrig verksamhet. I det följande tar utskottet

endast upp de två förstnämnda verksamhetsgrenarna.

Utskottet utgår i huvudsak från de uppgifter som

lämnats i polisens årsredovisning. Den bygger i sin

tur på den nationella resultatmodellen som upptar

olika resultatområden. Dessa är våldsbrottslighet,

ekonomisk brottslighet, narkotikabrottslighet,

trafik, tillgrepps- och skadegörelsebrottslighet och

övrig brottslighet.

Målet för verksamhetsgrenen brottsförebyggande

arbete var att risken för att brott begås skulle

minska. Den brottsförebyggande verksamheten tog i

anspråk 1 990 av de 21 820 årsarbetskrafterna inom

polisen. Fördelningen av det brottsförebyggande

arbetet på de resultatområden som årsredovisningen

bygger på framgår av följande tabell.

Årsarbetskrafter per resultatområde år 2003

-----------------------------------------------------

|Våldsbrott|Ekobrott|Narkotika-|Trafikbrott|Tillgrepp

| Övriga|

| | 1 |brott | |m.m. |brott

|

-----------------------------------------------------

|370 | 6 | 227 | 924 |286 |176 |

-----------------------------------------------------

1 Omfattar inte Ekobrottsmyndighetens och

Skatteverkets verksamhet.

Utskottet har gått igenom polisens

årsredovisning, och utskottet konstaterar

att den på respektive resultatområde

beskriver vilka projekt, insatser och övriga

åtgärder som vidtagits inom området.

Årsredovisningen ger en god bild av hur det

brottsförebyggande arbetet bedrevs.

Ett område som är av särskild betydelse

när det gäller att förebygga brott är

insatserna för ungdomar. Omfattningen av

dessa insatser är svåra att uppskatta

eftersom insatser mot exempelvis våldsbrott

också kan rikta sig mot ungdomar. När det

gäller inriktningen på aktiviteter mot

ungdomsbrott framgår av årsredovisningen

att arbetet gått ut på att markera

toleransnivåer; man har bl.a. ingripit mot

alkohol- och droganvändning och rapporterat

olika förseelser. För att öka närvaron i

ungdomars vardagsmiljöer har polisen i ökad

omfattning varit närvarande på platser där

ungdomar vistas, periodplanerat arbetstiden

utifrån ungdomars vanor, samverkat med olika

aktörer i samhället och inrättat

ungdomsgrupper.

Det brottsförebyggande arbetet har också

en internationell dimension som utskottet

vill lyfta fram. Här handlar det enligt

årsredovisningen i huvudsak om arbete i

projekt, nätverk eller samverkan i mer

tillfälliga kontakter. Samarbetet har ofta

gällt brottslighet med koppling till

öststater eller problemområden som är

gemensamma för de nordiska länderna. Såväl i

central som regional utbildning har

beskrivits hur Europol kan utnyttjas i det

förebyggande arbetet. Dessutom har

information lämnats till polismyndigheterna

vid möten och via intranätet. Lagstiftning

som berör internationell verksamhet har

förmedlats till polismyndigheterna vid olika

konferenser. Utskottet vill för sin del

betona vikten av att de möjligheter som

Europolsamarbetet ger bör utnyttjas i högre

utsträckning. De utbildningsinsatser som

vidtagits är en viktig förutsättning för att

en sådan förbättring skall kunna komma till

stånd.

Utskottet har alltså inga invändningar när

det gäller inriktningen på det

brottsförebyggande arbetet.

Härefter behandlar utskottet frågan om

målet att minska risken för att brott begås

uppnåtts. Det ligger nära till hands att vid

bedömningen utgå från brottsutvecklingen.

Här kan konstateras att den anmälda

brottsligheten totalt sett ökat något (1,3

%) till 1 250 509 brott under år 2003. Bland

våldsbrotten, dvs. misshandel, olaga hot,

våldtäkt och rån, ökade antalet anmälda

brott inom samtliga kategorier utom

rånbrotten. Samtidigt minskade antalet

anmälda tillgreppsbrott medan antalet

skadegörelsebrott ökade. Den största

ökningen stod bedrägeribrotten för - de

ökade med närmare 50 % från 43 431 till

65 559. I hög utsträckning beror ökningen på

ett stort antal ärenden om s.k.

bluffakturor. En viss ökning skedde också

för antalet narkotikabrott och för

trafikbrotten. Det som nu anförts talar i

viss mån för att verksamhetsmålet inte

uppnåtts. Som utskottet ser det kan man

emellertid inte enbart utgå från den anmälda

brottsligheten vid bedömningen av hur väl

polisen lyckats med att förebygga brott. För

vissa brottstyper säger utvecklingen mer om

polisens aktiviteter än om

brottsutvecklingen. Detta gäller exempelvis

narkotikabrott och trafikbrott. Härtill

kommer att brottsutvecklingen också påverkas

av vad andra myndigheter, kommuner m.fl. gör

eller inte gör i fråga om de bakomliggande

orsakerna till brott. Härav följer att man

kan se brottsutvecklingen som ett resultat

av samhällets samlade åtgärder för att

minska brottsligheten. Rikspolisstyrelsen

anför i årsredovisningen att polisen endast

kan lämna ett väsentligt bidrag till att

minska risken för brott. Utskottet vill i

det sammanhanget understryka att polisens

bidrag är just väsentligt.

Det anförda visar att det är svårt att med

hjälp av brottsutvecklingen mäta hur väl

verksamhetsmålet uppnåtts. Vissa effekter på

brottsutvecklingen har dock kunnat

konstateras. Ett exempel kan hämtas från

utvecklingen bland rånbrotten; där ökade

butiksrånen samtidigt som antalet ärenden om

personrån och andra rån minskade. I

årsredovisningen anges att arbetet med att

förebygga våldsbrott varit inriktat på olika

typer av rån samt misshandelsbrott i

anslutning till nöjestillställningar och

restauranger. Flera polismyndigheter har

genomfört projekt och vidtagit utvecklade

åtgärder mot olika typer av rånbrott.

Åtgärderna har omfattat allt från planlagda

insatser till att poliserna mellan de akuta

ingripandeuppdragen i förebyggande syfte

besökt butiker som anses ligga i riskzonen

eller utsatts för rån. Antalet anmälda brott

har utvecklats olika bland

polismyndigheterna. Skillnaderna kan delvis

förklaras av att vidtagna åtgärder inte

pågått lika länge i de aktuella

myndigheterna. Ett annat exempel kan hämtas

från resultatområdet tillgrepps- och

skadegörelsebrott. Här minskar den

bilrelaterade brottsligheten. Mer än hälften

av polismyndigheterna har genomfört projekt

och insatser som fokuserat på

motorfordonsrelaterade brott. Några har

också genomfört insatser mot vaneförbrytare.

En mer samlad bedömning av det

brottsförebyggande arbetet kräver dock att

man vid sidan av brottsutvecklingen även

använder andra kriterier. Polismyndigheterna

har fått göra egna bedömningar av sitt

brottsförebyggande arbete utifrån ett antal

kriterier, exempelvis i vilken utsträckning

man styrt verksamheten i enlighet med

brottsförebyggande strategier. Ett annat

kriterium tar sikte på i vilken utsträckning

man genomfört planlagda insatser mot

konkreta problembilder i syfte att uppdaga

brott. En sammanställning av dessa svar

visar enligt Rikspolisstyrelsen att det

skett en liten positiv utveckling för det

planlagda brottsförebyggande arbetet.

Flertalet myndigheter anser att man nått en

godtagbar nivå.

Enligt Rikspolisstyrelsen har

verksamhetsmålet inte helt uppnåtts.

Slutsatsen följer av styrelsens samlade

bedömning att det inte kan visas att risken

för att brott begås skulle ha minskat under

år 2003. Lokala variationer förekommer dock

och för vissa brottstyper - framför allt

vissa typer av tillgreppsbrott - finns det

positiva resultat även på nationell nivå.

Rikspolisstyrelsen gör också bedömningen att

det skett en liten positiv utveckling för

det planlagda brottsförebyggande arbetet.

Regeringen anser att det är svårt att

bedöma polisens resultat i denna del utifrån

årsredovisningen. Detta följer enligt

regeringen sannolikt delvis av den oklarhet

som råder om vilka polisiära aktiviteter som

skall redovisas som brottsförebyggande.

Vidare konstaterar regeringen att det är av

central betydelse för medborgarnas

rättstrygghet att polisens

brottsförebyggande arbete utvecklas

kontinuerligt.

Utskottet delar regeringens uppfattning

att det är svårt att bedöma resultatet av

det brottsförebyggande arbetet. Som framgått

i det föregående är det svårt att med

utgångspunkt i brottsutvecklingen se några

klara tecken på att det brottsförebyggande

arbetet haft effekt. I stället måste man

använda sig av andra kriterier.

Sammanfattningsvis handlar denna bedömning

om att göra en uppskattning av hur olika

polisiära aktiviteter påverkat risken för

att brott begås. Svårigheten är här - som

regeringen anför - att det inte är alldeles

enkelt att avgöra vilka aktiviteter som är

brottsförebyggande. I dag redovisas nämligen

all ingripandeverksamhet liksom all

trafikövervakning som brottsförebyggande

arbete. Detta sätt att redovisa leder till

att de resurser som anses läggas på

brottsförebyggande arbete uppgick totalt

till ca 6,5 miljarder kronor under år 2003,

dvs. halva anslaget. Utskottet konstaterar

att Rikspolisstyrelsen genomför en översyn

av de resultatmått som används inom polisen.

Inom ramen för detta arbete har man tagit

fram en ny definition av det

brottsförebyggande arbetet. Den anger att

polisiärt brottsförebyggande arbete utgörs

av aktiviteter som polisen genomför - i

samverkan med andra aktörer eller

självständigt - i syfte att förhindra eller

försvåra genomförandet av brott, brottslig

verksamhet eller ordingsstörningar. Som

utskottet ser det kommer denna klargörande

definition att ge bättre möjligheter för

regeringen att styra det brottsförebyggande

arbetet samtidigt som det blir lättare för

polisen att redovisa sitt arbete. Utskottet

noterar också att regeringen i särskild

ordning kommer att ta upp frågan om polisens

brottsförebyggande arbete.

Utskottet övergår till att behandla

verksamhetsgrenen utredning och lagföring.

Målet för denna verksamhetsgren var att fler

brott skulle leda till lagföring och att

kvaliteten skulle höjas på

brottsutredningsverksamheten. Med lagföring

menas att någon blir dömd, godkänner

föreläggande av ordningsbot eller

strafföreläggande eller får en s.k.

åtalsunderlåtelse. Sistnämnda åtgärd

förutsätter att vederbörande erkänner

brottet. I viss utsträckning kan polisen

själv se till att lagföring äger rum. Detta

sker genom att föreläggande om ordningsbot

utfärdas, vilket i praktiken handlar om

trafikbrott. Huvuddelen av polisens bidrag

till verksamhetsmålet består dock av att

efter genomförd utredning av brott redovisa

ärendet till åklagare.

En betydande andel (31 %) av polisens

totala arbetstid under år 2003 användes till

utredning och lagföring. Av det totala

antalet årsarbetskrafter, 21 820, användes

ca 6 300 på denna verksamhetsgren. Kostnaden

uppgick till totalt 5,8 miljarder kronor. I

årsredovisningen lämnas en utförlig

redogörelse för varje resultatområde för

utvecklingen av utredningsverksamheten.

Fördelningen av dessa 5,8 miljarder kronor

på respektive resultatområde framgår av

följande tabell.

Utredningsresursernas fördelning på

resultatområde år 2003

----------------------------------------------------

|Våldsbrott|Ekobrott|Narkotika-|Trafikbrott|

Tillgrepp |

Övriga |

| | |brott | |m.m. |brott

|

----------------------------------------------------

|36 % |2 % | 12 % | 6 % |29 % |15 %|

----------------------------------------------------

Den brottskategori som tar mest resurser i

anspråk är alltså våldsbrotten. Enligt

årsredovisningen tyder mycket på att

våldsbrottsärendena blivit både allvarligare

och svårare att utreda. Såvitt gäller

ekobrotten bör framhållas att polisen bara

handlägger en del av de ärenden som gäller

denna typ av brott. En stor del sköts av

Ekobrottsmyndigheten. Dessutom har

Skatteverket övertagit vissa enklare

ärenden.

Till underlag för bedömningen av

måluppfyllelsen finns det anledning att

redovisa några nyckeltal. Utvecklingen av

ett antal sådana nyckeltal framgår av

följande tabell.

Utredningsverksamheten åren 1997-2003

-----------------------------------------------------

|År |Inkomna |Till |Genomström-|Balans 31.12 |

| |ärenden |åklagare|ningstider| |

----------------------------------------------------

| | | | |Totalt|varav >1|

| | | | | | år |

----------------------------------------------------

|1997 |1 159 |185 602 |41 dagar |187 |40 625 |

| |018 | | |754 |(22 %) |

----------------------------------------------------

|1998 |1 174 |186 899 |47 dagar |164 |39 742 |

| |730 | | |500 |(24 %) |

----------------------------------------------------

|1999 |1 153 |172 331 |48 dagar |160 |30 895 |

| |103 | | |566 |(19 %) |

----------------------------------------------------

|2000 |1 163 |189 368 |44 dagar |155 |29 800 |

| |187 | | |173 |(19 %) |

----------------------------------------------------

|2001 |1 141 |187 244 |43 dagar |136 |22 555 |

| |912 | | |996 |(16 %) |

----------------------------------------------------

|2002 |1 197 |189 179 |37 dagar |136 |21 001 |

| |197 | | |438 |(15 %) |

----------------------------------------------------

|2003 |1 227 |194 671 |37 dagar |142 |20 582 |

| |578 | | |820 |(14 %) |

----------------------------------------------------

Av de resultatmått som tabellen innehåller

är det framför allt uppgifterna om antalet

ärenden som lämnats till åklagare som är

intressanta när det gäller att bedöma om

målet att öka lagföringen uppfyllts. Totalt

sett ökade antalet ärenden som redovisades

till åklagare med knappt 3 %, men andelen i

förhållande till antalet inkomna ärenden var

oförändrad - 16 %. Här måste dock framhållas

att balansavarbetningar som skett under

perioden typiskt sett leder till att fler

ärenden redovisas till åklagare. Ökningen

kan också till en del vara ett resultat av

det ökade inflödet av

narkotikabrottsärenden, vilka ofta är

ärenden som gäller innehav eller eget bruk,

dvs. enklare ärenden.

Totalt sett har alltså antalet ärenden som

lämnats till åklagare ökat. Av följande

tabell framgår utvecklingen sedan år 2001

när det gäller antalet ärenden som lämnas

till åklagare för respektive resultatområde.

Inom parentes anges andelen i förhållande

till antalet inkomna ärenden av samma slag.

Antal och andel ärenden till åklagare

---------------------------------------------------

|År |Vålds-|Eko- |Narkotika-|Trafik-|Tillgrepp|

Övriga |

| |brott|brott |brott | |m.m. | |

| | | | |brott | |brott

|

---------------------------------------------------

|2001 |24 | 599 |17 011 |69 |49 723 |26 |

| |145 | | |018 | |748 |

| | |(61 |(72 %) | |(7 %) | |

| |(26 |%) | |(45 | |(23 |

| |%) | | |%) | |%) |

---------------------------------------------------

|2002 |24 | 415 |19 118 |72 |47 872 |25 |

| |204 | | |000 | |570 |

| | |(43 |(68 %) | | (6 %) | |

| |(25 |%) | |(43 | |(21 |

| |%) | | |%) | |%) |

---------------------------------------------------

|2003 |24 |496 |21 228 |71 |50 828 |25 |

| |494 | | |841 | |784 |

| | |(47 |(72 %) | |(7 %) | |

| |(24 |%) | |(43 | |(17 |

| |%) | | |%) | |%) |

---------------------------------------------------

Av tabellen följer att antalet ärenden till

åklagare ökade i samtliga kategorier utom

när det gäller trafikbrotten, där en

marginell minskning skedde. När det gäller

våldsbrotten kan man notera att andelen som

lämnas till åklagare minskat något. På

narkotikaområdet har som framgått ovan

ärendena ändrat karaktär och blivit mindre

komplicerade, vilket lett till en liten

ökning av andelen ärenden till åklagare.

Beträffande tillgrepps- och

skadegörelsebrott har andelen av inkommande

ärenden som redovisats till åklagare ökat

något. Enligt årsredovisningen beror detta

sannolikt på ett ökat antal inkomna ärenden

med stöld i butik, varuhus och dylikt, dvs.

en brottskategori där uppklaringsprocenten

brukar vara hög. När det gäller kategorin

övriga brott noterar utskottet att antalet

ärenden som redovisats till åklagare ökat

något, medan andelen i förhållande till

antalet inkomna ärenden minskat. Att andelen

minskat trots att antalet ökat är en följd

av att antalet inkomna ärenden ökat

kraftigt. Som framgått i det föregående är

den ökningen i stor utsträckning hänförlig

till bedrägerier genom s.k. bluffakturor.

Som framgått i det föregående kan polisen

lagföra personer genom föreläggande av

ordningsbot. Denna möjlighet användes i ökad

utsträckning under år 2003. Antalet brott

som ledde till lagföring genom ordningsbot

ökade med 4,1 % jämfört med år 2002 till

nästan 249 600. Ökningen beror på att

polisen i högre utsträckning har använt

möjligheterna att utfärda föreläggande vid

andra tillfällen än just vid

brottstillfället. Denna metod för att

avsluta ärenden innebär en mer

kostnadseffektiv lagföring jämfört med att

redovisa ärenden till åklagare.

Det nu aktuella verksamhetsmålet går också

ut på kvaliteten i brottsutredningarna skall

höjas. Här noterar utskottet att

medelgenomströmningstiderna för de flesta

brottstyper minskat även om den sammanlagda

genomströmningstiden inte förändrats. Det

finns också skäl att framhålla att

satsningar gjorts för att höja kompetensen

hos den personal som sysslar med

anmälningsupptagning och att stor vikt lagts

vid att få till stånd en väl fungerande

förundersökningsledning även utanför

kontorstid. Härtill kommer att

balanssituationen förbättrats såtillvida att

andelen ärenden äldre än ett år minskat

något.

Rikspolisstyrelsen anser att

verksamhetsmålet uppnåtts.

Regeringen anför i budgetpropositionen att

målet för verksamhetsgrenen har uppfyllts,

men att det fortfarande finns stort utrymme

för att förbättra polisens brottsutredande

verksamhet. Vidare anför regeringen att den

totala uppklaringsprocenten var 29 % under

år 2003, varav 15 % utgjordes av

personuppklarade brott och 14 % var s.k.

teknisk uppklaring där ingen gärningsman

bundits till något enskilt brott. Regeringen

anser att nivån på per-sonuppklaringen inte

är godtagbar. På sikt är därför en kraftigt

ökad per-sonuppklaring en viktig uppgift för

polisen. Här hänvisar regeringen till

pågående arbete med att förbättra

utredningsverksamheten, bl.a. till ett nytt

nationellt koncept. Regeringen aviserar

också att man i särskild ordning kommer att

ta upp frågan om att låta hela

utredningsprocessen skötas av en och samma

polisman. Regeringen konstaterar vidare att

resultatmåttet antal ärenden till åklagare

är vagt i den meningen att

verksamhetsförbättringar kan leda till såväl

att antalet ökar som att det minskar. Det

problemet bör enligt regeringen polisen

kunna komma till rätta med i den översyn som

Rikspolisstyrelsen genomför av

resultatredovisningen.

Utskottet konstaterar i likhet med

regeringen att verksamhetsmålet uppnåtts,

dvs. antalet ärenden som redovisats till

åklagare har ökat. Som framgått ovan finns

också flera skäl för att anse att kvaliteten

på brottsutredningarna ökat.

När det gäller just formuleringen av

verksamhetsmålet vill emellertid utskottet

för sin del betona att en ökning av antalet

ärenden som redovisas till åklagare som

regel får anses vara positivt. De ärenden

som inte lämnas till åklagare skrivs ju av

eller redovisas som balanserade. Det kan

visserligen hävdas att också en minskning av

antalet ärenden som redovisats till åklagare

bör tolkas positivt. En sådan utveckling kan

vara resultatet av en mer rationell

utredningsverksamhet med mer strikta

kriterier för när det finns skäl att lämna

ärendet till åklagare. Detta är i och för

sig riktigt ur ett rent

resursanvändningsperspektiv - det finns ju

ingen anledning att överlämna utsiktslösa

ärenden till åklagare. Som utskottet ser det

är detta dock ett lite väl snävt perspektiv.

Verksamheten bör ju självfallet drivas så

att det finns tillräckliga skäl för att

lämna ett ärende till åklagare när det är

motiverat. Slutsatsen av det anförda blir

att ökningen av antalet ärenden som

redovisats till åklagare bör uppfattas

positivt.

Antalet ärenden som redovisats till

åklagare säger emellertid inte allt. Man får

en mer nyanserad bild om man sätter antalet

överlämnade ärenden i relation till hur

många ärenden som kom in. Härutöver måste

självfallet resursåtgången beaktas. När det

gäller våldsbrott, narkotikabrott och trafik

har antalet utredningstimmar ökat. På övriga

resultatområden har antalet timmar minskat.

Resultaten i form av förändringar när det

gäller andelen ärenden som redovisats till

åklagare ligger i linje med vad man kan

förvänta sig utifrån det antal

utredningstimmar som använts. När det gäller

våldsbrottsärendena har dock en liten

minskning skett. Detta beror sannolikt på

att våldsbrottsärendena blivit svårare att

utreda.

Slutligen vill utskottet understryka att

uppklaringsprocenten som regeringen

redovisar är en genomsnittssiffra som avser

all brottslighet. För vissa brottstyper är

dock uppklaringsprocenten högre och för

vissa är den lägre. Hur uppklaringsprocenten

ser ut nedbruten på olika brott framgår av

bilaga 8 till betänkandet.

Säkerhetspolisen

Säkerhetspolisen skall leda och bedriva

polisverksamhet som syftar främst till att

förebygga brott mot rikets säkerhet.

Verksamheten inom Säkerhetspolisen består av

fyra huvudområden, nämligen kontraspionage,

terrorism-bekämpning, författningsskydd och

säkerhetsskydd. Resursfördelningen på dessa

huvudområden framgår av tabellen nedan. Inom

parentes anges kostnadens andel av

Säkerhetspolisens totala kostnader.

Resursanvändningen inom Säkerhetspolisen år

2003

---------------------------------------------------

|Säkerhetsskydd|Författnings-|Kontraspionage|

Terrorism- |

| |skydd | |bekämpning|

---------------------------------------------------

|242 mkr (38 |61 mkr (10 |122 mkr (19 |180 mkr (28

|

| %) | %) | %) | %) |

---------------------------------------------------

Terrorismbekämpningen syftar till att

bekämpa internationell terrorism samt att

förebygga och avslöja flyktingspionage och

annan förföljelse av utlänningar i Sverige

från regimer eller organisationer i andra

länder som förknippas med politiskt

motiverat våld, s.k. statsterrorism. I

uppgiften ingår också att göra analyser av

hot som riktas mot skyddspersoner och

statsbesök eller liknande händelser och

vidta därav föranledda åtgärder. Även under

år 2003 har terrorismbekämpningen varit en

prioriterad uppgift för Säkerhetspolisen.

Här har man bl.a. följt upp islamistiska,

extremistiska nätverk, bl.a. al-Qaida. I

samband med detta har Säkerhetspolisens

internationella arbete intensifierats. Det

har konstaterats kontakter mellan grupper

och individer som tidigare varit okända för

Säkerhetspolisen. Inom dessa strukturer

finns personer som har sina rötter i t.ex.

Nordafrika och Mellanöstern, men även andra

generationens invandrare födda i Sverige

samt svenska män och kvinnor som konverterat

till islam. Efter ingripande från

Säkerhetspolisen har flera misstänkta

underrättelseofficerare utvisats från

Sverige som ett led i bekämpningen av

flyktingspionaget. Ett annat viktigt inslag

i arbetet med att förebygga terrorism är att

verka för att utländska medborgare som är

aktiva för organisationer som utövar

politiskt motiverat våld skall avvisas eller

utvisas från Sverige. Detta sker bl.a. genom

yttranden till Migrationsverket,

Utlänningsnämnden och regeringen. Under året

avgavs över 2 000 yttranden. Ytterligare en

viktig uppgift är att försvåra eller stoppa

finansieringen av terrorism. För att

underlätta kontakter mellan berörda

myndigheter har Säkerhetspolisen initierat

ett informellt myndighetsnätverk för

diskussion om frågor som rör finansieringen

av terrorism.

Kontraspionaget har till huvudsaklig

uppgift att förebygga och avslöja spioneri

och olovlig underrättelseverksamhet i

Sverige eller mot svenska intressen.

Främmande länders underrättelseverksamhet

har inte minskat de senaste åren och

alltfler fall där konspirativa metoder

använts har uppdagats. Säkerhetspolisen har

noterat att det vid sidan av de

traditionella underrättelsemålen som politik

och försvar har skett en prioritering av

inhämtning av civil spetsteknologi. För att

förebygga och avslöja den olagliga

underrättelseverksamheten har man inom

kontraspionaget arbetat med fältarbete och

analyser av olika fenomen. Vidare har man

haft kontinuerliga kontakter med delar av

det svenska samhället.

Författningsskyddsverksamheten syftar till

att förebygga och avslöja brott mot rikets

inre säkerhet, dvs. olaglig verksamhet som

syftar till att med våld, hot eller tvång

ändra vårt statsskick, förmå politiska organ

eller myndigheter att fatta beslut i viss

riktning eller hindra enskilda medborgare

från att utöva sina grundlagsfästa fri- och

rättigheter. Detta arbete har främst handlat

om kriminella aktiviteter inom den

högerextrema vit makt-miljön och den

vänsterorienterade autonoma miljön. Vit

makt-miljöns aktörer har varit mer aktiva

under år 2003 jämfört med tidigare

såtillvida att de arrangerat fler torgmöten

och andra typer av offentliga aktiviteter.

Preliminära uppgifter tyder på en ökad

brottslighet. Säkerhetspolisen har också

samarbetat med Justitiekanslern,

Ekobrottsmyndigheten och polismyndigheterna

i syfte att beivra vit makt-propagandan, som

är en viktig inkomstkälla för att finansiera

organisationernas verksamhet.

Verksamheten inom säkerhetsskyddet syftar

till att åstadkomma ett skydd mot hot som

riktar sig mot rikets säkerhet och mot

terrorism. Genom kontroll, rådgivning och

upplysningar medverkar säkerhetsskyddet till

att företag och myndigheter kan vidmakthålla

ett tillfredsställande skydd för sina

verksamheter. Under år 2003 har särskild

vikt lagts vid informationssäkerhet och

teknisk sårbarhet, och i dessa sammanhang

har man samverkat med såväl andra

myndigheter som svenskt näringsliv. Här har

uppmärksammats att ett stort antal aktörer

fortsätter att visa ökat intresse och

förmåga att genomföra olika typer av IT-

relaterade angrepp.

Även det mer traditionella

säkerhetsskyddsarbetet med

tillträdesbegräns-ning, säkerhetsprövning

och kontroll har utgjort en viktig del av

verksamheten under året. Av

Säkerhetspolisens verksamhetsberättelse

framgår att myndigheterna alltjämt har svårt

att identifiera vad som är skyddsvärt med

hänsyn till rikets säkerhet och skyddet mot

terrorism. Säkerhetspolisen arbetar med att

få till stånd en ändring. Närmare 8 000

personer har fått information och

säkerhetsskyddsrådgivning. Dessutom har

kurser anordnats för säkerhetsskyddschefer

och handläggare vid ca 50 civila

myndigheter. Efter mordet på utrikesminister

Anna Lindh satsades ytterligare resurser på

rådgivning avseende förbättringar av

säkerhetsskyddet för den centrala

statsledningen. Efter framställan genomförs

också registerkontroll, under året

kontrollerades ca 60 000 personer.

Till säkerhetsskyddet hör också

personskyddsverksamheten. Den omfattar det

bevaknings- och säkerhetsarbete som avser

den centrala statsledningen, kungafamiljen

och utländsk diplomatisk personal eller som

utförs vid statsbesök och liknande

händelser. Vissa personer har permanent

personskydd. Vid sidan härav fick temporärt

personskydd sättas in vid ca 100 tillfällen,

till övervägande delen vid statsbesök och

liknande händelser. Ett stort antal

temporära skyddsinsatser följde efter mordet

på Anna Lindh.

Regeringen gör i budgetpropositionen

bedömningen att Säkerhetspolisen uppnått det

övergripande målet att förebygga brott mot

rikets säkerhet och terrorism. Kampen mot

terrorismen kräver ett välfungerande

internationellt samarbete. Det är därför

positivt att Säkerhetspolisen fortsatt sitt

samarbete med utländska säkerhets- och

underrättelsetjänster. Vidare anför

regeringen att det är en viktig uppgift för

Säkerhetspolisen att förhindra att

terrorister utnyttjar Sverige för planering,

finansiering och genomförande av attentat i

andra länder.

Regelverket och rutinerna för

personskyddet har nyligen setts över av en

särskild utredare. I betänkandet

Personskyddet för den centrala

statsledningen (SOU 2004:108) föreslås

bl.a. att det vid hotbildsbedömningar inte

bara bör tas hänsyn till kända hot utan

också till eventuella och latenta hot.

Vidare föreslås att Regeringskansliet skall

strama upp rutinerna för hantering av

inkomna hot samt inträffade incidenter.

Utredaren bedömer att livvaktsstyrkan

behöver utökas rejält.

Utskottet håller med regeringen om att det

övergripande målet för Säkerhetspolisens

verksamhet uppnåtts. Till frågan om

myndighetssamverkan mot terrorismen

återkommer utskottet i det följande.

Personal

Den 31 december 2003 fanns det 23 062

anställda inom polisen (se tabell nedan).

Anställda inom polisen åren 1997-2003

-----------------------------------------------------

|År | Antalet |Därav poliser | Därav |

| |anställda | |civilanställda|

| | den 31 | | |

| | december | | |

-----------------------------------------------------

|1997 | 22 755 | 16 783 | 5 972 |

-----------------------------------------------------

|1998 | 21 951 | 16 429 | 5 522 |

-----------------------------------------------------

|1999 | 22 009 | 16 201 | 5 808 |

-----------------------------------------------------

|2000 | 22 294 | 16 089 | 6 205 |

-----------------------------------------------------

|2001 | 22 708 | 16 120 | 6 588 |

-----------------------------------------------------

|2002 | 22 918 | 16 149 | 6 769 |

-----------------------------------------------------

|2003 | 23 062 | 16 292 | 6 770 |

-----------------------------------------------------

Av det totala antalet anställda var 16 292

poliser och 6 770 civilanställda. Under året

slutade 388 poliser. Efter det att ca 530

nyutbildade poliser anställts blev det en

nettoökning med 143 poliser jämfört med år

2002.

Andelen kvinnor bland poliserna var drygt

19 %. Motsvarande siffra bland de

civilanställda var knappt 72 %. Medelåldern

var 46 år. Personalomsättningen var låg. Av

de 388 poliser som slutade under året gjorde

80 stycken (0,5 % av samtliga poliser) det

av andra skäl än ålder eller ohälsa.

Den totala sjukfrånvaron inom polisen

minskade under året med 0,5 procentenheter

till 5,5 %. Sjukfrånvaron för kvinnor var

högre än den för män både bland poliser och

bland civilanställda. Närmare uppgifter om

långtidssjukskrivningar finns endast för

andra halvåret 2003. Av den totala

sjukfrånvaron utgjorde

långtidssjukfrånvaron, definierat som

sjukfrånvaro 60 dagar eller mer, 75,5 %.

Verksamhetsinriktning år 2005

Utskottet har som framgått under rubriken

Utgiftsramen och anslagen tillstyrkt

regeringens förslag till anslag för år 2005

med närmare 15 miljarder kronor till

Polisorganisationen och ca 645 miljoner

kronor till Säkerhetspolisen.

För år 2005 gäller som övergripande mål

för de verksamhetsområden där

polisorganisationen är verksam att brott

skall förebyggas, att utrednings-

verksamheten skall bedrivas med högt ställda

krav på rättssäkerhet och kvalitet, att fler

brott skall leda till lagföring samt att de

arbetsuppgifter som inte är brottsbekämpande

skall utföras med utgångspunkt i

medborgarnas behov. Härutöver uttalar sig

regeringen i budgetpropositionen om

inriktningen av verksamheten inom polisen.

Utskottet noterar i detta avseende bl.a.

följande.

Polisen har en central roll i det

brottsförebyggande arbetet och ett

huvudansvar för brottsutredningarna. Därför

är det enligt regeringen avgörande för en

framgångsrik brottsbekämpning att polisen

har tillräcklig kapacitet och hög

professionell kompetens. De ökade resurser

som tillförts och kommer att tillföras under

mandatperioden gör det möjligt att utbilda 4

000 nya poliser. Det är angeläget att

polisen betydligt oftare än i dag är

förundersökningsledare i ärenden som gäller

brott av mindre allvarligt slag.

Närpolisområdena skall vara tillräckligt

stora för att vara kraftfulla och flexibla,

men inte större än att de behåller den

lokala förankringen. Fortsatta satsningar på

och utveckling av det arbete som har sitt

ursprung i närpolisreformen är avgörande för

att det brottsförebyggande arbetet skall bli

framgångsrikt i längden. Det är viktigt att

polisen tar till vara kunskaper om vad som

fungerar i det brottsförebyggande arbetet

och sprider dessa erfarenheter i

organisationen.

Det operativa polisarbetet skall i

huvudsak bedrivas lokalt, men samarbetet

över geografiska och organisatoriska gränser

skall öka. För det ändamålet bedriver

Rikspolisstyrelsen ett arbete med att

utveckla bl.a. kriminalunder-

rättelseverksamheten, kriminaltekniken samt

personal- och ekonomiadmini-stration. Detta

arbete går under benämningen En nationell

polis.

Det är angeläget att Rikspolisstyrelsen

fortsätter att kontinuerligt pröva och

utvärdera olika metoder för att öka den

polisiära närvaron och servicen i

glesbygden.

Arbetet med att anpassa arbetstiderna

efter verksamhetens behov fortsätter.

Regeringens ambition är att utvecklingen

skall fortsätta.

Det är viktigt att verksamheten vid SKL

både kvantitativt och kvalitativt kan hålla

jämna steg med den ökade efterfrågan på

undersökningar.

Utbytet av information med Europol och

inom exempelvis Östersjösamarbetet är av

stor betydelse. Det är viktigt att

polismyndigheterna har god förmåga att

använda de internationella instrument som

har relevans för brottsbekämpningen.

Polisen skall aktivt delta i arbetet med

att förbättra förutsättningarna för

integration, mångfald och jämställdhet.

Inom Säkerhetspolisen pågår ett

utvecklingsarbete som i ett första steg

kommer att inriktas på organisation och

ledning, system för planering, uppföljning,

utvärdering och kvalitetssäkring,

kompetensförsörjning samt kommunikation.

Polisen skall fortsätta att vidareutveckla

sin förmåga att bekämpa vålds- och

narkotikabrottslighet samt brott med

rasistiska eller främlingsfientliga inslag,

ekonomisk brottslighet samt brott mot

miljön. Därutöver skall våldsbrott mot

utsatta grupper som kvinnor och barn

särskilt uppmärksammas. Detsamma gäller

ungdomsbrottsligheten liksom brottslighet

med antisemitiska eller homofobiska inslag

samt olaga diskriminering.

Utskottet har ingen erinran mot

regeringens bedömningar i denna del. Till

frågan om prioritering av olika slags

brottslighet återkommer utskottet i det

följande.

Organisationsfrågor

Ändring i polislagen

Grundläggande bestämmelser om polisens

organisation finns i polislagen (1984:387).

Varje län utgör ett polisdistrikt. Inom

varje län finns en polismyndighet som

ansvarar för polisverksamheten där (4 §).

För ledningen av en polismyndighet skall det

enligt 5 § polislagen finnas en

polisstyrelse. Styrelsen får enligt 5 a §

inrätta en eller flera polisnämnder för att

under polisstyrelsen leda myndigheten inom

den eller de delar av polisdistriktet som

styrelsen bestämmer. En polisnämnd består av

polischefen, dvs. länspolismästaren, och

hans ställföreträdare, dvs. den biträdande

länspolismästaren samt ett antal ledamöter

som polisstyrelsen utser. Polisstyrelsen får

också bestämma att den som är chef för ett

polisområde skall ingå.

I budgetpropositionen föreslår regeringen

en ändring i 5 a § polislagen som innebär

att antingen chefen för ett polisområde,

polischefen eller den ställföreträdande

polischefen skall ingå i en polisnämnd.

Lagförslaget finns i bilaga 2 till

betänkandet. Syftet med lagändringen är att

minska det antal sammanträden som

polischefen och dennes ställföreträdare

annars måste närvara vid. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag.

Polisorganisationen

Några motioner rör polisens organisation. I

motion Ju489 (c) hävdas att den nuvarande

decentraliserade polisorganisationen bör

behållas. I motion Ju501 (fp) efterfrågas en

utredning av strukturfrågor inom polisen.

Motionärerna bakom Ju390 (m) förordar en

sammanläggning av DNA-relaterad verksamhet

hos SKL och Rättsmedicinalverket.

Vad först gäller frågan om strukturfrågor

inom polisen noterar utskottet att

Göteborgskommittén lämnade sitt

slutbetänkande (SOU 2002:122) i januari

2003. Kommittén hade tillkallats mot

bakgrund av bl.a. oroligheterna i samband

med Europeiska rådets möte i Göteborg i juni

2001. Kommittén pekade i betänkandet på

bl.a. samordning som ett av de områden som

polisen behöver förbättra. Kommittén

konstaterade också att det finns brister i

polisens utbildning och utrustning.

Göteborgskommittén framförde också att de

brister som den hade funnit vid polisens

insatser för att förebygga och bekämpa

allvarliga ordningsstörningar föreföll

finnas inom polisen som helhet.

Med anledning av kommitténs uttalanden har

det inom Justitiedepartementet genomförts

ett arbete som utmynnat i

departementspromemorian Strukturella brister

inom polisen (Ds 2004:34). I promemorian

lämnas flera förslag på åtgärder. Här

handlar det bl.a. om att Rikspolisstyrelsen

bör ta ett större ansvar för

grundutbildningen av poliser och att

regeringen bör överväga en grundläggande

polischefsutbildning. Också frågor om

vidareutbildning inom polisen tas upp i

promemorian. Det finns enligt vad som anförs

i promemorian anledning för

Rikspolisstyrelsen att utöva en fastare

styrning på flera områden som den förfogar

över, exempelvis när det gäller utbildning

och utrustning. Promemorian har

remissbehandlats. Remisstiden gick ut den 29

oktober i år.

Rikspolisstyrelsen hade redan före

överlämnandet av Göteborgskommitténs

betänkande identifierat flera av de brister

som kommittén redovisar, t.ex. inom ramen

för det arbete som bedrivs inom

polisorganisationen under benämningen En

nationell polis. Det är ett förändrings- och

utvecklingsarbete som berör hela

polisverksamheten och som utgår från ett

nationellt helhetsperspektiv på

verksamheten. Grundtanken är att polisens

sammanlagda resurser och samlade kompetens

skall ses som gemensamma. Det operativa

polisarbetet skall även fortsättningsvis

huvudsakligen bedrivas lokalt, men med ökat

samarbete över geografiska och

organisatoriska gränser. Exempel på frågor

som ingår i En nationell polis är följande:

nationellt kontaktcentrum med ett gemensamt

telefonnummer till polisen,

trafikpolisverksamheten, ekonomi- och

personaladministration, utbildning och

kompetensutveckling, gemensamma

kommunikationscentraler,

utredningsverksamheten och taktikutveckling.

Rikspolisstyrelsen har det övergripande

ansvaret för En nationell polis men det

egentliga utvecklings- och

förändringsarbetet utförs vid de

polismyndigheter och på de arbetsenheter som

normalt har ansvaret. Ett antal områden inom

En nationell polis har redan genomförts. Här

handlar det exempelvis om gemensam drift-

och teknikorganisation inom IT-området,

kriminalunderrättelseverksamhet,

kriminaltekniken och sjöpolisverksamheten.

Utskottet vill inledningsvis uttala sitt

stöd för grundtanken bakom det arbete som

bedrivs inom ramen för En nationell polis,

dvs. att polisens sammanlagda resurser och

samlade kompetens skall ses som gemensamma

samt att det operativa polisarbetet skall

bedrivas huvudsakligen lokalt. Det är

angeläget att polisens resurser används på

ett effektivt sätt, särskilt mot bakgrund av

det ansträngda ekonomiska läget. Det är

vidare angeläget att det finns en nationell

samordning kring frågor om utbildning och

kompetensutveckling. I detta sammanhang bör

det framhållas att det är en fördel att det

endast finns en polisorganisation i Sverige.

Utskottet kan vidare konstatera att frågan

om strukturella brister inom polisen

uppmärksammats, och att förslag på åtgärder

finns i den promemoria som nu

remissbehandlats. I vilken mån det finns

behov av ytterligare utredning på området -

såsom föreslås i motion Ju501 - får

beredningen av promemorian utvisa. För

närvarande ser utskottet inget behov för

riksdagen att uttala sig i frågan. Riksdagen

bör avslå motion Ju501 i denna del.

Utskottet övergår till att behandla frågan

en decentraliserad polisorganisation. En

polismyndighet kan besluta att dela upp

verksamheten inom myndigheten i olika

polisområden. Det är i så fall

polisstyrelsen som fattar ett sådant beslut.

Utskottet konstaterar att frågan om i

vilken utsträckning en polismyndighet skall

inrätta polisområden för ett mindre område

inom distriktet eller inte är en fråga som

myndigheterna själva förfogar över.

Utskottet utgår från att polisstyrelserna

gör noggranna överväganden vid beslut i

dessa frågor. Utskottet föreslår att

riksdagen avslår motion Ju489 i denna del.

Vad härefter gäller frågan om en

sammanläggning av de DNA-relaterade

verksamheterna vid SKL och

Rättsmedicinalverket håller utskottet med

motionärerna såtillvida att det är angeläget

att samtliga myndigheter bedriver sin

verksamhet så kostnadseffektivt som möjligt.

I regleringsbreven för år 2003 fick berörda

myndigheter i uppdrag att samordna

verksamheterna med DNA-undersökningar. Efter

hand visade det sig att de ursprungliga

tankarna på en gemensam analysplattform inte

skulle leda till samordningsvinster. Detta

hängde samman med den tekniska utvecklingen

på området. Det ursprungliga

regeringsuppdraget har sålunda formulerats

om så att det numera inte är begränsat till

DNA-undersökningar utan omfattar samverkan

på områden där sådan samverkan är möjlig.

Uppdraget skall redovisas i samband med

årsredovisningen för år 2004. I viss

utsträckning kan detta beröra DNA-

verksamhet.

Utskottet anser att önskemålet i motion

Ju390 får anses vara tillgodosett med det

uppdrag som lämnats till SKL och

Rättsmedicinalverket, och utskottet föreslår

att riksdagen avslår motionen.

Säkerhetspolisens organisation

Den centrala Säkerhetspolisens organisation

består av fyra huvudenheter. Det är

regeringen som förfogar över denna

indelning. Denna ordning har gällt sedan år

1989.

I budgetpropositionen gör regeringen

bedömningen att den centrala organisationen

av Säkerhetspolisen inte behöver bestå av

fyra huvudenheter och att regeringen bör

kunna överlåta åt Säkerhetspolisen att

bestämma sin närmare organisation.

Bedömningen grundas på att det inte längre

framstår som en ändamålsenlig ordning att

låta organisationen vara låst till fyra

huvudenheter. I en modern organisation måste

det finnas utrymme för flexibilitet som

möjliggör en anpassning av verksamheten till

den utveckling som sker i samhället. I

likhet med vad som gäller för övriga

myndigheter bör regeringen kunna överlåta åt

Säkerhetspolisen att själv bestämma sin

organisation.

Utskottet har ingen erinran mot

regeringens bedömning.

Övriga frågor

Resursfördelningen mellan myndigheterna

m.m.

Inom anslaget till polisorganisationen skall

Rikspolisstyrelsen tilldela

polismyndigheterna medelsramar.

Rikspolisstyrelsen genomför arbetsmöten,

resultatdialoger och temadagar med

polismyndigheterna. Detta är viktiga

instrument för att bl.a. fördela resurserna

på ett sätt som säkerställer en rationell

polisverksamhet i hela landet.

Arbetsmöten genomförs årligen med

polismyndigheterna i Stockholm, Västra

Götaland och Skåne samt vartannat år med

övriga myndigheter. Vid dessa möten

diskuterar representanter för

Rikspolisstyrelsens arbetsenheter

verksamhetens resultat samt personal- och

ekonomifrågor med sina motsvarigheter på

myndigheterna.

Resultatdialoger genomförs årligen med ett

urval av myndigheter. Rikspolischefen och

överdirektören möter respektive

myndighetschef tillsammans med deras

medarbetare och diskuterar verksamhetens

resultat och konsekvenser för de kommande

åren.

Varje år arrangeras temadagar varvid

särskilt intressanta frågeställningar

diskuteras med representanter från ett antal

berörda myndigheter. Under våren 2003

genomfördes två temadagar; en om

medelsfördelning och en om problemorienterat

underrättelselett polisarbete. Den senaste

temadagen rörde

brottsutredningsverksamheten.

I samband med det nya budgetsystemet år

1992 infördes en fördelningsmodell. Enligt

den modellen skulle invånarantalet för

respektive län beaktas, liksom att det i

vissa län bedrivs speciella typer av

verksamhet. Som exempel på det sistnämnda

kan nämnas fjällräddning och gränskontroll.

Härtill kom en särskild storstadsfaktor.

Denna modell har aldrig tillämpats fullt ut.

Bakgrunden till det är att en exakt

tillämpning skulle ha inneburit stora

förändringar i den etablerade

organisationen. Vissa ansträngningar har

gjorts i syfte att anpassa sig till

modellen. Dessa ansträngningar frystes i

samband med det besparingskrav som ålades

polisen budgetåret 1995/96. I dagsläget är

utgångspunkten för fördelningen den

fördelning som ägde rum 1995/96 med de

tillägg och ändringar som bl.a. motiveras av

förändringar beträffande verksamheten. Hur

detta skall ske avgörs genom den ovan

beskrivna processen med arbetsmöten,

resultatdialoger och temadagar.

Sedan Rikspolisstyrelsen fördelat polisens

resurser mellan polismyndigheterna sker en

fördelning inom respektive län. Denna

fördelning görs av länspolismästaren.

Rikspolisstyrelsen har inte någon möjlighet

att bestämma fördelningen av resurserna inom

en myndighet.

Ett stort antal motioner ifrågasätter det

rådande systemet för fördelning av resurser

mellan olika polismyndigheter. I några

motioner hävdas att glesbygdsområden för

närvarande missgynnas. I motionerna Ju217

(m), Ju230 (kd), Ju237 (c), Ju267 (fp),

Ju303 (m), Ju350 (v), Ju406 (s), Ju414 (s),

Ju474 (fp, m, kd, c) och Ju501 (fp) föreslås

olika åtgärder som syftar till att

säkerställa en polisiär närvaro också i

glesbygdsområden.

I några motioner yrkas ökade resurser till

ett visst särskilt angivet län eller annat

geografiskt område. I motion Ju221 (m) yrkas

sålunda att ytterligare resurser skall

tillföras Dalarna, i motion Ju295 (kd)

Västmanland, i motion Ju355 (m)

Östergötland, i motion Ju474 (fp, m, kd, c)

Jönköpings län, i motion Ju493 (s) Malmö, i

motion N403 (fp, m, kd, c) Skåne, i motion

N401 (fp) Västsverige, i motionerna Ju417

(m), Ju506 (kd), N239 (kd), N349 (m) och

N409 (fp) Stockholm samt i motion T260 (fp)

Södertörn. I motion Sf288 (fp) begärs att

socialt utsatta områden skall beaktas

särskilt vid fördelningen av resurser. En

utredning om resursfördelningen efterfrågas

i motion Ju262 (c). I flera av motionerna

framhålls polisbristen som skäl för ökade

resurser.

I motion Ju352 (m) begärs att Nationella

insatsstyrkan tillförs mer resurser för att

öka dess numerär samt uppdatera dess

utrustning. I motion Ju411 (fp) förordas mer

resurser till Sjöpolisen.

Vid Rikspolisstyrelsen har arbete för att

bredda beslutsunderlaget för fördelningen av

polisorganisationens anslag till

polismyndigheterna genomförts. Detta arbete

har bl.a. resulterat i att

Rikspolisstyrelsen tagit fram ett antal

statistiska mått, indikatorer, som skall

ligga till grund för budgetdialogen. Några

viktiga indikatorer är

befolkningsunderlaget, hur stor

brottsligheten är inom respektive myndighet

samt hur stor andel våldsbrott varje

myndighet har. Den senare indikatorn ger ett

mått på hur tung arbetsbelastningen är vid

respektive myndighet. Andra faktorer som

vägs in vid resursfördelningen är de

särskilda problem som finns i

glesbygdsområdena och den extra

arbetsbelastning som storstadsregionerna

har.

Utskottet har inhämtat att den nya

resultatredovisningsmodell som

Rikspolisstyrelsen arbetat fram kan komma

till användning vid fördelningen av resurser

mellan polismyndigheterna. Modellen kommer

att tas i bruk successivt under de kommande

åren.

Utskottet anser, i likhet med vad

regeringen anför i budgetpropositionen, att

det är angeläget att kontinuerligt pröva och

utvärdera olika metoder för att öka den

polisiära närvaron och servicen i

glesbygden. Satsningen på att utbilda 4 000

nya poliser leder till en förstärkning och

föryngring också av polisen i glesbygden.

När det sedan gäller motionsönskemålen

rörande resursfördelningen håller utskottet

fast vid den uppfattning som utskottet

tidigare gett uttryck för (se senast bet.

2003/04:JuU1 s. 48 f.), nämligen att det

även i fortsättningen bör vara en fråga för

Rikspolisstyrelsen att fördela

polisorganisationens anslag mellan de olika

polismyndigheterna. Utskottet ser härvid

positivt på det arbete som

Rikspolisstyrelsen genomfört för att bredda

beslutsunderlaget för resursfördelningen.

Därigenom torde möjligheterna att beakta de

speciella förhållanden som råder på olika

håll, t.ex. i glesbygdsområdena och i

storstadsregionerna, öka ytterligare.

Sammanfattningsvis anser utskottet alltså

att riksdagen inte bör uttala sig med

anledning av de nu aktuella

motionsönskemålen. Utskottet föreslår att

riksdagen avslår motionerna Ju217, Ju221,

Ju230, Ju237, Ju262, Ju267, Ju295, Ju303,

Ju350, Ju352, Ju355, Ju406, Ju411, Ju414,

Ju417, Ju474, Ju493, Ju501, Ju506, Sf288,

T260, N239, N349, N401, N403 och N409 i nu

behandlade delar.

Utskottet övergår till att behandla några

motionsyrkanden som har sin bakgrund i de

ökade kostnader som uppkom för

Polismyndigheten i Västra Götaland i samband

med EU-toppmötet i Göteborg i juni 2001. I

motion Ju367 (m) begärs att Polismyndigheten

i Västra Götaland skall kompenseras för de

merkostnader som uppstod vid toppmötet. I

samma motion liksom i motion Ju465 (kd)

förordas en ordning innebärande att

särskilda medel skall avsättas för särskilda

händelser liknande EU-toppmötet i Göteborg.

Göteborgskommittén uttalade bl.a. följande

om Rikspolisstyrelsens samordningsansvar vid

särskilda händelser. En av

Rikspolisstyrelsens huvuduppgifter är att

verka för samordning inom polisväsendet. Det

innebär att Rikspolisstyrelsen skall svara

för samordningen av polisens planering för

sådana särskilda händelser där intresset av

samordnade insatser är särskilt framträdande

(3 § 3 förordningen [1989:773] med

instruktion för Rikspolisstyrelsen). Enligt

Rikspolisstyrelsens föreskrift (FAP 201-1)

är en särskild händelse en befarad eller

inträffad händelse, som innefattar brott

eller annan störning av den allmänna

ordningen eller säkerheten, och som är så

omfattande eller allvarlig att polisen för

att kunna lösa sina uppgifter måste

organisera, leda och använda sina resurser i

särskild ordning. En särskild händelse är

alltså av en sådan karaktär att

polisinsatserna inte kan genomföras inom den

vanliga linjeorganisationen.

Polismyndigheterna brukar dock normalt klara

sådana situationer utan Rikspolisstyrelsens

inblandning (SOU 2002:122 s. 293). Kommittén

föreslog i denna del sammanfattningsvis att

Rikspolisstyrelsen måste ta ett större

ansvar för samordningen av planeringen inför

stora internationella evenemang där flera

polismyndigheter kommer att vara inblandade

än vad som skedde inför EU-toppmötet i

Göteborg (SOU 2002:122 s. 675 f.).

Frågan om kompensation för kostnaderna vid

EU-toppmötet i Göteborg tog regeringen upp i

budgetpropositionen för år 2004. Regeringen

anförde att det svenska ordförandeskapet i

EU, särskilt toppmötet i Göteborg, medförde

en ovanligt stor insats från polisens sida.

Det var regeringens uppfattning att

Polismyndigheten i Västra Götaland inte

ensam skulle finansiera samtliga

merkostnader för polisen i samband med

toppmötet. Polisens anslagsförstärkningar

skulle därför även användas till att

kompensera för merkostnader i samband med

toppmötet (prop. 2003/04:1, utg.omr. 4 s. 90

f.).

Härefter fattade Rikspolisstyrelsen den 3

december 2003 beslut om att tilldela

Polismyndigheten i Västra Götaland 116

miljoner kronor engångsvis för år 2003.

Återstoden av merkostnaderna, 37 miljoner

kronor, avsåg ett lönetillägg som

polismyndigheten själv fattat beslut om.

Utskottet anser - i linje med vad

utskottet ansåg förra hösten (se bet.

2003/04:JuU1 s. 50 f.) - att syftet med

förslaget om kompensation till

Polismyndigheten i Västra Götaland i motion

Ju367 får anses vara tillgodosett med det

beslut om kompensation som fattats.

Vad härefter gäller den mer principiella

frågan om hur kostnaderna för särskilda

händelser skall bäras kan det naturligtvis

framstå som en enkel lösning att det avsätts

särskilda medel för sådana händelser.

Utskottet inser emellertid att en sådan

ordning har sina begränsningar eftersom det

inte alltid går att förutse behoven. I viss

mån kan frågan om kostnaderna vid stora

evenemang beaktas vid den reguljära

resursfördelningen inom polisen. Utskottet

utgår från att detta sker när det är

möjligt. Ansvaret för den ligger på

Rikspolisstyrelsen. Utskottet vill också

framhålla att en del av de kostnader som

uppkommer vid stora evenemang är resultatet

av förstärkning som lämnats från andra

polismyndigheter. Vilka regler som skall

gälla för fördelningen av dessa kostnader är

en fråga för Rikspolisstyrelsen. Det pågår

enligt vad utskottet inhämtat ett arbete med

att ta fram riktlinjer för hur intern

debitering skall ske när en polismyndighet

lämnar förstärkning till en annan myndighet.

Med det anförda föreslår utskottet att

riksdagen avslår motionerna Ju367 och Ju465

i här aktuella delar.

Polisförsörjningen m.m.

En ny polisiär grundutbildning startade vid

Polishögskolan i Solna år 1998.

Polisutbildning startades dessutom i Umeå år

2000 och i Växjö under år 2001. År 2002

antogs 770 studerande till

polisutbildningen. Under år 2003 var

motsvarande siffra 840, och under år 2004

har samanlagt 1 057 studerande antagits.

I april 2002 startades dessutom en

polisiär distansutbildning. Utbildningen

riktade sig till civilanställda vid

polismyndigheter, som hade en större andel

civilanställda än de kunde finansiera.

Försöket med distansutbildning föll väl ut.

I oktober 2003 startades en reguljär

polisutbildning på distans med 24 antagna

studerande som är knutna till

polismyndigheterna i Dalarna, Gävleborg,

Uppsala, Värmland, Västmanland och Örebro.

Under hösten 2004 antogs 48 studerande på

distans. Dessa har anknytning till samma

myndigheter som dem som började år 2003 med

undantag för polismyndigheten i Värmland och

med tillägg av polismyndigheterna i Skåne,

Södermanland och Norrbotten. De som studerar

på distans ingår i de ovan redovisade

siffrorna avseende antalet antagna till

polisutbildningen.

I ett stort antal motioner framhålls

behovet av ytterligare en polisutbildning

och i alla utom två, motionerna Ju489 (c)

och Ju501 (fp), framförs önskemål om var den

skall förläggas. Här rör det sig om Borås i

motionerna Ju208 (m), Ju236 (c), Ju296 (s)

och Ju492 (fp), Falun/Borlänge i motion

Ju222 (m), Skövde i motion Ju375 (c, m, fp,

kd), Värmland i motion Ju441 (kd), Malmö i

motionerna Ju493 (s) och A350 (m, fp) samt

Gävle i motion Ju307 (kd).

Utskottet har tidigare uttalat sig om

liknande motionsyrkanden, senast i samband

med behandlingen av budgetpropositionen för

innevarande år (bet. 2003/04:JuU1 s. 47 f.).

Utskottet håller med motionärerna om att

det behövs fler poliser. Ett av syftena med

den föreslagna resursförstärkningen på 100

miljoner kronor är också att göra det

möjligt att under mandatperioden utbilda

4 000 nya poliser. Som utskottet tidigare

påpekat är det en uppgift för

Rikspolisstyrelsen att sköta

personalförsörjningen inom polisväsendet.

Utskottet har inhämtat att det inte pågår

något arbete inom Justitiedepartementet som

syftar till att inrätta ytterligare en

polishögskola. Utskottet föreslår att

riksdagen avslår motionerna Ju208, Ju222,

Ju236, Ju296, Ju307, Ju375, Ju441, Ju489,

Ju492, Ju493, Ju501 samt A350 i nu

behandlade delar.

Prioritering av olika slags brottslighet

I budgetpropositionen (utg.omr. 4, avsnitt

4.4.3) uttalar regeringen att vissa

brottstyper på grund av sin karaktär skall

uppmärksammas särskilt av polisen. En sådan

typ av brott är våld mot utsatta grupper.

Våldsbrott mot kvinnor, barn och gamla skall

följaktligen uppmärksammas särskilt. Vidare

skall ungdomsbrott ägnas särskild

uppmärksamhet, liksom narkotikabrottslighet.

Ytterligare en typ av brottslighet som nämns

i detta sammanhang är den ekonomiska

brottsligheten, som utgör ett hot mot

samhällsekonomin, mot näringslivet och mot

tillväxten. För att klara omställningen till

ett ekologiskt hållbart samhälle är också

arbetet mot miljöbrott av stor betydelse.

Slutligen framhåller regeringen att det är

grundläggande för ett demokratiskt samhälle

att motverka främlingsfientlighet och annan

negativ särbehandling av utsatta grupper.

Regeringen anser därför att bekämpningen av

brottslighet med rasistiska,

främlingsfientliga, antisemitiska eller

homofobiska inslag samt olaga diskriminering

skall uppmärksammas särskilt av polisen.

Frågan om prioritering av olika slags

brottslighet lyfts fram i ett stort antal

motioner. I motionerna Sk448 (kd) och So614

(fp) gäller detta illegal alkoholförsäljning

medan motion So431 (mp) mer allmänt

framhåller vikten av att bekämpa brott där

alkohol finns med i bilden. I motion T399

(c) understryks vikten av att arbeta mot

rattfylleriet.

Ökade insatser mot brott mot sexköpslagen

efterfrågas i motionerna Ju249 (s) och Ju445

(fp). Motionärerna bakom Ju334 (s), Ju489

(c), U308 (kd) och Sf321 (m) efterfrågar

satsningar mot människohandel.

Också åtgärder mot våldsbrott tas upp i

några motioner. I motion Ju257 (m) gäller

detta brott mot knivlagen, i motion Ju293

(fp) våld mot kvinnor, i motionerna Ju293

och Sf319 (båda fp) barnmisshandel.

Motionärerna bakom motionerna Ju435 (s) och

Ju448 (fp, v, c, mp) förordar insatser mot

s.k. hedersbrott riktade mot homosexuella,

bisexuella och transpersoner. Åtgärder för

att bekämpa hatbrott riktade mot denna

personkrets efterfrågas i motion Ju490 (alla

partier). I motionerna Ju254 (s) och Ju332

(mp) understryks vikten av att hatbrott med

islamofobiska förtecken bekämpas.

Ytterligare en kategori brott mot vilken

det begärs särskilda insatser är brott som

begåtts av s.k. djurrättsaktivister. Detta

gäller motionerna Ju234 och Ju256 (båda c)

samt motion Ju238 (m).

Särskilda åtgärder mot barnpornografi på

Internet efterfrågas i motionerna Ju363 (kd,

m, fp, c, v), Ju374 (c), So512 (kd) samt i

motionerna 2003/04: Ju408 (fp) och

2003/04:So271 (kd).

I motionerna Ju486 (fp) och So507 (m)

begärs åtgärder mot narkotikabrott.

I övrigt föreligger enstaka

motionsyrkanden som framhåller vikten av att

bekämpa någon viss form av brott. I motion

Ju350 (v) gäller det miljöbrott, i motion

Ju500 (fp) ungdomsbrott, i motion Ju501 (fp)

mängdbrottslighet, i motion Ju357 (kd) brott

mot judiska intressen, i motion N409 (fp)

politiskt motiverade brott och i motion N400

(kd) brott som riktar sig mot småföretagare.

Utskottet delar regeringens uppfattning

när det gäller kretsen av brott som skall

ägnas särskild uppmärksamhet. Vidare

konstaterar utskottet att flera av de

brottstyper som lyfts fram i de nu

behandlade motionerna omfattas av de

kategorier som skall ägnas särskild

uppmärksamhet. Detta gäller exempelvis de

s.k. hatbrotten. Eftersom hatbrotten innebär

angrepp på enskildas möjligheter att utöva

sina grundläggande rättigheter utgör de

brott som riktar sig mot rikets inre

säkerhet och faller sålunda inom

Säkerhetspolisens mandat. Att hedersbrott

skall ägnas särskild uppmärksamhet följer av

att de hör till kategorin våldsbrott.

I likhet med vad utskottet tidigare

uttalat i denna fråga (senast bet.

2003/04:JuU1 s. 52) innebär det förhållandet

att vissa brottstyper skall ägnas särskild

uppmärksamhet, inte att annan brottslighet

skall läggas åt sidan. Hur avvägningarna i

fråga om insatser mot olika typer av

brottslighet skall göras bör avgöras lokalt

ute i polismyndigheterna inom ramen för

statsmakternas prioriteringar. I

sammanhanget kan erinras om att det följer

av 3 kap. 1 § polisförordningen (1998:1558)

att polisstyrelsen skall se till att

polisarbetet bedrivs i enlighet med de

prioriteringar och riktlinjer som riksdagen

och regeringen lagt fast för

polisverksamheten. Utskottet föreslår att

riksdagen avslår motionerna Ju234, Ju238,

Ju249, Ju254, Ju256, Ju257, Ju293, Ju332,

Ju334, Ju350, Ju357, Ju363, Ju374, Ju435,

Ju445, Ju448, Ju486, Ju489, Ju490, Ju500,

Ju501, Sk448, U308, Sf319, Sf321, So431,

So507, So512, So614, T399, N400, N409 samt

2003/04:Ju408 och 2003/04:So271, allt i nu

behandlade delar.

Myndighetssamverkan mot terrorism

Flera motioner tar upp frågan om ett

förbättrat myndighetssamarbete för att

bekämpa terrorismen. I motion Ju499 (fp)

föreslås sålunda en rad åtgärder för att

förbättra myndigheternas förmåga att bekämpa

terrorism. Här handlar det bl.a. om att

samordna de svenska underrättelsetjänsterna,

att göra det möjligt för polisen att

utnyttja Försvarsmaktens resurser samt om

att förbättra beredskapen mot attentat.

Liknande förslag framförs i motionerna Ju501

(fp), Ju352 (m) resp. Fö212 (m). En särskild

myndighetsorganisation mot terrorism

förordas i motion Ju287 (m). I motion Ju487

(fp) föreslås att tullen skall utnyttjas i

kampen mot terrorismen. I motion Ju499

understryks också vikten av parlamentarisk

kontroll i arbetet mot terrorismen. I motion

Ju352 förordas även ett bättre samarbete

mellan Säkerhetspolisen och

Rikskriminalpolisen.

Utskottet vill inledningsvis slå fast att

en av de kriminalpolitiska utmaningarna är

att bekämpa terrorismen. Utvecklingen

ställer nya krav på myndigheternas agerande

när det gäller att möta våld och hot mot

svenska intressen eller mot utländska

intressen i Sverige. Även om hotbilden mot

svenska intressen här i riket för närvarande

är relativt låg, är det nödvändigt att det

också i vårt land finns ett regelverk och en

beredskap som gör det möjligt att ingripa på

ett effektivt sätt mot hot och

våldshandlingar av det slag som ingår i den

nya hotbilden. Regelverket måste givetvis

även för de nu aktuella fallen, som

understryks i motion Ju499, vara utformat så

att inte grundläggande

rättssäkerhetsintressen åsidosätts.

Utskottet delar alltså motionärernas

uppfattning att det behövs åtgärder för att

underlätta för myndigheterna att bekämpa

terrorismen.

När det sedan gäller frågan om vilka

åtgärder som kan behövas för att åstadkomma

ett förbättrat myndighetssamarbete

konstaterar utskottet till att börja med att

det är en uppgift för polisen att förebygga

och bekämpa brott och därmed också

terroristattentat. Här vill utskottet också,

i likhet med vad regeringen anför i

budgetpropositionen, understryka att det är

av största vikt att ett väl fungerande

samarbete mellan Säkerhetspolisen och den

öppna polisen upprätthålls. I denna del har

också en del förändringar kommit till stånd

sedan utskottet behandlade frågan senast (se

bet. 2003/04:JuU1 s. 43 f). Här tänker

utskottet bl.a. på den under år 2004

inrättade IT-incident-hanteringsfunktionen,

vilken bemannas med personal från

Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen.

Frågan om hur polisens kompetens och

resurser kan behöva kompletteras med

insatser från andra myndigheter togs upp av

den s.k. 11 september-utredningen (SOU

2003:32). Utredningen föreslog bl.a. en lag

om vissa befogenheter för Försvarsmakten

under fredstid. I september 2004 gav

regeringen en särskild utredare i uppdrag

att fördjupa utredningens arbete (dir.

2004:119). I uppdraget ligger att överväga

frågor om uppgifter, befogenheter, ledning

och kompetens för berörd personal vid andra

myndigheter och då särskilt Försvarsmakten.

Uppdraget skall redovisas senast den 31

augusti 2005.

När det slutligen gäller frågan om

parlamentarisk insyn delar utskottet

motionärernas uppfattning såtillvida att en

sådan insyn är av särskilt värde när det

gäller känsliga verksamheter. I sammanhanget

vill utskottet peka på att Registernämnden

har till uppgift att bl.a. granska

Säkerhetspolisens behandling av uppgifter

enligt polisdatalagen (1998:622) och att

Försvarets underrättelsenämnd har till

uppgift att följa underrättelsetjänsten inom

Försvarsmakten och de övriga myndigheter som

får bedriva försvarsunderrättelseverksamhet.

Båda dessa nämnder har parlamentariska

inslag.

Sammantaget innebär det anförda att

utskottet inte nu ser något behov av

uttalanden från riksdagens sida i de frågor

som tas upp i motionerna. Utskottet föreslår

att riksdagen avslår motionerna Ju287,

Ju352, Ju487, Ju499, Ju501 och Fö212 i här

aktuella delar.

Åklagarväsendet

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt redogörs för

åklagarväsendets resultat under

verksamhetsåret 2003. Utskottet delar

regeringens bedömning att

åklagarväsendet i stort nått sina

verksamhetsmål. Inom vissa områden

krävs emellertid ytterligare insatser.

I avsnittet tar utskottet vidare

ställning till vilken inriktning

åklagarväsendet bör ha under år 2005.

Utskottet behandlar också

motionsyrkanden rörande Eurojust,

användning av strafföreläggande och

utredningsplikt angående våld mot

barn. Utskottet avstyrker

motionsyrkandena. Se reservationerna

9-11 samt det särskilda yttrandet 11.

Inledning

Det övergripande målet för

åklagarverksamheten är att se till att den

som har begått brott lagförs.

Åklagarens huvuduppgifter är att leda

förundersökningar, fatta beslut i

åtalsfrågor och föra talan vid domstol. Inom

ramen för förundersöknings-ledningen

beslutar åklagaren om personella och reella

tvångsmedel av integri-tetskränkande natur

såsom anhållande, kroppsbesiktning,

reseförbud och husrannsakan. Åklagaren kan

också begränsa eller lägga ned en förunder-

sökning. Andra viktiga uppgifter som

ankommer på åklagaren är att under vissa

förutsättningar utfärda strafförelägganden

och besluta om åtalsunder-låtelse.

Central förvaltningsmyndighet för

åklagarväsendet är Riksåklagaren (RÅ).

Åklagarväsendets organisation i övrigt

består av åklagarmyndigheterna i Stockholm,

Linköping, Malmö, Göteborg, Västerås och

Umeå, var och en under ledning av en

överåklagare. Vid dessa myndigheter finns

åklagarkammare. I sammanhanget bör nämnas

att riksdagen för närvarande bereder ett

regeringsförslag om en ny

åklagarorganisation (prop. 2004/05:26).

Ekobrottsmyndigheten svarar för

ekobrottsbekämpningen i Stockholms län,

Skåne län, Västra Götalands län, Hallands

län, Gotlands län och Blekinge län. Av

instruktionen för Ekobrottsmyndigheten

framgår att myndigheten dels är en

åklagarmyndighet, dels en central

förvaltningsmyndighet under regeringen.

Resultatuppföljning

Inledning

Åklagarväsendets resultat för år 2003 skall

ses mot bakgrund av de mål och

prioriteringar som gällde för verksamheten.

Enligt dessa skulle lagföringen öka samt

kvaliteten på brottsutredningsverksamheten

och processföringen höjas. Antalet avslutade

ärenden skulle uppgå till minst det antal

som kom in. Genomströmningstiderna skulle

vara fortsatt korta, och enhetligheten i

rättstillämpningen skulle öka.

Ekobrottsmyndigheten har till uppgift att

utreda och lagföra ekonomisk brottslighet.

Ekobrottsmyndigheten har också nationellt

samordningsansvar för att bekämpa ekobrott.

Det innebär bl.a. att Ekobrottsmyndigheten

skall driva utvecklingen av det

brottsförebyggande arbetet inom

ekobrottsområdet när det gäller att initiera

och samordna aktiva insatser tillsammans med

andra myndigheter.

I det följande beskrivs först

åklagarorganisationens resultat jämte

regeringens bedömning med fokus på de nu

angivna målen. Därefter beskrivs

Ekobrottsmyndighetens resultat på

motsvarande sätt. Avslutningsvis redovisar

utskottet sin uppfattning.

Åklagarorganisationen

Av årsredovisningen för år 2003 framgår

bl.a. följande.

Åklagarorganisationen har liksom tidigare

år använt stora resurser till att bekämpa

vålds- och narkotikabrott, ekonomisk

brottslighet, miljöbrottslighet och andra

prioriterade brott. Av samtliga

brottmålsärenden avsåg sammanlagt 29 % dessa

brottstyper. Åklagarorganisationen

förbrukade 377 miljoner kronor, eller ca 49

% av de totala resurserna, för att bekämpa

dessa brottstyper.

Åklagarorganisationens balans delas

traditionellt in i tre grupper - polis-,

åklagar- och domstolsbalans - vilka speglar

de tre processtegen i åklagarverksamheten,

dvs. förundersökningsledning, beslut i

åtalsfrågan och processföring. Under år 2003

ökade det totala antalet balanserade ärenden

med ungefär 700 (se tabell).

Åklagarorganisationens balanser 1999-2003

----------------------------------------------------

|År |Polisbalans|Åklagarbalans|Domstolsbalans|

Total |

| | | | |balans |

----------------------------------------------------

|1999 |22 294 | 13 844 | 25 511 |61 649 |

----------------------------------------------------

|2000 |22 015 | 7 486 | 25 227 |54 728 |

----------------------------------------------------

|2001 |22 374 | 6 768 | 24 978 |54 120 |

----------------------------------------------------

|2002 |23 017 | 7 081 | 23 319 |53 417 |

----------------------------------------------------

|2003 |22 994 | 7 327 | 23 803 |54 124 |

----------------------------------------------------

Som framgår berodde ökningen bl.a. på att

domstolsbalansen ökade med närmare 500

ärenden. Polisbalansen minskade medan

åklagarbalansen ökade något. Under år 2003

avslutade åklagarna 3 311 fler ärenden än

vad som kom in (se tabell).

Åklagarorganisationens ärendeutveckling

1999-2003

-----------------------------------------------------

|År | Inkomna ärenden |Avslutade ärenden |

-----------------------------------------------------

|1999 | 178 865 | 187 456 |

-----------------------------------------------------

|2000 | 167 899 | 180 034 |

-----------------------------------------------------

|2001 | 166 798 | 171 923 |

-----------------------------------------------------

|2002 | 170 908 | 174 939 |

-----------------------------------------------------

|2003 | 178 363 | 181 674 |

-----------------------------------------------------

Antalet inkomna och avslutade ärenden ökade

jämfört med föregående år.

När det gäller andelen misstänkta som

blivit lagförda i förhållande till samtliga

misstänkta som blivit föremål för beslut

(exklusive ekobrott) ökade denna något under

år 2003 jämfört med år 2002 (se tabell).

Antal misstänkta personer som lagförts åren

1999-2003

----------------------------------------------------

|År | Misstänkta | Lagförda | Andel |

----------------------------------------------------

|1999 | 187 863 | 114 175 | 61 % |

----------------------------------------------------

|2000 | 187 159 | 115 832 | 62 % |

----------------------------------------------------

|2001 | 180 445 | 108 597 | 60 % |

----------------------------------------------------

|2002 | 182 280 | 108 351 | 59 % |

----------------------------------------------------

|2003 | 188 318 | 113 491 | 60 % |

----------------------------------------------------

Den genomsnittliga genomströmningstiden från

färdig förundersökning till beslut i

åtalsfrågan (inklusive ekobrott) var

fortsatt 26 dagar (se tabell). Ledningen av

förundersökningen i ärenden som inte är av

enkel beskaffenhet skall övertas av

åklagaren så snart någon skäligen kan

misstänkas för brott.

Genomströmningstid 1999-2003

----------------------------------------------------

|År |Genomströmningstid |Genomströmningstid |

| |från det att |avseende tid från |

| |förundersökningen |färdig förundersökning

|

| |blev åklagarledd |till beslut i |

| |till avslu-tande |åtalsfrågan |

| |beslut av åklagare | |

----------------------------------------------------

|1999 | 125 dagar | 53 dagar |

----------------------------------------------------

|2000 | 116 dagar | 48 dagar |

----------------------------------------------------

|2001 | 112 dagar | 29 dagar |

----------------------------------------------------

|2002 | 96 dagar | 26 dagar |

----------------------------------------------------

|2003 | 98 dagar | 26 dagar |

----------------------------------------------------

Andelen beslut som medför lagföring (väckt

åtal, strafföreläggande och

åtalsunderlåtelse) av det totala antalet

beslut som fattades om brottsmisstankar i

färdiga förundersökningar kvarstod under år

2003 vid 88 %, dvs. samma siffra som år

2002, jämfört med drygt 86 % under år 2001.

Samtidigt kan noteras att det totala antalet

beslut om brottsmisstankar i färdiga

förundersökningar ökat med drygt 5 000

beslut (se tabell).

Lagföring 1999-2003

------------------------------------------------------

|År | Åtal |Strafföre-|Åtalsun-|Åtal ej|Beslut om

|

| |väckt |läggande |derlåtelse|väckt |

brottsmiss- |

| | | | | |tankar 1|

------------------------------------------------------

|1999 |160 649 |54 842 |31 328 |50 834 |297 653 |

------------------------------------------------------

|2000 |167 280 |49 340 |32 492 |48 601 |297 713 |

------------------------------------------------------

|2001 |166 152 |44 037 |28 276 |37 261 |275 726 |

------------------------------------------------------

|2002 |164 102 |42 918 |25 381 |32 182 |264 583 |

------------------------------------------------------

|2003 |169 114 |45 701 |25 214 |31 270 |271 299 |

------------------------------------------------------

1 Totalt antal beslut i färdiga

förundersökningar

Med brottsmisstankar menas en till

åklagaren inkommen misstanke om en

lagöverträdelse. Ett ärende kan

innehålla en eller flera misstänkta

och en eller flera brottsmisstankar.

Om två personer är misstänkta för

samma lagöverträdelse registreras två

brottsmisstankar. Totalt fattades 405

898 beslut om brottsmisstankar år

2003. Denna siffra inkluderar beslut

enligt tabellen ovan och dessutom

beslut under förundersökningen som

innebar att misstanken inte utreddes

vidare. Detta skedde i omkring 135

000 fall.

Det totala antalet brottsmisstankar

som polisen överlämnade till åklagar-

organisationen uppgick till ca 474

000. Det var en ökning med ca 14 000

brottsmisstankar eller knappt 3 %.

Samtidigt avslutade åklagarna ca 8

000 fler brottsmisstankar än vad som

kom in. Det är ett något bättre

resultat än året innan.

Regeringen anför att det är

tillfredsställande att åklagarna har

kunnat behålla de senaste årens korta

genomströmningstider trots att

ärendeinflödet från polisen ökat.

Åklagarorganisationen nådde under

år 2003 verksamhetsmålet att avsluta

fler brottsmisstankar än vad som kom

in.

Under perioden 1997-2003 har

åklagarorganisationen haft en

lagföringskapacitet på ca 60 % (mätt

i andelen lagföringsbeslut avseende

brottsmisstankar i förhållande till

det totala antalet beslut avseende

brottsmisstankar, som år 2003 var

405 898). I ett längre perspektiv är,

vilket regeringen tidigare uttalat,

en lagföringsandel på 60 % ett

alltför lågt resultat.

När det gäller åklagarnas arbete

med de prioriterade områdena kan

anföras följande.

Vad gäller våldsbrott var

lagföringsandelen i färdiga

förundersökningar fortsatt hög under

år 2003 (84 %). Denna siffra

beträffande färdiga förundersökningar

kan tyckas hög och sammanhänger med

att förundersökningen som regel

avslutas tidigare om bevisläget är

dåligt. I förhållande till samtliga

misstänkta var lagföringsandelen

densamma som 2002 (44 %). De tre

senaste åren har lagföringsandelen

varit i stort sett oförändrad. En

orsak till att många

våldsbrottsärenden skrivs av är

enligt Riksåklagaren att

bevissvårigheterna i allmänhet är

större i sådana utredningar än i

andra. Det kan dock konstateras att

antalet lagförda personer ökade med

400 till 13 800.

Åklagarorganisationen har under en

följd av år satsat stora resurser på

att bekämpa våld mot kvinnor och

barn, s.k. familjerelaterat våld. Det

rör sig bl.a. om inrättande av

särskilda familjevåldsenheter och om

genomförande av vissa särskilda

utbildnings- och metodinsatser.

Lagföringen, mätt som andelen

avslutade brottsmisstankar som lett

till lagföring, var avseende våld mot

kvinnor 32 % och våld mot barn 24 %.

På detta område var

genomströmningstiderna korta.

Under år 2003 meddelade åklagare 3

741 besöksförbud, vilket var en

ökning med ca 300 beslut jämfört med

året innan. I sammanhanget kan nämnas

att det år 2000 meddelades 3 054, år

2001 meddelades 3 184 och år 2002

meddelades 3 455 besöksförbud.

Utredningar om grov,

gränsöverskridande

narkotikabrottslighet handläggs vid

de internationella åklagarkamrarna.

Lagföringsandelen i färdiga

förundersökningar om narkotikabrott

var oförändrat hög (90 %). Viktiga

komponenter för att uppnå det

resultatet har varit det specialist-

och utvecklingsarbete som bedrivits

sedan flera år.

Åklagarorganisationen fortsatte

under år 2003 sina ansträngningar för

att förbättra bekämpningen av s.k.

hatbrott. I riktlinjerna för denna

brottskategori betonas starkt vikten

av att motivbilden utreds och

klarläggs under förundersökningen.

Riksåklagarens arbete med utbildning

samt informations- och

kunskapsspridning inom detta område

har fortsatt under år 2004.

När det gäller hets mot folkgrupp

var andelen lagföringar i förhållande

till samtliga beslut 25 %, vilket var

en ökning jämfört med år 2002 och år

2001 (ca 21 %). Lagföringsandelen av

det totala antalet beslut avseende

brottsmiss-tankar om olaga

diskriminering var fortsatt mycket

låg (1 %). Enligt Riksåklagaren kan

detta i huvudsak antas bero på att

åklagaren bedömt att det inte kunnat

bevisas att det huvudsakliga motivet

varit att kränka en person på det

sätt som anges i straffbestämmelsen

om olaga diskriminering.

Vad gäller miljöbrottslighet kom

det under år 2003 in knappt 3 100

miljöbrottsärenden, samtidigt som ca

3 900 ärenden avslutades. Vid

utgången av året fanns det ca 2 700

ärenden i balans, varav knappt 2 500

hos polisen för utredning. Andelen

avslutade misstankar om brott mot

miljön som ledde till lagföring var

12 % av samtliga brottsmisstankar,

vilket är en minskning med 9

procentenheter jämfört med år 2002.

Regeringen finner det positivt att

Riksåklagaren och

åklagarmyndigheterna har

vidareutvecklat kompetens och

arbetsmetoder för att bättre kunna

bekämpa våldsbrott mot kvinnor och

barn, narkotikabrott samt brott med

rasistiska och främlingsfientliga

inslag. Det är angeläget att öka

lagföringsandelen beträffande dessa

brottstyper.

Regeringen ser med oro på att

antalet våldsbrottsärenden har ökat

de senaste åren. Lagföringsandelen

har dock inte ökat trots att stora

resurser läggs på denna brottstyp.

Det är angeläget att polisen och

åklagarna förbättrar sin förmåga att

klara upp våldsbrott. Riksåklagaren

avser också att vidta en rad åtgärder

för att öka lagföringen, bl.a.

kompetens- och kvalitetsutveckling

samt ett förbättrat samarbete med

polisen. Regeringen har förståelse

för att det kan ta tid för dessa

åtgärder att ge utslag i statistiken

men avser att följa utvecklingen på

detta område.

Lagföringsandelen avseende

miljöbrott har nästan halverats.

Antalet personer som lagförts för

miljöbrott har minskat från 614 till

427. Den minskade lagföringen

förklaras av den åtalsprövningsregel

som infördes den 1 september 2003.

Regeln innebär att om

miljösanktionsavgift utgår för

överträdelsen skall åtal väckas

endast om det är påkallat från allmän

synpunkt. Samma regel skall tillämpas

även när det gäller frågan om

förundersökning skall inledas. Den

sjunkande lagföringen synes därmed

vara i linje med lagstiftarens

strävan. Detta skapar också möjlighet

för miljöåklagarna att i framtiden

ägna ökad kraft åt den allvarliga

miljöbrottsligheten.

Som anförts ovan är det

Ekobrottsmyndigheten som primärt har

uppgiften att svara för

ekobrottsbekämpningen i Stockholms,

Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands

och Västra Götalands län.

Ekobrottsbekämpningen i övriga län

ansvarar åklagarmyndigheterna för.

Vid åklagarmyndigheten i Stockholm

finns en särskild organisation för

nationell korruptionsbekämpning. Även

Ekobrottsmyndigheten handlägger

ärenden rörande korruption i vissa

fall. Ekobrottsmyndighetens

verksamhet redovisas nedan, men först

något om åklagarmyndigheternas

utredning och lagföring av ekobrott.

Inom åklagarmyndigheterna uppgick

andelen brottsmisstankar om ekobrott

som lett till lagföring till 33 % av

samtliga brottsmisstankar 2003,

jämfört med 32 % under år 2002 och 36

% under år 2001. Det kom in drygt 1

500 ärenden, vilket är en minskning

med ca 70 ärenden. Det totala antalet

balanserade mål ökade något.

Genomströmningstiden från färdigt

förundersökningsprotokoll till beslut

i åtalsfrågan minskade till 81 dagar

jämfört med 90 dagar under år 2002

och 77 dagar under år 2001.

Riksåklagaren samordnar

åklagarverksamheten som avser

internationellt rättsligt samarbete.

Arbetet sker i nära samverkan med

centralmyndigheten för det

straffrättsliga samarbetet vid

Justitiedepartementet. Riksåklagaren

samordnar också den svenska delen av

det europeiska rättsliga nätverket

(EJN) och den svenska delen av

Eurojust.

Vid varje internationell

åklagarkammare finns kontaktpunkter i

det europeiska rättsliga nätverket.

Under år 2003 har Riksåklagaren även

utsett dessa åklagare att vara

nationella kontaktpunkter för

Eurojust. Därigenom har de olika

funktionerna EJN och Eurojust

samordnats. Åklagarna vid dessa

kamrar samarbetar också med Europol.

Vid de internationella kamrarna

handläggs även ärenden som rör grov,

gränsöverskridande brottslighet.

Riksåklagaren har upprättat en

rättsutvecklingsplan för sitt arbete

i Högsta domstolen. I planen redogörs

för de frågor som bedöms ha betydelse

för rättsutvecklingen och

enhetligheten i rättstillämpningen.

Planen revideras fortlöpande. Under

år 2003 överklagade riksåklagaren 20

domar till Högsta domstolen. Dessa

har bl.a. avsett tillämpning av

narkotikastrafflagen, värdet av

överskottsinformation som bevisning

och bevisvärdet av DNA-profiler samt

påföljden för grova våldsbrott bl.a.

mot barn.

Riksåklagaren gjorde i februari

2003 en framställning till Justitie-

departementet där det föreslogs att

kravet på prövningstillstånd i Högsta

domstolen även skulle omfatta

Riksåklagaren (dnr Ju2003/1349/Å). En

lagändring trädde i kraft den 1 juli

2004.

Vid slutet av år 2003 fanns 718

åklagare inom åklagarorganisationen.

Motsvarande siffra från åren 2001 och

2002 var 728 respektive 706. Antalet

åklagare hade således ökat med 12.

Antalet anställda för ledning och

administration uppgick år 2003 till

319, vilket var en minskning med 8.

Av ekonomiska skäl införde

Riksåklagaren anställningsstopp under

2003 års första månader. Efter det

att de ekonomiska förutsättningarna

sedan förbättrats återupptogs

rekryteringen av åklagare och 31

åklagaraspiranter antogs. Även

utbildningen påverkades negativt men

kunde återupptas och i huvudsak

genomföras som planerat.

Den totala sjukfrånvaron var 3,5 %

eller 13,7 dagar, vilket innebar en

ökning i förhållande till år 2002 med

3,5 dagar.

Ekobrottsmyndigheten

Ekobrottsmyndighetens resultat för år

2003 skall ses mot bakgrund av de mål

och prioriteringar som gällde för

verksamheten. Enligt dessa skulle

fler brott leda till lagföring och

kvaliteten höjas på

brottsutredningsverksamheten och

processföringen.

Ekobrottsmyndigheten avslutade 3

758 ärenden under år 2003, vilket är

en ökning jämfört med år 2001 och år

2002. Det totala antalet balanserade

ärenden ökade med 3 stycken från år

2002. Antalet inkomna ärenden ökade

från 3 475 år 2002 till 3 737 år

2003, dvs. med 8 %. Konkursförvaltare

och skattemyndigheter stod för 74 %

av alla ärenden som kom in till

Ekobrotts-myndigheten år 2003.

Av tabellen nedan framgår

utvecklingen av inkomna och avslutade

ärenden samt myndighetens totala

balans.

Ekobrottsmyndighetens

ärendeutveckling 1999-2003

---------------------------------------------------

|År | Inkomna | Avslutade |Total balans|

| | ärenden | ärenden | |

---------------------------------------------------

|1999 | 2 544 | 2 336 | 3 826 |

---------------------------------------------------

|2000 | 2 440 | 2 744 | 3 442 |

---------------------------------------------------

|2001 | 3 019 | 2 791 | 3 702 |

---------------------------------------------------

|2002 | 3 475 | 3 355 | 3 845 |

---------------------------------------------------

|2003 | 3 737 | 3 758 | 3 848 |

---------------------------------------------------

Ekobrottsmyndighetens lagföringsandel

var 28 % av det totala antalet

avslutade ärenden, oförändrat från år

2002 och något högre än år 2001 (26

%). Lagföringsandelen när det gäller

de särskilt krävande ärendena

minskade däremot från 68 % av det

totala antalet avslutade ärenden inom

denna kategori under år 2001 till 48

% under år 2002 och 46 % år 2003.

Av tabellen nedan framgår

utvecklingen av lagföringen (åtal,

strafföreläggande och

åtalsunderlåtelse) samt beslut som

innebär att lagföring inte sker hos

Ekobrottsmyndigheten.

Ekobrottsmyndighetens lagföring

1999-2003

--------------------------------------------------

|År |Åtal |Strafföre-|Åtalsun-|Beslut|Totalt |

| | |läggande|derlåtelse|som | antal |

| | | | |innebär |beslut om|

| | | | | att |brotts- |

| | | | |lagföring|misstankar

|

| | | | |inte sker| |

--------------------------------------------------

|1999 |1 529 | 166 | 49 |4 857 | 7 748 |

--------------------------------------------------

|2000 |1 604 | 480 | 60 |5 594 | 8 909 |

--------------------------------------------------

|2001 |1 168 | 307 | 21 |5 044 | 7 897 |

--------------------------------------------------

|2002 |1 822 | 337 | 19 |6 095 | 9 591 |

--------------------------------------------------

|2003 |1 524 | 392 | 20 |6 437 | 9 836 |

--------------------------------------------------

Med beslut som innebär att lagföring

inte sker avses beslut som innebär

att förundersökning inte inleds (2

808) respektive läggs ned (3 156)

eller att åtal inte väcks (473).

Siffrorna inom parentes avser år

2003. I det totala antalet beslut om

brottsmisstankar som redovisas i

tabellen ovan ingår även beslut som

inte avser lagföring, t.ex. beslut om

överlämnande av ärende till annan

åklagarmyndighet, och som således

inte skall ingå i underlaget för

beräkning av lagföringsandelen.

Lagföringsandelen vad gäller

avslutade brottsmisstankar uppgick

till 23 % under år 2003. Motsvarande

siffra för år 2002 var knappt 26 %.

Det genomsnittliga medelvärdet för

genomströmningstiden från

brottsanmälan till beslut i

åtalsfrågan avseende hela

Ekobrottsmyndigheten minskade från

523 till 496 dagar. Om mediantiden i

stället beräknas, minskade

genomströmningstiden från 298 dagar

till 294 dagar, dvs. med ca 1,3 %.

Det bör påpekas att dessa siffror

inte är jämförbara med dem för det

övriga åklagarväsendet som mäter

genomströmningstid från färdigt

förundersökningsprotokoll och inte

från brottsanmälan.

I tabellen nedan framgår

utvecklingen av medelvärdet för

genom-strömningstiden för tiden från

anmälan till beslut och för tiden

från färdigt

förundersökningsprotokoll till beslut

avseende brottsmisstankar.

Ekobrottsmyndighetens

genomströmningstider 1999-2003

---------------------------------------------------

| År |Från anmälan till | Från färdigt |

| | beslut rörande | förundersöknings- |

| |brottsmisstanke |protokoll till beslut |

---------------------------------------------------

|1999 | 458 dagar | 169 dagar |

---------------------------------------------------

|2000 | 528 dagar | 199 dagar |

---------------------------------------------------

|2001 | 533 dagar | 130 dagar |

---------------------------------------------------

|2002 | 523 dagar | 249 dagar |

---------------------------------------------------

|2003 | 496 dagar | 181 dagar |

---------------------------------------------------

Enligt regeringen uppfylldes målet

att lagföringen skulle öka då antalet

ärenden som lett till lagföring är

fler än föregående år, även om

lagföringsandelen är oförändrad. Det

bör påpekas att denna siffra inte är

jämförbar med lagföringsandelen hos

åklagarorganisationen där de ärenden

som avslutats inom polisen inte ingår

i statistiken.

Målet att antalet avslutade ärenden

skall uppgå till minst det antal som

kommit in uppfylldes. Skillnaden

mellan antalet avslutade och antalet

inkommande ärenden var visserligen

litet, 21 ärenden. Detta måste dock

ses mot bakgrund av att

ärendeinflödet till

Ekobrottsmyndigheten fortsatte att

öka under året.

Målet att tiden från brottsanmälan

till åklagarbeslut skall förkortas

har uppfyllts.

Ekobrottsmyndigheten har under år

2003 deltagit i såväl bilateralt som

multilateralt finansierade

rättsbiståndsprojekt.

Ekobrottsmyndigheten ansvarar för

samordningen i Sverige av skyddet av

EU-medel.

I slutet av år 2003 var det

genomsnittliga antalet anställda vid

Ekobrotts-myndigheten 396 personer.

Av dessa var 29 chefer, 72 åklagare,

173 poliser, 36 ekorevisorer, 57

administratörer och 29 övriga.

För Ekobrottsmyndigheten har

sjukfrånvaron minskat jämfört med

föregående år. Den uppgick år 2003

till 3,16 % eller 7,5 dagar.

Utskottets överväganden

Utskottet kan i likhet med regeringen

konstatera att åklagarorganisationen

och Ekobrottsmyndigheten uppfyllt de

flesta mål för verksamheten som

ställts upp. Det gäller t.ex. målen

att avsluta fler ärenden än vad som

kom in och att genomströmningstiderna

skulle vara fortsatt korta.

Lagföringsandelen, som kan beräknas

på flera olika sätt, förändrades inte

i någon större omfattning.

Det är positivt att

åklagarorganisationen vidareutvecklar

sina insatser för att bekämpa vissa

prioriterade typer av brott, och

utskottet anser att det är angeläget

att detta arbete fortsätter med

oförminskad kraft.

Även Ekobrottsmyndigheten har

enligt regeringens bedömning nått upp

till flera av de uppsatta målen.

Enligt utskottet har inget framkommit

som talar mot denna bedömning. Bland

annat har genomströmningstiden från

brottsanmälan till beslut minskat,

vilket talar för att utvecklingen går

åt rätt håll. Det ökade antalet

balanserade ärenden kan delvis

förklaras med att antalet inkomna

ärenden ökade kraftigt under år 2002.

Sammanfattningsvis har utskottet

inte funnit något som motsäger

regeringens bedömning av

myndigheternas resultat.

Verksamhetsinriktning år 2005

Utskottet har som framgår under

rubriken Utgiftsramen och anslagen

tillstyrkt regeringens förslag till

anslag för Åklagarorganisationen med

819 874 miljoner kronor och för

Ekobrottsmyndigheten med 333 622

miljoner kronor.

Det övergripande målet för

verksamhetsområde 2 Utredning och

lagföring är att verksamheten skall

bedrivas med högt ställda krav på

rättssäkerhet och kvalitet och att

fler brott skall leda till lagföring.

I budgetpropositionen anförs att

det är angeläget att åstadkomma en

bättre och mera hållbar

brottsutredningsverksamhet. För att

åstadkomma detta är det angeläget att

åklagarväsendet tillsammans med

polisen fördjupar sitt samarbete och

oftare samordnar sina insatser på

området så att de samlade resurserna

används på ett effektivt sätt.

Allmänt gäller att ett totalt

rättskedjeperspektiv skall få större

genomslag. Det gäller samarbete med

myndigheter i andra länder, samarbete

med inhemska myndigheter och

samarbete på lokal och regional nivå

inom varje myndighetsstruktur.

Åklagarväsendet skall intensifiera

sina insatser för att effektivisera

det operativa

brottsutredningsarbetet. Syftet är

att utveckla arbetsformer och

arbetsmetoder som kan medföra hög

lagföring och korta genomströmnings-

tider. Förslaget till ny organisation

som nämnts ovan innebär bl.a.

inrättande av nationella

utvecklingscentrer för vissa

brottstyper, bl.a. vålds- och

sexualbrott. Härigenom blir det

möjligt med än större kraftsamling

vad gäller kompetens- och

metodutveckling.

Enligt utskottets mening är det

inte ändamålsenligt att ytterligare

förkorta de redan korta

genomströmningstiderna. Målet måste i

stället vara att bibehålla de senaste

årens goda resultat. Däremot måste

arbetet med att öka lagföringen

fortsätta med oförminskad styrka

samtidigt som förmågan att bekämpa

den prioriterade brottsligheten

stärks.

Åklagarväsendet skall även liksom

hittills arbeta för att förebygga den

ekonomiska brottsligheten.

Det finns utrymme för ytterligare

resultatförbättringar när det gäller

ekobrottsbekämpning.

Åklagarorganisationens arbete med att

höja effektiviteten i den

ekobrottsbekämpande verksamheten

måste fortsätta. Det är vidare

angeläget att åklagarsamarbetet i

Eurojust utvecklas för att

ytterligare kunna förstärka den

operativa

brottsutredningsverksamheten som

åklagare och poliser ansvarar för i

respektive medlemsland i EU. Eurojust

bör vara ett samarbetsorgan som

regelmässigt tas i anspråk av

nationella brottsbekämpande

myndigheter för att driva

brottsutredningar om organiserad

gränsöverskridande brottslighet

framåt.

Att även Riksåklagaren numera måste

ansöka om prövningstillstånd i Högsta

domstolen medför att Riksåklagarens

rättsutvecklingsarbete underlättas

och det kan förväntas att fler

angelägna straff- och

processrättsliga frågor i framtiden

kommer att prövas av Högsta

domstolen.

Det är inte tillfredsställande att

sjukfrånvaron på statliga

arbetsplatser ökar. För

åklagarorganisationens del är det

främst frånvaro på grund av

korttidssjukskrivning som ökat.

Utskottet noterar att omfattande

åtgärder i form av friskvård och

hälsokontroller har vidtagits för att

komma till rätta med situationen.

Ekobrottsmyndigheten har ett

nationellt ansvar för bekämpningen av

ekobrott. Det är angeläget att

myndigheten med kraft vidareutvecklar

sin kapacitet och effektivitet för

att i samverkan med rättsväsendets

andra myndigheter och övriga aktörer

ytterligare intensifiera bekämpningen

av den grova brottsligheten. Det är

vidare angeläget att

Ekobrottsmyndigheten med kraft

fortsätter att fokusera på att

överlag höja sin lagföring.

Ekobrottsmyndigheten ansvarar för

samordningen i Sverige av skyddet av

EU-medel och har här en central och

viktig funktion. Det är positivt att

myndighetens insatser på området har

vidareutvecklats och utökats under

året. Dock erfordras ytterligare

samordning och erfarenhetsutbyte

såväl nationellt som internationellt.

Sedan den 1 januari 2004 har

Ekobrottsmyndigheten möjlighet att

bedriva

kriminalunderrättelseverksamhet på

samma sätt som inom polisorganisa-

tionen. I kombination med de åtgärder

som myndigheten vidtagit på området

ger detta avsevärda möjligheter att

utveckla och förbättra det

brottsföre-byggande arbetet.

Utskottet kommer senare i höst att

ta ställning till regeringens

skrivelse (2003/04:178) Handlingsplan

mot den ekonomiska brottsligheten. Av

skrivelsen framgår att regeringen

önskar utveckla Ekobrottsmyndigheten

till en spjutspets mot den ekonomiska

brottsligheten. I budgetpropositionen

anför regeringen att man bl.a. av

detta skäl nu avser att se över

Ekobrottsmyndighetens verksamhet

avseende organisation, geografiska

och sakliga ansvarsområden samt

formerna för samverkan. Mot den

bakgrunden bör motion Ju206 (m) där

det begärs att Ekobrottsmyndighetens

verksamhetsområde skall utsträckas

till hela landet inte föranleda någon

åtgärd från riksdagen. Detsamma

gäller Ju472 (kd) där det anförs att

Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde

skall begränsas till särskilt

avancerade ekobrott m.m.

Övriga frågor

Större befogenhet för Eurojust

I motion Ju339 (fp) understryks

behovet av flera särskilda

samverkande enheter med åklagare och

poliser och ett intensifierat

internationellt åklagarsamarbete

bl.a. genom att Eurojust ges ökade

befogenheter för att kunna beordra -

inte bara uppmana - medlemsländerna

att vidta åtgärder.

En departementspromemoria angående

ökade befogenheter för Eurojust

förbereds för närvarande inom

Justitiedepartementet. Enligt

planerna skall en proposition som

bl.a. behandlar denna fråga läggas

fram under hösten 2005. Utskottet

föreslår att riksdagen avslår motion

Ju339 i denna del.

Ökad användning av

strafföreläggande

I motion Ju412 (fp) anförs att

genomströmningstiderna kan förkortas

om åklagarna ges större möjligheter

att utfärda strafföreläggande

avseende villkorlig dom och böter.

Möjligheten att utfärda

strafföreläggande avseende villkorlig

dom eller sådan påföljd i kombination

med böter följer av rättegångsbalken.

Där framgår att denna påföljd får

föreläggas genom strafföreläggande i

fall då det är uppenbart att rätten

skulle döma till sådan påföljd.

Påföljden kan inte användas för brott

som har begåtts av någon som inte

fyllt 18 år. Att ett personligt

sammanträffande med åklagaren bör

komma till stånd innan föreläggandet

godkänns framgår av förordningen

(1964:740) med föreskrifter för

åklagare i vissa brottmål.

Utskottet konstaterar att det redan

nu finns legala förutsättningar för

den utökade användningen av

strafföreläggande avseende villkorlig

dom som det aktuella förslaget syftar

till. Utskottet föreslår att

riksdagen avslår motion Ju412 i denna

del.

Utredningsplikt avseende våld mot

barn

I motion Ju376 (v) yrkas att

Riksåklagaren skall undersöka om det

föreligger missförhållanden när det

gäller praxis angående inledande av

förundersökning och väckande av åtal

avseende våld och övergrepp mot barn.

Utskottet konstaterar att övergrepp

på barn hör till de högst

prioriterade ärendena men att brotten

ofta är svåra att utreda.

Brottsutredningen kräver bl.a.

kunniga förhörsledare och åklagare

med särskild kompetens bl.a. om hur

bevisvärdet av barns berättelser bör

bedömas. Inom åklagarorganisationen

har också gjorts stora satsningar för

att få fler åklagare med särskild

kompetens på detta område. Också

samarbetet med polisens

familjevåldsenheter har utvecklats

vid vissa åklagarkammare.

Under år 2001 och 2002 uppdrog

Riksåklagaren åt överåklagaren vid

samtliga åklagarmyndigheter att

utreda vissa frågor gällande sexuella

övergrepp mot barn. Samtliga ärenden

av aktuellt slag som inkommit till

ett par av åklagarkamrarna inom

respektive åklagarmyndighet under ett

visst år granskades. En

sammanfattning av de iakttagelser som

gjorts har lämnats till

Riksåklagaren. Under våren 2003

genomförde Riksåklagaren - med de

redovisade granskningarna som

underlag - ett seminarium med

samtliga överåklagare, vice

överåklagare och kammarchefer för att

öka deras insikt och förmåga att leda

arbetet med att bekämpa sexuella

övergrepp mot barn. En rad förslag

till åtgärder lyftes fram av

deltagarna. Riksåklagaren gav

därefter i en kompletterande

verksamhetsplan för år 2003

åklagarmyndigheterna vissa uppdrag på

detta område som skall redovisas den

31 december 2004.

Enligt förslaget till ny

åklagarorganisation (prop.

2004/05:26) kommer rättslig

utveckling, analys och uppföljning av

rättstillämpningen, arbets-metoder,

kunskapsuppbyggnad m.m. i framtiden

att ske inom ramen för fyra

nationella utvecklingscentrum (prop.

s. 12 f.). Syftet är enligt vad

utskottet inhämtat från Riksåklagaren

bl.a. att snabbare nå ut med nya

arbetsmetoder i organisationen.

Det råder enligt utskottets mening

inte något tvivel om det angelägna i

att uppmärksamma formerna för

åklagarnas handläggning av ärenden

rörande sexuella övergrepp mot barn.

Den föreslagna nya

åklagarorganisationen innebär att

sakkunskap inom olika brottsområden

kommer att samlas på en plats för att

därifrån kunna spridas till hela

organisationen. Genom att även

överprövningsverksamheten kommer att

centraliseras på motsvarande sätt

kommer eventuella missförhållanden

snabbt att uppdagas. Detta bör kunna

leda till en ökad enhetlighet i

bedömningarna. Det bör också på sikt

kunna leda till en förbättrad

lagföring.

Mot bakgrund härav bör motion Ju376

inte nu föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida. Utskottet avstyrker

bifall till motionen.

Domstolsväsendet m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt redogörs för

domstolsväsendets resultat under

verksamhetsåret 2003. Utskottet

delar regeringens bedömning att

domstolsväsendet i stort

fullgjort de mål som ställts upp

för dess verksamhet. I avsnittet

tar utskottet vidare ställning

till vilka prioriteringar som

bör ligga till grund för

domstolsväsendets verksamhet år

2005. Utskottet behandlar också

ett antal motionsyrkanden om

Domstolsverkets ställning samt

ett motionsyrkande om att lägga

samman Högsta domstolen och

Regeringsrätten. Utskottet

hänvisar i denna del till

tidigare ställningstaganden och

föreslår att riksdagen avslår

samtliga motionsyrkanden. Jämför

reservationerna 12-13 samt det

särskilda yttrandet 12.

Inledning

Domstolsväsendets uppgift är att

utöva rättskipning. Härtill kommer

ett antal avgränsade uppgifter av

mera rättsvårdande natur.

Domstolsverket är central

förvaltningsmyndighet för de allmänna

domstolarna, de allmänna

förvaltningsdomstolarna, hyres- och

arrendenämnderna samt

Rättshjälpsmyndigheten och

Rättshjälpsnämnden.

Resultatuppföljning

I detta avsnitt behandlas resultatet

av verksamheten inom domstolsväsendet

under år 2003.

Det övergripande målet för

rättsväsendet är den enskildes

rättstrygghet och rättssäkerhet.

Verksamheten skall utgå från ett

medborgarperspektiv. För

domstolsväsendet gällde att mål och

ärenden skulle handläggas på ett

rättssäkert och effektivt sätt. Detta

innebär att handläggningen skall vara

korrekt, snabb och genomföras utan

onödiga resurser. För att kunna

bedöma hur väl detta mål uppfyllts

redovisar regeringen ett antal

resultatindikatorer, bl.a. antalet

inkomna, avgjorda och balanserade mål

samt omloppstider och balansernas

åldersstruktur. Dessa

resultatindikatorer används generellt

för en beskrivning av

domstolsväsendets resultat under år

2003.

År 2003 var femte året som

regeringen fastställde särskilda

verksamhetsmål för tingsrätterna,

hovrätterna, länsrätterna och

kammarrätterna. En förändring av

verksamhetsmålen jämfört med

föregående år var att en ny

målkategori, övriga mål, infördes för

länsrätterna och kammarrätterna.

Kategorin övriga mål innefattar allt

utom skatte- och

socialförsäkringsmål.

De två högsta domstolsinstanserna,

dvs. Högsta domstolen och

Regeringsrätten, fastställde själva

verksamhetsmålen för vissa mål- och

ärendekategorier.

De uppställda verksamhetsmålen för

tingsrätterna, hovrätterna,

länsrätterna och kammarrätterna samt

domstolarnas resultat framgår av

tabell 4.3 i budgetpropositionen,

utg.omr. 4, avsnitt 4.5.3. Tabellen

återges i bilaga 9. I det följande

kommenteras arbetsbelastningen och

resultaten för respektive

domstolsslag.

För tingsrätternas del ökade såväl

antalet inkomna mål som antalet

avgjorda mål något under år 2003.

Även antalet mål i balans ökade något

(se tabell).

Tingsrätternas målutveckling

1999-2003

----------------------------------------------------

| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade |

----------------------------------------------------

|1999 | 128 361 | 130 821 | 61 994 |

----------------------------------------------------

|2000 | 129 847 | 129 202 | 62 639 |

----------------------------------------------------

|2001 | 128 095 | 128 802 | 61 898 |

----------------------------------------------------

|2002 | 129 924 | 131 168 | 60 351 |

----------------------------------------------------

|2003 | 133 963 | 132 963 | 61 170 |

----------------------------------------------------

Av antalet balanserade mål var drygt

18 % äldre än ett år, vilket är en

marginell förbättring jämfört med

föregående år. Genomströmningstiderna

har endast förbättrats marginellt.

Under år 2003 uppnådde

tingsrätterna som grupp inte något av

de tolv verksamhetsmål som

regeringen ställt upp för

tingsrätterna. Året innan uppnåddes

ett mål. Jämfört med föregående år

har resultatet förbättrats för fyra

verksamhetsmål, försämrats för fyra

verksamhetsmål och är oförändrat för

fyra verksamhetsmål. Det är dock en

något större andel av tingsrätterna

som klarat verksamhetsmålen år 2003

jämfört med år 2002.

Regeringens bedömning är att

tingsrätternas sammantagna resultat

för år 2003 får anses godtagbart.

Även om den totala måluppfyllelsen är

låg har förbättringar skett av flera

resultatindikatorer jämfört med

föregående år. Vid vissa tingsrätter

ligger resultaten dock långt från

målen. Regeringen förutsätter att

lämpliga åtgärder vidtas.

Vad gäller hovrätterna ökade såväl

antalet inkomna mål som antalet

avgjorda mål. Antalet balanserade mål

minskade (se tabell).

Hovrätternas målutveckling 1999-2003

----------------------------------------------------

| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade |

----------------------------------------------------

|1999 | 23 216 | 24 188 | 7 553 |

----------------------------------------------------

|2000 | 22 170 | 22 287 | 7 436 |

----------------------------------------------------

|2001 | 21 815 | 21 369 | 7 882 |

----------------------------------------------------

|2002 | 22 342 | 21 926 | 8 117 |

----------------------------------------------------

|2003 | 22 659 | 23 561 | 7 151 |

----------------------------------------------------

Av antalet balanserade mål var 12 %

äldre än ett år, en försämring med 2

procentenheter jämfört med föregående

år.

Hovrätterna uppnådde, i likhet med

år 2002, två av sex verksamhetsmål

för balanser som hade satts upp,

total balans för tvistemål och

antalet balanserade brottmål äldre än

tolv månader. Resultatet för

hovrätterna sammantaget har dock

förbättrats för alla sex

verksamhetsmålen avseende balanser

jämfört med föregående år. På grund

av en övergång till ett nytt

statistiksystem m.m. saknas liksom

föregående år ett samlat resultat vad

gäller verksamhetsmålen för

medianåldern.

Regeringen konstaterar bl.a. att

fyra av hovrätterna klarar eller

ligger i närheten av verksamhetsmålen

för andelen balanserade brottmål

respektive tvistemål. Sammantaget gör

regeringen bedömningen att

verksamhetsresultatet måste anses

godtagbart.

För länsrätternas del kan

konstateras att antalet inkomna mål

och avgjorda mål ökade liksom antalet

balanserade mål (se tabell).

Länsrätternas målutveckling 1999-2003

----------------------------------------------------

| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade|

----------------------------------------------------

| 1999 | 88 308 | 100 487 | 34 876 |

----------------------------------------------------

| 2000 | 86 809 | 89 879 | 31 581 |

----------------------------------------------------

| 2001 | 84 626 | 84 833 | 31 374 |

----------------------------------------------------

| 2002 | 90 036 | 88 807 | 32 713 |

----------------------------------------------------

| 2003 | 94 024 | 91 922 | 34 939 |

----------------------------------------------------

Av antalet balanserade mål var ca 13

% äldre än 12 månader.

Länsrätterna gemensamt uppnådde tre

av elva verksamhetsmål, bl.a. andelen

balanserade skattemål äldre än tolv

månader. Länsrätterna förbättrade

även den totala balansen för

skattemålen i förhållande till

inkomna mål. Balanserna av skattemål

äldre än sex månader har dock ökat.

För socialförsäkringsmålen var

resultatet i stort sett oförändrat

jämfört med föregående år vad gäller

balanserna. Medianåldern för avgjorda

skatte- och socialförsäkringsmål har

inte förändrats jämfört med år 2002.

Regeringen gör sammantaget

bedömningen att verksamhetsresultatet

får anses godtagbart. De ökade

balanserna vid länsrätterna väcker

dock oro inför kommande år och

regeringen förutsätter att lämpliga

åtgärder för att förbättra

balanssituationen och korta

handläggningstiderna vidtas.

När det gäller kammarrätterna ökade

både antalet inkomna mål och antalet

avgjorda mål. Antalet balanserade mål

minskade (se tabell).

Kammarrätternas målutveckling

1999-2003

-----------------------------------------------------

| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade|

-----------------------------------------------------

| 1999 | 26 497 | 27 423 | 22 166 |

-----------------------------------------------------

| 2000 | 24 411 | 26 577 | 19 827 |

-----------------------------------------------------

| 2001 | 22 014 | 24 308 | 17 568 |

-----------------------------------------------------

| 2002 | 22 466 | 22 659 | 17 375 |

-----------------------------------------------------

| 2003 | 23 191 | 23 832 | 16 578 |

-----------------------------------------------------

Av antalet balanserade mål var 28 %

äldre än 12 månader.

Kammarrätterna gemensamt uppnådde

fyra av de numera tolv fastställda

verksamhetsmålen, bl.a. vad gäller

den totala balansen för skattemålen.

Andelen skattemål äldre än sex

månader ökade dock något samtidigt

som andelen skattemål äldre än tolv

månader är oförändrad. Resultatet för

socialförsäkringsmålen har

förbättrats vad gäller andelen mål

äldre än tolv månader, men den totala

balansen har ökat. Medianåldern för

avgjorda skattemål har förbättrats

men ligger långt i från

verksamhetsmålet.

Regeringen konstaterar att

situationen i kammarrätterna är

fortsatt bekymmersam, även om det är

positivt att det under år 2003 skett

en klar antalsmässig förbättring vad

gäller den totala skattemålsbalansen

och antalet äldre skattemål i balans.

Regeringen förutsätter att lämpliga

åtgärder för att förbättra

balanssituationen samt korta

handläggningstiderna vidtas.

Vad gäller Högsta domstolen ökade

både antalet inkomna mål och antalet

avgjorda mål. Antalet balanserade mål

ökade (se tabell).

Målutvecklingen i Högsta domstolen

1999-2003

----------------------------------------------------

| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade|

----------------------------------------------------

|1999 | 5 461 | 5 382 | 1 441 |

----------------------------------------------------

|2000 | 4 862 | 5 165 | 1 138 |

----------------------------------------------------

|2001 | 4 691 | 5 005 | 823 |

----------------------------------------------------

|2002 | 4 717 | 4 487 | 1 050 |

----------------------------------------------------

|2003 | 5 041 | 4 955 | 1 136 |

----------------------------------------------------

Av antalet balanserade mål var 13 %

äldre än ett år, vilket var en ökning

jämfört med året innan.

Prövningstillstånd meddelades i 96

mål.

För Högsta domstolen gällde att

domstolen själv hade att ställa upp

verksamhetsmål. Jämfört med år 2002

har Högsta domstolen i vissa fall

justerat sina verksamhetsmål för

åldersfördelningen. Domstolen har

emellertid i de flesta fall inte

fullt ut uppnått sina verksamhetsmål,

och målens åldersfördelning är något

ogynnsammare med fler äldre mål än

vid föregående årsskifte. Däremot har

Högsta domstolen lyckats i sin

ambition att minska antalet äldre

mål, särskilt när det gäller de allra

äldsta målen, dvs. de som är äldre än

två år.

Enligt regeringen har den

försämrade balanssituationen skett

från en förhållandevis låg nivå och

kan ses som ett resultat av Högsta

domstolens strävan att öka antalet

dispenserade mål. Regeringen anser

att verksamhetsresultatet sammantaget

måste anses tillfredsställande.

Vad slutligen gäller

Regeringsrätten minskade såväl

antalet inkomna mål som antalet

avgjorda mål. Även antalet

balanserade mål minskade (se tabell).

Målutvecklingen i Regeringsrätten

1999-2003

----------------------------------------------------

| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade|

----------------------------------------------------

|1999 | 8 666 | 8 393 | 8 875 |

----------------------------------------------------

|2000 | 8 504 | 9 002 | 8 173 |

----------------------------------------------------

|2001 | 7 691 | 8 561 | 7 246 |

----------------------------------------------------

|2002 | 7 227 | 8 062 | 6 411 |

----------------------------------------------------

|2003 | 7 046 | 7 098 | 6 359 |

----------------------------------------------------

Av antalet balanserade mål är 30 %

äldre än ett år, vilket är en

minskning jämfört med föregående år.

Prövningstillstånd meddelades i 216

mål.

Även för Regeringsrätten gällde att

domstolen själv hade att ställa upp

verksamhetsmål. Av de nio uppsatta

målen har Regeringsrätten nått tre.

Regeringen anser att målbalansen

för regeringsrätten är för stor.

Domstolen har i likhet med föregående

år prövat vissa effektivitetshöjande

åtgärder för att förbättra

arbetsläget, men dessa åtgärder synes

ännu inte ha fått fullt genomslag.

Den något lägre målbalansen är till

väsentlig del ett resultat av ett

fallande målinflöde under flera års

tid. Sammantaget får

verksamhetsresultatet anses

godtagbart men regeringen förutsätter

att lämpliga åtgärder för att

förbättra balanssituationen och korta

handläggningstiderna vidtas.

En sammanställning av

tingsrätternas, hovrätternas,

länsrätternas och kammarrätternas

måluppfyllelse visar att de endast

uppnår 9 av de 43 fastställda

verksamhetsmålen (som anförts ovan

har det beträffande två av målen inte

varit möjligt att redovisa ett samlat

resultat). I sammanhanget kan nämnas

att resultaten varierar stort mellan

enskilda domstolar inom respektive

kategori.

Utskottet vill för sin del

framhålla att de uppsatta

verksamhetsmålen och redovisningen av

måluppfyllelsen utgör ett värdefullt

beslutsunderlag för riksdagen. Det är

därför olyckligt att det för år 2003,

liksom för år 2002, inte varit

möjligt att redovisa vissa resultat.

När det gäller själva måluppfyllelsen

kan konstateras att den ökat jämfört

med år 2002. Detta gäller oavsett om

man ser till antalet uppfyllda

verksamhetsmål eller hur resultaten

för respektive mål förändrats.

Såvitt gäller tingsrätter och

hovrätter finns det enligt utskottets

mening ingenting som motsäger

regeringens bedömning att

domstolarnas sammanlagda resultat för

år 2003 får anses godtagbart, även om

resultaten för vissa verksamhetsmål

försämrats. I sammanhanget bör

beaktas att såväl antalet inkomna som

antalet avgjorda mål ökat. Den

pågående omorganisationen av

tingsrättsorganisationen leder också

till störningar av olika slag i det

dagliga arbetet.

Utskottet utgår ifrån att de

variationer i resultaten som

föreligger mellan olika domstolar

noga analyseras liksom vilka åtgärder

som bör vidtas. Detta gäller inte

minst tingsrätterna, där vissa

domstolar ligger långt från de

uppsatta målen.

Även vad gäller länsrätterna finns

det enligt utskottets mening

ingenting som motsäger regeringens

bedömning att domstolarnas

sammanlagda resultat för år 2003 får

anses godtagbart. Visserligen har

balanserna ökat, men såväl antalet

inkomna som avgjorda mål har också

ökat. Vidare är medianåldern för

avgjorda skatte- och

socialförsäkringsmål densamma som

under föregående år.

Som regeringen anför är situationen

vid kammarrätterna mer bekymmersam.

Även om en viss resultatförbättring

har skett är en medianålder för

avgjorda skattemål på 17 månader

under år 2003 klart

otillfredsställande. Som utskottet

har konstaterat tidigare kräver

medborgarperspektivet att det vidtas

åtgärder för att komma tillrätta med

långa handläggningstider (bet.

2003/04:JuU1 s. 71 f.).

Sammantaget konstaterar utskottet

också att den redovisade statistiken

närmast tyder på att underrätterna

har svårigheter att hålla jämn takt

med det ökande inflödet av mål. Detta

får till följd att balanserna ökar

trots att också avverkningstakten gör

det. En viss personalökning (se

nedan) har inte kunnat ändra detta.

När det gäller de högsta

instanserna är deras uppgift i

instansordningen huvudsakligen

begränsad till att svara för

rättsbildningen. Resultatet av

verksamheten i dessa organ bör

snarast bedömas utifrån andra

utgångspunkter än hur snabbt målen

avgörs, även om tidsfaktorn inte kan

frånkännas betydelse även i dessa

fall. Utskottet kan i detta

sammanhang konstatera att antalet

avgjorda mål i Regeringsrätten

kraftigt har minskat de senaste åren.

De närmare orsakerna till denna

minskning berörs inte i

budgetpropositionen. Det framgår att

Regeringsrätten har prövat vissa

effektivitetshöjandeåtgärder för att

förbättra arbetsläget men att dessa

åtgärder ännu inte synes ha fått

fullt genomslag. Utskottet utgår

ifrån att utvecklingen kommer att

följas och att lämpliga åtgärder

vidtas för att förbättra

balanssituationen.

Sammanfattningsvis är

helhetsintrycket positivt, även om

det främst beträffande de allmänna

förvaltningsdomstolarna finns vissa

problem.

Rättshjälpsmyndigheten skall snabbt

och korrekt hantera

rättshjälpsfrågor. Antalet

ansökningar hos myndigheten har

minskat något till ca 2 000.

Omloppstiden beträffande beslut i

rättshjälpsfrågan har gått ner

jämfört med år 2002 och är nu fem

dagar.

Rättshjälpsmyndigheten och

Rättshjälpsnämnden är sedan den 1

mars 2004 knutna administrativt till

Sundsvalls tingsrätt respektive

Hovrätten för Nedre Norrland. De

kvarstår dock som självständiga

myndigheter.

Regeringen anser att målet för

Rättshjälpsmyndigheten att

handläggningen skall vara rättssäker

och effektiv får anses väl uppfyllt.

Det finns enligt utskottets mening

ingenting som motsäger denna

bedömning.

När det gäller hyres- och

arrendenämnderna ökade antalet

inkomna ärenden något samtidigt som

antalet avgjorda ärenden minskade med

en dryg procent. Antalet balanserade

ärenden ökade något.

Det finns i dag tolv hyresnämnder

och lika många arrendenämnder. I

budgetpropositionen föreslår

regeringen att de mindre nämnderna

bör samordnas administrativt med

tingsrätterna på respektive

kansliort. Antalet hyresnämnder

respektive arrendenämnder bör minskas

från tolv till åtta genom att

verksamheterna vid nämnderna i Växjö,

Örebro, Gävle och Luleå förs till

övriga nämnder. Målsättningen är att

förändringarna skall vara genomförda

senast den 1 januari 2006.

Regeringen avser att återkomma med

förslag till nödvändiga lagändringar

med anledning av dessa förändringar.

Inom Justitiedepartementet bereds

vidare ett förslag till effektivare

förfarande vid hyres- och

arrendenämnderna.

Regeringen anser att målet för

hyres- och arrendenämnderna att

handläggningen skall vara rättssäker

och effektiv har uppfyllts på ett

tillfredsställande sätt.

Det finns enligt utskottets mening

ingenting som motsäger denna

bedömning.

Domstolsverket skall i

administrativt hänseende leda och

samordna verksamheten inom

domstolsväsendet samt se till att

verksamheten bedrivs effektivt.

Verket skall skapa förutsättningar

för domstolarna att uppfylla målen

för verksamhetsområdet, bl.a. genom

en effektiv och ändamålsenlig

resursfördelning. Verket har tagit

initiativ till utveckling av

verksamheten i olika hänseenden samt

stöttat och underlättat genomförandet

av initiativ som tagits av enskilda

domstolar. Utvecklingsarbetet

fokuseras främst på fyra områden -

domstolsorganisationen, införandet av

verksamhetsstödet Vera,

generationsväxlingen samt

domstolsadministrationen.

I regleringsbrevet för budgetåret

2003 tilldelades Domstolsverket drygt

107 miljoner kronor i anslag.

Regeringens uppfattning om

Domstolsverkets resultat år 2003

redovisas inte särskilt i

budgetpropositionen. Enligt uppgift

från Justitiedepartementet är

bakgrunden främst att

resultatbedömningen numera tar sikte

på verksamhetsområden, i det här

fallet den dömande verksamheten.

Utskottet konstaterar att

Domstolsverket har en viktig uppgift

vad gäller att stödja, utveckla och

effektivisera verksamheten inom

domstolsväsendet. Redovisningsmetoden

med verksamhetsområden innebär

emellertid att det blir svårt att

bedöma vilken grad av måluppfyllelse

som uppnåtts.

Personal

Under år 2003 var antalet

årsarbetskrafter inom

domstolsväsendet 4 625 personer,

vilket var en ökning med 2 % jämfört

med år 2002 (se tabell nedan). Även

antalet anställda har ökat.

Antalet årsarbetskrafter inom

domstolsväsendet 1998-2003

----------------------------------------------------

| År |Ordinarie|Icke |Notarier|Övrig |

Totalt |

| |domare |ord. | | | |

| | |domare | |personal | |

----------------------------------------------------

|1998 |1 006 |617 |727 |2 761 |5 111

|

----------------------------------------------------

|1999 | 952 |594 |722 |2 612 |4 880

|

----------------------------------------------------

|2000 | 936 |569 |713 |2 482 |4 700

|

----------------------------------------------------

|2001 | 960 |539 |737 |2 493 |4 729

|

----------------------------------------------------

|2002 | 958 |528 |688 |2 365 |4 539

|

----------------------------------------------------

|2003 | 980 |568 |699 |2 378 |4 625

|

----------------------------------------------------

Det förekommer inom domstolsväsendet

att ordinarie domare som gått i

pension förordnas att delta i

handläggningen av ett visst mål eller

att under viss tid tjänstgöra vid

domstol. Omfattningen av de

pensionerade domarnas insatser har

ökat under senare år. År 1998

utbetalades knappt 8,7 miljoner

kronor i ersättning för det arbete

som utfördes av pensionerade domare.

Detta motsvarade 5 282 arbetsdagar

eller 20,2 årsarbetskrafter. År 2003

utbetalades knappt 15 miljoner

kronor, vilket motsvarade 6 535

arbetsdagar eller 25,1

årsarbetskrafter. Detta är en

marginell minskning jämfört med

föregående år.

Den totala sjukfrånvaron har ökat

något under 2003 (se tabell nedan).

Männens sjukfrånvaro minskade dock.

Sjukfrånvaron inom domstolsväsendet

2001-2003

----------------------------------------------------

|År |Total | Sjukfrånvaro i procent |

| |årsarbetstid| |

---------------------------------------------------

| | | Totalt | Män |Kvinnor |

---------------------------------------------------

|2001 |4 729 | 4.19 % | 2,38 % | 5,05 % |

---------------------------------------------------

|2002 |4 539 | 4,14 % | 2,24 % | 5,05 % |

---------------------------------------------------

|2003 |4 625 | 4,21 % | 1,95 % | 5,29 % |

---------------------------------------------------

Sjukfrånvaron inom domstolsväsendet

är generellt sett lägre än inom andra

myndigheter. Skillnaden är störst när

det gäller mäns sjukfrånvaro.

På grund av en förändrad

periodindelning när det gäller

sjukperiodernas längd är

domstolsväsendets uppgifter om

långtidssjukskrivna inte längre

jämförbara med tidigare års

uppgifter. Om sjukfrånvaro över 21

dagar summeras till en enda period

framgår emellertid att både kvinnors

och mäns långa sjukfrånvaro har

minskat. Domstolsverket har startat

ett projekt i syfte att minska

långtidssjukskrivningarnas

omfattning, och projektets första

uppgift blir att kartlägga

sjukfrånvarons omfattning och

spridning för att eventuellt

lokalisera särskilda riskgrupper.

Regeringen anser att även om

sjukfrånvaron inom domstolsväsendet

ökade något under år 2003 får

frånvaronivån anses godtagbar. Det är

dock viktigt att Domstolsverket

följer upp och analyserar

utvecklingen av sjukfrånvaron.

Utskottet delar regeringens

bedömning.

Verksamhetsinriktning år 2005

Utskottet har som framgår under rubriken

Utgiftsramen och anslagen tillstyrkt

regeringens förslag till anslag

Domstolsväsendet m.m. för år 2005 med drygt

4 miljarder kronor.

Enligt regeringen skall målet för

verksamhetsområdet Dömande verksamhet

vara att mål och ärenden skall

handläggas på ett rättssäkert och

effektivt sätt. Det innebär att

handläggningen skall vara korrekt,

snabb och genomföras utan onödiga

resursinsatser. Det är angeläget att

generellt minska omloppstiderna för

samtliga målkategorier. Målbalanserna

och målbalansernas åldersstruktur

skall förbättras och på sikt

återspegla omloppstiderna.

Domstolsverket skall skapa

förutsättningar för domstolarna att

uppfylla målet för verksamhetsområdet

bl.a. genom en effektiv och

ändamålsenlig resursfördelning.

Reformarbetet som pågår sedan några

år skall fortsätta. Detta arbete kan

delas upp i fyra huvudområden -

förändringar av den yttre

organisationen, förändringar av den

inre organisationen, renodling av

verksamheten samt förbättringar av

det processuella regelverket. För att

reformarbetet skall kunna utveckla

och effektivisera domstolsväsendet på

ett ändamålsenligt sätt behövs

samordnade satsningar inom de fyra

huvudområdena.

De delar av budgetpropositionen som

berör reformeringen av den yttre

tingsrättsorganisationen behandlas i

samband med regeringens skrivelse

Reformeringen av

tingsrättsorganisationen fortsätter

(skr. 2003/04:153) i ett annat

betänkande (bet. 2004/05:JuU6).

Utskottet har inget att invända mot

vad regeringen anfört.

Videokonferens i allmän domstol

och allmän förvaltningsdomstol

För närvarande pågår en

försöksverksamhet med videokonferens

i de allmänna domstolarna enligt

lagen (1999:613) om försöksverksamhet

med videokonferens i rättegång. Denna

skall pågå t.o.m. den 31 december

2004. Regeringen avser att lämna en

proposition som behandlar förslag om

att permanenta verksamheten. För att

försöksverksamheten skall kunna

fortsätta under den vidare

beredningen av frågan föreslår

regeringen att försöksverksamheten

förlängs till och med den 31 december

2006.

Även i allmän förvaltningsdomstol

pågår för närvarande en

försöksverksamhet med videokonferens

som skall pågå t.o.m. den 31 december

2004. Verksamheten regleras i lagen

(2001:25) om försöksverksamhet med

videokonferens i allmän

förvaltningsdomstol. Enligt

regeringen har tekniken inte kommit

till användning i den utsträckning

som varit tänkt, och det kommer

därför att ta längre tid att bedöma

om verksamheten bör permanentas.

Regeringen föreslår därför att

försöksverksamheten förlängs till och

med den 31 december 2006.

Lagförslagen återfinns i bilaga 2.

Utskottet föreslår att riksdagen

bifaller regeringens förslag.

Övriga frågor

Domstolsverkets ställning

I motionerna Ju5 och Ju430 (båda kd)

begärs en utvärdering av

Domstolsverkets roll som enbart

serviceorgan till domstolarna. I

motion Ju339 (fp) begärs en utredning

av Domstolsverkets ställning och

funktion. I motion Ju352 (m) begärs

att Domstolsverket skall ersättas med

en självständig

domstolsadministration. Motionärerna

anser att en domstolsstyrelse bör

inrättas efter dansk modell. Även i

motion Ju489 (c) begärs att

Domstolsverket skall avskaffas men

här anser motionärerna att den

verksamhet som i dag ligger på verket

skall decentraliseras.

Utskottet har behandlat

motionsyrkanden motsvarande de nu

aktuella vid ett flertal tidigare

tillfällen, senast vid behandlingen

av budgetpropositionen för år 2004

(bet. 2003/04:JuU1 s. 74 f.). För en

utförlig redogörelse av den

självständighetsprincip som råder för

domstolarna, de överväganden som

gjordes inför inrättandet av

Domstolsverket år 1975, för

innehållet i Domstolsverkets

instruktion samt för den danska

domstolsstyrelsen hänvisas till

budgetbetänkandet för år 2003 (bet.

2002/03:JuU1 s. 68 f.).

När utskottet senast behandlade

frågan hänvisades till de uttalanden

som utskottet tidigare gjort. Av

dessa följer att Domstolsverkets

verksamhet inte i något hänseende får

inkräkta på domstolarnas

självständighet i deras

rättstillämpande och dömande

verksamhet. Domstolsverkets uppgift

är i stället att tillhandahålla

kvalificerad service åt domstolarna i

administrativa frågor. Visserligen

bör Domstolsverket eftersträva att

domstolsorganisationen är effektiv,

men utskottet har understrukit att

strävan efter effektivitet inte får

gå ut över rättssäkerheten. Det har

varit utskottets uppfattning att det

nu redovisade synsättet också väl

kommer till uttryck i Domstolsverkets

instruktion. Mot denna bakgrund har

utskottet under senare år inte funnit

skäl att förorda en utredning om

Domstolsverkets ställning i

förhållande till domstolarna.

Utskottet vidhåller denna

uppfattning och föreslår att

riksdagen avslår motionerna Ju5,

Ju339, Ju352, Ju430 och Ju489 i nu

behandlade delar.

En enda högsta domstolsinstans

I motion Ju339 begärs att Högsta

domstolen och Regeringsrätten skall

läggas samman till en enda högsta

instans.

Enligt 11 kap. 1 § regeringsformen

är Högsta domstolen högsta allmänna

domstol och Regeringsrätten högsta

förvaltningsdomstol.

En utvecklad samverkan mellan

domstolar på samma nivå inom de olika

domstolsslagen har varit aktuell i

ett par utredningar om

domstolsorganisationen under det

senaste decenniet. Enligt 1993 års

domarutredning kunde det vara värt

att låta tingsrätter och länsrätter i

vissa residensstäder bygga upp

gemensamma administrativa

stödfunktioner. Utredningen utgick

från att de två domstols-

organisationerna för överskådlig

framtid skulle bestå men att man

kunde tänka sig att närma dessa till

varandra, bl.a. genom en

administrativ samverkan. Ett av

syftena med en sådan samverkan var

att domstolarna i första instans

skulle få ett gott administrativt

stöd med en god berednings-

organisation (SOU 1994:99 s. 200 f.).

Frågan om samverkan mellan domstolar

inom olika domstolsslag var föremål

för överväganden även inom 1995 års

Domstolskommitté. En av

utgångspunkterna för kommitténs

arbete var att samverkan mellan olika

slag av domstolar på samma nivå

skulle utvecklas betydligt. Bland

annat vore det enligt direktiven

önskvärt med en mer utvecklad främst

administrativ och personell samverkan

mellan tingsrätter och länsrätter,

hovrätter och kammarrätter respektive

de två högsta instanserna (dir.

1995:102). Kommittéuppdraget

inskränktes senare till att endast

omfatta frågor om domstolarnas

beredningsorganisation och vissa

utbildningsfrågor (dir. 1998:22).

Administrativ samverkan mellan

tingsrätter och länsrätter är möjlig

i enlighet med de ändringar av

rättegångsbalken respektive lagen

(1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar som trädde i

kraft den 1 januari 2003 (SFS

2002:996-997). I samband med

lagändringen tog regeringen också upp

frågan om en integrerad

domstolsorganisation. Bedömningen som

gjordes i den delen var att de två

domstolsslagen inom överskådlig tid

kommer att bestå (prop. 2002/03:4 s.

12 f., bet. 2002/03:JuU2, rskr. 21).

Utskottet gör alltjämt denna

bedömning. Några skäl för att slå

samman Högsta domstolen och

Regeringsrätten har enligt utskottet

inte framkommit. Utskottet föreslår

att riksdagen avslår motion Ju339 i

denna del.

Kriminalvården

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt redogörs för

kriminalvårdens resultat under

verksamhetsåret 2003. Utskottet

finner att kriminalvården i

stort har fullgjort de mål som

ställts upp för dess verksamhet.

I avsnittet tar utskottet vidare

ställning till vilka

prioriteringar som bör ligga

till grund för kriminalvårdens

verksamhet under år 2005.

Utskottet behandlar också ett

antal motionsyrkanden rörande

bl.a. kriminalvårdens mål för

verksamheten, behovet av

ytterligare anstalts- och

häktesplatser samt

säkerhetssituationen inom

kriminalvården. Utskottet

avstyrker samtliga

motionsyrkanden med hänvisning

till bl.a. tillskjutna

budgetmedel, genomförda

författningsförändringar och

pågående arbete inom

kriminalvården. I avsnittet

behandlar utskottet även

Riksrevisionens styrelses

framställning om uppföljning av

kriminalvårdens klienter.

Utskottet föreslår att

riksdagen, med hänvisning till

bl.a. pågående beredning i

Regeringskansliet, avslår

framställningen. Jämför

reservationerna 14-17 samt de

särskilda yttrandena 13-14.

Inledning

Kriminalvårdens huvuduppgifter är att

verkställa påföljderna fängelse,

skyddstillsyn och villkorlig dom med

samhällstjänst, att ansvara för

övervakningen av de från

fängelsestraff villkorligt frigivna

och de som står under

intensivövervakning med elektronisk

kontroll samt att utföra särskilda

personutredningar i brottmål.

Kriminalvården ansvarar dessutom för

verksamheten vid häktena samt sköter

transporter såväl för den egna

verksamheten som av frihetsberövade

personer som skall avvisas eller

utvisas från Sverige.

Kriminalvårdens verksamhet skall

präglas av en human människosyn, god

omvårdnad och ett aktivt

påverkansarbete under iakttagande av

en hög grad av säkerhet samt respekt

för den enskildes integritet och

rättssäkerhet.

Kriminalvårdsstyrelsen är central

förvaltningsmyndighet för all

kriminal-vårdsverksamhet. Den är

också chefsmyndighet för de - numera

- 35 lokala

kriminalvårdsmyndigheterna och för

transporttjänsten. I administrativt

hänseende är Kriminalvårdsstyrelsen

chefsmyndighet även för Kriminal-

vårdsnämnden och för de 30

övervakningsnämnderna. Inom

kriminalvården har ett

effektiviseringsarbete inletts vilket

bl.a. innefattar en avsikt att

sammanföra hela kriminalvården i en

myndighet fr.o.m. den 1 januari 2006.

Resultatuppföljning

Kriminalvårdens resultat för år 2003

skall bedömas mot bakgrund av de mål

som uppställts för verksamheten

avseende det nämnda året.

Det övergripande målet för

Kriminalvården var år 2003 att

verkställa utdömda påföljder på ett

säkert, trovärdigt och humant sätt

samt att minska antalet återfall i

brott.

Målen för verksamhetsgrenen Anstalt

var under 2003 att anstalternas

totala platskapacitet skulle

utnyttjas effektivt, att insatserna

för att utveckla

behandlingsplaneringen skulle

bedrivas med fortsatt hög ambition,

att antalet enheter med

självförvaltning skulle öka samt att

antalet avvikelser i samband med

transporter och bevakade utevistelser

skulle minska. Målen för

verksamhetsgrenen häkte var att

antalet verkställighetsfall skulle

minska samt att insatserna för att

motivera intagna till olika åtgärder

för att komma ifrån kriminalitet och

droger skulle ha fortsatt hög

prioritet. För verksamhetsgrenen

Frivård var målen att

personutredningsärendena skulle

handläggas med fortsatt god kvalitet

och skyndsamhet samt att insatserna

för att utveckla

behandlingsplaneringen skulle

bedrivas med fortsatt hög ambition.

För verksamhetsgrenen

Transporttjänsten var målet att

samarbetet med uppdragsgivande

myndigheter skulle fortsätta att

utvecklas i syfte att öka

effektiviteten.

I det följande beskrivs

kriminalvårdens resultat med fokus på

de angivna målen. Avslutningsvis

redovisar utskottet sin uppfattning.

För möjligheten att uppnå de

uppställda målen är bl.a.

beläggningssituationen av väsentlig

betydelse. I denna del kan följande

noteras.

Medelbeläggningen vid landets

kriminalvårdsanstalter framgår av

nedanstående tabell. Under år 2003

var medelantalet intagna i anstalt 8

% högre än föregående år. Även om

medelantalet anstaltsplatser ökade

under året räckte denna utbyggnad

inte till för att möta tillskottet av

intagna. Detta ledde till att

medelbeläggningen närmade sig 100 %

år 2003.

Beläggning på kriminalvårdsanstalter,

totalt

----------------------------------------------------

|År |Medelantal |Medelbeläggning|Beläggning i |

| | till- | | procent av |

| | gängliga | |tillgängliga |

| | platser | | platser |

----------------------------------------------------

|1998 | 4 087 | 3 573 | 87 % |

----------------------------------------------------

|1999 | 4 085 | 3 596 | 88 % |

----------------------------------------------------

|2000 | 4 125 | 3 712 | 90 % |

----------------------------------------------------

|2001 | 4 228 | 3 892 | 92 % |

----------------------------------------------------

|2002 | 4 346 | 4 121 | 95 % |

----------------------------------------------------

|2003 | 4 498 | 4 460 | 99 % |

----------------------------------------------------

Som framgår av nedanstående tabell

var den genomsnittliga beläggningen

under åren 1999-2002 väsentligt högre

på de slutna anstalterna än på de

öppna. År 2003 var dock

medelbeläggningen i det närmaste 100

% på såväl öppna som slutna

anstalter. En förklaring till den

ökade beläggningen på de öppna

anstalterna kan vara att

Kriminalvårdsstyrelsen under år 2003

genomförde ett öppenplaceringsprojekt

varigenom ett relativt stort antal

slutna platser frigjordes samtidigt

som beläggningen på de öppna

anstalterna ökade. Enligt

Kriminalvårdsstyrelsen ökade

platsutnyttjandet vid de öppna

anstalterna från 84 % i februari 2003

till 101 % påföljande månad.

Platsutnyttjandet på de öppna

anstalterna var sedan högt under hela

år 2003 med en topp under oktober och

november med 108 % beläggning.

Beläggning på kriminalvårdsanstalter,

slutna och öppna anstalter

----------------------------------------------------

|År |Medelantal |Medelbeläggning|Beläggning i |

| | till- | | procent av |

| | gängliga | |tillgängliga |

| | platser | | platser |

---------------------------------------------------

| |Slutna|Öppna|Slutna|Öppna |Slutna |Öppna |

---------------------------------------------------

|1998 |2 |1 131 |2 580 |993 |87 % |88 % |

| |964 | | | | | |

---------------------------------------------------

|1999 |2 |1 143 |2 625 |971 |89 % |85 % |

| |942 | | | | | |

---------------------------------------------------

|2000 |2 |1 142 |2 766 |945 |93 % |83 % |

| |983 | | | | | |

---------------------------------------------------

|2001 |3 |1 155 |2 911 |981 |95 % |85 % |

| |073 | | | | | |

---------------------------------------------------

|2002 |3 |1 167 |3 108 |1 013 |98 % |87 % |

| |178 | | | | | |

---------------------------------------------------

|2003 |3 |1 217 |3 237 |1 223 |99 % |101 % |

| |281 | | | | | |

---------------------------------------------------

Vid utgången av år 2003 fanns det

totalt 3 393 slutna anstaltsplatser,

varav 110 med dubbelbeläggning, och

totalt 1 259 öppna platser, varav 89

med dubbelbeläggning. Hittills under

innevarande år har ytterligare

närmare 600 anstaltsplatser öppnats,

varav ca 200 med dubbelbeläggning.

Samtidigt har ett mindre antal

platser stängts. Tillskotten av nya

platser under innevarande år utgörs

till stor utsträckning av platser i

öppna anstalter, bl.a. har en helt ny

öppen anstalt med 150 platser tagits

i bruk i Kolmården.

För att kunna komma till rätta med

den akuta situationen med hög

beläggning på anstalterna tillämpar

kriminalvården viss överbeläggning.

Kriminalvården har också inrättat ett

antal s.k. beredskapsplatser. Det är

platser med dubbelbeläggning av mer

permanent karaktär som är tänkta att

användas i tider av hög beläggning.

De har en cellindelning med

möblemang, utrustning och ventilation

anpassat för två personer.

Kriminalvårdsstyrelsen räknar med att

beredskapsplatser regelmässigt kommer

att behöva tas i anspråk under de

närmaste åren, till dess att

platsbristen byggts bort.

Medelbeläggningen vid landets

häkten framgår av nedanstående

tabell. Antalet personer i häkte

fortsatte att öka under år 2003, en

ökning med nästan 7 % jämfört med

föregående år. Medelantalet

tillgängliga häktesplatser var 90

fler år 2003 jämfört med år 2002.

Medelbeläggningen motsvarade år 2003

drygt 99 % av medelantalet

tillängliga platser, vilket i sig är

en ökning med en procentenhet från

föregående år.

Antal häktesplatser och

medelbeläggning på häkte

----------------------------------------------------

|År |Medelantal |Medelbeläggning|Beläggning i |

| |tillgängliga | | procent av |

| | platser | |tillgängliga |

| | | | platser |

----------------------------------------------------

|1998 | 1 479 | 1 264 | 85 % |

----------------------------------------------------

|1999 | 1 480 | 1 276 | 86 % |

----------------------------------------------------

|2000 | 1 521 | 1 367 | 90 % |

----------------------------------------------------

|2001 | 1 601 | 1 507 | 94 % |

----------------------------------------------------

|2002 | 1 681 | 1 652 | 98 % |

----------------------------------------------------

|2003 | 1 771 | 1 762 | 99 % |

----------------------------------------------------

Den 1 januari 2004 fanns det 1 809

häktesplatser, varav 240 utgjordes av

tillfälliga platser, bl.a. i

polisarrester. Under innevarande år

har det skett ett tillskott med 161

häktesplatser, varav 61 utgörs av

tillfälliga platser.

Utskottet återkommer längre fram

med en redovisning av kriminalvårdens

mer långsiktiga plan för utbyggnad av

anstalter och häkten.

Medelantalet verkställighetsfall i

häkte framgår av nedanstående tabell.

Verkställighetsfallen ökade

ytterligare under år 2003 jämfört med

föregående år. Medelantalet

fängelsedömda som väntar på

anstaltsplats fortsatte att öka något

under år 2003; antalet har

fördubblats mellan åren 2000 och

2003.

Medelantal verkställighetsfall på

rikets häkten

----------------------------------------------------

|År | Medelantal |Därav fängelsedömda som

|

| |verkställighetsfall |väntar på anstaltsplats

|

| | på häkte | |

----------------------------------------------------

|1998 | 178 | 135 |

----------------------------------------------------

|1999 | 201 | 146 |

----------------------------------------------------

|2000 | 206 | 153 |

----------------------------------------------------

|2001 | 329 | 277 |

----------------------------------------------------

|2002 | 350 | 307 |

----------------------------------------------------

|2003 | 363 | 310 |

----------------------------------------------------

En förklaring till det under år 2003

stora antalet verkställighetsfall i

häkte är enligt

Kriminalvårdsstyrelsen - i likhet med

tidigare år - platsbristen inom

anstaltsorganisationen med åtföljande

problem att placera ut intagna med

verkställbara domar i anstalt. Av

Kriminalvårdsstyrelsens redogörelse i

årsredovisningen framgår att det

trots att det under år 2003 gjorts

ansträngningar med att placera fler

fängelseintagna på öppna anstalter

inte kunnat frigöras slutna

anstaltsplatser i den utsträckning

som behövts för att kunna minska

antalet verkställighetsfall på häkte.

Kostnaden per producerat vårddygn

på anstalt och häkte framgår av

nedanstående tabell. Det kan

konstateras att kostnaden per

vårddygn år 2003 ökade väsentligt för

slutna anstaltsplatser och minskade

för öppna platser. Dygnskostnaden per

producerat vårddygn på häkte ökade

också år 2003. Enligt

kriminalvårdsstyrelsen beror de ökade

dygnskostnaderna främst på att

personalkostnaderna ökat. Som framgår

i avsnittet om kriminalvårdens

personal har antalet anställda inom

kriminalvården, särskilt i kategorin

vårdare, ökat relativt kraftigt från

år 2002 till år 2003.

Genomsnittlig kostnad per producerat

vårddygn på anstalt och häkte

---------------------------------------------------

|År | Alla |Slutna | Öppna |Häkte |

| | | | | |

| |anstalter |anstalter |anstalter | |

---------------------------------------------------

|1998 |1 870 kr |2 123 kr | 1 288 kr |1 869 kr|

---------------------------------------------------

|1999 |1 836 kr |2 028 kr |1 340 kr |1 925 kr|

---------------------------------------------------

|2000 |1 737 kr |1 896 kr |1 327 kr |1 809 kr|

---------------------------------------------------

|2001 |1 684 kr |1 835 kr |1 275 kr |1 809 kr|

---------------------------------------------------

|2002 |1 685 kr |1 818 kr |1 325 kr |1 874 kr|

---------------------------------------------------

|2003 |1 773 kr |1 988 kr |1 242 kr |1 936 kr|

---------------------------------------------------

Av betydelse såväl för

beläggningssituationen som för

kriminalvårdens kostnader är

strävandena att tillse att

utvisningsdömda personer i så stor

utsträckning som möjligt kan

verkställa fängelsestraff i

hemlandet. Under år 2003 gjordes 60

framställningar med stöd av den s.k.

överförandekonventionen (egen ansökan

från den intagne) och 57

framställningar med stöd av det år

2000 av Sverige tillträdda

tilläggsprotokollet till nämnda

konvention (överförande mot den

dömdes vilja). Framställningarna

resulterade sedermera i överförande i

35 fall på begäran av den intagne

själv och i 17 fall mot den dömdes

vilja. Kriminalvårdsstyrelsen anger i

årsredovisningen att framställningar

om överföring av verkställighet med

stöd av tilläggsprotokollet till

överförandekonventionen gjorts i

princip i alla möjliga fall med viss

tid kvar att verkställa. Om

handläggningstiden hade varit kortare

i vissa baltiska länder hade fler

överföranden varit möjliga.

Antalet avvikelser från slutna

anstalter minskade år 2003, såväl

direktavvikelser som avvikelser i

samband med permission eller annan

utevistelse. Antal direktavvikelser

från öppna anstalter ökade markant år

2003 i jämförelse med de föregående

åren (se tabell).

Antalet avvikelser

----------------------------------------------------

| | Slutna anstalter | Öppna anstalter |

---------------------------------------------------

|År |Avvikelser| Vid |Avvikelser| Vid |

| |direkt |permission |direkt |permission|

| | från | eller | från |eller annan

|

| |anstalt 1 | annan |anstalt 1 |utevistelse

|

| | |utevistelse| | |

---------------------------------------------------

|1998| 47 | 148 | 157 | 9 |

---------------------------------------------------

|1999| 42 | 120 | 119 | 12 |

---------------------------------------------------

|2000| 44 | 226 | 141 | 61 |

---------------------------------------------------

|2001| 29 | 225 | 120 | 62 |

---------------------------------------------------

|2002| 50 | 193 | 136 | 53 |

---------------------------------------------------

|2003| 45 | 172 | 239 | 54 |

---------------------------------------------------

1 Inklusive i samband med transport.

Kriminalvårdsstyrelsen

redovisar i årsredovisningen

uppgifter om antalet avvikelser

i samband med transport och

bevakade utevistelser under år

2003. Det anges att sex intagna

avvek i samband med transport,

varav en i samband med en

beväpnad fritagning, och nio

avvek i samband med

sjukhusbesök. Antalet

dramatiska fritagningar och

avvikelser har enligt

Kriminalvårdsstyrelsen minskat

medan antalet övriga avvikelser

bör kunna minska ytterligare.

Rutinerna för transporter och

sjukbesök har setts över och

ett arbetsmaterial har tagits

fram för att kunna göra bättre

riskbedömningar och genomföra

permissioner med större mått av

säkerhet. Vidare har kvaliteten

i samarbetet med lokal polis

förbättrats och kontakten

intensifierats.

Det kan noteras att de fyra

uppmärksammade rymningarna och

fritagningarna från anstalterna

i Kumla, Hall, Norrtälje och

Mariefred ägde rum under

innevarande år. Dessa ingår

alltså inte i den här

redovisade statistiken.

I nedanstående tabell

redovisas antalet påbörjade

normalpermissioner enligt 32 §

första stycket lagen (1974:203)

om kriminalvård i anstalt samt

andelen av dessa som misskötts

genom uteblivande.

Påbörjade normalpermissioner

vid anstalt

----------------------------------------------------

| | Slutna anstalter | Öppna anstalter |

----------------------------------------------------

|År |Normal- |Misskötta |Normal- |Misskötta |

| |permissioner|genom |permissioner|genom |

| | |uteblivande | |uteblivande|

----------------------------------------------------

| | |Antal |Andel | |Antal |Andel

|

----------------------------------------------------

|1998|9 027 |181 |2,01 |9 503 |59 |0,62|

| | | |% | | |% |

----------------------------------------------------

|1999|10 329 |189 |1,83 |9 605 |66 |0,69|

| | | |% | | |% |

----------------------------------------------------

|2000|9 364 |124 |1,32 |8 088 |48 |0,59|

| | | |% | | |% |

----------------------------------------------------

|2001|7 237 |134 |1,85 |6 420 |48 |0,75|

| | | |% | | |% |

----------------------------------------------------

|2002|7 228 |107 |1,48 |8 060 |42 |0,52|

| | | |% | | |% |

----------------------------------------------------

|2003|6 941 |95 |1,37 |10 170 |41 |0,40|

| | | |% | | |% |

----------------------------------------------------

Av tabellen kan utläsas att

antalet normalpermissioner vid

de slutna anstalterna har

minskat mellan åren 1998 och

2003. Under samma period har

antalet normalpermissioner från

slutna anstalter som misskötts

genom uteblivande nästan

halverats.

Under år 2003 mer än

fördubblades antalet enheter

med självförvaltning. Det

förelåg vid årets utgång 446

platser med självförvaltning

fördelade på 26 anstalter.

Härutöver tillkom 20 platser

med s.k. självhushållning på en

behandlingsavdelning på

Helsingborgsanstalten. Förutom

dessa platser har många

anstalter inslag av

självförvaltning i sin

verksamhet. Detta gäller

framför allt utslussnings- och

behandlingsavdelningar. Enligt

Kriminal-vårdsstyrelsen är både

personal och intagna positiva

till självförvaltning. Det blir

en trevligare stämning på

avdelningarna och de intagna

lär sig mycket som är

användbart i det fria

vardagslivet. De intagna

förbereds härigenom inför

frigivningen genom ett ökat

ansvarstagande samtidigt som

institutionaliseringens

negativa effekter minskar.

Enligt Kriminalvårdsstyrelsen

görs föreberedelser för

verksamhet med självförvaltning

vid utbyggnad och nybyggnad av

anstalter. Däremot är lokalerna

på befintliga anstalter ofta

svåra att anpassa till

självförvaltning.

Den totala

sysselsättningsgraden för de

intagna i anstalt sjönk under

år 2003 till 72 %, att jämföras

med 77 % föregående år.

Sysselsättningsgraden bland de

intagna i anstalt har minskat

kontinuerligt de senaste åren

(se nedanstående tabell).

Fördelningen av sysselsättning

vid anstalt (tusental tim.)

---------------------------------------------------

|År |Arbets-|Utbild-|Intern|Program-|Övrig|

Outnytt- |

| |drift |ning |service|verksam-|syssel-|jad

tid |

| | | | |het |sättning| |

---------------------------------------------------

|1998 |2 081 |853 |1 296 |652 |968 |1 419 |

---------------------------------------------------

|1999 |2 045 |845 |1 312 |526 |991 |1 234 |

---------------------------------------------------

|2000 |2 062 |872 |1 425 |402 |1 018 |1 355 |

---------------------------------------------------

|2001 |2 073 |898 |1 483 |384 |1 156 |1 561 |

---------------------------------------------------

|2002 |2 065 |957 |1 505 |390 |1 189 |1 802 |

---------------------------------------------------

|2003 |2 365 |1 082 |1 610 |452 |1 186 |2 643 |

---------------------------------------------------

Beträffande de enskilda

sysselsättningsformerna kan

särskilt noteras att brotts-

och missbruksprogrammen under

år 2003 ökat, men att andelen

sådan verksamhet alltjämt är

låg jämfört med förhållandena

för fem år sedan.

Beträffande målen om

fortsatta insatser på

anstalterna och inom frivården

för att utveckla

behandlingsplaneringen samt för

att ge fortsatt hög prioritet

till insatser för att motivera

intagna på häkte till åtgärder

för att komma ifrån

kriminalitet och droger kan

följande noteras.

Andelen narkotikamissbrukare

i anstalt har ökat under de

senaste åren. År 2003 har

andelen narkotikamissbrukare

ökat väsentligt samtidigt som

andelen blandmissbrukare

minskat. Den 1 oktober 2003 var

andelen intagna som

klassificerats som antingen

narkotikamissbrukare eller

blandmissbrukare nästan 54 %,

en ökning med knappt två

procentenheter jämfört med

samma datum föregående år (se

tabell). Det bör här påpekas

att detta inte innebär att mer

än hälften av de intagna

missbrukar under anstaltstiden;

innebörden är att drygt hälften

av de intagna bedömdes vara

aktiva missbrukare när de togs

in.

Drogmissbrukare inskrivna i

anstalt per den 1 oktober åren

1998-2003

----------------------------------------------------

|År | |Narkotikamissbrukare|Blandmiss-|

Alkoholmiss- |

| |Totalt| | brukare | brukare |

| |antal | | | |

| |intagna| | | |

--------------------------------------------------

| | |Antal|Andel|Antal |Andel|Antal |Andel

|

--------------------------------------------------

|1998|3 546 |1 |28,8 |590 |16,6 |523 |14,7|

| | |021 |% | |% | |% |

--------------------------------------------------

|1999|3 536 |1 |29,0 |634 |17,9 |551 |15,6|

| | |025 |% | |% | |% |

--------------------------------------------------

|2000|3 633 |1 |33,4 |624 |17,2 |479 |13,2|

| | |215 |% | |% | |% |

--------------------------------------------------

|2001|3 708 |1 |34,5 |555 |15,0 |468 |12,6|

| | |279 |% | |% | |% |

--------------------------------------------------

|2002|4 188 |1 |34,1 |762 |18,2 |523 |12,5|

| | |427 |% | |% | |% |

--------------------------------------------------

|2003|4 298 |1 |39,1 |628 |14,6 |507 |11,8|

| | |680 |% | |% | |% |

--------------------------------------------------

Även bland frivårdsklienterna

har andelen med känt missbruk

ökat. Den 1 april 2003 uppgick

andelen frivårdsklienter med

känt narkotika- eller

blandmissbruk till 45 %, en

ökning med två procentenheter

jämfört med föregående år. För

tio år sedan var motsvarande

siffra 28 %.

Kriminalvården har sedan

hösten 2001 arbetat med och

implementerat ett regelverk för

planering av

kriminalvårdspåföljder.

Regelverket har skrivits

utifrån den s.k. What Works-

forskningen och fastslår att

planeringen skall bestå av tre

delar: utredning, risk- och

behovsprofil samt plan. Planen

för verkställigheten skall vara

framåtsyftande och göras i

samarbete mellan aktuella

intressenter, dvs. anstalt,

frivård, socialtjänst,

lekmannaövervakare m.fl.

Kriminalvårdsstyrelsen anger

i årsredovisningen att det

under åren 2001-2003 har

bedrivits ett arbete med att

bl.a. ta fram administrativt

stöd för

verkställighetsplaneringen,

utbilda personal och

kvalitetssäkra planeringen.

Under år 2003 har

Kriminalvårdsstyrelsen

prioriterat tillsyn över

verkställighetsplaneringen, en

tillsyn som planeras fortsätta

under 2004. Utvecklingen av

datastöd för

verkställighetsplaneringen

beräknas kunna slutföras under

år 2004.

Andelen klienter för vilka

verkställighetsplaner

upprättats varierar stort

mellan olika enheter. Generellt

sett håller planerna

fortfarande inte en

tillräckligt god kvalitet.

Tillförlitliga data som exakt

beskriver andelen

verkställighetsplaner saknas

för år 2003. Från och med år

2004 kommer kriminalvården att

kunna redovisa detaljerad sådan

statistik. Anstalterna har

gjort vissa prioriteringar

under utvecklingsfasen och på

många enheter görs inte

fullständiga planer på intagna

med straff upp till 4 månader.

Kriminalvårdsstyrelsen

uppskattar att det finns

verkställighetsplaner i 60-70 %

av samtliga ärenden.

Majoriteten av

frivårdsenheter har infört det

nya systemet för

verkställighetsplanering.

Enligt Kriminalvårdsstyrelsens

bedömning upprättas en

fullständig verkställighetsplan

på 50-60 % av klienterna i

frivården. Andelen är högst

bland skyddstillsynsdömda.

När det gäller insatser för

att motivera intagna i häkte

till behandling anger

Kriminalvårdsstyrelsen att de

särskilda uppsökare som

inrättats inom ramen för den

särskilda narkotikasatsningen

inom kriminalvården har haft

stor betydelse för att motivera

häktade att komma ifrån

kriminalitet och droger. Det

har under året funnits tillgång

till uppsökare vid 18 av

landets 30 häkten. De har

dokumenterat cirka 1 800

förstagångssamtal med klienter.

I övrigt har viss

programverksamhet och andra

skräddarsydda

motivationsprogram för häkte

genomförts. Flera häkten

rapporterar att man regelbundet

har haft information för

häktade från olika

behandlingshem, AA/NA och KRIS.

Beträffande verksamheten inom

frivården kan noteras att det

genomsnittliga antalet

frivårdsklienter, inklusive

personer dömda till villkorlig

dom med samhällstjänst och

klienter i anstalt med

förordnad övervakare, fortsatte

att öka något år 2003. Den

största procentuella ökningen

av klienter återfinns bland

skyddstillsynsdömda med

kontraktsvård och bland

personer som avtjänar kortare

fängelsestraff i form av

intensivövervakning med

elektronisk kontroll, se tabell

i bilaga 10.

Antalet utförda

personutredningar under år 2003

uppgick till 25 302, vilket är

i stort sett lika många som

föregående år. För de

personutredningar som

redovisades under perioden var

den genomsnittliga

handläggningstiden 34 dagar. I

mål med häktade var den

genomsnittliga

handläggningstiden 13 dagar.

Antalet lekmannaövervakare

var 4 609 den 1 januari 2004,

vilket är en minskning med

närmare 4 % jämfört med samma

datum ett år tidigare. Andelen

klienter med lekmannaövervakare

är 43 %, vilket är en

procentenhet mindre än

föregående år.

Regeringen konstaterar i sin

analys av kriminalvårdens

resultat år 2003 bl.a.

följande.

Den höga beläggningen har

påverkat kriminalvården även

under år 2003. Platsutbyggnaden

av anstalter har inte kunnat

ske i den takt som motsvarat

behoven. Regeringen ser dock

positivt på kriminalvårdens

arbete med att finna lösningar

på platsbristen genom ett

effektivare resursutnyttjande,

permanenta beredskapsplatser,

anstalter för dömda på fri fot

m.m.

Beträffande insatserna för

att förebygga återfall i brott

konstaterar regeringen att

kriminalvården inte i

tillräcklig utsträckning

lyckats upprätta

verkställighetsplaner för de

intagna och att kvaliteten i

vissa avseenden varit

bristfällig. Regeringen anser

att kriminalvården måste öka

ansträngningarna på detta

område. Utvecklingen med fler

platser för självförvaltning

ser regeringen som mycket

positiv, både ur ett

återanpassnings- och

effektivitetsperspektiv.

Regeringen anser att

inriktningen på

programverksamheten, där

kvalitet snarare än kvantitet

prioriterats, är värdefull och

att detta arbete bör fortsätta.

Regeringen understryker vidare

vikten av att kriminalvården

utarbetar system till stöd för

att goda arbetsmetoder skall få

spridning i organisationen.

När det gäller insatserna för

att bekämpa narkotikamissbruk

ser regeringen positivt på att

kriminalvården lyckats vända en

negativ utveckling, såväl vad

avser särskild verksamhet mot

narkotikamissbruk bland de

intagna på anstalt som på

antalet s.k. § 34-placeringar.

Regeringen understryker vikten

av att arbetet med att bekämpa

narkotikamissbruk ges fortsatt

hög prioritet.

Beträffande säkerhetsarbetet

inom kriminalvården konstaterar

regeringen att det är

grundläggande för

kriminalvården att förhindra

rymningar från och brottslighet

i anstalterna. Regeringen pekar

på att det pågår ett omfattande

arbete inom kriminalvården och

Justitiedepartementet med att

förbättra säkerheten på de

slutna anstalterna.

Beträffande målet att minska

antalet intagna med

verkställbar dom i häkte

konstaterar regeringen i likhet

med Kriminalvårdsstyrelsen att

det främst är bristen på slutna

anstaltsplatser som fått

återverkningar på möjligheten

att placera ut intagna med

verkställbara domar från häkte

till anstalt. När det gäller

insatserna för att motivera

intagna i häkte till åtgärder

för att komma ifrån

kriminalitet och droger

konstaterar regeringen att den

särskilda satsningen på att

bekämpa narkotikamissbruket

bland kriminalvårdens klienter,

genom uppsökande verksamhet,

nått ett betydande antal

häktesklienter. Regeringen

understryker samtidigt vikten

av att detta arbete ges

fortsatt hög prioritet.

Regeringen avser att i ett

särskilt uppdrag till

Kriminalvårdsstyrelsen dra upp

riktlinjerna för det fortsatta

arbetet med den särskilda

narkotikasatsningen.

Utskottet vill i fråga om

kriminalvårdens verksamhet och

resultat framföra följande.

Utskottet kan konstatera att

beläggningssituationen på

anstalter och häkten har

förvärrats ytterligare under år

2003 med en mer eller mindre

konstant överbeläggning på

såväl anstalter som häkten.

Utbyggnaden av anstalts- och

häktesplatser har under år 2003

inte kunnat ske i den takt som

motsvarat behoven. Det är

mycket angeläget att denna

situation löses permanent. På

anstalterna är detta nödvändigt

både för att verkställigheten

av fängelsestraffen skall bli

säker och human och för att

arbetet med att förebygga

återfall i brott skall kunna

bli effektivt och

verkningsfullt.

Utskottet ser mycket positivt

på att utbyggnadstakten av

anstaltsplatser har ökat

väsentligt under innevarande

år. Särskilt gäller det öppna

anstaltsplatser, där

beläggningsgraden under år 2004

sjunkit betydligt till följd av

utbyggnaden. Kriminalvårdens

tyngsta klienter, med störst

behov av stöd och insatser,

sitter dock på slutna anstalter

där beläggningsgraden

fortfarande är mycket hög. I

den inom kriminalvården

utarbetade långsiktiga lokal-

försörjningsplanen upptas

planer på utbyggnad av ett

stort antal slutna platser

under de kommande åren.

Utskottet välkomnar detta.

När det gäller insatserna för

att utveckla

behandlingsplaneringen kan

utskottet konstatera att dessa

har bedrivits med fortsatt hög

ambition. Arbetet med att bl.a.

ta fram ett nytt administrativt

stöd för

verkställighetsplanering och

prioritera tillsyn över

verkställighetsplaneringen är

mycket angeläget. Utskottet ser

med viss oro på att förekomsten

av och kvaliteten på

verkställighetsplaner varierade

stort mellan olika enheter.

Även om arbetet med att planera

verkställigheten sannolikt

påverkades av den höga

anstaltsbeläggningen och

införandet av ett nytt system

för verkställighetsplanering är

det inte tillfredsställande att

det för många intagna inte

upprättas någon

verkställighetsplan. Denna

verksamhet måste prioriteras

högt inom kriminalvården.

Målet att öka antalet enheter

med självförvaltning uppnåddes

väl år 2003. Som redovisats

ovan mer än fördubblades

antalet platser med

självförvaltning under året.

Utskottet ser mycket positivt

på det arbete som bedrivs inom

kriminalvården för att öka

inslagen av självförvaltning på

anstalterna. Sådan verksamhet

torde ha gynnsamma effekter på

strävandena att anpassa de

intagna för ett liv i frihet

och att i största möjliga mån

minska institutionaliseringens

negativa effekter.

Utskottet noterar med

tillfredsställelse att antalet

avvikelser i samband med

transporter och bevakade

utevistelser minskade under år

2003. Även antalet

direktavvikelser från slutna

anstalter och avvikelser i

samband med permission eller

annan utevistelse från slutna

anstalter minskade. - Den

utveckling som skett under

innevarande år med flera

fritagningar och rymningar med

hjälp av gisslantagande från de

anstalter som har högst

säkerhet är däremot mycket

oroande. Utskottet återkommer

till denna fråga längre fram i

betänkandet.

Målet att antalet

verkställighetsfall på häkte

skulle minska uppfylldes inte

under år 2003. Problemet med

ett stort antal

verkställighetsfall på häkte

har ett nära samband med

överbeläggningen på de slutna

anstalterna. Detta problem

torde alltså bli mindre i takt

med utbyggnaden av slutna

anstaltsplatser.

När det gäller insatserna för

att motivera intagna på häkte

till olika åtgärder för att

komma ifrån kriminalitet och

droger ser utskottet med

tillfredsställelse att

kriminalvården i den särskilda

satsningen på att bekämpa

narkotikamissbruket bland

kriminalvårdens klienter nått

ett betydande antal

häktesklienter i sin uppsökande

verksamhet. Utskottet vill i

likhet med regeringen

understryka vikten av att detta

arbete ges fortsatt hög

prioritet.

Beträffande målen för

frivårdsverksamheten vill

utskottet, som just gjorts

beträffande

anstaltsverksamheten, peka på

betydelsen av en gedigen

verkställighetsplanering.

Sammanfattningsvis finner

utskottet att kriminalvården i

de flesta avseenden uppfyllt

målen för verksamheten år 2003.

Personal

I nedanstående tabell framgår

antalet anställda inom

kriminalvården samt

könsfördelningen. Antalet

anställda, främst vårdare, har

ökat kraftigt de senaste åren.

Det ökade personalbehovet beror

enligt Kriminalvårdsstyrelsen

främst på att beläggningen på

anstalter och häkten har

fortsatt att öka. Även

frivården har haft ett ökat

tryck med fler klienter.

Andelen tillfälligt anställda

var ca 25 %, vilket är ungefär

samma andel som för fem år

sedan. Det kan noteras att

andelen kvinnliga vårdare ökat

något de senaste fem åren.

Personal inom kriminalvården i

oktober månad åren 1998-2003

----------------------------------------------------

|År |Totalt antal |Varav vårdare | Varav |

| |anställda | |frivårds- |

| | | |inspektörer |

----------------------------------------------------

| |Antal|Andel |Antal |Andel |Antal |Andel|

| | |kvinnor | |kvinnor | |

kvinnor |

----------------------------------------------------

|1998 |7 |42 % |4 308 |28 % | 915 |63 % |

| |786 | | | |1 | |

----------------------------------------------------

|1999 |7 |42 % |4 422 |29 % | 849 |67 % |

| |793 | | | |1 | |

----------------------------------------------------

|2000 |7 |43 % |4 282 |30 % |755 |71 % |

| |413 | | | | | |

----------------------------------------------------

|2001 |7 |43 % |4 460 |31 % |809 |69 % |

| |543 | | | | | |

----------------------------------------------------

|2002 |8 |43 % |4 906 |31 % |883 |70 % |

| |107 | | | | | |

----------------------------------------------------

|2003 |8 |43 % |5 381 |32 % |887 |71 % |

| |716 | | | | | |

----------------------------------------------------

1 Inklusive övriga

klienthandläggare.

År 2003 var medelåldern

bland kriminalvårdens

personal 43 år. Bland

vårdare var medelåldern 40

år och bland chefer 54 år.

I nedanstående tabell

redovisas sjukfrånvaron

bland kriminalvårdens

samtliga personal. Det kan

konstateras att

sjukfrånvaron ökade

väsentligt fram till år

2002 för att sedan under

år 2003 falla tillbaka

något. Nedgången i

sjukfrånvaro år 2003 avser

främst anställda som är

sjukskrivna i 15 dagar

eller mer. Den totala

sjukfrånvaron var högre

bland kvinnor än bland

män.

Sjukfrånvaro bland

kriminalvårdens personal 1

------------------------------------------------------

|År |Sjukfrånvaro|Varav sjuk|Varav sjuk |Varav sjuk

|

| | |1-14 dgr |15-90 dgr |> 90 dgr |

------------------------------------------------------

|1998 | 5,18 % | 1,42 % | 1,15 % | 2,61 % |

------------------------------------------------------

|1999 | 6,27 % | 1,74 % | 1,36 % | 3,17 % |

------------------------------------------------------

|2000 | 7,59 % | 1,77 % | 1,64 % | 4,19 % |

------------------------------------------------------

|2001 | 7,97 % | 2,01% | 1,63 % | 4,34 % |

------------------------------------------------------

|2002 | 7,91 % | 1,97 % | 1,55 % | 4,40 % |

------------------------------------------------------

|2003 | 6,98 % | 1,91 % | 1,13 % | 3,94 % |

------------------------------------------------------

1 Sjukfrånvaro beräknat

som procentandel av summan

av total arbetstid och

frånvaro.

Källa: Kriminalvård och

statistik 2003,

Kriminalvårdens officiella

statistik 2002.

Kriminalvårdsstyrelsen

anger i

årsredovisningen att

något mer än en

tredjedel av den långa

sjukfrånvaron är

kopplad till

arbetsmiljön medan

resterande del har

andra orsaker som

frånvarogrund. För att

komma till rätta med

en del av frånvaron

har kriminalvården

erbjudit delpension

för anställda över 61

år i enlighet med det

statliga avtalet på

pensionsområdet.

I arbetsmiljöarbetet

inom kriminalvården

har frågor om hot och

våld mot personalen

stor betydelse.

Kriminalvårdsstyrelsen

riktar stor

uppmärksamhet på de

anställdas säkerhet,

och efter det senaste

årets händelser med

rymningar och

fritagningar där

personal hotats och

tagits som gisslan har

frågan fått

ytterligare

aktualitet.

De lokala

kriminalvårdsmyndigheterna

är enligt

Kriminalvårdsstyrelsens

riktlinjer för

riskhantering inom

kriminalvården

(Kriminalvårdens

riktlinjer 2002:4)

skyldiga att tillämpa

ett system för

tillbuds- och

skaderapportering inom

alla

verksamhetsområden.

När ett tillbud eller

en skadehändelse

inträffar på en enhet

- bl.a. vid hot och

våld mot personal -

skall en rapport

upprättas och sändas

till bl.a.

Kriminalvårdsstyrelsen.

Rapporterna

sammanställs och

analyseras av

Kriminalvårdsstyrelsen.

De kvantitativa

uppgifter som därvid

erhålls betraktas av

Kriminalvårdsstyrelsen

som osäkra, bl.a.

bedöms mörkertalet

vara mycket stort. Av

rapporterna kan dock

utläsas att hot och

våld mot

kriminalvårdens

personal är ganska

vanligt förekommande,

och har så varit under

en följd av år.

Kriminalvårdsstyrelsen

arbetar löpande med

att förbättra

rutinerna för

rapportering av

tillbud och skador och

därigenom bl.a.

förbättra

möjligheterna att dra

korrekta slutsatser.

Utskottet kan

konstatera att

sjukfrånvaron bland

kriminalvårdens

personal är hög, även

om en viss minskning

skett under år 2003.

Det är angeläget att

kriminalvården på

olika sätt arbetar med

att minska sjuktalen

bland personalen. Här

spelar arbetsmiljön en

viktig roll, liksom

olika insatser för att

långtidssjukskrivna

skall kunna återgå i

arbete. För

arbetsmiljön är det

särskilt viktigt att

hot och våld mot

personalen motverkas.

Utskottet konstaterar

att

Kriminalvårdsstyrelsen

uppmärksammar dessa

frågor. Utskottet

återkommer längre fram

i betänkandet till

frågor om säkerheten

inom kriminalvården.

Verksamhetsinriktning

år 2005

Utskottet har som

framgår under rubriken

Utgiftsramen och

anslagen tillstyrkt

regeringens förslag

till anslag till

Kriminalvården för år

2005 med närmare

5 miljarder kronor.

Regeringen har i

budgetpropositionen

för år 2005 uppställt

mål för sex olika

verksamhetsområden.

För kriminalvårdens

anstalts- och

frivårdsverksamhet är

det målen för

verksamhetsområde 4,

verkställighet av

påföljder, som är

relevant. Regeringen

anger här två

övergripande mål, dels

skall påföljder

verkställas på ett

säkert och humant

sätt, dels skall

antalet återfall i

brott minska.

Att verkställigheten

skall vara säker

innebär att brott

under

verksställigheten,

vare sig de riktar sig

mot allmänheten,

kriminalvårdens

personal eller andra

intagna, inte är

acceptabelt.

Aktiviteter i

kriminella nätverk,

rymningar och

ordningsstörningar i

allmänhet skall också

förhindras.

Höga krav måste

ställas på de

myndigheter och

tjänstemän som

ansvarar för

verkställigheten för

att tillse att denna

präglas av en human

människosyn, god

omvårdnad och respekt

för den enskildes

integritet och

rättssäkerhet. Det är

också självklart att

den dömde har att

underkasta sig de

restriktioner som

följer av den utdömda

påföljden och

verkställighetsformen.

Vad gäller målet att

antalet återfall i

brott skall minska

anför regeringen att

förväntningarna i

denna del måste vara

realistiska men

poängterar samtidigt

att även marginella

förändringar i andelen

återfall bland

kriminalvårdens

klienter har stor

betydelse såväl ur ett

mänskligt som ett

samhällsekonomiskt

perspektiv. Det är

angeläget att

instrumenten att mäta

återfall och studera

orsakssamband

utvecklas och

förfinas.

De båda målen för

verksamhetsområdet

skall inte ställas mot

varandra utan ses som

jämställda och

kompletterande. Ett

aktivt

återfallsförebyggande

arbete förutsätter att

de dömda avhåller sig

från kriminalitet och

droger under

verkställigheten, att

de inte avviker från

anstalt eller annan

placering och att de

regler som gäller för

verkställigheten

respekteras.

Självfallet är det

också en förutsättning

att varje person

behandlas på ett

respektfullt sätt.

För

häktesverksamheten

gäller målen för

verksamhetsområde 2,

utredning och

lagföring. Dessa är

att verksamheten skall

bedrivas med högt

ställda krav på

rättssäkerhet och

kvalitet samt att fler

brott skall leda till

lagföring.

Det är polisen och

åklagarväsendet som

ansvarar för merparten

av verksamheten inom

verksamhetsområdet,

men även andra

aktörer, däribland

alltså kriminalvården,

verkar här. Det är

enligt regeringen

angeläget att alla

myndigheter som verkar

inom

verksamhetsområdet

fördjupar sitt

samarbete och oftare

samordnar sina

insatser på området.

Utskottet har inget

att erinra mot

regeringens

bedömningar i denna

del.

I motion Ju281 (c)

begärs att de

övergripande målen för

kriminalvården

omdefinieras.

Motionärerna anför att

kriminalvårdens

övergripande mål bör

vara att, med en human

grundsyn och en

gedigen kunskapsgrund,

minska

återfallsbrottsligheten

och öka människors

trygghet i samhället.

Som redovisats ovan

är målet för

kriminalpolitiken att

minska brottsligheten

och öka människors

trygghet. Det

övergripande målet för

verksamhetsområde 4

Verkställighet av

påföljd är att

verkställa utdömda

påföljder på ett

säkert och trovärdigt

sätt samt att minska

antalet återfall i

brott.

Utskottet finner

inte anledning att

formulera målen för

kriminalvården på

något annat sätt.

Motion Ju281 bör

avslås i nu behandlad

del.

Riksrevisionens

styrelses

framställning

angående

uppföljning av

kriminalvårdens

klienter

Riksrevisionens

styrelse föreslår i en

framställning till

riksdagen

(2003/04:RRS10) att

riksdagen skall begära

att regeringen

återkommer till

riksdagen med en

redovisning av de

åtgärder som vidtagits

med anledning av

Riksrevisionens

granskning av

uppföljningen av

kriminalvårdens

klienter.

Till grund för

framställningen ligger

Riksrevisionens

granskningsrapport

Återfall i brott eller

anpassning i samhället

- uppföljning av

kriminalvårdens

klienter (RIR2004:5).

Riksrevisionen har

granskat vilka

svagheter och brister

som finns i

uppföljningen av

kriminalvårdens

klienter när det

gäller målen att

minska återfall i

brott samt att främja

klienternas anpassning

i samhället.

Beträffande begreppet

anpassning i samhället

har Riksrevisionen

valt en inriktning på

klienternas möjlighet

till laglig

försörjning. Som skäl

för denna definition

anges att någon form

av laglig försörjning

är en nödvändig

förutsättning för att

klienterna inte skall

återfalla i brott.

Riksrevisionen gör i

rapporten ett antal

iakttagelser och

lämnar sex olika

rekommendationer.

Dessa är följande.

Regeringen bör ställa

utökade och

preciserade krav på

Kriminalvårdsstyrelsens

och Brottsförebyggande

rådets

återrapportering när

det gäller

uppföljningen av

klienternas återfall i

brott och anpassning i

samhället och koppla

resultaten till gjorda

insatser. Vidare bör

regeringen ge

Brottsförebyggande

rådet i uppdrag att

producera och samordna

statistik som belyser

anpassningen i

samhället för personer

som lämnat

kriminalvården.

Kriminalvårdsstyrelsens

uppföljning av

anpassningen i

samhället, bl.a. om de

har laglig

försörjning, bör även

omfatta klienter som

friges direkt från

anstalt utan

övervakning. Uppgifter

om återfall i brott

och anpassning i

samhället bör tas fram

även per

frivårdsområde.

Kriminalvårdens

klientadministrativa

system behöver

vidareutvecklas. All

information om gjorda

insatser skall

registreras och kunna

sammanställas för

varje klient. På så

sätt kan systemen

användas för att

koppla gjorda insatser

till resultat.

Information om varje

klient som återfaller

i brott bör återföras

direkt till

klienternas

kontaktpersoner. På så

sätt kan uppföljningen

användas för att

utveckla verksamheten,

bl.a. när

behandlingsplaner

upprättas. I detta

sammanhang bör

sekretessfrågan

klargöras.

Regeringen anför i

budgetpropositionen

(s. 128 f.) att

Riksrevisionens

granskningsrapport

bereds inom

Regeringskansliet.

Från

Justitiedepartementet

har inhämtats att

rapporten så här långt

beaktas i det löpande

arbetet med

myndighetsstyrning,

närmast bl.a. i

utarbetandet av

kriminalvårdens

regleringsbrev för år

2005.

I detta sammanhang

kan även nämnas

Brottsförebyggande

rådets (BRÅ) rapport

Förberedd för frihet?,

som presenterades i

april 2004. Rapporten

utgör BRÅ:s

slutrapport från

utvärderingen av den

sedan år 2001 bedrivna

försöksverksamheten

med förstärkta

frigivningsförberedelser.

BRÅ konstaterar i

rapporten att endast

få positiva

förändringar kunnat

utläsas under den

korta mätperioden. I

rapporten ges exempel

på ytterligare

åtgärder som kan

vidtas för att

förbättra

frigivningsförberedelserna.

I detta sammanhang kan

bl.a. nämnas bättre

strukturerad

vekställighetsplanering,

inrättande av

särskilda tjänster med

uppgift att ansvara

för uppföljning och

stöd i kontaktmännens

arbete med

frigivningsförberedelser

samt införande av ett

kvalitetsledningssystem

för hela

verkställighetsprocessen.

Här kan också nämnas

den översyn av BRÅ:s

roll som genomförts. I

betänkandet

Brottsförebyggande

kunskapsutveckling

(SOU 2004:18) föreslås

bl.a. att BRÅ inom

området för forskning

och utveckling skall

ha till uppgift att

initiera och bedriva

tillämpade forsknings-

och

utvärderingsprojekt

inom det

kriminalpolitiska

området samt bistå

rättsväsendets

myndigheter i

utvecklingsprojekt.

Beträffande forskning

och utveckling inom

kriminalvårdens område

anförs bl.a. att

grundforskning på

kriminalvårdsområdet

bör bedrivas inom

universitet och

högskolor, vid behov

med särskilt

tillskjutna

forskningsmedel,

samtidigt som medel

som frigörs vid BRÅ

bör kunna användas i

syfte att förstärka

tillämpad forskning

inom bl.a.

kriminalvårdens

område. Regeringen

anför i

budgetpropositionen

(s. 48) att

betänkandet kommer att

utgöra underlag för de

fortsatta

övervägandena i fråga

om hur kriminalvårdens

behov av forskning och

utveckling bäst kan

tillgodoses i

framtiden.

Det har inte väckts

några motioner med

anledning av

Riksrevisionens

styrelses

framställning.

Utskottet gör

följande överväganden.

Arbetet med att

förebygga återfall i

brott är en av

kriminalvårdens

huvuduppgifter. Här

aktualiseras sådant

som behandling för

missbruk, olika former

av programverksamhet,

utbildning samt

kontakter med olika

myndigheter och

aktörer ute i

samhället inför och

efter villkorlig

frigivning från

anstalt. Omfattande

resurser läggs ned på

sådan verksamhet.

Kriminalvårdens

förmåga att följa upp

gjorda insatser för

klienterna är mycket

central. Utan sådan

uppföljning är det

inte möjligt att dra

slutsatser om vilka

insatser som ger

önskvärt resultat,

bl.a. i form av

minskade återfall i

brott.

Riksrevisionen har i

sin rapport pekat på

denna mycket viktiga

fråga och på att

ytterligare åtgärder i

flera avseenden torde

kunna vidtas för att

förbättra förmågan

till uppföljning av

gjorda insatser. Som

framgår av

redovisningen ovan

bereds Riksrevisionens

rapport i

Regeringskansliet.

Utskottet utgår från

att de

ställningstaganden som

rapporten föranleder

rapporteras till

riksdagen i lämpligt

sammanhang. Ett

tillkännagivande

framstår därmed som

onödigt.

Riksrevisionens

styrelses

framställning bör

avslås.

Övriga frågor

Frivårdens medel

m.m.

I motion Ju378 (v)

begärs en ekonomisk

konsekvensanalys

rörande

frivårdspåföljder och

frivårdens

resurstilldelning.

Motionärerna anför att

frivården måste få

tillräckliga resurser

för att klara de

uppgifter som åläggs

den, bl.a. till följd

av att nya

frivårdspåföljder

införs.

Som framgår av

nedanstående tabell

ökade antalet

frivårdsklienter något

år 2003. Ökningen är

knappt 2 % jämfört med

föregående år.

Samtidigt ökade

frivårdens kostnader

med 115 miljoner

kronor per år, vilket

motsvar en ökning med

17 % jämfört med år

2002. Frivårdens andel

av kriminalvårdens

totala kostnader ökade

till 15 %. I

nedanstående tabell

framgår

kostnadsutvecklingen

och utvecklingen i

antalet klienter under

åren 1998-2003.

Frivårdens medel

-----------------------------------------------------------

|År |Kriminalvårdens|Genomsnittligt| Kostnader för |

| | totala | antal | frivårdsverksamhet |

| |kostnader |frivårdsklienter| |

| |(tusental | | |

| | kronor) | | |

------------------------------------------------------------

| | | |Kostnader |Andel av |

| | | |(tusental | totala |

| | | | kronor) |kostnader |

------------------------------------------------------------

|1998 |4 150 000 | 12 962 | 577 000 | 13,9 % |

------------------------------------------------------------

|1999 |4 147 000 | 13 370 | 608 000 | 14,7 % |

------------------------------------------------------------

|2000 |4 096 000 | 13 447 | 592 000 | 14,5 % |

------------------------------------------------------------

|2001 |4 286 000 | 13 943 | 660 000 | 15,4 % |

------------------------------------------------------------

|2002 |4 679 000 | 15 365 | 666 000 | 14,2 % |

------------------------------------------------------------

|2003 |5 214 000 | 15 637 | 781 000 | 15,0 % |

------------------------------------------------------------

Som exempel på delposter

bland frivårdens

kostnader kan här nämnas

att totalkostnaderna för

kontraktsvårdsdömda år

2003 uppgick till 177

miljoner kronor, vilket

utgör en ökning med

närmare 30 % jämfört med

föregående år.

Personutredningsverksamheten

beräknas samma år ha

kostat 106 miljoner

kronor, en ökning med ca

5 % jämfört med år 2002.

Utskottet behandlade i

förra årets

budgetbetänkande ett

liknande yrkande (bet.

2003/04:JuU1 s. 88 f.).

Utskottet instämde då i

vad motionärerna anförde

om betydelsen av att

ekonomiska

konsekvensanalyser görs

av frivårdens

verksamhet. Utskottet

anförde vidare att

analyser av

medelsbehoven inom

kriminalvårdens olika

verksamheter också

utförs löpande av

Kriminalvårdsstyrelsen

och redovisas i bl.a.

det årliga

budgetunderlaget

avseende kriminalvården.

I dessa bedömningar

ligger också en analys

av de förväntade

förändringarna i

resursbehoven med

anledning av olika

reformer på

påföljdsområdet. Sådana

förändringar kan vara

nödvändiga för att

upprätthålla förtroendet

för t.ex. de alternativa

påföljderna. Utskottet

var inte berett att

ställa sig bakom en

begäran om en mer

fördjupad analys av de

ekonomiska

konsekvenserna av

införande av olika

påföljder som är

alternativa till

fängelse.

Utskottet har inte

ändrat sin uppfattning i

denna fråga. Motion

Ju378 bör därför avslås

i nu behandlad del.

Anstalts- och

häkteskapacitet

I motion Ju340 (fp)

anförs att det bör

byggas en ny modern

sluten storanstalt. I

motion Ju424 (mp) anförs

att det inte bör byggas

någon ny

högsäkerhetsanstalt. I

motion Ju319 (m) anförs

att en eventuell ny

högsäkerhetsanstalt bör

byggas i Kiruna och i

Ju431 (s) anförs att ett

eventuellt nytt fängelse

bör förläggas till

Västerås. I motion Ju295

(kd) anförs att häktet i

Västerås bör bevaras och

byggas ut.

Regeringen lade i

beslut den 8 maj 2003

fast de riktlinjer för

kriminalvårdens

långsiktiga

lokalförsörjning som

skall gälla vid

platsutbyggnaden. Enligt

dessa riktlinjer skall

Kriminalvårdsstyrelsen,

inom ramen för de

disponerade ekonomiska

resurserna, genomföra

arbetet med att

tillskapa fler häktes-

och anstaltsplatser så

att anstaltsstrukturen i

framtiden består av

färre och större

enheter. All

nybyggnation av platser

skall utformas så att de

i största möjliga

utsträckning medger en

flexibel användning i

fråga om säkerhet och

beläggning. Vid

utformningen av platser

skall vidare vikten av

en fortsatt utveckling

av system med

självförvaltning

beaktas.

Kriminalvårdsstyrelsen

redovisade i juni 2004

sin

lokalförsörjningsplan

för platsutbyggnad under

åren 2005-2008. Planen

omfattar en utbyggnad av

totalt ca 1 800 platser,

samtidigt som knappt 700

platser försvinner i

samband med nedläggning

av äldre enheter. Detta

ger en nettoökning med

ca 1 100 permanenta

häktes- och

anstaltsplatser under

perioden. Som redovisats

ovan i avsnittet om

uppföljning av

kriminalvårdens resultat

har det hittills i år

öppnats närmare 600 nya

anstaltsplatser och ett

hundratal nya permanenta

häktesplatser.

Mot bakgrund av bl.a.

rymningar och

fritagningar från

anstalterna Kumla, Hall

och Norrtälje gav

regeringen i augusti

2004

Kriminalvårdsstyrelsen i

uppdrag att omedelbart

inleda arbetet med att

ta fram förslag avseende

utformningen av en ny

säkerhetsanstalt (dnr

Ju2004/7296/KRIM). Vid

denna anstalt skall

särskilt återfalls-

eller rymningsbenägna

intagna, för vilka

verkställigheten kräver

särskilda arrangemang i

fråga om säkerhet eller

omhändertagande i

övrigt, kunna placeras.

Kriminalvårdsstyrelsen

skall senast den 1

december 2004 redovisa

ett förslag till

regeringen avseende

anstaltens närmare

utformning och

lokalisering, en plan

för det fortsatta

arbetet med särskilt

angivande av när

anstalten beräknas kunna

tas i drift samt en

beräkning av kostnaderna

för inrättande och

drift. Av redovisningen

skall även framgå hur

innehållet i

verkställigheten bör

utformas för att på

bästa sätt ge

förutsättningar för

såväl ett meningsfullt

motivationsarbete som

sysselsättning och

förberedelser för annan

anstaltsplacering.

Utskottet har ovan i

avsnittet om uppföljning

av kriminalvårdens

verksamhet framfört sin

oro beträffande

beläggningssituationen

inom kriminalvården. Som

framgår av redogörelsen

där och i detta avsnitt

pågår ett omfattande

arbete med och planering

för utbyggnad av ett

stort antal anstalts-

och häktesplatser. Med

de medel som tillförts

kriminalvården under

innevarande år och med

de tillskott som

föreslås i denna budget

torde den akuta

situationen kunna

hanteras under år 2005.

I ett något längre

perspektiv kommer

utbyggnaden enligt den

långsiktiga

lokalförsörjningsplanen

förhoppningsvis att vara

tillräcklig för att möta

behovet av nya platser

samtidigt som

situationen med oönskat

hög beläggning avhjälps.

Frågor såsom hur stor

en enskild anstalt eller

ett häkte bör vara eller

var

kriminalvårdsverksamhet

bör lokaliseras utgör

angelägenheter för

kriminal-vården att

avgöra utifrån de krav

som ställs på

verksamheten. Det

ankommer således inte på

riksdagen att uttala sig

i sådana frågor.

Med det anförda

avstyrker utskottet

bifall till motionerna

Ju295, Ju319, Ju340,

Ju424 och Ju431 i nu

behandlade delar.

Säkerhetssituationen

på de slutna

kriminalvårdsanstalterna

I motionerna Ju225 (m)

och Ju281 (c) begärs att

inpasseringskontrollen

på anstalterna utökas

och att mobiltelefoner

störs ut. Liknande krav

ställs i motion Ju340

(fp). I samma motion

begärs också ett antal

andra åtgärder för att

höja säkerheten inom

kriminalvården. Bland

annat begärs att det

skall bli möjligt att i

samband med anställning

av personal till häkten

och anstalter i större

utsträckning kontrollera

de arbetssökande mot

belastnings- och

misstankeregistren. Det

bör enligt motionärerna

även vara möjligt att

göra sådana kontroller

av redan anställda.

Vidare anförs att

arbetet mot korruption

bland kriminalvårdens

personal måste

intensifieras och att de

anställda inte skall få

ha med sig privata

mobiltelefoner in på

anstalterna.

Genom lagändringar som

trädde i kraft den 1

februari 2004 har

Kriminalvårdsstyrelsen

givits rätt att besluta

om att samtliga personer

som passerar in i en

viss sluten anstalt

eller ett visst häkte

skall kroppsvisiteras

(allmän

inpasseringskontroll).

Syftet med kontrollen

skall vara att söka

efter otillåtna föremål.

Ett beslut om allmän

inpasseringskontroll får

avse högst tre månader i

taget. Om det finns

särskilda skäl för det

får

Kriminalvårdsstyrelsen i

enskilda fall medge

undantag från den

allmänna

inpasseringskontrollen

(prop. 2003/04:3, bet.

JuU7, rskr. 109).

Utskottet har inhämtat

från

Kriminalvårdsstyrelsen

att det finns gällande

beslut om allmän

inpasseringskontroll

beträffande bl.a. de

åtta anstalter i landet

som har högst

säkerhetsnivå. Dessa är

anstalterna Kumla, Hall,

Norrtälje, Hällby,

Mariefred, Malmö

Kirseberg, Österåker och

Tidaholm. Vid samtliga

dessa anstalter

tillämpas också sådana

generella kontroller av

inpasserande.

I syfte att förbättra

möjligheterna att

förhindra att

mobiltelefoner används

inne på anstalterna,

t.ex. för att planera

brottsliga aktiviteter,

rymningar och

fritagningar, har 14 §

förordningen (2003:396)

om elektronisk

kommunikation, som

trädde i kraft år 2003,

utformats så att

kriminalvården kan ges

möjlighet att på teknisk

väg störa ut otillåten

mobiltelefontrafik till

och från anstalterna.

Från

Kriminalvårdsstyrelsen

har inhämtats att den

offentliga upphandlingen

av utrustning för

utstörning av

mobiltelefoner är

slutförd. Post- och

telestyrelsen har givit

ett förhandsbesked

beträffande tillstånd

till användning av

utstörningsutrustning

vid sju anstalter,

däribland anstalterna

Hall, Kumla, Tidaholm

och Norrtälje. Den

slutliga

tillståndsprövningen

görs när utrustningen är

installerad och färdig

att tas i bruk. Arbetet

med att prova ut och

installera utrustning

har inletts vid

anstalterna Hall och

Norrtälje.

Kriminalvårdsstyrelsen

beräknar att den första

utrustningen skall kunna

tas i bruk på anstalten

Hall i februari 2005.

Vid de åtta anstalter

i landet som har högst

säkerhetsnivå samt på

vissa andra anstalter

tillämpas ett strikt

förbud för personal och

andra att medföra

mobiltelefon in på

anstalten.

I detta sammanhang kan

också nämnas att

Kriminalvårdsstyrelsen i

början av augusti 2004,

med anledning av

rymningarna från

Norrtälje- och

Hallanstalterna sommaren

2004, beslutade om ett

antal omedelbara

åtgärder för att höja

säkerheten vid häkten

och anstalter. På de

åtta högst

säkerhetsklassade

anstalterna

konkretiserades dessa

åtgärder bl.a. till att

inpasseringshinder

skulle sättas upp

utanför anstalterna, att

utrustning för

inpasseringskontroll

omedelbart skulle

installeras samt att

högriskfångar skulle

kartläggas och ges ökad

uppmärksamhet och

bevakning.

Beträffande

korruptionsbekämpande

åtgärder kan nämnas att

Kriminalvårdsstyrelsen i

den nyss nämnda

åtgärdsplanen har tagit

upp ett antal åtgärder

för att bekämpa

korruption bland

kriminalvårdens

personal. Bland annat

uppmanas de lokala

myndigheterna att

regelbundet låta

personalen på bl.a.

avdelningar med hög

säkerhet rotera.

Rotering bör enligt

Kriminalvårdsstyrelsen

ske bl.a. för att minska

möjligheterna för de

intagna att skaffa sig

hållhakar på personalen

och för att vid

misstankar om

oegentligheter som inte

kunnat beläggas ändå på

ett naturligt sätt kunna

förflytta anställda.

Beträffande

möjligheterna att

kontrollera personal och

arbetssökande mot

belastnings- och

misstankeregistren kan

följande noteras. Enligt

10 § första stycket 9

förordningen (1999:1134)

om belastningsregister

skall uppgifter ur

belastningsregistret

lämnas ut om det begärs

av en

kriminalvårdsmyndighet,

i fråga om den som

myndigheten avser att

anställa. Enligt 4 § 2

förordningen (1999:1135)

om misstankeregister

skall uppgift om

misstanke om brott för

vilket åtal har väckts

lämnas ut till en

kriminalvårdsmyndighet i

motsvarande syfte.

Utskottet har inhämtat

från

Kriminalvårdsstyrelsen

att styrelsen överväger

olika metoder för att

kunna öka möjligheterna

till kontroll av

anställda på de enheter

som har högst

säkerhetsnivå. Ett sätt

som övervägs är att

begära ändringar i de

nyss nämnda

förordningarna och

därvid föreslå att det

skall bli möjligt att

beträffande befintlig

personal vid de tyngsta

enheterna inhämta

uppgifter ur

belastnings- respektive

misstankeregistret. Ett

annat sätt är att

säkerhetsklassa vissa

anställningar inom

kriminalvården för att

på så sätt kunna

genomföra

registerkontroll enligt

säkerhetsskyddslagen

(1996:627) beträffande

personal som skall

tjänstgöra på de allra

tyngsta enheterna.

Huruvida det krävs

författningsändringar

för att möjliggöra sådan

säkerhetsklassning har

ännu inte klarlagts.

Frågorna bereds för

närvarande vid

Kriminalvårdsstyrelsens

normeringsenhet.

Utskottet vill i

likhet med motionärerna

betona vikten av att

tillräcklig säkerhet

upprätthålls på

anstalterna. Det är

naturligtvis inte

acceptabelt att intagna

på slutna anstalter med

hög säkerhetsnivå rymmer

eller fritas, bl.a. med

hjälp av insmugglade

vapen och telefoner samt

i förekommande fall med

bistånd från anställda

på anstalten. Det är

angeläget att kraftfulla

åtgärder vidtas på en

rad områden för att

tillse att säkerheten på

de slutna anstalter som

har högst säkerhetsnivå

är så hög att rymningar

och fritagningar

därifrån i princip inte

är möjligt.

Utskottet vill peka på

att flera åtgärder har

vidtagits av riksdagen

och regeringen för att

möjliggöra en

förbättring av

säkerheten på anstalter

och häkten. Här kan

framför allt nämnas

införandet av regler om

allmän

inpasseringskontroll och

möjligheten till

utstörning av

mobiltelefoner.

Som framgår av

redogörelsen ovan

tillämpas numera allmän

inpasseringskontroll på

de anstalter som har

högst säkerhetsnivå.

Utrustning för

utstörning av

mobiltelefoner har köpts

in och kommer att tas i

bruk så snart det är

möjligt. Även i övrigt

har en rad åtgärder

vidtagits för att höja

säkerheten och

kontrollen på

anstalterna, och dessa

frågor uppmärksammas

löpande. Frågan om

korruption bland

personalen har också

givits hög prioritet.

En rad åtgärder har

alltså vidtagits eller

kommer att vidtas inom

kort, och det pågår

löpande ett intensivt

arbete med

säkerhetsfrågor inom

kriminalvården. Just de

åtgärder som efterfrågas

av motionärerna är

högaktuella i detta

arbete. Någon anledning

för riksdagen att göra

något uttalande i dessa

frågor föreligger därför

inte.

Utskottet vill i detta

sammanhang peka på

betydelsen av att det

jämte ett aktivt

säkerhetsarbete inriktat

på kontroll även riktas

fokus mot innehållet i

verkställigheten. Om

verksamhetsinnehållet

under verkställigheten

är bra och stimulerar de

intagna i riktning mot

ett liv i frihet utan

brott och drogmissbruk

minskar också

incitamenten att avvika

från anstalterna och att

i övrigt medverka till

ordningsstörningar och

säkerhetsrisker.

Riksdagen bör avslå

motionerna Ju225, Ju281

och Ju340 i nu

behandlade delar.

Brottsförebyggande

rådet, m.m.

Utskottets förslag i

korthet

I detta avsnitt

redogörs för

Brottsförebyggande

rådets (BRÅ)

resultat under

verksamhetsåret

2003. Utskottet

delar regeringens

bedömning att BRÅ på

ett positivt sätt

verkat för att uppnå

målet att brott

skall förebyggas. I

avsnittet tar

utskottet vidare

ställning till BRÅ:s

verksamhetsinriktning

under år 2005.

Utskottet behandlar