Bet. 2004/05:JUU16

Justitieutskottets betänkande

2004/05:JUU16

Sexualbrotten

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:45

En ny sexualbrottslagstiftning jämte fem följdmotioner. Vidare behandlar

utskottet ett stort antal motioner som väckts under den allmänna

motionstiden åren 2003 och 2004.

I propositionen föreslås bl.a. ett nytt 6 kap. i brottsbalken som syftar

till att öka skyddet mot sexuella kränkningar och att ytterligare

förstärka den sexuella integriteten och självbestämmanderätten. Straffmaximum

för vissa allvarliga sexualbrott höjs. Det införs särskilda straffbestämmelser

om bl.a. våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn där kravet

på tvång slopas. Preskriptionstiden för vissa allvarliga sexualbrott

mot barn förlängs genom att den tiden börjar löpa först från den dag

barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Lagen (1998:408) om förbud

mot köp av sexuella tjänster arbetas in i brottsbalken samtidigt som

tillämpningsområdet utvidgas något.

I följdmotionerna framställs yrkanden om bl.a. avskaffande av möjligheten

att döma någon för mindre grov våldtäkt. Det stora flertalet yrkanden

i följdmotionerna och övriga motioner avser frågeställningar som inte

direkt berör regeringens lagförslag. De yrkandena avser bl.a. krav på

en utredning om en eventuell framtida samtyckesreglerad våldtäktsbestämmelse

samt en översyn av rekvisiten i och förlängd preskriptionstid för

barnpornografibrottet.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker samtliga motionsyrkanden.

I ärendet föreligger 23 reservationer och 3 särskilda yttranden.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2005.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Utredning om en samtyckesreglering

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju22 yrkande 1, 2004/05:Ju23 yrkande

1, 2004/05:Ju24 yrkande 1, 2004/05:Ju26 yrkande 3 och 2004/05:Ju271

yrkandena 1 och 2.

Reservation 1 (m, kd, c)

2. Hjälplöst tillstånd

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken

såvitt avser 6 kap. 1 § andra stycket. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2004/05:45 i denna del och avslår motionerna 2004/05:Ju24

yrkande 2 och 2004/05:Ju26 yrkande 4.

Reservation 2 (kd)

Reservation 3 (c)

3. Utvidgning av begreppet hjälplöst tillstånd

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju25 yrkande 1.

Reservation 4 (fp)

4. Mindre grov våldtäkt

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken

såvitt avser 6 kap. 1 § tredje stycket. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2004/05:45 i denna del och avslår motionerna 2004/05:Ju22

yrkande 2, 2004/05:Ju23 yrkande 2 och 2004/05:Ju26 yrkande 1.

Reservation 5 (m, kd)

Reservation 6 (c)

5. Ansvarsfrihetsregel

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken

såvitt avser 6 kap. 14 §, dock med den ändringen att bestämmelsen får

den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen

delvis proposition 2004/05:45 i denna del.

6. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag tilla) lag om ändring i brottsbalken

i den mån det inte omfattas av beslutet i det föregående, ochb) lag om

ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627).Därmed bifaller riksdagen

proposition 2004/05:45 i denna del.

7. Gärningsmannaskapet vid våldtäkt

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju26 yrkande 2.

Reservation 7 (c)

8. Sexuell handling med tvångsprostituerad

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju26 yrkande 7.

Reservation 8 (c)

9. Olaga tvång i 6 kap. 1 och 2 §§

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju23 yrkande 3.

Reservation 9 (m)

10. Lärare och elev

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju511.

11. Samlag med avkomling

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju24 yrkande 4.

Reservation 10 (m, fp, kd)

12. Smygfilmning m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju26 yrkandena 5 och 6.

Reservation 11 (m, fp, kd, c)

13. Översyn av sexköpsförbudet

Riksdagen avslår motion 2004/05:A321 yrkande 7.

Reservation 12 (m, fp, kd, c)

14. Förbud mot sexköp inom EU m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju368 och 2004/05:U306 yrkandena

2 och 8.

Reservation 13 (v)

15. Barnpornografibrottets rekvisit

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K333 yrkande 2, 2003/04:Ju366,

2004/05:Ju25 yrkande 3, 2004/05:Ju362, 2004/05:Ju374 yrkande 2,

2004/05:Ju438 och 2004/05:Ju464.

Reservation 14 (m, fp, c)

Reservation 15 (kd)

16. Straffmätning och skadestånd vid barnpornografibrott m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju276, 2004/05:Ju330 yrkande 11

och 2004/05:Ju374 yrkande 7.

17. Avskaffad preskriptionstid för sexualbrott mot barn

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju451 yrkande 6.

Reservation 16 (kd)

18. Preskriptionstiden för barnpornografibrott

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju23 yrkande 4, 2004/05:Ju24 yrkande

3 och 2004/05:Ju25 yrkande 2.

Reservation 17 (m, fp, kd, c)

19. Utvärdering av den nya sexualbrottslagstiftningen

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju23 yrkande 5.

Reservation 18 (m)

20. Kontaktförsök med barn på Internet

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju25 yrkande 4.

Reservation 19 (fp, kd, c)

21. Översyn av rättegångsbalken

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju26 yrkande 8.

Reservation 20 (c)

22. Utbildning inom rättsväsendet

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju25 yrkande 5.

Reservation 21 (fp, c)

23. Förebyggande arbete

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju26 yrkande 9.

Reservation 22 (c)

24. Statistik om sexuella övergrepp mot barn

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju444 yrkande 13 och 2003/04:So504

yrkande 8.

Reservation 23 (fp, c)

25. Övriga motioner angående sexualbrott m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju236 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Ju261

yrkande 1, 2003/04:Ju297, 2003/04:Ju313 yrkandena 1-4, 2003/04:Ju314

yrkande 1, 2003/04:Ju318 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Ju332 yrkandena 1-4,

2003/04:Ju348 yrkande 4, 2003/04:Ju350, 2003/04:Ju365, 2003/04:Ju444

yrkandena 11 och 14, 2003/04:Ju452 yrkande 1, 2003/04:Ju453 yrkandena

7 och 8, 2003/04:Ju474 yrkande 1, 2003/04:Ju479 yrkande 20, 2003/04:So419

yrkande 5, 2003/04:So504 yrkande 9, 2004/05:Ju229 yrkandena 1 och 2,

2004/05:Ju232 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ju309, 2004/05:Ju330 yrkandena

8, 9 och 12, 2004/05:Ju374 yrkandena 1 och 3-6, 2004/05:Ju393, 2004/05:Ju445

yrkande 1, 2004/05:Ju484 yrkandena 1-4 och 6, 2004/05:Ju502 och

2004/05:Sf319 yrkande 7.

Stockholm den 15 februari 2005

På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan Pehrson (fp),

Britta Lejon (s), Rolf Olsson (v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask

(m), Lennart Nilsson (s), Helena Frisk (s), Peter Althin (kd), Jeppe

Johnsson (m), Göran Norlander (s), Johan Linander (c), Joe Frans (s),

Cecilia Magnusson (m), Kerstin Andersson (s), Leif Björnlod (mp),

Christer Erlandsson (s) och Karin Granbom (fp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

1998 års Sexualbrottskommitté överlämnade i mars 2001 betänkandet

Sexualbrotten - Ett ökat skydd för den sexuella integriteten och angränsande

frågor (SOU 2001:14). Kommittén hade i uppdrag att göra en total översyn

av sexualbrottsbestämmelserna, dvs. såväl det materiella innehållet som

systematik, lagteknik och språk. I betänkandet föreslås en ny reglering

av sexualbrotten samt förslag i angränsande frågor. Remissvaren finns

tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju2001/1805/L5).

Den del av betänkandet som behandlar kommitténs förslag till särskilda

bestämmelser om straffansvar för människohandel för sexuella ändamål

har lett till lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 2002 (prop.

2001/02:124, bet. 2001/02:JuU27, rskr. 2001/02:270, SFS 2002:436).

Vid rådet för rättsliga och inrikes frågor den 14-15 oktober 2002 nåddes

en s.k. politisk överenskommelse om innehållet i ett rambeslut om

åtgärder för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi.

Inom Justitiedepartementet utarbetades en promemoria om Sveriges

antagande av rambeslutet (dnr Ju2003/4644/L5). Promemorian innehåller bl.

a. en bedömning av de lagändringar som rambeslutet föranleder. Remissvaren

finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju2003/4644/L5). Riksdagen

godkände utkastet till rambeslut den 16 december 2003 (prop. 2003/04:12,

bet. 2003/04:JuU9, rskr. 2003/04:108). Rambeslutet antogs den 22

december 2003 (EUT L 13, 20.1.2004, s. 44). Rambeslutet finns i bilaga 4.

Inom Justitiedepartementet utarbetades en promemoria med utkast till ny

lagstiftning angående sexualbrotten. Remissvaren finns tillgängliga i

Justitiedepartementet (dnr Ju2001/1805/L5).

I propositionen behandlas förslagen i 1998 års Sexualbrottskommittés

betänkande, med undantag för de förslag som redan lett till lagstiftning.

Vidare lämnas i propositionen förslag till de lagändringar som krävs

för att fullgöra de åtaganden som följer av det ovan nämnda rambeslutet.

Regeringen har i huvudsak beaktat Lagrådets synpunkter. Regeringen har

i några frågor gjort en annan bedömning än Lagrådet. Här kan nämnas

Lagrådets synpunkter om en tänkbar uppmjukning av rekvisitet hjälplöst

tillstånd i våldtäktsparagrafens andra stycke.

Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska

regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen presenteras förslag till en reformerad sexualbrottslagstiftning.

Förslagen syftar till att öka skyddet mot sexuella kränkningar och att

ytterligare förstärka den sexuella integriteten och självbestämmanderätten.

De föreslagna ändringarna rör såväl avgränsningen av det kriminaliserade

området och straffskalor som regler om domsrätt och preskription.

I propositionen föreslås genomgripande förändringar av bestämmelserna

om sexualbrott. Det införs ett nytt 6 kap. i brottsbalken.

Bestämmelsen om våldtäkt utvidgas. Fler gärningar kommer i framtiden

att bedömas som våldtäkt, till exempel genom att kravet på tvång sätts

lägre och genom att de allvarligaste fallen av sexuellt utnyttjande

arbetas in i våldtäktsbestämmelsen.

I syfte att ytterligare förstärka skyddet för barn och ungdomar mot att

utnyttjas i sexuella sammanhang och för att särskilt markera allvaret

i sexualbrott som riktar sig mot barn införs det särskilda straffbestämmelser

om bl.a. våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn. Tillämpningsområdet

för sådana brott utvidgas genom att kravet på tvång tas bort.

Förbudet mot köp av sexuella handlingar av barn skärps bl.a. genom att

tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta köp av sexuella handlingar

av barn som sker under andra förhållanden än sådana som utgör rena

prostitutionsförhållanden. Det införs en särskild straffbestämmelse med

avseende på utnyttjande av barn för sexuell posering, vilken innebär

att skyddet för barn och ungdomar mot att utnyttjas för sådant ändamål

förstärks ytterligare. Tillämpningsområdet för bestämmelsen utvidgas.

Straffet är böter eller fängelse i högst två år och för grova brott

fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Sexköpslagen arbetas in i 6 kap. brottsbalken, och tillämpningsområdet

utvidgas till att omfatta även den som nyttjar en sexuell tjänst som

någon annan betalar för.

Därutöver höjs straffmaximum för brotten grovt sexuellt tvång, köp av

sexuell handling av barn, grovt koppleri och grovt barnpornografibrott.

Dessutom föreslås förändringar i de svenska domsrättsreglerna och

preskriptionsreglerna när det gäller sexuella övergrepp mot barn.

Kravet på dubbel straffbarhet för att i Sverige kunna döma för allvarliga

i utlandet begångna sexualbrott mot barn under 18 år tas bort.

Det föreslås att preskriptionstiden för vissa sexualbrott mot barn

förlängs på så sätt att preskriptionstiden börjar löpa först från den

dag barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Bestämmelsen skall också

omfatta det nya brottet om grovt utnyttjande av barn för sexuell posering

samt straffbestämmelsen om koppleri.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2005.

Utskottets överväganden

En ny sexualbrottslagstiftning

Allmänna utgångspunkter

Utskottets bedömning i korthet

I detta avsnitt ställer sig utskottet bakom det huvudsyfte regeringen

redovisat för den föreslagna reformen av 6 kap. brottsbalken, nämligen

att ytterligare förstärka och tydliggöra varje människas rätt till

absolut personlig och sexuell integritet samt sexuellt självbestämmande.

Vidare bör barns och ungdomars skydd mot att utsättas för sexuella

kränkningar stärkas ytterligare.

Syftet med att kriminalisera sexuella övergrepp och andra sexuella

kränkningar är givetvis - på samma sätt som med all annan kriminalisering

- att motverka förekomsten av dem. Avsikten är dessutom att påverka

människors värderingar och på så sätt understödja den allmänt omfattade

insikten att sexuella övergrepp är skadliga och kränkande gärningar som

måste bekämpas.

Utgångspunkten för den nu gällande lagstiftningen är att varje människa

i varje situation har rätt att bestämma över sin egen kropp och sexualitet

och att hans eller hennes önskan att inte ha samlag eller annat sexuellt

umgänge ovillkorligen skall respekteras. När det gäller barn under 15

år är den sexuella självbestämmanderätten utan betydelse. Barn under 15

år har behov av ett absolut skydd mot sexuella handlingar. Även barn i

åldern 15-18 år har behov av ett särskilt straffrättsligt skydd mot

vissa sexuella handlingar, trots att de uppnått åldern för sexuellt

självbestämmande. För såväl barn som vuxna är det skyddet för den

personliga och sexuella integriteten som är det primära skyddsintresset

bakom den nuvarande lagstiftningen.

Enligt utskottets mening får det inte råda någon som helst tvekan om

att grundsynen bakom regleringen av sexualbrotten skall präglas av

inställningen att varje människa har rätt att själv bestämma över sin

egen kropp och sexualitet samt en ovillkorlig rätt att vara fredad från

oönskade angrepp som kränker denna rätt. Kränkningen är den gemensamma

nämnaren för alla sexualbrott. Genom att inte beakta den personliga och

sexuella integriteten samt den sexuella självbestämmanderätten har

förövaren av ett sexualbrott kränkt offret.

Enligt utskottets mening bör det huvudsakliga syftet med en reform av

6 kap. brottsbalken vara att ytterligare förstärka och tydliggöra varje

människas absoluta rätt till personlig och sexuell integritet samt

sexuellt självbestämmande. Vidare bör en reform syfta till att i

lagstiftningen på olika sätt ytterligare lyfta fram och förstärka skyddet

för barn och ungdomar mot att utsättas för sexuella kränkningar. En

reform bör vidare i allmänhet innebära en ytterligare fokusering på

kränkningen som sådan vid övergrepp av olika slag.

Regeringen framhåller också just dessa frågeställningar i propositionen.

Utgångspunkten för regeringens överväganden är att alla oavsett ålder

har rätt till en oinskränkt kroppslig integritet och att leva fria från

alla sexuella kränkningar samt att varje person, sedan han eller hon

fyllt femton år, i princip själv skall bestämma över sin kropp och

sexualitet.

Utskottet anser därför att det finns skäl att välkomna regeringens

förslag. Till enskildheter i förslaget återkommer utskottet i det följande.

Utskottet vill emellertid framhålla att en av de grundläggande principerna

i svensk straffprocessrätt är att den åtalade gärningen skall styrkas

och att det är åklagaren som har bevisbördan i brottmål. Principen gäller

alla typer av gärningar. En annan grundläggande princip är att en

misstänkt person inte har någon skyldighet att lämna uppgifter till polis

eller åklagare under förundersökningen. En tilltalad har också rätt att

tiga sig genom en rättegång. Beviskraven kan särskilt i fråga om mål om

sexualbrott vara svåra att uppfylla. En ökad lagföring ställer stora

krav på kunskap om och förståelse för målsägandens utsatta situation

hos de aktörer som kommer i kontakt med målsäganden. Dessa krav måste

samtidigt balanseras mot det oeftergivliga kravet på rättssäkerhet under

hela rättsprocessen.

När det gäller olika frågor om bemötande av parter och bevispersoner i

domstolen får å ena sidan det grundläggande kravet att domstolen skall

förhålla sig objektiv och opartisk vid sin prövning av åtalet inte

glömmas bort. Å andra sidan hindrar detta inte att domstolen i sin

processledning bör låta sig vägledas av det förhållandet att personer som

utsatts för ett sexuellt övergrepp har genomgått en traumatisk och

förnedrande händelse som sätter djupa spår. Det är också en stor påfrestning

för brottsoffret att gå igenom en förundersökning och rättegång. Kunskap

om dessa mekanismer är avgörande för att garantera en rättssäker process.

Mot denna bakgrund är det viktigt att rättsprocessen genomförs på ett

korrekt och lyhört sätt. Ett led i detta är att se till att rättsprocessen

inte glider in på frågor om offrets allmänna livsföring som saknar

betydelse för prövningen av åtalet. Domstolen har enligt 46 kap. 4 §

rättegångsbalken en skyldighet att se till att inget onödigt dras in i

målet. Vidare skall rätten vid förhör avvisa frågor som uppenbart inte

hör till saken eller som är förvirrande eller på annat sätt otillbörliga.

Uppgifter som inte har betydelse för målet bör heller inte redovisas

i domen.

Oaktat det nyss sagda händer det att relativt ingående frågor ställs

till kvinnan om klädsel, sexuella erfarenheter och hennes allmänna

livsföring, utan att det har någon betydelse för prövningen av åtalet.

Att frågorna tillåts kan bero på slentrian men kan också ses som ett

uttryck för att ett förlegat synsätt tillåts få genomslag i rättegången.

Därför måste inte bara rättens ordförande, utan även åklagare, försvarare,

ombud och andra som uppträder inför rätten lägga vikt vid att undvika

onödiga frågor och formuleringar som är eller kan uppfattas som kränkande,

diskriminerande eller nedlåtande. Målsägandebiträdet har en viktig

funktion att fylla i sammanhanget. Det förtjänar att påpekas att en

målsägande till skillnad från ett vittne inte har någon skyldighet att

svara på de frågor som ställs. En målsägande som upplever att en fråga

är kränkande är alltså inte skyldig att svara på den.

Samtycke

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser i likhet med regeringen att den s.k. Bulgariendomen

inte medför någon förpliktelse för Sverige enligt Europakonventionen

att införa en våldtäktsbestämmelse baserad enbart på bristande samtycke.

Utskottet avstyrker i detta avsnitt motionsyrkanden med krav på en

utredning om ett sådant våldtäktsbrott, huvudsakligen med hänvisning

till den fokusering en sådan reglering riskerar att medföra på

våldtäktsoffret under rättegången.

Jämför reservation 1 (m, kd, c) och särskilt yttrande 1 (fp, v).

En grundläggande frågeställning vid utformningen av en ny

sexualbrottslagstiftning är om de nya bestämmelserna bör utformas med

utgångspunkt

i ett uttryckligt krav på bristande samtycke.

I motionerna Ju22 (v), Ju23 (m), Ju24 (kd), Ju26 (c) och Ju271 (s) begärs

att frågan om en våldtäktsbestämmelse baserad på bristande samtycke

utreds. Motionärerna pekar huvudsakligen på betydelsen av Europadomstolens

avgörande i det s.k. Bulgarienmålet.

Europadomstolens uppgift är att pröva om rättssystemen och rättstillämpningen

i Europarådets medlemsstater är förenliga med de åtaganden som staterna

gjort enligt Europakonventionen. Konventionens ålägganden kan följas på

olika sätt. Det är alltså inte så att rättsreglerna måste vara desamma

i alla länder. Det avgörande är att medlemsstaterna uppfyller sina

åtaganden att ha rättssystem som säkerställer skyddet för enskildas

rättigheter enligt konventionen, inte hur detta åstadkoms. Dessa är

utgångspunkterna även i fråga om tolkningen av Bulgariendomen (Europadomstolens

dom av den 4 december 2003 M.C. mot Bulgarien; ansökan nr 39272/98).

Bulgarienmålet avser i grunden en anmälan om våldtäkt i Bulgarien enligt

vilken en 14-årig flicka gjorde gällande att hon hade blivit våldtagen

av två män, 20 och 21 år gamla. En förundersökning inleddes men avskrevs

sedermera med motiveringen att det inte hade visats att de båda männen

hade använt våld eller hot. Det hade inte heller visats att flickan vid

tillfället hade gjort motstånd eller försökt tillkalla hjälp. Vid

Europadomstolen hävdade flickan att det bulgariska rättssystemet som helhet

inte kunde anses ge ett tillräckligt effektivt skydd mot våldtäkt och

andra sexuella övergrepp, eftersom åtal endast kom i fråga i sådana

fall där offret gjort aktivt motstånd. Hon gjorde också gällande brister

i myndigheternas sätt att utreda det specifika ärendet och åberopade

som grund för sin talan förbudet mot omänsklig eller förnedrande behandling

i artikel 3 i konventionen och rätten till respekt för privatliv i

artikel 8 i konventionen.

Europadomstolen framhöll i domen att medlemsstaterna enligt artiklarna

3 och 8 i konventionen har en positiv skyldighet att införa lagstiftning

som effektivt bestraffar våldtäkt och att tillämpa denna lagstiftning

på ett effektivt sätt genom brottsutredningar och åtal (p. 153). Den

noterade vidare att det tidigare enligt olika länders lagstiftning om

våldtäkt krävts bevis om att gärningsmannen utövat fysiskt våld och att

offret gjort fysiskt motstånd, men att det senare kravet efter hand

övergivits i europeiska länder. Domstolen konstaterade i stället att

bristande samtycke används som grundläggande kriterium när frågan om

våldtäkt prövas. Det var enligt domstolen fallet såväl i länder som

valt att utforma sin lagstiftning med direkt krav på bristande samtycke

som i länder som valt en utformning med krav på våld och hot. Mot bl.a.

den bakgrunden sammanfattade domstolen att medlemsstaternas positiva

skyldighet enligt konventionen numera får anses innebära en skyldighet

att kriminalisera och effektivt lagföra sexuella handlingar som utförts

utan samtycke även om offret inte gjort fysiskt motstånd (p. 156-159

och 166).

Vid sin prövning av målet fann Europadomstolen att den bulgariska

regeringen inte hade redovisat någon rättspraxis eller doktrin som

motbevisade klagandens påstående om att det bulgariska rättssystemet vid

bedömande av straffansvar för våldtäkt framför allt fäster vikt vid om

offret gjort fysiskt motstånd. Enligt domstolen var ett sådant

förhållningssätt alltför snävt för att leva upp till de krav som

Europakonventionen

ställer på medlemsstaterna när det gäller effektiv lagföring av våldtäkt.

Det bulgariska rättssystemet medgav alltså med en sådan tillämpning

inte ett tillräckligt effektivt skydd mot våldtäkt och andra sexuella

övergrepp. Domstolen fann därför att en kränkning av klagandens rättigheter

enligt konventionen hade ägt rum.

Regeringen anför i propositionen att redan det förhållandet att

Bulgariendomen avser en prövning i ett specifikt fall där domstolen haft

att pröva om just det bulgariska rättssystemet kan anses leva upp till

konventionens krav, påkallar viss försiktighet när det gäller möjligheten

att dra generella slutsatser av avgörandet. Enligt regeringens bedömning

kan Bulgariendomen inte tolkas så att Sverige, för att inte bryta mot

konventionens krav, skulle vara skyldigt att utforma de svenska

straffbestämmelserna om sexualbrott på ett visst specifikt sätt. Av

Europadomstolens uttalanden följer nämligen att det inte är den bulgariska

strafflagstiftningen i sig och utformningen av den som domstolen har

invändningar mot. Domstolen konstaterar i stället att utformningen av

den bulgariska våldtäktsbestämmelsen med krav på våld eller hot inte

nämnvärt skiljer sig från utformningen av liknande bestämmelser i andra

medlemsstaters lagstiftning. Det avgörande enligt domstolen är inte hur

länderna väljer att utforma sin lagstiftning utan på vilket sätt de i

praktiken väljer att tillämpa den. Vad som är avgörande är vilken

innebörd som ges begrepp som våld eller hot när de används i

våldtäktsbestämmelser.

Domstolen uttalar som exempel att kravet på "force" i vissa rättssystem

är uppfyllt genom det faktum att gärningsmannen genomför en sexuell

handling (sexual act) utan samtycke eller genom att han eller hon håller

offrets kropp och påverkar denna för att genomföra den sexuella handlingen

utan samtycke (se p. 169-171). Att som i det bulgariska fallet göra

frågan om fysiskt motstånd till en huvudfråga vid prövningen av

straffansvaret för våldtäkt var enligt domstolen inte förenligt med de krav

som domstolen i sitt tidigare resonemang (se p. 153-163) slagit fast

att konventionen ställer på medlemsstaterna. I Bulgariendomen pekar

domstolen i stället på vikten av att i sådana mål utreda och göra en

allsidig bedömning av alla föreliggande omständigheter. Mot bakgrund av

det nu sagda är det regeringens uppfattning att ett bibehållande av

våld eller hot som krav för straffansvar för våldtäkt mot vuxna inte i

sig står i strid med den tolkning som Europadomstolen nu gjort av

konventionen när det gäller skyddet mot sexuella övergrepp. Inte heller

Lagrådet har - i anslutning till frågan om Bulgariendomens betydelse

för svensk rätt - berört utformningen av första stycket i våldtäktsbestämmelsen

där kravet på tvång regleras. Lagrådets synpunkter handlade i stället

bl.a. om en tänkbar uppmjukning av rekvisitet hjälplöst tillstånd i

paragrafens andra stycke. Till det sagda bör även läggas regeringens

uttalande om utgångspunkten för såväl den nuvarande som den föreslagna

sexualbrottslagstiftningen, dvs. att varje människas önskan att inte ha

samlag eller annat sexuellt umgänge ovillkorligen skall respekteras. I

rättsfallet NJA 2004 s. 231 har Högsta domstolen slagit fast att bristen

på samtycke är det grundläggande kriteriet när frågan om våldtäkt och

sexuellt tvång prövas. I praxis och förarbeten har också uttalats att

kravet på tvång i våldtäktsbestämmelsen är uppfyllt om gärningsmannen

betvingar offrets kroppsrörelser, t.ex. tvingar isär benen, eller om

gärningsmannen håller fast offrets armar (se rättsfallen NJA 1988 s. 40

och 1993 s. 310). Vidare bör det framhållas att frågan om offret gjort

motstånd saknar betydelse för tillämpningen av den svenska

våldtäktsbestämmelsen.

Med dessa utgångspunkter finns det enligt regeringens bedömning inte

heller i övrigt skäl att ifrågasätta den föreslagna våldtäktsbestämmelsens

överensstämmelse med vad Europadomstolen uttalat i Bulgariendomen.

Sammanfattningsvis innebär detta sålunda att den s.k. Bulgariendomen

inte kan anses medföra någon förpliktelse enligt Europakonventionen för

Sverige att införa en våldtäktsbestämmelse av visst specifikt innehåll,

t.ex. en som enbart är baserad på frågan om bristande samtycke. Det

finns dessutom flera skäl som med styrka talar emot att införa en

samtyckesreglering.

Regeringen anför som skäl mot en sådan reglering bl.a. följande. Med

utgångspunkt i att samtycket i en tänkt våldtäktsbestämmelse också skulle

kunna avse tyst samtycke är det sannolikt att den misstänkte till sitt

fredande ofta skulle åberopa att det förelegat ett sådant tyst samtycke

från offrets sida. Under utredningen av en sådan invändning kommer det

att bli av särskilt intresse hur offret handlat och betett sig i övrigt

i samband med gärningen. I sådana fall finns det en uppenbar risk att

utredningen till stora delar kommer att koncentreras på offret. Även

Lagrådet har pekat på en sådan risk. Frågor som rör hur offret markerade

att hon eller han inte var intresserad av ett sexuellt umgänge blir då

av avgörande betydelse. Vad som skett vid gärningen och vilket förhållande

parterna hade eller hade haft skulle få en större betydelse än i dag

för att bringa klarhet i om det förelegat ett samtycke. Redan i dag

kritiseras ofta från olika håll den fokusering på offret som kan förekomma

i ett våldtäktsmål, när det centrala för bedömningen i stället borde

vara vad den misstänkte har gjort. Det enligt regeringens mening viktigaste

argumentet emot införande av en våldtäktsbestämmelse baserad på bristande

samtycke är just denna fokusering på offret. Vid en sammanvägning av de

skäl som talar för och emot en ändring så att våldtäktsbestämmelsen

baseras på endast ett bristande samtycke finner regeringen att någon

sådan ändring inte bör komma till stånd. Kommittén har gjort samma

bedömning och i princip alla remissinstanser har delat den bedömningen.

Av sexualbrottskommitténs redogörelse för engelsk rätt, som innehåller

en bestämmelse om våldtäkt som baseras på bristande samtycke, framgår

bl.a. att statistiken vad gäller polisanmälningar och åtal som avser

misstanke om våldtäkt inte är bättre än i Sverige. Enligt kommittén ger

det engelska exemplet också stöd för farhågor om de följder en reglering

baserad endast på bristande samtycke kan få, nämligen den att offret

hamnar i centrum för brottsutredningen (SOU 2001:14 s. 135 f.).

Utskottet delar regeringens uppfattning att den s.k. Bulgariendomen

inte medför någon förpliktelse för Sverige att utforma

sexualbrottslagstiftningen

på något speciellt angivet sätt. Utskottet ansluter sig också i övrigt

till de överväganden som regeringen gjort när det gäller lämpligheten

av att uttryckligen bygga straffansvaret för våldtäkt enbart på frågan

om bristande samtycke. Frågan övervägdes ingående av Sexualbrottskommittén,

som inte fann skäl för en sådan reglering. Den övervägande andelen

remissinstanser motsatte sig också en våldtäktsbestämmelse enbart baserad

på bristande samtycke. I sammanhanget bör nämnas att regeringen i

propositionen aviserar en översyn av den föreslagna sexualbrottslagstiftningen.

Regeringen anför i denna del bl.a. att en uppföljning särskilt bör

fokusera på våldtäktsbrottet och hur tillämpningen i det avseendet har

fallit ut samt det särskilda skyddet för barn mot sexuella kränkningar.

Men också andra frågor kan komma i fråga för en sådan uppföljning (prop.

s. 24 f.). Mot bakgrund härav föreslår utskottet att riksdagen avslår

motionerna Ju22, Ju23, Ju24, Ju26 och Ju271 i här behandlade delar.

En ny bestämmelse om våldtäkt

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens förslag till ny lydelse

av våldtäktsparagrafen. Utskottet behandlar vidare motionsyrkanden med

innebörd att ytterligare fall skall bli bedömda som s.k. utnyttjandefall.

Slutligen behandlar utskottet motionsyrkanden med innebörd att möjligheten

att bedöma en våldtäktsgärning som mindre grov avskaffas respektive att

den frågan utreds samt att uttrycket "mindre grovt" ersätts med uttrycket

"mindre allvarligt". Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Jämför reservationerna 2-6 (m, fp, kd, c).

Normalfallet av våldtäkt

Våldtäktsbrottet föreslås i propositionen utvidgas så att det för

straffansvar skall vara tillräckligt att gärningsmannen framtvingat den

sexuella handlingen genom misshandel eller annars med våld eller genom

hot om brottslig gärning. Vad gäller kravet på våld sänks det jämfört

med nuvarande reglering. Enligt den föreslagna bestämmelsen räcker det

med sådant våld som betecknas som våld mot person. När det gäller graden

av hot innebär regeringens förslag att hot om brottslig gärning skall

kunna leda till ansvar för våldtäkt, om övriga förutsättningar är

uppfyllda. Detta innebär att det inte längre behöver vara frågan om hot

av det slag som utgör ett s.k. råntvång, dvs. hot om omedelbart förestående

våld mot liv eller hälsa eller annat mer betydelsefullt intresse. Även

andra lindrigare former av hot kommer att kunna anses som tillräckliga

för ansvar för våldtäkt. Som exempel på det senare kan nämnas att någon

tvingar en annan person till samlag genom att börja slå sönder den andres

tillhörigheter. Agerandet verkar här tvingande genom att det innefattar

ett hot om fortsatt skadegörelse. Uttrycket "sexuellt umgänge" ersätts

med uttrycket "sexuell handling". Straffansvaret för våldtäkt skall

liksom i dag, förutom samlag, omfatta varje annan sexuell handling som

med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är

jämförlig med samlag (1 § första stycket).

Utskottet välkomnar de förändringar av våldtäktsbestämmelsen som

regeringens förslag innebär. Utskottet tillstyrker propositionen i denna

del.

Hjälplöst tillstånd

I propositionen föreslås att tillämpningsområdet för våldtäkt utvidgas

till att också omfatta fall där någon med en person genomför ett samlag

eller en sexuell handling som är jämförlig med samlag genom att

otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning

eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning

eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst

tillstånd. Begreppet vanmakt utmönstras ur lagtexten (1 § andra stycket).

I några motioner berörs rekvisitet "hjälplöst tillstånd" i 1 § andra

stycket.

Sålunda begärs i motion Ju24 (kd) att rekvisitet "hjälplöst tillstånd"

skall ersättas med "särskilt utsatt situation". I motion Ju26 (c) begärs

att det sist i stycket skall läggas till "eller i en särskilt utsatt

situation". Slutligen begärs i motion Ju25 (fp) en utredning om en

utvidgning av rekvisitet "hjälplöst tillstånd". Motionärerna pekar på

Lagrådets yttrande i denna del och anför att regeringens förslag riskerar

att medföra att vissa straffvärda situationer kommer att falla utanför

våldtäktsbestämmelsens tillämpningsområde.

Sexualbrottskommittén föreslog att våldtäktsbestämmelsen borde utvidgas

till att omfatta även sådana sexuella övergrepp där gärningsmannen

utnyttjar att ett brottsoffer, på grund av berusning eller ett liknande

tillstånd, inte har förmåga att värja sig. Förslaget innebär att en

viss del av den nuvarande bestämmelsen i 3 § om sexuellt utnyttjande

flyttas till 1 §. Kommittén har motiverat denna utvidgning med att det

finns brister i den nuvarande regleringen, då den i praktiken, oavsett

gärningsmannens handlande, tycks leda till att offrets berusning får en

avgörande betydelse för den rättsliga rubriceringen. Kommittén menar

också att den sexuella kränkning som ett offer i en sådan situation

utsätts för är jämförbar med den som ett offer för våldtäkt utsätts för,

varför straffvärdet bör vara lika högt i båda fallen. Mot en sådan

ordning har riktats kritik av flera remissinstanser som menar att såväl

systematiska som semantiska skäl talar för att de aktuella fallen, liksom

i dag, bör hänföras till bestämmelsen om sexuellt utnyttjande.

Regeringen anför i propositionen att den i och för sig har förståelse

för remissinstansernas synpunkter och kan instämma i att den av kommittén

föreslagna ordningen innebär att den systematik som våldtäktsparagrafen

är uppbyggd med delvis rubbas. Frågan är emellertid om det ändå kan

finnas skäl att låta de nu aktuella fallen omfattas av våldtäktsbrottet,

som avser de allvarligaste sexuella kränkningarna. För dessa fall av

sexuellt utnyttjande gäller visserligen som regel att gärningsmannen

inte behöver använda sig av något våld eller hot utan i stället kan dra

fördel av och utnyttja att brottsoffret, på grund av berusning eller

andra omständigheter, befinner sig i en så hjälplös eller utsatt situation

att något våld eller hot inte är nödvändigt. I den senare situationen

kan offret t.ex. vara helt ur stånd att försvara sig eller kanske ens

uttrycka en vilja. Oavsett att något våld eller tvång i formell mening

inte har förekommit i dessa sammanhang anser emellertid regeringen, i

likhet med kommittén, att den sexuella kränkning som offret i en sådan

situation utsätts för är lika allvarlig som kränkningen vid en våldtäkt.

Det kan därför i många fall framstå som stötande att ett sexuellt

övergrepp mot en person som är så hjälplös eller befinner sig i en så

utsatt situation att något våld i våldtäktsparagrafens mening inte behövs

för att utföra gärningen inte kan betecknas som våldtäkt, utan tvärtom

i stället i praktiken leder till att gärningsmannen döms för ett mindre

allvarligt brott. Regeringen ansluter sig därför, i likhet med flertalet

remissinstanser, till kommitténs förslag att de nu aktuella fallen är

så klandervärda att de också bör omfattas av våldtäktsbegreppet.

Lagrådet uttalade, bl.a. mot bakgrund av Bulgariendomen, att det kan

övervägas att mjuka upp kravet på "hjälplöst tillstånd" och låta

bestämmelsen omfatta även det fallet att en person befinner sig i en

särskilt utsatt situation.

Regeringen anför att kravet på att ett offer befinner sig i ett hjälplöst

tillstånd kan vara uppfyllt utan att fysisk oförmåga eller en förlust

av kroppskontrollen förelegat. Även att offret på grund av omständigheterna

psykiskt upplever en oförmåga att värja sig kan konstituera ett hjälplöst

tillstånd (jfr rättsfallet NJA 1997 s. 538). Högsta domstolen har vidare

i NJA 2004 s. 231 som ytterligare exempel på en situation som kan utgöra

ett hjälplöst tillstånd anfört någon som till följd av berusning eller

drogpåverkan saknar hämningar. Att låta bestämmelsen omfatta även fall

då en person befunnit sig i en särskilt utsatt situation kan leda till

svårigheter att avgränsa tillämpningsområdet. Här nämner regeringen att

i straffbestämmelsen om människohandel i 4 kap. 1 a § brottsbalken

används redan ett snarlikt rekvisit, nämligen "med utnyttjande av någons

utsatta belägenhet" (se prop. 2003/04:11). Rekvisitet används där i en

helt annan kontext och avser ett flertal situationer, t.ex. att någon

befinner sig i vanmakt, lider av förståndshandikapp, är beroende av den

som tillhandahåller honom eller henne narkotika eller befinner sig i

ett ekonomiskt skuldförhållande. Den betydelse rekvisitet fått i det

sammanhanget är inte lämplig i det nu angivna avseendet. Dessutom kan

vissa utsatta situationer redan i dag omfattas av begreppet hjälplöst

tillstånd. Det valda begreppet hjälplöst tillstånd ger också utrymme

för ytterligare förtydliganden och tolkning i praxis. Regeringen anser

därför att övervägande skäl talar emot att i lagtexten föra in begreppet

särskilt utsatt situation.

Utskottet välkomnar den av regeringen föreslagna utvidgningen av

våldtäktsbestämmelsens tillämpningsområde till de s.k. utnyttjandefallen.

Det bör påpekas att i den nu behandlade delen av våldtäktsbestämmelsen,

som avser de s.k. utnyttjandefallen, befriar inte samtycke från ansvar.

Utskottet delar regeringens bedömning att vissa avgränsningsproblem

kan uppstå om begreppet särskilt utsatt situation skulle ingå som

rekvisit i våldtäktsbrottet. Mot bakgrund härav tillstyrker utskottet

regeringens förslag i denna del och avstyrker motionerna Ju24 och Ju26

i här behandlade delar. Enligt utskottets mening föreligger det i

dagsläget inte skäl att initiera någon utredning rörande denna fråga, bl.

a. mot bakgrund av den av regeringen aviserade utvärderingen av den nya

sexualbrottslagstiftningen. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motion Ju25 i här behandlad del.

Mindre grov våldtäkt

Det föreslås i propositionen inga förändringar i våldtäktsbrottets

straffskalor. Minimistraffet är två år och maximistraffet sex år. Är

brottet, med hänsyn till omständigheterna vid brottet, att anse som

mindre grovt skall straffet bestämmas till fängelse i högst fyra år (1

§ tredje stycket). Regeringens förslag innebär bl.a. att det nuvarande

uttrycket "mindre allvarligt" ersätts med uttrycket "mindre grovt".

Några motioner berör förslaget i 1 § tredje stycket om möjligheten att

bedöma en våldtäktsgärning som mindre grov. En motsvarande bestämmelse

finns i dag i 1 § andra stycket. Sålunda begärs i motion Ju26 (c) att

det inte skall finnas någon straffskala för mindre grova fall utan dessa

skall bedömas vara av normalgraden. Motionärerna framhåller att en

våldtäkt alltid är en mycket allvarlig kränkning av brottsoffret och att

det därför inte bör finnas något utrymme för att bedöma en sådan gärning

som mindre grov. I motion Ju23 (m) begärs att uttrycket mindre grovt

skall ersättas med uttrycket mindre allvarligt. Motionärerna pekar på

den inkonsekvens som kommer att uppstå mellan regleringarna av våldtäkt

mot vuxna respektive mot barn och det bristande förtroende för lagstiftningen

som detta kan komma att medföra. I motion Ju22 (v) begärs en utredning

om slopande av möjligheten att döma någon för mindre grov våldtäkt.

Motionärerna framhåller bl.a. att bestämmelsen riskerar att påverka

anmälningsbenägenheten.

Regeringen anför i propositionen att den nu föreslagna utvidgningen av

våldtäktsbestämmelsen innebär att ett jämfört med i dag tämligen stort

antal gärningar kommer att kunna bedömas som våldtäkt. Förflyttningen

av utnyttjandefallen från nuvarande 3 § om sexuellt utnyttjande till 1

§ om våldtäkt innebär en straffskärpning för dessa fall. Även om

utgångspunkten givetvis är att de gärningar som nu flyttas in i

våldtäktsbestämmelsen, och som omfattar många vitt skilda situationer, som

huvudregel har ett mycket högt straffvärde kan det inte uteslutas att

det även kan förekomma fall som i och för sig är straffvärda och väl

bör omfattas av benämningen våldtäkt, men för vilka ett minsta straff

om fängelse i två år är alltför ingripande. Som exempel kan nämnas fall

där en gärningsman otillbörligt utnyttjar det förhållandet att brottsoffret

sover och genomför en sexuell handling som inskränker sig till att

könsdelarna kommer i beröring med varandra. Utöver den kränkning som

övergreppet i sig innebär förekommer inte några förödmjukande eller

förnedrande inslag. Gärningen avbryts av att brottsoffret vaknar och

gör klart att han eller hon inte är intresserad av något sexuellt umgänge

och gärningsmannen upphör med sina närmanden. Enligt regeringens bedömning

bör det mot bakgrund av det anförda även i fortsättningen finnas en

möjlighet att döma för våldtäkt enligt en mindre sträng straffskala.

Regeringen vill i detta sammanhang understryka att den aktuella

bestämmelsen även fortsättningsvis bör tillämpas med restriktivitet. För

lagstiftaren finns det emellertid inte någon möjlighet att förutse alla

de situationer som kan komma att omfattas av bestämmelsen. För att

undvika orimliga resultat i rättstillämpningen bör därför möjligheten

att döma enligt en lägre straffskala finnas kvar även i en reformerad

lagstiftning. Avsikten är dock inte att få till stånd någon mildare

straffvärdebedömning än den som för närvarande förekommer för våldtäktsbrott.

Lagrådet har anfört att inte heller uttrycket "mindre grovt" går fritt

från kritik, eftersom uttrycket kan föra tanken till brott som är mindre

grova än brott som enligt fjärde stycket skall bedömas som grov våldtäkt,

dvs. brott av normalgraden. Lagrådet har också påpekat att uttrycket

"mindre allvarligt" förekommer i den föreslagna 5 §, även om de ringa

fallen där har getts en särskild brottsrubrik, sexuellt utnyttjande av

barn. Av dessa skäl föreslår Lagrådet att man använder uttrycket "mindre

allvarligt" i 1 § tredje stycket. Regeringen har i och för sig förståelse

för Lagrådets bedömning men anser trots detta att uttrycket mindre grovt

språkligt sett är att föredra framför mindre allvarligt, som kan leda

tankarna fel. Dessutom framstår, enligt regeringens mening, risken för

feltolkning som mycket liten med tanke på de straffskalor som föreskrivs

i våldtäktsbestämmelsen och hänvisningen i tredje stycket till första

och andra styckena. Enligt regeringen talar alltså övervägande skäl för

att uttrycket "mindre allvarligt" ersätts med "mindre grovt". För att

det inte skall råda något tvivel om vilken brottsrubriceringen är för

de nu aktuella fallen bör emellertid rubriceringen "våldtäkt" komma

till direkt uttryck i lagtexten.

Sammanfattningsvis anser regeringen sålunda att våldtäktsparagrafen

även i fortsättningen bör innehålla en bestämmelse med möjlighet att

döma för våldtäkt enligt en lindrigare straffskala. Med hänsyn till den

föreslagna utvidgningen av våldtäktsbestämmelsen bör enligt regeringens

mening våldets eller hotets art inte längre lyftas fram som en omständighet

som skall beaktas särskilt vid bedömningen. Den bedömningen bör i stället

göras utifrån en objektiv prövning av samtliga omständigheter vid

gärningstillfället. Liksom enligt den nuvarande lagstiftningen skall

förhållandet mellan offret och gärningsmannen sakna självständig betydelse

för frågan om ett brott skall hänföras till den nu aktuella bestämmelsen.

Utskottet delar regeringens bedömning att det även i framtiden bör finnas

en möjlighet att döma för våldtäkt enligt en lindrigare straffskala,

särskilt mot bakgrund av den föreslagna utvidgningen av våldtäktsbestämmelsens

tillämpningsområde. Som regeringen anfört talar övervägande skäl för

att ersätta rekvisitet "mindre allvarligt" med begreppet "mindre grovt".

Det bör understrykas att bestämmelsen även i framtiden bör tillämpas

restriktivt. Det föreligger inte tillräckliga skäl att nu initiera en

utredning om ett eventuellt borttagande av det föreslagna tredje stycket.

Regeringen har som framgått ovan aviserat en utvärdering av den nya

sexualbrottslagstiftningen och anger i propositionen att den särskilt

skall fokusera på våldtäktsbrottet. Mot bakgrund härav tillstyrker

utskottet regeringens förslag i dessa delar och avstyrker motionerna

Ju22, Ju23 och Ju26 i här behandlade delar.

Grov våldtäkt

Tillämpningsområdet för när en våldtäkt kan bedömas som grov utvidgas

enligt regeringens förslag genom att det nuvarande kravet på "livsfarligt

våld" ersätts med det lägre kravet "om våldet eller hotet varit av

särskilt allvarlig art". Vid bedömningen av om ett våldtäktsbrott är

grovt skall också särskilt beaktas om fler än en förgripit sig på offret

eller på annat sätt deltagit i övergreppet (1 § fjärde stycket). Regeringen

anför i propositionen att den, i likhet med flera remissinstanser, delar

kommitténs bedömning att det nu finns behov av att något utvidga

tillämpningsområdet för grov våldtäkt. En sådan ordning får också anses

överensstämma väl med den allmänt sett strängare syn på sexualbrotten

som gjort sig gällande under senare år.

Utskottet välkomnar den något utvidgade möjligheten att bedöma en

våldtäktsgärning som grov, som regeringens förslag innebär. Utskottet

tillstyrker propositionen i denna del.

Lagförslagen i övrigt och ikraftträdande

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ikraftträdande och övriga

lagförslag, dock med ett förtydligande i den av regeringen föreslagna

bestämmelsen om ansvarsfrihet i vissa fall.

Jämför särskilda yttrandet 2 (mp).

Vad gäller förslagen i övrigt i propositionen syftar även de till att

öka skyddet mot sexuella kränkningar och att ytterligare förstärka den

sexuella integriteten och självbestämmanderätten.

I syfte att ytterligare förstärka skyddet för barn och ungdomar mot att

utnyttjas i sexuella sammanhang och för att särskilt markera allvaret

i sexualbrott som riktar sig mot barn införs det särskilda straffbestämmelser

om bl.a. våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn. Straffansvaret

utvidgas genom att kravet på tvång tas bort.

Förbudet mot köp av sexuella handlingar av barn skärps bl.a. genom att

tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta köp av sexuella handlingar

av barn som sker under andra förhållanden än sådana som utgör rena

prostitutionsförhållanden. Det införs en särskild straffbestämmelse med

avseende på utnyttjande av barn för sexuell posering, vilken innebär

att skyddet för barn och ungdomar mot att utnyttjas för sådant ändamål

förstärks ytterligare. Det straffbara området utvidgas. Straffet är

böter eller fängelse i högst två år och för grova brott fängelse i lägst

sex månader och högst sex år.

Sexköpslagen arbetas in i 6 kap. brottsbalken och tillämpningsområdet

utvidgas till att omfatta även den som nyttjar en sexuell tjänst som

någon annan betalar för.

Därutöver höjs straffmaximum för bl.a. brotten grovt sexuellt tvång,

grovt koppleri och för grovt barnpornografibrott.

Dessutom föreslås förändringar i de svenska domsrättsreglerna och

preskriptionsreglerna när det gäller sexuella övergrepp mot barn.

Kravet på dubbel straffbarhet för att i Sverige kunna döma för allvarliga

i utlandet begångna sexualbrott mot barn under 18 år tas bort.

Det föreslås att preskriptionstiden för vissa sexualbrott mot barn

förlängs på så sätt att preskriptionstiden börjar löpa först från den

dag barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Bestämmelsen skall också

omfatta det nya brottet om grovt utnyttjande av barn för sexuell posering

samt straffbestämmelsen om koppleri.

Regeringen föreslår i 14 § en ansvarsfrihetsregel som delvis motsvarar

den nuvarande åtalsbegränsningsregeln i 13 §. I författningskommentaren

anför regeringen bl.a. att bestämmelsen är tillämplig vid följande brott,

när de riktar sig mot barn under 15 år, nämligen sexuellt utnyttjande

av barn, sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell

posering och sexuellt ofredande. Om det vid dessa brott är uppenbart

att gärningen inte inneburit något övergrepp mot barnet skall inte dömas

till ansvar. Vid bedömningen skall enligt bestämmelsen hänsyn tas till

den ringa skillnaden i ålder och utveckling mellan den som har begått

gärningen och barnet samt omständigheterna i övrigt. Avsikten är att

bestämmelsen skall tillämpas med stor restriktivitet. För att något

övergrepp inte skall ha skett erfordras att barnet i ålder befinner sig

nära gränsen för den sexuella självbestämmanderätten, dvs. 15 år. Den

som har begått gärningen bör endast vara obetydligt äldre och kommit

obetydligt längre i sin mognad. Vidare bör hänsyn tas till omständigheterna

i övrigt, i första hand parternas relation till varandra och omständigheterna

under vilka den sexuella handlingen företogs. Det krävs naturligtvis

att barnet deltagit i den sexuella handlingen helt frivilligt, dvs.

utan att tvång eller någon annan form av otillbörlig påverkan har använts.

Gärningar begångna mot någon som står under fostran av eller har ett

liknande förhållande till gärningsmannen eller gärningar mot en person

för vars vård eller tillsyn gärningsmannen skall svara på grund av en

myndighets beslut torde inte kunna omfattas av ansvarsfrihetsregeln

(prop. s. 152 f.).

Regeringen föreslår att lagändringarna träder i kraft den 1 april 2005.

Konstitutionsutskottet uttalade under riksmötet 1975/76 att som allmän

riktlinje bör gälla att en författning skall träda i kraft först efter

erforderligt rådrum för information om författningens innehåll m.m.

Utskottet förordade att planeringen av arbetet med nya lagar och andra

författningar sker med utgångspunkt i att om möjligt minst fyra veckor

bör förflyta mellan en författnings kungörande och dess ikraftträdande

(bet. 1975/76:KU51 s. 8). Under riksmötet 1995/96 uttalade

konstitutionsutskottet

att en aspekt som var av särskilt intresse i sammanhanget var till vem

författningarna riktar sig. Konstitutionsutskottet ansåg att det var av

särskild vikt att författningar som riktar sig till enskilda publiceras

i god tid innan de träder i kraft (bet. 1995/96:KU30 avsnitt 5).

Konstitutionsutskottet har i årets granskningsbetänkande vidhållit sina

tidigare uttalanden att författningar i normalfallet inte bör komma ut

från trycket senare än fyra veckor före ikraftträdandet (bet. 2004/05:KU10

s. 50).

Utskottet delar regeringens bedömning om omfattningen av den föreslagna

ansvarsfrihetsregeln. Utskottet föreslår dock ett förtydligande i den

föreslagna 14 § för att det inte skall råda någon tvekan om att

bestämmelsen endast är tillämplig i de fall där brottsoffret är under 15 år.

Ändringen framgår av utskottets lagförslag i bilaga 3. När det gäller

frågor om ikraftträdande av författningar delar utskottet

konstitutionsutskottets

bedömningar. Det finns inte skäl att föreslå ett tidigare ikraftträdandedatum

än den 1 april 2005.

Utskottet har intet att anföra rörande propositionens lagförslag i övrigt.

Utskottet tillstyrker propositionen i dessa delar.

Ytterligare utvidgning av våldtäktsbrottet, m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden med förslag om att

samtliga som deltagit i ett sexuellt övergrepp skall kunna dömas för

våldtäkt och att detsamma skall gälla den som köper sex av en prostituerad,

med vetskap om att hon tvingats till detta. Vidare behandlas ett yrkande

med begäran om förtydliganden rörande vilken grad av tvång som avses i

6 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken. Utskottet avstyrker motionerna,

huvudsakligen med hänvisning till gällande rätt.

Jämför reservationerna 7-9 (m, c).

I några motioner framförs att vissa förfaranden bör kunna bedömas som

våldtäkt. Vidare begärs vissa andra förtydliganden i lagtexten. Sålunda

begärs i motion Ju26 (c) att samtliga som deltagit i ett sexuellt

övergrepp skall kunna dömas för våldtäkt, oavsett i vilken utsträckning

respektive gärningsman deltagit i övergreppet. I motion Ju26 begärs

vidare att den som köper sex av en prostituerad, medveten om att hon

tvingats till prostitution av t.ex. en människohandlare, skall kunna

dömas för våldtäkt. I motion Ju23 (m) begärs att regeringen skall

återkomma till riksdagen med ett lagförslag som tydliggör vilken grad av

tvång som krävs i 6 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken för att rekvisiten för

respektive brott skall anses vara täckta.

En grundläggande straffrättslig princip är att var och en för sig skall

bedömas efter sitt handlande och efter det uppsåt som ligger honom eller

henne till last. Det kan leda till att ett händelseförlopp som innefattar

två eller flera personers agerande - som vid en ytlig betraktelse

framstår som likartade - kan leda till olika domslut för de inblandade

gärningsmännen. Denna princip är lagfäst i 23 kap. 4 § brottsbalken.

Vad gäller motionärernas önskemål i Ju26 kan nämnas att det i och för

sig torde vara möjligt att åtala och döma flera personer som deltagit

i en gruppvåldtäkt för att i sällskap och i samråd ha utfört gärningen

under förutsättning att var och en av gärningsmännen uppfyller rekvisiten

för våldtäktsbrottet. Om de förutsättningarna inte föreligger avseende

någon eller flera av de inblandade torde det vara möjligt att i vissa

fall åtala de personerna för medhjälp till grov våldtäkt. En person som

döms för medhjälp till grov våldtäkt kan ådömas ett långt fängelsestraff.

Utskottet vill också framhålla att det i rättspraxis finns exempel på

att samtliga som medverkat vid ett våldtäktsbrott kan dömas för våldtäkt

(se RH 2004:58). Högsta domstolen beviljade inte, efter överklagande av

den tilltalade, prövningstillstånd, i följd varav hovrättens dom vann

laga kraft (Högsta domstolens mål B 3233-04).

Utskottet anser att gällande regler medger en nyanserad straffmätning.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju26 i här behandlad

del.

Om en sexköpare otillbörligt utnyttjar det förhållandet att en prostituerad

befinner sig i ett sådant hjälplöst tillstånd som avses i 6 kap. 1 §

andra stycket brottsbalken kan ansvar för våldtäkt komma i fråga under

förutsättning att sexköparen har insikt om de förhållanden som konstituerar

det hjälplösa tillståndet. För våldtäkt kan dömas även, i fall som

omfattas av 1 § första stycket, om tvångshandlingen utförs av någon annan

än den som utför den sexuella handlingen, förutsatt att den senare haft

uppsåt till, dvs. känt till, tvånget. En utvidgning av våldtäktsbestämmelsens

tillämpningsområde i enlighet med motionärernas önskemål synes kunna

leda till svåra tillämpningsproblem. Utskottet föreslår att riksdagen

avslår motion Ju26 i här behandlad del.

När det slutligen gäller motion Ju23 noterar utskottet att den föreslagna

och av utskottet tillstyrkta våldtäktsbestämmelsens första stycke innebär

att den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om

brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa

eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens

art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för

våldtäkt. Utskottet noterar vidare att bestämmelsen om sexuellt tvång

i 2 § innebär att den som, i annat fall än som avses i 1 § första stycket,

genom olaga tvång förmår en person att företa eller tåla en sexuell

handling, döms för sexuellt tvång. Utskottet anser inte att det behövs

något förtydligande i lagtexten. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motion Ju23 i här behandlade del.

Lärare och elev samt samlag med adoptivbarn

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett motionsyrkande med begäran om

ett återinförande av det absoluta förbudet mot samlag mellan lärare och

elever i åldersgruppen 15-18 år. Vidare behandlar utskottet ett yrkande

om att brottet samlag med avkomling även skall omfatta samlag mellan

adoptivförälder och adoptivbarn. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionerna med hänvisning till innehållet i gällande rätt respektive en

framtida översyn av brottet samlag med avkomling.

Jämför reservation 10 (m, fp, kd).

I motion Ju511 (kd) begärs att det år 1984 avskaffade absoluta förbudet

mot samlag mellan lärare och elever i åldersgruppen 15-18 år skall

återinföras.

Enligt regeringens förslag döms - för sexuellt utnyttjande av person i

beroendeställning till fängelse i högst två år - den som förmår en person

att företa eller tåla en sexuell handling genom att allvarligt missbruka

att personen befinner sig i beroendeställning till gärningsmannen (6

kap. 3 §). Förslaget motsvarar i gällande rätt, i nu aktuellt avseende,

bestämmelsen om sexuellt utnyttjande i 6 kap. 3 § brottsbalken. För

att en beroendeställning skall föreligga krävs, liksom enligt gällande

rätt, att det är fråga om ett avhängighetsförhållande mellan gärningsmannen

och den mot vilken brottet riktas. Beroendeställningen kan t.ex. ha sin

grund i ekonomiska mellanhavanden eller i ett anställnings- eller

lydnadsförhållande. Den kan också grundas på förhållandet mellan en på

kriminalvårdsanstalt intagen person och en tjänsteman där. Ställningen

kan även vara av annat slag. Någon ändring i sak är alltså inte avsedd

i dessa hänseenden.

Som framgår ovan har utskottet tillstyrkt propositionen i denna del.

I samband med avskaffandet av det generella straffansvaret för lärare

att ha sexuellt umgänge med elever uttalade utskottet att det delade

regeringens uppfattning att den dåvarande regleringen gick för långt

(bet. 1983/84:JuU25 s. 18 f.). Utskottet uttalade vidare bl.a. att

utgångspunkten när bestämmelsen infördes var att lärare hade en ställning

som var ägnad att för elever skapa ett beroendeförhållande till lärare.

Enligt utskottet kunde man inte utgå från att det då, år 1984, i alla

skiftande skolformer och i alla konkreta situationer fanns ett sådant

beroendeförhållande mellan lärare och elev att det var motiverat med

ett straffsanktionerat, absolut förbud i det angivna hänseendet. I de

fall där straffansvaret tedde sig befogat kunde det enligt utskottets

mening regelmässigt sägas att läraren grovt missbrukat elevens

beroendeställning.

Utskottet har ingen annan uppfattning än när det absoluta förbudet för

sexuella handlingar mellan lärare och elev avskaffades, dvs. att

straffvärda fall omfattas av den föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 3 §

brottsbalken. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju511.

I motion Ju24 (kd) föreslås att samlag mellan adoptivförälder och

adoptivbarn skall omfattas av straffbestämmelsen rörande samlag med

avkomling. Motionärerna pekar på bl.a. det förhållandet att såväl biologiska

som adoptivbarn, i arvsrättsligt hänseende, kan komma att stå i

beroendeställning till såväl sina föräldrar som respektive far- och

morföräldrar.

Enligt den föreslagna lydelsen av 6 kap. 7 § brottsbalken döms den, i

de fall någon av bestämmelserna i 6 kap. 1-6 §§ inte är tillämplig, som

har samlag med eget barn eller dess avkomling för samlag med avkomling

till fängelse i högst två år. I motsvarande fall döms den som har samlag

med helsyskon för samlag med syskon till fängelse i högst ett år. -

Bestämmelsen reglerar samlag mellan vissa släktingar och motsvarar

nuvarande 6 kap. 6 §. Någon saklig förändring har inte gjorts i förhållande

till gällande rätt. Som en konsekvens av att begreppet sexuellt umgänge

utmönstrats ur 6 kap. brottsbalken rubriceras brotten numera samlag med

avkomling respektive samlag med syskon.

Som framgår ovan har utskottet tillstyrkt propositionen i denna del.

Enligt Sexualbrottskommittén motiverar i och för sig redan arvsgenetiska

skäl de nu aktuella straffbuden. Det finns också vissa etiska skäl för

kriminaliseringen. Detta eftersom kriminaliseringen medför en förstärkning

av den allmänt rådande uppfattningen att det är skadligt och förkastligt

med sexuella handlingar mellan närstående, men också för att den allmänna

djupt omfattade tabuföreställningen om incest bör respekteras. Enligt

kommittén har det inte framkommit något som ger tillräcklig anledning

att föreslå någon ändring i sak av bestämmelsen.

Regeringen anför att ett flertal remissinstanser framfört betydande

kritik mot kommitténs bedömning. Vissa anser att tillämpningsområdet

bör utvidgas medan andra anser att paragrafen bör upphävas. Kritiken

ger vid handen att en rad komplicerade frågor behöver övervägas. En

sådan fråga är huruvida bestämmelsen över huvud taget bör finnas kvar.

Om regleringen skall finnas kvar bör frågan om vilken grund den vilar

på, liksom frågan om regleringens närmare omfattning övervägas ingående.

Regeringen anser sig inte ha ett sådant beredningsunderlag att det är

lämpligt att föreslå några förändringar av bestämmelsen, varför frågan

bör övervägas närmare. I avvaktan på en sådan översyn anser regeringen

att regleringen bör finnas kvar (prop. s. 83 f.).

Utskottet delar regeringens uppfattning att straffstadgandet bör bli

föremål för en översyn och förutsätter att frågan om en utvidgad

kriminalisering i enlighet med motionärernas önskemål blir föremål för

ingående överväganden i den kommande översynen. Med detta uttalande

anser utskottet att motion Ju24 får anses vara tillgodosedd i här

behandlad del.

Smygfilmning m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett motionsyrkande om kriminalisering

av smygfilmning. Vidare behandlar utskottet ett yrkande om att elektronisk

spridning utan samtycke av känsliga bilder bör bedömas som sexuellt

ofredande. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandena med

hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete.

Jämför reservation 11 (m, fp, kd, c).

I motion Ju26 (c) begärs att regeringen återkommer till riksdagen med

lagförslag som innebär att s.k. smygfilmning kriminaliseras. Vidare

föreslås att elektronisk spridning av känsliga bilder eller filmer utan

den avbildades samtycke bör bedömas som sexuellt ofredande. Motionärerna

pekar på den kränkning det innebär för brottsoffren att både ovetande

bli fotograferade, när de t.ex. befinner sig i duschen, och därutöver

drabbas av att dessa bilder eller filmer görs tillgängliga för ett stort

antal människor på Internet.

Vad gäller smygfilmning har Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1996 s.

418 uttalat att det inte finns något generellt förbud att utan samtycke

fotografera en enskild person.

När det sedan gäller spridning på Internet av kränkande fotografier

eller film utan målsägandens samtycke finns underrättsavgöranden som

avser falska kontaktannonser på Internet samt spridande av kränkande

fotografier till grannar och liknande som bedömts som grovt förtal.

Vidare finns ett tingsrättsavgörande där gärningsmannen utöver kränkande

bilder angett målsägandens e-postadress. Detta bedömdes som sexuellt

ofredande.

Regeringens förslag till ny lydelse av brottet sexuellt ofredande

återfinns i 6 kap. 10 §. Bestämmelsen skall omfatta den som sexuellt berör

ett barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka

i någon handling med sexuell innebörd. Den skall också omfatta den som

blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag

eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt

som är ägnat att kränka personens sexuella integritet. Bestämmelsen

skall vara subsidiär i förhållande till straffbestämmelserna om våldtäkt,

sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning,

våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot

barn, samlag med avkomling, samlag med syskon, utnyttjande av barn för

sexuell posering och köp av sexuell handling av barn. Paragrafen motsvarar

delar av nuvarande 7 § första stycket och 7 § tredje stycket och är

tillämplig både när det gäller gärningar som riktar sig mot barn och

gärningar som riktar sig mot vuxna. Kriminaliseringens räckvidd i dessa

delar är avsedd att vara i princip densamma som tidigare (prop. s. 148

f.).

Som framgår ovan har utskottet tillstyrkt propositionen i denna del.

Utskottet konstaterar att de av motionärerna berörda frågeställningarna

inte är föremål för direkta överväganden i propositionen.

I betänkandet Sexuell exploatering av barn i Sverige (SOU 2004:71)

redovisas bl.a. att det för sexuellt ofredande krävs att offret varit

medvetet om handlingen. Små barn som fotograferas pornografiskt är inte

medvetna om att de utsätts för brott, varför åtal inte kan väckas för

sexuellt ofredande. Utredningen anför att regeringen bör överväga om bl.

a. detta förhållande bör föranleda någon ytterligare översyn av 6 kap.

brottsbalken (s. 193). Betänkandet bereds inom Regeringskansliet.

Det bör i sammanhanget också redovisas att den parlamentariskt sammansatta

Integritetsskyddskommittén (dir. 2004:51) har i uppdrag att bl.a.

kartlägga och analysera sådan lagstiftning som berör den personliga

integriteten samt överväga om det, vid sidan av befintlig lagstiftning,

behövs generellt tillämpliga bestämmelser till skydd för den personliga

integriteten och i så fall lämna förslag på en sådan reglering. Det kan

röra sig om straffbestämmelser eller skadeståndssanktionerade regler.

I direktiven anges olika exempel på vad som kan utgöra kränkningar av

den personliga integriteten, bl.a. nämns olovlig ljudupptagning,

fotografering och filmupptagning. Kommittén får, om den anser det lämpligt,

lämna ett eller flera delbetänkanden. Kommittén skall slutredovisa

sitt arbete senast den 30 mars 2007.

Utskottet, som inte vill föregripa det pågående berednings- och

utredningsarbetet, föreslår att riksdagen avslår motion Ju26 i här behandlade

delar.

Översyn av sexköpsförbudet, m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett motionsyrkande om en översyn av

sexköpsförbudet. Vidare behandlar utskottet yrkanden om att Sverige

inom EU skall verka bl.a. för att ett sexköpsförbud skall gälla i

samtliga unionens medlemsländer. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

samtliga motionsyrkanden med hänvisning huvudsakligen till redan genomförda

åtgärder och pågående arbete.

Jämför reservationerna 12-13 (m, fp, kd, v, c) och särskilda yttrandet

3 (mp).

I propositionen föreslås att lagen (1998:408) om förbud mot köp av

sexuella tjänster upphävs och i stället införs en ny bestämmelse i

brottsbalken, 6 kap. 11 §, som behandlar köp av sexuella tjänster.

Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med den nuvarande lagen, men det

kriminaliserade området utsträcks till att omfatta, förutom den som

skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, även den

som nyttjar en tillfällig sexuell förbindelse som någon annan betalar.

För att tydliggöra att det för straffansvar räcker att vid ett enstaka

tillfälle skaffa eller låta skaffa sig en tillfällig sexuell förbindelse

mot ersättning ändras brottsbenämningen från köp av sexuella tjänster

till köp av sexuell tjänst. Detta innebär inte någon ändring i sak (prop.

s. 103 och 150). En motsvarande bestämmelse rörande barn som inte fyllt

18 år med rubriceringen köp av sexuell handling av barn föreslås i 6

kap. 9 §. Maximistraffet i 9 § föreslås bli fängelse två år och i 11 §

fängelse sex månader.

Som framgår ovan tillstyrker utskottet propositionen i denna del.

I några motioner berörs sexköpsförbudet och åtgärder mot prostitution

inom Europeiska unionen.

Sålunda begärs i motion A321 (mp) en översyn av sexköpsförbudet för att

se vilka effekter det fått för prostitutionen och de prostituerade. I

motion Ju368 (v, -) begärs att regeringen inom Europeiska unionen driver

frågan om ett prostitutionsfritt EU. Motionärerna pekar bl.a. på att

vissa länder legaliserat eller är på väg att legalisera prostitution.

Liknande förslag framställs i motion U306 (kd). Motionärerna föreslår

där att regeringen bör verka inom EU för att det genomförs opinionsbildande

åtgärder som riktas mot sexköpare och potentiella sexköpare. Vidare

föreslås att regeringen inom unionen bör verka för att hindra

liberaliseringsvågen inom EU rörande synen på prostitution.

Brottsförebyggande rådet gjorde en utvärdering av sexköpslagen efter

att den varit i kraft under ett år (BRÅ-rapport 2000:4). Vissa av de

tillämpningsproblem som BRÅ påpekade behandlades av Sexualbrottskommittén.

Kommitténs överväganden ligger till grund för regeringens förslag i

dessa delar.

Socialstyrelsen presenterade en rapport i augusti 2000 om prostitutionen

i Sverige under åren 1998-1999 (SoS-rapport 2000:5). Uppdraget att

kartlägga prostitutionen hade framför allt sin bakgrund i kriminaliseringen

av köp av sexuella tjänster (SOU 2001:14 s. 307 f.). Socialstyrelsen

har därefter i lägesbeskrivningen Kännedom om prostitution 2003 följt

upp frågan om prostitutionens omfattning och utveckling. I lägesbeskrivningen

anges bl.a. att gatuprostitutionen uppges vara mindre omfattande än när

sexköpsförbudet infördes. Sexköparna i gatumiljön uppges ha blivit färre

och trafiken i samband med gatuprostitutionen mindre omfattande i de

tre storstäderna.

Den av regeringen aviserade översynen av den nya sexualbrottslagstiftningen

kan komma att omfatta den nya regleringen av sexköpsförbudet.

Regeringen har därutöver i beslut den 21 oktober 2004 gett en

interdepartemental arbetsgrupp i uppdrag att utarbeta ett förslag till en

nationell handlingsplan för det fortsatta arbetet med att bekämpa

prostitution och handel med människor för sexuella ändamål, särskilt

kvinnor och barn (N2004/7678/JÄM). Handlingsplanen skall omfatta bl.a.

åtgärder för förebyggande av prostitution och handel med människor för

sexuella ändamål, särskilt kvinnor och barn. Vidare skall en utveckling

ske av arbetet inom rättsväsendet, polisen och socialtjänsten mot

prostitution och handel med människor för sexuella ändamål. En skrivelse

om handlingsplanen är planerad att överlämnas till riksdagen under hösten

2005.

Utskottet kan i dagsläget inte se några bärande skäl för att initiera

en översyn av sexköpsförbudet beaktande bl.a. Socialstyrelsens nyligen

presenterade lägesbeskrivning och regeringens kommande handlingsplan.

Utskottet föreslår mot bakgrund härav att riksdagen avslår motion A321

i här behandlad del.

Vad gäller åtgärder mot prostitution inom EU har utskottet tidigare

behandlat liknande yrkanden. Utskottet konstaterade då att regeringen

driver ett aktivt arbete inom EU mot människohandel och prostitution.

Mot bakgrund av det arbete som regeringen bedrev inom EU fann utskottet

då inte skäl föreligga för något initiativ från riksdagens sida (bet.

2002/03:JuU5 s. 11).

Den ovan nämnda handlingsplanen för det fortsatta arbetet med att bekämpa

prostitution och handel med människor för sexuella ändamål, särskilt

kvinnor och barn, skall även inbegripa insatser på EU-nivå.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att det är viktigt att

Sverige är drivande inom EU i kampen mot prostitution och dess

skadeverkningar. Mot bakgrund av det arbete som regeringen bedriver i dessa

frågor inom EU får motionerna Ju368 och U306 anses tillgodosedda i dessa

delar.

Barnpornografibrottets rekvisit, m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden som rör

barnpornografibrottet. I motionerna föreslås bl.a. en översyn av brottets

ålders-

och innehavsrekvisit samt att preskriptionstiden förlängs. Utskottet

föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden med hänvisning

till pågående beredningsarbete inom Regeringskansliet.

Jämför reservationerna 14-17 (m, fp, kd, c).

I propositionen föreslår regeringen att straffmaximum för grovt

barnpornografibrott höjs från fängelse fyra år till sex år. Straffskärpningen

föreslås för att Sverige skall uppfylla de åtaganden som följer av EU:s

rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi.

Regeringen anför även att det utifrån sakliga utgångspunkter finns

skäl för en sådan straffskärpning. Någon generell höjning av straffen

för grovt barnpornografibrott är dock inte avsedd (prop. s. 118 f.).

Som framgår ovan tillstyrker utskottet propositionen i denna del.

En stort antal motionsyrkanden berör barnpornografibrottet och sammanhängande

frågor.

Sålunda begärs i motionerna 2003/04:Ju366 (kd), Ju362 (kd, m, fp, v, c),

Ju438 (kd) och Ju464 (kd) en allmän översyn av barnpornografibrottets

rekvisit. Motionärerna pekar bl.a. på det behov av en översyn av brottet

som den snabba tekniska utvecklingen medfört. I motionerna Ju25 (fp)

och Ju374 (c) framhålls särskilt barnpornografibrottets åldersrekvisit.

Motionärerna åberopar särskilt vissa domstolsuttalanden som grund för

en översyn av brottet i den delen. Behovet av en översyn rörande

innehavsrekvisitet framhålls i motion 2003/04:K333 (kd, v, c, mp).

Motionärerna pekar bl.a. på det förhållandet att det inte är straffbart att

lagra bilder på s.k. cyberhårddiskar.

I motion Ju330 (c) föreslås att elektronisk spridning av barnpornografi

tydligare än i dagsläget skall vara en försvårande omständighet vid

straffmätningen. Motionärerna framhåller att den elektroniska spridningen

innebär en ytterligare allvarlig kränkning av barnet, särskilt mot

bakgrund av att bilderna under mycket lång tid kan finnas tillgängliga

för pedofiler på Internet.

Förlängd preskriptionstid för barnpornografibrott efterfrågas i motionerna

Ju23 (m), Ju24 (kd) och Ju25 (fp). Motionärerna hävdar bl.a. att en

förlängd preskriptionstid ökar möjligheterna att lagföra de personer

som ursprungligen spridit barnpornografin. I motion 2003/04:Ju451 (kd)

föreslås att preskriptionstiden tas bort, alternativt förlängs, för

alla sexualbrott mot barn.

I motion Ju374 (c) föreslås att barnpornografibrott skall vara

skadeståndsgrundande.

Rikskriminalpolisens arbete mot barnpornografi berörs i motion Ju276

(s). Motionärerna föreslår att polisen utvecklar den nuvarande "tipskanalen"

till en s.k. nationell hotline för bekämpande av barnpornografi på

Internet och pekar bl.a. på den "Hotline" som för närvarande drivs av

Rädda Barnen.

Utredningen om kunskap om sexuellt exploaterade barn i Sverige avgav

betänkandet Sexuell exploatering av barn i Sverige (SOU 2004:71) i juni

2004. I betänkandet uppmanas regeringen bl.a. att utreda ett antal frågor

som rör barnpornografibrottet. Det handlar t.ex. om frågor om brottet

skall vara skadeståndsgrundande och om den kränkning spridningen av

barnpornografiska bilder innebär för barnen t.ex. kan föranleda åtgärder

rörande preskriptionstiderna för sexualbrott mot barn. Vidare berörs

barnpornografibrottets ålders- och innehavsrekvisit. Slutligen berör

utredningen Rädda Barnens EU-finansierade "Hotline", som ger allmänheten

möjlighet att anmäla barnpornografiskt material som de hittat på Internet.

De utåtriktade arbetsmetoder som Rädda Barnen använt bör enligt

utredningen tas till vara av polisen när Rädda Barnens projekt avslutas

under år 2005. Det bör enligt utredningen vara lika enkelt att tipsa

polisen om barnpornografi som att tipsa tullen om narkotika (SOU 2004:71

s. 193 f.). Betänkandet bereds inom Regeringskansliet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att barnpornografibrottet

är så heltäckande som möjligt och möjliggör en effektiv bekämpning av

denna allvarliga och för barnen mycket kränkande brottslighet. Som

framgår ovan har utredningen påtalat ett översynsbehov beträffande i

princip samtliga frågeställningar som motionärerna tar upp. Utskottet

har inhämtat att det fortsatta översynsarbetet har påbörjats inom

Regeringskansliet. Utskottet förutsätter att beredningen av här aktuella

frågor bedrivs skyndsamt, men vill inte föregripa regeringens

ställningstaganden i dessa frågor. Mot bakgrund härav får här behandlade

motioner anses tillgodosedda.

Övrigt

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden om bl.a. en tydlig

tidsplan för den aviserade utvärderingen av den nya sexualbrottslagstiftningen,

kriminalisering av kontaktförsök med barn på Internet och en översyn

av rättegångsbalken i syfte att förbättra den psykosociala miljön för

våldtäktsoffer under rättegången. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

samtliga yrkanden med hänvisning bl.a. till pågående utredningsarbete,

en kommande handlingsplan och pågående arbete inom rättsväsendet.

Jämför reservationerna 18-23 (m, fp, kd, c).

Utvärdering av den nya sexualbrottslagstiftningen

I motion Ju23 (m) begärs att den utvärdering regeringen aviserat av den

nya sexualbrottslagstiftningen skall redovisas när den varit i kraft i

två år. Motionärerna framhåller mot bakgrund av bl.a. vissa remissinstansers

kritik mot regeringens förslag samt delar av Lagrådets yttrande att det

är önskvärt att redan nu fastställa en tydlig tidsplan för uppföljningsarbetet.

Regeringen anför i denna del bl.a. att bestämmelserna i 6 kap. brottsbalken

behandlar ämnen som berör de allra flesta människor på ett djupt personligt

plan. Det är mot den bakgrunden självklart att regleringen fortlöpande

är föremål för diskussion och utveckling. Lagstiftaren har därför

anledning att överväga bestämmelsernas avgränsning och undersöka om

straffvärda beteenden tillkommit, ökat i omfattning eller blivit kända.

Synen på och kunskapen om sexualbrotten förändras och utvecklas över

tiden och det är givetvis viktigt att lagstiftningen följer den

förändringen. Det finns också skäl att fortlöpande följa utvecklingen på

området för att vara uppmärksam på om tillämpningen av lagstiftningen

står i överensstämmelse med dess syfte. Om lagstiftningen brister i

effektivitet eller det visar sig att det saknas skydd på områden där

ett sådant behövs skall dessa brister undanröjas. Det är därför självklart

att regeringen kommer att följa tillämpningen av de lagändringar som nu

föreslås och hur praxis utvecklats i dessa hänseenden. Detta förutsätter

emellertid att bestämmelserna har varit i kraft en sådan tid att det

finns underlag för att bedöma och utvärdera regleringen. En utgångspunkt

bör vara att en uppföljning kan initieras inom ett par år (prop. s. 24

f.).

Utskottet välkomnar regeringens förslag att den nya sexualbrottslagstiftningen

skall utvärderas. En lagstiftning kan, särskilt på detta område, inte

vara statisk. Nya samhällsföreteelser och utvecklingen på en rad områden

kan medföra krav på lagstiftningsåtgärder. Många av de motioner som

behandlas i betänkandet ger uttryck för ett sådant synsätt. För att en

utvärdering skall vara meningsfull och utgöra en bra grund för eventuella

nya lagstiftningsåtgärder är det viktigt att den lagstiftning som blir

föremål för översynen har varit i kraft under sådan tid att korrekta

slutsatser kan dras. Enligt utskottets mening är det för tidigt att

presentera en utvärdering redan två år efter det att lagändringarna

trätt i kraft. Mot bakgrund härav föreslår utskottet att riksdagen avslår

motion Ju23 i här behandlad del.

Kriminalisering av kontaktförsök med barn på Internet

I motion Ju25 (fp) begärs att vuxnas sexkontaktförsök med unga på

Internet kriminaliseras, oavsett om ersättning utlovats eller utgetts av

den vuxne. Motionärerna framhåller att det är oacceptabelt att polisen

inte kan ingripa mot sådana kontaktförsök med barn och pekar på att

liknande förfaranden i England kriminaliserats som s.k. grooming.

Utskottet har inhämtat att det i den engelska Sexual Offences Act 2003

finns ett straffstadgande rörande "Meeting a child following sexual

grooming etc". Något förenklat innebär bestämmelsen att om en person

över 18 år avsiktligt träffar eller reser för att träffa en person under

16 år som den vuxne träffat eller kommunicerat med, t.ex. på Internet,

minst två gånger tidigare och avser att vid mötet begå vissa angivna

gärningar, t.ex. andra brott enligt den angivna Sexual Offences Act

2003, döms den vuxne till viss angiven påföljd.

Regeringen har, som framgått ovan, aviserat en utvärdering av den nya

sexualbrottslagstiftningen. Om den av motionärerna beskrivna företeelsen

ökar i omfattning och medför beaktansvärda risker för barn att utsättas

för sexuella övergrepp utgår utskottet från att frågeställningen blir

föremål för överväganden i samband med den aviserade utvärderingen.

Utskottet - som inte anser att det behövs någon åtgärd från riksdagens

sida - föreslår att riksdagen avslår motion Ju25 i här behandlad

del.

Översyn av rättegångsbalken

I motion Ju26 (c) begärs att det görs en översyn av rättegångsbalken i

syfte att förbättra den psykosociala miljön för brottsoffren i rättssalen.

Motionärerna pekar på att många våldtäktsoffer lider under rättegången

och beskriver det som att utsättas för en andra våldtäkt.

Jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström har av Justitiedepartementet

fått i uppdrag att bl.a. undersöka hur den som utsatts för ett sexuellt

övergrepp upplever brottsutredningen och den fortsatta rättsprocessen

samt överväga och lämna förslag på vad som kan göras för att minska

påfrestningarna på målsäganden under hela rättsprocessen med bibehållna

rättssäkerhetskrav (dnr Ju2004/5535/P). Uppdraget skall redovisas senast

den 15 augusti 2005.

I regleringsbrevet för budgetåret 2005 för Domstolsverket ges verket i

uppdrag att bl.a. redovisa de åtgärder som vidtagits för att säkerställa

ett korrekt bemötande av brottsoffer i domstol, bl.a. kvinnor som utsatts

för olika former av sexualbrott.

Utskottet, som noterar att de ovan redovisade regeringsuppdragen ligger

i linje med motionärernas önskemål, anser att motion Ju26 får anses

tillgodosedd i här behandlad del.

Utbildningsinsatser inom rättsväsendet

I motion Ju25 (fp) begärs utbildningsinsatser inom rättsväsendet avseende

sexualbrott. Motionärerna framhåller att ökade kunskaper om sexualbrotten

och deras effekter på brottsoffren kan leda till såväl bättre bemötande

av brottsoffren som fler fällande domar.

Av Domstolsverkets årsredovisning för år 2003 framgår bl.a. följande.

Domstolsväsendet är som kunskapsorganisation beroende av en kontinuerlig

satsning på kompetensutveckling och detta har därför varit ett prioriterat

område under år 2003. Men eftersom behoven har varit större än vad

tillgängliga medel har tillåtit har prioriteringar mellan viktiga insatser

fått göras. Den huvudsakliga inriktningen under år 2003 har varit att

bibehålla och utveckla de utbildningsprogram som byggts upp för nyutnämnda

ordinarie domare, fiskaler och notarier liksom även ledarskapsutbildningen

och den återkommande utbildningen för domare, föredragande och

domstolssekreterare. Besparingskraven under verksamhetsåret har medfört bl.

a. att ett antal seminarier och kurser inte har kunnat genomföras

(Domstolsverkets Årsredovisning 2003 s. 20).

I budgetpropositionen för år 2005 anförde regeringen att Domstolsväsendet

som kunskapsorganisation är beroende av en kontinuerlig satsning på

kompetensutveckling. Det är angeläget att Domstolsverkets arbete med

att utveckla och bibehålla kompetensen inom domstolsväsendet fortsätter

(prop. 2004/05:1 utg.omr. 4. Rättsväsendet s. 124).

I den av Domstolsverket framtagna utbildningsplanen, vilken skulle följas

från år 2000, framgår bl.a. följande rörande ordinarie domare.

Utbildningsplanen innebär stora förändringar jämfört med tidigare förhållanden.

För att säkerställa en hög kompetens i domstolarna innehåller planen

obligatoriska såväl grundläggande som återkommande utbildningsinsatser.

Enligt planen skall utbildningen kompletteras med fördjupnings- och

specialkurser.

I regleringsbrevet för budgetåret 2005 för Domstolsverket ges verket i

uppdrag att bl.a. redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att säkerställa

att domstolsverksamheten håller hög kvalitet. Vidare skall verket

redovisa bl.a. de insatser som gjorts i enlighet med den framtagna

utbildningsplanen och åtgärder som vidtagits för att säkerställa ett korrekt

bemötande av brottsoffer i domstol, bl.a. kvinnor som utsatts för olika

former av sexualbrott.

Utskottet har inhämtat att Domstolsverket för närvarande genomför en

utbildningssatsning avseende den nya sexualbrottslagstiftningen.

Utbildningen omfattar 50 ordinarie domare och kommer att vara genomförd

någon gång under våren 2005. Det finns planer på ytterligare

utbildningsinsatser rörande den nya sexualbrottslagstiftningen längre fram i

tiden. Domstolsverket har vidare, efter förfrågan från ett antal domare,

under hösten 2004 inlett ett utbildningsprogram rörande humanjuridik

vari ingår bl.a. sexualbrottslagstiftningen. Programmet omfattar i

dagsläget 30 domare.

I regleringsbrevet för budgetåret 2005 för Åklagarmyndigheten anges att

myndigheten genom fortsatt verksamhetsutveckling skall säkerställa att

åklagarnas brottsbekämpning effektiviseras avseende bl.a. vålds- och

sexualbrott, främst begångna mot kvinnor och barn.

I regleringsbrevet för budgetåret 2005 för Rikspolisstyrelsen ges

styrelsen i uppdrag att i årsredovisningen redovisa och kommentera bl.a.

de åtgärder som polismyndigheterna vidtagit för att ytterligare höja

polisens kompetens i brottsofferarbetet.

Utskottet har behandlat liknande yrkanden vid ett flertal tillfällen,

senast i samband med behandlingen av budgetpropositionen för år 2005.

Utskottet uttalade i samband härmed, den 25 november 2004, bl.a. att

utskottet instämde i vad som anförts i motionerna om betydelsen av att

de anställda inom rättsväsendets olika myndigheter har hög kompetens.

Utskottet såg det också som självklart att de som kommer i kontakt med

myndigheterna, t.ex. brottsoffer och vittnen, skall få ett korrekt och

professionellt bemötande från myndighetsföreträdare. Utskottet konstaterade

samtidigt att det inom rättsväsendets olika myndigheter kontinuerligt

vidtas omfattande åtgärder för att öka kompetensen hos all personal.

Myndigheterna uppmärksammar också betydelsen av goda rutiner och ett

bra bemötande av dem som kommer i kontakt med rättsväsendets myndigheter.

Även om mycket alltså har gjorts och görs ute på rättsväsendets

myndigheter för att tillgodose dessa behov är det angeläget att ansträngningarna

intensifieras under de kommande åren. Åtgärder för att höja kompetensen

och uppfylla skyldigheter i detta avseende bör prioriteras inom ramen

för respektive myndighets anslag och vara ett självklart inslag i

verksamheten. Arbetet skall bedrivas målmedvetet och vidtagna åtgärder

redovisas (bet. 2004/05:JuU1 s. 25 f.).

Utskottet har samma uppfattning som tidigare, dvs. att det delar

motionärernas uppfattning om vikten av såväl hög kompetens hos rättsväsendets

företrädare som ett bra och värdigt bemötande av bl.a. sexualbrottsoffer.

Mot bakgrund härav och med beaktande av de insatser som görs i dessa

frågor finner utskottet inte skäl föreligga för något initiativ från

riksdagens sida. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju25 i

här behandlad del.

Förebyggande arbete mot sexualbrott

I motion Ju26 (c) framhålls vikten av ett kontinuerligt förebyggande

arbete mot sexualbrott. Motionärerna pekar bl.a. på det viktiga arbetet

med att förändra nedvärderande attityder mot kvinnor samt forskning om

vad som får personer att begå sexualbrott.

Utskottet, som delar motionärernas uppfattning om vikten av förebyggande

arbete mot och kunskap om sexualbrott, kan konstatera att regeringen

vidtagit en rad åtgärder på detta område de senaste åren. I sammanhanget

kan nämnas det ovan nämnda arbetet med en nationell handlingsplan för

det fortsatta arbetet med att bekämpa prostitution och handel med

människor för sexuella ändamål, särskilt kvinnor och barn (dnr N2004/7678/JÄM).

Av underlaget till den arbetsgrupp som arbetar med handlingsplanen

framgår bl.a. att regeringens övergripande mål med jämställdhetspolitiken

är att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och

möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Vidare framgår att

regeringen sedan länge prioriterat bekämpningen av alla former av mäns

våld mot kvinnor och våld mot barn inklusive arbetet mot prostitution

och handel med människor för sexuella ändamål på både nationell, regional

och internationell nivå. Handlingsplanen skall omfatta åtgärder för bl.

a. förebyggande av prostitution och särskilda ytterligare förebyggande

åtgärder för att motverka efterfrågan på människor, särskilt kvinnor

och barn, för prostitution och handel med människor för sexuella ändamål.

Vidare skall planen omfatta åtgärder för utveckling av arbetet inom

rättsväsendet och socialtjänsten mot prostitution och handel med människor

för sexuella ändamål.

Utredningen Ombildning av Rikskvinnocentrum avgav i december 2004

betänkandet Nytt nationellt kunskapscentrum - ombildning av RKC (SOU

2004:117). I betänkandet föreslås bl.a. ett nytt nationellt centrum som

skall vara en permanent statlig verksamhet samt ett kunskaps- och

resurscenter om mäns våld mot kvinnor och våld i samkönade relationer.

Centrumets övergripande mål skall vara att motverka våld mot kvinnor

och verka för att våldsutsatta kvinnor får ett adekvat bemötande och

stöd. Centrumet skall uppmärksamma kvinnor som misshandlats och våldtagits,

barn som bevittnar våld och män som misshandlar och våldtar. I betänkandet

framhålls att centrumet i sina utbildningar samt vid insamling av

forskning och spridande av information skall uppmärksamma bl.a. gruppen

män som misshandlar och våldtar (SOU 2004:117 s. 100).

Utskottet finner, mot bakgrund av det arbete som pågår och med beaktande

av de förslag som lämnats i utredningsbetänkandet, inte skäl föreligga

för några initiativ från riksdagens sida. Utskottet föreslår därför att

riksdagen avslår motion Ju26 i här behandlad del.

Statistik om sexuella övergrepp mot barn

I motionerna 2003/04:Ju444 (fp) och 2003/04:So504 (fp) begärs förbättrad

statistik om sexuella övergrepp mot barn. Motionärerna pekar på att det

av statistiken inte går att utläsa hur stor del av polisanmälningarna

rörande sexuella övergrepp mot barn under 15 år som leder till lagföring

i domstol och att det inte går att utläsa hur stor del av dessa brott

som begås inom familjen.

Av den officiella kriminalstatistiken framgår bl.a. hur många av samtliga

brottsanmälningar rörande brott enligt 6 kap. 1-7 §§ där målsäganden

var under 15 år. Vidare framgår av statistiken rörande samma grupp

målsägande hur många av de anmälningarna som under år 2003 ledde till bl.

a. beslut om åtal respektive åtalsunderlåtelse (tabell 170). Det framgår

inte av statistiken hur många av dessa anmälningar som ledde till

fällande domar.

Utskottet har tidigare uttalat behov av en förbättrad kriminalstatistik,

se bl.a. betänkande 2003/04:JuU1 s. 37.

I budgetpropositionen för år 2005 redovisade regeringen att det inom

rättsväsendets myndigheter pågår arbete med att utveckla ett nytt sätt

att strukturera informationen om brott (STUK). Tanken är att denna

struktur på sikt skall ersätta dagens brottskodningssystem. Genom STUK

skall det bli möjligt att registrera fler uppgifter om brottet, vilket

innebär bl.a. bättre möjligheter att erhålla information om brottsoffrets

kön m.m. Regeringen anförde vidare bl.a. att det är viktigt att statistiken

utvecklas löpande men att det är osäkert vad alla de systemförändringar

som är på gång innebär för dess utveckling och kvalitet. Det förekommer

fortfarande kvalitetsbrister i statistiken. Det är av största vikt att

samtliga myndigheter inom rättsväsendet som bidrar med underlag till

statistiken tar sitt ansvar i det arbetet. Justitiedepartementet avser

att noga följa utvecklingen för att se om ytterligare åtgärder behöver

vidtas.

Utskottet vidhåller sina tidigare uttalanden om vikten av en förbättrad

kriminalstatistik i allmänhet. Mot bakgrund av det omfattande arbete

som pågår på detta område behövs ingen åtgärd från riksdagens sida, och

utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju444 och

2003/04:So504 i här behandlade delar.

Övriga motioner angående sexualbrott m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motioner som väcktes under den

allmänna motionstiden åren 2003 och 2004 och som rör sexualbrotten.

Utskottet konstaterar att frågorna som tas upp i motioner behandlats,

direkt eller indirekt, i de föregående avsnitten.

Flera motioner som väcktes under allmän motionstid åren 2003 och 2004

tar upp olika frågor om sexualbrottslagstiftningen, barnpornografibrottet

och preskription.

Behovet av en översyn av sexualbrottslagstiftningen och beredningen av

Sexualbrottskommitténs förslag och tas upp i motionerna 2003/04:Ju261

(kd) och 2003/04:So419 (v).

I ett antal motioner berörs några grundläggande straffprocessuella frågor.

Sålunda begärs i motion Ju502 (s) att det i våldtäktsmål införs omvänd

bevisbörda, dvs. att den åtalade skall bevisa att han är oskyldig. En

reglering som innebär omvänd bevisbörda för vissa omständigheter i

våldtäktsmål, t.ex. samtycke till fysiska skador och/eller förnedring,

förordas i motion 2003/04:Ju332 (c). I motionerna 2003/04:Ju365 (s) och

2003/04:Ju453 (kd) begärs att domstolen endast skall bedöma gärningsmannens

agerande i våldtäktsmål. Motionärerna framhåller att brottsoffrets

beteende respektive sexualhistoria inte skall tillåtas påverka domstolens

överväganden vid bedömningen av om åtalet är styrkt.

Några av motionerna tar upp frågor kring våldtäktsparagrafen. Sålunda

föreslås i motion Ju330 (c) att våldtäktsbestämmelsen skall baseras på

en samtyckesreglering. I motionerna 2003/04:Ju332 (c), 2003/04:Ju444

(fp), 2003/04:Ju453 (kd) och 2003/04:Ju479 (fp) begärs att våldtäktsparagrafen

även skall omfatta fall där brottsoffret av olika skäl befinner sig i

ett hjälplöst tillstånd. I motion 2003/04:Ju332 begärs vidare att

samtliga som deltagit i ett sexuellt övergrepp skall kunna dömas för

våldtäkt, oavsett på vilket sätt var och en av förövarna deltagit i

övergreppet. Det föreslås i motion 2003/04:Ju348 (c) att en person som

köper sexuella tjänster med vetskap om att den andra personen tvingats

till sådan verksamhet skall kunna dömas för våldtäkt. Krav på skärpt

minimistraff för våldtäkt framförs i motion 2003/04:Ju332.

Vad gäller sexuella övergrepp mot barn föreslås i motionerna Ju229 (kd),

Ju330 (c) och Ju374 (c) att dessa särregleras i brottsbalken och, i

den förstnämnda motionen, att straffen skall skärpas. I motion Ju374

föreslås vidare en utökad kriminalisering av förberedelse till sexuella

övergrepp mot barn.

I några motioner föreslås att vissa förfaranden skall bedömas som

sexuellt ofredande eller ofredande. Det gäller sådana handlingar som att

filma någon utan dennes vetskap, motion Ju393 (fp), och att utan samtycke

elektroniskt sprida känsliga bilder eller filmer, motionerna Ju330 och

Ju374.

Ett antal motioner tar upp frågor kring lagen (1998:408) om köp av

sexuella tjänster. Sålunda föreslås i motion 2003/04:Ju297 (kd) att lagen

skall inarbetas i brottsbalken. I motion 2003/04:Ju452 (v) föreslås en

utvidgad kriminalisering i enlighet med Sexualbrottskommitténs förslag.

Skärpta straff för sexköp föreslås i motionerna 2003/04:Ju236 (kd),

2003/04:Ju474 (fp), Ju232 (kd) och Ju445 (fp). En kriminalisering av

försäljning av sex föreslås i motionerna 2003/04:Ju313 (kd), 2003/04:Ju314

(fp) och Ju484 (kd). Vidare föreslås en utvärdering av lagen i motion

2003/04:Ju350 (s).

I ett antal motioner tas frågor om preskription upp.

Sålunda föreslås i motion Ju309 (kd) att preskriptionstiden för sexualbrott

tas bort. Fördubblad preskriptionstid för sexualbrott mot barn föreslås

i motion 2003/04:Ju318 (c). Yrkanden om förlängd preskriptionstid för

barn framställs även i motionerna 2003/04:Ju444, 2003/04:So504 och Sf319

(samtliga fp). I motion Ju374 (c) föreslås förlängd preskriptionstid

för barnpornografibrott.

Utskottet kan konstatera att de ämnen som tagits upp i de nu aktuella

motionerna redan behandlats, direkt eller indirekt, i föregående avsnitt.

Utskottet hänvisar därför till vad som anförts där. Utskottet föreslår

att riksdagen avslår samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Utredning om en samtyckesreglering, punkt 1 (m, kd, c)

av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Johan

Linander (c) och Cecilia Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om en utredning rörande en samtyckesreglering.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ju22 yrkande 1, 2004/05:Ju23

yrkande 1, 2004/05:Ju24 yrkande 1 och 2004/05:Ju26 yrkande 3 och bifaller

delvis motion 2004/05:Ju271 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Europadomstolens s.k. Bulgariendom har medfört en omfattande debatt i

Sverige huruvida det skall införas en våldtäktsbestämmelse enbart baserad

på bristande samtycke. En stor del av Lagrådets yttrande berör den domen.

Frågan om en eventuell samtyckesreglering är komplicerad och kan beröra

grundläggande straffprocessuella frågeställningar, t.ex. frågan om

bevisbördans placering.

Våldtäktsmål medför redan i dagsläget att rättsväsendet har att hantera

svåra bevisfrågor. Det gäller t.ex. i mål när gärningsmannen invänder

att brottsoffret samtyckt till samlag, medan kvinnan å andra sidan uppger

att hon känt sig hotad eller tvingad till den sexuella handlingen. Om

teknisk eller annan muntlig bevisning saknas i de fallen är det svårt

för åklagaren att få en fällande dom. Beroende på hur en samtyckesreglering

utformas är det inte säkert att domstolarnas uppgift underlättas. - Det

är i sammanhanget viktigt att poängtera att grundläggande rättssäkerhetskrav

aldrig får efterges.

En våldtäktsbestämmelse baserad på bristande samtycke riskerar, med

oförändrade regler avseende bevisbördans placering, att ytterligare

sätta fokus på målsägandens agerande. Å andra sidan är det inte otänkbart

att en genomtänkt och väl formulerad våldtäktsbestämmelse av sådan

innebörd kan få andra positiva följder. Förtydliganden kan t.ex. göras

rörande innebörden av befintliga beviskrav. Det är vidare möjligt att

en sådan reglering kan leda till ökad anmälningsbenägenhet och i slutändan

fler fällande domar. Frågan om en våldtäktsbestämmelse baserad på

bristande samtycke bör därför bli föremål för ytterligare överväganden i

en ny utredning.

Det får ankomma på regeringen att låta utreda en våldtäktsbestämmelse

baserad på bristande samtycke i enlighet med vad vi här anfört.

Det anförda innebär att vi, i relevanta delar, ställer oss bakom här

behandlade motionsyrkanden.

2. Hjälplöst tillstånd, punkt 2 (kd)

av Peter Althin (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2

borde ha följande lydelse:

Riksdagen beslutar, i enlighet med vad som anförs i reservationen,

att uttrycket "hjälplöst tillstånd" skall ersättas med uttrycket

"särskilt utsatt situation" i 6 kap. 1 § andra stycket brottsbalken. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju24 yrkande 2, bifaller delvis

proposition 2004/05:45 i denna del och avslår motion 2004/05:Ju26 yrkande

4.

Ställningstagande

Jag välkomnar regeringens förslag att utvidga våldtäktsbestämmelsen

till att omfatta även de s.k. utnyttjandefallen. Regeringens förslag

innebär dock att vissa gärningar som bör rubriceras som våldtäkt kommer

att erhålla en annan brottsrubricering. Det beror på att nuvarande praxis

rörande rekvisitet "hjälplöst tillstånd" kommer att vara vägledande för

domstolarna även i framtiden med regeringens förslag. Kriminaliseringens

omfattning ändras därmed inte i tillräcklig utsträckning. Förslaget

innebär alltså i denna del att brottsoffren, oftast kvinnor, inte värnas

på ett fullgott sätt. I likhet med Lagrådet anser jag därför att rekvisitet

"hjälplöst tillstånd" i 6 kap. 1 § andra stycket brottsbalken skall

ersättas med uttrycket "särskilt utsatt situation". Genom en sådan

förändring skulle den svenska lagstiftningen vara förenlig med

Europadomstolens praxis.

Det anförda innebär att jag ställer mig bakom motion Ju24 och delvis

bakom propositionen i denna del. Motion Ju26 bör avslås i här behandlad

del.

3. Hjälplöst tillstånd, punkt 2 (c)

av Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2

borde ha följande lydelse:

Riksdagen beslutar, i enlighet med vad som anförs i reservationen,

att sist i 6 kap. 1 § andra stycket brottsbalken tillägga uttrycket

"eller i en särskilt utsatt situation". Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:Ju26 yrkande 4, bifaller delvis proposition 2004/05:45 i denna

del och avslår motion 2004/05:Ju24 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag instämmer i Lagrådets kritik att rekvisitet "hjälplöst tillstånd"

i 6 kap. 1 § andra stycket brottsbalken bör mjukas upp. En sådan förändring

kan medföra att lagstiftningen därmed kan anses ligga i linje med

Europadomstolens praxis. Det av regeringen valda rekvisitet innebär att

nuvarande praxis rörande "hjälplöst tillstånd" kommer att vara vägledande

för domstolarna även i framtiden. Att mjuka upp det rekvisitet, vilket

såväl Sexualbrottskommittén som Lagrådet föreslagit, skulle möjliggöra

att straffstadgandet fångar upp vissa situationer som nu riskerar att

falla utanför våldtäktsbestämmelsens tillämpningsområde. För att uppnå

detta skall lagtexten i 6 kap. 1 § andra stycket kompletteras med

uttrycket "eller i en särskilt utsatt situation".

Det finns åtskilliga fall där offret inte vågat eller kunnat säga nej

till att genomföra en sexuell handling trots att hon inte befunnit sig

i ett hjälplöst tillstånd. Sådana situationer är enligt min mening ändå

klart straffvärda och skulle omfattas av våldtäktsbestämmelsen med det

ovan föreslagna tillägget i 1 § andra stycket.

Det anförda innebär att jag ställer mig bakom motion Ju26 och delvis

bakom propositionen i denna del. Motion Ju24 bör avslås i här behandlad

del.

4. Utvidgning av begreppet hjälplöst tillstånd, punkt 3 (fp)

av Johan Pehrson (fp) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om en utvidgning av begreppet hjälplöst tillstånd.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju25 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi delar Lagrådets kritik av rekvisitet "hjälplöst tillstånd". Det

hjälper inte att föra över de s.k. utnyttjandefallen till våldtäktsbestämmelsen

eftersom nuvarande praxis rörande rekvisitet "hjälplöst tillstånd" kommer

att vara vägledande för domstolarna även i framtiden. Regeringens

jämförelse med rekvisiten för människohandel är inte ett hållbart argument

för att avfärda Lagrådets resonemang.

Tillämpningsområdet för rekvisitet "hjälplöst tillstånd" bör vidgas, t.

ex. genom att i paragrafen använda uttrycket "särskilt utsatt situation"

eller annat liknande uttryck.

Det ankommer på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med

förslag på en utvidgning av tillämpningen av våldtäktsparagrafens andra

stycke i enlighet med vad vi här anfört.

5. Mindre grov våldtäkt, punkt 4 (m, kd)

av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia

Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen beslutar, i enlighet med vad som anförs i reservationen,

att uttrycket "mindre grovt" i 6 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken

ersätts med uttrycket "mindre allvarligt". Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:Ju23 yrkande 2, bifaller delvis proposition 2004/05:45

i denna del och avslår motionerna 2004/05:Ju22 yrkande 2 och 2004/05:Ju26

yrkande 1.

Ställningstagande

Vi delar regeringens uppfattning att det bör finnas en möjlighet att

bedöma våldtäktsgärningar som mindre allvarliga, bl.a. mot bakgrund av

att fler gärningar än i dagsläget kommer att falla under våldtäktsbestämmelsen.

Lagrådet har dock kritiserat regeringens val av uttrycket "mindre grovt",

bl.a. mot bakgrund av inkonsekvensen i förslaget jämfört med de fall

som avser våldtäkt mot barn där motsvarande bestämmelse innehåller

uttrycket "mindre allvarligt". Lagrådet har föreslagit att uttrycket

"mindre allvarligt" skall användas både i 1 och 5 §§. Vi delar Lagrådets

kritik. Det är för övrigt den formulering som används i den nu gällande

lydelsen av våldtäktsbestämmelsen i den delen. Förslaget är dessutom i

visst avseende stötande genom att - felaktigt - ge signaler om att

lagstiftarens synsätt skiljer sig åt och betraktar våldtäkter mot vuxna

som värre än de mot barn.

Vi anser sålunda att uttrycket "mindre grovt" skall ersättas med uttrycket

"mindre allvarligt" i 6 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motion Ju23 i denna del

och delvis propositionen i denna del. Motionerna Ju22 och Ju26 bör i

här behandlade delar avslås.

6. Mindre grov våldtäkt, punkt 4 (c)

av Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4

borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår, i enlighet med vad som anförs i reservationen,

regeringens förslag såvitt avser 6 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju26 yrkande 1 och avslår

proposition 2004/05:45 i denna del och motionerna 2004/05:Ju22 yrkande

2 och 2004/05:Ju23 yrkande 2.

Ställningstagande

En våldtäkt medför en mycket allvarlig kränkning av en människas sexuella

integritet och rätt att bestämma över sin egen kropp. Lagstiftningen på

detta område bör spegla det allmänna rättsmedvetandet. Det är därför

olyckligt att regeringen i sitt förslag bibehåller möjligheten för

domstolarna att bedöma en våldtäktsgärning som mindre grov, vilket de

facto innebär att straffminimum för våldtäktsbrottet är fängelse 14

dagar. Enligt min mening finns det inte något utrymme att bedöma en

våldtäkt som mindre grov. Det stycket skall därför utgå ur lagtexten.

Det

anförda innebär att jag ställer mig bakom motion Ju26 i här behandlad

del. Propositionen i denna del samt motionerna Ju22 och Ju23 bör i här

behandlade delar avslås.

7. Gärningsmannaskapet vid våldtäkt, punkt 7 (c)

av Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om att samtliga som deltagit i ett sexuellt

övergrepp skall kunna dömas för våldtäkt. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:Ju26 yrkande 2.

Ställningstagande

Det behövs en översyn av våldtäktsbestämmelsens gärningsmannabegrepp.

Vid en gruppvåldtäkt kan i dagsläget och enligt regeringens förslag

endast de som genomfört samlaget eller annan med samlag jämförlig

handling dömas som gärningsmän. Övriga personer som deltagit i övergreppet

kan endast dömas för medhjälp till huvudbrottet eller som gärningsmän

avseende annat brott, trots att deras handlande kanske varit en nödvändig

förutsättning för våldtäktens fullbordan. Jag menar att samtliga personer

som deltar i ett sådant övergrepp, oavsett vars och ens specifika

handlande, skall kunna dömas för våldtäkt.

Det får ankomma på regeringen att tillsätta en utredning i enlighet med

vad jag här anfört.

8. Sexuell handling med tvångsprostituerad, punkt 8 (c)

av Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om bedömningen av sexuell handling med

tvångsprostituerad. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju26 yrkande 7.

Ställningstagande

En stor del av de kvinnor som smugglas till Sverige av cyniska

människohandlare tvingas prostituera sig och lever ständigt under hot. Jag

menar att den som köper sex av en prostituerad, medveten om att hon

tvingats till det, skall kunna dömas för våldtäkt. Den sexköpare som på

detta sätt utnyttjar och ytterligare kränker dessa kvinnor med sitt

agerande skall inte kunna fly undan sitt berättigade straffrättsliga

ansvar genom att skylla på människohandlarna. Straffvärdet är avsevärt

högre än det som blir aktuellt som påföljd för överträdelse av

sexköpsförbudet.

Det ankommer på regeringen att snarast återkomma med ett lagförslag i

enlighet med vad jag här anfört.

9. Olaga tvång i 6 kap. 1 och 2 §§, punkt 9 (m)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om olaga tvång i 6 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju23 yrkande 3.

Ställningstagande

I motiven till de nya 1 och 2 §§ i 6 kap. brottsbalken använder sig

regeringen av olika hänvisningar till brottet olaga tvång i 4 kap. 4 §

brottsbalken. Det är olyckligt i och med att det gör paragrafernas reella

innebörd mycket svårtillgänglig.

En lämpligare ordning är t.ex. att det direkt i lagtexten hänvisas till

relevanta lagrum eller där explicit anges vilken grad av tvång som krävs

för att respektive brott skall föreligga.

Det får ankomma på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med

ett förslag som tillgodoser vad vi här anfört.

10. Samlag med avkomling, punkt 11 (m, fp, kd)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe

Johnsson (m), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om samlag med avkomling. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:Ju24 yrkande 4.

Ställningstagande

Brotten samlag med avkomling respektive samlag med syskon i regeringens

förslag är i sak identiska med gällande rätt, om än med nya rubriceringar.

Såväl arvsgenetiska som socialetiska argument utgör starka skäl för

att dessa handlingar alltjämt skall vara kriminaliserade.

Vad gäller brottet samlag med avkomling kan arvsrättsliga aspekter

medföra att ett barn står i en beroendeställning till en förälder respektive

far- eller morförälder och därmed utgöra skäl för kriminaliseringen. En

sådan beroendeställning kan självfallet även uppkomma gentemot ett

adoptivbarn. Vi anser att kriminaliseringen av sexuella relationer på

grund av släktskap skall gälla oavsett om släktskapet är biologiskt

eller har uppkommit genom adoption.

Det får ankomma på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med

lagförslag som tillgodoser vad vi här anfört.

11. Smygfilmning m.m., punkt 12 (m, fp, kd, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe

Johnsson (m), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om smygfilmning m.m. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:Ju26 yrkandena 5 och 6.

Ställningstagande

Såväl den snabba tekniska utvecklingen som vissa domstolsavgöranden

talar starkt för en översyn av rekvisiten för brottet sexuellt ofredande.

Ett antal domstolsavgöranden där personer ovetande blivit filmade eller

fotograferade nakna i t.ex. duschen har inte blivit bedömda som sexuellt

ofredande, trots den kränkning förfarandet innebär för brottsoffret.

Möjligheterna att på Internet och via mobiltelefoner sprida kränkande

bilder till ett stort antal personer på mycket kort tid utgör också

skäl för en översyn av brottet. Brottsoffer kan bli mycket kränkta av

att intima bilder, som de kanske inte ens kände till existerar och än

mindre samtyckt till att spridas, är tillgängliga för i princip vem som

helst med tillgång till Internet.

Det får ankomma på regeringen att återkomma med förslag som stärker den

enskildes integritet enligt vad vi här anfört.

12. Översyn av sexköpsförbudet, punkt 13 (m, fp, kd, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe

Johnsson (m), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om en översyn av sexköpsförbudet. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:A321 yrkande 7.

Ställningstagande

Den s.k. sexköpslagen trädde i kraft den 1 januari 1999. Syftet med

lagen var att klargöra att prostitution är en form av sexualiserat våld

som män utsätter kvinnor för och att detta måste bekämpas. Fokus sattes

därmed på sexköparen. Omdömena om lagen har varit både positiva och

negativa. Vissa menar att den medfört negativa konsekvenser framför

allt för de prostituerade, eftersom prostitutionen gått under jorden

med allt hårdare villkor som följd. Verksamheten bedrivs i dag i stor

utsträckning via Internet och inte, som tidigare var fallet, på gatan.

Det var då lättare för samhället att nå de prostituerade. Samtidigt

finns tecken på att efterfrågan minskat sedan lagen infördes.

Sex år har nu gått sedan lagen infördes och vi anser att det är dags

att göra en ordentlig översyn av sexköpsförbudet för att få en fullständig

bild av vilka effekter förbudet medfört för t.ex. prostitutionens

omfattning och vad Internets användning inneburit, i syfte att förbättra

lagstiftningen.

Det får ankomma på regeringen att tillse att en utvärdering kommer till

stånd i enlighet med vad vi här anfört.

13. Förbud mot sexköp inom EU m.m., punkt 14 (v)

av Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om förbud mot sexköp inom EU m.m. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Ju368 och bifaller delvis motion 2004/05:U306

yrkandena 2 och 8.

Ställningstagande

Europeiska unionen driver med kraft frågor om bekämpande av människohandel

med kvinnor och barn, vilket är bra. Däremot görs väldigt lite inom EU

avseende den sista länken i kedjan, nämligen sexköparna. Få analyser

görs av sexköparens betydelse för människohandelns omfattning och vilka

åtgärder som kan vidtas.

I vissa länder går utvecklingen dessutom mot att de prostituerade kan

ansluta sig till socialförsäkringssystemet, vilket sänder helt fel

signaler till sexköpare.

Jag anser att regeringen bör bryta denna utveckling och aktivt inom EU

verka för en prostitutionsfri union, bl.a. genom att verka för att

medlemsstaterna förbjuder sexköp.

Det anförda innebär att jag ställer mig bakom motion Ju368 och, i

tillämpliga delar, motion U306.

14. Barnpornografibrottets rekvisit, punkt 15 (m, fp, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Johan

Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om barnpornografibrottets åldersrekvisit. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ju25 yrkande 3 och 2004/05:Ju374

yrkande 2, bifaller delvis motionerna 2003/04:Ju366, 2004/05:Ju362,

2004/05:Ju438 och 2004/05:Ju464 samt avslår motion 2003/04:K333 yrkande

2.

Ställningstagande

Barnpornografibrottets åldersrekvisit har kritiserats för att vara

otydligt och har föranlett tillämpningsproblem för domstolarna. Det finns

underrättsavgöranden med påpekanden om behov av förtydliganden i denna

del. Vi menar att det behövs en översyn av rekvisitet för att barn under

18 år skall omfattas av bestämmelsen.

Det ankommer på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med ett

lagförslag som tillgodoser vad vi här anfört.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju25, Ju374,

2003/04:Ju366, Ju362, Ju438 och Ju464 i tillämpliga delar. Motion

2003/04:K333 bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

15. Barnpornografibrottets rekvisit, punkt 15 (kd)

av Peter Althin (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om barnpornografibrottets rekvisit. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju464 och bifaller delvis motionerna

2003/04:K333 yrkande 2, 2003/04:Ju366, 2004/05:Ju25 yrkande 3, 2004/05:Ju362,

2004/05:Ju374 yrkande 2 och 2004/05:Ju438.

Ställningstagande

Barnpornografibrottet är bl.a. mot bakgrund av den snabba tekniska

utvecklingen inte heltäckande. Det kan exemplifieras bl.a. med att

brottets innehavsrekvisit innebär att det inte är olagligt att titta på

barnpornografiska bilder på Internet. Det är angeläget att snabbt

förbättra polisens möjligheter att bekämpa denna allvarliga typ av

brottslighet.

Det får ankomma på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med

ett lagförslag i enlighet med vad jag här anfört.

Det anförda innebär att jag i tillämpliga delar ställer mig bakom här

behandlade motionsyrkanden.

16. Avskaffad preskriptionstid för sexualbrott mot barn, punkt 17

(kd)

av Peter Althin (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om preskriptionstiden för sexualbrott mot barn.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju451 yrkande 6.

Ställningstagande

Det är inte ovanligt att barn förtränger sexuella övergrepp. Barnet kan

kanske först i vuxen ålder bearbeta händelserna och anmäla brottsligheten

till polisen. Det motiverar enligt min mening att sexuella övergrepp

mot barn inte skall preskriberas, dvs. preskriptionstiden för sådana

brott bör avskaffas.

Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett

lagförslag i enlighet med vad jag här anfört.

17. Preskriptionstiden för barnpornografibrott, punkt 18 (m, fp, kd,

c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe

Johnsson (m), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om förlängd preskriptionstid för barnpornografibrott.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ju23 yrkande 4, 2004/05:Ju24

yrkande 3 och 2004/05:Ju25 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi välkomnar regeringens förslag att preskriptionstiden för vissa

sexualbrott mot barn skall börja löpa först när barnet fyller eller skulle

ha fyllt arton år. Förslaget är dock inte tillräckligt omfattande, t.ex.

omfattas inte barnpornografibrott av den föreslagna förlängningen av

preskriptionstiden. Rädda Barnen har föreslagit att den förlängda

preskriptionstiden bör omfatta även barnpornografibrott. Vi delar Rädda

Barnens uppfattning. Barn som blivit utsatta för övergrepp och fotograferade

i samband med detta riskerar att drabbas av att dessa bilder cirkulerar

på Internet under mycket lång tid. Det medför en ytterligare mycket

allvarlig kränkning av barnet. Genom en förlängd preskriptionstid ges

bättre möjligheter att lagföra de personer som ursprungligen spridit

barnpornografin.

Det ankommer på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med ett

lagförslag som tillgodoser vad vi här anfört.

18. Utvärdering av den nya sexualbrottslagstiftningen, punkt 19 (m)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om tidpunkten för utvärdering av den nya

sexualbrottslagstiftningen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju23

yrkande 5.

Ställningstagande

Med hänsyn till att det nya 6 kap. brottsbalken kommer att medföra

förändringar i rättstillämpningen är det angeläget att reformen följs

upp och utvärderas, särskilt mot bakgrund av den kritik som en del

remissinstanser framfört mot vissa delar av förslaget samt de synpunkter

som lämnats av Lagrådet. Vi delar således regeringens uppfattning att

en utvärdering bör initieras efter ett par år. Det är dock önskvärt att

redan nu fastställa en tidsplan för det arbetet. Vi föreslår att en

första utvärdering skall presenteras när det nya 6 kap. brottsbalken

varit i kraft i två år.

Det ankommer på regeringen att tillgodose vad vi här anfört om när en

första utvärdering av den nya sexualbrottslagstiftningen skall presenteras.

19. Kontaktförsök med barn på Internet, punkt 20 (fp, kd, c)

av Johan Pehrson (fp), Peter Althin (kd), Johan Linander (c) och Karin

Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om kontaktförsök med barn på Internet. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju25 yrkande 4.

Ställningstagande

Det stora antalet ungdomsportaler på Internet används, tyvärr, även av

vuxna personer som söker tillfälliga sexuella kontakter med barn. Dessa

vuxna visar inte sällan ett uttalat intresse för någon form av sexuell

handling med barn utan att någon form av ersättning utlovas eller ens

diskuteras. Svensk lag kriminaliserar inte sådana kontaktförsök. För

att ytterligare stärka det straffrättsliga skyddet för barn bör vuxnas

kontaktförsök med barn på Internet som syftar till sexuella handlingar

kriminaliseras. Det nya brottet skall inte innehålla något krav på att

ersättning utlovas eller utges av den vuxne till barnet.

I England har liknande beteenden som åtföljs av att den vuxne påbörjar

en resa för att träffa barnet i vissa syften kriminaliserats, s.k.

grooming.

Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett

lagförslag i enlighet med vad vi här anfört.

20. Översyn av rättegångsbalken, punkt 21 (c)

av Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om en översyn av rättegångsbalken. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Ju26 yrkande 8.

Ställningstagande

Många våldtäktsoffer känner obehag inför och lider under rättegången.

Våldtäktsoffren kan ibland uppfatta själva rättegången som en andra

våldtäkt. Den psykosociala miljön i rättssalen för brottsoffer måste

förbättras. Det bör därför göras en översyn av rättegångsbalken för att

förbättra situationen för brottsoffer under rättegången.

Det får ankomma på regeringen att tillsätta en utredning som tillgodoser

vad jag här anfört.

21. Utbildning inom rättsväsendet, punkt 22 (fp, c)

av Johan Pehrson (fp), Johan Linander (c) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om utbildning inom rättsväsendet. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Ju25 yrkande 5.

Ställningstagande

Det är viktigt att den som utsatts för sexualbrott bemöts med respekt

och kunskap, från den första poliskontakten till domstolsförhandlingen.

Det är därför viktigt att omfattande utbildningsinsatser görs inom

rättsväsendet. Ökade kunskaper om hur brottsoffer reagerar förbättrar

möjligheterna till bra förundersökningar och därmed till fler fällande

sexualbrottsdomar. Detta medför också att riskerna minskar för ett

felaktigt, i vissa fall olämpligt, bemötande från rättsväsendets olika

aktörer.

Det får ankomma på regeringen att genom medelstilldelning och direktiv

i regleringsbrev tillgodose vad vi här anfört.

22. Förebyggande arbete, punkt 23 (c)

av Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om förebyggande arbete mot sexualbrott. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju26 yrkande 9.

Ställningstagande

Det förebyggande arbetet mot sexualbrott måste intensifieras. Regeringens

insatser på detta område är inte tillräckliga. Män som ser kvinnor som

sexobjekt skall påverkas, och det måste skapas forum för pojkar och män

där de kan diskutera sin roll och sitt ansvar för ett jämställt samhälle.

Det är också viktigt med forskning om vad som får en person att begå

sexualbrott.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder för att tillgodose vad

jag här anfört.

23. Statistik om sexuella övergrepp mot barn, punkt 24 (fp, c)

av Johan Pehrson (fp), Johan Linander (c) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om förbättrad statistik avseende sexuella övergrepp

mot barn. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju444 yrkande 13

och 2003/04:So504 yrkande 8.

Ställningstagande

Statistiken avseende sexuella övergrepp mot barn under 15 år är i

dagsläget inte tillfredsställande. Det går t.ex. inte att utläsa hur stor

del av anmälda sexualbrott mot dessa barn som leder till åtal och

lagföring i domstol. Av statistiken framgår inte heller hur många av dessa

brott som begås inom familjen.

Det ankommer på regeringen att tillse att statistiken över sexuella

övergrepp mot barn under 15 år förbättras i enlighet med vad vi här

anfört.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motionerna 2003/04:Ju444

och 2003/04:So504 i här behandlade delar.

Särskilda yttranden

1. Utredning om en samtyckesreglering, punkt 1 (fp, v)

Johan Pehrson (fp), Rolf Olsson (v) och Karin Granbom (fp) anför:

Vi utgår från att regeringen i den kommande översynen av den nya

sexualbrottslagstiftningen kommer att redovisa bl.a. utvecklingen av

Europadomstolens praxis och sexualbrottslagstiftningen i våra grannländer

i samtyckesfrågan. På det sättet blir frågan om en framtida samtyckesreglering

av våldtäktsbrottet på ett naturligt sätt föremål för förnyade överväganden

i samband med den aviserade utvärderingen. Mot bakgrund härav avstår vi

från att yrka bifall till motion Ju22 i denna del.

2. Ikraftträdande (mp)

Leif Björnlod (mp) anför:

Ett så tidigt ikraftträdande som möjligt av den nya sexualbrottslagstiftningen,

t.ex. dagen efter det att riksdagen antagit lagförslagen, skulle av

flera skäl vara önskvärt. Med beaktande av den massmediala bevakningen

av detta lagstiftningsärende skulle allmänhetens behov av information

om den nya lagstiftningen i detta fall kunna anses vara tillgodosett.

Mot bakgrund av de skäl majoriteten anfört i denna del avstår jag dock

från att framställa något yrkande rörande dagen för lagändringarnas

ikraftträdande.

3. Översyn av sexköpsförbudet, punkt 13 (mp)

Leif Björnlod (mp) anför:

Sexköpsförbudet har haft många positiva följder, bl.a. minskad

gatuprostitution. Vissa kritiker menar dock att sexköpsförbudet medfört

negativa konsekvenser genom att verksamheten gått under jorden, med allt

hårdare villkor för de prostituerade. En skillnad nu jämfört med när

förbudet infördes är att en stor del av kontakterna mellan prostituerade

och sexköpare sker via Internet, vilket gjort det allt svårare för

myndighetspersoner att komma i kontakt med prostituerade för olika

stödinsatser.

Jag utgår från att även sexköpsförbudet kommer att ingå i den aviserade

utvärderingen av den nya sexualbrottslagstiftningen. Mot den bakgrunden

avstår jag från att yrka bifall till motion A321 i här behandlad del.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:45 En ny sexualbrottslagstiftning:

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i brottsbalken,

lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627).

Följdmotioner

2004/05:Ju22 av Ulla Hoffmann och Siv Holma (båda v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tillsättande av en utredning om konsekvenserna för

svensk lagstiftning och brottsutredningar beträffande sexualbrotten med

anledning av den s.k. Bulgariendomen och som grundas på principen om

samtycke.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om slopandet av möjligheten att utdöma straffansvar för

mindre grov våldtäkt.

2004/05:Ju23 av Beatrice Ask m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att vidare utreda kravet på samtycke avseende sexualbrott.

2. Riksdagen beslutar att uttrycket "mindre allvarlig" skall

användas i 6 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken i stället för "mindre

grovt" som regeringen föreslår.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förtydligande av lagtexten rörande sexuellt tvång.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förlängd preskriptionstid för barnpornografibrott.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en utvärdering av den föreslagna sexualbrottslagstiftningen

efter två år.

2004/05:Ju24 av Peter Althin m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör genomföra en noggrann analys av

frågan om bristande samtycke som grund för straffansvar vid våldtäktsbrott

i relation till Europakonventionen och återkomma till riksdagen i ärendet.

2. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna

lydelsen av 6 kap. 1 § andra stycket brottsbalken så att uttrycket

"hjälplöst tillstånd" ersätts av "särskilt utsatt situation", enligt vad

i motionen anförs.

3. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen

med förslag till ny lagstiftning enligt vad i motionen anförs om

preskriptionstiden avseende barnpornografibrott.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om den vidare beredningen av lydelsen av 6 kap. 7 § första

stycket brottsbalken så att detta omfattar alla samlag eller motsvarande

sexuella handlingar med eget barn, dess avkomling eller med adoptivbarn.

2004/05:Ju25 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att rekvisitet "hjälplöst tillstånd" i den föreslagna

våldtäktsbestämmelsen bör vidgas och att regeringen bör återkomma till

riksdagen med ett sådant förslag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förlängning av preskriptionstiderna gällande brotten

barnpornografi, människohandel för sexuella ändamål, köp av sexuell

handling av barn, utnyttjande av barn för sexuell posering och sexuellt

ofredande av barn.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av åldersrekvisitet gällande barnpornografibrott.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kriminalisering av vuxnas kontaktförsök med barn i

syfte att skaffa sig sexuellt umgänge, utan att krav på någon form av

ersättning skall gälla.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utbildningsinsatser för rättsväsendet gällande

sexualbrott.

2004/05:Ju26 av Johan Linander m.fl. (c):

1. Riksdagen beslutar med ändring av regeringens förslag att

brottsbalken 6:1 tredje stycket utgår.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att då någon blir våldtagen av två eller flera,

oberoende av på vilket sätt de aktivt tagit del i gärningen, skall samtliga

inblandade kunna dömas för våldtäkt.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med

ett förslag som uppfyller Europadomstolens krav på att varje sexuell

handling som inte bygger på samtycke skall vara straffbar enligt

Bulgariendomen.

4. Riksdagen beslutar med ändring av regeringens förslag att

brottsbalken 6:1 andra stycket skall ges följande lydelse: "Detsamma gäller

den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som

enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt

utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller

annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller

annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst

tillstånd eller i en särskilt utsatt situation."

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att elektronisk spridning av bilder eller filmer av

känslig art utan den avbildades medgivande i lagens mening bör kunna

betraktas som ofredande eller sexuellt ofredande.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att den som genom att i smyg filma eller fotografera

någon kränker dennes sexuella integritet skall kunna dömas för sexuellt

ofredande.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att den som i ond tro haft sexuellt umgänge med

tvångsprostituerad bör kunna dömas för våldtäkt.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag på en översyn

av rättegångsbalken i syfte att förbättra den psykosociala miljön i

rättssalen för brottsoffren.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett förebyggande arbete för att förhindra sexualbrott.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:K333 av Inger Davidson m.fl. (kd, v, c, mp):

2. Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten att förtydliga

och utvidga förbudet mot innehav av barnpornografi med hänvisning till

den tekniska utveckling som skett sedan lagen trädde i kraft.

2003/04:Ju236 av Torsten Lindström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att intensifiera arbetet mot köp av sexuella tjänster.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av skärpta straff vid köp av sexuella tjänster.

2003/04:Ju261 av Torsten Lindström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att se över lagstiftningen avseende brott av sexuell

karaktär.

2003/04:Ju297 av Maria Larsson (kd):

Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om

att lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster skall arbetas in i 6

kap. brottsbalken i enlighet med vad som föreslås i 1998 års

sexualbrottskommittés betänkande Sexualbrotten (SOU 2001:14) så att därmed

brottsbalkens generella regler om förverkande av pengar som har överlämnats

vid köp av sexuella tjänster kan gälla.

2003/04:Ju313 av Ingemar Vänerlöv och Tuve Skånberg (båda kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behov av sådan ändring av sexköpslagen att försäljning

av sexuella tjänster förbjuds.

2. Riksdagen begär att regeringen utreder lämpliga straffpåföljder,

med inriktning på vård och rehabilitering i ändamålsenliga inrättningar,

för försäljning av sexuella tjänster.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en snabb gallring ur aktuella register när tilldömd

vård är över.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om undantag från straffansvar för den prostituerade som

anger sig själv för att få vård och hjälp att ta sig ur prostitutionen.

2003/04:Ju314 av Tina Acketoft (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en utredning av möjligheterna att kriminalisera både

säljare och köpare av sex.

2003/04:Ju318 av Annika Qarlsson och Lena Ek (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att preskriptionstiderna för alla sexualbrott mot

barn skall fördubblas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att alla preskriptionstider för brott begångna mot

barn inte börjar löpa förrän barnet fyllt 15 år.

2003/04:Ju332 av Johan Linander m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en höjning av minimistraffet för våldtäkt.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

av 6 kap. 1 § brottsbalken så att den som har sexuellt umgänge med någon

genom att otillbörligt utnyttja att denna person befinner sig i vanmakt

eller annat hjälplöst tillstånd eller lider av en psykisk störning också

kan dömas för våldtäkt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att om någon blir våldtagen av två eller flera personer,

oberoende av på vilket sätt de aktivt tagit del i gärningen, skall

samtliga inblandade kunna dömas för våldtäkt.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en förändring av bevisbördan så att den

som påstår att offret samtyckt till skador och förnedring också måste

bevisa att så var fallet.

2003/04:Ju348 av Johan Linander m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att den bör kunna dömas till våldtäkt som har sexuellt

umgänge med en person som man vet är tvingad till prostitution.

2003/04:Ju350 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om bättre säkerhet för kvinnor.

2003/04:Ju365 av Åsa Lindestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kvinnors utsatthet.

2003/04:Ju366 av Rosita Runegrund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att begreppet barnpornografibrott utvidgas och

förtydligas.

2003/04:Ju444 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

11. Riksdagen begär att regeringen utarbetar ett förslag till

lagstiftning med innebörden att den som tilltvingar sig sexuellt umgänge

genom att utnyttja offrets oförmåga att värja sig på grund av självförvållad

berusning eller annan drogpåverkan skall dömas för våldtäkt.

13. Riksdagen begär att regeringen vidtar erforderliga åtgärder

för att mer specifik statistik utarbetas om sexuella övergrepp mot barn.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en förlängning av preskriptionstiden för sexualbrott

mot barn.

2003/04:Ju451 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ta bort preskriptionstiden vid sexuella övergrepp

mot barn.

2003/04:Ju452 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till

riksdagen om ändring av lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster i

enlighet med vad i motionen anförs.

2003/04:Ju453 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring

i 6 kap. brottsbalken om sexualbrott gällande våldtäktsbegreppet i

enlighet med vad i motionen anförs.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att brottsoffrets beteende eller sexualhistoria inte

skall ha någon betydelse när domstolen skall bedöma ansvarsdelen.

2003/04:Ju474 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skärpa straffen för sexköpare.

2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en skärpning av lagstiftningen gällande brotten

sexuellt utnyttjande och våldtäkt.

2003/04:So419 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

beredningen av Sexualbrottskommitténs förslag skall påskyndas.

2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om erforderliga åtgärder för att möjliggöra att mer

specifik statistik utarbetas om sexuella övergrepp mot barn.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en förlängning av preskriptionstiden för sexualbrott

mot barn.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:Ju229 av Torsten Lindström (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med

förslag till skärpt lagstiftning vid sexuella övergrepp på barn i

enlighet med vad i motionen anförs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förhållningssättet vid sexuella övergrepp på

barn.

2004/05:Ju232 av Torsten Lindström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att intensifiera arbetet mot köp av sexuella tjänster.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av skärpta straff vid köp av sexuella tjänster.

2004/05:Ju271 av Anders Bengtsson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om våld mot kvinnor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att se över möjligheterna till att bättre sprida

information om vad som är ett sexuellt övergrepp.

2004/05:Ju276 av Niclas Lindberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förstärkning av Rikskriminalpolisens arbete mot barnpornografibrott.

2004/05:Ju309 av Ragnwi Marcelind (kd):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om att ta bort

preskriptionstiden för sexualbrott.

2004/05:Ju330 av Johan Linander m.fl. (c):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att underlåtenhet att inhämta samtycke vid sexuellt

umgänge bör räcka som rekvisit för våldtäkt.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att sexuella övergrepp på minderåriga bör särregleras

i brottsbalken.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att elektronisk spridning av barnpornografi tydligare

än i dag bör utgöra en försvårande omständighet vid straffmätningen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att elektronisk spridning av bilder eller filmer av

känslig art utan den avbildades medgivande i lagens mening bör kunna

betraktas som ofredande eller sexuellt ofredande.

2004/05:Ju362 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, fp, v, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av barnpornografilagen.

2004/05:Ju368 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v, -):

Riksdagen begär att regeringen i EU driver frågan om ett omställningsprogram

i syfte att skapa ett prostitutionsfritt EU enligt vad i motionen anförs.

2004/05:Ju374 av Annika Qarlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att elektronisk spridning av bilder eller filmer av

känslig art utan den avbildades medgivande i lagens mening bör kunna

betraktas som ofredande eller sexuellt ofredande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att barn är alltid barn i lagens mening till den dag

de fyller 18 år.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att även förberedelser till övergrepp skall kriminaliseras.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att sexuella övergrepp på minderåriga bör särregleras

i brottsbalken.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att preskriptionstiden för barnpornografibrott börjar

löpa först den dag barnet fyller 18 år.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att låta göra en översyn av preskriptionstiderna för

barnpornografibrott.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att barnpornografibrott är skadeståndsgrundande.

2004/05:Ju393 av Birgitta Ohlsson och Christer Winbäck (båda fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att göra det till ett brott att smygfilma individer utan deras

vetskap.

2004/05:Ju438 av Rosita Runegrund och Ingemar Vänerlöv (båda kd):

Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag så

att barnpornografibrottet utvidgas och förtydligas enligt vad i motionen

anförs.

2004/05:Ju445 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skärpa straffen för sexköpare.

2004/05:Ju464 av Peter Althin m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda en utvidgning av de legala möjligheterna att bekämpa

barnpornografi via Internet.

2004/05:Ju484 av Ingemar Vänerlöv och Tuve Skånberg (båda kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behov av sådan ändring av lagen att försäljning av

sexuella tjänster förbjuds.

2. Riksdagen begär att regeringen utreder lämpliga straffpåföljder,

med inriktning på vård och rehabilitering i ändamålsenliga inrättningar,

för försäljning av sexuella tjänster.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en snabb gallring ur aktuella register när tilldömd

vård är över.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om undantag från straffansvar för den prostituerade som

anger sig själv för att få vård och hjälp att ta sig ur prostitutionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om obligatoriskt deltagande i rehabiliteringsprogram för

den som döms för köp av sexuella tjänster, oavsett om påföljden är

fängelse eller böter.

2004/05:Ju502 av Åsa Lindestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förändring av ansvarsfrågan i våldtäktsmål.

2004/05:Ju511 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att återinföra ett generellt förbud för lärare att ha sexuellt

umgänge med sina underåriga elever i åldern 15-18 år.

2004/05:U306 av Sven Brus m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om särskilda opinionsbildande insatser riktade till

sexköpare och potentiella sexköpare.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att hindra liberaliseringsvågen gällande prostitution

inom EU.

2004/05:Sf319 av Anita Brodén m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en kraftfull förlängning av preskriptionstiden vid

sexuellt utnyttjande av barn.

2004/05:A321 av Ulf Holm m.fl. (mp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en

utvärdering skall göras av vilka konsekvenser den s.k. sexköpslagen har

fått.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring

i brottsbalken

Regeringens förslag Utskottets förslag

6 kap.

14 §

Den som har begått en gärning enligt 5 §, 6 § första stycket, 8 § första

stycket eller 10 § första stycket, skall inte dömas till ansvar om det

är uppenbart att gärningen inte inneburit något övergrepp mot barnet

med hänsyn till den ringa skillnaden i ålder och utveckling mellan den

som har begått gärningen och barnet samt omständigheterna i övrigt. Den

som har begått en gärning enligt 5 § eller 6 § första stycket mot ett

barn under femton år eller enligt 8 § första stycket eller 10 § första

stycket, skall inte dömas till ansvar om det är uppenbart att gärningen

inte inneburit något övergrepp mot barnet med hänsyn till den ringa

skillnaden i ålder och utveckling mellan den som har begått gärningen

och barnet samt omständigheterna i övrigt.

Bilaga 4

Rådets rambeslut 2004/68/RIF