Bet. 2004/05:JUU19

Justitieutskottets betänkande

2004/05:JUU19

Polisfrågor

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden som

väckts under den allmänna motionstiden år 2004. De behandlade yrkandena

tar i huvudsak upp olika frågor som rör polisen, bl.a. antagningen och

utbildningen till polis, polisens arbetsmetoder, arbetsmiljöfrågor och

utrustning. Vidare behandlas yrkanden om bl.a. åtgärder mot illegala

vapen och rätt till alkoholtest för berusade personer som omhändertagits

enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett tillkännagivande av innebörd

att regeringen skall låta se över frågan om att låta vissa utbildningsmoment

i polisutbildningen automatiskt ge akademiska poäng.

När det gäller övriga motioner hänvisar utskottet bl.a. till gällande

regelverk och pågående beredningsarbete, och föreslår att riksdagen

avslår samtliga yrkanden.

I ärendet finns 28 reservationer och 5 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Språktest

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju350 yrkande 1.

Reservation 1 (v)

2. Antagning till polisutbildning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju350 yrkande 2, 2004/05:Ju392,

2004/05:Ju465 yrkande 11, 2004/05:Ju489 yrkande 7, 2004/05:Ju501 yrkandena

14, 18 och 19 samt 2004/05:Sf365 yrkande 22.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Hatbrott och rasistiska brott i polisutbildningen

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf365 yrkande 23.

Reservation 3 (kd)

4. Samarbete mellan HBT-organisationer och polisen

Riksdagen avslår motion 2004/05:U257 yrkande 15.

Reservation 4 (v, mp)

5. Akademiska inslag i polisutbildningen

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet

anfört om akademiska inslag i polisutbildningen. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna 2004/05:Ju350 yrkande 3 och 2004/05:Ju501 yrkande 15.

6. Polisens vapenträning

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju350 yrkande 4.

Reservation 5 (v)

7. Polisforskning

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju365.

Reservation 6 (m, fp, c)

8. Vidareutbildning för poliser m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju501 yrkandena 10-13 och 17 samt

2004/05:Ju505.

Reservation 7 (m, fp, c)

9. Etik och moral m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju262 yrkande 4, 2004/05:Ju324

yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ju325 och 2004/05:Ju350 yrkande 7.

10. Brottsmisstänkta poliser

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju371 och 2004/05:Ju501 yrkande 29.

Reservation 8 (fp)

11. Polisens arbetsmetoder

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju272 yrkandena 1-6, 2004/05:Ju474

yrkande 4 och 2004/05:Ju489 yrkande 2.

Reservation 9 (c)

12. Användning av handfängsel

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju380.

Reservation 10 (m, fp, c)

13. En nationell underrättelseenhet

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju501 yrkandena 5, 6 och 9.

Reservation 11 (fp)

14. En avdelning för Internetrelaterad brottslighet vid

Rikspolisstyrelsen

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju486 yrkande 9.

Reservation 12 (m, fp, kd, c)

15. Samordning vid upphandling av IT-system m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju308.

16. Polisstyrelserna

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju465 yrkande 6.

Reservation 13 (kd, c)

17. Arbetsmiljöfrågor m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju350 yrkande 5, 2004/05:Ju465

yrkande 5 och 2004/05:Ju501 yrkandena 7 och 8.

Reservation 14 (m, fp, kd, c)

Reservation 15 (v)

18. Hot och våld mot poliser m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju496 yrkandena 1-3.

Reservation 16 (m, fp, kd, c)

19. Polisens utrustning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju465 yrkande 7 och 2004/05:Ju501

yrkandena 27 och 28.

Reservation 17 (fp, kd, c)

20. Digitala fotografier

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju253 och 2004/05:Ju416.

Reservation 18 (m, fp, kd, c)

21. Beredskapspolisen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju326 och 2004/05:Ju489 yrkande 8.

Reservation 19 (m, fp, kd, c)

22. Straffskärpning vid vapenbrott m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju231 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ju352

yrkande 5 och 2004/05:Ju412 yrkande 17.

Reservation 20 (m, fp, kd, c)

23. Tillfällig vapenamnesti

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju243 och 2004/05:Ju329.

Reservation 21 (m, fp, kd, c, mp)

24. Ljuddämpare vid jakt

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju240.

Reservation 22 (m, c)

25. Vapenförvaring

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju203, 2004/05:Ju244 och 2004/05:Ju284.

Reservation 23 (c)

26. Kamphundar

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju247.

27. Anmälningar mot ordningsvakter

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju465 yrkande 1.

Reservation 24 (kd)

28. Alkoholtest för omhändertagna personer m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju301 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ju415

yrkandena 1-3, 2004/05:Ju469, 2004/05:Ju473 och 2004/05:Ju510.

Reservation 25 (m, fp, kd, c)

29. Allmän kameraövervakning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju317 yrkande 4, 2004/05:Ju412

yrkande 14 och 2004/05:Ju497.

Reservation 26 (fp)

Reservation 27 (v)

30. Medborgarkontor

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju501 yrkande 23.

Reservation 28 (fp)

Stockholm den 2 juni 2005

På justitieutskottets vägnar

Britta Lejon

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Britta Lejon (s), Rolf

Olsson (v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m), Helena Frisk (s),

Peter Althin (kd), Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson (m), Göran

Norlander (s), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Joe Frans

(s), Kerstin Andersson (s), Leif Björnlod (mp), Christer Erlandsson (s),

Hillevi Engström (m) och Karin Granbom (fp).

Utskottets överväganden

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden som

huvudsakligen rör polisen och som väckts under den allmänna motionstiden

år 2004.

Polisutbildningen m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden rörande antagning

till och innehållet i polisutbildningen. Vidare behandlas motionsyrkanden

om bl.a. tillsättandet av polischefer, samordnad vidareutbildning för

brottsbekämpande myndigheter samt etik och moral inom polisen. Slutligen

behandlar utskottet motionsyrkanden om utredningar om och avstängning

av brottsmisstänkta poliser. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett

tillkännagivande av innebörd att regeringen skall se över frågan om att

låta vissa utbildningsmoment i polisutbildningen automatiskt ge akademiska

poäng. Såvitt gäller övriga motionsyrkanden föreslår utskottet, bl.a.

med hänvisning till vidtagna åtgärder och pågående arbete, att de avslås.

Jämför reservationerna 1-8.

Antagning till polisutbildning m.m.

Ett antal motioner har väckts som rör olika antagnings- och utbildningsfrågor

inom polisen. I motionerna Ju350 (v), Ju392 (fp), Ju465 (fp), Ju489 (c),

Ju501 (fp) och Sf365 (kd) begärs olika åtgärder rörande antagningen

till polisutbildningarna. I motionerna Ju350, Ju465, Ju489, Ju501 och

Sf365 handlar det om olika åtgärder för att fler personer med utländsk

bakgrund skall antas till polisutbildningarna. I motion Ju350 föreslås

bl.a. att provet i svenska tas bort vid antagningen. I motion Ju392

krävs ökat inflytande för polismyndigheterna vid antagningen. I motion

Sf365 begärs vidare att utbildning om hatbrott och rasistiska brott

skall bli obligatoriska moment i polisutbildningen. I motion U257 (v)

anförs att ett samarbete bör inledas mellan å ena sidan polisen på

nationell och lokal nivå och å andra sidan organisationer för homo-, bi-

och transsexuella (HBT-organisationer) i syfte att öka polisens kunskap

i HBT-frågor och höja förtroendet för polisväsendet inom denna grupp av

människor.

Beredningen för rättsväsendets utveckling avgav i december 2003

delbetänkandet Läget i rättsväsendet och förslag till fortsatta reformer

inom brottsutredningsverksamheten m.m. (SOU 2003:114). I betänkandet

ges en beskrivning av bl.a. bakgrunden till och innehållet i den nuvarande

polisutbildningen (s. 215 f.).

Under år 2004 antogs totalt 1 056 studerande till polisutbildningen. Av

samtliga antagna som också valde att påbörja utbildningen hade 15 % en

annan etnisk och kulturell bakgrund än svensk (15 % år 2003).

Rekryteringskampanjer har riktats främst mot målgrupperna kvinnor och personer

med en annan etnisk och kulturell bakgrund än svensk år 2004 (Polisens

årsredovisning 2004 s. 59).

I Polisens årsredovisning för år 2004 sägs i fråga om mångfaldsarbetet

bl.a. följande. En del polismyndigheter anger i platsannonser att de

gärna ser sökande med annan etnisk och kulturell bakgrund än svensk. De

flesta myndigheter har kontakter med invandrarföreningar. Vissa myndigheter

ordnar öppet hus-arrangemang och informationsinsatser i köpcenter och

skolor. Södertälje polismästardistrikt driver ett projekt där den som

har utomnordisk bakgrund kan få en civil projektanställning i syfte att

bli behörig för att söka till polisutbildningen. Polismyndigheten i

Skåne medverkar i projektet Utryckningen, vilket är en förberedande

utbildning till polisutbildningen som riktar sig till ungdomar med

invandrarbakgrund. De anställda inom polisväsendet har ökat sina kunskaper

inom mångfaldsområdet, bl.a. genom föreläsningar och utbildningar.

Rikspolisstyrelsen har ordnat utbildning i mångfaldsfrågor för personalen

på grundutbildningen vid Polishögskolan och för övrig personal som

arbetar med frågorna. Polismyndigheten i Stockholm har ordnat en nationell

heldag om mångfald. Av årsredovisningen framgår vidare att Rikspolisstyrelsen

driver ett projekt benämnt Normgivande mångfald inom polisen. Under

projektets gång har alla ledningsgrupper i de 21 polismyndigheterna

fått utbildning i homo- och bisexuellas villkor i arbetslivet. Fem

pilotdistrikt utsågs för breddutbildning: Polismyndigheterna i Blekinge,

Jämtland, Norrbotten och Örebro, samt Polishögskolan i Solna. Omkring

3 000 medarbetare gick utbildningen under år 2004 (s. 62).

Utskottet har inhämtat att i samband med nyss nämnda utbildning av

ledningsgrupperna vid de 21 polismyndigheterna har från projektet

Normgivande mångfalds sida i förekommande fall kontakter tagits med lokala

RFSL-föreningar i syfte att få till stånd informationsutbyte och lokalt

samarbete. Projektet har fr.o.m. årsskiftet 2004/05 bytt namn till Fritt

fram och pågår under hela år 2005.

En utredare fick under år 2003 i uppdrag att biträda Justitiedepartementet

med mångfaldsfrågor inom polisen. Arbetet resulterade bl.a. i en

handlingsplan för mångfaldsfrågor inom polisen (Ju/2004/8969/PO). Av

handlingsplanen framgår bl.a. att några redovisade faktorer har särskild

betydelse för arbetet med dessa frågor. Här kan nämnas att ledningens

ansvar behöver tydliggöras och att mångfaldsarbetet måste inordnas i en

sammanhållen strategi. Vidare föreslås att man utarbetar kompetensprofiler

för olika funktioner inom polisen och att rekryteringen till polisutbildningen

skiljs från anställningsförfarandet som polis. Ansvaret för rekryteringen

bör överflyttas till Polishögskolan och genomföras vid respektive

utbildningsplats samt bör ske utifrån framtagna kompetensprofiler. I planen

föreslås vidare att Polishögskolan blir en egen myndighet under

Justitiedepartementet.

Handlingsplanen bereds inom Justitiedepartementet.

Rikspolisstyrelsen har i regleringsbrevet för budgetåret 2005 fått i

uppdrag att redovisa bl.a. vilka överväganden styrelsen har gjort med

anledning av den redovisning om mångfald inom polisen som lämnades under

hösten 2004 av den ovan nämnda utredaren för mångfaldsfrågor. Av

regleringsbrevet framgår vidare att styrelsen skall redovisa de åtgärder

som vidtagits för att åstadkomma och förbättra förutsättningarna för

mångfald inom polisen, bl.a. vilka metoder och tillvägagångssätt som

använts för att motverka diskriminerande attityder och beteenden bland

personalen. Vidare skall styrelsen återrapportera antalet anställda som

under år 2005 genomgått utbildning i diskriminerings- och mångfaldsfrågor.

Slutligen skall styrelsen redogöra för andelen anställda som är utrikes

födda och inrikes födda med en respektive två utrikes födda föräldrar.

Utskottet har inhämtat att det prov i svenska som genomförs i samband

med ansökan till Polishögskolan består av fyra delar som testar de

sökandes språkliga förmåga genom bl.a. ett ordkunskapstest och ett

stavningstest. Inom Rikspolisstyrelsen har en kartläggning gjorts av om

provet i svenska eventuellt missgynnar sökande med t.ex. annan etnisk

bakgrund. Några belägg för att vissa grupper skulle missgynnas av provet

har inte framkommit. Efter kartläggningen har dock gränsen för godkänt

resultat på provet i svenska sänkts. I dag klarar över 80 % av de sökande

proven i svenska.

När det gäller frågan om utbildning om hatbrott och rasistiska brott

har utskottet inhämtat att en obligatorisk kurs som bl.a. behandlar

denna typ av brottslighet ingår i polisutbildningen.

Utskottet har behandlat liknande yrkanden vid ett flertal tillfällen

tidigare, senast i februari 2004 (bet. 2003/04:JuU15 s. 29 f.). Utskottet

uttalade då bl.a. att frågor om polisutbildningens utformning och

rekrytering av poliser är viktiga frågor. Det är angeläget att sammansättningen

inom polisen speglar samhället i stort. Det är därför viktigt att

personer med en annan etnisk bakgrund än svensk, särskilt personer från

utomnordiska länder, antas till polisutbildningen. Utskottet välkomnade

att ett flertal åtgärder för att öka andelen poliser med utländsk

bakgrund vidtagits. Utskottet framhöll samtidigt betydelsen av att poliser

har goda kunskaper i det svenska språket, utan att för den skull uttala

sig om hur och när dessa kunskaper skall förvärvas. Polisers språkkunskaper

har betydelse för frågor som rör bl.a. rättssäkerhetsaspekter och

möjligheter till lagföring.

Utskottet har inte ändrat sin tidigare inställning i frågan. Det är

alltså alltjämt utskottets uppfattning att det är viktigt att den etniska

sammansättningen inom polisen speglar samhället i stort. Utskottet

välkomnar därför det omfattande mångfaldsarbete som har inletts och ännu

pågår i syfte att öka andelen polisaspiranter med annan etnisk och

kulturell bakgrund än svensk. Utskottet ser i detta sammanhang inget

motsatsförhållande i att ett prov i svenska används vid antagningen

till polisutbildningen för att säkerställa att de blivande poliserna

har tillräckliga språkkunskaper för att tillgodogöra sig polisutbildningen

och framgent verka som poliser. Utskottets inställning är sålunda att

provet i svenska vid antagningen bör bibehållas. Någon förändring i

syfte att öka polismyndigheternas inflytande över antagningen anser

inte utskottet heller vara något som är påkallat. Utskottet kan vidare

konstatera att polisutbildningen redan i dag har kursmoment som tar upp

hatbrott och rasistiska brott, varför motionsyrkandet som tar upp denna

fråga får anses vara tillgodosett. När det gäller frågan om ökat samarbete

mellan polisen och HBT-organisationer är utskottet för sin del övertygat

om att polisen, precis som i samband med den ovan redovisade

utbildningsverksamheten i HBT-frågor, också vid kommande aktiviteter samverkar

med HBT-organisationer i syfte att få tillstånd ökat kunskapsutbyte och

i förlängningen stärka förtroendet för polisen bland dessa grupper. Med

det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion Ju392 och

motionerna Ju350, Ju465, Ju489, Ju501, Sf365 och U257 i nu behandlade

delar.

Polisutbildning m.m.

I motion Ju350 (v) föreslås polisutbildningen skall göras om till en

högskoleutbildning. I motion Ju501 (fp) framhålls att en ökad akademisering

av polisutbildningen på sikt kan öka möjligheterna till att göra

polisforskning till en akademisk disciplin. I motion Ju365 (m) framhålls

vikten av att möjliggöra för poliser med stor erfarenhet av praktiskt

polisarbete att forska.

I motion Ju501 påtalas även behovet av fler specialister inom polisen

och begärs åtgärder rörande utbildning och tillsättning av polischefer.

I motion Ju350 begärs vidare att enhetliga regler skall införas för

polisens vapenträning.

I motion Ju501 föreslås också att vidareutbildningen för de brottsbekämpande

myndigheterna skall samordnas. I motion Ju505 (s) efterfrågas en gemensam

grundutbildning för tjänstemän inom polis, tull och försvar.

Polismyndigheterna skall i behövlig utsträckning ge poliser fortbildning

i handhavande av skjutvapen. Poliser skall årligen genomföra ett

kompetensprov i fråga om handhavande av tjänstevapen. Om det har förflutit

mer än 18 månader sedan en polis med godkänt resultat avlade kompetensprov

för ett tilldelat skjutvapen, skall polismyndigheten återta skjutvapnet

(11-12 §§ RPSFS 2001:1, FAP 104-2). Utskottet har inhämtat att

polismyndigheterna står för ammunitionskostnaderna vid skjutningar på tjänstetid

inför och vid det årliga kompetensprovet.

När frågan om polisens vapenträning och vapenhantering behandlades i

utskottet i februari 2004 (bet. 2003/04:JuU15 s. 29 f.) delade utskottet

motionärens uppfattning att det är viktigt att poliser har en hög

kompetens i frågor som rör tjänstevapen, men såg ingen anledning för

utskottet att vid denna tidpunkt uttala sig i frågan.

Utskottet har inhämtat att Justitiedepartementet planerar att tillsätta

en utredning om möjligheten att bedriva polisutbildning på fler orter

än de nuvarande tre. Utredningen kommer också att ta upp frågan om hur

polisutbildningen skall knytas närmare högskolan i syfte att åstadkomma

en ökad akademisering av polisutbildningen. Utskottet har vidare inhämtat

att utredningen kommer att belysa förutsättningarna för att göra om

polisutbildningen till en helt eller delvis akademisk utbildning.

Rikspolisstyrelsen har i regleringsbrevet för budgetåret 2005 fått i

uppdrag att redovisa bl.a. i vilken omfattning polisens mål för

kompetensförsörjningen uppnåtts under år 2005 och vilka åtgärder som vidtagits

samt vilka mål som gäller för myndighetens kompetensförsörjning under

år 2006 respektive åren 2007-2008.

I departementspromemorian Strukturella brister inom polisen (Ds 2004:34)

berörs bl.a. olika utbildnings- och rekryteringsfrågor. I promemorian

anförs att det finns brister både i utbildningssystemet för poliser i

allmänhet och i rekryterings- och utbildningssystemet för polischefer.

Utredningen menar att Rikspolisstyrelsen bör ta ett större ansvar för

grundutbildningen av poliser genom att bli tydligare i sitt kravställande

på utbildningens innehåll och genom att i större utsträckning låta göra

utvärderingar av grundutbildningen. Regeringen bör överväga att åter

införa en för hela det svenska polisväsendet enhetlig och grundläggande

polischefsutbildning. I utredningen framhålls vidare att det inte har

varit möjligt att, inom ramen för detta relativt begränsade utredningsarbete,

närmare gå in på frågorna om en sådan utbildnings utformning eller de

ekonomiska konsekvenserna av en sådan ändring i utbildningssystemet.

Utredningen föreslår därför att regeringen låter utreda den frågan i

särskild ordning. Vidare anser utredningen att Rikspolisstyrelsen bör

ta ett större ansvar och utöva en fastare styrning även när det gäller

vidareutbildningen för samtliga poliser, dvs. också för polischefer.

Även ledningen inom respektive polismyndighet har ett ansvar för frågor

om vidareutbildning för poliser. Utvecklingen och vidmakthållandet av

en enhetlig, välutbildad och mera samsynt poliskår, och då inte minst

dess chefer, är enligt utredningen i det närmaste avgörande för polisens

framtida förmåga att lösa sina av statsmakterna ålagda uppgifter.

Utredningen menar sålunda sammanfattningsvis att det finns anledning för

Rikspolisstyrelsen att utöva en fastare styrning på flera områden som

den förfogar över, exempelvis när det gäller utbildning och utrustning

(Ds 2004:34 s. 8 f.). Promemorian bereds inom Justitiedepartementet.

Behovet av utbildning och fortbildning i ledarskap inom polisen har

uppmärksammats genom att Rikspolisstyrelsen i regleringsbrevet för

budgetåret 2005 fått i uppdrag att redovisa de åtgärder som vidtagits

för att utveckla polisens ledarskap, bl.a. när det gäller att uppmuntra

anställda inom polisen att utveckla sin kompetens och genom att stödja

chefer på de lägre chefsnivåerna i arbetsgivarrollen.

Av budgetpropositionen för år 2005 framgår att Rikspolisstyrelsen inlett

ett arbete med nationella ledarskapsprogram för chefer och lämpliga

chefskandidater. Polisen har även startat en trainee-utbildning för

blivande chefer (prop. 2004/05:1 utg.omr. 4 s. 121).

Av Polisens årsredovisning för år 2004 framgår att det totala antalet

civilanställda bedöms minska under de tre kommande åren. Som ett led i

arbetet inom ramen för En nationell polis kommer antalet civilanställda,

främst med administrativa arbetsuppgifter, att minska. Samtidigt kommer

det att finnas behov av att nyanställa civil personal med specialistkompetens

och för sådana arbetsuppgifter som i dag utförs av poliser, men som

annan personal har bättre eller lika goda förutsättningar att utföra.

Därigenom kan poliser frigöras för att användas för mer renodlade

polisiära arbetsuppgifter.

Utskottet har inhämtat att när det gäller frågan om specialister har

justitieministern nyligen uttalat att han mot bakgrund av behovet av

starkare spetskompetens inom polisen vill skapa en specialistutbildning

för vissa poliser exempelvis inom IT-relaterad brottslighet och ekonomisk

brottslighet. Justitieministern uttalade vidare att det behövs mer

satsning på forskning inom polisen för att få fler poliser att doktorera.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att polisutbildningens utformning

är viktig, och utskottet ser ett mervärde i att polisutbildningen knyts

närmare högskolan. Genom att koppla polisutbildningen till högskolan

kan det skapas större möjligheter att utveckla både grundutbildning och

vidareutbildning av poliser. Utskottet välkomnar därför den utredning

om polisutbildningen som aviserats.

Motionerna Ju350 och Ju501 tar upp sambandet mellan polisutbildningen

och akademisk utbildning. Vissa utbildningsmoment i polisutbildningen

kännetecknas av en hög teoretisk nivå. Det finns därför skäl att låta

dessa utbildningsmoment i polisutbildningen automatiskt ge akademiska

poäng. Regeringen bör ges i uppdrag att se över denna fråga. Vad utskottet

nu med anledning av motionerna Ju350 och Ju501 anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Vad härefter gäller frågan om poliser bör ges möjlighet att bedriva

forskning anser utskottet att det aviserade utredningsarbetet bör

avvaktas. Motion Ju365 bör avslås av riksdagen.

När det gäller frågan om polisens vapenträning och vapenhantering kan

utskottet inte se att frågan kommit i något annat läge jämfört med när

utskottet senast behandlade frågan i början av år 2004. Det är alltså

alltjämt utskottets uppfattning att det saknas anledning för riksdagen

att uttala sig i frågan. Motion Ju350 bör i denna del avslås av riksdagen.

Vad sedan gäller motionsönskemålet om att vidareutbildningen för de

brottsbekämpande myndigheterna skall samordnas anser utskottet att det

i första hand får ankomma på berörda myndigheter att själva bedöma i

vilken omfattning samordning är lämplig och möjlig. Även när det gäller

motionsönskemålen om fler specialister samt om åtgärder rörande rekrytering

och utbildning av polischefer bör beslut fattas av berörda polismyndigheter.

Motion Ju501 i dessa delar bör avslås av riksdagen.

Vad slutligen gäller motionsönskemålet om att skapa en gemensam

grundutbildning för polis, tull och försvar kan utskottet, mot bakgrund av

den stora skillnaden i verksamheternas uppgifter och krav, inte se att

något utrymme för en gemensam grundutbildning finns i dagsläget. Utskottet

föreslår att riksdagen avslår motionen Ju505.

Etik och moral m.m.

Några motioner har väckts som berör frågor om etik och moral inom polisen.

I motion Ju262 (c) begärs att en parlamentariskt sammansatt kommitté

som skall behandla frågan om attityder inom polisen tillsätts. I motionerna

Ju324 (kd) och Ju350 (v) förordas att etik och moral skall ingå som

obligatoriska moment i polisutbildningen respektive begärs utbildningsinsatser

i dessa frågor. I motion Ju324 framhålls även värdet av att religionskunskap

ingår i polisutbildningen. I motion Ju324 begärs vidare att det upprättas

ett etiskt policydokument inom polisen, som stöd och hjälp i utsatta

situationer. I motion Ju325 (kd) föreslås att det skall finnas en

"polispräst" alternativt pastor eller diakon i varje polisdistrikt.

Utskottet har inhämtat att frågor om etik och moral ingår som obligatoriska

moment i polisutbildningen. Det saknas dock något kursmoment som särskilt

behandlar religionsfrågor. Utbildning i etikfrågor förekommer också för

poliser anställda i polisväsendet. År 2004 deltog t.ex. 200 poliser i

yttre tjänst vid Polismyndigheten i Västmanland i etikutbildning (Polisens

årsredovisning 2004 s. 60).

I den ovan nämnda departementspromemorian Strukturella brister inom

polisen (Ds 2004:34) anförs bl.a. att det är utredarens intryck att det

tyvärr fortfarande förekommer att poliser gör sig skyldiga till kränkande

eller på annat sätt olämpliga handlingar och tillmälen av olika slag,

inte bara vid demonstrationer. Detta är naturligtvis allvarligt menar

utredaren, inte minst från ett medborgarperspektiv. I promemorian

framhålls dock att en förklaring när det gäller polismäns uppträdanden

vid demonstrationer kan vara att demonstrationsdeltagarnas agerande i

dessa sammanhang på en del håll har förråats under senare tid. Inte

sällan finns det enskilda deltagare som inte egentligen kan ses som

sådana personer som genom demonstrationen vill framföra en mening. Dessa

personer utnyttjar egentligen sammanhanget för att ställa till med bråk

och skadegörelse. De försöker genom ord och gärningar - och ibland

beväpnade med olika slags farliga vapen och tillhyggen - provocera

poliserna just för att bringa dem ur balans. Utredaren anför vidare att

man har tagit allvarligt på vad som har framkommit om att det händer

att polismän under tjänstgöring visar olämpliga attityder och har tagit

upp denna fråga med Polishögskolan och med chefer på olika plan inom

polisväsendet. Enligt utredarens mening torde det inte finnas några

avgörande brister i grundutbildningen av poliser när det gäller

attitydfrågor och etik. Inte heller torde saken vara ett rekryteringsproblem.

Frågorna måste snarare uppmärksammas och kontinuerligt diskuteras ute

på polismyndigheterna. De bör löpande beaktas bl.a. vid ställningstaganden

i frågor om vidareutbildning av olika slag. Ledningen inom polismyndigheterna

har här ett stort ansvar. Men även en polisman som för befäl vid ett

visst uppdrag har ett ansvar för att honom underställda poliser uppträder

på ett lämpligt sätt. I promemorian anges vidare att det entydiga

intrycket givits att man inom polismyndigheterna behandlar frågorna om

attityder och etik inom polisen med stor respekt. Utredaren har vid

sina besök kunnat iaktta att polischefer ser som sin uppgift att själva

följa upp vad som händer när en anmälan om att en polisman har uppträtt

på ett oacceptabelt sätt inkommer. Mer eller mindre regelbundna

diskussioner förekommer på personalmöten inom myndigheterna och frågorna

tas även upp vid länspolismästarmöten m.m. Mot angiven bakgrund anses

det i promemorian inte vara motiverat med något särskilt åtgärdsförslag

i fråga om attityder och etik hos enskilda polismän (s. 9 f.).

Regeringen inrättade under hösten 2004 ett etiskt råd vid Rikspolisstyrelsen.

Till ordförande i rådet har förre justitiekanslern Hans Regner utsetts.

Rådet skall belysa principiella frågor där integritetsaspekten är viktig

och frågor som rör utrustning och arbetsmetoder inom polisen. I februari

2005 gav rikspolischefen det etiska rådet i uppdrag att överväga frågor

om polisens utrustning och användning av särskilda hjälpmedel vid

våldsanvändningen. Det ankommer således på Rikspolisstyrelsen att avgöra

vilka frågor som det etiska rådet skall behandla (fr. 2004/05:1337, fr.

2004/05:392). Utskottet har inhämtat att rådet har som målsättning att

med anledning av uppdraget överlämna ett övervägande till rikspolischefen

sommaren 2005. Något ytterligare uppdrag har ännu inte överlämnats till

det etiska rådet.

Utskottet har tidigare särskilt betonat vikten av att samtliga poliser

med viss regelbundenhet deltar i utbildningar som rör etikfrågor för

att ytterligare förstärka allmänhetens förtroende för polisen (bet.

2002/03:JuU9 s. 11).

Utskottet har inhämtat att sedan i början av 1990-talet har utbildning

för präster, pastorer och diakoner vid Svenska kyrkan, Missionsförbundet

och numera även Katolska kyrkan bedrivits i Polishögskolans regi.

Utbildningen omfattar ett flertal ämnen, bl.a. polisens arbetsvillkor,

organisation, psykosocialt omhändertagande m.m. Utbildningen pågår under

två kursveckor med mellanliggande praktik vid en polismyndighet. Hitintills

har ett 80-tal personer från olika trossamfund genomgått utbildningen.

Ett stort antal polismyndigheter har kommit överens om samarbete med

de präster, pastorer och diakoner som genomgått Polishögskolans utbildning.

Det är upp till de enskilda polismyndigheterna och de olika trossamfunden

att närmare komma överens om hur man vill att engagemanget skall utformas.

En "polispräst", "-pastor" eller "-diakon" kan ha många uppdrag för

polisen. Det kan handla om att vara stödperson åt polisanställda när

ett dödsbud lämnas, bistå som samtalsstöd eller medverka i utbildningsinsatser,

t.ex. etikutbildning.

Utskottet vill när det gäller frågan om etikutbildning för poliser

återigen framhålla vikten av att samtliga poliser med viss regelbundenhet

deltar i utbildning som rör etikfrågor. Utskottet kan konstatera att

sådan utbildning också i relativt stor omfattning bedrivs ute på

polismyndigheterna. Utbildning i etik och moral är därtill redan obligatorisk

på grundutbildningen för poliser och några avgörande brister i detta

hänseende har nyss nämnda utredning inte kunnat identifiera. Utskottet

är mot bakgrund av att den ovan redovisade promemorian Om strukturella

brister inom polisen ännu bereds inte berett att förorda en parlamentariskt

sammansatt kommitté i syfte att utreda frågan om attityder inom polisen.

Vad gäller frågan om "polispräster", "-pastorer" och "-diakoner" kan

konstateras att utbildning för intresserade knutna till vissa religiösa

samfund bedrivs regelbundet och lokala överenskommelser finns om att ta

här aktuella tjänster i anspråk hos ett stort antal polismyndigheter.

Utskottet kan inte finna annat än att den rådande ordningen rörande

polispräster fungerar väl. Något behov av att därutöver även införa

religionskunskap i grundutbildningen för poliser kan utskottet inte se.

Motionerna Ju324 och Ju325 samt motionerna Ju262 och Ju350 i nu behandlade

delar bör därför avslås.

Brottsmisstänkta poliser

I motion Ju371 (m) begärs att brottsmisstänkta poliser skall stängas av

från tjänstgöring. I motion Ju501 (fp) föreslås att förundersökningar

rörande brottsmisstänka poliser skall handhas av en fristående

brottsutredningsenhet som organisatoriskt är placerad under Justitiekanslern.

Brottsutredningar mot anställda inom polis- och åklagarväsendena är i

dag organiserade enligt följande. Av 22 § lagen (1994:260) om offentlig

anställning (LOA) framgår att en arbetsgivare under vissa förutsättningar

är skyldig att göra en åtalsanmälan mot en arbetstagare som är skäligen

misstänkt för att i sin anställning ha begått brott. I LOA finns dessutom

bestämmelser om tjänsteförseelser och disciplinpåföljder. Regleringen

i LOA gäller även för arbetstagare inom polisen och åklagarväsendet.

För dessa gäller dessutom särskilda bestämmelser om skyldighet att anmäla

eller utreda fel som begåtts i tjänsten. I 5 kap. polisförordningen

(1998:1558) finns särskilda bestämmelser om handläggningen av anmälningar

mot anställda inom polisen. Huvudregeln är att en sådan anmälan omedelbart

skall överlämnas till åklagare för prövning av om en förundersökning

skall inledas eller inte. Detsamma gäller om en person har skadats,

antingen genom något som en anställd inom polisen gjort i tjänsten eller

under tid som personen vistats i polisarrest, under förutsättning att

skadan är allvarlig. Själva utredningsarbetet, som leds av åklagare,

utförs huvudsakligen vid polismyndigheternas internutredningsenheter.

Rikspolisstyrelsen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd om

handläggningen av anmälningar mot anställda inom polisen (RPSFS 2000:19,

FAP 403-2). När det gäller handläggningen av anmälningar mot bl.a.

åklagare har riksåklagaren utfärdat föreskrifter (RÅFS 1996:1). För en

mer utförlig redogörelse kan hänvisas till betänkandet Förstärkt granskning

av polis och åklagare (SOU 2003:41).

En särskild utredare har fått i uppdrag att bl.a. analysera regleringen,

organisationen och handläggningsrutinerna för brottsanmälningar mot

anställda inom polisen och mot åklagare, det s.k. internutredningsförfarandet.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 2005 (dir. 2004:180).

Utskottet har inhämtat att det i Finansdepartementet pågår ett arbete

med ett utredningsdirektiv om avstängning av offentligt anställda från

arbetsplatser.

Utskottet finner inte anledning att föregripa vare sig den pågående

eller den planerade utredningen. Utskottet avstyrker motion Ju371 och

motion Ju501 i nu behandlad del.

Polisens arbetsmetoder m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden rörande olika

polisiära metoder såsom nolltolerans m.m. Vidare behandlas motionsyrkanden

rörande användningen av handfängsel vid transporter, organisationsfrågor,

arbetsmiljöfrågor, polisens utrustning, polisens möjligheter att arbeta

med digitala fotografier och beslutanderätten över beredskapspolisen.

Utskottet

föreslår, bl.a. med hänvisning till vidtagna åtgärder och pågående

beredningsarbete, att motionsyrkandena avslås.

Jämför reservationerna 9-19.

Polisens arbetsmetoder

Ett antal motioner har väckts som rör polisens arbetsmetoder. I motion

Ju272 (m) anförs att effektivare polisiära metoder med förebild från

New York bör införas, bl.a. bör polisen i ökad utsträckning patrullera

på gatorna. I motion Ju474 (fp, m, kd, c) begärs att Jönköpings län

skall bli försökslän för den s.k. New York-modellen (nolltolerans). I

motion Ju489 (c) anförs att polisen bör förändra sina arbetsmetoder och

övergå till nolltolerans.

Inom New York-polisen används en arbetsmetod, s.k. nolltolerans, som på

senare år uppmärksammats i Sverige. Nolltolerans innebär i korthet att

polisen med kraft bekämpar alla brott, hur bagatellartade de än är,

liksom allt som kan betraktas som ordningsproblem. Grundtanken är att

det finns ett samband mellan oordning och brottslighet samt att mindre

brott föder grövre brott.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden liknande de nu aktuella

om nolltolerans. I samband med att utskottet behandlade regeringens

budgetproposition för år 1998 anförde utskottet att det närmast är

självklart att erfarenheterna från New York inte går att direkt överföra

till Sverige. Där fanns emellertid en del intressanta tankegångar som

säkerligen skulle komma att påverka polisarbetet också här. Utskottet

ansåg dock att frågan knappast lämpade sig för generella uttalanden i

den ena eller andra riktningen (bet. 1997/98:JuU1 s. 31). När utskottet

senast behandlade denna fråga under våren 2004 vidhöll utskottet sin

tidigare uttalade inställning, nämligen att frågan inte lämpar sig för

generella uttalanden (bet. 2003/04:JuU15 s. 12 f.).

Utskottet är alltjämt av denna uppfattning, och utskottet förslår att

riksdagen avslår motion Ju272 och motionerna Ju474 och Ju489 i nu

behandlade delar.

Handfängsel

I motion Ju380 (m) begärs att det skall bli tillåtet för polisen att i

våldsförebyggande syfte använda handfängsel i samband med transporter

av omhändertagna och frihetsberövade personer.

I 15 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

föreskrivs att den häktade får beläggas med fängsel under transport om

det är nödvändigt av säkerhetsskäl. Av hänvisningar i 23 § samma lag

och i 10 a § polislagen (1984:387) följer att motsvarande regel även

gäller för bl.a. anhållna respektive när polisman omhändertar eller på

annat sätt inskränker någons rörelsefrihet.

Justitieombudsmannen (JO) har i några avgöranden uttalat sig om polisens

möjligheter att använda handfängsel. JO har framhållit att det krävs

att det föreligger någon specifik omständighet som medför att en sådan

åtgärd framstår som nödvändig av säkerhetsskäl och att lagstiftningen

inte medger att handfängsel regelmässigt används vid transport av

omhändertagna personer. Användande av fängsel måste således grundas på en

bedömning i varje enskilt fall.

Frågan om polisens användning av handfängsel vid transport i våldsförebyggande

syfte har behandlats tidigare av utskottet, varvid utskottet inte

uteslutit att användning av handfängsel som motionären hävdar skulle ha

en förebyggande effekt. Utskottet menade emellertid att det mot detta

måste vägas att det är fråga om en integritetskränkande behandling som

i många fall är helt onödig. Utskottet ansåg mot den bakgrunden att det

inte fanns skäl att initiera en lagändring (bet. 2000/01:JuU11 s. 24).

Utskottet ser inte skäl att nu frångå sin tidigare redovisade inställning

i frågan. Motion Ju380 avstyrks.

Organisationsfrågor

I motion Ju501 (fp) begärs att en ny nationell underrättelseenhet skapas.

Vidare efterfrågas en samordnad operativ och taktisk ledning inom

polisväsendet såväl inom och mellan polismyndigheterna som mellan den

öppna polisen och Säkerhetspolisen.

I motion Ju486 (fp) begärs att en avdelning för Internetrelaterad

brottslighet inrättas centralt vid Rikspolisstyrelsen.

I motion Ju308 (kd) efterfrågas bl.a. en bättre samordning mellan

Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna vid upphandling av IT-system m.

m.

Göteborgskommittén lämnade sitt slutbetänkande Göteborg 2001 i januari

2003 (SOU 2002:122). Kommittén anförde bl.a. att det i samband med

insatsen i Göteborg i juni 2001 fanns brister i polisens samordning,

utbildning och utrustning. Rikspolisstyrelsen hade dock redan före

överlämnandet av Göteborgskommitténs betänkande identifierat flera av de

brister som kommittén redovisar, t.ex. inom ramen för det arbete som

sedan år 2002 bedrivs inom polisorganisationen under benämningen En

nationell polis. Det är ett förändrings- och utvecklingsarbete som berör

hela polisverksamheten och som utgår från ett nationellt helhetsperspektiv

på verksamheten. Grundtanken är att polisens sammanlagda resurser och

samlade kompetens skall ses som gemensamma. Det operativa polisarbetet

skall även fortsättningsvis huvudsakligen bedrivas lokalt, men med ett

ökat samarbete över geografiska och organisatoriska gränser. Exempel på

frågor som ingår i En nationell polis är följande: nationellt kontaktcentrum

med ett gemensamt telefonnummer till polisen, ekonomi- och

personaladministration,

utbildning och kompetensutveckling, gemensamma kommunikationscentraler,

utredningsverksamhet, trafikpolisverksamhet, bombskyddsverksamhet och

taktikutveckling. Rikspolisstyrelsen har det övergripande ansvaret för

En nationell polis, men det egentliga utvecklings- och förändringsarbetet

utförs vid de polismyndigheter och på de arbetsenheter som normalt har

ansvaret. Ett antal områden inom En nationell polis har redan genomförts.

Här handlar det exempelvis om gemensam drift- och teknikorganisation

inom IT-området, kriminalunderrättelseverksamhet, kriminalteknik och

sjöpolisverksamhet (prop. 2004/05:1 utg.omr. 4 s. 127).

Utskottet uttalade i samband med behandlingen av budgetpropositionen

för år 2005 sitt stöd för grundtanken bakom det arbete som bedrivs inom

ramen för En nationell polis, dvs. att polisens sammanlagda resurser

och samlade kompetens skall ses som gemensamma samt att det operativa

polisarbetet skall bedrivas huvudsakligen lokalt (bet. 2004/05:JuU1 s.

41).

Rikskriminalpolisens IT-brottsrotel bildades år 1999 och har i dag 19

anställda. Roteln handlägger ärenden kopplade till IT-brott och bistår

polismyndigheterna i dessa frågor.

Utskottet vidhåller sitt tidigare lämnade stöd till det arbete som

bedrivs inom ramen för En nationell polis, ett arbete som till stora

delar kan sägas omfattas av motionsönskemålen. I avvaktan på resultatet

av det arbete som pågår inom En nationell polis ser utskottet därför

ingen anledning att uttala sig till förmån för motionsönskemålen. När

det gäller IT-relaterad brottslighet finns det som nyss framgått en

särskild rotel vid Rikskriminalpolisen. Utskottet föreslår att riksdagen

avslår motion Ju308 och motionerna Ju486 och Ju501 i nu behandlade delar.

Polisstyrelserna

I motion Ju465 (kd) begärs en utvärdering av hur polisstyrelserna

fungerar i den nya polisorganisationen. Motionärerna ställer sig tveksamma

till polisstyrelsens reella möjligheter att genomföra polismyndighetens

verksamhetsplan.

Grundläggande bestämmelser om polisens organisation finns i polislagen

(1984:387). Varje län utgör ett polisdistrikt. Inom varje län finns en

polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten (4 §). För ledningen

av polismyndigheten finns sedan år 1999 en polisstyrelse. Den består av

myndighetens chef och det antal övriga ledamöter som regeringen bestämmer.

Regeringen utser de ledamöter som utöver polischefen skall ingå i

styrelsen (5 §). I storstadsområdena liksom i Uppsalas, Dalarnas, Gävleborgs,

Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län är antalet ledamöter 13.

I Gotlands polisstyrelse finns 7 ledamöter. I övriga styrelser är

antalet ledamöter 11.

I den utredning som ligger till grund för polisväsendets styrsystem

(Styrningen av polisen, SOU 1998:74 s. 79 f.) framhölls bl.a. att kravet

på inflytande och insyn från lekmän gör sig gällande särskilt starkt

med hänsyn till den betydelse som polisen har för medborgarna. Här tänkte

utredningen bl.a. på polisens befogenheter att utöva tvång. Utredningen

ansåg att polisstyrelsen bör ha uppgifter av övergripande natur.

Polismyndighetens arbetsordning borde beslutas av polisstyrelsen. Vidare

anfördes att polisstyrelsen borde åläggas den allmänna skyldigheten att

se till att statsmakternas prioriteringar och riktlinjer får genomslag

i polisarbetet, att verksamheten bedrivs effektivt och med iakttagande

av rättssäkerhetens krav samt att förvaltningen inom distriktet fungerar

väl. Vidare anförde utredningen att polisstyrelsen årligen bör utfärda

bestämmelser i fråga om planering och uppföljning. I det sammanhanget

noterade utredningen att beslut i flertalet av de frågor som polisstyrelsen

bör avgöra fattas genom beslut om verksamhetsplan, budget och

budgetföreskrifter.

Polisstyrelsernas uppgifter har sedermera reglerats i polisförordningen

(1998:1558). I 3 kap. 1 § föreskrivs att polisstyrelsen särskilt skall

se till att polisarbetet bedrivs i överensstämmelse med de prioriteringar

och riktlinjer som riksdagen och regeringen lagt fast för polisverksamheten.

I 3 kap. 2 § anges att polisstyrelsen bl.a. avgör viktiga frågor om

planeringen och inriktningen av verksamheten samt ekonomi.

Utskottet behandlade yrkanden om polisstyrelserna våren 2001 och uttalade

då bl.a. att utskottet hade förståelse för att de av Rikspolisstyrelsen

fördelade medlen till polismyndigheterna kunde upplevas som otillräckliga

och att svårigheter i olika avseenden kunde uppstå när det gäller att

göra prioriteringar. Dessa svårigheter kunde emellertid, enligt utskottet,

inte tas till intäkt för att verksamheten i polisstyrelserna inte skulle

fungera som det var tänkt. Tvärtom visade den genomgång som utskottets

uppföljningsgrupp gjort att det i styrelserna förekom den typ av ärenden

som regleringen på området tar upp. Det anförda uteslöt dock inte att

det på sikt kunde finnas skäl att utvärdera verksamheten (bet. 2000/01:JuU11

s. 15 f.).

Utskottet behandlade därefter frågor om polisens organisation i samband

med behandlingen av budgeten för år 2003. Yrkandena avstyrktes med

hänvisning till ett pågående arbete inom Rikspolisstyrelsen som syftade

till att förbättra resursutnyttjandet inom den befintliga organisationen

(bet. 2002/03:JuU1 s. 37 f.).

Utskottet behandlade senast liknande yrkanden om polisstyrelserna under

våren 2003. Utskottet inhämtade då att det nyss nämnda arbetet avseende

polisens organisation alltjämt fortgick, med regelbundna avstämningar

mellan Rikspolisstyrelsen och Justitiedepartementet. När det arbetet är

färdigt kunde det, om behov ansågs föreligga, bli aktuellt att titta på

frågan om en eventuell organisationsförändring. Motionsyrkandena avstyrktes

med hänvisning till att utskottet inte ville föregripa det arbete som

pågick kring polisens organisation (bet. 2002/03:JuU9 s. 17 f.).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att

polisstyrelserna har reellt inflytande över verksamhetsplanens genomförande.

Utskottet har tidigare inte uteslutit att en utvärdering av polisstyrelsernas

verksamhet kan bli aktuell men valt att avvakta pågående arbete kring

polisens organisation. Utskottet utgår från att Justitiedepartementet

även fortsättningsvis noggrant följer arbetet i polisstyrelserna och

vid behov låter utvärdera deras verksamhet. Utskottet är för sin del i

dagsläget inte berett att föreslå en utvärdering av polisstyrelserna.

Motion Ju465 avstyrks i här behandlad del.

Arbetsmiljöfrågor m.m.

I motionerna Ju350 (v), Ju465 (kd), Ju496 (m) och Ju501 (fp) begärs

åtgärder för att förbättra arbetsmiljön inom polisen. I motionerna Ju465

och Ju501 berörs bl.a. arbetstider, skiftarbete och en utvärdering av

polisens arbetstidsavtal. I motion Ju465 anförs även att det psykosociala

omhändertagandet inom polisen behöver utvecklas. I motion Ju350 påtalas

behovet av personalhandledning inom polisen. I motion Ju496 begärs en

utredning om hot och våld mot poliser och andra anställda inom rättsväsendet.

I samma motion påtalas även behovet av stöd åt poliser som arbetar i

utsatta områden.

Den totala sjukfrånvaron inom polisen minskar och var 4,7 % år 2004

jämfört med 5,7 % under andra halvåret 2003. Minskningen avser i första

hand långtidssjukfrånvaron och är tydlig för såväl poliser som övriga

anställda i organisationen. Sjukfrånvaron för kvinnor är fortfarande

markant högre än för män. Skillnaden mellan män och kvinnor har dock

utjämnats under år 2004. Delaktighet vid förläggningen av arbetstider

ökar successivt genom att alltfler poliser periodplanerar sin arbetstid

(33 % år 2003, 44 % år 2004). Den fullgjorda övertiden inklusive mertid

minskade under år 2004 och uppgick till drygt 930 000 timmar, vilket

skall jämföras med 1 miljon timmar år 2003 (Polisens årsredovisning

2004 s. 60 f.). Det finns en stor skillnad mellan de olika polismyndigheterna

i hur stor mängd av arbetstiden som personalen får förlägga själv. Denna

omständighet tolkades i budgetpropositionen för år 2005 så att det bör

finns utrymme för en fortsatt kraftig ökning av andelen periodplanerad

arbetstid (prop. 2004/05:1 utg.omr. 4 s. 122).

Av Polisens årsredovisning 2004 (s. 63) framgår att flera polisgemensamma

utvecklingsprojekt inom arbetsmiljöområdet har genomförts under år 2004.

Utvecklingsarbete har bl.a. bedrivits i fyra grupper med följande

inriktning: arbetsmiljöutbildning, rehabilitering och arbetsanpassning,

arbetsskade- och tillbudshantering samt psykosocialt omhändertagande.

Dessa grupper har redovisat förslag till långsiktiga utvecklingsplaner

inom respektive område och prioriterat förslag där nationell enhetlighet

kan vara av särskilt värde. Planerna skall ligga till grund för de

arbetsmiljöinsatser som skall göras på nationell nivå under år 2005 och

på längre sikt.

Beträffande det psykosociala omhändertagandet har Rikspolisstyrelsens

personalbyrå år 2003 tagit fram en beskrivning av hur detta är organiserat

inom polisen. Där framgår bl.a. att varje myndighet skall ha en lokal

rutin för psykosocialt omhändertagande och att detta skall beaktas i

det polistaktiska arbetet samt att tid skall avsättas för omhändertagandet

som en naturlig del i det polisiära arbetet och då särskilt vid planeringen

inför större händelser. Personalbyrån vid Rikspolisstyrelsen svarar, på

nationell nivå, för utbildning, samordning och erfarenhetsspridning

angående psykosocialt omhändertagande.

Brottsförebyggande rådet genomför en kartläggning av förekomsten av

trakasserier, hot, våld och annan otillåten påverkan mot personal inom

rättsväsendet och inom andra tillsyns- och kontrollmyndigheter. Gärningar

av mer allvarligt slag berörs, dvs. gärningar som dels utgör ett

arbetsmiljöproblem, dels riskerar att påverka den enskildes myndighetsutövning

och därför även utgör ett hot mot rättsstatens funktionssätt. Resultatet

av de empiriska undersökningarna samt förslag till brottsförebyggande

åtgärder kommer att presenteras i en rapport vid årsskiftet 2005/06

(www.bra.se). I sammanhanget kan nämnas att Personsäkerhetsutredningen

i januari 2004 lämnade sitt slutbetänkande Ett nationellt program om

personsäkerhet (SOU 2004:1). I betänkandet föreslås bl.a. att det skall

införas ett nationellt program om personsäkerhet som regleras i en

särskild lag. Polisen föreslås få huvudansvaret för programmet. I första

hand är programmet tänkt att tillämpas beträffande bevispersoner som

medverkar i en förundersökning eller rättegång rörande grov eller

organiserad brottslighet. Med bevispersoner avses målsägande och vittnen

men även misstänkta och tilltalade. Härutöver får programmet tillämpas

beträffande anställda inom rättsväsendet, t.ex. poliser, och deras

närstående.

Utskottet har behandlat liknande yrkanden angående polisens arbetsmiljö

vid ett flertal tillfällen tidigare, bl.a. år 2002 och år 2003

(bet. 2001/02:JuU13 s. 19 f. och 2002/03:JuU9 s. 13 f.). Utskottet framhöll

då bl.a. följande. Utskottet har självfallet inte någon annan uppfattning

än motionärerna när det gäller vikten av en god arbetsmiljö. Arbetet

som polis innebär att risken att utsättas för våld, hot och kränkande

uttalanden är större än för andra yrkesgrupper. Det är därför av stor

vikt att frågor om arbetsmiljön inom polisen ständigt uppmärksammas.

Som påpekades i de då aktuella motionerna hade under senare år ett

flertal förändringar bidragit till en mer besvärlig situation. Här tänkte

utskottet på de i och för sig nödvändiga neddragningarna av den

civilanställda personalen. Det svåra ekonomiska läget i flera kommuner hade

också inneburit att det samlade sociala skyddsnätet blivit sämre, vilket

kunde öka pressen på polispersonalen. Mot denna bakgrund - fortsatte

utskottet - fanns det en risk att polisen inte till fullo klarar sin

uppgift, något som i sin tur riskerar att urholka förtroendet för

polisens verksamhet. Enligt utskottet var det därför glädjande att åtgärder

som långsiktigt kan bidra till en bättre arbetsmiljö hade vidtagits. -

Utskottet vidhöll sina tidigare yttranden när liknande yrkanden senast

behandlades under våren 2004 (bet. 2003/04:JuU15 s. 32 f.).

Utskottet vill när det gäller arbetsmiljön återigen framhålla vikten av

en god arbetsmiljö. Utskottet ser vidare positivt på de åtgärder som

vidtagits på arbetsmiljöområdet inklusive det psykosociala omhändertagandet.

Åtgärderna synes också glädjande nog ha resulterat i en nedgång i

sjukfrånvaron inom polisen. Vad gäller motionsönskemålet som tar sikte

på hot och våld mot poliser och andra inom rättsväsendet delar utskottet

motionärernas uppfattning att det är mycket allvarligt när rättsväsendets

företrädare utsätts för hot och våld. Hot och våld för den enskilde är

inte minst ett allvarligt arbetsmiljöproblem och kan i sin förlängning

utgöra ett hot mot rättsväsendets verksamhet. Utskottet välkomnar därför

den kartläggning av trakasserier, hot, våld och annan otillåten påverkan

mot anställda inom bl.a. rättsväsendet som har initierats av Brottsförebyggande

rådet. Mot bakgrund av de åtgärder som på senare år vidtagits på

arbetsmiljöområdet och det kartläggningsarbete som pågår rörande hot och

våld mot anställda inom rättsväsendet ser utskottet inte något behov av

att riksdagen föreslår några åtgärder med anledning av nu aktuella

motionsyrkanden. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju350,

Ju465, Ju496 och Ju501 i nu behandlade delar.

Polisens utrustning

I motion Ju465 (kd) begärs att polisen skall få tillgång till alternativa

vapen såsom elpistol och pepparsprej. I motion Ju501 (fp) anförs att

polisens utrustning skall förbättras genom att de får tillgång till t.

ex. skyddade fordon för att kunna upplösa demonstrationer. I motion

Ju501 anförs även att polisen bör förfoga över ett modernt och kraftfullt

radiokommunikationssystem över hela Sverige.

Utskottet har behandlat liknande yrkanden tidigare, nu senast i februari

2004 (bet. 2003/04:JuU15 s. 33). Utskottet vidhöll då tidigare uttalanden

om teknikstöd innebärande att specifika frågor om polisens utrustning

är frågeställningar som det i första hand åligger polisen att

bedöma.

Utskottet har inte någon annan uppfattning i dag och avstyrker bifall

till motionerna Ju465 och Ju501 i här behandlade delar.

Digitala fotografier

I motionerna Ju253 (s) och Ju416 (m) begärs att polisdatalagen (1998:622)

ändras så att polisen kan arbeta med t.ex. digitala fotobanker, vilket

nuvarande lagstiftning inte tillåter.

Utskottet har inhämtat att en lagrådsremiss avseende olika polisregisterfrågor

är planerad att avlämnas under första halvåret år 2006. En av de frågor

som behandlas i den kommande lagrådsremissen är polisens möjligheter

att på olika sätt arbeta med digitala fotografier.

Utskottet vill inte föregripa det beredningsarbete som pågår kring

polisens möjligheter att arbeta med digitala fotografier. Motionerna

Ju253 och Ju416 avstyrks.

Beredskapspolisen

I motionerna Ju326 (kd) och Ju489 (c) begärs att beslutanderätten om

att kalla in den särskilda beredskapspolisen överflyttas från regeringen

till Rikspolisstyrelsen.

Bestämmelser om beredskapspolisen finns i förordningen (1986:616) om

beredskapspolisen. Beredskapspoliser är totalförsvarspliktiga personer

som tjänstgör i det civila försvaret med totalförsvarsplikt. Beredskapspoliser

skall tjänstgöra vid polismyndigheter under höjd beredskap eller då

regeringen har beslutat om tjänstgöring enligt 4 kap. 8 § lagen (1994:1809)

om totalförsvarsplikt. Vidare får det finnas beredskapspoliser vid

polismyndigheterna om samhället har utsatts för eller riskerar att

utsättas för särskilt svåra och påfrestande situationer från ordnings-

och säkerhetssynpunkt, under förutsättning att de har ingått avtal med

Rikspolisstyrelsen. Vid sådana förhållanden är alltså tjänstgöringen

grundad på avtal och kan fullgöras även vid fredstida kriser. Regeringen

beslutar på framställan av Rikspolisstyrelsen om beredskapspoliser får

tas i anspråk i sådana situationer.

Beredskapspolismännens huvudsakliga uppgift är att delta i sådan

polisverksamhet som har anknytning till befolkningsskydd och räddningstjänst,

men de får tas i anspråk även för andra lämpliga polisuppgifter. En

beredskapspolis har i princip samma befogenheter och utrustning som

andra poliser.

Det finns två typer av beredskapspolis, allmän och särskild. I dag finns

ca 1 500 utbildade särskilda beredskapspoliser. Av dessa har 900-1 000

ingått avtal med Rikspolisstyrelsen om tjänstgöring i fredstid. Den

allmänna beredskapspolisen består i dag av knappt 400 personer. Utbildning

och nyrekrytering av allmänna beredskapspoliser har upphört.

Regeringen beslutade den 11 januari 2005 på ansökan av Polismyndigheten

i Kronobergs län att myndigheten fick ta särskilda beredskapspoliser i

anspråk så länge behov förelåg, dock längst i två månader. Det var första

gången någonsin som regeringen fattade ett sådant beslut. Bakgrunden

till polismyndighetens ansökan var det mycket allvarliga läget i länet

efter stormen den 8-9 januari 2005 (dnr Ju2005/185/PO).

Justitieministern gav i januari 2005 en särskild utredare i uppdrag att

biträda departementet med att utreda frågan om en utökad användning av

beredskapspolisen (dnr Ju2005/78/P). Uppdraget redovisades i en promemoria

den 31 mars 2005 (dnr Ju2005/4576/PO). Promemorian behandlar bl.a. frågor

om utökad möjlighet att inkalla beredskapspolisen, om rätten att fatta

beslut om inkallandet samt om beredskapspolisens beväpning och organisation

i övrigt. När det gäller frågan om rätten att fatta beslut om inkallandet

föreslår utredaren att nuvarande bestämmelser ändras på så sätt att

Rikspolisstyrelsen får en rätt att kalla in kontraktsskrivna beredskapspoliser

i fredstid vid sidan av att regeringen vid behov fortsatt kan fatta

sådana beslut.

Utskottet behandlade liknande yrkanden under det föregående riksmötet.

Motionsyrkandena avstyrktes med hänvisning till att utskottet inte

ville föregripa den beredning som pågick inom Regeringskansliet (bet.

2003/04:JuU15 s. 35 f.).

Utskottet konstaterar att utredarens förslag rörande beslutanderätten

över den särskilda beredskapspolisen ligger väl i linje med motionsönskemålen.

Utskottet vill inte föregripa det beredningsarbete som pågår inom

Justitiedepartementet. Motion Ju326 och motion Ju489 i nu behandlad del

avstyrks.

Vapenlagstiftningen

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden rörande bl.a.

åtgärder mot illegala vapen, tillståndskrav för ljuddämpare till vissa

jaktvapen och frågor kring förvaring av vapen. Utskottet föreslår, bl.

a. med hänvisning till gällande regelverk och pågående beredning, att

motionsyrkandena avslås.

Jämför reservationerna 20-23.

Ett antal motioner har väckts som berör vapenlagstiftningen. I motionerna

Ju231 (kd), Ju243 (m), Ju329 (c), Ju352 (m) och Ju412 (fp) begärs olika

åtgärder för att minska tillgången på illegala vapen. I motionerna Ju231

och Ju352 begärs straffskärpning för vapenbrott, och i den förstnämnda

motionen föreslås även en redovisning av vidtagna åtgärder i denna fråga.

Krav på att innehav av skjutvapen på allmän plats skall bedömas som

grovt vapenbrott framställs i motion Ju412. I motionerna Ju243 och Ju329

begärs att en tillfällig vapenamnesti ånyo införs för att minska tillgången

på illegala vapen.

I motion Ju240 (m) begärs att ljuddämpare som reducerar ljudstyrkan

från ett jaktvapen i klass 1 till 125 decibel skall betraktas som

vapentillbehör och därmed undantas från tillståndskravet.

En översyn av bestämmelserna om förvaring av vapen förordas i motionerna

Ju203 (m), Ju244 (c) och Ju284 (fp). I motion Ju203 framhålls att

Rikspolisstyrelsens senaste skärpning av föreskrifterna medfört betydande

negativa konsekvenser för föreningar och enskilda. Problemen med museers

förvaring av vapen tas upp i motion Ju244. I motion Ju284 begärs att

det blir straffbart att bryta mot bestämmelserna om förvaring av vapen.

Av 2 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) framgår att tillstånd krävs för att

bl.a. inneha och föra in skjutvapen eller ammunition till Sverige. Det

krävs tillstånd även för innehav och användande av ljuddämpare till

vapen (1 kap. 3 § f). Huvudmän för museer kan under vissa förutsättningar

meddelas tillstånd att inneha skjutvapen (2 kap. 3 § c). En enskild får

meddelas tillstånd att inneha ett skjutvapen endast om han kan visa att

han har behov av vapnet för ett godtagbart ändamål (2 kap. 4 §). Frågor

om tillstånd enligt vapenlagen prövas av polismyndigheten i respektive

län (2 kap. 2 §). När skjutvapen inte används skall de förvaras i

säkerhetsskåp eller i något annat lika säkert förvaringsutrymme (5 kap. 2 §).

Med stöd av 9 kap. 1 § vapenförordningen (1996:70) meddelar Rikspolisstyrelsen

närmare föreskrifter om hur skjutvapen och ammunition skall förvaras

för att uppfylla bestämmelserna i 5 kap. 2 § vapenlagen (se RPSFS 2002:9,

FAP 551-3, RPSFS 2002:5, FAP 556-1 och RPSFS 2005:4, FAP 556-2).

Av 9 kap. 1 § vapenlagen följer att den som uppsåtligen innehar ett

skjutvapen utan att ha rätt till det eller överlåter eller lånar ut ett

skjutvapen till någon som inte har rätt att inneha vapnet döms för

vapenbrott till fängelse i högst ett år eller, om brottet är grovt, till

fängelse lägst sex månader och högst fyra år. Om gärningen har begåtts

av oaktsamhet eller är ringa, döms till böter eller fängelse i högst

sex månader. Den som endast förvarar ett skjutvapen felaktigt gör sig

inte skyldig till något brott. Förvaring i strid med förvaringsbestämmelserna

kan emellertid leda till att ett tillstånd att inneha vapen återkallas

(6 kap. 1 §).

Om någon frivilligt lämnar in skjutvapen eller ammunition till en

polismyndighet, får åtal mot denne för olovligt innehav av vapnet eller

ammunitionen väckas endast om det är motiverat från allmän synpunkt (9

kap. 7 §).

Inom Justitiedepartementet har en omfattande översyn av vapenlagstiftningen

gjorts. I departementspromemorian Förstärkt kontroll av vapen m.m. (Ds

2004:32) lämnas ett antal förslag till ändringar i vapenlagen och

vapenförordningen. Ändringarna syftar i första hand till att förhindra

att vapen hamnar på den illegala marknaden, men också till att motverka

missbruk, olyckshändelser och brottslig verksamhet med legala vapen.

För att förebygga hörselskador föreslås vidare att tillstånd till

ljuddämpare för jaktvapen klass 1 och 2 där ljudet delvis reduceras skall

kunna medges. Rikspolisstyrelsen föreslås ges en möjlighet att föreskriva

om en sådan lättnad vid tillståndsgivningen.

Vidare har en särskild utredare i olika promemorior redovisat bl.a. en

översyn avseende de åtgärder som krävs för att Sverige skall kunna

tillträda FN:s vapenprotokoll, transitregler rörande vapen gentemot

Danmark, Finland och Norge samt skärpta vapenregler (dnr Ju2003/10202/P).

I den sistnämnda promemorian föreslås, i syfte att förbättra kontrollen

av skjutvapen som rör sig över Sveriges gränser, att Tullverket åläggs

en uppgiftsskyldighet gentemot polisen beträffande skjutvapen som förs

in eller ut ur Sverige. Vidare föreslås bl.a. en skärpning av kraven i

vapenlagen för att en sammanslutning för jakt och målskytte skall få

tillstånd att inneha skjutvapen. Utöver de nu gällande kraven på stabilitet,

kontinuitet och säkerhet införs ett krav på att verksamheten skall

vara etiskt godtagbar.

Förslagen bereds inom Justitiedepartementet.

En vapenamnesti genomfördes i Sverige år 1993. En särskild lag föreskrev

att den som innehade ett skjutvapen eller ammunition utan att vara

berättigad till det inte skulle dömas till ansvar för brott enligt den

dåvarande vapenlagen, om han frivilligt lämnade skjutvapen eller ammunition

till polismyndigheten under tiden juli-september 1993 (prop. 1992/93:141,

bet. 1992/93:JuU16, rskr. 1992/93:220). Erfarenheterna från 1993 års

vapenamnesti beskrivs närmare i slutbetänkandet från 1995 års vapenutredning

(SOU 1998:44 s. 253 f.). I utredningen föreslogs dessutom en vapenamnesti

som inte - som tidigare - skulle vara begränsad i tiden utan gälla tills

vidare. Regeringen tog i propositionen En skärpt vapenlagstiftning

ställning till förslaget om vapenamnesti, men ansåg dock inte att

utredningens förslag i denna del skulle genomföras utan föreslog i stället

en särskild åtalsregel (jfr nuvarande 9 kap. 7 § vapenlagen). Regeringen

kunde emellertid tänka sig att vid ett senare tillfälle återkomma till

frågan om en i tiden begränsad vapenamnesti (prop. 1999/2000:27 s. 71

f.).

Regeringen har gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att årligen under

perioden 2004-2006 lämna rapporter om tillämpningen av vapenlagstiftningen

och andra förhållanden av betydelse på vapenområdet. En motsvarande

rapportering har gjorts även åren 2001-2003. Styrelsen har i sina

avlämnade rapporter inte pekat på att något behov för vapenamnesti skulle

finnas för närvarande.

Vad gäller frågan om en straffsanktionerad bestämmelse om privatpersoners

skyldighet att förvara vapen på ett säkert sätt behandlade utskottet

ett liknande yrkande under riksmötet 1999/2000 (bet. 1999/2000:JuU9 s.

16 f.). Utskottet redovisade då att 1995 års vapenutredning föreslagit

att straffansvar skulle införas för överträdelse av de allmänna

förvaringsbestämmelserna (SOU 1998:44 s. 248 f.). Regeringen ansåg i den i

ärendet aktuella propositionen (prop. 1999/2000:27 s. 53 f.) att någon

straffbestämmelse inte borde införas. Till stöd för denna uppfattning

anförde regeringen att kriminalisering som metod för att söka hindra

överträdelse av olika normer i samhället bör användas med försiktighet.

Innan man beslutar att kriminalisera ett visst handlande bör man

undersöka om det finns andra medel för att motverka detsamma. Enligt

regeringen torde vetskapen om att tillståndsmyndigheten kan kontrollera

att förvaringsbestämmelserna följs, och därmed vetskapen om risken för

att tillståndet återkallas om förvaringen visar sig vara bristfällig,

leda till att förvaringsbestämmelserna efterlevs i högre utsträckning

än vad som är fallet i dag. Mot den bakgrunden framstod en kriminalisering

av förvaringsbestämmelserna som mindre angelägen. Att inte införa någon

straffbestämmelse innebar också att det integritetsintrång som en

kontroll kan medföra begränsas. Kontrollen skulle således inte syfta till

att uppdaga brottsliga gärningar, utan får i stället mer karaktären av

en åtgärd för tillsyn av tillståndspliktig verksamhet. Ett ytterligare

skäl mot att kriminalisera överträdelser i förvaringsbestämmelserna var

enligt regeringen att en kriminalisering kan leda till att benägenheten

att anmäla vapenstölder minskar. I frågan om brister i förvaringen av

vapen bör straffsanktioneras eller inte delade utskottet regeringens

bedömning (bet. 1999/2000:JuU9 s. 17).

När utskottet senast behandlade yrkanden om illegala vapen uttalade

utskottet att för att minska tillgången på illegala vapen, vilket är

synnerligen angeläget, krävs en ständig beredskap att vidta åtgärder på

olika plan. De eventuella olägenheter dessa kunde medföra fick i flertalet

fall accepteras med hänsyn till vikten av att minska riskerna för

allvarliga våldsbrott (bet. 2003/04:JuU15 s. 20 f.).

Utskottet har inte ändrat sin tidigare inställning i frågan om illegala

vapen. Det är alltså alltjämt utskottets uppfattning att det är synnerligen

angeläget att minska tillgången på illegala vapen. Utskottet anser dock

att den nuvarande straffskalan för vapenbrott är väl avvägd.

Vad gäller frågan om en tillfällig vapenamnesti konstaterar utskottet

att den särskilda åtalsregeln i vapenlagen redan i dag ger allmänheten

visst utrymme att lämna in vapen för vilka tillstånd saknas. Något behov

av vapenamnesti i dagsläget har inte heller ansetts föreligga från

Rikspolisstyrelsens sida. Utskottet är mot denna bakgrund för närvarande

inte berett att förorda införandet av en tillfällig vapenamnesti.

När det sedan gäller frågan om ljuddämpare i vissa fall skall undantas

från tillståndskravet kan konstateras att det i ovan redovisade

departementspromemoria föreslagits en uppmjukning av tillståndsgivningen i

syfte att förebygga hörselskador. Förslaget ligger i linje med motionärernas

önskemål. Utskottet vill inte föregripa det beredningsarbete som pågår

inom Justitiedepartementet.

Vad slutligen gäller förslagen om en översyn av bestämmelserna rörande

vapenförvaring kan utskottet konstatera att frågan om en kriminalisering

av överträdelse av förvaringsbestämmelserna för några år sedan behandlades

i utskottet. Utskottet delade då regeringens bedömning att något behov

av kriminalisering inte förelåg. Utskottet har alltjämt denna uppfattning.

Som framgått ovan har Rikspolisstyrelsen nyligen utfärdat nya föreskrifter

om hur skjutvapen och ammunition skall förvaras. Det pågår sålunda ett

kontinuerligt arbete runt dessa frågor. Något uttalande från riksdagen

när det gäller förvaringsbestämmelserna i övrigt är därför i dagsläget

inte påkallat.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju203, Ju231, Ju240,

Ju243, Ju244, Ju284 och Ju329 samt motionerna Ju352 och Ju412 i här

aktuella delar.

Övrigt

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett motionsyrkande om en möjlighet

för kommuner att förbjuda kamphundar på offentlig plats, ett motionsyrkande

med en begäran om en översyn av anmälningar mot ordningsvakter, ett

antal motionsyrkanden om rätten att begära alkoholtest för personer som

omhändertagits enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade

personer m.m., tre motionsyrkanden om allmän kameraövervakning samt ett

motionsyrkande om inrättande av medborgarkontor i syfte att avlasta

polisen uppgifter.

Utskottet föreslår, huvudsakligen med hänvisning till pågående beredning,

att samtliga motionsyrkanden avslås.

Jämför reservationerna 24-28.

Kamphundar

I motion Ju247 (kd) begärs att det införs en möjlighet för kommuner att

meddela förbud mot kamphundar på allmän plats.

Hundansvarsutredningen avlämnade betänkandet Hund i rätta händer - Om

hundägarens ansvar (SOU 2003:46) i maj 2003. Utredningen anför att

farliga hundar inte är ett enhetligt problem utan kan ha vitt skilda

orsaker i olika fall. - Det konstateras att det i dag ställs högre krav

på hundägares kontroll över sina hundar än tidigare. Vidare sägs att

det har tillkommit vissa företeelser som skapar rädsla och osäkerhet i

samhället, t.ex. att hundar används som vapen. Mot bakgrund bl.a. härav

blir slutsatsen att den nuvarande tillsynslagen inte är anpassad för

dagens förhållanden vad gäller olika typer av problem med farliga hundar

och hundägare.

Utredaren föreslår därför en ny lag om tillsyn över hundar och katter.

Hundar skall enligt den föreslagna tillsynslagen hållas under sådan

tillsyn och skötas på ett sådant sätt som med hänsyn till deras natur

och övriga omständigheter krävs för att förebygga att de orsakar skador

eller avsevärda olägenheter. Ägaren eller innehavaren av en hund skall

precis som i dag ha ett strikt ansvar för skador som hunden orsakar. Om

tillsynen över en hund brister får polismyndigheten meddela förelägganden

och förbud. Polismyndigheten skall även få besluta om att omhänderta en

hund om inte mindre ingripande åtgärder är tillräckliga. Efter utredning

skall polismyndigheten få sälja, på annat sätt överlåta eller avliva

hunden. För att förebygga framtida problem orsakade av personer som

visat sig vara grovt olämpliga att hantera hundar skall polismyndigheten

kunna förbjuda sådana personer att ha hand om hundar. Den föreslagna

tillsynslagen ger polismyndigheten möjlighet att omhänderta en omärkt

hund eller en hund utan någon ägare antecknad i det befintliga centrala

hund- och ägarregistret.

Betänkandet bereds inom Regeringskansliet.

Utskottet behandlade ett liknande yrkande våren 2004 (bet. 2003/04:JuU15 s.

23 f.). Utskottet, som inte ville föregripa den pågående beredningen

inom Regeringskansliet, avstyrkte motionen.

Utskottet har inte någon annan uppfattning i dag och avstyrker bifall

till motion Ju247.

Anmälningar mot ordningsvakter

I motion Ju465 (kd) begärs en översyn av hanteringen av anmälningar mot

ordningsvakter.

De grundläggande bestämmelserna i fråga om ordningsvakter finns i lagen

(1980:578) om ordningsvakter. De innebär i huvudsak följande. Ordningsvakter

får förordnas att tjänstgöra bl.a. vid allmänna sammankomster,

cirkusföreställningar, offentliga tillställningar, bad- och campingplatser

samt lokaler där alkoholdrycker serveras. Ordningsvakter får också

förordnas att tjänstgöra vid säkerhetskontroll i domstolar enligt vad

som anges i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol. Vidare

får, om det finns ett särskilt behov och det är av väsentlig betydelse

från allmän synpunkt, ordningsvakter förordnas även i annat fall.

Till ordningsvakt får endast den förordnas som med hänsyn till laglydnad

och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget och har fyllt 20 men

inte 65 år. Det ankommer på Rikspolisstyrelsen eller polismyndigheterna

att fatta beslut om att förordna ordningsvakter. Närmare bestämmelser

om ordningsvakters kvalifikationskrav, utbildning och åligganden finns

i ordningsvaktsförordningen (1980:589) samt Rikspolisstyrelsens

föreskrifter och allmänna råd om ordningsvakter (RPSFS 2003:10, FAP 692-1).

Inom Justitiedepartementet har det gjorts en översyn av olika frågor

som rör ordningsvakter som redovisats i departementspromemorian

Ordningsvakter och väktare (Ds 2003:50). I promemorian föreslås bl.a. att

anmälningar mot ordningsvakter när det gäller brott i tjänsten skall

handläggas på samma sätt som anmälningar mot anställda vid polisen.

Promemorian bereds inom Regeringskansliet. Utskottet har inhämtat att

en lagrådsremiss planeras till efter sommaren 2005.

Utskottet behandlade ett liknande yrkande under det föregående riksmötet.

Motionen avstyrktes med hänvisning till pågående beredningsarbete (bet.

2003/04:JuU15 s. 23 f.).

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i frågan. Motion Ju465 bör

avslås i här behandlad del.

Alkoholtest

I motionerna Ju301 (m), Ju415 (m), Ju469 (kd), Ju473 (fp) och Ju510

(fp) efterfrågas bl.a. en översyn av frågan om rätten för personer som

omhändertagits enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade

personer m.m. att begära ett alkoholtest.

Lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB) trädde i kraft

den 1 januari 1977. Samtidigt avskaffades bestämmelserna i brottsbalken

om straffansvar för fylleri. När reglerna i LOB infördes avsåg de att

skapa en grundval för ett nytt förhållningssätt beträffande omhändertagande

och behandling av personer som är berusade på allmän plats. Det var i

första hand fråga om en social skyddslagstiftning där omsorgen om den

enskilda individen skulle komma i förgrunden (prop. 1975/76:113, bet.

1975/76:JuU37).

Av 1 § LOB framgår att den som anträffas så berusad av alkoholdrycker

eller annat berusningsmedel att han inte kan ta hand om sig själv eller

annars utgör en fara för sig själv eller för någon annan får omhändertas

av en polisman. Om det behövs med hänsyn till den omhändertagnes tillstånd

skall han så snart det kan ske undersökas av läkare (3 §). En omhändertagen

person som inte bereds vård på sjukhus eller annars kan friges får hållas

kvar. Den omhändertagne får i det sammanhanget tas i förvar om det är

nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet (4 §). Polisman som

omhändertagit någon enligt LOB skall så skyndsamt som möjligt anmäla

åtgärden till sin förman. Har omhändertagandet inte redan upphört, skall

förmannen omedelbart pröva om åtgärden skall bestå (5 §). Den omhändertagne

skall friges så snart det kan ske utan men för honom själv och anledning

till omhändertagande inte längre föreligger. Frigivandet skall dock

alltid äga rum senast inom åtta timmar efter omhändertagandet, om det

inte är förenligt med den omhändertagnes eget intresse att han får

kvarstanna kortare tid därutöver (7 §). I Rikspolisstyrelsens föreskrifter

och allmänna råd om omhändertagande av berusade personer (RPSFS 2000:57,

FAP 023-1) ges anvisningar om hur LOB skall tillämpas. Enligt gällande

bestämmelser finns det inte någon möjlighet för polisen att kontrollera

promillehalten alkohol på en person som har omhändertagits enligt LOB.

I departementspromemorian Omhändertagande av berusade personer enligt

LOB (Ds 2001:31) behandlas förutsättningarna för den s.k. förmansprövningen

enligt 5 § LOB, förutsättningarna för att ta alkoholutandningsprov på

omhändertagna personer och vem som skall ha ansvar för förvaring av

personer som omhändertagits med stöd av LOB. När det gäller

alkoholutandningsprov är det utredarens uppfattning att det i dag finns ett

påtagligt behov av en reglering som gör det möjligt för polisen att ta

alkoholutandningsprov på personer som omhändertagits enligt LOB. Det

som framför allt gör det angeläget att införa regler om alkoholutandningsprov

är de svårigheter polisen har vid bedömande av berusningsgrad och

hälsotillstånd hos personer med t.ex. mycket hög alkoholkoncentration i

blodet eller när det är fråga om blandmissbruk av alkohol, droger,

tabletter och andra preparat. Utredningen pekar i sammanhanget på att

några av de dödsfall som inträffat i polisarrester under de senaste

åren varit sådana där den omhändertagne har haft en mycket hög

alkoholkoncentration i blodet och drabbats av akut alkoholförgiftning eller

intagit alkohol i kombination med droger och där polisen i samband med

omhändertagandet inte uppmärksammat att den omhändertagnes tillstånd

varit kritiskt. Ett alkoholutandningsprov bör även enligt utredningen

kunna tas när det behövs för att avgöra om det över huvud taget föreligger

grund för ett omhändertagande. Det finns flera sjukdomstillstånd, t.ex.

diabetes och epilepsi, som kan medföra att en person ger intryck av

att vara berusad trots att han inte har druckit alkohol. En möjlighet

att ta alkoholutandningsprov kan också vara av värde från rättssäkerhetssynpunkt

i sådana fall då det berättigade i ett omhändertagande ifrågasätts. När

det gäller hänsynen till den enskildes integritet menar utredningen

vidare att det bör beaktas om den berusade på grund av sitt tillstånd

omhändertagits av polis och blivit förd till polisstation och redan

därigenom fått utstå ett betydande intrång i integriteten. Det ytterligare

integritetsintrång som följer av att den omhändertagne skall blåsa i en

apparat för bestämmande av berusningsgraden får anses ringa i jämförelse

med det frihetsberövande som har skett. En viktig aspekt är vidare att

det här är fråga om en åtgärd som inte syftar till bestraffning av den

omhändertagne utan provtagningen i stället har till syfte att utröna om

den omhändertagnes tillstånd är så kritiskt att han omgående behöver

föras till sjukhus för läkarbehandling.

Promemorian har remissbehandlats och bereds inom Justitiedepartementet.

Utskottet har inhämtat att frågan om en rättighet att begära

alkoholutandningsprov i samband med omhändertagande kan belysas inom ramen för

den beredning som pågår av departementspromemorian Omhändertagande av

berusade personer enligt LOB.

Utskottet anser att beredningen av den aktuella departementspromemorian

inte bör föregripas och föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju301,

Ju415, Ju469, Ju473 och Ju510.

Allmän kameraövervakning

I motionerna Ju317 (v) och Ju497 (s) begärs att tillsynen gällande allmän

kameraövervakning skall föras över från länsstyrelserna till Datainspektionen.

I motion Ju317 begärs dessutom att ansvaret för att pröva ansökningar

om tillstånd till allmän kameraövervakning skall föras över från

länsstyrelserna till Datainspektionen. I motion Ju412 (fp) begärs att

tillstånd alltid skall krävas vid allmän kameraövervakning. Motionärerna

menar här att kameraövervakning visserligen är ett viktigt komplement

som brottsförebyggande åtgärd men att hänsynen till den personliga

integriteten kräver ett tillståndsförfarande i varje enskilt fall.

Lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning innehåller bestämmelser om

användningen av övervakningsutrustning (allmän kameraövervakning). Lagen

skiljer mellan allmän kameraövervakning som kräver tillstånd och sådan

som bara kräver anmälan. Sålunda är det enligt 11 § under vissa

förutsättningar tillräckligt med anmälan vid allmän kameraövervakning i

banklokal, lokal hos ett kreditmarknadsföretag eller postkontor. Vidare

får övervakningskamera på vissa villkor sättas upp i butikslokal, dock

inte i restaurang eller annat näringsställe (12 §). I vissa närmare

angivna fall krävs varken tillstånd eller anmälan (7-9 §§). Det gäller

t.ex. övervakning som polismyndighet bedriver i syfte att förebygga

eller förhindra brott. Upplysning om allmän kameraövervakning skall som

huvudregel lämnas genom tydlig skyltning eller på något annat verksamt

sätt (3-4 §§). Tillstånd meddelas av länsstyrelsen (15 §). Tillstånd

skall meddelas om intresset av sådan övervakning väger tyngre än den

enskildes intresse av att inte bli övervakad. Vid denna bedömning skall

särskilt beaktas bl.a. om övervakningen behövs för att förebygga brott

(6 §). Länsstyrelsens beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol

(29 §).

Tillsynen över allmän kameraövervakning är uppdelad mellan länsstyrelsen

och Datainspektionen. Länsstyrelsen skall se till att allmän kameraövervakning

av platser dit allmänheten har tillträde bedrivs enligt bestämmelserna

i lagen om allmän kameraövervakning. Datainspektionens tillsyn avser

övervakningens förenlighet med personuppgiftslagen (1998:204) på platser

dit allmänheten inte har tillträde.

Kameraövervakningsutredningen tar upp frågan om att flytta över

tillsynsuppgiften från länsstyrelsen till Datainspektionen (se SOU 2002:110

s. 181 f.). Det sker mot bakgrund av att det i andra länder som utredningen

studerat ankommer på dataskyddsmyndigheten att utöva tillsyn på området.

Utredningen konstaterar att lagen om allmän kameraövervakning är en i

huvudsak väl fungerande lagstiftning. Länsstyrelsen har sedan år 1977

haft ansvaret för tillståndsgivning och tillsyn av kamerahanteringen.

Även om vissa förbättringar kan behövas anser utredningen att länsstyrelsen

väl fyller de krav som man kan ställa på ett kontrollorgan. Länsstyrelsen

bör därför enligt utredningen även i fortsättningen vara tillståndsmyndighet

och ha tillsynsuppgiften enligt lagen om allmän kameraövervakning.

Utredningen berör även frågan om tillståndsplikten vid allmän kameraövervakning

bör tas bort helt. En tidigare utredning (SOU 1996:88 s. 128 f.) övervägde,

men avvisade möjligheten att ersätta tillståndsförfarandet med regler

som anger under vilka förutsättningar kameraövervakning fick bedrivas

och med straffbestämmelser som kriminaliserade sådan integritetskränkande

kameraövervakning som inte kunde godtas. Kameraövervakningsutredningen

gör dock samma bedömning som 1996 års utredning - att modellen med en

huvudregel om tillstånd för att bedriva allmän kameraövervakning bör

vara kvar.

Kameraövervakningsutredningens betänkande bereds i Regeringskansliet.

En lagrådsremiss planeras till hösten 2005.

I sammanhanget bör även nämnas att en parlamentariskt sammansatt kommitté

ser över skyddet för den personlig integriteten. Integritetsskyddskommittén

skall kartlägga och analysera sådan lagstiftning som rör den personliga

integriteten och överväga om regeringsformens bestämmelser om skyddet

för den personliga integriteten i 2 kap. 3 § andra stycket bör ändras,

och i så fall föreslå en ny grundlagsreglering. Vidare skall kommittén

överväga om det, vid sidan av befintlig lagstiftning, behövs generellt

tillämpliga bestämmelser till skydd för den personliga integriteten,

och i så fall lämna förslag till en sådan reglering. Kommittén skall

slutredovisa sitt arbete senast den 30 mars 2007 (dir. 2004:51).

Utskottet anförde vid behandlingen av en liknande motion vid det föregående

riksmötet, om överflyttande av tillsynen av allmän kameraövervakning

till Datainspektionen, att utskottet inte med hänvisning till beredningsläget

bör uttala sig i frågan (bet. 2003/04:JuU14 s. 12 f.).

Utskottet kan inte se att denna fråga kommit i något annat läge än våren

2004. Utskottet anser alltså alltjämt att riksdagen med hänvisning till

beredningsläget inte bör uttala sig i frågan. Utskottet har samma

uppfattning när det gäller frågan om att föra över ansvaret för prövningar

av ansökningar gällande allmän kameraövervakning från länsstyrelserna

till Datainspektionen och frågan om tillstånd till kameraövervakning

alltid skall krävas med hänsyn till den personliga integriteten. När

det gäller den sistnämnda frågan noterar utskottet att den omfattas av

Integritetsskyddskommitténs uppdrag. Riksdagen bör avslå motion Ju497

och motionerna Ju317 och Ju412 i nu behandlade delar.

Medborgarkontor

I motion Ju501 (fp) begärs att medborgarkontor skall inrättas i kommunerna

för att avlasta polisen från rutinmässiga förfrågningar.

Av 1 § lagen (2004:543) om samtjänst vid medborgarkontor följer att

statliga myndigheter, en kommun eller ett landsting får ingå avtal att

för varandras räkning lämna upplysningar, vägledning, råd och annan

sådan hjälp till enskilda och i övrigt handlägga enklare förvaltningsärenden

med de begränsningar som följer av lagen eller att använda varandras

personal till att utföra sådan verksamhet.

Utskottet kan konstatera att nuvarande lagstiftning ger kommuner och

polis möjlighet att samverka genom att utföra vissa förvaltningsuppgifter

för varandras räkning. Utskottet kan i dag inte se annat än att den

nuvarande regleringen är väl avvägd. Utskottet avstyrker motion Ju501

i nu behandlad del.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Språktest, punkt 1 (v)

av Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om språktest. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:Ju350 yrkande 1.

Ställningstagande

Det särskilda provet i svenska vid antagningen till polisutbildningen

innebär att personer som inte har svenska som modersmål diskrimineras.

Språktest görs inte vid ansökan till någon annan högskoleutbildning.

Kravet för att söka till polisutbildningen är godkänd gymnasiesvenska.

Mot bakgrund härav bör provet i svenska vid antagningen till

polisutbildningen tas bort. Om det visar sig att en elev har bristfälliga

kunskaper i svenska får detta i stället åtgärdas under utbildningstiden.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder för att tillgodose vad

jag här anfört.

2. Antagning till polisutbildning m.m., punkt 2 (m, fp, kd, c)

av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin

Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om antagning till polisutbildning m.m. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ju465 yrkande 11, 2004/05:Ju489

yrkande 7, 2004/05:Ju501 yrkandena 14, 18 och 19 samt 2004/05:Sf365

yrkande 22, bifaller delvis motion 2004/05:Ju350 yrkande 2 och avslår

motion 2004/05:Ju392.

Ställningstagande

Den etniska och kulturella sammansättningen hos den svenska polisen bör

spegla befolkningens sammansättning i stort. Mångfald inom polisen är

viktig bl.a. för att öka förtroendet för polisen och för att tillföra

nödvändig kunskap till polisväsendet. Andelen antagna till polisutbildningen

med annan etnisk eller kulturell bakgrund än svensk - särskilt personer

av utomeuropeisk härkomst - måste därför öka. Polisen bör därför skyndsamt

skaffa sig en sammanhållen strategi för att rekrytera poliser av annan

härkomst än svensk. Rekryteringsprocessen måste därtill ändras i syfte

att säkerställa att de bäst lämpade poliserna antas till polisutbildningen.

Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som föranleds av

vad vi nu anfört. Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna

Ju465, Ju489, Ju501 och Sf365 i nu behandlade delar. Motion Ju392 bör

avslås.

3. Hatbrott och rasistiska brott i polisutbildningen, punkt 3 (kd)

av Peter Althin (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om hatbrott och rasistiska brott i polisutbildningen.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Sf365 yrkande 23.

Ställningstagande

Många poliser inom polisväsendet har inte tillräckliga kunskaper om

hatbrott och rasistiska brott. Polisutbildningen bör därför i större

utsträckning än i dag innehålla obligatoriska moment som behandlar

hatbrott och rasistiska brott.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som tillgodoser vad

jag nu anfört.

4. Samarbete mellan HBT-organisationer och polisen, punkt 4 (v, mp)

av Rolf Olsson (v) och Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om sambarbete mellan HBT-organisationer och

polisen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U257 yrkande 15.

Ställningstagande

Våldsbrottslighet i enkönade parrelationer är en mer dold brottslighet

än våldsbrottslighet mellan män och kvinnor, eftersom det finns fördomar

som försvårar upptäckten av denna våldsbrottslighet. Resultatet är att

många bi- och homosexuella kvinnor och män lever otrygga i sina egna

hem.

Polisen är en viktig yrkeskategori när det gäller att motverka brott

mot HBT-personer. För att polisen skall bli bättre på att utreda dessa

brott och att bemöta dessa brottsoffer behövs kompetenshöjande insatser.

Polisen bör därför ha ett tätare samarbete med HBT-organisationer. Ett

sådant samarbete skulle såväl öka polisens kunskaper i HBT-frågorna som

öka förtroendet för polisen inom denna brottsutsatta grupp.

Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som föranleds av

vad vi nu anfört.

5. Polisens vapenträning, punkt 6 (v)

av Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om polisens vapenträning. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:Ju350 yrkande 4.

Ställningstagande

En hög kompetensnivå hos polisen avseende vapenhantering är viktig,

särskilt från säkerhetssynpunkt. Det är därför angeläget att alla poliser

har möjlighet till kontinuerlig och kostnadsfri vapenträning.

Det får ankomma på regeringen att tillse att enhetliga regler för

polisers vapenträning införs.

6. Polisforskning, punkt 7 (m, fp, c)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan

Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om polisforskning. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:Ju365.

Ställningstagande

I dag bedrivs forskning kring polisarbete vid olika lärosäten runt om

i landet, men den sker oftast vid de juridiska eller kriminologiska

institutionerna. Forskning bedrivs också på Brottsförebyggande rådet

(BRÅ). Den forskning som bedrivs är bra, men för att polisorganisationen

skall utvecklas är det nödvändigt att poliserna själva med sin stora

erfarenhet av praktiskt polisarbete får omsätta sina kunskaper i

polisforskning.

Regeringen bör få i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder med anledning

av vad vi anfört.

7. Vidareutbildning för poliser m.m., punkt 8 (m, fp, c)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan

Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om vidareutbildning för poliser m.m. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju501 yrkandena 10-13 och 17 samt avslår

motion 2004/05:Ju505.

Ställningstagande

Utbildningsinsatserna behöver utvecklas och samordnas för samtliga

brottsbekämpande myndigheter. I dag bedriver de brottsbekämpande

myndigheterna i huvudsak sin utbildning inom den egna organisationen. Vidare

saknar polisen och tullen en allmän obligatorisk vidareutbildning.

Regelbundet återkommande fortbildningar, liksom specialistutbildning för

bl.a. bekämpning av narkotikabrott och organiserad brottslighet, måste

därför införas.

Regeringen utser polisens högsta chefer: rikspolischefen och länspolismästare.

Dessa chefer kan med sitt ledarskap påverka hela polisväsendet. Regeringen

måste därför tydligt redovisa vad den har för kriterier när den utser

dessa chefer. Vidare bör de regionala polisstyrelserna garanteras

inflytande över tillsättandet av regionala och lokala chefer inom

polisväsendet.

Svensk polis måste också bli bättre på ledarskap. Bristerna i ledarskap

leder inte bara till att effektiviteten blir sämre i verksamheten utan

även till att den enskilda polisens arbetsmiljö riskerar att försämras.

Det behövs därför en nationell kvalitetssäkrad organisations- och

ledningsstruktur, en förstärkt nationell chefs- och ledarskapsutbildning

och en förbättrad kontakt med extern kvalificerad forskning kring

ledarskap.

Utrednings- och underrättelseverksamheten inom polisen skulle därtill

vinna på att fler specialister anställs.

Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att

tillgodose vad vi här anfört. Därmed tillstyrker vi bifall till motion

Ju501 i nu behandlade delar. Motion Ju505 bör däremot avslås av riksdagen.

8. Brottsmisstänkta poliser, punkt 10 (fp)

av Torkild Strandberg (fp) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om brottsmisstänkta poliser. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Ju501 yrkande 29 och avslår motion 2004/05:Ju371.

Ställningstagande

Det är inte lämpligt att polisen själv utreder misstankar om att enskilda

poliser begått brott. Det får aldrig råda någon tvekan om att sådana

brott utreds lika noggrant och opartiskt som andra brott. En fristående

utredningsenhet bör därför inrättas för att utreda brott där poliser är

misstänkta gärningsmän. Regeringen har redan påbörjat ett utredningsarbete

i syfte att skapa en helt ny fristående utredningsenhet. I stället bör

lämpligen Justitiekanslern ta ansvar för dessa prövningar.

Det bör ankomma på regeringen att låta utreda frågan i den föreslagna

riktningen. Vi ställer oss alltså bakom motion Ju501 i denna del. Motion

Ju371 bör inte föranleda någon åtgärd från riksdagen.

9. Polisens arbetsmetoder, punkt 11 (c)

av Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om polisens arbetsmetoder. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Ju489 yrkande 2 och avslår motionerna 2004/05:Ju272

yrkandena 1-6 och 2004/05:Ju474 yrkande 4.

Ställningstagande

När lojaliteten mot samhället i dess helhet är stor brukar frekvensen

av vissa typer av brott, såsom oplanerade tillgreppsbrott, skattebrott,

bedrägeri mot samhällsinstitutioner och bestickning, vara särskilt låg.

För att återupprätta och behålla medborgarnas förtroende måste samhället

i ord och handling visa att brott inte accepteras, oavsett brottets art.

Fler poliser och större anslag till åklagarväsendet möjliggör att

småbrotten kan prioriteras högre än i dag. Det är hög tid att begreppet

nolltolerans får styra den repressiva delen av kriminalpolitiken.

Regeringen bör få i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder med anledning

av vad jag nu anfört. Jag ställer mig alltså bakom motion Ju489 i nu

behandlad del. Motion Ju272 och motion Ju474 i nu behandlad del bör

inte föranleda någon åtgärd från riksdagen.

10. Användning av handfängsel, punkt 12 (m, fp, c)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan

Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om användning av handfängsel. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Ju380.

Ställningstagande

Dagens regler om hur handfängsel får användas under transporter är

otillfredsställande. Förutsättningarna för användning av handfängsel är

för snävt utformade och bör i högre utsträckning medge användning i

förebyggande syfte. Den omhändertagnes intresse av integritet kan inte

anses trädas för när av en utvidgad möjlighet att använda handfängsel.

Reglerna om när sådana fängsel får användas bör således mjukas upp.

Det får ankomma på regeringen att låta utreda frågan med denna inriktning

och återkomma till riksdagen med ett förslag till lagändring.

11. En nationell underrättelseenhet, punkt 13 (fp)

av Torkild Strandberg (fp) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om en nationell underrättelseenhet m.m. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju501 yrkandena 5, 6 och 9.

Ställningstagande

Polisen bör arbeta mer underrättelsestyrt i stället för händelsestyrt.

Genom att inhämta och analysera information om brottslighet kan polisen

arbeta effektivare och ingripa i tid. Den information som ett sådant

arbetssätt ger måste i hög omfattning få styra polisens prioriteringar

och resursfördelning.

Samordning måste också ske med andra brottsbekämpande myndigheter för

att få ut mer av satsade resurser. Ett nationellt underrättelsecentrum

eller en ny underrättelseenhet bör därför snarast skapas.

När det gäller operativ och taktisk ledning inom polisen visar erfarenheterna

från händelserna vid EU-mötet i Göteborg år 2001 behovet av en samordnad

operativ och taktisk ledning inom polisen. Detta gäller såväl mellan

olika polismyndigheter som mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen.

Det krävs tydliga riktlinjer från Rikspolisstyrelsen om hur dessa

ledningsfrågor skall hanteras vid stora arrangemang, särskilt om det

finns risk för ordningsstörningar.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder för att tillgodose vad

vi här anfört.

12. En avdelning för Internetrelaterad brottslighet vid Rikspolisstyrelsen,

punkt 14 (m, fp, kd, c)

av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin

Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om en avdelning för Internetrelaterad brottslighet

vid Rikspolisstyrelsen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju486

yrkande 9.

Ställningstagande

Internet används i allt högre grad som ett hjälpmedel för tillverkning,

handel och bruk av narkotika. Det är inte fråga om en ny brottslighet

utan bara ett nytt verktyg för en äldre typ av kriminalitet. För att

möta denna och annan brottslighet behöver polisen tillgång till modern

teknik och en effektiv organisation med tillräcklig kapacitet. Detta

saknas i dag inom polisen. En avdelning för kontinuerlig kamp mot

Internetrelaterad brottslighet bör därför inrättas centralt vid

Rikspolisstyrelsen.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder för att tillgodose vad

vi här anfört.

13. Polisstyrelserna, punkt 16 (kd, c)

av Peter Althin (kd) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om polisstyrelserna. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:Ju465 yrkande 6.

Ställningstagande

Dagens system för styrning av polisen tillgodoser inte i tillräcklig

omfattning medborgarnas berättigade krav på inflytande över den lokala

polisverksamheten. Detta är särskilt beklagligt eftersom polisen i grund

och botten är till för medborgarna. Tiden får därför anses mogen för

att utvärdera det nya styrsystemet inom polisen. En sådan utvärdering

bör även avse frågan om polisstyrelsernas möjligheter att i praktiken

genomföra respektive polismyndighets verksamhetsplan. Innan en sådan

utvärdering är färdig bör inga nya organisationsförändringar göras inom

polisen.

Det får ankomma på regeringen att tillsätta en utredning i enlighet med

vad vi här anfört.

14. Arbetsmiljöfrågor m.m., punkt 17 (m, fp, kd, c)

av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin

Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om arbetsmiljöfrågor m.m. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2004/05:Ju465 yrkande 5 och 2004/05:Ju501 yrkandena 7 och 8

samt bifaller delvis motion 2004/05:Ju350 yrkande 5.

Ställningstagande

För att kunna åtgärda de problem och brister som finns i polisens

arbetsmiljö krävs det ett ökat samarbete mellan samtliga länspolismyndigheter

i dessa frågor. En bättre arbetsmiljö kan också skapas genom att

ledarskapet förbättras, vilket är ett ansvar som åvilar såväl

länspolismyndigheterna

som Rikspolisstyrelsen. Tillgången till arbetsmiljöhandledning och det

psykosociala omhändertagandet inom polisen måste förbättras. Därtill

behöver arbetstidsavtalen utvärderas.

Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att

tillgodose vad vi här anfört.

15. Arbetsmiljöfrågor m.m., punkt 17 (v)

av Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om arbetsmiljöfrågor m.m. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:Ju350 yrkande 5 och avslår motionerna 2004/05:Ju465

yrkande 5 och 2004/05:Ju501 yrkandena 7 och 8.

Ställningstagande

Poliser möter dagligen människor i kris. Inom många andra yrkeskategorier

som möter människor i kris vore det otänkbart att inte tillhandahålla

handledning till personalen för att hjälpa dem att bearbeta sina

upplevelser. Inom polisen finns huvudsakligen s.k. krishandledning i samband

med större händelser. För att förbättra polisens arbetsmiljö är det

angeläget att personalhandledning blir en obligatorisk del i polisens

verksamhet.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som tillgodoser vad

jag här anfört.

Det anförda innebär att jag ställer mig bakom motion Ju350 i nu behandlad

del. Motionerna Ju465 och Ju501 i nu behandlade delar bör inte föranleda

någon åtgärd från riksdagen.

16. Hot och våld mot poliser m.m., punkt 18 (m, fp, kd, c)

av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin

Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om hot och våld mot poliser m.m. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Ju496 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Hot och våld mot poliser blir allt vanligare, inte minst från kriminella

nätverk. Detta leder till att det blir allt svårare att rekrytera poliser

som arbetar i yttre tjänst direkt mot kriminella nätverk. En utredning

måste tillsättas för att se över denna fråga. Inom ramen för den bör

även övervägas förändringar när det gäller ersättningen till de poliser

och andra inom staten som utsätts för hot och våld. I dag erhåller dessa

personer ersättning från Brottsoffermyndigheten. Enligt vår mening bör

i stället ett system inrättas där staten ersätter drabbade anställda på

annat sätt.

Det bör ankomma på regeringen att låta utreda dessa frågor.

17. Polisens utrustning, punkt 19 (fp, kd, c)

av Peter Althin (kd), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och

Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om polisens utrustning. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2004/05:Ju465 yrkande 7 och 2004/05:Ju501 yrkandena 27 och

28.

Ställningstagande

Det är angeläget att polisen snarast får tillgång till alternativa vapen

till batong och pistol, såsom elpistol och pepparsprej, för att i största

möjliga utsträckning kunna ingripa utan att förorsaka allvarliga skador.

Polisen måste också få tillgång till bl.a. skyddade fordon för att

kunna upplösa våldsamma folkmassor med så liten risk för skador som

möjligt för både demonstranter och poliser. Slutligen måste polisen

även ges ett modernt och fungerande radiokommunikationssystem som täcker

hela landet.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder i enlighet med vad vi

här anfört.

18. Digitala fotografier, punkt 20 (m, fp, kd, c)

av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin

Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om digitala fotografier. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2004/05:Ju253 och 2004/05:Ju416.

Ställningstagande

Nuvarande lagstiftning tillåter inte polisen att arbeta med digitala

fotobanker. Att kunna använda sig av denna nya teknik är viktigt för

polisens spaningsarbete. En lagändring bör därför å det snaraste komma

till stånd för att åtgärda denna brist.

Det får ankomma på regeringen att beakta det anförda vid det pågående

beredningsarbetet.

19. Beredskapspolisen, punkt 21 (m, fp, kd, c)

av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin

Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om beredskapspolisen. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2004/05:Ju326 och 2004/05:Ju489 yrkande 8.

Ställningstagande

Polisen är bättre skickad än regeringen att bedöma behovet av att sätta

in särskilda beredskapspoliser. Beslutanderätten om att kalla in

beredskapspoliser bör därför föras över från regeringen till Rikspolisstyrelsen.

Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att

tillgodose vad vi här anfört.

20. Straffskärpning vid vapenbrott m.m., punkt 22 (m, fp, kd, c)

av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin

Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om straffskärpning vid vapenbrott m.m. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ju231 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ju352

yrkande 5 och 2004/05:Ju412 yrkande 17.

Ställningstagande

Det krävs ett flertal åtgärder för att minska möjligheterna för kriminella

personer att få tillgång till illegala vapen. Här kan nämnas att straffet

för vapenbrott bör skärpas. En annan fråga som bör övervägas är om

innehav av vapen på allmän plats skall räknas som grovt vapenbrott.

Regeringen bör därtill redovisa vilka insatser som görs för att begränsa

förekomsten av illegala vapen.

Det får ankomma på regeringen att i den pågående beredningen av

vapenlagstiftningen tillgodose vad vi här anfört.

21. Tillfällig vapenamnesti, punkt 23 (m, fp, kd, c, mp)

av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c), Leif Björnlod (mp), Hillevi Engström

(m) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om tillfällig vapenamnesti. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Ju243 och 2004/05:Ju329.

Ställningstagande

En mängd åtgärder krävs för att minska antalet illegala vapen i Sverige.

En av flera möjliga åtgärder är att införa en tidsbegränsad vapenamnesti.

En sådan prövades under månaderna juli-september år 1993. Under den

perioden lämnades ett stort antal vapen och en stor mängd ammunition in

till polisen. Det är nu dags att ånyo införa en tidsbegränsad vapenamnesti.

Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett

förslag som tillgodoser vad vi här anfört.

22. Ljuddämpare vid jakt, punkt 24 (m, c)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ljuddämpare vid jakt. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:Ju240.

Ställningstagande

Vapenlagens regler bör ändras på så sätt att ljuddämpare till jaktvapen

i klass 1, som reducerar ljudstyrkan till 125 decibel, skall betraktas

som vapentillbehör och därmed undantas från tillståndsplikten. Även om

ljuddämpare används till jaktvapen klass 1 kommer ett avlossat skott

att höras på mycket långt håll, men det farliga ljud som skadar hörseln

tas bort. En annan fördel med ljuddämpare är att rekylen minskar. Någon

ökad kriminell användning av dessa ljuddämpare kan inte förväntas.

Dessutom innebär ett ökat användande av ljuddämpare att bullerstörningarna

från skjutbanor som ligger i relativt nära anslutning till bebyggelse

minskar.

Det får ankomma på regeringen att i det fortsatta beredningsarbetet

avseende vapenlagstiftningen tillgodose vad vi här anfört.

23. Vapenförvaring, punkt 25 (c)

av Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om vapenförvaring. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:Ju244 och avslår motionerna 2004/05:Ju203 och 2004/05:Ju284.

Ställningstagande

Det finns exempel på att gamla och obrukbara skjutvapen som borde kunna

ställas ut på museer inte kan visas upp på grund av att tillstånd till

vapeninnehav av dessa skjutvapen inte meddelas. En översyn av dessa

regler behöver därför göras.

Det får ankomma på regeringen att låta utreda frågan och återkomma till

riksdagen med ett förslag till lagändring. Jag ställer mig alltså bakom

motion Ju244. Motionerna Ju203 och Ju284 bör avslås av riksdagen.

24. Anmälningar mot ordningsvakter, punkt 27 (kd)

av Peter Althin (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om anmälningar mot ordningsvakter. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Ju465 yrkande 1.

Ställningstagande

Antalet ordningsvakter och väktare ökar i Sverige. Utvecklingen går mot

en alltmer privatiserad ordningsmakt. I det sammanhanget är det viktigt

att uppmärksamma att en person som t.ex. anmäler en ordningsvakt för

misshandel har svårt att hävda sin rätt. I dag leder de flesta anmälningar

mot ordningsvakter till att förundersökningen läggs ned eller till att

ordningsvakten gör en motanmälan om våld mot tjänsteman. Det behövs en

samlad bild av vad som sker med anmälningarna mot ordningsvakter.

Regeringen bör ges i uppdrag att tillsätta en utredning med den inriktning

jag förordat.

25. Alkoholtest för omhändertagna personer m.m., punkt 28 (m, fp, kd,

c)

av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin

Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om alkoholtest för omhändertagna personer m.m.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ju301 yrkandena 1 och 2,

2004/05:Ju415 yrkandena 1-3, 2004/05:Ju469, 2004/05:Ju473 och 2004/05:Ju510.

Ställningstagande

Personer som omhändertagits enligt lagen (1976:511) om omhändertagande

av berusade personer m.m. (LOB) har i dag ingen rätt att kräva att ett

alkoholtest görs. För den enskilde kan det därför bli svårt att bevisa

att ett oriktigt omhändertagande gjorts. Utöver att ha ett värde ur

rättsäkerhetssynpunkt kan ett alkoholtest också ha en betydelse vid

bedömningen av den omhändertagnes tillstånd ur medicinsk synpunkt.

Avsaknad av objektiv information såsom promillehalt kan leda till att en

person oriktigt framstår som berusad när hans eller hennes uppträdande

i själva verket beror på sjukdom. Det kan också leda till att en hög

promillehalt som innebär en risk för alkoholförgiftning inte uppmärksammas

i tid. Den nuvarande ordningen är därför oacceptabel.

Regeringen bör beakta det som nu anförts inom ramen för beredningen av

departementspromemorian Omhändertagande av berusade personer enligt LOB

och återkomma till riksdagen med ett lagförslag.

26. Allmän kameraövervakning, punkt 29 (fp)

av Torkild Strandberg (fp) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om allmän kameraövervakning. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:Ju412 yrkande 14 och avslår motionerna

2004/05:Ju317 yrkande 4 och 2004/05:Ju497.

Ställningstagande

Övervakning med kamera kan utgöra ett komplement till andra viktiga

brottsförebyggande åtgärder. Kameraövervakning medför dock påtagliga

risker för intrång i den personliga integriteten och skall därför

användas enbart när intresset av sådan övervakning väger tyngre än

integritetsintrånget. För att säkerställa en väl avvägd bedömning krävs

därför ett tillståndsförfarande i varje enskilt fall.

Regeringen bör beakta det som nu anförts inom ramen för beredningen av

Kameraövervakningsutredningens betänkande och återkomma till riksdagen

med ett lagförslag. Detta innebär att vi ställer oss bakom motion Ju412

i nu behandlad del. Motion Ju497 och motion Ju317 i denna del bör avslås.

27. Allmän kameraövervakning, punkt 29 (v)

av Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om allmän kameraövervakning. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Ju317 yrkande 4 och 2004/05:Ju497 samt

avslår motion 2004/05:Ju412 yrkande 14.

Ställningstagande

I dag är ansvaret för tillstånd och tillsyn i fråga om allmän

kameraövervakning fördelade på olika myndigheter. Det bör tas ett samlat grepp

om dessa frågor. Ansvaret bör sammanföras till en myndighet. Härigenom

skulle bl.a. intresset av en enhetlig rättsutveckling bättre tillgodoses.

I ett internationellt perspektiv framstår det som lämpligt att uppgiften

läggs på Datainspektionen.

Regeringen bör beakta det som nu anförts inom ramen för beredningen av

Kameraövervakningsutredningens betänkande och återkomma till riksdagen

med ett lagförslag. Detta innebär att jag ställer mig bakom motion Ju497

och motion Ju317 i nu behandlad del. Motion Ju412 i denna del bör avslås.

28. Medborgarkontor, punkt 30 (fp)

av Torkild Strandberg (fp) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 30

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om medborgarkontor. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:Ju501 yrkande 23.

Ställningstagande

Medborgarkontor bör inrättas i kommunerna. Sådana medborgarkontor skulle

kunna avlasta polisen en betydande del av de mera rutinmässiga förfrågningar

som görs.

Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett

lagförslag som säkerställer att ökade möjligheter ges till att inrätta

medborgarkontor i enlighet med vad vi här anfört.

Särskilda yttranden

1. Antagning till polisutbildning m.m., punkt 2 (v)

Rolf Olsson (v) anför:

En av polisväsendets målsättningar måste vara att spegla landets

befolkningssammansättning i så stor utsträckning som möjligt. Andelen

kvinnor och personer med annan etnisk bakgrund än svensk inom poliskåren

måste därför öka. Rekryteringen av personer med utländsk härkomst

fungerar inte tillfredställande. I den handlingsplan för mångfaldsfrågor

inom polisen som lagts fram lämnas förslag som kan ha betydelse för

rekryteringen av personer med utländsk härkomst. Eftersom handlingsplanen

bereds väljer jag att inte reservera mig.

2. Akademiska inslag i polisutbildningen, punkt 5 (v, mp)

Rolf Olsson (v) och Leif Björnlod (mp) anför:

Utskottet föreslår i betänkandet ett tillkännagivande som svar på

motionsönskemål från bl.a. vänsterpartiet att regeringen bör se över frågan

om att vissa utbildningsmoment i polisutbildningen automatiskt skall ge

akademiska poäng. En planerad utredning skall därutöver belysa

förutsättningarna för att göra om polisutbildningen till en helt eller delvis

akademisk utbildning. Detta är positiva steg i rätt riktning. Vi

förutsätter att kommande utredning lägger fram förslag som innebär att

tydliga steg tas mot en högskoleutbildning. I annat fall återkommer vi

i frågan.

3. Etik och moral m.m., punkt 9 (v)

Rolf Olsson (v) anför:

En polis i aktiv tjänst utsätts för stora påfrestningar inte minst på

det psykiska planet, genom t.ex. hot, verbala påhopp och meddelande av

dödsbud. Utbildningen inom polisen i fråga om etik, moral och mental

träning är därför viktig. Jag utgår från att regeringen följer dessa

frågor.

4. Brottsmisstänkta poliser, punkt 10 (m)

Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Hillevi Engström (m) anför:

En

polis som är misstänkt för brottslig verksamhet bör kunna avstängas

från sin tjänst under utredningstiden. Det är inte tillräckligt att

omplacera den misstänkte polisen med bibehållen möjlighet till

myndighetsutövning. Det är inte heller lämpligt att sjukskriva den misstänkte

polisen. Dessa frågor ligger enligt vår mening inom ramen för det nu

planerade utredningsarbetet. Vi har därför valt att inte reservera oss

till förmån för motion Ju371.

5. Polisens arbetsmetoder, punkt 11 (m, fp)

Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Hillevi

Engström (m) och Karin Granbom (fp) anför:

Det är viktigt att polisen tar till sig effektiva polisiära metoder som

praktiseras i andra länder. Här kan t.ex. nämnas att i New York används

ett antal polisiära metoder som skulle kunna vara intressanta att

tillämpa i Sverige, t.ex. ökad patrullering i stadsmiljön.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:Ju203 av Ulf Sjösten och Patrik Norinder (båda m):

Riksdagen beslutar om en översyn av bestämmelserna för innehav och

förvaring av skjutvapen.

2004/05:Ju231 av Torsten Lindström (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen skall återkomma med förslag till

ändring av vapenlagen i enlighet med vad som i motionen anförs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om en redovisning av insatser för att minska förekomsten

av illegala vapen.

2004/05:Ju240 av Jan-Evert Rådhström och Tomas Högström (båda m):

Riksdagen beslutar att ljuddämpare som reducerar den farliga knallen på

klass 1-vapen till 125 decibel skall betraktas som vapentillbehör och

undantas från licenstvång.

2004/05:Ju243 av Lena Adelsohn Liljeroth (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tillfällig vapenamnesti.

2004/05:Ju244 av Håkan Larsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av reglerna för museers förvaring av

skjutvapen.

2004/05:Ju247 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att skyndsamt ändra nuvarande ordningslag (1993:1617) för att

möjliggöra för kommuner att i sina lokala ordningsföreskrifter införa

ett förbud mot s.k. kamphundar att vistas på offentlig plats.

2004/05:Ju253 av Luciano Astudillo (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om en ändring av polisdatalagen.

2004/05:Ju262 av Jörgen Johansson (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en parlamentarisk översyn görs av attitydförändringarna

inom svensk polis.

2004/05:Ju272 av Göran Lindblad (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att införa effektivare polisiära metoder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om Compstat.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om Impact.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om Accountability.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att specifika resurser behövs för specifika resultat.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att även medborgare utan fribrev skall kunna känna

sig trygga.

2004/05:Ju284 av Hans Backman (fp):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av

vapenlagen så att straff införs för brott mot vapenbestämmelserna.

2004/05:Ju301 av Margareta Pålsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om alkoholtest av omhändertagna personer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av lagen (1976:511) om omhändertagande av

berusade personer m.m.

2004/05:Ju308 av Ragnwi Marcelind (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bättre samordning mellan polismyndigheter och bättre utnyttjande

av befintlig teknik för bl.a. positionering.

2004/05:Ju317 av Lars Ohly m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Datainspektionen skall ta över ansvaret för

tillstånd för och kontroll av kameraövervakning.

2004/05:Ju324 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att etik och värderingar tillsammans med religionskunskap

skall vara obligatoriska ämnen i polisutbildningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att upprätta ett etiskt policydokument för

polisen.

2004/05:Ju325 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det i varje polisdistrikt skall finnas en

polispräst/pastor/diakon.

2004/05:Ju326 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen begär att regeringen flyttar beslutanderätten över beredskapspolisen

från regeringen till Rikspolisstyrelsen.

2004/05:Ju329 av Eskil Erlandsson och Claes Västerteg (båda c):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till införande av

period då s.k. allmän vapenamnesti kan införas i Sverige i enlighet med

vad i motionen anförs.

2004/05:Ju350 av Rolf Olsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att språktest som en förutsättning för intagning till

Polishögskolan snarast skall avskaffas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs att rekryteringen till Polishögskolan skall ses över.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att förutsättningarna för att göra polisutbildningen

till en fullvärdig högskoleutbildning skall utredas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att gemensamma krav för polisens vapenträning och

vapenhantering skall införas.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att handledning skall vara en obligatorisk del av

polisarbetet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att polisens interna utbildning i frågor som rör etik

och moral måste utvecklas.

2004/05:Ju352 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på skärpning

av vapenlagen i syfte att komma åt illegal vapenhantering i kriminella

kretsar, i enlighet med vad som anförs i motionen.

2004/05:Ju365 av Ulf Sjösten och Cecilia Magnusson (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att tydligare koppla forskning inom polisområdet

till polispersonal på olika nivåer som har praktisk erfarenhet av

polisarbete.

2004/05:Ju371 av Magdalena Andersson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om avstängning av polis.

2004/05:Ju380 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om värdet av att förse gripna personer med handbojor under

transporter.

2004/05:Ju392 av Cecilia Wikström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den lokala polismyndigheten i respektive län skall få ett

ökat inflytande vid antagningen av polisaspiranter till landets

polishögskolor.

2004/05:Ju412 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kameraövervakning.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skärpt lagstiftning mot vapenbrott.

2004/05:Ju415 av Ulrika Karlsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av lagen (1976:511) om omhändertagande av

berusade personer m.m.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om alkoholtest vid omhändertagande enligt lagen (1976:511)

om omhändertagande av berusade personer m.m.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om register vid omhändertagande enligt lagen (1976:511)

om omhändertagande av berusade personer m.m.

2004/05:Ju416 av Anna Lilliehöök och Anita Sidén (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om polisens möjlighet att använda digitala bildregister.

2004/05:Ju465 av Olle Sandahl m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av anmälningarna mot ordningsvakter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om det akuta behovet av åtgärder mot arbetsmiljöproblemen

inom polisen.

6. Riksdagen begär att regeringen omgående utvärderar det nya

styrsystemet inom polisen samt ser över länspolisstyrelsernas reella

möjligheter att genomföra verksamhetsplanen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tillgång till alternativa vapen för polisen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om värdet av etnisk och kulturell mångfald inom polisen.

2004/05:Ju469 av Olle Sandahl m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en översyn av möjligheten till alkoholtest vid

omhändertaganden enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade

personer (LOB).

2004/05:Ju473 av Torkild Strandberg m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om rätt till alkoholtest i samband med omhändertagande av berusad.

2004/05:Ju474 av Tobias Krantz m.fl. (fp, m, kd, c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om Jönköpings län som försöksregion för att pröva den s.

k. New York-modellen i Sverige.

2004/05:Ju486 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en avdelning för kontinuerlig kamp mot Internetrelaterad

brottslighet.

2004/05:Ju489 av Johan Linander m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att införa nolltolerans som metod.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om breddad rekrytering, specialisering och forskning vid

polishögskolorna.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att delegera ansvaret för att besluta om insatser av

den särskilda beredskapspolisen till Rikspolisstyrelsen.

2004/05:Ju496 av Ulf Sjösten och Cecilia Magnusson (båda m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en utredning om hot och våld mot poliser och andra

utsatta inom rättsväsendet tillsätts.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att polisen i större utsträckning måste få möjlighet

att arbeta i utsatta områden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna bör ta

fram en strategi över hur utsatta poliser skall stöttas så att de kan

och vågar arbeta i utsatta områden.

2004/05:Ju497 av Mats Berglind och Majléne Westerlund Panke (båda

s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Datainspektionen ges tillsynsansvaret för samtliga

övervakningskameror i landet.

2004/05:Ju501 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om underrättelsestyrd verksamhet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skapandet av en ny underrättelseenhet, nationellt

underrättelsecentrum (NUC).

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utvärdera polisens arbetstidsavtal.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att förbättra polisens arbetsmiljö och ge utbildning

och fortbildning i ledarskap.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en samordnad operativ och taktisk ledning

inom polisen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör redovisa kriterierna för utnämnandet

av de högsta cheferna.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att de regionala polisstyrelserna skall garanteras

ett inflytande över tillsättandet av regionala och lokala chefer.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en grundläggande polischefsutbildning.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att samordna utbildningen hos brottsbekämpande

myndigheter.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att rekrytering till polisutbildningarna måste ses

över.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att reformera polisutbildningen och att öka

akademiseringen på densamma.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om fler specialister bland poliserna.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om mångfald inom poliskåren.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en sammanhållen strategi för att rekrytera poliser

av annan härkomst än svensk.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om upprättandet av fungerande medborgarkontor i kommunerna.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att förbättra polisens utrustning.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att polisen bör förfoga över ett modernt och kraftfullt

radiokommunikationssystem över hela Sverige.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skapa en fristående utredningsenhet för att utreda

brott där poliser är misstänkta gärningsmän, inom ramen för Justitiekanslerns

ansvarsområde.

2004/05:Ju505 av Åsa Lindestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om gemensam utbildning för polis, tull och militärer.

2004/05:Ju510 av Lennart Kollmats (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det införs en rättighet för omhändertagna personer att

begära och få genomfört ett alkotest.

2004/05:U257 av Lars Ohly m.fl. (v):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att införa ett samarbete mellan HBT-organisationer

och polisen.

2004/05:Sf365 av Sven Brus m.fl. (kd):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att rättsväsendet aktivt bör arbeta för att rekrytera

personer med invandrar- och minoritetsbakgrund till utbildning och

anställning inom polisen, domstolsväsendet och kriminalvården.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att frågan kring hur man hanterar hatbrott och

rasistiska brott ingår i polisutbildningen.