Bet. 2004/05:JUU32

Justitieutskottets betänkande

2004/05:JUU32

Tillträdesförbud

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2004/05:77 Lag om

tillträdesförbud vid idrottsarrangemang jämte två motioner som väckts

med anledning av propositionen.

I propositionen föreslås en ny lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang.

Innebörden av den nya lagen är att en person får förbjudas att få

tillträde till och vistas på en inhägnad plats huvudsakligen avsedd för

idrottsutövning när idrottsarrangemang anordnas på platsen av en

idrottsorganisation (tillträdesförbud). Den som bryter mot ett tillträdesförbud

döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Tillträdesförbud

får beslutas, om det på grund av särskilda omständigheter finns risk

att personen kommer att begå brott under kommande idrottsarrangemang.

Tillträdesförbudet skall gälla för en viss tid, högst ett år, men kan

förlängas med som mest ett år i taget. Beslut om tillträdesförbud fattas

av allmän åklagare efter ansökan av den idrottsorganisation som anordnar

det eller de arrangemang som förbudet avses skydda eller av

specialidrottsförbundet inom Sveriges Riksidrottsförbund för den aktuella

idrottsverksamheten. Åklagarens beslut kan prövas av allmän domstol.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag och avslår

motionerna.

I ärendet finns fem reservationer (m, fp, kd, c).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om tillträdesförbud vid

idrottsarrangemang,2. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:77.

2. Tillträdesförbud även för personer under 15 år m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju34 yrkande 1 och 2004/05:Ju35

yrkande 1.

Reservation 1 (m, fp, kd)

Reservation 2 (c)

3. Idrottsarrangemang som anordnas av annan än idrottsorganisation

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju34 yrkande 2.

Reservation 3 (m, fp, kd, c)

4. Tillträdesförbud vid andra typer av arrangemang

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju35 yrkande 2.

Reservation 4 (fp, c)

5. Brott och ordningsstörningar i affärslokaler

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju34 yrkande 3.

Reservation 5 (m, fp, kd, c)

Stockholm den 28 april 2005

På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan Pehrson (fp),

Britta Lejon (s), Rolf Olsson (v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask

(m), Helena Frisk (s), Peter Althin (kd), Elisebeht Markström (s), Jeppe

Johnsson (m), Göran Norlander (s), Johan Linander (c), Joe Frans (s),

Cecilia Magnusson (m), Kerstin Andersson (s), Leif Björnlod (mp),

Christer Erlandsson (s) och Karin Granbom (fp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Brott och ordningsstörningar vid idrottsarrangemang och i affärslokaler

har varit föremål för diskussioner och överväganden i lagstiftningssammanhang

under lång tid. Möjligheterna att genom någon form av straffsanktionerat

förbud utestänga personer från arrangemangen och lokalerna har därvid

kommit i fokus.

Trygghetsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande Trygghet mot brott

- Rollfördelning och samverkan (SOU 1995:146) att bestämmelsen om olaga

intrång skulle utvidgas till att avse även platser dit allmänheten har

tillträde. Förslaget ledde inte till lagstiftning.

Inom Justitiedepartementet utarbetades därefter en promemoria med förslag

till en särskild lag om tillträdesförbud (Ds 2002:25). Enligt förslaget

skulle en idrottsorganisation eller en näringsidkare kunna förbjuda en

person att under viss tid få tillträde till och vistas på en idrottsanläggning

eller i en affärslokal. Promemorians förslag mötte kritik vid

remissbehandlingen. Remisskritiken riktade sig främst mot förslaget avseende

affärslokaler. Den fick till följd att det inte utarbetades någon

lagrådsremiss i fråga om något av förslagen.

Inom Justitiedepartementet har därefter upprättats en ny departementspromemoria

med förslag till en lag om tillträdesförbud (Ds 2004:40). Promemorian

har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns

tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju 2004/6907/L5).

Lagrådet har granskat förslaget, och regeringen har följt de synpunkter

som Lagrådet lämnat.

Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Justitieutskottet har berett kulturutskottet tillfälle att yttra sig

över propositionen jämte följdmotioner. Kulturutskottets yttrande finns

i bilaga 3.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att skyddet mot brottslighet under idrottsarrangemang

förstärks. Det föreslås ske genom att det införs en lag om tillträdesförbud

vid idrottsarrangemang, som innebär i huvudsak följande.

En person får förbjudas att få tillträde till och vistas på en inhägnad

plats huvudsakligen avsedd för idrottsutövning när idrottsarrangemang

anordnas på platsen av en idrottsorganisation (tillträdesförbud). Den

som bryter mot ett tillträdesförbud döms till böter eller fängelse i

högst sex månader. Tillträdesförbud får inte avse den som är under 15

år.

Tillträdesförbud får beslutas, om det på grund av särskilda omständigheter

finns risk för att personen kommer att begå brott under kommande

idrottsarrangemang. Brottet skall till sin typ vara sådant att det kan

anses vara ägnat att störa ordningen eller säkerheten under arrangemanget.

Sådana brott kan t.ex. vara misshandel och skadegörelse. Vid riskbedömningen

skall särskilt beaktas om personen tidigare har begått ett sådant brott

under eller annars i samband med idrottsarrangemang. Brott som personen

begått före 15 års ålder får inte beaktas.

Tillträdesförbud skall gälla för en viss tid, högst ett år, men kan

förlängas med som mest ett år i taget. Beslut om tillträdesförbud fattas

av allmän åklagare. Tillträdesförbud får beslutas på ansökan av den

idrottsorganisation som anordnar det eller de arrangemang som förbudet

avses skydda. Också specialidrottsförbundet inom Sveriges Riksidrottsförbund

för den aktuella idrottsverksamheten får ansöka om förbud. Åklagarens

beslut kan prövas av allmän domstol. Åklagaren får häva eller ändra ett

förbud, om det på grund av ändrade förhållanden finns skäl till det.

För förfarandet hos åklagaren gäller vissa särskilda regler i lagen om

tillträdesförbud vid idrottsarrangemang och därutöver vissa bestämmelser

i förvaltningslagen (1986:223). Domstolens handläggning regleras enligt

särskilda bestämmelser i den nya lagen och i övrigt enligt lagen (1996:242)

om domstolsärenden. I vissa fall kan frågan om förbud prövas i mål om

allmänt åtal för brott.

I propositionen föreslås vidare att lagen (1998:620) om belastningsregister

skall gälla även uppgifter om tillträdesförbud.

I propositionen berörs också frågan om det bör införas en möjlighet att

vid straffansvar utestänga personer från affärslokaler.

Den nya lagen och ändringarna i lagen om belastningsregister föreslås

träda i kraft den 1 juli 2005.

Utskottets överväganden

Lag om tillträdesförbud

I propositionen föreslås att skyddet mot brottslighet under idrottsarrangemang

förstärks. Det föreslås ske genom att det införs en lag om tillträdesförbud

vid idrottsarrangemang. Lagen innebär att det blir möjligt att avlägsna

en person som överträtt ett förbud beslutat av åklagare att vistas på

en inhägnad plats huvudsakligen avsedd för idrottsutövning. Vidare kan

straffansvar följa vid en sådan överträdelse.

Behovet av ett stärkt skydd mot den idrottsrelaterade brottsligheten

skall ses mot bakgrund av att det under 1990-talet i många fall har

förekommit brott i samband med idrottsarrangemang. Återkommande inslag

vid arrangemangen har varit s.k. läktarvåld och annat våld inne på och

utanför idrottsarenor men också användning av pyrotekniska varor utan

tillstånd inne på arenorna, skadegörelsebrott och annan brottslighet.

Problemen förekommer fortfarande, främst i samband med fotbolls-,

ishockey- och bandymatcher. Idrottsorganisationerna har visserligen redan

i dag ett system för att avstänga personer från sina arrangemang.

Möjligheter att avlägsna eller straffrättsligt ingripa mot den som överträder

ett sådant förbud saknas dock. Som redovisas i propositionen (s. 21)

har därför företrädare för idrottsrörelsen under lång tid efterlyst ett

straffansvar för den som överträder förbud att närvara vid idrottsarrangemang.

Det finns visserligen möjligheter att ingripa mot här aktuella beteenden

redan i dag eftersom de utgör brott. Straffprocessuella tvångsmedel kan

normalt sett tillgripas mot dem som är misstänkta för brott. Vidare ger

polislagen (1984:387) möjligheter att avvisa eller avlägsna personer

för att de stör eller utgör en omedelbar fara för den allmänna ordningen

eller för att avvärja att de begår brott. Polisen använder även särskilda

supporterpoliser som bl.a. samarbetar med idrottsföreningar, arenaägare

och supportergrupper för att förebygga brottslighet och analyserar

hotbilden inför varje match så att polisen och arrangören kan vidta

lämpliga säkerhetsåtgärder. Dessutom gör idrottsrörelsen fortlöpande

stora ansträngningar för att öka säkerheten i samband med och under

idrottsarrangemangen. Idrottsorganisationerna arbetar också med en

förebyggande verksamhet för ungdomar i syfte att introducera ungdomarna

i en supporterkultur som tar avstånd från bråk och liknande.

Enligt vad som anges i propositionen (s. 16) förekommer trots detta

idrottsanknuten brottslighet i en inte obetydlig omfattning. Brotten

drabbar polismän och ordningsvakter. De drabbar också privatpersoner

och andra enskilda. Även allmänheten påverkas genom att trivseln och

känslan av trygghet försämras. Dessutom kan brottsligheten få särskilt

allvarliga konsekvenser i den speciella miljö som idrottsarrangemangen

utgör. Vid arrangemangen samlas ofta ett stort antal människor på en

begränsad yta. Våldsamheter på läktarna, otillåten användning av

pyrotekniska varor, skadegörelsebrott och andra brott kan medföra eller

innebära fara för svåra personskador och omfattande ekonomiska skador.

Enligt gällande rätt bestämmer normalt den som med äganderätt eller

annan rätt förfogar över en plats vem som får vistas där. Straffbestämmelsen

om olaga intrång gäller dock inte när den som har förbjudits att besöka

en plats ändå gör det, om platsen är tillgänglig för allmänheten. Därmed

gäller inte heller polislagens möjligheter att avvisa eller avlägsna en

person från platsen i syfte att avvärja en brottslig gärning. Detta

innebär att en idrottsorganisation som anordnar ett idrottsarrangemang

på en plats dit allmänheten har tillträde visserligen kan förbjuda en

viss person att närvara vid arrangemanget, t.ex. därför att han eller

hon tidigare har gjort sig skyldig till våldsbrott under organisationens

idrottsarrangemang. Det saknas dock möjligheter att avlägsna eller

straffrättsligt ingripa mot den som överträder ett sådant förbud. Det

kan därför hävdas att rätten att utestänga vissa personer inte kan utövas

på ett effektivt sätt. Samtidigt har anordnaren enligt ordningslagen

(1993:1617) ett ansvar för att upprätthålla ordning och säkerhet vid

arrangemangen.

Kulturutskottet har i sitt yttrande framhållit att olika åtgärder som

idrottsrörelsen vidtagit för att bemästra problemen med brott i samband

med idrottsarrangemang tyvärr har visat sig otillräckliga. En väg som

prövats är att förbjuda vissa särskilt brottsbenägna personer att besöka

idrottsevenemang. Sådana förbud har dock inte haft den önskade effekten,

bl.a. därför att det inte funnits någon möjlighet att avlägsna eller

straffrättsligt ingripa mot den som överträtt ett sådant förbud.

Kulturutskottet välkomnar därför regeringens förslag att införa en lag om

tillträdesförbud vid idrottsarrangemang. Enligt kulturutskottet är

förslaget väl ägnat att göra tillträdesförbuden mer verkningsfulla och

att i förlängningen minska den idrottsrelaterade brottsligheten och

skapa större säkerhet vid idrottsarrangemang.

Justitieutskottet delar kulturutskottets bedömning att de tillträdesförbud

som idrottsrörelsen hittills själv beslutat om inte varit tillräckligt

effektiva. Mot den bakgrunden ser utskottet positivt på att det införs

en möjlighet för åklagare att fatta beslut om att vid straffansvar

utestänga vissa brottsbenägna personer från idrottsarrangemang. Härigenom

tillgodoses behovet av att förstärka skyddet mot den idrottsrelaterade

brottsligheten genom fler ingripandemöjligheter för att motverka brott

och därigenom öka tryggheten och trivseln i samband med idrottsarrangemang.

I sammanhanget bör framhållas att lagstiftningen även kan förväntas

åstadkomma en förebyggande och avskräckande effekt bland presumtiva

brottslingar och minska nyrekryteringen till de grupper som ägnar sig

åt idrottsrelaterad brottslighet. Det sistnämnda är av särskild vikt i

fråga om unga personer.

Utskottet anser att även övriga i propositionen föreslagna ändringar är

påkallade och lämpligt avvägda.

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag.

Tillträdesförbud även för personer under 15 år m.m.

I motion Ju34 (m) anförs att brott begångna av en person före 15 års

ålder skall kunna beaktas vid riskbedömningen i samband med beslut om

tillträdesförbud. I motion Ju35 (c) föreslås att reglerna om tillträdesförbud

även skall avse den som är under 15 år.

I det av utskottet nyss tillstyrkta förslaget till lag om tillträdesförbud

vid idrottsarrangemang har det uttryckligen angetts dels att tillträdesförbud

inte får avse den som är under 15 år (1 § andra stycket), dels att brott

som personen begått före 15 års ålder inte får beaktas vid riskbedömning

enligt lagen (2 § andra stycket). I propositionen (s. 34 f.) anför

regeringen som skäl för sina förslag i nu aktuella delar bl.a. följande.

En utgångspunkt vid bedömningen av hur personer under 15 år skall

behandlas är att det inte får dömas till påföljd för brott som någon begått

före 15 års ålder (1 kap. 6 § brottsbalken). Det innebär samtidigt att

den som är under 15 år saknar möjlighet att få skuldfrågan för en påstådd

brottslig gärning prövad. Detsamma gäller den som är 15 år eller äldre

men som begått gärningen innan han eller hon fyllt 15 år. Vidare skulle

en överträdelse av ett tillträdesförbud, som beslutats efter en

riskbedömning där sådana gärningar beaktats, inte kunna medföra straffansvar

för den som inte fyllt 15 år. Enligt regeringens mening bör sådana

gärningar inte kunna åberopas i en riskbedömning och läggas till grund

för tillträdesförbud.

Beträffande frågan om personer under 15 år ändå skall kunna få

tillträdesförbud anför regeringen att personerna inte skulle kunna lagföras

för överträdelser av förbuden. De bör inte heller underkastas en sådan

process som föreslås för hanteringen av frågor om tillträdesförbud.

Till detta kommer att det framstår som inkonsekvent att den som är under

15 år skulle kunna bli föremål för förbud medan den som är äldre inte

kan få förbud med anledning av brott före 15 års ålder. Riskbedömningen

för personer under 15 år skulle vidare riskera att bli en helt annan än

den som skall göras för andra personer. Åklagaren skulle tvingas bortse

från påstådda brottsliga gärningar.

Utskottet delar i och för sig motionärernas uppfattning att rekryteringen

till grupper som ägnar sig åt idrottsrelaterad brottslighet bör motarbetas.

Övervägande skäl talar dock emot motionärernas förslag. Utskottet anser,

i likhet med regeringen, att rättssäkerhetsskäl talar emot båda förslagen

eftersom skuldfrågan sällan är klar när den misstänkte är under 15 år.

Förslaget om att tillträdesförbud även skall avse den som är under 15

år framstår därtill som inkonsekvent i förhållande till straffmyndiga

personer eftersom en överträdelse av tillträdesförbudet inte kan medföra

straffansvar för den som är under 15 år. Utskottet anser alltså, i likhet

med regeringen, att brott som begåtts före 15 års ålder inte skall

beaktas vid riskbedömningen i samband med beslut om tillträdesförbud och

att tillträdesförbud inte skall kunna avse personer under 15 år. Utskottet

föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju34 och Ju35 i nu behandlade

delar.

Idrottsarrangemang som anordnas av annan än idrottsorganisation

I motion Ju34 (m) föreslås att tillträdesförbud skall kunna beslutas

även om det är annan än en idrottsorganisation som anordnar

idrottsarrangemanget, t.ex. företag och sponsorer.

I propositionen föreslås att tillträdesförbud får avse idrottsarrangemang

som anordnas av en idrottsorganisation (1 § första stycket). I

författningskommentaren till det aktuella lagrummet (s. 58 f.) anges att med

idrottsorganisationer avses idrottsföreningar som är anslutna till ett

specialidrottsförbund inom Sveriges Riksidrottsförbund samt idrottsaktiebolag

och alliansföreningar som har en koppling till de vanliga idrottsföreningarna.

Dessutom avses specialidrottsförbunden, som anordnar landskamper, och

specialidrottsdistriktsförbunden. Förbud får därutöver även avse

idrottsarrangemang som anordnas av andra idrottsorganisationer.

Det anförda innebär att tillträdesförbud kan avse arrangemang som

anordnas av den organiserade idrottsrörelsen eller av andra

idrottsorganisationer.

Enligt propositionen (s. 29) är det dock främst arrangemang som ordnas

av den organiserade idrottsrörelsen som har drabbats av den idrottsanknutna

brottsligheten. Idrottsevenemang som arrangeras av andra idrottsorganisationer,

t.ex. vissa föreningar för kampsport, har hitintills varit relativt

förskonade från problem med idrottsanknuten brottslighet. De intressen

som lagstiftningen syftar till att skydda gör sig dock enligt regeringen

också gällande avseende de sistnämnda evenemangen.

Utskottet konstaterar att frågan om tillträdesförbud bör kunna beslutas

oberoende av vem som anordnar idrottsarrangemanget ytterst handlar om

att bestämma ett straffbart område. Det är därför viktigt att begränsa

möjligheten till situationer där det verkligen är påkallat med ett förbud.

Här beaktar utskottet att idrottsarrangemang på sådana platser som

skall omfattas av lagstiftningen oftast anordnas av idrottsorganisationer

och inte av t.ex. fysiska personer. Det har inte heller framkommit några

uppgifter som visar att det finns något väsentligt behov av att

tillträdesförbud skall kunna beslutas i fall då annan än idrottsorganisation

anordnar idrottsarrangemang. Utskottet gör därför, liksom de flesta

remissinstanser, bedömningen att endast idrottsarrangemang arrangerade

av idrottsorganisationer bör omfattas. Några större svårigheter att i

rättstillämpningen avgöra vad som avses med idrottsorganisationer kan

utskottet inte förutse. Motion Ju34 bör i denna del avslås.

Tillträdesförbud vid andra typer av arrangemang

I motion Ju35 (c) begärs att tillträdesförbud även skall kunna beslutas

för andra evenemang än idrottsarrangemang, t.ex. musikarrangemang.

Utskottet konstaterar att propositionen inte uppmärksammar förekomsten

av eventuell brottslighet i samband med andra typer av arrangemang än

idrottsarrangemang. Utskottet har inte heller i övrigt någon information

om att det förekommer någon brottslighet vid t.ex. musikarrangemang som

är av samma karaktär och omfattning som vid idrottsarrangemang. Utskottet

har sålunda i dagsläget inget underlag för att föreslå en ordning som

innebär att tillträdesförbud skulle kunna omfatta även andra arrangemang

än idrottsarrangemang. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion

Ju35 i nu behandlad del.

Brott och ordningsstörningar i affärslokaler

I motion Ju34 (m) efterfrågas ett förstärkt skydd vid brott och

ordningsstörningar i affärslokaler genom att vissa personers tillträde till

affärslokaler förbjuds.

I propositionen (s. 17 f.) gör regeringen bedömningen att skillnaden

mellan den föreslagna regleringen av tillträdesförbud för idrottsarrangemang

och en eventuell reglering om tillträdesförbud för affärslokaler är

sådan att det finns skäl att nu endast överväga och föreslå

lagstiftningsåtgärder som tar sikte på att förstärka skyddet för

idrottsarrangemang.

Regeringen motiverar sitt ställningstagande i huvudsak enligt följande.

När det gäller affärslokaler har dessa en stor och ofta avgörande

betydelse för den enskildes dagliga livsföring. Han eller hon måste t.ex.

kunna handla mat, uträtta ärenden på bank och apotek och kanske besöka

en optiker. Ett straffsanktionerat förbud att besöka vissa affärslokaler

skulle därför kunna drabba den enskilde hårt. Detta gäller särskilt i

fråga om mindre orter med endast ett mycket begränsat urval affärslokaler,

t.ex. matvaruaffärer eller banklokaler. Sådana hänsyn till grundläggande

behov gör sig inte gällande i samma utsträckning i fråga om förbud att

närvara vid idrottsarrangemang. När det gäller affärslokaler skulle

dock frågan behöva övervägas noggrant.

Ett straffsanktionerat förbud att besöka affärslokaler skulle dessutom

kunna innebära ett större ingrepp i den grundlagsfästa rörelsefriheten

och därmed kräva särskilda överväganden.

En särskilt viktig skillnad mellan idrottsarrangemangen och affärslokalerna

är enligt regeringen att idrottsorganisationerna redan har ett system

för att avstänga personer från sina arrangemang. Beslut om avstängning

fattas efter en formell hantering, som innefattar kommunicering med den

enskilde. Beslutet dokumenteras och den avstängde underrättas om innehållet.

Beslutet kan i regel omprövas på begäran av honom eller henne.

Idrottsorganisationerna har även särskild personal vid sina arrangemang, bl.

a. ordningsvakter, som t.ex. kan avvisa avstängda personer i samband

med biljettkontrollen. Vid arrangemangen finns dessutom ofta polismän

närvarande. Organisationerna har alltså ett befintligt system för att

hålla oönskade personer borta från arrangemangen. Detta sammanhänger

med att de enligt ordningslagen (1993:1617) har ett ansvar för att

upprätthålla ordningen och säkerheten vid arrangemangen.

Utskottet behandlade i april 1999 (bet. 1998/99:JuU22 s. 12) en motion,

vari begärdes att de som besöker en butik trots förbud av butiksinnehavaren

skulle kunna dömas för olaga intrång. Utskottet hyste förståelse för

att en butiksinnehavare kan vilja freda sig mot t.ex. snatterier genom

att förbjuda en viss person tillträde till butiken. Utskottet ansåg

dock att beredningen av Trygghetsutredningens betänkande (SOU 1995:146)

inte skulle föregripas. Förslaget ledde, som tidigare nämnts, inte till

lagstiftning.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att brott och ordningsstörningar

är ett stort problem för många näringsidkare. Utskottet har därtill

alltjämt förståelse för att en butiksinnehavare kan vilja freda sig mot

t.ex. snatterier genom att förbjuda en viss person tillträde till butiken.

Utskottet är dock med hänvisning till de av regeringen anförda skälen

i dag inte berett att gå motionsönskemålet till mötes. Utskottet föreslår

att riksdagen avslår motion Ju34 i här behandlad del.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Tillträdesförbud även för personer under 15 år m.m., punkt 2 (m, fp,

kd)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe

Johnsson (m), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om tillträdesförbud även för personer under 15

år m.m. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju34 yrkande 1 och

avslår motion 2004/05:Ju35 yrkande 1.

Ställningstagande

Det är ett allvarligt problem att idrottsevenemang störs av personer

vilkas intresse för arrangemanget synes begränsat liksom att vissa

supportrar inte respekterar normerna för sportsligt uppträdande. För

såväl publik som utövare och arrangörer skapas otrygghet och otrivsel

samtidigt som brott begås och ungdomar dras in i mer eller mindre

kriminella nätverk. Kostnaderna för säkerhetsarrangemang i form av poliser

och vakter blir höga för både arrangörerna och samhället. Vi välkomnar

därför regeringens förslag om tillträdesförbud. Det är inte rimligt att

notoriska bråkmakare skall få förstöra arrangemang utan att det får

konsekvenser.

Vi delar dock inte utskottsmajoritetens uppfattning i följande avseende.

Vi anser att brott som begåtts före 15 års ålder skall beaktas vid

riskbedömningen för beslut om tillträdesförbud. Det finns ett tydligt

problem med nyrekrytering av yngre personer till de gäng som ställer

till bråk. Såsom förslaget utformats av regeringen blir de unga användbara

verktyg för äldre kamrater, eftersom deras uppförande inte får regelrätta

konsekvenser. Mot bakgrund av att straffmyndighetsåldern är 15 år finns

svårigheter med att förorda tillträdesförbud för yngre. Vi menar att

det kan accepteras och t.o.m. vara fostrande om det faktum att man

deltagit i eller varit initiativtagare till ordningsstörningar, förstörelse

etc. innebär att man riskerar att drabbas av konsekvenser senare. Vid

sidan av dessa konsekvenser gäller också att en person kan avvisas från

ett arrangemang om han eller hon stör den allmänna ordningen. En sådan

åtgärd torde vara tillräcklig när det gäller mycket unga.

Det får ankomma på regeringen att återkomma med lagförslag i enlighet

med vad vi nu anfört. Vi ställer oss alltså bakom motion Ju34 i nu

behandlad del. Motion Ju35 i nu behandlad del bör däremot avslås av

riksdagen.

2. Tillträdesförbud även för personer under 15 år m.m., punkt 2 (c)

av Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om tillträdesförbud även för personer under 15

år m.m. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju35 yrkande 1 och

avslår motion 2004/05:Ju34 yrkande 1.

Ställningstagande

Våld och hot i samband med idrott har blivit en allt vanligare företeelse,

och det har t.o.m. gått så långt att vissa klubbar tvingats spela

matcher utan publik. Att helt utestänga alla åskådare från en match är

i dag tillåtet även om åtgärden drabbar personer som inte skulle begå

brott, medan det inte är möjligt att vid straffansvar utestänga de

huliganer som förstör för det stora flertalet skötsamma supportrar och

andra åskådare från arenan. Jag välkomnar regeringens förslag till

tillträdesförbud för personer som tidigare begått brott i samband med

idrottsarrangemang om det finns risk för fortsatt brottslighet.

Det finns dock begränsningar i den föreslagna lagen om tillträdesförbud

som riskerar att leda till att våldet på idrottsarenorna kan fortsätta.

Straffbarhetsåldern i Sverige är i dag 15 år, och det är min mening

att den så skall förbli. Men det får inte betyda att barn under 15 år

skall kunna uppträda hur som helst utan att det får några negativa

konsekvenser för dem. Eftersom tillträdesförbudet inte skall ses som ett

utdömt straff utan som en borttagen möjlighet att få komma in på

idrottsarrangemanget menar jag att även personer under 15 år skall kunna

stängas ute från arenorna på ett effektivt sätt.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till lagstiftning

om tillträdesförbud gällande även personer under 15 år. Detta innebär

att jag ställer mig bakom motion Ju35 i nu behandlad del. Motion Ju34

i denna del bör däremot avslås av riksdagen.

3. Idrottsarrangemang som anordnas av annan än idrottsorganisation,

punkt 3 (m, fp, kd, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe

Johnsson (m), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om idrottsarrangemang som anordnas av annan än

idrottsorganisation. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju34

yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att inte bara arrangemang ordnade av "den organiserade

idrottsrörelsen" skall omfattas av lagen om tillträdesförbud. Av resonemangen

i propositionen framgår att det även skall kunna gälla idrottsaktiebolag

och alliansföreningar. Vår uppfattning är att lagens syfte måste vara

att förebygga den brottslighet som kan uppkomma vid idrottsarrangemang

oavsett anordnare. I den frågan delar vi Justitiekanslerns (JK) bedömning.

JK har pekat på att det i rättstillämpningen kan uppkomma svårigheter

när det gäller att avgränsa vad som är en idrottsorganisation. Till

detta kan enligt vår mening läggas att idrottsevenemang som ordnas av

helt fristående organisationer, företag och sponsorer givetvis bör

omfattas av samma skydd från statsmakterna som arrangemang ordnade av

den organiserade idrottsrörelsen.

Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett

lagförslag med den inriktning vi nu angett.

4. Tillträdesförbud vid andra typer av arrangemang, punkt 4 (fp, c)

av Johan Pehrson (fp), Johan Linander (c) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om tillträdesförbud vid andra typer av arrangemang.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju35 yrkande 2.

Ställningstagande

Regeringen har valt att inte alls ta upp frågan om tillträdesförbud vid

andra arrangemang än idrottsarrangemang. Vi menar att det även finns

ett växande behov av att kunna utfärda tillträdesförbud vid t.ex.

musikarrangemang. Sådana arrangemang sker dessutom ofta på samma arenor

som matcherna spelas på.

Regeringen bör få i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag

till hur tillträdesförbudslagstiftningen skall kunna tillämpas även vid

andra arrangemang och andra situationer än idrottsarrangemang.

5. Brott och ordningsstörningar i affärslokaler, punkt 5 (m, fp, kd,

c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe

Johnsson (m), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om brott och ordningsstörningar i affärslokaler.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju34 yrkande 3.

Ställningstagande

Snatterier och ordningsstörningar utgör för många affärsinnehavare stora

problem som bl.a. ur ett näringspolitiskt perspektiv inte kan accepteras.

Svårigheterna avseende avgränsningar m.m. måste gå att övervinna, och

vi anser att utskottsmajoritetens argumentation om att den enskilde

skulle drabbas hårt om han eller hon inte får tillträde till ortens

enda butik eller apotek inte är övertygande. Det är tvärtom orimligt

att en person som återkommande stjäl eller uppför sig illa skall kunna

fortsätta på samma sätt på bekostnad av andra kunders och affärsinnehavares

rättigheter. Vi utgår dessutom ifrån att åklagaren eller den som beslutar

i ett sådant ärende tar hänsyn till rådande omständigheter i eventuella

extremfall.

Det får ankomma på regeringen att till riksdagen återkomma med ett

lagförslag som tillgodoser vad vi nu anfört.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:77 Lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang:

Regeringen

föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang,

lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister.

Följdmotioner

2004/05:Ju34 av Beatrice Ask m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att även gärningar som begåtts av ungdomar under 15

år skall tas med vid riskbedömning och beslut om tillträdesförbud.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att även arrangemang anordnade av andra än

idrottsorganisationer skall kunna innefattas av lagen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett förslag om

förstärkt skydd för affärslokaler.

2004/05:Ju35 av Johan Linander m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen med

förslag på hur även tillträdesförbud skall kunna gälla dem som är under

15 år.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen med

förslag på hur även andra arrangemang än idrottsarrangemang skall kunna

använda sig av tillträdesförbud.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Kulturutskottets yttrande 2004/05:KrU2y