Bet. 2004/05:JUU33

Justitieutskottets betänkande

2004/05:JUU33

Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmålmellan EU:s medlemsstater

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2004/05:144 Internationell

rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års EU-konvention m.m,

två motioner som väckts med anledning av propositionen samt fyra motioner

som väckts under den allmänna motionstiden år 2004.

I propositionen föreslås att Sverige skall tillträda en konvention om

ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater,

ett tilläggsprotokoll till konventionen samt ett avtal mellan EU och

Island och Norge om tillämpningen av konventionen och tilläggsprotokollet.

Vidare lämnas förslag till lagstiftning som behövs för att Sverige

skall uppfylla de åtaganden som ett tillträde till överenskommelserna

medför.

Lagändringarna föreslås, med ett undantag, träda i kraft den 1 juli

2005.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag och avslår

motionerna.

I ärendet finns två reservationer (v och mp respektive m, fp, kd och c).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Sveriges tillträde till 2000 års EU-konvention m.m.

Riksdagen godkänner1. konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig

rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater,2.

protokollet av den 16 oktober 2001 till konventionen av den 29 maj 2000

om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens

medlemsstater,3. avtalet av den 19 december 2003 mellan Europeiska unionen

och Republiken Island och Konungariket Norge om tillämpningen av vissa

bestämmelser i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig

hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater och 2001 års

protokoll till denna.Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:144

punkterna 1-3.

2. Ändring i sekretesslagen

Riksdagen antar regeringens förslag i proposition 2004/05:142 till lag

om ändring i sekretesslagen (1980:100) med den ändringen att 1 kap. 4

§ ges den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 4. Därmed bifaller

riksdagen delvis propositionerna 2004/05:142 i denna del och 2004/05:144

punkt 4.

3. Övriga lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i lagen

(1991:981) om värdepappersrörelse,2. lag om ändring i lagen (1992:543)

om börs- och clearingverksamhet,3. lag om ändring i lagen (1994:2004)

om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och

värdepappersbolag,4. lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet

av sluten ungdomsvård,5. lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring

av finansiella instrument,6. lag om ändring i lagen (2000:562) om

internationell rättslig hjälp i brottmål,7. lag om ändring i lagen (2002:149)

om utgivning av elektroniska pengar,8. lag om ändring i lagen (2003:389)

om elektronisk kommunikation,9. lag om ändring i lagen (2003:1174) om

gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar,10. lag om ändring

i lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i

brottsutredningar,11. lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder,

12. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:144 punkterna 5-16.

4. Förklaring angående politiska brott

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju50.

Reservation 1 (v, mp)

5. Lagstiftning om skyddsidentiteter m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju51, 2004/05:Ju352 yrkande 20,

2004/05:Ju356, 2004/05:Ju391 och 2004/05:Ju412 yrkandena 12 och 13.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

Stockholm den 24 maj 2005

På justitieutskottets vägnar

Britta Lejon

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Britta Lejon (s), Rolf

Olsson (v), Margareta Sandgren (s), Helena Frisk (s), Peter Althin (kd),

Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson (m), Göran Norlander (s),

Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Joe Frans (s), Cecilia

Magnusson (m), Kerstin Andersson (s), Leif Björnlod (mp), Hillevi Engström

(m), Karin Granbom (fp) och Ulla Wester (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

För att förbättra det straffrättsliga samarbetet inom Europeiska unionen

antog rådet för inrikes och rättsliga frågor den 29 maj 2000 en konvention

om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater (2000

års EU-konvention). Ett tilläggsprotokoll till konventionen antogs av

rådet den 16 oktober 2001. Konventionen och tilläggsprotokollet avser

att komplettera tidigare internationella konventioner i Europa, framför

allt den grundläggande 1959 års Europarådskonvention om ömsesidig

rättslig hjälp i brottmål. 2000 års EU-konvention och tilläggsprotokollet

finns i bilagorna 5 och 6.

Vissa bestämmelser i 2000 års EU-konvention och dess tilläggsprotokoll

innebär även förändringar i Schengenkonventionen. I dessa delar gäller

de nya bestämmelserna också i förhållande till Island och Norge. För

att även övriga delar skall gälla för Island och Norge har EU och dessa

stater den 19 december 2003 träffat ett särskilt avtal om detta. Avtalet

finns i bilaga 7.

Inom Justitiedepartementet upprättades år 2004 promemorian Internationell

rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig

rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater m.m.

(Ds 2004:50). I promemorian föreslås att Sverige skall tillträda 2000

års EU-konvention, dess tilläggsprotokoll och avtalet med Island och

Norge. I promemorian lämnas också förslag till lagstiftning för att

genomföra de åtaganden som ett tillträde till dessa överenskommelser

medför. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissvaren

finns tillgänglig i Justitiedepartementet (Dnr Ju2004/10895/BIRS).

Lagrådet har granskat lagförslagen, och regeringen har i huvudsak följt

de synpunkter som Lagrådet lämnat.

Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Sverige skall tillträda 2000 års EU-konvention,

tilläggsprotokollet till konventionen och avtalet mellan EU och Island

och Norge. Vidare lämnas förslag till den lagstiftning som behövs för

att Sverige skall leva upp till de åtaganden som ett tillträde till

dessa överenskommelser medför.

Konventionen, tilläggsprotokollet och avtalet med Island och Norge

innehåller ett stort antal bestämmelser som syftar till att förbättra

det internationella rättsliga samarbetet i brottmål. Svensk rätt uppfyller

i stor utsträckning de krav som ställs upp i överenskommelserna. I vissa

avseenden behövs emellertid kompletterande bestämmelser.

I lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål görs

vissa tillägg till bestämmelserna om telefonförhör och förhör genom

videokonferens, bl.a. att kravet på samtycke från den som skall höras

genom videokonferens endast skall avse en tilltalad person. I samma lag

föreslås en skyldighet för åklagare att underrätta den ansökande staten

om det kan vara motiverat att vidta andra utredningsåtgärder än de sökta.

Bestämmelserna om användningsbegränsningar justeras till att även

omfatta spontant informationsutbyte.

Tillämpningsområdet för lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper

för brottsutredningar föreslås även omfatta grupper som inrättats med

stöd av konventionen och avtalet med Island och Norge. I den lagen införs

även grundläggande förfaranderegler om s.k. hemliga utredningar och

kontrollerade leveranser. Lagen ges ett nytt namn.

I konventionen regleras för första gången rättslig hjälp med hemlig

teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Genom konventionen utvecklas

detta samarbete - utöver vad som är möjligt enligt nuvarande regler i

lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål - mot bakgrund av

utvecklingen av ny teknik, t.ex. möjligheterna att avlyssna och övervaka

en person som finns i en annan stat. Vidare gör tekniken det möjligt

att omedelbart överföra telemeddelanden utan att den stat som bistår

med avlyssningen behöver ta upp avlyssningen.

Två nya former av rättslig hjälp, nämligen tekniskt bistånd med hemlig

teleavlyssning och hemlig teleövervakning samt tillstånd till

gränsöverskridande hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning, införs

i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Även de nuvarande

reglerna om rättslig hjälp på traditionellt sätt beträffande hemlig

teleavlyssning och hemlig teleövervakning anpassas till konventionen.

Enligt

tilläggsprotokollet skall en stat bistå med olika typer av bankinformation.

Genom ändringar i bank- och finansmarknadsrättslig lagstiftning som

trätt i kraft den 1 juli 2004, kan Sverige bistå med sådan information.

Mot bakgrund av protokollet föreslås bestämmelser om ett straffsanktionerat

meddelandeförbud för den bank eller det finansiella företag som lämnat

ut uppgifterna och för dess anställda och styrelseledamöter.

Lagändringarna föreslås, med ett undantag, träda i kraft den 1 juli

2005.

Utskottets överväganden

Sveriges tillträde till 2000 års EU-konvention m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner 2000 års EU-konvention om

ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, tilläggsprotokollet till konventionen

samt avtalet mellan EU och Island och Norge om tillämpningen av

konventionen och tilläggsprotokollet. Vidare föreslår utskottet att riksdagen

antar regeringens lagförslag, som syftar till att Sverige skall leva

upp till de åtaganden som ett tillträde till överenskommelserna medför.

Utskottet tillstyrker således propositionen i dess helhet.

Det ligger i Sveriges intresse att ingå överenskommelser med andra stater

som innebär förbättrade möjligheter att begära och lämna rättslig hjälp

i brottmål samt delta i annat brottsbekämpande arbete. Den nu aktuella

konventionen och dess tilläggsprotokoll innebär en ytterligare utveckling

mot ett effektivt samarbete mellan EU:s länder.

Bestämmelserna i 2000 års EU-konvention utgör inte någon fullständig

och uttömmande reglering av internationell rättslig hjälp i brottmål

mellan EU:s medlemsstater. Sambandet mellan konventionen och andra

konventioner om ömsesidig rättslig hjälp klargörs i artikel 1 där det

också framgår att de nya bestämmelserna är avsedda att komplettera

tidigare instrument, främst 1959 års Europarådskonvention och dess första

tilläggsprotokoll samt Schengenkonventionen. Vid en eventuell konflikt

mellan olika bestämmelser skall den nya konventionen gälla. Konventionen

skall inte påverka tillämpningen av mer förmånliga bestämmelser i andra

överenskommelser. Däremot påverkas, enligt artikel 2, vissa bestämmelser

i Schengenregelverket. Bestämmelserna i artikel 3 om att administrativa

förfaranden skall omfattas av rättslig hjälp utsträcker tillämpningsområdet

för 1959 års Europarådskonvention. Artikel 4 om vissa formaliteter och

förfaranden och artikel 6 om översändande av ansökningar kompletterar

regler som finns i 1959 års Europarådskonvention. Artikel 7 om

informationsutbyte på eget initiativ är en nyhet jämfört med den konventionen

medan liknande bestämmelser finns i Schengenregelverket. Samtliga dessa

bestämmelser skall gälla generellt och är alltså inte knutna till någon

viss form av rättslig hjälp.

Konventionen innehåller även regler om olika former av rättslig hjälp

som innebär en vidareutveckling av sådan hjälp enligt tidigare instrument.

Det gäller bestämmelserna om delgivning i artikel 5, återställande av

egendom i artikel 8 och tillfälligt överförande av frihetsberövade

personer i artikel 9. Nya metoder för tidigare former av rättslig hjälp

införs också genom bestämmelser om förhör genom videokonferens i artikel

10 och förhör genom telefonkonferens i artikel 11.

Vissa former av rättslig hjälp som inte reglerats i konventionsform

tidigare introduceras också. Det gäller olika åtgärder för samarbete

när det gäller brottsutredningar. Sådana åtgärder är kontrollerade

leveranser enligt artikel 12, gemensamma utredningsgrupper enligt artikel

13 och hemliga utredningar enligt artikel 14. I dessa fall kan tjänstemän

från en medlemsstat komma att vara verksamma på en annan medlemsstats

territorium och konventionen innehåller därför bestämmelser om

straffrättsligt och civilrättsligt ansvar för sådana tjänstemän, artiklarna

15-16. Ett särskilt avsnitt, artiklarna 17-22, behandlar rättslig hjälp

med hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning av telefonmeddelanden

m.m. Tanken med bestämmelserna i konventionen om hemlig teleavlyssning

och hemlig teleövervakning är att de skall omfatta alla former av

kommunikation med hjälp av såväl befintlig som framtida teknik. I den mån

kommunikationer kan bli föremål för avlyssning eller övervakning i en

medlemsstat skall den även kunna bli föremål för rättslig hjälp enligt

konventionens bestämmelser. Konventionen lämnar till nationell rätt att

avgöra det närmare tillämpningsområdet vad avser telemeddelanden,

teleadress och telenät/kommunikationsnät, men förutsätter att teknikutvecklingen

beaktas. Konventionen innehåller också bestämmelser om skydd av

personuppgifter, artikel 23.

I samband med att en stat tillträder konventionen skall den lämna

förklaringar beträffande de myndigheter av olika slag som kan söka eller

handlägga en begäran om rättslig hjälp (artikel 24). Förklaringarna kan

senare ändras. Reservationer får, enligt artikel 25, bara göras mot

vissa, särskilt angivna bestämmelser i konventionen.

Tilläggsprotokollets bestämmelser tar särskilt sikte på åtgärder för

att bekämpa grov ekonomisk och annan organiserad brottslighet. I detta

sammanhang är åtgärder mot penningtvätt av särskild betydelse. Bestämmelserna

kan också ha betydelse i kampen mot terrorism. Protokollet innehåller

bestämmelser om rättslig hjälp med information om bankkonton (artiklarna

1-4), om kompletterande, dvs. förenklade, framställningar (artiklarna

5-6) och om inskränkningar i traditionella vägransgrunder (artiklarna

7-9). I artikel 10 finns bestämmelser om uppföljning av protokollets

tillämpning och om samverkan med Eurojust. Enligt artikel 11 är

reservationer inte tillåtna, förutom i ett särskilt avseende som föreskrivs

i protokollet.

Utskottet har tidigare i olika sammanhang framhållit vikten av att på

ett effektivt sätt kunna bekämpa den organiserade och gränsöverskridande

brottsligheten. Utskottet har därvid även framhållit behovet av att

skapa bättre samarbetsformer mellan länderna än de som finns i dag. Som

inledningsvis anförts innebär den nu aktuella konventionen och dess

tilläggsprotokoll en ytterligare utveckling mot ett effektivt samarbete

mellan EU:s medlemsstater. Sverige bör därför snarast tillträda dessa

överenskommelser. För att åstadkomma en så enhetlig reglering som möjligt

bör Sverige också tillträda det avtal mellan EU och Island och Norge

som innebär att konventionen och tilläggsprotokollet också kommer att

gälla för samarbetet mellan de nordiska länderna. Riksdagen bör godkänna

2000 års EU-konvention, dess tilläggsprotokoll och avtalet med Island

och Norge.

Svensk rätt uppfyller enligt regeringens bedömning i stor utsträckning

de krav som ställs upp i överenskommelserna. I vissa avseenden anser

regeringen emellertid att det behövs kompletterande bestämmelser och

lämnar i propositionen förslag till sådan lagstiftning.

I lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål föreslås vissa

ändringar i bestämmelserna om telefonförhör och förhör genom videokonferens,

bl.a. att kravet på samtycke från den som skall höras genom videokonferens

begränsas till förhör med den som är tilltalad. I samma lag föreslås en

bestämmelse om skyldighet för en åklagare att underrätta den ansökande

staten om det kan vara motiverat att vidta andra utredningsåtgärder än

de som begärts. Vidare föreslås att lagens bestämmelser om

användningsbegränsningar även skall omfatta spontant informationsutbyte.

Särskilda regler om rättslig hjälp i Sverige med tekniskt bistånd med

hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning i form av omedelbar

överföring av telemeddelanden eller uppgifter om telemeddelanden från

Sverige till den ansökande staten införs i lagen om internationell

rättslig hjälp i brottmål. Tekniskt bistånd förutsätter att den som

avlyssningen eller övervakningen avser finns i den ansökande staten eller

en tredje stat, att ett beslut om hemlig teleavlyssning eller hemlig

teleövervakning i en brottsutredning har meddelats i den ansökande staten,

samt att omedelbar överföring av telemeddelanden eller uppgifter om

telemeddelanden kan ske under betryggande former. Tekniskt bistånd är

en ny form av rättslig hjälp. Tanken är att någon upptagning eller

uppteckning inte skall göras i Sverige.

I lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål införs också nya

regler som innebär att en svensk domstol får medge tillstånd till

utländsk hemlig teleavlyssning eller teleövervakning av någon som befinner

sig i Sverige. Ett sådant tillstånd får lämnas om de materiella

förutsättningar som krävs för hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning

enligt svensk rätt är uppfyllda. Denna form av rättslig hjälp med

gränsöverskridande hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning är

också ny.

Även de nuvarande reglerna om rättslig hjälp på traditionellt sätt

beträffande hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning anpassas

till konventionen. Verkställighet av ett sådant beslut föreslås kunna

ske genom omedelbar överföring av telemeddelanden till den ansökande

staten.

Tillämpningsområdet för lagen om gemensamma utredningsgrupper för

brottsutredningar föreslås bli utvidgat till att även omfatta sådana

grupper som inrättas med stöd av konventionen och avtalet med Island och

Norge. I lagen - som föreslås få rubriken Lagen om vissa former av

internationellt samarbete i brottsutredningar - införs också nya

bestämmelser om internationellt samarbete med kontrollerade leveranser och

nya regler för internationellt samarbete i brottsutredningar som genomförs

av tjänstemän med skyddsidentitet.

Slutligen föreslås att åklagare eller förundersökningsledare ges möjlighet

att förordna om meddelandeförbud för de kreditinstitut och andra

finansiella företag som är skyldiga att lämna uppgifter med anledning av

en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.

Innebörden av förbudet är att kunder och utomstående inte får informeras

om att uppgifter om exempelvis banktransaktioner lämnats till åklagare.

Ett meddelat förbud får riktas till det uppgiftslämnande företaget,

dess styrelseledamöter och anställda. Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet bryter mot förbudet döms till böter. Regeringen föreslår att

bestämmelser om meddelandeförbud införs i lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse, lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, lagen

(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut

och värdepappersbolag, lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella

instrument, lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar, lagen

(2004:46) om investeringsfonder och lagen (2004:297) om bank- och

finansieringsrörelse.

Utskottet anser att lagförslagen är påkallade och väl avvägda. Utskottet

tillstyrker således propositionen.

Förklaring angående politiska brott

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår en motion med yrkande att Sverige,

med stöd av artikel 9.2 i tilläggsprotokollet, skall avge en förklaring

i syfte att kunna vägra att bistå med rättslig hjälp när det är fråga

om politiska brott. Jämför reservation 1 (v, mp).

I motion Ju50 (v) begärs att Sverige, i enlighet med artikel 9.2 i

tilläggsprotokollet till 2000 års EU-konvention, skall avge en förklaring

med innebörden att Sverige skall kunna vägra att bistå andra länder med

rättslig hjälp när det är fråga om politiska brott.

Tilläggsprotokollet innehåller bestämmelser som inskränker eller helt

upphäver vissa traditionella vägransgrunder för rättslig hjälp i brottmål.

När det gäller politiska brott är huvudregeln enligt artikel 9 att

medlemsstaterna sinsemellan inte skall betrakta något brott som politiskt.

En stat har emellertid rätt att vid tillträde till protokollet förklara

att huvudregeln bara kommer att tillämpas beträffande vissa brott. Det

gäller, som ett minimum, brott som omfattas av 1977 års europeiska

terrorismkonvention samt vissa brott med anknytning till terrorismbrott

som föreskrivs i EU:s utlämningskonvention från år 1996. Dessa brott

får alltså inte betraktas som politiska. Reservationer som är tillåtna

enligt 1977 års europeiska terrorismkonvention är inte tillåtna för

rättslig hjälp mellan EU:s medlemsstater.

Enligt 2 kap. 14 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål

utgör inte det förhållandet att gärningen har karaktären av ett politiskt

brott grund för att avslå en begäran om rättslig hjälp om ansökan kommer

från en EU-stat eller Island eller Norge. I samband med att lagen antogs

av riksdagen anförde utskottet att det rättsliga samarbetet inom EU

bygger på att de olika ländernas lagstiftning grundar sig på rättsstatliga

principer och respekt för mänskliga rättigheter och alla människors

lika värde (bet. 1999/2000:JuU19 s. 12). Utskottet anförde vidare att

samarbetet inom EU hela tiden fördjupas och att utvecklingen inom EU,

även om den straffrättsliga lagstiftningen inte är harmoniserad, går

mot en ordning med ömsesidiga erkännanden av varandras straffrättsliga

avgöranden. Mot den bakgrunden ansåg utskottet att Sverige i förhållande

till dessa länder borde kunna avstå från möjligheten att vägra bistånd

i form av rättslig hjälp vid brott av politisk karaktär.

Utskottet vidhåller den nyss redovisade uppfattningen. Riksdagen bör

avslå motion Ju50.

Lagstiftning om skyddsidentiteter m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår fem motioner med yrkanden om

att regeringen snarast skall återkomma till riksdagen med förslag till

lagstiftning om skyddsidentiteter m.m. Jämför reservation 2 (m, fp, kd,

c).

I motion Ju51 (m) begärs att regeringen snarast skall återkomma till

riksdagen med förslag till lagstiftning om skyddsidentiteter och

kontrollerade leveranser. I motionerna Ju352, Ju391 (båda m) och i motion

Ju412 (fp) begärs att en möjlighet för poliser att använda skyddsidentiteter

införs. I motionerna Ju412 och Ju352 efterfrågas även en lagreglering

av möjligheten att använda bevisprovokation. I den sistnämnda motionen

liksom i motion Ju365 (m) påtalas behovet av en möjlighet att använda

brottsprovokation.

I artikel 14 i konventionen finns regler om att stater kan komma överens

om att bistå varandra i brottsutredningar som genomförs av tjänstemän

med hemlig eller falsk identitet, i konventionen kallade hemliga

utredningar. Detta sätt att bedriva polisiärt arbete benämns i Sverige

ofta användning av skyddsidentitet. Om denna form av samarbete tillåts

är det den anmodade statens myndigheter som skall besluta om åtgärden

skall medges i det enskilda fallet, och prövningen skall ske enligt

nationell rätt. Frågor om den aktuella utredningens varaktighet, de

närmare villkoren för den och de berörda tjänstemännens rättsliga

ställning skall de samarbetande staterna göra upp om. Själva genomförandet

skall följa nationell lag och nationella förfaranden i den stat på vars

territorium åtgärden äger rum. Härvid skall de berörda staterna samarbeta

vad avser förberedelse och kontroll samt skyddsåtgärder för de tjänstemän

som verkar under skyddsidentitet.

I Sverige har utredningar där skyddsidentiteter med framgång använts

förekommit beträffande grov organiserad brottslighet, såsom grova

narkotikabrott, grova rån, människorov, grov förfalskning och grova stölder

av exempelvis vapen och kulturföremål. Användningen av skyddsidentiteter

är dock inte föremål för någon särskild reglering i svensk rätt.

Frågan om en särskild lagreglering har behandlats av Beredningen för

rättsväsendets utveckling (BRU) som i delbetänkande Ökad effektivitet

och rättssäkerhet i brottsbekämpningen (SOU 2003:74) har föreslagit att

polisens användning av skyddsidentitet skall lagregleras som en polisiär

arbetsmetod. Beredningens förslag har emellertid mött kritik under

remissbehandlingen. Bland remissynpunkterna finns bl.a. kritik mot en

lagreglering av arbetsmetoden som sådan och önskemål om att olika

aspekter av förslaget skall utredas vidare. Utskottet har inhämtat från

Justitiedepartementet att förslaget bereds vidare inom departementet.

I

artikel 12 i konventionen finns bestämmelser om s.k. kontrollerade

leveranser. Det är en arbetsmetod som innebär att de brottsutredande

myndigheterna underlåter att ingripa mot en leverans i syfte att under

övervakning följa denna och avslöja mottagaren och kartlägga vem eller

vilka som ligger bakom leveransen. Kontrollerade leveranser är en

relativt vanligt förekommande polisiär arbetsmetod i Sverige. I likhet

med vad som gäller för skyddade identiteter är metoden inte särskilt

lagreglerad i svensk rätt, men ett förslag om lagstiftning har lagts

fram i delbetänkande Ökad effektivitet och rättssäkerhet i brottsbekämpningen.

Beredningen av det lagstiftningsärendet är som nyss anförts ännu inte

avslutad.

I BRU:s betänkande föreslås vidare att det i 27 kap. rättegångsbalken

införs en bestämmelse om användning av brottsprovokation under en

förundersökning angående brott på vilket fängelse kan följa. För att utröna

omständigheter som kan vara av betydelse för utredningen om brottet

skall de brottsutredande myndigheterna få vidta åtgärder som kan föranleda

någon att begå brottslig gärning, om det kan antas att denne skulle

komma att begå samma eller liknande gärning även om åtgärderna inte

vidtagits.

Utskottet konstaterar att ett svenskt tillträde till de nu aktuella

internationella överenskommelserna inte innebär något krav på särskild

lagreglering i svensk rätt av vare sig polisens användning av

skyddsidentiteter eller kontrollerade leveranser. Arbetsmetoderna förekommer

i annat internationellt samarbete där Sverige deltar, och enligt

propositionen har det etablerats en relativt fast praxis i fråga om metodernas

användning för brottsbekämpning här i landet. Frågan om eventuell

lagreglering av metoderna är komplicerad och som nämnts föremål för

överväganden i ett annat lagstiftningsärende. Med hänsyn härtill anser

utskottet att det pågående beredningsarbetet av det lagstiftningsärendet

bör avvaktas. I avvaktan härpå gäller de nya förfaranderegler i lagen

om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar som utskottet

tillstyrkt i det föregående. Även när det gäller bevis- och brottsprovokation

bör det pågående beredningsarbetet avvaktas. Riksdagen bör avslå motionerna

Ju51, Ju356 och Ju391 samt motionerna Ju412 och Ju352 i dessa delar.

Övrigt

Utskottet har uppmärksammat att regeringens förslag till lag om ändring

i sekretesslagen behöver samordnas med ett förslag till ändring i samma

lag som lagts fram i regeringens proposition 2004/05:142 Marknadsmissbruk.

Sistnämnda lagförslag har överlämnats från finansutskottet till

justitieutskottet. Det överlämnade lagförslaget finns i bilaga 3. Utskottets

förslag framgår av bilaga 4.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Förklaring angående politiska brott, punkt 4 (v, mp)

av Rolf Olsson (v) och Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om förklaring angående politiska brott. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju50.

Ställningstagande

Vi anser att det är otillfredsställande att det inte ges möjlighet att

avslå en ansökan om rättslig hjälp från en medlemsstat i EU eller från

Island eller Norge på den grunden att gärningen har karaktären av ett

politiskt brott.

Det är ett naivt och riskfyllt tänkande att förutsätta att politiska

handlingar och åsikter aldrig kommer att kriminaliseras i dessa länder

utöver vad som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Vi vill inte

måla upp någon skräckbild av dagens Europa, men världen förändras

ständigt och ibland väldigt snabbt. Den lagstiftning som riksdagen beslutar

om i dag måste kunna tillämpas även i framtiden.

De olika ländernas strafflagstiftningar har för övrigt redan i dag olika

definitioner av vad som utgör politiska brott. Inte heller nu gällande

strafflagstiftningar garanterar således att den svenska definitionen av

politiska brott kommer att tillämpas här i landet.

Sverige bör utnyttja den möjlighet som finns i artikel 9.2 i

tilläggsprotokollet att förklara att en ansökan om rättslig hjälp skall kunna

avslås om det är fråga om politiska brott. Regeringen bör ges i uppdrag

att lämna en sådan förklaring och återkomma till riksdagen med ett

lagförslag som innehåller det nu anförda. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

2. Lagstiftning om skyddsidentiteter m.m., punkt 5 (m, fp, kd, c)

av Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp),

Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m), Hillevi Engström (m) och

Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om lagstiftning om skyddsidentiteter m.m. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ju51, 2004/05:Ju352 yrkande 20,

2004/05:Ju356, 2004/05:Ju391 och 2004/05:Ju412 yrkandena 12 och 13.

Ställningstagande

Vi anser att det är nödvändigt att utveckla polisens arbetsmetoder för

att kunna bemöta brottslighet av organiserad eller annan allvarlig

karaktär. Den svenska polisen saknar i dag möjlighet att på ett effektivt

sätt infiltrera kriminella organisationer och nätverk, bl.a. eftersom

det inte finns möjlighet att förse polismän med skyddsidentiteter som

tål granskning från t.ex. kriminellas sida. Beredningen för rättsväsendets

utveckling har i delbetänkande Ökad effektivitet och rättssäkerhet i

brottsbekämpningen föreslagit att sådana fingerade personuppgifter skall

få antecknas i register, t.ex. folkbokföringen, och i dokument som

utfärdas i skyddsidentiteten. I betänkandet föreslås vidare att ett vittne

skall ha rätt att, om det föreligger synnerliga skäl, vägra yttra sig

i syfte att röja sin eller någon annans skyddsidentitet respektive rätta

identitet. Enligt vår mening är det angeläget att en sådan reglering

som den föreslagna införs snarast i svensk rätt.

Det svenska tillträdet till 2000 års EU-konvention, dess tilläggsprotokoll

och avtalet med Island och Norge innebär dessutom att Sverige måste

acceptera att utländska tjänstemän agerar under skyddsidentitet här i

riket. Vidare förbinder sig Sverige att biträda andra stater vid

kontrollerade leveranser. Även om detta sker efter överenskommelse med

svenska myndigheter och på svenska villkor är det anmärkningsvärt att

det saknas svensk lagreglering på området. Arbetsmetoderna är visserligen

inte nya för det svenska rättsväsendet, men eftersom de inte är

lagreglerade kan gränsdragningsfrågor om vad som är tillåtet eller inte

uppkomma.

Den svenska polisen använder i dag utan uttryckligt lagstöd provokativa

åtgärder av olika slag i sin brottsbekämpande verksamhet. Vi anser att

det är nödvändigt att åtgärderna regleras i lag. Det råder i vissa fall

osäkerhet om vad som skall betraktas som en tillåten bevisprovokation

respektive en otillåten brottsprovokation.

Det får ankomma på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med

ett lagförslag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2004/05:142

Proposition 2004/05:142 Marknadsmissbruk:

Riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Proposition 2004/05:144

Proposition 2004/05:144 Internationell rättslig hjälp i brottmål:

Tillträde till 2000 års EU-konvention m.m.:

1. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner konventionen av den

29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska

unionens medlemsstater.

2. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner protokollet av den

16 oktober 2001 till konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig

rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater.

3. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner avtalet av den 19

december 2003 mellan Europeiska unionen och Republiken Island och

Konungariket Norge om tillämpningen av vissa bestämmelser i konventionen

av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska

unionens medlemsstater och 2001 års protokoll till denna.

4. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

5. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.

6. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingsverksamhet.

7. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora

exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.

8. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten

ungdomsvård.

9. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella

instrument.

10. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp

i brottmål.

11. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska

pengar.

12. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.

13. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper

för brottsutredningar.

14. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt

samarbete i brottsutredningar.

15. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder.

16. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Följdmotioner med anledning av prop. 2004/05:144

2004/05:Ju50 av Rolf Olsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige, i

enlighet med artikel 9.2 i tilläggsprotokollet till 2000 års konvention

om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens

medlemsstater, skall kunna vägra att bistå med rättslig hjälp när det

gäller politiska brott.

2004/05:Ju51 av Beatrice Ask m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om lagstiftning avseende skyddsidentitet och kontrollerade

leveranser.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:Ju352 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om polisens operativa metoder.

2004/05:Ju356 av Anna Lilliehöök (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om brottsprovokation.

2004/05:Ju391 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av täckidentiteter för särskilda polisspaningsuppdrag.

2004/05:Ju412 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om infiltration.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bevisprovokation.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag i proposition 2004/05:144

Bilaga 3

Regeringens lagförslag i proposition 2004/05:142

Bilaga 4

Utskottets lagförslag

Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring

i sekretesslagen (1980:100)

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

1 kap.

4 §

Gäller förbud enligt denna lag mot att röja uppgift, får uppgiften inte

heller i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess

gäller för uppgiften.

I insiderstrafflagen (2000:1086) finns bestämmelser om förbud att

utnyttja eller röja vissa uppgifter som är ägnade att väsentligt påverka

kursen på finansiella instrument. I lagen (2005:000) om straff för

marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument finns bestämmelser

om förbud att utnyttja eller röja vissa uppgifter som är ägnade att

väsentligt påverka kursen på finansiella instrument.

Bestämmelser som begränsar möjligheten att utnyttja vissa uppgifter som

en svensk myndighet har fått från en myndighet i en annan stat finns i

lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, lagen

(2000:343) om internationellt polisiärt samarbete, lagen (2000:344) om

Schengens informationssystem, lagen (2000:1219) om internationellt

tullsamarbete samt lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper för

brottsutredningar. Bestämmelser som begränsar möjligheten att utnyttja

vissa uppgifter som en svensk myndighet har fått från en myndighet i en

annan stat finns i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i

brottmål, lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete, lagen

(2000:344) om Schengens informationssystem, lagen (2000:1219) om

internationellt tullsamarbete samt lagen (2003:1174) om vissa former av

internationellt samarbete i brottsutredningar.

Bilaga 5

2000 års EU-konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål

Bilaga 6

Tilläggsprotokollet till 2000 års EU-konvention

Bilaga 7

Avtal mellan Europeiska unionen och Island och Norge