Bet. 2004/05:KU11

Konstitutionsutskottets betänkande

2004/05:KU11

Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlas motioner från allmänna motionstiden 2004 på det

tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området, inklusive vissa massmediefrågor.

Motionerna rör

kommissionens förslag till tjänstedirektiv,

meddelarfrihet,

innehållet i närradiosändningar,

konsumentekonomiska konsekvenser av TV-digitaliseringen,

reklamfrågor m.m.,

kartläggning av den svenska pornografiska marknaden.

Utskottet avstyrker samtliga motioner. Fem reservationer och två särskilda

yttranden har avgivits.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. EU:s tjänstedirektiv

Riksdagen avslår motion 2004/05:K245.

2. Meddelarskyddet vid förundersökning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K246 och 2004/05:K421.

Reservation 1 (kd)

3. Meddelarfriheten för anställda i kommunala bolag

Riksdagen avslår motion 2004/05:K386 yrkande 1.

4. Innehållet i närradiosändningar

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K419 yrkande 5 och 2004/05:Kr359

yrkande 2.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

5. Ekonomiska konsekvenser av TV-digitaliseringen

Riksdagen avslår motion 2004/05:Kr354 yrkande 11.

Reservation 3 (c)

6. Reklamfrågor m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So34 yrkande 1, 2004/05:K380,

2004/05:So610 yrkande 3 och 2004/05:MJ499 yrkande 4.

Reservation 4 (fp)

7. Kartläggning av den svenska pornografiska marknaden

Riksdagen avslår motion 2004/05:K291.

Reservation 5 (v, mp)

Stockholm den 17 februari 2005

På konstitutionsutskottets vägnar

Göran Lennmarker

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Lennmarker (m),

Göran Magnusson (s), Tobias Krantz (fp), Pär Axel Sahlberg (s), Ingvar

Svensson (kd), Mats Einarsson (v), Inger Jarl Beck (s), Henrik S Järrel

(m), Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Helene Petersson (s),

Nils Fredrik Aurelius (m), Billy Gustafsson (s), Gustav Fridolin (mp),

Karin Åström (s), Christer Erlandsson (s) och Yoomi Renström (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Ärendet består av ett tiotal motioner från allmänna motionstiden 2004.

Ytterligare motioner på området väcktes under denna tid. Motioner som

har samma innebörd som tidigare motioner på området behandlas i förenklad

ordning i betänkande 2004/05:KU31.

Bakgrund

Yttrandefriheten är, liksom informationsfriheten, en av de grundläggande

fri- och rättigheterna som medborgarna är tillförsäkrade gentemot det

allmänna enligt 2 kap. regeringsformen. Varje svensk medborgare är enligt

2 kap. 1 § regeringsformen gentemot det allmänna tillförsäkrad bl.a.

yttrandefrihet, dvs. frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat

sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.

Bestämmelser om yttrandefriheten finns i tryckfrihetsförordningen (TF)

och, såvitt gäller ljudradio, television och vissa liknande överföringar

samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar,

i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).

Yttrandefriheten som den uttrycks i regeringsformen kan begränsas i lag.

Enligt 2 kap. 12 § regeringsformen får bl.a. yttrandefriheten begränsas

genom lag i den utsträckning som 13-16 §§ medger. Sådan begränsning får

dock göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett

demokratiskt samhälle. Den får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt

med hänsyn till det ändamål som föranlett den. Begränsningen får inte

heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria

åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Vidare får en

begränsning aldrig göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell

eller annan sådan åskådning.

Enligt 2 kap. 13 § regeringsformen får yttrandefriheten begränsas med

hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och

säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och

beivrandet av brott eller i övrigt om särskilt viktiga skäl föranleder

det. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske skall särskilt

beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet i politiska, religiösa,

fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

I lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden finns närmare bestämmelser om bl.a.

ägare och utgivare av periodiska skrifter och om utgivare av radioprogram

m.m. Vidare finns bestämmelser om tvångsmedel och om rättegången i tryck-

och yttrandefrihetsmål.

I radio- och TV-lagen (1996:844) finns föreskrifter om sändningar av

ljudradio- och TV-program som är riktade till allmänheten och avsedda

att tas emot med tekniska hjälpmedel.

Offentlighets- och sekretesskommittén, OSEK, (Ju 1999:06, dir. 1998:32,

2003:24 och 2003:163) har haft i uppdrag bl.a. att göra en allmän

översyn av sekretesslagen. I kommitténs uppdrag har vidare ingått bl.a.

att göra en översyn av de tystnadsplikter som bryter meddelarfriheten

och att försöka hitta en ändamålsenlig och öppenhetsvänlig lösning för

att genomföra Sveriges åtaganden när det gäller offentlighet och sekretess

på området för internationellt informationsutbyte.

OSEK har avlämnat bl.a. betänkandena Ny sekretesslag (SOU 2003:99) och

Insyn och sekretess i statliga företag, i internationellt samarbete

(SOU 2004:75).

Regeringen beslutade den 30 april 2003 att tillkalla en beredning med

uppgift att följa utvecklingen på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga

området samt att utreda och lämna förslag till lösningar av olika problem

på detta område (Ju 2003:04, dir. 2003:58). Beredningen har antagit

namnet Tryck- och yttrandefrihetsberedningen.

En särskilt viktig uppgift för beredningen är att lämna förslag till

hur de problem som är relaterade till den tekniska och mediala utvecklingen

skall lösas. I beredningens uppdrag ingår vidare att identifiera och

lämna förslag till lösningar av även andra problem inom området. Det

kan t.ex. röra sig om att ge förslag till hur konflikter mellan

grundlagarna och EG-rätten eller andra bestämmelser som grundar sig på

internationellt samarbete kan lösas, men också att överväga frågor som

rör meddelarfriheten. Beredningen skall också bl.a. överväga om

möjligheterna att ge internationell rättslig hjälp och liknande internationellt

rättsligt bistånd inom det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området

skall utökas.

Beredningen avlämnade i november 2004 ett delbetänkande Vissa tryck-

och yttrandefrihetsrättsliga frågor. Internationellt rättsligt bistånd,

brottskatalogen, målhandläggningsfrågor m.m. (SOU 2004:114). Beredningen

fortsätter sitt arbete med bl.a. frågan om en mer teknikoberoende

grundlagsreglering av yttrandefriheten.

Utskottets överväganden

EU:s tjänstedirektiv

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (v) om ett tillkännagivande om vikten av

att Sverige i förhandlingar säger nej till ett direktiv som kommer att

stå i konflikt med svenska grundlagar. Utskottet anser inte att ett

sådant tillkännagivande behövs.

Gällande bestämmelser

Föreskrifter om utgivningen av periodisk skrift finns i 5 kap.

tryckfrihetsförordningen. Ägare till sådan skrift skall enligt 1 § vara svensk

medborgare eller svensk juridisk person. Den utgivare som skall finnas

för en periodisk skrift skall också vara svensk medborgare. I lag får

föreskrivas att även en utlänning får vara ägare och utgivare och att

även en utländsk juridisk person får vara ägare till en periodisk skrift.

En utgivare skall enligt tryckfrihetsförordningen ha hemvist inom riket.

Även radioprogram och tekniska upptagningar skall ha en utgivare.

Föreskrifter om detta finns i yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt 4 kap. 2

§ denna lag skall utgivaren vara svensk medborgare, men i lag får

föreskrivas att även utlänningar får vara utgivare. Den som är utgivare

skall enligt yttrandefrihetsgrundlagen ha hemvist i Sverige.

I lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden, tillämpningslagen, finns föreskrifter

om annan än svensk ägare eller utgivare till periodiska skrifter. Enligt

tillämpningslagen får utlänningar som har hemvist i Sverige och utlänningar

med medborgarskap i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

vara ägare till periodiska skrifter som trycks i Sverige, och utländska

juridiska personer som har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom

detta samarbetsområde och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin

huvudsakliga verksamhet inom det samarbetsområdet vara ägare till

periodiska skrifter som trycks i Sverige.

I samma lag föreskrivs att utlänningar får vara utgivare av periodiska

skrifter och av radioprogram på samma villkor som svenska medborgare (2

kap. 6 § resp. 3 kap. 29 §). Detta innebär bl.a. att kravet på hemvist

i Sverige, som är föreskrivet i de båda grundlagarna, gäller.

De särskilda ansvarighetsreglerna i tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen bygger på principen om ensamansvar, att en person

anmäls som utgivare och bär ansvaret för eventuella brottsliga

framställningar.

Direktivförslaget

Kommissionen lade den 13 januari 2004 fram ett förslag till Europaparlamentets

och rådets direktiv om tjänster på den inre marknaden, KOM(2004)2.

Direktivförslaget ingår som ett led i Lissabonprocessen. Syftet med

direktivet är att fastställa en rättslig ram som undanröjer hinder för

etablering för leverantörer av tjänster och för den fria rörligheten

för tjänster samt att skapa rättslig säkerhet för både leverantörer och

mottagare av tjänster. Direktivet skall vara tillämpligt på alla tjänster

med undantag för finansiella tjänster, elektroniska kommunikationstjänster

och vissa transporttjänster. Det skall inte heller tillämpas på

skatteområdet, med undantag för diskriminerande skatter.

Förslaget innehåller bestämmelser om bl.a. etableringsfrihet för

tillhandahållare av tjänster och fri rörlighet för tjänster.

I förslagets artikel 14.1 föreskrivs att medlemsstaterna inte får ställa

något av följande krav för att få starta eller utöva tjänsteverksamhet

på landets territorium: Diskriminerande krav som direkt eller indirekt

grundar sig på nationalitet eller, i fråga om företag, dess säte, i

synnerhet a) krav på medborgarskap för tillhandahållare av tjänster,

deras personal, aktieägare eller medlemmar i företagsledning och styrelse,

b) krav på att tillhandahållare av tjänster, deras personal, aktieägare

eller medlemmar i företagsledning och styrelse skall vara bosatta på

landets territorium. I artikel 16.3 a finns föreskriften att medlemsstaterna

av skäl som berör det samordnade området inte får inskränka den fria

rörligheten för tjänster som utförs av en tillhandahållare av tjänster

som är etablerad i en annan medlemsstat, särskilt genom att ställa kravet

att tillhandahållaren av tjänsterna skall vara etablerad inom landets

territorium.

Motionen

I motion 2004/05:K245 av Mats Einarsson m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande

om vikten av att Sverige i kommande förhandlingar säger nej till ett

direktiv för tjänstehandel som kommer att stå i konflikt med svenska

grundlagar.

Motionärerna befarar att det förslag till tjänstedirektiv som Europeiska

kommissionen lagt fram kan komma i konflikt med svenska grundlagar,

främst tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Motionärerna

hänvisar till reglerna om att en ansvarig utgivare enligt dessa grundlagar

skall vara bosatt i Sverige och menar att dessa regler inte är förenliga

med direktivets artikel 14.1 b.

Motionärerna hänvisar vidare till att innehållet i radio- och TV-sändningar

samt viss Internetverksamhet enligt svensk lagstiftning skall bedömas

enligt yttrandefrihetsgrundlagen om sändningen utgår från Sverige oavsett

var sändarföretaget är etablerat. Ursprungslandsprincipen, som innebär

att lagen i det land där företaget är etablerat skall tillämpas, är

därför enligt motionärerna sannolikt inte förenlig med den svenska

grundlagsregleringen. De anser att ursprungslandsprincipen som den

specificeras i artikel 16.3 a är problematisk i förhållande till

tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, eftersom principen

förbjuder länder att inskränka den fria rörligheten genom att kräva att

tillhandahållaren av tjänster skall vara etablerad inom landets territorium.

Bakgrund

Inom riksdagen har hållits offentliga utfrågningar om direktivet av

arbetsmarknadsutskottet den 27 maj och av näringsutskottet den 18

november 2004. Utfrågningarna har avsett andra aspekter än de nu aktuella.

Motioner från allmänna motionstiden 2004 rörande tjänstedirektivet,

som avser andra aspekter av direktivet än här aktuella, har remitterats

till näringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet.

De möjliga konflikterna mellan förslaget till tjänstedirektiv och de

svenska tryck- och yttrandefrihetsbestämmelserna har uppmärksammats

under den svenska beredningen av förslaget.

Tjänstemän från Justitiedepartementet har vid utskottets sammanträde

den 25 januari 2005 lämnat upplysningar om beredningen av förslaget.

Arbete pågår inom rådsarbetsgruppen men har ännu inte kommit in på de

kontroversiella frågorna. Det nuvarande ordförandelandet Luxemburg har

dock låtit förstå att man önskar komma framåt.

I grundlagsärendet inför Sveriges anslutning till EU pekade

konstitutionsutskottet (bet. 1993/94:KU21) vid diskussionen av de föreslagna

ändringarna i regeringsformen för att kunna överlåta beslutanderätt

till EU särskilt på den fria åsiktsbildningen som en grundläggande

princip i vårt konstitutionella system. Utskottet angav att

offentlighetsprincipen

och meddelarfriheten var en förutsättning för att den fria åsiktsbildningen

skulle kunna spela denna viktiga roll och att även förbudet mot censur,

skyddet av uppgiftslämnare, ansvarighetssystemet och andra

tryckfrihetsrättsliga principer i tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen

hade stor betydelse för den fria åsiktsbildningen. Utskottet kom till

slutsatsen att den föreslagna lydelsen av 10 kap. 5 § regeringsformen

inte kunde anses öppna möjlighet att till EU överlåta beslutanderätt

som väsentligt rubbade dessa principer.

Utskottet erinrade om dessa uttalanden vid sin senaste behandling av

förslag till ändringar i regeringsformen med anledning av samarbetet

inom EU (bet. 2001/02:KU18).

Den ovan nämnda Tryck- och yttrandefrihetsberedningen hänvisar i sitt

betänkande Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor (SOU 2004:114)

(s. 157) till konstitutionsutskottets uttalanden och till en dom av

Högsta domstolen (NJA 1998 s. 817), vari hänvisats till uttalandena.

Beredningen anser med hänsyn till bl.a. det anförda att principen om

ensamansvar och den därmed sammanhängande principen om meddelarfrihet

för medier som ges ut i Sverige måste anses vara grundläggande. Även

principen om förbud mot censur och hindrande åtgärder och principen om

etableringsfrihet i Sverige är av denna karaktär. Dessa principer

säkerställer ju, framhåller beredningen, de helt grundläggande förutsättningarna

för att uppgifter skall kunna lämnas för publicering och att de skall

kunna nå ut till allmänheten i Sverige.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis framhålla betydelsen av att regeringen

inte träffar någon överenskommelse om direktiv eller annan rättsakt som

står i konflikt med svensk grundlag. Förutsätter en överenskommelse att

svensk grundlag ändras, bör den konstitutionella frågan prövas av

riksdagen innan någon överenskommelse träffas.

Som framgår av redogörelsen för gällande bestämmelser gäller i fråga om

ägande av periodiska skrifter som trycks i Sverige att utlänningar med

medborgarskap i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och

utländska juridiska personer som har bildats enligt lagstiftningen i en

stat inom detta samarbetsområde och som har sitt säte, sitt huvudkontor

eller sin huvudsakliga verksamhet inom det samarbetsområdet får vara

ägare av sådana skrifter. I fråga om utgivarskap gäller samma villkor

som för svenska medborgare, vilket innebär bl.a. krav på hemvist i

Sverige. Principen om utgivarens ensamansvar är grundläggande på tryck-

och yttrandefrihetsområdet, och kravet att utgivaren skall ha hemvist

i riket är en väsentlig del av ansvarighetssystemet, som det nu är

utformat.

Utskottet förutsätter att regeringen och de tjänstemän inom Regeringskansliet

som förhandlar om förslaget till tjänstedirektiv är väl medvetna om

betydelsen av att ett direktiv inte kommer i konflikt med den svenska

tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.

Utskottet anser att motion 2004/05:K245 (v) är tillgodosedd mot bakgrund

av det anförda och att något tillkännagivande enligt motionen därför

inte behövs. Utskottet avstyrker därför motionen.

Meddelarskyddet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner (kd, m) om inskränkning i meddelarfriheten

och, med hänsyn till pågående beredning, en motion (fp) som avser denna

frihet för anställda i kommunala bolag.

Jämför reservation 1 (kd) och särskilt yttrande 1 (m, fp).

Gällande bestämmelser m.m.

Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen innehåller regler

som syftar till att skydda den som medverkar vid tillkomsten av en tryckt

skrift eller ett radio- eller TV-program eller en teknisk upptagning av

text, bild eller ljud genom att lämna uppgifter för offentliggörande.

Skyddet åstadkoms genom bestämmelser om meddelarfrihet och anonymitetsskydd.

Meddelarfriheten innebär att det i viss utsträckning är möjligt att

straffritt lämna normalt sekretessbelagda uppgifter för publicering i

tryckt skrift, radio eller TV eller teknisk upptagning. I 1 kap. 1 §

tredje stycket tryckfrihetsförordningen föreskrivs att det står envar

fritt att i alla de fall då ej annat är föreskrivet i förordningen

meddela uppgifter och underrättelse i vad ämne som helst för offentliggörande

i tryckt skrift. En motsvarande bestämmelse finns i 1 kap. 2 §

yttrandefrihetsgrundlagen, som gäller andra medier än tryckt skrift.

Vidare har enligt 1 kap. 1 § fjärde stycket tryckfrihetsförordningen

var och en rätt att anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne

som helst för att antingen själv offentliggöra dem i tryckt skrift eller

lämna meddelande som avses i tredje stycket. Också undantag från detta

anskaffandeskydd skall ha stöd i tryckfrihetsförordningen. En motsvarande

bestämmelse finns även i detta fall i 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen.

Regler om anonymitetsskydd finns i 3 kap. tryckfrihetsförordningen.

Detta skydd består av flera komponenter. En är rätten till anonymitet

som innebär att författare, meddelare samt utgivare av icke periodiska

skrifter inte är skyldiga att låta sina namn sättas ut i skriften (1 §).

Vidare finns bestämmelser om tystnadsplikt i 3 § för dem som tagit

befattning med tillkomsten eller utgivningen av tryckt skrift och för

dem som varit verksamma vid t.ex. bokförlag och nyhetsbyråer. Dessa får

enligt huvudregeln inte röja vem som är författare, meddelare eller

utgivare av en icke periodisk skrift. Därutöver finns en bestämmelse om

efterforskningsförbud i 4 §. Detta innebär att myndigheter och andra

allmänna organ inte får efterforska författaren till en framställning

som har införts eller varit avsedd att införas i en tryckt skrift, den

som har gett ut eller avsett att ge ut tryckt skrift eller den som lämnat

ett meddelande för publicering. Författaren, meddelaren eller utgivaren

får dock efterforskas då detta behövs för åtal eller annat ingripande

som är tillåtet enligt tryckfrihetsförordningen. I den mån efterforskning

får förekomma, skall den i 3 § stadgade tystnadsplikten beaktas.

Motsvarande bestämmelser om anonymitetsskydd finns i 2 kap. 1, 3 och 4 §§

yttrandefrihetsgrundlagen.

Från meddelarfriheten finns undantag. Om någon lämnar ett meddelande

som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen eller 1

kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen och därmed gör sig skyldig till någon

av de gärningar som anges i 7 kap. 3 § första stycket respektive 5 kap.

3 § första stycket, gäller om ansvar för sådant brott det som är

föreskrivet i vanlig lag, dvs. brottsbalken. De gärningar som anges indelas

i tre punkter. I punkt 1 räknas upp vissa allvarliga brott mot rikets

säkerhet. I punkt 2 upptas oriktigt utlämnande av allmän handling som

inte är tillgänglig för envar eller tillhandahållande av sådan handling

i strid med myndighets förbehåll vid dess utlämnande, när gärningen är

uppsåtlig. I punkt 3 anges som tredje undantag från meddelarfriheten

ett uppsåtligt åsidosättande av en tystnadsplikt i de fall som anges i

särskild lag. I 16 kap. 1 § sekretesslagen ges en uppräkning av de

tystnadsplikter som har företräde framför principen om meddelarfrihet.

Reglerna

i 7 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen om undantag från meddelarfriheten

har betydelse också för anonymitetsskyddet. Tystnadsplikten i 3 kap. 3

§ tryckfrihetsförordningen om uppgiftslämnare inskränks i bl.a. de

situationer som avses i 7 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen.

Tystnadspliktsreglerna innebär bl.a. att en journalist får uttala sig om en

meddelares identitet bara i en del av de fall där meddelaren kan straffas,

och tystnadsplikten för journalisten sträcker sig alltså längre än

meddelarfriheten för hans källa.

De nu gällande reglerna om meddelarfrihet i tryckfrihetsförordningen

trädde i kraft den 1 januari 1978. Tidigare innebar dessa regler bl.a.

att meddelarfrihet inte förelåg för en offentlig funktionär i de fall

då denne var underkastad en i lag föreskriven tystnadsplikt. Enligt

tryckfrihetsförordningens nuvarande bestämmelser i ämnet skall i fråga

om såväl offentliga funktionärer som andra personer föreskrifter om

tystnadsplikt i stället bryta igenom meddelarfriheten endast i de fall

som anges i en särskild lag.

I 5 kap. sekretesslagen finns bestämmelser om sekretess med hänsyn främst

till intresset att förebygga eller beivra brott. Sekretess gäller bl.a.

uppgifter som hänför sig till förundersökning i brottmål och till

åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, tullmyndighets

eller kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga,

utreda eller beivra brott. För sekretessen gäller s.k. rakt skaderekvisit,

dvs. sekretess gäller om det kan antas att syftet med beslutade eller

förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om

uppgiften röjs. Meddelarfriheten är i dessa fall inte begränsad annat

än i speciella fall.

Motionerna

Två motioner avser meddelarfriheten huvudsakligen inom polisens

verksamhetsområde.

I motion 2004/05:K421 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om behovet av en översyn av meddelarskyddet vid förundersökning

och vid ingripanden. Motionärerna anser att rättssäkerheten hotas av

det missbruk av meddelarfriheten som utgörs av läckor från förundersökningar

och vid polisingripanden i ett antal uppmärksammade brottmål.

I motion 2004/05:K246 av Elizabeth Nyström och Anita Sidén (båda m)

begärs ett tillkännagivande om myndighetsutövande tjänstemäns försäljning

av "privat" arbetsmaterial. Motionärerna anknyter till den bild av en

gripen person som togs i samband med gripandet och publicerades i en

kvällstidning och till JK:s bedömning av omständigheterna kring

publiceringen. Enligt motionärerna är det orimligt om meddelarfriheten kan

tolkas så att myndighetsutövande tjänstemän kan agera så som förefaller

ha skett i detta fall.

En motion, 2004/05:K386 av Gunnar Nordmark (fp) yrkande 1, avser

meddelarfriheten för anställda i kommunala bolag. Motionären begär ett

tillkännagivande för regeringen om att möjligheten bör utredas att införa

samma regelverk vad gäller grundlagsfästa rättigheter för anställda vid

kommunala bolag som i dag gäller för offentligt anställda.

Bakgrund

Beslut av Justitiekanslern (JK)

JK fattade den 12 augusti 2004 ett beslut att inte inleda förundersökning

och att inte heller vidta någon annan ytterligare åtgärd i ett ärende

om publicering av ett fotografi på en person taget vid gripandet av

denne. JK berörde i ärendet två frågor: dels huruvida publiceringen i

en kvällstidning skulle leda till ett ingripande från JK:s sida, dels

om omständigheterna kring hur fotografiet kom tidningen till del gav JK

skäl att agera.

JK konstaterade i den första frågan att vissa gärningar enligt 7 kap.

4 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen är s.k. tryckfrihetsbrott, om de

begås genom en tryckt skrift och är straffbara enligt lag och att de

enligt JK:s bedömning enda tryckfrihetsbrott som bildpubliceringen skulle

kunna innefatta var förtal eller förolämpning av den fotograferade mannen.

Förtal liksom förolämpning får inte åtalas av någon annan än den som

blivit utsatt för brottet eller, om denne angett brottet till åtal, av

åklagare om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt

samt till att beträffande förolämpning gäller ytterligare förutsättningar

för allmänt åtal. JK konstaterade att det inte framgick att den

fotograferade mannen angett att han blivit förtalad eller förolämpad genom

publiceringen av fotografiet. Mot den bakgrunden var JK förhindrad att

pröva frågan om en förundersökning skulle inledas med anledning av

publiceringen. Själva publiceringen av fotografiet ledde därför inte

till någon åtgärd från JK:s sida.

I den andra frågan uttalade JK att oavsett hur tidningen fick tillgång

till fotografiet tydde inget på att ett sekretessbrott eller något annat

brott begicks därigenom. För det fallet att någon polis tog fotografiet

och överlämnade det för publicering fick överlämnandet anses ha omfattats

av vederbörandes meddelarfrihet. Detsamma gällde om det var någon annan

vid polismyndigheten som lämnade fotografiet till tidningen. Om fotografiet

över huvud taget var en handling hos polismyndigheten var det, enligt

JK, såvitt kunde bedömas inte någon s.k. allmän handling när det

överlämnades och omfattades därför inte av det undantag från meddelarfriheten

som föreskrivs i 7 kap. 3 § första stycket 2 tryckfrihetsförordningen.

Och även om fotografiet skulle ha utgjort en allmän handling kunde det

inte anses ha omfattats av sekretess, varför det nämnda undantaget även

av den anledningen inte skulle vara tillämpligt. Av det sagda följde

enligt JK att det, även om fotografiet överlämnades av någon hos polisen

till tidningen, inte fanns någon anledning för JK att inleda förundersökning

i ärendet.

JK anförde vidare att vad som kunde diskuteras var fotograferingen som

sådan. JK hänvisade till att var och en enligt 1 kap. 1 § fjärde stycket

tryckfrihetsförordningen är fri att anskaffa uppgifter för publicering

men när det gäller sättet för anskaffandet gäller enligt 1 kap. 9 § 5

samma lag vanlig lag i fråga om straff- och ersättningsansvar. Det

sistnämnda innebär enligt JK också att sättet för anskaffandet kan

kritiseras om det sätt som använts bedöms olämpligt.

Avslutningsvis anförde JK att det visserligen kan ifrågasättas om det

är lämpligt att en polis tar ett fotografi som det aktuella och att det

åtminstone i vissa fall får bedömas som olämpligt. Med hänsyn dels till

osäkerheten beträffande fotografiets tillkomst, dels till att förfarandet

i alla händelser inte kunde anses brottsligt och dels slutligen till

att överlämnandet till tidningen omfattas av meddelarfriheten ansåg JK

sig dock inte ha anledning att gå vidare med saken.

Utredningsbetänkanden

Offentlighets- och sekretesskommittén (OSEK) har, som framgår ovan,

haft i uppgift bl.a. att göra en översyn av de tystnadsplikter som bryter

meddelarfriheten. Kommittén har bedömt att det inte kommit fram några

skäl att allmänt utvidga eller inskränka meddelarfriheten. I sitt

huvudbetänkande Ny sekretesslag (SOU 2003:99) föreslog kommittén därför

inte några ändringar när det gäller vilka tystnadsplikter som skall

bryta meddelarfriheten.

En annan del av OSEK:s uppdrag avsåg att överväga om det är lämpligt

med en enhetlig syn på offentlighetsprincipens tillämplighet i kommunala

respektive statliga bolag. I sitt slutbetänkande Insyn och sekretess

(SOU 2004:75) konstaterade OSEK att när reglerna om allmänna handlingar

gjordes tillämpliga på kommunala företag var syftet bl.a. att behålla

meddelarfriheten så att en överflyttning av kommunal verksamhet från en

myndighet till ett privaträttsligt objekt inte skulle leda till en

försvagning av den offentliga insynen i verksamheten. Kommittén diskuterar

om den nuvarande regleringen uppnår detta syfte och konstaterar

sammanfattningsvis att innebörden av meddelarfriheten i kommunala företag

är oklar. Kommittén föreslår därför att meddelarfrihetens omfattning

för anställda i kommunala företag förtydligas.

Kommitténs förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottets tidigare bedömning

Utskottet har tidigare behandlat motioner om översyn av meddelarskyddet

i fråga om s.k. polisläckor. Frågan behandlades ingående i betänkande

2001/02:KU38. Utskottet erinrade om att i den proposition (prop.

1975/76:204) som föregick de nuvarande bestämmelserna om meddelarfrihet

för offentliga funktionärer föredragande statsrådet vad gällde omfattningen

av det tryckfrihetsrättsliga meddelarskyddet m.m. uttalade bl.a. följande

(s. 95).

Jag finner det vidare angeläget att framhålla att straffrihet för

meddelare inte betyder att offentliga tjänstemän är skyldiga att i

motsvarande mån lämna upplysningar till t.ex. pressen om känsliga förhållanden.

Innebörden av en särskild tryckfrihetsrättslig meddelarfrihet är i

stället den att det allmänna - med tanke på de viktiga intressen som

informationsfriheten representerar - överlåter åt den enskilde att,

utan risk för repressalier, själv bedöma om det är önskvärt eller

försvarligt att förmedla vissa uppgifter för offentliggörande. Man kan

räkna med att han därvid beaktar de skyddsintressen som en vanligtvis

gällande tystnadspliktsregel värnar om, liksom sin uppfattning om hur

informationsmottagaren kommer att handskas med stoffet. Sammanfattningsvis

anser jag alltså att farhågorna för att ett särskilt skydd för dem som

meddelar uppgifter till publicister skall leda till återkommande skador

är överdrivna. Liksom hittills bör man för framtiden i stor utsträckning

kunna förlita sig på massmediernas och uppgiftslämnarnas omdöme och

ansvarskänsla.

Det vore trots det sagda orealistiskt att bortse från att meddelarfriheten

kan leda till oönskade konsekvenser i form av publicitetsskador. Enligt

min mening kan dock någon tvekan inte råda om att det, allmänt sett, är

ett mindre ont att i vissa fall omständigheter som bort förtigas uppenbaras

än att missförhållanden i allmän eller enskild verksamhet får fortgå

opåtalt eller att den offentliga debatten i någon allmän angelägenhet

uteblir eller kommer i obalans på grund av brist på information.

Min slutsats blir alltså att de som meddelar sig med pressen eller annars

med publicister bör åtnjuta en vidsträckt frihet. Att emellertid denna

frihet - liksom flertalet andra rättigheter - har sina begränsningar

ligger i öppen dag. Enskildas personliga integritet och ekonomiska

intressen kan inte heller i detta sammanhang lämnas utan varje skydd.

Också mycket betydelsefulla allmänna intressen kräver sitt beaktande.

Det blir nödvändigt att göra en avvägning mellan motstående och

svårjämförbara intressen, en avvägning som oundvikligen får karaktären av

en kompromiss.

Utom för de ovan redovisade propositionsuttalandena redogjorde utskottet

för den bedömning utskottet gjort i sitt betänkande 1996/97:KU23.

Bedömningen var följande.

Vid införandet av de nu gällande reglerna om meddelarfriheten i

tryckfrihetsförordningen påpekades att det vore orealistiskt att bortse

från att meddelarfriheten kan leda till oönskade konsekvenser i form av

publicitetsskador. Enligt föredragande statsrådets mening kunde dock

någon tvekan inte råda om att det, allmänt sett, är ett mindre ont att

i vissa fall omständigheter uppenbaras som bort förtigas än att

missförhållanden i allmän eller enskild verksamhet får fortgå opåtalat eller

att den offentliga debatten i någon allmän angelägenhet uteblir eller

kommer i obalans på grund av brist på information. Slutsatsen blev att

de som meddelar sig med pressen eller annars med publicister bör åtnjuta

en vidsträckt frihet men att denna frihet - liksom flertalet andra

rättigheter - hade sina begränsningar och att det blev nödvändigt att

göra en avvägning mellan motstående och svårjämförbara intressen.

I förarbetena till sekretesslagen påpekades att önskemålet om insyn i

ett särskilt fall kan vara starkare än det sekretessintresse som har

föranlett den aktuella sekretessregeln och att det kan förhålla sig så

att en regel om skydd t.ex. för ett enskilt intresse ibland på ett

olämpligt sätt hindrar insyn i en myndighets sätt att fullgöra sina

uppgifter. Offentlighetsprincipen skulle inte förverkligas till fullo om

de offentliga funktionärerna i situationer av nu nämnt slag vore

förhindrade att bidra med uppgifter till den allmänna debatten och reglerna

om meddelarfrihet var avsedda att motverka sådana icke önskade resultat

av sekretessregleringen.

Erfarenheterna av det rådande systemet ansågs ha varit goda, och

föredragande statsrådet ansåg att man kunde utgå från att de tystnadsplikter

som inte hade företräde framför meddelarfriheten också i fortsättningen

skulle komma att vid sidan av sin rättsliga funktion ha den verkan att

de utövar ett psykologiskt och moraliskt tryck på de offentliga

funktionärerna att vara återhållsamma med att lämna uppgifter till massmedierna.

En annan viktig omständighet att beakta i sammanhanget var att många

av de uppgifter som kan komma att lämnas till följd av meddelarfriheten

sannolikt aldrig blir publicerade. Som framhållits i skilda sammanhang

var nämligen en av meddelarfrihetens viktigaste funktioner att ge

massmedierna tillgång till bakgrundsmaterial som inte i sig självt är

avsett för publicering.

Vidare erinrades om nödvändigheten att göra en avvägning mellan motstående

och svårjämförbara intressen - intresset av sekretess och intresset av

offentlig insyn - en avvägning som oundvikligen fick karaktären av en

kompromiss.

Utskottet anser att vad som sålunda anförts alltjämt äger giltighet och

avstyrker med det anförda motionerna.

Utskottet hänvisade vid behandlingen under riksmötet 2001/02 till den

bedömning som gjordes då de nuvarande bestämmelserna antogs samt till

att Offentlighets- och sekretesskommittén fått i uppdrag att se över

bestämmelsen om meddelarfrihetsbrytande tystnadsplikter i 16 kap. 1 §

sekretesslagen. Utskottet ansåg att resultatet av detta arbete borde

avvaktas och avstyrkte därför den föreliggande motionen.

Vid frågans senaste behandling (bet. 2003/04:KU14), vidhöll utskottet

sitt tidigare ställningstagande och ville även hänvisa till beredningen

av OSEK:s då avlämnade betänkande. De föreliggande motionerna avstyrktes.

Utskottets ställningstagande

Vad först avser frågan om att inskränka meddelarskyddet är utskottet

enigt med motionärerna i motionerna 2004/05:K421 (kd) och 2004/05:K246

(m) om att s.k. läckor vid olika polisingripanden ibland tjänar andra

syften än de som meddelarfriheten är avsedd att tjäna. Meddelarfriheten

och meddelarskyddet är emellertid som har redovisats ovan så väsentliga

inslag i tryck- och yttrandefriheten att mycket starka skäl måste

föreligga för att inskränka dem. Lösningen på det problem som läckor kan

utgöra bör därför i första hand sökas på annat håll - genom utbildning

och liknande insatser inom vederbörande myndigheter. Utskottet, som

också vill hänvisa till beredningen av OSEK:s förslag i betänkandet Ny

sekretesslag, avstyrker därmed motionerna.

Beträffande den fråga som tas upp i motion 2004/05:K386 (fp) vill

utskottet hänvisa till den pågående beredningen av OSEK:s förslag i

betänkandet Insyn och sekretess. Resultatet av beredningen bör enligt

utskottets mening avvaktas, och utskottet avstyrker motionen i berörd

del.

Innehållet i närradiosändningar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker, bl.a. med hänvisning till pågående beredning,

motioner (kd) om främst generösare regler för programutbyte i närradion.

Jämför reservation 2 (m, fp, kd, c) och särskilt yttrande 2 (mp).

Gällande bestämmelser

Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får enligt 3

kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen regleras genom lag som innehåller

föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Det allmänna skall

eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder

till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Sammanslutningar

skall ha rätt att sända ljudradioprogram i lokala radiosändningar i den

utsträckning som tillgängliga radiofrekvenser medger. Närmare föreskrifter

om detta meddelas genom lag.

Närradio definieras som lokala ljudradiosändningar för föreningslivet.

Närradiosändningar startade som en försöksverksamhet 1979. Verksamheten

permanentades från den 1 januari 1986. Regler om närradio finns numera

i radio- och TV-lagen (1996:844). 4 kap. i lagen avser helt närradio.

Kraven

för tillstånd att få sända närradio skärptes den 1 januari 2005 (prop.

2003/04:182, bet. 2004/05:KU4, rskr. 2004/05:1059, SFS 2004: 33).

Tillstånd att sända närradio kan enligt 4 kap. 4 § radio- och TV-lagen

ges endast till ideella föreningar som har anknytning till sändningsområdet

på i paragrafen närmare angivet sätt, till församlingar och kyrkliga

samfälligheter inom Svenska kyrkan, till obligatoriska sammanslutningar

av studerande vid universitet och högskolor samt till sammanslutningar

av flera tillståndshavare i ett sändningsområde för gemensamma

närradioändamål (närradioföreningar).

Bestämmelser om sändningarnas innehåll finns i 6 kap. radio- och TV-lagen.

Enligt 6 kap. 6 § radio- och TV-lagen får i närradio endast sändas

program som har framställts särskilt för den egna verksamheten. Under

högst tio timmar per månad får dock sändas andra program, om innehållet

i sändningarna

är av särskilt intresse för tillståndshavarens medlemmar,

främjar kunskap och utbildning, eller

utgör upptagningar av lokala kulturella tillställningar.

Vidare sägs i 7 § att en närradioförenings programutbud endast får

innehålla

sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillståndshavarna,

information, i begränsad omfattning, om kommunal verksamhet,

uppgifter om program och programtider samt andra upplysningar om

närradioverksamheten på orten, och

provsändningar av program, framställda av juridiska personer som är

behöriga att få tillstånd att sända närradio, i varje enskilt fall under

högst tre månader.

Motionerna

Två motioner rör närradion.

I motion 2004/05:K419 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkande 5 anser

motionärerna att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram

förslag till ändring av radio- och TV-lagen enligt vad i motionen anförs

om generösare regler för programutbyte i närradion. Motionärerna riktar

sin kritik mot det s.k. riksförbudet, som innebär att tillståndshavares

programutbud endast får innehålla program som har framställts särskilt

för den egna verksamheten. Syftet med regeln är att motverka nätverkssändningar.

Den s.k. tiotimmarsregeln hindrar enligt motionärerna ett smidigt utbyte

av programmaterial mellan föreningar som inte i första hand baseras på

lokal anknytning, utan där det snarare är kultur eller intresse som

utgör den gemensamma grunden för programmen. Regeringen bör enligt

motionärerna återkomma till riksdagen med förslag om generösare regler

för programutbyte i närradion, förslagsvis en regel som tillåter utbytbara

program på 40-50 timmar i månaden, möjligen i kombination med en regel

om minimiandel för program med lokal anknytning.

I motion 2004/05:Kr359 av Dan Kihlström m.fl. (kd) yrkande 2 föreslås

ett tillkännagivande om närradions ideella och lokala inriktning.

Motionärerna anser bl.a. att det s.k. riksförbudets nuvarande utformning

är olycklig. Det har inneburit att vissa aktörer skaffat flera licenser

för att kunna sända mer än tio timmar centralt producerat material,

samtidigt som de inte producerar något lokalt material. De anser att

den av Radio- och TV-verket föreslagna möjligheten, att söka dispens

från riksförbudet under maximalt 14 sändningsdagar per kalenderår, är

fel väg att gå. Lagen bör i stället utformas så att den anger att en

viss andel måste vara lokalt producerad. Genom att höja kraven på vilka

föreningar som sänder närradio och på så sätt försvåra för rent

kommersiella aktörer, samtidigt som utrymmet för ökad samverkan ges åt

föreningarna, ges enligt motionärerna bättre förutsättningar för att

utveckla närradions styrka och särart.

Bakgrund

Analys om framtidsförutsättningarna för närradion

Ett uppdrag att göra en samlad analys av framtidsförutsättningarna för

lokal icke-kommersiell radio och TV, dvs. närradio och lokal-TV, som

lämnades i juni 2003, redovisades under hösten till Kulturdepartementet.

Redovisningen övervägs för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottets tidigare bedömning

Utskottet behandlade en motion (kd) om innehållet i närradiosändningar

senast i sitt betänkande 2003/04:KU24. Utskottet avstyrkte då motionen

med hänvisning till pågående beredningsarbete.

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som anser att de pågående övervägandena inom Regeringskansliet

av den nämnda analysen bör avvaktas och som erinrar om de nyligen

genomförda skärpta tillståndskraven för närradiosändningar, finner inte

skäl att nu förorda några sådana åtgärder som föreslås i motionerna

2004/05:K419 (kd) yrkande 3 och 2004/05:Kr359 (kd) yrkande 2.

Ekonomiska konsekvenser av TV-digitaliseringen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (c) om att utreda de konsumentekonomiska

konsekvenserna av TV:s digitalisering.

Jämför reservation 3 (c).

Gällande bestämmelser med bakgrund

Under våren 1997 beslutade riksdagen att digital marksänd TV skall

införas i Sverige (prop. 1996/97:67, bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178).

Beslutet innebar att sändningar under en första etapp inleddes på ett

begränsat antal orter i Sverige. Riksdagen beslutade därefter under

hösten 2000 att digital marksänd TV skulle få byggas ut till att omfatta

hela landet (prop. 2000/01:1, utgiftsområde 17, bet. 2000/01:KrU1, rskr.

2000/01:59).

Under riksmötet 2002/03 beslutade riksdagen att godkänna regeringens

förslag om att den marksända televisionen skall övergå till digital

teknik (prop. 2002/03:72, bet. 2002/03:KU33, rskr. 2002/03:196). Därutöver

beslutade riksdagen att de analoga TV-sändningarna skall läggas ned

etappvis, och nedläggningen skall inledas tidigast när lagstiftningen

om skyldighet att vidaresända vissa TV-program i kabelnät har anpassats

till att marksändningarna är digitala.

Våren 2004 beslutade riksdagen att de digitala marksändningarna av

Sveriges Televisions och Sveriges Utbildningsradios TV-program skall

byggas ut så att de får samma räckvidd som företagens analoga marksändningar

(prop. 2003/04:118, bet. 2003/04:KU24, rskr. 2003/04:xxx). I propositionen

framhöll regeringen att övergången från analoga till digitala sändningar

innebär att konsumenterna behöver digital mottagningsutrustning i form

av s.k. digital-TV-boxar eller TV-apparater med inbyggd digital-TV-mottagare.

Priserna på digital-TV-boxar och annan digital utrustning kunde enligt

regeringen förväntas sjunka på samma sätt som skett i andra länder där

viktiga programtjänster sänds okrypterat i digital marksändning.

Regeringen beslöt den 22 december 2004 att i en första etapp påbörja

övergången till digital television. Beslutet, som direkt berör drygt 30

000 hushåll, innebär att de analoga sändningarna från TV-sändarna på

Gotland samt i Gävle och Motala kommer att upphöra någon gång mellan

den 1 september och den 13 december 2005.

Regeringen har tillsatt en kommission, Digital-TV-kommissionen, (Ku

2004:04, dir. 2004:32), för att förbereda övergången från analoga till

digitala marksändningar och samordna den informationsverksamhet som

behövs. Vid fullgörandet av uppgiften skall hänsyn i första hand tas

till konsumenternas önskemål och behov. Kommissionen skall ha nära

kontakter med organisationer som företräder olika konsumentgrupper samt

med myndigheter, företag och organisationer som påverkas av omställningen.

I uppgifterna ingår att

lägga fram en plan för när de analoga sändningarna skall upphöra i olika

områden,

överväga om det är lämpligt att stänga av de analoga marksändningarna

på försök i ett begränsat område,

följa utbyggnaden av de digitala marksändningarna,

följa utvecklingen på digital-TV-marknaden,

planera och samordna information till allmänheten om omläggningen,

överväga vilken information som kan behövas till följd av ny lagstiftning

om skyldighet att vidaresända vissa TV-program i elektroniska

kommunikationsnät.

Kommissionen skall varje år före utgången av februari lämna en redogörelse

för sitt arbete. En slutrapport skall läggas fram före utgången av mars

2008.

Motionen

I motion 2004/05:Kr354 av Birgitta Sellén m.fl. (c) yrkande 11 föreslås

att en utredning tillsätts med uppdraget att se över de konsumentekonomiska

konsekvenserna av digitaliseringen. Motionärerna ifrågasätter vem som

skall betala tillbehören - konsumenterna, distributörerna, staten eller

någon annan aktör - och vilka som behöver samverka.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade en motion med motsvarande innehåll i sitt betänkande

2003/04:KU24. Utskottet hänvisade då till att den nyligen tillsatta

Digital-TV-kommissionen hade som uppgift att i första hand ta hänsyn

till konsumenternas önskemål och behov. Utskottet fann att vad som

efterfrågades i motionen väsentligen rymdes inom kommissionens uppdrag

och avstyrkte den därför.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen har fattat beslut om övergång från analoga till digitala

TV-sändningar och om riktlinjerna för övergången. En kommission har

tillsatts som i första hand skall ta hänsyn till konsumenternas önskemål

och behov. Utskottet kan inte se något skäl att nu begära en utredning

enligt motionen om de konsumentekonomiska konsekvenserna av den beslutade

digitaliseringen. Motion 2004/05:Kr354 (c) yrkande 11 avstyrks.

Reklamfrågor m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser inte att några sådana tillkännagivanden för regeringen

om att verka mot TV-reklam för alkohol och för förbud i hela EU mot

TV-reklam som riktas till barn samt om vikten av att arbeta med frågor

om barn och medier inom EU behövs. Utskottet avstyrker motioner om sådana

tillkännagivanden.

Jämför reservation 4 (fp).

Gällande bestämmelser m.m.

TV-direktivet m.m.

Inom EU betraktas TV-sändningar som tjänster. Direktivet Television

utan gränser, det s.k. TV-direktivet (rådets direktiv 89/552/EEG av den

3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i

medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av

sändningsverksamhet för television, ändrat genom Europaparlamentets och

rådets direktiv 97/36/EC), syftar till att skapa nödvändiga villkor för

fri rörlighet för TV-sändningar inom gemenskapen. Räckvidden inbegriper

alla former av sändning av TV-program till allmänheten med undantag av

kommunikationstjänster som tillhandahåller information eller andra

meddelanden på begäran. I direktivet föreskrivs att medlemsstaterna inte

kan begränsa mottagandet eller vidareutsändning från en annan medlemsstat

av skäl som faller inom ramen för de områden som samordnas genom direktivet.

För radiosändningar finns inte några motsvarande EU-regler, utan varje

land reglerar det för sig.

Samordningen av medlemsstaternas lagstiftning gäller inom områdena

tillämplig lag på TV-sändningar

främjande av produktion och sändning av europeiska verk

allmänhetens tillgång till större (idrotts)evenemang

TV-reklam och sponsring

skydd för minderåriga

rätt till genmäle.

TV-direktivet bygger på den s.k. sändarlandsprincipen. Det land inom

vilket programföretaget är etablerat ansvarar för att företagets

TV-sändningar uppfyller minimikraven. Etableringslandet kan även ha

ytterligare krav som sändningen skall uppfylla. Ett brittiskt sändarföretag

skall alltså följa brittiska regler, som skall vara anpassade till

TV-direktivet, även om det sänder program i Sverige.

Eftersom TV-sändning betraktas som en tjänst har alla programföretag

inom EU rätt att etablera sig i ett land på samma villkor som landets

egna företag. Då EU:s minimiregler kompletteras med olika strikta

nationella regler, kan ett sändarföretag som enbart riktar sig till tittare

i ett land ändå välja att etablera sig i ett annat land.

Reklamreglerna innebär bl.a. att reklam för tobaksprodukter, receptbelagda

medicinprodukter och medicinska behandlingar är förbjuden. Det finns

också kriterier för reklaminslagens innehåll, utformning, placering och

längd. Särskilda anvisningar finns för alkoholreklam och reklam riktad

till barn.

Kommissionen skall enligt TV-direktivet upprätta en rapport om tillämpningen

av direktivet. Den senaste rapporten lämnades den 6 januari 2003 och

avser tillämpningen av direktivet 2001-2002 (Fjärde rapporten från

kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och

sociala kommittén och Regionkommittén om tillämpningen av direktiv

89/552/EEG Television utan gränser, KOM(2002) 778). Den tar bl.a. upp

tillämpningen av bestämmelserna om skydd av minderåriga och bestämmelserna

om reklam. Eventuella förslag på grund av rapporten planeras bli framlagda

i slutet av 2005-början av 2006.

Svenska bestämmelser om reklam och sändningstillstånd

I 1 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen ges utrymme för att utan hinder

av vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen i lag föreskriva förbud

mot kommersiell annons i den mån annonsen används vid marknadsföring av

alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror. Motsvarande gäller enligt 1

kap. 12 § yttrandefrihetsgrundlagen.

Bestämmelser om reklam i marksänd TV inom Sverige finns i radio- och

TV-lagen (1996:844). I 7 kap. 4 § föreskrivs att reklam i en TV-sändning

inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år.

Det finns även kompletterande regler för att undvika att barn utsätts

för reklam i sändning.

I fråga om reklam för alkoholdrycker finns i radio- och TV-lagen förbud

mot att låta program sponsras av någon vars huvudsakliga verksamhet

gäller tillverkning eller försäljning av sådana drycker. I övrigt

hänvisar radio- och TV-lagen i fråga om alkoholreklam till 4 kap.

alkohollagen (1994:1738). Särskild måttfullhet skall enligt 4 kap. 8 § denna

lag iakttas vid marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter. Vidare

föreskrivs att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd som är påträngande

eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol inte får företas.

Marknadsföring av alkoholdrycker får inte rikta sig särskilt till eller

skildra barn eller ungdomar som inte har fyllt 25 år. I 10 § samma

kapitel föreskrivs att det vid marknadsföring av alkoholdrycker till

konsumenter inte får användas kommersiella annonser i ljudradio- eller

TV-program, och detta gäller även för sådana TV-sändningar över satellit

som omfattas av radio- och TV-lagen.

Rätten att sända TV- och ljudradioprogram på annat sätt än genom tråd

får enligt 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen regleras genom lag som

innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända.

I 3 kap. radio- och TV-lagen finns föreskrifter om sändningstillstånd

som meddelas av regeringen. Ett sändningstillstånd får förenas med vissa

villkor, bl.a. förbud mot att sända reklam eller andra annonser.

Regeringen gav i januari 2004 sändningstillstånd för sju nya kanaler

att sända i det digitala marknätet. Ett programföretag åtog sig att i

tre kanaler följa radio- och TV-lagens regler om förbud mot barnreklam

i avgiftsfria sändningar.

Motionerna

I detta avsnitt behandlas tre motioner som rör TV-reklam och en motion

som avser barn och medier.

I motion 2003/04:So34 av andre vice talman Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

föreslås att riksdagen skall begära att regeringen ser till att det i

framtida avtal för svenskspråkiga kanaler i det markbundna digital-TV-nätet

inkluderas ett förbud mot alkoholreklam (yrkande 1). Regeringen har

enligt motionärerna alltför snabbt accepterat att svenskspråkiga kanaler

som sänder från utlandet följer utländska regler för alkoholreklam. De

ingångna avtalen kan inte ändras men inför framtida förhandlingar bör

den typen av kryphål genom den svenska reklamlagstiftningen hållas

stängda. Liknande synpunkter framförs i motion 2004/05:So610 av Agneta

Lundberg m.fl. (s, fp, kd, v, c, mp), där motionärerna begär ett

tillkännagivande för regeringen om vad som anförs i motionen om TV-reklam

för alkohol (yrkande 3). De pekar på möjligheten att vid övergång till

digitala TV-sändningar i avtalen exkludera reklam för hälsovådliga varor

som alkohol, på det sätt tobaksreklam genom särskilda avtal redan är

utesluten från reklam inom EBU. Motionärerna befarar ett samband mellan

starka producentintressen i Europa och motstånd mot att avveckla reklam

för alkohol. Regeringen bör i internationella forum där reklamfrågor

kan hanteras verka för att alkoholreklam i TV avvecklas. Vid förhandlingar

om avtal vid övergång till digitala sändningar bör regeringen klargöra

att alkoholreklam inte får förekomma.

I motion 2004/05:MJ499 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande för regeringen om vad i motionen anförs om att förbud

mot TV-reklam till barn bör införas i hela EU (yrkande 4). Motionärerna

konstaterar att reklam riktad mot barn inte är särskilt reglerad i

marknadsföringslagen, medan radio- och TV-lagen stadgar att reklam i en

TV-sändning inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under

tolv år. Enligt motionärerna träffade EU:s konsumentministrar i maj en

politisk överenskommelse om ett förslag till direktiv om otillbörliga

affärsmetoder, även om Sverige röstade emot förslaget, eftersom det

innebär att vi inte får behålla våra strängare nationella regler annat

än under en övergångsperiod. Motionärerna hänvisar till att Konsumentverket

menar att direktivet i sin nuvarande lydelse skulle leda till ett sämre

konsumentskydd och medföra både rättsosäkerhet och tillämpningsproblem.

Sverige bör i rådet driva frågan om att direktivet skall innehålla ett

förbud mot reklam riktad till barn.

I motion 2004/05:K380 av Birgitta Ahlqvist och Kristina Zakrisson (båda

s) begärs ett tillkännagivande för regeringen om vad i motionen anförs

om barn och medier och vikten av att arbeta med dessa frågor även på

EU-nivå.

Bakgrund: rekommendationer m.m.

Skyddet av minderåriga m.m.

I TV-direktivet sägs beträffande TV-reklam riktad till minderåriga att

sådan reklam inte direkt skall uppmana minderåriga att köpa en produkt

eller tjänst genom att utnyttja deras oerfarenhet eller godtrogenhet.

Reklamen skall inte heller direkt uppmuntra minderåriga att övertala

sina föräldrar eller andra att köpa de utannonserade varorna eller

tjänsterna. Inte heller skall den utnyttja det speciella förtroende

minderåriga hyser för föräldrar, lärare eller andra personer. Reklamen

skall inte heller utan skäl visa minderåriga i farliga situationer.

Rådet antog 1998 en rekommendation om skydd för minderåriga och mänsklig

värdighet (rådets rekommendation 98/560/EG, EGT L 270 s. 48).

Rekommendationen vänder sig till medlemsstaterna, berörda branscher och

kommissionen. Den omfattar alla audiovisuella tjänster och informationstjänster

som görs tillgängliga för allmänheten, oavsett spridningssätt. Som

exempel nämns radio- och TV-sändningar, privata direktanslutna tjänster

eller tjänster på Internet. Medlemsstaterna rekommenderas att som ett

komplement till lagstiftningen främja inrättandet på frivillig grund av

nationella system för skydd av minderåriga och den mänskliga värdigheten

inom de olika mediebranscherna. Vidare rekommenderas medlemsstaterna

att samarbeta på gemenskapsnivå för att utveckla metoder för en jämförbar

utvärdering. Kommissionen ansvarar för att utveckla dessa metoder

tillsammans med berörda nationella myndigheter.

Rekommendationen ledde i Sverige till att Våldsskildringsrådet, numera

Medierådet, i december 1998 fick regeringens uppdrag att informera,

följa och stödja de berörda branschernas självreglerande arbete. Det

uppdraget fick en aktivare inriktning genom de tilläggsdirektiv som

rådet fick i juni 2003, och som refereras ovan. Enligt dessa skall rådet

genom konstruktiva och kontinuerliga kontakter driva på mediebranschernas

självreglerande arbete för att skydda barn och unga från skadlig

mediepåverkan.

Kommissionen antog i december 2003 en andra utvärderingsrapport om

tillämpningen av 1998 års rekommendation, KOM(2003)776. I rapporten

fastställde kommissionen de framsteg som gjorts när det gäller frågor

som rör självreglering, etiska regler, tekniska åtgärder och

utbildningsåtgärder på grundval av ett frågeformulär som sänts ut till

medlemsstaterna och anslutningsländerna. Kommissionen ansåg att det skett

framsteg, även om medlemsstaterna och anslutningsländerna tillämpade

rekommendationen på olika sätt: antalet telejourer och uppförandekoder

hade ökat, i de flesta medlemsstaterna hade kampanjer inletts för att

främja en säkrare användning av Internet samtidigt som systemen för

självreglering och samreglering fungerade tillfredsställande inom radio-

och TV-sektorn.

Kommissionen noterade i rapporten det arbete som utförs av ICRA (Internet

Content Rating Association) för att utveckla pålitliga filtrerings- och

klassificeringssystem för Internet och ställde sig bakom Europaparlamentets

begäran att DVB-konsortiet (Digital Video Broadcasting) skall utarbeta

sådana system för digitala radio- och TV-sändningar.

Kommissionen lade i april 2004 fram ett förslag att den tidigare

rekommendationen om skydd av minderåriga skall kompletteras, se KOM(2004)341.

Förslaget om en ny rekommendation, som skall antas av både Europaparlamentet

och rådet, vänder sig både till medlemsstaterna och till berörda branscher.

EU rekommenderar medlemsstaterna att bl.a. genom mediekunskap och

medieutbildningsprogram göra föräldrar och lärare medvetna om de nya

audiovisuella mediernas möjligheter och tillgången till tjänster av hög

kvalitet. Den audiovisuella branschen rekommenderas bl.a. att undvika

innehåll som kan vara skadligt för minderåriga. Rådet (utbildning, ungdom

och kultur) har med anledning av förslaget antagit en allmän riktlinje.

Europaparlamentet och rådet har beslutat om en flerårig handlingsplan

för att främja säkrare användning av Internet genom att bekämpa olagligt

och skadligt innehåll på globala nät. Syftet är att skydda särskilt

barn och ungdomar från oönskat innehåll. Planen syftar bl.a. till att

utveckla system för klassificering och filtreringssystem av innehåll på

Internet och att öka medvetenheten om Internets risker bland barn och

ungdomar.

Handlingsplanen, som funnits sedan 1999, har nu förlängts för åren

2005-2008. Målsättningen med den nya handlingsplanen Safer Internet Plus,

KOM(2994)91, är att hindra spridningen av olagligt, skadligt och

rasistiskt innehåll på Internet och att främja en gynnsam utveckling av

Internetbranschen på europeisk nivå. Bekämpningen av olagligt innehåll

syftar till att inrätta telejourer i varje medlemsland dit användare

kan ringa när de stött på material på Internet som de misstänker är

olagligt. I fråga om hanteringen av oönskat och skadligt innehåll syftar

planen till att uppmuntra utvecklingen av klassificerings- eller

filtreringssystem som är internationellt kompatibla och att sprida kunskapen

om dem. I fråga om att främja en säkrare miljö syftar handlingsplanen

till att inrätta ett forum för ett säkrare Internet där både näringslivet,

rättsvårdande myndigheter, barnrättsorganisationer och beslutsfattare

kan utbyta erfarenheter och utveckla system för självreglering. Planen

syftar också till att öka kunskaperna hos framför allt barn, deras lärare

och föräldrar.

Medierådet

Medierådet skall, som nämnts ovan, inrikta sin verksamhet på barns och

ungas mediesituation och ha syftet att minska riskerna för skadlig

mediepåverkan på barn och unga.

Svenskt initiativ till förändringar i TV-direktivet

Sverige presenterade i mars 2004 ett förslag till tillägg i EG:s

TV-direktiv. I förslaget framhölls att det är av yttersta vikt för Sverige

att de svenska förbuden för exempelvis barn- och alkoholreklam går att

tillämpa inom EU.

Enligt det svenska förslaget skulle (om den andra medlemsstaten begär

det) programbolag som etablerat sig i en annan medlemsstat än den som

företaget riktar sina sändningar emot vara tvingat att följa de regler

som gäller för sändningar i den mottagande medlemsstaten.

Utskottets ställningstagande

Som framgår ovan gäller enligt svensk lag förbud mot kommersiella

annonser för alkoholdrycker i ljudradio- och TV-program. Vidare råder

förbud mot TV-reklam som riktas till barn. Sverige driver i EU frågan

om att de svenska förbuden mot bl.a. reklam för alkohol och mot reklam

som riktar sig till barn skall kunna tillämpas inom EU. Utskottet

förutsätter att regeringen fortsättningsvis verkar för de principer som

bär upp de svenska reglerna och att regeringen fortsättningsvis i avtal

inför sändningstillstånd i det digitala marknätet inkluderar förbud mot

alkoholreklam. Utskottet anser därför att några sådana tillkännagivanden

som begärs i motionerna 2003/04:So34 (fp) yrkande 1, 2004/05:So610 (s,

fp, kd, v, c, mp) och 2004/05:MJ499 (kd) inte behövs. Motionerna

avstyrks mot denna bakgrund.

Utskottet anser också att behovet av skydd för minderåriga i förhållande

till medier är väl uppmärksammat på EU-nivån och att regeringen verkar

för att utveckla detta skydd. Något sådant tillkännagivande som begärs

i motion 2004/05:K380 (s) behövs därmed inte enligt utskottets uppfattning.

Kartläggning av den svenska pornografiska marknaden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (v) om kartläggning av den svenska

pornografiska marknadens utveckling och ekonomiska omsättning.

Jämför reservation 5 (v, mp).

Motionen

I motion 2004/05:K291 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v) begärs att

riksdagen ger regeringen i uppdrag att kartlägga den svenska pornografiska

marknadens utveckling och ekonomiska omsättning. Pornografins status i

vårt samhälle har enligt motionärerna gått från att vara tabubelagt

till att bli ett normalt inslag i vardagen, ett integrerat inslag i

masskulturen. Motionärerna anser att myndigheter och politiker vet

väldigt lite om den pornografiska marknaden och branschen, vilket innebär

att porrindustrin kan operera i stort sett helt ogranskad av alla

myndigheter. Information behövs om utvecklingen av pornografi i Sverige:

Hur mycket pornografi produceras, hur stor är produktionen i förhållande

till övriga nordiska länder, t.ex. när det gäller videofilm respektive

tidningar? Information behövs också kring den pornografiska marknaden

som ekonomisk sektor: Hur stor är den ekonomiska omsättningen i

detaljhandeln, hur stor är den årliga omsättningen av porr, hur stor uppskattas

försäljningen på svarta marknaden vara, hur mycket omsätter exporten av

svensk pornografi?

Motionärerna anser att det är en viktig politisk handling att synliggöra

flödet av pengar och sätta en prislapp på den pornografiska marknaden.

Det är bra att sexindustrin på Internet är under kartläggning men även

andra delar av sexindustrin bör enligt motionärerna täckas in. Att

kartlägga den "traditionella" porrindustrins (försäljning av porrtidningar,

porrfilmer etc.) omsättning i detaljhandeln ger visserligen inte en

heltäckande sanning om pornografins marknad men det är ett viktigt

instrument och en viktig utgångspunkt för information och en övergripande

bild av marknaden.

Bakgrund

Medierådet (tidigare Våldsskildringsrådet) fick i juni 2003 genom

tilläggsdirektiv (dir. 2003:75) sitt uppdrag utvidgat att även avse

uppmärksamhet på pornografi. Rådet skall inrikta sin verksamhet på barns

och ungas mediesituation. Syftet skall vara att minska riskerna för

skadlig mediepåverkan på barn och unga. Uppdraget omfattar såväl

traditionella som nya elektroniska rörliga bildmedier, exempelvis film, tv,

video, dvd, datorspel, tv-spel och Internet. Rådet skall ägna

våldsskildringar och pornografi särskild uppmärksamhet. Det skall ha ett

tydligt genusperspektiv på sitt arbete. Rådet skall arbeta utåtriktat

och resultatinriktat. Det skall vara pådrivande i exempelvis kontakterna

med mediebranscherna samt söka samarbete med andra aktörer. Rådet skall

aktivt involvera barn och unga i arbetet. Uppgiften att vara ett

samarbetsorgan för ett antal myndigheter upphör. I årliga rapporter skall

rådet redovisa resultatet av sitt arbete samt strategier för det fortsatta

arbetet.

Medierådet har beställt en rapport med inventering av kunskapsläget om

den påverkan som unga utsätts för.

Statsrådet Jens Orback hänvisade i svar den 22 november 2004 på en

interpellation om förtryckande könsroller (Ip 2004/05:125) till att

regeringen, i samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna,

den 12 maj 2004 anordnat en offentlig hearing om sexualiseringen av det

offentliga rummet i syfte att få en samlad bild av situationen och till

att en arbetsgrupp tillsatts för att diskutera, analysera och komma med

konkreta förslag på hur regeringens arbete med sexualiseringen av det

offentliga rummet bör utformas. Arbetsgruppen skulle ta hjälp av en

expertgrupp, bestående av personer med speciell kompetens på olika

områden - forskare, branschfolk, medier och organisationer.

Han pekade också på Projektet Flicka, som initierats av socialministern,

med syftet att skapa motståndskraft hos unga flickor och pojkar själva

mot den kommersialisering och sexualisering av vardagen de möter. Vidare

hänvisade han till Medierådets uppdrag att inrikta sin verksamhet på

barns och ungas mediesituation.

Statsrådet hänvisade även till att det inom ramen för Nordiska institutet

för kvinno- och könsforskning, NIKK, bedrivs ett forskningsprojekt -

Unga, pornografi och kön i Norden - som skall undersöka hur pornografins

utbredning påverkar unga flickors och pojkars uppfattning av kön.

I betänkande 2004/05:KU31 behandlas i förenklad ordning ytterligare

motioner (s) angående pornografi. Dessa motioner är likalydande med

tidigare behandlade motioner.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning är det av stor vikt att motverka en

pornografisk marknad som innebär att människor utnyttjas och kan utsättas

för bestående skada och kränkningar. Utskottet vill dock peka på de

åtgärder som vidtas inom ramen för Medierådet och andra projekt. En

sådan kartläggning som begärs i motion 2004/05:K291 (v) skulle innebära

avsevärda svårigheter och gränsdragningsproblem. Utskottet är inte berett

att tillstyrka motionen. Den avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Meddelarskyddet vid förundersökning m.m., punkt 2 (kd)

av Ingvar Svensson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om meddelarskyddet vid förundersökning m.m. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:K421 och bifaller delvis motion

2004/05:K246.

Ställningstagande

Läckor från förundersökningar och vid andra polisingripanden utgör enligt

min mening i de allra flesta fall ett rent missbruk av meddelarfriheten.

Ett sådant missbruk hotar både rättssäkerheten och den personliga

integriteten. Jag anser därför att meddelarskyddet vid förundersökningar

och polisingripanden bör ses över, och riksdagen bör som sin mening ge

regeringen till känna att en sådan översyn bör göras.

2. Innehållet i närradiosändningar, punkt 4 (m, fp, kd, c)

av Göran Lennmarker (m), Tobias Krantz (fp), Ingvar Svensson (kd),

Henrik S Järrel (m), Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c) och

Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:K419

yrkande 5 och 2004/05:Kr359 yrkande 2.

Ställningstagande

Syftet med det s.k. riksförbudet är att motverka nätverkssändningar,

men utformningen av förbudet är, som anförs i motionerna 2004/05:K419

och 2004/05:Kr359, olycklig. Undantaget från regeln att bara program

som framställts särskilt för den egna verksamheten bör utsträckas från

att endast avse 10 timmar per månad till att avse förslagsvis 40-50

timmar per månad. Regeln bör eventuellt kombineras med en regel om en

minimiandel av program med lokal anknytning.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att den bör

återkomma till riksdagen med förslag som tillgodoser de angivna synpunkterna

på riksförbudet och undantaget från detta.

3. Ekonomiska konsekvenser av TV-digitaliseringen, punkt 5 (c)

av Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om de konsumentekonomiska konsekvenserna av

övergången till digital TV. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Kr354

yrkande 11.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2004/05:Kr354 bör det i den digitala utbyggnaden

göras en utredning som ser över marknaden utifrån ett konsumentekonomiskt

perspektiv. Översynen bör avse vem som skall betala tillbehören -

konsumenterna, distributörerna, staten eller någon annan aktör.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen det anförda till känna.

4. Reklamfrågor m.m., punkt 6 (fp)

av Tobias Krantz (fp) och Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om alkoholreklam i TV. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:So34 yrkande 1, bifaller delvis motion 2004/05:So610

yrkande 3 och avslår motionerna 2004/05:K380 och 2004/05:MJ499 yrkande

4.

Ställningstagande

I motion 2003/04:So34 (fp) pekas på att regeringen alltför snabbt har

accepterat att svenskspråkiga kanaler som sänder från utlandet följer

utländska regler för alkoholreklam. De ingångna avtalen kan tyvärr inte

ändras. För framtiden är det emellertid av största betydelse att regeringen

i sådana avtal inkluderar ett förbud mot alkoholreklam i sändningarna.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna.

5. Kartläggning av den svenska pornografiska marknaden, punkt 7 (v,

mp)

av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om kartläggning av den svenska pornografiska

marknaden. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:K291.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2004/05:K291 (v) har pornografins status i vårt

samhälle gått från att vara tabubelagt till att bli ett normalt inslag

i vardagen. Myndigheter och politiker vet väldigt lite om den pornografiska

marknaden och branschen, vilket innebär att porrindustrin kan operera

i stort sett helt ogranskad av alla myndigheter. Det behövs information

om utvecklingen av pornografin i Sverige: Hur mycket produceras, hur

stor är produktionen i förhållande till övriga nordiska länder, t.ex.

när det gäller videofilm respektive tidningar? Information behövs också

kring den pornografiska marknaden som ekonomisk sektor: Hur stor är den

ekonomiska omsättningen i detaljhandeln, hur stor är den årliga

omsättningen av porr, hur stor uppskattas försäljningen på svarta marknaden

vara, hur mycket omsätter exporten av svensk pornografi?

Det är enligt min uppfattning en viktig politisk handling att synliggöra

flödet av pengar och sätta en prislapp på den pornografiska marknaden.

Det är bra att sexindustrin på Internet är under kartläggning men även

andra delar av sexindustrin bör täckas in. En kartläggning av den

"traditionella" porrindustrins omsättning i detaljhandeln ger visserligen

inte en heltäckande sanning om pornografimarknaden men utgör ett viktigt

instrument och en viktig utgångspunkt för information om och en

övergripande bild av marknaden.

Särskilda yttranden

1. Meddelarfriheten för anställda i kommunala bolag, punkt 3 (m,

fp)

Göran Lennmarker (m), Tobias Krantz (fp), Henrik S Järrel (m), Helena

Bargholtz (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:

Kommunala bolag är en styggelse från demokratisk synpunkt. Offentlig

verksamhet skall enligt vår uppfattning ske under full insyn från

medborgare, medier och förtroendevalda. Det är ett krav som det i praktiken

är omöjligt att leva upp till för ett företag som skall agera på en

marknad där det kan finnas behov av sekretess och inskränkningar i

öppenheten av t.ex. företagsekonomiska skäl. Det är inte heller möjligt

att överklaga beslut eller en verksamhet i ett kommunalt bolag. Vi anser

därför att all kommunal verksamhet bör bedrivas i förvaltningsform och

att de kommunala bolagen bör avvecklas.

2. Innehållet i närradiosändningar, punkt 4 (mp)

Gustav Fridolin (mp) anför:

Jag ställer mig positiv till att riksförbudet inom närradiosändningar

ändras på ett sådant sätt att de negativa konsekvenser förbudet har i

dag, och som motionerna till viss del belyser, elimineras samtidigt som

den icke-kommersiella grundtanken i närradioverksamheten värnas och

förstärks. Då en samlad analys av icke-kommersiell radio och TV för

närvarande är under beredning inom Regeringskansliet ser jag det inte

påkallat att riksdagen gör några tillkännagivanden. Jag förutsätter att

den interna utredningsskrivelse som bereds snarast kommer under

remissbehandling.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motion väckt med anledning av proposition 2003/04:161

2003/04:So34 av andre vice talman Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

1. Riksdagen begär att regeringen ser till att det i framtida avtal för

svenskspråkiga kanaler i det markbundna digital-TV-nätet inkluderas ett

förbud mot alkoholreklam, i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:K245 av Mats Einarsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om EU-kommissionens förslag till tjänstedirektiv.

2004/05:K246 av Elizabeth Nyström och Anita Sidén (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om myndighetsutövande tjänstemäns försäljning av "privat"

arbetsmaterial.

2004/05:K291 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kartlägga den svenska pornografiska marknadens utveckling

och finansiella omsättning.

2004/05:K380 av Birgitta Ahlqvist och Kristina Zakrisson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om barn och medier och vikten av att arbeta med dessa frågor

även på EU-nivå.

2004/05:K386 av Gunnar Nordmark (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda möjligheten att införa samma regelverk vad gäller

grundlagsfästa rättigheter för anställda vid kommunala bolag som i dag

gäller för offentligt anställda.

2004/05:K419 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av

radio- och TV-lagen enligt vad i motionen anförs om generösare regler

för programutbyte i närradion.

2004/05:K421 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av meddelarskyddet vid förundersökning och vid

ingripanden.

2004/05:So610 av Agneta Lundberg m.fl. (s, fp, kd, v, c, mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs

i motionen om TV-reklam för alkohol.

2004/05:Kr354 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den kommission som utreder införandet av digital-TV

särskilt ser över de ekonomiska konsekvenserna för konsumenten.

2004/05:Kr359 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om närradions ideella och lokala inriktning.

2004/05:MJ499 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om införande av förbud mot TV-reklam till barn i hela EU.