Bet. 2004/05:KU2

Konstitutionsutskottets betänkande

2004/05:KU2

Rättsinformationssystemet

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas Riksdagens revisorers förslag Ordning på

rätten (förslag 2002/03:RR20) och regeringens skrivelse Den fortsatta

utvecklingen av rättsinformationssystemet (skr. 2003/04:168) samt två

motioner från den allmänna motionstiden 2003. Utskottet avstyrker

Riksdagens revisorers förslag och motionsyrkandena samt föreslår att

regeringens skrivelse läggs till handlingarna. En reservation (kd) och

ett särskilt yttrande (v, mp) rörande förteckning och publicering av

kommunala författningar har avgetts.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Rättsinformationssystemet

Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:168 till handlingarna.

2. Märkning, strukturering, sökning, m.m.

Riksdagen avslår förslag 2002/03:RR20 punkt 1 och motion 2003/04:K334

yrkandena 1 och 2.

3. Grunden för regeringens normgivning

Riksdagen avslår förslag 2002/03:RR20 punkt 2 och motion 2003/04:K334

yrkande 3.

4. Rättsinformationssystemet och kommunala föreskrifter

Riksdagen avslår förslag 2002/03:RR20 punkt 3.

5. Förteckning och publicering av kommunala författningar

Riksdagen avslår motion 2003/04:K396.

Reservation (kd)

6. EG-rätten

Riksdagen avslår förslag 2002/03:RR20 punkt 4.

Stockholm den 28 oktober 2004

På konstitutionsutskottets vägnar

Göran Lennmarker

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Lennmarker (m), Göran

Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Helena Bargholtz (fp), Ingvar

Svensson (kd), Mats Einarsson (v), Inger Jarl Beck (s), Henrik S Järrel

(m), Anders Bengtsson (s), Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c),

Helene Petersson (s), Nils Fredrik Aurelius (m), Billy Gustafsson (s),

Gustav Fridolin (mp) och Karin Åström (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I syfte att tillförsäkra den offentliga förvaltningen och enskilda

tillgång till grundläggande rättsinformation i elektronisk form skall

det enligt rättsinformationsförordningen (1999:175) finnas ett offentligt

rättsinformationssystem. I rättsinformationssystemet finns lagar och

andra föreskrifter samt annan rättsinformation tillgängliga i elektronisk

form.

I juni 2003 lade Riksdagens revisorer fram ett förslag till riksdagen

kallat Ordning på rätten (förslag 2002/03:RR20). Förslaget gäller

införande av ett märkningssystem för rättsinformationssystemet så att det

går att följa regelverket från lag via förordning till tillämpningsföreskrifter,

utformning av ett system för att ange vilken eller vilka lagar regeringen

grundar sina förordningar på, utformning av en ordning för hur kommunala

författningar inom olika lagstiftningsområden skall ingå i

rättsinformationssystemet samt ett system för hur EG-rätten skall kopplas till

rättsinformationssystemet.

Vid den allmänna motionstiden 2003 väcktes två motioner som tog upp

vissa av de frågor som behandlades i Riksdagens revisorers förslag.

I slutet på maj 2004 överlämnade regeringen skrivelsen Den fortsatta

utvecklingen av rättsinformationssystemet (skr. 2003/04:168). Ingen

motion väcktes med anledning av den skrivelsen.

Förslagets och skrivelsens huvudsakliga innehåll

Riksdagens revisorers förslag

Riksdagens revisorer anser att det behövs en bättre överblick och

kontroll över hela den lagstiftning som gäller inom olika områden.

Rättsinformationssystemet behöver utvecklas så att det blir tillförlitligt

och överskådligt. Revisorerna föreslår att rättsinformationssystemet

förses med ett märkningssystem så att det går att följa regelverket

från lag via förordning till tillämpningsföreskrifter (yrkande 1).

Revisorerna anser vidare att det skulle vara en stor fördel för

utvecklingen av rättsinformation om regeringen angav vilken eller vilka

lagar som regeringen grundar sina bemyndiganden på (yrkande 2).

Revisorerna anser också att det är väsentligt att medborgarna kan

orientera sig inom olika lagstiftningsområden och att rättsinformationssystemet

därför bör göras så komplett som möjligt också när det gäller kommunala

författningar. Även för kommunerna torde det enligt revisorerna vara

väsentligt att på ett överskådligt sätt kunna följa vad som gäller inom

olika områden samt vilka möjligheter och skyldigheter kommunen har.

Revisorernas granskning hade visat att det behövs någon form av styrning

för att kommunala författningar skall kunna länkas till

rättsinformationssystemet.

Revisorerna föreslår att regeringen utformar en ordning för hur kommunala

författningar inom olika lagstiftningsområden skall kunna ingå i

rättsinformationssystemet (yrkande 3).

Revisorernas sista förslag gäller behovet av kopplingar mellan EG-regler

inom området och rättsinformationssystemet. Regeringen bör enligt

revisorerna lägga fram ett förslag i detta avseende (yrkande 4).

Regeringens skrivelse

Regeringen konstaterar i skrivelsen om den fortsatta utvecklingen av

rättsinformationssystemet att rättsinformationssystemet i allt väsentligt

nu fungerar i enlighet med de intentioner regeringen gett uttryck för

i rättsinformationsförordningen. Regeringen anser vidare att de

överväganden och bedömningar som gjordes i skrivelsen Ett nytt offentligt

rättsinformationssystem (skr. 1998/99:17) om systemets utveckling och

innehåll alltjämt bör vara vägledande för det fortsatta arbetet. Regeringen

redovisar i den nu aktuella skrivelsen sin syn på några frågeställningar

som föranletts av senare års utveckling på rättsinformationsområdet.

Regeringen redovisar också sin syn på de förslag som Riksdagens revisorer

lagt fram.

Regeringen anser att det statliga ansvaret för rättsinformationen i

framtiden främst bör vara inriktat på att tillgodose enskilda personers

och den offentliga förvaltningens behov av att på ett enkelt, lättillgängligt

och överskådligt sätt ha tillgång till och kunna söka information på

det rättsliga området. Rättsinformationssystemet bör innehålla samma

slags information som det gör i dag. En viktig uppgift för framtiden är

att överväga hur informationen i systemet bör förädlas. Särskilda

insatser bör göras för att kommunernas författningar skall kunna bli

tillgängliga via systemet. Ytterligare en viktig uppgift är att information

och sökfunktioner presenteras på ett lättillgängligt, överskådligt och

enhetligt sätt. En annan viktig åtgärd är att anpassa rättsinformationssystemet

till användare med särskilda behov.

Liksom i dag bör varje organ som producerar rättsinformation ta ansvar

för den egna informationen och även ansvara för att den sprids elektroniskt.

I systemet bör det finnas exakta kopior av den kungjorda versionen av

samtliga författningar. Systemet bör i övrigt återge de tryckta förlagorna

såväl till innehåll som, så långt det är möjligt, till formen.

Utvecklingen av rättsinformationssystemet bör i framtiden vara låst

till gemensamma standarder för märkning och strukturering som omfattar

hela systemet. Informationen i systemet bör också kunna grupperas och

presenteras på flera olika sätt. Det bör finnas länkar mellan olika

informationskällor. Det bör fastställas kriterier för i vilka situationer

länkning skall ske. Det bedöms vidare att det bör utredas om det är

möjligt och lämpligt att elektroniskt publicera och kungöra författningar

i Sverige.

Författningstekniken bör förändras så att det av nya förordningar normalt

framgår vilket eller vilka bemyndiganden som har utnyttjats.

Utskottets överväganden

Rättsinformationssystemet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet, som ser med tillfredställelse att regeringen avser att utreda

frågan om elektroniskt kungörande av författningar, föreslår att riksdagen

lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Gällande regler, m.m.

Enligt 1 § rättsinformationsförordningen skall det i syfte att tillförsäkra

den offentliga förvaltningen och enskilda tillgång till grundläggande

rättsinformation i elektronisk form finnas ett offentligt

rättsinformationssystem.

Rättsinformationssystemet skall föras med hjälp av informationsteknik

och finnas tillgängligt genom ett allmänt nätverk. Innehållet i systemet

skall vara tillgängligt på ett enhetligt sätt.

Rättsinformationssystemet skall enligt 3 § innehålla Svensk författningssamling

som den kungörs, referensregister över författningar i Svensk

författningssamling, och grundförfattningarna i Svensk författningssamling i

deras lydelse med införda ändringar.

En bestämmelse i Svensk författningssamling som upphävs skall sparas

elektroniskt på ett sådant sätt att det blir möjligt att få fram

grundförfattningarna i deras lydelse med införda ändringar vid tidigare

tidpunkter.

Rättsinformationssystemet skall enligt 4 § innehålla de gällande

förordningar som kungörs i andra författningssamlingar än Svensk

författningssamling. Systemet skall innehålla sådana gällande föreskrifter

som är beslutade av myndigheter under regeringen och som skall kungöras

enligt lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar.

När föreskrifter som har beslutats av myndigheter under regeringen

återges elektroniskt skall de uppfylla de krav som anges i kungörandelagen

och i författningssamlingsförordningen (1976:725).

När det gäller förarbeten skall rättsinformationssystemet enligt 4 §

innehålla ett referensregister över de statliga kommittéerna med uppgift

om regeringsbeslut, ledamöter, arbetsplaner och kommittédirektiv, och

förordningsmotiv, utredningsbetänkanden som publiceras i Statens offentliga

utredningar (SOU) och i departementsserien (Ds) samt regeringens

propositioner.

Enligt 6 § rättsinformationsförordningen skall systemet vidare innehålla

uppgifter om vägledande avgöranden från Högsta domstolen, Regeringsrätten,

hovrätterna, kammarrätterna, Miljööverdomstolen, Arbetsdomstolen,

Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten. Rättsinformationssystemet

skall enligt 7 § också innehålla uppgifter om sådana vägledande avgöranden

i förvaltningsärenden från centrala statliga myndigheter under regeringen

som är av betydelse för allmänheten och som inte kan överklagas.

Rättsinformationssystemet skall enligt 8 § vidare innehålla överenskommelser

som skall publiceras i Sveriges internationella överenskommelser (SÖ).

Rättsinformationssystemet får dessutom enligt 9 § innehålla annan

rättslig information som samordningsmyndigheten och det offentliga organ

som förfogar över materialet kommer överens om. Samordningsmyndigheten

får dessutom ensam besluta att information av ett visst slag får ingå

i systemet. Statskontoret skall enligt 15 § vara samordningsmyndighet

för rättsinformationssystemet.

Lagrummet, www.lagrummet.se, är den gemensamma portalen för

rättsinformationssystemet. I stort sett all information som anges i

rättsinformationsförordningen finns tillgänglig via Lagrummet. Utöver lagar,

förordningar och förarbeten m.m. finns föreskrifter från ett 60-tal

myndigheter tillgängliga. Endast ett fåtal myndighetsföreskrifter saknas.

Även länsstyrelsernas författningssamlingar finns tillgängliga. Däremot

saknas kommunala föreskrifter. I systemet ingår svensk rättspraxis från

ett 20-tal olika överdomstolar och myndigheter.

Portalen Lagrummet innehåller i sig inte någon rättsinformation utan

den ger användaren möjlighet att gå vidare till de myndigheters databaser

där informationen finns tillgänglig. Det görs ca 7 000 besök i portalen

per vecka.

Regeringens skrivelse, m.m.

Regeringens bedömning är att det statliga ansvaret för rättsinformationen

främst bör vara inriktat mot att tillgodose enskilda personers och den

offentliga förvaltningens behov av att på ett enkelt lättillgängligt

och överskådligt sätt ha tillgång till och kunna söka information på

det rättsliga området. Informationen i rättsinformationssystemet skall

presenteras och hållas tillgängligt på ett sådant sätt att den breda

allmänheten förstår systemet och dess innehåll och själva kan söka sig

fram till den information som efterfrågas. Av statskontorets årsredovisning

för 2003 framgår att en förstudie avseende rättsinformationssystemets

långsiktiga utveckling har tagits fram. Förstudien sammanfattar tidigare

insatser och lyfter fram väsentliga kvarvarande frågeställningar inför

en vidareutveckling av systemet.

Förstudien redovisar en översiktlig och funktionsbaserad (teknikneutral)

utvecklingsplan som sträcker sig över ett flertal år och som omfattar

ett stort antal myndigheters framtida produktion av rättsinformation.

En kravspecifikation har tagits fram som en inledande del av Statskontorets

vidareutveckling av verksamheten. Ett av målen är att även den redaktionella

förvaltningen av portalen ska bli mer effektiv. Regeringen följer enligt

skrivelsen det utvecklingsarbete som bedrivs genom Statskontoret, liksom

utvecklingen i övrigt inom rättsinformationsområdet.

Regeringen avser att initiera ett arbete med att uppfylla

rättsinformationsförordningens krav på att förordningsmotiv skall ingå i

systemet.

Regeringen anser också att det trots vissa problem även i fortsättningen

bör vara en målsättning att utveckla databaserna så att även tidigare

lydelser av författningarna går att få fram i konsoliderad form. Uppgifter

om senaste uppdatering av databaser bör tillföras samtliga databaser.

I

det fortsatta utvecklingsarbetet bör enligt skrivelsen övervägas och

bedömas bl.a. frågor om informativa texter i systemet och därmed

sammanhängande frågor som bl.a. gäller det skadeståndsrättsliga ansvaret

och tids- och kostnadsaspekter. En annan åtgärd som prioriteras i

framtiden är en anpassning till användare med särskilda behov.

Regeringen anser att frågan om elektroniskt kungörande av författningar

bör utredas. En utgångspunkt för rättsinformationssystemet måste enligt

regeringen vara att en officiell version i elektronisk form måste

uppfylla samma krav på exakthet, både när det gäller innehåll och form,

som den tryckta versionen av författningarna gör i dag. Om det skall

finnas officiella versioner både i pappersform och elektronisk form

måste versionerna vara exakta kopior av varandra.

En utredning om möjligheterna till elektronisk publicering av officiella

versioner av författningar bör enligt regeringen syfta till att ta reda

på hur stora säkerhetsproblemen är och hur problemen skall lösas. Det

bör också undersökas om, och i så fall på vilket sätt,

förvaltningsmyndigheternas

föreskrifter skulle kunna omfattas av en reform. En annan fråga som bör

undersökas är om författningarna också skall kungöras elektroniskt.

Utskottets ställningstagande

Regeringens redovisning av rättsinformationssystemet visar att det

bedrivs ett aktivt arbete med att utveckla systemet i riktning mot bl.a.

ökad överskådlighet, tillgänglighet och enhetlighet. Utskottet ser med

tillfredsställelse att regeringen avser att utreda frågan om elektroniskt

kungörande av författningar och att säkerhetsaspekterna därvid kommer

att genomlysas.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse 2003/04:l68

till handlingarna.

Märkning, strukturering, sökning, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till det utvecklingsarbete i fråga om rättsinformationssystemet

som presenteras i regeringens skrivelse avstyrker utskottet Riksdagens

revisorers förslag om ett märkningssystem samt ett motionsförslag om

införande av möjlighet att se vad som gäller inom ett område, vare sig

bestämmelserna finns i lag, förordning, myndighetsförekrift eller i

kommunal författning och ett motionsyrkande om behovet av att fastställa

kvalitetskrav.

Riksdagens revisorers förslag

Riksdagens revisorer anser att rättsinformationssystemet behöver utvecklas

så att det blir tillförlitligt och överskådligt. De föreslår ett

tillkännagivande till regeringen om att det skall införas ett system med

märkning av föreskrifter så att det går att följa regelverket från lag

via förordning till föreskrifter. Märkningssystemet skulle innebära att

lagtexten försågs med länkar, som kopplar samman lagar, förordningar

och tillämpningsföreskrifter (yrkande 1).

Regeringens skrivelse

I regeringens skrivelse framhålls att den framtida utvecklingen för

rättsinformationssystemet bör var låst till gemensamma standarder för

märkning och strukturering som omfattar hela systemet. Informationen i

rättsinformationssystemet bör enligt regeringen kunna grupperas och

presenteras på olika sätt. Möjligheten att länka mellan olika

informationskällor bör enligt regeringen utvecklas. Om informationen är märkt

och strukturerad på ett enhetligt sätt i hela rättsinformationssystemet

finns det större möjligheter att utveckla söksystem som är effektiva

och som träffar all den information som finns i systemet.

Regeringen framhåller att det naturligtvis fortfarande är ett starkt

önskemål med ett system som gör det möjligt att söka i hela systemet

från den gemensamma ingångssidan. Frågan är emellertid om det är

realistiskt i ett decentraliserat system där varje organ som producerar

rättsinformation också ansvarar för den egna informationen. Mycket talar

enligt skrivelsen för att ett mycket utvecklat söksystem som omfattar

alla databaser kräver en standardiserad märkning med ett avancerat

märkningsspråk i all den information som ingår i systemet.

Regeringskansliet beslutade år 2000 att all information som skall ingå

i rättsinformationssystemet i projektets andra del skulle märkas upp i

märkningsspråket XML. Under projektets gång visade det sig emellertid

att svårigheterna med en gemensam märkningsstandard var stora. En

svårighet låg i att det visade sig krävas mycket mer arbete än som hade

förutsatts med att analysera informationen och att skapa

dokumenttypsdefinitioner.

Även själva märkningen upplevdes som krånglig och omständlig. Den

slutsats som kunde dras av projektet var att de verktyg som utnyttjades

var alltför svåra att använda för att kunna tas i bruk på handläggarnivå.

Projektet resulterade bl.a. av den anledningen inte i någon ny gemensam

standard för märkning av informationen. De flesta länder i Europa tycks

ha haft motsvarande problem när det gäller att ta fram avancerade

märkningsstandarder för sina rättsinformationssystem. I länder där sådana

standarder har tagits fram har mycket stora resurser lagts ned.

Problemet har främst sin grund i att informationen finns i ett flertal

olika databaser, men också ur ett annat perspektiv uppkommer problem

med förslaget. Det kräver nämligen ett omfattande arbete med att

identifiera vilka författningar som hör ihop. I det arbetet ligger inte

enbart att leta upp författningarna i fråga, utan även att göra en

bedömning av om det finns ett tillräckligt samband för att en länk skall

vara meningsfull. I skrivelsen framhålls att medan vissa användare kan

vara intresserade av det formella sambandet mellan olika författningar,

vilket Riksdagens revisorer tycks efterlysa, kan andra användare vara

mer intresserade av det sakliga sambandet mellan olika rättsregler.

Oavsett vad man efterlyser i det enskilda fallet är det enligt regeringen

viktigt för de icke-professionella användarna att förstå varför

författningarna hör ihop och därmed kunna skilja på de olika situationerna

samtidigt som möjligheterna att söka i informationen inte i praktiken

begränsas av en ostrukturerad länkningsmetodik. Innan ett praktiskt

arbete med att skapa länkar mellan olika författningar påbörjas krävs

därför att det fastställs vilka kriterier som skall avgöra i vilka

situationer länkning skall ske. Remissinstanserna har överlag instämt i

den bedömningen. Det är enligt regeringen rimligt att Statskontoret och

Regeringskansliet gemensamt fastställer kriterier för i vilka situationer

länkning kan ske.

Enligt 16 § första stycket rättsinformationsförordningen är det

samordningsmyndigheten som samordnar frågor om standardisering i

rättsinformationssystemet. Den i den tidigare skrivelsen om rättsinformationen

uppställda målsättningen att informationen skall grupperas och presenteras

på flera olika sätt är enligt regeringen fortfarande aktuell, men i den

nu aktuella skrivelsen nämns också att det sannolikt är svårt att

gruppera informationen så att material från flera olika databaser omfattas.

En ämnesvis gruppering blir därför i huvudsak begränsad till den

information som finns i en databas. Regeringen är medveten om att

grupperingen får genomföras på sikt och efter varje myndighets förutsättningar.

Regeringen uttalade i den tidigare skrivelsen att det i ett fullt utbyggt

system borde vara möjligt att länka direkt mellan olika informationskällor.

Länkar skulle kunna läggas mellan olika dokument i lagstiftningskedjan,

exempelvis mellan ett utredningsbetänkande, en proposition, ett

utskottsbetänkande och den aktuella lagen. Länkar skulle också kunna läggas

mellan författningar som hänvisar till varandra, exempelvis mellan en

lag och den förordning där det finns detaljerade bestämmelser i ämnet.

Det skulle också vara möjligt att gå ytterligare ett steg och från

förordningen länka till myndighetsföreskrifter som närmare reglerar

frågan.

Det bör enligt regeringen vara en målsättning även för framtiden att

förse dokumenten med ett länksystem i syfte att underlätta att söka i

informationen. Regeringen poängterar dock att länkar, eller annan

förädling, inte får förekomma i de delar av rättsinformationssystemet där

det finns strikta krav på exakthet.

Regeringen tar fasta på de i stort sett samstämmiga synpunkterna från

remissinstanserna och anser därför att den framtida utvecklingen av

rättsinformationssystemet bör vara låst till gemensamma standarder för

märkning och strukturering, vilka omfattar hela systemet.

I princip är det den myndighet som producerar informationen som har

ansvaret för informationen, vilket innebär en skyldighet att se till

att informationen görs elektroniskt tillgänglig och sprids.

Informationsansvaret innebär vidare ansvar för säkerheten i det egna

informationssystemet och skyldighet att se till att informationen är aktuell,

tillförlitlig och i övrigt uppfyller kraven enligt förordningen. Det

är regeringens uppfattning att informationsproducenterna alltjämt skall

ha ansvaret för att informationen görs elektroniskt tillgänglig, sprids,

är aktuell m.m. En sak som dock bör övervägas ytterligare är enligt

regeringen var och hur informationen skall vara lokaliserad. Det finns

enligt regeringen inte tillräckliga skäl att nu frångå den tidigare

ståndpunkten att varje organ som ger ut rättsinformation också skall

ansvara för att den sprids elektroniskt, dvs. att rättsinformationssystemet

skall vara decentraliserat, men det kan finnas anledning att fördjupa

diskussionen och åter bedöma frågan i ett senare skede om någon

ändamålsenlig lösning inte kan uppnås.

Motionen

I motion 2003/04:K334 av Ragnwi Marcelind (kd) begärs tillkännagivanden

till regeringen om dels behovet av ett förenklat rättsinformationssystem

som möjliggör att det går att se vad som gäller inom ett område, vare

sig bestämmelserna finns i lag, förordning, myndighetsskrift eller i

kommunal författning (yrkande 1), dels om behovet av att fastställa

kvalitetskrav (yrkande 2).

Rättsinformationen är i dag enligt motionen inte uppbyggd så att det

går att se vad som gäller inom område. Det saknas enligt motionen beslut

om hur systemet skall drivas vidare eller vilka kvalitetskrav som skall

vara uppfyllda. Ansvarsförhållandena är enligt motionen också

oklara.

Utskottets ställningstagande

Av regeringens skrivelse framgår att rättsinformationssystemet är föremål

för ett planerings- och utvecklingsarbete som innebär bl.a. att

informationen i systemet skall kunna grupperas och presenteras på olika

sätt, att det skall finnas gemensamma standarder för märkning, strukturering

och sökning, vilka omfattar hela systemet och att det skall finnas länkar

enligt fastställda kriterier mellan olika informationskällor. Ett

tillkännagivande till regeringen om införandet av ett märkningssysten som

gör det möjligt att följa regelverket från lag via förordning till

tillämpningsföreskrifter är därför enligt utskottets mening inte nödvändigt.

Riksdagens revisorers förslag 2002/03:RR20 yrkande 1 samt motion

2003/03:K334 yrkande 1 (kd) avstyrks följaktligen.

I den förra regeringsskrivelsen om rättsinformationen (skr. 1998/99:17)

lämnades en omfattande och detaljerad beskrivning av de krav som borde

ställas på rättsinformationssystemet. Krav på kvalitet var svåra att

ange i generella termer för alla informationstyper. Ett allmänt krav

var dock att informationen var korrekt och uppdaterad. Regeringen har

i den nu aktuella skrivelsen ställt sig bakom de grundläggande kvalitetskrav

som Stiftelsen för rättsinformation har utarbetat för förädlingsformer,

krav som gäller upplysning om vem som tillhandahåller produkten,

överblickbarhet, uppgift om senaste uppdatering, uppgift om regler för

kopiering och skydd för användarens identitet m.m. Regeringen anser att

kraven, i den mån de inte redan är tillgodosedda, bör uppfyllas. Mot

denna bakgrund anser utskottet inte att ett tillkännagivande till

regeringen om kvalitetskrav är nödvändigt. Motion 2003/04:K334 yrkande 2

(kd) avstyrks.

Grunden för regeringens normgivning

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till att regeringen i skrivelsen aviserar en förändring

av lagstiftningstekniken så att det av förordningar eller fotnoter

normalt framgår vilka bemyndiganden som utnyttjats avstyrker utskottet

Riksdagens revisorers förslag i detta avseende och ett motionsyrkande

(kd) om tydliggörande av bemyndigandekedjorna.

Riksdagens revisorers förslag

I revisorernas rapport framhålls att det för närvarande inte anges i

rättsinformationssystemet vilken eller vilka lagar regeringen grundar

sina förordningar på. Revisorerna anser att om regeringen klargjorde

vilket eller vilka bemyndiganden som använts skulle lagstiftningen bli

betydligt mer överskådlig. Enligt revisorerna är behovet av att regeringen

klargör vilket eller vilka bemyndiganden en förordning stöds på särskilt

stort i vissa sammanhang. Det gäller t.ex. då särskilda rättsverkningar

knyts till beslut meddelade med stöd av vissa särskilt uppräknade

bemyndiganderegler såsom är fallet i miljöbalken. Revisorerna föreslår

att regeringen utformar ett system för att ange vilken eller vilka lagar

regeringen grundar sina förordningar på (yrkande 2).

Regeringens skrivelse

Regeringen gör bedömningen att lagstiftningstekniken bör förändras så

att det normalt framgår av förordningar eller av fotnoter till förordningar

vilket eller vilka bemyndiganden som har utnyttjats. Något absolut krav

på detta bör dock enligt regeringen inte ställas upp.

Regeringen pekar på att revisorernas förslag innebär att det formella

sambandet mellan olika författningar skulle kunna utläsas av själva

författningen. Detta skulle också skapa större möjligheter att länka

mellan författningar på olika nivåer, eftersom man därigenom i den

praktiska länkningshanteringen åtminstone delvis kan undvara att göra

bedömningar av vilka författningar som hör samman. I stället bör man

kunna utgå från att det angivna bemyndigandet eller den angivna grunden

stämmer.

Regeringens normgivningsmakt bygger dels på bemyndiganden från riksdagen,

dels på en egen normgivningskompetens. Den senare består i den s.k.

restkompetensen och i möjligheten att utfärda verkställighetsföreskrifter.

Till skillnad från myndigheterna finns det för regeringen inte någon

skyldighet att i förordningarna ange det bemyndigande eller den grund

i övrigt som finns för normgivningen.

En rutin som innebär att föreskrifter hänvisar till bakomliggande

bemyndiganden har enligt regeringen flera fördelar. En uppenbar fördel är

att den som söker information i en viss fråga kan följa de bemyndiganden

som har lämnats i en författning och på så sätt få en överblick över

vilka föreskrifter som behandlar frågan. En annan vinst kan vara att

riksdagen på ett enkelt sätt kan kontrollera hur normgivningsbemyndiganden

till regeringen och myndigheter har utnyttjats och vilka föreskrifter

som blivit följden. Vid en första anblick kan det också förefalla vara

en enkel åtgärd att ändra författningstekniken så att den rättsliga

grunden för regeringens normgivning framgår av varje förordning.

Frågan rymmer enligt regeringen emellertid ett flertal komplikationer.

För det första kan flera olika bemyndiganden ligga till grund för

bestämmelserna i en och samma förordning. Dessa bemyndiganden behöver

inte finnas i en och samma lag. Den rättsliga grunden för vissa

bestämmelser i en förordning kan alltså finnas i en lag medan bemyndiganden

för andra bestämmelser finns i en helt annan lag och ytterligare andra

bemyndiganden finns i en tredje lag osv. Den omständigheten kan leda

till att hänvisningar till bemyndiganden i vissa fall skulle bli

komplicerade. För det andra kan den rättsliga grunden för en specifik

bestämmelse härledas till flera olika bemyndiganden som skulle kunna

åberopas vid sidan av varandra (se exempelvis Miljöbalkens sanktionssystem

och hänsynsregler (SOU2004:37 s. 114 f.).

Det finns också lagar, t.ex. förvaltningslagen (1986:223), där riksdagen

har beslutat föreskrifter inom områden som i princip tillhör regeringens

egen normgivningskompetens. Det är inte ovanligt att lagar av detta

slag anger att regeringen kan besluta föreskrifter inom det aktuella

området eller att föreskrifter, som regeringen beslutar och som avviker

från lagen, skall ha företräde (se t.ex. 3 § förvaltningslagen). Om det

är fråga om sådana fall då riksdagen har lämnat en del av regeringens

restkompetens orörd och "bemyndigandet" bara erinrar om detta förhållande

(s.k. kvasibemyndigande), eller om det rör sig om fall då riksdagen har

övertagit hela området och verkligen ger regeringen ett bemyndigande

inom delar av det, är inte alltid enkelt att avgöra. I det förra fallet

utnyttjar regeringen sin restkompetens och i det senare bemyndigandet.

Eftersom gränsen mellan vad som kan betraktas som verkställighetsföreskrifter

och vad som är restkompetens i många avseenden är diffus kan det vidare

i ett visst fall vara uppenbart att regeringen i och för sig har rätt

att meddela föreskrifterna, medan det inte är möjligt att med säkerhet

säga att den ena eller andra kompetensen utnyttjas. För det fjärde krävs

inte alltid att ett bemyndigande som riksdagen lämnar till regeringen

skall ges i lagform vilket kan skapa problem.

Regeringen understryker dock att det i de flesta fall naturligtvis går

att ange vilken rättslig grund som utnyttjas för en normgivning. Men

komplikationerna gör det omöjligt att införa ett absolut krav på detta.

Naturligtvis måste målsättningen vara att även i svårutredda fall ange

vilket bemyndigande eller vilken grund i övrigt som har utnyttjats

Reglerna för utformningen av bl.a. förordningar finns i Regeringskansliets

riktlinjer för författningsskrivning. En särskild fråga som måste

uppmärksammas när riktlinjerna för författningsskrivning ses över är om

upplysningar om bemyndiganden bör lämnas av regeringen i ingressen eller

på något annat ställe i själva förordningen eller om upplysningarna bör

lämnas av SFS-utgivaren i noter till förordningarna på samma sätt som

dagens hänvisningar till bakomliggande EG-direktiv enligt 18 a och 18

b §§ författningssamlingsförordningen.

Motionen

I motion 2003/04:K334 av Ragnwi Marcelind (kd) begärs tillkännagivanden

till regeringen om behovet av att tydliggöra ansvarsförhållandena inom

bemyndigandekedjorna (yrkande 3). Det går i dag enligt motionen inte

att - utan ingående kunskaper - följa bemyndigandekedjorna och se hur

riksdagens bemyndiganden att meddela fortsatt normgivning utnyttjas av

regeringen och myndigheterna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill understryka värdet av att grunden för normgivningen

redovisas. Av regeringens skrivelse framgår att regeringen avser att

förändra lagstiftningstekniken så att det normalt framgår av förordningar

eller av fotnoter till förordningar vilket eller vilka bemyndiganden

som har utnyttjats. Även om ett absolut krav på detta inte kan ställas

upp är regeringens målsättning att även i svårutredda fall ange vilket

bemyndigande eller vilken grund i övrigt som har utnyttjats. Regeringen

avser således att grunden för regeringens normgivning skall anges så

långt det låter sig göra. Enligt utskottets mening får Riksdagens

revisorers förslag om ett system för att ange vilken eller vilka lagar

regeringen grundar sina förordningar på därigenom i allt väsentligt

anses tillgodosett, liksom motionsyrkandet om tydliggörande av

ansvarsförhållanden inom bemyndigandekedjorna. Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR20 i denna del (yrkande 2) och motion 2003/04:K334 yrkande 3

(kd) avstyrks.

Förteckning och publicering av kommunala författningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagens revisorers förslag om en central styrning i syfte att åstadkomma

länkning av kommunala författningar till rättsinformationssystemet

avstyrks med hänvisning till att regeringen angett att det bör göras

särskilda insatser på området. Utskottet understryker behovet av en

sådan publicering. Utskottet, som vidhåller tidigare ställningstagande

och inte är berett att förorda att kommunerna skall åläggas att förteckna

och publicera sina författningar, avstyrker en motion (kd) om detta.

Jämför reservation (kd) och särskilt yttrande (v, mp).

Riksdagens revisorers förslag

Riksdagens revisorer anser att kommunerna skall förteckna sina författningar

och hålla dem tillgängliga för medborgarna. Även om revisorerna har

förståelse för Svenska Kommunförbundets och Landstingsförbundets syn

att de närmare formerna för detta bör bestämmas av de enskilda kommunerna

anser de att det är väsentligt att medborgarna kan orientera sig inom

olika lagstiftningsområden. Rättsinformationssystemet bör därför enligt

revisorerna göras så komplett som möjligt med kommunala författningar

inom olika lagstiftningsområden.

Dessutom gäller enligt revisorerna att det även för kommunerna torde

vara väsentligt att på ett överskådligt sätt kunna följa vad som gäller

inom olika områden.

Revisorerna anser att någon form av central styrning krävs för att

kommunala författningar skall kunna länkas till rättsinformationssystemet

och föreslår ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen

skall utforma en ordning för hur kommunala författningar inom olika

lagstiftningsområden skall kunna ingå i rättsinformationssystemet

(yrkande 3).

Regeringens skrivelse

Enligt de övergripande målsättningar för rättsinformationssystemet som

regeringen redovisar i skrivelsen bör särskilda insatser göras för att

kommunernas författningar skall kunna bli tillgängliga via

rättsinformationssystemet. Enligt 9 § rättsinformationsförordningen får

kommunala

föreskrifter ingå i systemet, men ingen kommun har ännu anslutit

sig.

Regeringen delar riksdagens revisorers uppfattning om det angelägna i

att rättsinformationssystemet blir så komplett som möjligt med föreskrifter

inom alla rättsområden och på alla nivåer. Det är enligt regeringen

betydelsefullt om de kommunala föreskrifterna skulle kunna föras in i

systemet. Ett införande av en skyldighet för kommunerna att förteckna

och publicera sina författningar i författningssamlingar är emellertid

enligt regeringen förhållandevis ingripande och rör en mängd frågor som

inte primärt tar sikte på rättsinformationssystemets uppbyggnad.

En annan väg för att föra in kommunala föreskrifter i rättsinformationssystemet

skulle enligt regeringen vara att riksdagen beslutar föreskriva att

dessa skulle bli ett obligatoriskt innehåll i systemet. Denna lösning

skulle i praktiken motsvara en skyldighet för kommunerna att förteckna

och publicera sina författningar. Det kräver dock omfattande

samordningsinsatser samtidigt som det för kommunerna kan vara tekniskt

komplicerat

att genomföra en ordning som innebär en skyldighet att se till att

länkning går att genomföra. Även kostnadsaspekter talar enligt regeringen

emot att kommunerna åläggs skyldighet att ansluta sig till

rättsinformationssystemet. Kommunernas anslutning till rättsinformationssystemet

bör enligt regeringen i första hand ske på frivillig väg. Regeringen

anger att Statskontoret i egenskap av samordningsmyndighet för

rättsinformationssystemet i detta syfte bör rikta insatser mot de kommuner

som vill delta i systemet.

Motionen

Ingvar Svensson m.fl. (kd) begär i motion 2003/04:K396 ett regeringsförslag

om lagstiftning om skyldighet för kommunerna att förteckna och publicera

sina författningar. Motionärerna pekar på att det för närvarande inte

finns särskilda generella regler för hur de kommunala författningarna

skall utformas och kungöras. Normbesluten behandlas som andra kommunala

beslut. De antecknas i protokoll och anslås på anslagstavla.

I kommunerna tänker man enligt motionen inte i termer av normgivning

och skiljer ofta inte mellan normgivning och myndighetsutövning mot

enskild. Enligt motionärerna skulle ett införande av samma regler för

kommuner som för statliga myndigheter i fråga om författningarnas

utformning och kungörande skapa klara handläggningsrutiner och lägga grund

för en enhetlig, stringent och lagenlig maktutövning. Ett införande av

lagregler för en kommunal författningssamling skulle enligt motionen

medföra en avsevärt ökad rättssäkerhet i kommunernas utövande av

normgivningsmakten. Dessutom skulle det göra det möjligt för allmänheten

att ta reda på om författningarna är lagliga eller ej. Enhetligt utformade

och en för varje kommun upprättad författningssamling skulle vara till

hjälp för kommunernas egna handläggare, för politiker och för allmänhetens

insyns- och kontrollmöjligheter.

Motionärerna pekar på att skälen till att kommunernas normgivning inte

omfattas av reglerna om utformning och kungörande av författningar är

att kommuner och landsting hävdat sin självbestämmanderätt. I promemorian

Kommunala författningssamlingar (Ds 1995:7) föreslogs i stort sett samma

regler för kommunala författningssamlingar som gäller för de statliga

myndigheterna. Nästan alla remissinstanser stödde förslaget men

kommunförbundet och landstingsförbundet motsatte sig förslaget med hänvisning

till den kommunala självbestämmanderätten. Utvecklingen av informationssamhället

och medborgarnas ökade krav på och intresse för att kunna granska de

rättsliga grunderna för olika beslut är enligt motionen faktorer som

förstärker behovet av att ställa krav på kommunerna att upprätta kommunala

författningssamlingar. Riksdagen bör begära förslag till en sådan

lagstiftning av regeringen.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet konstaterade hösten 1992 (bet. 1992/93:KU1) att

kommunerna, trots utfärdade riktlinjer, publicerat författningar endast

i mycket begränsad omfattning. Utskottet föreslog ett tillkännagivande

om att regeringen borde låta frågan om publicering av kommunernas och

landstingens författningar bli föremål för överväganden i något lämpligt

sammanhang. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1992/93:5).

I ett interpellationssvar (ip. 1996/97:233) som lämnades i riksdagen år

1997 anförde dåvarande inrikesminister Jörgen Andersson bl.a. att det

i det då ansträngda ekonomiska läget inte fanns tillräckligt starka

skäl att vidta åtgärder i fråga om kommunala författningssamlingar. Ett

krav på kommunala författningssamlingar skulle enligt inrikesministern

nämligen innebära ett nytt åliggande för kommunerna som staten på grund

av finansieringsprincipen måste kompensera kommunerna för. Regeringen

hade valt att ge andra angelägna kommunala åtaganden och åligganden en

högre prioritet. Det arbete som pågick inom Regeringskansliet med ett

moderniserat rättsdatasystem skulle dock enligt inrikesministern kunna

vara ett led i att få de kommunala författningarna mer överblickbara

och lättillgängliga.

Utskottet behandlade frågan om kommunala författningssamlingar våren

2000 i betänkande 1999/2000:KU13. Utskottet konstaterade att regeringen

inom ramen för arbetet med ett nytt rättsinformationssystem vidtagit

åtgärder som var ägnade att underlätta för och stimulera kommuner och

landsting att tillhandahålla sina författningar i elektronisk form.

Utskottet ansåg att den ordning som bygger på kommunernas frivilliga

medverkan var bra och att de formella krav som ställdes på de dokument

som skulle ingå i systemet var välgrundade. Det var utskottets förhoppning

att samtliga kommuner och landsting efter hand skulle komma att ansluta

sig till rättsinformationssystemet.

Senast behandlades frågan av konstitutionsutskottet våren 2003 (bet.

2003/04:24). Utskottet vidhöll sin tidigare ståndpunkt avseende kommunala

författningssamlingar, dvs. att den ordning som bygger på kommunernas

frivilliga medverkan är till fyllest.

Utskottets ställningstagande

Rättsinformationssystemets syfte är att tillförsäkra den offentliga

förvaltningen och enskilda tillgång till grundläggande rättsinformation

i elektronisk form. För att systemet skall vara komplett och fullvärdigt

fordras självfallet att föreskrifter på samtliga nivåer i samhället

ingår i systemet. Utskottet anser att det är en klar brist att ett så

angeläget område som de kommunala föreskrifterna inte ingår i systemet.

Regeringen hänvisar till att kommunernas anslutning till

rättsinformationssystemet i första hand bör ske på frivillig väg och att det bör

riktas insatser mot de kommuner som vill delta i systemet. Utskottet

vill understryka vikten av att insatserna för att förmå kommunerna att

frivilligt medverka i systemet är effektiva. Utskottet, som avser att

följa effekterna av de aviserade insatserna, är inte nu berett att ställa

sig bakom Riksdagens revisorers förslag om ett tillkännagivande till

regeringen om en centralstyrd ordning för hur kommunala författningar

skall kunna ingå i rättsinformationssystemet. Riksdagens revisorers

förslag 2002/03:RR20 yrkande 3 avstyrks därför.

Utskottet är med hänsyn till den kommunala självstyrelsen och även med

hänsyn till kostnadsaspekterna inte berett att nu förorda en skyldighet

för kommunerna att förteckna och publicera sina föreskrifter. Motion

2003/04:K396 (kd) avstyrks därför.

EG-rätten

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till det arbete som pågår inom EU och som syftar till

att åstadkomma kopplingar mellan EU:s rättsdatabaser och nationella

databaser och med hänsyn till att regeringen i skrivelsen redovisat en

beredskap för att inleda ett svenskt arbete avstyrker utskottet Riksdagens

revisorers förslag om att regeringen skall utarbeta ett förslag till

hur EG-rätten skall kopplas till rättsdatasystemet.

Riksdagens revisorers förslag

Riksdagens revisorer anser att det behövs kopplingar mellan EG-regler

inom ett område och rättsinformationssystemet. Sådana kopplingar skulle

även underlätta riksdagens uppföljning av lagstiftning och minska behovet

av särskild återrapportering om hur EG-rätten genomförts i svensk

lagstiftning. Revisorerna föreslår ett tillkännagivande till regeringen

om att regeringen skall utarbeta ett förslag till hur EG-rätten skall

kopplas till rättsinformationssystemet (yrkande 4).

Regeringens skrivelse

Enligt 18 a § författningssamlingsförordningen (1976:725) gäller att om

en ny eller ändrad författning helt eller delvis genomför EG-direktiv,

skall en hänvisning till direktivet göras i den författningssamling

där författningen kungörs. Det går i praktiken till så att hänvisningen

tas in i en ingressnot till författningen. Dessa noter skall alltså

finnas i de delar av rättsinformationssystemet som visar författningarna

i den form de kungörs. Noterna tar inte sikte på enskilda bestämmelser

i författningen och inte heller på enskilda artiklar i ett EG-direktiv.

Det skulle enligt regeringen vara en mycket bra åtgärd att utarbeta en

ordning för att koppla enskilda artiklar i exempelvis ett EG-direktiv

till de svenska bestämmelser vari artikeln genomförs. Inom ramen för

utvecklingen av EU:s rättsdatabaser, det s.k. EULEX 3-projektet pågår

ett motsvarande arbete. Detta projekt har som slutmål att det skall gå

att söka från unionens rättsdatabaser, och i de nationella databaserna

hitta var en viss bestämmelse i ett direktiv har genomförts. EU:s arbete

med en koppling mellan de nationella databaserna och EU:s databaser

förefaller vara en avsevärt svårare uppgift än vad som förutsetts.

Arbetet fortsätter dock och det finns en avsikt att involvera det svenska

rättsinformationssystemet i projektet. Regeringen har uppfattningen att

det inte kan anses motiverat med ett sådant eventuellt dubbelarbete som

ett svenskt initiativ skulle leda till. Skulle resultatet av EU:s arbete

inte visa sig lyckosamt bör dock enligt regeringen ett svenskt arbete

inledas.

Utskottets ställningstagande

Av regeringens skrivelse framgår att det pågår ett arbete inom EU med

syftet att söka åstadkomma kopplingar mellan EU:s databaser och de

nationella databaserna. Som regeringen framhållit bör detta arbete

avvaktas samtidigt som det bör finnas en beredskap att inleda ett svenskt

arbete om EU-arbetet misslyckas. Enligt utskottets mening är ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av ett svenskt förslag mot

denna bakgrund inte nödvändigt. Riksdagens revisorers skrivelse 2002/03:20

yrkande 4 avstyrks följaktligen.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Förteckning och publicering av kommunala författningar, punkt 5 (kd)

av Ingvar Svensson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5

borde ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:K396.

Ställningstagande

Det finns för närvarande inga särskilda, generella regler för hur de

kommunala författningarna skall utformas och kungöras. Normbesluten

behandlas som alla andra beslut i en kommun. De antecknas i protokoll,

protokollet justeras och ett anslag sätts upp på anslagstavla med

uppgifter om beslutet.

För vissa normbeslut finns speciella kungöranderegler, men i stort

behandlas dock normbesluten som andra fullmäktige- och nämndbeslut i en

kommun. När man vill ta del av en kommunal författning får man således

söka i beslutsprotokollen. Vanligen finns protokollen i pappersform,

sorterade i kronologisk ordning, i ett kommunarkiv.

Det är vanligt att blanda ihop normbeslut med myndighetsutövning gentemot

enskild. Detta leder till att handläggningen ibland blir felaktig

eftersom det är olika regler för olika typer av myndighetsutövning. Ett

införande av samma regler för kommuner som för statliga myndigheter i

fråga om författningarnas utformning och kungörande skulle skapa klarhet

i handläggningsrutiner och lägga en grund för en enhetlig, stringent

och lagenlig maktutövning.

Enhetligt utformade och en för varje kommun upprättad författningssamling

skulle vara till stor hjälp från flera synpunkter. De är till hjälp för

kommunens egna handläggare. De är till hjälp för politiker. De är till

hjälp för allmänheten för att skapa insyn och kontroll. Lagstadgade

kommunala författningssamlingar bör ses som ett viktigt och klargörande

inslag i etikdebatten. Utvecklingen av informationssamhället och

medborgarnas ökade krav på och intresse för att kunna granska de rättsliga

grunderna för olika beslut är faktorer som förstärker behovet av

lagstiftning om skyldighet för kommunerna att ha kommunala

författningssamlingar.

Riksdagen bör med bifall till motion K396 begära förslag till en sådan

lagstiftning av regeringen.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilt yttrande.

I rubriken anges inom parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas.

Förteckning och publicering av kommunala författningar, punkt 5 (v,

mp)

Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp) anför:

Enligt vår mening talar mycket för en lagstiftning om skyldighet för

kommunerna att förteckna och publicera sina författningar. Den nuvarande

situationen är otillfredsställande. Om inte en förbättring synes kunna

åstadkommas på annat sätt förutsätter jag att regeringen på eget initiativ

bereder ett sådant förslag och därvid beaktar finansieringsprincipen.

Något tillkännagivande av riksdagen till regeringen är dock enligt min

mening inte påkallat nu.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelse 2003/04:168

Regeringens skrivelse 2003/04:168 Den fortsatta utvecklingen av

rättsinformationssystemet.

Förslag 2002/03:RR20

Förslag 2002/03:RR20 Riksdagens revisorers förslag angående Ordning på

rätten:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad Riksdagens

revisorer anför i avsnitt 2.2 om rättsinformationssystemet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad Riksdagens

revisorer anför i avsnitt 2.3 om att regeringen bör ange den rättsliga

grunden för sina författningar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad Riksdagens

revisorer anför i avsnitt 2.4 om kommunala författningar i

rättsinformationssystemet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad Riksdagens

revisorer anfört i avsnitt 2.5 om att regeringen bör utarbeta förslag

till hur EG-rätten skall kopplas till rättsinformationssystemet.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:K334 av Ragnwi Marcelind (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av ett förenklat rättsinformationssystem som

möjliggör att det går att se vad som gäller inom ett område, vare sig

bestämmelserna finns i lag, förordning, myndighetsskrift eller i kommunal

författning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att fastställa vilka kvalitetskrav som

skall vara uppfyllda.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att tydliggöra ansvarsförhållandena inom

bemyndigandekedjorna.

2003/04:K396 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning

med skyldighet för kommunerna att förteckna och publicera sina författningar.