Bet. 2004/05:KU26

Konstitutionsutskottets betänkande

2004/05:KU26

Vidaresändningsplikt i kabelnät

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 2004/05:105 samt fyra

motioner som väckts med anledning av propositionen och en motion i ämnet

från allmänna motionstiden 2004.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att skyldigheten att vidarebefordra

tv-sändningar i kabelnät skall avse högst fyra samtidigt sända

programtjänster som sänds av tillståndshavare vars verksamhet finansieras

genom tv-avgifter enligt lagen (1989:41) om TV-avgift samt att fram

till den 1 februari 2008 också högst en programtjänst som sänds av en

annan tillståndshavare skall vidaresändas. I kabelnät där det förekommer

tv-sändningar med såväl analog som digital teknik skall två programtjänster

som sänds av tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom tv-avgifter

samt, till den 1 februari 2008, en programtjänst som sänds av en annan

tillståndshavare sändas vidare med analog teknik.

De nya reglerna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 juli 2005.

Förslaget om att sändningsplikten för den programtjänst som inte finansieras

med tv-avgifter tas bort föreslås träda i kraft den 1 februari 2008.

Utskottet avstyrker motioner om ändringar i regeringens förslag. Även

motioner om utredning av mediepolitiken och av rätten att välja tv-utbud

avstyrks.

Till betänkandet har fogats åtta reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lagförslagen m.m.

Riksdagen antar regeringens i bilaga 2 intagna förslag 1 och 2 till

lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844). Därmed bifaller riksdagen

proposition 2004/05:105 och avslår motionerna 2004/05:K15 yrkandena 1-3,

2004/05:K16 yrkandena 1 och 3, 2004/05:K17 yrkandena 1 och 3, 2004/05:K18

yrkandena 1, 2 och 4 samt 2004/05:K227 yrkande 10.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (fp)

Reservation 3 (kd)

Reservation 4 (c)

2. Överväganden om upphovsrättsersättning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K16 yrkande 2 och 2004/05:K17

yrkande 2.

Reservation 5 (fp, c)

Reservation 6 (m)

3. Mediepolitisk utredning

Riksdagen avslår motion 2004/05:K18 yrkandena 3 och 5.

Reservation 7 (fp)

4. Rätt att välja tv-utbud

Riksdagen avslår motion 2004/05:K15 yrkande 4.

Reservation 8 (kd)

Stockholm den 17 maj 2005

På konstitutionsutskottets vägnar

Göran Lennmarker

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Lennmarker (m), Göran

Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Tobias Krantz (fp), Pär

Axel Sahlberg (s), Ingvar Svensson (kd)1Ingvar Svensson (kd) har inte

deltagit i behandlingen av punkt 2., Inger Jarl Beck (s), Anders Bengtsson

(s), Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Helene Petersson (s),

Nils Fredrik Aurelius (m), Gustav Fridolin (mp), Karin Åström (s),

Carl-Erik Skårman (m) och Yoomi Renström (s)

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen redogör i propositionen för ärendets beredning fram till

dess att propositionen beslutades. Av redogörelsen framgår att förslagen

bygger på förslag i Radio- och TV-lagsutredningens delbetänkanden Must

carry (SOU 2003:109) och Nytt regelverk för marksänd digital-TV (SOU

2004:39) samt att Lagrådets yttrande har inhämtats.

Propositionen har föranlett fyra motioner (m, fp, kd resp. c). Utöver

dessa fyra motioner behandlas också ett motionsyrkande (m) i ämnet från

allmänna motionstiden 2004.

Med anledning av ärendet har företrädare för UPC Sverige AB och Com Hem

AB framfört synpunkter inför utskottet.

Bakgrund

Riksdagen beslutade den 28 maj 2003 att de digitala tv-sändningarna

skall byggas ut och att de analoga tv-sändningarna skall upphöra efter

en övergångsperiod (prop. 2002/03:72, bet. 2002/03:KU33, rskr. 2002/03:196).

Nedläggningen av de analoga tv-sändningarna skall ske etappvis och

påbörjas tidigast när lagstiftningen om skyldighet att vidaresända vissa

tv-program i kabelnät har anpassats till att alla marksändningar är

digitala. De analoga sändningarna skall ha upphört helt senast den 1

februari 2008.

Den 11 mars 2004 beslutade regeringen propositionen Digitala TV-sändningar

(prop. 2003/04:118). I propositionen föreslogs att de digitala

marksändningarna av Sveriges Television AB:s och Sveriges Utbildningsradio

AB:s tv-program skall byggas ut så att de får samma räckvidd som företagens

analoga marksändningar. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens

förslag (bet. 2003/04:KU24, rskr. 2003/04:231).

Regeringen har tillkallat en kommission för övergång till digital

marksänd tv (Ku 2004:04, dir. 2004:32). Kommissionen lade den 27 september

fram en plan för den första etappen för teknikövergången. Enligt en

skrivelse till regeringen har Teracom AB angett att samtliga större

sändarstationer kommer att ha försetts med digital sändarutrustning

före andra kvartalet 2005. Det innebär enligt regeringen att ca 98 % av

Sveriges befolkning då kommer att kunna ta emot digitala sändningar

från marknätet.

Regeringen beslutade den 22 december 2004 att nedläggningen av de analoga

marksändningarna skall inledas i september 2005 i Gävle och Motala samt

på Gotland.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att skyldigheten att vidarebefordra tv-sändningar

i kabelnät skall avse högst fyra samtidigt sända programtjänster som

sänds av tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom tv-avgifter

enligt lagen (1989:41) om TV-avgift. Fram till den 1 februari 2008 skall

också högst en programtjänst som sänds av en annan tillståndshavare

vidaresändas.

I kabelnät där det förekommer tv-sändningar med såväl analog som digital

teknik föreslås att två programtjänster som sänds av tillståndshavare

vars verksamhet finansieras genom tv-avgifter samt, till den 1 februari

2008, en programtjänst som sänds av en annan tillståndshavare skall

sändas vidare med analog teknik.

De nya reglerna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 juli 2005.

Förslaget om att sändningsplikten för den programtjänst som inte finansieras

med tv-avgifter tas bort föreslås träda i kraft den 1 februari 2008.

Utskottets överväganden

Frågor med anledning av propositionen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag såvitt avser

vidaresändningspliktens

omfattning och avstyrker motioner om mer begränsad vidaresändningsskyldighet.

Utskottet avstyrker också motionsyrkanden om ersättningen enligt

upphovsrättslagen samt om utredningar på medieområdet.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (fp), 3 (kd), 4 (c), 5 (fp, c), 6 (m)

och 7 (fp).

Gällande rätt

Vidaresändningspliktens omfattning m.m.

Bestämmelser av betydelse för bedömningen av vidaresändningsplikten

finns såväl i grundlag - regeringsformen och yttrandefrihetsgrundlagen

- som i vanlig lag - radio- och TV-lagen (1996:844). Därutöver finns

bestämmelser i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna samt i EG-direktiv

(direktivet om samhällsomfattande tjänster, USO-direktivet, och direktivet

om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas

lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för

television, TV-direktivet. I propositionen ges en redogörelse för

relevanta bestämmelser i dessa rättsakter.

Radio- och TV-lagen innehåller bestämmelser om sändningar av ljudradio-

och tv-program. Bestämmelser om vidaresändningar i kabelnät finns i 8

kap. Enligt 1 § skall var och en som äger eller annars förfogar över en

anläggning för trådsändning där tv-program sänds vidare till allmänheten

och varifrån sändningarna når fler än tio bostäder se till att de boende

i fastigheter som är anslutna till anläggningen kan ta emot tv-sändningar

som sker med tillstånd av regeringen och som är avsedda att tas emot i

området utan villkor om särskild betalning. Skyldigheten gäller endast

för sändningar för vilka sändningstillståndet har förenats med krav på

opartiskhet och saklighet och ett villkor om ett mångsidigt programutbud

där det skall ingå nyheter. Sändningar som omfattas av vidaresändningsplikt

skall kunna tas emot på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad

för själva mottagningen. Ett program som har sänts ut enbart med digital

teknik behöver sändas vidare endast om det sänds andra program i

anläggningen med digital teknik. Det behöver då sändas vidare endast

digitalt. Sändningsplikten gäller även sändningar som en tillståndshavare

genomför för att uppfylla skyldigheten att sända till hela landet eller

till delar av landet, men där sättet att sända inte kräver regeringens

tillstånd. Sändningsplikten omfattar högst tre samtidigt sända tv-program

som sänds av tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom anslag

från tv-avgiften och högst ett tv-program som sänds av en annan

tillståndshavare. Skyldigheten att sända vidare gäller inte för en anläggning

där ett begränsat antal tv-program förs fram till abonnenterna genom

ett kopplat telenät med hjälp av digital teknik.

Programtjänst definieras i 7 kap. 5 § sista stycket radio- och TV-lagen

som ett samlat utbud av program som sänds under en gemensam beteckning.

Rätt till ersättning enligt upphovsrättslagen

I lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

upphovsrättslagen, finns bestämmelser om rätten att förfoga över ett

verk. Ett sätt att förfoga över ett verk är att göra det tillgängligt

för allmänheten. Så sker exempelvis då det framförs offentligt.

Vidaresändning av tv-program via kabel innebär att programmet framförs

offentligt. I den mån programmet är ett upphovsrättsligt skyddat verk

utgör vidaresändningen ett förfogande som enligt upphovsrättslagen är

förbehållet den som innehar upphovsrätten till programmet. Upphovsrättshavarens

tillstånd krävs alltså för vidaresändning.

Av 48 § upphovsrättslagen följer att ljudradio- och tv-företag, i

egenskap av innehavare av s.k. till upphovsrätten närstående rättigheter,

har ensamrätt till sina utsändningar (signalrätt). Vidaresändning av

dessa kan därför inte ske utan programföretagens tillstånd. För att

förenkla för den som vid vidaresändning vill utnyttja det upphovsrättsligt

skyddade verket finns i 26 i § upphovsrättslagen bestämmelser om s.k.

avtalslicens. Dessa gör det möjligt att på kollektiv väg sluta avtal

med verkan för samtliga berörda upphovsrättshavare. Reglerna om

avtalslicens omfattar dock inte radio- eller tv-företagens signalrätt. Enligt

26 f § upphovsrättslagen får samtidig och oförändrad återutsändning av

tv-program via kabel ske om det föreligger en avtalslicens och om

programföretaget har lämnat sitt medgivande. Avtalen kan innehålla villkor

om ersättning från nätinnehavaren.

Propositionen

Vidaresändningspliktens omfattning m.m.

Regeringen bedömer i propositionen att behovet av att behålla en lagstadgad

vidaresändningsplikt står kvar och kommer att göra det även efter det

att de analoga sändningarna i marknätet har upphört och att

vidaresändningsplikten därför bör finnas kvar.

Regeringen bedömer vidare att det inte för närvarande finns någon

anledning att vidga vidaresändningsplikten till att avse andra nät än

trådbundna. Inte heller bör det införas en skyldighet för den som

tillhandahåller programtjänster via satellitmottagning att erbjuda visst

programutbud gratis. Undantaget från vidaresändningsplikt för det

allmänna telefonnätet bör finnas kvar enligt regeringens bedömning. Även

i fortsättningen bör vidaresändningsplikten åligga den som faktiskt

förfogar över näten.

Regeringen föreslår att de grundläggande kraven för vidaresändningsplikt

som anges i USO-direktivet skall återspeglas i lagtexten. Bestämmelsen

i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen föreslås därför ändras så att den gäller

för var och en som äger eller annars förfogar över ett elektroniskt

kommunikationsnät, om det används för överföring av tv-sändningar till

allmänheten via tråd och ett betydande antal hushåll som är anslutna

till nätet använder det som sitt huvudsakliga medel för att ta emot

tv-sändningar. Begränsningen till att sändningen skall nå fler än tio

bostäder föreslås tas bort.

Regeringen föreslår vidare att vidaresändningsplikten skall omfatta

högst fyra programtjänster från tillståndshavare vars verksamhet

finansieras genom tv-avgifter. Till den 1 februari 2008 föreslås

vidaresändningsplikten gälla även för högst en programtjänst som inte är

tv-avgiftsfinansierad.

I nät där det sänds programtjänster med såväl analog som digital teknik

föreslås att två tv-avgiftsfinansierade programtjänster samt, till den

1 februari 2008, en programtjänst som sänds av en annan tillståndshavare

skall sändas vidare med analog teknik. Endast de programtjänster som

sänds eller har sänts ut med analog teknik skall omfattas enligt förslaget.

För övergången till den nya tekniken föreslår regeringen att äldre

bestämmelser om vidaresändningsplikt skall gälla i områden där marksändningar

sker med analog teknik. Tills vidare skall enligt förslaget en programtjänst

som vid ikraftträdandet sänds ut med analog teknik, och som enligt äldre

föreskrifter skall sändas vidare i kabelnät, sändas vidare enligt de

nya föreskrifterna så länge som de villkor som anges i 8 kap. 1 § första

stycket gäller. Vidaresändningsplikten för den programtjänst som inte

är tv-avgiftsfinansierad skall dock upphöra den 1 februari 2008.

De övriga övergångsproblem som kan komma att uppstå bör enligt regeringens

bedömning kunna hanteras inom ramen för Radio- och TV-verkets möjlighet

att medge undantag från vidaresändningsskyldigheten.

I sina skäl för att det bedöms nödvändigt att föreskriva en

vidaresändningsskyldighet just för innehavare av kabelnät anger regeringen att

sådana nät normalt utgör en nödvändig länk mellan den ursprungliga

utsändningen och de boende i de anslutna fastigheterna, medan något

motsvarande skäl att utvidga sändningsplikten till andra distributionsformer

inte finns.

I frågan om vilka programtjänster vidaresändningsplikten skall omfatta

framhåller regeringen att SVT sänder med stöd av sändningstillstånd

från regeringen och att verksamheten finansieras med tv-avgiftsmedel.

I sändningstillståndet ställer regeringen krav på att sändningsrätten

utövas opartiskt och sakligt, att ämnesval och framställning skall ta

sikte på vad som är väsentligt och att programföretaget skall ge utrymme

åt en mångfald av åsikter och meningsyttringar. Vidare skall SVT bl.a.

erbjuda ett mångsidigt programutbud, där det ingår nyheter, samt svara

för att sändningarna är tillgängliga i hela landet. Även UR har tillstånd

att sända rikstäckande television, men tillståndet ställer inte krav på

att det i programutbudet skall ingå nyheter. Däremot föreskrivs att

bolaget vid utövandet av sändningsrätten skall utnyttja SVT:s

sändningsutrymme enligt överenskommelse bolagen emellan. UR:s program kan

därför sägas omfattas av vidaresändningsplikten inom ramen för SVT:s

programtjänster. Regeringen anser att man bör betrakta det utbud av

tv-program som SVT sänder som en helhet, som tillsammans uppfyller kraven

för att omfattas av sändningsplikt.

Konkurrensaspekten av vidaresändningsplikten är enligt regeringen inte

en fråga som gäller specifikt för kabelsändningarna. Enligt regeringens

mening finns det inte några konkurrensproblem som bör föranleda att

just kabelanslutna hushåll inte skulle få tillgång till det programutbud

från SVT och UR som de har varit med om att finansiera. Eftersom SVT:s

digitala sändningar under beteckningarna 24 respektive Barnkanalen, på

samma sätt som SVT 1 och SVT 2, är finansierade genom tv-avgifter och

kan ses avgiftsfritt av övriga hushåll bör enligt regeringen detsamma

gälla hushåll anslutna till kabel-tv-nät. Detta bör gälla även

Kunskapskanalen, där program producerade av såväl SVT som UR sänds. SVT:s

programutbud som sänds enbart i det digitala marknätet motsvarar mindre

än frekvensutrymmet för en analog programtjänst, eftersom Barnkanalen

och Kunskapskanalen inte sänds samtidigt. Utgångspunkten bör enligt

regeringen vara att samtliga hushåll, oavsett om de är anslutna till

ett kabelnät, skall ha tillgång till hela det programutbud som sänds i

allmänhetens tjänst. Med hänsyn till kravet på att ett åläggande av

vidaresändningsplikt måste vara proportionerligt samt som det uttrycks

i USO-direktivet "nödvändigt för att uppfylla klart fastställda mål som

avser allmänintresset" och i yttrandefrihetsgrundlagen behövligt "med

hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning",

bör omfattningen av skyldigheten beträffande de tv-avgiftsfinansierade

programföretagen begränsas. Genom att vidaresändningsplikten får omfatta

fyra samtidiga tv-avgiftsfinansierade programtjänster kommer hela SVT:s

och UR:s nuvarande utbud att omfattas.

Rätt till ersättning enligt upphovsrättslagen

Regeringen föreslår att det i radio- och TV-lagen införs en hänvisning

till upphovsrättslagen av innebörd att förutsättningarna enligt den

lagen måste vara uppfyllda för att vidaresändningsplikt skall gälla.

Däremot bör det enligt regeringen inte för närvarande införas några

särskilda regler i radio- och TV-lagen om fördelningen av kostnader för

ersättning till rättighetshavarna eller om att programföretaget skall

tillhandahålla den programbärande signalen till nätinnehavaren och inte

heller några regler om med vilken standard en sändning skall återutsändas.

Enligt propositionen överensstämmer de föreslagna reglerna om avtal och

ersättningsvillkor med motsvarande regler i flera andra länder och bygger

på internationella upphovsrättsliga konventioner och på rättsakter inom

den europeiska gemenskapen. Vidare förklaras i propositionen att

rättighetshavarna hittills har avstått från att begära någon särskild

ersättning för vidaresändning av tv-programtjänster för vilka sändningsplikt

råder men att enligt Föreningen Copyswede, som företräder olika

rättighetshavarorganisationer, ersättning i framtiden kommer att begäras.

I

propositionen hänvisas till att Radio- och TV-lagsutredningen föreslagit

en ordning där nätinnehavarna ensamma skulle få bära de kostnader för

ersättning enligt upphovsrättslagen som vidaresändningen föranleder,

men att de i vissa fall skulle kunna få övervältra en del av denna

kostnad på programföretagen. Förslaget har fått ett övervägande negativt

mottagande hos remissinstanserna. Regeringen anser att frågor om

utnyttjande av verk och prestationer som skyddas av upphovsrätt och närstående

rättigheter i första hand bör regleras genom avtal mellan berörda parter.

Lagstiftningslösningar bör övervägas först om mer allvarliga

missförhållanden uppstår, och enligt regeringens bedömning saknas

förutsättningar

för att ändra de upphovsrättsliga reglerna på området.

Regeringen omnämner att Lagrådet ansett att de föreslagna bestämmelserna

bör bli föremål för ytterligare överväganden, men regeringen anser att

det inte finns anledning att befara att det skulle behöva uppstå alltför

stora svårigheter för berörda parter att träffa de överenskommelser som

behövs för vidaresändning. Några särskilda åtgärder, såsom införande av

bestämmelser med reglering av kostnadsansvaret, är därför enligt regeringen

inte påkallade för närvarande. Skulle förhållandena ändras, får frågan

övervägas på nytt.

Motionerna

Vidaresändningspliktens omfattning m.m.

Omfattningen av vidaresändningsplikten kritiseras i flera motioner.

I motion 2004/05:K17 av Göran Lennmarker m.fl. (m) anger motionärerna

som sin utgångspunkt att medier skall vara fria från statlig styrning

och att det inte finns någon anledning att ålägga kabelägare att

kostnadsfritt distribuera kommersiella program. De anser att

vidaresändningsplikten

bör begränsas till public service-kanalerna och inte utvidgas så att

liknande kanaler med annan finansieringsform slås ut från marknaden. De

begär ett tillkännagivande om detta (yrkande 1). De hänvisar vidare

till att de motsatt sig den snabba nedsläckningen av det analoga tv-nätet

som de anser bör vara ett resultat av konsumenternas fria val. Med

hänvisning till detta begär de att riksdagen skall avslå de förslag till

ändringar i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen som regeringen föreslår skall

träda i kraft den 1 februari 2008 (yrkande 3). - Ett tillkännagivande

om att vidaresändningsplikten bör omfatta endast de licensfinansierade

public service-kanalerna SVT 1 och SVT 2 begärs även i motion 2004/05:K227

av Göran Lennmarker m.fl. (m) yrkande 10.

I motion 2004/05:K18 av Tobias Krantz m.fl. (fp) begär motionärerna att

riksdagen skall avslå lagförslaget såvitt avser 8 kap. 1 § fjärde stycket

radio- och TV-lagen (yrkande 1) och besluta en lydelse av paragrafen

som inte ger vidaresändningsplikt för fler än två programtjänster som

sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom

tv-avgifter (yrkande 2). I motionen begärs, med hänvisning till exemplet

Kunskapskanalen, ett tillkännagivande om att staten bör inta en strikt

neutral hållning i fråga om kommersiell tv för att inte slå undan benen

för kommersiella aktörer som etablerat eller överväger att etablera

tv-sändningar riktade till Sverige (yrkande 4). I motionen kritiserar

motionärerna vidare den brist på helhetssyn som de anser präglar

regeringens mediepolitik. En mängd utredningar har visserligen tillsatts,

de överlappar ofta varandra och är alltid sent ute, anser motionärerna.

Aktörerna på mediemarknaden tvingas ofta agera utan att ha någon rimlig

chans att förutse hur de investeringar de planerar i dag kommer att

påverkas av lagstiftningen i morgon. Motionärerna hänvisar till sin

tidigare kraftfulla kritik av regeringens val av metod för introduktionen

av digitala tv-sändningar i marknätet som innebär att de första

nedsläckningarna av analoga sändare kommer att genomföras under innevarande

år utan att alla frågor är lösta. En förutsättning borde ha varit att

övergången skulle ske på marknadens - konsumenternas och producenternas

- villkor. Ett upphävande av beslutet om första släckningsdatum skulle

ge utrymme för att söka en ny och mer långsiktigt hållbar mediepolitik

med bredare parlamentarisk uppslutning. Motionärerna föreslår ett

tillkännagivande om en sådan mediepolitik (yrkande 3). I motionen anförs

också att det nu är hög tid att ta ett helhetsgrepp och modernisera all

medierelaterad lagstiftning i ett svep, i stället för återkommande små

och detaljinriktade utredningar. Därför föreslås ett tillkännagivande

om att regeringen bör tillsätta en parlamentarisk medieutredning med

uppdrag att se över lagstiftningen och göra den mer teknikneutral och

tillgodose behovet av överskådliga och tydliga riktlinjer för mediepolitiken

för åtminstone det kommande decenniet (yrkande 5).

I motion 2004/05:K15 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) begärs att riksdagen

skall besluta att vidaresändningsplikt i kabelnät skall föreligga för

högst två kanaler från Sveriges Television (yrkande 1) och att

vidaresändningsplikt skall föreligga för Utbildningsradions

televisionssändningar

i den mån de ligger utanför dessa två SVT-kanaler men att övrigt utrymme

i en sådan frekvens inte skall bli föremål för sådan plikt (yrkande 2).

Motionärerna anser att det enbart är SVT 1 och SVT 2 som uppfyller de

grundläggande kriterierna om "nödvändigt för att uppfylla klart fastställda

mål som avser allmänintresset" och att kriterierna inte uppfylls av

Kunskapskanalen/Barnkanalen och SVT 24. De anser det vara centralt att

Utbildningsradions tv-sändningar nås av alla och att dessa sändningar

därför bör omfattas av vidaresändningsplikten. Hela kanalfrekvensen

behöver dock enligt motionärerna inte ha sådan status; för övriga

sändningar på denna frekvens bör det vara fritt för SVT och kabelnäten

att teckna avtal. Motionärerna anser det vara rimligt att TV 4 behåller

sin status så länge det analoga nätet existerar.

I motion 2004/05:K16 av Kerstin Lundgren m.fl. (c) begärs att riksdagen

beslutar att vidaresändningsplikten skall omfatta högst tre programtjänster

som sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet finansieras

genom tv-avgifter (yrkande 1) och att i övrigt anta förslag till lag om

ändring i radio- och TV-lagen att träda i kraft den 1 juli 2005 (yrkande

3).

Rätt till ersättning enligt upphovsrättslagen

I motion 2004/05:K17 av Göran Lennmarker m.fl. (m) finner motionärerna

regeringens ovilja att föreslå regler om fördelningen av kostnader för

ersättning till rättighetshavarna otillfredsställande. Det medför att

de kabelanslutna riskerar att utestängas från de programtjänster som

lagen avser att tillförsäkra dem. Motionärerna finner det inte möjligt

att bedöma möjligheterna att parterna kan träffa de avtal som behövs om

fördelningen av de upphovsrättsliga kostnaderna. De begär ett

tillkännagivande om att möjligheterna att reglera kostnadsfördelningen bör

bli föremål för vidare överväganden (yrkande 2).

I motion 2004/05:K15 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) hänvisas till tidigare

förarbetsuttalanden om rätten till upphovsrättsersättning vid

vidaresändningsplikt. Enligt motionärerna finns lagreglering i Storbritannien

och Österrike, medan det i Finland har klargjorts att om anspråk ställs

av upphovsrättsorganisationerna om ersättning på grund av vidaresändningsplikten

skall lagstiftning lik den i Storbritannien och Österrike övervägas.

Motionärerna begär att det av riksdagens beslut skall framgå att Copyswedes

medlemsorganisationer inte skall ha rätt att uppbära extra

upphovsrättsersättning

genom vidaresändningsplikten (yrkande 3).

I motion 2004/05:K16 av Kerstin Lundgren m.fl. (c) delar motionärerna

bedömningen att upphovsrättsfrågorna behöver övervägas ytterligare.

Utgångspunkten måste dock vara att plikten att vidaresända en programtjänst

inte skall leda till skyldighet att betala upphovsrättsersättning för

denna distribution, dvs. att den inte ger rätt att uppbära "extra"

upphovsrättsersättning. Motionärerna begär ett tillkännagivande om vad

som anförs om att Copyswedes medlemsorganisationer inte skall ha rätt

att uppbära extra upphovsrättsersättning genom vidaresändningsplikten

(yrkande 2).

Tryck- och yttrandefrihetsberedningen m.m.

Den av regeringen tillkallade Tryck- och yttrandefrihetsberedningen

(Ju2003:04, dir. 2003:58) har till uppgift att följa utvecklingen på

det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området samt utreda och lämna

förslag till lösningar av olika problem på detta område. En särskilt

viktig uppgift för beredningen är att lämna förslag till hur de problem

som är relaterade till den tekniska och mediala utvecklingen skall lösas.

Beredningen bör vid sina överväganden eftersträva att tekniken inte

skall vara av avgörande betydelse för mediernas grundlagsskydd. I

beredningens uppdrag ligger således att överväga frågan om det mot bakgrund

av den tekniska och mediala utvecklingen är möjligt att i längden behålla

en teknikberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten i medierna och

om det på sikt finns anledning att slå samman tryckfrihetsförordningen

och yttrandefrihetsgrundlagen till en grundlag omfattande såväl tryckfrihet

som annan yttrandefrihet.

Beredningen är sammansatt av experter med en parlamentariskt sammansatt

samrådsgrupp.

Utskottet behandlade ett motionsyrkande om teknikneutral lagstiftning

senast i förenklad ordning i betänkande 2004/05:KU31, varvid hänvisades

till ställningstagande i betänkande 2003/04:KU24. Utskottet hade tidigare

hänvisat till det då pågående EU-arbetet med konvergensfrågan samt

påpekat att ett nytt EU-regelverk för elektronisk kommunikation och

tillhörande tjänster numera till övervägande del genomförts i Sverige

genom lagen om elektronisk kommunikation, som trädde i kraft den 25

juli 2003 och ersatte den tidigare telelagen. Genom den nya lagen

samordnades författningar med anknytning till elektronisk kommunikation

och som var att hänföra till det infrastrukturella regleringsområdet.

Lagen gjordes dock inte tillämplig på innehåll som överförs i elektroniska

kommunikationstjänster. Bland annat behölls radio- och TV-lagen och

till den anknytande lagar som särskilda lagar.

Utskottet hänvisade till att konvergensfrågan bereddes i såväl Tryck-

och yttrandefrihetsberedningen som den då sittande Radio- och

TV-lagsutredningen samt att konvergensfrågan var aktuell även i EU-arbetet på

det audiovisuella området. Utskottet, som utgick från att regeringen

följde konvergensfrågans utveckling, ansåg inte någon sådan åtgärd som

begärdes i den aktuella motionen påkallad.

Utskottets ställningstagande

Vidaresändningspliktens omfattning m.m.

Riksdagen har som framgår ovan beslutat att de digitala tv-sändningarna

skall byggas ut och att de analoga tv-sändningarna skall upphöra efter

en övergångsperiod. Utskottet anser inte att det finns anledning att

ompröva detta beslut.

Utskottet delar regeringens bedömning av frågan om vilka distributionsformer

och nät som bör omfattas av vidaresändningsplikt, om vilka programtjänster

vidaresändningsplikten bör omfatta och om förslagets förenlighet med

yttrandefrihetsgrundlagen, regeringsformen, Europakonventionen och

USO-direktivet. Utskottet föreslår därmed att riksdagen antar regeringens

två förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) och

avslår motionerna 2004/05:K15 (kd) yrkandena 1 och 2, 2004/05:K16 (c)

yrkande 1, 2004/05:K17 (m) yrkandena 1 och 3, 2004/05:K18 (fp) yrkandena

1, 2 och 4 samt 2004/05:K227 (m) yrkande 10. Motion 2004/05:K16 (c)

yrkande 3 är genom detta tillgodosedd och avstyrks.

Rätt till ersättning enligt upphovsrättslagen

Utskottet delar regeringens bedömning att frågor om ersättning för

utnyttjande av verk och prestationer som skyddas av upphovsrätt och

närstående rättigheter i första hand bör regleras genom avtal mellan

berörda parter och att lagstiftningslösningar bör övervägas först om

mer allvarliga missförhållanden uppstår. Som regeringen anför saknas

förutsättningar att ändra de upphovsrättsliga reglerna på området och

en hänvisning till upphovsrättslagen bör införas för att förtydliga att

sändningsplikten endast gäller om förutsättningarna enligt denna lag är

uppfyllda.

Alltför stora svårigheter för parterna att uppnå erforderliga

överenskommelser bör inte behöva uppstå. Regeringen har förklarat att frågan,

om förhållandena ändras, får övervägas på nytt. Utskottet utgår från

att så sker.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 2004/05:K15 (kd) yrkande

3, 2004/05:K16 (c) yrkande 2 och 2004/05:K17 (m) yrkande 2.

Mediepolitisk utredning

Frågan om möjligheten att införa en teknikneutral medielagstiftning är

nu föremål för övervägande i Tryck- och yttrandefrihetsberedningen.

Utskottet anser att resultatet av beredningens arbete bör avvaktas och

avstyrker med detta motion 2004/05:K18 (fp) yrkandena 3 och 5.

Rätt att välja tv-utbud

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om utredning om förstärkt valfrihet för

konsumenten att välja tv-utbud.

Jämför reservation 8 (kd).

Motionen

I motion 2004/05:K15 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) kritiseras att

kabelnäten för distribution av tv-sändningar genom avtal med fastighetsägare

ofta innebär ett faktiskt monopol i fastighet eller fastighetsbestånd

för hyres- och bostadsrättslägenheter. Kabelnätsavgiften ingår ofta

obligatoriskt i hyra och konsumenten har därför ofta inte möjlighet att

avstå från kostnaden och inte heller stora möjligheter att välja kanaler

inom kabelnäten, eftersom de ofta är paketerade. Motionärerna anser att

det finns starka skäl för att utreda en förstärkt valfrihet när det

gäller konsumentens möjlighet att välja tv-utbud, och de begär ett

tillkännagivande om detta (yrkande 4).

Bakgrund

Genom en ändring i yttrandefrihetsgrundlagen, som trädde i kraft den 1

januari 2003, infördes en möjlighet att genom lag meddela föreskrifter

i fråga om skyldighet för nätinnehavare att vidta åtgärder för att

tillförsäkra mottagarkretsen inflytande över programvalet (3 kap. 1 §

andra stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen). Regeringen uttalade i

propositionen (prop. 2001/02:74 Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet,

m.m.) att det inte är tillfredsställande att konsumenternas ställning

på detta område är så svag. Även om konsumenternas möjligheter till

påverkan kan komma att förbättras genom den tekniska utvecklingen, borde

det därför, enligt regeringen, lagstiftas om skyldighet för nätinnehavare

att tillförsäkra mottagarkretsen inflytande över programvalet. Eftersom

en sådan lagstiftning inte stod i överensstämmelse med rätten för

nätinnehavare att bestämma vilka radioprogram som skall sändas i nätet,

måste sändningsrätten begränsas så att lagstiftningen blev möjlig att

införa. En lagstiftning som ger mottagarkretsen inflytande över

programvalet skulle kunna innehålla bestämmelser om såväl abonnentundersökningar

som abonnemang på enskilda kanaler. Regeringen hänvisade till att

departementspromemorian Abonnentinflytande i kabel-TV-nät (Ds 2001:52),

som innehöll förslag till sådan lagstiftning, var föremål för

remissbehandling, och regeringen avsåg att under våren 2002 återkomma till

riksdagen med anledning av promemorians förslag.

I proposition 2002/03:110 Lag om elektronisk kommunikation, m.m.

redovisades den nämnda ändringen i yttrandefrihetsgrundlagen och hänvisades

åter till lagstiftningsförslaget i den nämnda departementspromemorian.

I den nu aktuella propositionen (s. 17) nämner regeringen att den anser

att de intressen som vidaresändningsskyldigheten avser att tillvarata

inte tillräckligt väl kan tillgodoses på annat sätt än genom abonnentinflytande.

I Radio- och TV-lagsutredningens uppdrag (dir. 2003:30) ingår att

överväga om det är lämpligt och möjligt att genom lagstiftning skapa

förutsättningar för konkurrens mellan olika innehållsleverantörer i

kabel-tv-näten. Samtidigt pågår enligt uppgift från Regeringskansliet

alltjämt beredningen av den nämnda departementspromemorian.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att frågan om abonnentinflytande över kabelnätens

programutbud ingår i Radio- och TV-lagsutredningens uppdrag och att ett

tidigare lämnat förslag alltjämt bereds inom Regeringskansliet. Utskottet

anser med hänsyn till bl.a. detta att något tillkännagivande om behovet

att utreda en förstärkt frihet att välja programutbud inte är påkallat,

och utskottet avstyrker motion 2004/05:K15 (kd) yrkande 4.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Lagförslagen m.m., punkt 1 (m)

av Göran Lennmarker (m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Carl-Erik Skårman

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens i bilaga 2 intagna förslag 1 till

lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) med den ändringen att

punkt 3 i övergångsbestämmelserna erhåller den lydelse som framgår av

bilaga 3 samt avslår regeringens förslag 2 till lag om ändring i radio-

och TV-lagen (1996:844). Riksdagen tillkännager vidare för regeringen

som sin mening vad som anförs i reservationen om begränsning av

vidaresändningsplikten. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:K17

yrkandena 1 och 3 samt 2004/05:K227 yrkande 10, bifaller delvis proposition

2004/05:105 och motionerna 2004/05:K15 yrkandena 1 och 2, 2004/05:K16

yrkande 1 och 2004/05:K18 yrkandena 1, 2 och 4 samt avslår motionerna

2004/05:K15 yrkande 3 och 2004/05:K16 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi motsätter oss sedan tidigare den snabba nedsläckningen av det analoga

tv-nätet. En nedsläckning bör ske som ett resultat av konsumenternas

fria val. De ändringar i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen som regeringen

föreslår skall träda i kraft den 1 februari 2008 bör därför avslås.

Fria medier är en förutsättning för att t.ex. informations- och

pressfriheten skall kunna fungera som uttrycksmedel för människor och som

kontroll av den offentliga maktutövningen. Vår grundläggande utgångspunkt

är att medierna skall vara fria från statlig styrning. Vi har tidigare

ifrågasatt om dagens omfattande vidaresändningsskyldighet är förenlig

med bestämmelserna i 3 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen, men Lagrådet

har bedömt att det inte finns anledning att anta att förslaget står i

strid med den regleringen. Vi godtar den bedömningen men anser att

vidaresändningsskyldigheten bör anses vara tillgodosedd genom att begränsas

till public service-kanalerna. Den bör inte utvidgas. Om så sker riskerar

liknande kanaler med annan finansieringsform att slås ut från marknaden.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2. Lagförslagen m.m., punkt 1 (fp)

av Tobias Krantz (fp) och Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens i bilaga 2 intagna förslag 1 till

lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) med den ändringen att

8 kap. 1 § fjärde och femte styckena och punkt 3 i övergångsbestämmelserna

erhåller den lydelse som framgår av bilaga 3 samt avslår regeringens i

bilaga 2 intagna förslag 2 till lag om ändring i radio- och TV-lagen

(1996:844). Riksdagen tillkännager vidare för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen om att staten bör inta en strikt neutral

hållning i fråga om kommersiell tv. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:K18 yrkandena 1, 2 och 4, bifaller delvis proposition 2004/05:105

och motionerna 2004/05:K17 yrkandena 1 och 3 samt 2004/05:K227 yrkande

10 och avslår motionerna 2004/05:K15 yrkandena 1-3 och 2004/05:K16

yrkandena 1 och 3.

Ställningstagande

Staten bör ställa upp spelreglerna för marknaden, inte styra den. Staten

försöker emellertid samtidigt uppträda i alla roller på mediemarknaden

på en gång, och detta leder till ständiga målkonflikter. Vi anser att

den värsta konsekvensen är den indirekta att staten gynnar sina egna

bolag före kommersiella aktörer. Ett tydligt exempel på detta aktualiseras

i propositionen, nämligen den nystartade Kunskapskanalen. Den har en

profil som i hög grad liknar befintliga kanalers, och en del av

programutbudet finns dessutom redan tillgängligt i Sveriges Televisions

ordinarie programutbud. Att låta Kunskapskanalen omfattas av

vidaresändningsplikten inkräktar i en nisch där det redan finns flera

kommersiella

aktörer. Enligt vår uppfattning bör endast två av de programtjänster

som finansieras med licenspengar omfattas av vidaresändningsplikten.

Det finns inte heller någon anledning att gynna en av flera kommersiella

aktörer på mediemarknaden i en kommersiell och konkurrensutsatt

distributionsform, dvs. vidaresändningsplikten bör inte omfatta det

privatfinansierade TV 4 ens övergångsvis som regeringen föreslår. Riksdagen

bör anta förslaget till ändringar i radio- och TV-lagen i den utformning

vi föreslår med ikraftträdande den 1 juli 2005, och därmed behövs inte

den av regeringen föreslagna ändringen den 1 februari 2008.

För att inte slå undan benen på de kommersiella aktörer som etablerat

eller överväger att etablera tv-sändningar riktade till Sverige bör

staten inta en strikt neutral hållning. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

3. Lagförslagen m.m., punkt 1 (kd)

av Ingvar Svensson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1

borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar med godkännande av vad som anförs i denna

reservation om upphovsrättsersättningen regeringens i bilaga 2 intagna

förslag 1 och 2 till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)

med den ändringen att 8 kap. 1 § fjärde stycket erhåller de lydelser

som framgår av bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:K15

yrkande 3, bifaller delvis proposition 2004/05:105 och motionerna

2004/05:K15 yrkandena 1 och 2, 2004/05:K16 yrkande 1 och 2004/05:K17

yrkandena 1 och 3 samt avslår motionerna 2004/05:K16 yrkande 3, 2004/05:K18

yrkandena 1, 2 och 4 samt 2004/05:K227 yrkande 10.

Ställningstagande

En analys av de licensfinansierade programtjänsterna visar att enbart

SVT 1 och SVT 2 uppfyller de grundläggande kriterierna för att omfattas

av vidaresändningsplikt - att det är "nödvändigt för att uppfylla klart

fastställda mål som avser allmänintresset". Kunskapskanalen/Barnkanalen

är till sin karaktär en nischkanal, liksom SVT 24. Kunskapskanalen/Barnkanalen

konkurrerar dessutom med andra liknande programtjänster. I princip anser

jag alltså att endast SVT 1 och SVT 2 bör omfattas av vidaresändningsplikten.

Det är emellertid också centralt att Utbildningsradions sändningar

skall nå alla. Dess sändningar bör därför också omfattas av

vidaresändningsplikten, även vid de tillfällen då de sänds i annan kanal än SVT

1 eller SVT 2. Men endast Utbildningsradion bör ges denna status, och

"ledigt utrymme" i sådan annan kanal skall inte omfattas av

vidaresändningsplikten.

Mot bakgrund av det anförda bör ändringarna i radio- och TV-lagen ges

den utformning som framgår av förslaget till riksdagsbeslut i denna

reservation.

Såvitt avser upphovsrättsersättningen har den svenske lagstiftaren

tidigare klart uttryckt grundinställningen att operatörer som åläggs en

lagstadgad skyldighet att distribuera vissa kanaler inte också skall

vara skyldiga att betala upphovsrättsersättning för denna distribution.

Denna inställning från lagstiftarens sida uttrycktes tydligast i en

departementspromemoria från 1987 (DsU 1987:2) där det angavs följande:

I

kabellagspropositionen (prop. 1984/85:199) gjordes det inga uttalanden

om hur den aktuella vidaresändningsrätten förutsattes klarerad, men det

måste antas att propositionen liksom Massmediekommitténs förslag bygger

på att rättighetshavarna upplåter rätten utan kostnad.

Kabellagens must carry-regel är identisk med propositionens förslag.

Regeln torde därför förplikta en tillståndshavare att vidaresända

Sveriges Radio-programmen endast i den utsträckning han får göra detta

utan att betala särskild ersättning härför.

På motsvarande sätt innehåller förarbetena till den tidigare gällande

kabellagen (prop. 1991/92:53) följande uttalande:

De upphovsrättsliga organisationerna har hittills avstått från att kräva

ersättning för sådan vidaresändning som här är i fråga. Detta förhållande

har utgjort den praktiska grunden för gällande ordning.

Den grunden bör gälla även fortsättningsvis. Att så sker och att någon

"extra" upphovsrättsersättning inte utgår på grund av vidaresändningsplikten

är enligt min mening en förutsättning för bestämmelserna om

vidaresändningsplikt.

4. Lagförslagen m.m., punkt 1 (c)

av Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1

borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens i bilaga 2 intagna förslag 1 och

2 till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) med den ändringen

att 8 kap. 1 § fjärde stycket erhåller de lydelser som framgår av bilaga

3. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:K16 yrkande 1, bifaller

delvis proposition 2004/05:105 och motion 2004/05:K15 yrkandena 1 och

2 samt avslår motionerna 2004/05:K15 yrkande 3, 2004/05:K16 yrkande 3,

2004/05:K17 yrkandena 1 och 3, 2004/05:K18 yrkandena 1, 2 och 4 samt

2004/05:K227 yrkande 10.

Ställningstagande

Jag vill betona att vidaresändningsplikten är ett ingrepp i äganderätten

och detta ingrepp vill jag minimera. Jag anser inte att det finns skäl

att i dag utöka vidaresändningsplikten, såvitt avser licensfinansierade

programtjänster. Högst tre programtjänster - i praktiken SVT 1, SVT 2

och Utbildningsradion - uppfyller enligt min uppfattning mer än väl de

krav på tillgänglighet som ställs i yttrandefrihetsgrundlagen.

Riksdagen bör således anta regeringens förslag till ändringar i radio-

och TV-lagen i den utformning som föreslås i denna reservation.

5. Överväganden om upphovsrättsersättning, punkt 2 (fp, c)

av Tobias Krantz (fp), Helena Bargholtz (fp) och Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i denna reservation om upphovsrättsskyddet. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:K16 yrkande 2 och bifaller delvis motion

2004/05:K17 yrkande 2.

Ställningstagande

Frågan om upphovsrättshavares ersättning för vidaresändning av

tv-programtjänster för vilka sändningsplikt råder har hittills lösts genom

att de avstått från att begära ersättning när det gäller t.ex. vidaresändning

i kabelnät. Trots att föreningen Copyswede förklarat att ersättning

kommer att begäras i framtiden, förutsätter regeringen att frågan löses

avtalsvägen och föreslår inte nu någon lagstiftningslösning. Liksom

Lagrådet anser vi att frågorna behöver övervägas ytterligare. Utgångspunkten

för dessa överväganden måste vara att plikten att sända vidare en

programstjänst inte skall leda till att man blir skyldig att betala

upphovsrättsersättning för denna distribution. Vidaresändningsplikten

skall inte i sig ge rätt till "extra" upphovsrättsersättning.

Riksdagen bör ge regeringen det anförda till känna som sin mening.

6. Överväganden om upphovsrättsersättning, punkt 2 (m)

av Göran Lennmarker (m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Carl-Erik Skårman

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i denna reservation om upphovsrättsskyddet. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:K17 yrkande 2 och bifaller delvis motion

2004/05:K16 yrkande 2.

Ställningstagande

Regeringen föreslår inte några särskilda regler i radio- och TV-lagen

om fördelningen av kostnaderna för ersättning till upphovsrättshavarna

utan utgår från ett antagande att parterna kan träffa de avtal som behövs

om fördelningen av de upphovsrättsliga kostnaderna. Vi vill framhålla

att syftet med vidaresändningsplikten omintetgörs om någon avtalslösning

inte kommer till stånd, eftersom de kabelanslutna riskerar att utestängas

från de programtjänster som lagen avser att tillförsäkra dem.

Frågan om reglering av kostnadsfördelningen bör bli föremål för vidare

överväganden. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna som sin mening.

7. Mediepolitisk utredning, punkt 3 (fp)

av Tobias Krantz (fp) och Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:K18

yrkandena 3 och 5.

Ställningstagande

Det råder enligt vår uppfattning en total brist på övergripande perspektiv

i mediepolitiken och särskilt i fråga om digital-tv. Detta har lett

till att fel beslut har fattats och i fel ordning. Att upphäva beslutet

om att släcka det analoga tv-nätet skulle ge utrymme att söka en ny och

mer långsiktigt hållbar mediepolitik med bredare parlamentarisk uppslutning,

vilket skulle gagna såväl mediemarknadens aktörer som konsumenter.

Utvecklingen på mediemarknaden i dag kan beskrivas med ord som digitalisering,

konvergering, horisontell och vertikal integrering och regelshopping.

Sedan ett antal år är olika medier på väg att konvergera. Tendenserna

innebär att ny teknik och nya organisationsmönster skapar förändrade

förutsättningar för kultur-, informations- och mediepolitiken. Utvecklingen

innebär stora möjligheter. Mångfalden kan öka. Demokratins arenor för

debatt och upplysning kan bli fler och mer dynamiska. Det är därför av

yttersta vikt att lagstiftningen hänger med i och främjar utvecklingen.

Tyvärr har en annan ambition, att anpassa tryckfriheten "nedåt", efter

den mer begränsade yttrandefrihetsgrundlagen, kunnat skönjas. Folkpartiet

liberalerna vill se motsatt utveckling - mot en förstärkt yttrandefrihet

under teknikneutrala lagar så långt möjligt är, dock utan att tryckfriheten

inskränks.

Det är nu enligt vår uppfattning hög tid att ta ett helhetsgrepp och

modernisera all medierelaterad lagstiftning i ett svep, i stället för

i återkommande små och detaljinriktade utredningar. Regeringen bör därför

tillsätta en parlamentarisk medieutredning med uppdrag att se över

lagstiftningen och göra den mer teknikneutral och tillgodose behovet av

överskådliga och tydliga riktlinjer för mediepolitiken för åtminstone

det kommande decenniet.

8. Rätt att välja tv-utbud, punkt 4 (kd)

av Ingvar Svensson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om rätten att välja tv-utbud. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:K15 yrkande 4.

Ställningstagande

Kabelnäten för distribution av tv-sändningar innebär genom avtal med

fastighetsägare ofta ett faktiskt monopol i fastighet eller fastighetsbestånd

för hyreslägenheter och bostadsrätter. Visserligen har den enskilde

konsumenten möjlighet att använda inomhusantenn eller antenn på balkong

alternativt parabol inom balkongområde, men för många konsumenter är

den valfriheten en chimär, dels på grund av husets läge i förhållande

till satelliter, dels på grund av t.ex. det digitala marknätets

otillräckliga sändarstyrka.

Dessutom ingår ofta kabelnätsavgiften som obligatorium i hyra, varför

konsumenten dels inte har möjlighet att se den faktiska kostnaden, dels

inte har någon möjlighet att avstå från kostnaden. Inte heller finns

det stora möjligheter att välja kanaler inom kabelnäten; ofta är de

paketerade. Valfriheten att välja tv-distributör/operatör eller

programtjänst är därmed starkt begränsad. Radio- och TV-lagsutredningens

uppdrag på området liksom den departementspromemoria som behandlat

programutbudet är alltför snäva till sin karaktär. Det finns enligt min

mening starka skäl för att utreda en förstärkt generell valfrihet när

det gäller konsumentens möjlighet att välja tv-utbud. Detta bör ges

regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:105 Vidaresändningsplikt i kabelnät:

Riksdagen antar regeringens båda förslag till lag om ändring i radio-

och TV-lagen (1996:844).

Följdmotioner

2004/05:K15 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen beslutar att vidaresändningsplikt i kabelnät skall

föreligga för högst två kanaler från Sveriges Television enligt vad i

motionen anförs.

2. Riksdagen beslutar att vidaresändningsplikt skall föreligga för

Utbildningsradions televisionssändningar i den mån de ligger utanför

dessa två SVT-kanaler men att övrigt utrymme i en sådan frekvens inte

skall bli föremål för sådan plikt enligt vad i motionen anförs.

3. Riksdagen beslutar att det av riksdagens beslut skall framgå

att Copyswedes medlemsorganisationer inte skall ha rätt att uppbära

extra upphovsrättsersättning genom vidaresändningsplikten enligt vad i

motionen anförs.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda en förstärkt valfrihet när det gäller

konsumentens möjlighet att välja tv-utbud.

2004/05:K16 av Kerstin Lundgren m.fl. (c):

1. Riksdagen beslutar att vidaresändningsplikt skall omfatta högst

tre programtjänster som sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet

finansieras genom tv-avgifter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Copyswedes medlemsorganisationer inte skall ha

rätt att uppbära extra upphovsersättning genom vidaresändningsplikten.

3. Riksdagen beslutar att i övrigt anta förslag till lag om ändring

i radio- och TV-lagen (1996:844) att träda i kraft den 1 juli 2005.

2004/05:K17 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en begränsning av vidaresändningsplikten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kostnadsfördelning för ersättning till rättighetshavare

enligt upphovsrättslagen.

3. Riksdagen avslår förslaget om förändring av radio- och TV-lagen

som skall träda i kraft den 1 februari 2008.

2004/05:K18 av Tobias Krantz m.fl. (fp):

1. Riksdagen avslår regeringens proposition i den del som avser

ändring i 8 kap. 1 § fjärde stycket radio- och TV-lagen (1996:844).

2. Riksdagen beslutar att 8 kap. 1 § fjärde stycket radio- och

TV-lagen (1996:844) skall ha följande lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sändningsplikt enligt första stycket omfattar högst tre samtidigt sända

TV-program som sänds av tillståndshavare vars verksamhet finansieras

genom anslag från TV-avgiften enligt lagen (1989:41) om TV-avgift och

högst ett TV-program som sänds av en annan tillståndshavare. Sändningsplikten

enligt första stycket omfattar inte fler än två programtjänster som

sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom

TV-avgifter enligt lagen (1989:41) om TV-avgift.

I nät där TV-sändningar sker med både analog och digital teknik skall

vidaresändning ske med analog teknik av två programtjänster som avses

i fjärde stycket om de sänds eller har sänts ut med analog teknik. I

övrigt får vidaresändning ske med digital teknik.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en ny och mer långsiktigt hållbar mediepolitik med

bredare parlamentarisk uppslutning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kommersiell tv på lika villkor.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om

en utredning av medierelaterad lagstiftning i syfte att göra den mer

teknikneutral.

Motion från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:K227 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

10. Riksdagen beslutar att förändra must carry-skyldigheten i

enlighet med vad som anförs i motionen.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Reservanternas lagförslag

Förslag till lydelse av 3 p. övergångsbestämmelserna enligt reservationerna

1 och 2

Lagförslag 1

Regeringens och utskottets förslag Reservanternas förslag

3. De programtjänster som vid ikraftträdandet sänds ut med analog teknik

och som enligt äldre föreskrifter skall vidaresändas, skall sändas vidare

enligt vad som följer av de nya föreskrifterna så länge de villkor som

anges i 8 kap. 1 § första stycket gäller. Sändningsplikten för den

programtjänst som avses i 8 kap. 1 § fjärde stycket 2 skall dock upphöra

att gälla den 1 februari 2008. 3. De programtjänster som vid ikraftträdandet

sänds ut med analog teknik och som enligt äldre föreskrifter skall

vidaresändas, skall sändas vidare enligt vad som följer av de nya

föreskrifterna så länge de villkor som anges i 8 kap. 1 § första stycket

gäller.

Förslag till lydelse av 8 kap. 1 § fjärde och femte styckena enligt

reservation 2

Lagförslag 1

Regeringens och utskottets förslag Reservanternas förslag

Sändningsplikten enligt första stycket omfattar inte fler än1. fyra

programtjänster som sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet

finansieras genom TV-avgifter enligt lagen (1989:41) om TV-avgift, och2.

en programtjänst som sänds av en annan tillståndshavare. Sändningsplikten

enligt första stycket omfattar inte fler än två programtjänster som

sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom

TV-avgifter enligt lagen (1989:41) om TV-avgift.

I nät där TV-sändningar sker med både analog och digital teknik skall

vidaresändning ske med analog teknik av minst två programtjänster som

avses i fjärde stycket 1, om de sänds eller har sänts ut med analog

teknik. Under samma förutsättningar skall också den programtjänst som

avses i fjärde stycket 2 sändas analogt. I övrigt får vidaresändning

ske med digital teknik. I nät där TV-sändningar sker med både analog

och digital teknik skall vidaresändning ske med analog teknik av två

programtjänster som avses i fjärde stycket, om de sänds eller har sänts

ut med analog teknik. I övrigt får vidaresändning ske med digital teknik.

Förslag till lydelse av 8 kap. 1 § fjärde stycket enligt reservationerna

3 och 4

Lagförslag 1

Regeringens och utskottets förslag Reservantens förslag

Sändningsplikten enligt första stycket omfattar inte fler än1. fyra

programtjänster som sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet

finansieras genom TV-avgifter enligt lagen (1989:41) om TV-avgift, och2.

en programtjänst som sänds av en annan tillståndshavare. Sändningsplikten

enligt första stycket omfattar inte fler än1. tre programtjänster som

sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom

TV-avgifter enligt lagen (1989:41) om TV-avgift, och2. en programtjänst

som sänds av en annan tillståndshavare.

Lagförslag 2

Lydelse enligt lagförslag 1 enligt reservantens förslag Reservantens

förslag

Sändningsplikten enligt första stycket omfattar inte fler än1. tre

programtjänster som sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet

finansieras genom TV-avgifter enligt lagen (1989:41) om TV-avgift, och2.

en programtjänst som sänds av en annan tillståndshavare. Sändningsplikten

enligt första stycket omfattar inte fler än tre programtjänster som

sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom

TV-avgifter enligt lagen (1989:41) om TV-avgift.