Bet. 2004/05:KU29

Konstitutionsutskottets betänkande

2004/05:KU29

Riksdagens arbetsformer

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 39 motionsyrkanden i huvudsak från den

allmänna motionstiden 2005. Motionerna gäller riksdagens arbetsformer

och riksdagsledamöternas villkor. Utskottet har avstyrkt samtliga

yrkanden. Det finns 8 reservationer och 7 särskilda yttranden.

I ett särskilt betänkande, 2004/05:KU15, behandlas 24 motionsyrkanden

om riksdagens arbetsformer som rör förslag som tidigare avstyrkts under

mandatperioden, senast i betänkande 2003/04:KU5.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Riksmötets öppnande

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K270 och 2004/05:K350.

Reservation 1 (v, mp)

2. Riksdagsdebatter

Riksdagen avslår motion 2004/05:K388.

3. Måltidsuppehåll i kammararbetet

Riksdagen avslår motion 2004/05:K304.

4. Voteringarna

Riksdagen avslår motion 2004/05:K408 i denna del.

5. Budgetprocessen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K331 och 2004/05:K414.

Reservation 2 (kd, mp)

6. Allmänna motionstiden

Riksdagen avslår motion 2004/05:K411.

7. Ärendefördelningen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf396 yrkande 16, 2004/05:K238

yrkandena 1 och 2, 2004/05:K444 yrkande 6, 2004/05:U317 yrkande 1,

2004/05:Sf366 yrkande 5 och 2004/05:So600 yrkande 3.

8. Hanteringen av EU-frågor

Riksdagen avslår motion 2003/04:K12 yrkande 7.

9. Öppna sammanträden

Riksdagen avslår motion 2004/05:K382.

Reservation 3 (mp)

10. Jäv

Riksdagen avslår motion 2004/05:K426.

11. Inkomstgarantin

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K237 yrkande 4, 2004/05:K241,

2004/05:K348 och 2004/05:K427.

Reservation 4 (mp)

12. Kostnadsersättningen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K224, 2004/05:K371 yrkande 2 och

2004/05:K372 yrkande 3.

13. Arvodet

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K237 yrkandena 2 och 3, 2004/05:K371

yrkande 1 och 2004/05:K372 yrkandena 1 och 2.

Reservation 5 (v)

Reservation 6 (mp)

14. Stödet till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i

riksdagen

Riksdagen avslår motion 2004/05:K281.

Reservation 7 (m, fp, kd, c, mp)

15. Delat uppdrag som riksdagsledamot, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K214 och 2004/05:K276.

16. Lobbning

Riksdagen avslår motion 2004/05:K346.

Reservation 8 (mp)

17. Riksdagens webbplats

Riksdagen avslår motion 2004/05:K242.

18. Rättvisemärkta varor m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi216 yrkandena 3-5 och 2004/05:U280

yrkande 9.

Stockholm den 3 mars 2005

På konstitutionsutskottets vägnar

Göran Lennmarker

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Lennmarker (m),

Göran Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Tobias Krantz (fp),

Pär Axel Sahlberg (s), Mats Einarsson (v), Henrik S Järrel (m), Helena

Bargholtz (fp), Helene Petersson (s), Nils Fredrik Aurelius (m), Billy

Gustafsson (s), Gustav Fridolin (mp), Karin Åström (s), Helena Höij

(kd), Åsa Torstensson (c), Christer Erlandsson (s) och Yoomi Renström

(s).

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlas 34 motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 2004 samt ett motionsyrkande från den allmänna motionstiden

2003 och tre från 2002 (bilaga 1). En följdmotion - 2003/04:K12 (yrkande

7) - som väckts med anledning av skrivelse 2003/04:13 Europeiska konventet

om EU:s framtid behandlas också.

Några motioner gäller ärendefördelningen och utskottsindelningen.

Utskottet har gett berörda utskott tillfälle att yttra sig. Lagutskottet,

socialutskottet och utbildningsutskottet har avstått från att yttra

sig. Lagutskottet har hänvisat till pågående arbete inom Riksdagskommittén,

och bostadsutskottet har avstyrkt ett motionsyrkande med hänvisning

till detta kommittéarbete. Utförligare yttranden har kommit in från

utrikes-, socialförsäkrings- och arbetsmarknadsutskotten, bilagorna 3-5.

I ett särskilt betänkande, 2004/05:KU15, behandlas 24 motionsyrkanden

om riksdagens arbetsformer som rör förslag som tidigare avstyrkts under

mandatperioden, senast i betänkande 2003/04:KU5.

Utskottets överväganden

Riksmötets öppnande

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motioner om riksmötets öppnande. Den ena gäller

slopande av upprop och i den andra begärs ett program för riksdagens

öppnande utan religiösa inslag.

Jämför reservation 1 (v, mp).

Motionerna

Två motioner tar upp frågor kring riksmötets öppnande. Per Rosengren

(v) begär i motion 2004/05:K270 att riksdagen skall besluta att slopa

uppropet i samband med riksmötets öppnande vid de tillfällen då det

inte finns en nyvald riksdag. Man förmedlar bilden av att nu återkommer

riksdagsledamöterna efter sitt sommarlov och likt en småskoleklass inleds

arbetsåret med ett upprop.

I motion 2004/05:K350 av Ulla Hoffmann (v) begärs ett tillkännagivande

till riksdagsstyrelsen om behovet av ett program för riksdagens öppnande

utan religiösa inslag. I motionen framhålls att en kvarleva från

statskyrkosystemet fortfarande finns kvar i samband med riksdagens årliga

öppnande, genom att det i programmet ingår en gudstjänst i Storkyrkan

till vilken alla riksdagsledamöter inbjuds. Detta måste betraktas som

ett otillbörligt favoriserande av en bestämd religion och därmed en

inskränkning i religionsfriheten. Det är enligt motionären också något

som är ägnat att utestänga bl.a. vissa ledamöter med utländsk bakgrund

och går på tvärs med den officiella integrationspolitiken.

Gällande regler m.m.

Av 1 kap. 3 § riksdagsordningen framgår att ledamöterna ropas upp vid

första sammanträdet under ett riksmöte. Enligt förarbetena (SOU 1972:15

s. 250) syftar uppropet dels till kontroll av ledamöternas (ersättarnas)

närvaro, dels till kontroll av deras identiteter. Enligt 1 kap. 4 §

riksdagsordningen fastställer talmannen efter samråd med vice talmännen

ordningen för sammanträdet med riksmötets öppnande. Utskottet har vid

upprepade tillfällen, senast våren 2003 (bet. 2002/03:KU19 s. 11), med

hänvisning till denna regel avstyrkt motionsyrkanden om formerna för

öppningssammanträdet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är inte berett att förorda ett slopande av den nu gällande

ordningen med upprop vid första sammanträdet under ett riksmöte. Motion

2004/05:K270 (v) avstyrks följaktligen.

När det gäller programmet för riksdagens öppnande vidhåller utskottets

sitt tidigare ställningstagande. Arrangemangen kring öppningssammanträdet

bör fortfarande vara en fråga för talmannen efter vederbörligt

samrådsförfarande. Motion 2004/05:K350 (v) avstyrks.

Riksdagsdebatter

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till arbetet i Riksdagskommittén och till försöksverksamheten

med allmänna debattimmar avstyrks en motion (s) om möjlighet för

riksdagsledamöter att debattera mot partiledare från andra riksdagspartier.

Motionen

Brita Lejon och Lars Lilja (båda s) begär i motion 2004/05:K388 en

utveckling av formerna för riksdagens debatter. En åtgärd för att öka

aktualiteten och kanske också för att tydliggöra de politiska alternativen

i svensk politik vore att ge riksdagsledamöter en möjlighet att debattera

mot partiledarna från alla riksdagspartier. Det är naturligtvis viktigt

att riksdagens instrument för att granska regeringen via interpellationer

och frågor även fortsättningsvis betonas och behandlas särskilt i den

ordning som riksdagsordningen stadgar. Men därutöver borde ledamöterna

ges en möjlighet att debattera med, ställa frågor till och föra en dialog

med partiledarna för riksdagspartierna. En sådan ordning skulle ge nya

förutsättningar för en mer allsidig politisk debatt i Sveriges riksdag.

Tidigare behandling

Hösten 2004 avstyrkte utskottet ett yrkande om att interpellationer

skulle få framställas även till utskottsordförandena (bet. 2003/04:KU5

s. 17). Utskottet hänvisade till att frågan om utmanardebatter diskuterades

inom Riksdagskommittén och ansåg att resultatet av dessa diskussioner

borde avvaktas.

Allmänna debattimmar

Riksdagskommitténs behandling av frågan om utmanardebatter har lett

till att det efter överenskommelse mellan talmannen och gruppledarna på

försök anordnas fyra s.k. allmänna debattimmar i kammaren. Information

om anmälda talare och ämnen läggs löpande ut på den interna webbsidan.

Ett anförande får inte överstiga fyra minuter. Talmannen kan medge

replik även från icke förhandsanmälda ledamöter och statsråd. Duellmetoden

med två repliker om en respektive en halv minut tillämpas om inte

talmannen beslutar annat.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening bör resultatet av Riksdagskommitténs arbete

med frågan om utmanardebatter liksom försöksverksamheten med allmänna

debattimmar avvaktas. Motion 2004/05:K388 (s) avstyrks.

Måltidsuppehåll i kammararbetet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (s) om lunch- och middagsuppehåll i

kammararbetet med hänvisning till gällande beslutsordning.

Motionen

Hillevi Larsson (s) begär i motion 2004/05:K304 att det inrättas lunch-

och middagsuppehåll för kammaren. Om man i kammaren skulle besluta om

lunchuppehåll 12.00-13.00 och middagsuppehåll 18.00-19.00 skulle

möjligheten till måltidsuppehåll innebära ett välkommet andrum för de

ledamöter som har långa debatter i kammaren och en möjlighet att höja

blodsockerhalten utan att behöva missa något av debatten. Detta skulle

kunna öka närvaron i kammaren, skärpa koncentrationen, förhöja humöret

och framför allt främja hälsan hos ledamöter och anställda. Nackdelen

med uppehåll för måltider är att debatterna skulle kunna förskjutas

till senare på kvällen, men å andra sidan skulle förhöjd koncentration

kunna bidra till ökad effektivitet, och därmed till mer stringenta,

kortfattade debatter och till ökad trivsel.

Bakgrund

Enligt 2 kap. 8 § riksdagsordningen skall beslut om att sammanträde

skall avslutas eller att ett uppehåll skall göras i ett pågående

sammanträde fattas av kammaren utan föregående överläggning.

Enligt 2 kap. 13 § riksdagsordningen skall talmannen samråda med de

särskilda företrädarna för partigrupperna om uppläggningen av kammarens

överläggningar. Förslag att sammanträde skall avslutas eller ajourneras

ställs vanligen av talmannen och kan även framföras av ledamot.

Den tidigare gällande ordningen med middagsuppehåll ändrades sedan

önskemål härom framförts från bl.a. gruppledarna.

Utskottets ställningstagande

Förslag att sammanträde skall avslutas eller ajourneras ställs vanligen

av talmannen och kan även framföras av ledamot. Uppläggningen av kammarens

överläggningar görs av talmannen efter samråd med de särskilda företrädarna

för partigrupperna. Utskottet, som inte är berett att förorda en annan

ordning, avstyrker motion 2004/05:K304 (s).

Voteringarna

Utskottets förslag i korthet

En motion (m) om bl.a. begränsning av antalet voteringar avstyrks i

denna del med hänvisning till arbetet i Riksdagskommittén.

Motionen

I motion 2004/05:K408 i denna del av Anne-Marie Pålsson (m) begärs att

reglerna för riksdagens voterande ses över med sikte på att begränsa

antalet voteringar. En utredning bör därför tillsättas med uppgift att

finna lämpliga former för detta.

Bakgrund

Antalet plenitimmar har under de senaste 30 åren varierat mellan som

lägst 461 (riksmötet 1995/96) och som högst 688 (riksmötet 1989/90).

Riksmötet 2002/03 var antalet plenitimmar 551. Under 1971 var antalet

voteringar 529 för att som mest stiga till 1 664 under riksmötet 1981/82.

Riksmötet 2002/03 var antalet voteringar 835 - en minskning med 224

sedan föregående riksmöte.

Frågan om en begränsning av voteringarna är föremål för överväganden

inom Riksdagskommittén. Inom riksdagens kammarkansli pågår fortlöpande

ett arbete med att söka effektivisera voteringarna i riksdagen.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening bör resultatet av Riksdagskommitténs arbete

avvaktas. Motion 2004/05:K408 i denna del (m) avstyrks.

Budgetprocessen

Utskottets förslag i korthet

Två motioner (kd) respektive (mp) om en översyn av budgetprocessen i

syfte att förbättra möjligheterna för oppositionspartierna att agera

under processens andra steg avstyrks med hänvisning till den utvärdering

som tidigare begärts.

Jämför reservation 2 (kd, mp) och särskilda yttrandena 1 (v) och 2 (fp).

Motionerna

Ingvar Svensson m.fl. (kd) begär i motion 2004/05:K414 att riksdagsstyrelsen

efter en utvärdering skall återkomma till riksdagen med förslag på

lösningar för att åstadkomma en mer relevant process för riksdagens andra

steg i budgetbehandlingen. Resultatet av den nya budgetprocessen har

blivit ett system som innebär låsning och rigiditet. Att både anslag

och anslagsvillkor för ett helt utgiftsområde skall tas i ett enda

klubbslag är förstås till gagn för en regering och speciellt för en

minoritetsregering. Men det här rigida systemet minskar riksdagens makt

och innebär en nedgradering av det andra steget i budgetprocessen. Varje

oppositionsparti vill i budgetbesluten visa upp sina helhetsbilder. Men

skulle det i någon fråga finnas en majoritet för en viss justering inom

utgiftsområdesramen är den enda möjligheten att i alla andra frågor

ställa upp bakom regeringsförslaget. Systemet som sådant innebär att

budgetprocessens andra steg för många ledamöter, och speciellt för

oppositionens ledamöter, framstår som relativt meningslöst.

I motion 2004/05:K331 av Gustav Fridolin (mp) begärs en utvärdering av

den nya budgetprocessen. Riksdagen borde ånyo låta utvärdera den nya

budgetprocessen i syfte att undersöka riktigheten i att stärka regeringens

makt på riksdagens bekostnad. Enligt motionären torde riksdagen själv

vara fullt mogen att ha ett ökat inflytande över rikets utgifter och

inkomster, och den inskränkning som gjordes i och med den nya budgetprocessen

föreföll inte väl motiverad.

Bakgrund

Budgetreformen beslutades av riksdagen år 1993 och tillämpades första

gången för budgetåret 1997. Bakom beslutet låg ett förslag från

Riksdagsutredningen som konstaterade att den statliga budgetprocessen var

mycket långdragen, att riksdagens budgetbehandling var mycket splittrad,

att riksdagen ägnade sig för lite åt att följa upp och utvärdera

resultat, att detaljeringsgraden var hög, årsrytmen ojämn och arbetsfördelningen

mellan utskotten snedfördelad. Även andra problem lyftes fram. Till

dessa hörde kvalitetsbrister i beslutsunderlaget för budgetregleringen,

en minoritetsregerings svårigheter i budgetprocessen samt en bristande

överensstämmelse mellan riksdagens detaljbeslut och de övergripande

målen.

Till de viktiga förändringar som genomfördes av beslutsprocessen efter

Riksdagsutredningens förslag hörde rambeslutsmodellen som innebar en

budgetreglering i två steg med bindande ramar och sammanhållen behandling

av inkomster och utgifter. Regeringen föreslår i budgetpropositionen

utgiftstak och fördelning av utgifterna på utgiftsområdena för vart och

ett av de tre följande åren. Regeringen skall lämna sitt förslag till

statsbudget senast den 20 september. Den rambeslutsmodell som tillämpas

innebär att riksdagen först tar ställning till budgetens omslutning i

stort, dvs. till omfattningen av statsutgifterna och till hur de skall

fördelas på utgiftsområdena. Genom detta beslut låses utgifterna och

den för varje utgiftsområde fastställda nivån fungerar därefter som en

ram som inte får överskridas när riksdagen fortsätter sin behandling av

budgeten. Samtliga utgiftsramar och skatteförändringar behandlas som en

helhet, och alternativen ställs mot varandra som alternativa paket.

Riksdagen tar genom ett beslut ställning till helheten. Det räcker inte

med att oppositionspartierna bildar majoritet kring enstaka delar. De

måste enas om ett helt paket av förslag.

Efter det att ramar lagts fast för de olika utgiftsområdena behandlas

anslagsfrågorna mer i detalj i respektive utskott, som måste hålla sig

inom de fastställda ramarna.

Tidigare behandling

Den nya budgetprocessen utvärderades under åren 1999-2000 av Riksdagskommittén.

I kommitténs uppdrag ingick att överväga behovet av förändringar. Därvid

skulle bl.a. undersökas om intentionerna bakom omläggningen av

budgetprocessen hade uppfyllts och vilka konsekvenser i övrigt omläggningen

medfört som påverkat riksdagens ställning. Kommittén bedömde att

intentionerna bakom budgetreformen i huvudsak uppfyllts och framhöll att

rambeslutsmodellen innebär att en minoritetsregerings möjlighet att få

igenom budgetpropositionen i riksdagen har ökat, vilket var en avsedd

effekt av reformen. Kommittén ansåg att det var en fördel att budgetprocessen

försvårar hoppande majoriteter för ökade anslag utan finansiering.

Rambeslutsprocessen stärker enligt kommittén i så måtto regeringsmakten,

men det viktigaste ur riksdagens synvinkel är att budgetreformen ökar

möjligheterna för riksdagen att göra en samordnad beredning av regeringens

budgetförslag. Kommittén bedömde att även om rambeslutsmodellen ännu

inte prövats under perioder med svåra ekonomiska påfrestningar eller

parlamentarisk osäkerhet har den nya budgetprocessen bättre förutsättningar

att fungera under sådana omständigheter än vad den gamla hade.

Kommittén hade under sitt arbete fångat upp ett missnöje bland riksdagens

ledamöter som gällde svårigheten för utskotten att göra ändringar i

anslagen i förhållande till regeringens förslag. Kommittén bedömde dock

att huvudförklaringen till det minskade antalet ändringar ligger i det

förhållandet att regeringen valt att presentera förslag som i förväg

förhandlats med ett eller två av oppositionspartierna. Utskotten hade

endast i begränsad omfattning utnyttjat den frihet de har att i

budgetprocessens andra steg på hösten ändra anslagsbelopp inom de av kammaren

fastställda utgiftsramarna. Detta var enligt kommittén naturligt med

hänsyn till att regeringen, som inte haft egen majoritet i kammaren,

varje år försäkrat sig på förhand om stöd för sitt budgetförslag från

vissa andra partier. Kommitténs utvärdering ledde till vissa förslag bl.

a. rörande dubbelarbetet höst och vår. Förslagen lades av riksdagsstyrelsen

fram för riksdagen (förs. 2000/01:RS1). Utskottet tillstyrkte förslagen

(bet. 2000/01:KU23). Utskottet ansåg också att det var angeläget att

redan då besluta om att en utvärdering bör göras efter några år i fråga

om vilka effekter omläggningen inneburit såväl vad gäller budgetprocessens

innehåll och budgetmässiga resultat som vad gäller de budgetmässiga

konsekvenserna för riksdagen. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets

förslag att som sin mening ge regeringen detta till känna (rskr.

2000/01:273-276).

Hösten 2001, våren 2002 och hösten 2003 avstyrkte konstitutionsutskottet

motionsyrkanden (kd) om budgetprocessen snarlika motion 2004/05: K414

(bet. 2001/02:KU12 s. 18 f., 2002/03:KU19 s. 14-16, 2003/04:KU5 s. 12-13).

Utskottet hänvisade första gången till att riksdagens beslut våren

2001 om budgetprocessen innebär att en utvärdering skall göras om några

år. Enligt utskottets mening borde resultatet av den nämnda utvärderingen

avvaktas. Påföljande år avstyrktes motionen med hänvisning till detta

tidigare ställningstagande. Varje år avgavs en reservation till förmån

för kd-motionerna. I en reservation (v) år 2001 framhölls det angelägna

i att gå vidare med en omfattande utvärdering med bedömning av

förutsättningarna för att göra långsiktiga och korrekta utgiftsprognoser

liksom utgiftstakens konsekvenser, införandet av ett inkomstgolv,

sparmålet samt nivån och användningen av budgeteringsmarginalen.

Utskottets ställningstagande

Riksdagens beslut våren 2001 innebar att en utvärdering skulle göras

inom några år. Det kan enligt utskottets bedömning förutsättas att

regeringen inom en snar framtid kommer att genomföra denna utvärdering.

Resultatet av utvärderingen bör enligt utskottets mening avvaktas.

Motionerna 2004/05:K414 (kd) och 2004/05:K331 (mp) avstyrks därför.

Allmänna motionstiden

Utskottets förslag i korthet

En motion (s) om behovet av att förändra och förnya formerna för

motionsrätten och motionshanteringen avstyrks med hänvisning till arbetet

i Riksdagskommittén.

Motionen

Kenneth G Forslund (s) begär i motion 2004/05:K411 ett tillkännagivande

till riksdagsstyrelsen om behovet av att förändra och förnya formerna

för motionsrätten och motionshanteringen i riksdagen. Motionären hänvisar

till att det är vanligt att mindre än 1,5 % av motionsyrkandena bifalls.

Motionsbehandlingen upptar en väsentlig del av arbetstiden i utskotten

och slukar en hel del kansliresurser. Att inte behandla vissa frågor

varje år respektive att välja att behandla vissa motioner summariskt är

metoder som används för att försöka hålla tillbaka arbetsbelastningen

i utskotten. Den allmänna motionsrätten är en viktig form för alla

riksdagsledamöter att fritt kunna föra upp viktiga politiska frågor på

dagordningen. Därför är det enligt motionen viktigt att slå vakt om den

allmänna motionstiden som form. Men för att värna den är det också

viktigt att hitta former för den som stärker dess ställning och ger färre

men mer noggrant behandlade motioner och beslut. Det är viktigt att det

kommer till stånd en diskussion och genomlysning av hur motionsinstrumentet

används i dag och hur det skulle kunna förändras och förbättras. Detta

bör ske både avseende motionsrätten, motionstiden och formerna för

behandlingen av motioner.

Tidigare behandling

Frågan om ändringar i motionsrätten och motionstiderna har behandlats

vid upprepade tillfällen under senare år. Frågan behandlades senast

hösten 2003 (bet. 2003/04:KU5 s. 11 f.). Utskottet vidhöll tidigare

avstyrkanden, då utskottet hänvisat till Riksdagskommitténs fortsatta

arbete med frågor som gäller riksdagens arbetsformer.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och anser att

resultatet av Riksdagskommitténs arbete bör avvaktas. Motion 2004/05:K411

(s) avstyrks.

Ärendefördelningen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till Riksdagskommitténs arbete en

rad motioner som gäller ändringar i fördelningen av ärenden mellan

utskotten.

Jämför särskilda yttrandena 3 (m) och 4 (fp).

Motionerna

I motion 2003/04:Sf396 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) yrkande 16 begärs

att migrationsfrågorna flyttas från socialförsäkringsutskottet till

arbetsmarknadsutskottet. I motion 2004/05:K238 av Sven Tolgfors (m)

begärs att integrationspolitiken flyttas från socialförsäkringsutskottet

till arbetsmarknadsutskottet (yrkande 2) och att asylpolitiken flyttas

från socialförsäkringsutskottet till utrikesutskottet (yrkande 1). Per

Westerberg m.fl. (m) begär i motion 2004/05:Sf366 yrkande 5 att

Diskrimineringsombudsmannen flyttas till utgiftsområde 14 Arbetsliv som

faller under arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.

I motion 2004/05:K444 yrkande 6 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att

det inrättas ett jämställdhetsutskott och i motion 2004/05:So600 yrkande

3 av Mikael Oscarsson och Dan Kihlström (båda kd) begärs ett familjeutskott.

Ulf Holm m.fl. (mp) begär i motion 2004/05:U317 yrkande 1 att riksdagen

beslutar om ändring i riksdagsordningen för att tydliggöra vilket utskott

i riksdagen som har det övergripande ansvaret för frågor om Sveriges

politik i Världsbanken och IMF och på vilket sätt relaterade frågor som

tas upp i EU-nämnden, utrikes- och finansutskotten skall hanteras mellan

utskotten.

Yttranden från andra utskott

Utskottet har berett berörda utskott tillfälle att yttra sig över

motionsyrkandena med undantag för motion K444 yrkande 6 som kommit att

senare tillföras betänkandet. Lagutskottet, socialutskottet och

utbildningsutskottet har avstått från att yttra sig. Lagutskottet har

hänvisat till pågående arbete inom Riksdagskommittén och bostadsutskottet

har avstyrkt motion 2004/05:So600 yrkande 3 med hänvisning till detta

kommittéarbete.

Utrikesutskottet avstyrker i sitt yttrande, bilaga 3, motion 2004/05:K238

(m) yrkande 1. Det torde enligt utrikesutskottet knappast vara görligt

att på ett meningsfullt sätt täcka ytterliga en ärendegrupp, vilken

dels är väsentligen artskild från utskottets övriga, dels kan förväntas

medföra betydligt utökade och tidsmässigt krävande kontakter med

företrädare för allmänheten. Generellt gäller att utrikesutskottets ledamöter

inte annat än i undantagsfall har inriktningen mot här aktuella frågor

och att kansliet i nuvarande sammansättning saknar kompetens på området.

Beträffande beredningsdelen av utrikesutskottets arbete anförde riksdagen

år 1936: "Det kan till och med anses vara en fördel, om utrikesutskottets

arbetsbörda ej skulle bliva alltför omfattande ...". Utrikesutskottet

menar att det alltjämt finns skäl att hålla detta perspektiv för ögonen.

Socialförsäkringsutskottet drar i sitt yttrande, bilaga 4, slutsatsen

att det för närvarande är nödvändigt att bereda migrations- och

integrationspolitik samt hela utgiftsområde 8 inom ett och samma utskott.

Att flytta hela detta beredningsområde till ett annat utskott skulle

vara en så stor förändring av ärendefördelningen att det förutsätter en

helhetsbedömning av hela utskottsorganisationen. Sambandet mellan olika

politikområden bör därvid i första hand vara avgörande för hur fördelningen

lämpligast bör ske. Inom ramen för en sådan lämplig fördelning är det

dock en fördel om arbetsbelastningen blir relativt jämn mellan utskotten.

Så grundläggande frågor som utskottsindelningen bör däremot inte

anpassas till variationer i arbetsbelastningen som inte kan anses relativt

bestående. Sådana variationer bör i stället mötas med andra åtgärder

som t.ex. omfördelningar av kansliresurser. Utskottens ökade engagemang

i EU-frågor kan också visa sig komma att förändra arbetsbelastningen.

Socialförsäkringsutskottet anser att Riksdagskommitténs fortsatta

överväganden bör avvaktas och avstyrker motionerna 2003/04:Sf396 yrkande

16, 2004/05:K238 och 2004/05:Sf366 yrkande 5. Enligt utskottets mening

är det inte lämpligt att inrätta ett särskilt familjeutskott, och

socialförsäkringsutskottet avstyrker även motion 2004/05:So600 yrkande 3.

Arbetsmarknadsutskottet anser i sitt yttrande, bilaga 5, att eventuella

förändringar av utskottets beredningsområde bör övervägas vidare inom

ramen för Riksdagskommittén. Utskottet betonar vikten av att frågor som

har ett tydligt sakligt samband hänförs till samma utskott. Det bör

fastställas att frågor om arbetskraftsinvandring skall beredas i

arbetsmarknadsutskottet när saken diskuteras ur ett arbetsmarknadsperspektiv.

Motsvarande del av migrationspolitiken bör överföras till

arbetsmarknadsutskottet. Utan att förorda att även övriga delar av

migrationspolitiken

förs till arbetsmarknadsutskottet görs bedömningen att utskottet skulle

ha utrymme att överta ansvaret. Det finns skäl att överföra

integrationspolitiken till arbetsmarknadsutskottet. I det fall utskottet inte

får beredningsansvaret för integrationspolitiken skulle myndigheten

Diskrimineringsombudsmannen (DO) ändå kunna föras till arbetsmarknadsutskottet.

Bedömningen görs att ärendegrupperna skulle kunna tillföras utskottet

med den kansliorganisation som finns för närvarande.

Utskottets ställningstagande

Inom Riksdagskommittén pågår ett arbete som gäller utskottsindelningen

och ärendefördelningen mellan utskotten. I detta arbete kan de yttranden

som utskottet inhämtat från andra utskott utgöra värdefulla bidrag.

Utskottet anser att Riksdagskommitténs arbete med frågan om utskottsindelning

och ärendefördelningen bör avvaktas. Motionerna 2003/04:Sf396 yrkande

16 (c), 2004/05:K238 yrkandena 1 och 2 (m), 2004/05:Sf366 yrkande 5 (m),

2004/05:K444 yrkande 6 (v), 2004/05:Sf600 yrkande 3 (kd) och 2004/05:U317

(mp) yrkande 1 avstyrks.

Hanteringen av EU-frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till arbetet i Riksdagskommittén två

motionsyrkanden om förändrade och öppnare arbetsformer.

Jämför särskilda yttrandena 5 (fp), 6 (c) och 7 (mp).

Motionerna

I motion 2003/04:K12 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande till riksdagsstyrelsen om förändrade och öppnare arbetsformer

i den svenska riksdagen med anledning av de nationella parlamentens

vidgade roll enligt konventsförslaget (yrkande 7).

De nationella parlamentens utvidgade roll ställer enligt motionen krav

på att den svenska riksdagens former för arbete med Europafrågor reformeras.

Fackutskotten bör ges en tydligare roll i granskningen av europeisk

politik inom sitt område och EU-nämndens sammanträden bör som grundregel

vara öppna. Det är viktigt för att förankra Europatanken i svensk

inrikespolitik och det skulle höja kvaliteten i det parlamentariska arbetet

i EU-nämnden och fackutskotten.

Motion 2004/05:K382 av Ulf Holm och Yvonne Ruwaida (mp) tar upp frågan

om öppna möten med utskott och EU-nämnd. Motionärerna begär en ändring

av riksdagsordningen för att utskottens och EU-nämndens möten skall

vara öppna men att utskott och EU-nämnd, om särskilda skäl föreligger,

kan besluta om att hålla stängda möten. I Europaparlamentet har man

denna ordning, och i princip alla möten där är öppna, inklusive

utrikesutskottets möten. Ett sätt att öka intresset för riksdagen är att

öppna mötena med utskotten och EU-nämnden.

Gällande regler

Enligt 4 kap. 13 § riksdagsordningen skall ett utskott sammanträda inom

stängda dörrar. Utskottet får dock besluta att ett sammanträde till den

del det avser inhämtande av upplysningar helt eller delvis skall vara

offentligt.

Enligt 10 kap. 7 § riksdagsordningen skall EU-nämnden sammanträda inom

stängda dörrar. Nämnden får dock besluta att ett sammanträde till den

del det avser inhämtande av uppgifter helt eller delvis skall vara

offentligt.

Riksdagskommittén

Riksdagskommittén har i uppdrag att kartlägga och analysera konsekvenserna

för riksdagen av ett nytt konstitutionellt fördrag för EU. Kommittén

skall utvärdera riksdagens beslut 2001 om EU-frågornas hantering (förs.

2000/01:RS1, bet. 2000/01:KU23).

Därefter skall kommittén förutsättningslöst pröva formerna för riksdagens

arbete med EU-frågor och föreslå de organisatoriska och författningsmässiga

förändringar kommittén finner nödvändiga. En utgångspunkt för kommitténs

arbete är att EU-frågorna så långt som möjligt skall integreras i det

sedvanliga riksdagsarbetet och att alla ledamöter skall ha möjlighet

att sätta sig in i och följa EU-frågorna. En annan är att tydliggöra

riksdagens roll och stärka riksdagens inflytande i EU-frågor. Slutligen

skall EU-arbetet i riksdagen präglas av öppenhet med goda möjligheter

till insyn för medborgarna.

I maj 2004 lämnades en rapport till kommittén från en referensgrupp

-referensgruppen för EU-frågor. Rapporten syftade till att utgöra ett

underlag för Riksdagskommitténs fortsatta överläggningar. Referensgruppen

var enig om att riksdagen och utskotten borde öka sitt engagemang i

EU-frågorna och i rapporten skissades på olika lösningar. Referensgruppen

föreslog att utskotten ges en stärkt roll genom ett tydligare ansvar

för kommissionens samrådsdokument och genom subsidiaritetskontroll. I

rapporten skissades på en lösning med saksamråd med i första hand berört

statsråd. Det bör enligt referensgruppen övervägas om saksamrådet skall

vara offentligt. Riksdagskommittén borde enligt referensgruppen fortsätta

övervägandena i syfte att finna en helhetslösning.

Tidigare behandling

Hösten 2003 avstyrkte utskottet en rad motionsyrkanden om hanteringen

av EU-frågor, bl.a. om öppna sammanträden (bet. 2003/04:KU5 s. 10 f.).

Utskottet hänvisade till att Riksdagskommittén genom riksdagsstyrelsens

beslut den 1 oktober 2003 fått ett brett uppdrag att se över riksdagens

hantering av EU-frågor i olika dimensioner. Mot bakgrund av den uttalade

utgångspunkten att EU-frågorna så långt möjligt skall integreras i det

sedvanliga riksdagsarbetet och med hänsyn till vikten av att fackutskottens

arbete med EU-frågor utvecklas och fördjupas, kunde det enligt utskottets

mening förutsättas att denna fråga blir central för kommitténs arbete.

Också frågor om regleringen i riksdagsordningen, om tidig delaktighet

i EU:s beredningsprocess, om öppenhet och insyn, om utskottens

beredningsarbete och om yttranderätt i kammaren för svenska EU-parlamentariker

kunde enligt utskottet förutsättas beröras av kommitténs arbete. Enligt

utskottets mening borde Riksdagskommitténs arbete avvaktas.

Utskottets ställningstagande

Riksdagskommittén har ett uppdrag att pröva formerna för riksdagens

arbete med EU-frågor och föreslå de organisatoriska och författningsmässiga

förändringar kommittén finner nödvändiga. En rapport från en referensgrupp

för EU-frågor har skissat på lösningar som gäller bl.a. en stärkt roll

för utskotten och ökad öppenhet vid samråd med regeringen. Enligt

utskottets mening bör det fortsatta arbetet inom Riksdagskommittén med

rapporten som underlag avvaktas. Motion 2004/05:K12 (fp) yrkande 7

yrkande avstyrks därför.

Frågan om öppna sammanträden vid utskottens och EU-nämndens hantering

av EU-frågor har diskuterats i referensgruppens rapport och kan förutsättas

bli behandlad i Riksdagskommitténs fortsatta arbete. I det sammanhanget

ligger det nära till hands att frågan om öppna sammanträden i utskotten

och EU-nämnden vid behandlingen av också andra frågor än EU-frågor kommer

att bli föremål för överväganden. Utskottet anser därför att Riksdagskommitténs

arbete bör avvaktas också när det gäller den fråga som tas upp i motion

2004/05:K382 (mp). Motionen avstyrks.

Jäv

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (s) om en utredning av riksdagsordningens

jävsregler. Utskottet pekar på att det ankommer på den enskilde ledamoten

att själv avgöra om det i hanteringen av ett ärende finns omständigheter

som är ägnade att rubba förtroendet för ledamoten och hans eller hennes

uppdrag.

Motionen

Elisebeht Markström (s) begär i motion 2004/05:K426 att riksdagsstyrelsen

låter utreda riksdagsordningens regler om jäv. Motionären framhåller

att nuvarande praxis är att ingen får närvara i utskott när ett ärende

behandlas som personligen rör ledamot eller en till honom eller henne

närstående. Berörs däremot ledamot av ett ärende som medlem av ett

kollektiv, t.ex. i en yrkesgrupp, föreligger inte jäv. Det kan enligt

motionen uppstå situationer som åtminstone borde tolkas som delikatessjäv.

Justitieutskottet kallade under sommaren 2004 till sig ansvariga inom

kriminalvården för att låta sig informeras om omständigheterna kring de

väpnade rymningar bl.a. från säkerhetsanstalterna Kumla och Hall som då

nyligen inträffat. En av utskottets ledamöter var vid sammanträdets

tidpunkt förordnad som offentlig försvarare för en av rymlingarna.

Klienten var gripen och häktad såsom misstänkt för brott i samband med

rymningen. Ledamoten hade därmed ett pågående ärende där han både var

försvarare av en av rymlingarna och samtidigt deltog i sammanträdet

vars syfte var att få information om omständigheterna kring bl.a. den

händelse där ledamotens klient var inblandad. Det finns enligt motionärens

mening anledning för riksdagen att betona ledamöternas och partiernas

ansvar för att det hålls ett respektavstånd till delikatessjäv. Riksdagen

bör därför uttala att ledamöterna och partierna har att ta ett aktivt

ansvar för att en strikt syn på jäv bibehålls.

Gällande regler

Enligt 4 kap. 14 § riksdagsordningen får ingen närvara i ett utskott,

när ett ärende som personligen rör honom eller henne eller någon närstående

behandlas. En motsvarande bestämmelse som gäller kammarbetet finns i 2

kap. 11 § riksdagsordningen där det dessutom föreskrivs att ett statsråd

dock får delta i överläggningen i ett ärende som rör hans eller hennes

tjänsteutövning.

Vid en jämförelse med motsvarande regler i rättegångsbalken och

förvaltningslagen framgår att jävsbestämmelserna vid kammar- och

utskottssammanträde är mindre långtgående. Jäv vid behandlingen av ett ärende

i utskott eller kammare är begränsat till ett ärende som rör ledamot

personligen eller någon dem närstående. Förbudet att delta gäller både

överläggning och beslut. För att jäv skall föreligga måste enligt

Holmberg- Stjernquists grundlagskommentar ärendet direkt angå vederbörande.

Berörs han av ärendet som ett kollektiv eller som tjänsteman föreligger

inte jäv. En statlig verkschef som är riksdagsledamot kan således enligt

kommentaren delta vid behandlingen av anslagen till hans verk.

Enligt kommentaren bör man när det gäller innebörden av begreppet

närstående utgå från förvaltningslagens och kommunallagens regler om jäv.

Med närstående avses då makar, föräldrar, barn, syskon eller annan

närstående, t.ex. sambo.

Med delikatess- eller grannlagenhetsjäv enligt 11 § 5 förvaltningslagen

(1986:223) avses de situationer där det finns en särskild omständighet

som är ägnad att rubba förtroendet till någons opartiskhet i

ärendet.

Tidigare behandling

Våren 1990 behandlade utskottet frågan om jäv för utskottsledamöter med

anledning av en motion (mp, fp) vari begärdes ett lagförslag av innebörd

att riksdagsledamöter inte skulle få delta i utskottsbehandlingen av

ärenden som ligger inom verksamhetsområde som tillhör ett statligt verk

där ledamoten sitter med i styrelsen. Det var utskottets uppfattning

att det inte var önskvärt att lagreglera frågan (bet. 1989/90:KU36).

Utskottets ställningstagande

Jävsreglerna för riksdagsledamöter är mindre långtgående än de som gäller

enligt bl.a. förvaltningslagen. Utskottet anser inte att ett tillkännagivande

till riksdagsstyrelsen om en utredning av jävsreglerna i riksdagsordningen

är behövlig. Utskottet vill understryka att det ankommer på den enskilde

ledamoten att själv avgöra om det finns omständigheter av delikatessjävskaraktär

som innebär att ledamoten bör undvika att delta vid behandlingen av ett

visst utskottsärende. Det är enligt utskottets mening angeläget att

bedömningarna om det finns omständigheter som är ägnade att rubba

förtroendet för ledamoten och hans eller hennes uppdrag görs med klara

marginaler. Motion 2004/05:K426 (s) avstyrks.

Ledamöternas ekonomiska villkor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om sättet för bestämmande av arvodet

till riksdagsledamöterna och om nivån på arvodet med hänvisning till

beredningen av Översynskommitténs förslag.

Jämför reservationerna 4 (mp), 5 (v) och 6 (mp).

Motionerna

Gustav Fridolin (mp) begär i motion 2004/05:K237 att riksdagens ledamöter

skall fatta beslut om ledamotsarvodet efter förslag från arvodesnämnden

(yrkande 2) samt att arvodet skall sänkas med 10 000 kr per månad

(yrkande 3). I motion 2004/05:K371 av Peder Pedersen m.fl. (v) begärs att

arvodesnämnden slopas och att det övervägs ett system som innebär att

arvode betalas med en fastställd procentsats i förhållande till

prisbasbeloppet e.d. (yrkande 1). Också Kalle Larsson m.fl. (v) begär i

motion 2004/05:K372 ett nytt system för fastställande av riksdagsarvodet

som innebär en fastställd procentsats i förhållande till prisbasbeloppet

(yrkande 1). Vidare begärs i motionen att nivån bestäms till 100 % av

prisbasbeloppet (yrkande 2).

I motionerna 2004/05:K371 yrkande 2 och 2004/05:K372 yrkande 3 begärs

vidare att kostnadsersättningen inräknas i riksdagsarvodet. I motion

2004/05:K224 av Torsten Lindström (kd) begärs att riksdagsledamöternas

särskilda kostnadsersättning tas bort. Ett system där riksdagen direkt

står för dessa och andra kostnader föranledda av uppdraget vore mer

rimligt och bör enligt motionären ersätta den nuvarande modellen.

I motion 2004/05:K241 av Hillevi Larsson (s) begärs att politiker som

döms för så grova brott att de avsätts från sitt uppdrag därmed automatiskt

förlorar sin pensionsrätt från riksdagen. Motionären hänvisar till två

fall och framhåller att det är stötande för allmänheten att riksdagsledamöter

som dömts för grova brott under lång tid, ibland fram till pensionen,

kan hämta ut stora belopp av allmänna medel.

Samma två fall tas upp i motion 2004/05:K348 av Lars Wegedal (s) som

vänder sig mot att inkomstgaranti betalas ut. Domstolen har valt att

avsätta de båda riksdagsledamöterna från sina förtroendeuppdrag genom

att använda sig av en paragraf i regeringsformen som inte tidigare har

använts. Det ligger enligt motionen nära till hands att tycka att

personer som har begått så grova brott att de fråntas sitt förtroendeuppdrag

inte heller skall avlönas med offentliga medel.

Allan Widman och Christer Nylander (fp) begär i motion 2004/05:K427 att

inkomstgarantin för riksdagsledamöter avskaffas. Genom en rad beslut de

senaste åren har villkoren för avgångna riksdagsledamöter skärpts och

blivit mindre generösa. Det är enligt motionärerna en viktig princip

att människor som kan förvärvsarbeta skall göra så. I egenskap av

lagstiftare har riksdagen uppställt detta principiella krav mot medborgarna.

Inte minst av det skälet måste riksdagen nu tillämpa samma krav mot

sina egna ledamöter. Reglerna om den s.k. inkomstgarantin bör därför

ses över med denna utgångspunkt. Rimligt vore att översynen utgick från

de villkor som på arbetsmarknaden tillämpas beträffande tillsvidareanställda.

Gustav Fridolin (mp) begär i motion 2004/05:K237 (yrkande 4) att

inkomstgarantisystemet för riksdagens ledamöter skall reformeras. Ett

lämpligt nytt system vore att en inkomstgaranti med lämpliga avtrappningsregler

utbetalades automatiskt under två år efter utträdet ur riksdagen och

därefter enbart utifrån en behovsprövning av riksdagsförvaltningen.

Detta system borde gälla oavsett hur länge man har suttit i riksdagen

och vilken ålder man har. Regler för vilka som då skulle kunna få

fortsatt inkomstgaranti borde utarbetas gemensamt mellan partierna.

Översynskommitténs förslag

Översynskommittén har haft riksdagsstyrelsens uppdrag att genomföra en

översyn av lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens

ledamöter. Den 31 januari 2005 överlämnade kommittén sitt betänkande

Ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter (2004/05:URF2).

Översynskommittén understryker att riksdagsledamöternas situation på

flera sätt skiljer sig från andra uppdrag i samhället. Det är därför

svårt att jämföra en ledamots arbetsuppgifter och arbetsförhållanden

med någon annan yrkesgrupp. Uppdraget är till sin natur osäkert eftersom

det omprövas vid val till riksdagen. Grundtanken i kommitténs förslag

är att likartade villkor skall gälla för ledamöterna som i samhället i

övrigt så långt det är möjligt och praktiskt låter sig göras.

Riksdagsledamöternas situation är emellertid så speciell och innehåller sådana

särdrag att det motiverar att deras villkor i vissa avseenden avviker

från de principer som i allmänhet gäller på arbetsmarknaden.

När det gäller inkomstgarantin föreslår kommittén att det i en portalparagraf

fastslås att syftet med inkomstgarantin är att under en övergångsperiod

trygga en ledamots ekonomi och att garantin inte är avsedd som varaktig

försörjning. Kommittén föreslår en jämkningsregel som innebär att man

i vissa situationer kan reducera eller helt ta bort garantin. En ledamot

eller garantitagare som dömts för sådana brott att han eller hon skiljts

eller hade kunnat skiljas från riksdagsuppdraget bör enligt förslaget

inte ha rätt till någon inkomstgaranti. Inte heller bör den garantitagare

som arbetar åt annan utan att uppbära skälig ersättning för detta kunna

kringgå reglerna om minskning av garantibeloppet. I sådana situationer

bör det finnas en möjlighet att helt eller delvis jämka garantin. Det

kan enligt kommittén vidare finnas situationer där en garantitagares

handlande uppenbarligen strider mot syftet med inkomstgarantin. I de

fallen bör det också enligt förslaget finnas en jämkningsregel.

Kommittén föreslår att riksdagsledamöternas kostnadsersättning avskaffas,

liksom kostnadsersättningen till talmannen och vice talmännen. Flertalet

av de kostnader som ledamöterna har i samband med uppdraget kan betalas

av riksdagen eller kan dras av i inkomstdeklarationen. De kostnader som

eventuellt kvarstår kan enligt kommittén kompenseras genom arvodeshöjning.

Tidigare behandling

Med anledning av motioner med delvis samma innebörd som de nu aktuella

redovisade utskottet våren 2003 i betänkande 2002/03:KU19 (s. 31 f.)

utförligt utvecklingen av riksdagsarvodet. Utskottet framhöll att frågan

om hur arvodet till riksdagsledamöterna skall bestämmas och om arvodets

storlek har varit föremål för ingående bedömningar, och olika system

för bestämningen av arvodet har prövats. Enligt utskottets mening hade

den nuvarande ordningen med en självständig nämnd som fastställer arvodet

fungerat väl och borde kunna ses som den långsiktiga lösning som

arvodesfrågan behöver. Enligt utskottets mening saknades det anledning att

anta att ett nytt system som bygger på vissa principer för bestämmandet

av arvodet skulle ha bättre förutsättningar att vara en långsiktig

lösning än den nuvarande arvodesnämnden. Motionsyrkandena avstyrktes.

Två reservationer (mp) förelåg.

Frågan om att ersätta kostnadsersättningen med ett högre arvode behandlades

av utskottet hösten 1998 i samband med behandlingen av ett förslag från

riksdagsstyrelsen om höjning av arvodet, delvis på bekostnad av en lägre

kostnadsersättning (bet. 1998/99:KU1). Utskottet avstyrkte ett motionsyrkande

(v) om att helt avskaffa kostnadsersättningen och höja arvodet med

motsvarande belopp. En reservation (v) förelåg. Också frågan om inkomstgaranti

fick en utförlig behandling i betänkande 2002/03:KU19 (s. 33). Enligt

utskottets mening gjorde sig de skäl som låg till grund för införandet

av bl.a. inkomstgarantin fortfarande gällande. Mot bakgrund av att

uppdraget som riksdagsledamot är behäftat med osäkerhet var det enligt

utskottet rimligt att de som tar på sig ett sådant viktigt samhällsuppdrag

får en trygghet i händelse av att de av någon anledning lämnade uppdraget.

Av bl.a. rekryteringsskäl och med hänsyn till behovet för ett parti

att förändra personuppsättningen i riksdagen var det viktigt med ett

system som ger ett rimligt mått av trygghet. Utskottet ansåg inte att

inkomstgarantin och visstidsförmånerna borde försämras eller slopas.

Hösten 2003 vidhölls ställningstagandena rörande arvodena och inkomstgarantin

(bet. 2003/04:KU5). En reservation (mp) och ett särskilt yttrande (v)

avgavs.

Utskottets ställningstagande

Översynskommittén har lämnat ett förslag i fråga om utformningen av

riksdagsledamöternas inkomstgaranti. Kommitténs förslag är för närvarande

föremål för beredning. Enligt utskottets mening bör resultatet av

beredningsarbetet avvaktas. Motionerna 2004/05:K427 (fp), 2004/05:K237

yrkande 4 (mp), 2004/05:K241 (s) och 2004/05:K348 (s) avstyrks följaktligen.

Utskottet anser vidare att beredningsarbetet bör avvaktas också i den

del som avser kommitténs förslag att avskaffa kostnadsersättningen.

Utskottet avstyrker följaktligen motionerna 2004/05:K371 yrkande 2 (v),

2004/05:K372 yrkande 3 (v) och 2004/05:K224 (kd).

När det gäller sättet för att bestämma arvodet och arvodets storlek

vidhåller utskottet sina tidigare bedömningar. Motionerna 2004/05:K237

yrkandena 2 och 3 (mp), 2004/05:K371 yrkande 1 (v) och 2004/05:K372

yrkandena 1 och 2 (v) avstyrks följaktligen.

Stödet till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i

riksdagen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (v) om införande av regler för hur de

ekonomiska medlen till partikanslierna m.fl. skall användas. Utskottet

anser att resultatet av pågående diskussioner med gruppledarna bör

avvaktas.

Jämför reservation 7 (m, fp, kd, c, mp).

Motionen

I motion 2004/05:K281 av Per Rosengren (v) begärs regler för hur ekonomiska

medel till partierna skall användas. Det saknas enligt motionen klara

regler för hur medlen får användas. Nyligen har beslutats om ökade

resurser till partikanslierna för att öka stödet till riksdagsledamöterna.

Det borde enligt motionen innebära att dessa medel skall användas till

just detta. Så verkar det emellertid inte vara. I stället tycks

socialdemokraterna enligt motionen vilja använda pengarna i den kommande

valrörelsen. Det är stötande att höra att medel som är avsedda för ett

visst ändamål kan omvandlas till något helt annat. Riksdagen bör skapa

regler som innebär att de olika bidragen till partierna för att möjliggöra

riksdagsarbete används till just detta. Medel som inte används på därför

avsett sätt skall återkrävas. Det bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Bakgrund

Till partigrupperna i riksdagen lämnas enligt lagen (1999:1209) om stöd

till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen stöd

i form av basstöd, stöd till kostnader för politiska sekreterare åt

riksdagens ledamöter samt stöd till kostnader för riksdagsledamöters

utrikes resor. Basstödet består av grundbelopp och tilläggsbelopp.

Grundbelopp utgör 1 700 000 kr per år och tilläggsbelopp 57 000 kr per

år. Partigrupp som företräder ett regeringsparti är berättigad till ett

grundbelopp. Var och en av övriga partigrupper är berättigad till två

grundbelopp. En partigrupp är berättigad till ett tilläggsbelopp för

varje riksdagsmandat som har tillfallit partiet vid det senaste

riksdagsvalet.

Dessutom utgår enligt 10 § stöd till kostnader för politiska sekreterare

åt riksdagens ledamöter, som är avsett att bekosta handläggarhjälp åt

riksdagens ledamöter.

Riksdagen beslutade 1999 på förslag av riksdagens förvaltningsstyrelse

att reformera det offentliga stödet till ledamöternas och partigruppernas

arbete i riksdagen. Syftet var att förbättra ledamöternas arbetssituation

genom utökad handläggarhjälp, s.k. politiska sekreterare. Stödet

utbetalades efter normen en politisk sekreterare per två ledamöter.

Förvaltningsstyrelsens förslag grundade sig på ett betänkande från en

beredningsgrupp. I betänkandet angavs att beredningsgruppen övervägt

var de politiska sekreterarna skall ha sitt tjänstgöringsställe. Eftersom

de politiska sekreterarna skall fungera som ett kvalificerat stöd i

ledamöternas parlamentariska arbete utgick beredningsgruppen från att

arbetet i första hand skulle bli förlagt till riksdagen.

En utvärdering av reformen gjordes under hösten 2002. Den visade att

reformen slagit väl ut. En majoritet av ledamöterna ansåg att de politiska

sekreterarna hade stor betydelse för deras uppdrag som ledamot och att

deras politiska arbete underlättats. Flertalet ledamöter ansåg också

att stödet borde utökas. Det var en allmän uppfattning att det har stor

betydelse för en fungerande demokrati att riksdagen och dess ledamöter

har kvalificerade resurser som stöd i arbetet. Behovet av detta hade

ökat i takt med att riksdagsarbetet har blivit mer komplext och ställer

större krav på ledamöterna. EU-frågorna hade vuxit på senare år både

till betydelse och omfattning. Riksdagen fokuserar mera på utvärdering

av politikens resultat. Medieuppmärksamheten hade ökat. Den direkta

kommunikationen med allmänheten, företagare och organisationer hade

ökat kraftigt i och med att Internet numera är så allmänt tillgängligt.

E-postkommunikation tog dock mycket tid i anspråk för ledamöterna.

Sammantaget ledde dessa förändringar till ett större behov av kvalificerat

stöd för uppdraget som riksdagsledamot. Riksdagsstyrelsen ansåg våren

2004 att stödet till kostnaderna för politiska sekreterare åt riksdagens

ledamöter borde beräknas med utgångspunkt i ett månatligt belopp per

person. Beloppet skulle motsvara genomsnittlig lön samt lagstadgade och

eventuella avtalsbaserade arbetsgivaravgifter för de politiska sekreterarna.

Härutöver har dock partigrupperna andra personalkostnader som är

förenade med deras arbetsgivaransvar, bl.a. kostnader för personaladministration

(rekrytering, företagshälsovård m.m.), tjänsteresor och kompetensutveckling.

Månadsbeloppets dåvarande nivå, 36 700 kr, motsvarade enligt

riksdagsstyrelsens mening inte samtliga dessa kostnader. Det motsvarade inte

heller de lönekostnader som partigrupperna hade för personal på den

kompetensnivå som numera erfordras för arbetsuppgifterna.

Mot denna bakgrund föreslog riksdagsstyrelsen att månadsbeloppet fr.o.

m. den 1 september 2004 skulle bestämmas till 46 000 kr per politisk

sekreterare. Beloppet, som således motsvarade samtliga de kostnader som

nämns ovan, överensstämde med den kostnadsnivå som rådde inom

riksdagsförvaltningen för jämförbara personalgrupper. Reformen innebar därutöver

ökade kostnader för riksdagsförvaltningen i form av ökade lokalkostnader,

IT-stöd samt förbrukningsmaterial etc. Riksdagsstyrelsen ansåg vidare

att utbyggnaden av reformen med politiska sekreterare skulle fortsätta

och att en utvärdering av den aktuella etappen två av reformen borde

ske efter denna etapps genomförande. Genomförandet borde ske stegvis i

takt med att lokalbehovet kan tillgodoses, med början den 1 september

2004, och vara avslutat den 31 december 2006. Stödet till riksdagsledamöternas

och partigruppens arbete i riksdagen skall beräknas efter normen att

det skall motsvara kostnaden för 225 politiska sekreterare under perioden

den 1 september 2004-den 30 juni 2005, 335 politiska sekreterare den 1

juli 2005-den 30 juni 2006 och 349 politiska sekreterare från den 1

juli 2006. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (bet. 2003/04:FiU21).

Utskottets ställningstagande

Frågan om utrymmet för att använda de medel som betalas ut enligt

bestämmelserna i lagen om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas

arbete i riksdagen är för närvarande föremål för diskussion mellan

företrädare för partigrupperna. Utskottet förutsätter att syftet med

stödet inte åsidosätts och anser att resultatet av de pågående diskussionerna

inte bör föregripas. Det kan enligt utskottets mening förutsättas att

riksdagsstyrelsen kommer att lägga fram förslag om regleringar om detta

behövs. Motion 2004/05:K281 (v) avstyrks därför.

Delat uppdrag som riksdagsledamot, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till tidigare ställningstaganden en

motion (c) om delat uppdrag som riksdagsledamot och en motion (m) om

möjligheter till tjänstledighet för att utföra ledamotens ordinarie

arbete.

Motionerna

I motion 2003/04:K276 av Rigmor Stenmark (c) begärs en lagändring i

syfte att ge möjlighet för två personer att dela ett uppdrag som

riksdagsledamot. Den största förtjänsten skulle enligt motionen vara att

ledamöterna då på halvtid kunde delta ute i samhället på ett helt annat

sätt än i dag. Det skulle även innebära att det vore lättare såväl för

unga som studerar eller är småbarnsföräldrar som för äldre som naturligt

orkar mindre än under den aktiva yrkesåldern att delta i det aktiva

förtroendevalda riksdagsarbetet. Båda grupperna har mycket att tillföra

det aktiva riksdagsarbetet. Förutsättningarna för det bör utredas och

även för att en valkrets i Sverige får pröva på att låta riksdagsledamöter

dela på uppdraget på två personer.

I motion 2004/05:K214 av Rolf Gunnarsson (m) begärs att det införs

möjlighet att ge riksdagsledamöter kortare tjänstledighet för att de

skall kunna "jobba på sina ordinarie jobb". Motionären hänvisar till

att uppdraget som riksdagsledamot kan innebära arbetsuppgifter på 20-30

dagar i sträck, utan s.k. ledig dag. Att vara ledamot är inte bara att

finnas på plats vid voteringar. Om en riksdagsledamot väljer att

tillfälligt återgå till sitt ordinarie arbete, oavsett om det är en lokförare,

journalist, advokat eller murare, skall det finnas möjlighet att få

tjänstledigt och därmed att riksdagen tar in en ersättare i riksdagen

på kortare tid och att avdrag sker på månadsarvodet för den tjänstlediga.

Ett alternativ är att sådan tjänstledighet automatiskt skall kvittas

ut via kvittningssystemet. I annat fall går kombinationen nästan enbart

att genomföra för dem som har Stockholm som bostadsort. Motionären vänder

sig mot vad utskottet anförde i frågan år 2003 och anser att utskottet

inte kan ha menat att det skulle vara möjligt att få kvittning från

riksdagen om man "vill jobba på sitt ordinarie arbete" eller att det

bara är i Stockholmstrakten som detta skall fungera. Motionären hänvisar

till att det finns goda möjligheter att under sommaren tillfälligt återgå

till sitt ordinarie arbete för att exempelvis hålla kompetensen

uppe.

Gällande regler

Enligt 1 kap. 6 § riksdagsordningen kan en riksdagsledamot efter prövning

få ledigt från sitt uppdrag. Om en ledamot får ledigt för en tid av

minst en månad, skall ledamotens uppdrag under den tid han eller hon är

ledig utövas av ersättare.

Ansökan om ledighet prövas av talmannen om den gäller ledighet under

kortare tid än en månad och av riksdagen om den gäller för längre tid.

Det finns i kammaren i praxis ett utvecklat kvittningsförfarande, som

ger utrymme för viss frånvaro från riksdagsarbetet utan att ledighet

formellt beviljas av talmannen enligt reglerna i riksdagsordningen.

När det gäller ledigheter längre än en månad har sådana beviljats för

vård av barn och för sjukdom samt för internationella uppdrag.

Tidigare behandling

Våren 2003 behandlade utskottet en motion (v) om att införa en möjlighet

till partiell sjukskrivning (bet. 2002/03:KU19 s. 36). Utskottet var

inte berett att ställa sig bakom ett krav på rätt till partiell

sjukledighet för riksdagsledamöter. Utskottet framhöll att riksdagsarbetet

och det uppdrag ledamöterna fått från väljarna knappast låter sig förenas

med partiell ledighet med mycket korta perioder av arbete i riksdagen.

En reservation (v och mp) avgavs.

Som framhålls i motion 2004/05:K214 behandlade utskottet hösten 2003

med anledning av en motion (fp) frågan om dubbelarbete för riksdagsledamot

(bet. 2003/04:KU5 s. 23 f.). Utskottet ansåg att det finns ett värde i

att riksdagsledamöter kan vara aktiva i samhället vid sidan av det

politiska arbetet. För många ledamöter kan det dessutom vara ett

grundläggande intresse att genom att fullgöra visst arbete inom ramen för

sin yrkesverksamhet vidmakthålla den kompetens och den verksamhet som

behövs för att kunna återgå i full verksamhet i yrket efter riksdagsuppdraget.

Det måste enligt utskottet i första hand vara en uppgift för den

enskilde ledamoten att själv avgöra om hans eller hennes arbetssituation

medger ett utrymme att fullgöra andra uppgifter - även lönearbete - än

de som hänger samman med riksdagsuppdraget. Ytterst är det självfallet

väljarna som i val avgör saken. Det kan inte heller bortses från att en

reglering i syfte att förhindra visst arbete utanför riksdagen skulle

kunna utesluta vissa grupper från möjligheten att åta sig ett uppdrag

som riksdagsledamot. Utskottet avstyrkte motionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare avstyrkt ett motionsyrkande om att införa en

möjlighet till partiell sjukledighet. Utskottet gör samma bedömning som

då när det nu gäller frågan om delat uppdrag som riksdagsledamot. En

sådan ordning låter sig enligt utskottets mening knappast förenas med

riksdagsarbetet och det uppdrag ledamöterna fått från väljarna. Utskottet

avstyrker motion 2003/04:K276 (c).

Utskottet vidhåller också sin bedömning från hösten 2003 när det gäller

utrymmet att fullgöra uppgifter utöver uppdraget som riksdagsledamot.

Det bör enligt utskottets mening också fortsättningsvis ankomma på den

enskilde ledamoten att avgöra vilket utrymme som finns för sådana uppdrag.

Utskottet är inte berett förorda en utvidgning av utrymmet för kortare

ledigheter i enlighet med vad som förordas i motion 2004/05:K214 (m).

Motionen avstyrks.

Lobbning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om behovet av utredning om lagstiftning

kring lobbningsverksamhet.

Jämför reservation 8 (mp).

Motionen

Lars Ångström (mp) begär i motion 2004/05:K346 en utredning för en ökad

öppenhet vid lobbning och mer jämlika förutsättningar att lobba. Det

blir allt vanligare med professionella lobbare, dvs. konsulter som

hjälper sina uppdragsgivare att påverka politiska beslut. Såväl

Europaparlamentet som USA:s kongress har tydliga krav på öppenhet och

registrering av lobbare. Också Tyskland och Litauen har regler för lobbning

samt delvis Danmark och Luxemburg. I Sverige saknas lagreglering av

verksamheten, och de professionella lobbarna, som är organiserade i

PR-branschföreningen Precis, tillämpar en självreglering som är otydligt

utformad. Lobbning ger riksdagen tillgång till fler vinklingar på

problemen och därmed ett bättre beslutsunderlag. Samtidigt är det ett

demokratiskt problem om pengar kan köpa inflytande. Dessutom bedrivs

lobbning alltför ofta i hemlighet, med dold avsändare. Det måste bli

tydligare vem som är avsändare av olika lobbningsbudskap, och professionella

lobbare måste också kunna ställas till svars för sin verksamhet. Redan

hotet om lagstiftning kan enligt motionen förväntas få lobbningsföretagen

att ställa tydligare öppenhetskrav på sig själva och sina uppdragsgivare.

Regeringen bör därför snarast ta initiativ till en statlig utredning

med direktiven att lämna konkreta förslag för att tvinga fram en ökad

öppenhet vid lobbning och dessutom skapa mer jämlika förutsättningar

att lobba.

Tidigare behandling m.m.

Under riksmötet 1997/98 gjorde utskottet med anledning av en motion

från allmänna motionstiden en allmän genomgång av frågan om lobbningsverksamhet,

både i Sverige och i andra länder där olika typer av registreringsförfaranden

tillämpas samt i Europaparlamentet. Exempel på företag och organisationer

som bedriver lobbning redovisades också (bet. 1997/98: KU27 s. 53 f.).

Utskottet anförde i sin bedömning att frågan om lobbning som riktar sig

mot regering och riksdag syntes ha utvecklats i olika avseenden under

senare år. Samtidigt konstaterade utskottet att det saknades en systematisk

genomgång av lobbningens former, omfattning och effekter på det

demokratiska systemet i Sverige. Mot denna bakgrund föreföll det lämpligt

att avvakta resultatet av det utredningsarbete som pågick i

Demokratiutredningen. Utskottet fann ingen anledning att föreslå någon åtgärd

från riksdagen vid den aktuella tidpunkten. Under 1998/99 års riksmöte

behandlade utskottet åter frågan med anledning av en liknande motion

(m). Med hänvisning till det pågående arbetet inom Demokratiutredningen

avstyrkte utskottet åter yrkandet (bet. 1998/99:KU20 s. 13).

Demokratiutredningen fann i sitt betänkande En uthållig demokrati (SOU

2000:1 s. 95 f.) att en registrering av lobbare skulle öka den politiska

ojämlikheten och därför inte borde införas. Att registrera lobbarna

skulle konservera en maktfördelning och göra det svårare för nya

medborgargrupper att ta sig in. Det gäller framför allt resurssvaga grupper,

t.ex. nyare sociala rörelser, som till skillnad från bl.a. näringslivet

och fackföreningarna sällan har egna lobbare. Dessutom visade det

amerikanska exemplet enligt Demokratiutredningen på praktiska problem med

att få en lagstiftning användbar. Inom ramen för Demokratiutredningen

publicerades en skrift med fyra artiklar om lobbning, bl.a. om lobbningen

i EU i ett juridiskt perspektiv med sidoblickar på hur lobbningen

regleras i bl.a. USA (SOU 1998:146).

Motioner i frågan avstyrktes höstarna 2000 och 2001 (bet. 2000/01:KU4,

bet. 2001/02:KU12) under hänvisning till att det pågående arbetet i

Regeringskansliet med anledning av Demokratiutredningens slutbetänkande

borde avvaktas. Frågan togs dock inte upp i proposition 2001/02:80

Demokrati för det nya seklet.

Utskottets ställningstagande

Frågan om en reglering kring lobbare övervägdes av Demokratiutredningen

som i sitt förslag år 2000 fann att starka skäl talade mot en reglering.

Utskottet är inte berett att nu förorda en ny utredning i syfte att

föreslå en lagstiftning på området. Motion 2004/05:K346 (mp) avstyrks.

Riksdagens webbplats

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (m) om utveckling av riksdagens webbplats

med hänvisning till att det ankommer på riksdagsförvaltningen att göra

de avvägningar som behövs. Utskottet understryker att det är partiernas

och ledamöternas ansvar att skapa möjligheter för dialoger med allmänheten.

Motionen

I motion 2004/05:K242 av Tobias Billström (m) begärs förändringar av

riksdagens webbplats. Arbetet med att utveckla och förbättra

informationsarbetet inom ramen för riksdagens webbplats måste präglas av

ständigt nytänkande. Framför allt är det viktigt att utveckla formerna

för medborgarnas deltagande i de demokratiska processerna. Riksdagen

måste därför bejaka informationsteknologiska metoder i kontakterna med

medborgarna. Ett instrument som borde kunna användas inom ramen för den

redan existerande hemsidan riksdagen.se är en s.k. webblogg (allmänt

förkortat blogg). En blogg är en möjlighet att via löpande inlägg

kommentera fenomen på en existerande webbplats. Det kan också definieras

som en webbdagbok. För riksdagens del skulle i första hand gälla de

saker som presenteras löpande på webbplatsen, dvs. informationsanslag,

pressmeddelanden, interpellationer och frågor för skriftliga svar.

Dessutom borde varje debatt kopplas till en möjlighet att kommentera

varje gjort inlägg.

Bakgrund

Riksdagsstyrelsen fastställer övergripande informationsmål och beslutar

om resurser för att uppnå målen. Informationsenheten ansvarar för att

samordna intern och extern information om riksdagens arbete, beslut och

regelverket i vårt samhälle samt främja samhällsinformation i stort.

Enligt gällande riktlinjer för riksdagens informationsverksamhet är det

grundläggande målet för riksdagens informationsverksamhet att bidra

till att skapa öppenhet och tillgänglighet i riksdagsarbetet och genom

aktiv information verka för att intresset för och kunskaperna om riksdagen

och dess arbete ökar.

Riksdagen har enligt riktlinjerna som folkets främsta företrädare ett

särskilt ansvar att främja samhällsinformationen i stort och att ge en

saklig och partipolitiskt neutral information om riksdagen och dess

arbete.

Den externa informationen och kommunikationen skall enligt

riktlinjerna

tillgodose allmänhetens, massmediers, myndigheters, organisationers och

näringslivets behov av snabb och korrekt information om riksdagen, såväl

nationellt som internationellt,

öka kunskaperna om riksdagen och den demokratiska processen hos allmänhet,

ungdomar och studerande samt hos vidareinformatörer som journalister,

lärare, bibliotekarier och informatörer,

aktivt arbeta för att väcka intresse för riksdagen hos allmänheten,

grupper med särskilda behov och grupper som ej själva uppsöker information.

Riksdagens information skall utformas så att den är partipolitiskt

neutral, korrekt, snabb och aktuell, lättillgänglig och förståelig och

anpassad.

I en promemoria daterad den 4 juni 2003 redovisar riksdagens informationsenhet

en målsättning för en ny webbplats.

I promemorian hänvisas till att riksdagens webbplats lanserades 1996.

Webbplatsen har under årens lopp successivt utvecklats, men i många

avseenden har den ursprungliga utformningen bibehållits när det gäller

funktionalitet och gränssnitt. I dag ställs enligt promemorian nya och

ökade krav på tillgängligheten till riksdagens information och dokument.

Den tekniska utvecklingen har också gjort webbplatsens nuvarande

uppbyggnad mindre ändamålsenlig. De möjligheter som ny teknik erbjuder

utnyttjas dessutom inte i tillräckligt hög grad.

Med hänvisning till riktlinjerna för riksdagens informationsverksamhet

anges i promemorian bl.a. att webbplatsen skall vara en samlande plats

för riksdagens information och dokument i sin helhet. Det skall vara

möjligt att via en för hela webbplatsen gemensam sökfunktion nå all

information och alla dokument. Sambanden mellan olika typer av information

och dokument skall göras tydliga.

Riksdagen har enligt promemorian ett delegerat informationsansvar.

Informationsenheten har ett samordningsansvar för bl.a. extern

informationsverksamhet. Enheten skall utveckla, stödja och utvärdera

informationsinsatser samt ta initiativ till samordnade informationsåtgärder

av gemensam karaktär.

I en promemoria upprättad den 26 augusti 2003 av en arbetsgrupp inom

informationsenheten - webbplatsprojektet - redovisades ett underlag för

att ta fram en struktur för den nya webbplatsen. Webbplatsens struktur

skall enligt promemorian kunna fungera under en längre period och kunna

inrymma information/funktioner som successivt tillkommer. I promemorian

diskuterades bl.a. önskemål om att den nya webbplatsen skall innehålla

diskussionsforum. Även IPU lyfter fram diskussionsforum. I diskussionsforum

skall användare, enligt IPU, kunna delta i diskussioner online i olika

frågor som vanligen är relaterade till aktuella debatter i parlamentet.

Parlamentsledamöter agerar, enligt IPU, ofta moderatorer i sådana forum.

Arbetsgruppen förordade i promemorian att webbplatsen skall innehålla

diskussionsforum. Arbetsgruppen ansåg att diskussionsforum skall behandla

frågor som är aktuella i riksdagen och skall involvera både allmänheten

och ledamöter. Det kan ske t.ex. genom att ett diskussionsforum om ett

aktuellt riksdagsärende öppnas under en begränsad tid då ett antal

ledamöter har förbundit sig att aktivt delta i diskussionen. Detta kan

med fördel ske i anslutning till utskottsbehandlingen av ärendet och

ses som en utveckling av tidigare försök av vissa utskott att hämta in

synpunkter från allmänheten.

Arbetsgruppen förordade även diskussionsforum med en begränsad krets av

deltagare, som vid t.ex. Ungdomens riksdag, där ledamöter inte med

nödvändighet behöver delta.

Arbetsgruppen förordade inte öppna diskussionsforum där allmänheten

ensam, utan ledamöters deltagande, diskuterar godtyckliga frågor.

Ledningen för kansliet för informations- och kunskapsförsörjning, KIK,

ställde sig bakom arbetsgruppens rekommendation om diskussionsforum

men underströk vikten av att riktlinjer för verksamheten tas fram.

Däremot ställde sig ledningen inte bakom ett förslag om chatt med ledamöter.

Anledning till ställningstagandet var att det i första hand är partiernas

och ledamöternas eget ansvar att möjliggöra allmänhetens dialog med

ledamöterna.

Utskottets ställningstagande

Det ankommer på riksdagsförvaltningen att ta ställning till behovet av

att utveckla riksdagens hemsida. Utskottet är inte berett att förorda

vissa särskilda informationsinsatser. Utskottet vill dock i detta

sammanhang understryka att det är partiernas och ledamöternas ansvar att

skapa möjligheter för dialoger med allmänheten. Motion 2004/05:K242 (m)

avstyrks.

Rättvisemärkta varor m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till att uppgiften ankommer på

riksdagsförvaltningen och dess ledning motionsyrkanden (mp resp. v) om

upphandling av bl.a. rättvisemärkta produkter. Utskottet pekar på att

arbete i denna riktning pågår inom förvaltningen.

Motionerna

I motion 2004/05:U280 av Lotta Hedström m.fl. (mp) begärs att riksdagen

själv beslutar om att köpa in rättvisemärkta varor och främst det

lättillgängliga rättvisemärkta kaffet eller i övrigt varor som lever upp

till Rättvisemärkts kriterier. Genom att köpa in rättvisemärkta varor

till riksdagens matsalar, cafeterior och förvaltning visar riksdagen

själv vägen mot en hållbarare värld (yrkande 9).

Också Karin Svensson Smith m.fl. (v) tar i motion 2002/03:Fi216 upp

frågan om rättvisemärkta varor (yrkandena 3-5). Riksdagen bör vid

upphandlingar ställa krav på att produkterna är rättvisemärkta och välja

miljömärkta produkter. Riksdagen bör vid upphandlingar också ställa

krav på att skogs- och träbaserade produkter kommer från skog som är

FSC-certifierad. För att bidra till att bibehålla Sveriges goda

internationella renommé i miljöarbete är det angeläget att riksdagens

miljöarbete förstärks och påskyndas.

Bakgrund

Från riksdagsförvaltningens sida pågår ett fortlöpande arbete i frågan

om upphandling och inköp av rättvisemärkta och miljömärkta produkter.

Förvaltningen har nu inköpt rättvisemärkt kaffe till samtliga delar av

verksamheten, och även riksdagsrestaurangen har köpt rättvisemärkt kaffe.

Tidigare ställningstagande

Hösten 2000 avstyrkte utskottet bl.a. ett motionsyrkande (v) om införande

av ett miljöledningssystem i riksdagen (bet. 2000/01:KU4 s. 45 f.).

Utskottet hänvisade till att utformningen av organisationen för riksdagens

interna miljöarbete ankommer på riksdagsförvaltningen och dess ledning.

Förvaltningen bedriver ett aktivt internt miljöarbete och miljöhänsyn

är en integrerad del av verksamheten. Det fanns enligt utskottet inte

anledning att förutsätta annat än att förvaltningsledningen följer

utvecklingen av system för miljöarbetet, gör de översyner som behövs i

lämplig form och anammar det särskilda miljöledningssystem som kan

behövas. Något särskilt initiativ med anledning av motionerna om

miljöledningssystem var enligt utskottets mening inte påkallat.

Våren 2003 hänvisade utskottet till denna bedömning när utskottet

avstyrkte ett yrkande (v) om ett miljöledningssystem som framställdes i

den nu aktuella motionen 2002/03:Fi216 yrkande 6. En reservation (v,

mp) avgavs. De nu aktuella yrkandena 3-5 har därefter överlämnats från

finansutskottet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande om att uppgifterna

i fråga ankommer på riksdagsförvaltningen och dess ledning. Det finns

enligt utskottets mening fortfarande inte anledning att förutsätta annat

än att förvaltningen och dess ledning följer utvecklingen på området

och är lyhörd för önskemål om t.ex. inköp av rättvisemärkta produkter

och liknande. Något initiativ i frågan från utskottets sida är inte

påkallat. Motionerna 2004/05:U280 yrkande 9 (mp) och 2002/03:Fi216

yrkandena 3-5 (v) avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Riksmötets öppnande, punkt 1 (v, mp)

av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen uttalar att gudstjänsten bör utgå ur programmet vid

riksdagens öppnande. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:K350 och

avslår motion 2004/05:K270.

Ställningstagande

I Sverige har statsmakten och kyrkan under århundraden varit intimt

sammanflätade. Detta har givetvis inneburit en stark begränsning av

religionsfriheten. År 1995 fattade riksdagen ett principbeslut om

skiljande av kyrkan från staten. Skilsmässan är dock inte total eftersom

Svenska kyrkan givits en juridisk särställning genom en särskild lag.

Skilsmässan mellan kyrka och stat bör vara konsekvent och fullständig.

En kvarleva från statskyrkosystemet finns fortfarande kvar i samband

med riksdagens årliga öppnande genom att en gudstjänst i Storkyrkan

till vilken alla riksdagsledamöter inbjuds ingår i programmet. Detta

måste betraktas som ett otillbörligt favoriserande av en bestämd religion

och därmed en inskränkning i religionsfriheten. Det är också något som

är ägnat att utestänga bl.a. vissa ledamöter med utländsk bakgrund och

går på tvärs med den officiella integrationspolitiken. Riksdagen bör

med bifall till motion 2004/05:K350 (v) och med avslag på motion

2004/05:K270 (v) uttala att gudstjänsten bör utgå ur programmet vid riksdagens

öppnande.

2. Budgetprocessen, punkt 5 (kd, mp)

av Gustav Fridolin (mp) och Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening

vad som anförs i reservationen om budgetprocessen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:K331 och 2004/05:K414.

Ställningstagande

När Riksdagsutredningen för ett antal år sedan fastnade för rambudgetmodellen

var tanken att det andra steget i riksdagens budgetprocess skulle vara

fyllt av flexibilitet och vitalitet. Resultatet har blivit ett system

som innebär låsning och rigiditet. Att både anslag och anslagsvillkor

för ett helt utgiftsområde skall tas i ett enda klubbslag är förstås

till gagn för en regering och speciellt för en minoritetsregering. Men

det här rigida systemet minskar riksdagens makt och innebär en nedgradering

av det andra steget i budgetprocessen. Systemet som sådant innebär att

budgetprocessens andra steg för många ledamöter framstår som relativt

meningslöst. Riksdagen bör ha ett ökat inflytande över rikets utgifter

och inkomster. Den inskränkning som gjordes i och med den nya budgetprocessen

förefaller inte väl motiverad. Riksdagen bör ånyo låta utvärdera den

nya budgetprocessen i syfte att undersöka riktigheten i att stärka

regeringens makt på riksdagens bekostnad. Riksdagen bör besluta att ge

riksdagsstyrelsen i uppdrag att utvärdera och föreslå lösningar för att

åstadkomma en mer relevant process för riksdagens andra steg i

budgetbehandlingen. Detta bör med bifall till motionerna 2004/05:K414 (kd)

och 2004/05:K331 (mp) ges riksdagsstyrelsen till känna.

3. Öppna sammanträden, punkt 9 (mp)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9

borde ha följande lydelse:

Riksdagen som vilande antar det förslag till lag om ändring

i riksdagsordningen som finns i bilaga 2. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:K382.

Ställningstagande

Sverige har, inte minst i EU-sammanhang, ofta framfört öppenhet som en

grundläggande byggsten av demokratin. Dock finns det fortfarande delar

i den representativa svenska demokratin som utgörs av stängda dörrar.

Ett sådant exempel är riksdagens egna möten med utskotten och EU-nämnden.

Vid kunskapsinhämtning kan utskott vara öppna, vilket också flera

utskott utnyttjar för t.ex. olika utfrågningar och hearingar. Dessa öppna

möten är mycket uppskattade av såväl olika intressegrupper, journalister

som allmänheten. Under de senaste åren har också EU-nämnden haft öppna

samrådsmöten inför Europeiska rådets möten, dvs. när EU:s stats- och

regeringschefer har s.k. toppmöten. Under dessa öppna EU-nämndsmöten,

där statsministern och ibland också utrikesministern deltagit, har

intresset utifrån varit mycket stort, inte minst med tanke på att dessa

möten varit direkt- sända i TV. Vid några fall har också vanliga utskotts

hearingar varit direktsända i TV, vilket på ett helt nytt sätt öppnar

upp intresset och möjligheten att delta i debatten och kunskapsinhämtandet

i aktuella frågor. Med tanke på detta anser vi att huvudregeln för

riksdagens arbetsordning skall ändras till att utskottens och EU-nämndens

möten skall vara öppna men att utskott och EU-nämnd, om särskilda skäl

föreligger, kan besluta om att hålla stängda möten. I Europaparlamentet

är i princip alla möten öppna, inklusive utrikesutskottets möten. En

ordning med öppna utskottssammanträden är ett sätt att öka intresset

för riksdagen. Riksdagen bör därför med bifall till motion 2004/05:K382

som vilande anta i bilaga 2 intaget förslag till lag om ändring i

riksdagsordningen.

4. Inkomstgarantin, punkt 11 (mp)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening

vad som anförs i reservationen om inkomstgarantin. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:K237 yrkande 4 och bifaller delvis motionerna

2004/05:K241, 2004/05:K348 och 2004/05:K427.

Ställningstagande

Det behövs reformer som gör riksdagsledamöternas inkomstgarantisystem

mer likt de trygghetssystem som de allra flesta svenskar har att förlita

sig på. Kritiken har fokuserats kring det faktum att vissa riksdagsledamöter

kunnat uppbära inkomstgaranti fram till pensionen och på det sättet

vara försörjda av det allmänna under hela resten av livet efter uttåget

från riksdagen. Ett lämpligt nytt system vore att en inkomstgaranti med

lämpliga avtrappningsregler utbetalades automatiskt under två år efter

utträdet ur riksdagen och därefter enbart utifrån en behovsprövning av

riksdagsförvaltningen. Detta system borde gälla oavsett hur länge man

har suttit i riksdagen och vilken ålder man har. Detta för att inte

systemet skall uppmuntra att man sitter i riksdagen länge eller att man

har en viss ålder när man innehar sitt riksdagsuppdrag. Regler för vilka

som då skulle kunna få fortsatt inkomstgaranti borde utarbetas gemensamt

mellan partierna. Detta bör med bifall till motionerna 2004/05:K237

yrkande 4 (mp) och med delvis bifall till motionerna 2004/05:K241 (s),

2004/05:K348 (s) och 2004/05: K427 (fp) ges riksdagsstyrelsen till

känna.

5. Arvodet, punkt 13 (v)

av Mats Einarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening

vad som anförs i reservationen om arvodet. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:K372 yrkandena 1 och 2, bifaller delvis motion 2004/05:K371

yrkande 1 och avslår motion 2004/05:K237 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Det gällande systemet för fastställande av riksdagsarvodet bör förändras

till förmån för ett system där nivån på arvodet fastställs genom att

det knyts som en fastställd procentsats i förhållande till prisbasbeloppet.

Nivån på arvodet bör knytas till 100 % av ett prisbasbelopp.

Det nuvarande systemet har den uppenbara fördelen att riksdagsledamöterna

inte fastställer sitt eget arvode, men den stora nackdelen med dagens

system är att arvodesnivån i princip är opåverkbar. Sedan 1998 har

arvodet höjts med omkring 15 000 kr eller, annorlunda uttryckt, med 50

% på fem år. Ett sätt att begränsa riksdagsarvodets utveckling till

ännu högre höjder är att göra som i många kommuner och landsting, dvs.

knyta arvodet till en fastställd procentsats av prisbasbeloppet. Det

skulle ha den uppenbara fördelen att arvodet inte skulle vara föremål

för ständig diskussion och nya årliga beslut.

Det finns argument för att arvodet skall vara förhållandevis högt. Det

minskar risken för att ett stort flertal möjliga ledamöter från olika

partier avstår från att kandidera på grund av att det skulle innebära

en inkomstminskning. Såsom lagstiftare i Sveriges högsta beslutande

politiska organ skall ledamöterna vara "omutbara", dvs. inte kunna

påverkas ekonomiskt för att fatta beslut i en viss riktning. Det är den

egna övertygelsen och partiets politik som skall avgöra den enskilda

ledamotens olika ställningstaganden. I internationell jämförelse är de

svenska riksdagsledamöterna inte heller speciellt högt arvoderade.

Men det handlar också om trovärdighet. Riksdagsledamöterna skall vara

representativa för sitt parti och dess ståndpunkter och inte minst

representativa för folket. Jämfört med de flesta inom väljarkåren har

riksdagsledamöterna höga månatliga ersättningar, vilket riskerar att

skapa en förtroendeklyfta mellan de folkvalda ledamöterna och det folk

de representerar. Den som går från ett låglöneyrke in i riksdagen kan

få stora problem att anpassa sig tillbaka till den vanliga tillvaron

när riksdagsperioden är över. Arvodet är för högt satt för att underlätta

ett gott förtroende mellan folk och folkvalda. Nivån på arvodet bör

därför knytas till 100 % av ett prisbasbelopp (39 400 kr för år 2005).

Detta bör riksdagen med bifall till motion 2004/05:K372 yrkandena 1

och 2 (v), med delvis bifall till motion 2004/05:K371 yrkande 1 (v) och

med avslag på motion 2004/05:K237 yrkandena 2 och 3 (mp) som sin mening

ge riksdagsstyrelsen till känna.

6. Arvodet, punkt 13 (mp)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening

vad som anförs i reservationen om arvodet. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:K237 yrkandena 2 och 3 samt avslår motionerna 2004/05:K371

yrkande 1 och 2004/05:K372 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Arvodena för riksdagens ledamöter har kraftigt höjts sedan mitten av

1990-talet. Detta ter sig dessutom extra bestickande i och med att

riksdagens ledamöter 1998 beviljade sig själva en mycket stor höjning.

Det framstår naturligt som provocerande att en folkvald församling uppbär

höga arvoden eftersom det inte kan bortses ifrån att arvodena som sådana,

i enskilda fall, kan komma att bli en grund för det politiska engagemanget.

Det är självklart att risken är stor att man med höga arvoden i riksdagen

lockas att sitta allt längre och att man jämför sig alltmer med en mindre

grupp högavlönade i samhället i stället för med låg- och medelinkomsttagare

(som utgör den stora majoriteten av svenska folket).

En jämförelse med en genomsnittlig medborgare ger för handen att

riksdagsarvodet är på tok för högt och en fullständigt självklar grund för

politikerförakt. Det finns de som hävdar att det behövs ett högt

ledamotsarvode i riksdagen för att man skall locka kompetenta personer

till politiken. Sådana uttalanden andas hån mot dem som gett sig in i

politiken på grund av ett genuint engagemang och inte på grund av

privatekonomiska skäl. Arvodet har mer än fördubblats på tolv år.

Det man vinner på det nuvarande systemet med en särskild arvodesnämnd

är att man själv, som enskild riksdagsledamot, slipper försvara

arvodeshöjningar. Jag anser att det vore bättre om ledamöterna själva öppet

och formellt tog ansvar för arvodesnivåerna. Vid arvodeshöjningar får

ledamöterna ta - och bemöta - den kritik en sådan höjning kan tänkas

medföra. Om det nu är riktigt att riksdagsledamöterna skall ha höga

arvoden, bör ledamöterna rimligtvis kunna försvara det. Enligt min mening

kan emellertid Riksdagens arvodesnämnd behållas. Dess uppgift skall

dock vara att förbereda och ge förslag i arvoderingsfrågor. Arvodesnämndens

motiverade förslag lämnas sedan till riksdagen, som har att besluta i

frågan. Man kan tänka sig att arvodet skall beräknas utifrån en

uppskattning av väljarkårens genomsnittsinkomst. Den oundvikliga konsekvensen

av mitt resonemang är att ledamöternas arvoden omgående bör sänkas. En

rimlig sänkning vore på 10 000 kr. Då ger man en fingervisning åt vilket

håll man anser att arvodena i dagsläget bör justeras. Detta bör med

bifall till motion 2004/05:K237 yrkandena 2 och 3 (mp) och med avslag

på motionerna 2004/05:K371 yrkande 1 (v) samt 2004/05:K372 yrkandena 1

och 2 (v) ges riksdagsstyrelsen till känna.

7. Stödet till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen,

punkt 14 (m, fp, kd, c, mp)

av Göran Lennmarker (m), Tobias Krantz (fp), Henrik S Järrel (m), Helena

Bargholtz (fp), Nils Fredrik Aurelius (m), Gustav Fridolin (mp), Helena

Höij (kd) och Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening

vad som anförs i reservationen om stödet till riksdagsledamöternas och

partigruppernas arbete i riksdagen. Därmed bifaller riksdagen delvis

motion 2004/05:K281.

Ställningstagande

Riksdagen bör föregå med gott exempel när det gäller regler för hur

ekonomiska medel får användas. Det råder i dag oklarheter om hur de

bidrag som partierna erhåller för sitt arbete i riksdagen får användas.

Nyligen har beslutats om ökade resurser till partikanslierna för att

öka stödet till riksdagsledamöterna. Riksdagen bör skapa tydliga regler

för detta. Detta bör med delvis bifall till motion 2004/05:K281 (v) ges

riksdagsstyrelsen till känna.

8. Lobbning, punkt 16 (mp)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om lobbning. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:K346.

Ställningstagande

Det blir allt vanligare med professionella lobbare, dvs. konsulter som

hjälper sina uppdragsgivare att påverka politiska beslut. Såväl

Europaparlamentet som USA:s kongress har tydliga krav på öppenhet och

registrering av lobbyister. Också Tyskland och Litauen har regler för

lobbning, samt delvis Danmark och Luxemburg. I Sverige saknas lagreglering

av verksamheten, och de professionella lobbarna, som är organiserade i

PR-branschföreningen Precis, tillämpar en självreglering som är otydligt

utformad.

Lobbning ger riksdagen tillgång till fler vinklingar på problemen och

därmed ett bättre beslutsunderlag. Samtidigt är det ett demokratiskt

problem när principen för politiskt beslutsfattande inte bara är den

representativa demokratins "en person, en röst" - utan också lobbningens

"pengar köper politiskt inflytande". Dessutom bedrivs lobbning alltför

ofta i hemlighet, med dold avsändare. Branschföreningen vill bl.a. att

det skall vara fritt fram att fungera som rådgivare till företag och

organisationer som vill påverka politiska beslut i hemlighet. Bara ett

fåtal av lobbarna redovisar öppet vilka uppdragsgivare som står bakom

de lobbningskampanjer de driver.

Det måste bli tydligare vem som är avsändare av olika lobbningsbudskap,

och professionella lobbare måste också kunna ställas till svars för

sin verksamhet.

Regeringen bör därför snarast ta initiativ till en statlig utredning

med direktiven att lämna konkreta förslag för att tvinga fram en ökad

öppenhet och mer jämlika förutsättningar vid lobbning. Detta bör med

bifall till motion 2004/05:K346 (mp) ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Budgetprocessen, punkt 5 (v)

Mats Einarsson (v) anför:

Den av riksdagen beslutade utvärderingen av budgetprocessen bör som

utskottet framhåller i detta betänkande avvaktas innan beslut om

förändringar fattas. Vänsterpartiet menar att denna utvärdering bör innefatta

en bedömning av förutsättningarna för att kunna göra långsiktiga och

korrekta utgiftsprognoser, utgiftstakens konsekvenser för möjligheten

att föra en aktiv konjunkturpolitik liksom införande av ett inkomstgolv.

Andra frågor som bör ingå i utvärderingen är utformningen av sparmålet

samt nivån och användningen av budgeteringsmarginalen.

2. Budgetprocessen, punkt 5 (fp)

Tobias Krantz (fp) och Helena Bargholtz (fp) anför:

Vi anser att den nu gällande budgetprocessen fyller sitt syfte. Vi delar

motionärens bedömning att det andra steget i processen har kommit att

bli ganska betydelselöst. Vår slutsats är emellertid i stället att det

andra steget bör förenklas. Den tid som därigenom frigörs bör användas

till angelägnare uppgifter, såsom granskning, utvärdering och uppföljning.

3. Ärendefördelningen, punkt 7 (m)

Göran Lennmarker (m), Henrik S Järrel (m) och Nils Fredrik Aurelius

(m) anför:

Starka skäl talar för att de fyra diskrimineringsombudsmännen bör

sammanföras till en myndighet finansierad av ett gemensamt anslag.

Diskrimineringskommittén som överväger denna fråga skall redovisa sitt

uppdrag i år. Detta förslag bör avvaktas innan beslut fattas.

4. Ärendefördelningen, punkt 7 (fp)

Tobias Krantz (fp) och Helena Bargholtz (fp) anför:

Vi delar de uppfattningar som har kommit till uttryck i de avvikande

meningarna i socialförsäkringsutskottets yttrande. Eftersom frågan om

utskottsindelning och ärendefördelning övervägs inom Riksdagskommittén

avstår vi emellertid från att reservera oss.

5. Hanteringen av EU-frågor, punkt 8 (fp)

Tobias Krantz (fp) och Helena Bargholtz (fp) anför:

Folkpartiet har under lång tid krävt att fackutskotten ges en tydligare

roll i granskningen av europeisk politik inom sitt område. Vi har också

föreslagit att EU-nämndens sammanträden som grundregel skall vara öppna.

Det är viktigt för att förankra Europatanken i svensk inrikespolitik

och skulle höja kvaliteten i det parlamentariska arbetet i EU-nämnden

och fackutskotten. Med hänsyn till att båda frågorna är föremål för

beredning avstår vi nu från att reservera oss till förmån för motion

2002/03:K12 yrkande 7.

6. Hanteringen av EU-frågor, punkt 8 (c)

Åsa Torstensson (c) anför:

Centerpartiet har krävt en tydlig förändring av riksdagens hantering av

EU-frågorna. För att göra EU-frågorna till vad de är, en naturlig del

av riksdagens arbete, måste frågorna hanteras i fackutskotten. Centerpartiet

har föreslagit att EU-nämnden skall läggas ned för att tydligt återföra

frågorna dit de hör hemma - i utskott och kammare. Den rapport som

lämnades från referensgruppen för EU-frågor har skissat på vägar att

stärka utskottens roll. Ännu har inga förslag lagts fram för riksdagen

med anledning av rapporten, men Centerpartiet förutsätter att så kommer

att ske i närtid, och jag avstår därför från att nu reservera mig.

7. Hanteringen av EU-frågor, punkt 8 (mp)

Gustav Fridolin (mp) anför:

Miljöpartiet har under lång tid krävt att fackutskotten ges en tydligare

roll i behandlingen av EU-frågor. Det är viktigt för att höja kvaliteten

på riksdagens EU-arbete. Med hänsyn till att frågan är föremål för

beredning avstår vi nu från att reservera oss.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Motion från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:Fi216 av Karin Svensson Smith m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i

motionen anförs om att riksdagen vid upphandlingar ställer krav på att

produkterna är rättvisemärkta.

4. Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i

motionen anförs om att riksdagen vid upphandlingar skall välja miljömärkta

produkter.

5. Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i

motionen anförs om att riksdagen vid upphandlingar skall ställa krav på

att skogs- och träbaserade produkter kommer från skog som är FSC-certifierad.

Motion från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:Sf396 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

16. Riksdagen beslutar att förflytta migrationspolitiken från

socialförsäkringsutskottet till arbetsmarknadsutskottet.

Motion med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s

framtid

2003/04:K12 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i

motionen anförs om förändrade och öppnare arbetsformer i den svenska

riksdagen med anledning av de nationella parlamentens vidgade roll enligt

konventsförslaget.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:K214 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen beslutar om regler som ger möjlighet att ge riksdagsledamöter

kortare tjänstledighet för att de skall kunna "jobba på sina ordinarie

jobb".

2004/05:K224 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i

motionen anförs om att ta bort riksdagsledamöternas särskilda

kostnadsersättning.

2004/05:K237 av Gustav Fridolin (mp):

2. Riksdagen beslutar ändra lagen (1993:1426) med instruktion för

Riksdagens arvodesnämnd och lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för

riksdagens ledamöter på ett sådant sätt att riksdagen fattar beslut om

riksdagsledamöternas arvoden efter förslag från arvodesnämnden.

3. Riksdagen beslutar, vid bifall till yrkande 2, att ledamöternas

arvoden skall sänkas med 10 000 kr per månad.

4. Riksdagen beslutar om ett reformerat inkomstgarantisystem för riksdagens

ledamöter i enlighet med vad som i motionen anförs.

2004/05:K238 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen beslutar att föra över frågor rörande asylpolitik till

utrikesutskottet från socialförsäkringsutskottet.

2. Riksdagen beslutar att föra över frågor om integrationspolitik till

arbetsmarknadsutskottet från socialförsäkringsutskottet.

2004/05:K241 av Hillevi Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i

motionen anförs om att politiker som döms för så grova brott att de avsätts

från sitt uppdrag därmed automatiskt förlorar sin pensionsrätt från

riksdagen.

2004/05:K242 av Tobias Billström (m):

Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i

motionen anförs om riksdagens hemsida.

2004/05:K270 av Per Rosengren (v):

Riksdagen beslutar att slopa uppropet i samband med riksmötets öppnande

vid de tillfällen då det inte finns en nyvald riksdag.

2004/05:K276 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen beslutar om sådan lagändring att riksdagsledamöter kan dela

förtroendeuppdraget på två personer i enlighet med vad som i motionen

anförs.

2004/05:K281 av Per Rosengren (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att skapa regler för hur ekonomiska medel till partierna skall

användas.

2004/05:K304 av Hillevi Larsson (s):

Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen beslutar om sådan ändring som

innebär att det införs lunch- och middagsuppehåll för kammaren.

2004/05:K331 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen vad i motionen anförs om

behovet av en utvärdering av den nya budgetprocessen.

2004/05:K346 av Lars Ångström (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tillsätta en utredning för en ökad öppenhet vid lobbying

och mer jämlika förutsättningar att lobba.

2004/05:K348 av Lars Wegendal (s):

Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i

motionen anförs om ersättningar till riksdagsledamöter som förlorat sitt

förtroendeuppdrag genom domstolsbeslut.

2004/05:K350 av Ulla Hoffmann (v):

Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen vad i motionen anförs om

ett program för riksdagens öppnande utan religiösa inslag.

2004/05:K371 av Peter Pedersen m.fl. (v):

1. Riksdagen beslutar att uppdra till riksdagsstyrelsen att lägga fram

förslag till riksdagen som innebär att systemet med arvodesnämnd för

att fastställa ledamöternas arvoden slopas, och att styrelsen i stället

överväger införandet av ett system där nivån på arvodet fastställs genom

att det knyts som en fastställd procentsats i förhållande till

prisbasbeloppet, ett allmänt löneindex eller liknande.

2. Riksdagen beslutar att överväga att ta bort och inordna

kostnadsersättningen

i riksdagsarvodet.

2004/05:K372 av Kalle Larsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i

motionen anförs om att ändra det gällande systemet för fastställande av

riksdagsarvodet till förmån för ett system där nivån på arvodet fastställs

genom att det knyts som en fastställd procentsats i förhållande till

prisbasbeloppet.

2. Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i

motionen anförs om att nivån på arvodet bör knytas till 100 % av ett

prisbasbelopp.

3. Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i

motionen anförs om att kostnadsersättningen bör räknas in i riksdagsarvodet.

2004/05:K382 av Ulf Holm och Yvonne Ruwaida (båda mp):

Riksdagen beslutar om ändring av riksdagsordningen i den del som gäller

möten med utskott och EU-nämnden i enlighet med vad som i motionen anförs.

2004/05:K388 av Britta Lejon och Lars Lilja (båda s):

Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i

motionen anförs om utveckling av formerna för riksdagens debatter.

2004/05:K408 av Anne-Marie Pålsson (m):

Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som

anförs i motionen om en utredning med syfte att utforma regler för hur

en begränsning av den enskilda motionsrätten kan gestalta sig samt hur

voteringsreglerna kan utformas i syfte att minska antalet voteringar

för att öka effektiviteten i riksdagens arbete.

2004/05:K411 av Kenneth G Forslund (s):

Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att förändra och förnya formerna för

motionsrätten och motionshanteringen i riksdagen.

2004/05:K414 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen efter en utvärdering återkommer

till riksdagen med förslag på lösningar för att åstadkomma en mer

relevant process för riksdagens andra steg i budgetbehandlingen.

2004/05:K426 av Elisebeht Markström (s):

Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen låter utreda riksdagsordningens

regler om jäv.

2004/05:K427 av Allan Widman och Christer Nylander (båda fp):

Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen återkommer med förslag till hur

inkomstgarantin för riksdagsledamöter kan avskaffas.

2004/05:K444 av Gudrun Schyman m.fl. ( v):

6. Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen återkommer med förslag till

ändring i riksdagsordningen för inrättande av ett jämställdhetsutskott

i riksdagen.

2004/05:U280 av Lotta Hedström m.fl. (mp):

9. Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen antar som målsättning att

upphandla i första hand rättvisemärkta varor till förvaltning, matsalar

och cafeterior i riksdagen.

2004/05:U317 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1. Riksdagen beslutar om ändring i riksdagsordningen för att tydliggöra

vilket utskott i riksdagen som har det övergripande ansvaret för frågor

om Sveriges politik i Världsbanken och IMF och på vilket sätt relaterade

frågor som tas upp i EU-nämnden, utrikes- och finansutskottet skall

hanteras mellan utskotten i enlighet med vad som anförs i motionen.

2004/ 05:Sf366 av Per Westerberg m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Ombudsmannen mot etnisk diskriminering överförs till

utgiftsområde 14.

2004/05:So600 av Mikael Oscarsson och Dan Kihlström (båda kd):

3. Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen vad som anförs i motionen

om att tillsätta ett familjeutskott.

Bilaga 2

Reservanternas lagförslag

Förslag till lag om ändring i riksdagsordningenHärigenom föreskrivs att

4 kap. 13 riksdagsordningen skall ha följande lydelse.

4 kap.

13 §

Ett utskott skall sammanträda inom stängda dörrar. Utskottet får dock

besluta att ett sammanträde till den del det avser inhämtande av

upplysningar helt eller delvis skall vara offentligt. Ett utskott skall

sammanträda inom öppna dörrar. Om det finns särskilda skäl får utskottet

dock besluta att ett sammanträde helt eller delvis skall vara slutet.

Ett

utskott får medge att även någon annan än en ledamot, en suppleant eller

en tjänsteman i utskottet är närvarande vid ett slutet sammanträde, om

det finns särskilda skäl.

Vid en offentlig del av ett utskottssammanträde är företrädare för en

statlig myndighet inte skyldig att lämna en uppgift för vilken sekretess

gäller hos myndigheten.

_________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

Bilaga 3

Utrikesutskottets yttrande 2004/05:UU2y

Bilaga 4

Socialförsäkringsutskottets yttrande 2004/05:SfU2y

Bilaga 5

Arbetsmarknadsutskottets yttrande 2004/05:AU2y