Bet. 2004/05:KU30

Konstitutionsutskottets betänkande

2004/05:KU30

Kommunal demokrati och kompetens

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 32 motionsyrkanden från allmänna motionstiderna

2003 och 2004 som rör kommunal demokrati och kompetens. Motionerna avser

frågor om bl.a. demokratiexperiment, fritidspolitikers villkor,

minoritetsåterremiss, folkinitiativ, medborgarkontrakt, den sociala ekonomin,

kommunala bolag, förbud att verkställa kommunalt beslut och möjlighet

att ställa lokala miljökrav.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå samtliga motionsyrkanden. Till

betänkandet har fogats 9 reservationer och 6 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Demokratiexperiment

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K323 yrkande 6 och 2004/05:K361.

Reservation 1 (c, mp)

2. Kommunalt partistöd

Riksdagen avslår motion 2004/05:K401.

3. Utredning om fritidspolitikers villkor

Riksdagen avslår motion 2004/05:K383.

Reservation 2 (mp)

4. Fritidspolitik som merit

Riksdagen avslår motion 2004/05:K403.

5. Frågor avseende val i kommunerna

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K321 och 2004/05:K324.

6. Återremiss

Riksdagen avslår motion 2004/05:K435.

Reservation 3 (m, fp, kd, c, mp)

7. Kommuners inflytande i Europafrågor

Riksdagen avslår motion 2004/05:K451.

8. Folkinitiativ

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K223, 2004/05:K307 yrkande 3,

2004/05:K369 och 2004/05:K454 yrkandena 1 och 2.

Reservation 4 (mp)

9. Folkomröstning om trängselskatt

Riksdagen avslår motion 2003/04:K225 yrkande 3.

10. Demokrati och IT

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K285 yrkande 2 och 2004/05:T466

yrkande 18.

11. Medborgarkontrakt

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K351 och 2004/05:K459 yrkandena

1-4.

Reservation 5 (fp, mp)

12. Det civila samhället och den sociala ekonomin

Riksdagen avslår motion 2004/05:K323 yrkandena 4 och 5.

Reservation 6 (c)

13. Kommunala bolag m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K415 yrkande 6 och 2004/05:K458

yrkandena 3, 7 och 8.

Reservation 7 (m, fp)

14. Förbud att verkställa kommunalt beslut

Riksdagen avslår motion 2004/05:K360 yrkandena 3-5.

Reservation 8 (m)

15. Lokala miljökrav

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ498 yrkande 13.

Reservation 9 (kd, c, mp)

Stockholm den 8 mars 2005

På konstitutionsutskottets vägnar

Göran Lennmarker

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Lennmarker (m),

Göran Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Tobias Krantz (fp),

Mats Einarsson (v), Inger Jarl Beck (s), Henrik S Järrel (m), Anders

Bengtsson (s), Kerstin Lundgren (c), Helene Petersson (s), Billy Gustafsson

(s), Gustav Fridolin (mp), Christer Adelsbo (s), Carl-Erik Skårman (m),

Liselott Hagberg (fp), Helena Höij (kd) och Yoomi Renström (s).

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas 32 motionsyrkanden från allmänna motionstiderna

2003 och 2004 som rör kommunal demokrati och kompetens.

I ett särskilt betänkande (bet. 2004/05:KU18 Kommunal demokrati och

kompetens - förenklad ordning) behandlas ett antal motionsyrkanden som

rör förslag som riksdagen redan har tagit ställning till och avslagit

i tidigare motionsbetänkanden under mandatperioden.

Utskottets överväganden

Demokratiexperiment

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till redan gjorda och aviserade

insatser motionsyrkanden om att möjliggöra och stödja demokratiexperiment.

Jämför reservation 1 (c, mp).

Motionerna

I motion 2004/05:K323 av Kerstin Lundgren m.fl. (c) yrkande 6 föreslås

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ge möjlighet och ekonomiskt stöd för demokratiexperiment

i landets kommuner. Enligt motionärerna bör regeringen skyndsamt återkomma

till riksdagen med förslag om hur staten både kan tillåta och ekonomiskt

stödja demokratiexperiment i landets kommuner. I motionen anförs bl.a.

att lokala demokratiexperiment skulle kunna ge värdefull kunskap till

Grundlagsutredningen inför dess slutbetänkande 2008. Det är dock angeläget,

menar motionärerna, att demokratiexperimenten inte blir avhängiga endast

regeringens prioriteringar, utan att det sker genom beslut bland kommunerna

själva. Till exempel skulle Svenska Kommunförbundet tillsammans med

folkrörelserådet kunna fatta beslut om hur resurserna skall fördelas.

Även i motion 2004/05:K361 av Annika Qarlsson (c) föreslås att staten

skall både tillåta och ekonomiskt stödja demokratiexperiment.

Bakgrund

Under 2000-2002 genomfördes ett utvecklingsarbete för den svenska

folkstyrelsen kallat Tid för demokrati. En del av utvecklingsarbetet

innebar stöd i form av bidrag för demokratiutveckling till ideella

föreningar och kommuner m.fl. Närmare 1 200 ansökningar behandlades och

142 projekt beviljades stöd. Sammanlagt avsattes 35 miljoner kronor för

hela satsningen. Regeringen redovisade utvecklingsarbetet i skrivelse

2003/04:110 Demokratipolitik (s. 22-24).

I budgetpropositionen för 2005 aviserade regeringen att 10 miljoner

kronor skulle avsättas för en ny demokratisatsning 2006 (prop. 2004/05:1

utg.omr. 1 avsnitt 3.10.1). I satsningen skall bl.a. ingå åtgärder för

att stimulera ett ökat valdeltagande i de allmänna valen.

I budgetpropositionen anförde regeringen även att ett stort antal aktörer

bidrar till att stärka demokratin (avsnitt 3.5.2). Bland annat framhöll

regeringen att kommuner och landsting arbetar med att utveckla nya

modeller för att involvera medborgarna i den demokratiska processen samt

att Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet ägnar en stor del

av sin verksamhet åt demokratifrågor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att det under de senaste åren förekommit satsningar

på demokratiutveckling. Regeringen har aviserat ytterligare satsningar

i budgetpropositionen för 2006. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet

motionerna 2004/05:K323 (c) yrkande 6 och 2004/05:K361 (c).

Kommunalt partistöd

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om översyn av det kommunala partistödet.

Motionen

I motion 2004/05:K401 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av en översyn av lagen om kommunalt partistöd. I motionen anförs

att Sverige vid en internationell jämförelse har en begränsad rättslig

reglering av partifinansieringen och att det inte finns reglerat i lag

hur det kommunala partistödet kan användas. Som exempel nämns att

kommunalt partistöd utan hinder kan transfereras uppåt i partihierarkin.

Enligt motionärerna bör lagen bli tydligare skriven och partistöd bör

endast utgå till partier som stöder grundläggande demokratiska värderingar.

Gällande ordning

Kommunalt partistöd regleras i 2 kap. 9-10 §§ kommunallagen (1991:900).

Enligt dessa bestämmelser får kommuner ge ekonomiskt bidrag och annat

stöd till de partier som är representerade i fullmäktige. Stödet får

inte utformas så att det otillbörligt gynnar eller missgynnar ett

politiskt parti. Utformningen av stödet kan på talan av en kommunmedlem

prövas av domstol enligt bestämmelserna om laglighetsprövning i 10 kap.

kommunallagen.

I förarbetena anförs att partistödet avser uteslutande den partiverksamhet

som är anknuten till kommunen respektive landstinget (prop. 1991/92:66

s. 10 f.). För att ha rätt till stöd måste ett parti ha fått mandat och

tagit plats i fullmäktige. I lagen regleras inte formerna för partistödet,

utan det kan utgå i olika former som kompletterar varandra. Enligt den

rättviseprincip som bestämmelserna i kommunallagen ger uttryck för är

det dock i allmänhet inte tillräckligt med ett stöd som fördelas enbart

per mandat. Den naturliga principen är lika fördelning mellan de partier

som är representerade i fullmäktige. En helt konsekvent tillämpning av

en sådan princip framstår dock inte alltid som ett självklart rättvisekrav.

De allra minsta partierna kan i vissa fall anses ha ett mindre behov

av grundstöd än de största. Om stödet sätts till en lägre nivå för ett

litet parti bör det därför inte i sig uppfattas som otillbörligt

missgynnande. Däremot bör inget parti som är företrätt i fullmäktige kunna

uteslutas när det gäller grundstöd och självfallet inte heller, anförs

det, när det gäller mandatstöd.

Utskottets ställningstagande

Enligt gällande bestämmelser i kommunallagen får kommuner ge ekonomiskt

bidrag och annat stöd till de partier som är representerade i fullmäktige.

Stödet får inte utformas så att det otillbörligt gynnar eller missgynnar

ett politiskt parti. Av detta följer bl.a. att inget parti som är

företrätt i fullmäktige bör kunna uteslutas från att erhålla stöd. Om

kommunalt partistöd utbetalas skall det uteslutande avse den partiverksamhet

som är anknuten till kommunen respektive landstinget.

Utskottet anser att det är värdefullt att lagstiftningen ger kommuner

och landsting en frihet att anpassa partistödet till lokala förhållanden

och önskemål inom de allmänna ramar som kommunallagens regler och

rättspraxis anger. Den nu gällande lagstiftningen medger detta. Utskottet

vill också framhålla att beslut om partistöd kan överklagas hos

förvaltningsdomstol av kommun- eller landstingsmedlem. Utskottet finner

ingen anledning att ändra de gällande bestämmelserna. Motion 2004/05:K401

(s) avstyrks.

Frågor kring förtroendevalda

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om utredning om fritidspolitikers uppdrag

m.m. med hänvisning till att sådan utredning nyligen genomförts. Vidare

avstyrker utskottet en motion om fritidspolitik som merit.

Jämför reservation 2 (mp).

Motionerna

I motion 2004/05:K383 av Gustav Fridolin (mp) anförs att det behövs en

utredning som undersöker innehållet i fritidspolitikerns uppdrag och

samspelet mellan fritidspolitiker respektive heltidspolitiker och

tjänstemän. Enligt motionären blir fritidspolitikern lätt gisslan hos

heltidspolitiker och tjänstemän. För att komma till rätta med sådana

situationer har man i olika kommuner prövat olika ersättningssystem för

fritidspolitiker. Syftet med den i motionen föreslagna utredningen bör

vara att tydliggöra innehållet i de nämnda uppdragen och ansvarfördelningen

dem emellan.

I motion 2004/05:K403 av Carin Lundberg och Lars Lilja (båda s) föreslås

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om fritidspolitik som en merit. En fritidspolitiker har, menar

motionärerna, inte samma status som heltidspolitiker eller någon som är

anställd i ett parti. För att det i framtiden skall gå att rekrytera

folk till politiska förtroendeuppdrag på fritiden måste statusen för

uppdraget öka, t.ex. genom opinionsbildning och bättre ekonomiska villkor.

Det borde även, anför motionärerna, vara självklart att fritidsuppdraget

ses som en merit när man söker arbete eller till högskolor och annan

utbildning.

Bakgrund

Kommundemokratikommittén

Regeringen beslutade i november 1999 att tillkalla en parlamentariskt

sammansatt kommitté med uppdrag att föreslå åtgärder och som ökar

medborgarnas möjlighet till insyn och deltagande i den kommunala demokratin

och som stärker den kommunala representativa demokratins funktionssätt

och former (dir. 1999:98). Kommittén skulle bl.a. analysera och föreslå

förbättringar i dels de förtroendevaldas arbetsförhållanden, dels

formerna för det politiska arbetet och då särskilt åtgärder för att öka

antalet förtroendevalda, underlätta rekrytering, förbättra representativiteten

och motverka förtida avhopp.

Kommittén, som antog namnet Kommundemokratikommittén, överlämnade sitt

huvudbetänkande i maj 2001 (SOU 2001:48). I betänkandet studerade

kommittén bl.a. de förtroendevaldas representativitet, rekryteringen av

förtroendevalda, erfarenhet av första tiden som ny förtroendevald,

tidsåtgång för kommunala förtroendeuppdrag och förtroendevaldas relation

till heltidspolitiker och tjänstemän.

Demokratipolitiken

Våren 2001 redovisade regeringen i proposition 2001/02:80 Demokrati för

det nya seklet en långsiktig strategi med mål och åtgärder för att värna

och fördjupa den svenska folkstyrelsen. I demokratipropositionen slogs

det fast att den svenska demokratin bör kännetecknas av ett brett

medborgerligt deltagande inom ramen för den representativa demokratin.

Regeringen föreslog ett antal mål för demokratipolitiken som riksdagen

senare antog (bet. 2001/02:KU14, rskr. 2001/02:190). Ett av målen var

att en ökad andel av medborgarna skall inneha någon form av politiskt

förtroendeuppdrag. Ett första delmål är att antalet förtroendevalda i

kommuner och landsting skall öka med 10 000 till år 2010. Antalet

personer som någon gång i livet har innehaft ett politiskt förtroendeuppdrag

skall också öka.

Våren 2004 redovisade och analyserade regeringen den svenska demokratins

utveckling efter 2002 i förhållande till målen (skr. 2003/04:110),

däribland målet om att antalet förtroendevalda skall öka. Regeringen

anförde bl.a. att ansvaret för att uppnå målet om fler förtroendevalda

på lokal nivå är något som framför allt åvilar kommuner och landsting

och de politiska partierna, men att regeringen har i uppgift att

kontinuerligt se över de förtroendevaldas villkor och att undanröja eventuella

hinder samt att bl.a. öka kunskapen om varför vissa individer fortsätter

att vara underrepresenterade.

Utskottets ställningstagande

Kommundemokratikommittén, som överlämnade sitt huvudbetänkande i maj

2001, genomförde flera undersökningar om förtroendevalda. Undersökningarna

omfattade bl.a. förtroendevaldas representativitet, rekryteringen av

förtroendevalda, erfarenhet av första tiden som ny förtroendevald,

tidsåtgång för kommunala förtroendeuppdrag och förtroendevaldas relation

till heltidspolitiker och tjänstemän. Utskottet ser i nuläget inget

behov av en sådan utredning som föreslås i motion 2004/05:K383 (mp).

Motionen avstyrks.

Vad gäller frågan om fritidspolitik som merit och statusen för

förtroendeuppdrag vill utskottet erinra om målet i demokratipolitiken om att

antalet förtroendevalda bör öka. Hur detta skall uppnås är dock främst

en fråga för kommuner och landsting och de politiska partierna. Mot

denna bakgrund avstyrker utskottet även motion 2004/05:K403 (s).

Frågor avseende val i kommunerna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner avseende dels ersättarsystemet i

kommunfullmäktige, dels val till nämndpresidier.

Motionerna

I motion 2004/05:K324 av Lars Wegendal m.fl. (s) föreslås ändrade regler

för antal ersättare i kommunfullmäktige. I motionen uppmärksammas att

antalet förtroendevalda under senare år har minskat och att antalet

avhopp inom lokalpolitiken har ökat. Mot bakgrund av denna utveckling

menar motionärerna att det gällande systemet för ersättare i kommunernas

fullmäktigeförsamlingar kan medföra problem. De anser att det inte finns

anledning att ha en övre gräns för antalet ersättare, men att det däremot

kan vara motiverat med ett minimiantal.

I motion 2004/05:K321 av Ulf Sjösten och Jeppe Johnsson (båda m) föreslås

att kommunallagens regler ändras på sådant sätt att minoriteten i en

kommunal nämnd garanteras plats i nämndens presidium. I motionen anförs

att nämndpresidier utses genom enkel majoritet, vilket innebär dels att

majoriteten i princip kan tillsätta samtliga presidieposter, dels att

majoriteten i händelse av två oppositionsriktningar kan välja vilken

opposition som skall få dessa uppdrag.

Gällande ordning

Ersättare för ledamöter i kommunfullmäktige

Enligt 5 kap. 1 § kommunallagen bestämmer fullmäktige hur många ledamöter

som fullmäktige skall ha. Antalet skall bestämmas till ett udda antal

och till minst ett visst antal beroende på antalet röstberättigade i

kommunen. Enligt 5 kap. 4 § bestämmer kommunfullmäktige det antal

ersättare som skall ligga till grund för tillämpningen av bestämmelserna

i 18 kap. 55 § vallagen (1997:157). Antalet skall utgöra en viss andel,

dock högst hälften av det antal platser som varje parti får i kommunen.

För partier med ett eller två mandat skall enligt nämnda bestämmelse

i vallagen alltid utses två ersättare.

Bestämmelser om förfarandet när ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige

avgår under en valperiod finns i 18 kap. 64-66 §§ vallagen. Om en ledamot

i kommunfullmäktige avgår i förtid skall den ersättare som står på tur

att inträda kallas in för tjänstgöring. Den nya ledamoten utses av

länsstyrelsen på anmälan av fullmäktiges ordförande. Finns det ingen

ersättare att kalla in skall länsstyrelsen göra en ny sammanräkning och

utse ny ledamot. Om en ersättare tas i anspråk på detta sätt eller avgår

som ersättare av någon annan orsak skall länsstyrelsen på anmälan av

fullmäktiges ordförande göra nya sammanräkningar och utse ytterligare

en ersättare för varje ledamot som berörs.

Val till nämnder och nämndpresidier

Enligt 6 kap. 9 § kommunallagen väljs ledamöter och ersättare i en nämnd

av fullmäktige till det antal som fullmäktige bestämmer. Enligt 6 kap.

15 § kommunallagen skall fullmäktige bland en nämnds ledamöter välja

en ordförande och en eller två vice ordförande (presidium).

Proportionella val kan endast förekomma i kommunala organ i de fall då

det finns särskilt lagstöd för detta och under de förutsättningar som

anges i lagen (Ingegärd Hilborn m.fl., Kommunallagen - Kommentarer och

praxis, 2001, s. 260). Av 5 kap. 46 § framgår att en minoritet i

fullmäktige har rätt att påfordra proportionella val av ledamöter och

ersättare i nämnder. Ett nämndpresidium är kommunalrättsligt sett inte

något kommunalt organ och kan därför inte heller väljas proportionellt.

I praktiken tillämpas dock den proportionella valmetoden sällan, utan

bestämmelserna i lagen utgör en väsentlig grund för de överenskommelser

som partierna regelmässigt träffar om hur mandaten skall fördelas

(Ingegärd Hilborn m.fl., a.a., s. 259). Ledamöter som valts i enlighet

med sådana överenskommelser är alltså valda enligt den vanliga

majoritetsvalmetoden.

I propositionen till den äldre kommunallagen (1977:179), som i här

berörda delar överensstämmer med den nuvarande, diskuterade departementschefen

olika former av majoritetsinslag i den kommunala styrelseordningen (prop.

1975/76:187 s. 262 f.). Han anförde därvid att frågan om minoritetens

arbetsförutsättningar var en huvudfråga. Om en minoritet skall kunna

föra en aktiv oppositionspolitik och utforma egna alternativa förslag

krävdes att den inte ställs helt utanför beredningen av ärendena.

Sannolikt, anförde departementschefen, är det lättare att tillgodose

minoritetens intressen om majoriteten och minoriteten har gemensam

beredning, och i många fall tycktes de gå till så att ordföranden och

vice ordföranden ingår i arbetsutskott som förebereder ärendena inför

sammanträdet. Det förekom emellertid även, uppmärksammade departementschefen,

att ordföranden ensam tillsammans med tjänstemännen förbereder

sammanträdena. Departementschefen ansåg att ärendeberedningen, hur den än

skedde, borde göra det möjligt för såväl majoritetens som minoritetens

ledamöter i en nämnd att i god tid före sammanträdet ta del av

beslutsunderlaget. Departementschefen framhöll att det måste finnas möjligheter

att utforma en styrelseordning som anpassas efter de lokala önskemålen

och avvisade av det skälet förslag om att minoriteten enligt lag skulle

tillförsäkras vice ordförandeposterna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill betona vikten av ett fungerande ersättarsystem i kommunerna.

Det är ur demokratisynpunkt av väsentlig betydelse att fullmäktigeförsamlingarna

återspeglar valresultatet inte bara direkt efter ett val, utan under

hela valperioden. Enligt de nu gällande reglerna skall för små partier

med endast ett mandat i fullmäktige alltid utses två ersättare. Därigenom

minskar risken att partiet blir utan representant. Vad som i det föregående

framförts föranleder enligt utskottets mening inte någon ändring av

reglerna för att säkra tillgången till ersättare i kommunerna. Motion

2004/05:K324 (s) avstyrks därför.

I varierande omfattning förekommer proportionell fördelning vid val

till nämndpresidier i kommunerna. Utskottet ser inte något behov av

ytterligare regler som ålägger kommunerna att anordna proportionella

val till nämndpresidier. Motion 2004/05:K321 (m) avstyrks således.

Återremiss

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om ändring av bestämmelser kring

minoritetsåterremiss.

Jämför reservation 3 (m, fp, kd, c, mp).

Motionen

I motion 2004/05:K435 av Torkild Strandberg (fp) föreslås en förändring

av kommunallagen avseende minoritetsåterremiss. Genom lagens nuvarande

utformning kan, anför motionären, den återremiss en minoritet får till

stånd göras betydelselös genom att majoriteten, genom ett beslut med

enkel majoritet, driver igenom en helt annan motivering till återremissen

än den som minoriteten avsett. Så har enligt motionären också skett på

senare tid, bl.a. i Region Skåne. Enligt motionären borde den som yrkar

på återremiss också ha möjlighet att påverka motiveringen.

Bakgrund

Gällande ordning

Enligt 5 kap. 36 § kommunallagen (1991:900) skall ett ärende i fullmäktige

bordläggas eller återremitteras om det begärs av minst en tredjedel av

de närvarande ledamöterna. Om ärendet tidigare bordlagts eller

återremitterats krävs dock enkel majoritet. Vidare krävs enkel majoritet för

bordläggning eller återremiss i fråga om val. Ett beslut om återremiss

skall motiveras.

Syftet med att beslut om återremiss skall motiveras är att klargöra vad

som ytterligare bör utredas för det beredande organet (prop. 2001/02:80

s. 144). Omfattningen av beredningsåtgärderna beslutas genom majoritetsbeslut.

Skälet för den ordningen är, enligt propositionen, att förhindra ren

obstruktion från minoriteten (s. 79). I den bedömning som därvid görs

är det möjligt att väga in kraven på att beslut skall kunna fattas inom

en rimlig tidsperiod. Det är också majoriteten som avgör när ärendet

kan anses vara tillräckligt berett för att åter behandlas i fullmäktige.

Tidigare behandling

Våren 2002 behandlade utskottet regeringens proposition 2001/02:80

Demokrati för det nya seklet och tillstyrkte därvid förslaget till den

nuvarande ordningen om återremiss (bet. 2001/02:KU14). Utskottet behandlade

även en följdmotion om att det är den minoritet som begär återremissen

som skall utforma motiven för återremissen. Utskottet ansåg att det

inte behövdes några föreskrifter av det slag som aktualiserades i

motionen. Motionen avstyrktes.

Utskottets ställningstagande

En återremiss innebär normalt att ärendet överlämnas för ytterligare

utredning till den nämnd som lagt förslaget. Sedan den 1 juli 2002 har

minoriteten i en fullmäktigeförsamling rätt att få till stånd återremiss.

Denna nya ordning kan bl.a. bidra till att fördjupa demokratin, motverka

kortsiktigt framhastade beslut och skapa större utrymme för samtal och

samråd. Ett beslut om återremiss skall motiveras. I det stora flertalet

fall är det självklart så att de som begärt återremissen också bör

formulera motiven för beslutet. Under speciella omständigheter, när syftet

med återremissen enbart är att obstruera fullmäktiges beslutsfattande,

kan det dock finnas skäl för majoriteten att formulera motiven, t.ex.

för att förhindra att återremissen medför en orimlig tidsutdräkt. Denna

möjlighet för majoriteten måste dock, enligt utskottets mening, nyttjas

med stor försiktighet i kommunerna och landstingen. Det bör endast vara

i undantagsfall som det finns skäl för majoriteten att besluta om andra

motiv än de som minoriteten har anfört. Utskottet utgår från att regeringen

följer utvecklingen och, om det anses erforderligt, återkommer till

riksdagen. Med det anförda avstyrker utskottet motion 2004/05:K435 (fp).

Kommuners inflytande i Europafrågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till bl.a. den gällande ordningen en

motion om kommuners inflytande i Europafrågor.

Motionen

I motion 2004/05:K451 av Åsa Lindestam (s) anförs att det bör utredas

hur kommuners och landstings inflytande och påverkan i Europafrågor kan

utvecklas och stärkas i förhållande till EU. I motionen anförs att de

beslut som i dag tas av EU i allt högre grad påverkar vad som sker i

kommuner och landsting.

Bakgrund

EU-nivå

Regionkommittén representerar regionala och lokala intressen i EU.

Kommittén fungerar som ett rådgivande organ till ministerrådet och

Europeiska kommissionen i frågor som direkt berör regioner och kommuner.

Den består av företrädare för regionala och lokala organ som valts

till ett regionalt eller lokalt organ eller som är politiskt ansvariga

inför en vald församling. Från Sverige deltar tolv kommun- och

landstingspolitiker i Regionkommitténs arbete. Bestämmelser om Regionkommittén

finns i artiklarna 263-265 i EG-fördraget.

I förslaget till nytt konstitutionellt fördrag får kommuner och regioner

en utvidgad roll. En nyhet är att Regionkommittén och Ekonomiska och

sociala kommittén även skall bistå Europaparlamentet med rådgivande

uppgifter. Vidare skall Regionkommittén vara behörig att väcka talan

vid Europeiska unionens domstol när det gäller en europeisk lagstiftningsakt

som enligt det konstitutionella fördraget inte kan antas utan att

kommittén har hörts (Ds. 2004:52 s. 153).

Förslaget till konstitutionellt fördrag ger även de nationella parlamenten

ökade möjligheter att påverka EU-politiken genom sina respektive regeringar

och direkt på EU-nivå. Bland annat föreslås att det införs en politisk

mekanism som ger de nationella parlamenten en direkt roll i kontrollen

av att subsidiaritetsprincipen efterlevs. Samtliga utkast till europeiska

lagstiftningsakter skall enligt förslaget motiveras med avseende på

subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Därtill kommer att

ett utkast till lagstiftningsakt skall ta hänsyn till att det ekonomiska

eller administrativa ansvar som vilar på t.ex. regionala eller lokala

myndigheter så långt som möjligt begränsas och står i proportion till

det mål som skall uppnås (s. 160-161).

Nationell nivå

Enligt 7 kap. 2 § regeringsformen skall vid beredningen av regeringsärenden

behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter.

I den omfattning som behövs skall tillfälle lämnas sammanslutningar

och enskilda att yttra sig.

I propositionen Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen (prop.

1994/95:19) underströks att remissförfarandet kommer att ha kvar sin

betydelsefulla roll i det svenska beredningsarbetet även när det gäller

ärenden inom EU-arbetet. I demokratipropositionen (prop. 2001/02:80)

aviserades att en kartläggning skulle göras av hur det svenska

remissförfarandet i dag används avseende frågor med EU-anknytning. I

demokratiskrivelsen (skr. 2003/04:110) anförde regeringen att en sådan

kartläggning kommer att inledas under 2004 och den kommer även att knytas

till ett bredare arbete kring remissförfarandet.

Konstitutionsutskottet granskade under hösten 2004 remissberedningen av

svenska ståndpunkter inför ministerrådets beslut om EG-direktiv (bet.

2004/05:KU10). Utskottet betonade därvid även remissberedning av

direktivförslag.

Riksdagskommittén har fått tilläggsdirektiv rörande riksdagens arbete

med EU-frågor. Kommittén skall bl.a. kartlägga och analysera konsekvenserna

för riksdagen av det nya konstitutionella fördraget både vad gäller

formella regler och sakligt innehåll. I detta sammanhang skall formerna

för hur riksdagen skall arbeta med den nya subsidiaritetsmekanismen

diskuteras (jfr bet. 2003/04:KUU1, rskr. 2003/04:57).

Utskottets ställningstagande

Inom EU representeras regionala och lokala intressen av Regionkommittén.

I förslaget till nytt konstitutionellt fördrag föreslås vissa ändringar

för att utvidga kommuners och regioners roll. Riksdagen kommer senare

att ta ställning till dessa förslag.

Vad gäller inflytande på den nationella nivån i EU-frågor kan här nämnas

att utskottet tidigare betonat remissförfarandets roll inför beslut i

EU. I den mån kommuner är berörda av ett förslag till beslut inom EU

utgår utskottet från att regeringen inbjuder även kommuner att yttra

sig.

Utskottet finner mot denna bakgrund ingen anledning att tillkännage för

regeringen vad som anförs i motion 2004/05:K451 (s). Motionen avstyrks.

Folkinitiativ till folkomröstning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden avseende folkinitiativ till

folkomröstning.

Jämför reservation 4 (mp).

Motionerna

Flera motioner tar upp frågan om folkinitiativ. I motion 2004/05:K369

av Kerstin Lundgren (c) föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att folkinitiativ skall behandlas

med förtur i översynen av regeringsformen. Av direktiven till den

kommitté som har i uppdrag att se över regeringsformen framgår att frågan

om kommunala folkomröstningar skall ingå i uppdraget. Enligt motionären

kan avsikten med detta aldrig vara att denna fråga skall behandlas som

en grundlagsfråga. Snarare är det ett sätt att ta hand om en fråga som

regeringens hantering gjort omöjlig. Motionären menar att det är utifrån

detta samt att riksdagen vid ett flertal tillfällen såväl kritiserat

regeringens handläggning som uttalat förväntningar i frågan som det är

rimligt att frågan hanteras med förtur av utredningen.

I motion 2004/05:K454 av Gustav Fridolin (mp) anförs att frågan om stärkt

folkinitiativ dels är tillräckligt utredd, dels inte hör hemma i

Grundlagsutredningen eftersom den regleras i kommunallagen. Till detta

kommer att frågan, enligt motionären, helt onödigt fördröjs med ännu

ett antal år i och med att den skall behandlas av Grundlagsutredningen.

I motionen föreslås att riksdagen genom ett tillkännagivande bekräftar

för regeringen sitt tidigare ställningstagande om obligatorisk folkomröstning

efter folkinitiativ på kommunal nivå (yrkande 1). Vidare föreslås ett

tillkännagivande om att frågan om kommunal folkomröstning efter

folkinitiativ lyfts ut ur den pågående författningsutredningen för att få

en självständig behandling (yrkande 2).

I motion 2004/05:K223 av Torsten Lindström (kd) föreslås att reglerna

om kommunala folkomröstningar ses över så att lokala folkomröstningar

blir lättare att genomföra och att utgången respekteras av såväl kommunerna

som regeringen. I motionen anförs att det finns flera exempel på hur

kommunledningar avslagit kommuninvånares initiativ till lokala

folkomröstningar enkom för att dessa inte passat den politiska inriktning

som kommunledningen företräder.

I motion 2004/05:K307 av Gunnar Andrén (fp) yrkande 3 anförs att det

behövs fler medborgarinitiativ. Möjligheterna till lokala och regionala

medborgarinitiativ bör utvecklas.

Bakgrund

Gällande ordning

Ett ärende om att i en viss fråga hålla folkomröstning i en kommun eller

ett landsting får väckas (genom s.k. folkinitiativ) av minst 5 % av de

kommun- eller landstingsmedlemmar som är röstberättigade enligt lagen

(1994:692) om kommunala folkomröstningar.

Tidigare behandling

Konstitutionsutskottet har flera gånger behandlat motioner om stärkt

folkinitiativ. I mars 2002 i samband med behandlingen av demokratipropositionen

och motioner (bet. 2001/02:KU14) noterade utskottet att regeringen avsåg

att återkomma i frågan vid beredningen av Kommundemokratikommitténs

betänkande Att tänka efter före - samråd i kommuner och landsting (SOU

2001:89). Utskottet uttalade därvid att beredningen bör syfta till att

lägga fram förslag för riksdagen med innebörd att folkomröstning skall

hållas om 10 % av de röstberättigade i kommunen respektive landstinget

begär det. Utskottet föreslog att riksdagen som sin mening skulle ge

regeringen det anförda till känna. Riksdagen följde utskottet (rskr.

2001/02:190).

Frågan berördes igen av riksdagen vid behandlingen av utskottets betänkande

2002/03:KU29 om regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens

skrivelser till regeringen (skr. 2002/03:75). Riksdagen biföll i juni

2003 en reservation (m, fp, kd, c, mp) vari beklagades att regeringen

ännu inte efterkommit riksdagens tillkännagivande om lokala folkomröstningar

samt uttalades att det var angeläget att snarast belysa denna viktiga

författningsfråga och att regeringen presenterar förslag i enlighet med

riksdagens beslut (rskr. 2002/03:208).

Hösten 2004 behandlade konstitutionsutskottet i betänkande 2003/04:KU3

motioner (kd, mp) om stärkt folkinitiativ. Utskottet avstyrkte motionerna

med hänvisning till den pågående beredningen av ärendet. Riksdagen följde

utskottets förslag till beslut med godkännande av motiveringen i en

reservation (m, fp, kd, c, mp), i vilken anfördes att det är ytterst

angeläget att regeringen snarast presenterar förslag i enlighet med

riksdagens beslut (rskr. 2003/04:33-34).

Våren 2004 behandlade utskottet en motion (c) om att riksdagen ånyo

borde tydliggöra för regeringen som sin mening att om 10 % av medborgarna

så kräver skall fullmäktige besluta om att anordna en rådgivande

folkomröstning. Motionen hade väckts med anledning av regeringens skrivelse

2003/04:110 Demokratipolitik, som också behandlades i betänkandet.

Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till att Justitiedepartementet

hade utarbetat ett förslag till nya bestämmelser om folkinitiativ och

att regeringen beredde frågan under våren. I skrivelsen anförde regeringen

att den avsåg att återkomma till riksdagen med sitt slutliga ställningstagande.

Utskottet utgick från att så skulle ske i enlighet med vad utskottet

tidigare uttalat avseende betydelsen av riksdagens tillkännagivande

till regeringen. Ingen reservation avgavs.

Grundlagsutredningen

Regeringen beslutade den 1 juli 2004 att tillsätta en parlamentarisk

kommitté för att göra en samlad översyn av regeringsformen (dir. 2004:96).

Kommittén har bl.a. i uppdrag att förutsättningslöst se över bestämmelserna

om folkomröstningar. I det ingår även att utreda kommunala folkomröstningar

och möjligheterna för medborgarna att genom folkinitiativ få till stånd

en folkomröstning.

Kommittén, som antagit namnet Grundlagsutredningen, skall redovisa sitt

uppdrag senast den 31 december 2008.

Utskottets ställningstagande

Grundlagsutredningen har bl.a. fått i uppdrag att förutsättningslöst se

över bestämmelserna om folkomröstningar, däribland frågan om folkinitiativ.

Med hänvisning till det avstyrker utskottet motionerna 2004/05:K369

(c), 2004/05:K454 (mp) yrkandena 1 och 2, 2004/05:K223 (kd) och

2004/05:K307 (fp) yrkande 3.

Folkomröstning om trängselskatt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om folkomröstning om trängselskatter med

hänvisning till att frågan om kommunala folkomröstningar är en kommunal

angelägenhet.

Motionen

I motion 2003/04:K225 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) yrkande 3

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

invånarna i Stockholms stad och län genom en länsgemensam folkomröstning

skall ges möjlighet att ta ställning till frågan om biltullar skall

införas eller inte i Stockholms stad. Att låta frågan om införandet av

biltullar avgöras av medborgarna och lokalt valda politiker i Stockholms

stad och län skulle, anför motionären, vara ett bra och mycket konkret

sätt att visa att det kommunala självstyret betyder något i verkligheten.

Gällande ordning

Enligt 3 kap. 9 § kommunallagen (1991:900) beslutar fullmäktige om

folkomröstning i kommunen eller landstinget.

Utskottets ställningstagande

Frågan om folkomröstning i en kommun eller ett landsting är inte en

statlig angelägenhet, utan beslutas av kommunens respektive landstingets

fullmäktige. Utskottet avstyrker motion 2003/04:K225 (m) yrkande 3.

Demokrati och IT

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till pågående arbete motionsyrkanden

om demokrati och IT.

Motionerna

I motion 2004/05:K285 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att

utveckla e-demokratin (yrkande 2). I motionen anförs att den nya

informationstekniken har fått stort genomslag i olika delar av samhället

men att dess fulla potential ännu knappast utnyttjas i politiska sammanhang.

Informationstekniken utgör enligt motionärerna ett värdefullt komplement

till de etablerade kanalerna för politiskt engagemang. De menar att

inte bara partierna utan också offentliga myndigheter och institutioner

måste ta till sig informationstekniken. Det kan göras genom att t.ex.

inte bara protokoll från kommunfullmäktiges sammanträden utan även

förberedande promemorior och partimotioner läggs ut på Internet. Det

handlar också om att använda Internet som ett kommunikationsmedel i en

opinionsbildnings- och beslutsfattandeprocess. Ett yrkande med samma

innebörd framförs i motion 2004/05:T466 av Christer Winbäck m.fl. (fp)

yrkande 18.

Bakgrund

Tidigare behandling

Våren 2004 behandlade utskottet i betänkande 2003/04:KU19 även motioner

om demokrati och IT. Utskottet avstyrkte motionerna med hänvisning till

pågående arbete. Utskottets m-, fp-, kd-, c- och mp-ledamöter reserverade

sig mot utskottets förslag till riksdagsbeslut. I en reservation föreslogs

ett tillkännagivande till regeringen om demokrati och IT. Kammaren biföll

reservationen (rskr. 2003/04:277).

Uppdrag att utreda användningen av IT i demokratiska beslutsprocesser

Regeringen

beslutade den 16 december 2004 att ge Örebro universitet i uppdrag att,

med riksdagens tillkännagivande som utgångspunkt, utreda användningen

av IT i demokratiska beslutsprocesser (dnr Ju2004/5731/D). I uppdraget

ingår även att utreda förekomsten av eventuella rättsliga och tekniska

hinder för användningen samt att föreslå möjliga åtgärder för att

undanröja dessa hinder. Inom ramen för uppdraget skall också lämnas förslag

till hur kommunala initiativ för att öka deltagandet i demokratiska

processer kan uppmuntras. Uppdraget skall redovisas till Justitiedepartementet

senast den 30 juni 2005.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att regeringen har vidtagit åtgärder med anledning

av riksdagens tillkännagivande om demokrati och IT. Ett uppdrag att

utreda användningen av IT i demokratiska processer har lagts ut och

skall redovisas senast i juni 2005. Utskottet förutsätter att regeringen

återkommer till riksdagen med anledning av det tidigare tillkännagivandet.

Motionerna 2004/05:K285 (fp) yrkande 2 och 2004/05:T466 (fp) yrkande

18 avstyrks.

Medborgarkontrakt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till pågående arbete motionsyrkanden

om medborgarkontrakt.

Jämför reservation 5 (fp, mp).

Motionerna

Motion 2004/05:K459 av Peter Eriksson m.fl. (mp) innehåller förslag om

stärkt medborgarmakt genom inrättande av medborgarkontrakt. I motionen

definieras medborgarkontrakt som en juridiskt icke-bindande avsiktsförklaring

mellan en offentlig organisation och medborgaren eller brukaren av en

offentlig tjänst. Ett medborgarkontrakt tydliggör, enligt motionärerna,

medborgarens rättigheter gentemot det offentliga. Det förbättrar

kvalitetsarbetet i offentlig verksamhet, stärker dialogen och förståelsen

mellan politiker, tjänstemän och medborgare och förbättrar arbetssituationen

för personalen i offentlig sektor. I arbetet med ett medborgarkontrakt

definieras genom en dialog mellan politiker, tjänstemän och medborgare

gemensamt vad som är god kvalitet, vad man kan förvänta sig av en

offentlig tjänst eller service och hur man kan få kompensation om något

går fel. För att införa medborgarkontrakt krävs, enligt motionärerna,

ett tydligt politiskt initiativ. De juridiska förutsättningarna och

konsekvenserna måste tydliggöras genom ny eller anpassad lagstiftning.

Däremot bör innehållet i regel inte specificeras på nationell nivå,

utan medborgarkontrakten måste få växa fram i den takt som de lokala

förutsättningarna medger. Även på nationell nivå är det viktigt, anser

motionärerna, att systemen får växa fram i den takt som olika verksamheter

medger. Enligt motionärernas mening är det nödvändigt med ett program

och en kraftsamling kring dessa frågor (yrkande 1). Statskontoret bör

tillsamman med Statens kvalitets- och kompetensråd få i uppdrag att ta

fram ett program som kraftsamlar kring stärkt medborgarmakt (yrkande 2).

I programmet kan bl.a. ingå att medborgarpaneler, där medborgarna kan

ge uttryck för åsikter, problem och fördelar, bör användas i offentlig

verksamhet i bred omfattning (yrkande 3). Slutligen bör staten ta

initiativ till en dialog med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet

kring hur medborgarnas makt och inflytande kan stärkas (yrkande 4).

I motion 2004/05:K351 av Anne-Marie Ekström m.fl. (fp) anförs att

införande av medborgarkontrakt är en åtgärd av flera för att skapa nytt

förtroende mellan medborgare och folkvalda. Motionärerna anser att

medborgarkontrakt bör införas på alla samhällsnivåer. De kan gälla

alltifrån hur utbetalningar från studiemedelssystemet skall ske till vad

som händer om matutdelningen till äldre uteblir. Införandet och

utarbetandet av reglerna bör göras i en dialog mellan medborgare och det

offentliga.

Bakgrund

Brukardialog

Regeringen redovisade i propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas

tjänst (prop. 1997/98:136) riktlinjer för och kraven på den framtida

statliga förvaltningen. Propositionen antogs av en enig riksdag (bet.

1997/98:KU:31, rskr. 1997/98:294-296).

Utifrån de riktlinjer som angavs i propositionen beslutade regeringen

2000 om ett flerårigt förvaltningspolitiskt handlingsprogram, En

förvaltning i demokratins tjänst - ett handlingsprogram (Justitiedepartementet

2000). I programmet presenterades dels de grundläggande värden och

förutsättningar som enligt propositionen är vägledande, dels regeringens

åtgärder för en långsiktig utveckling av förvaltningen. Bland regeringens

åtgärder för bättre service till medborgare och företag ingick bl.a. en

försöksverksamhet med servicedeklarationer i syfte att myndigheterna

öppet skall redovisa sina åtaganden vad gäller service samt skapa en

dialog med sina avnämare om hur servicen kan utvecklas.

Under 2001 påbörjades en försöksverksamhet med serviceåtagande och

servicedialog. Regeringen gav femton statliga myndigheter och sex

försäkringskassor i uppdrag att delta. I försöksverksamheten låg att

myndigheterna skulle utforma och offentliggöra ett serviceåtagande som

gav tydlig, relevant och förpliktande information om dess tjänsteutbud

och servicenivå, föra en servicedialog med användarna av tjänsterna

samt integrera användarnas synpunkter i verksamhetsutvecklingen (prop.

2002/03:1 utg.omr. 2 bil. 1 s. 13).

I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1 utg.omr. 2 avsnitt 5.5)

lämnade regeringen en redovisning av detta arbete till riksdagen.

Regeringen gjorde bedömningen att servicedialoger och serviceåtaganden är

effektiva arbetsmetoder för att få till stånd en medborgarorienterad

förvaltning och att arbetet bör fortsätta och även omfatta fler myndigheter

som har nära och omfattande kontakter med medborgare och företag.

Under 2004 hade Statens kvalitets- och kompetensråd i uppdrag att ge

efterfrågestyrt stöd till myndigheterna när det gäller deras arbete med

servicedialoger och serviceåtaganden (regleringsbrev 2003-12-18). Rådet

skulle utveckla en vägledning med gemensamma riktlinjer för arbetet

baserat på erfarenheterna från försöksverksamheten samt med utgångspunkt

i målen om en bättre service till medborgare och företag samt ökade

möjligheter till insyn och inflytande.

I februari 2005 presenterade rådet på sin hemsida den första versionen

av vägledningen på sin hemsida, Vägledning för brukardialoger - steg

till tjänsteutveckling (Version 1).1Under 2003 genomförde Statskontoret

en utvärdering av försöksverksamheten med servicedialoger och

serviceåtaganden (Statskontoret 2003:9). Statskontoret föreslog bl.a. att

termen brukardialoger skulle användas i stället för termen servicedialoger.

Rådet kommer att publicera nya versioner efter hand som vägledningens

innehåll och form utvecklas i samarbete med andra myndigheter.

Tidigare behandling

Utskottet har flera gånger behandlat motioner om medborgarkontrakt,

senast våren 2004 (bet. 2003/04:KU19). Utskottet vidhöll därvid sitt

tidigare ställningstagande att det inte fann det påkallat med ett

tillkännagivande till regeringen i frågan.

Utskottets ställningstagande

Inom ramen för det förvaltningspolitiska handlingsprogrammet har regeringen

initierat en försöksverksamhet med serviceåtagande och servicedialog.

Försöksverksamheten är numera avslutad, och regeringen har gett Statens

kvalitets- och kompetensråd i uppdrag att utveckla en vägledning baserat

på erfarenheterna från försöksverksamheten. Som framgått i det föregående

pågår för närvarande arbete med ta fram nya vägledningar. Utskottet ser

positivt på detta arbete, som bidrar till att utveckla förvaltningen ur

ett medborgarperspektiv och förbättra kvaliteten och effektiviteten i

myndigheternas verksamhet. Med hänvisning till det arbete som pågår

anser utskottet inte att ett tillkännagivande till regeringen om

medborgarkontrakt är påkallat. Motionerna 2004/05:K459 (mp) yrkandena 1-4

och 2004/05:K351 (fp) avstyrks således.

Det civila samhället och den sociala ekonomin

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till en aviserad utredning motionsyrkanden

om det civila samhället och den sociala ekonomin.

Jämför reservation 6 (c).

Motionen

I motion 2004/05:K323 av Kerstin Lundgren (c) föreslås att det bör

tillsättas en utredning om samverkan mellan det offentliga och det civila

samhället på alla samhällsnivåer (yrkande 4). Enligt motionären har

Sverige av tradition ett mycket starkt civilt samhälle, inte minst genom

det breda deltagandet i facklig verksamhet, engagemanget i idrottsrörelsen,

nykterhetsrörelsen och kyrklig verksamhet. Till detta skall läggas det

frivilliga engagemang som växt fram i tusentals utvecklingsgrupper runt

om i landet. Den starka civiliteten i Sverige har också, enligt motionären,

flera gånger framhållits av forskare som en viktig demokratisk arena,

men regeringen verkar inte vilja tillmäta det civila samhället någon

framträdande roll. Motionären anför att Centerpartiet vill återupprätta

det civila samhället både som en demokratisk och en social arena. Det

kan handla om så enkla saker som samförstånd mellan kommuner och

idrottsorganisationer om vem som skall göra vad, men också om att

fackföreningar,

liksom i Tyskland, skall kunna tillåtas ta ansvar för delar av den

sociala välfärden. Ansvarskommittén och Grundlagsutredningen bör därför

kompletteras med en motsvarande omfattande utredning om samverkan mellan

offentligt och civilt samhälle på alla samhällsnivåer.

I motionen föreslås också att det bör tillsättas en utredning om

förbättrade villkor för den sociala ekonomin (yrkande 5). Enligt motionären

erbjuder den sociala ekonomin i många fall möjligheter att förena

offentlig verksamhet med medborgar- eller brukarinflytande. Sociala företag

som är engagerade i skolan eller sjukvården fungerar som ett alternativ

både till offentliga och privata lösningar. Den föreslagna utredningen

bör bl.a. utreda hur den sociala ekonomin kan användas som ett komplement

till offentlig och privat sektor. Definitionen av vad som utgör sociala

företag bör härvidlag, enligt motionären, vara vidare än den som i dag

ofta görs. Ett led i utredningen bör vara att undersöka betydelsen av

sociala bokslut, dvs. redovisning av den sociala påverkan av företags

och myndigheters verksamheter.

Bakgrund

Folkrörelsepolitiken och den sociala ekonomin

I budgetpropositionen för 2005 redovisar regeringen inriktningen på den

s.k. folkrörelsepolitiken (prop. 2004/05:1 utg.omr. 17 avsnitt 7.5).

Enligt propositionen är den statliga folkrörelsepolitiken uppdelad i

två delar, en s.k. sektorsorienterad del och en mer generell och

sektorsövergripande del. Den sektorsorienterade folkrörelsepolitiken bedrivs

i stort sett inom samtliga politikområden på statsbudgeten - såsom inom

ungdomspolitiken, kulturpolitiken och miljöpolitiken - och omfattar

specifika frågor som rör olika typer av föreningar inom respektive sektor.

Flera av dessa föreningar erhåller också statliga bidrag, bl.a. för

sådan verksamhet som främjar de mål som är uppställda för respektive

politikområde. Den sektorsövergripande folkrörelsepolitiken behandlas

inom politikområdet Folkrörelsepolitik och är inriktad på att dels

stimulera och stödja människors organisering i föreningar och liknande

sammanslutningar, dels bidra till goda förutsättningar för dessa föreningar

att verka och bedriva verksamhet. Här hanteras generella frågor som rör

alla typer av folkrörelser och ideella föreningar, såsom den statliga

bidragsgivningen till föreningslivet.

Enligt propositionen är ett av syftena med den generella folkrörelsepolitiken

att skapa ett samlat synsätt och agerande från statens sida när det

gäller såväl relationer till folkrörelser och föreningar av olika slag

som villkor och förutsättningar för föreningslivets verksamhet. Ett

annat syfte är att synliggöra och lyfta fram den betydelse föreningslivet

har för den demokratiska infrastrukturen i vårt samhälle. I propositionen

anför regeringen att föreningslivet skapar och utvecklar särskilda

förutsättningar för den representativa demokratin bl.a. genom att

medlemmarna får träna sig i och bli vana vid att gemensamt argumentera,

värdera och fatta beslut. Sektorn organiserar också, enligt regeringen,

en mångfald av politiska, ekonomiska och sociala intressen.

Vidare anförs i propositionen att folkrörelsepolitiken också syftar

till att stödja och stärka den sociala ekonomin i samhället. Med social

ekonomi avses organiserad verksamhet som primärt har samhälleliga ändamål,

bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående

från den offentliga sektorn. Sådan verksamhet bedrivs i första hand i

föreningar, stiftelser och kooperativ. Verksamheterna har allmännytta

eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft. Grundläggande

för större delen av verksamheterna inom den sociala ekonomin är människors

vilja till ideella insatser. Folkrörelsepolitiken har därmed en stor

betydelse för hur förutsättningarna för aktörerna inom den sociala

ekonomin formas.

Det övergripande målet för den sektorsövergripande folkrörelsepolitiken

delas i budgetpropositionen in i följande fyra huvudområden:

generella frågor rörande villkor och förutsättningar för folkrörelser

och ideella föreningar,

generella frågor rörande bidrag till folkrörelser och ideella föreningar,

regeringens och dess förvaltningsmyndigheters dialog med föreningslivet,

samt

statistik, forskning och övrig kunskapsbildning om föreningslivet och

dess verksamhet.

I budgetpropositionen betonar regeringen kontinuerlig dialog mellan

föreningslivet och staten. Regeringen har tagit initiativ till att skapa

ett folkrörelseforum för dialog mellan regeringen och föreningslivet

(avsnitt 7.5). Enligt regeringen utgör forumet en viktig del i regeringens

kontinuerliga dialog med föreningslivet och olika aktörer inom den

sociala ekonomin. Det forum som genomfördes under 2003 bestod av en serie

tematiska seminarier och en tvådagarskonferens.

Folkrörelseforum

I budgetpropositionen för 2005 betonar regeringen betydelsen av det

forum, Folkrörelseforum, som inrättats för dialog mellan å ena sida

företrädare för regeringen och dess förvaltningsmyndigheter och å andra

sidan företrädare för föreningslivet och andra aktörer inom den sociala

ekonomin (prop. 2004/05:1 utg.omr. 17 avsnitt 7.5). Folkrörelseforumet

avser att behandla övergripande frågor, bl.a. sådana som rör den ideella

sektorns villkor och förutsättningar och sektorns möjligheter att utgöra

en samlad samhällsröst i för demokratin väsentliga frågor.

Inom ramen för forumet genomfördes 2003 en serie tematiska seminarier

och en större konferens. Ett genomgående tema för dessa seminarier var

att identifiera de faktorer som stimulerar respektive hindrar människors

organisering i olika typer av folkrörelser, föreningar och andra

medborgarsammanslutningar. Vid den efterföljande konferensen vidareutvecklades

de frågeställningar som hade diskuterats vid seminarierna.

I det fortsatta arbetet med forumet under hösten 2004 och under 2005

kommer, enligt propositionen, att föras en fördjupad diskussion kring

vissa av de frågeställningar som identifierats under den hittillsvarande

dialogen. Exempelvis kommer ett seminarium att anordnas under 2005 och

behandla den sociala ekonomin och dess möjligheter och förutsättningar.

Aviserad översyn av folkrörelsepolitiken

I budgetpropositionen för 2005 redovisade regeringen också att en

interdepartemental arbetsgrupp tillsattes i september 2001 med syfte att

samordna regeringens folkrörelsepolitik (prop. 2004/05:1 utg.omr. 17

avsnitt 7.5). Gruppens uppgifter har två huvudsakliga inriktningar:

dels att utgöra forum för samråd i frågor som rör föreningslivet och

den sociala ekonomin och på så sätt förbättra den gemensamma kunskapsbasen

om dessa frågor i statsförvaltningen, dels att följa upp vissa gemensamma

insatser på området. Arbetsgruppen har kunnat konstatera att det föreligger

behov av en översyn av den statliga folkrörelsepolitiken och de olika

insatser som görs riktade mot föreningslivet och den sociala ekonomin.

I budgetpropositionen anför regeringen att den därför inom kort avser

att låta en särskild utredare göra en sådan översyn.

Utskottets ställningstagande

Inom ramen för folkrörelsepolitiken pågår arbete för att bl.a. stimulera

och stödja människors organisering i föreningar och liknande sammanslutningar

och skapa goda förutsättningar för dessa föreningar att verka och bedriva

verksamhet. Vidare pågår arbete för att stödja och stärka den sociala

ekonomin i samhället. Regeringen har aviserat att en utredning skall

tillsättas med uppdrag att göra en översyn av den statliga folkrörelsepolitiken

och de olika insatser som görs riktade mot föreningslivet och den sociala

ekonomin. Med hänvisning till detta avstyrker utskottet motion 2004/05:K323

(c) yrkandena 4 och 5.

Kommunala bolag m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till gällande ordning motionsyrkanden

om kommunala bolag m.m.

Jämför reservation 7 (m, fp).

Motionerna

I motion 2004/05:K458 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) begärs att regeringen

lägger fram förslag som förhindrar att avgiftsfinansierade kommunala

bolag genom bidrag finansierar annan kommunal verksamhet som ligger

utanför bolagets egentliga verksamhetsområde (yrkande 3). Genom

koncernbildningars bidragsmöjlighet kan, enligt motionen, avgiftsfinansierade

verksamheter som egentligen borde styras av självkostnadsprincipen

leverera sina vinster till t.ex. olika kommunala evenemang.

I motionen anförs även att andra samarbetsformer än bolag mellan kommuner

och enskilda företag (med kommuner som minoritetsägare) bör granskas

med avseende på transparens och möjlighet att utkräva politiskt ansvar

(yrkande 7). Ett likadant yrkande finns i motion 2003/04:K415 av Karin

Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 6. Enligt motionen finns det flera exempel

på hur kommunala och privata intressen växer samman, såsom gemensamma

satsningar på utbildningsprojekt, byggande av idrottsanläggningar och

kulturanläggningar.

Motionärerna menar också att reglerna avseende kommunala bostadsbolags

sociala och arbetsmarknadsmässiga ansvar bör förtydligas (yrkande 8).

Ett visst kommunalt förfogande över bostäder - antingen genom eget ägande

eller genom avtal med enskilda fastighetsägare - är enligt motionärerna

nödvändigt av både sociala och arbetsmarknadspolitiska skäl, men tyvärr

finns det exempel på kommunala bostadsbolag som inte lever upp till

sitt ansvar på dessa områden.

Gällande ordning

Självkostnadsprincipen m.m.

Enligt 2 kap. 7 § kommunallagen får kommuner och landsting driva

näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla

allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen

eller landstinget. Kommuner och landsting får enligt 2 kap. 8 § genomföra

åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen eller landstinget.

Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas bara

om det finns synnerliga skäl för det.

I förarbetena framhölls att bestämmelsen inte ställer upp något absolut

vinstförbud (prop. 1990/91:117 s. 34). Bedömningen av i vilken mån en

kommunal verksamhet får generera överskott och hur detta används ligger

i stället inom ramen för tillämpningen av självkostnadsprincipen. Vad

den aktuella bestämmelsen uttrycker är att syftet i huvudsak inte får

vara att bereda vinst.

Vidare anförs i förarbetena att det inte finns någon klar skiljelinje

mellan vad man brukar kalla den kommunala sektorn och det som i dagligt

tal betecknas som näringslivet (s. 151 f.). Det uttalas att kommunerna

och landstingen har en helt oomtvistad rätt att engagera sig i en rad

verksamhetsgrenar som vanligen ses som en del av näringslivet. Sådana

verksamheter benämns ofta sedvanlig kommunal affärsverksamhet. Exempel

på sådan anses vara bostadsföretag, tvätterier, el-, gas- och värmeverk,

renhållningsverk, fryserier, saluhallar, parkeringsanläggningar, buss-

och spårvägsföretag, hamnar, flygplatser samt rörelser för att tillhandahålla

idrottsarenor och olika fritids- och nöjesanläggningar. Samtidigt,

uttalas det vidare, är det tydligt att det finns ett stort område av

näringslivet som är förbehållet den enskilda företagsamheten, det s.k.

egentliga näringslivet. Inom denna sektor får kommunerna och landstingen

inte driva verksamhet eller göra andra ingripanden annat än under mycket

speciella förhållanden. I princip gäller att kommuner och landsting

inom det egentliga näringslivet endast får vidta åtgärder som allmänt

främjar näringslivet i kommunen eller landstinget, t.ex. tillhandahålla

mark eller teknisk service till företagen. I förarbetena nämns även

exempel på när synnerliga skäl föreligger som tillåter kommunala

ingripanden av individuell natur.

Om synnerliga skäl skulle anses föreligga i ett enskilt fall måste också

EG:s regler om stöd till näringslivet beaktas. Dessa innehåller ett

principiellt förbud mot stöd som kan riskera att snedvrida konkurrensen

på den gemensamma marknaden.

Fullmäktiges inflytande i kommunala företag

Enligt 3 kap. 16 § kommunallagen får kommuner och landsting efter beslut

av fullmäktige lämna över vården av en kommunal angelägenhet, för vars

handhavanden särskild ordning inte föreskrivits, till ett aktiebolag,

ett handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell förening, en stiftelse

eller en enskild individ. Om så görs till ett aktiebolag där kommunen

eller landstinget innehar samtliga aktier skall, enligt 3 kap. 17 §,

fullmäktige fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten, utse

samtliga styrelseledamöter, se till att fullmäktige får ta ställning

innan sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet

eller annars av större vikt fattas. Detsamma gäller när kommunen ensam

eller landstinget ensamt bildar en stiftelse för en kommunal angelägenhet.

Fullmäktige skall också utse minst en lekmannarevisor i aktiebolag där

kommunen eller landstinget direkt eller indirekt innehar samtliga aktier.

Fullmäktige skall även utse minst en revisor i en sådan stiftelse som

nämnts ovan.

Innan vården av en kommunal angelägenhet lämnas över till ett bolag

eller en förening där kommunen eller landstinget bestämmer tillsammans

med någon annan skall, enligt 3 kap. 18 §, fullmäktige se till att den

juridiska personen blir bunden av de villkor som avses i 17 § i en

omfattning som är rimlig med hänsyn till andelsförhållandena, verksamhetens

art och omständigheterna i övrigt (första stycket). Detsamma gäller om

kommunen eller landstinget tillsammans med någon annan bildar en stiftelse

för en kommunal angelägenhet (andra stycket).

Innan en kommun eller ett landsting lämnar över vården av en kommunal

angelägenhet till någon annan än som avses i 3 kap. 17 och 18 §§ skall

fullmäktige se till att kommunen respektive landstinget tillförsäkras

en möjlighet att kontrollera och följa upp verksamheten

De nu gällande bestämmelserna, som beslutades av riksdagen våren 2002

(bet. 2001/02:KU14, rskr. 2001/02:KU190), innebar en ökning av fullmäktiges

möjlighet till inflytande i kommunala företag jämfört med de tidigare

bestämmelserna.

Insyn i kommunala bolag och entreprenader

Om allmänhetens rätt att ta del av handlingar hos kommunala företag

finns bestämmelser i 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100). Enligt denna

skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del

av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar också gälla handlingar

hos aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där

kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande.

Sådana bolag, föreningar och stiftelser skall vid tillämpningen av

sekretesslagen jämställas med myndighet.

Bolag eller föreningar där kommun eller landsting bestämmer tillsammans

med någon annan omfattas inte av 1 kap. 9 § sekretesslagen. Detsamma

gäller om kommunen eller landstinget tillsammans med någon annan bildar

en stiftelse. I dessa fall skall, enligt 3 kap. 18 § tredje stycket

kommunallagen, fullmäktige verka för att allmänheten skall ha rätt att

ta del av handlingar hos företaget enligt de grunder som gäller för

allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och

sekretesslagen.

Riksdagen beslutade våren 2002 om insyn i kommunala entreprenader (bet.

2001/02:KU14, rskr. 2001/02:KU190). Enligt 3 kap. 19 a § kommunallagen

skall, om en kommun eller ett landsting sluter avtal med någon annan än

som avses i 3 kap. 17 och 18 §§ om att denne skall utföra en kommunal

angelägenhet, kommunen eller landstinget beakta intresset av att genom

avtalet tillförsäkras information som gör det möjligt för allmänheten

att få insyn i hur angelägenheten utförs.

Kommunalt stöd till boende

Enligt lagen (1993:406) om kommunalt stöd till boendet får en kommun

lämna enskilda hushåll ekonomiskt stöd i syfte att minska deras kostnader

för att anskaffa eller inneha en permanentbostad.

Stöd till kommunens egna bostadsföretag är kompetensenligt enligt 2 kap.

1 § kommunallagen (RÅ 1997 ref. 47).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att i vilken mån kommunal verksamhet får generera

överskott och hur detta används ligger inom ramen för självkostnadsprincipen.

Något absolut vinstförbud föreligger inte. Vidare konstaterar utskottet

att fullmäktiges möjlighet till inflytande i kommunala företag och

allmänhetens möjlighet till insyn i kommunala entreprenader har ökat de

senaste åren till följd av ändringar i kommunallagen. Kommunerna får

också lämna enskilda hushåll ekonomiskt stöd i syfte att minska deras

kostnader för att anskaffa eller inneha en permanentbostad.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna

2004/05:K458 (fp) yrkandena 3, 7 och 8 samt 2003/04:K415 (fp) yrkande

6.

Förbud att verkställa kommunalt beslut

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till redan införda bestämmelser

motionsyrkanden om förbud att verkställa kommunalt beslut.

Jämför reservation 8 (m).

Motionen

I motion 2004/05:K360 av Bengt-Anders Johansson (m) begärs en utredning

om införandet av möjlighet för domstol att, i samband med att kommunalt

beslut upphävs, permanent förbjuda kommunen eller landstingen att

verkställa beslutet (yrkande 4) samt införa skadestånds- eller straffansvar

för kommunal nämnd eller befattningshavare om beslutet, trots förbudet,

verkställs (yrkande 5). Motionären föreslår även att regeringen skyndsamt

utreder en möjlighet att förelägga kommuner och landsting att vid vite

rätta sig efter domstols lagakraftvunna dom (yrkande 3). Enligt motionärens

mening förekommer det ofta att kommuner överskrider sin kompetens,

särskilt när det gäller näringsverksamhet. Vidare, anför motionären,

finns det inte laglig möjlighet att genomdriva ändring av ett beslut

som en domstol funnit olagligt, utan kommuner kan utan påföljder bortse

från beslutet och fortsätta sin olagliga verksamhet.

Gällande ordning

Bestämmelser om laglighetsprövning av kommunala beslut finns i 10 kap.

kommunallagen. Ett överklagat beslut skall enligt 8 § upphävas om det

inte har tillkommit i laga ordning, om beslutet hänför sig till något

som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget, om det organ

som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter eller om

beslutet strider mot lag eller annan författning.

När det gäller möjligheterna till sanktioner vid domstolstrots och

lagtrots av en kommun anförde konstitutionsutskottet i samband med

behandlingen av förslaget till ny kommunallag (prop. 1990/91:117, bet.

1990/91:KU38 s. 92) att det var angeläget att frågorna om ett sanktionssystem

fick sin lösning snarast och förordade att regeringen på lämpligt sätt

skulle bereda dessa frågor. Sedan den 1 juli 2002 finns nya bestämmelser

om kommunalt domstolstrots i kommunallagen. Ändringarna i kommunallagen

innebär att beslut om rättelse av ett redan verkställt beslut skall

meddelas utan oskäligt dröjsmål (10 kap. 15 §) och att ett beslut som

kan överklagas genom laglighetsprövning får verkställas innan det har

vunnit laga kraft om inte särskilda skäl talar emot det (10 kap. 14 a

§).

I propositionen anförde regeringen att det skulle medföra stora svårigheter

att i lagtext precisera de förutsättningar som i praxis anses gälla för

när omedelbar verkställighet skall kunna ske (prop. 2001/02:122 s. 18).

Regeringen förordade därför den allmänt hållna bestämmelsen som nu

gäller (10 kap. 14 a §) och som i huvudsak återspeglade den praxis som

tillämpades.

Vidare anförde regeringen att omedelbar verkställighet i regel inte bör

ske om det finns en realistisk möjlighet att det överklagade beslutet

kan komma att upphävas (s. 29). Om avgörandet medför allvarliga ingrepp

i den enskildes rättssfär är särskild försiktighet påkallad härvidlag.

I propositionen ansåg regeringen även att möjligheten till vitessanktioner

mot förtroendevalda inom området för laglighetsprövning inte borde

införas (s. 20). Kartläggning hade visat att det var ovanligt med

domstolstrots inom detta område. Regeringen anförde vidare att skadeverkningarna

vid domstolstrots för enskilda generellt sett inte var lika långtgående

här som inom exempelvis LSS-området. Det fanns enligt regeringens mening

därför inte tillräckligt starka skäl för så ingripande åtgärder som

vitessanktioner mot förtroendevalda. Det var regeringens förhoppning

att de ändringar som föreslagits i propositionen angående kommunala

besluts verkställbarhet och rättelse av sådana beslut skulle leda till

att antalet fall av domstolstrots minskade eller rent av upphörde.

Regeringen uttalade dock att den noggrant skulle följa upp vilka effekter

de i propositionen föreslagna åtgärderna mot kommunalt domstolstrots

fick. För det fall det skulle visa sig att åtgärderna inte utgjorde ett

sådant effektivt påtryckningsmedel som var avsikten skulle regeringen

återkomma i frågan.

Utskottets ställningstagande

Kartläggning har tidigare visat att det är ovanligt med domstolstrots

inom området för laglighetsprövning. De bestämmelser som infördes i

kommunallagen den 1 juli 2002 angående kommunala besluts verkställbarhet

och rättelse av sådana beslut förväntades leda till att antalet fall av

domstolstrots minskade eller rent av upphörde. Regeringen har aviserat

att den noggrant skall följa upp effekterna av de åtgärder som vidtagits

och vid behov återkomma i frågan. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet

motion 2004/05:K360 (m).

Lokala miljökrav

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande om möjlighet att ställa lokala

miljökrav med hänvisning till redan befintliga möjligheter.

Jämför reservation 9 (kd, c, mp).

Motionen

I motion 2004/05:MJ498 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkande 13 föreslås

att lagen ändras så att kommunernas befogenhet att ställa lokala miljökrav

på utsläpp i luften ökar. Enligt motionen visar Miljömålsrådets uppföljning

att minskningen av halterna av kväveoxid i luft har avstannat och att

det nu krävs kraftfulla åtgärder i framför allt städerna. Kommunerna

bör bl.a. ges möjlighet att ställa utsläppskrav inom olika delar av

kommunen. Exempelvis kan kravet vara att icke miljögodkända pannor skall

bytas ut.

Gällande ordning

Enligt 5 kap. 1 § miljöbalken får regeringen för vissa geografiska

områden eller för hela landet meddela föreskrifter om kvaliteten på mark,

vatten, luft eller miljön i övrigt, om det behövs för att varaktigt

skydda människors hälsa eller miljön eller för att avhjälpa skador på

eller olägenheter för människors hälsa eller miljön (miljökvalitetsnormer).

Regeringen får överlåta till en myndighet att meddela miljökvalitetsnormer

som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Myndigheter och kommuner skall säkerställa att de miljökvalitetsnormer

som meddelats enligt 1 § uppfylls när de prövar tillåtlighet, tillstånd,

godkännanden, dispenser och anmälningsärenden, utövar tillsyn eller

meddelar föreskrifter. Vid planering och planläggning skall kommuner

och myndigheter iaktta miljökvalitetsnormer (5 kap. 3 §).

Om det behövs för att en miljökvalitetsnorm skall kunna uppfyllas skall

regeringen eller den eller de myndigheter eller kommuner som regeringen

bestämmer upprätta ett förslag till åtgärdsprogram (5 kap. 4 §).

Åtgärdsprogrammet skall fastställas av regeringen eller den myndighet eller

kommun som regeringen bestämmer (5 kap. 5 §). Programmet får omfatta

all verksamhet och alla åtgärder som kan påverka möjligheten att uppfylla

föreskrivna miljökvalitetsnormer (5 kap. 6 §). Myndigheter och kommuner

skall inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt

åtgärdsprogrammet (5 kap. 8 §).

Exempel på lokala åtgärder för att kunna klara halterna för bl.a.

kväveoxid är skärpta krav på utsläpp i s.k. miljözoner. Andra exempel är

trafikplanering, trafikbegränsande åtgärder samt förbättrad kollektivtrafik

(jfr prop. 2004/05:1 utg.omr. 20 avsnitt 3.7.2.2).

Utskottets ställningstagande

Kommunernas medverkan i miljöarbetet har enligt utskottets mening stor

betydelse, bl.a. genom att säkerställa att de miljökvalitetsnormer som

meddelats uppnås. Utskottet anser att kommunerna har de befogenheter

som är nödvändiga härvidlag. Motion 2004/05:MJ498 (kd) yrkande 13

avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Demokratiexperiment, punkt 1 (c, mp)

av Kerstin Lundgren (c) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om demokratiexperiment. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2004/05:K323 yrkande 6 och 2004/05:K361.

Ställningstagande

Vi vill öka utrymmet för lokala demokratiexperiment, som inte utgår

från att slå samman kommuner. Sådana lokala demokratiexperiment skulle

bl.a. ge värdefull kunskap till Grundlagsutredningen inför ett slutbetänkande

2008. Det är dock angeläget att lokala demokratiexperiment inte blir

avhängiga av endast regeringens prioriteringar, utan att det sker genom

beslut bland kommunerna själva. På samma sätt måste det civila samhället

vara delaktigt i utformningen av experimenten. En tänkbar modell för

att fördela resurser till lokala demokratiexperiment är därför att låta

Svenska Kommunförbundet tillsammans med Folkrörelserådet fatta beslut

om hur resurserna skall fördelas.

Enligt vår mening bör regeringen skyndsamt återkomma till riksdagen med

förslag om hur staten både kan tillåta och ekonomiskt stödja

demokratiexperiment i landets kommuner i denna riktning. Med bifall till

motionerna 2004/05:K323 yrkande 6 och 2004/05:K361 bör detta ges regeringen

till känna.

2. Utredning om fritidspolitikers villkor, punkt 3 (mp)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om utredning om fritidspolitikers villkor. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:K383.

Ställningstagande

Fritidspolitikern har en särskilt viktig roll i demokratin. Han eller

hon, som huvudsakligen ägnar sig åt en annan sysselsättning än politik,

har familj och andra intressen, blir i den kommunala verkligheten

emellertid lätt gisslan hos heltidspolitiker och tjänstemän. För att

komma till rätta med detta problem har man i olika kommuner vidtagit

åtgärder, men dessa har dock inte varit tillräckliga. Enligt min mening

behövs därför en utredning som undersöker innehållet i fritidspolitikerns

uppdrag samt samspelet mellan fritidspolitiker respektive heltidspolitiker

och tjänstemän i syfte att tydliggöra innehållet i dessa uppdrag och

ansvarsfördelningen dem emellan. Med bifall till motion 2004/05:K383

bör riksdagen som sin mening ge regeringen detta till känna.

3. Återremiss, punkt 6 (m, fp, kd, c, mp)

av Göran Lennmarker (m), Tobias Krantz (fp), Henrik S Järrel (m),

Kerstin Lundgren (c), Gustav Fridolin (mp), Carl-Erik Skårman (m),

Liselott Hagberg (fp) och Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om återremiss. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:K435.

Ställningstagande

Sedan 2002 finns i 5 kap. 36 § kommunallagen en bestämmelse om att ett

ärende i kommunfullmäktige skall återremitteras om det begärs av minst

en tredjedel av de närvarande ledamöterna. Vidare stadgas att återremissen

skall motiveras.

Som lagen är utformad kan den återremiss en minoritet får till stånd

göras betydelselös genom att majoriteten, genom ett beslut med enkel

majoritet, driver igenom en helt annan motivering till återremissen än

den som minoriteten avsett. Motiveringen som åtföljer en återremiss bör

formuleras av dem som har begärt återremissen, dvs. av minoriteten när

det är fråga om en minoritetsåterremiss. Vi anser att regeringen bör

utreda frågan och sedan återkomma till riksdagen med eventuella förslag.

Med bifall till motion 2004/05:K435 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen detta till känna.

4. Folkinitiativ, punkt 8 (mp)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om folkinitiativ. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2004/05:K307 yrkande 3, 2004/05:K369 och 2004/05:K454 yrkandena

1 och 2 samt bifaller delvis motion 2004/05:K223.

Ställningstagande

Regeringen har under en längre tid haft riksdagens uppdrag att lägga

fram ett förslag kring bestämmelserna om folkinitiativ, som sedan 1994

regleras i kommunallagen. Konstitutionsutskottet har flera gånger

framfört kritik mot regeringen för att den har fördröjt hanteringen av

frågan. I juni 2004 meddelade regeringen att frågan skall utredas av

Grundlagsutredningen. Jag är kritisk mot detta dels för att ytterligare

utredning inte är nödvändig eftersom frågan redan har utretts, dels för

att den inte hör hemma i Grundlagsutredningen då den regleras i

kommunallagen. Till detta kommer att frågan, om den skall behandlas av

Grundlagsutredningen, kommer att fördröjas ytterligare.

5. Medborgarkontrakt, punkt 11 (fp, mp)

av Tobias Krantz (fp), Gustav Fridolin (mp) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om medborgarkontrakt. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2004/05:K351 och 2004/05:K459 yrkandena 1-4.

Ställningstagande

Enligt vår mening skall medborgaren stå i centrum för all offentlig

verksamhet. En starkare ställning för medborgaren som konsument av

offentligt finansierade välfärdstjänster uppnås i hög utsträckning genom

att skapa valfrihet mellan olika konkurrerande alternativ och en mångfald

i verksamheterna. Genom mångfald och valfrihet stärks medborgarnas

egenmakt och självständighet. Den offentliga servicen måste deklarera

vad man erbjuder medborgaren. Först när medborgarna vet vilken ambitionsnivå

en offentlig verksamhet bör hålla har de möjlighet att ställa krav och

utkräva ansvar.

Medborgarkontrakt är ett sätt att förtydliga och stärka medborgarens

inflytande och möjligheter att påverka service och tjänster. Ett

medborgarkontrakt tydliggör medborgarens rättigheter gentemot det offentliga.

Det förbättrar kvalitetsarbetet i offentlig verksamhet och stärker

dialogen och förståelsen mellan politiker, tjänstemän och medborgare.

I arbetet med ett medborgarkontrakt definieras genom en dialog mellan

politiker, tjänstemän och medborgare gemensamt vad som är god kvalitet,

vad man kan förvänta sig av en offentlig tjänst eller service och hur

man kan få kompensation om något går fel.

För att införa medborgarkontrakt krävs dock ett tydligt politiskt

initiativ. De juridiska förutsättningarna och konsekvenserna måste

tydliggöras genom ny eller anpassad lagstiftning. Däremot bör inte innehållet

specificeras på nationell nivå.

Enligt vår mening är det nödvändigt med ett särskilt program för stärkt

medborgarmakt och en kraftsamling kring dessa frågor. Arbetet bör ske

i enlighet med de principer som anges i motion 2004/05:K459.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen det anförda till känna.

6. Det civila samhället och den sociala ekonomin, punkt 12 (c)

av Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om det civila samhället och den sociala ekonomin.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:K323 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

Sverige har av tradition ett mycket starkt civilt samhälle, inte minst

genom det breda deltagandet i facklig verksamhet, engagemanget i

idrottsrörelsen, nykterhetsrörelsen och kyrklig verksamhet. Till detta

skall läggas det frivilliga engagemang som växt fram i tusentals

utvecklingsgrupper runt om i landet. Den starka civiliteten i Sverige har

också flera gånger framhållits av forskare som en viktig demokratisk

arena.

Regeringen verkar dock inte vilja tillmäta det civila samhället någon

framträdande roll. Centerpartiet vill återupprätta det civila samhället

både som en demokratisk och en social arena. Det kan handla om så enkla

saker som samförstånd mellan kommuner och idrottsorganisationer om vem

som skall göra vad, men också om att fackföreningar, liksom i Tyskland,

skall kunna tillåtas att ta ansvar för delar av den sociala välfärden.

Ansvarskommittén och Grundlagsutredningen bör därför kompletteras med

en motsvarande omfattande utredning om samverkan mellan offentligt och

civilt samhälle på alla samhällsnivåer.

Nära förknippat med det sociala samhället är den sociala ekonomin, dvs.

organiserade verksamheter som främst har samhälleliga mål och som är

fristående från den offentliga sektorn. Den sociala ekonomin erbjuder

i många fall möjligheter att förena offentlig verksamhet med medborgar-

eller brukarinflytande. Sociala företag som är engagerade i skolan eller

sjukvården fungerar som ett alternativ både till offentliga och privata

lösningar.

Enligt min mening bör det även tillsättas en utredning om förbättrade

villkor för den sociala ekonomin. Den bör bl.a. utreda hur den sociala

ekonomin kan användas som ett komplement till offentlig och privat sektor.

Ett led i utredningen bör vara att undersöka betydelsen av sociala

bokslut, dvs. redovisning av den sociala påverkan av företags och

myndigheters verksamheter.

Vad som anförts ovan bör med bifall till motion 2004/05:K323 yrkandena

4 och 5 ges regeringen till känna.

7. Kommunala bolag m.m., punkt 13 (m, fp)

av Göran Lennmarker (m), Tobias Krantz (fp), Henrik S Järrel (m),

Carl-Erik Skårman (m) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om kommunala bolag m.m. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:K415 yrkande 6 och 2004/05:K458 yrkandena 3, 7 och

8.

Ställningstagande

En grundläggande demokratisk princip är att offentlig verksamhet skall

drivas med full öppenhet och insyn för medborgare, politiker och medier.

Detta talar för att kommunal verksamhet skall bedrivas i förvaltningsform.

Så länge kommunala verksamheter fortsätter att bedrivas i bolagsform

finns dock skäl att se över hur dessa är ordnade och om de utövas i

enlighet med den kommunala kompetensen.

I flera kommuner har bildats koncerner där flera kommunala bolag ingår.

Det har visat sig att genom koncernbildningarnas bidragsmöjlighet kan

avgiftsfinansierade kommunala verksamheter, som egentligen borde styras

av självkostnadsprincipen, leverera sina vinster till t.ex. olika

kommunala evenemang och annat. I vissa större kommuner kan denna

smygbeskattning uppgå till hundratals miljoner kronor. Vi anser att riksdagen

bör uppdra åt regeringen att föreslå lagändringar som förhindrar att

avgiftsfinansierade kommunala verksamheter som drivs i bolagsform genom

bidrag kan bekosta verksamheter som inte har med bolagets egentliga

verksamhet att göra.

Vidare bör andra samarbetsformer än bolag mellan kommuner och enskilda

företag (med kommuner som minoritetsägare) granskas med avseende på

transparens och möjlighet att utkräva politiskt ansvar, och reglerna

avseende kommunala bostadsbolags sociala och arbetsmarknadsmässiga ansvar

bör förtydligas.

Vad som anförts ovan bör med bifall till motionerna 2003/04:K415 yrkande

6 och 2004/05:K458 yrkandena 3, 7 och 8 ges regeringen till känna.

8. Förbud att verkställa kommunalt beslut, punkt 14 (m)

av Göran Lennmarker (m), Henrik S Järrel (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om förbud att verkställa kommunalt beslut. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:K360 yrkandena 3-5.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör det tillsättas en utredning med uppgift att se

över vissa frågor avseende förbud att verkställa kommunala beslut. En

fråga som därvid bör ses över är införande av en möjlighet för domstol

att, i samband med att kommunalt beslut upphävs, permanent förbjuda

kommunen eller landstingen att verkställa beslutet samt införande av

skadestånds- eller straffansvar för kommunal nämnd eller befattningshavare

om beslutet, trots förbudet, verkställs. En annan fråga är införande av

en möjlighet att förelägga kommuner och landsting att vid vite rätta

sig efter domstols lagakraftvunna dom. Med bifall till motion 2004/05:K360

yrkandena 3-5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen detta till

känna.

9. Lokala miljökrav, punkt 15 (kd, c, mp)

av Kerstin Lundgren (c), Gustav Fridolin (mp) och Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om lokala miljökrav. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:MJ498 yrkande 13.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör kommunerna ges ökade befogenheter på miljöområdet.

Bland annat bör det bli möjligt för kommunerna att ta ut miljödifferentierade

trängselskatter, och de bör ges möjlighet att ställa utsläppskrav inom

olika delar av kommunen. Exempelvis kan kravet vara att icke miljögodkända

pannor skall bytas ut. Regeringen bör lägga fram förslag till lagändring

som ökar kommunernas befogenhet att ställa lokala miljökrav på utsläpp

till luften. Det bör, med bifall till motion 2004/05:MJ498 yrkande 13,

ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Kommuners inflytande i Europafrågor, punkt 7 (c)

Kerstin Lundgren (c) anför:

Centerpartiet värnar det lokala och regionala självstyret. Ett starkt

lokalt och regionalt självstyre uppstår dock inte av sig självt. Det

krävs en medveten politik för att utveckla och stärka självstyret - en

politik för självbestämmande enligt federalismens principer snarare än

anonym folksuveränitet och maktkoncentration. Jag har i annat sammanhang

framfört att det är dags att pröva tanken att komplettera riksdagens

direktvalda kammare med en regional representation, där kammaren och

den regionala representationen har olika sammansättning och delvis olika

uppgifter. Den nya kammaren skulle därvid bli ett forum för värnandet

av självstyret och trygga människors möjlighet att lokalt besluta om

sina egna angelägenheter. Detta kan uppnås genom att den direktvalda

kammaren kompletteras med att kommuner och regioner blir direkt

representerade i en regional representation för att där kunna bromsa

centraliseringstendenser.

Om det nya konstitutionella fördraget antas och riksdagen därmed ges

ett ökat inflytande i EU-frågor skulle en sådan andra kammare även

innebära ett indirekt inflytande för kommuner och regioner i dessa frågor.

2. Kommuners inflytande i Europafrågor, punkt 7 (mp)

Gustav Fridolin (mp) anför:

Innan ställning tas i frågan om att stärka kommunernas inflytande i

Europafrågor anser jag att man bör analysera konsekvenserna av

EU-medlemskapet för den svenska författningen med avseende bl.a. på risken

för en fortsatt federalistisk utveckling, möjligheterna till ansvarsutkrävande

och de svenska grundlagarnas förhållande till EG-rätten. Det är min

uppfattning att regeringsformen bör förändras så att de konstitutionella

spärrar som finns mot en fortsatt federalistisk utveckling av EU stärks.

Av regeringsformen bör också tydligare framgå att svensk grundlag är

överordnad på icke-delegerade områden samt att riksdagen suveränt tolkar

vilka dessa områden är.

3. Folkinitiativ, punkt 8 (kd, v, c)

Mats Einarsson (v), Kerstin Lundgren (c) och Helena Höij (kd) anför:

Vi

anser att reglerna för folkinitiativ till kommunal folkomröstning bör

ändras så att rådgivande folkomröstning skall genomföras om minst 10 %

av de röstberättigade kommuninvånarna begär det. Det finns dock skäl

för att folkomröstningsinstitutets utformning på olika politiska nivåer

bedöms i ett sammanhang och i relation till det demokratiska systemet

i övrigt. Det är därför rimligt att frågan behandlas av Grundlagsutredningen,

som själv får avgöra i vilken form och vid vilken tidpunkt ett betänkande

i denna sak bör presenteras. Något tillkännagivande bör därför inte nu

göras av riksdagen.

4. Medborgarkontrakt, punkt 11 (c)

Kerstin Lundgren (c) anför:

Samhället bygger på samverkan mellan enskilda människor som i grunden

slutit en form av samhällskontrakt med varandra - byggt på skyldigheter

och rättigheter. Enligt min mening skall medborgarens möjligheter stå

i centrum för all offentlig verksamhet - och då inte medborgaren reducerad

till enbart konsument. En starkare ställning för medborgaren uppnås i

hög utsträckning genom att man skapar valfrihet mellan olika konkurrerande

alternativ och en mångfald i verksamheter. Genom mångfald och valfrihet

stärks medborgarnas egenmakt och självständighet, och "klientförhållandet",

som ofta uppstår då medborgaren med ett behov av stöd hamnar i

beroendeställning till den som ger hjälpen, bryts. Egenmakten och

självständigheten stärks också genom att medborgarens rättigheter förtydligas.

Den offentliga verksamheten måste samtidigt bli mer genomsiktlig och

ansvarsfördelningen tydligare för att stärka medborgarnas möjlighet att

ställa krav och utkräva ansvar. Här pågår utredningar i särskild ordning.

Samhällskontrakt eller medborgarkontrakt kan vara ett sätt att förtydliga

och stärka medborgarens roll, inflytande och möjligheter att ta ansvar

och påverka offentliga tjänster. Här finns uppenbart mer att göra, men

ett tillkännagivande i enlighet med motionerna 2004/05:K351 och

2004/05:K459 yrkandena 1-4 avstyrks dock.

5. Det civila samhället och den sociala ekonomin, punkt 12 (kd)

Helena Höij (kd) anför:

Det civila samhället utgörs av sådana naturliga gemenskaper som familjer,

släkt, grannskap, företag, intresseföreningar, fackföreningar och

trossamfund. Detta sammanhållande nätverk kan inget samhälle vara utan.

Det skapar sociala band som leder till trygghet och ordnade förhållanden

för människor. Det bör ligga i alla offentliga institutioners intresse

att respektera det civila samhällets rättigheter och ge stöd i olika

former till alla goda krafter som arbetar för vårt gemensamma bästa.

Den ideella sektorn verkar i gränszonen mellan privat och offentlig

sektor. Under den borgerliga regeringen inleddes ett arbete för utveckling

av den ideella sektorn. Olika forsknings- och utredningsprojekt initierades,

och en beredning för utveckling av den ideella sektorn tillsattes.

Kristdemokraterna anser att det är viktigt att det arbete som påbörjades

i början av 1990-talet för att stödja och utveckla den ideella sektorn

återupptas. Det finns många frågor som behöver belysas för att utvecklingen

av den sociala ekonomin skall ske på ett sätt som berikar både den

offentliga och den privata sektorn. Sektoriseringen inom den kommunala

förvaltningen skapar problem, rollfördelningen mellan frivillig och

kommunal verksamhet behöver klargöras, ansvarsförhållanden i samband

med frivilliga insatser behöver utredas. Alla ökade möjligheter till

finansiering måste prövas. Eftersom regeringen aviserat en översyn av

den statliga folkrörelsepolitiken och de olika insatser som görs riktade

mot föreningslivet och den sociala ekonomin avstår jag nu från att

reservera mig.

6. Det civila samhället och den sociala ekonomin, punkt 12 (mp)

Gustav Fridolin (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna delar insikten om den sociala ekonomins viktiga

del av samhället. Det civila samhället kan möjliggöra ökad delaktighet

i välfärden och samhällsbygget. Vi arbetar på olika sätt för att öka

den sociala ekonomins avlastning av välfärden. Bland annat bereds ett

förslag om att öppna för en särskild bolagsform för bolag som inte delar

ut någon vinst till sina ägare. Med anledning av den och flera andra

pågående processer anser vi att det inte nu är nödvändigt att kräva

någon ytterliggare utredning jämte den som aviserats om den statliga

folkrörelsepolitiken.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:K225 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att invånarna i Stockholms stad och län genom en

länsgemensam folkomröstning skall ges möjlighet att ta ställning till

frågan om biltullar skall införas eller inte i Stockholms stad.

2003/04:K415 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att granska andra samarbetsformer än bolag mellan

kommuner och enskilda företag vad gäller frågor om transparens och

möjlighet att utkräva politiskt ansvar.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:K223 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att se över reglerna om kommunala folkomröstningar så att

lokala folkomröstningar blir lättare att genomföra och att utgången

respekteras såväl av kommunerna som av regeringen.

2004/05:K285 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utveckla e-demokratin.

2004/05:K307 av Gunnar Andrén (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av fler medborgarinitiativ.

2004/05:K321 av Ulf Sjösten och Jeppe Johnsson (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att utöka minoritetsskyddet i kommunallagen.

2004/05:K323 av Kerstin Lundgren m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en utredning om samverkan mellan det offentliga och

det civila samhället på alla samhällsnivåer.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en utredning av förbättrade villkor för den sociala

ekonomin.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ge möjlighet och ekonomiskt stöd för demokratiexperiment

i landets kommuner.

2004/05:K324 av Lars Wegendal m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökat antal ersättare i kommunernas fullmäktigeförsamlingar.

2004/05:K351

av Anne-Marie Ekström m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att införa ett medborgarkontrakt.

2004/05:K360 av Bengt-Anders Johansson (m):

3. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt utreder en möjlighet

att förelägga kommuner och landsting att vid vite rätta sig efter

domstols lagakraftvunna dom.

4. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt utreder vad i motionen

anförs om att införa en möjlighet för domstol att i samband med att

kommunalt beslut upphävs permanent förbjuda kommunen eller landstinget

att verkställa beslutet.

5. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt utreder vad i motionen

anförs om att införa skadestånds- och/eller straffansvar för kommunal

nämnd eller befattningshavare som trots förbudet verkställer beslutet.

2004/05:K361 av Annika Qarlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ge möjlighet och ekonomiskt stöd för demokratiexperiment

i landets kommuner.

2004/05:K369 av Kerstin Lundgren (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att folkinitiativ skall behandlas med förtur i översynen av

regeringsformen.

2004/05:K383 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en utredning som undersöker innehållet i

fritidspolitikerns uppdrag och samspelet mellan fritidspolitiker respektive

heltidspolitiker och tjänstemän.

2004/05:K401 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en översyn av lagen om kommunalt partistöd.

2004/05:K403 av Carin Lundberg och Lars Lilja (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om fritidspolitik som merit.

2004/05:K435 av Torkild Strandberg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förändring av kommunallagen avseende minoritetsåterremiss.

2004/05:K451 av Åsa Lindestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kommuners och regioners inflytande i Europafrågor.

2004/05:K454 av Gustav Fridolin (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att bekräfta riksdagens tidigare ställningstagande om

obligatorisk folkomröstning efter folkinitiativ på kommunal nivå.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som i sin mening vad i

motionen anförs om att frågan om kommunal folkomröstning efter folkinitiativ

bör lyftas ut ur den pågående författningsutredningen för att få en

självständig behandling.

2004/05:K458 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som förhindrar

att avgiftsfinansierade kommunala bolag genom bidrag finansierar annan

kommunal verksamhet som ligger utanför bolagets egentliga verksamhetsområde.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att granska andra samarbetsformer än bolag mellan

kommuner och enskilda företag vad gäller frågor som transparens och

möjlighet att utkräva politiskt ansvar.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att förtydliga kommunala bostadsbolags ansvar.

2004/05:K459 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av ett program för ökad medborgarmakt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ta fram ett program som kraftsamlar kring stärkt

medborgarmakt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av förslag på forum där medborgaren kan ge

uttryck för åsikter, problem och fördelar i offentlig verksamhet.

4. Riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en dialog med

Kommun- och Landstingsförbunden kring hur medborgarnas makt och inflytande

kan stärkas.

2004/05:T466 av Christer Winbäck m.fl. (fp):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utveckla e-demokratin.

2004/05:MJ498 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring

som, enligt vad som anförs i motionen, ökar kommunernas befogenhet att

ställa lokala miljökrav på utsläpp till luften.