Bet. 2004/05:KU32

Konstitutionsutskottets betänkande

2004/05:KU32

Trossamfund m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas tio motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 2004 som gäller begravningsverksamheten m.m., lagen om

trossamfund, religionsombudsman och åtgärder mot islamofobi.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå samtliga motioner. Till betänkandet

har fogats tre reservationer.

I ett särskilt betänkande (bet. 2004/05:KU19 Trossamfund m.m. - förenklad

ordning) behandlas ett antal motionsyrkanden som rör förslag som utskottet

har tagit ställning till och avstyrkt i tidigare motionsbetänkanden

under mandatperioden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Begravningsverksamheten m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K292 yrkandena 1-3, 2004/05:K325

och 2004/05:K436.

Reservation 1 (v)

2. Lagen om trossamfund

Riksdagen avslår motion 2004/05:K312 yrkande 1.

Reservation 2 (v, mp)

3. Religionsombudsman

Riksdagen avslår motion 2004/05:K316.

4. Åtgärder mot islamofobi

Riksdagen avslår motion 2004/05:K460 yrkandena 1, 2 och 4.

Reservation 3 (mp)

Stockholm den 22 mars 2005

På konstitutionsutskottets vägnar

Göran Lennmarker

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Lennmarker (m),

Göran Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Tobias Krantz (fp),

Pär Axel Sahlberg (s), Mats Einarsson (v), Inger Jarl Beck (s), Henrik

S Järrel (m), Anders Bengtsson (s), Kerstin Lundgren (c), Helene Petersson

(s), Nils Fredrik Aurelius (m), Billy Gustafsson (s), Gustav Fridolin

(mp), Karin Åström (s), Liselott Hagberg (fp) och Helena Höij (kd).

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlas tio motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 2004 som gäller begravningsverksamheten m.m., lagen om

trossamfund, religionsombudsman och åtgärder mot islamofobi.

I ett särskilt betänkande (bet. 2004/05:KU19 Trossamfund m.m. - förenklad

ordning) behandlas ett antal motionsyrkanden som rör förslag beträffande

begravningsverksamheten, förhållandet mellan staten och trossamfunden

samt statlig hjälp med uppbörden av avgifter till registrerade trossamfund

som utskottet har tagit ställning till och avstyrkt i tidigare

motionsbetänkanden under mandatperioden.

Utskottets överväganden

Begravningsverksamheten m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till tidigare ställningstagande att

riksdagen avslår en motion rörande hantering av aska efter en avliden.

Vidare avstyrker utskottet bifall till motioner om att det skall utses

borgerlig begravningsförrättare i varje kommun samt om att avskaffa

begreppet "borgerlig" i samband med vigsel och begravning.

Jämför reservation 1 (v).

Bakgrund

Begravningslagen (1990:1144) reglerar bara kremering och gravsättning.

Begravningsakten - den ceremoni under vilken de efterlevande och andra

skiljs från den döde - är inte rättsligen reglerad genom lagen. Den

avlidnes önskan skall dock vara vägledande i fråga om kremering och

gravsättning (5 kap. 1 §).

Enligt 5 kap. 5 § begravningslagen får stoft eller aska gravsättas bara

på allmän eller enskild begravningsplats. Regeringen får dock meddela

föreskrifter om att med askan får förfaras på något annat sätt. Beslut

i sådana ärenden meddelas av länsstyrelsen. Askan efter en avliden får,

enligt 30 § begravningsförordningen (1990:1147), strös ut på någon

annan plats än begravningsplats, om länsstyrelsen i det län där det är

meningen att askan skall strös ut ger tillstånd till det. Tillstånd får

meddelas bara om den plats där askan skall strös ut är lämplig för

ändamålet och om det är uppenbart att man kommer att hantera askan på

ett pietetsfullt sätt. Enligt 31 § samma förordning får askan efter en

avliden delas, om länsstyrelsen i det län där kremeringen har skett ger

tillstånd till det. Tillstånd får meddelas bara om

1. det finns synnerliga skäl för det,

2. en del av askan skall gravsättas utomlands och

3. det är uppenbart att man kommer att hantera askan på ett pietetsfullt

sätt.

Enligt 22 § förvaltningslagen får ett beslut överklagas av den som

beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas.

Länsstyrelsens beslut i frågor om utströende eller delning av aska får

enligt 11 kap. 7 § begravningslagen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om en

enskild överklagar länsstyrelsens beslut skall enligt 7 a §

förvaltningsprocesslagen (1971:291) länsstyrelsen vara den enskildes motpart

sedan handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen.

Behörig att förrätta vigsel är enligt 4 kap. 3 § äktenskapsbalken präst

i Svenska kyrkan, sådan präst eller annan befattningshavare i ett annat

trossamfund som har förordnande enligt bestämmelserna i lagen (1993:305)

om rätt att förrätta vigsel inom annat trossamfund än Svenska kyrkan,

lagfaren domare i tingsrätt, eller den som länsstyrelsen förordnat till

vigselförrättare. I 4 kap. äktenskapsbalken ges även vissa föreskrifter

om själva vigselförfarandet. Vigselakten skall äga rum i närvaro av

släktingar eller andra vittnen (1 §). Vid vigseln skall kvinnan och

mannen samtidigt vara närvarande. De skall var för sig på fråga av

vigselförrättaren ge till känna att de samtycker till äktenskapet.

Vigselförrättaren skall därefter förklara att de är makar (2 §). Vid vigsel

gäller enligt 6 § i övrigt

1. föreskrifterna i kyrkohandboken eller andra föreskrifter för Svenska

kyrkan, om vigseln förrättas av en präst i den kyrkan,

2. den ordning som gäller inom annat trossamfund, om vigseln förrättas

av en präst eller någon annan i ett sådant samfund,

3. föreskrifter som meddelas av regeringen för andra fall.

Regeringen har meddelat föreskrifter i ämnet i förordningen (1987:1019)

med närmare föreskrifter om vigsel som förrättas av domare eller särskilt

förordnad vigselförrättare. Begreppet borgerlig vigsel förekommer inte

i förordningens text.

Regeringen beslutade den 27 januari 2005 (dir. 2005:6) att tillkalla en

särskild utredare, biträdd av två referensgrupper, med uppgift att bl.

a. ta ställning till formerna för ingående av äktenskap. Utredaren skall

överväga om behörigheten för trossamfund att företräda det allmänna vid

ingående av äktenskap bör finnas kvar eller om äktenskap endast bör få

ingås civilt. Om utredaren anser att äktenskap även i fortsättningen

bör kunna ingås hos trossamfund, skall det övervägas om några förändringar

bör göras när det gäller denna behörighet. Utredaren skall, oavsett

sina ställningstaganden när det gäller trossamfunden, utreda formerna

för ingående av äktenskap civilt. En fråga för ingående av äktenskap i

civil ordning är, enligt direktiven, om det finns anledning att knyta

uppkomsten av ett äktenskap till något annat än en vigsel, t.ex. en

registrering. En annan fråga är vem som bör vara behörig att företräda

det allmänna. Vidare anförs att en möjlighet som skall prövas särskilt

är att uppgiften att företräda det allmänna ges till Skatteverket, som

redan i dag ansvarar för hindersprövningen före ingående av äktenskap

och som finns representerat i hela landet. Om utredaren anser att

länsstyrelsen liksom i dag bör förordna personer som företräder det

allmänna vid ingående av äktenskap, skall det utredas vad som bör gälla

beträffande dessa förordnanden, t.ex. när det gäller förutsättningarna

för ett förordnande, överklagande av länsstyrelsens beslut och ersättning

till vigselförrättare.

Utredaren skall föreslå de författningsändringar som bedöms vara behövliga

och redovisa uppdraget senast den 30 mars 2007.

Motionerna

I motion 2004/05:K292 av Owe Hellberg (v) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en

avlidens önskan i samband med en kremering och efterföljande askspridning

och anhörigas rätt att tillgodose en sådan önskan skall stärkas (yrkande

1), att endast anhöriga skall kunna överklaga länsstyrelsens beslut om

hur askan efter en avliden skall hanteras efter kremering (yrkande 2)

samt att 31 § begravningsförordningen förtydligas, så att anhörigas

önskan om att hantera askan vid gravsättning och spridning för vinden

får enhetlig tillämpning över landet (yrkande 3). Motionären anför bl.

a. att bestämmelserna om utströende och delning av aska tolkas olika

beroende på vilken länsstyrelse det gäller och hur kyrkan via krematoriet

hanterar sin rätt att överklaga beslutet.

I motion 2004/05:K325 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s) föreslås

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en lagändring för att utse borgerliga

begravningsförrättare.

Motionärerna menar att lagstiftningen bör ändras så att krav ställs på

att det i varje kommun utses minst en borgerlig begravningsförrättare.

I motion 2004/05:K436 av Laila Bjurling och Sonja Fransson (båda s)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om att ersätta ordet borgerlig med civil i samband

med vigsel och begravning. I motionen anförs att ordet borgerlig under

de senaste åren i det allmänna språkbruket har blivit alltmer intimt

förknippat med en politisk inriktning. Därför bör enligt motionen ordet

borgerlig ersättas med civil i samband med vigsel och begravning.

Tidigare behandling

Vid riksmötet 2001/02 avstyrkte utskottet (bet. 2001/02:KU9) en motion

om möjlighet att sprida askan efter en avliden betydligt friare än vad

som är möjligt enligt gällande regler. Utskottet uttalade att det är

viktigt att begravningar kan ske under former som uppfattas som värdiga.

I anslutning härtill anförde utskottet vidare bl.a. att svensk

lagstiftning möjliggör att begravningar och dithörande ceremonier kan

genomföras på sätt som uppfyller olika religioners och personers önskemål

i dessa hänseenden.

Utskottets ställningstagande

När det gäller frågor om hantering av aska efter en avliden vidhåller

utskottet sitt tidigare ställningstagande och avstyrker därmed bifall

till motion 2004/05:K292 (v) yrkandena 1-3.

I motion 2004/05:K325 (s) begärs att det skall utses borgerlig

begravningsförrättare i varje kommun. Vidare föreslås i motion 2004/05:K436

(s) att begreppet borgerlig avskaffas i samband med vigsel och begravning.

Beträffande vigselritualen konstaterar utskottet att begreppet borgerlig

inte förekommer i lag eller annan författning på området. Begravningsakten

är över huvud taget inte reglerad i lag eller annan författning. Utskottet,

som noterar att frågan om formerna för ingående av äktenskap för

närvarande utreds, anser därför att något initiativ från riksdagens sida

inte framstår som erforderligt med anledning av dessa motioner. Mot

bakgrund av vad som nu har anförts avstyrker utskottet således bifall

till motionerna.

Lagen om trossamfund

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande om en översyn av lagen om

trossamfund.

Jämför reservation 2 (v, mp).

Bakgrund

Lagen (1998:1593) om trossamfund, som trädde i kraft den 1 januari 2000,

har tillkommit som ett led i reformen med ändrade relationer mellan

staten och Svenska kyrkan. Lagen reglerar trossamfundens rättsliga

förhållanden. Genom lagen införs en ny associationsform, registrerat

trossamfund. Förutom föreskrifter som reglerar denna nya associationsform

innehåller lagen vissa allmänna bestämmelser som gäller alla trossamfund.

Med trossamfund avses i lagen en gemenskap för religiös verksamhet, i

vilken det ingår att anordna gudstjänst (2 §). Begreppet gudstjänst

innefattar också sammankomster för gemensam bön och meditation.

Kammarkollegiet är den myndighet som prövar frågor om registrering av

trossamfund. Ett beslut t.ex. om att vägra registrering kan överklagas

till allmän förvaltningsdomstol (se 17 §). För att kunna registreras

skall ett trossamfund ha antagit stadgar eller något motsvarande

grunddokument, varav trossamfundets ändamål framgår liksom hur det fattas

beslut i trossamfundets angelägenheter. Vidare skall trossamfundet ha

en styrelse eller något motsvarande organ. Trossamfundets namn måste ha

en viss särskiljningsförmåga, framför allt i förhållande till andra

trossamfund (se 7 §). Den s.k. hinderskatalogen i 10 § firmalagen

(1974:156) innebär bl.a. att ett trossamfund inte skall registreras om

namnet strider mot goda seder eller allmän ordning eller annars är

vilseledande. Att ett trossamfund består av olika delar som var för sig

har rättskapacitet hindrar inte att trossamfundet registreras. Även

självständiga organisatoriska delar av ett trossamfund får under vissa

förutsättningar registreras (se 13 §).

I proposition 1997/98:116, som legat till grund för lagen, anförde

regeringen som sin mening bl.a. att skäl saknades att befara att några

anmärkningsvärda eller oönskade effekter skulle uppstå på grund av

förslaget om att införa den nya associationsformen registrerat trossamfund.

I anslutning därtill uttalades vidare följande (s. 26).

Det är dock nödvändigt att starkt betona och klargöra att den verksamhet

som bedrivs av ett registrerat trossamfund inte genom registreringen

har sanktionerats av staten. Registreringen i sig innebär inte någon

kvalitetsstämpel på verksamheten. Det skall också erinras om att de

rättigheter som trossamfund har i dag enligt förslaget inte skall vara

knutna till den nya associationsformen (se avsnitt 5.1). Inte heller

några andra rättigheter är direkt kopplade till registreringen. En effekt

av registreringen är visserligen att det skall vara möjligt att få

statlig hjälp med att beräkna, debitera, redovisa och ta in avgifter

från dem som tillhör trossamfundet (se avsnitt 5.5). Regeringen skall

emellertid göra en prövning i varje enskilt fall innan ett registrerat

trossamfund beviljas sådan hjälp.

Motionen

I motion 2004/05:K312 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) föreslås att riksdagen

begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att göra en

översyn av lagen om trossamfund (yrkande 1). Motionärerna menar bl.a.

att registrering enligt lagen felaktigt kan uppfattas som ett godkännande

av presumtiva medlemmar på liknande sätt som legitimation inom hälso-

och sjukvården. En utvärdering och översyn av lagen skall enligt motionen

visa om den nu gällande ordningen för registrering medför så stora

fördelar för samhället och trossamfunden att det uppväger den eventuella

nackdelen med en vilseledande registrering av rörelser som marknadsför

sig under en religiös täckmantel.

Utskottets ställningstagande

I enlighet med vad som har anförts vid tillkomsten av lagen om trossamfund

vill utskottet understryka att den verksamhet som bedrivs av ett

registrerat trossamfund inte genom registreringen har sanktionerats av

staten. Registreringen innebär således inte i sig någon kvalitetsstämpel

på verksamheten. Utskottet kan inte se att skäl har framkommit att

ifrågasätta lagens konstruktion på denna punkt. Mot bakgrund av vad som

nu har anförts avstyrker utskottet bifall till motion 2004/05:K312 (v)

yrkande 1.

Religionsfriheten

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till tidigare ställningstagande att

riksdagen avslår en motion om inrättandet av en religionsombudsman.

Vidare föreslår utskottet att riksdagen avslår en motion om åtgärder

mot islamofobi.

Jämför reservation 3 (mp).

Motionerna

I motion 2004/05:K316 av Tuve Skånberg och Mikael Oscarsson (båda kd)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om inrättandet av en religionsombudsman. Motionärerna

anser att det finns tecken på att religionsfriheten återigen begränsas.

Enligt motionen bedöms Sverige i dag allmänt vara världens mest

sekulariserade land. Religiösa människor och grupper riskerar därför, i

högre grad än någon annan grupp, att mötas av oförståelse och diskriminering.

Kunskap om och förståelse för religiösa grupper riskerar att bli en

blind fläck såväl hos allmänhet som i offentlig maktutövning.

I motion 2004/05:K460 av Yvonne Ruwaida och Gustav Fridolin (båda mp)

föreslås att riksdagen begär att regeringen skall arbeta för att synliggöra

islamofobi och islamofobiska handlingar (yrkande 1). Motionärerna anser

att det bör upprättas system för att samla in information om religiös

och etnisk tillhörighet vid anmälningar om diskriminering. Insatser för

att förbättra det statistiska underlaget och forskningen gällande

muslimers situation i samhället bör också öka. Vidare föreslås att riksdagen

begär att regeringen skall försvara rättssäkerheten i "kriget mot

terrorism" (yrkande 2). Enligt motionen skall Sverige arbeta för att

terrorstämpling av organisationer och människor skall kunna överklagas

till Internationella brottsdomstolen och att grunderna för terrorstämplingen

skall redovisas. Vidare bör enligt motionen förbättringar ske i den

parlamentariska kontrollen och insynen i Säkerhetspolisens arbete.

Slutligen föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjligheten för muslimska föreningar

att delta i samhälle och beslutsfattande (yrkande 4). Motionärerna anser

att det bör införas möjligheter att ta en högskoleexamen som imam i

Sverige. Vidare bör enligt motionen stödet till de muslimska församlingarna

öka så att församlingarna har möjlighet att fylla en roll som brobyggare

mellan samhället och församlingsmedlemmarna.

Gällande regler m.m.

Bestämmelser om religionsfrihet

Enligt artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna

har envar rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam

eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion

eller tro genom undervisning, andaktsutövningar, gudstjänst och iakttagande

av religiösa sedvänjor. Religionsfriheten skyddas även genom artikel 18

i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter samt genom

artikel 9 i Europakonventionen.

Enligt 2 kap. 1 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det

allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet,

demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet. Dessa

friheter kan gemensamt betecknas som de positiva opinionsfriheterna.

Av dessa friheter är det endast religionsfriheten som inte kan begränsas

genom lag. Enligt 2 kap. 12 § regeringsformen får övriga positiva

opinionsfriheter begränsas i lag endast för att tillgodose ett ändamål

som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig

gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet och inte heller

sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen.

Begränsningar får ej göras enbart på grund av politisk, religiös,

kulturell eller annan sådan åskådning.

Som negativa opinionsfriheter betecknas det skydd som ges i bestämmelserna

i 2 kap. 2 § regeringsformen. Enligt denna paragraf är varje medborgare

gentemot det allmänna skyddad mot tvång att ge till känna åskådning i

politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Han är

därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att delta i sammankomst

för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring

eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan

sammanslutning för åskådning som avses i första meningen. Bestämmelserna

i 2 kap. 2 § fick sin nuvarande lydelse genom 1976 års reform då

grundlagsskyddet blev absolut. I den utredning som låg till grund för

propositionen, Medborgerliga fri- och rättigheter (SOU 1975:75), framhölls

att det inte torde behövas något stadgande som medger inskränkning i

religionsfriheten. I fråga om yttranden, mötesverksamhet och

föreningsverksamhet i religiöst hänseende avses reglerna om yttrande-, mötes-

och föreningsfriheten gälla. I vad begreppet religionsutövning går

härutöver avsågs definitionsmässigt gälla att de regler som eljest finns

för mänskligt handlande eller mänsklig underlåtenhet också gäller för

religiöst handlande etc. Något ingrepp enbart mot det senare får däremot

inte ske. Självfallet skulle det inte föreligga hinder mot att medlemmar

av vissa trossamfund befrias från värnplikt.

Internationella brottmålsdomstolen

Genom Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, som antogs den

17 juli 1998, har inrättats en permanent internationell domstol för

utredning och lagföring av folkmord, brott mot mänskligheten och

krigsförbrytelser. Enligt stadgan skall domstolen vara behörig att utreda

och lagföra folkmord och brott mot mänskligheten såväl vid väpnade

konflikter som i fredstid. Domstolen skall också vara behörig vid

krigsförbrytelser i både internationella och icke-internationella konflikter.

Insyn i Säkerhetspolisens verksamhet

Enligt 5 § polisdatalagen (1998:622) får uppgifter om en person inte

behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller

etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska

övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexuella läggning. Om

uppgifter om en person behandlas på annan grund får uppgifterna

kompletteras med sådana uppgifter av det nyss nämnda slaget, om det är

oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen.

Registernämnden skall granska Säkerhetspolisens behandling av uppgifter

enligt polisdatalagen, särskilt med avseende på 5 §. Detta följer av 1

§ tredje stycket förordningen (1996:730) med instruktion för Registernämnden.

Enligt 6 § i förordningen skall nämnden varje år före den 1 mars lämna

en berättelse till regeringen om sin verksamhet under det senaste

kalenderåret. Ledamöter utses enligt 13 § av regeringen för en bestämd

tid. Regeringen utser ordförande och vice ordförande. Förordnandena ges

för en bestämd tid.

Enligt 10 kap. 6 § andra stycket regeringsformen skall regeringen

fortlöpande hålla Utrikesnämnden underrättad om de utrikespolitiska

förhållanden som kan få betydelse för riket och överlägga med nämnden om

dessa så ofta det erfordras. I alla utrikesärenden av större vikt skall

regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, om det kan ske.

Utrikesnämnden består av talmannen samt nio andra ledamöter, som riksdagen

väljer inom sig; ordförande är kungen. Ledamöter och tjänstemän skall

"visa varsamhet" i fråga om vad de erfarit under mötena. Ordföranden

kan besluta om ovillkorlig tystnadsplikt. Företrädare för riksdagspartier

som är representerade i Utrikesnämnden samråder sålunda i nämnden med

regeringen, som utfärdar riktlinjer för Säkerhetspolisens verksamhet.

Rikspolisstyrelsens styrelse har till uppgift att tillse att dessa

riktlinjer följs och att årligen redovisa detta till regeringen, se 22

§ förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen.

Stöd till trossamfund

Statens stöd till trossamfunden regleras i två lagar och en förordning

- lagen (1998:1953) om trossamfund, lagen (1999:932) om stöd till

trossamfund samt förordningen (1999:974) om statsbidrag till trossamfund.

Stöd kan lämnas som statsbidrag och som statlig hjälp med avgifter till

registrerade trossamfund. Stödet skall bidra till att skapa förutsättningar

för trossamfunden att bedriva en aktiv och långsiktigt inriktad religiös

verksamhet i form av gudstjänst, själavård, undervisning och omsorg.

Statsbidrag får lämnas endast till ett trossamfund som

1. bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar

som samhället vilar på och

2. är stabilt och har egen livskraft.

Regeringen bestämmer vilka trossamfund som kan få statsbidrag. Regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter

om fördelning av statsbidrag. Vid fördelning av statsbidrag skall det

beaktas om trossamfundet får statlig hjälp med uppbörd av avgifter.

Bidrag till trossamfund lämnas i form av

1. organisationsbidrag,

2. verksamhetsbidrag och

3. projektbidrag.

Organisationsbidrag lämnas till trossamfund och församlingar för att de

skall kunna bedriva en aktiv och långsiktigt inriktad religiös verksamhet.

Organisationsbidrag får lämnas till lokal och central verksamhet. Bidrag

till lokal verksamhet får lämnas till församlingar för att de skall

kunna hålla gudstjänster, ge själavård samt bedriva undervisning och

omsorg.

Verksamhetsbidrag får lämnas till andlig vård inom sjukvården och till

sådan teologisk utbildning som anordnas vid

1. Johannelunds teologiska högskola,

2. Korteboskolans-SAM:s Missionsskola och Bibelinstitut,

3. Metodistkyrkans Nordiska Teologiska Seminarium,

4. Prästseminariet i Stockholms katolska stift,

5. Teologiska Högskolan, Stockholm och

6. Örebro missionsskola.

Projektbidrag får lämnas till församlingar som behöver bidraget för att

kunna hålla lokaler för religiös verksamhet (lokalbidrag). Projektbidrag

får också lämnas under högst tre år till ett trossamfund eller en

församling som huvudsakligen betjänar till landet invandrade trosbekännare

för att bygga upp en central eller lokal verksamhet. Vidare får

projektbidrag lämnas för utbildning och fortbildning av funktionärer i

trossamfund som saknar egna utbildningsinstitutioner i Sverige.

Det statliga stödet fördelas av Samarbetsnämnden för statsbidrag till

trossamfund. Av nämndens tillämpningsföreskrifter framgår att projektbidrag

får lämnas för utbildning av t.ex. präster, diakoner, imamer och rabbiner.

Bidraget förutsätter tjänst i Sverige efter utbildningen. Utbildningen

skall vara i nivå med utbildningen vid de teologiska högskolorna/seminarierna.

Bidrag utgår för att täcka del av kostnaderna för utbildningen.

Trossamfundet och/eller ifrågavarande student förutsätts bekosta en del av

utbildningen.

För närvarande omfattas 21 trossamfund och två samverkansorgan av

statsbidragssystemet och 7 trossamfund har beviljats avgiftshjälp. Bland

bidragsberättigade samverkansorgan återfinns Islamiska samarbetsrådet.

Detta framgår av uppgifter på Samarbetsnämndens för statsbidrag till

trossamfund hemsida (http://www.sst.a.se/).

Tidigare riksdagsbehandling

Vid riksmötet 2001/02 avstyrkte utskottet (bet. 2001/02:KU15) en motion

om inrättandet av en religionsombudsman. Utskottet anförde därvid som

sin mening att det kunde ifrågasättas om en sådan ombudsman skulle kunna

bidra med något utöver det som de religiösa samfunden själva arbetar

med. Utskottet var därför inte berett förorda att en religionsfrihetsombudsman

inrättas.

Vid riksmötet 2003/04 avstyrkte utbildningsutskottet (bet. 2003/04:UbU3)

en motion om en större utbildningssatsning mot antisemitism och islamofobi.

Utbildningsutskottet framhöll vikten av att motarbeta såväl antisemitism

som islamofobi, var de än förekommer i samhället. Vidare hänvisade

utskottet till att regeringen gjort ett flertal insatser för lärare och

annan skolpersonal. Därvid anförde utskottet följande (s. 35 f.).

Kompetensutveckling av skolledare, lärare, förvaltningschefer och

politiker i värdegrundsfrågor har genomförts. I augusti 2000 redovisade

Skolverket regeringsuppdraget att stödja och stimulera undervisningen

i nutidshistoria och granska hur undervisningen bedrevs. Granskningen

visade på brister. Regeringen tilldelade därför i juli 2001 Samtidshistoriska

institutet vid Södertörns högskola, Programmet för studier kring

Förintelsen och folkmord vid Uppsala universitet och Svenska Filminstitutet

sammanlagt 9,2 miljoner kronor för att utveckla kompetenshöjande kurser

för lärare och lärarstuderande samt material som stöd för undervisningen

i nutidshistoria. Lärarseminarier om Förintelsen har genomförts och en

mängd material tagits fram som lärarhandledningar, läromedel och

facklitteratur. Skolverkets uppdrag att utöva kvalitetskontroll genom

utvärdering, uppföljning och utbildningsinspektion har skärpts. I

utbildningsinspektionen ingår kvalitetsgranskning och tillsyn. Då sker

även granskning av och tillsyn över skolornas arbete med värdegrunden.

Den nya myndigheten Forum för levande historia har det senaste året

börjat sin verksamhet i Stockholm. På myndighetens webbsida konstateras

att antisemitismen är en del av den ideologiska familj som även innefattar

rasism, homofobi och islamofobi. De är alla likartade fenomen som måste

uppmärksammas. Två seminarier riktade till personal inom rättsväsendet

som särskilt arbetar med dessa frågor kommer också att genomföras. Forum

för levande historia har även inlett ett samarbete med BRÅ (Brottsförebyggande

rådet) kring en undersökning om ungdomars attityder, utsatthet och

delaktighet bland unga med fokus på rasism, antisemitism, homofobi och

islamofobi.

Domstolsverket har utarbetat en strategi för att säkerställa personalens

kunskap om brott med rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska

inslag. Enligt strategin är utbildningsinsatser för personalen inom

domstolsväsendet nödvändiga när det gäller bl.a. domstolarnas möten med

och attityder till etnisk och kulturell mångfald. Antisemitism och

islamofobi är inte uttryckligen nämnda i programmen för de olika

utbildningar som Domstolsverket har anordnat.

I samma betänkande avstyrkte utbildningsutskottet även en motion om

införande av imamutbildning i högskolan. Därvid hänvisade utskottet (s.

35) till att samma yrkande hade behandlats i betänkande 2002/03:UbU5

(s. 40) och att utskottet då hade avstyrkt yrkandet med hänvisning till

att den utveckling av det religionsvetenskapliga programmet som

motionärerna förordade är möjlig utan att riksdagen gör något tillkännagivande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande i fråga om inrättandet

av en religionsombudsman och avstyrker därmed bifall till motion

2004/05:K316 (kd).

När det gäller de åtgärder som föreslås i motion 2004/05:K460 (mp) vill

utskottet inledningsvis framhålla att det naturligtvis delar motionärernas

utgångspunkt att det är ytterst angeläget att motarbeta islamofobi, var

den än förekommer i samhället. Utskottet vill även slå fast vikten av

att Sverige i kampen mot terrorism agerar med iakttagande av de

rättssäkerhetskrav som följer av såväl svenska nationella bestämmelser som

Europakonventionen och andra internationella överenskommelser. Beträffande

behovet av stödinsatser för att synliggöra och förbättra muslimers

situation i det svenska samhället konstaterar utskottet att det har gjorts

ett flertal statliga insatser som i allt väsentligt har en sådan inriktning

som efterfrågas i motionen. Inte heller av andra skäl framstår något

initiativ från riksdagens sida med anledning av motionen som erforderligt.

Mot bakgrund av vad som nu har anförts avstyrker utskottet motionen.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Begravningsverksamheten m.m., punkt 1 (v)

av Mats Einarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om hantering av aska efter en avliden. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:K292 yrkandena 1-3 och avslår motionerna

2004/05:K325 och 2004/05:K436.

Ställningstagande

Jag anser att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram förslag

till ändringar i gällande lagstiftning som syftar dels till att öka

utrymmet för att tillgodose den avlidnes önskan vad gäller kremering

och efterföljande askspridning, dels till att stärka anhörigas rätt att

tillgodose den avlidnes önskan. Vidare anser jag att riksdagen skall

begära att regeringen lägger fram förslag som tydligt slår fast att

endast anhöriga skall kunna överklaga länsstyrelsens beslut om hur askan

efter en avliden skall hanteras efter kremering samt att bestämmelserna

i begravningsförordningen förtydligas så att dessa bestämmelser får en

enhetlig tillämpning över landet med avseende på anhörigas önskemål vad

gäller hanteringen av aska vid gravsättning och spridning för vinden.

2.

Lagen om trossamfund, punkt 2 (v, mp)

av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om översyn av lagen om trossamfund. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:K312 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att lagen om trossamfund bör utredas för att få klarhet i om

den nu gällande ordningen för registrering medför så stora fördelar för

samhället och trossamfunden att det uppväger den eventuella nackdelen

med en vilseledande registrering av rörelser som marknadsför sig under

en religiös täckmantel. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen

med förslag till åtgärder för att rätta till uppdagade missförhållanden.

Detta bör med bifall till motion 2004/05:K312 (v) yrkande 1 ges regeringen

till känna.

3. Åtgärder mot islamofobi, punkt 4 (mp)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om åtgärder mot islamofobi. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:K460 yrkande 2 och bifaller delvis motion

2004/05:K460 yrkandena 1 och 4.

Ställningstagande

Jag anser att regeringen bör arbeta för att synliggöra islamofobi och

islamofobiska handlingar. En översyn bör göras för att undersöka

möjligheterna att upprätta ett system för att samla in information som

behövs för att förbättra det statistiska underlaget och forskningen

gällande muslimers situation i samhället. Vidare anser jag att regeringen

hårdare än hittills skall försvara rättssäkerheten i "kriget mot terrorism"

genom att arbeta dels för att terrorstämpling av organisationer och

människor skall kunna överklagas till Internationella brottsdomstolen,

dels för att grunderna för terrorstämplingen skall redovisas. Vidare

bör enligt min mening förbättringar ske i den parlamentariska kontrollen

och insynen i Säkerhetspolisens arbete. Slutligen anser jag att

möjligheterna för muslimska föreningar att delta i samhälle och beslutsfattande

bör förbättras. Stödet till de muslimska församlingarna skall vara så

stort att de har en reell möjlighet att fylla en roll som brobyggare

mellan samhället och sina församlingsmedlemmar.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:K292 av Owe Hellberg (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en avlidens önskan i samband med en kremering och

efterföljande askspridning och anhörigas rätt att tillgodose en sådan

önskan skall stärkas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att endast anhöriga skall kunna överklaga länsstyrelsens

beslut om hur hanteringen av askan efter en avliden skall hanteras efter

kremering.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att 31 § begravningsförordningen förtydligas, så att

anhörigas önskan om att hantera askan vid gravsättning och spridning

för vinden får enhetlig tillämpning över landet.

2004/05:K312 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med

uppdrag att göra en översyn av lagen om trossamfund.

2004/05:K316 av Tuve Skånberg och Mikael Oscarsson (båda kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om inrättandet av en religionsombudsman.

2004/05:K325 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en lagändring för att utse borgerliga

begravningsförrättare.

2004/05:K436 av Laila Bjurling och Sonja Fransson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ersätta ordet borgerlig med civil i samband med vigsel

och begravning.

2004/05:K460 av Yvonne Ruwaida och Gustav Fridolin (båda mp):

1. Riksdagen begär att regeringen skall arbeta för att synliggöra

islamofobi och islamofobiska handlingar.

2. Riksdagen begär att regeringen skall försvara rättssäkerheten

i "kriget mot terrorism".

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om möjligheten för muslimska föreningar att delta i

samhälle och beslutsfattande.