Bet. 2004/05:LU14

Lagutskottets betänkande

2004/05:LU14

Äktenskap, partnerskap och samboende

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet drygt 60 motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden år 2004 som främst gäller lagstiftningen om

äktenskap, partnerskap och samboende.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden, i huvudsak med hänvisning

till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida samt pågående

utrednings- och beredningsarbete.

I betänkandet finns 15 reservationer och 3 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Äktenskap och partnerskap

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K287 yrkande 7, 2004/05:L208

yrkandena 1 och 2, 2004/05:L225, 2004/05:L226, 2004/05:L241, 2004/05:L254,

2004/05:L256, 2004/05:L262 yrkandena 1-3, 2004/05:L269, 2004/05:L273,

2004/05:L295 yrkandena 1 och 2, 2004/05:L362 yrkandena 3-6, 2004/05:L365,

2004/05:L370 yrkandena 1 och 2, 2004/05:U257 yrkandena 4 och 17-20

samt 2004/05:So604 yrkandena 2 och 3.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (kd)

2. Ersättning till vigsel- och registreringsförrättare

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L259, 2004/05:L342 och 2004/05:L358.

Reservation 3 (m, fp, kd, c)

3. Betänketid vid äktenskapsskillnad

Riksdagen avslår motion 2004/05:L275.

Reservation 4 (v)

4. Överklagande av dom

Riksdagen avslår motion 2004/05:L304.

Reservation 5 (v)

5. Förutsättningar för sambolagens tillämpning

Riksdagen avslår motion 2004/05:L237 yrkande 1.

Reservation 6 (m, fp, kd)

6. Följdändringar till den nya sambolagen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L237 yrkande 2 och 2004/05:L295

yrkande 3.

7. Översyn av samäganderättslagen

Riksdagen avslår motion 2004/05:L359.

Reservation 7 (m, fp, kd, c)

8. Jämkning av bodelning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju292 yrkande 13, 2004/05:Ju293

yrkande 22, 2004/05:Ju488 yrkande 7, 2004/05:L216, 2004/05:L248 yrkandena

4 och 8, 2004/05:L258, 2004/05:L302, 2004/05:L309, 2004/05:L321,

2004/05:L329, 2004/05:L338 yrkande 2, 2004/05:L345, 2004/05:L363 och

2004/05:L388.

9. Gemensamma lån m.m. vid bodelning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L301 och 2004/05:L338 yrkandena 6

och 7.

Reservation 8 (v, c)

Reservation 9 (kd)

10. Tidsfrist för bodelning

Riksdagen avslår motion 2004/05:L248 yrkande 7.

Reservation 10 (m, fp, kd, c)

11. Verkställighet av bodelning

Riksdagen avslår motion 2004/05:L248 yrkande 6.

Reservation 11 (fp, c)

12. Bodelningskostnader

Riksdagen avslår motion 2004/05:L248 yrkande 5.

Reservation 12 (m, fp, v, c)

13. Nordisk lagharmonisering

Riksdagen avslår motion 2004/05:L248 yrkande 1.

Reservation 13 (fp, c)

14. Egendomsförhållanden

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L238 och 2004/05:L248 yrkandena 2

och 3.

Reservation 14 (m, fp)

Reservation 15 (v)

Stockholm den 8 mars 2005

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne

Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Christina Nenes (s), Hillevi Larsson

(s), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene

Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Anneli Särnblad (s), Pia Nilsson

(s), Johan Löfstrand (s), Mia Franzén (fp), Ingemar Vänerlöv (kd), Ewa

Thalén Finné (m) och Johan Linander (c).

Utskottets överväganden

Äktenskap och partnerskap

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden med krav på ändringar i lagstiftningen

såvitt gäller äktenskap och partnerskap. Utskottet hänvisar främst till

det utredningsarbete som inletts avseende frågan om införande av en

könsneutral äktenskapslagstiftning. Jämför reservationerna 1 (m) och 2

(kd) samt särskilda yttrandena 1 (fp, c) och 2 (v).

Bakgrund

Den familjerättsliga lagstiftningen har varit föremål för en genomgripande

omarbetning under de senaste decennierna. Efter en lång rad av delreformer

på äktenskapsrättens område fattade riksdagen år 1987 beslut om att

giftermålsbalken skulle ersättas med en ny balk, äktenskapsbalken (prop.

1986/87:1, bet. LU18, rskr. 159). I samband med äktenskapsbalken antog

riksdagen lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem (sambolagen) och

senare samma år lagen (1987:813) om homosexuella sambor (prop. 1986/87:124,

bet. LU28, rskr. 350). Lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari

1988.

När det gäller homosexuella parförhållanden beslutade riksdagen år 1994

att anta ett inom lagutskottet utarbetat förslag till lagstiftning som

gör det möjligt för två personer av samma kön att registrera sitt

partnerskap (bet. 1993/94:LU28, rskr. 414). Registreringen innebär att de

flesta bestämmelser som gäller för äktenskap blir gällande också för

registrerade partnerskap. Lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap

(partnerskapslagen) trädde i kraft den 1 januari 1995. Ett registrerat

partnerskap har samma rättsverkningar som ett äktenskap med vissa

undantag som framgår av 3 kap. partnerskapslagen.

Vad gäller samboende beslutade riksdagen våren 2003 om införande av en

ny sambolag (2003:376) som gäller för både heterosexuella och homosexuella

samboförhållanden (prop. 2002/03:80, bet. LU19, rskr. 211). Lagstiftningen

trädde i kraft den 1 juli 2003. I huvudsak fördes den gamla lagstiftningens

regler över till den nya sambolagen.

En närmare redovisning av lagstiftningen om äktenskap och partnerskap

finns i lagutskottets betänkande 2003/04:LU22.

Motionerna

Grundläggande frågor som gäller lagstiftningen om äktenskap och partnerskap

behandlas i närmare tjugo motioner.

Göran Hägglund m.fl. (kd) begär i motion L370 ett tillkännagivande med

innebörden att samhället i opinionsbildning och lagstiftning skall

framhålla att en medveten vilja till stabil familjegemenskap bäst markeras

genom äktenskapet (yrkande 1). Enligt motionärerna är äktenskapet den

tryggaste juridiska formen för samlevnad mellan man och kvinna, en

samlevnadsform som också slår vakt om barnens rättigheter. Att olika

juridiska samlevnadsformer - äktenskap och partnerskap - har olika

benämningar och regleras i olika lagar är, enligt motionärerna, inte

diskriminerande.

I motion L208 vill Tobias Billström och Lars Lindblad (båda m) ha till

stånd tillkännagivanden som går ut på att regeringen skall tillsätta en

utredning med uppgift att se över konsekvenserna av att äktenskapsbalken

upphävs och ersätts med civilrättsliga avtal mellan makarna (yrkandena

1 och 2).

I ett flertal motioner förespråkas en ordning med en könsneutral

äktenskapsbalk. Sålunda begär Tasso Stafilidis m.fl. (v) i motion L262 att

regeringen skall lägga fram förslag som innebär att äktenskapsbalken

görs könsneutral och att partnerskapslagen som en följd därav avskaffas

(yrkandena 1 och 2). Liknande krav framställs i motionerna L295 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) (yrkandena 1 och 2), L362 av Tasso Stafilidis m.

fl. (v, fp, c, mp) (yrkande 3), L365 av Elisebeht Markström (s), U257

av Lars Ohly m.fl. (v) (yrkandena 17 och 18) och So604 av Kenneth

Johansson m.fl. (c) (yrkande 2).

Även i motionerna L254 av Sonja Fransson m.fl. (s) och L269 av Anders

Bengtsson m.fl. (s) anförs att regeringen bör lägga fram förslag till

ändring av äktenskapsbalken i syfte att möjliggöra för två personer

oavsett kön att ingå äktenskap. I dessa motioner begärs därutöver att

en ordning med s.k. civiläktenskap införs. Enligt motionärernas mening

bör en könsneutral äktenskapslagstiftning skilja den rättsliga delen av

äktenskapet från den religiösa, och äktenskapet bör således ingås genom

registrering vid en civil vigsel. De par som så önskar skall därutöver

kunna genomgå en religiös äktenskapsceremoni, utan juridisk betydelse.

Motionärerna pekar på att detta är en ordning som sedan länge råder i

många andra länder. Liknande krav framställs i motionerna L262 av Tasso

Stafilidis m.fl. (v) (yrkande 3) och L273 av Majléne Westerlund Panke

(s).

Som redan redovisats begärs i flera motioner att partnerskapslagen skall

avskaffas i samband med införande av en könsneutral äktenskapsbalk. I

andra motioner framställs önskemål om ändringar i partnerskapslagen.

Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, c, mp) begär i motion L362 ändringar i

lagstiftningen som innebär att ett registrerat partnerskap - så länge

partnerskapslagen kvarstår - fullt ut skall ha samma rättsverkningar

som ett äktenskap (yrkande 4). Enligt motionärerna bör samtliga undantag

som i dag gäller för registrerade partner, i förhållande till makar,

upphävas. I motion L226 begär Tasso Stafilidis m.fl. (v) att regeringen

skall lägga fram lagförslag som innebär att det införs en möjlighet

till dispens från den 18-årsgräns som gäller för registrering av

partnerskap. Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion U257 tillkännagivanden om

dels att regeringen i det nordiska samarbetet bör verka för att

förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap, adoption och förmynderskap skall gälla för registrerade

partner, dels att de s.k. anknytningsvillkoren i partnerskapslagen

avskaffas (yrkandena 4 och 19).

I motion L370 begär Göran Hägglund m.fl. (kd) ett tillkännagivande om

att den rätt homosexuella har att prövas som adoptivföräldrar skall

upphävas (yrkande 2).

Slutligen tas i ett antal motioner upp frågor som gäller vigsel och

partnerskapsregistrering.

I tre motioner, L225 av Tasso Stafilidis m.fl. (v), L362 av Tasso

Stafilidis m.fl. (v, fp, c, mp) (yrkande 5) och U257 av Lars Ohly m.fl.

(v) (yrkande 20), begärs att trossamfund efter tillstånd av Kammarkollegiet

skall ges rätt att förrätta registrering av partnerskap på samma villkor

som gäller för att förrätta vigsel. Motionärerna anser att de trossamfund

som så önskar bör kunna ges behörighet att förrätta registrering av

partnerskap.

Liknande synpunkter framförs även i motion L241 av Carina Hägg (s). I

sistnämnda motion framställs dessutom krav på att uppdraget som vigsel-

och registreringsförrättare skall sammanföras till ett uppdrag. Motsvarande

krav finns i motionerna L362 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, c, mp)

(yrkande 6) och So604 av Kenneth Johansson m.fl. (c) (yrkande 3).

I motion L256 av Margareta Pålsson (m) begärs ett tillkännagivande om

att den som får förrätta borgerlig vigsel eller partnerskapsregistrering

bör ges behörighet att göra det i hela landet.

Tobias Krantz m.fl. (fp) anser i motion K287 att nuvarande ordning som

innebär att vigselrätt för präster i Svenska kyrkan följer direkt av

äktenskapsbalken, medan vigselförrättare i övriga trossamfund är beroende

av Kammarkollegiets tillstånd, innebär en omotiverad särbehandling av

Svenska kyrkan. I motionen begärs ett tillkännagivande med innebörden

att Svenska kyrkan och andra trossamfund bör behandlas lika i detta

avseende (yrkande 7).

Tidigare ställningstaganden

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motionsyrkanden som

rör grundläggande frågor i lagstiftningen om äktenskap och partnerskap.

Under senare tid har frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning

varit föremål för särskild uppmärksamhet.

År 1987 avvisade regeringen, i propositionen med förslag till lag om

homosexuella sambor (prop. 1986/87:124), tanken på homosexuellt äktenskap

med hänvisning till de grundmurade värderingarna i samhället om äktenskapet

som en institution för familjebildningen mellan en man och en kvinna.

Utskottet delade då, i sitt av riksdagen godkända betänkande, regeringens

uppfattning och tillade att en lagstiftning som medger äktenskap för

två personer av samma kön skulle stå i strid med den allmänna uppfattningen

inom ett centralt livsområde (bet. 1986/87:LU28).

När utskottet senast, våren 2004, behandlade motionsyrkanden om könsneutral

äktenskapslagstiftning anförde utskottet att samhällets syn på homosexuella

och homosexuell samlevnad förändrats radikalt under de drygt 15 år som

gått sedan riksdagens ursprungliga ställningstagande till frågan om ett

homosexuellt äktenskap. Utskottet anförde vidare att det, enligt utskottets

mening, inte kan uteslutas att allmänhetens syn på dessa frågor också

genomgått betydande förändringar, och att detta antagande fick stöd av

gjorda opinionsundersökningar. Mot denna bakgrund ansåg utskottet att

tiden kunde anses mogen för att brett och förutsättningslöst utreda

frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Enligt utskottets

uppfattning borde lämpligen en parlamentariskt sammansatt utredning ges

detta uppdrag där olika aspekter på frågan ges en noggrann genomlysning.

Det fick ankomma på regeringen att tillkalla en sådan utredning och

utarbeta erforderliga direktiv. Efter förslag av utskottet gav riksdagen

regeringen detta till känna (bet. 2003/04:LU22, rskr. 200).

Övriga motionsyrkanden, som behandlade bl.a. krav på en ordning med s.

k. civiläktenskap, rätten att förrätta vigslar och partnerskapsregistreringar,

uppdragen som vigsel- och registreringsförrättare, behörigheten att

förrätta vigslar samt olika krav på ändringar i partnerskapslagen,

avstyrktes. Utskottet utgick från att regeringen i samband med utarbetandet

av direktiven till utredningen skulle komma att beakta vad som anförts

i dessa motioner i tillämpliga delar.

Därutöver kan nämnas att utskottet våren 2004 i samband med behandlingen

av regeringens proposition 2003/04:LU48 Åtgärder mot barnäktenskap och

tvångsäktenskap avstyrkte ett motionsyrkande med krav på att det bör

införas en möjlighet till dispens från 18-årsgränsen för registrering

av partnerskap. I avsaknad av närmare beredningsunderlag var utskottet

inte berett att i sak ta ställning till motionsspörsmålet. Utskottet

anförde att ställningstagandet inte innebar att frågan om dispens från

18-årsgränsen för registrering av partnerskap därmed en gång för alla

var avgjord. Utskottet förutsatte i stället att motionsspörsmålet kommer

att bli föremål för överväganden i andra sammanhang (bet. 2003/04:LU19).

Vidare avstyrkte utskottet i januari 2004 ett motionsyrkande om att

upphäva tidigare riksdagsbeslut om att registrerade partner inte skall

kunna prövas som adoptivföräldrar. Utskottet ansåg att den lagstiftning

som beslutades våren 2002 om partnerskap och adoption alltjämt skall

gälla (bet. 2003/04:LU11).

Pågående arbete

Regeringen beslutade den 27 januari 2005 att en särskild utredare,

biträdd av två referensgrupper - en med företrädare för riksdagspartierna

och en med företrädare för trossamfund - skall ta ställning till om par

av samma kön bör kunna ingå äktenskap (dir. 2005:6). Utredaren skall

hålla en nära kontakt med homosexuellas organisationer samt andra berörda.

Av direktiven följer sammanfattningsvis att utredaren skall göra en

grundlig analys av frågan om par av samma kön bör kunna ingå äktenskap

och redovisa samtliga skäl som talar för och emot detta. Vidare skall

utredaren ta ställning till formerna för ingående av äktenskap. Utredaren

skall överväga om behörigheten för trossamfund att företräda det allmänna

vid ingående av äktenskap bör finnas kvar eller om äktenskap endast bör

få ingås civilt. Om utredaren anser att äktenskap även i fortsättningen

bör kunna ingås hos trossamfund, skall det övervägas om några förändringar

bör göras när det gäller denna behörighet. Utredaren skall, oavsett

sina ställningstaganden när det gäller trossamfunden, utreda formerna

för ingående av äktenskap civilt. Om utredarens slutsats blir att

äktenskap bör kunna ingås av par av samma kön, bör detta enligt direktiven

få till följd att partnerskapslagen upphävs. Om utredaren kommer till

slutsatsen att äktenskap inte bör kunna ingås av par av samma kön, skall

utgångspunkten i stället vara att partnerskapet behålls. Det skall då

övervägas om förändringar bör göras när det gäller partnerskapet.

Uppdraget skall redovisas senast den 30 mars 2007. Det står utredaren

fritt att lämna särredovisningar i vissa frågor om det bedöms lämpligt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser med tillfredsställelse på att frågan om par av samma kön

bör kunna ingå äktenskap, och andra därmed sammanhängande frågor, nu

skall utredas. Som tidigare redovisats har utredningen fått ett omfattande

uppdrag. Utskottet konstaterar att samtliga nu aktuella motioner om

äktenskap och partnerskap behandlar frågeställningar som kommer att

aktualiseras inom ramen för utredningen. Det gäller såväl frågor om

äktenskapets ställning som frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning,

en ordning med s.k. civiläktenskap, rätten att förrätta vigsel och

partnerskapsregistrering och olika krav på ändringar i

partnerskapslagstiftningen.

Mot denna bakgrund saknas skäl för riksdagen att nu vidta någon åtgärd

med anledning av motionerna; i stället bör resultatet av det nyligen

inledda utredningsarbetet avvaktas.

Vad gäller motionerna L241, L362 yrkande 6 och So604 yrkande 3 delar

utskottet motionärernas uppfattning att uppdraget som vigsel- och

partnerskapsförrättare, efter förordnande av länsstyrelsen, skall göras

till ett gemensamt uppdrag. Såvitt utskottet erfarit planerar

Justitiedepartementet att i särskild ordning se över den frågan. Mot denna

bakgrund förutsätter utskottet att regeringen skyndsamt vidtar erforderliga

åtgärder utan något formellt tillkännagivande från riksdagens sida och

att de synpunkter som tas upp i nämnda motioner, och i motion L256,

beaktas inom ramen för detta arbete. När det gäller motion L256 kan

vidare noteras att det enligt nuvarande lagstiftning inte föreligger

något hinder mot ett förordnande av vigsel- eller registreringsförrättare

utan geografisk begränsning.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna K287

yrkande 7, L208 yrkandena 1 och 2, L225, L226, L241, L254, L256, L262

yrkandena 1-3, L269, L273, L295 yrkandena 1 och 2, L362 yrkandena 3-6,

L365, L370 yrkandena 1 och 2, U257 yrkandena 4 och 17-20 samt So604

yrkandena 2 och 3.

Ersättning till vigsel- och registreringsförrättare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner som gäller ersättningen till vigsel- och

registreringsförrättare. Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete.

Jämför reservation 3 (m, fp, kd, c) och särskilt yttrande 3 (v).

Bakgrund

Av förordningen (1987:1019) med närmare föreskrifter om vigsel som

förrättas av domare eller särskilt förordnad vigselförrättare framgår

att vigselförrättare som har förordnats av länsstyrelsen har rätt till

ersättning med 110 kr för varje vigsel som han eller hon förrättat. Har

vigselförrättaren samma dag förrättat mer än en vigsel utgör dock

ersättningen 30 kr för varje vigsel utöver den första. Enligt förordningen

(1994:1341) om registrering av partnerskap är ersättningen densamma för

registreringsförrättare. - Ersättningsnivåerna har varit oförändrade

sedan år 1988.

Motionerna

I motion L259 av Carina Hägg (s) begärs ett tillkännagivande om att

nivåerna för ersättning till förrättare av vigsel och registrerat

partnerskap bör justeras uppåt. Liknande krav framställs i motionerna

L342 av Mats Berglind (s) och L358 av Yvonne Andersson m.fl. (kd).

Tidigare ställningstaganden

Motsvarande motionsyrkanden har vid flera tidigare tillfällen behandlats

av utskottet. Våren 2002 förutsatte utskottet att ett pågående

beredningsarbete med frågan inom Regeringskansliet snarast skulle komma att

leda till att ersättningen höjs till en rimlig nivå. Något formellt

tillkännagivande härom ansågs inte erforderligt (bet. 2001/02:LU8).

Riksdagen följde utskottet.

När frågan senast behandlades, våren 2004, ansåg utskottet alltjämt att

ersättningsnivåerna för vigselförrättare och partnerskapsförrättare bör

höjas till en rimligare nivå. Utskottet förutsatte att regeringen löser

frågorna med ersättningsnivåerna för vigsel- och registreringsförrättare

och föreslog i sitt av riksdagen godkända betänkande att då aktuella

motionsyrkanden skulle avslås (bet. 2003/04:LU22).

Pågående arbete

I direktiven till den särskilde utredare som skall ta ställning till

frågan om könsneutral äktenskapslagstiftning m.m. (dir. 2005:6) tas

frågan om ersättning till vigsel- och registreringsförrättare upp. Om

utredaren anser att länsstyrelsen liksom i dag bör förordna personer

som företräder det allmänna vid ingående av äktenskap, skall det utredas

vad som bör gälla beträffande dessa förordnanden, t.ex. när det gäller

ersättning till vigselförrättare.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att frågan om ersättning till vigselförrättare

och registreringsförrättare kommer att bli föremål för behandling inom

ramen för den nyligen tillsatta utredningen. Enligt utskottets mening

finns det inte anledning för riksdagen att föregripa det arbetet, och

utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motionerna L259, L342

och L358.

Betänketid vid äktenskapsskillnad

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion med krav på avskaffande av betänketiden vid

äktenskapsskillnad. Utskottet hänvisar till riksdagens tidigare

ställningstaganden. Jämför reservation 4 (v).

Bakgrund

Enligt gällande regler skall äktenskapsskillnad föregås av betänketid

om båda makarna begär det eller om någon av dem varaktigt bor tillsammans

med eget barn under 16 år som står under den makens vårdnad (5 kap. 1 §

äktenskapsbalken). Vill bara en av makarna att äktenskapet skall upplösas,

har den maken rätt till äktenskapsskillnad endast efter betänketid

(5 kap. 2 § äktenskapsbalken). Har betänketiden löpt under minst sex

månader, skall dom på äktenskapsskillnad meddelas om någon av makarna

då framställer ett särskilt yrkande om det (5 kap. 3 § äktenskapsbalken).

I fall då makarna lever åtskilda sedan minst två år har var och en av

dem rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid (5 kap. 4

§ äktenskapsbalken). Också i vissa andra speciella fall har makarna

rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid (5 kap. 5 §

äktenskapsbalken).

Motionen

I motion L275 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) anför motionärerna att

bestämmelserna om betänketid vid äktenskapsskillnad utsätter människor

för ett onödigt lidande. Betänketiden drar ut på processen och människor

tvingas stanna kvar i oönskade relationer. Motionärerna anser att det

är stötande att t.ex. kvinnor som utsätts för våld i hemmet tvingas

avvakta betänketiden innan ett destruktivt äktenskap kan avslutas. Enligt

motionärernas mening överensstämmer inte reglerna om betänketid med

synen på makarna som i övrigt ansvarstagande individer, och tiden är nu

mogen att låta människor skilja sig utan att det ställs krav på betänketid.

Motionärerna begär att regeringen lägger fram lagförslag i enlighet

härmed.

Tidigare ställningstaganden

Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen avstyrkt motionsyrkanden

med krav på längre betänketid vid äktenskapsskillnad med motiveringen

att den nuvarande betänketidens längd på minst sex månader är väl avvägd

(se bet. 2001/02:LU8). Riksdagen har följt utskottet.

Våren 2004 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande motsvarande det nu

aktuella yrkandet. Utskottet ansåg alltjämt att en betänketid på sex

månader är väl avvägd och var inte berett att föreslå ett avskaffande

av betänketiden (bet. 2003/04:LU22).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och anser att riksdagen

bör avslå motion L275.

Överklagande av dom

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion med krav på att möjligheten att överklaga en

dom på äktenskapsskillnad respektive upplösning av partnerskap tas bort.

Jämför reservation 5 (v).

Bakgrund

Enligt 49 kap. 1 § rättegångsbalken gäller som huvudregel att en tingsrätts

dom får överklagas. Motsvarande gäller enligt 54 kap. 1 § rättegångsbalken

i fråga om överklagande av en hovrätts dom. För att Högsta domstolen

skall pröva en hovrätts dom krävs enligt 54 kap. 9 § rättegångsbalken

prövningstillstånd.

Motionen

Tasso Stafilidis m.fl. (v) anser i motion L304 att överklaganderätten

bör tas bort vid dom på äktenskapsskillnad respektive upplösning av

registrerat partnerskap. Motionärerna begär att regeringen skall lägga

fram förslag till lagändringar i enlighet härmed.

Tidigare ställningstaganden

Utskottet har tidigare avstyrkt motsvarande motionsyrkanden, senast

våren 2004 (bet. 2003/04:LU22). Utskottet har hänvisat till att resultatet

av pågående beredningsarbete med anledning av departementspromemorian

(Ds 2001:36) Hovrättsprocessen i framtiden bör avvaktas.

Pågående arbete

Som ett resultat av ovan nämnda beredningsarbete har regeringen den

3 februari 2005 överlämnat en lagrådsremiss om reformering av processen

i allmän domstol. En proposition är aviserad till den 23 mars 2005.

I lagrådsremissen föreslås bl.a. att systemet med prövningstillstånd

utvidgas till att omfatta flertalet slag tvistemål och domstolsärenden

som överklagas från tingsrätt till hovrätt. Regeringen framhåller att

systemet med prövningstillstånd inte innebär någon begränsning i

överklaganderätten enligt rättegångsbalken. Vad reglerna om prövningstillstånd

innebär är att hovrätten vid en inledande bedömning tar ställning till

om handläggningen bör fortsätta med en fullständig rättegång eller om

tingsrättens avgörande bör stå fast.

Regeringen föreslår att prövningstillstånd skall krävas i hovrätt vid

överklagande av en tingsrätts avgörande i tvistemål. Undantag skall

dock gälla för de s.k. familjemålen, dvs. mål om vårdnad, boende eller

umgänge. I det sammanhanget hänvisar regeringen till att 2002 års

vårdnadskommitté (Ju 2002:09) för närvarande arbetar med att utreda bl.a.

hur man kan komma till rätta med långvariga och upprepade domstolsprocesser.

En viktig aspekt i detta sammanhang är, anför regeringen, frågan om

prövningstillstånd i hovrätten. Enligt regeringens mening bör frågor om

hur processen i familjemål skall utformas för framtiden behandlas i ett

sammanhang. Förslaget i departementspromemorian om prövningstillstånd

i familjemålen bör därför enligt regeringen inte genomföras inom ramen

för detta lagstiftningsärende.

Den ovan nämnda parlamentariska kommitté som tillkallats för att utvärdera

1998 års vårdnadsreform, 2002 års vårdnadskommitté, skall redovisa

resultatet av sitt arbete senast den 31 mars 2005 (dir. 2002:89 och

2004:167).

Utskottets ställningstagande

Det förslag som regeringen nu i en lagrådsremiss har lagt fram om en

utvidgning av kravet på prövningstillstånd i hovrätt omfattar även mål

om äktenskapsskillnad och upplösning av partnerskap. En sådan förändring

ligger i linje med motionärernas önskemål om att snabbare få till stånd

en lagakraftvunnen dom. Utskottet är för sin del inte berett att föreslå

någon sådan begränsning i överklaganderätten som förespråkas i motion

L304, och utskottet föreslår att riksdagen avslår motionen.

Förutsättningar för sambolagens tillämpning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om förutsättningarna för sambolagens

tillämpning. Utskottet hänvisar till riksdagens tidigare ställningstaganden.

Jämför reservation 6 (m, fp, kd).

Motionen

Inger René m.fl. (m) anser i motion L237 att tiden nu är mogen för att

pröva om ett anmälningsförfarande bör införas i sambolagen samt vilka

för- och nackdelar som skulle vara förenade med en sådan ordning. Enligt

motionärernas uppfattning är det principiellt tveksamt att en tämligen

omfattande familjerättslig lagstiftning blir tillämplig på par utan att

de själva har avsett eller känt till detta. Ett tillkännagivande begärs

i enlighet härmed (yrkande 1).

Tidigare ställningstaganden

Motionsyrkanden med motsvarande inriktning har tidigare behandlats av

utskottet. Våren 2003, i samband med behandlingen av proposition 2002/03:80

Ny sambolag, avstyrkte utskottet de då aktuella motionerna med motiveringen

att de faktiska förhållandena skall vara avgörande för om lagen skall

tillämpas (bet. 2002/03:LU19). Riksdagen följde utskottet.

När utskottet senast, våren 2004, behandlade ett motsvarande motionsyrkande

ansåg utskottet att det inte fanns skäl att frångå sitt tidigare

ställningstagande (bet. 2003/04:LU22).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser alltjämt att det inte finns skäl att frångå riksdagens

ställningstaganden från våren 2003. Motion L237 yrkande 1 bör således

avslås.

Följdändringar till den nya sambolagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden som gäller följdändringar till den nya

sambolagen. Utskottet hänvisar till en aviserad proposition.

Motionerna

I motion L237 av Inger René m.fl. (m) anförs att regeringen i proposition

2002/03:80 Ny sambolag valde att inte föreslå följdändringar i de

författningar som berörs av sambolagens tillämpningsområde. Enligt

motionärerna får detta till följd att de berörda författningarna får ett

tillämpningsområde som står i strid med deras ordalydelse. Mot denna

bakgrund begär motionärerna ett tillkännagivande om att regeringen

snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till erforderliga

följdändringar (yrkande 2).

Liknande synpunkter framförs i motion L295 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp). I motionen yrkas att regeringen före utgången av innevarande

riksmöte lägger fram de av riksdagen beställda lagförslagen med följdändringar

till sambolagen (yrkande 3).

Tidigare ställningstaganden

I samband med beredningen av proposition 2002/03:80 Ny sambolag behandlade

utskottet ett motionsyrkande med motsvarande inriktning. Utskottet

uttalade då att man ansåg det angeläget att några följdändringar i vissa

andra författningar, utom de med anknytning till assisterad befruktning

för lesbiska par, snarast skulle komma till stånd. Risken var annars,

enligt utskottet, att det kunde bli svårigheter att tillämpa dessa.

Utskottet ansåg att regeringen skyndsamt borde återkomma till riksdagen

med förslag till sådana författningsändringar, och förordade ett

tillkännagivande med detta innehåll (bet. 2002/03:LU19). Riksdagen följde

utskottet (rskr. 2002/03:211).

Ett motsvarande motionsyrkande avstyrktes av utskottet våren 2004, då

utskottet förutsatte att regeringen utan dröjsmål skulle återkomma till

riksdagen med erforderliga lagförslag (bet. 2003/04:LU22).

Utskottets ställningstagande

Regeringen har den 3 mars 2005 överlämnat en lagrådsremiss om assisterad

befruktning och föräldraskap. I lagrådsremissen föreslås också ändringar

i vissa lagar som utgör följdlagstiftning till sambolagen och som

tydliggör att även sambor av samma kön omfattas av lagstiftningen. En

proposition är aviserad till den 23 mars 2005. Mot bakgrund härav är

det, enligt utskottets mening, inte nu påkallat med någon åtgärd från

riksdagens sida med anledning av motionerna L237 yrkande 2 och L295

yrkande 3. Motionerna bör således avslås.

Översyn av samäganderättslagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande i vilket det begärs en översyn av

samäganderättslagen. Jämför reservation 7 (m, fp, kd, c).

Bakgrund

Särskilda bestämmelser om samäganderätt finns i lagen (1904:48 s. 1) om

samäganderätt. Kan delägarna inte enas om den samägda egendomens

förvaltning och nyttjande kan varje delägare enligt 3 § ansöka om att rätten

förordnar att egendomen under en viss tid omhändertas av god man. Är

delägarna inte eniga om hur man upplöser ett samägande, kan varje

delägare enligt 6 § vända sig till en domstol och begära att den samägda

egendomen skall säljas på offentlig auktion för delägarnas räkning.

Detta kan förhindras om en delägare kan visa synnerliga skäl för anstånd.

Domstolen skall i samband med förordnandet om försäljningen också

bestämma ett pris under vilket egendomen inte får säljas. Samäganderättslagen

är tillämplig även på samägande mellan makar, registrerade partner och

sambor.

Motionen

I motion L359 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande

om behovet av att omgående göra en översyn av samäganderättslagen i

syfte att komma till rätta med de problem som uppstår för makar,

registrerade partner och sambor när de inte är eniga om hur ett samägande

skall upplösas.

Tidigare ställningstaganden

Ett motionsyrkande med samma inriktning avstyrktes av utskottet våren

2004 (bet. 2003/04:LU22). Utskottet noterade då att Samboendekommittén

i sitt betänkande (SOU 1999:104) Nya samboregler tagit upp frågan om en

översyn av samäganderättslagen men konstaterat att den föll utanför

utredningsuppdraget. Kommittén framhöll dock att det är av stor vikt

att frågan utreds i annan ordning. Vidare pekade utskottet på att

regeringen i proposition 2002/03:80 Ny sambolag konstaterat att praktiska

skäl i och för sig kan tala för att samäganderätt borde kunna upplösas

i en bodelning. En sådan ordning kräver dock ganska ingripande förändringar

av bodelningsreglerna och måste analyseras noggrant. Detta, anförde

regeringen, kunde inte göras då, men det kan finnas anledning att

överväga frågan vid en eventuell framtida översyn av bodelningsreglerna

i äktenskapsbalken. Utskottet delade regeringens bedömning att det finns

anledning att närmare överväga frågan om samäganderätt borde kunna

upplösas i en bodelning, och förutsatte att regeringen kommer att överväga

frågan i ett lämpligt sammanhang.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar alltjämt den av regeringen tidigare uttalade bedömningen

att det finns anledning att närmare överväga frågan om samäganderätt

borde kunna upplösas i en bodelning. Som utskottet tidigare anfört bör

frågan övervägas i ett lämpligt sammanhang, och utskottet utgår från

att regeringen följer frågan och vidtar erforderliga åtgärder.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L359.

Jämkning av bodelning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden som gäller jämkning av bodelning.

Utskottet hänvisar till pågående arbete inom Regeringskansliet.

Bakgrund

I samband med en äktenskapsskillnad skall makarnas egendom fördelas

genom bodelning såvida inte makarna har endast enskild egendom och ingen

av dem begär att få överta bostad eller bohag från den andra maken (9 kap.

1 § äktenskapsbalken). Vid beräkningen av makarnas andelar i boet skall

så mycket avräknas från en makes giftorättsgods att det täcker de skulder

som den maken hade när talan om äktenskapsskillnad väcktes (11 kap. 2 §

äktenskapsbalken). Sålunda skall den ena makens anspråk på att få vara

med och dela på den andre makens giftorättsgods tillgodoses först efter

det att den maken har tilldelats egendom som täcker de skulder han eller

hon ådragit sig före den för bodelningen avgörande tidpunkten. Om dessa

skulder är större än den makens giftorättsgods finns det ingenting kvar

för den förstnämnda maken att vara med och dela på.

Enligt 12 kap. 1 § äktenskapsbalken finns det möjlighet att jämka en

bodelning. I den mån det med hänsyn särskilt till äktenskapets längd

men även till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i

övrigt är oskäligt att en make vid bodelningen skall lämna egendom till

den andra maken i den omfattning som följer av 11 kap. äktenskapsbalken,

skall bodelningen i stället göras så att den förstnämnda maken får

behålla mer av sitt giftorättsgods.

Motionerna

Jan Ertsborn m.fl. (fp) begär i motion L248 ett tillkännagivande om en

ändring av jämkningsregeln i 12 kap. 1 § äktenskapsbalken (yrkande 8).

Motionärerna anser att en möjlighet till jämkning bör införas även

till förmån för den av makarna som har minst giftorättsgods. En allmän

jämkningsregel som har till syfte att förhindra oskäliga bodelningsresultat

bör, enligt motionärerna, erbjuda makarna likhet inför lagen.

I ett flertal motioner behandlas frågan om möjligheterna till jämkning

av bodelning i situationer när en make har gjort sig skyldig till

övergrepp mot den andre maken eller någon annan närstående och förpliktats

att betala skadestånd. Sålunda begär Magdalena Andersson (m) i motion

L216 ett tillkännagivande med innebörden att jämkningsreglerna i det

här avseendet behöver ses över för att otillfredsställande bodelningsresultat

skall kunna undvikas. Liknande krav framställs i motionerna L248 av Jan

Ertsborn m.fl. (fp) (yrkande 4), L258 av Kerstin Engle m.fl. (s), L302

av Tasso Stafilidis m.fl. (v), L309 av Håkan Juholt (s), L321 av Johan

Pehrson (fp), L329 av Agneta Lundberg och Hans Stenberg (båda s), L338

av Annika Qarlsson och Birgitta Carlsson (båda c) (yrkande 2), L345 av

Britta Rådström och Carin Lundberg (båda s), L363 av Elisebeht Markström

(s), L388 av Kenth Högström och Birgitta Ahlqvist (båda s), Ju292 av

Johan Pehrson m.fl. (fp) (yrkande 13), Ju293 av Johan Pehrson m.fl.

(fp) (yrkande 22) och Ju488 av Beatrice Ask m.fl. (m) (yrkande 7).

Tidigare ställningstaganden

Motionsyrkanden om möjligheterna till jämkning av bodelning avstyrktes

av utskottet våren 2004. Utskottet var då inte berett att förorda någon

riksdagens åtgärd med anledning av motionerna (bet. 2003/04:LU22).

Pågående arbete

Justitiedepartementet gav i november 2004 en sakkunnig person i uppdrag

att biträda departementet med att utreda frågor om skadestånd och

bodelning. Enligt den promemoria som ligger till grund för uppdraget (Ju

2004/10515/P) skall det övervägas om det finns anledning att ändra

jämkningsregeln i 12 kap. 1 § äktenskapsbalken så att möjlighet till

jämkning ges i fler fall. Ställning skall tas till om jämkning liksom

i dag endast bör kunna ske till förmån för den make som har störst

giftorättsgods eller om regeln i stället bör få en mer generell utformning.

I promemorian anges att jämkningsregler av den typen finns t.ex. i

andra nordiska länder. Vid övervägandena skall uppmärksammas dels de

situationer där en make gjort sig skyldig till övergrepp mot den andra

maken eller någon annan närstående och förpliktats att betala skadestånd,

dels andra situationer där en jämkning kan vara motiverad.

Vidare anges i promemorian att även andra möjligheter får övervägas för

att undvika otillfredsställande bodelningsresultat i de situationer som

har uppmärksammats, dvs. främst när medel har betalats ut till en make

på grund av en fordran på skadestånd eller brottsskadeersättning eller

när en make har en sådan skuld. Tänkbara åtgärder skulle, enligt vad

som anförs i promemorian, kunna vara att medel som har betalats ut till

en make görs till enskild egendom eller att särskilda undantag görs när

det gäller vilken egendom som skall ingå i bodelningen och vilka skulder

som skall avräknas (10 och 11 kap. äktenskapsbalken). Uppdraget skall

redovisas senast den 1 september 2005.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser med tillfredsställelse på att det nu har inletts ett arbete

inom Regeringskansliet för att se över frågor om skadestånd och bodelning

i syfte att otillfredsställande bodelningsresultat skall kunna undvikas,

främst i de situationer där en make har gjort sig skyldig till övergrepp

mot den andra maken eller någon närstående och förpliktats att betala

skadestånd. Utskottet har stor förståelse för de synpunkter som i dessa

delar kommer till uttryck i motionerna och anser att arbetet med den

här frågan bör prioriteras. Enligt utskottets mening bör dock resultatet

av det pågående utredningsarbetet nu avvaktas, och någon vidare åtgärd

av riksdagen är därför inte påkallad.

Såvitt gäller motion L248 yrkande 8 finner utskottet att de synpunkter

som framförs i detta sammanhang ligger i linje med vad som skall övervägas

inom ramen för nu pågående arbete. Med hänvisning till den pågående

översynen föranleder därför inte heller detta motionsyrkande någon åtgärd

från riksdagens sida.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L216,

L248 yrkandena 4 och 8, L258, L302, L309, L321, L329, L338 yrkande 2,

L345, L363, L388, Ju292 yrkande 13, Ju293 yrkande 22 och Ju488 yrkande

7.

Gemensamma lån m.m. vid bodelning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden som gäller uppdelning av gemensamma

lån och andra krediter vid äktenskapsskillnad och bodelning. Utskottet

hänvisar till riksdagens tidigare ställningstaganden. Jämför reservationerna

8 (v, c) och 9 (kd).

Bakgrund

När två eller flera personer gemensamt tar ett lån är de enligt 1 kap.

2 § skuldebrevslagen (1936:81) solidariskt ansvariga för skulden, såvida

inte förbehåll har gjorts om delad ansvarighet. Det solidariska ansvaret

innebär att långivaren har rätt att vända sig mot vilken som helst av

låntagarna och utkräva hela skuldbeloppet. Den låntagare som därvid

tvingas att betala mer än vad som belöper på henne eller honom har sedan

rätt att kräva övriga gäldenärer på vad som belöper på dem, s.k.

regressrätt.

Motionerna

Tasso Stafilidis m.fl. (v) begär i motion L301 att regeringen skall

lägga fram lagförslag som innebär att det vid äktenskapsskillnad respektive

upplösning av partnerskap alltid skall göras en uppdelning av lån som

har tagits för gemensamt bruk. Liknande krav framställs i motion L338

av Annika Qarlsson och Birgitta Carlsson (båda c) (yrkande 6). Därutöver

anser motionärerna att från den dag begäran om äktenskapsskillnad

registrerats skall personligt betalningsansvar gälla för den make eller

sambo som utnyttjar en gemensam kredit. Ett tillkännagivande begärs i

enlighet härmed (yrkande 7).

Tidigare ställningstaganden

Motionsyrkanden med motsvarande inriktning har behandlats av utskottet

vid ett flertal tidigare tillfällen. Utskottet har tidigare bl.a. uttalat

att lånevillkoren till alla delar måste betraktas som en integrerad del

av låneavtalet, och att ändringar i avtalet - i enlighet med grundläggande

civilrättsliga principer - inte kan komma till stånd utan att avtalets

parter är överens om det. En lösning på problemet måste således, framhöll

utskottet, innefatta en överenskommelse med långivaren. Utskottet har

tidigare även uttalat att den allmänna utgångspunkten för kreditavtal,

liksom för andra civilrättsliga avtal, måste vara att villkor inte kan

ändras såvida inte båda parter är överens om detta (se bet. 1995/96:LU18

och 1996/97:LU6). Riksdagen har följt utskottet.

När utskottet senast, våren 2004, i sitt av riksdagen godkända betänkande

behandlade liknande motionsyrkanden fann utskottet inte skäl att frångå

sina tidigare ställningstaganden. Utöver vad utskottet tidigare anfört

konstaterade utskottet att ett bifall till motionsyrkandena skulle

innebära en genomgripande förändring av svensk rätt som utskottet inte

kunde ställa sig bakom (2003/04:LU22).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller den inställning som utskottet tidigare gett uttryck

för och kan således inte ställa sig bakom kraven i motionerna. Riksdagen

bör därför avslå motionerna L301 och L338 yrkandena 6 och 7.

Tidsfrister vid bodelning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden med krav på att bestämmelser om vissa

tidsfrister skall införas i lagstiftningen om bodelning. Jämför

reservationerna 10 (m, fp, kd, c) och 11 (fp, c).

Bakgrund

När ett äktenskap upplöses skall makarnas egendom fördelas mellan dem

genom bodelning (9 kap. 1 § äktenskapsbalken). Bodelning behövs dock

inte, om makarna endast har enskild egendom och ingen av dem begär att

få överta bostad eller bohag från den andra maken. Bodelning kan ske

antingen genom avtal, varigenom makarna själva bestämmer om egendomens

fördelning på andelar och lotter, eller genom s.k. tvångsbodelning. Det

senare innebär en särskild förrättning verkställd av en bodelningsförrättare,

vars avgörande kan klandras till domstol.

Bodelning med anledning av äktenskapsskillnad skall förrättas när

äktenskapet har upplösts (9 kap. 4 § äktenskapsbalken). Om någon av makarna

begär bodelning när ett mål om äktenskapsskillnad pågår, skall bodelningen

dock förrättas genast. Någon tid inom vilken bodelning senast skall

begäras finns inte i äktenskapsbalken.

I ett rättsfall från år 1993 har Högsta domstolen ansett att en make

förlorat sin rätt att påkalla bodelning efter äktenskapsskillnad när

ansökan om bodelningsförrättare kom in först 24 år efter äktenskapsskillnaden

och den f.d. maken inte åberopade någon omständighet som förklarade

dröjsmålet (NJA 1993 s. 570).

Det kan vidare noteras att sambolagen (2003:376) innehåller en bestämmelse

om tidsfrist för bodelning. Begäran om bodelning skall framställas senast

ett år efter det att samboförhållandet upphörde (8 §). I propositionen

med förslag till sambolag (prop. 2002/03:80) anförde regeringen att en

sådan tidsfrist skulle medföra ett avsteg från samstämmigheten mellan

sambolagen och äktenskapsbalken, men att den inte skulle innebära att

skyddet för sambor skulle bli mer långtgående än skyddet för makar.

Enligt regeringens mening framstod dessutom olikheten som motiverad med

hänsyn till att bodelning enligt sambolagen - i motsats till vad som

gäller enligt äktenskapsbalken - inte är obligatorisk.

Motionen

Jan Ertsborn m.fl. (fp) begär i motion L248 ett tillkännagivande om

införande av en tidsgräns för rätten att påkalla bodelning (yrkande 7).

Motionärerna pekar på att det är otillfredsställande för såväl makar

som andra berörda att ekonomiska mellanhavanden hålls svävande under en

mycket lång tid.

I samma motion begärs också ett tillkännagivande om att det bör införas

regler om att lösöre som har tilldelats den ena maken i en bodelning

och som skall avhämtas hos den andre maken, skall ha avhämtats senast

vid en i bodelningen angiven tidpunkt (yrkande 6). Enligt motionärerna

kan förvaring av lösöret förorsaka kostnader och olägenheter för den

part som har att förvara lösöret till dess att det avhämtas. Det bör

därför införas möjlighet för en bodelningsförrättare att föreskriva att

avhämtande skall ha skett vid en viss angiven tidpunkt och att rätten

till lösöret annars förfaller.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte någon annan uppfattning än motionärerna om det

angelägna i att makars ekonomiska mellanhavanden efter en äktenskapsskillnad

klaras ut så snart som möjligt och att detta gäller även andra konsekvenser

av en äktenskapsskillnad, t.ex. omhändertagande av lösöre. Utskottet

utgår från att regeringen uppmärksammar frågan och vidtar erforderliga

åtgärder utan något formellt tillkännagivande från riksdagens sida.

Motion L248 yrkandena 6 och 7 bör därför avslås.

Bodelningskostnader

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande med krav på en utvidgning av den s.

k. ersättningsgarantin vid bodelning. Jämför reservation 12 (m, fp, v,

c).

Bakgrund

Om två makar inte kan enas om en bodelning skall domstol efter ansökan

av en make förordna en bodelningsförrättare. Denne har rätt att få arvode

och ersättning för sina utgifter och kostnaderna skall, som huvudregel,

betalas av makarna med hälften vardera.

Enligt rättshjälpslagen (1996:1619) får rättshjälp inte beviljas i en

angelägenhet som rör bodelning i annat fall än vid klander av bodelning

(10 § första stycket 8). I samband med införandet av 1996 års rättshjälpslag

tillkom en bestämmelse i 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken om en ny form

av bistånd vid bodelning (prop. 1996/97:9, bet. JuU3, rskr. 55).

Bestämmelsen innebär att ersättning till bodelningsförrättare för högst

fem timmars arbete kan betalas av allmänna medel och att domstol kan

besluta om en s.k. ersättningsgaranti. Ett sådant beslut innebär att

ersättning till bodelningsförrättaren betalas av allmänna medel om den

make som har gjort ansökan vid bodelningen tillskiftas egendom till ett

värde som understiger 100 000 kr. I annat fall får bodelningsförrättaren

rätt till ersättning av makarna enligt de regler som gäller i allmänhet

vid bodelning. Ansökan skall bifallas om det är skäligt med hänsyn till

makens ekonomiska och personliga förhållanden samt omständigheterna i

övrigt.

Motionen

I motion L248 begär Jan Ertsborn m.fl. (fp) ett tillkännagivande om en

utvidgning av ersättningsgarantins tillämplighet (yrkande 5). Motionärerna

anser att befintliga begränsade möjligheter till ersättning av allmänna

medel innebär svårigheter för den som vill få till stånd en bodelning

i fall där den andre maken är passiv eller obstruerar. Ett sätt att få

fler bodelningar genomförda skulle, enligt motionärerna, vara att utvidga

gränserna för ersättningsgarantins tillämplighet.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats ovan bidrar staten i viss utsträckning till kostnaderna

för bodelningsförrättare. Utskottet är inte berett att nu föreslå någon

utvidgning av bestämmelsens tillämpningsområde, och motion L248 yrkande

5 bör därför avslås.

Nordisk lagharmonisering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande med krav på en harmonisering av

familjerätten och successionsrätten inom Norden. Utskottet hänvisar

till pågående arbete inom Nordiska rådet. Jämför reservation 13 (fp, c).

Motionen

Jan Ertsborn m.fl. (fp) begär i motion L248 ett tillkännagivande om en

harmonisering av familjerätten och successionsrätten inom Norden (yrkande

1). Eftersom de olika rättsliga lösningarna i de nordiska länderna

kraftigt skiljer sig åt i vissa viktiga frågor anser motionärerna att en

lagharmonisering bör komma till stånd.

Pågående arbete inom Nordiska rådet

En arbetsgrupp har fått i uppdrag av de nordiska justitieministrarna

att undersöka möjligheten att harmonisera familje- och arvsrätten i

Norden. Jämförande studier har genomförts beträffande äktenskapsrätten,

successionsrätten samt rättsförhållandet mellan barn och föräldrar.

Den senare studien kommer såvitt utskottet erfarit att följas upp med

ett seminarium om barnrätt i Oslo i juni 2005. Även en konferens om

arvsrättsliga frågor planeras.

Den arbetsgrupp som består av tjänstemän från berörda departement i de

nordiska länderna (Den nordiska expertgruppen för familjerätt) har fått

mandat av Ämbetsmannakommittén att fortsätta utvärderingen av de praktiska

behoven av en lagharmonisering. Detta arbete kommer att ske kontinuerligt

under de närmaste åren.

Tidigare ställningstaganden

Våren 2004 avstyrkte utskottet ett likalydande motionsyrkande med

hänvisning till pågående arbete inom Nordiska rådet. Utskottet ansåg att

det inte fanns skäl att föreslå någon åtgärd från riksdagen, och riksdagen

följde utskottet (bet. 2003/04:LU22).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser alltjämt att det pågående arbetet inom Nordiska rådet

bör avvaktas. Motion L248 yrkande 1 bör därför avslås.

Egendomsförhållanden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden som behandlar olika frågor om

egendomsförhållanden mellan makar, registrerade partner och sambor. Utskottet

hänvisar till pågående arbete inom Nordiska rådet. Jämför reservationerna

14 (m, fp) och 15 (v).

Bakgrund

Enligt 1 kap. 3 § äktenskapsbalken råder varje make över sin egendom

och svarar för sina skulder. Av 7 kap. 1 § äktenskapsbalken följer att

en makes egendom är giftorättsgods i den mån den inte är enskild egendom.

I 7 kap. 2 § äktenskapsbalken regleras vilken egendom som är enskild.

Av bestämmelsen följer att enskild egendom bl.a. är egendom som till

följd av äktenskapsförord är enskild, egendom som en make har fått i

gåva av någon annan än den andre maken med det villkoret att egendomen

skall vara mottagarens enskilda, egendom som en make har erhållit genom

testamente med det villkoret att den skall vara mottagarens enskilda,

egendom som en make har ärvt och som enligt testamente av arvlåtaren

skall vara mottagarens enskilda. Bestämmelser om vad som skall ingå i

en bodelning finns i 10 kap. äktenskapsbalken.

Motionerna

Inger René m.fl. (m) begär i motion L238 ett tillkännagivande om att

egendom som en make, partner eller sambo erhållit i arv eller gåva som

huvudregel skall vara mottagarens enskilda egendom. Om gåvogivaren eller

testatorn inte förbjudit det bör det finnas en möjlighet för den enskilde

att genom äktenskapsförord förordna att egendomen skall vara giftorättsgods.

Jan Ertsborn m.fl. (fp) anser i motion L248 att det är dags att överge

den strikta hälftendelningen vid bodelningar och införa en rätt att

från hälftendelningen undanta såväl föräktenskaplig egendom som sådan

egendom som erhållits genom arv och gåva (yrkande 2). Vidare anser

motionärerna att det skall införas en rätt för parterna att avtala om

att viss egendom skall vara enskild vid skilsmässa men giftorättsgods

vid dödsfall (yrkande 3).

Tidigare ställningstaganden

Våren 2004 avstyrkte utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande

likalydande motionsyrkanden (bet. 2003/04:LU22). Utskottet anförde att

i den studie om äktenskapsrätten som gjorts inom Nordiska rådet

rekommenderar arbetsgruppen att egendom som en make ägt före äktenskapet

eller fått genom arv eller gåva inte skall ingå i en bodelning såvida

inte makarna bestämt annorlunda genom avtal i form av äktenskapsförord.

Enligt arbetsgruppen talar flera skäl för en begränsning av delningsegendomen

i äktenskapet när numera uppemot hälften av alla ingångna äktenskap

upplöses genom äktenskapsskillnad. Det finns, enligt arbetsgruppen,

inte något övervägande ändamålsskäl för att egendom som en make ägt

före äktenskapet, ärvt eller fått i gåva enligt huvudregeln skall vara

delningsbar vid äktenskapets upplösning. Utskottet ansåg att motionsyrkandena,

med hänvisning till det pågående arbetet inom Nordiska rådet, då inte

borde föranleda någon åtgärd från riksdagen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och föreslår att motionerna

L238 samt L248 yrkandena 2 och 3 bör avslås.

Reservationer

1. Äktenskap och partnerskap, punkt 1 (m)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och Ewa Thalén Finné (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om äktenskap och partnerskap. Därmed avslår

riksdagen motionerna 2004/05:K287 yrkande 7, 2004/05:L208 yrkandena 1

och 2, 2004/05:L225, 2004/05:L226, 2004/05:L241, 2004/05:L254, 2004/05:L256,

2004/05:L262 yrkandena 1-3, 2004/05:L269, 2004/05:L273, 2004/05:L295

yrkandena 1 och 2, 2004/05:L362 yrkandena 3-6, 2004/05:L365, 2004/05:L370

yrkandena 1 och 2, 2004/05:U257 yrkandena 4 och 17-20 samt 2004/05:So604

yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Det är bra att en utredning om lagstiftningen kring äktenskap och kring

homosexuell samlevnad nu kommer till stånd. Utskottet har våren 2004,

genom att bifalla motionerna 2002/03:L233 yrkande 2 och 2002/03:L254

yrkande 9, tagit ställning för en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Enligt vår mening är det viktigt att utredningen beaktar sådant som

talar såväl för som emot en könsneutral äktenskapslagstiftning. Vi har

även i övrigt delvis andra utgångspunkter än de som kommer till uttryck

i regeringens direktiv. Utredningen borde ha fått i uppgift att pröva

om det inom ramen för en gemensam lagstiftning kan möjliggöras såväl

för personer av olika kön att ingå äktenskap som för personer av samma

kön att ingå partnerskap. I båda fallen kan begreppet makar användas

men däremot skall begreppen äktenskap och partnerskap hållas åtskilda.

I det sammanhanget kunde utredas om en sådan åtskillnad i begrepp kan

anses innefatta någon form av diskriminering eller kränkning.

Vi anser inte heller att s.k. civiläktenskap skall prövas, dvs. en

ordning där äktenskapet blir juridiskt bindande genom registrering hos

myndighet, varefter paret frivilligt kan föranstalta om en religiös

eller icke-religiös ceremoni. Nu gällande ordning där ingående av

äktenskap kan ske i Svenska kyrkan, annat trossamfund eller borgerligt

skall, enligt vår mening, bibehållas. Motsvarande ordning bör gälla för

partnerskap men i enlighet med religionsfrihetens krav måste det ankomma

på respektive samfund att själv avgöra vilka vigslar som är förenliga

med respektive samfunds trosuppfattning.

De frågor som nu skall utredas är mycket omfattande och svåra, och det

är frågor som engagerar väldigt många människor. Vi hade utgått från

att vi på sedvanligt sätt, genom företrädare för vårt parti, inom ramen

för en parlamentarisk kommitté skulle få framföra vårt partis synpunkter

i dessa frågor. Detta var också innebörden av riksdagens tillkännagivande

till regeringen våren 2004. Enligt riksdagens mening skulle regeringen

tillsätta en parlamentariskt kommitté. Mot bakgrund härav, och med tanke

på komplexiteten i de frågor som skall behandlas, anser vi att det är

synnerligen anmärkningsvärt att regeringen beslutat att arbetet skall

bedrivas av en särskild utredare. Att utredaren skall biträdas av två

referensgrupper, varav den ena med företrädare för riksdagspartierna,

uppväger enligt vår mening inte detta.

Mot den nu angivna bakgrunden anser vi att regeringen snarast bör besluta

tilläggsdirektiv som innebär dels att utredningen om lagstiftningen

kring äktenskap och homosexuell samlevnad övergår till att bli en

parlamentariskt sammansatt kommitté, dels att direktiven för denna kommitté

får en ändrad inriktning i enlighet med vad som anförts ovan.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med avslag på motionerna K287 yrkande

7, L208 yrkandena 1 och 2, L225, L226, L241, L254, L256, L262 yrkandena

1-3, L269, L273, L295 yrkandena 1 och 2, L362 yrkandena 3-6, L365, L370

yrkandena 1 och 2, U257 yrkandena 4 och 17-20 samt So604 yrkandena 2

och 3, som sin mening ge regeringen till känna.

2. Äktenskap och partnerskap, punkt 1 (kd)

av Ingemar Vänerlöv (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om äktenskap och partnerskap. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:L370 yrkandena 1 och 2 samt avslår motionerna

2004/05:K287 yrkande 7, 2004/05:L208 yrkandena 1 och 2, 2004/05:L225,

2004/05:L226, 2004/05:L241, 2004/05:L254, 2004/05:L256, 2004/05:L262

yrkandena 1-3, 2004/05:L269, 2004/05:L273, 2004/05:L295 yrkandena 1 och

2, 2004/05:L362 yrkandena 3-6, 2004/05:L365, 2004/05:U257 yrkandena 4

och 17-20 samt 2004/05:So604 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Barn har genom FN:s barnkonvention rätt att ha vetskap om sina föräldrar

och att bli vårdade av dessa. Ett av äktenskapets ursprungliga ändamål

är omsorgen om barnen. Alla barn har en naturlig rätt att bli omhändertagna

och omvårdade av sina båda biologiska föräldrar, eftersom dessa båda är

orsaken till, och ansvariga för, barnets tillblivelse och existens.

Äktenskapet är till för att så långt möjligt omge barnen med ett rättsligt

och etiskt sammanhang - en "familjemiljö", för att använda samma

terminologi som FN:s barnkonvention, som säkrar deras rättigheter visavi

sina biologiska föräldrar och tydliggör föräldrarnas skyldigheter.

Barn behöver och har rätt till en manlig och en kvinnlig förebild samt

till sina biologiska föräldrar. Även om inte alla barn har kontakt med

både sin mamma och sin pappa skall staten inte medverka till familjebildningar

där barn från början berövats rätten till en av sina föräldrar. Därför

har Kristdemokraterna också tidigare sagt nej till homosexuellas möjlighet

till assisterad befruktning (insemination) och att prövas som

adoptivföräldrar, just för barnens skull.

Att slå vakt om äktenskapet är därför som vi kristdemokrater ser det

att slå vakt om barnens rättigheter. Familjer med äktenskapet som grund

är stabilare än andra familjer som lever enligt juridiska samlevnadsformer.

Enligt all tillgänglig statistik är det större risk att barn till

föräldrar som är sambor får uppleva att föräldrarna separerar jämfört

med barn vars föräldrar är gifta. Vid en separation är risken givetvis

större att barnet förlorar kontakten, helt eller delvis, med den ena

föräldern. Barn har störst möjligheter att utvecklas och mogna på ett

positivt sätt i en stabil familjemiljö.

Vidare anser Kristdemokraterna att äktenskapet som institution bör

bevaras som juridisk gemenskap även utifrån kulturella aspekter. Äktenskapet

är en del av vårt kulturella arv och har genom tiderna varit benämningen

på samlevnadsformen mellan man och kvinna. Som tidigare anförts har

äktenskapet en stabiliserande funktion och äktenskapet som sådant är

därför förknippat med positiva värden.

Därutöver bör uppmärksammas att det internationellt sett kan bli

problematiskt om vi inför en könsneutral äktenskapsbalk. Hittills är det

få länder som har en sådan ordning och många länder accepterar inte

homosexuella äktenskap. Detta skulle kunna leda till problem även för

personer av olika kön som har gift sig med varandra i Sverige.

För oss kristdemokrater har alla människor samma absoluta och okränkbara

värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk och religiös tillhörighet

eller sexuell identitet. Därför är det viktigt att betona att homosexuella

i Sverige sedan 1995 får registrera sitt partnerskap med samma rättsliga

skydd som gifta. Ett partnerskap har med några få undantag samma

rättsverkningar som ett äktenskap. Med den likabehandling som i dag finns

mellan äktenskap och registrerat partnerskap anser vi att det inte finns

något behov av att utreda frågan om en könsneutral äktenskapsbalk. Om

det visar sig att partnerskapslagen är i behov av en modernisering är

vi inte främmande för att en sådan kommer till stånd.

Att olika juridiska samlevnadsformer har olika benämningar och regleras

med olika lagar är, enligt vår uppfattning, inte diskriminerande eftersom

ingen missgynnas av den ordningen. Man kan inte heller anse det

diskriminerande att heterosexuella inte får registreras som partner.

Vi kristdemokrater anser att det är viktigt att samma möjligheter till

förrättning av de olika samlevnadsformerna finns. Men ingen kyrka skall

tvingas att utföra en förrättning som de av skilda skäl finner vara fel.

Då går vi emot religionsfriheten. Kyrkorna måste själva bestämma.

Det finns ingen anledning att ta ifrån kyrkorna vigselrätten, något som

har föreslagits i vissa motioner. Det skulle bara krångla till det för

alla som vill gifta sig i en kyrka. Nuvarande system fungerar bra och

därför vill vi bevara det. Vi anser inte heller att uppdragen som vigsel-

och registreringsförrättare med automatik bör göras till ett gemensamt

uppdrag. I sammanhanget är av intresse att nämna att av den ovan redovisade

statistiken framgår att det förrättades knappt 40 000 vigslar under år

2003 mot drygt 200 partnerskapsregistreringar. Av vigslarna förrättades

ungefär 60 % av Svenska kyrkan. Vid utgången av år 2003 var drygt 3

miljoner män och kvinnor folkbokförda som gifta medan knappt 3 000

kvinnor och män var folkbokförda som registrerade partner.

På grund av det anförda anser vi att det är av stor vikt att äktenskapsbalken

lämnas orörd i sin nuvarande form, så att ett äktenskap även i fortsättningen

endast kan ingås av en kvinna och en man. För samhället finns, vilket

har framgått ovan, starka skäl att göra allt för att stärka äktenskapet

som en varaktig relation mellan en man och en kvinna - för barnens skull.

Mot denna bakgrund anser Kristdemokraterna att frågan om en könsneutral

äktenskapslagstiftning inte behöver utredas. Däremot anser vi att

samhället i opinionsbildning och lagstiftning skall framhålla att en

medveten vilja till stabil familjegemenskap bäst markeras genom äktenskapet.

Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna L370

yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna K287 yrkande 7, L208

yrkandena 1 och 2, L225, L226, L241, L254, L256, L262 yrkandena 1-3,

L269, L273, L295 yrkandena 1 och 2, L362 yrkandena 3-6, L365, U257

yrkandena 4 och 17-20 samt So604 yrkandena 2 och 3, som sin mening ge

regeringen till känna.

3. Ersättning till vigsel- och registreringsförrättare, punkt 2 (m, fp,

kd, c)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Mia

Franzén (fp), Ingemar Vänerlöv (kd), Ewa Thalén Finné (m) och Johan

Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ersättning till vigsel- och registreringsförrättare.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L358 och avslår motionerna

2004/05:L259 och 2004/05:L342.

Ställningstagande

Vi anser att ersättningen till vigsel- och registreringsförrättare är

för låg. Ersättningen har varit oförändrad under många år. Det är, enligt

vår mening, viktigt att uppmuntra människor att åta sig denna typ av

uppdrag. Risken finns annars att det uppstår problem vid rekryteringen

av vigsel- och registreringsförrättare.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen, senast våren 2004, uttalat

sig för att ersättningsnivåerna bör höjas. Riksdagen har följt utskottet.

Regeringen har nu beslutat att den särskilde utredare som skall ta

ställning till frågan om könsneutral äktenskapslagstiftning (dir. 2005:6)

även skall se över vad som skall gälla i fråga om ersättning till

vigselförrättare. Utredningsuppdraget skall vara slutfört senast den 30

mars 2007. Vi anser att ett beslut om höjning av ersättningen till

vigsel- och registreringsförrättare måste tas betydligt tidigare. Det

får ankomma på regeringen att snarast ta erforderliga initiativ.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L358 och med

avslag på motionerna L259 och L342, som sin mening ge regeringen till

känna.

4. Betänketid vid äktenskapsskillnad, punkt 3 (v)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om betänketid vid äktenskapsskillnad. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:L275.

Ställningstagande

Liksom motionärerna anser jag att gällande regler om betänketid vid

äktenskapsskillnad utsätter människor för ett onödigt lidande. Att en

betänketid löper är, enligt min uppfattning, inte till fördel för någon,

i synnerhet inte för barnen. Betänketiden drar i stället ut på processen

och försätter människor i ansträngande situationer som för utsatta

kvinnor och barn kan vara direkt livshotande. Våldsutsatta kvinnor

befinner sig ofta i en särskilt svår situation. Att lagstiftningen tvingar

dessa kvinnor att uthärda en betänketid är, enligt min uppfattning,

stötande. Mot denna bakgrund anser jag att det ligger i tiden att nu

göra en annan avvägning och låta människor skilja sig utan att det ställs

krav på betänketid. Skulle parterna vid en senare tidpunkt ångra sig

finns ju alltid möjligheten att ingå äktenskap igen. Det får ankomma på

regeringen att utarbeta erforderliga lagförslag.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L275, som sin

mening ge regeringen till känna.

5. Överklagande av dom, punkt 4 (v)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om överklagande av dom. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:L304.

Ställningstagande

Genom möjligheten att överklaga en dom på äktenskapsskillnad respektive

upplösning av partnerskap kan en kvinna eller man obstruera genom att

överklaga flera gånger. Eftersom bl.a. underhållsbidrag, vårdnad om

barn och barns boende inte kan beslutas förrän skilsmässan vunnit laga

kraft, kan detta innebära att den förälder som barnet bor hos blir utan

underhållsbidrag under en längre tid. Det innebär också att barnets

situation blir osäker eftersom vårdnaden och boendet inte heller kan

fastställas i dom. Underhållsbidrag, vårdnad om barn och barns boende

kan i stället beslutas interimistiskt i väntan på att domen vinner laga

kraft. Jag anser att det är viktigt att överklaganderätten finns kvar

vad gäller underhållsbidrag, vårdnad om barn och barns boende. Jag kan

däremot inte se något annat än fördelar med att ta bort överklaganderätten

vad gäller äktenskapsskillnad eller upplösning av registrerat partnerskap.

De förslag som regeringen nu i en lagrådsremiss har lämnat om en

utvidgning av kravet på prövningstillstånd är enligt min mening inte

tillräckliga. Regeringen bör därutöver utarbeta lagförslag som innebär

begränsningar i rätten att överklaga en dom.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L304, som sin

mening ge regeringen till känna.

6. Förutsättningar för sambolagens tillämpning, punkt 5 (m, fp, kd)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Mia

Franzén (fp), Ingemar Vänerlöv (kd) och Ewa Thalén Finné (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om förutsättningar för sambolagens tillämpning.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L237 yrkande 1.

Ställningstagande

Sambolagen blir tillämplig utan något särskilt anmälningsförfarande. Vi

ifrågasätter om det är den bästa konstruktionen för att skydda den

svagare parten i ett samboförhållande. Vi menar att det är principiellt

tveksamt att en tämligen omfattande familjerättslig lagstiftning blir

tillämplig på par utan att de själva har avsett detta eller ens i förväg

är medvetna om att lagens bestämmelser blir tillämpliga på deras

förhållande. Enligt vår mening är tiden nu mogen för en närmare prövning

av hur ett anmälningsförfarande skulle kunna utformas och vilka för-

och nackdelar som skulle vara förenade med en sådan förändring. För en

sådan prövning talar också att flera andra länder, såsom Belgien och

Frankrike, på senare år har infört sambolagsliknande lagstiftningar med

anmälningskrav. Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga

initiativ.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L237 yrkande

1, som sin mening ge regeringen till känna.

7. Översyn av samäganderättslagen, punkt 7 (m, fp, kd, c)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Mia

Franzén (fp), Ingemar Vänerlöv (kd), Ewa Thalén Finné (m) och Johan

Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om en översyn av samäganderättslagen. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:L359.

Ställningstagande

Samäganderättslagen som är från 1904 är ålderdomlig till sin utformning.

Lagen kan medföra ett antal komplikationer om parterna inte är eniga

om att upplösa ett samägande. Parterna kan till exempel vara oeniga om

hur samägandet skall upplösas men eniga om att egendomen inte skall

försäljas på offentlig auktion. I det fallet anger lagen inte någon

lösning på problemet. För i synnerhet sambor men även makar som separerar

respektive skiljer sig kan lagens brist på flexibilitet skapa problem

för båda parter, t.ex. beträffande egendom som har ett affektionsvärde.

Mot denna bakgrund anser vi att en översyn av samäganderättslagen är

nödvändig. Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L359, som sin

mening ge regeringen till känna.

8. Gemensamma lån m.m. vid bodelning, punkt 9 (v, c)

av Tasso Stafilidis (v) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om gemensamma lån m.m. vid bodelning. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L301 och 2004/05:L338 yrkandena

6 och 7.

Ställningstagande

De som ingår äktenskap eller registrerar partnerskap ingår också en

egendomsgemenskap, såvida inte annat avtalas i ett äktenskapsförord.

Det innebär att den gemensamma egendomen skall delas vid skilsmässa

eller upplösning av partnerskap. Om paret har gemensamma lån sker

emellertid ingen uppdelning av skulderna vid en skilsmässa. De före detta

makarna eller partnerna har därigenom fortfarande en delvis gemensam

ekonomi. För att få till stånd en uppdelning av lånen krävs att långivaren

och låntagarna är överens. Bankerna är inte alltid villiga att göra

några förändringar i lånevillkoren. Det är inte heller säkert att båda

låntagarna är överens om att lånen skall delas upp. Motsvarande problem

finns när parterna t.ex. har gemensamma kreditkort. För inköp som en

make gör efter det att en ansökan om äktenskapsskillnad har registrerats

bör personligt betalningsansvar gälla för den maken.

Mot den angivna bakgrunden anser vi att det krävs lagändringar i syfte

att göra det möjligt att dela upp lån och andra krediter vid skilsmässa

och upplösning av partnerskap. Det får ankomma på regeringen att utarbeta

erforderliga lagförslag.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna L301 och

L338 yrkandena 6 och 7, som sin mening ge regeringen till känna.

9. Gemensamma lån m.m. vid bodelning, punkt 9 (kd)

av Ingemar Vänerlöv (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om gemensamma lån m.m. vid bodelning. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:L338 yrkande 7 och avslår motionerna

2004/05:L301 och 2004/05:L338 yrkande 6.

Ställningstagande

Jag delar motionärernas uppfattning i motion L338 yrkande 7 att banker

inte skall kunna välja vem de skall kräva betalning av för inköp som är

gjorda med t.ex. ett gemensamt kreditkort efter det att en ansökan om

äktenskapsskillnad har getts in. Från den dagen bör ett personligt

betalningsansvar gälla för den make som har gjort ett inköp. Det är inte

rimligt att den ena maken skall behöva ansvara för den andre makens

skulder i en sådan situation. Det får ankomma på regeringen att ta

erforderliga initiativ.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L338 yrkande

7 och med avslag på motionerna L301 och L338 yrkande 6, som sin mening

ge regeringen till känna.

10. Tidsfrist för bodelning, punkt 10 (m, fp, kd, c)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Mia

Franzén (fp), Ingemar Vänerlöv (kd), Ewa Thalén Finné (m) och Johan

Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om tidsfrist för bodelning. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:L248 yrkande 7.

Ställningstagande

I likhet med vad som anförs i motion L248 yrkande 7 anser vi att det är

otillfredsställande för såväl makar som andra berörda att ekonomiska

mellanhavanden hålls svävande under en mycket lång tid efter en

äktenskapsskillnad. I rättspraxis finns exempel på att en ansökan om

förordnande av bodelningsförrättare, som inkom först nio år efter

äktenskapsskillnaden, har bifallits (RH 2002:19). Det finns, enligt vår mening,

behov av att införa en tidsgräns för rätten att påkalla bodelning efter

en äktenskapsskillnad. Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga

initiativ.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L248 yrkande

7, som sin mening ge regeringen till känna.

11. Verkställighet av bodelning, punkt 11 (fp, c)

av Martin Andreasson (fp), Mia Franzén (fp) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om verkställighet av bodelning. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:L248 yrkande 6.

Ställningstagande

I en bodelning bestäms bl.a. fördelningen av makarnas lösöre. Om en

make vägrar att till den andra maken lämna ut lösöre som denne enligt

bodelningen har rätt till finns möjlighet att vända sig till

kronofogdemyndigheten och begära verkställighet. Om en make däremot vägrar att

hos den andre maken hämta lösöre som i bodelningen tilldelats den

förstnämnde maken finns inte någon motsvarande möjlighet. Den make som

innehar lösöret måste förvara detta på ett lämpligt sätt och kanske för

lång tid framöver, vilket kan förorsaka kostnader och andra olägenheter.

Det borde införas en möjlighet för en bodelningsförrättare att föreskriva

att avhämtande av lösöre skall ske vid en viss tidpunkt och att rätten

till lösöret annars förfaller. Det får ankomma på regeringen att ta

erforderliga initiativ.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L248 yrkande

6, som sin mening ge regeringen till känna.

12. Bodelningskostnader, punkt 12 (m, fp, v, c)

av Inger René (m), Tasso Stafilidis (v), Bertil Kjellberg (m), Martin

Andreasson (fp), Mia Franzén (fp), Ewa Thalén Finné (m) och Johan

Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om bodelningskostnader. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:L248 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi anser att de regler i 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken som innebär att

ersättning till en bodelningsförrättare kan betalas av allmänna medel

är för begränsade. Framför allt begränsningen till fem timmars arbete,

men även övriga begränsningar, medför att ersättningsgarantin är till

föga hjälp för den som vill få till stånd en bodelning i situationer

där den andre maken är passiv eller rent av obstruerar. En ouppklarad

bodelning medför ofta personliga svårigheter att gå vidare i livet, t.

ex. genom att lösöret inte blir delat eller att lån med solidarisk

betalningsskyldighet finns kvar. Det föreligger, enligt vår mening, ett

stort behov av att flera bodelningar blir genomförda. En möjlighet

härtill skulle vara att utvidga gränserna för ersättningsgarantins

tillämplighet. Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L248 yrkande

5, som sin mening ge regeringen till känna.

13. Nordisk lagharmonisering, punkt 13 (fp, c)

av Martin Andreasson (fp), Mia Franzén (fp) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om nordisk lagharmonisering. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:L248 yrkande 1.

Ställningstagande

De nordiska länderna har en mer än hundraårig tradition av lagsamarbete

på familjerättens område. Fram till 1920-talet var äktenskapslagarna

närmast identiska men har sedan glidit isär på grund av nationell

lagstiftning. Eftersom de rättsliga lösningarna i de olika nordiska

länderna skiljer sig avsevärt åt i vissa viktiga frågor bör, enligt vår

uppfattning, en lagharmonisering komma till stånd. Detta är inte minst

viktigt på grund av den konvention från 1930-talet som anger att det är

lagen i det land man bor i som gäller. Omkring 250 000 nordiska medborgare

bor i ett annat nordiskt land än sitt eget. Det får ankomma på regeringen

att ta erforderliga initiativ.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L248 yrkande

1, som sin mening ge regeringen till känna.

14. Egendomsförhållanden, punkt 14 (m, fp)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Mia

Franzén (fp) och Ewa Thalén Finné (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om egendomsförhållanden. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2004/05:L238 och 2004/05:L248 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Motivet bakom den nu gällande regeln om hälftendelning vid äktenskapsskillnad

är att skydda den ekonomiskt svagare parten. Med den alltmer utvecklade

jämställdheten mellan könen, där parterna i ett förhållande vanligtvis

är självförsörjande, minskar behovet av att ekonomiskt skydda någon av

parterna. Därtill kommer att antalet separationer ökar. Nära hälften av

alla äktenskap slutar i skilsmässa. En följd härav är att antalet

omgiften ökar. I dessa fall har makarna ofta mer egendom vid äktenskapets

ingående än när det första äktenskapet ingicks.

Mot denna bakgrund anser vi, liksom motionärerna, att det är dags att

överge den strikta hälftendelningen vid bodelningar och i stället införa

en rätt att från hälftendelningen undanta såväl föräktenskaplig egendom

som sådan egendom som erhållits genom arv och gåva. Om gåvogivaren eller

testator inte förbjudit det bör det finnas en möjlighet för den enskilde

att genom äktenskapsförord förordna att egendomen skall vara giftorättsgods.

Vi anser också att det bör införas en rätt för parterna att avtala om

att viss egendom skall vara enskild vid skilsmässa, men giftorättsgods

vid dödsfall. Det får ankomma på regeringen att utarbeta erforderliga

lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L238 och

L248 yrkandena 2 och 3, som sin mening ge regeringen till känna.

15. Egendomsförhållanden, punkt 14 (v)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om egendomsförhållanden. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:L248 yrkande 3 och avslår motionerna 2004/05:L238 och

2004/05:L248 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag anser att det bör införas en rätt för parterna att avtala om att

viss egendom skall vara enskild vid skilsmässa, men giftorättsgods vid

dödsfall. Det får ankomma på regeringen att utarbeta erforderliga

lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L248 yrkande

3 samt med avslag på motionerna L238 och L248 yrkande 2, som sin mening

ge regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Äktenskap och partnerskap, punkt 1 (fp, c)

Martin Andreasson (fp), Mia Franzén (fp) och Johan Linander (c)

anför:

Vi vill inledningsvis framhålla att det är positivt att en utredning om

könsneutral äktenskapslagstiftning nu kommer till stånd. I utredningens

direktiv finns en tillfredsställande beskrivning av de sakfrågor som

behöver belysas. Vi är dock inte nöjda med det sätt på vilket regeringen

har hanterat riksdagens tillkännagivande i fråga om formerna för

utredningen. Riksdagens tillkännagivande var mycket tydligt. Det skulle

enligt riksdagens mening tillsättas en parlamentarisk kommitté. Mot

bakgrund härav anser vi att det är anmärkningsvärt att regeringen

beslutat att en särskild utredare, biträdd av två referensgrupper, skall

ta ställning i frågan.

När det gäller de olika sakfrågorna anser vi att Sverige i likhet med

t.ex. Nederländerna och Belgien bör ge alla par oavsett sexuell läggning

möjlighet att ingå äktenskap. Vi delar därmed den åsikt om en könsneutral

äktenskapsbalk, och ett upphävande av partnerskapslagen, som framförs

i bl.a. motionerna L295 yrkandena 1 och 2 och L362 yrkande 3.

Äktenskapsbalken reglerar de rättsliga förhållandena mellan makar, bl.a. om

ingående av äktenskap, underhåll och bodelning vid skilsmässa. Äktenskapet

får även juridiska följder inom andra områden utanför äktenskapsbalken,

t.ex. gällande föräldraskap, beskattning och socialförsäkringar. Att

neka samkönade par möjligheten till äktenskap kan bara försvaras om

homosexuella och heterosexuella förhållanden såg helt olika ut, vilket

inte är fallet. Den känslomässiga och ekonomiska sammanflätning som

finns i en parrelation är likadan oavsett om parterna råkar vara homo-,

bi- eller heterosexuella.

Man kan då invända att partnerskapslagen ger samkönade par tillgång

till så gott som alla av äktenskapets effekter. Det argumentet är dock

inte hållbart. Partnerskapslagen är och förblir en särlagstiftning, och

särlagstiftningar utan objektiva skäl kan inte försvaras. Den enda

objektiva skillnaden mellan samkönade och olikkönade par är att två

personer av samma kön aldrig kan bli föräldrar tillsammans på biologiskt

vis, en begränsning som för de allra flesta vore helt främmande att

använda för att hindra äktenskap för ett heterosexuellt par som av något

skäl inte kan bli föräldrar. Det bör i detta sammanhang också poängteras

att många homo- och bisexuella har barn. Vi anser för övrigt, i likhet

med vad som anförs i t.ex. motion L362 yrkande 4, att ett registrerat

partnerskap - så länge partnerskapslagen kvarstår - fullt ut skall ha

samma rättsverkningar som ett äktenskap.

Införandet av en könsneutral äktenskapsbalk påverkar inte i sig statens

förhållande till trossamfunden eller trossamfundens vigselrätt. Den

företrädare för ett trossamfund som beviljas vigselrätt åläggs enligt

dagens regler ingen tvingande skyldighet att förrätta vigsel för ett

enskilt par, och vi ser ingen anledning att ändra på denna grundläggande

princip. Precis som i dag bör trossamfundens företrädare kunna utöva

sin vigselrätt utifrån sin religiösa äktenskapssyn. Däremot skall ett

enskilt par alltid kunna gifta sig inför en civil myndighet. Det bör

dock, enligt vår mening, inte införas en tvingande ordning med s.k.

civiläktenskap.

När det gäller rätten att förrätta registrering av partnerskap och

uppdraget som vigsel- och partnerskapsförrättare anser vi, i likhet med

vad som anförs i t.ex. motion L362 yrkandena 5 och 6, att trossamfund

skall ges rätt att förrätta registrering av partnerskap och att uppdragen

som vigsel- och partnerskapsförrättare skall sammanföras till ett

gemensamt uppdrag. Vidare bör, som framhålls i motion K287 yrkande 7,

Svenska kyrkan - i likhet med vad som redan gäller för andra trossamfund

- ges möjlighet att till Kammarkollegiet anmäla vilka personer som skall

vara vigselförrättare.

Mot bakgrund av det utredningsarbete som nu inleds har vi valt att inte

avge någon reservation.

2. Äktenskap och partnerskap, punkt 1 (v)

Tasso Stafilidis (v) anför:

Jag ser det som mycket positivt att en utredning om könsneutral

äktenskapslagstiftning nu har tillsatts, och jag anser också att det i

utredningens direktiv finns en tillfredsställande beskrivning av de

sakfrågor som behöver belysas. Enligt min mening är resultatet nu det

viktiga, inte formerna för utredningen.

Samtliga de motionsyrkanden som utskottet nu har att ta ställning till

behandlar frågeställningar som kommer att aktualiseras inom ramen för

utredningen. Jag vill dock i det här sammanhanget framhålla att det,

enligt min uppfattning, inte är sakligt motiverat att två personer av

samma kön inte skall åtnjuta samma juridiska rättigheter och skyldigheter

som två personer av motsatt kön. Vänsterpartiet anser att en modern

äktenskapslagstiftning inte skall ge något utrymme för att människor

särbehandlas beroende på sin sexuella läggning eller vem de väljer att

leva med. Att bibehålla dagens lagstiftning som särskiljer partnerskap

från äktenskap är diskriminerande och därmed oacceptabelt. För att

undanröja denna diskriminering bör homosexuella par likställas med

heterosexuella makar genom en gemensam könsneutral äktenskapslagstiftning

i likhet med vad som är fallet i bl.a. Belgien och Nederländerna. Ett

könsneutralt äktenskap innebär i praktiken att partnerskapslagen inte

kommer att fylla någon funktion utan bör avskaffas.

Vad särskilt gäller motionsyrkanden som behandlar krav på en ordning

med s.k. civiläktenskap vill jag också klargöra Vänsterpartiets inställning.

Sverige har i dag en ordning där staten delegerar vigselrätt åt bl.a.

trossamfunden. Vid millennieskiftet genomfördes en radikal förändring

av relationen mellan staten och Svenska kyrkan. För att ytterligare

anpassa denna förändring till den situation som råder kulturellt och

religiöst i det svenska samhället anser Vänsterpartiet att trossamfunden

inte skall få behålla den delegerade vigselrätten. I stället bör det

införas en ordning, i likhet med vad som gäller i många andra europeiska

länder som t.ex. Belgien, Nederländerna och Italien, där enbart staten

tillhandahåller det juridiskt bindande äktenskapet, s.k. civiläktenskap.

Ett sådant civiläktenskap ligger helt i linje med kravet på en könsneutral

äktenskapslagstiftning. Det religiöst grundade äktenskapet bör, oavsett

trosuppfattning, vara en angelägenhet för paret och inte för staten.

Principen om allas likhet inför lagen missbrukas genom nuvarande ordning

där vigselrätten delegeras ut till trossamfund som i sin tur kan välja

att neka någon vigsel.

Även frågor om rätten att förrätta vigsel och partnerskapsregistrering

och uppdraget som vigsel- och registreringsförrättare omfattas av

utredningens uppdrag. Därutöver noterar jag att Justitiedepartementet

planerar att i särskild ordning se över om uppdraget som vigsel- och

partnerskapsförrättare efter förordnande av länsstyrelsen bör göras

till ett gemensamt uppdrag. Jag anser att dessa uppdrag skall göras

till ett gemensamt uppdrag, och i likhet med utskottet förutsätter jag

att regeringen skyndsamt vidtar åtgärder för att genomföra detta.

Mot bakgrund av det omfattande utredningsarbete som nu inleds har jag

valt att inte avge någon reservation.

3. Ersättning till vigsel- och registreringsförrättare, punkt 2 (v)

Tasso Stafilidis (v) anför:

Jag delar motionärernas uppfattning att ersättningen till vigsel- och

registreringsförrättare bör höjas. Detta är dock en fråga som skall tas

upp inom ramen för utredningen om en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Om utredaren anser att länsstyrelsen liksom i dag bör förordna personer

som företräder det allmänna vid ingående av äktenskap, skall det utredas

vad som bör gälla beträffande dessa förordnanden, t.ex. när det gäller

ersättning till vigselförrättare. Med hänvisning till detta har jag

valt att inte reservera mig.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:K287 av Tobias Krantz m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om Svenska kyrkans fria möjlighet att till Kammarkollegiet

anmäla vilka personer som skall vara vigselförrättare inom

samfundet.

2004/05:Ju292 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ändring av reglerna gällande skadestånd på grund av

brott och bodelning.

2004/05:Ju293 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om äktenskapsskillnad och reglerna om skadestånd samt

reglerna om skadestånd och försörjningsstöd.

2004/05:Ju488 av Beatrice Ask m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att reglerna vid äktenskapsskillnad ändras beträffande

utdömda skadestånd makar emellan.

2004/05:L208 av Tobias Billström och Lars Lindblad (båda m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om avskaffandet av äktenskapsbalken till förmån för

civilrättsliga avtal.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tillsättandet av en utredning i enlighet med motionens

intentioner.

2004/05:L216 av Magdalena Andersson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder gällande skadestånd.

2004/05:L225 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring som

innebär att trossamfund ges rätt att förrätta registrering av partnerskap

i enlighet med vad i motionen anförs.

2004/05:L226 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring som

innebär att ett par som vill registrera partnerskap får möjlighet att

söka dispens från 18-årsregeln i enlighet med det i motionen

anförda.

2004/05:L237 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett anmälningsförfarande för att sambolagen skall bli

tillämplig på ett sammanboende par.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om följdlagstiftningen till den nya sambolagen.

2004/05:L238 av Inger René m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att sådan egendom som make eller partner eller sambo erhållit

i gåva eller i arv skall vara mottagarens enskilda egendom.

2004/05:L241 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skyldigheten att förrätta vigsel och registrering av partnerskap.

2004/05:L248 av Jan Ertsborn m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om harmonisering av familjerätten och successionsrätten

inom Norden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att införa en regel om att från hälftendelningen vid

bodelning undanta föräktenskaplig egendom och vad som erhållits i arv

och gåva.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att införa en regel om rätt att avtala om att viss

egendom skall vara enskild vid skilsmässa och giftorättsgods vid dödsfall.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att införa en regel om att från hälftendelning vid

bodelning undanta skadestånd på grund av misshandel inom familjen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en utvidgning av ersättningsgarantins tillämplighet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att införa regler om att avhämtande av lösöre skall

ha skett senast vid i bodelningen angiven tidpunkt.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om införande av en tidsgräns för rätten att påkalla

bodelning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en ändring av jämkningsregeln i 12 kap. 1 §

äktenskapsbalken.

2004/05:L254 av Sonja Fransson m.fl. (s):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av

äktenskapsbalken i syfte att möjliggöra för två personer oavsett kön att

ingå äktenskap med varandra och att införa lagstiftning för civil vigsel.

2004/05:L256 av Margareta Pålsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om rätt för förrättare av vigslar/registrering av partnerskap

att viga/registrera i hela landet.

2004/05:L258 av Kerstin Engle m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skadeståndsersättning vid fall av våld i nära relationer.

2004/05:L259 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ersättningsnivåerna till förrättare av vigsel och registrerat

partnerskap justeras.

2004/05:L262 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

i regelverket som innebär att äktenskapslagstiftningen görs könsneutral.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

i regelverket som innebär att partnerskapslagen avskaffas under

förutsättning att äktenskapslagstiftningen görs könsneutral.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

i regelverket som innebär att vigselrätten tas bort från Svenska kyrkan

och andra trossamfund.

2004/05:L269 av Anders Bengtsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om införande av könsneutral äktenskapslagstiftning.

2004/05:L273 av Majléne Westerlund Panke (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av äktenskapslagstiftningen i mening att göra den

borgerliga vigseln till den enda juridiskt bindande vigselakten.

2004/05:L275 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en lagändring

som innebär att betänketiden vid äktenskapsskillnad tas bort.

2004/05:L295 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en gemensam äktenskapsbalk för alla par oavsett sexuell

läggning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om avskaffande av lagen om registrerat partnerskap.

3. Riksdagen begär att regeringen före utgången av innevarande

riksmöte lägger fram förslag med de av riksdagen beställda följdändringarna

till sambolagen.

2004/05:L301 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring om

vad i motionen anförs om uppdelning av lån vid skilsmässa eller upplösning

av partnerskap.

2004/05:L302 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen i enlighet med vad i motionen anförs

lägger fram förslag till lagändring om att undanta skadestånd som utgått

på grund av att en make eller registrerad partner misshandlat sin äkta

hälft.

2004/05:L304 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring som

innebär att möjligheten att överklaga en dom om äktenskapsskillnad eller

en dom om upplösning av registrerat partnerskap tas bort i enlighet med

det i motionen anförda.

2004/05:L309 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skadestånd.

2004/05:L321 av Johan Pehrson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att äktenskapsbalkens regler ändras så att skadestånd till

våldsutsatta kvinnor eller barn inte som huvudregel skall ingå i

bodelningen.

2004/05:L329 av Agneta Lundberg och Hans Stenberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om rätten till utdömt skadestånd.

2004/05:L338 av Annika Qarlsson och Birgitta Carlsson (båda c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skadestånd vid övergrepp mellan makar/sambor skall

vara enskild egendom och följaktligen inte ingå i bodelning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att bankerna genom lagstiftning skall ha skyldighet

att dela lån vid skilsmässa/bodelning om det begärs av ena parten.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att från den dag begäran om skilsmässa/bodelning

registreras hos skattemyndigheten skall personligt betalningsansvar gälla

för inköp.

2004/05:L342 av Mats Berglind (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att se över arvodena för borgerliga vigselförrättare.

2004/05:L345 av Britta Rådström och Carin Lundberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skadestånd till misshandlade kvinnor.

2004/05:L358 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att borgerliga vigsel- och partnerskapsförrättare får ersättning

jämförbar med andra förrättare.

2004/05:L359 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att omgående göra en översyn av samäganderättslagen.

2004/05:L362 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, c, mp):

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till könsneutral

äktenskapslagstiftning.

4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till

ändring i regelverket som innebär att partnerskap har samma rättsverkningar

som äktenskap, så länge lagen om registrerat partnerskap kvarstår.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ändring av äktenskapsbalken så att trossamfund ges

rätt att förrätta registrering av partnerskap, så länge lagen om

registrerat partnerskap kvarstår.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till

lagstiftning som slår samman uppdragen som vigselförrättare och

registreringsförrättare av partnerskap till ett gemensamt uppdrag.

2004/05:L363 av Elisebeht Markström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om användandet av äktenskapsbalkens möjligheter till

jämkning.

2004/05:L365 av Elisebeht Markström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om slopande av partnerskapslagen och införande av en könsneutral

äktenskapslag.

2004/05:L370 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en medveten vilja till stärkt familjegemenskap

markeras genom äktenskapet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att upphäva lagen om homosexuellas rätt att prövas

som adoptivföräldrar.

2004/05:L388 av Kenth Högström och Birgitta Ahlqvist (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om misshandlade kvinnors skadeståndsersättning och dess inverkan

på andra ekonomiska bistånd.

2004/05:U257 av Lars Ohly m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen inom det nordiska samarbetet bör verka

för att förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap, adoption och förmyndarskap skall gälla för registrerade

partner.

17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring

som innebär att äktenskapslagstiftningen görs könsneutral.

18. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring

som innebär att partnerskapslagen avskaffas under förutsättning att

äktenskapslagen görs könsneutral.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om avskaffande av anknytningsvillkoren i lagen om

registrerat partnerskap.

20. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som innebär

att uppdragen att förrätta vigslar och att förrätta partnerskap skall

vara likvärdiga och likställda, och den relevanta lagstiftningen bör

därför ändras.

2004/05:So604 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en könsneutral äktenskapslagstiftning.

3. Riksdagen beslutar att vigselförrättare också skall vara

partnerskapsförrättare.