Bet. 2004/05:LU17

Lagutskottets betänkande

2004/05:LU17

Ersättningsrättsliga frågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet närmare 30 motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden 2004 i olika skadestånds- och försäkringsrättsliga

frågor. De skadeståndsrättsliga frågorna gäller ersättning för sorg och

saknad, skadeståndsansvar för atomskador, oljeskador till sjöss,

skadeståndsansvar för multinationella företag och hästägares skadeståndsansvar.

De försäkringsrättsliga frågorna gäller företagares försäkringsskydd,

det s.k. överfallsskyddet i hemförsäkringar, ersättningsnivån i

rättsskyddsförsäkringar, könsneutrala pensionsförsäkringar, utvidgat ansvar

för trafikförsäkringen m.m., jämkning av trafikskadeersättning,

handläggning av trafikskadeärenden och patientskadelagen.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden i

huvudsak med hänvisning till pågående arbete och riksdagens tidigare

ställningstaganden.

I betänkandet finns nio reservationer och två särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ersättning för sorg och saknad

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju292 yrkande 15 och 2004/05:L292

yrkande 3.

Reservation 1 (fp)

2. Skadeståndsansvar för atomskador

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L242 och 2004/05:N307 yrkandena 11

och 12.

3. Oljeskador till sjöss

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ371 yrkande 16.

4. Skadeståndsansvar för multinationella företag

Riksdagen avslår motion 2004/05:L278 yrkandena 1 och 2.

Reservation 2 (v, c)

5. Hästägares skadeståndsansvar

Riksdagen avslår motion 2004/05:L308.

6. Företagares försäkringsskydd

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L292 yrkande 1, 2004/05:T260 yrkande

5 och 2004/05:N394 yrkande 5.

Reservation 3 (fp, c)

7. Det s.k. överfallsskyddet i hemförsäkringar

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L231 och 2004/05:L338 yrkande

1.

Reservation 4 (v, c)

8. Ersättningsnivån i rättsskyddsförsäkringar

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju385.

9. Könsneutrala pensionsförsäkringar

Riksdagen avslår motion 2004/05:L284.

Reservation 5 (m, fp)

10. Utvidgat ansvar för trafikförsäkringen m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L292 yrkande 5 och 2004/05:L352.

Reservation 6 (m, fp)

11. Jämkning av trafikskadeersättning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L212, 2004/05:L292 yrkande 7,

2004/05:L296 och 2004/05:T463 yrkande 1.

Reservation 7 (m, fp, kd, c)

12. Handläggning av trafikskadeärenden

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L233 yrkandena 1 och 2, 2004/05:L292

yrkande 6 och 2004/05:L346.

Reservation 8 (fp, c)

Reservation 9 (v)

13. Patientskadelagen

Riksdagen avslår motion 2004/05:L282 yrkandena 1-3.

Stockholm den 22 mars 2005

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne

Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Christina Nenes (s), Hillevi Larsson

(s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s),

Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp),

Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad (s), Pia Nilsson (s), Johan Löfstrand

(s) och Mia Franzén (fp).

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet närmare 30 motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden 2004 i olika skadestånds- och försäkringsrättsliga

frågor. De skadeståndsrättsliga frågorna gäller ersättning för sorg och

saknad, skadeståndsansvar för atomskador, oljeskador till sjöss,

skadeståndsansvar för multinationella företag och hästägares skadeståndsansvar.

De försäkringsrättsliga frågorna gäller företagares försäkringsskydd,

det s.k. överfallsskyddet i hemförsäkringar, ersättningsnivån i

rättsskyddsförsäkringar, könsneutrala pensionsförsäkringar, utvidgat ansvar

för trafikförsäkringen m.m., jämkning av trafikskadeersättning,

handläggning av trafikskadeärenden och patientskadelagen.

En förteckning över motionsyrkandena finns i bilagan till betänkandet.

Såvitt gäller motionsspörsmålen rörande handläggning av trafikskadeärenden

har en utfrågning med företrädare för Socialstyrelsen ägt rum.

Utskottets överväganden

Ersättning för sorg och saknad

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om att det bör införas en rätt till

ersättning för sorg och saknad vid en nära anhörigs död. Utskottet

hänvisar till riksdagens tidigare ställningstaganden. Jämför reservation

1 (fp).

Bakgrund

Sedan den 1 januari 2002 gäller enligt 5 kap. 2 § första stycket 3

skadeståndslagen (1972:207) att en nära anhörig till den som dödats genom

en skadeståndsgrundande handling har rätt till ersättning för personskada

som åsamkats den anhörige till följd av dödsfallet (prop. 2000/01:68,

bet. LU19, rskr. 216). Bestämmelsen infördes bl.a. mot bakgrund av den

domstolspraxis som utvecklats, enligt vilken ersättning i vissa fall

tillerkänts efterlevande för främst psykiska besvär när en nära anhörig

dödats vid en skadeståndsgrundande händelse.

Rätt till ersättning tillkommer den som har stått den avlidne särskilt

nära, dvs. främst make, registrerad partner, sambo, barn och föräldrar.

En anhörigs rätt till skadestånd är oberoende av grunden för

skadeståndsskyldigheten. Således föreligger en lagreglerad rätt till skadestånd

oavsett om dödandet har skett uppsåtligen, av grov oaktsamhet, av

oaktsamhet som inte är att betrakta som grov eller när den skadeståndsskyldige

har ett strikt skadeståndsansvar.

Skadeståndet bestäms enligt 5 kap. 1 § skadeståndslagen. Därmed omfattas

ersättning för kostnader, inkomstförlust och ideella förluster till

följd av skadan. De ideella förlusterna ersätts som fysiskt och psykiskt

lidande av övergående natur (sveda och värk) eller av bestående art

(lyte eller annat stadigvarande men). I förekommande fall kan även

ersättning för särskilda olägenheter betalas.

Beträffande bevisfrågorna anförde regeringen i propositionen bl.a.

följande. Personskadan består i detta fall regelmässigt av en psykisk

chock eller andra psykiska besvär. För att sådana besvär skall vara

ersättningsgilla som personskada krävs att de är medicinskt påvisbara.

När någon dödas genom en skadeståndsgrundande handling kommer dödsfallet

som regel plötsligt och oväntat, inte sällan på ett våldsamt sätt. Det

ligger i sakens natur att de efterlevande då drabbas av psykiskt lidande

utöver den allmänna sorgen och saknaden efter den närstående. Man kan

därför normalt utgå från att den närstående har åsamkats psykiska besvär.

I sådana fall där det inte är aktuellt att ersätta andra skadeföljder

än sveda och värk och smärre belopp avseende kostnader eller inkomstförlust

bör man utan närmare utredning kunna utgå från att dessa besvär är att

hänföra till personskada. Då bör det sålunda inte vara nödvändigt att

den närstående styrker de psykiska besvären genom läkarintyg eller

liknande utredning (jfr rättsfallet NJA 2000 s. 521). Självklart behövs

över huvud taget ingen bevisning om besvären vitsordas av motparten i

en process. Men även om kravet bestrids bör det normalt räcka - på samma

sätt som om bestämmelsen skall tillämpas vid anspråk på brottsskadeersättning

- att de besvär som den närstående själv beskriver är av sådan art att

de får anses medicinskt påvisbara och sålunda är att anse som en

personskada. Enbart ett påstående om en personskada är dock inte tillräckligt.

Regeringen anförde vidare att bevislättnaden är av betydelse när den

anhörige yrkar ersättning för psykiska besvär under sådan tid eller av

sådan omfattning i övrigt som normalt sett uppkommer i dessa typer av

fall, dvs. vid ersättning i enlighet med gällande praxis. Yrkas ersättning

med högre belopp på den grunden att de psykiska besvären varit särskilt

långvariga eller ovanligt omfattande i övrigt, kan särskild bevisning

behövas. I undantagsfall kan de psykiska besvären leda till

personlighetsförändringar eller på annat sätt bli bestående. Då kan ersättning

ges för bestående men efter den invaliditetsgrad som kan åsättas dessa

besvär. Det kan någon gång förekomma att den skadelidande även har rätt

till skadestånd för särskilda olägenheter som besvären medför. I dessa

båda fall bör dock särskild utredning om skadan krävas.

Någon särskild ersättningspost för sorg och saknad finns inte i

skadeståndslagen.

Motionerna

Mia Franzén m.fl. (fp) yrkar i motion L292 ett tillkännagivande om att

det i skadeståndslagen bör införas en särskild rätt till ersättning för

sorg och saknad efter en nära anhörigs död. Motionärerna anför att det

i rättstillämpningen ställs krav på att de psykiska besvären skall

bevisas, vilket ofta kan vara svårt och omständligt och dessutom av den

anhörige kan upplevas som kränkande. Skadestånd vid en nära anhörigs

död bör därför kunna betalas ut med ett standardiserat belopp. Genom en

schabloniserad rätt till ersättning för sorg och saknad skulle den som

inte vill underkasta sig en undersökning av de egna psykiska besvären

ändå få ersättning för de starka känslor och de mer eller mindre

definierbara psykiska påfrestningar som typiskt sett uppkommer vid en nära

anhörigs död. Enligt motionärerna skulle en särskild rätt till ersättning

för sorg och saknad innebära en skarp markering från samhällets sida

och att svensk rätt ytterligare harmoniseras med stora delar av övriga

europeiska länders skadeståndsrätt (yrkande 3).

Liknande krav framställs i motion Ju292 av Johan Pehrson m.fl. (fp)

(yrkande 15).

Tidigare behandling

I den ovan nämnda proposition 2000/01:68 om ersättning för ideell skada

gjorde regeringen bedömningen att någon särskild ersättningspost för

sorg och saknad då en nära anhörig avlidit genom en skadeståndsgrundande

handling inte borde införas. I lagstiftningsärendet väcktes motionsyrkanden

om att en sådan särskild rätt borde införas. Dessa motionsyrkanden

avstyrktes, och riksdagen följde utskottet (bet. 2000/01:LU19, rskr.

216).

Utskottet ansåg att det fanns flera omständigheter som talade emot en

särskild rätt till ersättning för sorg och saknad. En sådan rätt skulle

vara en principiell nyhet i svensk skadeståndsrätt, och en seriös

bedömning av frågan borde därmed åtföljas av överväganden om en motsvarande

eller liknande rätt bör finnas i andra sammanhang, t.ex. en rätt till

ersättning för de känslor av ledsnad och bedrövelse som normalt följer

med att ett barn skadas eller förlusten av ägodelar i samband med en

brand. Utskottet ifrågasatte också om skadeståndsrätten över huvud taget

är ett ändamålsenligt instrument för att ge ersättning för känslor som

sorg och saknad. När det gäller bevisproblemen erinrade utskottet om

att Högsta domstolen genom en dom hösten 2000 (NJA 2000 s. 521) kan

sägas ha infört en bevislättnad för psykiska besvär som tillfogats på

grund av att en nära anhörig dödats genom en uppsåtlig eller därmed

jämförlig handling. Utskottet anförde att det vid en lagstadgad rätt

till ersättning är naturligt att i detta avseende utgå från en sådan

bevislättnad oavsett om skadan framkallats uppsåtligen eller inte, vilket

innebär att det normalt inte bör krävas läkarintyg eller liknande

utredning för att styrka att de psykiska besvären är att hänföra till

personskada. När det inte är aktuellt att ersätta andra skadeföljder än

sveda och värk borde man utan närmare utredning kunna utgå från att

dessa besvär innebär en personskada. Enligt utskottet hade därmed det

viktigaste skälet för en rätt till ersättning för sorg och saknad

förlorat sin tyngd.

Vidare pekade utskottet på att det i praktiken inte är någon större

skillnad mellan en rätt till ersättning för psykiska besvär som normalt

inte behöver styrkas med läkarintyg eller liknande utredning och en

rätt till ersättning för sorg och saknad. Utskottet menade att de

praktiska konsekvenserna av att ersättningen avser psykiska besvär, och

inte sorg och saknad, framför allt torde visa sig däri att en rätt i

enskilda fall till ersättning utöver ett schablonbelopp fordrar en

särskild utredning som påvisar ovanligt omfattande psykiska besvär.

Utskottet har vid flera tillfällen härefter, senast våren 2004 i sitt

av riksdagen godkända betänkande 2003/04:LU24, avstyrkt motionsyrkanden

om att särskild ersättning för sorg och saknad skall införas. I dessa

sammanhang har utskottet hänvisat till de ställningstaganden som gjordes

i ovan nämnda lagstiftningsärende.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening har det inte framkommit några skäl för riksdagen

att frångå sina tidigare ställningstaganden. Riksdagen bör därför avslå

motionerna L292 yrkande 3 och Ju292 yrkande 15.

Skadeståndsansvar för atomskador

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om skadeståndsansvar för atomskador.

Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete. Jämför särskilt

yttrande 1 (v).

Bakgrund

Regler om ansvar för skador som uppkommer i samband med verksamhet inom

atomanläggningar finns i atomansvarighetslagen (1968:45). Denna lag

bygger på två internationella konventioner. Den ena konventionen är

1960 års Pariskonvention om skadeståndsansvar på atomenergins område,

som föreskriver att innehavaren av en atomanläggning är ansvarig för

atomskador oberoende av vållande, dvs. innehavarens ansvar är strikt.

Den andra konventionen är en i Bryssel år 1963 avslutad tilläggskonvention

till Pariskonventionen, som innehåller regler om kompletterande ersättning

av statsmedel vid atomskador. Både Pariskonventionen och Brysselkonventionen

har tillkommit inom ramen för verksamheten inom Organisationen för

ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och syftar till en enhetlig

regional reglering av atomansvarsfrågan i Västeuropa. Sverige har

tillträtt båda konventionerna.

Enligt atomansvarighetslagen är en innehavare av en atomanläggning

ersättningsansvarig upp till ett bestämt belopp för varje olycka (17 §).

Ansvarsbeloppet skall som huvudregel vara täckt av en försäkring (22

§). Om det belopp för vilket anläggningsinnehavaren är ansvarig inte

räcker till för att täcka de uppkomna skadorna betalas kompletterande

ersättning av statsmedel (28 §).

Motionerna

Åsa Domeij och Ingegerd Saarinen (båda mp) yrkar i motion L242 ett

tillkännagivande om att kärnkraftverkens skadeståndsansvar skall vara

obegränsat och att kravet på betalningskapacitet kraftigt skall höjas.

I motion N307 begär Peter Eriksson m.fl. (mp) ett tillkännagivande om

att regeringen skall tillsätta en utredning i syfte att se över vilka

ändringar som måste göras i atomansvarighetslagen för att Sverige skall

uppfylla sina förpliktelser enligt Pariskonventionen (yrkande 11). Vidare

begärs ett tillkännagivande om att i samband med översynen av

atomansvarighetslagen bör även betalningsåtagandet höjas (yrkande 12).

Tidigare behandling

När utskottet våren 2001 och våren 2004 (bet. 2000/01:LU7 och 2003/04:LU24)

behandlade motsvarande motionsyrkanden erinrade utskottet om att regeringen

i proposition 2000/01:43 Ändringar i atomansvarighetslagen bl.a. anfört

att atomansvarighetspolitikens främsta mål är att tillgodose de

skadelidandes berättigade krav på ersättning för atomskador och att

ersättningsansvaret för dessa skador i första hand bör bäras av

kärnkraftsindustrin.

Innehavare av atomanläggningar borde därför, enligt regeringens mening,

åläggas ett obegränsat ansvar. I propositionen anfördes dock att det

inte var förenligt med Pariskonventionen, i dess dåvarande lydelse, att

införa ett obegränsat ansvar. Regeringen hänvisade till en pågående

revidering av Pariskonventionen och att Sverige inom ramen för det

arbetet skulle verka för ett obegränsat ansvar. I syfte att förbereda

övergången till ett obegränsat ansvar avsåg regeringen att ge en särskild

utredare i uppdrag att lämna förslag till hur ett sådant ansvar bör

genomföras i atomansvarighetslagen. Regeringen framhöll vidare att det

är nödvändigt att ansvaret är garanterat av betryggande ekonomiska

säkerheter och att det är otillfredsställande att låta försäkringskapaciteten

vara avgörande för ansvarsnivån. Enligt regeringens mening borde därför

inriktningen vara att finna en lösning där andra ekonomiska säkerheter

utnyttjas som komplement till ansvarsförsäkring, vilket bör skapa

förutsättningar för högre ersättningsnivåer. Regeringen avsåg att även ge

den särskilde utredaren i uppdrag att kartlägga såväl vilka

försäkringslösningar som vilka säkerheter eller garantier som finns att tillgå.

Vid båda tillfällena avstyrkte utskottet motionsyrkandena och anförde

bl.a. att utformningen av anläggningsinnehavarnas ersättningsansvar

måste vara förenlig med Sveriges åtaganden enligt Pariskonventionen.

När det gäller den framtida utformningen av ersättningssystemet vid

atomskada hänvisade utskottet till att det av propositionen framgick

att regeringen, i syfte att förbereda övergången till ett obegränsat

ansvar, avsåg att ge en särskild utredare i uppdrag att föreslå hur ett

sådant ansvar bör genomföras i atomansvarighetslagen. Utskottet ansåg

att några uttalanden från riksdagens sida som skulle föregripa

utredningsarbetet inte borde komma i fråga. Riksdagen beslutade vid båda

tillfällena i enlighet med regeringens förslag.

Vid utskottets senaste behandling av frågan våren 2004 hade utskottet

erfarit att en revidering av Pariskonventionen, som ger möjlighet att

införa ett obegränsat ansvar, nyligen avslutats samt att regeringens

avsikt var att, i enlighet med vad som aviserades i den ovan nämnda

propositionen, tillkalla en särskild utredare.

Pågående arbete m.m.

Den 12 februari 2004 hölls mellan konventionsstaterna till Pariskonventionen

och tilläggskonventionen en diplomatkonferens för att anta ändringar av

konventionerna. Den revisionsakt som antogs vid detta tillfälle innebär

att ett stort antal artiklar ändras i båda konventionerna och att ett

antal nya artiklar tillkommer. Det kan nämnas att ansvarsbeloppet enligt

den reviderade Pariskonventionen är uttryckt som ett minimibelopp. Den

stat som önskar det kan alltså fastställa ett högre belopp eller bestämma

att det inte skall gälla någon begränsning för anläggningsinnehavarens

ansvar. Ändringarna av Pariskonventionen innebär således en möjlighet

att ålägga anläggningsinnehavare ett obegränsat ansvar.

Regeringen beslutade i november 2004 att ge en särskild utredare i

uppdrag att göra en översyn av atomansvaret (dir. 2004:160). Utredningen

har antagit namnet Atomansvarsutredningen. I direktiven anförs att

regeringen anser det önskvärt att Sverige kan tillträda ändringsprotokollen

till Pariskonventionen och tilläggskonventionen som genom bl.a. de

väsentligt höjda ansvarsbeloppen och möjligheten till ett obegränsat

ansvar medför en uppenbar förbättring av det ersättningsrättsliga skyddet

vid atomolyckor. De reviderade konventionerna fyller en viktig funktion

när det gäller skyddet av skadelidande i händelse av en atomolycka. Den

särskilda utredaren skall ta fram ett underlag för bedömningen av om

Sverige bör tillträda de reviderade versionerna av konventionen om

skadeståndsansvar på atomenergins område och konventionen om tillägg

till Pariskonventionen samt om Sverige bör tillträda konventionen om

supplerande ersättning för atomskada. Utredaren skall också föreslå de

lagändringar som behövs för att dessa instrument skall kunna tillträdas

eller som bedöms lämpliga i samband med tillträde. Vidare skall utredaren

föreslå hur ett obegränsat ansvar för innehavare av atomanläggningar

bör genomföras i atomansvarighetslagen, föreslå till vilken nivå ansvaret

skall vara täckt av försäkring eller annan finansiell säkerhet samt

utreda vilka typer av försäkringslösningar och finansiella säkerheter

som finns att tillgå eller kan skapas och, i syfte att nå så höga

ersättningsnivåer som möjligt, föreslå system där ekonomiska säkerheter

eller garantier utnyttjas som komplement till ansvarsförsäkringen.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 januari 2006.

Utskottets ställningstagande

Av den ovan lämnade redovisningen framgår att de frågeställningar som

behandlas i motionerna övervägs av Atomansvarsutredningen. Enligt

utskottets mening bör resultatet av det pågående utredningsarbetet inte

föregripas genom någon åtgärd från riksdagen. Riksdagen bör således

avslå motionerna L242 och N307 yrkandena 11 och 12.

Oljeskador till sjöss

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om skadeståndsansvar vid oljeskador

till sjöss. Utskottet hänvisar främst till pågående internationellt

arbete. Jämför särskilt yttrande 2 (v).

Bakgrund

Ansvar för oljeskada regleras i 10 kap. sjölagen (1994:1009). Bestämmelserna

bygger på två internationella konventioner som har tillträtts av Sverige

- 1992 års ändringsprotokoll till 1969 års internationella konvention

om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja

(ansvarighetskonventionen) och 1992 års ändringsprotokoll till 1971 års

internationella

konvention om upprättandet av en internationell fond för ersättning av

skada orsakad av förorening genom olja (fondkonventionen). Dessa två

konventioner skapar ett internationellt ansvars- och ersättningssystem

för oljeskador.

Skadeståndsansvaret för oljeskador ligger enligt ansvarighetskonventionen

hos fartygsägaren och är strikt, dvs. ägaren är ansvarig även om denne

varken förfarit uppsåtligt eller varit vårdslös (jfr 10 kap. 3 § sjölagen).

Fartygsägaren har dock vissa möjligheter att begränsa sin ansvarighet

till ett visst belopp. Ersättningsanspråk får i viss utsträckning riktas

mot annan än fartygsägaren (10 kap. 4 § andra stycket sjölagen). Det

gäller dock bara om en i nämnda bestämmelse angiven person, t.ex. en

redare som inte är ägare eller en lastägare, har orsakat skadan uppsåtligen

eller genom viss särskilt kvalificerad vårdslöshet.

Fondkonventionen utgör ett komplement till ansvarighetskonventionen.

Genom fondkonventionen har en internationell fond upprättats, den

internationella oljeskadefonden, som ger de skadelidande ytterligare

ersättning för oljeskador, om den ersättning som erhålls enligt

ansvarighetskonventionen är otillräcklig. Även fondens ansvarighet för skador

är dock begränsad. Den internationella oljeskadefonden finansieras genom

avgifter som läggs på sjötransporterad olja av vissa slag (s.k.

avgiftspliktig olja).

Motionen

I motion MJ371 anför Åsa Domeij och Sverker Thorén (mp, fp) att det vid

oljetransporter till sjöss bör gälla en ordning som innebär att alla

aktörer i transportkedjan - inklusive bl.a. den som ägde oljan när den

lastades på fartyget, lastägaren, flaggstaten, fartygets slutliga ägare

och klassningssällskapen - skall dela det ekonomiska skadeståndsansvaret

i händelse av en olycka. I motionen begärs ett tillkännagivande om att

regeringen skall verka för en sådan ordning (yrkande 16).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill först upplysa om att det vid en diplomatkonferens i maj

2003, anordnad av Internationella sjöfartsorganisationen (International

Maritime Organization), antogs en resolution om en översyn av det

internationella ansvarighets- och ersättningssystemet. En arbetsgrupp

inom den internationella oljeskadefonden arbetar för närvarande med

frågan.

Utskottet har senast våren 2004 i sitt av riksdagen godkända betänkande

2003/04:LU24 avstyrkt ett motsvarande motionsyrkande med hänvisning

till pågående internationellt arbete. När nu utskottet åter har att ta

ställning till samma motionsspörsmål vill utskottet erinra om att det,

mot bakgrund av det internationella regelsystem som finns på sjöfartens

område, är ofrånkomligt att tyngdpunkten i de svenska aktiviteterna

fokuseras på och är beroende av det internationella arbetet. Utskottet

anser att resultatet av det ovan redovisade internationella arbetet bör

avvaktas och ser därför inte någon anledning att föreslå någon åtgärd

från riksdagen. Riksdagen bör således avslå motion MJ371 yrkande 16.

Skadeståndsansvar för multinationella företag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om skadeståndsansvar för multinationella

företag. Utskottet hänvisar till pågående arbete på såväl nationell som

internationell nivå. Jämför reservation 2 (v, c).

Motionen

Birgitta Ohlsson (fp) anför i motion L278 att Sverige aktivt skall stödja

de länder som behöver hjälp med att bygga upp fungerande marknader. För

att en marknadsekonomi skall fungera smidigt i en värld där länder

befinner sig på olika nivåer i fråga om välstånd, demokrati och utveckling

krävs enligt motionären tydliga regler så att inte den svagare parten

blir utnyttjad. Detta som ett led i att främja bl.a. miljöhänsyn, respekt

för mänskliga rättigheter och social rättvisa. Motionären menar att

bestämmelser om skadeståndsansvar har stor betydelse i det här sammanhanget.

I motionen begärs ett tillkännagivande om att multinationella företag

som orsakar stora skador i ett annat land än det land där moderbolaget

har sitt säte inte skall kunna undgå skadeståndsansvar genom att föra

över tillgångar till moderbolaget och låta det utländska dotterbolaget

försättas i konkurs (yrkande 1). Det bör därutöver, enligt motionärens

mening, vara möjligt att rikta ett skadeståndskrav direkt mot moderbolaget

av skadelidande i ett annat land (yrkande 2).

Pågående arbete

År 1976 förhandlade medlemsländerna inom OECD fram riktlinjer för

multinationella företag som innehåller gemensamma rekommendationer till

företagen från medlemsländernas regeringar. Riktlinjerna har därefter

omförhandlats vid flera tillfällen, senast år 2000. Genom den senaste

revideringen breddades riktlinjerna till att gälla företagens verksamhet

i alla länder och att även omfatta företagens arbete med miljö och mot

korruption. Riktlinjerna, som är frivilliga, innehåller bl.a. en

övergripande policy om att företagen bör bidra till ekonomisk, social och

miljömässig utveckling i syfte att uppnå en hållbar utveckling, respektera

de mänskliga rättigheterna för de individer som påverkas av deras

verksamhet i linje med värdregeringens internationella skyldigheter och

åtaganden samt stimulera uppbyggnad av lokal kapacitet. OECD:s medlemsländer

har åtagit sig att främja riktlinjerna bl.a. genom s.k. nationella

kontaktpunkter.

På World Economic Forum i Davos 1999 uppmanade FN:s generalsekreterare

näringslivet att ta globalt ansvar. Hans initiativ ledde till bildandet

av The Global Compact som innefattar principer kring mänskliga rättigheter,

arbetsrättsliga frågor och miljö riktade till företag. I de principer

som avser miljöfrågor anges att företag ombeds att stödja försiktighetsprincipen

vad gäller miljörisker, att ta initiativ för att främja större miljömässigt

ansvarstagande och uppmuntra utveckling och spridning av miljövänlig

teknik.

Den svenska regeringen har tagit ett initiativ kallat Globalt Ansvar -

Swedish Partnership for Global Responsibility. Huvudansvaret ligger hos

Utrikesdepartementet men initiativet sker i nära samverkan med framför

allt Näringsdepartementet och Miljödepartementet. Målsättningarna med

projektet Globalt Ansvar är att bidra till förverkligandet av mänskliga

rättigheter och hållbar utveckling, att stärka svenska företags

konkurrenskraft och att öka kunskapen om de multilaterala regelverken. I

ett öppet brev till Svenskt Näringsliv i mars 2002 presenterades projektet

av företrädare för regeringen. I brevet framhålls att regeringen är

pådrivande nationellt och internationellt för mänskliga rättigheter och

en bättre miljö, men att regeringen vill få till stånd ett samarbete

med näringslivet i sin strävan efter en human globalisering. Regeringen

pekar på att man sedan 1979 har haft en kontinuerlig dialog med

arbetsmarknadens parter om företags sociala ansvar enligt OECD:s riktlinjer

för multinationella företag och att regeringen sedan dess, oavsett

partifärg, har främjat dessa riktlinjer. Vidare anförs i brevet att

regeringens grundläggande förväntningar på svenska företags agerande på

den globala marknaden, och särskilt i utvecklingsländer, uttrycks i

OECD:s riktlinjer och FN:s Global Compact. Regeringen pekar också på

att Europeiska kommissionen har tagit fram en grönbok om företags sociala

ansvar - ett diskussionsunderlag som syftar till att ta fram förslag om

hur EU kan främja företagens sociala ansvarstagande på europeisk och

internationell nivå.

Underkommissionen till FN:s kommission för mänskliga rättigheter (MRK)

har till uppgift att genomföra studier och lämna rekommendationer till

MRK. En arbetsgrupp inom underkommissionen har utarbetat ett förslag

till normer på området för mänskliga rättigheter avsedda att vara

bindande för transnationella företag. Förslaget kommer enligt uppgift att

diskuteras av MRK:s medlemsstater, däribland Sverige, med början under

våren 2004.

Tidigare behandling

Utskottet har senast våren 2004 i sitt av riksdagen godkända betänkande

2003/04:LU24 behandlat motsvarande motionsyrkanden. I betänkandet

konstaterade utskottet att det pågår arbete på såväl nationell som

internationell nivå som får anses ligga i linje med vad som anförs i

motionen. Utskottet anförde vidare att det är av stor vikt att Sverige

aktivt deltar i det internationella arbete som rör frågor om multinationella

företags ansvar för sin verksamhet i olika avseenden. Utskottet ansåg

dock inte att det var påkallat med någon åtgärd från riksdagen med

anledning av den då aktuella motionen varför den avstyrktes.

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner inte skäl att frångå sitt ovan redovisade ställningstagande.

Riksdagen bör därför avslå motion L278 yrkandena 1 och 2.

Hästägares skadeståndsansvar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande med krav på att hästägare skall

åläggas ett strikt skadeståndsansvar.

Bakgrund

I centrum för den svenska skadeståndsrätten står skadeståndslagen

(1972:207). Enligt 1 kap. 1 § gäller lagens regler om inget annat är

särskilt föreskrivet eller föranleds av avtal eller i övrigt följer av

regler om skadestånd i avtalsförhållanden. Den grundläggande regeln om

skadeståndsansvar på grund av eget vållande finns i 2 kap. 1 §

skadeståndslagen. Detta lagrum innehåller den sedan länge gällande culparegeln

som innebär att var och en som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållar

person- eller sakskada är skyldig att ersätta skadan.

I ett antal speciallagar om skadestånd utom kontraktsförhållanden

föreskrivs det ett strikt ansvar - alltså en strängare skadeståndsskyldighet

än enligt skadeståndslagen eftersom ansvar inträder oberoende av någons

vållande. Vanligast är att strikt ansvar föreligger för mer eller mindre

farlig verksamhet. Som exempel kan nämnas reglerna om miljöfarlig

verksamhet i miljöbalken samt bestämmelserna i produktansvarslagen (1992:18),

lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i luftfart och

atomansvarighetslagen (1968:45).

Djurägare har som huvudregel endast ansvar för culpa. Det finns dock

några bestämmelser om strikt ansvar för djur. Som exempel kan nämnas

lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter som stadgar att skada

som orsakats av hund skall ersättas av dess ägare även om denne inte är

vållande till skadan. Trots att lagen i första hand troligen åsyftar de

skador som hund orsakar genom att bita människor och djur innehåller

den inte någon begränsning till dessa skador. Lagen tillämpas också när

hund orsakar skada i trafiken. Det strikta ansvaret åvilar förutom

hundens ägare även dess nyttjare. - Någon reglering om strikt ansvar för

hästar finns inte.

Motionen

Göte Wahlström (s) anför i motion L308 att det har blivit vanligare att

hästar rids längs våra vägar och därmed ökar risken för att hästar

orsakar skador på t.ex. förbipasserande fordon. Mot denna bakgrund anser

motionären att det vore rimligt att hästägaren åläggs ett strikt

skadeståndsansvar. Ett tillkännagivande begärs med detta innehåll.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening kan någon översyn av hästägares skadeståndsansvar

inte anses påkallad. Riksdagen bör därför avslå motion L308.

Företagares försäkringsskydd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden med krav på att regeringen utreder

frågan om kontraheringsplikt vid företagsförsäkring. Utskottet hänvisar

till pågående arbete inom Regeringskansliet. Jämför reservation 3 (fp,

c).

Motionerna

Mia Franzén m.fl. (fp) anser i motion L292 att det finns anledning för

regeringen att se över möjligheterna för vissa företagare att teckna

försäkring för sina verksamheter. Ett tillkännagivande begärs i enlighet

härmed (yrkande 1).

I motion T260 anför Karin Pilsäter m.fl. (fp) att försäkringsbolagens

riskbedömningar innebär att den som driver verksamhet i utsatta

förortsområden får höga kostnader för sitt försäkringsskydd. Enligt

motionärerna är det inte rimligt att personer som driver verksamhet i sådana

områden skall drabbas av höga försäkringspremier på grund av polisens

bristande resurser. I motionen föreslås att det bör göras en utredning

och konsekvensanalys av det rådande försäkringssystemet. Ett tillkännagivande

begärs med detta innehåll (yrkande 5).

I motion N394 anser Tobias Krantz (fp) att företagarnas försäkringsskydd

måste stärkas. Det bör, enligt motionärens mening, övervägas om

försäkringsbolagen skall vara skyldiga att erbjuda ett grundläggande

försäkringsskydd till företag på samma sätt som enskilda. Ett tillkännagivande

begärs med detta innehåll (yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

Som framgår av motionerna finns i dag inte någon kontraheringsplikt vid

företagsförsäkring. I proposition 2003/04:150 Ny försäkringsavtalslag

anför regeringen att man kommer att överväga om en utredning bör tillsättas

med uppdrag att se över bestämmelserna om företagsförsäkring med särskild

hänsyn till små och medelstora företag. Vidare anförs att den fråga som

då bör belysas är behovet av en s.k. kontraheringsplikt vid företagsförsäkring.

I propositionen redovisas att visst förberedande arbete med sikte på

en sådan utredning pågår inom Justitiedepartementet.

Utskottet kan således konstatera att det pågår ett arbete inom

Justitiedepartementet som överensstämmer med de krav som förs fram i motionerna.

Mot denna bakgrund bör motionerna L292 yrkande 1, T260 yrkande 5 och

N394 yrkande 5 avslås.

Det s.k. överfallsskyddet i hemförsäkringar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om det s.k. överfallsskyddet i

hemförsäkringar. Jämför reservation 4 (v, c).

Motionerna

Tasso Stafilidis m.fl. (v) anför i motion L231 att många personer som

tecknar en hemförsäkring utgår från att försäkringen även täcker skador

orsakade av våld i hemmet. I motionen konstateras emellertid att många

försäkringsbolag gjort undantag i försäkringsvillkoren för rätten till

ersättning när försäkringstagaren utsatts för våld i hemmet av närstående.

Detta förhållande utgör en diskriminering mot kvinnor, eftersom det är

vanligare att kvinnor utsätts för våld i hemmet av män än tvärtom. I

motionen yrkas att regeringen skall återkomma med förslag som innebär

att det inte skall vara möjligt att föreskriva sådana undantag i

försäkringsvillkoren. Motionärerna begär att regeringen tillsätter en

utredning i syfte att se över möjligheten att lagstifta om att

överfallsskyddet i hemförsäkringen även skall gälla för en skadelidande som

har utsatts för våld av en medförsäkrad familjemedlem.

I motion L338 föreslår Annika Qarlsson och Birgitta Carlsson (båda c)

ett tillkännagivande om att överfallsskyddet i hemförsäkringen skall

gälla även när brott har begåtts mellan makar och sambor (yrkande

1).

Tidigare behandling

Utskottet har senast våren 2002 i sitt av riksdagen godkända betänkande

2001/02:LU10 behandlat ett motsvarande motionsyrkande. Utskottet förutsatte

att överväganden i den aktuella frågan skulle komma till stånd inom

ramen för det då pågående arbetet inom Justitiedepartementet med en ny

försäkringsavtalslag. Därmed avstyrkte utskottet den då aktuella motionen.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen har nyligen beslutat en ny försäkringsavtalslag (prop.

2003/04:150, bet. 2004/05:LU4, rskr 2004/05:160). Den nya lagen träder i

kraft den 1 januari 2006.

En hemförsäkring är en konsumentförsäkring och bestämmelser om

konsumentförsäkring finns i 2-7 kap. i den nya försäkringsavtalslagen. Dessa

regler är tvingande till försäkringstagarens förmån. En hemförsäkring

består normalt av flera olika försäkringar som kan dels ersätta skador

på privat egendom, dels ge ersättning om försäkringstagaren själv skadas

eller blir skadeståndsskyldig.

Enligt 4 kap. 8 § i den nya försäkringsavtalslagen kan försäkringsbolaget

med stöd av förbehåll i villkoren i vissa situationer sätta ned

försäkringsersättningen om någon som står i viss relation till den försäkrade

inte har iakttagit en förpliktelse som följer av försäkringen (s.k.

identifikation). Enligt paragrafens andra stycke skall första stycket

inte tillämpas om det finns synnerliga skäl mot detta. Av 4 kap. 12 §

följer att om en personförsäkring ingår som en del i en konsumentförsäkring

skall 12 kap. tillämpas i stället för 4 kap. i fråga om personförsäkringen.

I 12 kap. finns inga bestämmelser om identifikation.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att den situation som behandlas

i motionerna inte regleras i den nya lagen. Utskottet beklagar att några

närmare överväganden i frågan inte redovisats i lagstiftningsärendet.

I propositionen aviserade regeringen att man kommer att följa upp den

nya lagstiftningen. I sitt av riksdagen godkända betänkande 2004/05:LU4

förutsatte utskottet att regeringen skulle analysera några frågeställningar

som väcktes i samband med riksdagsbehandlingen och vid behov återkomma

till riksdagen. Utskottet utgår från att regeringen inom ramen för det

fortsatta uppföljningsarbetet med den nya försäkringsavtalslagen kommer

att överväga behovet av en reglering för den situation som behandlas i

motionerna. Visar det sig att behov av lagstiftning föreligger förutsätter

utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med ett lagförslag.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L231

och L338 yrkande 1.

Ersättningsnivån i rättsskyddsförsäkringar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande med krav på att ersättningsnivåerna

i rättsskyddsförsäkringar bör höjas.

Bakgrund

Med rättsskyddsförsäkring avses en försäkring som ersätter försäkringstagarens

kostnader för det rättsliga förfarandet i tvister som han eller hon är

inblandad i. Rättsskyddsförsäkringar ingår som en del av de hemförsäkringar

som säljs i Sverige. Samtliga försäkringsbolag har en begränsning för

hur stor ersättning som kan betalas ut. Gränsen ligger vanligen mellan

75 000 kr och 200 000 kr. De försäkrade får betala en självrisk på

vanligtvis 20 % av kostnaderna, dock lägst 1 000 kr.

Enligt 10 § rättshjälpslagen (1996:1619) får rättshjälp inte beviljas

i en angelägenhet som rör trafikskadeersättning enligt trafikskadelagen

(1975:1410) eller som rör skadestånd som skall betalas från en

ansvarsförsäkring.

Motionen

Ann-Marie Fagerström (s) framhåller i motion Ju385 att ersättningsnivåerna

i rättsskyddsförsäkringen är alldeles för låga. Rättsskyddsbeloppet,

som är 75 000 kr i de flesta försäkringsbolag, har varit oförändrat

under många år och räcker ofta inte längre än till en process i första

instans. Som exempel på grupper som riskerar att komma i kläm nämner

motionären de som har fått s.k. whiplash-skador och som driver en process

mot sitt försäkringsbolag. I motionen begärs ett tillkännagivande om en

översyn av rättsskyddsförsäkringen.

Tidigare behandling

Utskottet har senast våren 2003 behandlat motsvarande motionsyrkanden

i sitt av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU5. I betänkandet

konstaterade utskottet att ersättningsnivån i rättsskyddsförsäkringar är

en del av själva avtalet mellan försäkringstagaren och respektive

försäkringsbolag. Utskottet var inte berett att ställa sig bakom en ordning

som innebär att ersättningsnivån regleras i lag. Mot denna bakgrund

avstyrktes de då aktuella motionerna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner inte skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande

och föreslår att riksdagen avslår motion Ju385.

Könsneutrala pensionsförsäkringar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande med krav på att pensionsförsäkringspremierna

skall vara lika för kvinnor och män. Utskottet hänvisar till pågående

arbete inom Regeringskansliet. Jämför reservation 5 (m, fp).

Motionen

I motion L284 yrkar Yvonne Andersson och Sven Brus (båda kd) ett

tillkännagivande om att pensionsförsäkringskostnaderna skall vara lika för

kvinnor och män.

Tidigare behandling

Utskottet har senast våren 2004 behandlat ett motsvarande motionsyrkande

i sitt av riksdagen godkända betänkande 2003/04:LU9. I betänkandet

redovisade utskottet bl.a. att statsrådet Gunnar Lund i en interpellationsdebatt

den 30 januari 2003 uttalat att frågan om könsneutrala premier måste

lösas i ett internationellt perspektiv och att Sverige i EU-arbetet och

i annat internationellt arbete skall verka för en utveckling mot ett

allmänt könsneutralt synsätt på försäkringsområdet. Utskottet pekade

också på att kommissionen den 5 november 2003 lagt fram ett förslag

till direktiv mot diskriminering utanför arbetslivet som bl.a. behandlar

frågan om försäkringspremier.

I betänkandet konstaterade utskottet vidare att kvinnor har högre

pensionsförsäkringskostnader än män samt att försäkringsbolagen grundar

detta på att kvinnor som grupp lever några år längre. Enligt utskottet

visar statistiken att andra faktorer såsom livsföring och arvsanlag

bidrar till människors olika livslängd. Det är inte rimligt, anförde

utskottet, att överföra skillnader på gruppnivå till individuella

skillnader som i sin tur leder till olika kostnader för en försäkring.

Det borde, enligt utskottets mening, finnas andra faktorer som bör kunna

vara starkare indikationer på livslängd än enbart kön. Utskottet ansåg

därför att försäkringspremier bör kunna vara könsneutrala. Mot denna

bakgrund välkomnade utskottet det direktivförslag som kommissionen lagt

fram och utskottet förutsatte att regeringen i det fortsatta arbetet

med direktivförslaget skulle komma att driva frågan om ett könsneutralt

synsätt på försäkringsområdet. Något formellt tillkännagivande härom

från riksdagens sida ansåg utskottet inte erforderligt och den då

aktuella motionen avstyrktes.

Pågående arbete

I december 2004 antogs det ovan nämnda EG-direktivet om likabehandling

av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande

av varor och tjänster. Syftet med direktivet är att fastställa en ram

för bekämpning av könsdiskriminering när det gäller tillgång till och

tillhandahållande av varor och tjänster, för att i medlemsstaterna

genomföra principen om likabehandling av kvinnor och män. Förbudet mot

diskriminering gäller även vid tillhandahållande av försäkringar och

andra finansiella tjänster. Medlemsstaterna skall se till att användningen

av kön som en faktor vid beräkningen av premier och ersättningar i

samband med försäkringar och därmed sammanhängande finansiella tjänster

inte resulterar i att skillnader uppstår i enskilda personers premier

och ersättningar i alla nya kontrakt som ingås senast efter den 21

december 2007. Dock får medlemsstaterna besluta att före den 21 december

2007 tillåta proportionerliga skillnader i enskilda personers premier

och ersättningar om användningen av kön är en avgörande faktor vid en

riskbedömning som grundas på relevanta och korrekta försäkringstekniska

och statistiska uppgifter. Medlemsstaterna skall i så fall meddela

kommissionen detta. En medlemsstat som väljer att tills vidare tillåta

skillnader skall se över sitt beslut fem år efter den 21 december 2007.

Kommissionen avser också att tillsätta en särskild arbetsgrupp för

fortsatt behandling av försäkringsfrågan.

Vidare bör nämnas att Diskrimineringskommittén i maj 2004 överlämnade

delbetänkandet (SOU 2004:55) Ett utvidgat skydd mot könsdiskriminering.

I utredningsbetänkandet har övervägts bl.a. om ytterligare åtgärder är

nödvändiga eller lämpliga med hänsyn till tre EG-direktiv om könsdiskriminering.

Vad gäller lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering föreslår

utredningen att diskrimineringsgrunden kön läggs till i förbuden som

gäller i fråga om bl.a. varor och tjänster. Förbudet mot könsdiskriminering

i fråga om tjänster föreslås omfatta bl.a. försäkringstjänster.

Regeringen beslutade den 22 februari 2005 om en lagrådsremiss om ett

utvidgat skydd mot könsdiskriminering. I lagrådsremissen redovisas att

Diskrimineringskommitténs förslag om diskrimineringsförbud beträffande

försäkringar fått en hel del kritik vid remissbehandlingen. Vidare

redovisas att Sverige i förhandlingarna om förslaget till EG-direktivet

om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och

tillhandahållande av varor och tjänster agerade med ambitionen att få

till stånd ett tydligt diskrimineringsförbud i fråga om försäkringar.

Enligt lagrådsremissen är regeringens utgångspunkt att diskriminering

i fråga om försäkringstjänster är oacceptabelt, men som flera av

remissinstanserna framhållit måste principerna för vad som skall anses

vara diskriminering och utformningen av ett diskrimineringsförbud vad

gäller försäkringar analyseras mer än vad som hittills gjorts. Regeringen

anför vidare att det också finns skäl att närmare analysera förutsättningarna

för och eventuella konsekvenser av en händelseutveckling där försäkringsbolagen

i Sverige förändrar sina beräkningsgrunder men där motsvarande åtgärder

inte samtidigt vidtas i andra medlemsstater i EU. Mot den redovisade

bakgrunden anser regeringen att frågan måste utredas ytterligare och

något förslag till lagstiftning som gäller försäkringstjänster läggs

därför inte fram i lagrådsremissen. Regeringen redovisar att den avser

att skyndsamt vidta de åtgärder som krävs för att ta fram ett fullgott

beredningsunderlag i frågan om införandet av ett förbud mot könsdiskriminerande

försäkringar, inbegripet vilka konsekvenser ett sådant förbud skulle

kunna få. Regeringen kommer även att följa den fortsatta utvecklingen

inom EU. Enligt uppgift från Regeringskansliet är en proposition planerad

att avlämnas till riksdagen i månadsskiftet mars/april 2005.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sina ovan redovisade ställningstaganden. Enligt

utskottets mening bör försäkringspremier alltså vara könsneutrala.

Utskottet välkomnar därför det arbete som pågår inom Regeringskansliet

med frågan och som redovisats ovan. Enligt utskottets mening bör inte

resultatet av det pågående beredningsarbetet föregripas genom någon

åtgärd från riksdagen. Motion L284 bör således avslås.

Utvidgat ansvar för trafikförsäkringen m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden som bl.a. förordar ett utvidgat ansvar

för trafikförsäkringen. Utskottet hänvisar till pågående beredningsarbete

inom Regeringskansliet. Jämför reservation 6 (m, fp).

Bakgrund

Genom trafikskadelagen (1975:1410) åläggs varje motorfordonsägare att

ha trafikförsäkring för sitt fordon. Ersättning betalas ur trafikförsäkringen

så snart någon i fordonet skadats. Både förare och passagerare har rätt

till ersättning. Dessutom utgår ersättning ur trafikförsäkringen till

andra, t.ex. cyklister och fotgängare, som skadas till följd av trafik

med fordonet. Full ersättning utgår för alla personskador, oberoende av

om någon har skuld till olyckan eller inte. Ersättning till förare och

passagerare betalas ur det egna fordonets trafikförsäkring även om

skadorna skulle ha uppkommit vid en kollision med ett annat fordon. Om

skadorna har orsakats genom vållande i samband med förandet av ett annat

fordon, kan det försäkringsbolag som har betalat ut ersättningen kräva

den tillbaka från försäkringen för det andra fordonet.

Den ersättning som skall utgå från trafikförsäkringen skall bedömas med

ledning av vad som föreskrivs i 5 kap. skadeståndslagen (1972:207) och

lagen (1973:213) om ändring av skadeståndslivräntor. Detta innebär bl.

a. att trafikskadeersättning till den som orsakats personskada i följd

av trafik med motordrivet fordon skall omfatta ersättning för

sjukvårdskostnader och andra utgifter, inkomstförlust samt ideell skada. Av

5 kap. 3 § skadeståndslagen följer emellertid att vid bestämmande av

ersättning för inkomstförlust skall avräknas förmån som den skadelidande

med anledning av förlusten har rätt till i form av ersättning som betalas

på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring eller på grund av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

eller någon annan likartad förmån. Avräkning skall också göras för

pension eller annan periodisk ersättning eller sjuklön, om förmånen

betalas av en arbetsgivare eller på grund av en försäkring som är en

anställningsförmån.

Motionerna

I motion L292 begär Mia Franzén m.fl. (fp) ett tillkännagivande om att

trafikförsäkringen bör bära en större del av personskadekostnaderna

till följd av trafikolyckor. Enligt motionärerna är det inte rimligt

att det allmänna svarar för dessa kostnader. I stället bör kostnaderna

bäras av dem som är upphov till kostnaderna, nämligen trafikanterna. En

sådan ordning skulle bl.a. medföra ett större säkerhetstänkande och

försiktigare trafikanter (yrkande 5).

Göte Wahlström (s) föreslår i motion L352 ett tillkännagivande om att

regeringen bör verka för förändringar av trafikförsäkringen i syfte att

minska administrationen och öka skyddet för trafikanter.

Tidigare behandling

I början av år 1999 beslutade regeringen att tillsätta en parlamentarisk

kommitté med uppdrag att se över reglerna om samordningen vid personskada

mellan skadestånd, ersättning från offentlig försäkring och ersättning

från försäkringar av annat slag (dir. 1999:18). Kommittén antog namnet

Personskadekommittén. Huvudfrågan för kommittén var att ta ställning

till vem som i olika situationer slutligt skulle svara för ersättningen

till den som drabbats av en personskada. I direktiven anfördes bl.a.

att det för vissa verksamhetsområden satts i fråga om det är rimligt

att det allmänna svarar för en så stor del av kostnaderna för personskador

som fallet är i dag. Kommittén skulle överväga om ansvaret i större

utsträckning kunde överföras till dem som är upphov till

kostnaderna.

Personskadekommittén har redovisat sitt arbete i januari 2002 i betänkandet

(SOU 2002:1) Samordning och regress - Ersättning vid personskada.

Kommitténs majoritet har stannat för att inte förorda ett utvidgat ansvar

för trafikförsäkringen, medan en minoritet uttalar sig för en sådan

reform.

Personskadekommitténs betänkande har remissbehandlats, och enligt uppgift

från Justitiedepartementet pågår beredning av kommitténs förslag.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat liknande motioner, senast

våren 2004 i sitt av riksdagen godkända betänkande 2003/04:LU9. I

betänkandet avstyrkte utskottet bifall till motionen med hänvisning till

att den fortsatta beredningen av Personskadekommitténs betänkande inte

bör föregripas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser alltjämt att det pågående beredningsarbetet inte bör

föregripas och föreslår att motionerna L292 yrkande 5 och L352 avslås.

Jämkning av trafikskadeersättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden med krav på att det i större utsträckning

än i dag skall vara möjligt att jämka trafikskadeersättning när föraren

varit rattfull. Utskottet hänvisar till pågående arbete inom Regeringskansliet.

Jämför reservation 7 (m, fp, kd, c).

Bakgrund

Trafikskadeersättning kan enligt 12 § första stycket trafikskadelagen

(1975:1410) jämkas om den skadelidande uppsåtligen eller genom grov

vårdslöshet har medverkat till skadan. Om föraren har gjort sig skyldig

till rattfylleri kan ersättningen till honom även jämkas om han har

medverkat till skadan genom vårdslöshet som inte är grov.

Kommissionen lade sommaren 2002 fram ett förslag till ett femte direktiv

om trafikförsäkring, KOM(2002) 244 slutlig.

Motionerna

I motion L212 påpekar Marietta de Pourbaix-Lundin (m) att jämkning av

ersättning i dag endast kan ske om körningen varit vårdslös. Enligt

motionären är det i högsta grad vårdslöst att köra bil berusad. Motionären

yrkar ett tillkännagivande om att det bör införas en möjlighet att jämka

trafikskadeersättningen om föraren varit rattfull. Motsvarande yrkanden

framställs i motionerna L292 av Mia Franzén m.fl. (fp) (yrkande 7) och

T463 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) (yrkande 1).

Viviann Gerdin (c) yrkar i motion L296 ett tillkännagivande om att

trafikförsäkringen inte skall ersätta en förare som varit rattfull för

inkomstförlust vid sjukskrivning, dvs. skillnaden mellan ersättningen

från försäkringskassan och lönenivån.

Tidigare behandling

Utskottet har senast våren 2004 behandlat en motsvarande motion i

betänkande 2003/04:LU9. Utskottet anförde bl.a. att den fråga som motionären

tar upp har ett nära samband med de frågor som diskuteras inom ramen

för förslaget till ett femte direktiv om trafikförsäkring, och utskottet

ansåg att det knappast vore meningsfullt att behandla frågan om jämkning

av ersättning till en förare som varit rattfull isolerad från andra

näraliggande frågor. En lämplig ordning kunde därför, enligt utskottets

mening, vara att motionsspörsmålet tas upp i samband med genomförandet

av det femte direktivet om trafikförsäkring. Med det anförda avstyrktes

den då aktuella motionen. Riksdagen följde utskottet.

Utskottets ställningstagande

Förslaget till EG:s femte direktiv om trafikförsäkring kommer formellt

att antas inom kort. Enligt uppgift från Justitiedepartementet pågår

ett arbete inom departementet med att överväga hur direktivet skall

genomföras i svensk rätt. Avsikten är att arbetet skall presenteras i

en departementspromemoria under våren 2005. Frågan om möjligheten till

jämkning av trafikskadeersättning till en förare som varit rattfull

kommer att behandlas i departementspromemorian.

Mot den redovisade bakgrunden anser utskottet att det inte finns någon

anledning att föreslå någon åtgärd från riksdagen med anledning av

motionerna. Riksdagen bör således avslå motionerna L212, L292 yrkande 7,

L296 och T463 yrkande 1.

Handläggning av trafikskadeärenden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om försäkringsbolagens handläggning av

trafikskadeärenden. Utskottet hänvisar till pågående beredningsarbete.

Jämför reservationerna 8 (fp, c) och 9 (v).

Motionerna

Tasso Stafilidis m.fl. (v) begär i motion L233 att regeringen tillsätter

en utredning i syfte att se över försäkringsbolagens handläggning av

trafikskadeärenden (yrkande 1) och försäkringsbolagens egna läkares

roll vid skaderegleringen (yrkande 2).

I motion L292 av Mia Franzén m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om

att regeringen bör låta utreda möjligheterna till förstärkning av

trafikskadades ställning i förhållande till försäkringsbolagen (yrkande

6).

Helena Bargholtz anför i motion L346 att det finns allvarlig kritik mot

hur försäkringsbolagen behandlar och bemöter dem som råkar ut för

trafikskador. Enligt motionären är det nödvändigt att en översyn görs av

regelverket på området. En översyn bör särskilt beakta försäkringsbolagens

handläggningstider.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill först peka på att de frågor som behandlas i motionerna

har varit föremål för uppmärksamhet i olika sammanhang. Sålunda överlämnade

Finansinspektionen i januari 2003 rapporten Stärkt skydd för trafikskadade

- åtgärder och förslag (dnr 03-513-6061) till regeringen. I rapporten

lämnade Finansinspektionen bl.a. ett antal förslag till åtgärder när

det gäller försäkringsbolagens rutiner för skaderegleringen och

handläggningstiderna samt förslag som syftar till att öka och säkerställa

kvaliteten i de medicinska bedömningarna. Rapporten har varit föremål

för remissbehandling.

Inom ramen för beredningen av Finansinspektionens rapport fick

Socialstyrelsen i sitt regleringsbrev för budgetåret 2003 i uppdrag att göra

en översyn av sin roll beträffande tillsynen över de sakkunniga läkare

som anlitas i försäkringsärenden. I detta sammanhang skulle också

tillsynen över läkares utfärdande av intyg m.m. ses över. Socialstyrelsen

redovisade i januari 2004 sitt uppdrag i en rapport till regeringen

(dnr 00-10798/03). I rapporten föreslår Socialstyrelsen bl.a. att

Trafikskadenämnden skall ges möjlighet att begära prövning av tvistiga,

svårbedömda eller i övrigt principiella skadeärenden hos Socialstyrelsens

rättsliga råd. Förslaget innebär att en oberoende expertvärdering kan

ske av försäkringsläkarnas medicinska bedömningar, vilket i sig innebär

en förbättrad rättssäkerhet för de skadelidande. I rapporten görs

bedömningen att detta skulle vara ett bättre alternativ än att dessa läkare

skulle ställas under Socialstyrelsens tillsyn.

När utskottet senast, våren 2004, behandlade liknande motionsyrkanden

förutsatte utskottet att regeringen skulle överväga de frågeställningar

som motionärerna tog upp i samband med den fortsatta beredningen av

Finansinspektionens rapport. I sitt av riksdagen godkända betänkande

2003/04:LU9 avstyrktes därmed bifall till de då aktuella motionerna.

Utskottet förutsätter alltjämt att regeringen kommer att överväga de

frågeställningar som tas upp i motionen i samband med den fortsatta

beredningen av Finansinspektionens rapport inom Regeringskansliet.

Motionerna L233 yrkandena 1 och 2, L292 yrkande 6 samt L346 bör därför

avslås.

Patientskadelagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden med krav på vissa ändringar i

patientskadelagen. Utskottet hänvisar till pågående beredningsarbete.

Bakgrund

Patientskadelagen (1996:799) innehåller bestämmelser om rätt till

patientskadeersättning och skyldighet för vårdgivare att ha en patientförsäkring

som täcker sådan ersättning. Patientskadeersättning lämnas för personskador,

såväl fysiska som psykiska, som drabbar en patient i samband med hälso-

och sjukvård i Sverige. Patientskadelagen innehåller en preskriptionsbestämmelse

enligt vilken den som vill ha patientskadeersättning förlorar rätten

därtill, om han inte väcker talan inom tre år från det han fick kännedom

om att anspråket kunde göras gällande och i vart fall inom tio år från

den tidpunkt då skadan orsakades.

Motionen

Kenneth Lantz (kd) framhåller i motion L282 att det förekommer att

patienter drabbas av skador inom sjukvården i form av smittat blod men

att de får kännedom om skadan först sedan preskriptionstiden för

ersättningskravet gått ut. Motionären begär att regeringen utreder

möjligheterna att ändra preskriptionsreglerna i patientskadelagen till förmån

för patienterna (yrkande 1). Vidare anser motionären att undantag i

preskriptionsreglerna bör göras beträffande blodsmittade patienter

(yrkande 2). I motionen yrkas även ett tillkännagivande om att en pågående

översyn av patientskadelagen skall följas upp (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Patientskadeutredningen överlämnade i februari 2004 betänkandet (SOU

2004:12) Patientskadelagen och läkemedelsförsäkringen - en översyn.

Utredningen hade i uppdrag att bl.a. göra en allmän översyn av

patientskadelagen (1996:799). Inom ramen för översynen har frågan om

preskriptionstiderna uppmärksammats. I utredningsbetänkandet redovisas att

det har aviserats från Justitiedepartementet att man avser att göra en

allmän översyn av preskriptionsbestämmelserna i olika lagar. I avvaktan

på en sådan översyn anser utredningen inte att man nu bör göra någon

ändring av patientskadelagens preskriptionsbestämmelser.

Patientskadeutredningens betänkande har remissbehandlats, och enligt

uppgift från Justitiedepartementet pågår beredning av utredningens

förslag.

Utskottet anser inte att det finns någon anledning för riksdagen att

föregripa resultatet av det pågående beredningsarbetet och utskottet

föreslår därför att riksdagen avslår motion L282 yrkandena 1-3.

Reservationer

1. Ersättning för sorg och saknad, punkt 1 (fp)

av Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ersättning för sorg och saknad. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Ju292 yrkande 15 och 2004/05:L292 yrkande

3.

Ställningstagande

Vi anser att en särskild rätt till ersättning för sorg och saknad bör

införas i skadeståndslagen. Det argument som väger särskilt tungt till

stöd för en sådan ordning är att det i rättstillämpningen ställs krav

på att de psykiska besvären skall bevisas, vilket ofta kan vara svårt

och omständligt. Dessutom kan det, enligt vår mening, många gånger

upplevas som kränkande för en anhörig att tvingas föra särskild bevisning

i sådana frågor. Med en schabloniserad rätt till ersättning för sorg

och saknad kan den som inte vill underkasta sig en undersökning av de

egna psykiska besvären ändå få ersättning för de starka känslor och de

mer eller mindre definierbara psykiska påfrestningar som typiskt sett

uppkommer vid en nära anhörigs död. Detta skulle innebära en skarp

markering från samhällets sida och att svensk rätt ytterligare harmoniseras

med stora delar av övriga europeiska länders skadeståndsrätt. En

ersättningsmöjlighet för sorg och saknad finns nämligen i bl.a. England,

Frankrike och Italien. Skadeståndet betalas då ofta ut med standardiserade

belopp. Genom den speciella ersättningsposten skulle gärningens betydelse

för offrets närstående inskärpas hos gärningsmannen. Ett sådant

förtydligande ligger även i linje med rättsutvecklingen där psykisk eller

ideell skada tillmäts allt större betydelse. Det får ankomma på regeringen

att utforma erforderliga lagförslag.

Vad som anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna L292 yrkande

3 och Ju292 yrkande 15, som sin mening ge regeringen till känna.

2. Skadeståndsansvar för multinationella företag, punkt 4 (v, c)

av Tasso Stafilidis (v) och Viviann Gerdin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skadeståndsansvar för multinationella företag.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L278 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Jag delar de synpunkter som förs fram i motionen om vikten av att det

finns tydliga regler till skydd för den svagare parten när parter från

olika länder samarbetar och dessa länder befinner sig på olika nivå vad

gäller välstånd, demokrati och utveckling. Bestämmelser om skadestånd

är en del i detta. Liksom motionären i motion L278 anser jag att ett

multinationellt företag som förorsakat stora skador i ett annat land än

det där moderbolaget har sitt säte inte bör kunna komma undan ansvar

genom att föra över tillgångarna till moderbolaget och låta dotterbolaget

försättas i konkurs. Det bör vara möjligt för de skadelidande att rikta

skadeståndskrav mot moderbolaget även om detta finns i ett annat land.

Det är också viktigt, särskilt för fattiga utvecklingsländer, att

transnationella företag inte ges möjlighet att bryta mot mänskliga

rättigheter, arbetsrättsliga regler eller att bedriva miljöskadlig verksamhet

utan att rättsliga åtgärder kan vidtas. Det får ankomma på regeringen

att ta erforderliga initiativ.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L278 yrkandena

1 och 2, som sin mening ge regeringen till känna.

3. Företagares försäkringsskydd, punkt 6 (fp, c)

av Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c) och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om företagares försäkringsskydd. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:L292 yrkande 1 och 2004/05:T260 yrkande 5

och bifaller delvis motion 2004/05:N394 yrkande 5.

Ställningstagande

Många småföretagare får i dag inte teckna försäkring, särskilt om deras

verksamhet innebär en stor risk att utsättas för t.ex. rån och stöld.

Om man påtvingar försäkringsbolagen ett socialt ansvarstagande för högre

risker, måste man vara medveten om att premierna kommer att stiga för

samtliga försäkringstagare, vilket medför att färre har råd att teckna

försäkring. Mot denna bakgrund anser vi att regeringen bör se över

möjligheterna för vissa företagare att teckna försäkringar för sina

verksamheter. Det måste också utredas hur företagare som inte får teckna

fullgott försäkringsskydd på grund av hög risk för brott ändå skall

kunna bedriva verksamhet.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L292

yrkande 1 och T260 yrkande 5 samt med delvis bifall till motion N394

yrkande 5, som sin mening ge regeringen till känna.

4. Det s.k. överfallsskyddet i hemförsäkringar, punkt 7 (v, c)

av Tasso Stafilidis (v) och Viviann Gerdin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om det s.k. överfallsskyddet i hemförsäkringar.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L231 och 2004/05:L338

yrkande 1.

Ställningstagande

Många personer som tecknar en hemförsäkring utgår från att försäkringen

även täcker skador orsakade av våld i hemmet. Flertalet försäkringsbolag

har emellertid gjort undantag i försäkringsvillkoren för rätten till

ersättning när försäkringstagaren utsatts för våld i hemmet av närstående.

Detta förhållande utgör, enligt vår mening, en diskriminering mot

kvinnor, eftersom det är vanligare att kvinnor utsätts för våld i hemmet

av män än tvärtom. Vi anser att det inte skall vara möjligt att föreskriva

sådana undantag i försäkringsvillkoren. Enligt vår uppfattning bör

regeringen tillsätta en utredning i syfte att se över möjligheten att

lagstifta om att överfallsskyddet i hemförsäkringen även skall gälla

för en skadelidande som har utsatts för våld av en medförsäkrad

familjemedlem.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L231 och

L338 yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.

5. Könsneutrala pensionsförsäkringar, punkt 9 (m, fp)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och

Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om könsneutrala pensionsförsäkringar. Därmed

bifaller riksdagen delvis motion 2004/05:L284.

Ställningstagande

Vi anser att försäkringspremier så långt möjligt bör vara könsneutrala

inom ramen för allmänna försäkringsmässiga principer. Emellertid redovisar

regeringen ingen definitiv slutsats i den lagrådsremiss gällande utvidgat

skydd mot könsdiskriminering som överlämnades den 22 februari 2005.

Enligt vår mening är det förvånande att regeringen inte har visat en

större handlingskraft och förutseende vad gäller att analysera

frågeställningarna om hur ett fungerande system för könsneutrala

försäkringspremier

skulle kunna se ut. Vi förutsätter att regeringen bereder frågan vidare

och snarast återkommer till riksdagen med sina överväganden.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med delvis bifall till motion L284,

som sin mening ge regeringen till känna.

6. Utvidgat ansvar för trafikförsäkringen m.m., punkt 10 (m, fp)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och

Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om utvidgat ansvar för trafikförsäkringen. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:L292 yrkande 5 och avslår motion

2004/05:L352.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att om den obligatoriska trafikförsäkringen ges ett

utökat ekonomiskt ansvar för personskador i trafiken bör det leda till

att medborgarna och det allmänna får en klarare bild av de samlade

kostnaderna för sådana skador. Därtill kommer att kostnaderna även kan

hänföras till det ställe där de hör hemma. Dessutom är vi övertygade om

att försäkringsbolagens intresse av att i olika former medverka till

att stärka säkerheten i trafiken ökar ju större andel av de samlade

skadekostnaderna som belastar försäkringen. Därutöver torde vårt förslag

även medföra andra fördelar, bl.a. skulle trafikförsäkringsbolagen bli

direkt engagerade i rehabiliteringsverksamheten.

Vi kan konstatera att Personskadekommitténs överväganden nu är föremål

för fortsatt beredning. Vår uppfattning är att beredningen bör leda

till att regeringen lägger fram förslag till ändring av trafikförsäkringen

i enlighet med vad som anförts i reservationen. Detta bör riksdagen,

med bifall till motion L292 yrkande 5 och med avslag på motion L352,

som sin mening ge regeringen till känna.

7. Jämkning av trafikskadeersättning, punkt 11 (m, fp, kd, c)

av Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin

Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c) och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om jämkning av trafikskadeersättning. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L212, 2004/05:L292 yrkande 7,

2004/05:L296 och 2004/05:T463 yrkande 1.

Ställningstagande

Jämkning av trafikskadeersättning till en förare som varit rattfull kan,

enligt gällande regler, endast ske om körningen varit vårdslös. Om

någon vårdslöshet inte kan bevisas utgår full trafikskadeersättning.

Enligt vår mening är det i högsta grad vårdslöst att köra bil berusad.

Att full ersättning utgår till en förare som varit rattfull tycker vi

är stötande. Vi anser därför att trafikskadelagens ersättningsregler

snarast behöver ändras så att full ersättning inte skall kunna utgå

till en förare som varit rattfull. Det får ankomma på regeringen att

lägga fram erforderliga lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L212,

L292 yrkande 7, L296 och T463 yrkande 1, som sin mening ge regeringen

till känna.

8. Handläggning av trafikskadeärenden, punkt 12 (fp, c)

av Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c) och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om handläggningen av trafikskadeärenden. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:L292 yrkande 6, bifaller delvis

motionerna 2004/05:L233 yrkande 2 och 2004/05:L346 samt avslår motion

2004/05:L233 yrkande 1.

Ställningstagande

Vid regleringen av trafikskador, särskilt de svårbedömda pisksnärtsskadorna,

hamnar ofta den trafikskadade i underläge gentemot försäkringsbolaget.

Enligt vår mening beror detta bl.a. på att försäkringsbolagen har

tillgång till fler läkare vid bedömningen och att bolagen numera sällan

beviljar juridiskt ombud till den drabbade. Vi vill också peka på den

beroendeställning som finns mellan försäkringsbolagets läkare och

försäkringsbolaget. Det är också anmärkningsvärt att försäkringsbolagets

läkare i sin funktion som sakkunnig inte står under tillsyn av

Socialstyrelsen.

Finansinspektionens rapport ger, enligt vår mening, inte tillräckligt

underlag för att fatta beslut om vilka åtgärder som bör vidtas. Vi anser

i stället att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att se över

försäkringsbolagens egna läkares roll. Utredningen bör också överväga

åtgärder som kan stärka försäkringstagares möjligheter att få sin sak

prövad i domstol.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L292 yrkande

6, med delvis bifall till motionerna L233 yrkande 2 och L346 samt med

avslag på motion L233 yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.

9. Handläggning av trafikskadeärenden, punkt 12 (v)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om handläggning av trafikskadeärenden. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:L292 yrkande 6 och bifaller delvis

motionerna 2004/05:L233 yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:L346.

Ställningstagande

Vid regleringen av trafikskador, särskilt de svårbedömda pisksnärtsskadorna,

hamnar ofta den trafikskadade i underläge gentemot försäkringsbolaget.

Enligt vår mening beror detta bl.a. på att försäkringsbolagen har

tillgång till fler läkare vid bedömningen och att bolagen numera sällan

beviljar juridiskt ombud till den drabbade. Vi vill också peka på den

beroendeställning som finns mellan försäkringsbolagets läkare och

försäkringsbolaget. Det är också anmärkningsvärt att försäkringsbolagets

läkare i sin funktion som sakkunnig inte står under tillsyn av

Socialstyrelsen.

Finansinspektionens rapport ger, enligt vår mening, inte tillräckligt

underlag för att fatta beslut om vilka åtgärder som bör vidtas. Vi anser

i stället att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att se över

försäkringsbolagens handläggning av trafikskadeärenden och försäkringsbolagens

egna läkares roll. Utredningen bör också överväga åtgärder som kan stärka

försäkringstagares möjligheter att få sin sak prövad i domstol.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L292 yrkande

6 samt med delvis bifall till motionerna L233 yrkandena 1 och 2 samt

L346, som sin mening ge regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Skadeståndsansvar för atomskador, punkt 2 (v)

Tasso Stafilidis (v) anför:

I likhet med motionärerna anser jag att skadeståndsansvaret för innehavare

av atomanläggningar skall vara obegränsat. Revideringen av Pariskonventionen

har nu avslutats och ändringarna innebär bl.a. en möjlighet att ålägga

anläggningsinnehavare ett obegränsat ansvar. Regeringen har nyligen,

främst mot bakgrund av de antagna ändringsprotokollen till Pariskonventionen,

tillsatt en utredning i syfte att göra en översyn av atomansvaret.

Utredaren skall bl.a. föreslå hur ett obegränsat ansvar för innehavare

av atomanläggningar bör genomföras i atomansvarighetslagen.

Med hänvisning till det pågående utredningsarbetet i denna fråga har

jag valt att inte reservera mig.

2. Oljeskador till sjöss, punkt 3 (v)

Tasso Stafilidis (v) anför:

Liksom motionärerna bakom motion MJ371 anser jag att det vid oljetransporter

till sjöss bör gälla en ordning som innebär att alla aktörer i

transportkedjan - inklusive bl.a. den som ägde oljan när den lastades på

fartyget, lastägaren, flaggstaten, fartygets slutliga ägare och

klassningssällskapen - skall dela det ekonomiska skadeståndsansvaret i

händelse av en olycka.

Med hänvisning till det arbete som pågår inom Internationella

sjöfartsorganisationen med att se över det internationella ansvarighets- och

ersättningssystemen har jag valt att inte reservera mig.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:Ju292 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ersättning för sorg och saknad.

2004/05:Ju385 av Ann-Marie Fagerström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om rättshjälp.

2004/05:L212 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av ändring i trafikskadelagen så att full

trafikskadeersättning inte utgår till rattfull.

2004/05:L231 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som ser över

möjligheten att lagstifta om att överfallsskyddet i hemförsäkringen

även skall gälla för en skadelidande som har utsatts för våld av en

medförsäkrad familjemedlem.

2004/05:L233 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som ser

över försäkringsbolagens handläggning av trafikskadeärenden.

2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som

granskar försäkringsbolagens egna läkares roll vid skaderegleringen

innefattande frågor om deras beroendeställning i förhållande till bolaget,

deras medicinska ansvar och vilken vikt som i skaderegleringen tillmäts

dessa läkares bedömning jämfört med de behandlande läkarnas bedömning.

2004/05:L242 av Åsa Domeij och Ingegerd Saarinen (båda mp):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av

atomansvarighetslagen (1968:45) så att reaktorägarna får ett obegränsat

ansvar och betydligt högre krav på garanterad betalningskapacitet

gentemot tredje man i händelse av en olycka.

2004/05:L278 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att multinationella företag som orsakar stora skador

inte skall kunna komma undan skadeståndsansvar genom att låta utländska

dotterbolag gå i konkurs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skadeståndskrav skall kunna riktas mot moderbolaget

av skadelidande i ett annat land.

2004/05:L282 av Kenneth Lantz (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten att lägga

fram förslag till ändring av patientskadelagens preskriptionsregler.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om undantag i preskriptionsbestämmelserna avseende

blodsmittade patienter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att kommande översyn av patientskadelagen följs upp

enligt dir. 2002:92.

2004/05:L284 av Yvonne Andersson och Sven Brus (båda kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att pensionsförsäkringskostnaderna skall vara lika för kvinnor

och män.

2004/05:L292 av Mia Franzén m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att det finns anledning att se över förutsättningarna

för vissa företagare att teckna försäkringar för sina verksamheter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en särskild rätt till ersättning för sorg och

saknad borde införas i skadeståndslagen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att trafikförsäkringen bör bära sina egna

personskadekostnader till större del, dvs. inklusive delar av sjukvårds- och

sjukskrivningskostnader.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att låta utreda möjligheterna till förstärkning av

trafikskadades ställning i förhållande till försäkringsbolagen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ökade möjligheter till jämkning av trafikskadeersättning

till en förare som varit rattfull.

2004/05:L296 av Viviann Gerdin (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att trafikförsäkringens ersättningsregler skrivs om i syfte

att ersättning för förlorad arbetsförtjänst inte skall utgå under

sjukskrivningsperioden för alkoholpåverkade förare.

2004/05:L308 av Göte Wahlström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om hästägares skadeståndsansvar.

2004/05:L338 av Annika Qarlsson och Birgitta Carlsson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att överfallsskyddet i hemförsäkringar skall gälla

även när brott har begåtts mellan makar/sambor.

2004/05:L346 av Helena Bargholtz (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en översyn av den lagstiftning som reglerar

trafikskador.

2004/05:L352 av Göte Wahlström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att verka för förändringar vad gäller administration av

trafikförsäkringen samt ökat skydd för trafikanter.

2004/05:T260 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om möjligheterna för företagare att teckna

försäkring.

2004/05:T463 av Elizabeth Nyström m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om trafikskadelagen.

2004/05:MJ371 av Åsa Domeij och Sverker Thorén (mp, fp):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen skall verka för att aktörerna i

transportkedjan skall dela ett skadeståndsansvar i händelse av en olycka.

2004/05:N307 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

11. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att

bereda ändring av atomansvarighetslagen i enlighet med Sveriges

förpliktelser mot Pariskonventionen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att betalningsåtagandet höjs i samband med revisionen

av atomansvarighetslagen.

2004/05:N394 av Tobias Krantz (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att företagarnas försäkringsskydd måste stärkas.