Bet. 2004/05:LU18

Lagutskottets betänkande

2004/05:LU18

Åtgärder mot missbruk av stiftelser

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:50

Åtgärder mot missbruk av stiftelser samt en motion som väckts med

anledning av propositionen.

Som ett led i strategin för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska

brottsligheten föreslår regeringen vissa ändringar i stiftelselagen

(1994:1220) och i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.

Enligt förslaget skall stiftelser, som inte har någon behörig företrädare

i Sverige, bemyndiga en person som bor i Sverige att på stiftelsens

vägnar ta emot delgivning. Vidare föreslås att stiftelseregistret skall

innehålla uppgift om revisorer i registrerade stiftelser samt att

pensions- och personalstiftelser inte skall få vara bolagsmän i handelsbolag.

Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 2005.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår

motionen.

I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Åtgärder mot missbruk av stiftelser

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) och

2. lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:50 och avslår motion

2004/05:L8.

Reservation (kd)

Stockholm den 5 april 2005

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne

Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes

(s), Hillevi Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v),

Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin

Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad (s), Henrik von

Sydow (m), Pia Nilsson (s) och Johan Löfstrand (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I propositionen föreslår regeringen - efter att ha hört Lagrådet - att

riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till lag om ändring

i stiftelselagen (1994:1220) och lagen (1980:1102) om handelsbolag och

enkla bolag. Bakgrunden till lagförslagen är följande.

Regeringen lade år 1995 fram en strategi för samhällets samlade åtgärder

mot den ekonomiska brottsligheten som riksdagen ställde sig bakom (skr.

1994/95:217, bet. JuU25, rskr. 412). Strategin syftar till att utveckla

och effektivisera samhällets förmåga att förebygga, upptäcka, utreda

och lagföra ekonomisk brottslighet. Riksenheten mot ekonomisk brottslighet

(REKO) föreslog år 1997 i en rapport att stiftelselagen skulle ses över

i vissa avseenden. Samma år föreslog Länsstyrelsen i Stockholms län i

en skrivelse till Justitiedepartementet vissa ändringar i bl.a.

stiftelselagen. De båda framställningarna diskuterades vid en av

Justitiedepartementet anordnad utfrågning i december 1997.

Regeringen föreslog därefter riksdagen vissa ändringar i stiftelselagen,

och riksdagen antog regeringens förslag (se prop. 1997/98:98, bet.

LU22, rskr. 221). I den då aktuella propositionen uttalade regeringen

att den avsåg att, efter ytterligare beredning, återkomma om de andra

förslag som lämnats i REKO-rapporten och framställningen från Länsstyrelsen

i Stockholms län.

Inom Justitiedepartementet upprättades därefter promemorian (Ds 2003:24)

Åtgärder mot missbruk inom associationsrätten där vissa av förslagen

har behandlats. Departementspromemorian har remissbehandlats och ligger

till grund för förslagen i förevarande proposition. Andra förslag som

läggs fram i promemorian kommer att behandlas i samband med den allmänna

översynen av stiftelselagen som har inletts inom Justitiedepartementet.

I departementspromemorian har också lämnats förslag om när val och

entlediganden av styrelseledamöter i aktiebolag får rättsverkan samt

förslag om registrering av revisorer i handels- och föreningsregistren.

Förslagen om rättsverkan av val och entledigande av styrelseledamöter

i aktiebolag behandlas i proposition 2004/05:85 Ny aktiebolagslag som

överlämnades till riksdagen den 10 mars 2005. Förslagen om registrering

av revisorer i handels- och föreningsregistren kommer att behandlas i

senare sammanhang.

De förslag som lämnas i den nu aktuella propositionen är, anför regeringen,

ett uttryck för den särskilda satsning som inleddes genom 1995 års

strategi. Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet.

Regeringens förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har en motion väckts. Förslaget i motionen

finns i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Åtgärder mot missbruk av stiftelser

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motionen. Jämför

reservation (kd).

Propositionen

I propositionen anför regeringen att när det gäller myndigheters och

andras möjligheter att komma i kontakt med och rikta anspråk mot juridiska

personer är reglerna om delgivning av central betydelse. Det är ett

välkänt förhållande, anför regeringen, att juridiska personer som används

för kriminell eller annan oseriös verksamhet ofta är svåra att delge,

t.ex. därför att det inte finns någon som är behörig att ta emot delgivning.

En juridisk person delges i regel genom att handlingen överlämnas till

någon som har rätt att företräda den juridiska personen eller, om flera

är gemensamt behöriga, till någon av dem, se 9 § delgivningslagen

(1970:428).

En stiftelse med egen förvaltning företräds av styrelsen. Styrelsen har,

om stiftelsen är registrerad i stiftelseregistret, möjlighet att

bemyndiga någon annan att företräda stiftelsen, se 2 kap. 16 § stiftelselagen

(1994:1220). Om stiftelsen har anknuten förvaltning, dvs. om stiftelsen

förvaltas av en juridisk person, är det förvaltarens ställföreträdare

som företräder stiftelsen. Förvaltaren kan också bemyndiga någon att

företräda stiftelsen, se 2 kap. 23 § stiftelselagen.

Bestämmelserna om vem som företräder en stiftelse innebär att stiftelser

med egen förvaltning kan delges genom var och en av sina styrelseledamöter

eller genom den som har fått ett bemyndigande att företräda stiftelsen.

Stiftelser med anknuten förvaltning kan i stället delges genom förvaltaren.

Eftersom förvaltaren alltid är en juridisk person, får det med tillämpning

av de regler som gäller för den juridiska personen, t.ex. aktiebolagslagen

(1975:1385), avgöras vem som är behörig att ta emot delgivning. Stiftelsen

kan också delges genom den som har fått förvaltarens bemyndigande att

företräda stiftelsen.

Stiftelselagen saknar bestämmelser om att någon av dem som företräder

stiftelsen, eller, vid anknuten förvaltning, som företräder förvaltaren

måste vara bosatt i Sverige. Om samtliga företrädare för en stiftelse

eller, vid anknuten förvaltning, för en förvaltare är bosatta utomlands,

kan detta förhållande, anför regeringen, givetvis försvåra delgivning

med stiftelsen.

I propositionen föreslår regeringen att stiftelser som inte har någon

behörig företrädare i Sverige skall vara skyldiga att utse en person

som är bosatt i Sverige att ta emot delgivning. Detsamma skall gälla om

stiftelsens förvaltare saknar behörig företrädare som är bosatt här i

landet. Om stiftelsen eller förvaltaren inte gör det, skall tillsynsmyndigheten

utse en delgivningsmottagare för stiftelsen. Regeringen redovisar i

propositionen att den avser att i stiftelseförordningen (1995:1280) ta

in en bestämmelse om att tillsynsmyndigheten skall sända underrättelse

om förordnandet till stiftelsens senast kända adress.

Därutöver föreslår regeringen att pensionsstiftelser och personalstiftelser

inte skall kunna vara bolagsmän i handelsbolag samt att stiftelseregistret,

i fråga om där registrerade stiftelser, skall innehålla uppgift om

stiftelsens revisor.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.

Motionen

Yvonne Andersson m.fl. (kd) är i motion L8 angelägna om att snabbt

förbättra bekämpningen av ekonomisk brottslighet och förklarar sig därför

positiva till lagändringar i den riktningen. Motionärerna är emellertid

kritiska till regeringens förslag om delgivning av stiftelser. De

föreslagna bestämmelserna innebär nämligen att tillsynsmyndigheten kan

utse särskild delgivningsmottagare och delge denne även om stiftelsen

har känt hemvist i Sverige och styrelseledamöterna har känd adress, låt

vara utomlands. Delgivning utan att den utsedde delgivningsmottagaren

ens försökt komma i kontakt med stiftelsens styrelse kan, enligt

motionärernas mening, inte anses vare sig rimlig eller rättssäker. Mot

denna bakgrund anser motionärerna att förordnande av särskild

delgivningsmottagare skall förutsätta att försök till kontakt med stiftelsen

har misslyckats eller försök till kontakt har bedömts utsiktslöst.

Motionärerna föreslår att riksdagen skall besluta om en sådan ändring av

regeringens förslag till ändring av 9 kap. 7 och 8 §§ stiftelselagen.

Utskottets

ställningstagande

Som redovisats inledningsvis är de förslag som lämnas i propositionen

ett led i regeringens strategi för samhällets samlade åtgärder mot den

ekonomiska brottsligheten som riksdagen ställt sig bakom. Enligt utskottets

mening är det inom ramen för detta arbete angeläget att begränsa

möjligheterna att använda stiftelseformen som ett redskap i ekonomisk

brottslighet.

Liksom regeringen anser utskottet att stiftelser som inte har någon

behörig företrädare i Sverige skall vara skyldiga att utse en person

som är bosatt i Sverige att ta emot delgivning. Detsamma bör gälla om

stiftelsens förvaltare saknar behörig företrädare som är bosatt här i

landet. För att reglerna skall vara meningsfulla måste de utformas på

ett sådant sätt att de får effekt även på stiftelser som förvaltas på

ett mindre seriöst sätt. Det måste därför vara möjligt att vidta något

slag av åtgärder i fråga om de stiftelser som underlåter att utse en

delgivningsmottagare. Enligt utskottets mening är det rimligt att

tillsynsmyndigheten skall kunna förordna en delgivningsmottagare när en

sådan skall finnas men inte har utsetts.

Motionärerna bakom motion L8 anser att ett förordnande av särskild

delgivningsmottagare skall förutsätta att försök till kontakt med stiftelsen

dessförinnan har misslyckats eller att försök till kontakt har bedömts

utsiktslöst. Utskottet vill inte ställa sig bakom den i motionen föreslagna

ordningen. För att minimera risken för rättsförluster anser utskottet,

liksom regeringen, att tillsynsmyndigheten i stället, när den har

förordnat en särskild delgivningsmottagare, alltid bör sända en underrättelse

om detta till stiftelsens senast kända adress. I propositionen redovisar

regeringen att den avser att ta in en bestämmelse med sådant innehåll

i stiftelseförordningen (1995:1280). Mot denna bakgrund anser utskottet,

i motsats till motionärerna, att det inte finns något behov av att

begränsa möjligheten att delge stiftelsen genom delgivningsmottagaren.

Utskottet har inte heller något att erinra mot lagförslagen i övrigt.

Med det anförda föreslår således utskottet att riksdagen antar regeringens

lagförslag och avslår motion L8.

Reservation

Åtgärder mot missbruk av stiftelser (kd)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande

lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) med den ändringen

att 9 kap. 7 och 8 §§ i regeringens förslag får den lydelse som reservanten

föreslår i bilaga 3,

2. lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och

enkla bolag.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L8 och bifaller delvis

proposition 2004/05:50.

Ställningstagande

Liksom motionärerna bakom motion L8 anser jag det angeläget att snabbt

förbättra bekämpningen av ekonomisk brottslighet och jag ställer mig

positiv till lagändringar i den riktningen. Jag är emellertid kritisk

till regeringens förslag om delgivning av stiftelser. De föreslagna

bestämmelserna innebär nämligen att tillsynsmyndigheten kan utse särskild

delgivningsmottagare och delge denne även om stiftelsen har känt hemvist

i Sverige och styrelseledamöterna har känd adress, låt vara utomlands.

Delgivning utan att den utsedde delgivningsmottagaren ens försökt komma

i kontakt med stiftelsens styrelse kan inte anses vare sig rimlig eller

rättssäker.

Mot denna bakgrund anser jag att förordnande av särskild delgivningsmottagare

skall förutsätta att försök till kontakt med stiftelsen har misslyckats

eller försök till kontakt har bedömts utsiktslöst. Med bifall till motion

L8 anser jag således att riksdagen bör besluta om en sådan ändring av

9 kap. 7 och 8 §§ stiftelselagen som framgår av bilaga 3.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:50 Åtgärder mot missbruk av stiftelser:

Riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220),

lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.

Följdmotion

2004/05:L8 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):

Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen

i 9 kap. 7 och 8 §§ stiftelselagen (1994:1220) så att det framgår att

förordnande av särskild delgivningsmottagare får ske först efter att

försök till kontakt med stiftelsen har misslyckats eller försök till

kontakt bedömts som utsiktslöst, enligt vad i motionen anförs.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Reservantens lagförslag

Av reservanten föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om

ändring i stiftelselagen (1994:1220)

Regeringens förslag Reservantens förslag

9 kap.

7 §

I en stiftelse med egen förvaltning skall tillsynsmyndigheten förordna

1.

en ny styrelseledamot, om detta behövs för att styrelsen skall bli

beslutför,

2. ordförande i styrelsen i fall då någon annan än styrelsen skall utse

ordförande men inte gör det, samt

3. en i Sverige bosatt särskild delgivningsmottagare, när en sådan skall

finnas enligt 2 kap. 16 a § men inte har utsetts. 3. en i Sverige bosatt

särskild delgivningsmottagare, när en sådan skall finnas enligt 2 kap.

16 a § men inte har utsetts under förutsättning att ett försök till

delgivning med stiftelsen enligt 9 § första stycket delgivningslagen

(1970:428) har misslyckats eller delgivningsförsök bedöms som utsiktslösa.

Ett förordnande enligt första stycket 1 och 2 gäller till dess att en

ny ledamot eller ordförande har blivit utsedd i behörig ordning. Har

den förre ledamoten entledigats för en viss tid, gäller dock förordnandet

för den nye ledamoten för den tid entledigandet avser.

Ett förordnande enligt första stycket 3 gäller till dess att

tillsynsmyndigheten har beslutat att förordnandet inte längre skall gälla.

Tillsynsmyndigheten skall meddela ett sådant beslut, om det inte längre

finns skäl att ha kvar förordnandet.

8 §

Tillsynsmyndigheten skall förordna

1. en ny förvaltare för en stiftelse med anknuten förvaltning, om

stiftelsen saknar förvaltare, och

2. en i Sverige bosatt särskild delgivningsmottagare, när en sådan skall

finnas enligt 2 kap. 23 a § men inte har utsetts. 2. en i Sverige bosatt

särskild delgivningsmottagare, när en sådan skall finnas enligt 2 kap.

23 a § men inte har utsetts under förutsättning att ett försök till

delgivning med stiftelsen enligt 9 § första stycket delgivningslagen

(1970:428) har misslyckats eller delgivningsförsök bedöms som utsiktslösa.

Ett förordnande enligt första stycket 1 gäller tills vidare. Har den

förre förvaltaren entledigats för en viss tid, gäller dock förordnandet

för den nye förvaltaren för den tid entledigandet avser.

Ett förordnande enligt första stycket 2 gäller till dess att

tillsynsmyndigheten har beslutat att förordnandet inte längre skall gälla.

Tillsynsmyndigheten skall meddela ett sådant beslut, om det inte längre

finns skäl att ha kvar förordnandet.