Bet. 2004/05:LU2

Lagutskottets betänkande

2004/05:LU2

Ändringar i mönsterskyddslagen

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2003/04:177

Ändringar i mönsterskyddslagen på grund av EG-förordningen om

gemenskapsformgivning samt två motioner som har väckts med anledning av

propositionen.

Propositionen innehåller förslag till ändringar i mönsterskyddslagen

(1970:485). Förslagen utgör kompletterande bestämmelser till rådets

förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning,

som trädde i kraft den 6 mars 2002. Förordningen etablerar ett

gemenskapsrättsligt system för immaterialrättsligt skydd av formgivning,

motsvarande det som sedan 1996 finns för varumärken enligt rådets

förordning om gemenskapsvarumärken.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2005.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår

motionerna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lagförslaget

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen

(1970:485).Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:177.

2. Ansökningshandlingarna hos Patent- och registreringsverket

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L5 yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:L6.

Stockholm den 9 november 2004

På lagutskottets vägnar

Marianne Carlström

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marianne Carlström (s),

Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi

Larsson (s), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg

(m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c),

Anneli Särnblad (s), Henrik von Sydow (m), Johan Löfstrand (s), Mia

Franzén (fp), Ingemar Vänerlöv (kd) och Rune Berglund (s).

Utskottets överväganden

Lagförslaget

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag.

Bakgrund

Formgivningen av produkter utgör i dag ett viktigt konkurrensmedel för

många företag. Arbete, tid och pengar satsas på produkters utformning.

Formgivningens ökade ekonomiska betydelse leder samtidigt till att

intresset för plagiering av formgivna produkter ökar. Ett väl fungerande

skyddssystem är därför av stor betydelse för de företag som lägger ned

investeringar på formgivningen av produkter.

Handeln med produkter som varit föremål för en formgivningsinsats är i

stor utsträckning gränsöverskridande. Inom Europeiska unionen har därför

antagits två rättsakter som inom gemenskapen reglerar skyddet för

formgivning.

Den 13 oktober 1998 antog Europaparlamentet och rådet det s.k.

mönsterskyddsdirektivet, direktiv 98/71/EG om mönsterskydd. Direktivet syftar

till att närma medlemsstaternas lagar om skydd av formgivning till

varandra. Direktivet genomfördes i svensk rätt genom ändringar i

mönsterskyddslagen (1970:485) som trädde i kraft den 1 juli 2002 (prop.

2001/02:121, bet. LU22, rskr. 276).

Den 12 december 2001 antog Europeiska unionens råd förordning (EG) nr

6/2002 om gemenskapsformgivning. Förordningen etablerar ett gemenskapsrättsligt

system för skydd av formgivning. Förordningen, som trädde i kraft den

6 mars 2002, finns i bilaga 2.

Genom förordningen om gemenskapsformgivning skapas möjlighet att genom

en enda ansökan om registrering få ensamrätt till en formgivning i hela

den europeiska gemenskapen (registrerad gemenskapsformgivning).

Förordningen innehåller dessutom bestämmelser om ett mer begränsat skydd

som gäller oberoende av registrering (oregistrerad gemenskapsformgivning).

Skydd av formgivning enligt förordningen om gemenskapsformgivning utgör

ett komplement till det nationella mönsterskyddet, som regleras i

mönsterskyddslagen. De materiella bestämmelserna i förordningen om

gemenskapsformgivning överensstämmer i stort med de materiella bestämmelserna

i mönsterskyddsdirektivet och därmed med de materiella bestämmelserna

i mönsterskyddslagen. De bestämmelser i förordningen som rör själva

förfarandet vid registrering av gemenskapsformgivning överensstämmer

till stor del med motsvarande bestämmelser i rådets förordning (EG) nr

40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken.

Registreringen av gemenskapsformgivningar handläggs av en särskild

myndighet, Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken

och formgivning), belägen i Alicante i Spanien och i fortsättningen

benämnd byrån. Samma byrå handlägger också, sedan år 1996, registreringar

av gemenskapsvarumärken. Den 1 januari 2003 började byrån ta emot

ansökningar om registrering av gemenskapsformgivning, och den 1 april

samma år påbörjades handläggningen av ansökningarna.

Förutsättningarna för att få registrera en gemenskapsformgivning regleras

uteslutande av bestämmelserna i förordningen om gemenskapsformgivning.

Detsamma gäller registreringsförfarandet.

Propositionen

I likhet med andra EG-förordningar är förordningen om gemenskapsformgivning

direkt tillämplig i medlemsstaterna. En EG-förordning kan emellertid ge

anledning att införa kompletterande bestämmelser i nationell rätt. Mot

den bakgrunden utarbetades i början av år 2004 en promemoria inom

Justitiedepartementet, (Ds 2004:3) Ändringar i mönsterskyddslagen på grund

av EG-förordningen om gemenskapsformgivning. Promemorian har remissbehandlats

och ligger till grund för förslagen i den nu framlagda propositionen.

I

propositionen föreslår regeringen - efter att ha hört Lagrådet - ändringar

i mönsterskyddslagen (1970:485). Regeringens förslag finns i bilaga 1

och lagförslaget i bilaga 3.

Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska

regeringen och Vänsterpartiet.

De ändringar i mönsterskyddslagen som regeringen föreslår utgör

kompletterande bestämmelser till förordningen om gemenskapsformgivning. I

ett fall kräver förordningen att kompletterande nationella bestämmelser

beslutas; medlemsstaterna skall nämligen enligt förordningen utse

särskilda domstolar för gemenskapsformgivningar (artikel 80.1). Vidare

anför regeringen att förordningen ger anledning att anpassa de svenska

bestämmelserna om sanktioner vid mönsterintrång till att även omfatta

intrång i gemenskapsformgivning. Dessutom finns i förordningen utrymme

för att besluta om kompletterande föreskrifter, t.ex. i fråga om vissa

avgifter.

Förordningen innehåller ett antal bestämmelser som reglerar behörigheten

för och förfarandet i medlemsstaternas domstolar vid handläggningen av

mål om gemenskapsformgivning (artiklarna 79-94). Medlemsstaterna skall

enligt förordningen utse så få nationella domstolar i första och andra

instans som möjligt (domstolar för gemenskapsformgivningar), vilka skall

vara exklusivt behöriga att handlägga vissa i förordningen särskilt

angivna mål.

Regeringen föreslår att Stockholms tingsrätt skall vara domstol för

gemenskapsformgivningar i Sverige i första instans. Därmed blir Svea

hovrätt domstol för gemenskapsformgivningar i andra instans.

Vid intrång i en gemenskapsformgivning är principen att den nationella

lagstiftningen om intrång i formgivning skall tillämpas med vissa tillägg

som föreskrivs i förordningen om gemenskapsformgivning. Bestämmelserna

om sanktioner i förordningen omfattar emellertid inte frågor om

straffansvar. Detta är en följd av kompetensfördelningen inom EU. Intrång

i formgivning som är registrerad i Sverige (mönster) kan föranleda

straffansvar.

Mot den bakgrunden föreslår regeringen att det bör införas en bestämmelse

om att mönsterskyddslagens regler om straffansvar skall gälla också vid

intrång i en gemenskapsformgivning. Regeringen föreslår vidare att det

i mönsterskyddslagen skall klargöras att de nationella reglerna om

vitesförbud, skadestånd och skyddsåtgärder är tillämpliga vid intrång i

en gemenskapsformgivning.

En ansökan om en registrerad gemenskapsformgivning får enligt förordningen

lämnas till den centrala myndigheten för industriellt rättsskydd i en

medlemsstat för vidare befordran till byrån (artikel 35). Den nationella

myndigheten får ta ut en ansökningsavgift för denna handläggning.

Avgiften får inte överstiga de administrativa kostnaderna för att ta emot

och vidarebefordra ansökan. Vidare finns särskilda bestämmelser om ombud

inför byrån (artiklarna 77 och 78). Om en sökande vill låta sig företrädas

av ett ombud inför byrån måste detta ombud uppfylla vissa krav. Den som

vill bli upptagen i byråns förteckning över ombud i formskyddsfrågor

skall begära detta och till sin begäran foga ett av en nationell

registreringsmyndighet utfärdat intyg som visar att de nämnda villkoren är

uppfyllda.

Den centrala myndigheten för industriellt rättsskydd i Sverige är Patent-

och registreringsverket (PRV). I propositionen föreslår regeringen att

PRV skall få ta ut en avgift med det belopp som regeringen bestämmer

dels för vidarebefordran av ansökningar om gemenskapsformgivning, dels

för ärenden om utfärdande av intyg för att möjliggöra för en person att

vara ombud inför byrån. Bestämmelsen föreslås utformas i enlighet med

motsvarande bestämmelse i varumärkeslagen (1960:644).

De i propositionen föreslagna ändringarna i mönsterskyddslagen är avsedda

att träda i kraft den 1 januari 2005.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inte finna annat än att det i propositionen framlagda

lagförslaget på ett ändamålsenligt sätt kompletterar EG-förordningen om

gemenskapsformgivning. Det har motionsledes inte framförts någon erinran

mot regeringens förslag i denna del, och utskottet föreslår att riksdagen

antar lagförslaget.

Ansökningshandlingarna hos Patent- och registreringsverket

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden som gäller införande av en

sekretessbestämmelse för ansökningshandlingarna hos Patent- och

registreringsverket.

Bakgrund

Enligt den i föregående avsnitt omnämnda förordningen får en ansökan om

registrering av en gemenskapsformgivning efter sökandens eget val

antingen lämnas direkt till byrån i Alicante eller till den centrala

myndigheten för industriellt rättsskydd i en medlemsstat (artikel 35).

Om en ansökan lämnas till en nationell myndighet skall denna myndighet

vidta alla nödvändiga åtgärder för att vidarebefordra ansökan till byrån

inom två veckor från inlämningen. Den dag som en ansökan ges in till en

nationell myndighet skall normalt räknas som ansökningsdag (artikel 38).

Inlämningsdagen har betydelse i flera avseenden, bl.a. för prövningen

om formgivningen skall betraktas som ny och anses ha särprägel och därför

kunna få skydd, för skyddstidens längd och för rätten till prioritet.

I

förordningen finns vidare en bestämmelse som anger att de handlingar

som rör ansökningar om registrerade gemenskapsformgivningar som ännu

inte offentliggjorts som huvudregel får göras tillgängliga för allmänheten

endast om sökanden samtycker till detta (artikel 74).

Den centrala myndigheten för industriellt rättsskydd i Sverige är Patent-

och registreringsverket (PRV). Under remissbehandlingen av det nu

aktuella lagstiftningsärendet anförde PRV att det borde övervägas en

bestämmelse om sekretess för de handlingar som lämnas in till verket för

vidare befordran till byrån i Alicante. PRV ansåg det tveksamt om

EG-förordningens bestämmelse om sekretess för ansökningshandlingar är

tillämplig även för de nationella patentverk som skall vidarebefordra

handlingar.

I lagrådsremissen uttalade regeringen att frågan om sekretess för

handlingar som PRV skall vidarebefordra till byrån i Alicante inte blir

aktuell, eftersom handlingarna enligt regeringens bedömning enligt 2 kap.

11 § första stycket 1 tryckfrihetsförordningen inte kan betraktas som

allmänna handlingar. I nämnda bestämmelse föreskrivs att brev, telegram

eller annan sådan handling som har inlämnats till eller upprättats hos

myndighet endast för befordran av meddelande inte anses som allmän

handling.

Lagrådet konstaterade i sitt yttrande att punkten 1 i 2 kap. 11 § första

stycket tryckfrihetsförordningen infördes för att i tryckfrihetsförordningen

ge klart uttryck för att sådana försändelser som lämnades till postverket

för vidarebefordran eller handlingar som lämnades in till televerket

eller tillkom där endast som ett led i befordrandet av telegram inte

blev allmänna enbart till följd av dessa båda myndigheters befattning

med dem. Enligt Lagrådets mening skiljer sig den i EG-förordningen

reglerade situationen från den som motiverade införandet av den nämnda

bestämmelsen. Med inlämningen av en ansökan till PRV inleds

ansökningsförfarandet och det är som ett första led i detta förfarande som

verket,

enligt Lagrådets synsätt, är skyldigt att vidarebefordra ansökningshandlingarna.

Lagrådet ansåg det därför vara tveksamt om den angivna bestämmelsen i

tryckfrihetsförordningen är tillämplig.

Sammanfattningsvis framhöll Lagrådet att frågan om sekretess för

ansökningshandlingar om registrerad gemenskapsformgivning som lämnas in

till PRV behöver övervägas ytterligare.

Propositionen

Regeringen framhåller i propositionen att de synpunkter som PRV framfört

bygger på att de ansökningshandlingar som lämnas in till PRV för vidare

befordran till byrån i Alicante skall anses utgöra allmänna handlingar

i tryckfrihetsförordningens mening. Om bestämmelsen i 2 kap. 11 § första

stycket 1 tryckfrihetsförordningen kan anses tillämplig vid PRV:s

vidarebefordran av ansökningshandlingar till byrån blir dessa inte att

betrakta som allmänna handlingar och frågan om sekretess blir då inte

aktuell. Om däremot bestämmelsen inte skulle anses tillämplig i den

aktuella situationen blir följden att ansökningshandlingarna måste

betraktas som allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens mening.

Regeringen anför att en sekretessbestämmelse då måste övervägas för att

sökanden inte skall riskera rättsförlust till följd av att handlingarna

blivit offentliga. Detta med hänvisning till bestämmelsen i EG-förordningen

som anger att de handlingar som rör ansökningar om registrerade

gemenskapsformgivningar som ännu inte offentliggjorts får göras tillgängliga

för allmänheten endast om sökanden samtycker till detta (artikel 74).

Regeringen pekar också på att en annan konsekvens av att betrakta

handlingarna som allmänna är att de underkastas reglerna om bevarande och

arkivering.

I sina överväganden framhåller regeringen att ansökningshandlingar om

gemenskapsformgivning - till skillnad från nationella ansökningshandlingar

- lämnas in till PRV endast för vidare befordran. Regeringen pekar

därutöver på att det av EG-förordningen följer att PRV endast skall ta

emot och skicka vidare ansökningshandlingarna. Enligt tillämpningsföreskrifter

till förordningen skall verket numrera alla sidor i ansökan och märka

alla handlingar som ingår i ansökan med datum för mottagande samt utfärda

ett kvitto till sökanden. PRV varken skall eller får göra någon formell

eller materiell prövning av ansökan. Möjligheten att lämna in sin ansökan

via en nationell myndighet har tillkommit för att underlätta för sökanden.

Bestämmelserna om att den dag som ansökan lämnas in till PRV i princip

skall betraktas som ansökningsdag respektive ge grund för prioritet har

tillkommit för att sökanden skall komma i åtnjutande av den tidigaste

tänkbara ansökningsdagen.

Eftersom PRV endast skall märka och vidarebefordra handlingarna är PRV:s

hantering av ansökningarna, enligt regeringens bedömning, fullt jämförbar

med postverksamhet. Regeringen hänvisar till att det av motiven till

bestämmelsen i 2 kap. 11 § första stycket 1 tryckfrihetsförordningen

framgår att det var just handlingar som var föremål för post- eller

telebefordran som avsågs undantas från att bli allmänna handlingar (prop.

1975/76:160 s. 171 ff.).

Som Lagrådet påpekat tillkom bestämmelsen för att ge klart uttryck för

att sådana försändelser som lämnades till postverket för vidarebefordran

eller handlingar som lämnades in till televerket eller tillkom där endast

som ett led i befordrandet av telegram inte blev allmänna endast till

följd av dessa båda myndigheters befattning med dem. Regeringen framhåller

dock att bestämmelsen inte begränsades till att omfatta enbart dåvarande

postverkets respektive televerkets befattning utan fick en generell

avfattning. Regeringen anför, med hänvisning till motiven till bestämmelsen

i 2 kap. 11 § första stycket 1 tryckfrihetsförordningen, att bestämmelsen

- under förutsättning att rekvisiten i övrigt är uppfyllda - även

omfattar handlingar som vidarebefordras av andra myndigheter. Av motiven

till bestämmelsen framgår vidare att bestämmelsen motiverades av att

det vid post- och telegrambefordran inte fanns något insynsintresse.

Motsvarande gäller enligt regeringen beträffande innehållet i de

ansökningshandlingar som skall vidarebefordras till byrån i Alicante.

Innehållet i handlingarna är avsett för byrån och skall och får endast

behandlas av byrån.

Sammanfattningsvis anser regeringen att de ansökningshandlingar som

lämnats in till PRV endast för vidare befordran till byrån i Alicante

inte bör betraktas som allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens

mening. Enligt regeringens uppfattning blir frågan om det behövs en

bestämmelse om sekretess för sådana handlingar därför inte aktuell.

Motionerna

Inger René m.fl. (m) begär i motion L5 dels ett tillkännagivande om

införande av en sekretessbestämmelse för handlingar som kommit in till

PRV för vidare befordran till byrån i Alicante (yrkande 1), dels att

regeringen snarast skall återkomma med förslag på sådana bestämmelser

(yrkande 2). Motionärerna delar inte regeringens bedömning att PRV:s

hantering av ansökningshandlingar om gemenskapsformgivning kan jämställas

med postverksamhet. Avsaknaden av en sekretessbestämmelse för den angivna

situationen kan, enligt motionärerna, komma att leda till att enskilda

sökande lider rättsförluster.

Motsvarande synpunkter förs fram av Jan Ertsborn m.fl. (fp) i motion L6.

I motionen anförs att regeringens lagtolkning är alltför lättvindig

och att den, tillämpad på andra områden, skulle kunna få olyckliga

principiella följdverkningar när det gäller tillämpningen av principen

om allmänna handlingars offentlighet. Frågan måste enligt motionärerna

bli föremål för en förnyad bedömning, vilket bör ges regeringen till

känna.

Konstitutionsutskottets yttrande

Lagutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig

över propositionen och de med anledning av propositionen väckta motionerna.

Yttrandet finns i bilaga 4.

I sitt ställningstagande konstaterar konstitutionsutskottet inledningsvis

att bestämmelserna i EG-förordningen om gemenskapsformgivning redan har

tillämpats i närmare två år. Vidare konstaterar utskottet att frågan om

utlämnande av ansökningshandlingar som lämnas in till PRV för vidare

befordran till byrån avgörs av verket och, om verket avslår ansökan,

därefter kan komma under domstols prövning. Frågan hur tryckfrihetsförordningens

bestämmelser om allmänna handlingar skall tillämpas i fråga om

ansökningshandlingar om gemenskapsformgivning blir därmed föremål för prövning

av allmän förvaltningsdomstol.

Lagrådet har sett inlämningen av ansökningshandlingarna till PRV som en

inledning av ansökningsförfarandet och verkets skyldighet att vidarebefordra

handlingarna som ett första led i detta förfarande. Ett sådant synsätt

leder till en bedömning att handlingarna hos PRV inte kan jämställas

med post- och telegramförsändelser utan är att anse som allmänna handlingar.

Ett moment i det synsättet är, enligt konstitutionsutskottets mening,

att PRV:s notering om inlämnandedag har rättsverkningar för

gemenskapsformgivningsskyddet. Det nämnda synsättet är enligt

konstitutionsutskottet

emellertid inte ovedersägligt. Utskottet pekar på att PRV inte skall

göra någon som helst prövning av de inlämnade handlingarna, egentligen

inte ens ta del av dem, utan för egen del bara dokumentera sin befattning

med vidarebefordrandet. I det sammanhanget framhåller utskottet att

dokumentation även sker vid postens hantering av rekommenderade och

assurerade försändelser.

Enligt konstitutionsutskottets mening finns det skäl för den bedömning

som regeringen har gjort i propositionen, nämligen att undantagsregeln

i 2 kap. 11 § första stycket 1 tryckfrihetsförordningen är tillämplig

och att handlingarna hos PRV därmed inte är att betrakta som allmänna

handlingar. Konstitutionsutskottet konstaterar samtidigt att bedömningen

ytterst är en fråga för rättstillämpningen, och utskottet förutsätter

att regeringen fortsatt uppmärksammar frågan och vid behov återkommer

till riksdagen med erforderliga förslag.

Lagutskottets ställningstagande

Som framgår av propositionen, konstitutionsutskottets yttrande och

motionerna kan olika synsätt göra sig gällande i fråga om tillämpningen

av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingar. När

det gäller synen på de ansökningshandlingar om gemenskapsformgivning

som lämnas till PRV för vidare befordran till byrån i Alicante delar

lagutskottet konstitutionsutskottets uppfattning att det finns skäl för

den bedömning som regeringen har gjort. Lagutskottets ställningstagande

innebär således att handlingarna inte är att betrakta som allmänna

handlingar hos PRV. Bedömningen är som konstitutionsutskottet konstaterat

ytterst en fråga för rättstillämpningen. I likhet med konstitutionsutskottet

förutsätter lagutskottet att regeringen fortsatt uppmärksammar frågan

och vid behov återkommer till riksdagen med erforderliga förslag.

Med det anförda föreslår lagutskottet att motionerna L5 och L6 avslås.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:177 Ändringar i mönsterskyddslagen på grund av

EG-förordningen om gemenskapsformgivning:

Riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i mönsterskyddslagen (1970:485).

Följdmotioner

2004/05:L5 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om införande av en sekretessbestämmelse.

2. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag

på regler om sekretess för handlingar som inkommit till Patent- och

registreringsverket för vidarebefordran till gemenskapsmyndigheten i

Alicante i enlighet med vad som anförs i motionen.

2004/05:L6 av Jan Ertsborn m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om sekretessregler.

Bilaga 2

Rådets förordning

Bilaga 3

Regeringens lagförslag

Bilaga 4

Yttrande från konstitutionsutskottet