Bet. 2004/05:LU24

Lagutskottets betänkande

2004/05:LU24

Lönegaranti vid gränsöverskridande situationer

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:128

Lönegaranti vid gränsöverskridande situationer samt två motioner som

väckts med anledning av propositionen.

Propositionen innehåller förslag om att riksdagen skall anta vissa

ändringar i lönegarantilagen (1992:497). Förslagen syftar till att i

svensk rätt genomföra ett EG-direktiv om ändringar av 1980 års

lönegarantidirektiv. Därutöver föreslås ändringar i lagen (2004:575) om

europabolag. Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 7 oktober

2005.

I ärendet har utskottet inhämtat yttrande från arbetsmarknadsutskottet.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår

motionerna.

I betänkandet finns två reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lagförslagen

Riksdagen antar regeringens förslag tilla) lag om ändring i lönegarantilagen

(1992:497),b) lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag.Därmed

bifaller riksdagen proposition 2004/05:128.

2. Direktivens tillämpningsområde

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L14 yrkande 2 och 2004/05:L15.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

3. Anknytningskravet

Riksdagen avslår motion 2004/05:L14 yrkande 1.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

Stockholm den 19 maj 2005

På lagutskottets vägnar

Marianne Carlström

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marianne Carlström (s),

Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi

Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan

(s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp),

Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad (s), Henrik von Sydow (m), Pia

Nilsson (s), Johan Löfstrand (s) och Hillevi Engström (m).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet antog i september 2002 ett direktiv om

ändringar i 1980 års lönegarantidirektiv, det s.k. ändringsdirektivet

(dir. 2002/74/EG).

I propositionen behandlas frågan om hur ändringsdirektivet bör genomföras

i svensk rätt. Till grund för förslagen i propositionen ligger en inom

Regeringskansliet utarbetad promemoria (Ds 2004:47) Lönegaranti vid

gränsöverskridande situationer. Promemorian har remissbehandlats.

I propositionen föreslår regeringen - efter att ha hört Lagrådet - att

riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till lag om ändring

i lönegarantilagen (1992:497) och lag om ändring i lagen (2004:575) om

europabolag.

Regeringens förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har två motioner väckts. Förslagen i

motionerna finns i bilaga 1.

Lagutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig

över propositionen och de med anledning av propositionen väckta motionerna.

Arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig i form av ett protokollsutdrag,

vilket återfinns i bilaga 3.

Utskottets överväganden

Lagförslagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag.

Gällande rätt

Enligt 1 § lönegarantilagen (1992:497) svarar staten för betalning av

arbetstagares fordringar hos arbetsgivare som har försatts i konkurs i

Sverige eller i ett annat nordiskt land, s.k. statlig lönegaranti.

Betalning enligt garantin lämnas sammanfattningsvis för arbetstagares

fordringar som är förenade med löneförmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen

(1970:979). Förmånsrätten omfattar, som huvudregel, lönefordringar vilka

har intjänats tre månader före det att konkursansökningen kom in till

rätten och en månad efter konkursbeslutet. Lönegaranti lämnas också för

uppsägningslön även för tid efter en månad från konkursbeslutet under

förutsättning att arbetstagaren inte längre utför arbete åt konkursgäldenären

eller konkursboet samt att arbetstagaren står till arbetsmarknadens

förfogande genom att vara inskriven vid den offentliga arbetsförmedlingen.

Om arbetstagaren uppbär lön från annat håll eller skulle kunna uppbära

sådan lön så skall detta beaktas vid bestämmandet av lönegarantiersättningen.

Betalning enligt garantin är begränsad. Ersättning till en arbetstagare

kan lämnas med maximalt ett belopp som motsvarar fyra gånger det vid

tiden för konkursbeslutet gällande prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 §

lagen (1962:381) om allmän försäkring, för närvarande 157 600 kr. För

fordran på lön eller annan ersättning gäller garantin för en sammanlagd

anställningstid om högst åtta månader. I det fallet att konkursen har

inträffat i ett annat nordiskt land lämnas endast ersättning för sådan

fordran som avser anställning med övervägande anknytning till Sverige

eller svenska förhållanden.

EG-direktiven

Rådets direktiv av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas

lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens

(1980 års lönegarantidirektiv) är tillämpligt på sådana fordringar som

arbetstagare har på grund av anställningsavtal eller anställningsförhållanden

gentemot arbetsgivare som är att anse som insolventa. Direktivet ålägger

medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att

s.k. garantiinstitutioner garanterar betalning av arbetstagarnas utestående

fordringar som grundar sig på anställningsavtal eller anställningsförhållanden.

Medlemsstaterna får begränsa garantiinstitutionernas ansvar inom vissa

angivna ramar.

1980 års lönegarantidirektiv har genomgått vissa förändringar genom

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG av den 23 september

2002 om ändring av rådets direktiv 80/987/EEG om tillnärmning av

medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens

insolvens, ändringsdirektivet. Bland annat har det införts två nya

artiklar som tar sikte på situationer där en arbetstagare arbetar i ett

EU-land för en arbetsgivare som drabbas av insolvens i ett annat EU-land.

Av dessa artiklar framgår bl.a. att när ett företag som är verksamt på

minst två medlemsstaters territorium är insolvent i den mening som avses

i ändringsdirektivets artikel 2.1, skall institutionen i den medlemsstat

på vilkens territorium arbetstagarna normalt utför eller utförde sitt

arbete vara behörig institution för betalningen av utestående fordringar

till arbetstagarna. Vidare framgår att omfattningen av arbetstagarnas

rättigheter fastställs i den lagstiftning som gäller för den behöriga

garantiinstitutionen.

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar

som är nödvändiga för att följa ändringsdirektivet före den 8 oktober

2005.

Propositionen

De av regeringen föreslagna ändringarna i lönegarantilagen innebär att

staten skall svara för betalning av arbetstagares fordran hos arbetsgivare

som i ett annat land i Europeiska unionen eller ett annat land inom det

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige är föremål för ett

sådant insolvensförfarande som avses i artikel 2.1 lönegarantidirektivet

i dess lydelse enligt ändringsdirektivet. Betalning enligt garantin

lämnas endast om arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utför eller

utförde sitt arbete främst i Sverige. I sådana fall skall samma

bestämmelser i lönegarantilagen tillämpas som om det rörde sig om en konkurs

i Sverige.

Vidare föreslås att ansökan om utbetalning av ersättning enligt garantin

i gränsöverskridande fall prövas av tillsynsmyndigheten, dvs.

kronofogdemyndigheten för det län där arbetstagaren vistas. I de fall ett

insolvensförfarande äger rum i ett annat EU- eller EES-land än Sverige

skall den tillsynsmyndighet som hanterar lönegarantiärendet begära

information som rör arbetstagares utestående fordran från den behöriga

garantiinstitutionen i det landet. Tillsynsmyndigheten skall även, i

det fallet att konkurs inträffat i Sverige, lämna sådan information

till behörig garantiinstitution i ett annat EU- eller EES-land. Regeringen

eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter

om utbyte av information mellan tillsynsmyndigheten och behöriga

garantiinstitutioner i andra länder. I lönegarantiärenden på grund av

insolvensförfaranden i andra EU- eller EES-länder skall arbetstagare i

Sverige ha samma upplysningsskyldighet om sina inkomster från en annan

anställning under uppsägningstiden som om det hade rört sig om en svensk

konkurs.

Därutöver föreslår regeringen ändringar i lagen om europabolag som

innebär att löneborgenärer och pensionsborgenärer vilkas fordringar

omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen undantas från rätten att

motsätta sig att ett europabolag flyttar sitt säte.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 7 oktober 2005. Ändringarna

i lönegarantilagen är avsedda att tillämpas på insolvensförfaranden som

inletts efter ikraftträdandet.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionen.

Lagutskottets ställningstagande

Propositionen har i denna del inte mött några motionsledes framförda

invändningar, och lagutskottet kan för sin del inte finna annat än att

den föreslagna lagstiftningen innebär att Sverige kommer att uppfylla

vad som krävs enligt det nu aktuella EG-direktivet. Lagutskottet föreslår

därför - liksom arbetsmarknadsutskottet - att riksdagen antar lagförslagen.

Direktivens tillämpningsområde

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden med förslag om att företagsrekonstruktion

skall anmälas till kommissionen såsom ett insolvensförfarande som avses

i lönegarantidirektiven. Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).

Inledning

Inom insolvensrätten används vissa begrepp för att beskriva gäldenärens

ekonomiska situation. Ett sådant begrepp är insolvens eller obestånd.

Insolvens innefattar den ekonomiska situation som utgör en förutsättning

för bl.a. konkurs. Med insolvens avses att gäldenären inte rätteligen

kan betala sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig.

Ett annat insolvensrättsligt begrepp är illikviditet, varmed menas att

gäldenären inte har omedelbar tillgång till vanliga betalningsmedel

motsvarande de förfallna skuldernas belopp. Om en gäldenär är enbart

illikvid har han däremot andra tillgångar som kan användas för att på

sikt betala skulderna. En förutsättning för företagsrekonstruktion är

enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion att det kan antas att

illikviditet föreligger eller att en sådan oförmåga inträder inom kort.

Det krävs således inte såsom vid konkurs att insolvens har inträtt.

Riksdagen har nyligen beslutat vissa ändringar i lönegarantilagen som

innebär att statlig lönegaranti införts även vid företagsrekonstruktion.

Ersättning enligt lönegarantin skall kunna lämnas vid en företagsrekonstruktion

i samma omfattning som vid en konkurs. Lagändringarna träder i kraft

den 1 juni 2005 (prop. 2004/05:57, bet. LU28, rskr. 234).

EG-direktiven

Enligt artikel 10 a lönegarantidirektivet i dess lydelse enligt

ändringsdirektivet skall medlemsstaterna till kommissionen anmäla de typer

av nationella insolvensförfaranden som omfattas av direktivets

tillämpningsområde. Av artikel 1.1 följer att direktivet skall tillämpas på

fordringar som arbetstagare på grund av anställningsavtal eller

anställningsförhållanden har gentemot arbetsgivare som är att anse som

insolventa enligt artikel 2.1. Enligt sistnämnda artikel skall, vid

tillämpningen av direktivet, en arbetsgivare anses vara insolvent när en

ansökan har inlämnats om att inleda ett kollektivt förfarande som grundas

på arbetsgivarens insolvens i enlighet med respektive medlemsstats lagar

och andra författningar och som innebär att arbetsgivarens tillgångar

helt eller delvis tas i anspråk och att en förvaltare eller en person

som utövar en liknande funktion utses samt när den myndighet som är

behörig enligt dessa lagar och andra författningar har beslutat att

inleda ett förfarande, eller har fastställt att arbetsgivarens företag

eller verksamheter definitivt har upphört och att befintliga tillgångar

är otillräckliga för att motivera att förfarandet inleds.

Propositionen

I propositionen gör regeringen bedömningen att endast insolvensförfarandet

konkurs och inte företagsrekonstruktion omfattas av lönegarantidirektivens

tillämpningsområde.

Motionerna

I motion L14 anför Jan Ertsborn m.fl. (fp) att när Sverige fr.o.m. den

1 juni 2005 inför lönegaranti vid företagsrekonstruktion blir det än

tydligare att företagsrekonstruktion är ett insolvensförfarande enligt

artikel 2.1 i lönegarantidirektivet. Motionärerna anser att Sverige

till kommissionen bör anmäla även företagsrekonstruktion som ett

insolvensförfarande som omfattas av lönegarantidirektivets tillämpningsområde.

I motionen begärs ett tillkännagivande med detta innehåll (yrkande 2).

Ett liknande krav framställs i motion L15 av Yvonne Andersson m.fl.

(kd).

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionsyrkandena.

Lagutskottets ställningstagande

Lagutskottet är inte berett att inom ramen för förevarande ärende göra

någon annan bedömning än regeringen. Utskottet förutsätter emellertid

att regeringen när de ovan redovisade ändringarna i lönegarantilagen

trätt i kraft närmare kommer att analysera frågan om Sverige bör anmäla

även företagsrekonstruktion till kommissionen såsom ett insolvensförfarande

som omfattas av direktivens tillämpningsområde och vid behov återkommer

till riksdagen. Liksom arbetsmarknadsutskottet anser lagutskottet att

något tillkännagivande därom inte kan anses påkallat.

Med det anförda föreslår lagutskottet att riksdagen avslår motionerna

L14 yrkande 2 och L15.

Anknytningskravet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande som rör frågan när anknytningskravet

skall anses vara uppfyllt. Jämför reservation 2 (m, fp, kd, c).

Propositionen

I propositionen föreslås i en ny paragraf i lönegarantilagen, 2 a §,

att betalning enligt garantin endast skall lämnas om arbetstagaren för

arbetsgivarens räkning utför eller utförde sitt arbete främst i Sverige.

Regeringen anför att frågan om när anknytningskravet kan anses vara

uppfyllt får avgöras från fall till fall. Att just platsen där arbetstagaren

normalt eller främst utför sitt arbete för den aktuella arbetsgivaren

har valts som kriterium för att avgöra vilket land som enligt

lönegarantidirektivet skall svara för ersättning enligt garantin motiveras i

huvudsak med att det skall vara så enkelt som möjligt för en arbetstagare

som drabbats av arbetsgivarens insolvens att göra sin rätt till ersättning

gällande. Först om det inte går att bedöma i vilket av flera EU-länder

en arbetstagare har arbetat under sådana förhållanden att anknytningskravet

är uppfyllt bör man enligt regeringen kunna lägga andra faktorer till

grund för bedömningen. I tveksamma fall bör direktivets syfte att

underlätta för arbetstagare att göra sin rätt till ersättning gällande ha

en avgörande betydelse.

Regeringen anser att under alla förhållanden bör bedömningen utifrån

den svenska lagstiftningen ske med hänsyn till att den enskilde

arbetstagaren inte riskerar att hamna i en situation där han eller hon nekas

utbetalning från lönegarantin av samtliga inblandade länders

garantiinstitutioner. Enligt regeringens mening är det rimligt att det vid

prövningen av om anknytningen till Sverige är tillräckligt stark tas

viss hänsyn till om arbetstagaren tidigare ansökt om lönegaranti i andra

EU-länder men nekats ersättning med hänvisning till att anknytningskravet

enligt det aktuella landets lagstiftning inte är uppfyllt.

Motionen

Jan Ertsborn m.fl. (fp) anser i motion L14 att principen om att det

land där arbetet främst utförs eller utfördes svarar för lönegarantin

är rimlig. Enligt motionärerna öppnar emellertid lagstiftningen för

möjligheten att inblandade länders garantiinstitutioner kommer fram

till olika resultat i frågan om i vilket land arbetet främst utförs

eller utfördes. I sådana fall drabbas den anställde som kan bli utan

lönegaranti. För att skydda anställda i företag som försätts i konkurs

anser motionärerna att Sverige bör införa en subsidiär regel enligt

vilken arbetstagare som inte får lönegaranti av annat EU-land på grund

av att arbetet inte anses utfört där får rätt till lönegaranti i Sverige.

Ett tillkännagivande yrkas i enlighet härmed (yrkande 1).

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionsyrkandet.

Lagutskottets ställningstagande

Lagutskottet delar motionärernas uppfattning att en arbetstagare inte

skall behöva riskera att hamna i en situation där han eller hon nekas

utbetalning från lönegarantin av samtliga inblandade länders

garantiinstitutioner. Av de uttalanden som görs i propositionen framgår att

bedömningen utifrån den svenska lagstiftningen, under alla förhållanden,

bör ske med hänsyn till att en enskild arbetstagare inte skall riskera

att hamna i just en sådan situation. Med hänsyn härtill anser lagutskottet

att det inte finns några meningsmotsättningar mellan regeringens och

motionärernas syn på ifrågavarande spörsmål, och skäl föreligger därför

inte att föreslå någon åtgärd från riksdagen med anledning av motionen.

Liksom arbetsmarknadsutskottet föreslår således lagutskottet att riksdagen

avslår motion L14 yrkande 1.

Reservationer

1. Direktivens tillämpningsområde, punkt 2 (m, fp, kd, c)

av Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m),

Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Henrik von Sydow (m) och

Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om direktivens tillämpningsområde. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:L14 yrkande 2 och 2004/05:L15.

Ställningstagande

Liksom motionärerna bakom motionerna L14 och L15 anser vi att när Sverige

fr.o.m. den 1 juni 2005 inför lönegaranti vid företagsrekonstruktion

blir det än tydligare att företagsrekonstruktion är ett insolvensförfarande

enligt artikel 2.1 i lönegarantidirektivet. Enligt vår uppfattning bör

Sverige till kommissionen anmäla även företagsrekonstruktion som ett

insolvensförfarande som omfattas av lönegarantidirektivens tillämpningsområde.

Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L14

yrkande 2 och L15, som sin mening ge regeringen till känna.

2. Anknytningskravet, punkt 3 (m, fp, kd, c)

av Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m),

Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Henrik von Sydow (m) och

Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om anknytningskravet. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:L14 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är det rimligt att det land där arbetet främst

utförs eller utfördes skall svara för ersättning enligt lönegarantin.

Den föreslagna regleringen öppnar emellertid för möjligheten att två

länder kommer fram till olika resultat i frågan om i vilket land arbetet

främst utförs eller utfördes. I sådana fall drabbas den anställde som

kan bli utan lönegaranti, vilket inte kan accepteras. Vad regeringen

anfört om att viss hänsyn vid prövningen bör kunna tas till att en

arbetstagare nekats lönegaranti i ett annat land är inte tillräckligt

för att lösa en sådan situation. Vi anser i stället att Sverige bör

införa en subsidiär regel enligt vilken arbetstagare med hemvist i

Sverige som inte får lönegaranti av annat EU-land på grund av att arbetet

inte anses utfört där får rätt till lönegaranti i Sverige. Det får

ankomma på regeringen att utarbeta erforderliga lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L14 yrkande

1, som sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:128 Lönegaranti vid gränsöverskridande

situationer:

Riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497),

lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag.

Följdmotioner

2004/05:L14 av Jan Ertsborn m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en kompletterande regel om lönegaranti till anställda

i konkurser som inträffar i Sverige och där den anställde nekas lönegaranti

från annat land inom EU.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om anmälan till EU av företagsrekonstruktion såsom ett

insolvensrättsligt förfarande.

2004/05:L15 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att företagsrekonstruktion anmäls till kommissionen såsom ett

insolvensförfarande som enligt nationell rätt ger rätt till lönegaranti.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Yttrande från annat utskott