Bet. 2004/05:LU27

Lagutskottets betänkande

2004/05:LU27

Upphovsrätten i informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG,m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:110

Upphovsrätten i informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG,

m.m. och sex motioner som har väckts med anledning av propositionen.

I

propositionen lägger regeringen fram förslag till ändringar i främst

lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Förslagen syftar till att i svensk rätt genomföra Europaparlamentets

och rådets direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av

upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället. Samtidigt

föreslår regeringen också vissa andra lagändringar som inte direkt följer

av direktivet, men som har ett nära samband med de frågor som direktivet

behandlar.

Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 2005.

Därutöver föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna två

internationella fördrag som antagits av FN:s organ för immaterialrätt, World

Intellectual Property Organization (WIPO).

Beträffande skadeståndsskyldighet vid kopiering för privat bruk från en

olovlig förlaga föreslår utskottet, med bifall till framställda

motionsyrkanden, en ändrad lydelse av bestämmelsen härom. Utskottet lägger

också fram några förslag som innebär lagtekniska justeringar. I övrigt

tillstyrker utskottet bifall till regeringens lagförslag och avstyrker

motionsyrkandena. Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner de

två WIPO-fördragen.

I betänkandet finns 10 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avslag på propositionen, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L23 yrkande 1 och 2004/05:L24

yrkandena 1-3.

Reservation 1 (c)

2. Godkännande av internationella fördrag

Riksdagen godkännera) WIPO-fördraget om upphovsrätt,b) WIPO-fördraget

om framföranden och fonogram med en förklaring enligt artikel 3.3 i

detta fördrag i förening med artikel 5.3 i den internationella konventionen

om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt

radioföretag, upprättad i Rom den 26 oktober 1961 (Romkonventionen), att

Sverige inte avser att ge skydd på grundval av utgivningskriteriet.Därmed

bifaller riksdagen proposition 2004/05:110 punkterna 1 och 2.

3. Kopiering av litterära verk för privat bruk

Riksdagen antar 12 § regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2004/05:110 punkt 3 i denna del och avslår

motionerna 2004/05:L20 yrkande 5 och 2004/05:L21 yrkande 6.

Reservation 2 (m, fp)

Reservation 3 (kd)

4. Skadestånd vid kopiering för privat bruk

Riksdagen antar 54 § regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk med den

ändringen att bestämmelsen får den lydelse som utskottet föreslår i

bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L20 yrkande 3,

2004/05:L21 yrkande 2 och 2004/05:L22 yrkande 2 och bifaller delvis

proposition 2004/05:110 punkt 3 i denna del.

5. Krav på lovlig förlaga

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L20 yrkandena 2 och 4, 2004/05:L21

yrkande 1 och 2004/05:L25 yrkande 1.

Reservation 4 (m, fp, kd)

6. Kassettersättningens storlek

Riksdagen antar 26 l § regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2004/05:110 punkt 3 i denna del och avslår

motion 2004/05:L21 yrkande 3.

Reservation 5 (m, kd)

7. Fortsatt översyn av kassettersättningen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L20 yrkande 6, 2004/05:L22 yrkande

3 och 2004/05:L23 yrkande 3.

Reservation 6 (m, fp, kd)

8. Skydd för tekniska åtgärder

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L20 yrkande 7, 2004/05:L22 yrkande

4 och 2004/05:L23 yrkande 2.

Reservation 7 (m, fp, kd) - motiveringen

9. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen- dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk såvitt

avser 53 a §,- dels ändrar beslutet den 11 maj 2005 (rskr. 2004/05:237)

såvitt avser 53 b § lagen om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt

till litterära och konstnärliga verk och beslutar att paragrafen skall

ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3 samt beslutar om sådan

ändring av ingressen till lagförslaget som föranleds därav,- dels antar

regeringens förslag tilla) lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt

till litterära och konstnärliga verk i den mån lagförslaget inte omfattas

av vad utskottet föreslagit ovan under punkterna 3, 4 och 6 samt första

dels-satsen i denna punkt med den ändringen att det närmast före 14 §

skall införas en ny rubrik med lydelsen "Framställning av exemplar för

undervisningsändamål" samt beslutar om sådan ändring av ingressen till

lagförslaget som föranleds därav,b) lag om ändring i lagen (1980:612)

om medling i vissa upphovsrättstvister.Därmed bifaller riksdagen

proposition 2004/05:110 punkt 4 och bifaller delvis proposition 2004/05:110

punkt 3 i denna del.

10. Översyn och utvärdering

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L20 yrkande 8, 2004/05:L21 yrkande

4, 2004/05:L22 yrkande 1 och 2004/05:L25 yrkande 3.

Reservation 8 (m, fp, kd)

11. Teknikneutral upphovsrätt

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L20 yrkande 1 och 2004/05:L25

yrkande 2.

Reservation 9 (m, fp, kd)

12. Ideella organisationer

Riksdagen avslår motion 2004/05:L21 yrkande 5.

Reservation 10 (m, fp, kd)

Stockholm den 12 maj 2005

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne

Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes

(s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s),

Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp),

Viviann Gerdin (c)1Har ej deltagit i beslutet under punkterna 2, 3, 4,

5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 och 12., Anneli Särnblad (s), Henrik von Sydow

(m), Pia Nilsson (s), Johan Löfstrand (s) och Mats Berglind (s).

Allmän bakgrund

Inledning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:110

Upphovsrätten i informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG,

m.m. och sex motioner som har väckts med anledning av propositionen.

I

propositionen lägger regeringen fram förslag till ändringar i främst

lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Förslagen syftar till att i svensk rätt genomföra Europaparlamentets

och rådets direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av

upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället. Samtidigt

föreslår regeringen också vissa andra lagändringar som inte direkt följer

av direktivet, men som har ett nära samband med de frågor som direktivet

behandlar.

Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 2005.

Därutöver föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna två

internationella fördrag som antagits av FN:s organ för immaterialrätt, World

Intellectual Property Organisation (WIPO). De i propositionen framlagda

lagförslagen har granskats av Lagrådet.

Som en allmän bakgrund till de i ärendet behandlade förslagen vill

utskottet upplysa följande.

Gällande rätt

Upphovsrätt är den rätt som författare, kompositörer, konstnärer och

andra upphovsmän har till sina litterära eller konstnärliga verk.

Bestämmelserna om denna rätt finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Litterära och

konstnärliga verk är t.ex. böcker, tidningar, tidskrifter, dikter,

sångtexter, datorprogram, musikaliska verk, sceniska verk, konstverk m.m.

Lagen har alltså ett brett tillämpningsområde. Rättigheterna uppkommer

när verket skapats och varar normalt 70 år efter upphovsmannens död.

Rättigheterna består av den ekonomiska rätten och den ideella rätten.

Den ekonomiska rätten har två delar, nämligen rätten att framställa

exemplar av verket och rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten

(2 §). Verket görs tillgängligt för allmänheten när det framförs offentligt,

när det visas offentligt och när exemplar av det sprids till allmänheten.

Den ideella rätten består också av två delar (3 §). För det första har

upphovsmannen rätt att i den omfattning och på det sätt god sed kräver

bli angiven när exemplar av hans verk framställs eller verket görs

tillgängligt för allmänheten. För det andra har han eller hon rätt att

motsätta sig såväl att verket ändras så att hans eller hennes litterära

eller konstnärliga anseende eller egenart kränks som att verket görs

tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang så

att hans eller hennes litterära eller konstnärliga anseende eller egenart

kränks.

Beträffande den ekonomiska rätten gäller en rad inskränkningar i

upphovsmannens ensamrätt. Exempel på sådana inskränkningar är rätten att

framställa enstaka exemplar för enskilt bruk (12 §), rätten att framställa

vissa exemplar till synskadade m.fl. (17 §) och rätten att citera ur

verk (22 §).

Upphovsrättslagen innehåller också bestämmelser om skydd för till

upphovsrätten närstående rättigheter. Däri ingår skydd för utövande

konstnärers (t.ex. sångare, musiker, skådespelare) framförande av verk,

framställare av ljud- och bildupptagningar (dvs. skiv- och filmproducenter)

såvitt gäller deras upptagningar (t.ex. cd-skivor och filmer), radio-

och televisionsföretag vad gäller deras utsändningar, framställare av

kataloger och fotografer. Dessa rättigheter varar normalt i 50 år från

framförandet, ljud- eller bildupptagningen, utsändningen eller

framställningen av respektive prestation. Beträffande de närstående

rättigheterna

gäller i huvudsak inskränkningar motsvarande dem som gäller för den

egentliga upphovsrätten.

Den upphovsrättsliga lagstiftningen tillämpas i första hand på svenska

verk och prestationer. Genom Sveriges anslutning till olika internationella

konventioner på området har dock bestämmelserna i betydande utsträckning

tillämpning också på verk och prestationer med ursprung utomlands (se

nedan om Internationella konventioner och avtal).

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i en upphovsrätt

eller en närstående rättighet straffas med böter eller fängelse i högst

två år (53 och 57 §§). Viss kopiering av datorprogram och sammanställningar

i digital form medför dock inte straffansvar. För försök och förberedelse

till intrång i upphovsrätt och närstående rättigheter döms till ansvar

enligt 23 kap. brottsbalken. I upphovsrättslagen finns vidare bestämmelser

om s.k. intrångsundersökning (56 a-56 h §§). Bestämmelserna innebär att

domstol, på yrkande av part, kan besluta om att en sådan undersökning

under vissa förutsättningar får göras för att säkra bevisning om ett

intrång. Beslut om intrångsundersökning verkställs av kronofogdemyndigheten.

Allmän domstol kan även vid vite förbjuda den som gör sig skyldig till

intrång att fortsätta med detta (53 a §). Riksdagen har beslutat att

särskilda bestämmelser om förverkande skall införas i bl.a. upphovsrättslagen

fr.o.m. den 1 juli 2005 (prop. 2004/05:135, bet. JuU31, rskr. 237).

Den som gjort intrång kan också förpliktas att betala skadestånd (54 §).

Enligt bestämmelsen skall den som i strid mot lagen utnyttjar ett verk

eller en annan skyddad prestation betala skälig ersättning för utnyttjandet.

Detta gäller även om intrånget sker i god tro. Sker intrång uppsåtligen

eller av oaktsamhet har rättighetshavaren dessutom rätt till ersättning

för annan förlust än utebliven ersättning för utnyttjandet samt för

lidande eller annat förfång.

Utöver straff-, förbuds- och skadeståndsbestämmelser finns regler om

vissa åtgärder i fråga om olovligt framställda exemplar av skyddade

verk (55 och 59 §§). I huvudsak innebär bestämmelserna att den som vidtar

en åtgärd som innebär upphovsrättsintrång får, om det anses skäligt,

tåla att egendom med viss anknytning till intrånget ändras, sätts i

förvar, förstörs eller mot lösen lämnas ut till den som drabbats av

intrånget samt att sådan egendom kan tas i beslag.

Internationella konventioner och avtal

Upphovsrätten har betydande internationell anknytning. På det

upphovsrättsliga området finns dels internationella konventioner och avtal

där Sverige är part, dels EG-rättsliga regleringar. Skälet till detta

är främst att upphovsmän och närstående rättighetshavare ofta behöver

ett internationellt skydd för sina verk och andra prestationer. Dessutom

kan den internationella handeln hindras om det är alltför stora skillnader

i det skydd som olika länder tillhandahåller.

Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk tillkom

redan år 1886 och har sedan dess genomgått flera revisioner. Sverige

anslöt sig till konventionen år 1904 och har sedan ratificerat de

därefter antagna texterna. Verk från stater som är anslutna till

Bernkonventionen ges upphovsrättsligt skydd i Sverige i enlighet med vad som

anges i den internationella upphovsrättsförordningen (1994:193). För

närvarande är ca 150 stater anslutna till konventionen.

Syftet med Bernkonventionen är att så effektivt och enhetligt som möjligt

skydda upphovsmännens rättigheter till deras litterära och konstnärliga

verk. De stater som är anslutna till konventionen bildar en union för

skydd av upphovsmäns rättigheter till deras litterära och konstnärliga

verk. Konventionen vilar på tre grundläggande principer. Den första av

dessa principer är den som ger rätt till s.k. nationell behandling. Med

detta menas att verk som har sitt ursprung i en av medlemsstaterna skall,

utöver de rättigheter som regleras specifikt i Bernkonventionen, ges

samma skydd som medlemsstaten ger verk skapade av dess egna medborgare.

Den andra principen är att skyddet för ett verk skall uppstå automatiskt

och utan några formaliteter. Det skall alltså inte krävas någon form av

registrering eller liknande för att skyddet skall uppkomma. För det

tredje är skyddet oberoende av om skydd finns i verkets ursprungsland

eller inte.

Såvitt avser de närstående rättigheterna finns Internationella konventionen

om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt

radioföretag - den s.k. Romkonventionen. I den internationella

upphovsrättsförordningen finns bestämmelser om hur Sverige ger skydd även på

grundval av denna konvention.

Genom Romkonventionen erhåller utövande konstnärer, framställare av

fonogram och andra ljudupptagningar samt radio- och televisionsföretag

skydd. Liksom Bernkonventionen bygger även Romkonventionen på principen

om s.k. nationell behandling. Utöver principen om nationell behandling

vilar konventionen på principen om att vissa minimirättigheter alltid

skall ges utövande konstnärer, fonogramframställare och radio- och

televisionsföretag.

Andra konventioner av betydelse för närstående rättighetshavare är

konventionen rörande skydd för framställare av fonogram mot olovlig

kopiering av deras fonogram, den s.k. Fonogramkonventionen, och Europeiska

överenskommelsen om skydd för televisionsutsändningar.

I samband med att Världshandelsorganisationen (World Trade Organisation,

WTO) bildades år 1994 antogs inom organisationen en immaterialrättslig

överenskommelse - avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter

(Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights,

TRIPs-avtalet). Avtalet, som har ratificerats av Sverige, trädde i kraft

år 1996 och omfattar för närvarande ca 150 stater. Även den Europeiska

gemenskapen är part till avtalet.

I TRIPs-avtalets första del finns allmänna bestämmelser med grundläggande

principer. I dessa ges uttryck för två av de huvudprinciper som avtalet

vilar på, nämligen principerna om nationell behandling och mest gynnad

nationsbehandling. Den förstnämnda principen är densamma som återfinns

i t.ex. Bernkonventionen, dvs. utländska personer hemmahörande i en

annan stat som är avtalspart får inte behandlas sämre än landets medborgare

avseende tillgång till skydd och rättsmedel. Den andra principen innebär

i korthet att alla de fördelar som medges rättssubjekt från annan stat

även skall medges WTO-medlemmars rättssubjekt. Bestämmelserna i avtalet

är av minimikaraktär. Medlemmarna kan alltså införa regler som ger ett

mer omfattande skydd än avtalet. De inledande bestämmelserna följs i

avtalets andra del av bestämmelser om upphovsrätt och till upphovsrätten

närstående rättigheter.

Genom informationssamhällets framväxt har upphovsrätten och de till

upphovsrätten närstående rättigheterna blivit än mer gränsöverskridande.

För att uppdatera skyddet av upphovsrätten, och de till upphovsrätten

närstående rättigheterna, till den digitala utvecklingen antogs i

december 1996 två nya konventioner inom ramen för FN:s organ för immaterialrätt,

World Intellectual Property Organization (WIPO).

Den ena konventionen reglerar upphovsrätten och brukar benämnas WCT

(WIPO Copyright Treaty eller WIPO-fördraget om upphovsrätt). Den andra

reglerar vissa närstående rättigheter, nämligen skyddet för sångare,

musiker eller andra utövande konstnärer när det gäller ljudupptagningar

av deras framföranden t.ex. på cd-skivor och skyddet för producenter av

ljudupptagningar (fonogram), dvs. skivbolag m.fl., och brukar benämnas

WPPT (WIPO Performances and Phonograms Treaty eller WIPO-fördraget om

framföranden och fonogram).

Envar av konventionerna har hittills ratificerats av drygt 40 stater.

WCT trädde i kraft den 6 mars 2002 och WPPT den 20 maj 2002.

Direktivet

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG om harmonisering av

vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället

bygger på de två ovan nämnda WIPO-fördragen. Direktivet har antagits

med stöd av artiklarna 47.2, 55 och 95 i fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen. Samtliga nu nämnda artiklar har till syfte att

undanröja hinder mot den fria rörligheten av varor och tjänster inom

den inre marknaden. Detta kommer även till uttryck i stycke 1 i ingressen

till direktivet där det anges att fördraget föreskriver att en inre

marknad skall upprättas och att ett system skall inrättas för att

säkerställa att konkurrensen på den inre marknaden inte snedvrids. Det

anförs att en harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om upphovsrätt

och närstående rättigheter bidrar till att uppnå dessa mål.

Direktivet avser alltså att harmonisera upphovsrätten så att den inte

motverkar en handel med varor och tjänster över medlemsstaternas gränser.

Vidare syftar direktivet till att anpassa och komplettera nuvarande

lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter för att på ett

tillfredsställande sätt svara mot den tekniska utvecklingen, t.ex. vad

gäller nya nyttjandeformer (stycke 5 i ingressen). Genom den tekniska

utvecklingen har formerna för att utnyttja prestationer som skyddas av

upphovsrätt och närstående rättigheter kraftigt ökat. Nya produkter och

tjänster som innehåller och förmedlar material skyddat av upphovsrätt

eller till upphovsrätten närstående rättigheter utvecklas hela tiden.

Användningen av digital teknik och globala nätverk som Internet har

gjort det möjligt att kopiera och överföra sådana verk och prestationer

mellan olika personer och länder i en omfattning som inte tidigare var

möjlig.

Ett annat viktigt syfte med direktivet är att främja sysselsättning och

tillväxt. Genom en hög skyddsnivå avser direktivet att uppmuntra till

investeringar i kreativ och innovativ verksamhet, investeringar som i

sin tur leder till tillväxt och ökad konkurrenskraft för europeisk

industri inom ett brett område av industri- och kultursektorn. Tillväxt

inom dessa områden säkerställer sysselsättningen och främjar skapandet

av nya arbetstillfällen (stycke 4 i ingressen). En hög skyddsnivå är

även av avgörande betydelse för det intellektuella skapandet. Skyddet

gagnar såväl upphovsmän och närstående rättighetshavare som konsumenter

och allmänheten i stort (stycke 9 i ingressen). Samtidigt bör en skälig

avvägning göras mellan rättighetshavarnas intressen och olika

användarintressen (stycke 31 i ingressen).

Ytterligare ett viktigt syfte med direktivet är att införliva bestämmelserna

i WIPO-fördragen WCT (WIPO Copyright Treaty) och WPPT (WIPO Performances

and Phonograms Treaty) på ett samordnat sätt inom gemenskapen. Avsikten

är att medlemsstaterna och gemenskapen skall tillträda konventionerna

samordnat genom att samtidigt deponera sina ratifikationsinstrument hos

WIPO så snart alla medlemsstater har genomfört direktivet.

Direktivet innehåller sammanlagt 15 artiklar. Till det kommer 61 stycken

i ingressen till direktivet.

Artiklarna 2-4 innehåller bestämmelser om ensamrättigheter för upphovsmän

och närstående rättighetshavare (utövande konstnärer, framställare av

ljud- och bildupptagningar samt radio- och televisionsföretag). Den

första av de ensamrättigheter som nämns i direktivet är rätten till

mångfaldigande. Med mångfaldigande avses detsamma som exemplarframställning.

Vidare behandlar direktivet upphovsmäns rätt till överföring av verk

till allmänheten, dock enbart i form av distansöverföringar, respektive

rätten för närstående rättighetshavare att göra sina prestationer

tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få

tillgång till dem från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.

Även upphovsmännens spridningsrätt tas upp i direktivet.

Artikel 5 innehåller en uttömmande uppräkning av de undantag och

inskränkningar som får göras i upphovsmäns och närstående rättighetshavares

ensamrättigheter. I den här delen är direktivet tvingande bara i ett

avseende, nämligen vad gäller s.k. tillfälliga kopior (artikel 5.1).

Övriga undantag och inskränkningar som direktivet medger är av fakultativ

karaktär, dvs. direktivet tillåter att medlemsstaterna har sådana

undantag eller inskränkningar i sin lagstiftning, men medlemsstaterna

behöver inte ha dem. Direktivet sätter dock den yttre ramen för vilka

undantag och inskränkningar som får finnas i den nationella lagstiftningen.

Vad gäller de ensamrättigheter som regleras i direktivet får alltså

medlemsstaterna inte ha några undantag eller inskränkningar som går

utöver vad som medges i artikel 5 i direktivet. I direktivet anges också

att de undantag och inskränkningar som direktivet tillåter endast får

tillämpas i vissa avsedda fall som inte strider mot det normala nyttjandet

av verket eller annat alster och inte oskäligt inkräktar på rättighetshavarnas

legitima intressen. Bestämmelsen motsvarar den s.k. trestegsregeln som

återfinns bl.a. i Bernkonventionen.

I artiklarna 6 och 7 ges bestämmelser om skydd för tekniska åtgärder

och information om rättighetsförvaltning.

Av artikel 8 följer att medlemsstaterna skall se till att det finns

lämpliga sanktioner och andra rättsliga åtgärder mot intrång i

ensamrättigheter.

Slutligen innehåller direktivet en bestämmelse om att direktivet inte

påverkar vissa andra rättsliga bestämmelser, bl.a. om tillgång till

allmänna handlingar (artikel 9), tillämpnings- och slutbestämmelser,

vissa regler om anpassning till andra direktiv och bestämmelser om tid

för genomförande (artiklarna 10-15).

Enligt direktivet skulle medlemsstaterna senast den 21 december 2002 ha

genomfört nödvändiga ändringar i nationell lagstiftning för att följa

direktivet. EG-domstolen har den 18 november 2004 fastställt att Sverige

har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom

att inte i tid anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga

för att följa detsamma.

I sammanhanget bör också nämnas att, utöver det nu aktuella direktivet,

tidigare har beslutats fem andra EG-direktiv på området för upphovsrätt.

Dessa direktiv rör till skillnad från det direktiv som nu skall genomföras

i svensk rätt bara vissa grupper av rättighetshavare eller vissa delområden

inom upphovsrätten och är:

- direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för

datorprogram,

- direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och

utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom

det immaterialrättsliga området,

- direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa

bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende

satellitsändningar och vidaresändning via kabel,

- direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av skyddstiden

för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter, och

- direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser.

Ärendet och dess beredning

I början av förhandlingarna om direktivet om harmonisering av vissa

aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället

skickade regeringen ut direktivförslaget för synpunkter till berörda

kretsar. Under förhandlingarna om direktivet skedde sedan samråd med en

av Justitiedepartementet tillkallad referensgrupp bestående av vissa

företrädare för dessa kretsar. Såväl under direktivförhandlingarna som

därefter har även ett stort antal skriftliga synpunkter kommit in till

Justitiedepartementet.

Under förhandlingarna var direktivet föremål för behandling i riksdagens

EU-nämnd ett flertal gånger. Information lämnades också ett flertal

gånger i lagutskottet och vid ett tillfälle i konstitutionsutskottet.

Genomförandet

av direktivet i svensk rätt har behandlats i en departementspromemoria

som utarbetats inom Justitiedepartementet (Ds 2003:35) Upphovsrätten i

informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m. I

promemorian behandlades också frågan om ett svenskt tillträde till de

båda WIPO-fördragen samt vissa frågor som inte direkt följer av direktivet,

men som har nära samband med de frågor som direktivet behandlar. Även

i samband med att promemorian utarbetades skedde samråd med den av

Justitiedepartementet tillkallade referensgruppen. Överläggningar har

också hållits mellan företrädare för Justitiedepartementet och ansvariga

departement i Danmark, Finland, Island och Norge. Förslagen i promemorian

har remissbehandlats.

Regeringens nu framlagda förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i

bilaga 2.

Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska

regeringen och Vänsterpartiet.

Med anledning av propositionen har det väckts sex motioner innehållande

27 yrkanden. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.

Lagutskottet har inhämtat yttrande från kulturutskottet beträffande

propositionen och de med anledning av propositionen väckta motionerna.

Yttrandet finns i bilaga 5.

Företrädare för Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd

(KLYS), COPYSWEDE samt CE Konsumentelektronikbranschen har inför

lagutskottet och kulturutskottet den 19 april 2005 framfört synpunkter i

ärendet. Vidare har fyra skrivelser inkommit, en gemensam från KLYS och

COPYSWEDE, en gemensam från Svenska Förläggareföreningen och Föreningen

Svenska Läromedel, en från Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS) och en

gemensam från bildorganisationerna Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS),

Föreningen Svenska Tecknare (FST), Föreningen Sveriges Konsthantverkare

och Industriformgivare (KIF), Konstnärernas Riksorganisation (KRO),

Svenska Fotografernas Förbund (SFF), Svenska Journalistförbundet (SJF)

och Svenska Konstnärsförbundet (SK).

Propositionen

Vad gäller genomförandet av direktivet konstaterar regeringen att ett

direktiv är bindande för medlemsstaterna inom EU på så sätt att

medlemsstaterna är skyldiga att anpassa sin rättsordning efter direktivet.

Hur detta närmare skall gå till överlämnas emellertid åt medlemsstaterna

själva att avgöra. Vidare konstaterar regeringen att direktivet till

stora delar bygger på principer som är vedertagna i svensk upphovsrätt,

men att det också innehåller delar som är nyheter i förhållande till

gällande rätt. Sammantaget medför direktivet att ett stort antal ändringar

behöver göras i upphovsrättslagen. Regeringen föreslår också vissa

ändringar som inte direkt följer av direktivet, men som har ett nära

samband med de frågor som direktivet behandlar.

Några lagstiftningsåtgärder med anledning av en svensk ratificering av

WIPO-fördraget om upphovsrätt, utöver de som följer av genomförandet av

direktivet, är enligt regeringens bedömning inte nödvändiga. Detsamma

gäller WIPO-fördraget om framföranden och fonogram, med undantag för

ett tillägg som föreslås i 45 § upphovsrättslagen beträffande utövande

konstnärers rättigheter.

Regeringen framhåller att förslagen syftar till att värna upphovsrätten,

framför allt i den digitala miljön. Det är enligt regeringen viktigt

för hela samhället att skapande verksamhet stimuleras. Samtidigt skall

balansen mot viktiga allmänna intressen av att få nyttja verk tillgodoses

och anpassas till den digitala utvecklingen.

I propositionen anför regeringen under rubriken Propositionens huvudsakliga

innehåll att de viktigaste förslagen är följande.

Upphovsmännens ensamrättigheter klargörs. Direktivet ger upphovsmännen

ensamrätt att överföra verk till allmänheten. I detta ingår att verk

görs tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan

få tillgång till verken från en plats och vid en tidpunkt som de själva

väljer. Huvudexemplet på ett sådant förfogande är att ett verk läggs ut

på en webbplats på Internet. Förslaget innebär att det i upphovsrättslagen

förs in en uttrycklig ensamrätt för upphovsmän att överföra sina verk

till allmänheten. Alla tillgängliggöranden av verk på Internet, eller

andra tillgängliggöranden på distans, kommer alltså att benämnas som en

överföring till allmänheten och kräva upphovsmännens tillstånd.

Skyddet för vissa till upphovsrätten närstående rättigheter - nämligen

skyddet för utövande konstnärer (t.ex. musiker och sångare) vad gäller

deras framförande av ett verk, för fonogram- och filmproducenter och

för radio- och televisionsföretag - förstärks. Till följd av de ändringar

som föreslås kommer även dessa rättighetshavares tillstånd att krävas

för att tillgängliggöra deras prestationer på nätverk som Internet på

ett sådant sätt att enskilda kan få del av prestationerna från en plats

och vid en tidpunkt som de själva bestämmer.

Rätten att framställa kopior för privat bruk föreslås gälla även

fortsättningsvis, men i något begränsad form. Det föreslås bl.a. att

kopiering för privat bruk inte skall vara tillåten om det exemplar som är

den egentliga förlagan till kopian framställts eller gjorts tillgänglig

för allmänheten utan upphovsmannens tillstånd. Detta innebär att kopiering

för privat bruk av material som lagts ut på nätverk som Internet utan

upphovsmannens tillstånd inte längre kommer att vara tillåten. En annan

begränsning som föreslås avser kopiering av litterära verk. Sådan

kopiering skall fortsättningsvis få avse endast begränsade delar av sådana

verk eller sådana verk av begränsat omfång. Hela böcker kommer alltså

fortsättningsvis att få kopieras endast i undantagsfall.

För att i någon mån kompensera för den lagliga kopieringen för privat

bruk finns regler om s.k. kassettersättning. Därmed avses den ersättning

som betalas för anordningar som är särskilt ägnade för framställning av

kopior för privat bruk av ljud och rörliga bilder (t.ex. inspelningsbara

cd- och dvd-skivor). Enligt förslaget höjs kassettersättningen något

och anpassas till utvecklingen av den digitala tekniken. En möjlighet

till nedsättning av ersättningen införs.

För att underlätta för utbildningsväsendet att använda upphovsrättsligt

skyddat material föreslås en utvidgning av den avtalslicens som hittills

gällt till att också omfatta framställning av digitala exemplar av verk.

Vidare föreslås nya avtalslicenser för vissa nyttjanden av bibliotek

och arkiv samt för vissa former av framställning av exemplar inom

myndigheter och företag m.fl.

Den digitala tekniken ger nya möjligheter för personer med funktionshinder

att ta del av information i upphovsrättsligt skyddade verk som böcker,

tidningar m.m. Dagens lagstiftning är inte anpassad till denna situation.

Det finns även andra brister med lagstiftningen. Den inskränkning som

ger möjlighet till framställning av exemplar m.m. till personer med

funktionshinder utvidgas därför.

Nya bestämmelser om skydd för tekniska åtgärder införs. Bestämmelserna

innebär bl.a. att det blir straffbart att tillverka eller sälja produkter,

eller tillhandahålla tjänster, som huvudsakligen är utformade för att

kringgå en digital eller analog spärr, eller annan teknisk åtgärd, som

hindrar eller begränsar framställning av exemplar eller tillgängliggörande

för allmänheten av upphovsrättsligt skyddade verk. Själva kringgåendet

av den tekniska åtgärden blir också förbjudet. Bestämmelserna syftar bl.

a. till att ge upphovsmännen och till upphovsrätten närstående

rättighetshavare ökat skydd mot otillåtna förfoganden med deras skyddade

verk och prestationer i den digitala miljön, t.ex. på nätverk som

Internet. Ett annat syfte är att stimulera handel med upphovsrättsligt

skyddade verk i denna miljö.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.

Sedan upphovsrättslagen tillkom på 1960-talet har ett stort antal

ändringar skett i upphovsrättslagen. Regeringen konstaterar att detta har

gjort att lagen har kommit att innehålla ett antal inskjutna paragrafer

och att lagen till följd av detta har blivit svåröverskådlig. Regeringen

framhåller att det är hög tid att en redaktionell översyn sker av

upphovsrättslagen och att detta också har påtalats av Lagrådet. I samband

därmed kommer även vissa andra frågor att övervägas. Regeringens avsikt

är att en översyn av upphovsrättslagen skall påbörjas så snart som

genomförandet av direktivet är klart.

Utskottets överväganden

Upphovsrätten i informationssamhället

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen godkänner WIPO-fördragen om upphovsrätt respektive framföranden

och fonogram samt avslår motionsyrkanden med krav på dels avslag på

propositionen och en utredning om upphovsrätten i framtiden, dels

omförhandling av EG-direktivet och WIPO-fördragen. Jämför reservation 1

(c).

Motionerna

Johan Linander m.fl. (c) yrkar i motion L24 avslag på propositionen

(yrkande 1) och begär att regeringen skyndsamt skall återkomma till

riksdagen med ett nytt tydligare förslag som är anpassat efter de

faktiska situationer som upphovsrätten samt samhällsmedborgarna möter i

informationssamhället i dag (yrkande 2). Motionärerna framhåller att

det är av största vikt att upphovsmännen och deras lagstadgade rättigheter

respekteras. Upphovsmännen bör, enligt motionärerna, ha rätten att

bestämma villkoren för distribution av det egna verket. Därför är det

riktigt att förbjuda olovligt tillhandahållande av upphovsrättsligt

skyddat material. Det finns, enligt motionärerna, bra förslag i

propositionen men lagförslaget i sin helhet utgör ett lapptäcke av snåriga

skrivningar som inte skulle innebära en förbättring av dagens

upphovsrättsliga lagstiftning. Enligt motionärerna är propositionen behäftad

med så pass centrala problem att den bör arbetas om. En lag som direkt

berör väldigt många människor måste vara utformad så att de som berörs

av lagen har en möjlighet att förstå den. Med de nu föreslagna ändringarna

i upphovsrättslagen blir det i stort sett omöjligt för enskilda personer

att t.ex. förstå när ett brott mot lagen begås. Motionärerna anför att

den nu föreslagna lagstiftningen inte kan accepteras som ett provisorium

i avvaktan på en närmare översyn. Motionärerna är särskilt kritiska

till vissa delar av lagförslaget såsom det rättsliga skyddet för tekniska

åtgärder och förbudet mot kopiering för privat bruk från en olovlig

förlaga. När det gäller s.k. fildelning framhåller motionärerna att det

är viktigt att se och förstå de bakomliggande orsakerna till fildelningens

explosionsartade utbredning. Oavsett vilken lagstiftning som antas kan,

enligt motionärerna, problemen med olovlig kopiering förväntas finnas

kvar och öka. Mot bakgrund av den tekniska utvecklingen krävs i stället

ett nytt förhållningssätt i fråga om hur upphovsmän skall ersättas för

användningen av deras verk. Motionärerna anser att den frågan måste

lösas dels genom att den olovliga fildelningen begränsas, dels med en

genomlysning av hur upphovsrättsersättningen skall fungera på längre

sikt. I motionen anförs att det är för tidigt att tala om att ett

paradigmskifte har inträffat i fråga om upphovsrätt, men att det finns

många signaler om att det faktiskt är på väg att hända. I takt med att

de uppväxande generationerna alltmer ifrågasätter den rådande upphovsrätten

och dess konsekvenser kommer också kraven på en förändrad upphovsrätt

att bli allt starkare. Motionärerna menar att frågan om vad som kommer

att hända med ersättning till upphovsmän i framtiden är otillräckligt

belyst och förtjänar noggrannare studier. Ett tillkännagivande begärs

om att regeringen skall tillsätta en utredning med uppgift att studera

och ge förslag kring hur ersättningen till upphovsmän skall fungera i

framtiden (yrkande 3).

Gunvor G Ericson m.fl. (mp) hänvisar i motion L23 till att regeringen

anfört att förslagen i propositionen syftar till att värna upphovsrätten,

framför allt i den digitala miljön, samtidigt som balansen mot viktiga

allmänna intressen av att få nyttja verk skall tillgodoses och anpassas

till den digitala utvecklingen. Motionärerna ser inte att en sådan balans

uppnås med förslaget och menar att de förändringar som görs enbart sker

på bekostnad av allmänhetens intressen. Eftersom direktivet som ligger

till grund för förslagen i propositionen inte lämnar mycket handlingsutrymme

är det svårt att nå en rimlig balans. Vidare framhåller motionärerna

att de internationella fördrag som ligger till grund för direktivet är

nästan tio år gamla och därmed skapade i en tid då Internet inte hade

samma betydelse som i dag. Mot den bakgrunden anser motionärerna att

Sverige bör omförhandla såväl EG-direktivet som WIPO-fördragen så att

dessa bättre tar till vara både konstnärernas och allmänhetens intressen

i det digitala samhället. Ett tillkännagivande begärs i enlighet härmed

(yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Som redovisats inledningsvis har de lagförslag som lämnas i propositionen

till syfte att i svensk lagstiftning genomföra EG-direktivet om

upphovsrätten i informationssamhället, vilket i sin tur bygger på de två

internationella fördrag om upphovsrätt respektive framföranden och

fonogram som antagits av WIPO (World Intellectual Property Organization).

Direktivet har varit föremål för sedvanligt förhandlingsarbete mellan

EU:s medlemsstater. Det antogs den 22 maj 2001 och skulle ha varit

genomfört i svensk lagstiftning före den 22 december 2002. Därtill kommer

att EG-domstolen den 18 november 2004 fastställt att Sverige har underlåtit

att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom att inte i tid

anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa

direktivet.

Utskottet vill erinra om de syften som ligger till grund för direktivet.

Ett syfte är att undanröja hinder mot den fria rörligheten av varor

och tjänster inom den inre marknaden, vilket en harmonisering av

medlemsstaternas lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter

bidrar till. Ett annat viktigt syfte är att anpassa och komplettera

nuvarande lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter för

att på ett tillfredsställande sätt svara mot den tekniska utvecklingen,

t.ex. vad gäller nya nyttjandeformer. Bakgrunden till såväl WIPO-fördragen

som EG-direktivet är att utvecklingen av den digitala tekniken har

medfört att upphovsrättsligt skyddade verk kan kopieras snabbt och enkelt

och överföras mellan olika länder, t.ex. via nätverk som Internet, på

ett helt annat sätt än tidigare. Ytterligare ett syfte med direktivet

är att, genom en hög skyddsnivå, uppmuntra till investeringar i kreativ

och innovativ verksamhet, investeringar som i sin tur leder till tillväxt

och ökad konkurrenskraft för europeisk industri inom ett brett område

av industri- och kultursektorn. En hög skyddsnivå är av avgörande

betydelse för det intellektuella skapandet, vilket gagnar såväl upphovsmän

och närstående rättighetshavare som konsumenter och allmänheten i stort.

Samtidigt anges i direktivet att en skälig avvägning måste göras mellan

rättighetshavarnas intressen och olika användarintressen. Slutligen är

det ett syfte med direktivet att bestämmelserna i WIPO-fördragen om

upphovsrätt respektive framföranden och fonogram skall införlivas på

ett samordnat sätt inom EU.

Förslagen i propositionen innebär, som regeringen också anför, en

anpassning till direktivets bestämmelser om upphovsmäns och närstående

rättighetshavares ensamrätt till dels mångfaldigande (kopiering), dels

tillgängliggörande för allmänheten genom s.k. överföring av verk till

allmänheten (distansöverföring). Direktivets bestämmelser är i den här

delen tvingande och skall således införas i nationell rätt. Vidare

innehåller direktivet bestämmelser som möjliggör olika typer av undantag

och inskränkningar i ensamrättigheterna. Propositionen innehåller ett

antal förslag till ändringar av nuvarande bestämmelser i upphovsrättslagen

om inskränkningar i upphovsrätten. I vissa andra avseenden saknar

upphovsrättslagen helt regler som motsvarar innehållet i direktivets

bestämmelser. Så är t.ex. fallet med direktivets bestämmelser om skydd

för tekniska åtgärder och information om rättighetsförvaltning, vilka

medför behov av nya bestämmelser i upphovsrättslagen. En svensk anpassning

till direktivet fordrar alltså dels införande av nya bestämmelser i

upphovsrättslagen, dels ändringar av befintliga bestämmelser.

Den huvudsakliga kritiken som förs fram i motion L24 går ut på att de

förslag som nu har lämnats inte är tillräckligt genomarbetade och inte

kan accepteras ens som ett provisorium i avvaktan på en närmare översyn

av upphovsrättslagen. Propositionen är, enligt motionärerna, behäftad

med så pass centrala problem att den bör arbetas om.

Ett stort antal ändringar har gjorts i upphovsrättslagen sedan dess

tillkomst, och utskottet har förståelse för motionärernas uppfattning

att detta har lett till att lagen redan nu är svåröverskådlig. Som också

Lagrådet har anfört ökar svårigheterna att överblicka lagen om de nu

föreslagna ändringarna genomförs och också enligt Lagrådets mening hade

det varit önskvärt att, i stället för att genomföra det lappverk som

det nu är fråga om, göra en ordentlig redaktionell översyn av hela

upphovsrättslagen.

Som inledningsvis redovisats skulle direktivet ha varit genomfört i

nationell rätt redan i december 2002. Det är inte förenligt med EG-rätten

att underlåta att införliva ett antaget direktiv i den nationella

rättsordningen, och genomförandet av direktivet i den svenska lagstiftningen

är redan nu starkt försenat. Sverige har också ådragit sig en anmärkning

från EG-domstolen för att genomförandet av direktivet inte har gjorts

i tid. Utskottet anser - i likhet med Lagrådet - att alternativet att,

i avvaktan på en översyn av hela upphovsrättslagen, vänta ytterligare

med att genomföra direktivet uppenbarligen skulle kunna väcka stark

kritik.

Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att de nu framlagda lagförslagen

i princip bör godtas. Flera av de nya bestämmelser som föreslås i

upphovsrättslagen är visserligen detaljerade och svårlästa. Bestämmelsernas

komplexitet hänger emellertid till stor del samman med direktivets

utformning. Den nu föreslagna lagtexten får därför även i dessa avseenden

godtas.

I sammanhanget måste också beaktas att regeringen i propositionen utlovat

en redaktionell översyn av upphovsrättslagen så snart som genomförandet

av direktivet är klart. I likhet med kulturutskottet vill lagutskottet

poängtera vikten av att en sådan översyn påbörjas snarast möjligt.

Även om de föreslagna ändringarna i upphovsrättslagen leder till att

lagen som helhet blir svåröverskådlig innebär regeringens förslag att

såväl upphovsmännens ensamrättigheter som de i ensamrättigheterna

tillåtna inskränkningarna klargörs i flera hänseenden. Utskottet delar

regeringens bedömning att det är viktigt för hela samhället att skapande

verksamhet stimuleras. I det syftet måste upphovsrätten, även i den

digitala miljön, värnas. Samtidigt måste balansen mot viktiga allmänna

intressen av att få nyttja verk tillgodoses och anpassas till den

digitala utvecklingen. De förslag till ändringar i bestämmelserna om

inskränkningar i upphovsrätten som föreslås i propositionen är, enligt

utskottets mening, i huvudsak väl avvägda för dessa syften.

Vad gäller det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder, som också

ifrågasätts i motion L24, vill utskottet framhålla att förslagen i den

delen syftar till att ge upphovsmännen och till upphovsrätten närstående

rättighetshavare ett ökat skydd mot otillåtna förfoganden med deras

skyddade verk och prestationer i den digitala miljön, t.ex. på nätverk

som Internet. Ett annat syfte är att stimulera handel med upphovsrättsligt

skyddade verk i denna miljö. De förslag till lagändringar som i den

delen lämnas i propositionen är dessutom en direkt följd av direktivets

bestämmelser om skydd för tekniska åtgärder, bestämmelser som Sverige

har åtagit sig att införliva i den svenska lagstiftningen.

Vad sedan gäller yrkandet i motion L24 om en utredning med uppgift att

studera och ge förslag kring hur ersättningen till upphovsmän skall

fungera i framtiden vill utskottet peka på att regeringen i propositionen

uttalat att inriktningen av det fortsatta arbetet bör vara ökad individuell

rättighetsförvaltning snarare än en utbyggnad av generella ersättningssystem.

Utskottet har inte någon annan uppfattning. Vidare måste beaktas att

den upphovsrättsliga lagstiftningen, genom de konventioner och avtal

som finns på området, har en betydande internationell anknytning. När

det gäller grundläggande frågor om det upphovsrättsliga systemet i

framtiden är det därför, enligt utskottets mening, ofrånkomligt att

tyngdpunkten i de svenska aktiviteterna fokuseras på och är beroende av

det internationella arbetet. Utskottet är med det anförda inte berett

att föreslå något initiativ från riksdagen med anledning av motionsyrkandet.

Sammanfattningsvis anser utskottet att vad som anförts i motion L24

inte utgör skäl för att avstyrka de i propositionen framlagda lagförslagen

eller att inte godkänna de nu aktuella WIPO-fördragen.

Som anförs i motion L23 är regeringens syfte med de framlagda lagförslagen

att upphovsrätten skall stärkas samtidigt som balansen mot viktiga

allmänna intressen av att få nyttja verk skall tillgodoses. De förslag

till ändringar i bestämmelserna om inskränkningar i upphovsrätten som

föreslås är enligt utskottets mening, som tidigare framhållits, i

huvudsak väl avvägda och ligger helt i linje med såväl fördragens som

direktivets syften att anpassa upphovsrätten till den digitala miljön.

Utskottet kan alltså inte ställa sig bakom den uppfattning som kommer

till uttryck i motion L23. Mot bakgrund av utskottets ställningstaganden

till de förslag som lämnas i propositionen ser utskottet inte skäl att

i det här avseendet föreslå något initiativ från riksdagens sida. Däremot

vill utskottet framhålla betydelsen av att Sverige även fortsättningsvis

aktivt deltar i det internationella arbetet och noga följer den fortsatta

utvecklingen på upphovsrättsområdet.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L23

yrkande 1 och L24 yrkandena 1-3 samt godkänner dels WIPO-fördraget om

upphovsrätt, dels WIPO-fördraget om framföranden och fonogram med en

förklaring enligt artikel 3.3 i detta fördrag i förening med artikel 5.

3 i den internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer,

framställare av fonogram samt radioföretag, upprättad i Rom den 26

oktober 1961 (Romkonventionen), att Sverige inte avser att ge skydd på

grundval av utgivningskriteriet.

Utskottet övergår därmed till att under skilda rubriker behandla de

olika frågor som i övrigt har aktualiserats genom motionerna.

Kopiering av litterära verk för privat bruk

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag såvitt gäller möjligheten till

kopiering för privat bruk (12 § upphovsrättslagen) och avslår två

motionsyrkanden i vilka föreslås ändringar i förslaget såvitt gäller

kopiering av litterära verk i skriftlig form. Jämför reservationerna 2

(m, fp) och 3 (kd).

Propositionen

Den nuvarande inskränkningen i en upphovsmans ensamrätt som ger rätt

att framställa exemplar, dvs. kopiera, för enskilt bruk finns i 12 §

upphovsrättslagen. Av paragrafens första stycke följer att var och en

får kopiera enstaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bruk.

Exemplaren får inte användas för andra ändamål. Bestämmelsen innebär

att om förutsättningarna i 12 § är uppfyllda får exemplar framställas

utan tillstånd av berörda rättighetshavare och utan att någon ersättning

behöver betalas. En begränsad rätt till ersättning som i viss mån är

avsedd att kompensera för den tillåtna kopieringen finns dock enligt

bestämmelserna om kassettersättning i 26 k § upphovsrättslagen. Med ett

par undantag som återfinns i 12 § andra stycket finns inte några

begränsningar vad gäller den teknik som får användas för kopieringen. Det

är således möjligt att med stöd av 12 § framställa digitala kopior för

sitt enskilda bruk, t.ex. i form av lagring på den egna datorns hårddisk

av upphovsrättsligt skyddat material.

I direktivet behandlas kopiering för privat bruk främst i artikel 5.2.

b. Enligt denna artikel får medlemsstaterna föreskriva inskränkningar

i rätten till exemplarframställning till förmån för en fysisk persons

privata bruk. Syftet med kopieringen får varken direkt eller indirekt

vara kommersiellt. Mångfaldigandet får ske på alla typer av medier.

Framställning av exemplar kan alltså medges genom såväl reprografiskt

(dvs. huvudsakligen fotokopiering) som digitalt förfarande. En förutsättning

för en sådan inskränkning är att rättighetsinnehavarna får rimlig

kompensation. Hänsyn skall därvid tas till huruvida tekniska åtgärder

(jfr artikel 6 i direktivet) har tillämpats på det berörda verket eller

alstret.

Mot bakgrund av direktivets bestämmelser om inskränkning till förmån

för kopiering för privat bruk föreslås i propositionen att tillämpningsområdet

för 12 § upphovsrättslagen begränsas något. Regeringen föreslår att

uttrycket enskilt bruk byts ut mot direktivets uttryck privat bruk.

Detta uttryck skall, enligt regeringens mening, tolkas i ljuset av

skrivningen i artikel 5.2.b i direktivet om att kopiering inte får ske

om syftet direkt eller indirekt är kommersiellt. I propositionen anförs

att uttrycket klargör att möjligheterna att på en arbetsplats kopiera

verk med stöd av 12 § fortsättningsvis kommer att vara mycket begränsade.

Nuvarande lydelse av bestämmelsen medger framställning av enstaka

exemplar av ett verk. Regeringen föreslår i stället att framställning av

ett eller några få exemplar skall tillåtas. Härigenom sker ett klargörande

av att det antal exemplar som tillåts med stöd av inskränkningen begränsas.

För litterära verk i skriftlig form föreslås en ny regel med innebörden

att kopieringen bara får avse begränsade delar av verk eller sådana

verk av begränsat omfång. Därmed kommer det inte längre, annat än i

undantagsfall, att vara möjligt att med stöd av 12 § framställa exemplar

av hela böcker. Begränsningen till litterära verk i skriftlig form

innebär att kartor och andra i teckning eller grafik eller i plastisk

form utförda verk av beskrivande art inte omfattas (jfr 1 § andra stycket

upphovsrättslagen). Uttrycket skriftlig form omfattar såväl analog

skriftlig form, dvs. huvudsakligen papperskopior av t.ex. en bok, som

digital skriftlig form, t.ex. ett digitalt exemplar av en bok på hårddisken

på en dator eller ett digitalt exemplar i form av en e-bok.

Slutligen föreslås en ny regel med innebörd att 12 § upphovsrättslagen

inte ger rätt att kopiera för privat bruk när det exemplar som är den

egentliga förlagan till kopieringen har framställts eller gjorts

tillgängligt för allmänheten i strid med 2 § upphovsrättslagen. Förlagan

måste alltså vara lovlig (se närmare avsnittet Krav på lovlig förlaga).

Motionerna

I motion L20 begär Martin Andreasson m.fl. (fp) att riksdagen, med avslag

på regeringens förslag i denna del, skall besluta att 12 § första stycket

upphovsrättslagen skall ges lydelsen: "Var och en får för privat bruk

framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. Exemplaren

får inte användas för andra ändamål än privat bruk" (yrkande 5).

Motionärerna framhåller att piratkopiering av bl.a. kurslitteratur är ett

allvarligt problem och att lagstiftningen måste ge ett effektivt skydd

mot olovlig kopiering. En särreglering för litterära verk i skriftlig

form är dock, enligt motionärerna, varken lämplig eller nödvändig. De

generella, mer begränsande, regler som föreslås för kopiering för privat

bruk bör ge tillräckliga möjligheter att ingripa mot piratkopiering

också av litteratur. Den olovliga kopiering av kurslitteratur som

förekommer måste också, enligt motionärerna, ses i ljuset av den pressade

ekonomiska situation som studenter befinner sig i. Upphovsmännen till

kurslitteratur behöver ges ett effektivt skydd, men inte på ett sätt

som straffar studenter och andra bokköpare.

Yvonne Andersson m.fl. (kd) begär i motion L21 att riksdagen skall

besluta om ändring av den föreslagna lydelsen av 12 § första stycket

upphovsrättslagen så att det framgår att exemplarframställningen såvitt

gäller litterära verk i skriftlig form får avse hela verket, för det

fall att verket inte finns tillgängligt på marknaden (yrkande 6).

Eftersom viss äldre kurs- och referenslitteratur kan vara utgången från

förlaget eller slutsåld och dessutom bara finnas i ett fåtal exemplar

på tillgängliga bibliotek anser motionärerna att förbudet mot att kopiera

hela böcker är alltför långtgående. Undantag från bestämmelsen måste

kunna göras när ett verk inte finns tillgängligt på marknaden. Ett sådant

tillägg bör, enligt motionärerna, göras i förslaget till 12 § första

stycket upphovsrättslagen.

Utskottets ställningstagande

Inför ett ställningstagande till motionsyrkandena vill utskottet först

erinra om att bestämmelsen i 12 § upphovsrättslagen om kopiering för

enskilt bruk är en av de från praktisk utgångspunkt viktigaste

inskränkningarna i upphovsmannens ensamrätt. Till grund för regeringens nu

föreliggande förslag till ändringar i upphovsrättslagen ligger som en

allmän utgångspunkt, vilken utskottet ställer sig bakom, att upphovsrätten

skall värnas samtidigt som balansen mot viktiga allmänna intressen av

att få nyttja verk skall tillgodoses och anpassas till den digitala

utvecklingen.

I direktivet görs en koppling mellan möjligheten att fritt kopiera verk

för privat bruk och rätten till kompensation för sådan kopiering. I den

mån kopiering för privat bruk medför annat än obetydligt förfång för

rättighetshavaren anger direktivet att ersättningssystem skall finnas

på plats. Hänsyn skall därvid tas till förekomsten av tekniska skyddsåtgärder.

Regeringen anför i propositionen att den nuvarande regleringen vad

gäller kopiering för enskilt bruk har gett upphov till problem för

rättighetshavarna på vissa områden. Det förekommer att kopiering sker i

sådan omfattning att det skadar rättighetshavarna. När

kassettersättningssystemet

infördes var syftet att i viss mån kompensera upphovsmän m.fl. för den

i och för sig tillåtna privatkopieringen. Enligt regeringen kompenserar

emellertid kassettersättningssystemet inte alls, eller inte fullt ut,

för kopieringen. För att komma till rätta med detta problem kan man

tänka sig att antingen inskränka tillämpningsområdet för bestämmelsen

om kopiering för enskilt bruk så att det inte längre blir tillåtet att

kopiera för enskilt bruk i samma utsträckning som i dag eller att bygga

ut systemet med kassettersättning så att en schablonersättning utgår i

fler situationer och i större omfattning än i dag. Enligt regeringens

mening är alternativet att begränsa rätten till kopiering för privat

bruk att föredra. Utskottet gör i den delen inte någon annan bedömning.

I motion L20 anför motionärerna att de generella, mer begränsande, regler

som föreslås för kopiering för privat bruk bör ge tillräckliga möjligheter

att ingripa mot olovlig kopiering också av litteratur. En särreglering

för litterära verk i skriftlig form är därför, enligt motionärerna,

varken lämplig eller nödvändig.

Utskottet vill erinra om att det bakomliggande syftet med inskränkningen

avseende kopiering för privat bruk är att undvika att upphovsrätten

griper in i den rent privata sfären. Vid bestämmelsens tillkomst var de

tekniska möjligheterna för privatpersoner att kopiera så mycket som en

hel bok också ytterst begränsade. Enligt regeringens mening är omfattningen

av den kopiering som förekommer av litterära verk i skriftlig form, och

särskilt sådana som används som kurslitteratur, till skada för

rättighetshavarna. Utskottet kan för sin del inte komma till någon annan

slutsats. Nuvarande bestämmelse om kopiering för enskilt bruk har inte

heller syftat till att underlätta för studerande att kopiera hela böcker

som skall användas som kurslitteratur. I den delen delar utskottet

regeringens uppfattning att det kan ifrågasättas om mer omfattande sådan

kopiering hör hemma inom den privata sfär som bestämmelsen tar sikte på.

Vidare är det viktigt att stimulera att kurslitteratur skrivs och att

nya, aktuella upplagor tas fram, något som rimligen motverkas om

möjligheterna till kopiering för privat bruk är alltför omfattande.

Sammantaget finns det, enligt utskottets mening, goda skäl för den särskilda

begränsning avseende kopiering av litterära verk i skriftlig form som

regeringen föreslagit.

Vad därefter gäller den typ av problem som påtalats i motion L21 har

regeringen i propositionen pekat på att de bör kunna lösas dels genom

bestämmelserna i 16 § upphovsrättslagen om kopiering för forskningsändamål,

dels genom avtal med upphovsmännen. Om t.ex. en utbildningsanordnare

väljer att som kurslitteratur ha en bok som inte längre finns att tillgå

på marknaden skulle en möjlighet vara att utbildningsanordnaren träffar

avtal om möjlighet till kopiering av sådan svårtillgänglig litteratur

enligt bestämmelsen om avtalslicens i 13 § upphovsrättslagen (42 c § i

det nu aktuella förslaget). En annan möjlighet som regeringen pekar på

är att man i ett sådant fall träffar individuella avtal i det enskilda

fallet exempelvis genom att utbildningsanordnaren tar kontakt med berört

förlag och skaffar tillstånd för berörda kursdeltagare att kopiera den

bok det är fråga om. Mot den här bakgrunden anser utskottet att det

inte bör införas någon särbestämmelse för det fall att det litterära

verket inte finns tillgängligt på marknaden. Den begränsning som föreslås

för litterära verk i skriftlig form bör således utformas i enlighet med

regeringens förslag.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L20

yrkande 5 och L21 yrkande 6.

Skadestånd vid kopiering för privat bruk

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till 54 § upphovsrättslagen med den

ändringen att ersättningsskyldighet bara skall gälla den som uppsåtligen

eller av grov oaktsamhet har överträtt förbudet mot kopiering för privat

bruk från en olovlig förlaga (12 § fjärde stycket upphovsrättslagen).

Därmed bifaller riksdagen tre motionsyrkanden.

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen en ny regel med innebörd att

bestämmelsen om kopiering för privat bruk i 12 § upphovsrättslagen inte

ger rätt att kopiera om det exemplar som är den egentliga förlagan till

kopieringen har framställts eller gjorts tillgängligt för allmänheten

i strid med 2 § upphovsrättslagen (12 § fjärde stycket). Förlagan måste

alltså vara lovlig. Det är den egentliga förlagan som skall vara lovlig.

Som egentlig förlaga anses inte sådana tillfälliga kopior som kan uppstå

vid överföring i ett digitalt nätverk som t.ex. Internet.

I nuvarande 54 § upphovsrättslagen finns regler om skadestånd vid

upphovsrättsintrång. Första stycket i paragrafen innehåller regler om

ersättning motsvarande skäligt vederlag vid upphovsrättsintrång. Den

som i strid mot upphovsrättslagen utnyttjar ett verk skall alltid, till

upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare, betala ersättning som utgör

skäligt vederlag för utnyttjandet av verket. Sådan ersättning utgår

alltså även om den som begått upphovsrättsintrånget varken har haft

uppsåt eller varit oaktsam. Om utnyttjandet av verket har skett uppsåtligen

eller av oaktsamhet, skall, enligt paragrafens andra stycke, ersättning

även betalas för annan förlust än uteblivet vederlag liksom för lidande

eller annat förfång.

I propositionen föreslås ett nytt fjärde stycke i 54 § vilket innebär

att den som har kopierat enbart i strid med 12 § fjärde stycket, dvs.

kopierat för privat bruk från en olovlig förlaga, bara skall behöva

betala skäligt vederlag enligt 54 § första stycket om uppsåt eller

oaktsamhet förelegat.

Motionerna

Inger René m.fl. anser i motion L22 att det bör ställas krav på uppsåt

eller grov oaktsamhet för att ersättningsskyldighet skall föreligga

enligt det nya fjärde stycket i 54 § upphovsrättslagen och att regeringens

förslag skall justeras i enlighet härmed (yrkande 2). Upphovsrättsinnehavaren

skall tillförsäkras ett gott skydd, och motionärerna stöder därför

förslaget att det skall krävas en laglig förlaga för att man skall ha

rätt att kopiera för privat bruk. Enligt motionärerna riskerar dock

förslaget om ersättningsskyldighet att träffa fel om ersättning skall

betalas även vid s.k. normal oaktsamhet. Ett krav på grov oaktsamhet

skulle, enligt motionärerna, stärka rättssäkerheten vid kopiering för

privat bruk och ge lagstiftningen bättre fokus.

Motsvarande yrkanden framställs i motionerna L20 av Martin Andreasson

m.fl. (fp) (yrkande 3) och L21 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) (yrkande

2).

Utskottets ställningstagande

Vad utskottet i den här delen har att ta ställning till avser vilka

krav som bör ställas för att ersättningsskyldighet skall föreligga vid

överträdelse mot förbudet att kopiera för privat bruk från en olovlig

förlaga. En utgångspunkt för ställningstagandet är nu gällande bestämmelser

som innebär att upphovsmannen vid ett upphovsrättsintrång alltid är

berättigad till ersättning motsvarande skäligt vederlag för utnyttjandet

(54 § första stycket upphovsrättslagen). I detta avseende gäller alltså

ett strikt skadeståndsansvar. Den som gjort sig skyldig till

upphovsrättsintrång skall betala ersättning oavsett uppsåt eller oaktsamhet.

Om utnyttjandet av verket har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet,

skall ersättning även betalas för annan förlust än uteblivet vederlag

liksom för lidande eller annat förfång (54 § andra stycket).

Det nu föreslagna kravet på lovlig förlaga vid kopiering för privat

bruk väcker vissa speciella rättssäkerhetsfrågor såvitt gäller

ersättningsskyldigheten enligt 54 §. Som regeringen anför i propositionen

kan det i vissa fall vara förenat med betydande svårigheter för den

enskilde att kontrollera om en förlaga är lovlig eller inte. Regeringen

har därför gjort bedömningen att det inte framstår som rimligt att en

enskild person som gör en kopia för privat bruk skall bli ersättningsskyldig

trots att det inte fanns någon anledning att ens misstänka att förlagan

var olovlig. Ett krav på ersättningsskyldighet i den situationen skulle,

enligt regeringens mening, vara alltför långtgående och riskera att

minska människors förståelse - och i förlängningen respekt för -

lagstiftningen. Mot den bakgrunden har regeringen föreslagit att det för

denna specifika situation skall införas ett krav på uppsåt eller oaktsamhet

med avseende på förlagans karaktär.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det kan förekomma situationer

där det är svårt att avgöra om en förlaga är lovlig eller inte. Enligt

utskottets mening är det därför inte rimligt att en enskild person som

gör en kopia för privat bruk skall bli ersättningsskyldig i ett fall

där det inte fanns anledning att misstänka att förlagan var olovlig.

Det finns således, som regeringen föreslagit, skäl att ha särskilda

regler om ersättningsskyldighet för den som enbart överträder 12 § fjärde

stycket upphovsrättslagen.

I motionerna begärs att förutsättningarna för ersättningsskyldigheten

begränsas ytterligare. Motionärerna anser att bara den som uppsåtligen

eller av grov oaktsamhet har kopierat från en olovlig förlaga bör bli

ersättningsskyldig. Utskottet har förståelse för de synpunkter som förs

fram i motionerna. Många av dem som t.ex. kopierar musik och film från

Internet är ungdomar som inte alltid kan förväntas reagera på misstänkta

omständigheter runt en förlagas karaktär. Om förutsättningarna för

skadeståndsskyldighet skärps på det sätt som motionärerna förordar

markeras ytterligare att ersättningsskyldigheten vid kopiering för privat

bruk från en olovlig förlaga förutsätter att den enskilde insåg, eller

rimligen borde ha insett, förlagans olovliga karaktär. Därmed minimeras

risken för att bestämmelsen tillämpas på ett sätt som leder till oskäliga

resultat för enskilda personer. Utskottet finner därför skäl att

tillmötesgå motionärerna och ändra regeringens förslag till 54 § fjärde

stycket på det sättet att skadeståndsskyldighet vid överträdelse av

12 § fjärde stycket bara skall gälla om överträdelsen skett uppsåtligen

eller av grov oaktsamhet. I det sammanhanget vill utskottet emellertid

erinra om att omständigheterna vid kopieringen kan vara sådana att det

tydligt framgår att det är fråga om en olovlig förlaga. I en sådan

situation får kravet på uppsåt eller grov oaktsamhet naturligtvis anses

vara uppfyllt.

Genom utskottets förslag till ändring av 54 § fjärde stycket införs ett

krav på uppsåt eller grov oaktsamhet för ersättningsskyldighet enligt

54 § första stycket. I konsekvens härmed bör ett sådant krav gälla även

vid ersättningsskyldighet enligt andra stycket i samma paragraf. Utskottet

föreslår således att den som kopierar för privat bruk från en olovlig

förlaga (dvs. överträder 12 § fjärde stycket) skall kunna bli

ersättningsskyldig enligt 54 § första eller andra stycket endast under

förutsättning att uppsåt eller grov oaktsamhet förelegat vid kopieringen.

Krav på lovlig förlaga

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden som gäller den enskildes ansvar vid

kopiering från en olovlig förlaga och framtagande av lagliga alternativ.

Jämför reservation 4 (m, fp, kd).

Propositionen

Direktivet tar inte ställning till frågan om den förlaga som används

vid kopiering för privat bruk måste vara ett exemplar som har framställts

eller gjorts tillgängligt för allmänheten med upphovsmannens samtycke

eller enligt lag, en s.k. lovlig förlaga.

När det gäller innehållet i svensk rätt har frågan varit föremål för

diskussion under senare år. Den nuvarande ordalydelsen i 12 §

upphovsrättslagen anger inte något uttryckligt krav avseende förlagans karaktär

utöver kravet på att verket i fråga skall vara offentliggjort. Med en

strikt tillämpning av lagtextens ordalydelse medges alltså att 12 §

upphovsrättslagen åberopas som stöd för kopiering för privat bruk även

om den förlaga som används har framställts eller gjorts tillgänglig i

strid med 2 § samma lag, t.ex. lagts ut på en webbsida på Internet utan

tillstånd från upphovsmannen, bara verket som sådant är offentliggjort.

I propositionen framhålls att det i Sverige från vissa håll har hävdats

att det trots avsaknaden av uttryckligt lagstöd ändå kan anses finnas

ett krav på att förlagan skall vara lovlig, dvs. att de inskränkningar

i upphovsrättslagen som relaterar till en förlaga i form av ett exemplar

eller annan manifestation av ett verk bygger på förutsättningen att

inskränkningen bara kan vara tillämplig om förlagan i sig är lovlig.

Denna tolkning av lagen skulle t.ex. innebära att det inte vore möjligt

att med stöd av 12 § göra en kopia av ett musikaliskt verk som lagts ut

på Internet om kopieringen av verket eller det offentliga framförandet

av det skett utan upphovsmannens tillstånd.

Frågan om tolkningen av 12 § i det här avseendet har inte prövats i

domstol, och rättsläget är således inte helt klart. I propositionen

anförs att det är tänkbart att en domstolsprövning skulle utfalla olika

beroende på om det sker en straffrättslig eller en civilrättslig prövning.

I de fall straffansvar kan aktualiseras gäller enligt svensk rätt en

strikt legalitetsprövning. Enligt regeringens mening finns det knappast

utrymme för att tolka in en förutsättning om krav på lovlig förlaga när

det är fråga om straffansvar för upphovsrättsintrång. Bedömningen skulle

kunna bli annorlunda vid en civilrättslig talan, som t.ex. då krav på

skadestånd framställts. En domstol har då större möjligheter att beakta

allmänna principer som domstolen anser bör gälla för tillämpligheten av

inskränkningar i upphovsrätten. Rättsläget är alltså i det här avseendet

oklart, men det finns skäl som talar för att det - särskilt vid en

straffrättslig bedömning - inte finns något krav på att förlagan skall

vara lovlig för att kopiering enligt 12 § upphovsrättslagen skall vara

tillåten.

I propositionen föreslås, som nämnts i tidigare avsnitt, en ny uttrycklig

regel med innebörd att bestämmelsen om kopiering för privat bruk i 12 §

upphovsrättslagen inte ger rätt att kopiera om det exemplar som är den

egentliga förlagan till kopieringen har framställts eller gjorts

tillgängligt för allmänheten i strid med 2 § upphovsrättslagen (12 § fjärde

stycket). Förlagan måste alltså vara lovlig. Det är den egentliga

förlagan som skall vara lovlig. Som egentlig förlaga anses inte sådana

tillfälliga kopior som kan uppstå vid överföring i ett digitalt nätverk

som t.ex. Internet (jfr förslaget till ny 11 a § upphovsrättslagen).

Den som bryter mot det föreslagna kravet på lovlig förlaga i 12 § fjärde

stycket upphovsrättslagen kan straffas för upphovsrättsintrång i enlighet

med de bestämmelser som finns i 53 § om straffansvar för intrång i

rättigheter enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen. Den som inte

alls känt till att förlagan var olovlig och inte heller agerat grovt

vårdslöst, t.ex. ignorerat tydliga tecken på att förlagan inte var lovlig,

kommer inte att kunna drabbas av straffansvar eftersom det förutsätter

uppsåt eller grov oaktsamhet. Till skillnad från vad som annars gäller

vid upphovsrättsintrång behöver man, enligt regeringens förslag till

nytt fjärde stycke i 54 §, i en situation då man inte haft uppsåt eller

varit oaktsam inte heller utge skälig ersättning för intrånget.

Motionerna

I motion L20 begär Martin Andreasson m.fl. (fp) ett tillkännagivande om

att de rättsliga åtgärderna mot olovlig kopiering måste stå i proportion

till rättighetsintrånget (yrkande 2). Motionärerna anser att lagstiftningen

måste säkerställa enskildas rätt att ta en kopia för privat bruk av en

lagligt framställd förlaga. Däremot bör det inte vara tillåtet att ta

privata kopior av sådant material som har gjorts tillgängligt utan

upphovsmannens tillstånd. Det är, enligt motionärerna, en rimlig princip

att den som inser att en förlaga är piratkopierad inte själv skall ha

fria händer att framställa nya kopior av den. Mot den bakgrunden stöder

motionärerna förslaget att det skall krävas en laglig förlaga för att

man skall ha rätt att ta en kopia för privat bruk. Denna bestämmelse

måste dock tillämpas på ett rättssäkert sätt, och de rättsliga åtgärder

som vidtas måste stå i proportion till rättighetsintrånget. Motionärerna

framhåller att ansvar inte skall kunna utkrävas i sådana fall när den

enskilde inte kunde förväntas inse att förlagan var olagligt framställd.

I samma motion begärs ett tillkännagivande om rättighetshavarnas ansvar

för att göra det möjligt för privatpersoner att avgöra vilka förlagor

som är lagliga (yrkande 4). Motionärerna anför att det ligger i

rättighetshavarnas intresse att på lämpligt sätt, genom t.ex. marknadsföring,

kodning eller märkning, lyfta fram de lagliga alternativen och visa

för konsumenterna vilka förlagor som är lovligt framställda. Ju större

osäkerhet som råder om vilka förlagor som är lagliga, desto mindre

utrymme finns för rättighetshavarna att agera rättsligt mot eventuella

rättighetsintrång vid olovlig kopiering för privat bruk. Enligt

motionärerna har branschen hittills inte varit tillräckligt lyhörd för

konsumenternas önskemål, vilket fått till följd att utbudet av lagliga

alternativ på nätet fortfarande är väldigt begränsat.

Även Yvonne Andersson m.fl. (kd) anser i motion L21 att ett krav på

lovlig förlaga vid kopiering för privat bruk förutsätter att det finns

lagliga alternativ och att skivbolagsproducenter och förläggare bör ges

ansvar att skapa sådana instrument. Producenterna måste också ha ett

ansvar att se till att det tydligt framgår vilka förlagor som är lovliga.

Motionärerna anser att instrument där den enskilde klart och tydligt

kan avgöra om en förlaga är lovlig eller inte måste tas fram, och

regeringen bör återkomma i den frågan. Ett tillkännagivande begärs i

enlighet härmed (yrkande 1).

Rossana Dinamarca och Peter Pedersen (båda v) begär i motion L25 ett

tillkännagivande om att regeringen i nära samarbete med berörda parter

skall stimulera tillkomsten av lagliga alternativ, där t.ex. musik och

film säljs för nedladdning, på ett sätt som dels tillförsäkrar

upphovsrättsinnehavaren ersättning för sitt arbete, dels ger en möjlighet

för användaren att köpa eller kopiera filmer eller musik till

konkurrenskraftiga priser (yrkande 1). Motionärerna anser att mycket litet

utrymme ges till en analys och förslag till åtgärder för att med den

nya teknikens hjälp underlätta och göra nedladdning av t.ex. musik och

film billigare på ett sätt som både ger upphovsrättsinnehavaren ersättning

och användaren lägre priser per nedladdning.

Utskottets ställningstagande

Med anledning av motionerna och mot bakgrund av den debatt som förts bl.

a. med anledning av förslagen i den nu aktuella propositionen om ett

krav på lovlig förlaga vid kopiering för privat bruk vill utskottet

inledningsvis anföra följande.

Enligt förslaget i propositionen är det den egentliga förlagan som skall

vara lovlig. Som egentlig förlaga anses inte sådana tillfälliga kopior

som kan uppstå vid överföring i ett digitalt nätverk som t.ex. Internet.

Som kulturutskottet har anfört beträffande förslaget om framställning

av tillfälliga exemplar (11 a § upphovsrättslagen) är en åtgärd

upphovsrättsligt relevant endast om man genom åtgärden framställer ett

exemplar av ett verk (kopierar) eller gör det tillgängligt för allmänheten.

Om någon endast tittar eller lyssnar på ett verk betraktas det alltså

inte som en upphovsrättsligt relevant åtgärd. Även om verket har lagts

ut på Internet utan tillstånd, dvs. är en olovlig förlaga, gör den

enskilde sig inte skyldig till något upphovsrättsligt intrång så länge

som han eller hon endast tittar eller lyssnar på verket. När material

däremot kopieras från Internet är det fråga om en upphovsrättsligt

relevant åtgärd. I likhet med kulturutskottet vill lagutskottet understryka

att de nu föreslagna lagändringarna innebär att det även fortsättningsvis

blir tillåtet att titta och lyssna på verk även om de har lagts ut på

Internet olovligen och att straffansvar och skadeståndsskyldighet kan

uppstå först när verken kopieras.

Mycket av det material som finns tillgängligt på Internet, särskilt vad

gäller musik och film, har placerats där utan tillstånd från upphovsmannen

och utan lagstöd. Trots att det är otillåtet och till och med straffbart

att placera ut materialet på Internet utan tillstånd, är kopiering för

privat bruk - enligt nu gällande rätt - möjligen ändå tillåten eller i

varje fall inte straffbar. Särskilt musik kopieras i stor utsträckning

från Internet trots att musiken görs tillgänglig utan tillstånd från

upphovsmännen, dvs. trots att den förlaga man kopierar från är olovlig.

Det innebär att rättighetshavarna, dvs. upphovsmännen som skrivit

musiken och texten, artisterna inklusive musikerna som framför musiken

och skivbolaget som producerat musiken, inte får någon betalning för

sina prestationer. Motsvarande gäller i ökad utsträckning även för film.

Enligt utskottets mening är det inte rimligt att allmänheten på detta

sätt kan utnyttja olagliga gärningar för att utan rättighetshavarnas

tillstånd fritt kopiera t.ex. musik, och förfarandet minskar respekten

för upphovsrätten. Ett upphovsrättsligt system som innebär att det är

lagligt, eller i varje fall inte straffbart, att kopiera material från

en olovlig förlaga innebär också otydlighet och inkonsekvens. Kulturutskottet

har anfört att det i dag är en självklarhet att betala för t.ex. en

dvd-film i en affär och att det borde vara lika självklart att betala

för samma film när den laddas ned över Internet.

Lagutskottet anser, i likhet med såväl kulturutskottet som regeringen,

att det finns goda skäl för att i 12 § upphovsrättslagen föreskriva

att kopiering för privat bruk bara får ske om förlagan är en lovlig

förlaga.

Vad sedan gäller motionsyrkandena anförs i motion L20 att de rättsliga

åtgärderna vid kopiering för privat bruk från en olovlig förlaga måste

stå i proportion till rättighetsintrånget och att bestämmelserna måste

tillämpas på ett rättssäkert sätt. Motionärerna framhåller att ansvar

inte skall kunna utkrävas i sådana fall där den enskilde inte kunde

förväntas inse att förlagan var olagligt framställd.

Utskottet kan för sin del inte finna att det skulle föreligga någon

avgörande motsättning mellan motionärernas uppfattning och regeringens.

Som tidigare nämnts regleras det straffrättsliga ansvaret vid brott

mot kravet på lovlig förlaga i 12 § fjärde stycket upphovsrättslagen i

53 § samma lag. För straffansvar krävs, i likhet med vad som annars

gäller för upphovsrättsintrång, att agerandet skall ha skett uppsåtligen

eller av grov oaktsamhet. Som anförs i propositionen kommer därför den

som inte alls känt till att förlagan var olovlig och inte heller agerat

grovt vårdslöst, t.ex. ignorerat tydliga tecken på att förlagan inte

var lovlig, inte att kunna drabbas av straffansvar. Vidare kan påpekas

att brott mot kravet på lovlig förlaga, enligt förslaget till 59 §

upphovsrättslagen, liksom för närvarande gäller för alla upphovsrättsintrång,

får åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal

eller åtal är påkallat från allmän synpunkt. I fråga om skadeståndsskyldighet

hänvisas till vad utskottet föreslagit i föregående avsnitt. Till

skillnad från vad som annars gäller vid upphovsrättsintrång behöver en

privatperson, enligt utskottets förslag till nytt fjärde stycke i 54 §,

i en situation då denne inte haft uppsåt eller varit grovt oaktsam

inte betala skadestånd för intrånget.

Med tanke på det skydd mot att drabbas av sanktioner som finns redan

enligt gällande rätt och den ändring som föreslås vad gäller skyldigheten

att betala ersättning för ett olovligt nyttjande anser utskottet att de

rättsliga åtgärder som kan vidtas får anses stå i proportion till

rättighetsintrånget. Hur bestämmelsen slutligen kommer att tillämpas i

praktiken blir en fråga för rättspraxis.

Önskemålen i motion L20 yrkande 2 får således anses tillgodosedda, och

utskottet föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandet.

I motion L20 behandlas även frågan om möjligheten för privatpersoner

att avgöra om en förlaga är laglig eller inte och vilket ansvar

rättighetshavarna har för att stimulera tillkomsten av lagliga alternativ.

Liknande synpunkter förs fram i motionerna L21 och L25. I samtliga

motioner begärs tillkännagivanden om rättighetshavarnas ansvar i det

här avseendet, och i motion L21 begärs att regeringen återkommer med

förslag.

Utskottet gör i den här delen följande överväganden. Att lagstiftningen

är tydlig och konsekvent i fråga om kravet på lovlig förlaga i 12 §

upphovsrättslagen är, som också anförs i propositionen, viktigt för att

stimulera och ge sunda förutsättningar för utvecklingen av lagliga

alternativ för elektronisk försäljning av musik, filmer och annat

upphovsrättsligt skyddat material. Utskottet har ingen annan uppfattning

än motionärerna om vikten av att stimulera lagliga alternativ vilket är

viktigt för såväl rättighetsinnehavaren som de som kopierar material

från t.ex. Internet, dvs. konsumenterna. Det finns all anledning att ta

till vara den teknik som nu finns och ge konsumenterna möjligheter att

kopiera upphovsrättsligt skyddat material, t.ex. musik, på laglig väg

och därigenom tillse att upphovsmannen får sin berättigade ersättning.

Utskottet vill i det här sammanhanget också peka på den föreslagna nya

bestämmelsen om skydd för elektronisk information om rättighetsförvaltning,

52 g §. Härigenom stimuleras rättighetshavarna att använda sådan

information på sina verk, vilket kan underlätta för enskilda vid bedömningen

av om en förlaga är lovlig eller inte.

Inte heller i dessa frågor kan utskottet finna att det föreligger någon

avgörande motsättning mellan motionärernas uppfattning och regeringens.

Målsättningen är att stimulera lagliga alternativ som tillförsäkrar

upphovsmannen ersättning för sitt arbete samtidigt som det kan ge

konsumenten möjlighet att få del av upphovsrättsligt skyddat material på

ett enkelt sätt och till en rimlig kostnad. Det är lagstiftarens uppgift

att ge goda förutsättningar för nya former av handel med upphovsrättsligt

skyddade verk. Kulturutskottet anför i sitt yttrande att man räknar med

att de klargöranden som görs genom den föreslagna lagstiftningen kommer

att stimulera utvecklingen av lagliga alternativ för elektronisk

försäljning av musik, filmer och annat upphovsrättsligt skyddat material.

Lagutskottet delar den uppfattningen. Ansvaret för att söka tydliggöra

om t.ex. en förlaga utlagd på Internet är lagligt utlagd måste emellertid

i första hand ligga på rättighetshavarna själva. Som kulturutskottet

påpekar bör denna utveckling följas noga, och av särskilt intresse är

därvid att få belyst hur priser och utbud påverkas. Enligt utskottets

mening får önskemålen i motionerna L20 yrkande 4 och L25 yrkande 1 därmed

anses i huvudsak tillgodosedda.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L20

yrkande 4, L21 yrkande 1 och L25 yrkande 1.

Kassettersättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag såvitt gäller kassettersättningens

storlek (26 l § upphovsrättslagen) och avslår motionsyrkanden om dels

andra ersättningsnivåer, dels en fortsatt översyn av bestämmelserna om

kassettersättning. Jämför reservationerna 5 (m, kd) och 6 (m, fp, kd).

Propositionen

För att i någon mån kompensera för den lagliga kopieringen för privat

bruk finns fr.o.m. den 1 januari 1999 regler i upphovsrättslagen om

kassettersättning. Därmed avses den ersättning som betalas för anordningar

som är särskilt ägnade för framställning av kopior för privat bruk av

ljud och rörliga bilder (t.ex. inspelningsbara cd- och dvd-skivor).

Som tidigare nämnts anges i artikel 5.2.b i direktivet att en inskränkning

i upphovsmannens ensamrätt till exemplarframställning förutsätter att

rättsinnehavaren får rimlig kompensation. Frågan om kompensation behandlas

också i stycke 35 i ingressen till direktivet vari bl.a. anges att det

inte behöver uppkomma någon betalningsskyldighet om förfånget för

rättsinnehavaren är obetydligt. Direktivet gör alltså en koppling mellan

möjligheten att fritt kopiera verk för privat bruk och rätten till

kompensation för sådan kopiering. I den mån kopiering för privat bruk

medför annat än obetydligt förfång för rättighetshavaren anger direktivet

att ersättningssystem skall finnas på plats. Vid utformningen av ett

sådant system skall hänsyn tas till förekomsten av tekniska skyddsåtgärder.

I propositionen pekar regeringen på att direktivet lämnar ett betydande

tolkningsutrymme i nationell rätt vad gäller när ersättning skall utgå,

hur ersättningssystemet skall utformas och vilken nivå ersättningen

skall ligga på.

I propositionen föreslår regeringen att bestämmelserna om kassettersättning

ändras, 26 k-26 m §§. Enligt förslaget höjs kassettersättningen något

och anpassas till den tekniska utvecklingen, bl.a. genom införande av

olika ersättningsnivåer för anordningar för analog upptagning respektive

digital upptagning.

Förslaget innebär att den nuvarande beräkningsgrunden med en viss

ersättning per möjlig upptagningsminut fortsättningsvis bara skall vara

tillämplig på anordningar för analog upptagning. Ersättningen för

anordningar för analog upptagning höjs från två öre per minut till två

och ett halvt öre per minut. Bestämmelsen kommer inte längre att innehålla

några regler om maxbelopp per anordning.

Två nya beräkningsgrunder baserade på en viss ersättning per megabyte

föreslås för anordningar på vilka digital upptagning kan ske. För

anordningar där digital upptagning kan ske upprepade gånger skall

ersättningen vara 0,4 öre per megabyte lagringsutrymme. Kan digital upptagning

endast ske en gång skall ersättningen i stället vara 0,25 öre per

megabyte lagringsutrymme. Några föreskrifter om maxbelopp per anordning

föreslås inte.

Regeringen föreslår vidare en möjlighet till nedsättning av beloppen

för kassettersättningen för fall då upphovsmännen kompenseras för

kopieringen på annat sätt eller om ersättningen med hänsyn till omständigheter

hänförliga till en anordning eller i övrigt till förhållandena på

marknaden är oskäligt hög. Vid avtal om nedsättning av ersättningsbeloppen

skall upphovsmännen företrädas av samma typ av organisation som har

rätt att kräva in ersättningen, dvs. en organisation som företräder ett

flertal ersättningsberättigade svenska upphovsmän och innehavare av

närstående rättigheter på området. Därav följer även att samma typ av

organisation företräder upphovsmännen i en eventuell tvist i domstol om

ersättningens storlek.

Motionerna

I motion L21 begär Yvonne Andersson m.fl. (kd) att riksdagen skall

besluta om ändring i den föreslagna 26 l § upphovsrättslagen innebärande

att kassettersättningens nuvarande storlek beträffande anordningar för

analog upptagning bibehålls och att ersättningsnivån för anordningar

för digital upptagning får en annan utformning än den av regeringen

föreslagna (yrkande 3). Motionärerna anser att det inte finns några

skäl för en höjning av ersättningen för anordningar för analog upptagning,

detta mot bakgrund bl.a. av att rätten till kopiering för privat bruk

nu begränsas. Ersättningsnivån för anordningar för digital upptagning

bör också sättas lägre än vad regeringen föreslagit, och det finns enligt

motionärerna inte några bärande skäl för en särreglering mellan olika

typer av anordningar för digital upptagning. Vidare anser motionärerna

att nuvarande regel om en högsta ersättning, maxbelopp, är mer rättssäker

än den av regeringen föreslagna nedsättningsregeln och att maxbeloppsregeln

därför bör finnas kvar.

Inger René m.fl. (m) begär i motion L22 ett tillkännagivande om en

översyn av bestämmelserna om kassettersättning (yrkande 3). Enligt

motionärerna innebär den fortsatta tekniska utvecklingen sannolikt att

motiven för att ha kvar kassettersättningen minskar.

Även Martin Andreasson m.fl. (fp) begär i motion L20 ett tillkännagivande

om en fortsatt översyn av bestämmelserna om kassettersättning. En sådan

översyn måste påbörjas genast i syfte att hitta en beräkningsmetod som

utan onödig byråkrati och på marknadsmässiga villkor ger upphovsmännen

ersättning (yrkande 6). Motionärernas uppfattning är att de föreslagna

reglerna sannolikt bara är en kortsiktig lösning eftersom de snart kommer

att vara överspelade av den tekniska utvecklingen. Vidare är en fungerande

tillämpning av den nu föreslagna nedsättningsregeln, enligt motionärerna,

en förutsättning för att systemet skall fungera.

I motion L23 begär Gunvor G Ericsson m.fl. (mp) ett tillkännagivande om

att en översyn av kassettersättningen skall göras med utgångspunkt från

att den skall vara teknikneutral och bättre svara för att upphovsmän

ges skälig ersättning även med digitala möjligheter (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Vad först gäller motion L21 vill utskottet erinra om att ersättningen

numera regleras i direktivet genom att det som en förutsättning för

kopiering för privat bruk som huvudregel finns krav på att upphovsmannen

får kompensation. Som motionärerna anför begränsas rätten att kopiera

för privat bruk genom förslaget i propositionen. Den begränsningen utgör

emellertid, enligt utskottets mening, inte skäl mot en höjning av

kassettersättningen eftersom det fortfarande kommer att finnas en relativt

omfattande rätt att kopiera för privat bruk. Det är dessutom, som också

regeringen anför, så att kassettersättning även fortsättningsvis föreslås

utgå på anordningar som är särskilt ägnade för kopiering för privat

bruk. Skulle det vara så att vissa anordningar, trots att de är särskilt

ägnade för kopiering för privat bruk, i mycket hög grad används även

för annan kopiering, är det en faktor som får beaktas inom ramen för

den regel om nedsättning som regeringen föreslår. Därutöver ligger,

enligt regeringens bedömning, den svenska ersättningen förhållandevis

lågt vid en jämförelse med de EU-länder som har motsvarande ersättningssystem.

Utskottet anser att detta förhållande och det faktum att kassettersättningen

har legat fast sedan den infördes år 1999 talar för att ersättningen

bör höjas något. Vad gäller ersättningsnivåerna på anordningar för

digital upptagning och uppdelningen av ersättningen mellan olika typer

av anordningar för digital upptagning gör utskottet ingen annan bedömning

än regeringen.

När kassettersättningen infördes sattes ett tak för ersättningen. Det

motiverades med att upptagningsanordningarnas kapacitet utvecklades

genom ny teknik och att det för vissa digitala anordningar kunde vara

svårt att fastställa en speltid i egentlig mening (prop. 1997/98:156 s.

31). Fördelen med ett sådant maxbelopp är naturligtvis att det sätts

en tydlig och förutsebar spärr för hur hög ersättningen kan bli. Det

kan vara en garanti för att ersättningen inte leder till en orimlig

belastning för konsumenterna och en skadlig inverkan på företagens

inbördes förhållanden. Som regeringen anför är problemet emellertid att

det i dag finns en mycket stor variation av produkter och att då ha

samma maxbelopp för alla dessa olika typer av produkter är inte rimligt.

Härutöver gör regeringen bedömningen att det inte är möjligt att utforma

ett generellt ersättningssystem som i varje enskilt fall träffar rätt

för den mångfald och variation av produkter som finns på marknaden i

dag. Till det kommer den snabba utvecklingen av denna mångfald och

variation. Vidare är det svårt att förutsäga utvecklingen vad gäller

användning av tekniska skyddsåtgärder och betalsystem för licensiering

av rätt till exemplarframställning. Mot den bakgrunden föreslår regeringen

att en regel om möjlighet till nedsättning införs. Ett syfte med

nedsättningsregeln är att kassettersättningens storlek anpassas på ett

rimligt sätt till priset på olika anordningar, så att marknadsstörningar

eller orimliga belastningar för konsumenterna inte uppstår. Ett annat

syfte med regeln är att hantera andra situationer där ersättningen blir

oskäligt hög. Enligt regeringen finns det goda skäl att tro att parterna

med den modell för bestämmande av ersättningen som föreslås kommer att

kunna enas om rimliga ersättningsnivåer.

Utskottet kan för sin del inte komma till någon annan slutsats. Med den

variation av produkter som i dag finns på marknaden, och som kommer att

utvecklas i en nära framtid, anser utskottet att de av regeringen

föreslagna bestämmelserna om nedsättning av kassettersättningen är ett

bättre alternativ än nuvarande maxbelopp. Ställningstagandet innebär

att utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag i

denna del och avslår motion L21 yrkande 3.

När det sedan gäller motionerna L20, L22 och L23 kan utskottet inte

finna annat än att det föreligger stor samstämmighet mellan motionärerna

och regeringen vad gäller synen på behovet av att följa det nu föreslagna

kassettersättningssystemet noga och att vid behov göra justeringar,

inte minst med hänvisning till den framtida tekniska utvecklingen.

Utskottet erinrar om att regeringen uttryckligen i propositionen framhållit

att utvecklingen av kassettersättningens storlek skall följas noga och

att regeringen vid behov har för avsikt att återkomma med ytterligare

förslag till lagändringar. Vidare konstaterar utskottet att regeringen

avser att påbörja en utvärdering av kassettersättningen senast inom tre

år från det att de ändringar som nu föreslås har trätt i kraft. Enligt

vad som anförs i propositionen skall utvärderingen behandla dels frågan

om den tekniska utvecklingen av produkter lett till att ersättningen

urholkats, dels frågan om hur ersättningsnivåerna och möjligheten till

nedsättning påverkat ersättningens storlek. I detta sammanhang avser

regeringen även att behandla frågan om den ersättningsberättigade kretsen

bör utvidgas. Utskottet ser med tillfredsställelse på regeringens

avsikter i det här avseendet. En utvärdering av det nu föreslagna

ersättningssystemet är, som också kulturutskottet anfört, angeläget inte

minst med tanke på den snabba tekniska utvecklingen, och utskottet

förutsätter att en utvärdering kommer till stånd snarast möjligt. Mot

den nu angivna bakgrunden saknas skäl för riksdagen att vidta någon

åtgärd med anledning av motionsyrkandena.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L20

yrkande 6, L22 yrkande 3 och L23 yrkande 3.

Skydd för tekniska åtgärder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden vari föreslås tillkännagivanden om

dels tillämpningen av bestämmelserna om skydd för tekniska åtgärder,

dels ytterligare utredning i fråga om dessa bestämmelsers inverkan på

möjligheten att kopiera för privat bruk. Jämför reservation 7 (m, fp,

kd).

Propositionen

I direktivet har tagits in bestämmelser om att rättsligt skydd skall

ges för sådana tekniska åtgärder som en upphovsman eller en innehavare

av en till upphovsrätten närstående rättighet använt för att kontrollera

användningen av sitt verk eller sin skyddade prestation. Bestämmelserna

finns i artikel 6 och syftar bl.a. till att ge upphovsmännen och till

upphovsrätten närstående rättighetshavare ökat skydd mot otillåtna

förfoganden med deras skyddade verk och prestationer i den digitala miljön,

t.ex. på nätverk som Internet. Ett annat syfte är att stimulera handel

med upphovsrättsligt skyddade verk i denna miljö. I propositionen

föreslås att bestämmelser om skydd för tekniska åtgärder införs i

upphovsrättslagen, 52 b-52 f §§ och 52 h §.

Inledningsvis föreslås en definition av direktivets begrepp "teknisk

åtgärd". Genom definitionen tydliggörs bl.a. att de tekniska åtgärderna

måste vara ägnade att förhindra eller begränsa upphovsrättsligt relevanta

förfoganden, dvs. exemplarframställning eller tillgängliggörande för

allmänheten.

Förslaget innebär att det införs ett förbud mot kringgående av tekniska

åtgärder utan upphovsmannens eller dennes rättinnehavares samtycke.

Förbudet innebär att det blir otillåtet att kringgå en digital eller

analog spärr som hindrar eller begränsar exemplarframställning av ett

upphovsrättsligt skyddat verk, att kringgå en teknisk skyddsprocess som

hindrar eller begränsar tillgängliggörande för allmänheten av ett

upphovsrättsligt skyddat verk eller att kringgå en annan teknisk åtgärd

som hindrar eller begränsar sådant tillgängliggörande. Förbudet skall

dock inte gälla när någon, som lovligen har tillgång till ett exemplar

av ett upphovsrättsligt skyddat verk, kringgår en teknisk åtgärd för

att kunna se eller lyssna på verket eller prestationen.

Vidare föreslås ett förbud mot olika typer av hantering av hjälpmedel

för kringgående av tekniska åtgärder. Det skall enligt förslaget vara

förbjudet att bl.a. tillverka, överföra, importera, sprida genom att

exempelvis sälja eller hyra ut, eller i förvärvssyfte inneha sådana

anordningar, produkter eller komponenter eller att tillhandahålla

tjänster som marknadsförs eller utannonseras i syfte att kringgå en teknisk

åtgärd.

Den som med stöd av vissa av inskränkningarna i upphovsrättslagen får

utnyttja ett upphovsrättsligt skyddat verk, skall ha rätt att använda

ett exemplar av ett verk som denne lovligen har tillgång till även om

exemplaret skyddas av en teknisk åtgärd. De inskränkningar som avses är

bestämmelserna om arkivs och biblioteks exemplarframställning m.m. (16 §

upphovsrättslagen), förfoganden till förmån för personer med funktionshinder

(17 § upphovsrättslagen), återgivning av vad som framförs i offentliga

debatter och av innehållet i allmänna handlingar m.m. (26 och 26 a §§

upphovsrättslagen) samt efemära, dvs. i huvudsak tillfälliga, upptagningar

(26 e § upphovsrättslagen). Om ett sådant utnyttjande hindras av en

teknisk åtgärd, får en domstol på yrkande av den berättigade användaren

förelägga upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare vid vite att

möjliggöra för användaren att utnyttja verket.

Motionerna

Inger René m.fl. (m) framhåller i motion L22 vikten av att skyddet för

tekniska åtgärder, även om de är välmotiverade, inte får tillåtas hindra

den tekniska utvecklingen. Sådan programmeringsverksamhet som inte har

till syfte att underlätta upphovsrättsintrång får inte stävjas av det

nu framlagda förslaget. Motionärerna pekar på att många datorintresserade

personer - med helt legitima syften - studerar, utvecklar eller testar

program med vilka man kan koda, kryptera eller spärra material. Förslaget

om skydd för tekniska åtgärder får inte bli ett tankeförbud som hämmar

en dynamisk utveckling på det området. Ett tillkännagivande begärs i

enlighet härmed (yrkande 4).

Liknande synpunkter förs fram i motion L20 av Martin Andreasson m.fl.

(fp). Ett tillkännagivande begärs med innebörd att bestämmelserna om

skydd för tekniska åtgärder inte får användas för att hindra sådan

programmeringsverksamhet som inte har till syfte att underlätta brott

mot upphovsrättslagstiftningen (yrkande 7). Motionärerna framhåller att

det fria kunskapssökandet inte skall motverkas så länge det inte används

för att begå eller möjliggöra brott mot upphovsrätten och att de nu

föreslagna bestämmelserna måste tillämpas på ett sätt som noga beaktar

omständigheterna i det enskilda fallet.

Gunvor G Ericson m.fl. (mp) anser i motion L23 att förslagen i propositionen

medför större inskränkningar i enskildas rättigheter än nödvändigt, t.

ex. värnas tekniska skydd framför den enskildes möjlighet att ta kopior

för privat bruk. Motionärerna anser att möjligheten till kopiering för

privat bruk skall ha företräde framför skyddet för tekniska åtgärder.

Med hänvisning härtill begärs ett tillkännagivande om att regeringen

bör låta utreda möjligheterna till vitesföreläggande av rättighetshavare

som genom tekniska åtgärder omöjliggör eller begränsar kopiering för

privat bruk (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Det nu framlagda lagförslaget innebär att det ges ett rättsligt skydd

för s.k. tekniska åtgärder, t.ex. kopieringsspärrar. Förslaget syftar

till att genomföra främst artikel 6 i direktivet. I motion L20 framhålls

att de föreslagna bestämmelserna i och för sig är välmotiverade, men

att de inte får användas för att hindra sådan programmeringsverksamhet

som inte har till syfte att underlätta brott mot upphovsrätten. Motsvarande

synpunkter förs fram i motion L22.

Utskottet vill peka på att definitionen av en teknisk åtgärd innebär

att åtgärden, för att få rättsligt skydd, skall ha utformats för att

vid normalt bruk hindra eller begränsa exemplarframställning eller

tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk

(förslaget till 52 b § upphovsrättslagen). Det skall alltså vara fråga

om ett skydd som är inriktat på de upphovsrättsligt relevanta förfogandena.

Som regeringen anför i propositionen innebär det att en teknik som är

inriktad på att hindra något annat än exemplarframställning eller

tillgängliggörande för allmänheten inte är en teknisk åtgärd i lagens

mening och därmed inte omfattas av det rättsliga skyddet. Vidare följer

av förslaget att bestämmelserna om skydd för tekniska åtgärder inte

blir tillämpliga vid t.ex. kryptografisk forskning (förslaget till 52 c §

upphovsrättslagen). Avsikten med direktivet har inte varit att förhindra

eller begränsa den kryptografiska forskningen, och genom det uttryckliga

undantaget i nämnda paragraf säkerställs att de nya bestämmelserna -

som visserligen berör en relativt liten personkrets - inte kommer att

förändra villkoren för sådan forskning.

Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att de bestämmelser om

rättsligt skydd för tekniska åtgärder som nu föreslås är välmotiverade.

Sådan programmeringsverksamhet som inte har till syfte att underlätta

upphovsrättsintrång bör enligt utskottets mening inte heller hindras

genom de nya bestämmelserna. Många datorintresserade personer studerar,

utvecklar eller testar program med vilka man kan koda, kryptera eller

spärra material med helt legitima syften. Mot den bakgrunden vill

utskottet understryka att förslaget om skydd för tekniska åtgärder inte

är menat som ett tankeförbud som hämmar en dynamisk utveckling. Det

fria kunskapssökandet skall inte motverkas så länge det inte används

för att begå eller möjliggöra brott mot upphovsrätten. Som redan nämnts

är det också så att de förslag som lämnas i propositionen endast tar

sikte på tekniska åtgärder som är ägnade att förhindra eller begränsa

upphovsrättsligt relevanta förfoganden. Mot bakgrund härav utgår utskottet

från att de nu föreslagna bestämmelserna kommer att tillämpas på ett

sätt som noga beaktar omständigheterna i det enskilda fallet. Den exakta

avgränsningen av bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder

blir en fråga för rättspraxis och ytterst för EG-domstolen. Skulle det

därvid visa sig att rättsutvecklingen leder till att de farhågor som

uttalats i motionerna besannas utgår utskottet från att regeringen på

såväl nationell som internationell nivå tar erforderliga initiativ till

lagändringar inom ramen för den i propositionen aviserade översynen av

upphovsrättslagen. Utskottet utgår från att så kommer att ske utan att

något formellt tillkännagivande från riksdagens sida kommer till stånd.

Med det ovan anförda anser utskottet att intentionerna bakom motionerna

L20 och L22 är tillgodosedda och att det för närvarande inte finns skäl

för någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

I motion L23 tas frågan upp om det bör införas regler som innebär att

inskränkningen i 12 § upphovsrättslagen avseende kopiering för privat

bruk skall ha företräde framför tekniska åtgärder. I det sammanhanget

måste uppmärksammas att det blir allt vanligare att digitala kopior av

verk och prestationer, framför allt musik och filmverk, läggs ut på

globala nätverk som Internet utan tillstånd, exempelvis genom s.k.

fildelningsprogram. Att lägga ut verk på detta sätt är inte tillåtet

enligt reglerna om kopiering för privat bruk, varken vad avser

exemplarframställningen eller tillgängliggörandet för allmänheten. Inte heller

finns det några andra regler i upphovsrättslagen som tillåter denna typ

av förfoganden utan rättighetshavarens samtycke. Enligt utskottets mening

är det därför både förståeligt och berättigat att rättighetshavarna på

olika sätt försöker hindra denna utveckling. Ett sätt att försöka hindra

att verk och prestationer läggs ut på Internet utan tillstånd är att

lägga in kopieringsspärrar på cd-skivor och dvd-skivor så att digital

kopiering förhindras. En effekt av detta är dock att det också många

gånger fråntar enskilda möjligheten att kopiera digitalt för privat

bruk. Som anförs i propositionen kan man emellertid inte tala om någon

absolut rätt för enskilda att kopiera för privat bruk. Utskottet delar

även i övrigt regeringens skäl för att inte utsträcka reglerna om

begränsningar i skyddet för tekniska åtgärder till att omfatta även

inskränkningsbestämmelsen i 12 § avseende kopiering för privat bruk.

Utskottet vill därutöver erinra om att regeringen i propositionen

förutsätter att rättighetshavarna vidtar åtgärder som innebär rimliga

möjligheter för konsumenterna att även fortsättningsvis göra kopior för

privat bruk. Regeringen kommer att följa utvecklingen noga, särskilt

utifrån ett konsumentperspektiv, och senast tre år från att de nya

reglerna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder har trätt i kraft

påbörja en utvärdering av hur konsumenternas möjligheter att kopiera för

privat bruk har påverkats av de nya reglerna. Skulle det då visa sig

att situationen för konsumenterna inte är rimlig kommer regeringen att

överväga frågan om införande av ett vitesföreläggande på nytt. Inom

ramen för det aviserade utvärderingsarbetet vill utskottet poängtera

vikten av att det sker en avvägning mellan rättighetsinnehavarnas och

konsumenternas intressen. Utskottet kommer också att följa utvecklingen

och skulle det därvid visa sig att de nu framlagda lagförslagen leder

till en för privatpersoner alltför begränsad möjlighet till kopiering

för privat bruk är utskottet inte främmande för att ta initiativ till

erforderliga lagstiftningsåtgärder. Härmed finns det, enligt utskottets

mening, inte skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av

motion L23.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L23

yrkande 2. Vad gäller motionerna L20 yrkande 7 och L22 yrkande 4 får

önskemålen anses i huvudsak tillgodosedda. Utskottet föreslår att

riksdagen avslår motionsyrkandena.

Lagförslagen i övrigt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar av utskottet framlagda lagförslag och, med vissa

lagtekniska justeringar, regeringens lagförslag i den mån de inte omfattas

av vad utskottet föreslagit i tidigare avsnitt.

Utskottets ställningstagande

Med anledning bl.a. av ett motionsyrkande om avslag på propositionen

har utskottet i det inledande avsnittet gjort principiella ställningstaganden

i fråga om de lagförslag som regeringen har lagt fram. Med anledning av

andra motionsyrkanden har utskottet därefter särskilt behandlat

bestämmelserna om kopiering för privat bruk i 12 § upphovsrättslagen,

skadestånd i 54 § upphovsrättslagen och kassettersättning i förslaget

till 26 l § upphovsrättslagen (se förslagspunkterna 3, 4 och 6 i utskottets

förslag till riksdagsbeslut).

Utskottet lägger i bilaga 3 fram ett förslag till ändring såvitt avser

53 b § upphovsrättslagen. Bakgrunden är att riksdagen den 11 maj 2005

har beslutat om en ändring i upphovsrättslagen (prop. 2004/05:135, bet.

JuU31, rskr. 237). För att samordna denna ändring med det i förevarande

ärende framlagda förslaget till ändring i samma lag erfordras en lagteknisk

justering av riksdagens tidigare beslut och det nu aktuella lagförslaget.

Ett sådant samordnat förslag finns i det av utskottet framlagda

lagförslaget i bilaga 3.

Därutöver bör en ny rubrik införas omedelbart före 14 § upphovsrättslagen

med lydelsen "Framställning av exemplar för undervisningsändamål".

Med det anförda föreslår utskottet beträffande lagförslagen att riksdagen

beslutar i enlighet med vad utskottet föreslår under förslagspunkt 9 i

förslaget till riksdagsbeslut.

Översyn och utvärdering

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avslår motionsyrkanden som främst gäller frågor om en översyn

av upphovsrättslagen och utvärdering av nu föreslagna lagändringar.

Jämför reservationerna 8 (m, fp, kd), 9 (m, fp, kd) och 10 (m, fp, kd).

Propositionen

Regeringen konstaterar att ett stort antal ändringar har gjorts i

upphovsrättslagen sedan dess tillkomst på 1960-talet. Detta har gjort att

lagen har kommit att innehålla ett antal inskjutna paragrafer, vilket

har lett till att lagen blivit svåröverskådlig. Regeringen anser att

det därför är hög tid att en redaktionell översyn sker av upphovsrättslagen.

Detta har också påtalats av Lagrådet som även framfört att det är

angeläget att översynen inleds så snart som möjligt efter direktivets

genomförande. Regeringen pekar också på att det under senare tid har

framförts önskemål från såväl riksdagen som vissa berörda kretsar om en

översyn av reglerna i 3 kap. om upphovsrättens övergång m.m.

Avsikten är att såväl den redaktionella översynen av upphovsrättslagen

som översynen av lagens 3 kap. skall påbörjas så snart som genomförandet

av direktivet är klart. I samband därmed kommer även vissa andra frågor

att övervägas. En sådan fråga är om bestämmelsen i 24 § första stycket

1 upphovsrättslagen om återgivning av konstverk, stadigvarande placerade

på eller vid allmän plats utomhus bör begränsas. En annan är om det bör

införas nya avtalslicenser på radio- och televisionsområdet.

Motionerna

I motion L22 anför Inger René m.fl. (m) att det är en svaghet att

upphovsrättslagen är så svårtillgänglig. Upphovsrätten förefaller vara

ett område för ett fåtal experter, när den i verkligheten berör de flesta

människor i det vardagliga livet. Detta måste, enligt motionärerna,

återspeglas i lagtexten. Motionärerna understryker vikten av att regeringen

snarast går vidare med att se över och göra lagtexten mer tillgänglig.

Ett tillkännagivande begärs i enlighet härmed (yrkande 1).

Även Martin Andreasson m.fl. (fp) begär i motion L20 ett tillkännagivande

om att en översyn av upphovsrättslagen bör påbörjas snarast möjligt

(yrkande 8). Enligt motionärerna bör målet för en sådan översyn vara

att åstadkomma så överskådliga, tydliga och teknikneutrala regler som

möjligt inom ramen för rådande upphovsrättsliga principer. Likaså bör

den juridiska regleringen av avtalslicenser ses över så att man undviker

de monopoliserande tendenser som dagens system skapar. I den genomgripande

översyn av upphovsrättslagen som motionärerna förespråkar är det naturligt

att också inkludera en utvärdering av effekterna av de lagförslag som

nu presenteras. I samma motion begärs ett tillkännagivande om att

upphovsrätten så långt möjligt skall vara teknikneutral, dvs. bestämmelserna

i upphovsrättslagen skall i största möjliga utsträckning vara enhetliga

oavsett i vilken teknisk form som de upphovsrättsskyddade verken

presenteras (yrkande 1). Motionärerna framhåller att det inte är tekniska

innovationer som är problemet, utan att dessa kan missbrukas för att

begå brott mot upphovsrätten. Mot den bakgrunden skall inte fildelningsprogram

eller andra typer av nätverkskommunikation förbjudas.

Yvonne Andersson (kd) m.fl. pekar i motion L21 på att beslut om vilka

inskränkningar som skall göras i upphovsmännens ensamrätt innebär en

ständig balansgång mellan upphovsmännen och brukarnas intressen. I det

sammanhanget är det, enligt motionärerna, viktigt att olika typer av

skapande behandlas lika och att inskränkningarna är jämbördiga för olika

konstformer. Enligt motionärernas mening utgör bildkonstnärerna en grupp

av upphovsmän vars rättigheter alltför sällan studeras. Vid den

genomarbetning av upphovsrättslagen som regeringen har aviserat bör det

därför läggas särskild vikt vid att göra en fullständig översyn av

bildkonstnärernas upphovsrättsliga situation. Ett tillkännagivande begärs

i enlighet med detta (yrkande 4). Vidare befarar motionärerna att den

nu föreslagna begränsningen av rätten att kopiera för enskilt bruk kommer

att drabba ideella organisationer särskilt hårt. Mot den bakgrunden

begärs ett tillkännagivande om att översynen även skall omfatta hur

dessa bestämmelser påverkar ideella organisationers möjligheter att

använda upphovsrättsligt skyddat material (yrkande 5).

I motion L25 begär Rossana Dinamarca och Peter Pedersen (båda v) att

regeringen i det fortsatta arbetet med upphovsrätten i större utsträckning

utgår från den nya teknikens möjligheter när det gäller att säkerställa

att upphovsrättsinnehavaren får ersättning för sitt arbete i stället

för att se ny teknik som ett problem och som ett hot (yrkande 2).

Motionärerna vill betona den nya digitala teknikens positiva sidor när

det gäller enskilda kulturarbetares möjligheter att nå ut till fler

människor och vänder sig därför mot ett synsätt som utpekar den nya

tekniken som ett hot och ett problem när det gäller upphovsrätt. Enligt

motionärerna innebär förslaget att upphovsrättsinnehavare ges möjlighet

att detaljstyra hur deras verk skall användas och vilken teknik som får

användas. I samma motion begärs ett tillkännagivande om att det

kontinuerligt bör utvärderas hur den föreslagna lagstiftningen tillämpas

och fungerar i praktiken från såväl upphovsrättsinnehavarens som

användarens intressen (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Vad först gäller de frågor som tas upp i motionerna L20 och L25 om

teknikneutralitet och synen på teknikens möjligheter vill utskottet erinra

om att ett av syftena med det nu aktuella direktivet är att anpassa och

komplettera lagstiftningen om upphovsrätt och närstående rättigheter

för att på ett tillfredsställande sätt svara mot den tekniska utvecklingen,

t.ex. vad gäller nya nyttjandeformer. Förslagen i propositionen innebär,

enligt utskottets mening, att lagstiftningen anpassas till den digitala

miljön och att omfattningen av skyddet klargörs mot bakgrund av den

senaste tekniska utvecklingen. Att vissa av inskränkningarna i upphovsmannens

ensamrätt kan vara mer tillåtande när det gäller analog kopiering jämfört

med digital kopiering hänger samman med att digital kopiering är mer

ingripande för rättighetshavaren. Utskottet kan för sin del inte finna

annat än att det nu föreliggande förslaget syftar till att upphovsrätten

så långt möjligt skall vara teknikneutral. Inte heller i övrigt kan

utskottet se att det i det här avseendet föreligger någon avgörande

meningsmotsättning mellan regeringens uppfattning och de synpunkter som

förs fram i motion L20. Fildelningsprogram eller andra typer av

nätverkskommunikation, som också har lagliga användningsområden, skall inte

förbjudas, vilket inte heller är regeringens avsikt. Detta framgår också

med all önskvärd tydlighet av propositionen. Vad gäller innehållet i

motion L25 kan utskottet för sin del inte finna att förslagen skulle

utgå från ett synsätt där tekniken ses som ett hot. Det angelägna med

förslaget är att upphovsmännens rättigheter skall kunna tas till vara

även vid användning av ny teknik. Några tillkännagivanden från riksdagens

sida i dessa frågor är, enligt utskottets mening, inte erforderliga

eftersom önskemålen i motionerna får anses i huvudsak tillgodosedda.

Vad gäller motionsyrkandena om en översyn av upphovsrättslagen och

uppföljning och utvärdering av de nu framlagda förslagen erinrar utskottet

om följande. Som redovisats inledningsvis i detta avsnitt aviserar

regeringen i propositionen att en redaktionell översyn av upphovsrättslagen

skall inledas så snart genomförandet av direktivet är klart. I samband

härmed har regeringen för avsikt att även se över reglerna i 3 kap.

upphovsrättslagen om upphovsrättens övergång m.m. och vissa andra frågor.

En sådan fråga avser bestämmelsen i 24 § första stycket 1 upphovsrättslagen

om återgivning av vissa konstverk. En annan är frågan om avtalslicenser.

Såvitt gäller avtalslicenserna anför regeringen bl.a. att de frågor om

avtalslicenser som behandlas i propositionen inte är avsedda att vara

uttömmande. De frågor som inte behandlas nu kommer i stället att behandlas

när direktivet har genomförts. Det framstår då, enligt regeringen, som

naturligt att t.ex. överväga frågan om det skall kunna förekomma flera

organisationer inom samma område och hur eventuella konkurrensproblem

och övrig problematik i det sammanhanget i så fall kan lösas. Därutöver

tar regeringen på skilda håll i propositionen upp särskilda frågor som

behöver ses över eller följas upp. Det gäller t.ex. kassettersättningen

där regeringen anger dels att man avser att noga följa utvecklingen av

kassettersättningens storlek och vid behov återkomma med ytterligare

förslag till lagändringar, dels avser att påbörja en utvärdering av

kassettersättningen senast inom tre år från det att de nu föreslagna

ändringarna har trätt i kraft. Vad gäller de nya reglerna om rättsligt

skydd för tekniska åtgärder anförs i propositionen att regeringen kommer

att följa utvecklingen noga, särskilt utifrån ett konsumentperspektiv,

och senast tre år från att de nya reglerna trätt i kraft påbörja en

utvärdering av hur konsumenternas möjligheter att kopiera för privat

bruk har påverkats av de nya reglerna.

Utskottet har redan inledningsvis framhållit vikten av att en redaktionell

översyn av upphovsrättslagen påbörjas snarast möjligt. Vidare har

kulturutskottet i sitt yttrande pekat på frågor som, enligt kulturutskottets

mening, är särskilt angelägna att se över. Därutöver har kulturutskottet

framhållit att vissa av dessa frågor bör behandlas med förtur. Enligt

lagutskottets mening finns det inte anledning att nu föregripa det av

regeringen aviserade arbetet genom några uttalanden från riksdagens

sida. Utskottet förutsätter att regeringen i samband med den översyn

som aviserats i propositionen tar de initiativ som kan anses erforderliga

och i det sammanhanget beaktar de synpunkter som har framställts i såväl

kulturutskottets yttrande som i motionsyrkandena i detta ärende.

När det gäller önskemålet i motion L21 om en översyn av bildkonstnärernas

upphovsrättsliga situation vill utskottet därutöver, i likhet med

kulturutskottet, peka på att de i propositionen framlagda förslagen till

viss del innebär en förstärkning av bildkonstnärernas ställning. Vad

slutligen gäller det i samma motion framställda yrkandet beträffande

ideella organisationer vill utskottet peka på att den föreslagna nya

avtalslicensbestämmelsen i 42 b § upphovsrättslagen omfattar även

organisationer. Härigenom ges t.ex. ideella organisationer rätt att med

stöd av en avtalslicens kopiera upphovsrättsligt skyddade verk för att

tillgodose behovet av information inom sin verksamhet.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L20

yrkandena 1 och 8, L21 yrkandena 4 och 5, L22 yrkande 1 samt L25 yrkandena

2 och 3.

Reservationer

1. Avslag på propositionen, m.m., punkt 1 (c)

av Viviann Gerdin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1

borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:L24 yrkandena 1-3 och avslår motion 2004/05:L23

yrkande 1.

Ställningstagande

Jag anser att det är av största vikt att upphovsmännen och deras

lagstadgade rättigheter respekteras. En upphovsman bör ha rätten att

bestämma villkoren för distributionen av det egna verket. Därför är det

riktigt att även fortsättningsvis förbjuda olovligt tillhandahållande

av upphovsrättsligt skyddat material. Upphovsrätten är också ett av de

områden på vilka effekterna av digitalisering, Internet och det sätt på

vilket vi i dag använder oss av information har satt upp helt nya

förutsättningar sedan upphovsrättslagen tillkom på 1960-talet.

I den proposition som regeringen nu har lämnat finns det bra förslag.

Lagförslaget i sin helhet utgör emellertid ett lapptäcke av snåriga

skrivningar som, enligt min mening, inte skulle innebära en förbättring

jämfört med nuvarande lagstiftning. Även Lagrådet har varit mycket

tydligt i sin kritik och kallat lagförslaget ett lapptäcke och ett

provisorium. Jag anser att propositionen är behäftad med så pass centrala

problem att den helt bör arbetas om.

Upphovsrättslagen är en lag som direkt berör väldigt många människor.

En sådan lag måste givetvis vara utformad så att de som berörs av lagen

har en möjlighet att förstå den. De nu föreslagna ändringarna i lagen

leder till att det blir i stort sett omöjligt för enskilda personer att

t.ex. förstå när ett brott mot lagen begås. I propositionen aviserar

regeringen att en översyn skall göras av lagen när genomförandet av

direktivet är klart. Regeringen har emellertid haft gott om tid på sig

att ta fram ett mer genomarbetat förslag, och jag anser att den nu

föreslagna lagstiftningen har sådana brister att den inte kan accepteras

ens som ett provisorium i avvaktan på en närmare översyn av lagen. Jag

kan vidare inte heller acceptera de förslag som lämnas i propositionen

vad gäller det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder eller förbudet

mot kopiering för privat bruk från en olovlig förlaga. Mot den här

bakgrunden anser jag att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen

med ett nytt tydligare förslag som är anpassat efter de faktiska

situationer som upphovsmännen och samhällsmedborgarna möter i

informationssamhället

i dag.

Frågan om fildelning måste särskilt uppmärksammas i det här sammanhanget.

Jag anser att upphovsrätten så långt möjligt skall vara teknikneutral,

dvs. bestämmelserna i upphovsrättslagen skall i största möjliga

utsträckning vara enhetliga oavsett i vilken teknisk form som de

upphovsrättsskyddade verken presenteras. Det är inte tekniska innovationer

som är problemet, utan att dessa kan missbrukas för att begå brott mot

upphovsrätten. Mot den bakgrunden skall inte fildelningsprogram eller

andra typer av nätverkskommunikation, som också har lagliga användningsområden,

förbjudas. Samtidigt som jag alltså värnar upphovsrätten och skaparnas

rätt att få ersättning för sitt nedlagda arbete är det viktigt att se

och förstå de bakomliggande orsakerna till fildelningens explosionsartade

utbredning. I stor utsträckning finns detta inbyggt i Internets

decentraliserade struktur och i de digitala mediernas möjligheter att

framställa ett obegränsat antal kopior helt lika originalen. En huvudorsak

till fildelningens utveckling är också de höga priserna och oviljan att

utnyttja ny teknik för att förbättra möjligheten att på laglig väg ta

del av musik, film och litteratur. Oavsett vilken lagstiftning som antas

kan problemen med olovlig kopiering förväntas finnas kvar och öka. Jag

ställer mig tveksam till en metod som innebär att fildelning bekämpas

med uteslutande repressiva medel. Mot bakgrund av den tekniska utvecklingen

krävs i stället ett nytt förhållningssätt i fråga om hur upphovsmän

skall ersättas för användningen av deras verk. Enligt min mening måste

den frågan lösas dels genom att den olovliga fildelningen begränsas,

dels med en genomlysning av hur upphovsrättsersättningen skall fungera

på längre sikt. En ytterligare, central orsak till fildelningen har

varit rättighetsinnehavarnas agerande under mycket lång tid. I stället

för att ta till sig av Internets och teknikens möjligheter har industrin

på olika sätt och under lång tid försökt bekämpa tekniken snarare än

att utnyttja den för att skapa nya affärsmöjligheter.

Även om jag avvisar den riktning som föreslås i propositionen delar jag

oron för hur ersättningsfrågorna skall lösas. Det är möjligen för tidigt

att tala om att ett paradigmskifte har inträffat i fråga om upphovsrätt,

men det finns många signaler om att det faktiskt är på väg att hända.

I takt med att de uppväxande generationerna alltmer ifrågasätter den

rådande upphovsrätten och dess konsekvenser kommer också kraven på en

förändrad upphovsrätt att bli allt starkare. Jag menar att frågan om

vad som kommer att hända med ersättningen till upphovsmän i framtiden

är otillräckligt belyst och förtjänar noggrannare studier. Regeringen

bör därför tillsätta en utredning med uppgift att studera och ge förslag

kring hur ersättningen till upphovsmän skall fungera i framtiden. I

samband härmed bör vissa särskilda sakfrågor också bli föremål för en

mer genomgripande översyn. Det gäller kassettersättningen som behöver

ses över i syfte att skapa ett mer träffsäkert system anpassat till den

tekniska utvecklingen. Den rättsliga regleringen av avtalslicenserna

behöver också ses över så att man undviker de monopoliserande tendenser

som dagens system skapar. Vidare anser jag att det är viktigt att olika

typer av skapande behandlas lika, och att de inskränkningar i upphovsmannens

ensamrätt som tillåts skall vara jämbördiga för olika konstformer. Mot

den bakgrunden bör det vid en kommande översyn läggas särskild vikt vid

att studera bildkonstnärernas upphovsrättsliga situation. Likaså bör en

kommande översyn omfatta hur bestämmelserna i upphovsrättslagen påverkar

ideella organisationers möjligheter att använda upphovsrättsligt skyddat

material.

Jag anser således att förslagen i propositionen inte bör läggas till

grund för lagstiftning. Riksdagen bör därför avslå propositionen och,

med bifall till motion L24 yrkandena 1-3 och med avslag på motion L23

yrkande 1, ge regeringen till känna vad som nu har anförts.

2. Kopiering av litterära verk för privat bruk, punkt 3 (m, fp)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Bertil Kjellberg (m), Martin

Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 12 § regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

med den ändringen att bestämmelsen får den lydelse som reservanterna

föreslår i bilaga 4. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L20 yrkande

5 och avslår proposition 2004/05:110 punkt 3 i denna del och motion

2004/05:L21 yrkande 6.

Ställningstagande

Regeringens förslag till ny lydelse av 12 § första stycket upphovsrättslagen

innebär en särreglering för litterära verk i skriftlig form. Genomförs

förslaget blir det olagligt att ta en kopia av en hel bok, även om

förlagan för kopieringen är lagligen inköpt och kopian uteslutande används

för den enskildes privata bruk. Bakgrunden till förslaget är främst det

utbredda problemet med olovlig kopiering av kurslitteratur.

Vi anser att piratkopiering av kurslitteratur och andra litterära verk

i skriftlig form utgör ett allvarligt problem och att lagstiftningen

måste ge ett effektivt skydd mot olovlig kopiering. Vi anser dock att

den föreslagna specialregleringen inte är nödvändig för att säkerställa

möjligheten för rättighetsinnehavarna att kunna ingripa mot piratkopiering.

De generella regler som nu föreslås för kopiering för privat bruk bör

ge tillräckliga möjligheter att ingripa mot piratkopiering också av

litteratur. En sådan ytterligare begränsningsregel som regeringen har

föreslagit för litterära verk i skriftlig form är, enligt vår mening,

varken lämplig eller nödvändig. Den av regeringen föreslagna andra

meningen i 12 § första stycket bör således inte införas.

Mot denna bakgrund anser vi att riksdagen, med bifall till motion L20

yrkande 5 och med avslag på propositionen i denna del samt motion L21

yrkande 6, bör besluta om en sådan ändring av 12 § upphovsrättslagen

som framgår av bilaga 4.

3. Kopiering av litterära verk för privat bruk, punkt 3 (kd)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3

borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar 12 § regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

med den ändringen att bestämmelsen får den lydelse som reservanten

föreslår i bilaga 4. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L21 yrkande

6 och avslår proposition 2004/05:110 punkt 3 i denna del och motion

2004/05:L20 yrkande 5.

Ställningstagande

Jag anser att regeringens förslag är för långtgående när det gäller

förbudet i 12 § första stycket upphovsrättslagen mot att kopiera hela

böcker. Detta mot bakgrund av att viss äldre kurs- och referenslitteratur

kan vara utgången från förlaget eller slutsåld och dessutom bara finnas

i ett fåtal exemplar på tillgängliga bibliotek. Undantag från förbudet

att kopiera hela böcker måste kunna göras när verket inte finns

tillgängligt på marknaden.

Mot denna bakgrund anser jag att riksdagen, med bifall till motion L21

yrkande 6 och med avslag på propositionen i denna del samt motion L20

yrkande 5, bör besluta om en sådan ändring av 12 § upphovsrättslagen

som framgår av bilaga 4.

4. Krav på lovlig förlaga, punkt 5 (m, fp, kd)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil

Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen godkänner och tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:L20 yrkande 4, bifaller delvis motionerna 2004/05:L20 yrkande

2 och 2004/05:L21 yrkande 1 och avslår motion 2004/05:L25 yrkande 1.

Ställningstagande

Lagstiftningen måste säkerställa enskildas rätt att ta en kopia för

privat bruk av en lagligt framställd förlaga. Däremot bör det inte vara

tillåtet att ta privata kopior av sådant material som har gjorts

tillgängligt utan upphovsmannens tillstånd. Vi anser att det är en rimlig

princip att den som inser att en förlaga är piratkopierad inte själv

skall ha fria händer att framställa nya kopior av den. Därför stöder vi

förslaget att det skall krävas en laglig förlaga vid kopiering för privat

bruk. När kopiering sker från en olovlig förlaga är det dock enligt vår

mening angeläget att bestämmelserna om sanktioner i upphovsrättslagen

tillämpas på ett rättssäkert sätt och att de rättsliga åtgärder som

vidtas står i proportion till rättighetsintrånget. I de fall där den

enskilde rimligen inte kunde inse att förlagan var olagligt framställd

skall inte heller något ansvar kunna utkrävas.

Vi anser också att rättighetshavarna har ett ansvar för att göra det

möjligt för privatpersoner att avgöra vilka förlagor som är lagliga. Vi

utgår ifrån att rättighetshavarna tar sitt ansvar för att på lämpligt

sätt, genom t.ex. marknadsföring, kodning eller märkning, lyfta fram de

lagliga alternativen så att det för konsumenterna tydligt framgår vilka

förlagor som är lovligt framställda. Ju större osäkerhet som råder om

vilka förlagor som är lagliga, desto mindre utrymme finns för

rättighetshavarna att agera rättsligt mot eventuella rättighetsintrång vid

olovlig kopiering för privat bruk. Den utbredda piratkopieringen är

bara delvis följden av ett oklart rättsläge. Enligt branschbedömare har

branschen hittills inte varit tillräckligt lyhörd för konsumenternas

önskemål, vilket fått till följd att utbudet av lagliga alternativ på

Internet fortfarande är begränsat. Lika lite som piratkopieringen enkelt

kan lagstiftas bort kan det lagliga utbudet lagstiftas fram. En förtydligad

lagstiftning skapar den rättsliga ramen; det blir sedan rättighetshavarna

som avgör om konsumenterna skall erbjudas det breda utbud av lagliga

alternativ som krävs för att kunna tränga tillbaka piratkopieringen.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L20 yrkande 4

och delvis bifall till motionerna L20 yrkande 2 och L21 yrkande 1 samt

med avslag på motion L25 yrkande 1, godkänna och som sin mening ge

regeringen till känna.

5. Kassettersättningens storlek, punkt 6 (m, kd)

av Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m) och

Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 26 l och 26 m §§ regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och

konstnärliga verk med den ändringen att bestämmelserna får den lydelse som

reservanten föreslår i bilaga 4. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:L21 yrkande 3 och avslår proposition 2004/05:110 punkt 3 i denna

del.

Ställningstagande

Vi anser att regeringens förslag till höjning av kassettersättningen är

inkonsekvent eftersom förslagen i propositionen samtidigt innebär att

den lagliga kopieringen för privat bruk begränsas. Som vi ser det finns

det inte några skäl för en höjning av ersättningen. Under beredningen

av lagstiftningsärendet har flera remissinstanser framhållit att den

svenska ersättningen inte är låg i ett internationellt perspektiv och

att hänsyn måste tas till att ersättningen varierar starkt samt att det

i vissa länder inte utgår ersättning över huvud taget.

Vi anser således att kassettersättningens nuvarande storlek beträffande

anordningar för analog upptagning bör bibehållas. Med ersättningsnivån

för analoga anordningar som utgångspunkt bör nivån på anordningar för

digital upptagning också sättas lägre än vad regeringen föreslagit. Vi

kan inte heller se några bärande skäl för en särreglering mellan olika

typer av anordningar för digital upptagning. Vidare anser vi att den

nuvarande regeln om en högsta ersättning, ett maxbelopp, per anordning

är mer rättssäker än den av regeringen föreslagna nedsättningsregeln.

Maxbeloppsregeln bör därför finnas kvar. Detta föranleder ändringar i

regeringens förslag till 26 l § upphovsrättslagen. Som en konsekvens

härav bör vissa ändringar även göras i 26 m § samma lag.

Mot denna bakgrund anser vi att riksdagen, med bifall till motion L21

yrkande 3 och med avslag på propositionen i denna del, bör besluta om

sådan ändring av 26 l och 26 m §§ upphovsrättslagen som framgår av bilaga

4.

6. Fortsatt översyn av kassettersättningen, punkt 7 (m, fp, kd)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil

Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L20

yrkande 6 och 2004/05:L22 yrkande 3 och avslår motion 2004/05:L23 yrkande

3.

Ställningstagande

Med regeringens nu framlagda förslag kommer kassettersättningen sannolikt

att stiga och därmed påverka priserna för konsumenterna. Enligt vår

mening bör det snabba framväxandet av tekniska lösningar som skyddar

upphovsrätten bejakas. I en situation då den tekniken utvecklas, och

det dessutom införs bestämmelser som innebär att upphovsrätten stärks,

framstår det som uppenbart att den av regeringen förordade förändringen

inte är en långsiktig lösning. En helt ny situation kan komma att uppstå

inom bara ett par år. Vi anser därför att det är angeläget att regeringen

återkommer i frågan efter en översyn av bestämmelserna om kassettersättning.

En fortsatt översyn av bestämmelserna behöver emellertid genast påbörjas.

Målet måste då vara att hitta ett system som utan onödig byråkrati och

på marknadsmässiga villkor ger upphovsmännen ersättning.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna L20 yrkande

6 och L22 yrkande 3 samt med avslag på motion L23 yrkande 3, som sin

mening ge regeringen till känna.

7. Skydd för tekniska åtgärder, punkt 8 - motiveringen (m, fp, kd)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil

Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Ställningstagande

Det nu framlagda - - - (se utskottets ställningstagande s. 38) - - -

för privat bruk.

Utskottet vill därutöver erinra om att regeringen i propositionen

förutsätter att rättighetshavarna vidtar åtgärder som innebär rimliga

möjligheter för konsumenterna att även fortsättningsvis göra kopior för

privat bruk. Regeringen kommer att följa utvecklingen noga, särskilt

utifrån ett konsumentperspektiv, och senast tre år från att de nya

reglerna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder har trätt i kraft

påbörja en utvärdering av hur konsumenternas möjligheter att kopiera för

privat bruk har påverkats av de nya reglerna. Skulle det då visa sig

att situationen för konsumenterna inte är rimlig kommer regeringen att

överväga frågan om införande av ett vitesföreläggande på nytt. Härmed

finns det, enligt utskottets mening, inte skäl för riksdagen att vidta

någon åtgärd med anledning av motion L23.

Med det anförda - - - (se utskottets ställningstagande s. 40) - - -

riksdagen avslår motionsyrkandena.

8. Översyn och utvärdering, punkt 10 (m, fp, kd)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil

Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L20

yrkande 8, 2004/05:L21 yrkande 4 och 2004/05:L22 yrkande 1 och avslår

motion 2004/05:L25 yrkande 3.

Ställningstagande

Upphovsrättslagen har nu ändrats ett stort antal gånger och blivit

närmast oöverskådlig. Som Lagrådet påpekat hade det varit önskvärt med

en ordentlig redaktionell översyn av hela lagen. Lagstiftningens karaktär

av lappverk förvärras med det nu framlagda förslaget. Vi instämmer dock

i Lagrådets bedömning att lagförslagen, med hänvisning till att

genomförandet av det nu aktuella EG-direktivet är kraftigt försenat, i

huvudsak får godtas som ett provisorium.

Vi ser det som synnerligen angeläget att en total översyn av lagen

påbörjas snarast. Målet för en sådan översyn bör vara att åstadkomma så

överskådliga och tydliga regler som möjligt inom ramen för rådande

upphovsrättsliga principer. Upphovsrätten berör de flesta människor i

det vardagliga livet, och det måste återspeglas i lagtexten.

I samband med den redaktionella översyn av lagen som regeringen har

aviserat anser vi att vissa särskilda sakfrågor också skall övervägas.

Det gäller t.ex. den rättsliga regleringen av avtalslicenser. Den

behöver ses över så att man undviker de monopoliserande tendenser som

dagens system skapar. Vi anser också att det är viktigt att olika typer

av skapande behandlas lika och att de inskränkningar i upphovsmannens

ensamrätt som tillåts skall vara jämbördiga för olika konstformer. Enligt

vår mening utgör bildkonstnärerna en grupp av upphovsmän vars rättigheter

alltför sällan studeras. Vid översynen bör det därför läggas särskild

vikt vid att studera bildkonstnärernas upphovsrättsliga situation. I

den genomgripande översyn som vi förespråkar är det naturligt att också

inkludera en utvärdering av effekterna av de lagförslag som riksdagen

nu kommer att besluta om.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna L20 yrkande

8, L21 yrkande 4 samt L22 yrkande 1 och med avslag på motion L25 yrkande

3, som sin mening ge regeringen till känna.

9. Teknikneutral upphovsrätt, punkt 11 (m, fp, kd)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil

Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L20

yrkande 1 och avslår motion 2004/05:L25 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att upphovsrätten så långt möjligt skall vara teknikneutral,

dvs. bestämmelserna i upphovsrättslagen skall i största möjliga

utsträckning vara enhetliga oavsett i vilken teknisk form som de

upphovsrättsskyddade verken presenteras. Det är inte tekniska innovationer som

är problemet, utan att dessa kan missbrukas för att begå brott mot

upphovsrätten. Mot den bakgrunden skall inte fildelningsprogram eller

andra typer av nätverkskommunikation, som också har lagliga användningsområden,

förbjudas. Dessa utgångspunkter bör också vara vägledande vid kommande

översyn av upphovsrättslagen.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L20 yrkande 1

och med avslag på motion L25 yrkande 2, som sin mening ge regeringen

till känna.

10. Ideella organisationer, punkt 12 (m, fp, kd)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil

Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen delvis motion

2004/05:L21 yrkande 5.

Ställningstagande

Den av regeringen föreslagna begränsningen av rätten att kopiera för

privat bruk kan komma att medföra i vissa avseenden påtagliga förändringar

av förutsättningarna för de ideella organisationernas arbete. Mot den

bakgrunden anser vi att den av regeringen aviserade översynen av

upphovsrättslagen även skall omfatta hur dessa bestämmelser påverkar ideella

organisationers möjligheter att använda upphovsrättsligt skyddat material.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med delvis bifall till motion L21

yrkande 5, som sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:110 Upphovsrätten i informationssamhället -

genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m.:

1. Riksdagen godkänner WIPO-fördraget om upphovsrätt (avsnitt 13).

2. Riksdagen godkänner WIPO-fördraget om framföranden och fonogram

med en förklaring enligt artikel 3.3 i detta fördrag i förening med

artikel 5.3 i den internationella konventionen om skydd för utövande

konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag, upprättad i Rom

den 26 oktober 1961 (Romkonventionen), att Sverige inte avser att ge

skydd på grundval av utgivningskriteriet (avsnitt 13).

3. Riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och

konstnärliga verk.

4. Riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister.

Följdmotioner

2004/05:L20 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en upphovsrätt som så långt som möjligt är teknikneutral.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att de rättsliga åtgärderna mot olovlig kopiering

måste stå i proportion till rättighetsintrånget.

3. Riksdagen beslutar, med avslag på regeringens förslag i denna

del, att 54 § fjärde stycket lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk ges lydelsen: "Ersättningsskyldighet enligt

första stycket gäller inte den som i samband med framställning av

exemplar för privat bruk enbart överträder 12 § fjärde stycket, om inte

denna överträdelse sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet."

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om rättighetshavarnas ansvar för att göra det möjligt

för privatpersoner att avgöra vilka förlagor som är lagliga.

5. Riksdagen beslutar, med avslag på regeringens förslag i denna

del, att 12 § första stycket i lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk ges lydelsen: "Var och en får för privat

bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk.

Exemplaren får inte användas för andra ändamål än privat bruk."

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kassettersättningen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om rättsligt skydd för tekniska åtgärder.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av upphovsrättslagstiftningen.

2004/05:L21 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om producentens ansvar för den enskildes möjlighet att

avgöra om en förlaga är lovlig.

2. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna

lydelsen av 54 § fjärde stycket lag om ändring i lagen (1960:729) om

upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk på så sätt att

"oaktsamhet" ersätts med "grov oaktsamhet", enligt vad i motionen anförs om

skadeståndsrätten.

3. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna

lydelsen av 26 l § lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt

till litterära och konstnärliga verk på så sätt att kassettersättningens

nivå bibehålls men med annan utformning för digitala anordningar, enligt

vad i motionen anförs.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av bildkonstnärernas upphovsrättsliga

situation.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av ideella organisationers möjligheter att

använda upphovsrättsligt skyddat material.

6. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna

lydelsen av 12 § lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk så att det framgår att exemplarframställningen

såvitt gäller litterära verk i skriftlig form får avse hela verket, för

det fall att verket inte finns tillgängligt på marknaden, enligt vad i

motionen anförs om kurs- och referenslitteratur.

2004/05:L22 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av upphovsrättslagen.

2. Riksdagen beslutar att den föreslagna 54 § upphovsrättslagen

justeras i enlighet med vad som anförs i motionen om att stärka

rättssäkerheten vid kopiering för privat bruk.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kassettersättningen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder.

2004/05:L23 av Gunvor G Ericson m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige skall omförhandla direktiv 2001/29/EG

samt på FN-nivå omförhandla de fördrag som reglerar upphovsrätt så att

de bättre tar till vara både konstnärers och allmänhetens intressen i

det digitala samhället.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör låta utreda möjligheterna för

vitesföreläggande av rättighetshavare som genom tekniska åtgärder omöjliggör

eller begränsar kopiering för privat bruk.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en översyn av kassettavgiften görs med utgångspunkt

ifrån att den skall vara teknikneutral och bättre svara för att upphovsmän

ges skälig ersättning även med dagens digitala möjligheter.

2004/05:L24 av Johan Linander m.fl. (c):

1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2004/05:110 Upphovsrätten

i informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m.

2. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen

med ett nytt, tydligare förslag som är anpassat efter de faktiska

situationer som upphovsrätten samt samhällsmedborgarna möter i

informationssamhället i dag.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med

uppgift att studera och ge förslag kring hur ersättningen till upphovsmän

skall fungera i framtiden.

2004/05:L25 av Rossana Dinamarca och Peter Pedersen (båda v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att i nära samarbete med berörda parter stimulera

tillkomsten av lagliga alternativ, där t.ex. musik och film säljs för

nedladdning, på ett sätt som dels tillförsäkrar upphovsrättsinnehavaren

ersättning för sitt arbete, dels ger en möjlighet för användaren eller

konsumenten att köpa eller ladda ned filmer eller musik till konkurrenskraftiga

priser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att i det fortsatta arbetet med upphovsrätten i högre

utsträckning utgå från den nya teknikens möjligheter när det gäller att

säkerställa att upphovsrättsinnehavaren får ersättning för sitt arbete

eller sina verk, i stället för att se ny teknik som ett problem, ett

hot.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att kontinuerligt utvärdera hur den föreslagna

upphovsrätten tillämpas och fungerar i praktiken från såväl

upphovsrättsinnehavarens

som användarens intressen.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

1 Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga

verk

Regeringens förslag Utskottets förslag

54 §

Den som i strid mot denna lag eller mot föreskrift enligt 41 § andra

stycket utnyttjar ett verk skall till upphovsmannen eller hans

rättsinnehavare betala ersättning, utgörande skäligt vederlag för utnyttjandet.

Sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet, skall ersättning även utgå

för annan förlust än uteblivet vederlag, liksom för lidande eller annat

förfång.

Den som annars uppsåtligen eller av oaktsamhet vidtar åtgärd, som innebär

intrång eller överträdelse enligt 53 §, skall ersätta upphovsmannen

eller hans rättsinnehavare förlust, lidande eller annat förfång av

åtgärden.

Ersättningsskyldighet enligt första stycket gäller inte den som i samband

med framställning av exemplar för privat bruk enbart överträder 12 §

fjärde stycket, om inte denna överträdelse sker uppsåtligen eller av

oaktsamhet. Ersättningsskyldighet enligt första eller andra stycket

gäller inte den som i samband med framställning av exemplar för privat

bruk enbart överträder 12 § fjärde stycket, om inte denna överträdelse

sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

2 Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1960:729)

om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Lydelse enligt riksdagens beslut (rskr. 2004/05:237) Utskottets

förslag

53 b §

På yrkande av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare eller av den som

på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid

vite förbjuda den som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller

överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med åtgärden.Om käranden visar

sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse

som avses i 53 § förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden

genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av den ensamrätt som

upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill

dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan

ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra

sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada. På yrkande av

upphovsmannen eller hans rättsinnehavare eller av den som på grund av

upplåtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite förbjuda

den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång eller

överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med åtgärden.Om käranden

visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång eller

överträdelse som avses i 53 §, eller medverkan till åtgärden, förekommer

och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med

åtgärden, eller medverkan till den, förringar värdet av den ensamrätt

som upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden

intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats.

Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att

yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer

säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar

käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom

från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 §

utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har

godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt

andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket

samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs

i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I

samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

Bilaga 4

Reservanternas lagförslag

Av reservanterna framlagda förslag till lag om ändring i lagen (1960:729)

om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Reservation 2 (punkt 3)

Regeringens förslag Reservanternas förslag

12 §

Var och en får för privat bruk framställa ett eller några få exemplar

av offentliggjorda verk. Såvitt gäller litterära verk i skriftlig form

får exemplarframställningen dock endast avse begränsade delar av verk

eller sådana verk av begränsat omfång. Exemplaren får inte användas för

andra ändamål än privat bruk. Var och en får för privat bruk framställa

ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. Exemplaren får

inte användas för andra ändamål än privat bruk.

Första stycket ger inte rätt att

1. uppföra byggnadsverk,

2. framställa exemplar av datorprogram, eller

3. framställa exemplar i digital form av sammanställningar i digital

form.

Första stycket ger inte heller rätt att för privat bruk låta en

utomstående

1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,

2. framställa bruksföremål eller skulpturer, eller

3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.

Denna paragraf ger inte rätt att framställa exemplar av ett verk när

det exemplar som är den egentliga förlagan framställts eller gjorts

tillgängligt för allmänheten i strid med 2 §.

Reservation 3 (punkt 3)

Regeringens förslag Reservantens förslag

12 §

Var och en får för privat bruk framställa ett eller några få exemplar

av offentliggjorda verk. Såvitt gäller litterära verk i skriftlig form

får exemplarframställningen dock endast avse begränsade delar av verk

eller sådana verk av begränsat omfång. Exemplaren får inte användas för

andra ändamål än privat bruk. Var och en får för privat bruk framställa

ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. Såvitt gäller

litterära verk i skriftlig form får exemplarframställningen dock endast

avse begränsade delar av verk eller sådana verk av begränsat omfång.

Vad som nu sagts gäller dock bara litterära verk som finns tillgängliga

på marknaden. Exemplaren får inte användas för andra ändamål än privat

bruk.

Första stycket ger inte rätt att

1. uppföra byggnadsverk,

2. framställa exemplar av datorprogram, eller

3. framställa exemplar i digital form av sammanställningar i digital

form.

Första stycket ger inte heller rätt att för privat bruk låta en

utomstående

1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,

2. framställa bruksföremål eller skulpturer, eller

3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.

Denna paragraf ger inte rätt att framställa exemplar av ett verk när

det exemplar som är den egentliga förlagan framställts eller gjorts

tillgängligt för allmänheten i strid med 2 §.

Reservation 5 (punkt 6)

Regeringens förslag Reservantens förslag

26 l §

Ersättningen enligt 26 k § är1. för en anordning för analog upptagning:

två och ett halvt öre för varje möjlig upptagningsminut,2. för anordningar

där digital upptagning kan ske upprepade gånger: 0,4 öre per megabyte

lagringsutrymme,3. för andra anordningar där digital upptagning kan

ske: 0,25 öre per megabyte lagringsutrymme.Näringsidkaren har rätt till

nedsättning av ersättningsbeloppen enligt första stycket, om1. upphovsmännen

på annat sätt kompenseras för framställning av exemplar av sådana verk

som avses i 26 k §, eller2. ersättningen med hänsyn till omständigheter

hänförliga till en anordning eller i övrigt förhållandena på marknaden

är oskäligt hög. Ersättningen enligt 26 k § är1. för en anordning för

analog upptagning: två öre för varje möjlig upptagningsminut,2. för

anordningar där digital upptagning kan ske: 0,2 öre per megabyte

lagringsutrymme.Ersättningen skall dock uppgå till högst sex kronor för

varje anordning.

26 m §

Endast organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade

svenska upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter på området

har rätt att kräva in och träffa avtal om att sätta ned ersättning enligt

26 k och 26 l §§. Organisationen skall kräva in ersättningen och fördela

den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för skälig ersättning

till organisationen för dess omkostnader. Vid fördelningen skall

rättighetshavare som inte företräds av organisationen vara likställda med

rättighetshavare som organisationen företräder.Näringsidkare som avses

i 26 k § första stycket skall anmäla sig hos en sådan organisation som

avses i första stycket. Näringsidkaren skall på begäran av organisationen

redovisa det antal anordningar som omfattas av rätt till ersättning,

anordningarnas upptagningstid eller lagringskapacitet, om anordningarna

kan användas för digital upptagning upprepade gånger och när anordningarna

tillverkades eller infördes. Av redovisningen skall framgå antalet

anordningar enligt 26 k § andra stycket. Endast organisation som

företräder

ett flertal ersättningsberättigade svenska upphovsmän och innehavare av

närstående rättigheter på området har rätt att kräva in ersättning enligt

26 k och 26 l §§. Organisationen skall kräva in ersättningen och fördela

den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för skälig ersättning

till organisationen för dess omkostnader. Vid fördelningen skall

rättighetshavare som inte företräds av organisationen vara likställda med

rättighetshavare som organisationen företräder.Näringsidkare som avses

i 26 k § första stycket skall anmäla sig hos en sådan organisation som

avses i första stycket. Näringsidkaren skall på begäran av organisationen

redovisa det antal anordningar som omfattas av rätt till ersättning,

anordningarnas upptagningstid eller lagringskapacitet och när anordningarna

tillverkades eller infördes. Av redovisningen skall framgå antalet

anordningar enligt 26 k § andra stycket.

Bilaga 5

Yttrande från kulturutskottet

Kulturutskottets yttrande 2004/05:KrU3y