Bet. 2004/05:LU28

Lagutskottets betänkande

2004/05:LU28

Lönegaranti vid företagsrekonstruktion

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:57

Lönegaranti vid företagsrekonstruktion samt två motioner som väckts med

anledning av propositionen.

Regeringen föreslår lagändringar som innebär att statlig lönegaranti

införs vid företagsrekonstruktion. Lönegaranti vid företagsrekonstruktion

föreslås bli utformad på sätt som motsvarar vad som gäller vid konkurs.

Syftet med förslaget är att bidra till strävandena att åstadkomma

neutralitet mellan de båda förfarandena konkurs och företagsrekonstruktion.

Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juni 2005.

I ärendet har utskottet inhämtat yttrande från arbetsmarknadsutskottet.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår

motionerna.

I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lönegaranti vid företagsrekonstruktion

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lönegarantilagen

(1992:497). Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:57 och avslår

motion 2004/05:L12.

2. Lönegaranti vid flera insolvensförfaranden

Riksdagen avslår motion 2004/05:L13.

Reservation (kd)

Stockholm den 26 april 2005

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne

Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Hillevi Larsson (s), Tasso Stafilidis

(v), Maria Hassan (s), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp),

Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad (s), Henrik von Sydow (m), Pia

Nilsson (s), Johan Löfstrand (s), Peter Jonsson (s), Hillevi Engström

(m), Mia Franzén (fp) och Ingemar Vänerlöv (kd).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I propositionen föreslår regeringen - efter att ha hört Lagrådet - att

riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i

lönegarantilagen (1992:497). Bakgrunden till lagförslaget är följande.

En parlamentarisk kommitté tillsattes år 1995 för att utreda frågor som

rör förmånsrättslagen (1970:979). Kommittén antog namnet Förmånsrättskommittén

och avlämnade år 1999 sitt huvudbetänkande (SOU 1999:1) Nya förmånsrättsregler.

Där föreslogs bl.a. förändringar av lönegarantireglerna. Under arbetet

i Regeringskansliet med en proposition om nya förmånsrättsregler

tillkännagav riksdagen hösten 2002 att regeringen borde återkomma till

riksdagen med ett lagförslag i enlighet med vad Förmånsrättskommittén

föreslagit. Enligt riksdagens mening borde regeringens förslag innefatta

även ett förslag om lönegaranti vid företagsrekonstruktion, om detta

inte står i konflikt med EG-rätten (bet. 2001/02:LU26, rskr. 303).

I proposition 2002/03:49 Nya förmånsrättsregler lämnade regeringen

förslag på förändringar av förmånsrättsordningen. Ett av syftena med

reformen var att underlätta för företag att genomföra företagsrekonstruktion

i stället för att försättas i konkurs. Regeringen föreslog även vissa

ändringar i lönegarantilagen (1992:497). I propositionen gjorde regeringen

bedömningen att lönegaranti bör kunna utgå även vid företagsrekonstruktion.

Regeringen ansåg dock att det saknades förutsättningar att enbart på

grundval av Förmånsrättskommitténs betänkande lägga fram ett förslag om

lönegaranti vid företagsrekonstruktion, och regeringen avsåg därför att

inhämta nödvändigt kompletterande beslutsunderlag och återkomma till

riksdagen i frågan. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens

förslag (2002/03:LU17, rskr. 222). Ändringarna i förmånsrättslagen och

lönegarantilagen trädde i kraft den 1 januari 2004.

Inom Justitiedepartementet upprättades därefter departementspromemorian

(Ds 2003:17) Lönegaranti vid företagsrekonstruktion. Departementspromemorian

har remissbehandlats och ligger till grund för förslagen i förevarande

proposition.

Regeringens förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har två motioner väckts. Förslagen i

motionerna finns i bilaga 1.

Lagutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig

över propositionen och de med anledning av propositionen väckta motionerna.

Arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig i form av ett protokollsutdrag,

vilket återfinns i bilaga 3.

Utskottets överväganden

Lönegaranti vid företagsrekonstruktion

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motionen.

Bakgrund

Efterlevnaden av civilrättsliga regler om betalningsskyldighet regleras

i sista hand av att en gäldenärs egendom tvångsvis genom konkurs eller

utsökning kan användas för att tillgodose fordringsägarna. De väsentligaste

bestämmelserna om konkurs finns i konkurslagen (1987:672). Konkursförfarandet,

som utgår från att gäldenären är på obestånd eller insolvent, har

karaktär av generalexekution där i princip all gäldenärens egendom tas

i anspråk.

Den ordning i vilken betalningsanspråken skall tillgodoses vid konkurs

och utmätning regleras i förmånsrättslagen (1970:979) och i utsökningsbalken.

Utgångspunkten är att alla fordringar har samma rätt. I förmånsrättslagen

finns dock en uppräkning av vissa fordringar som har bättre rätt än

andra, dvs. förmånsrätt, och vilken ordning som gäller mellan dessa s.

k. prioriterade fordringar. I lagen görs skillnad mellan dels särskilda

förmånsrätter, som avser enbart viss egendom och som gäller både i

konkurs och vid utmätning, dels allmänna förmånsrätter, som avser all

gäldenärens egendom och som gäller enbart i konkurs.

Vid sidan av konkurs finns enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion

ett särskilt insolvensrättsligt förfarande inom vars ramar åtgärder kan

vidtas för att rekonstruera företag i kris som bedöms ha utsikter till

en fortsatt lönsam verksamhet (prop. 1995/96:5 och 1995/96:115, bet.

LU11). En sådan rekonstruktion kan innefatta såväl åtgärder som förbättrar

rörelsens resultat som en uppgörelse med borgenärerna.

I det insolvensrättsliga regelsystemet ingår även lönegarantilagen

(1992:497) som en väsentlig del. Lagen syftar till att säkerställa att

arbetstagare skall få betalning för sin lönefordran mot en arbetsgivare

som försätts i konkurs. Lagen innebär sammanfattningsvis att staten

under vissa närmare förutsättningar garanterar prioriterade fordringar

på lön och pension samt att staten övertar fordringarna - med motsvarande

förmånsrätt - och inträder i konkursen som borgenär på respektive

löntagares plats.

I juni 2003 fattade riksdagen beslut om en genomgripande reform av

förmånsrättslagstiftningen (prop. 2002/03:49, bet. LU17, rskr. 222).

Reformen syftade i huvudsak till att underlätta för företag att genomföra

företagsrekonstruktion i stället för att gå i konkurs, att bidra till

att kreditgivning och kreditprövning ytterligare inriktas på ett projekts

utsikter till lönsamhet, att insolvenshanteringen sker mer skyndsamt,

att oprioriterade borgenärer får bättre utdelning samt att stärka

löneskyddet för de anställda vid konkurs. Förmånsrättsreformen trädde i

kraft den 1 januari 2004. Regeringen beslutade i oktober 2004 att ge

Institutet för tillväxtpolitiska studier i uppdrag att utvärdera reformens

effekter.

Propositionen

Regeringen anför i propositionen att utformningen av lagstiftningen om

bl.a. förmånsrätt och lönegaranti i hög grad påverkar gäldenärers och

borgenärers val av åtgärd när ett företag har betalningssvårigheter.

Det finns, anför regeringen, en påtaglig risk för att konkurs väljs

framför företagsrekonstruktion när ett företag skall rekonstrueras bl.

a. av den anledningen att en rekonstruktion genom konkurs i viss mån

hittills kunnat finansieras med lönegarantimedel. Detta leder enligt

regeringen många gånger till att saneringen av verksamheter inleds för

sent. Regeringen konstaterar att det således är betydelsefullt att

lagstiftningen är effektiv och välbalanserad så att frågan om insolvenshantering

inte väcks för sent utan valet lättare kan grundas på en bedömning av

lönsamhet och framtidsutsikter och inte på ovidkommande hänsyn som kan

snedvrida ställningstagandet.

Därutöver anför regeringen att ett övergripande syfte med förändringarna

av förmånsrätten vid konkurs är att förbättra förutsättningarna för

rekonstruktion av företag. Tidigare förmånsrättsregler ansågs nämligen

bidra till att företagsrekonstruktioner påbörjades för sent. I den då

aktuella propositionen uttryckte regeringen vikten av att sträva efter

neutralitet mellan insolvensförfarandena konkurs och företagsrekonstruktion

(prop. 2002/03:49). Enligt regeringen finns det en risk för att de

effekter som förväntats av ändringarna i förmånsrättslagen uteblir om

inte lönegarantireglerna ändras. Skillnaderna mellan de två förfarandena

konkurs och företagsrekonstruktion bör därför, enligt regeringens mening,

minskas ytterligare.

Mot den redovisade bakgrunden föreslår regeringen att statlig lönegaranti

för betalning av arbetstagares fordran införs även för det fall

arbetsgivaren är föremål för företagsrekonstruktion. Det sociala skydd

lönegarantin utgör för arbetstagare vid konkurs utsträcks till att omfatta

även lönefordringar vid företagsrekonstruktion. De ändringar som därutöver

föreslås i lönegarantilagen (1992:497) innebär sammanfattningsvis

följande. Vid lönegarantiutbetalning inträder staten i arbetstagarens

rätt mot gäldenären vid företagsrekonstruktion. Betalning enligt garantin

lämnas vid företagsrekonstruktion för fordran på lön eller annan ersättning

och pension som skulle berättiga till garantibelopp om arbetsgivaren

hade försatts i konkurs i stället för att beslut fattats om

företagsrekonstruktion. Beslut om lönegaranti vid företagsrekonstruktion fattas

av rekonstruktören. Lönegarantilagens bestämmelser om konkurs utan

bevakning, utbetalning av garantibelopp, överprövning av beslut och

återbetalning av garantibelopp skall tillämpas även vid företagsrekonstruktion.

Rekonstruktören skall lämna sådana uppgifter om fordringar hos gäldenären

vid företagsrekonstruktion som kan ha betydelse för betalning enligt

garantin. Uppgifterna skall lämnas på begäran av den tillsynsmyndighet

som skulle ha utövat tillsyn om arbetsgivaren försatts i konkurs i

stället för att beslut fattats om företagsrekonstruktion. Vissa redaktionella

ändringar i lönegarantilagen föreslås också. Därutöver gör regeringen

bedömningen att staten bör ha rätt till ränta på utbetald lönegaranti

i enlighet med vad som gäller i dag.

Lagförslaget föreslås träda i kraft den 1 juni 2005. De nya bestämmelserna

om lönegaranti vid företagsrekonstruktion skall tillämpas om beslutet

om företagsrekonstruktion fattas på grund av en ansökan om

företagsrekonstruktion

som inkommit till tingsrätten den 1 juni 2005 eller senare.

Motionen

I motion L12 yrkar Ingegerd Saarinen (mp) avslag på regeringens proposition.

Enligt motionären bör bl.a. utvärderingen av den nya förmånsrättslagen

avvaktas innan det införs lönegaranti vid företagsrekonstruktion.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionen.

Lagutskottets ställningstagande

Regeringens förslag om införande av lönegaranti vid företagsrekonstruktion

utgör en del av en långsiktig reformering av insolvensrätten. Förslaget

är en fortsättning på den reformering av förmånsrättslagstiftningen som

beslutades våren 2003. Lagutskottet kan konstatera att det sedan tidigare

råder bred enighet om att lönegaranti skall kunna förekomma vid

företagsrekonstruktion (se bet. 2002/03:LU17). Genom en ökad neutralitet

mellan insolvensförfarandena konkurs och företagsrekonstruktion kan

valet av förfarande ske snarare efter vad som är mest lämpligt i varje

enskilt fall än att valet påverkas av ovidkommande hänsyn som t.ex.

förekomsten av lönegaranti. Ett införande av lönegaranti vid

företagsrekonstruktion skulle enligt lagutskottets mening bidra till att

förbättra utsikterna för rekonstruktion utan konkurs.

Med det anförda föreslår således lagutskottet, liksom arbetsmarknadsutskottet,

att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motion L12.

Lönegaranti vid flera insolvensförfaranden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande med förslag om begränsning av rätten

till lönegaranti vid flera insolvensförfaranden. Jämför reservation

(kd).

Propositionen

I departementspromemorian (Ds 2003:17) Lönegaranti vid företagsrekonstruktion

föreslogs att lönegarantin skall kunna begränsas om arbetsgivaren

försätts i konkurs under pågående företagsrekonstruktion eller om en

verksamhet i övrigt genomgår fler än ett insolvensförfarande och

förfarandena har föranletts av samma insolvenssituation. Ett antal

remissinstanser har, enligt vad som redovisas i propositionen, avstyrkt eller

haft invändningar mot förslaget.

I propositionen gör regeringen bedömningen att det inte bör införas en

begränsning av rätten till lönegaranti när ett insolvensförfarande följs

av ett annat. Lönegarantin skall, framhåller regeringen, vara ett skydd

för arbetstagaren i samband med att hans eller hennes arbetsgivare har

ekonomiska problem vilka leder till företagsrekonstruktion eller konkurs.

Visar det sig att många företag kommer att försättas i konkurs under

pågående företagsrekonstruktion eller att systemet missbrukas anser

regeringen att lagstiftningsåtgärder får övervägas på nytt.

Motionen

I motion L13 föreslår Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd) att lönegarantin, i

syfte att förhindra missbruk, skall kunna begränsas om arbetsgivaren

försätts i konkurs under pågående företagsrekonstruktion. I motionen

begärs ett tillkännagivande med detta innehåll.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens bedömning och avstyrker

motionen.

Lagutskottets ställningstagande

Enligt lagutskottets mening bör utgångspunkten vara att arbetstagare

skall ha rätt till full lönegaranti vid såväl företagsrekonstruktion

som konkurs. Lagutskottet delar således regeringens och arbetsmarknadsutskottets

bedömning att någon begränsning av rätten till lönegaranti när ett

insolvensförfarande följs av ett annat inte bör införas nu. Som redovisas

i propositionen avser regeringen att följa utvecklingen och på nytt

överväga lagstiftningsåtgärder om det visar sig erforderligt. Eventuella

problem torde kunna fångas upp i samband med den pågående utvärderingen

av förmånsrättsreformen.

Med det anförda anser lagutskottet att det inte finns anledning att

föreslå någon åtgärd från riksdagen med anledning av motionen. Riksdagen

bör således avslå motion L13.

Reservationen

Lönegaranti vid flera insolvensförfaranden, punkt 2 (kd)

av Ingemar Vänerlöv (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om lönegaranti vid flera insolvensförfaranden.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L13.

Ställningstagande

Liksom motionärerna bakom motion L13 är jag i huvudsak positiv till att

det införs statlig lönegaranti vid företagsrekonstruktion. Sociala hänsyn

motiverar att staten tar ett ansvar och garanterar viss lön. Jag anser

dock att lönegarantin, i syfte att förhindra missbruk, skall kunna

begränsas om arbetsgivaren försätts i konkurs under pågående

företagsrekonstruktion. Om arbetsgivaren går i konkurs under

rekonstruktionsförfarandet

bör det ske en sammanläggning av de två insolvensförfarandena. Det belopp

som en arbetstagare erhåller genom lönegarantin under en företagsrekonstruktion

skall avräknas från vad arbetstagaren har rätt till enligt lönegarantin

vid en efterföljande konkurs. Det får ankomma på regeringen att ta

erforderliga initiativ.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L13, som sin

mening ge regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:57 Lönegaranti vid företagsrekonstruktion:

Riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i lönegarantilagen (1992:497).

Följdmotioner

2004/05:L12 av Ingegerd Saarinen (mp):

Riksdagen avslår proposition 2004/05:57.

2004/05:L13 av Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en begränsning till lönegaranti vid flera insolvensförfaranden

bör införas för att förhindra missbruk.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Yttrande från annat utskott