Bet. 2004/05:LU6

Lagutskottets betänkande

2004/05:LU6

Sjöfylleri

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet fyra motionsyrkanden som gäller

lagstiftningen om sjöfylleri. Motionerna har väckts under den allmänna

motionstiden år 2004. I motionerna förordas införande av dels en

promillegräns även för sjöfylleri som inte är att anse som grovt brott,

dels en möjlighet att utföra rutinmässiga nykterhetskontroller i

sjötrafiken.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandena och hänvisar

till pågående utredningsarbete.

I betänkandet finns två särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Sjöfylleri

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L219 yrkandena 1 och 2, 2004/05:L383

och 2004/05:T467 yrkande 1.

Stockholm den 25 november 2004

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne

Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes

(s), Hillevi Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v),

Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin

Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad (s), Henrik von

Sydow (m), Niclas Lindberg (s) och Johan Löfstrand (s).

Utskottets överväganden

Sjöfylleri

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om skärpta regler för sjöfylleri.

Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete. Jämför särskilda

yttrandena 1 (m, kd) och 2 (v).

Gällande bestämmelser

Enligt 20 kap. 4 § sjölagen (1994:1009) gäller att den som framför ett

fartyg eller i övrigt på ett fartyg fullgör en uppgift av väsentlig

betydelse för säkerheten till sjöss och då är så påverkad av alkoholhaltiga

drycker eller något annat medel att det kan antas att han inte på ett

betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger honom döms för

sjöfylleri till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet att

anse som grovt, skall enligt 20 kap. 5 § samma lag dömas för grovt

sjöfylleri till fängelse i högst två år.

Vid bedömande av om sjöfylleribrottet är grovt skall särskilt beaktas

om 1. gärningsmannen har haft en alkoholkoncentration som uppgått till

minst 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften,

2. gärningsmannen annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller

något annat medel, 3. den uppgift som gärningsmannen haft att fullgöra

varit särskilt krävande med hänsyn till fartygets egenskaper eller andra

omständigheter, eller 4. framförandet av fartyget har inneburit en

påtaglig fara för säkerheten till sjöss.

Promillegränsen i punkt 1 infördes den 1 juli 1999 (prop. 1998/99:43,

bet. JuU15, rskr. 166).

Enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott döms den

som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha förtärt

alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att alkoholkoncentrationen under

eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10

milligram per liter i utandningsluften för rattfylleri till böter eller

fängelse i högst sex månader. För rattfylleri döms även den som för ett

motordrivet fordon eller en spårvagn och då är så påverkad av alkoholhaltiga

drycker att det kan antas att han eller hon inte kan framföra fordonet

på ett betryggande sätt. Detsamma gäller om föraren är påverkad av något

annat medel. Är brottet att anse som grovt, skall föraren enligt 4 a §

samma lag dömas för grovt rattfylleri till fängelse i högst två år.

Vid bedömande av om rattfylleribrottet är grovt skall särskilt beaktas

om 1. föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst

1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften,

2. föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något

annat medel, eller 3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig

fara för trafiksäkerheten.

Till skillnad från vad som gäller i trafik på land med motordrivna fordon

är rutinmässiga alkoholutandningsprov inte tillåtna i sjötrafik. Enligt

1 § lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov gäller för sjötrafikens

del att en polisman bara får ta sådant prov på den som skäligen kan

misstänkas för brott som kan medföra fängelse under förutsättning att

provet kan ha betydelse för utredningen om brottet.

Tidigare behandling

Frågan om införande av promilleregler vid sjöfylleri som inte är att

anse som grovt brott har varit föremål för överväganden i flera olika

sammanhang under senare tid. I december 1998 överlämnade regeringen

proposition 1998/99:43 Drograttfylleri och sjöfylleri till riksdagen

med bl.a. förslag om införande av den nuvarande promilleregeln i sjölagens

bestämmelser om grovt sjöfylleri. Regeringen anförde i propositionen

att det saknades tillräckligt underlag för att föreslå en promilleregel

även för sjöfylleri som inte är grovt. Med hänsyn härtill avsåg regeringen

i stället att tillsätta en utredning med uppgift att närmare utreda

frågan.

I sitt yttrande till justitieutskottet (1998/99:LU2y) med anledning av

propositionen gav lagutskottet uttryck för sin tillfredsställelse över

att regeringen lagt fram ett förslag innebärande att promillegränser

införs också på sjötrafikens område och tillstyrkte regeringens förslag.

Lagutskottet anförde vidare att det hade varit värdefullt om regeringen

i propositionen även hade kunnat presentera ett närmare underlag för

ett konkret ställningstagande från riksdagens sida i fråga om möjligheten

att införa promilleregler också för sjöfylleri som inte är grovt. I

avsaknad av ett sådant underlag var det enligt utskottets mening inte

möjligt för riksdagen att begära ett lagförslag innebärande att

straffbarheten för sjöfylleri knyts till en promillegräns på samma sätt som

gäller för trafiken på land. Utskottet framhöll även att det var angeläget

att den av regeringen aviserade utredningen kom till stånd utan ytterligare

dröjsmål och att arbetet bedrevs skyndsamt så att erforderliga lagförslag

skulle kunna läggas fram utan onödig tidsutdräkt.

Justitieutskottet delade i sitt av riksdagen godkända betänkande

lagutskottets bedömning (bet. 1998/99:JuU15).

I enlighet med vad som förutskickades i 1998 års proposition tillkallade

regeringen i november 1999 en särskild utredare med uppgift att utreda

frågan om det finns anledning att i någon form införa en promillegräns

för sjöfylleri som inte är grovt och överväga hur en sådan regel skulle

kunna utformas (dir. 1999:87). Utredaren skulle också analysera vissa

lagtekniska frågor med anknytning till sjöfylleribrottet samt ta ställning

till om den utvidgning av straffansvaret för drograttfylleri som trätt

i kraft den 1 juli 1999 borde inverka på utformningen av bestämmelsen

om sjöfylleri. I uppdraget ingick också att överväga om polis eller

någon annan bör ges rätt att rutinmässigt ta alkoholutandningsprov på

personer som omfattas av sjölagens bestämmelser om sjöfylleri liksom

hur en sådan kontroll i så fall bör genomföras. Utredningen antog namnet

Sjöfylleriutredningen.

Sjöfylleriutredningen redovisade sitt uppdrag i april 2001 i betänkandet

(SOU 2001:30) Sjöfylleri. I betänkandet föreslås att man inför en

promillegräns för s.k. enkelt sjöfylleri. En sådan gräns bör enligt

förslaget avse alla slags fartyg men däremot inte alla slags vatten.

Promillegränsen begränsas till de vatten där likheterna med vägtrafiken

är mer påtagliga och faromomentet mer uttalat, dvs. kanal, sluss, allmän

farled och allmän hamn. Promilleregeln föreslås avse endast den som

framför fartyget. Utredningen har stannat för att promillegränsen bör

bestämmas till samma nivå som gäller i väg- och spårtrafiken, dvs. 0,2

promille alkohol i blodet respektive 0,10 milligram per liter i

utandningsluften. Utredningen lämnar också förslag om införande av en

möjlighet att genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov till sjöss och

om hur information kan spridas om gällande nykterhetsregler. Betänkandet

har remissbehandlats men i övrigt inte föranlett någon åtgärd av regeringen.

Motionerna

I motion L219 begär Annelie Enochson (kd) tillkännagivanden om att

straffbestämmelserna i sjölagen skall skärpas (yrkande 1) och att sjöpolisen

skall kunna genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov (yrkande 2).

I motionen framhålls att såväl antalet båtägare som antalet alkoholrelaterade

olyckor till sjöss har ökat under de senaste åren. Det är därför, enligt

motionären, hög tid att se över lagstiftningen och skärpa den genom att

införa en promillegräns även för sjöfylleri som inte är att anse som

grovt brott. Promillegränsen bör vara densamma som gäller för vägtrafiken.

Motionären anser att regeringens långsamma handläggning av dessa frågor

är anmärkningsvärd och att en ändring av bestämmelserna bör genomföras

skyndsamt.

Catherine Persson (s) anser i motion L383 att olika insatser behöver

vidtas för att minska alkoholkonsumtionen i samband med framförande av

olika fartyg. Bland annat bör en promillegräns införas som överensstämmer

med vad som gäller för väg- och spårtrafiken. Det är enligt motionären

också angeläget att införa en möjlighet att genomföra rutinmässiga

alkoholutandningsprov till sjöss och att även Kustbevakningen tas i

anspråk för detta. Ett tillkännagivande begärs i enlighet härmed.

Även Per Erik Granström och Barbro Hietala Nordlund (båda s) begär i

motion T467 (yrkande 1) ett tillkännagivande om att samma promillegräns

skall gälla för sjöfylleri som för rattfylleri. Motionärerna anser att

nollvisionen för dödade och allvarligt skadade i trafiken även bör

omfatta sjötrafiken, och samma regler för alkoholpåverkade förare bör

därför gälla både på land och till sjöss.

Pågående arbete

I december 2003 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare

med uppgift att se över lagstiftningen om rattfylleri och sjöfylleri.

I direktiven (dir. 2003:174) anför regeringen bl.a. att det förslag om

en promillegräns för s.k. enkelt sjöfylleri som Sjöfylleriutredningen

lämnade i april 2001 möttes av allvarlig kritik under remissbehandlingen.

Kritiken gällde det sätt på vilket promilleregelns tillämplighet hade

avgränsats. Den kritik som framförts mot utredningens förslag har enligt

regeringens mening sådan tyngd att sjöfyllerilagstiftningen behöver

utredas vidare. Enligt direktiven skall utredaren såvitt avser sjöfylleri

- med beaktande av Sjöfylleriutredningens betänkande och vad som i övrigt

bör tillföras för ett ställningstagande - överväga om en promillegräns

för sjöfylleri som inte är grovt bör införas, föreslå hur en sådan gräns

i så fall skall utformas och avgränsas samt utifrån detta även ta

ställning till och lämna förslag om polisens och Kustbevakningens möjligheter

att ta rutinmässiga alkoholutandningsprov. Utredaren skall vidare

överväga andra metoder för att förbättra sjösäkerheten genom att minska

antalet alkoholrelaterade olyckor till sjöss.

Uppdraget skall slutredovisas senast den 16 december 2005. Vissa frågor,

däribland de som avser sjöfylleri, kan - om utredaren bedömer det

lämpligt - särredovisas i ett delbetänkande senast den 17 december 2004.

I ärendet har upplysts att utredaren kommer att redovisa utredningsuppdraget

i sin helhet i december 2005.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har behandlat motioner med krav på skärpt lagstiftning om

sjöfylleri vid åtskilliga tidigare tillfällen, senast i januari 2004 i

det av riksdagen godkända betänkande 2003/04:LU6. Utskottet såg då med

tillfredsställelse på att regeringen tagit ett initiativ i frågan om en

promillegräns också för sjöfylleri som inte är grovt och andra åtgärder

för att förbättra trafiksäkerheten till sjöss. Utskottet anförde att

det var angeläget att ställningstaganden från regeringens sida i dessa

frågor kommer till stånd så snart som möjligt. I avvaktan på resultatet

av det påbörjade utredningsarbetet ansåg dock utskottet att riksdagen

inte borde vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av då aktuella

motioner, som därför avstyrktes.

När nu utskottet åter har att ta ställning till motioner med krav på

skärpt lagstiftning om sjöfylleri vidhåller utskottet sin uppfattning

från januari 2004. Utskottet anser således fortfarande att resultatet

av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas och föreslår därför att

riksdagen avslår motionerna L219, L383 och T467 yrkande 1.

Särskilda yttranden

1. Sjöfylleri (m, kd)

Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m) och Henrik

von Sydow (m) anför:

Det finns skäl att göra tillämpningen av sjölagens regler om sjöfylleri

mer effektiv. Vi ser emellertid problem med de lösningar som föreslås

i motionerna. Det är i grunden felaktigt att rakt av jämställa förhållanden

i sjöfart och båtliv med vägtrafik. Den allvarliga kritiken i

remissbehandlingen av Sjöfylleriutredningens förslag belyser hur den felsynen

leder till en rad orimliga konsekvenser.

I avvaktan på vad regeringens särskilda utredare kommer att föreslå

vill vi understryka vikten av polisens och Kustbevakningens möjligheter

att effektivt kontrollera efterlevnaden av både befintliga och förestående

förbud mot sjöfylleri.

Vi förutsätter att det nu pågående utredningsarbetet genomförs så

skyndsamt som möjligt och att regeringen därefter återkommer till riksdagen

med lagförslag. I avvaktan på sådana förslag väljer vi att inte reservera

oss.

2. Sjöfylleri (v)

Tasso Stafilidis (v) anför:

Jag anser att straffbestämmelserna för sjöfylleri behöver skärpas. Den

promillegräns som gäller i vägtrafiken bör införas även för sjöfylleri.

Att framföra en snabb båt i berusat tillstånd kan innebära en lika

stor risk som att köra bil berusad. Det finns därför ingen anledning

att bestämmelserna skall vara olika. Promillegränsen för s.k. enkelt

sjöfylleri bör alltså vara densamma som för rattfylleri.

En särskild utredare har nu till uppgift att se över straffansvaret för

sjöfylleri. Jag förutsätter att utredningsarbetet genomförs skyndsamt

och att regeringen därefter återkommer snarast möjligt till riksdagen

med lagförslag. Mot den bakgrunden har jag inte funnit skäl att reservera

mig. Jag avser i stället att avvakta resultatet av utredningsarbetet,

vilket jag noga kommer att följa.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:L219 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skärpa straffbestämmelserna i sjölagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att sjöpoliserna skall kunna göra rutinmässiga

alkoholutandningsprover.

2004/05:L383 av Catherine Persson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om rutinmässiga alkoholutandningsprov till sjöss samt promillegränser.

2004/05:T467 av Per Erik Granström och Barbro Hietala Nordlund (båda

s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om alkohol vid sjötrafik.