Bet. 2004/05:LU7

Lagutskottets betänkande

2004/05:LU7

Immaterialrättsliga frågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet 16 motionsyrkanden i olika

immaterialrättsliga frågor. Yrkandena gäller gemenskapspatent, patent på

biotekniska uppfinningar, export av läkemedel, patentintrångsförsäkring,

datorrelaterade uppfinningar, upphovsrättsligt skydd, upphovsrätt genom

registrering, upphovsrätt i anställningsförhållanden, ersättning för

kopiering, följerätt och s.k. arenarätt.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden och

hänvisar främst till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida

samt pågående arbete på såväl nationell som internationell nivå.

I betänkandet finns åtta reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Gemenskapspatent

Riksdagen avslår motion 2004/05:N413 yrkande 8.

Reservation 1 (fp)

2. Patent på biotekniska uppfinningar

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ497 yrkande 39.

Reservation 2 (kd)

3. Export av läkemedel

Riksdagen avslår motion 2004/05:L373.

4. Patentintrångsförsäkring

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L389 och 2004/05:N413 yrkande

9.

Reservation 3 (fp)

5. Datorrelaterade uppfinningar

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi261 yrkande 4, 2004/05:L375 och

2004/05:T466 yrkande 13.

Reservation 4 (fp)

Reservation 5 (v, c)

6. Upphovsrättsligt skydd

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N248 yrkande 18 och 2004/05:Kr239

yrkande 5.

Reservation 6 (m)

7. Upphovsrätt genom registrering

Riksdagen avslår motion 2004/05:L281.

8. Upphovsrätt i anställningsförhållanden

Riksdagen avslår motion 2004/05:L279.

9. Ersättning för kopiering

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Kr357 yrkande 7 och 2004/05:Kr364

yrkande 7 i denna del.

Reservation 7 (m, fp, kd, c)

10. Följerätt

Riksdagen avslår motion 2004/05:Kr364 yrkande 7 i denna del.

11. Arenarätt

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L367 och 2004/05:Kr269 yrkande 4.

Reservation 8 (m, kd)

Stockholm den 2 december 2004

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne

Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Hillevi Larsson

(s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s),

Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp),

Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad (s), Henrik von Sydow (m), Niclas

Lindberg (s), Johan Löfstrand (s) och Carina Adolfsson Elgestam (s).

Utskottets överväganden

Gemenskapspatent

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om gemenskapspatent. Utskottet

hänvisar till pågående arbete inom EU. Jämför reservation 1 (fp).

Bakgrund

Reglerna i patentlagen (1967:837) innebär att den som gjort en ny

uppfinning kan få ensamrätt att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt genom

patent. Patent kan meddelas på ett förfarande, t.ex. ett nytt produktionssätt,

eller på en produkt som sådan, exempelvis ett nytt läkemedel. Som

allmänna förutsättningar för patenterbarhet gäller att uppfinningen skall

vara ny, ha uppfinningshöjd - dvs. väsentligen skilja sig från vad som

tidigare är känt - och att den skall kunna utnyttjas industriellt och

vara reproducerbar. Det senare innebär att uppfinningen skall ha sådan

karaktär att den avsedda effekten med säkerhet kan uppnås vid ett

upprepat utövande av uppfinningen.

Den ensamrätt att utnyttja en uppfinning som patentskyddet ger innehavaren

är avsedd att stimulera forskning och utvecklingsarbete. Uppfinnare kan

räkna med att under skyddstiden utan konkurrens kunna marknadsföra

uppfinningen eller på annat sätt exploatera den ekonomiskt. Häri ligger

också ett allmänt intresse. Mot de intressen som sålunda bär upp

patentskyddet står samhällets intresse av att det inte skapas ett alltför

långtgående monopol när det gäller att dra nytta av en uppfinning.

Ensamrätten har därför begränsats i tiden. Vidare finns möjlighet att

under vissa förutsättningar genom tvångslicens ge tredje man rätt att,

utan hinder av ett patent, mot ersättning till patenthavaren utnyttja

den patentskyddade uppfinningen.

I Sverige söks patent hos Patent- och registreringsverket (PRV). I

samband med ansökan skall en ansökningsavgift betalas, liksom årsavgifter

så länge ansökningsförfarandet pågår. Om förutsättningarna för patent

är uppfyllda skall sökanden underrättas om att patent kan meddelas.

Sedan sökanden betalat en särskild avgift, meddelandeavgift, skall

patentmyndigheten bifalla ansökningen och kungöra beslutet. När beslutet

har kungjorts är patent meddelat.

Ett patent som meddelas av en nationell patentmyndighet blir gällande

bara i det landet. Något världspatent existerar inte. En uppfinnare som

vill ha patentskydd i flera länder måste alltså i princip söka patent

i varje land. På patentområdet finns dock ett flertal internationella

konventioner som bl.a. syftar till att samordna patentförfarandet.

Genom den europeiska patentkonventionen (EPC) har skapats en ordning

som innebär att en patentansökan kan leda till patentskydd i flera länder,

s.k. europeiskt patent. Sådant patent meddelas av det europeiska

patentverket (EPO). EPC har tillträtts av Sverige och ett flertal andra

europeiska stater.

Ett patent som meddelas av EPO är giltigt i de länder som angivits

(designerats) i ansökningen. Patentet är dock giltigt enligt respektive

lands nationella patenträtt. Det är alltså inte fråga om ett europeiskt

patent utan om ett knippe av nationella patent. Grunderna för att ett

patent kan förklaras ogiltigt bestäms visserligen i konventionen, men

EPC innefattar inte någon gemensam jurisdiktion för ogiltighets- och

intrångsfrågor. Det finns alltså inte några garantier för att meddelade

patent bedöms likformigt, och prövningen i domstol kan leda till olika

resultat i olika länder.

Fördelarna med ett europeiskt patent har ansetts vara flera. Endast en

ansökan behöver ges in, ansökan görs på ett enda språk - engelska, tyska

eller franska - och kostnaden blir därmed lägre. Systemet har dock enligt

mångas mening vissa nackdelar beroende på dess komplexitet och på att

kostnaderna trots allt anses för höga. En annan nackdel som framhållits

är avsaknaden av en domstol på Europanivå som avgör tvister om patent.

Motionen

I motion N413 anför Eva Flyborg m.fl. (fp) att det är viktigt att på

olika sätt stödja uppfinnare. Motionärerna framhåller att idéer som

leder till patentansökningar också ofta leder till att företag startas.

I Sverige sker detta dock, enligt motionärerna, i mindre utsträckning

än i andra länder. En viktig faktor för svensk innovationsverksamhet är

att det skall vara enkelt och smidigt att ansöka om patent. Genom EU:s

inre marknad är det naturligt med ett allt större internationellt

patentsamarbete. Motionärerna anser att Sverige med full kraft måste bidra

till att arbetet med att införa ett gemenskapspatent inom EU fullföljs.

Ett tillkännagivande begärs i enlighet med detta (yrkande 8).

Pågående arbete inom EU

I augusti 2000 lade kommissionen fram ett förslag till förordning om

gemenskapspatent, KOM (2000) 412. Bakgrunden till förordningsförslaget

var bl.a. kommissionens grönbok från 1997 om gemenskapspatentet och

patentsystemet i Europa, KOM (97) 314.

Syftet med förordningsförslaget är att möjliggöra för den som gjort en

uppfinning att genom en enda ansökan få ett patent som gäller i hela

gemenskapen. Gemenskapspatentet skall ha en enhetlig och fristående

karaktär och således endast kunna meddelas, överlåtas, ogiltigförklaras

eller upphöra för hela gemenskapen. Genom förordningen vill man göra

det billigare för företag och enskilda uppfinnare att erhålla patentskydd

i gemenskapen. Förordningen skall inte påverka de enskilda medlemsstaternas

eller EPO:s rätt att meddela patent. Tanken är att gemenskapspatentet

skall samexistera med de nationella patentsystemen och det europeiska

patentsystemet.

Förslaget innebär att gemenskapen skall ansluta sig till EPC och att

det skall bli möjligt att ange gemenskapen som territorium inom vilket

ett europeiskt patent skall gälla. En ansökan om ett gemenskapspatent

kommer att i rättsligt hänseende vara en ansökan om ett europeiskt patent

där gemenskapens territorium designeras. EPO skall enligt förslaget

pröva ansökningar om gemenskapspatent enligt samma regler som gäller

för övriga europeiska patent. När ett gemenskapspatent har beviljats

skall det däremot regleras av gemenskapsregler. För att EPC skall kunna

användas också för gemenskapspatent kommer det att krävas vissa

anpassningar av EPC.

I syfte att det skall bli ekonomiskt möjligt för innovatörerna att ansöka

om gemenskapspatent kommer, enligt förslaget, huvuddelen av patentskriften

endast att finnas på det av EPO:s handläggningsspråk (engelska, franska

eller tyska) som sökanden har valt. När ett gemenskapspatent har beviljats

måste en mindre del av patentet, de s.k. patentkraven, översättas till

samtliga officiella EU-språk för att patentet skall bli giltigt.

Vidare innebär förslaget att en ny gemenskapsrättslig specialdomstol

skall pröva mål om intrång i och ogiltighet av gemenskapspatent. Den

nya domstolen inrättas inte genom förordningen om gemenskapspatent utan

genom beslut om inrättande av en särskild rättsinstans och beslut om

att ge EG-domstolen behörighet på området. Vid en rådskonferens i mars

2003 enades medlemsländerna om huvuddragen för ett sådant domstolssystem.

Mot bakgrund härav lade kommissionen i december 2003 fram dels ett

förslag till beslut om att ge EG-domstolen behörighet i mål om

gemenskapspatent, KOM (2003) 827 slutlig, dels ett förslag till beslut om

att upprätta en specialdomstol - gemenskapspatenträtten - för att pröva

mål om gemenskapspatent i första instans, KOM (2003) 828 slutlig. Den

nya specialdomstolens beslut skall enligt förslaget kunna överklagas

till EG:s förstainstansrätt.

Vad gäller förhandlingsarbetet har förslaget till förordning om

gemenskapspatent behandlats vid flera rådsmöten under hösten 2003 och våren

2004. Vid konkurrenskraftsrådets möte den 17 och 18 maj 2004 var

målsättningen att nå en politisk överenskommelse om innehållet i förordningen,

vilket dock inte lyckades. Enighet kunde inte nås i fråga om vilken

rättslig betydelse som skall tillerkännas översättningarna av patentkraven.

Det dåvarande irländska ordförandeskapet konstaterade att ett flertal

kompromisslösningar prövats avseende den kvarstående frågan om

översättningarnas betydelse, men att det saknades enighet och att detta skulle

rapporteras till ordföranden för Europeiska rådet.

Även om förordningsförslaget inte har varit föremål för någon formell

behandling sedan i maj 2004 pågår arbete för att försöka få till stånd

en lösning på de återstående språkfrågorna.

Den svenska regeringen har under förhandlingsarbetet intagit en generellt

sett positiv hållning till införandet av ett gemenskapspatent. Detta

mot bakgrund av att en förordning om gemenskapspatent på ett enklare

sätt kommer att ge svenska uppfinnare och svensk industri tillgång till

ett kostnadseffektivt och rättssäkert patent som gäller i hela gemenskapen.

Inrättandet av en specialdomstol utgör också ett av de stora mervärdena

med det föreslagna systemet jämfört med det existerande europeiska

patentsystemet. Sverige kan, i likhet med de flesta andra medlemsstater,

acceptera den stora merparten av innehållet i den senaste förordningstexten.

Den svenska inställningen är att det är angeläget att så snart som

möjligt fatta beslut som möjliggör att ett gemenskapspatent kan tillskapas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte någon annan uppfattning än motionärerna vad gäller

behovet av ett väl fungerande patentsystem och att ett gemenskapspatent

skulle innebära fördelar för svenska innovatörer. Det arbete som från

svensk sida bedrivs inom ramen för förhandlingarna om ett gemenskapspatent

har, såvitt utskottet kan se, också en inriktning som ligger i linje

med motionsönskemålen. Någon riksdagens vidare åtgärd med anledning av

motion N413 yrkande 8 kan därför inte anses påkallad, och utskottet

föreslår därför att riksdagen avslår motionsyrkandet.

Patent på biotekniska uppfinningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om kraven för patent på gentekniska

uppfinningar. Riksdagen hänvisar bl.a. till pågående arbete inom

Regeringskansliet. Jämför reservation 2 (kd).

Bakgrund

En utgångspunkt för bestämmelserna i patentlagen (1967:837) om det

patenterbara området är att någon skillnad inte skall göras mellan olika

tekniker. Patenträtten kan därför sägas vara neutral med avseende på

teknikområden, och patent kan således meddelas också på biotekniska

uppfinningar.

En ansökan om patent skall innehålla bl.a. en beskrivning av uppfinningen

och en bestämd uppgift om vad som begärs skyddat genom patentet. Detta

skall uttryckas i ett eller flera patentkrav. Patent meddelas bara om

uppfinningen är ny, har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras industriellt,

dvs. har en yrkesmässig användning. Det krävs alltså först och främst

att det är en uppfinning, dvs. en teknisk nyskapelse. Det kan vara en

produkt, en metod eller användning som är en teknisk lösning av ett

problem. Kravet på uppfinningshöjd innebär att uppfinningen måste skilja

sig väsentligt från vad som tidigare var känt eller, som det också

uttrycks, skilja sig från teknikens tidigare ståndpunkt i sådan omfattning

att uppfinningen inte var närliggande för en fackman. Sådana företeelser

som enbart utgörs av exempelvis en upptäckt, en vetenskaplig teori eller

en matematisk metod är inte att anse som uppfinningar.

Patenträtten är i högsta grad internationell och Sverige är bundet av

såväl ett flertal internationella konventioner och avtal som EG-rättslig

lagstiftning på patentområdet. Dessa internationella instrument inkluderar

också biotekniska uppfinningar, däribland genpatent.

Motionen

I motion MJ497 framhåller Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) att en

förutsättning för att den biotekniska industrin skall kunna växa och skapa

värden för mänskligheten är möjligheten att skydda äganderätten till

uppfinningar. Det handlar om ensamrätten att utnyttja en intellektuell

prestation - en uppfinning, inte om att äga liv, enskilda gener eller

organismer, växter eller djur. Enligt motionärerna är det därför viktigt

att upprätthålla skillnaden mellan upptäckt och uppfinning. Motionärerna

framhåller att patent inte skall beviljas på rena upptäckter av t.ex.

en gen, gensekvens eller ett enzym. De gängse kriterierna för patent

såsom kraven på nyhet, uppfinningshöjd och industriell användbarhet

skall vara uppfyllda. Ett tillkännagivande begärs i enlighet med detta

(yrkande 39).

Tidigare behandling

Våren 2004 behandlade utskottet regeringens proposition 2003/04:55

Gränser för genpatent m.m. - genomförande av EG-direktivet om rättsligt

skydd för biotekniska uppfinningar (bet. 2003/04:LU18). I propositionen

lade regeringen fram förslag till ändringar i patentlagen och

växtförädlarrättslagen (1997:306) som syftade till att i svensk rätt genomföra

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/44/EG om rättsligt skydd för

biotekniska uppfinningar. Lagförslagen antogs av riksdagen och ändringarna

trädde i kraft den 1 maj 2004. Lagändringarna innebär främst att det i

patentlagen och växtförädlarrättslagen införts särskilda bestämmelser

om patent på biotekniska, däribland gentekniska, uppfinningar.

I nämnda ärende avstyrkte utskottet ett motionsyrkande från den allmänna

motionstiden år 2003 som rörde vikten av att upprätthålla skillnaden

mellan upptäckt och uppfinning när det gäller gentekniska uppfinningar.

Utskottet konstaterade bl.a. att genomförandet av direktivet inte

innebar någon utvidgning av möjligheterna till patent på biotekniska

uppfinningar och att det i direktivet framhålls att en gensekvens utan

uppgift om någon funktion inte innehåller någon teknisk upplysning och

därför inte utgör en patenterbar uppfinning. Vidare pekade utskottet på

att direktivet ställer krav på att den industriella användningen av en

gensekvens eller en delsekvens av en gen tydligt skall framgå av en

patentansökan, vilket också bidrar till att göra gränsen mellan upptäckt

och uppfinning tydligare.

I propositionen anförde regeringen att den snabba utvecklingen på

bioteknikområdet gör det viktigt att noga följa utvecklingen och ha

beredskap för eventuella ytterligare åtgärder för att upprätthålla balansen

mellan olika enskilda och allmänna intressen. För att genomföra detta

avsåg regeringen att tillsätta en särskild grupp med bred sammansättning.

Utskottet delade den uppfattningen och anförde att utvecklingen av

praxis när det gäller tillämpningen av såväl de grundläggande

patenterbarhetsförutsättningarna som avgränsningen av skyddets omfattning bör

följas noga. I det sammanhanget erinrade också utskottet om att

kommissionen enligt direktivet skall lämna olika rapporter till

Europaparlamentet

och rådet. Kommissionen har aviserat att man i kommande rapporter avser

att utveckla frågor om bl.a. lämplig räckvidd för skyddet för patent

som avser sekvenser eller delsekvenser av gener som isolerats från

människokroppen, och en särskild expertgrupp har tillsatts som skall

behandla dessa frågor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att patent enligt gällande lagstiftning kan

meddelas endast på uppfinningar och att krav ställs på s.k. uppfinningshöjd.

Såvitt gäller bioteknikområdet bör dock, som utskottet uttalade våren

2004, utvecklingen av praxis när det gäller tillämpningen av såväl de

grundläggande patenterbarhetsförutsättningarna som avgränsningen av

skyddets omfattning följas noga. Regeringen har nu aviserat att en brett

sammansatt kommitté skall tillsättas för att följa utvecklingen inom

området och återkomma med eventuella förslag. Såvitt utskottet erfarit

kommer en sådan kommitté att tillsättas inom kort.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion MJ497 yrkande 39

inte bör föranleda någon vidare åtgärd från riksdagen. Motionsyrkandet

bör därför avslås.

Export av läkemedel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion om åtgärder för att möjliggöra export av

billiga läkemedel till fattiga länder. Utskottet hänvisar till pågående

arbete inom EU.

Bakgrund

Världshandelsorganisationen World Trade Organization (WTO) fungerar som

institutionell ram för de avtal som tillsammans utgör det multilaterala

handelssystemet. Bland dessa avtal finns avtalet om handelsrelaterade

aspekter av immaterialrätter (Agreement on Trade-Related Aspects of

Intellectual Property Rights), det s.k. TRIPs-avtalet. Sverige har varit

medlem i WTO sedan organisationen etablerades den 1 januari 1995.

Vid WTO:s ministerkonferens i Doha, Qatar, hösten 2001 antogs en särskild

deklaration om TRIPs-avtalet och hälsa där det konstaterades att

immaterialrätt är viktigt för att främja ny utveckling av mediciner,

samtidigt som TRIPs-avtalet måste genomföras på ett sätt som kan öka

fattiga länders tillgång till läkemedel. Det fastslogs också att

TRIPs-avtalet inte skall kunna användas för att hindra länder att vidta

åtgärder för att främja den nationella hälsan. I deklarationen bekräftades

rätten för regeringar att vidta åtgärder för att skydda sin befolknings

hälsa och säkerställa tillgång till behandling för alla. Deklarationen

klargör TRIPs-avtalets flexibilitet när det gäller möjligheterna till

tvångslicensiering, huvudsakligen för landets eget behov.

I augusti 2003 togs ytterligare ett steg genom att WTO-medlemmarna

slutförde ett uppdrag från Dohadeklarationen. Medlemsländerna enades om

att tvångslicenser under vissa förutsättningar skall kunna utfärdas för

tillverkning av läkemedel för export till länder utan egen, eller med

en otillräcklig, produktionskapacitet för läkemedel. Därmed blir det

alltså enligt WTO-reglerna möjligt för vissa länder att utan patenthavarens

samtycke importera billiga kopior av patentbelagda läkemedel i situationer

med allmänna hälsoproblem. Som exempel på sådana hälsoproblem nämns i

Dohadeklarationen hiv/aids, tuberkulos, malaria och andra epidemier.

Motionen

Gunnar Nordmark (fp) begär i motion L373 att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag till ändringar i patentlagen och andra åtgärder

som krävs för att möjliggöra export av billiga läkemedel till u-länder.

Motionären hänvisar till den överenskommelse som träffats inom WTO i

avsikt att ge människor i mycket fattiga länder tillgång till bl.a.

bromsmediciner mot hiv/aids och åtgärder som med anledning av det skulle

kunna vidtas från svensk sida.

Pågående arbete inom EU

Kommissionen presenterade i oktober 2004 ett förslag till en förordning

om tvångslicens på patent med avseende på tillverkning av läkemedel för

export till länder med folkhälsoproblem, KOM (2004) 737. Förslaget som

är en anpassning till WTO-överenskommelsen innebär att europeiska

läkemedelsföretag, genom en s.k. tvångslicens, skall kunna tillverka vissa

typer av läkemedel för att säljas till lägre priser i fattiga länder

som själva inte har tillverkningskapacitet. Enligt förslaget skall det

- liksom enligt WTO-överenskommelsen - vara förbjudet att återimportera

den billigare medicinen för att sälja den på hemmamarknaden.

Förhandlingar om förordningsförslaget kommer nu att inledas i en

rådsarbetsgrupp.

Tidigare behandling

Våren 2004 behandlade utskottet liknande motionsyrkanden om fattiga

länders tillgång till läkemedel (bet. 2003/04:LU18). Utskottet konstaterade

då att de i och för sig angelägna frågor som togs upp i motionsyrkandena

inte behandlades i den då aktuella propositionen om genomförande av

EG-direktivet om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar (prop.

2003/04:55) samt att de komplexa och vittomfattande motionsspörsmålen

också berör andra utskotts beredningsområden.

Vidare pekade utskottet på att dåvarande näringsministern i en

interpellationsdebatt i riksdagen i december 2003 anfört att regeringen avser

att, i enlighet med WTO-överenskommelsen, erbjuda svenska läkemedelsföretag

möjligheten att producera billiga läkemedel för export till fattiga

länder. Frågorna analyserades inom Regeringskansliet samtidigt som

EU-kommissionen aviserat ett förslag till EG-förordning på detta område.

Utskottet avstyrkte motionsyrkandena med hänvisning till att frågorna

var föremål för behandling på såväl nationell som internationell nivå.

Utskottet såg inte anledning att föregripa det arbetet med något

uttalande från riksdagens sida.

Även näringsutskottet behandlade och avstyrkte våren 2004 motionsyrkanden

om tillgången till läkemedel med anledning av WTO-överenskommelsen med

hänvisning till att utvecklingen på området, såväl i Sverige som inom

EU, har gått och går motionärerna till mötes (bet. 2003/04:NU12).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det inte heller nu finns anledning för riksdagen

att föregripa resultatet av det arbete som pågår, och då främst arbetet

med det nyligen framlagda förslaget till EG-förordning. Det är ofrånkomligt

att tyngdpunkten i de svenska aktiviteterna på det här området fokuseras

på och är beroende av samarbetet inom EU. Mot bakgrund av det anförda

föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L373.

Patentintrångsförsäkring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om införande av någon form av

patentintrångsförsäkring. Utskottet hänvisar bl.a. till tidigare

ställningstaganden

i frågan. Jämför reservation 3 (fp).

Bakgrund

Hösten 1996 gav regeringen Närings- och teknikutvecklingsverket (Nutek)

i uppdrag att ta fram ett underlag med förutsättningar för och förslag

till utformning av en patentintrångsförsäkring som bygger på kommersiella

grunder. Uppdraget redovisades i januari 1997 i rapporten (R 1997:4)

Rättsskyddsförsäkring för patent. Verket redogjorde i rapporten för en

modell för en rättsskyddsförsäkring som bygger på kommersiell grund och

föreslog lösningar med expansionsmöjligheter till nordisk och europeisk

nivå.

Regeringen utsåg därefter en särskild förhandlare med uppdrag att söka

få till stånd en överenskommelse med olika intressenter om bildande av

ett försäkringsbolag för att meddela den aktuella försäkringen. Regeringen

förklarade sig beredd att skjuta till medel för vissa initialkostnader,

förutsatt att det gick att finna finansiärer som var villiga att bidra

till det erforderliga aktiekapitalet.

Den särskilde förhandlaren konstaterade i februari 1998 i sin redovisning

av uppdraget till regeringen att det saknades förutsättningar för att

ingå överenskommelser med intressenter för finansiering och ägande av

ett försäkringsbolag som skall tillhandahålla rättsskyddsförsäkring för

patent. Även om många ansåg att det var angeläget att lösa problemet

fanns det enligt rapporten uppenbarligen inte tillräckligt stort intresse

hos någon av de intressenter som hade möjlighet, finansiellt och i övrigt,

att få till stånd en ordning baserad på privat engagemang. En nationell

lösning av problemet torde därför, enligt den särskilde förhandlaren,

förutsätta ett väsentligt större engagemang, bl.a. finansiellt, från

statens sida, än vad som varit aktuellt enligt förhandlingsuppdraget.

Vidare anfördes att det kan diskuteras huruvida det från allmänna

utgångspunkter är lämpligt att staten på sådant sätt skulle ta ansvaret

för problemets lösning, och det är också oklart om det vore förenligt

med EU:s konkurrensregler. Avslutningsvis angavs i rapporten att problemet

med patentintrång tagits upp på EU-nivå, men att de flesta bedömare

ansåg att en eventuell lösning på europeisk nivå låg flera år fram i

tiden. Som sin slutsats ansåg den särskilde förhandlaren att Sverige i

den föreliggande situationen borde inrikta ansträngningarna på att,

tillsammans med övriga intresserade länder, aktivt driva fram en europeisk

lösning av problemet.

Motionerna

Kenth Högström (s) anför i motion L389 att det måste skapas ett bättre

och starkare rättsskydd för uppfinnare och upphovsmän genom någon typ

av statlig försäkringskonstruktion. Enskilda innovatörer har som regel

ingen möjlighet att försäkra sig mot patent- eller upphovsrättsintrång

och de processkostnader som kan bli följden av detta. De kan därigenom

inte bemöta t.ex. ett multinationellt företags försök att skada eller

stoppa en innovation. Ett sätt vore enligt motionären att staten gav

Nutek eller Almi uppdraget att organisera en innovatörs- och patentförsäkring

som alla patentägare och upphovsmän kunde teckna för en överkomlig peng

och därmed skaffa sig ett rimligt skydd vid patentintrångsprocesser.

Motionären begär ett tillkännagivande i enlighet med detta.

Eva Flyborg m.fl. (fp) anser i motion N413 att Sverige inom EU bör

uppmärksamma behovet för innovatörer att genom försäkringsskydd skaffa

sig ekonomiska möjligheter att driva patentintrångsprocesser. Enligt

motionärerna bör det utredas om det är möjligt att under konkurrensneutrala

former införa någon form av europeisk patentintrångsförsäkring på

kommersiell grund. Ett tillkännagivande begärs i enlighet med detta

(yrkande 9).

Gällande rätt

Våren 1994 beslutade riksdagen om väsentligt skärpta åtgärder mot intrång

i de immateriella ensamrätterna (prop. 1993/94:122, bet. LU17, rskr.

227). Genom beslutet, som innebar ändringar i bl.a. patentlagen, har

domstol möjlighet att vid vite förbjuda fortsatt intrång inom hela det

immaterialrättsliga området. Vidare ändrades skadeståndsbestämmelserna

på det industriella rättsskyddets område så att rättighetshavarnas

ställning vid intrång förstärktes. Även straffbestämmelserna skärptes.

Lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 1994.

För att ytterligare motverka det ökande olovliga kommersiella utnyttjandet

av andras verk, produkter och varumärken beslutade riksdagen hösten

1998 om en ny skyddsåtgärd - intrångsundersökning - vid immaterialrättsintrång

(prop. 1998/99:11, bet. LU5, rskr. 24). Åtgärden innebär att en

rättighetshavare i ett civilrättsligt förfarande kan begära att det görs en

undersökning för att säkra bevis hos någon som på goda grunder misstänks

ha gjort ett intrång i en immateriell rättighet. Bestämmelserna om

intrångsundersökning, som tagits in i bl.a. patentlagen, trädde i kraft

den 1 januari 1999.

Pågående arbete

I april 2004 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG

om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. Direktivet,

som innehåller minimiregler, avser att samordna medlemsstaternas

sanktioner mot intrång i immateriella rättigheter. Det innehåller

bestämmelser om bl.a. säkerställande av bevismaterial, vitesförbud och

skadestånd. De åtgärder, förfaranden och sanktioner som föreskrivs i

direktivet skall, i huvudsak, vara tillämpliga vid varje immaterialrättsintrång

enligt gemenskapsrätten eller nationell rätt.

Direktivet skall vara genomfört i svensk rätt senast den 29 april 2006.

Arbete pågår nu inom Regeringskansliet med en departementspromemoria

som beräknas vara färdig under våren 2005.

Tidigare behandling

Våren 1998 behandlade utskottet motionsyrkanden som tog upp behovet av

en patentintrångsförsäkring. Utskottet fann det vara utomordentligt

beklagligt att det inte hade varit möjligt att lösa de finansiella

förutsättningarna för den föreslagna försäkringsmodellen. Med hänsyn

till frågans betydelse förutsatte utskottet att regeringen dels noga

överväger om det kan finnas alternativa vägar att nå fram till en

nationell lösning, dels verkar för att driva fram en försäkringslösning

på europeisk nivå. Utskottet avstyrkte bifall till motionsyrkandena

(bet. 1997/98:LU16).

Utskottet har därefter vid ett flertal tillfällen behandlat motionsyrkanden

om införande av en patentintrångsförsäkring, senast våren 2004 (bet.

2003/04:LU17). Utskottet har inte varit berett att föreslå något

riksdagsinitiativ i frågan och hänvisat främst till arbetet inom EU med

frågan om skydd mot intrång i immateriella rättigheter.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är inte heller nu berett att föreslå något riksdagsinitiativ

i frågan om patentintrångsförsäkring, vare sig på nationell eller

internationell nivå. Resultatet av arbetet med genomförandet av direktivet

om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter bör, enligt

utskottets mening, avvaktas. Utskottet föreslår således att riksdagen

skall avslå motionerna L389 och N413 yrkande 9.

Datorrelaterade uppfinningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om begränsningar i möjligheterna till

patent på datorrelaterade uppfinningar. Utskottet hänvisar till pågående

arbete inom EU. Jämför reservationerna 4 (fp) och 5 (v, c).

Bakgrund

Ett uttryckligt skydd för datorprogram infördes i upphovsrättslagen år

1989 och innebär att datorprogrammen åtnjuter i princip samma

upphovsrättsliga skydd som litterära verk. En EU-anpassning av de svenska

reglerna för skydd för datorprogram skedde år 1993, bl.a. såvitt avser

upphovsrätten i anställningsförhållanden samt möjligheterna till kopiering

för enskilt bruk (prop. 1992/93:48, bet. LU17, rskr. 125).

Den snabba utvecklingen inom IT-området har medfört att det immaterialrättsliga

skyddet för datorprogram blivit alltmer betydelsefullt. För närvarande

skyddas datorprogram som sådana i Sverige och i övriga Europa av

upphovsrättslagstiftningen, till skillnad från i Japan och i USA där

datorprogrammen i sig är patenterbara. Även i Sverige kan dock patent ges

på programvara, om funktionen av programmet har teknisk effekt och även

uppfyller de andra patenterbarhetskriterierna. Med teknisk effekt menas

att uppfinningen skall lösa ett problem på tekniskt sätt och fungera i

praktiken. Exempelvis kan patent ges på en funktion som är ett resultat

av programmets körning i datorn. Vidare kan exempelvis program som styr

operativsystem patenteras.

Med datorrelaterade uppfinningar menas uppfinningar som förutsätter

användning av en dator och som har egenskaper som verkställs genom ett

datorprogram. Det är fråga om uppfinningar som förekommer på en rad

olika områden, t.ex. i digitala telefonväxlar, mobiltelefonsystem,

industrirobotar samt antisladdsystem och farthållare i bilar.

Det rådande rättsläget när det gäller patentskydd för datorrelaterade

uppfinningar är tvetydigt, vilket innebär att det saknas rättslig

förutsägbarhet. Trots att datorprogram i sig inte är patenterbara enligt

patentlagarna i EU:s medlemsstater och den europeiska patentkonventionen

(EPC) lär tusentals patent på datorrelaterade uppfinningar ha utfärdats

av det europeiska patentverket (EPO) och av nationella patentverk. Många

av patenten finns på informationsteknikens kärnområden, dvs. digital

bearbetning av data eller identifiering, visning och lagring av data.

Andra gäller sådana teknikområden som fordonsteknik eller mekanik, t.ex.

programstyrda processorer.

Det regelverk som lägger fast villkoren för att utfärda sådana patent

är i stort sett identiskt från land till land, men praxis i medlemsstaternas

domstolar och hos myndigheter varierar från land till land. I synnerhet

skiljer sig praxis i EPO:s överklagandeinstanser från den som tillämpas

i medlemsstaternas domstolar. Detta betyder att en datorrelaterad

uppfinning kan få patentskydd i en medlemsstat men förvägras motsvarande

skydd i en annan.

Motionerna

I motion L375 av Barbro Feltzing och Ingegerd Saarinen (båda mp) begärs

ett tillkännagivande om att regeringen i EU bör verka för att

programvarupatent inte införs i Europa. Motionärernas uppfattning är att

kommissionen vill införa mjukvarupatent av amerikansk modell och att

detta kommer att bromsa den tekniska utvecklingen. Kostnaderna för

utveckling kommer att öka och kvaliteten på programvara försämras.

Motionärerna pekar på att programvara redan nu kan få upphovsrättsligt

skydd, vilket, enligt motionärerna, är fullt tillräckligt.

Motsvarande synpunkter framförs i motion Fi261 av Gustav Fridolin m.fl.

(mp). I motionen begärs ett tillkännagivande om att regeringen inom EU

verkar för att databehandling inte uppfattas som tillhörande ett

teknikområde i patenträttslig mening och att innovationer på

databehandlingsområdet

inte uppfattas som uppfinningar i patenträttslig mening (yrkande 4).

I motion T466 av Christer Winbäck m.fl. (fp) anförs att den fria

programvaruutvecklingen inte skall motarbetas och att mjukvara i allmänhet

därför inte skall vara patenterbar. Däremot anser motionärerna att det

måste finnas en möjlighet att bevilja patent för nya uppfinningar där

mjukvara är en del av den tekniska lösningen. Motionärerna anser att

gränsdragningen mellan upphovsrätt och patenträtt måste bevakas, och

ett tillkännagivande begärs i enlighet med detta (yrkande 13).

Pågående arbete inom EU

Mot bakgrund av de förhållanden som beskrivits ovan under rubriken

Bakgrund lade kommissionen i februari 2002 fram ett förslag till direktiv

om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar, KOM (2002) 92 slutlig.

Kommissionens förslag syftar bl.a. till att klargöra rättsläget genom

enhetliga regler inom EU. Förslaget innebär att tekniska uppfinningar

i vilka en programmering eller ett datorprogram ingår skall kunna

patenteras under förutsättning att de uppfyller de generella patentkraven

om exempelvis väsentligt bidrag till teknikens ståndpunkt och nyhet.

Förenklat kan sägas att förslaget innebär att systemprogram och andra

program som behövs för själva datorns funktion kommer att kunna patenteras

med stöd av direktivet, medan andra applikationer, som ordbehandlingsprogram

eller e-postprogram, inte blir patenterbara under förutsättning att

sådana applikationer inte innebär en innovativ teknisk lösning på ett

tekniskt problem. Direktivförslaget medför således inte att datorprogram

i sig kommer att kunna patenteras.

Ett syfte med förslaget är också att klargöra att EU inte skall följa

den amerikanska rättsutvecklingen. I USA har man frånfallit ett för

europeisk patenträtt grundläggande krav, nämligen att en uppfinning

måste innebära ett tekniskt bidrag - ett tekniskt nytänkande - för att

vara patenterbar. Det har medfört att patent för datorrelaterade

affärsmetoder meddelas i USA, trots att det nya ligger i affärsmetoden som

sådan och inte på teknikens område. Den utvecklingen vill varken

kommissionen eller medlemsstaterna ha i Europa.

Rådet antog i november 2002 en allmän inriktning som i väsentliga delar

anslöt sig till kommissionens förslag. Parlamentets ståndpunkt efter

den första läsningen innebar ett stort antal ändringar i förslaget, av

vilka flera går emot rådets allmänna inriktning. Rättsakten gick därefter

tillbaka till rådet för en andra behandling. Vid konkurrenskraftsrådets

möte den 17 och 18 maj 2004 antogs en politisk överenskommelse om en

gemensam ståndpunkt. Så snart rådet har antagit en gemensam ståndpunkt

kommer en omarbetad rättsakt att överlämnas till parlamentet för en

andra läsning.

Justitieministern besvarade under förra riksmötet två frågor i riksdagen

om de pågående förhandlingarna och parlamentets ändringsförslag (svar

på frågorna 2003/04:393 respektive 737). I svaren poängterade

justitieministern att kommissionens förslag bygger på den praxis som tillämpas

av EPO och att det är en rättstillämpning som redan är vägledande i

Sverige och andra länder anslutna till EPC. Vidare anförde justitieministern

att kommissionen och rådet vill dra en gräns mot rättsläget i USA där

man beviljar patent på datorrelaterade affärsmetoder. Gränsdragningen

sker genom kravet att alla datorrelaterade uppfinningar måste innebära

ett tekniskt bidrag, dvs. ett tekniskt nytänkande, för att kunna

patentskyddas. Justitieministern framhöll därutöver att direktivet är

viktigt eftersom det skapar tydliga regler för när patent på datorrelaterade

uppfinningar kan meddelas samtidigt som det klart markerar att EU inte

skall gå i riktning mot den amerikanska rättsutvecklingen. När det gäller

parlamentets yttrande anförde justitieministern att det går emot rådets

allmänna inriktning och att det skulle omöjliggöra patentskydd för en

rad datorrelaterade uppfinningar som i dag kan skyddas eller göra sådana

patent meningslösa. Enligt justitieministern skulle ett direktiv i

enlighet med vad parlamentet föreslagit få allvarliga konsekvenser för

sysselsättning och tillväxt. Rådets allmänna inriktning innebär, enligt

justitieministern, en väl avvägd lösning som möjliggör för näringslivet

att även fortsättningsvis skydda sina innovationer på området samtidigt

som patentskyddet inte blir oskäligt omfattande i förhållande till tredje

man. I de fortsatta förhandlingarna kommer Sverige därför att kraftfullt

verka för att direktivet får en balanserad lösning i linje med rådets

allmänna inriktning.

Tidigare behandling

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden om patent på datorrelaterade

uppfinningar, senast våren 2004 (bet. 2003/04:LU17). Från utskottets

sida har framhållits att det är ofrånkomligt att tyngdpunkten i de

svenska aktiviteterna på området läggs vid det internationella arbetet.

Utskottet har vidare konstaterat att frågan om skydd för datorprogram

är föremål för uppmärksamhet inom ramen för övervägandena inom EU av

frågan om patenterbarhet av datorprogram och att det arbetet bör avvaktas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser alltjämt att det pågående arbetet inom EU med frågan om

patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar bör avvaktas. Riksdagen

bör därför avslå motionerna L375, Fi261 yrkande 4 och T466 yrkande 13.

Upphovsrättsligt skydd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden med krav på åtgärder för att ytterligare

värna det upphovsrättsliga skyddet. Utskottet hänvisar bl.a. till

pågående arbete inom Regeringskansliet. Jämför reservation 6 (m).

Bakgrund

Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

ger ett tidsbegränsat skydd åt den som skapat ett sådant verk. Skyddet

innebär att skaparen av verket, exempelvis en kompositör, har rätt att

utnyttja detta ekonomiskt och att han eller hon har ett visst ideellt

betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang det används.

Begreppen litterära och konstnärliga verk är mycket vidsträckta. För

att en produkt över huvud taget skall anses som ett verk och därmed

komma i åtnjutande av skydd enligt upphovsrättslagen måste den emellertid

ha vad man brukar kalla verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan uttryckas så,

att en produkt är ett verk om den praktiskt sett inte har kunnat

framställas av två personer oberoende av varandra. Utanför skyddet faller

idéer och uppslag som flera kan tänkas komma på, vanliga nyhetsmeddelanden,

vardagliga samtal, enklare nyttoföremål och andra prestationer av

rutinmässig eller alldaglig karaktär.

Ett verk kan framträda i många olika former. Det kan vara fixerat på

ett materiellt underlag, dvs. i ett exemplar. Exemplar av verket är

inte bara en bok eller en målning som kan ge en omedelbar upplevelse av

verket, utan också en cd, en filmremsa, en trycksats, en matris osv.

som endast medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan också

framträda i obeständig form, t.ex. i uppläsarens ord, i tonerna av ett

musikstycke, i bilden på filmduken eller på TV-skärmen. Alla former som

verket framträder i faller inom dess skyddssfär, även bearbetningar.

Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk innefattar en

principiell ensamrätt att framställa exemplar av verket och att göra

det tillgängligt för allmänheten, t.ex. genom att framföra det offentligt

och sprida exemplar av verket.

I upphovsrättslagen finns också bestämmelser om skydd för vissa

prestationer som, även om de inte kan betecknas som litterära eller

konstnärliga verk, har ett visst samband med sådan verksamhet och påkallar

skydd efter liknande principer som de som gäller för upphovsrätten.

Sådana s.k. närstående rättigheter ger musiker, sångare, skådespelare

och andra utövande konstnärer ett rättsligt skydd då de framför litterära

eller konstnärliga verk. Till de närstående rättigheterna räknas också

det skydd som framställare av ljudupptagningar (t.ex. skivproducenter),

framställare av upptagningar av rörliga bilder (t.ex. filmproducenter),

radio- och TV-företag, framställare av kataloger samt fotografer har

enligt upphovsrättslagen.

Rättigheterna enligt upphovsrättslagen tillämpas i första hand endast

på svenska verk och prestationer. Det upphovsrättsliga skyddssystemet

är dock internationellt, och de flesta länder är bundna av en lång rad

internationella konventioner på området. Den viktigaste av konventionerna

är Bernkonventionen från år 1886 för skydd av litterära och konstnärliga

verk. Konventionen bygger på principen om nationell behandling, vilken

innebär att stater som är bundna av konventionen är skyldiga att ge

upphovsrättsligt skydd åt verk från alla andra konventionsländer på

samma sätt som man skyddar sina egna verk. Ett liknande internationellt

skyddssystem gäller på de närstående rättigheternas område, framför

allt genom Romkonventionen från år 1961 om skydd för utövande konstnärer,

fonogramframställare och radioföretag. Även TRIPs-avtalet innehåller

internationella åtaganden på det upphovsrättsliga området.

Det internationella konventionsarbetet på upphovsrättsområdet bedrivs

numera huvudsakligen inom Världsorganisationen för den intellektuella

äganderätten, WIPO. År 1996 antogs två tilläggskonventioner till

Bernkonventionen, vilka utgör de första stegen mot att på en global nivå

anpassa upphovsrätten till den digitala miljön. Den ena konventionen

rör den egentliga upphovsrätten och den andra producenternas och de

utövande konstnärernas rättigheter, nämligen WIPO-fördraget om upphovsrätt

(WCT) respektive WIPO-fördraget om framföranden och fonogram (WPPT).

Avsikten är att samtliga EU:s medlemsstater skall ratificera konventionerna

samtidigt. Även gemenskapen kommer att ratificera dem för egen del,

eftersom konventionerna innehåller sådant som faller inom dess kompetens.

Motionerna

I motion 2003/04:N248 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande

om behovet av en reformerad upphovsrätt (yrkande 18). Motionärerna anser

att upphovsrätten måste stärkas i informationssamhället och att betoningen

skall ligga på utveckling av ny teknik för att övervaka rättighetshavarnas

egendom. Piratkopieringen minskar företagens utrymme för produktutveckling

och tar ifrån upphovsmännen avkastningen av deras verk. Därför behöver

åtgärder vidtas mot piratkopiering. Enligt motionärernas mening måste

dock lagstiftningen bygga på en avvägning mellan de motstående intressen

som är involverade och på proportionalitet mellan problemets omfattning

och de åtgärder som vidtas.

Kent Olsson m.fl. (m) anför i motion Kr239 att många konstnärer är

egenföretagare och att det är viktigt att regler som kringgärdar

småföretagandet förenklas och avskaffas. Konstnärer måste kunna känna sig

säkra på att lagar och regler om upphovsrätt ger dem en fullgod säkerhet

för att deras verk skall vara skyddade, och ett tillkännagivande begärs

i enlighet med detta (yrkande 5).

Pågående arbete

Utvecklingen av informationstekniken har skapat situationer som inte

kunde förutses när det upphovsrättsliga systemet utvecklades. Den

digitala tekniken har medfört att text, ljud och bild kan kopieras och

spridas på ett helt annat sätt än tidigare. Skapandet av nya produkter

och tjänster bygger på betydande investeringar, vilka kräver ett

tillräckligt skydd i den digitala miljön för upphovsrätt och närstående

rättigheter.

Mot denna bakgrund antog rådet i maj 2001 Europaparlamentets och rådets

direktiv om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående

rättigheter i informationssamhället (2001/29/EG). Direktivet bygger på

de två WIPO-fördragen WCT och WPPT, och direktivet och dess genomförande

är en förutsättning för att EU och dess medlemsstater skall kunna ansluta

sig till dessa fördrag. Direktivet avser både upphovsrätt och närstående

rättigheter och syftar till att skapa en säker rättslig ram för handel

med varor och tjänster som skyddas av upphovsrätt samt till att underlätta

utvecklingen av elektronisk handel med nya produkter och multimedietjänster.

Genom direktivet harmoniseras rätten till mångfaldigande, spridningsrätten,

rätten till överföring till allmänheten, rättsligt skydd av skyddsåtgärder

mot kopiering samt system för förvaltning av rättigheter.

I departementspromemorian (Ds 2003:35) Upphovsrätten i informationssamhället

- genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m. lämnas förslag till hur

direktivet skall genomföras i svensk rätt och till ett svenskt tillträde

till WIPO-fördragen. Samtidigt föreslås också vissa andra ändringar som

inte direkt följer av direktivet, men som har ett nära samband med de

frågor som direktivet behandlar. Förslagen innebär omfattande ändringar

i upphovsrättslagen. Förslagen i departementspromemorian har varit

föremål för remissbehandling, och regeringen har för avsikt att överlämna

en proposition till riksdagen i februari 2005.

Som tidigare nämnts antogs i april 2004 Europaparlamentets och rådets

direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella

rättigheter. Direktivet, som innehåller minimiregler, avser att samordna

medlemsstaternas sanktioner mot intrång i immateriella rättigheter. Det

innehåller bestämmelser om bl.a. säkerställande av bevismaterial,

vitesförbud och skadestånd. De åtgärder, förfaranden och sanktioner som

föreskrivs i direktivet skall, i huvudsak, vara tillämpliga vid varje

immaterialrättsintrång enligt gemenskapsrätten eller nationell rätt.

Direktivet skall vara genomfört i svensk rätt senast den 29 april 2006.

Arbete pågår nu inom Regeringskansliet med en departementspromemoria

som beräknas vara färdig under våren 2005.

I övrigt kan tilläggas att ett EG-direktiv om upphovsmannens rätt till

ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk, s.k. följerätt,

antogs hösten 2001 (2001/84/EG). Syftet med direktivet är att harmonisera

de nationella reglerna om följerätt (angående innebörden av detta begrepp

se avsnittet Följerätt, s. 27). Direktivet skall vara genomfört i svensk

rätt senast den 1 januari 2006.

Tidigare behandling

Utskottet har tidigare behandlat motsvarande motionsyrkanden, senast

våren 2004 (bet. 2003/04:LU17). Utskottet har då anfört att det inte

haft någon annan uppfattning än motionärerna om vikten av att värna det

upphovsrättsliga skyddet samt erinrat om de lagändringar som riksdagen

beslutat om år 1994 och år 1998 om skärpta åtgärder mot intrång i

samtliga immateriella rättigheter (se avsnittet Patentintrångsförsäkring,

s. 14). Vidare har framhållits det pågående omfattande arbete som

bedrivs på det internationella området som också syftar till att värna

skyddet för de immateriella rättigheterna och motverka kränkningar av

bl.a. upphovsrätten. Mot denna bakgrund har det, enligt utskottets mening,

inte funnits skäl för någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte heller nu någon annan uppfattning än motionärerna

beträffande vikten av att värna det upphovsrättsliga skyddet. Med

hänvisning till det arbete som pågår inom det immaterialrättsliga området,

och nu närmast arbetet med genomförande av de båda EG-direktiven om

upphovsrätten i informationssamhället och säkerställande av skyddet för

immateriella rättigheter, anser utskottet att riksdagen bör avslå

motionerna 2003/04:N248 yrkande 18 och 2004/05:Kr239 yrkande 5.

Upphovsrätt genom registrering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion där det begärs en översyn av skyddet av

litterära och konstnärliga verk. Utskottet anser att någon sådan översyn

inte är påkallad.

Bakgrund

Som redovisats i föregående avsnitt (Upphovsrättsligt skydd) ger lagen

(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ett

tidsbegränsat skydd åt den som skapat ett sådant verk. Skyddet innebär

att skaparen av verket har rätt att utnyttja detta ekonomiskt och att

han eller hon har ett visst ideellt betonat inflytande över hur och i

vilka sammanhang det används.

Det upphovsrättsliga skyddet är inte ett idéskydd utan ett formskydd.

Upphovsrätt uppstår redan i och med tillkomsten av ett verk och utan

några som helst formaliteter som t.ex. registrering. Skapas verket i

flera stadier - genom t.ex. skisser, modeller eller utkast - kan

upphovsrätt hävdas även till sådana förstadier, om dessa var för sig

framstår som verk i lagens mening. Det är alltså ingen förutsättning för

skydd att upphovsmannen med signatur eller liknande anger att

skapandeprocessen är avslutad. Upphovsrättsligt skydd hindrar inte en annan

person att utnyttja samma idé för att skapa ett eget självständigt verk.

Det upphovsrättsliga skyddssystemet är internationellt och Sverige är,

i likhet med de flesta länder, bundet av flera internationella

konventioner på området. Den viktigaste av dessa är Bernkonventionen för

skydd av litterära och konstnärliga verk. En av de grundläggande

principerna i Bernkonventionen är regeln om att inget land får göra det

upphovsrättsliga skyddet beroende av några som helst formalitetskrav.

Det får alltså enligt konventionen inte ställas krav på t.ex. registrering.

I den juridiska litteraturen anges att det formlösa rättsskyddet kunde

antas leda till besvärande bevisproblem om tidpunkten för rättens

uppkomst, men att sådana problem är relativt ovanliga i praxis (M.

Koktvedgaard och M. Levin, Lärobok i immaterialrätt, 2002, s. 62 f.). Enligt

författarna beror detta dels av upphovsrättens konstruktion, dels av

verkens beskaffenhet. Upphovsrätten är konstruerad som ett efterbildningsskydd.

Den omfattar inte någon prioritetsrätt, dvs. den skyddar inte mot andras

senare, självständiga prestationer som råkat bli liknande eller identiska.

Tidpunkten för verkets tillkomst har därför sällan betydelse. Vem som

är upphovsman utgör normalt inte heller något problem. Upphovsrättsliga

verk har nämligen ofta - men inte alltid - en sådan starkt individuell

prägel att de lätt kan hänföras till en eller flera bestämda personer.

En annan sak är att det ofta är praktiskt att upphovsmannen kopplas

ihop med sitt verk på ett tidigt stadium, t.ex. genom en entydig

(elektronisk) signatur eller liknande. Identifikationen av upphovsmannen

har blivit en absolut nödvändighet om det skall gå att få ersättning

för skilda massutnyttjanden och inte minst i digitala medier.

Motionen

Chatrine Pålsson (kd) anför i motion L281 att det vore bra om det fanns

ett gemensamt system för registrering av litterära verk inom EU, bl.a.

för att därigenom lättare kunna bevisa när ett verk har skapats.

Motionären anser att Sverige borde kunna vara ett föregångsland och på

ett mer adekvat sätt erbjuda skydd av litterära verk. Enligt motionären

bör frågan utredas, och ett tillkännagivande om en översyn av skyddet

av litterära verk begärs.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats ovan bygger det svenska upphovsrättssystemet på

internationella överenskommelser och då främst den s.k. Bernkonventionen. En

av grundprinciperna i Bernkonventionen är att det upphovsrättsliga

skyddet inte får göras beroende av några som helst formalitetskrav. Denna

ordning medför, såvitt utskottet har sig bekant, inte sådana problem

att Sverige bör initiera en översyn av systemet.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L281.

Upphovsrätt i anställningsförhållanden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion om en översyn av frågan om upphovsrätt i

anställningsförhållanden. Utskottet hänvisar till kommande arbete inom

Regeringskansliet.

Bakgrund

En grundläggande princip i upphovsrätten är att ensamrätten tillkommer

upphovsmannen själv. Principen är inskriven i 1 § upphovsrättslagen,

som anger att ensamrätten tillkommer den som skapat verket. Upphovsrätten,

som är att betrakta som en förmögenhetsrätt, kan dock disponeras genom

avtal. Det innebär att upphovsmannen fritt kan överlåta sin rätt, helt

eller delvis.

Upphovsrättslagen innehåller inte någon allmän regel om rättsförhållandet

mellan arbetsgivare och arbetstagare. Utgångspunkten är därför enligt

lagen att rätten uppstår hos den anställde och att arbetsgivaren bara

kan få en från den anställde avledd rätt. Ett anställningsavtal kan

dock - även utan en uttrycklig avtalsklausul, t.ex. genom sedvänja i en

viss bransch - innebära att förfoganderätten till verk som arbetstagaren

skapar som ett led i sina arbetsuppgifter skall tillkomma arbetsgivaren.

Upphovsrätten till datorprogram har i och med genomförandet i svensk

rätt av ett EG-direktiv om rättsligt skydd för datorprogram fått en

särreglering vad gäller anställningsförhållanden. Enligt 40 a §

upphovsrättslagen övergår upphovsrätten till ett datorprogram som är skapat

av en arbetstagare som ett led i hans eller hennes arbetsuppgifter eller

efter instruktioner av arbetsgivaren på arbetsgivaren, om inte något

annat är avtalat (prop. 1992/93:48, bet. LU17, rskr. 125). Regelns

tillkomst innebar emellertid inte någon egentlig förändring av rättsläget,

eftersom sedvänjan på detta område också tidigare innebar att program,

tillkomna i anställningsförhållanden, ansetts överlåtna på arbetsgivaren

på grund av anställningsavtalet.

Motionen

Magdalena Andersson och Elizabeth Nyström (båda m) pekar i motion L279

på att upphovsrättslagen inte har någon särreglering för upphovsmän som

är anställda. I ett anställningsförhållande är det arbetsgivaren som

står för produktionskostnader, lön, semesterersättning och andra sociala

förmåner till den anställde upphovsmannen, som därutöver är tillförsäkrad

anställningstrygghet. Den för ett anställningsförhållande grundläggande

principen om att frukterna av arbetet skall komma arbetsgivaren till

godo får dock inte genomslag på upphovsrättsområdet - annat än i fråga

om datorprogram. Nya produkter, användningsformer och samarbeten som

inte kunnat förutses och uttryckligen avtalas om vid anställningsförhållandets

tillkomst kan enligt motionärerna inte tas i bruk utan förhandlingar

och ofta kostsamma särregleringar rörande upphovsrätten. Därför begär

motionärerna ett tillkännagivande om att det snarast bör inledas en

översyn med inriktning att införa en reglering enligt vilken upphovsrätten

i anställningsförhållanden skall tillkomma arbetsgivaren.

Tidigare behandling

I samband med behandlingen av ett motsvarande motionsyrkande våren 2001

framhöll utskottet att Upphovsrättsutredningens arbete avslutades år

1990 utan att utredningen hunnit lägga fram förslag i de frågor som

regleras i 3 kap. upphovsrättslagen, dvs. upphovsrättens övergång. Vidare

anfördes att regeringen därefter i olika sammanhang utlovat en översyn

av reglerna om upphovsrätten i anställningsförhållanden (prop. 1994/95:58

s. 21 och prop. 1996/97:111 s. 31). Något översynsarbete hade emellertid

inte kommit till stånd. Enligt utskottets mening var det angeläget att

det utlovade arbetet sattes i gång. Utskottet förutsatte att så skulle

ske senast i samband med att direktivet om upphovsrätten i informationssamhället

skall genomföras i svensk rätt. Ett genomförande av direktivet kommer

nämligen att kräva en översyn av den svenska upphovsrättslagen, och

utskottet förutsatte därför att bestämmelserna om upphovsrätten i

anställningsförhållanden kommer att ses över i det sammanhanget. Något

formellt tillkännagivande från riksdagens sida i frågan ansågs enligt

utskottets mening inte behövligt. Motionen avstyrktes därför (bet.

2000/01:LU8).

Våren 2004 avstyrkte utskottet ett likalydande motionsyrkande med

hänvisning till det arbete som pågår inom Regeringskansliet med att

genomföra EG-direktivet om upphovsrätt i informationssamhället och den

översyn av upphovsrätten bl.a. vad gäller reglerna om upphovsrättens

övergång som därefter skall påbörjas (bet. 2003/04:LU17).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser alltjämt att den aviserade översynen av upphovsrättslagen

bör avvaktas, och att det därför inte finns anledning att nu föreslå

någon åtgärd från riksdagens sida. Riksdagen bör således avslå motion

L279.

Ersättning för kopiering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om en utvärdering av fördelningssystemet

för kopieringsersättning. Utskottet hänvisar till kommande arbete inom

Regeringskansliet. Jämför reservation 7 (m, fp, kd, c).

Bakgrund

I 2 kap. upphovsrättslagen finns bestämmelser om inskränkningar i

upphovsrätten. En av dem, 13 §, innebär bl.a. att exemplar av upphovsrättsligt

skyddade verk kan framställas genom reprografiskt förfarande (främst

fotokopiering) inom undervisningsverksamhet, om det finns en sådan

avtalslicens som avses i 26 i § upphovsrättslagen. Därmed avses ett avtal

om verksutnyttjande som ingåtts mellan en organisation som företräder

ett flertal svenska upphovsmän på området och någon som bedriver

undervisningsverksamhet i organiserade former. Organisationen måste vara

representativ. Den skall företräda flertalet upphovsmän inom ett visst

område. Däremot krävs inte att den företräder alla de kategorier av

upphovsmän som kan ingå i området som sådant (se H. Olsson,

Upphovsrättslagstiftningen En kommentar, 1996, s. 188). Den upphovsrättsliga

organisation som på reprografiområdet ingår avtal om kopiering i

undervisningsverksamhet är Bonus Presskopia (Bild Ord Not Upphovsrättslig

Samorganisation).

En avtalslicens enligt 26 i § upphovsrättslagen ger användaren rätt att

utnyttja verk av det slag som avses med avtalet även om verkens upphovsmän

inte företräds av organisationen. I paragrafens fjärde stycke har tagits

in bestämmelser som avser att skapa vissa garantier för de upphovsmän

som står utanför en avtalsslutande organisation. Utanförstående upphovsmän

har rätt till samma ersättning och andra förmåner som upphovsmän företrädda

av organisationen har rätt till. Dessutom har de utanförstående

upphovsmännen tillförsäkrats en rätt att alltid få ersättning även i de

fall då organisationen valt att använda sina medel till annat.

Motionerna

Gunilla Tjernberg m.fl. (kd, m, fp, c) anför i motion Kr357 att Bonus

Presskopia inte tillåter alla konstnärsorganisationer att bli medlemmar.

Enligt motionärerna måste staten av den anledningen överväga om den

nuvarande metoden är den bästa för att fördela den statliga

upphovsrättsersättningen. I motionen begärs ett tillkännagivande om en

utvärdering

av det rådande fördelningssystemet (yrkande 7).

Motsvarande yrkande framställs också av Lennart Kollmats m.fl. (fp) i

motion Kr364 (yrkande 7 i denna del).

Rättspraxis

Marknadsdomstolen har i en dom den 17 juni 1999 (MD 1999:13) prövat bl.

a. frågan om Bonus Presskopia gjort sig skyldig till missbruk av

dominerande ställning enligt 19 § konkurrenslagen (1993:20) genom att neka

två mindre upphovsrättsliga organisationer medlemskap i Bonus Presskopia.

Mot bakgrund av hur avtalslicenssystemet i upphovsrättslagen är utformat

ansåg Marknadsdomstolen att Bonus Presskopias agerande inte kunde utgöra

något sådant missbruk.

Tidigare behandling

Utskottet har behandlat likalydande motionsyrkanden tidigare, senast

våren 2004 (bet. 2003/04:LU17). Utskottet pekade då på den översyn av

upphovsrätten som planeras efter att arbetet med att införliva EG-direktivet

om upphovsrätten i informationssamhället har slutförts. Med hänvisning

till detta fann utskottet inte anledning att föreslå någon åtgärd från

riksdagens sida med anledning av motionsyrkandena.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser alltjämt att den aviserade översynen av upphovsrättslagen

bör avvaktas, och att det därför inte finns anledning att nu föreslå

någon åtgärd från riksdagens sida. Riksdagen bör således avslå motionerna

Kr357 yrkande 7 och Kr364 yrkande 7 i denna del.

Följerätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om hanteringen av ersättningen enligt

bestämmelserna om följerätt. Utskottet anser alltjämt att motionsönskemålet

är tillgodosett genom en dom från Högsta domstolen.

Bakgrund

Det franska begreppet droit de suite är den vedertagna beteckningen för

en till upphovsrätten knuten ersättning till bildkonstnärer när deras

verk vidareförsäljs. Bestämmelser om droit de suite - följerätt - finns

i 26 j § upphovsrättslagen. Bestämmelserna innebär att en konstnär har

rätt till en andel av försäljningspriset när hans eller hennes konstverk

vidareförsäljs yrkesmässigt.

Ersättningsrätten kan bara göras gällande av en organisation som företräder

ett flertal svenska upphovsmän på området. Ersättningsrätten förvaltas

sålunda kollektivt. I den proposition som ligger till grund för reglerna

om följerätt finns dock inga närmare uppgifter om hur uppbörd och

distribution av ersättningen skall hanteras (prop. 1994/95:151). I

lagstiftningsärendet pekade utskottet därför på några betydelsefulla

förutsättningar för att avgiftssystemet skall fungera som en upphovsrättsligt

grundad inkomstkälla för konstnärerna och deras arvingar. Ett effektivt

och smidigt samarbete måste etableras med konsthandeln. Den totala

avgiftsvolymen måste vara tillräckligt stor för att bära de administrativa

kostnaderna för systemet. En grundläggande förutsättning är vidare,

framhöll utskottet, att rutinerna för att inkassera och distribuera

ersättningarna kan göras effektiva utan att de blir resurskrävande (bet.

1995/96:LU1).

Många - men inte alla - länder inom EU har någon form av bestämmelser

om följerätt. Bland de länder som har regler om följerätt skiljer sig

reglernas innehåll åt, bl.a. vad gäller ersättningens storlek. Avsaknaden

av regler i vissa länder och skillnaderna i reglernas utformning mellan

länderna har inom EU ansetts kunna inverka negativt på den gemensamma

marknadens funktion.

Mot denna bakgrund antog rådet hösten 2001 direktivet om upphovsmannens

rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt),

2001/84/EG. Medlemsstaterna skall ha genomfört direktivet i nationell

rätt senast den 1 januari 2006.

Motionen

Lennart Kollmats m.fl. (fp) hävdar i motion Kr364 att bara en organisation

hittills har hanterat inkassering och utbetalning av ersättning vid

vidareförsäljning av konstverk. Denna monopolsituation är enligt

motionärerna inte acceptabel, och i motionen begärs att detta skall ges

regeringen till känna (yrkande 7 i denna del).

Tidigare behandling

Då utskottet våren 2001 (bet. 2000/01:LU8) behandlade ett motionsyrkande

med motsvarande inriktning som det nu aktuella pekade utskottet på att

två upphovsrättsorganisationer administrerar ifrågavarande avgifter.

BUS (Bildkonst Upphovsrätt i Sverige), som representerade omkring 4 000

konstnärer, var den organisation som inför ikraftträdandet av den nya

lagstiftningen om följerätt hade förberett och organiserat sin verksamhet

för att administrera inkasseringen och distributionen av ersättningsbeloppen.

En ny organisation, numera DUR (Konstnärernas Intresseförening för

droit de suite upphovsrätt i Sverige), hade därefter bildats för att

bedriva samma verksamhet. Etableringen av den nya organisationen, som

vid starten uppgavs ha omkring 750 medlemmar, föranledde ett antal

rättsliga processer om rätten att administrera avgifterna.

Utskottet redovisade också att det, enligt ett avgörande från Högsta

domstolen i oktober 2000 i mål mellan BUS och DUR (NJA 2000 s. 445),

var klarlagt att fler än en organisation samtidigt kan vara behöriga

att administrera inkasseringsverksamheten. Mot denna bakgrund ansåg

utskottet motionsyrkandet i fråga tillgodosett, och yrkandet avstyrktes.

Utskottet var, med anledning av återkommande motionsyrkanden i frågan,

av samma uppfattning våren 2002, våren 2003 och våren 2004 (bet.

2001/02:LU17, 2002/03:LU16 respektive 2003/04:LU17).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller alltjämt sin uppfattning att motionsyrkandet är

tillgodosett genom Högsta domstolens avgörande år 2000. Riksdagen bör

därför avslå motion Kr364 yrkande 7 i denna del.

Arenarätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om s.k. arenarätt. Utskottet hänvisar

till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida. Jämför reservation

8 (m, kd).

Bakgrund

I upphovsrättslagen finns, som tidigare redovisats, bestämmelser om

skydd för vissa prestationer som, även om de inte kan betecknas som

litterära eller konstnärliga verk, har ett visst samband med sådan

verksamhet och påkallar skydd efter liknande principer som de som gäller

för upphovsrätten. Sådana s.k. närstående rättigheter ger musiker,

sångare, skådespelare och andra utövande konstnärer ett rättsligt skydd

då de framför litterära eller konstnärliga verk.

Bestämmelserna, som återfinns i 45 § upphovsrättslagen, gäller endast

utövande konstnärer som framför litterära eller konstnärliga verk,

exempelvis reciterar en dikt, spelar ett musikstycke på ett instrument

eller agerar i en spelfilm. Framförandet måste avse ett verk, men det

är utan betydelse om detta åtnjuter skydd eller inte. Skyddet omfattar

däremot inte exempelvis imitatörer, akrobater, cirkus- eller varietéartister

och inte heller idrottsutövare.

Inom vissa utländska rättsordningar finns ett skydd även för framföranden

som inte avser litterära eller konstnärliga verk. Ett sådant skydd, en

s.k. droit de stade (arenarätt), förbjuder oauktoriserad fixering och

överföring av exempelvis sportprestationer (se H. Olsson,

Upphovsrättslagstiftningen En kommentar, 1996, s. 258 samt M. Koktvedgaard och

M.

Levin, Lärobok i immaterialrätt, 2002, s. 96). I Sverige har vid olika

tillfällen diskuterats huruvida man borde utvidga skyddet på sätt som

skett på vissa håll i utlandet. Vid upphovsrättslagens tillkomst ansågs

emellertid ett sådant skydd inte lämpligt (se NJA II 1961 s. 300 och s.

304), och i samband med 1986 års lagstiftning om en förstärkning av

skyddet för de närstående rättigheterna (prop. 1985/86:79, bet. LU32)

hänvisades till att artister och andra utövare som saknar upphovsrättsligt

skydd i allmänhet kontraktsvägen kan skaffa sig garantier mot att

obehöriga upptagningar av deras prestationer sker.

Motionerna

Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd) pekar i motion L367 på att det i dag inte

finns någon skyddslagstiftning som gäller exempelvis arrangörer av

idrottsevenemang. Motionärerna framhåller att s.k. arenarättigheter finns

i vissa andra länder. Möjligheten att införa liknande rättigheter i

Sverige bör enligt motionärerna utredas, och det begärs att detta skall

ges regeringen till känna.

Ett motsvarande yrkande om idrottens rätt att äga sina egna arrangemang

framställs av Kent Olsson m.fl. (m) i motion Kr269 (yrkande 4).

Tidigare behandling

Motioner med motsvarande innehåll har behandlats av utskottet vid ett

flertal tidigare tillfällen, senast våren 2004 (bet. 2003/04:LU17).

Utskottet har då uttalat att det varken i motionerna eller på annat

sätt framförts några bärande skäl för att man i Sverige skall överväga

införande av ett nytt immaterialrättsligt skydd i enlighet med

motionsönskemålen. Utskottet har vidare konstaterat att regler om s.k.

arenarätt inte förefaller förekomma i något europeiskt land. Frågan har

såvitt utskottet erfarit inte heller varit aktuell inom EU eller i något

annat internationellt sammanhang under senare tid.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och anser att riksdagen

bör avslå motionerna L367 och Kr269 yrkande 4.

Reservationer

1. Gemenskapspatent, punkt 1 (fp)

av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om gemenskapspatent. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:N413 yrkande 8.

Ställningstagande

I Sverige saknas inte företagsidéer, och det är viktigt att stödja

uppfinnare både i idéstadiet och när idéerna skall realiseras. Som

motionärerna framhåller leder idéer ofta fram till att företag startas.

I Sverige sker dock detta i mindre utsträckning än i andra länder. Mot

den bakgrunden är det betydelsefullt att bl.a. reglerna för patentansökningar

är så enkla och smidiga som möjligt. Det är en viktig faktor för svensk

innovationsverksamhet.

Ett sätt att få ett smidigare patentsystem är att i ännu större

utsträckning tillskapa ett internationellt patentsamarbete. I det sammanhanget

är arbetet med att införa ett gemenskapspatent inom EU mycket viktigt.

Vi anser, i likhet med motionärerna, att Sverige med full kraft måste

bidra till att det arbetet fullföljs.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion N413 yrkande

8, som sin mening ge regeringen till känna.

2. Patent på biotekniska uppfinningar, punkt 2 (kd)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om patent på biotekniska uppfinningar. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ497 yrkande 39.

Ställningstagande

Möjligheten att skydda äganderätten till uppfinningar är en förutsättning

för att den biotekniska industrin skall kunna växa och skapa värden för

mänskligheten. För att främja öppenhet, forskning, utveckling och

investeringar behövs patenträtten och växtförädlarrätten. Som motionärerna

framhåller handlar det om ensamrätten att utnyttja en intellektuell

prestation - en uppfinning. Det handlar inte om att äga liv, enskilda

gener eller organismer, växter eller djur. Patent skall inte beviljas

på rena upptäckter av t.ex. en gen, gensekvens eller ett enzym. Jag

anser därför, i likhet med motionärerna, att det är viktigt att

upprätthålla den grundläggande skillnaden mellan upptäckt och uppfinning.

Vad

som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion MJ497 yrkande 39,

som sin mening ge regeringen till känna.

3. Patentintrångsförsäkring, punkt 4 (fp)

av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om patentintrångsförsäkring. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:N413 yrkande 9 och avslår motion 2004/05:L389.

Ställningstagande

Ett EG-direktiv om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter

är nu antaget och skall vara genomfört i nationell rätt senast i april

2006. Direktivet kommer förhoppningsvis att leda till förbättringar

såvitt gäller problem med intrång i immateriella rättigheter. Vi anser

dock att det därutöver finns anledning att inom ramen för EU-samarbetet

uppmärksamma frågan om behovet för innovatörer att genom försäkringsskydd

skaffa sig ekonomiska möjligheter att driva patentintrångsprocesser. Vi

delar motionärernas uppfattning att det bör utredas om det är möjligt

att under konkurrensneutrala former införa någon form av europeisk

patentintrångsförsäkring på kommersiell grund. Det får ankomma på regeringen

att vidta åtgärder i enlighet med det anförda.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion N413 yrkande

9 och med avslag på motion L389, som sin mening ge regeringen till känna.

4. Datorrelaterade uppfinningar, punkt 5 (fp)

av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om datorrelaterade uppfinningar. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:T466 yrkande 13 och avslår motionerna 2004/05:Fi261

yrkande 4 och 2004/05:L375.

Ställningstagande

I det arbete som nu pågår med ett förslag till EG-direktiv om s.k.

mjukvarupatent anser vi, i likhet med motionärerna, att gränsdragningen

mellan upphovsrätt och patenträtt måste bevakas. Vi anser att det är

viktigt att inte gå för långt i fråga om möjligheterna att få patent på

mjukvara.

Enligt vår mening skall mjukvara i allmänhet inte vara patenterbar. Den

fria programutvecklingen får inte motarbetas. Däremot är det viktigt

att det finns en möjlighet att bevilja patent för nya uppfinningar där

mjukvara är en del av den tekniska lösningen. I de fall där patent -

där programvara ingår - beviljas, skall patentskyddet vad gäller

programvaran endast avse programvarans användning för att lösa just det

tekniska problem som uppfinningen som helhet tar sikte på.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion T466 yrkande

13 och med avslag på motionerna Fi261 yrkande 4 och L375, som sin mening

ge regeringen till känna.

5. Datorrelaterade uppfinningar, punkt 5 (v, c)

av Tasso Stafilidis (v) och Viviann Gerdin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om datorrelaterade uppfinningar. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Fi261 yrkande 4 och 2004/05:L375 samt avslår

motion 2004/05:T466 yrkande 13.

Ställningstagande

Vi delar uppfattningen att den svenska regeringen skall verka för att

patent på mjukvara inte skall införas i Europa. Sådana patent kommer

att hämma den tekniska utvecklingen, och de kommer att gynna storföretagen

på de små företagens bekostnad. Det är mycket viktigt att datorrelaterade

patent motsvarande de som redan finns i USA inte tillåts i Europa.

Dessutom har programvara redan i dag ett immaterialrättsligt skydd genom

upphovsrätt, vilket vi anser tillräckligt.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna Fi261

yrkande 4 och L375 samt med avslag på motion T466 yrkande 13, som sin

mening ge regeringen till känna.

6. Upphovsrättsligt skydd, punkt 6 (m)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om upphovsrättsligt skydd. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:N248 yrkande 18 och 2004/05:Kr239 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi anser att upphovsrätten behöver stärkas, inte minst i det

informationssamhälle vi nu lever i. Den piratkopiering som förekommer i dag

utgör ett mycket stort problem för de företag som drabbas. Det minskar

företagens utrymme för produktutveckling och tar dessutom ifrån artister,

filmskapare och andra kulturutövare avkastningen av deras verk.

Utvecklingen av ny teknik är viktig för att kunna övervaka rättighetshavarnas

egendom på ett bättre sätt. Lagstiftning för att motverka piratkopiering

måste dock bygga på en avvägning mellan de motstående intressen som är

involverade, och sanktionerna måste stå i proportion till de förseelser

det är fråga om.

Många konstnärer, inte minst bildkonstnärer, är egenföretagare. Det är

viktigt att regler som kringgärdar småföretagandet förenklas och avskaffas.

Förenklade regler skulle i hög grad underlätta även för konstnärer som

är småföretagare. Vidare måste konstnärer kunna känna sig säkra på att

lagar och regler om upphovsrätt ger dem en fullgod säkerhet för att

deras verk skall vara skyddade.

Det får ankomma på regeringen att lägga fram erforderliga lagförslag

och i övrigt vidta åtgärder i enlighet med det anförda.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna 2003/04:N248

yrkande 18 och 2004/05:Kr239 yrkande 5, som sin mening ge regeringen

till känna.

7. Ersättning för kopiering, punkt 9 (m, fp, kd, c)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil

Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c) och Henrik

von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ersättning för kopiering. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2004/05:Kr357 yrkande 7 och 2004/05:Kr364 yrkande

7 i denna del.

Ställningstagande

Bonus Presskopia träffar avtal om fotokopiering av upphovsrättsligt

skyddade verk och bevakar upphovsmännens ekonomiska intressen. Man

arbetar med detta på uppdrag av ett antal konstnärsorganisationer. Mindre

konstnärsorganisationer får dock inte ansluta sig till Bonus Presskopia,

eftersom bara en medlemsorganisation tillåts för varje konstform. Mot

den bakgrunden anser vi, i likhet med motionärerna, att regeringen måste

överväga om den nuvarande metoden är den bästa för att fördela den

statliga upphovsrättsersättningen. En utvärdering av det rådande

fördelningssystemet bör göras.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna Kr357

yrkande 7 och Kr364 yrkande 7 i denna del, som sin mening ge regeringen

till känna.

8. Arenarätt, punkt 11 (m, kd)

av Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m) och

Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om arenarätt. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2004/05:L367 och 2004/05:Kr269 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi kan konstatera att det i Sverige saknas en särskild skyddslagstiftning

för arrangörer av idrottsevenemang. Visserligen har arrangörerna av

sådana evenemang en rätt till arenan där evenemanget äger rum, men

informationen kring evenemanget saknar immaterialrättsligt skydd. En

sådan skyddslagstiftning, s.k. arenarätt, finns i vissa andra länder.

Enligt vår mening finns det skäl att i en utredning närmare analysera

behovet av en lagstiftning om arenarätt även i Sverige. Det får ankomma

på regeringen att tillkalla en sådan utredning och utfärda direktiv i

enlighet med det anförda.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna L367 och

Kr269 yrkande 4, som sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motion från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:N248 av Bo Lundgren m.fl. (m):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av reformerad upphovsrätt (avsnitt

5.5.6).

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:Fi261 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen inom EU:s beslutande organ verkar för

att databehandling inte uppfattas som tillhörande ett teknikområde i

patenträttslig mening och att innovationer på databehandlingsområdet

inte uppfattas som uppfinningar i patenträttslig mening.

2004/05:L279 av Magdalena Andersson och Elizabeth Nyström (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av frågan om upphovsrätten i anställningsförhållanden.

2004/05:L281 av Chatrine Pålsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om en översyn av skyddet av litterära verk.

2004/05:L367 av Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en utredning av arenarättigheter för evenemang som i dag saknar

upphovsrätt.

2004/05:L373 av Gunnar Nordmark (fp):

Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag

till förändrad patentlagstiftning och andra åtgärder som krävs för att

möjliggöra export av billiga läkemedel till u-länder.

2004/05:L375 av Barbro Feltzing och Ingegerd Saarinen (båda mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen i EU bör verka för att programvarupatent inte

införs i Europa.

2004/05:L389 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om inrättande av en statlig patentförsäkring för att skydda

svenska innovationer.

2004/05:Kr239 av Kent Olsson m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om upphovsrätten.

2004/05:Kr269 av Kent Olsson m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om idrottens rätt att äga sina egna arrangemang.

2004/05:Kr357 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd, m, fp, c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en utvärdering av fördelningen av den statliga

upphovsrättsersättningen.

2004/05:Kr364 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om upphovsrättslig ersättning till konstnärer och droit

de suite.

2004/05:T466 av Christer Winbäck m.fl. (fp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om upphovsrätt och patent.

2004/05:MJ497 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om upphovsrätt för gentekniska uppfinningar.

2004/05:N413 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om gemenskapspatent.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en europeisk patentintrångsförsäkring.