Bet. 2004/05:MJU10

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2004/05:MJU10

Förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 2004/05:72 Förbättrad

djurskydds- och livsmedelstillsyn. Utskottet tillstyrker regeringens

förslag och bedömningar i propositionen som syftar till att inom ramen

för nuvarande tillsynsorganisation stärka den lokala djurskydds- och

livsmedelstillsynen.

Livsmedelsverkets och Djurskyddsmyndighetens ansvar för att leda och

samordna tillsynen bör tydliggöras och stärkas. I myndigheternas centrala

tillsynsuppgifter bör ingå att med bindande föreskrifter styra hur den

operativa tillsynen skall bedrivas och att med rådgivning och

utbildningsinsatser stödja samt följa upp länsstyrelsernas och kommunernas

tillsyn. För att ytterligare förbättra förutsättningarna för en effektiv

kommunal tillsyn skall bestämmelser införas som underlättar samverkan

mellan kommuner. Om en kommun grovt eller under en längre tid har

åsidosatt sina tillsynsskyldigheter när det gäller en viss verksamhet

skall regeringen, på ansökan av Livsmedelsverket eller en länsstyrelse,

kunna besluta att tillsynen över verksamheten skall föras över till

Livsmedelsverket eller länsstyrelsen. När det gäller livsmedelstillsynen

skall kommunerna ges möjlighet att använda den årliga tillsynsavgiften

för att finansiera andra kostnader för tillsynen än sådana som avser

provtagning och undersökning.

I samband med propositionen behandlas fem följdmotioner med sammanlagt

35 yrkanden. Utskottet behandlar även 125 motionsyrkanden från allmänna

motionstiden åren 2002, 2003 och 2004 om livsmedelskontroll samt 90

motionsyrkanden om djurskydd från allmänna motionstiden 2004. Utskottet

avstyrker samtliga motionsyrkanden. Av motionerna om djurskydd rör 67

yrkanden förslag som utskottet behandlat och avstyrkt i tidigare

betänkanden under mandatperioden. Dessa motioner avstyrks i förenklad form.

I betänkandet finns 60 reservationer och 1 särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn

1. Kommunal samverkan

Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i livsmedelslagen

(1971:511) såvitt avser 24 a §,2. lag om ändring i djurskyddslagen

(1988:534) såvitt avser 24 a §.Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:72 i denna del och avslår motionerna 2004/05:MJ499 yrkande 12,

2004/05:MJ506 yrkande 21 och 2004/05:MJ519.

2. Djurskyddsmyndigheten

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ16 yrkande 4.

Reservation 1 (m, c)

3. Tillsyn enligt djurskyddslagen

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen

(1988:534) såvitt avser 24 §. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:72 i denna del och avslår motion 2004/05:MJ16 yrkande 3.

Reservation 2 (m, c)

4. Tillsynsmyndigheternas ansvarsfördelning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L319 yrkande 8, 2002/03:MJ221,

2002/03:MJ275 yrkande 2, 2002/03:MJ422 yrkande 10, 2002/03:N340 yrkande

6, 2003/04:MJ389, 2003/04:MJ432 yrkande 15, 2004/05:MJ17 yrkandena 2,

3 och 5, 2004/05:MJ18 yrkande 5 och 2004/05:MJ506 yrkande 24.

Reservation 3 (m)

Reservation 4 (fp)

5. Djurförbudsregister m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ234, 2004/05:MJ235 yrkande 4,

2004/05:MJ456 och 2004/05:MJ513 yrkande 2.

Reservation 5 (m, fp, kd, c, mp)

6. Förbättrat centralt och regionalt stöd

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ17 yrkande 8, 2004/05:MJ19 yrkande

1, 2004/05:MJ235 yrkande 3 och 2004/05:MJ533.

Reservation 6 (fp)

Reservation 7 (kd)

7. Resurser till länsveterinärer

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ506 yrkande 23.

Reservation 8 (fp, kd)

8. Den lokala tillsynen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ15 yrkande 4, 2004/05:MJ18 yrkande

1 och 2004/05:MJ19 yrkande 3.

Reservation 9 (m)

Reservation 10 (kd, c)

9. Kompetenskrav för livsmedelshantering

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ408 och 2003/04:MJ343.

10. Rapporteringsskyldighet

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ17 yrkande 9, 2004/05:MJ18 yrkande

2, 2004/05:MJ19 yrkande 2 och 2004/05:MJ508 yrkande 13.

Reservation 11 (m)

Reservation 12 (fp)

Reservation 13 (kd)

11. Ett europeiskt regelverk för tillsyn

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ16 yrkande 1, 2004/05:MJ17 yrkande

4 och 2004/05:MJ19 yrkande 4.

Reservation 14 (m, kd, c)

Reservation 15 (fp)

12. Information om tillsynsresultat

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ428, 2003/04:MJ432 yrkande 16

och 2004/05:MJ17 yrkande 11.

Reservation 16 (m, fp)

13. Samrådsgrupper m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ17 yrkande 7.

Reservation 17 (fp)

14. Föreläggande

Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i livsmedelslagen

(1971:511) såvitt avser 24 c §,2. lag om ändring i djurskyddslagen

(1988:534) såvitt avser 24 c §. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:72 i denna del och avslår motion 2004/05:MJ15 yrkande 6.

Reservation 18 (c)

15. Frivillig överflyttning av tillsynsansvar

Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i livsmedelslagen

(1971:511) såvitt avser 24 b §,2. lag om ändring i djurskyddslagen

(1988:534) såvitt avser 24 b §. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:72 i denna del och avslår motionerna 2004/05:MJ15 yrkande 5,

2004/05:MJ17 yrkandena 6 och 10 samt 2004/05:MJ243.

Reservation 19 (fp)

Reservation 20 (c)

16. Tvångsöverflyttning av tillsynsansvar

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen

(1988:534) såvitt avser 24 d §. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:72 i denna del och avslår motion 2004/05:MJ506 yrkande 19.

17. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i livsmedelslagen

(1971:511) i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit

ovan,2. lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) i den mån lagförslaget

inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2004/05:72 i denna del.

18. Finansiering av tillsyn m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ18 yrkande 3, 2004/05:MJ19

yrkandena 5-7 och 2004/05:MJ513 yrkande 5.

Reservation 21 (m, kd)

19. Tillsynsavgifter

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L319 yrkande 9, 2003/04:MJ310

yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ431 yrkande 7, 2004/05:MJ15 yrkandena 1-3,

2004/05:MJ16 yrkande 2, 2004/05:MJ17 yrkande 12, 2004/05:MJ18 yrkande

4 och 2004/05:MJ506 yrkandena 20 och 22.

Reservation 22 (m)

Reservation 23 (fp)

Reservation 24 (kd)

Reservation 25 (c)

20. Småskalig livsmedelsproduktion

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ268 yrkande 9.

Reservation 26 (m)

Livsmedelskontroll

21. Internationellt samarbete om livsmedelsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K432 yrkande 17 i denna del,

2003/04:K419 yrkande 13 i denna del, 2003/04:MJ375 yrkande 2, 2003/04:MJ432

yrkande 12, 2004/05:MJ332 yrkande 1 och 2004/05:MJ499 yrkande 7.

Reservation 27 (kd, mp)

Reservation 28 (fp)

22. Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K432 yrkande 17 i denna del,

2002/03:L319 yrkande 7, 2002/03:MJ422 yrkande 11, 2003/04:K419 yrkande 13

i denna del, 2003/04:MJ432 yrkande 14 och 2004/05:MJ17 yrkande 1.

Reservation 29 (fp)

23. Kontroll av livsmedelsmärkning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K432 yrkande 17 i denna del,

2002/03:L319 yrkande 6, 2002/03:MJ422 yrkande 14 i denna del, 2003/04:K419

yrkande 13 i denna del och 2003/04:MJ432 yrkande 4 i denna del.

Reservation 30 (fp)

24. Konsumtion av kött

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ277 yrkandena 1 och 4.

Reservation 31 (v)

25. Marknadsföring av svenska livsmedel

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ263 yrkande 2.

26. Folkhälsoarbetet i Sverige

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ274 och 2004/05:MJ499 yrkande 5.

27. Svensk livsmedelsforskning

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ499 yrkande 8.

28. Globala märkningsregler

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ422 yrkandena 12 och 14 i denna

del och 2003/04:MJ432 yrkande 5 i denna del.

Reservation 32 (fp)

29. Märkning av livsmedel

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ374, 2002/03:MJ422 yrkande 14 i

denna del, 2002/03:MJ424 yrkande 17, 2002/03:MJ487 yrkandena 11 och 15,

2003/04:MJ344, 2003/04:MJ399 yrkandena 32 och 33, 2003/04:MJ432 yrkande

5 i denna del, 2003/04:MJ455, 2004/05:MJ263 yrkande 1, 2004/05:MJ331

yrkande 1, 2004/05:MJ353, 2004/05:MJ412, 2004/05:MJ419, 2004/05:MJ499

yrkandena 15 i denna del och 16 samt 2004/05:MJ515.

Reservation 33 (mp)

30. Märkningssystem för kött

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ322 yrkande 2.

Reservation 34 (v, mp)

31. Märkning av kött på restauranger

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ268 och 2004/05:MJ499 yrkande 15

i denna del.

Reservation 35 (mp)

32. Livsmedel framställda med traditionella metoder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K432 yrkande 17 i denna del,

2003/04:K419 yrkande 13 i denna del och 2003/04:MJ432 yrkande 13.

Reservation 36 (fp, mp)

33. Avståndsmärkning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ328, 2004/05:MJ308 och 2004/05:MJ331

yrkande 3.

34. Deklaration av livsmedels innehåll

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ298, 2003/04:MJ364, 2003/04:MJ425

yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ub323 yrkande 5, 2004/05:MJ291, 2004/05:MJ296,

2004/05:MJ461 yrkandena 1, 3 och 4, 2004/05:MJ472, 2004/05:MJ499

yrkandena 1 och 18, 2004/05:MJ514, 2004/05:MJ521 och 2004/05:MJ538.

Reservation 37 (kd)

Reservation 38 (mp)

35. Nyckelhålsmärkning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ276, 2004/05:MJ331 yrkande 2 och

2004/05:MJ499 yrkande 17.

Reservation 39 (kd)

36. Hälsopåståenden om livsmedel

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ432 yrkande 4 i denna del.

Reservation 40 (mp)

37. Aspartam

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ396.

38. Livsmedel med allergener

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ375 yrkande 1, 2003/04:MJ432

yrkande 6 och 2004/05:MJ461 yrkande 2.

Reservation 41 (fp, mp)

39. Richterskala för matlarm

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ499 yrkande 9.

Reservation 42 (kd)

40. Produktstandard för snus

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ462.

41. Cider

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So345 yrkande 10, 2003/04:MJ219

och 2003/04:MJ291.

Reservation 43 (fp, kd)

Reservation 44 (m)

42. Begränsning av miljögifter i livsmedel

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ419 yrkande 10 och 2003/04:MJ410

yrkande 10.

Reservation 45 (v, mp)

43. Bekämpningsmedelsrester i livsmedel

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ410 yrkande 8.

Reservation 46 (v, mp)

44. Dioxin i fisk

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ202 yrkande 1, 2002/03:MJ266,

2002/03:MJ487 yrkande 36, 2002/03:MJ489 yrkande 9, 2004/05:MJ224 yrkande

1 och 2004/05:MJ500 yrkande 2.

Reservation 47 (kd, c)

Reservation 48 (v)

Reservation 49 (mp)

45. Azofärgämnen

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ452.

Reservation 50 (v, mp)

46. Salmonella

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ261, 2002/03:MJ388, 2002/03:MJ487

yrkande 16, 2002/03:MJ490 yrkande 4, 2003/04:MJ456, 2004/05:MJ230 och

2004/05:MJ499 yrkande 10.

Reservation 51 (m, fp, kd, c, mp)

47. Antibiotika

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ487 yrkande 17.

48. Nationell strategi för rent dricksvatten

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ394.

49. Föreskrifter för dricksvatten

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ373.

50. Dricksvatten från brunnar

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ431.

51. Kvaliteten på skolmaten

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ499 yrkande 3.

52. Matlagning i förskolan

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ397.

53. Användning av skolkök

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ276.

Reservation 52 (m)

54. Tillagning av livsmedel till allmänheten

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ358.

Reservation 53 (m)

55. Livsmedelslokaler och toaletter

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ373.

Djurskydd

56. Tillsyn över hund och katt m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ350 yrkandena 2 och 3, 2004/05:MJ455

yrkandena 1-3 och 2004/05:MJ516.

57. Hetsning av djur m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ268 yrkandena 1 och 2 samt

2004/05:MJ438 yrkande 3.

58. Skydd för näringsidkare som arbetar med djurhållning

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ513 yrkande 3.

Reservation 54 (m, fp, kd, c)

59. Godkännande av hovslagare

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ328.

Reservation 55 (m, fp, kd)

60. Levande djur och varors fria rörlighet

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ349 yrkande 1.

Reservation 56 (v)

61. Djur i fångenskap

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ323.

Reservation 57 (mp)

62. Höns

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ214, 2004/05:MJ394 och 2004/05:MJ506

yrkande 6.

Reservation 58 (mp)

63. Nötkreatur

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ350 yrkande 7.

Reservation 59 (v, mp)

64. Avlivning av djur

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ248 och 2004/05:MJ447.

65. Jakt- och fångstmetoder

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ350 yrkande 11.

Reservation 60 (v, mp)

66. Djurskyddsfrågor som har behandlats tidigare under mandatperioden

Riksdagen

avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets

förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Stockholm den 22 mars 2005

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina Elmsäter-Svärd

(m), Åsa Domeij (mp), Alf Eriksson (s), Lennart Fremling (fp), Rune

Berglund (s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd), Christina

Axelsson (s), Carina Ohlsson (s), Jan Andersson (c), Jan-Olof Larsson

(s), Bengt-Anders Johansson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Cecilia

Widegren (m), Anita Brodén (fp), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Hans

Stenberg (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens proposition 2004/05:72

Förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn. I propositionen föreslår

regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i

livsmedelslagen (1971:511) och djurskyddslagen (1988:534). Propositionen

bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Lagrådet har yttrat sig över

förslagen. Lagförslagen återges i bilaga 3.

Med anledning av propositionen har fem motioner väckts med sammanlagt

35 yrkanden. Utskottet behandlar även 125 motionsyrkanden om livsmedelskontroll

från allmänna motionstiden åren 2002, 2003 och 2004 samt 90 motionsyrkanden

om djurskydd från allmänna motionstiden 2004. För 67 av de motionsyrkanden

som rör djurskydd föreslås förenklad behandling. Samtliga motioner

återfinns i bilaga 2.

Utskottet har i ärendet informerats av representanter för Livsmedelsverket

om småskalig livsmedelsproduktion och av företrädare för Jordbruksverket

om bl.a. uppföljning av det senaste salmonellautbrottet.

Bakgrund

Behovet av en bättre, effektivare och mer likriktad tillsyn inom

djurskydds- respektive livsmedelsområdet har uppmärksammats i olika

utredningar och sammanhang under de senaste åren. När det gäller

djurskyddstillsynen har bl.a. Riksdagens revisorer i en rapport från år 1994

(1993/94:RR8) Tillsyn av djurskydd pekat på en mängd olika problem med

tillsynen och konstaterat att de resurser som avsätts till djurskydd i

kommunerna verkar vara otillräckliga. I ett betänkande från samma år

uttalade jordbruksutskottet (bet. 1994/95:JoU1) att om djurskyddslagstiftningen

skall få genomslag i det praktiska arbetet, krävs det bl.a. en effektiv

och målmedveten djurskyddstillsyn. Utskottet anförde att regeringen bör

återkomma med förslag till riksdagen om de ytterligare åtgärder som kan

anses erforderliga om handläggningen i djurskyddsärenden inte kan anses

uppfylla de grundläggande kraven och ambitionerna i djurskyddslagen.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan (rskr. 1994/95:32).

Mot bakgrund av riksdagens beslut gav regeringen en utredare i uppdrag

att redovisa och utvärdera hur tillsynen enligt djurskyddslagen fungerar.

Utredningens (Offentlig djurskyddstillsyn, SOU 1996:13) slutsats var

att djurskyddstillsynen fortfarande var otillfredsställande på en rad

punkter. Det gällde bl.a. tillsynsintervall, register, kompetensen hos

kommunernas personal och samarbete mellan kommuner och veterinärer.

Utredningen föreslog bl.a. att vissa tillsynsobjekt som kräver särskild

kompetens av tillsynspersonalen skulle föras över från kommun till

länsstyrelse.

Även Riksrevisionen har granskat djurskyddstillsynen. I en rapport år

2003 (Hur effektiv är djurskyddstillsynen? RiR 2003) uppmärksammas

framför allt brister i Jordbruksverkets samordning av tillsynen.

När det gäller livsmedelstillsynen har en utredning i ett betänkande år

1998 (Livsmedelstillsynen i Sverige, SOU 1998:61) lämnat ett antal

konkreta förslag om hur livsmedelstillsynen kan förbättras. Bland annat

lämnas förslag om kommunal samverkan samt en förändring av avgiftssystemet.

I en rapport från Livsmedelsverket år 2000 (rapport nr 9), vilken

huvudsakligen handlar om finansieringen av tillsynen, föreslås att

tillsynen bör förstatligas. Riksdagens revisorer riktar i en rapport år

2001 (2001/02:07 Hur styr staten livsmedelstillsynen?) kritik mot bl.a.

Livsmedelsverkets styrning av tillsynen. I rapporten föreslås bl.a.

att ett särskilt sanktionsmedel bör införas som kan riktas mot kommuner

som inte sköter sina tillsynsuppgifter samt att kommunernas rapportering

bör förbättras.

Med anledning av förslagen från Riksdagens revisorer gjorde riksdagen

ett antal tillkännagivanden till regeringen om statens styrning av

livsmedelstillsynen. Bland annat uttalades att livsmedelslagen bör ändras

för att främja samarbete mellan kommunerna, att tillsynsansvaret i en

kommun skall kunna föras över till Livsmedelsverket samt att regeringen

bör utreda lämpliga sanktionsmöjligheter för att kommunerna skall bli

bättre på att rapportera om livsmedelstillsynen (bet. 2001/02:MJU22,

rskr. 2001/02:319, 2001/02:320). Även i Riksrevisionsverkets rapport

(2001:133 Livsmedelsverkets stöd till den lokala livsmedelstillsynen),

som publicerades kort därefter, lämnas förslag om hur den statliga

styrningen av livsmedelstillsynen kan förbättras, särskilt genom råd

och stöd till lokala myndigheter.

Mot bakgrund av dessa betänkanden, rapporter och tillkännagivanden har

Jordbruksdepartementet utarbetat en promemoria, Förbättrad djurskydds-

och livsmedelstillsyn (Ds 2004:11). Promemorian har remissbehandlats.

Propositionens

huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag och görs bedömningar som syftar till att

inom ramen för nuvarande tillsynsorganisation stärka den lokala djurskydds-

och livsmedelstillsynen. Livsmedelsverkets och Djurskyddsmyndighetens

ansvar för att leda och samordna tillsynen bör tydliggöras och stärkas.

I myndigheternas centrala tillsynsuppgifter bör ingå att med bindande

föreskrifter styra hur den operativa tillsynen skall bedrivas och att

med rådgivning och utbildningsinsatser stödja samt följa upp länsstyrelsernas

och kommunernas tillsyn. För att ytterligare förbättra förutsättningarna

för en effektiv kommunal tillsyn skall bestämmelser införas som underlättar

samverkan mellan kommuner. Om en kommun grovt eller under en längre tid

har åsidosatt sina tillsynsskyldigheter när det gäller en viss verksamhet

skall regeringen, på ansökan av Livsmedelsverket eller en länsstyrelse,

kunna besluta att tillsynen över verksamheten skall föras över till

Livsmedelsverket eller länsstyrelsen. När det gäller livsmedelstillsynen

skall kommunerna ges möjlighet att använda den årliga tillsynsavgiften

för att finansiera andra kostnader för tillsynen än sådana som avser

provtagning och undersökning. Dessutom bör tillsynsmyndigheternas

kostnader för att följa upp inspektion eller provtagning som påvisat

avvikelser från regelverket finansieras med en avgift som motsvarar

kostnaderna för myndighetens uppföljningsinsatser.

Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.

Utskottets överväganden

Förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn

Kommunal samverkan

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och föreslår att motioner om

ökat kommunalt samarbete inom tillsynsområdet (kd, s) lämnas utan vidare

åtgärd med hänvisning till att de har blivit tillgodosedda med förslaget.

Propositionen

Kommuner skall kunna träffa avtal om att tillsynsuppgifter som en kommun

har skall fullgöras av en annan kommun och att en person som är anställd

av en kommun skall få fatta beslut på en annan kommuns vägnar.

Motionerna

Regeringen bör enligt motion 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 12 lägga fram

förslag om ändring av livsmedelslagen så att livsmedels- och

djurskyddstillsynen i Sverige kan stärkas i enlighet med vad som anförs i

motionen. För att förbättra förutsättningarna för en effektiv kommunal

tillsyn bör bestämmelser införas som underlättar samverkan kommuner

emellan. Även enligt motion 2004/05:MJ506 (kd) yrkande 21 bör regeringen

återkomma med förslag till lagändring så att kommunernas samarbete om

djurskyddstillsynen underlättas. Djurskyddslagen bör ändras så att det

i likhet med vad som gäller för tillsyn enligt miljöbalken blir möjligt

för kommunerna att samarbeta om tillsynen enligt lagen. Om behovet av

förstärkt och samordnad salmonellakontroll anförs i motion 2004/05:MJ519

(s) att det är viktigt att stärka kommunernas möjligheter till

tillfredsställande kontroller. Länsstyrelserna bör ta ett större ansvar för

att stärka samordning och informationsspridning mellan kommuner. Därtill

bör en årlig uppföljning göras av hur salmonellakontrollen förbättras.

Utskottets ställningstagande

Som anförs i propositionen har inom en del lagområden möjligheter skapats

för kommuner att anlita en annan kommun för att utföra vissa uppgifter.

När det gäller samverkan om tillsyn ger exempelvis miljöbalken sådana

möjligheter. Enligt 26 kap. 7 § miljöbalken får en kommun träffa avtal

med en annan kommun om att tillsynsuppgifter som kommunen har enligt

balken skall skötas helt eller delvis av den andra kommunen. Kommunen

får dock inte överlåta befogenheten att meddela beslut i ett ärende.

Kommunen får vidare, efter överenskommelse med en annan kommun, uppdra

åt anställda i den kommunen att besluta på kommunens vägnar i ett visst

ärende eller en grupp av ärenden. Uppdraget kan inte avse ärenden som

avses i 6 kap. 34 § kommunallagen, dvs. ärenden som exempelvis avser

verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet.

Utskottet instämmer med regeringen i att en möjlighet till samverkan

genom avtal kan vara av betydelse framför allt för mindre och resurssvaga

kommuner. Ett utökat samarbete skulle kunna minska sårbarheten i den

enskilda kommunen och samtidigt ge inspektörerna samma möjligheter att

specialisera sig som inspektörer i större kommuner. Det kan många gånger,

framför allt i kommuner med ett mindre antal ärenden, framstå som mer

praktiskt att anlita en annan kommun för att utföra vissa uppgifter än

att använda sig av kommunallagens samarbetsformer. Det kan också antas

att möjligheten att samverka i denna form blir mer attraktiv om den kan

användas mer generellt oberoende av vilken verksamhet som tillsynen

gäller.

Sammantaget anser utskottet att kommunerna bör få samma möjligheter att

anlita andra kommuner för att utföra uppgifter inom djurskydds- och

livsmedelstillsynen som de i dag har på miljötillsynsområdet.

När det gäller den närmare innebörden av de föreslagna samverkansmöjligheterna

kan följande sägas. En utgångspunkt för förslaget är att varje kommun

skall behålla ansvaret för sin verksamhet även om kommunen anlitar en

person som är anställd i en annan kommun. Den föreslagna möjligheten

att delegera själva beslutanderätten till andra kommuners personal

innebär att den anställde ges rätt att handlägga vissa ärenden eller

ärendetyper och fatta beslut i ärendena i den delegerande kommunens

namn. Delegeringen medför inte att arbetsgivarförhållandena ändras utan

delegaten är fortfarande formellt sett anställd i den andra kommunen.

I sekretesshänseende kommer den anställde dock att betraktas som en del

av den delegerande kommunen, jämför 1 kap. 6 § och 15 kap. 6 § sekretesslagen.

Delegeringen skiljer sig till sin natur i princip inte från den delegering

av beslutsrätt som en kommunal nämnd enligt kommunallagens bestämmelser

har rätt att lämna till anställda i den egna kommunen. Därutöver innebär

förslaget att kommunerna ges möjlighet att genom avtal lämna över vissa

uppgifter till en annan kommun utan att beslutanderätten överlämnas.

Det kan exempelvis röra sig om inspektioner, provtagningar eller andra

utredningar av betydelse för tillsynen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om kommunal samverkan. Motionerna

2004/05:MJ499 (kd) yrkande 12, 2004/05:MJ506 (kd) yrkande 21 och

2004/05:MJ519 (s) kan enligt utskottets uppfattning anses i huvudsak

tillgodosedda med vad som anförts och bör lämnas utan vidare åtgärd.

Tillsynsmyndigheternas ansvarsfördelning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motioner om bl.

a. att Djurskyddsmyndigheten bör avvecklas (m), att Djurskyddsmyndigheten

inte bör tillföras ytterligare uppgifter (m), om de centrala myndigheternas

ansvar för kontroll i hela landet (fp), om förbättrad styrning av

djurskyddsarbetet (kd), om samordning av livsmedelssäkerhet (fp) och om

djurförbudsregister (s, m, fp). Motionerna avstyrks bl.a. med hänvisning

till vad som anförts i propositionen.

Jämför reservationerna 1 (m, c), 2 (m, c), 3 (m), 4 (fp) och 5 (m, fp,

kd, c, mp).

Propositionen

Det finns ett tydligt behov av förbättringar inom såväl djurskydds- som

livsmedelstillsynen. Den lokala tillsynen bör generellt sett förstärkas

och bli mer likvärdig över landet. De centrala tillsynsmyndigheternas

ansvar för tillsynen bör tydliggöras och stärkas.

Livsmedelsverkets ansvar för samordning av tillsynsverksamheten skall

komma till uttryck redan i livsmedelslagen. Begreppen "central tillsyn",

"närmare tillsyn inom länet" och "tillsyn inom kommunen" skall utmönstras

ur lagen. Den närmare ansvarsfördelningen mellan tillsynsmyndigheterna

skall anges av regeringen.

Motionerna

Djurskyddsmyndigheten bör enligt motion 2004/05:MJ16 (m) yrkande 3 inte

tillföras ytterligare uppgifter. Myndigheten har en budget för innevarande

år som närmar sig 100 miljoner kronor. I propositionen finns förslag

att utöka befogenheter och uppgifter för Djurskyddsmyndigheten. För

djurskyddet och djurtillsynen skulle det vara betydligt bättre om dessa

medel i stället kom den direkta tillsynen till del. Förslagen bör inte

genomföras. Enligt motionens yrkande 4 bör Djurskyddsmyndigheten avvecklas.

Antalet olika myndigheter som har ansvar för tillsynen bör minska och

resurserna bör föras över till de praktiska inspektörerna.

Folkpartiet anför i motion 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 2 att en förbättrad

beredskap och tydligare beslutsvägar bör gälla vid hantering av utbrott

av smittsamma sjukdomar länkade till mat. Behovet av att tydliggöra de

centrala myndigheternas huvudansvar för en likvärdig kontroll i hela

landet framhålls i motionens yrkande 3. Oberoende av vem som utför

kontrollen bör Livsmedelsverket ha ansvaret för en likvärdig tillsyn i

hela landet.

Moderata samlingspartiet anför i motion 2004/05:MJ18 (m) yrkande 5 att

regeringen bör återkomma med en ny proposition om djurskydds- och

livsmedelstillsyn som uppföljning inom ett par tre år. Det är viktigt att

tillsynsverksamheten fungerar kostnadseffektivt. Motionärerna är skeptiska

till om kostnadseffektiviteten kommer att öka men kan stödja huvuddragen

i propositionen under förutsättning att de endast är temporära.

I flera motioner framhålls att livsmedelstillsynen bör förstärkas. I

motion 2002/03:MJ221 (m) anförs att det är ett viktigt led i arbetet

för en god folkhälsa att livsmedelshantering och tillsyn fungerar

effektivt och med tillräckliga resurser. I fråga om att öka den statliga

kontrollen över livsmedelstillsynen i landet anförs i motion 2003/04:MJ389

(s) att kommunernas kontroller av hygienen blir alltmer sällsynta.

Regeringen bör se över möjligheten att öka den statliga kontrollen över

livsmedelstillsynen i landet. Enligt motion 2004/05:MJ506 (kd) yrkande

24 bör regeringen uppmärksamma behovet av en förbättrad styrning och en

väl fungerande uppföljning av djurskyddsarbetet.

Enligt motion 2002/03:MJ275 (fp) yrkande 2 framhålls betydelsen av en

stark central myndighet för livsmedelshantering för att personer

överkänsliga mot födoämnen skall ha tillgång till säker mat. En stark

central myndighet behöver bevaka och utveckla regelverket när det gäller

livsmedelshantering. Enligt motionerna 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 10,

2002/03:L319 (fp) yrkande 8 och 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 15 bör

livsmedelssäkerhet i Sverige samordnas under en nationell myndighet. Även

enligt motion 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 5 bör ansvaret på central nivå

för säker mat - från jord till bord - ligga hos en myndighet.

Livsmedelsverket bör ges ansvar för hela ledet när det gäller

livsmedelssäkerhet,

också de delar som t.ex. berör djurfoder, som i dag ligger på

Jordbruksverket. Ett livsmedelsinstitut bör enligt motion 2002/03:N340 (c)

yrkande 6 skapas i Kävlinge.

Ett centralt register innehållande uppgifter på personer som belagts

med djurhållningsförbud bör övervägas enligt motionerna 2004/05:MJ235

(s) yrkande 4, 2004/05:MJ456 (fp) och 2004/05:MJ513 (m) yrkande 2. I

dag finns det inte något centralt register med uppgifter om personer

belagda med djurhållningsförbud. Därmed finns det en risk att personer

som blivit dömda för vanskötsel av djur har möjlighet att fortsätta

djurrelaterad verksamhet på andra orter i landet, där de inte blivit

dömda, trots att förbudet gäller för hela landet. Uppmärksammade reportage

har visat på hur kriminella djurägare med djurförbud kontinuerligt

skaffar sig nya djur genom att flytta till annan ort eller låta annan

familjemedlem stå som ägare till djuren. Djur hos lantbrukare kan fara

illa medan man utreder vanvård.

En särskild utredare bör enligt motion 2004/05:MJ234 (mp) utses för att

utreda ett system med djurskyddssanktionsavgift. Systemet med

miljösanktionsavgifter har fungerat bra för att man får en, under förutsättning

att förseelsen upptäcks, mer eller mindre automatisk sanktion utan en

långdragen domstolsprocess.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer med regeringen i att det är angeläget att djurskydds-

och livsmedelstillsynen i framtiden håller en hög och likvärdig kvalitet

i hela landet. Konsumenterna har rätt att förvänta sig säkra livsmedel

oberoende av var i landet de bor, och djur skall ha samma starka skydd

oavsett i vilken kommun de finns. Det finns enligt regeringens uppfattning

ett tydligt behov av förändringar av såväl djurskydds- som livsmedelstillsynen.

Den lokala tillsynen måste generellt sett förstärkas, och det är

dessutom nödvändigt att tillsynen blir mer likvärdig över landet.

Förutsättningarna för att bedriva en effektiv tillsyn skiljer sig åt i

kommunerna. Det är framför allt i de mindre kommunerna som tillsynen

inte fungerar tillfredsställande. Detta kan ha sin grund i t.ex.

svårigheter att rekrytera personal, otillräckliga resurser eller i att

tillsynsverksamheten inte prioriteras särskilt högt i kommunen. Ett

sätt för kommunerna att höja tillsynens kvalitet kan vara att i större

utsträckning samverka över kommungränserna. Som regeringen anför behöver

de centrala myndigheternas styrande och samordnande insatser stärkas.

För att åstadkomma en effektivare och mer likvärdig tillsyn bör dels de

instrument som i dag finns på central nivå förstärkas, dels nya verktyg

tillhandahållas på central och regional nivå.

Som anförs i propositionen har de centrala och regionala tillsynsmyndigheterna

i dag ett övergripande ansvar för att tillsynen är effektiv och likvärdig

inom landet respektive inom länet. Tillsynens kvalitet påverkas i hög

grad av de centrala och regionala myndigheternas insatser. Utredningar

och granskningar, framför allt på livsmedelsområdet men även på

djurskyddsområdet, visar entydigt att det finns ett behov av ett förbättrat

stöd och en effektivare styrning framför allt från centralt håll.

I livsmedelslagen beskrivs de olika tillsynsmyndigheternas ansvarsområden

som "central tillsyn", "den närmare tillsynen inom länet" och "tillsyn

inom kommunen". I djurskyddslagen talas om "central tillsyn" och "tillsyn

inom kommunen". Det är inte helt klart vad som avses med de olika

begreppen eller vilka uppgifter som ingår i de utpekade myndigheternas

tillsynsansvar. Livsmedelsverket utövar t.ex. både vad som brukar gå

under benämningen tillsynsvägledning, dvs. samordning och normgivning,

och egen operativ tillsyn, medan Djurskyddsmyndigheten endast bedriver

tillsynsvägledning.

Utskottet instämmer i att de begrepp som används i de båda lagarna bör

slopas. De myndigheter som har uppgifter inom tillsynen bör - i likhet

med vad som gäller på miljöbalkens område - pekas ut i lagen, medan den

närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna bör föreskrivas av

regeringen. Avsikten är dock inte att detta skall leda till någon

förändring i myndigheternas nuvarande tillsynsansvar.

Djurskyddsmyndighetens ansvar för att samordna tillsynsverksamheten

framgår av djurskyddslagen. Livsmedelsverkets samordningsansvar kommer

däremot till uttryck i förordningen (2001:1259) med instruktion för

Livsmedelsverket. I syfte att lyfta fram och tydliggöra Livsmedelsverkets

stödjande och samordnande funktion bör den uppgiften enligt regeringens

mening - i likhet med vad som gäller i fråga om Djurskyddsmyndighetens

samordningsansvar - följa direkt av livsmedelslagen. Den närmare

ansvarsfördelningen mellan tillsynsmyndigheterna skall bestämmas av regeringen.

Det anförda innebär att utskottet ansluter sig till regeringens

överväganden och förslag. Utskottet avstyrker därmed motion 2004/05:MJ16

(m) yrkande 3. Som anförs i propositionen avser regeringen att löpande

följa utvecklingen de närmaste åren. Utskottet föreslår att motionerna

2002/03:MJ221 (m), 2003/04:MJ389 (s), 2004/05:MJ17 (fp) yrkandena 2 och

3, 2004/05:MJ18 (m) yrkande 5 och 2004/05:MJ506 (kd) yrkande 24 lämnas

utan vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med vad som anförts.

Utskottet anser inte att Djurskyddsmyndigheten bör avvecklas och avstyrker

motion 2004/05:MJ16 (m) yrkande 4. Utskottet har ingen annan uppfattning

än den som framförs i motionerna 2002/03:MJ275 (fp) yrkande 2, 2002/03:MJ422

(fp) yrkande 10, 2002/03:L319 (fp) yrkande 8, 2002/03:N340 (c) yrkande

6, 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 15 och 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 5 om

vikten av att ha en stark central myndighet för livsmedelssäkerhet.

Motionerna bör lämnas utan vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts

med vad utskottet anfört ovan.

Frågan om ett register över djurhållningsförbud uppmärksammas i motionerna

2004/05:MJ235 (s) yrkande 4, 2004/05:MJ456 (fp) och 2004/05:MJ513 (m)

yrkande 2. Vid riksdagsbehandlingen av regeringens förslag om att inrätta

den nya djurskyddsmyndigheten (prop. 2001/02:189, bet. 2002/03:MJU5)

uttalade utskottet att en effektiv djurskyddstillsyn fordrar tillgång

till uppgifter om olika typer av djurhållare. Utskottet anförde att ett

djurskyddstillsynsregister bör upprättas och förutsatte att regeringen

skulle komma att behandla frågan i samband med inrättandet av den nya

djurskyddsmyndigheten. Utskottet har nu erfarit att Djurskyddsmyndigheten

i arbetet med att införa ett dylikt register även undersöker möjligheten

att införa ett djurförbudsregister. Utskottet har även inhämtat att en

utredning om en djurskyddssanktionsavgift förbereds inom Regeringskansliet.

Motionerna 2004/05:MJ234 (mp), 2004/05:MJ235 (s) yrkande 4, 2004/05:MJ456

(fp) och 2004/05:MJ513 (m) yrkande 2 bör i avvaktan på resultatet av

det arbete som pågår lämnas utan vidare åtgärd.

Förbättrat centralt och regionalt stöd

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning och avstyrker motioner

om utbildningssituationen för inspektörer (s, fp), resurser till lokal

nivå och resurser till länsveterinärer (kd) m.m.

Jämför reservationerna 6 (fp), 7 (kd) och 8 (fp, kd).

Propositionen

De centrala myndigheternas stöd till de lokala myndigheterna bör förbättras.

Länsstyrelserna har i dag ett övergripande ansvar för att på regional

nivå medverka till att upprätthålla och förbättra djurhälsa, djurskyddet

och livsmedelskvaliteten.

Inom djurskyddstillsynen har särskilda s.k. nationella tillsynsprojekt

tidigare drivits av Jordbruksverket. Arbetet, som numera har tagits

över av Djurskyddsmyndigheten, har visat sig vara ett särskilt effektivt

medel för att höja kvaliteten på tillsynen. Projekten inbegriper, förutom

den centrala myndigheten, både länsstyrelserna och kommunerna och kan

på grund av detta antas få särskilt stor genomslagskraft. De nationella

tillsynsprojekten är enligt regeringens mening ett värdefullt instrument

för att uppnå en bättre och mer likvärdig tillsyn i landet. Liknande

projekt skulle med fördel kunna användas även inom livsmedelstillsynen.

Motionerna

Utbildningssituationen för inspektörer uppmärksammas i motionerna

2004/05:MJ17 (fp) yrkande 8 och 2004/05:MJ235 (s) yrkande 3. Det är

angeläget att samtliga djurskyddsinspektörer och livsmedelskontrollanter

har adekvat utbildning samt att vidareutbildning ges till samtliga

aktörer inom djurskyddsområdet.

Det centrala stödet bör enligt motion 2004/05:MJ19 (kd) yrkande 1

kombineras med en resurstilldelning till den lokala nivån som står i

proportion till dess uppgifter. De centrala myndigheternas stöd till de

lokala myndigheterna bör förbättras.

Djurskyddstillsynen av hästar enligt 5 och 17 §§ djurskyddslagen bör

kvalitetssäkras enligt motion 2004/05:MJ533 (s). Hästar som omfattas av

dessa paragrafer bör genomgå någon form av mer omfattande besiktning

någon eller några dagar före en tävling så att banveterinären på

tävlingsdagen bara behöver bekymra sig om nytillkommande problem och

kontroll av bana och arrangemang.

Regeringen bör enligt motion 2004/05:MJ506 (kd) yrkande 23 återkomma

till riksdagen med förslag om hur tillräckliga resurser till länsveterinärerna

kan säkerställas. Länsveterinären har det övergripande ansvaret för

länsstyrelsens arbete med djurskydd. Riksrevisionen understryker att

länsstyrelsernas resurser inte varit i nivå med de uppgifter som regeringen

och Jordbruksverket lagt på dem. Länsveterinärerna menar att länsstyrelserna

väljer bort uppgifter inom djurskyddet på grund av bristande resurser.

Utskottets ställningstagande

Som anförs i propositionen har Livsmedelsverket vidtagit åtgärder för

att tydliggöra stödet till kommunerna sedan rapporterna från

Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer lagts fram. Enligt propositionen

kan dock en del ytterligare förstärkningar ske, framför allt när det

gäller det aktiva stödet till kommunerna. Mot bakgrund av den kritik

som riktats mot arbetet med tillsynen på djurskyddsområdet vill utskottet

även framhålla vikten av att Djurskyddsmyndigheten i framtiden prioriterar

den stödjande verksamheten.

Åtgärder som särskilt efterfrågas från de lokala och regionala myndigheterna

och som därför bör prioriteras av de båda myndigheterna är bl.a. utökade

utbildningsinsatser och förbättrad rådgivning och vägledning. En viktig

aspekt i det löpande stödarbetet mot inspektörer och andra aktörer är

tillgängligheten hos de centrala myndigheternas personal. Andra insatser

som enligt utskottets mening bör utgöra ett prioriterat inslag i tillsynen

är stöd i form av centralt framtagen tillsynsmetodik, malldokument och

checklistor. Utarbetande och spridning av lättillgänglig information om

tillämpningen av sanktionsbestämmelserna och andra väsentliga delar av

livsmedels- och djurskyddslagstiftningen är andra åtgärder som kan bidra

till en mer enhetlig tillsyn. Enligt utskottets bedömning är syftet med

motionerna 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 8, 2004/05:MJ19 (kd) yrkande 1 och

2004/05:MJ235 (s) yrkande 3 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett.

Yrkandena bör lämnas utan vidare åtgärd.

När det gäller de i motion 2004/05:MJ533 (s) framförda synpunkterna om

tävlingsveterinärer, vill utskottet hänvisa till att regeringen till

följd av riksdagens tillkännagivande genom beslut den 20 juni 2001,

uppdrog åt Jordbruksverket att se över regelverket för att kartlägga

problem och vid behov föreslå förändringar utan att detta innebär

försämringar för djurskyddet (jfr bet. 2003/04:MJU15 s. 22). Jordbruksverket

redovisade detta uppdrag den 23 oktober 2001. Genom beslut den 22 juli

2004 uppdrog regeringen åt Djurskyddsmyndigheten att se över nuvarande

bestämmelser och konsekvenserna av dessa beträffande djurskyddstillsynen

i samband med tävlingar med djur. Uppdraget, som omfattade såväl tävlings-

som banveterinärer, redovisades i en rapport den 29 oktober 2004

(22-2058/04). I rapporten anförs att djurskyddstillsynen och dopningskontrollen

på trav- och galoppbanor fungerar bra. På övriga tävlingar med hundar

och hästar uppvisar dagens system flera brister såsom höga kostnader,

i vissa fall bristande tillgänglighet och kompetens hos veterinärer,

ingen veterinär tillsyn på vissa tävlingar och bristande dopningskontroll.

För att förbättra situationen föreslås att en fast tillsynsavgift införs

vid tävling. Vidare föreslås att tävlingsveterinärer tillsvidareanställs

för tjänstgöring vid behov, att stickprovskontroller införs på de

tävlingar som i dag inte kräver veterinär medverkan och att dopningskontrollen

utökas. Utskottet har inhämtat att Djurskyddsmyndighetens rapport har

varit föremål för sedvanligt remissförfarande som avslutades den 1 mars

2005 och att frågan nu är föremål för fortsatt beredning inom

Regeringskansliet. I avvaktan på resultatet av de överväganden som pågår

föreslår utskottet att motion 2004/05:MJ533 (s) lämnas utan vidare åtgärd.

Som anförs i propositionen har länsstyrelserna i dag ett övergripande

ansvar för att på regional nivå medverka till att upprätthålla och

förbättra djurhälsan, djurskyddet och livsmedelskvaliteten. Tillsynsansvaret

åvilar länsveterinärfunktionen. Det är enligt utskottets mening angeläget

att länsstyrelsernas och länsveterinärens breda kompetens utnyttjas

fullt ut i tillsynsarbetet. Behovet av samordnande insatser varierar,

både till omfattning och inriktning, i de olika länen. Det bör därför

enligt regeringens och utskottets uppfattning komma an på den enskilda

myndigheten att närmare bestämma hur tillsynsarbetet skall utformas.

Länsstyrelserna har av naturliga skäl större kunskaper om förhållandena

inom det egna länet än vad den centrala myndigheten har. Rent generellt

kan det därför konstateras att länsstyrelserna har en viktig uppgift

att fylla när det gäller att genom direkt rådgivning och kommunbesök

stödja och påverka kommunerna inom länet. Det anförda torde i allt

väsentligt tillgodose syftet med motion 2004/05:MJ506 (kd) yrkande 23.

Motionen kan därmed lämnas utan vidare åtgärd.

Lokal tillsyn

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i regeringens bedömning och avstyrker motioner om

stöd och råd till kommunerna (c), balansen mellan kontroller och eget

ansvar (m), balansen i myndigheternas föreskrifter (kd) och om kompetenskrav

för livsmedelshantering (mp) m.m. Motionerna avstyrks bl.a. i avvaktan

på utredningsresultat.

Jämför reservationerna 9 (m) och 10 (kd, c).

Propositionen

Djurskyddsmyndigheten bör i likhet med Livsmedelsverket ges rätt att

utföra s.k. normerande inspektioner i syfte att styra och vägleda de

myndigheter som utövar operativ tillsyn. De centrala myndigheterna bör

utnyttja möjligheten att meddela föreskrifter om hur tillsynen konkret

skall bedrivas på lokal nivå.

Motionerna

I motion 2004/05:MJ15 (c) yrkande 4 anförs att stöd i den lokala tillsynen

i form av centralt framtagen tillsynsmetodik, mallar och checklistor är

bra om det ges i nära samverkan och dialog med kommunerna. Checklistor

och andra stödjande åtgärder bör inte bli tvingande. Även i motion

2004/05:MJ19 (kd) yrkande 3 anförs att de centrala myndigheternas

föreskrifter bör göra en harmonisering möjlig så att de lokala variationerna

inte blir för stora, samtidigt som det lokala tillsynsarbetet bör kunna

anpassas efter lokala förhållanden. Om balansen mellan kontroller och

eget ansvar anförs i motion 2004/05:MJ18 (m) yrkande 1 att om den

offentliga kontrollen upplevs som alltför styrande finns risk för ett

minskat engagemang och ansvarstagande hos dem som kontrolleras.

Enligt motion 2002/03:MJ408 (s) bör kontrollen skärpas av frysdiskar

med livsmedel. En översyn bör göras av egenkontrollsystemet. Riksdagen

bör enligt motion 2003/04:MJ343 (mp) begära att regeringen tillsätter

en utredning om kompetenskrav för livsmedelshantering. Efter rapporter

från flera av landets kommuner och även efter Livsmedelsverkets egna

inspektioner framgår att det råder stora brister i företagens egentillsyn

då det gäller hantering av livsmedel.

Utskottets ställningstagande

Som anförs i propositionen är de s.k. normerande inspektionerna ett

viktigt verktyg i Livsmedelsverkets samordnande tillsynsarbete.

Erfarenheterna tyder på att de normerande inspektionerna utgjort ett effektivt

medel för att påverka kommunerna. Utskottet instämmer i att möjligheten

att utföra normerande inspektioner bör införas även på djurskyddssidan.

Det är av stor vikt att de normerande inspektionerna genomförs och

dokumenteras på ett sådant sätt att inspektionerna kan fungera som ett

verktyg för att utveckla och kvalitetssäkra kommunernas tillsynsverksamhet.

Detta betyder bl.a. att kommunerna alltid - liksom hittills när det

gäller Livsmedelsverkets inspektioner - bör få en återkoppling från den

inspekterande myndigheten. De rapporter som upprättas från den inspekterande

myndigheten bör innehålla konkreta rekommendationer om hur kommunen kan

förbättra sin verksamhet. Inspektionerna kan självfallet också användas

för att ge råd och stöd till de lokala myndigheterna. Som anförs bör

länsstyrelserna fortlöpande få del av inspektionsrapporterna och vid

behov också ges tillfälle att aktivt medverka i inspektionsarbetet.

Syftet med de normerande inspektionerna är som regeringen anför framför

allt att öka likriktningen i tillsynen. Bedrivandet av normerande

inspektioner medför enligt utskottets bedömning inte något behov av en

permanent lokal eller regional tillsynsorganisation. De eventuella

kostnader som kan uppkomma för Djurskyddsmyndigheten till följd av den

nya befogenheten bör som regeringen anfört rymmas inom ramen för det

resurstillskott myndigheten tilldelats genom 2005 års budgetproposition.

Ett sätt att öka likvärdigheten inom den operativa tillsynen är att

utfärda bindande föreskrifter om hur tillsynen konkret skall bedrivas.

Såväl Livsmedelsverket som Djurskyddsmyndigheten har i dag rätt att

meddela sådana föreskrifter. Utskottet instämmer i att det är av stor

betydelse att de centrala myndigheterna utnyttjar sin föreskriftsrätt

för att styra upp och öka likvärdigheten i tillsynen i kommunerna.

Livsmedelsverkets föreskrifter och allmänna råd (SLVFS 1990:10) om

tillsyn m.m. och Djurskyddsmyndighetens allmänna råd (DFS 2004:9) om

tillsyn m.m. utgör bra riktmärken för vad föreskrifterna bör innehålla.

I råden finns bl.a. rekommendationer om tillsynsmål, tillsynsplaner,

rapporteringskrav, tillsynsfrekvens och tillsynens genomförande. Det är

enligt utskottets mening viktigt att de båda myndigheterna beaktar

varandras föreskrifter och i möjligaste mån samordnar innehållet i

föreskrifterna eftersom alltför olika regler kan medföra onödiga bördor

eller problem för den enskilde företagaren.

Det kan i sammanhanget nämnas att EG:s regelverk om offentlig kontroll

på livsmedels- och djurskyddsområdet m.fl. områden, som träder i kraft

den 1 januari 2006, ställer krav på långtgående samordning mellan

tillsynsmyndigheterna inom närliggande tillsynsområden 2005 (Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig

kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder och

livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd,

852-854/2004, 183/2005 m.fl.). Utskottet har inhämtat att Jordbruksdepartementet

förbereder en departementspromemoria som kommer att remissbehandlas

under våren eller sommaren 2005. De nya reglerna, som kommer att börja

gälla fr.o.m. den 1 januari 2006, kommer att innebära stora förändringar.

Från Livsmedelsverket har inhämtats att branschorganisationerna i

Sverige utarbetar riktlinjer till företagen om de nya föreskrifterna och

att Livsmedelsverket anordnar utbildning för landets miljöinspektörer.

Samarbete kring föreskriftsarbetet kan lämpligen ske i de samrådsgrupper

som beskrivs senare i detta betänkande. Utskottet instämmer till stora

delar i vad som anförs i motionerna 2004/05:MJ15 (c) yrkande 4,

2004/05:MJ18 (m) yrkande 1 och 2004/05:MJ19 (kd) yrkande 3 om att det bör

vara en balans mellan kontroll och eget ansvar i tillsynsarbetet. Det

ovan anförda innebär enligt utskottets mening att motionerna i allt

väsentligt kan anses tillgodosedda och därmed bör lämnas utan vidare

åtgärd.

När det gäller kompetenskrav för livsmedelshantering konstaterar utskottet

att regeringen genom beslut den 10 mars 2005 har uppdragit åt

Livsmedelsverket att, med utgångspunkt i en bedömning av nuvarande utbildnings-

och kompetensnivå inom livsmedelsföretagen i Sverige, lämna förslag

till åtgärder för att höja den livsmedelshygieniska kompetensen hos den

som hanterar livsmedel yrkesmässigt. Uppdraget skall redovisas senast

den 15 juni 2006. Utskottet anser att en behandling av de frågor som

tas upp i motionerna 2002/03:MJ408 (s) och 2003/04:MJ343 (mp) bör anstå

i avvaktan på resultatet av det arbete som pågår. Motionerna bör lämnas

utan vidare åtgärd.

Rapporteringsskyldighet m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och ansluter sig till regeringens

bedömningar. Motioner om återkoppling av information (fp), rapportering

(m, kd), likvärdiga villkor för tillsyn inom EU (m, fp, kd) och information

rörande tillsynsresultat vid restaurangbesök (m, fp) avstyrks i huvudsak

med hänvisning till vad som anförts i propositionen.

Jämför reservationerna 11 (m), 12 (fp), 13 (kd), 14 (m, kd, c), 15 (fp),

16 (m, fp) och 17 (fp).

Propositionen

I såväl livsmedelslagen som djurskyddslagen skall det införas uttryckliga

bemyndiganden för de centrala och regionala tillsynsmyndigheterna att

ålägga de myndigheter som utövar operativ tillsyn att lämna den information

som kan behövas i de centrala respektive regionala tillsynsmyndigheternas

tillsynsarbete.

De lokala tillsynsmyndigheterna bör upprätta tillsynsplaner i syfte att

leva upp till tillsynsverksamhetens mål.

I varje län bör det inrättas samrådsgrupper, bestående av representanter

från länsstyrelsen och kommunerna, som regelbundet skall träffas och

följa upp tillsynen inom länet.

Motionerna

I motion 2004/05:MJ16 (m) yrkande 1 anförs om tillsynen inom EU att det

är viktigt att regelverken för djurhållning är stabila och att de i

möjligaste mån inte avviker från dem som finns i övriga EU. Tillsynen

bör enligt motion 2004/05:MJ19 (kd) yrkande 4 vara likvärdig inom EU så

att tillsynen inte leder till snedvridande konkurrens mellan medlemsstaterna.

Villkoren måste även överensstämma med övriga EU-länders. Kommunala

och landstingskommunala anläggningar bör enligt motion 2004/05:MJ17

(fp) yrkande 4 följa Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

882/2004. Dessa anläggningar står för produktion och distribution av mat

till bl.a. barn, gamla och sjuka.

Frågor om återkoppling och rapportering tas upp i fyra motioner. Enligt

motion 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 9 är det viktigt att en god återkoppling

äger rum när centrala myndigheter begär in information från fältet. Det

är viktigt att det sker en återkoppling så att insamlad information i

bearbetad form återförs till fältet. Enligt motion 2004/05:MJ18 (m)

yrkande 2 föreslås i propositionen en omfattande rapporteringsverksamhet

från de lokala tillsynsnivåerna till de centrala. Det är värdefullt med

god kunskap om de verksamheter som kontrolleras. Rapporterna får dock

inte bli ett självändamål utan skall fylla ett rimligt syfte. Kraven på

lokala och regionala myndigheters rapportering bör enligt motion

2004/05:MJ19 (kd) yrkande 2 bli mindre detaljreglerad. Regeringen och de

centrala myndigheterna bör undvika att detaljreglera de lokala myndigheternas

arbete utöver vad som krävs av gemensamma EU-regler. Enligt motion

2004/05:MJ508 (fp) yrkande 13 om förenklingar och återkopplingar av

avrapporteringar till EU angående djurskydd bör samverkan mellan olika

parter, myndigheter och kommuner gentemot EU utvecklas för att säkerställa

ett gott djurskydd. Det finns fortfarande problem främst beträffande

avrapporteringar till EU. Regeringen bör snarast ta ansvar för att

hindren beträffande avrapportering till EU undanröjs samt att återkopplingen

från EU förbättras.

Det bör enligt motion 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 7 inte vara tvingande

krav på samrådsgrupper. Ofta kan samrådsgrupper vara ett bra verktyg.

Det bör dock inte vara ett politiskt beslut att styra över hur myndigheterna

lägger upp sin verksamhet.

I fråga om öppenhet och tillgänglighet vad gäller resultaten av tillsynen

anförs i motion 2003/04:MJ428 (m) att restauranggäster bör ha möjlighet

att få information om resultatet av livsmedelstillsynen. I arbetet med

livsmedelssäkerhet måste enligt motion 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 11

finnas ett tydligt konsumentperspektiv. Även enligt motion 2003/04:MJ432

(fp) yrkande 16 bör konsumenterna få tillgång till ökad och enkel

information om resultaten från livsmedelskontrollen. Regeringen bör få i

uppdrag att utreda hur ett bra system skall utformas för att ge allmänheten

möjlighet till information om myndigheternas åsikt om det hygieniska

tillståndet i restauranger och matbutiker.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i motionerna

2004/05:MJ17 (fp) yrkande 9, 2004/05:MJ18 (m) yrkande 2, 2004/05:MJ19

(kd) yrkande 2 och 2004/05:MJ508 (fp) yrkande 13 om att information

från de centrala myndigheterna bör återföras till lokala tillsynsmyndigheter.

Som redovisats i propositionen har de centrala och regionala myndigheterna

ett ansvar att leda och samordna djurskydds- och livsmedelstillsynen i

landet respektive i länet. Detta arbete förutsätter att de samordnande

myndigheterna har tillgång till tillförlitlig och jämförbar information

från de operativa myndigheterna. Även regeringen har ett stort behov av

att få tillgång till information om tillsynen, bl.a. för att kunna följa

tillsynsverksamheten och för att få insyn i hur tillsynen fungerar i

landet. På ett antal verksamhetsområden inom såväl livsmedelstillsynen

som djurskyddstillsynen ställer också EU krav på rapportering från

medlemsländerna. Vidare kommer EG:s regelverk om offentlig kontroll

(Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29

april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av

efterlevnaden av foder och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna

om djurhälsa och djurskydd), som träder i kraft den 1 januari 2006, att

ställa ytterligare krav på Sverige som medlemsstat att rapportera till

kommissionen om tillsynen på livsmedels-, djurskydds- och djurhälsoområdet.

De operativa myndigheternas rapportering och uppgiftslämnande utgör

således ett viktigt inslag i tillsynsverksamheten.

I skilda sammanhang har konstaterats att kommunernas rapportering om

livsmedelstillsynen och djurskyddstillsynen många gånger är bristfällig.

Detta gäller framför allt rapporteringen till de centrala myndigheterna.

Bristerna består bl.a. i att efterfrågade uppgifter inte lämnas i tid

och att väsentliga uppgifter saknas i materialet. För att inskärpa vikten

av att efterfrågade uppgifter lämnas bör de samordnande myndigheterna

kunna sätta kraft bakom orden genom att förelägga de kommuner som inte

uppfyller sin rapporteringsskyldighet att avhjälpa bristen.

Det är också, som nyss framhållits, av stor vikt att de centrala

myndigheterna rapporterar resultatet av främst den kommunala tillsynen

till regeringen. Regeringen vill särskilt framhålla betydelsen av att

de centrala myndigheterna i samband med rapporteringen gör fördjupade

analyser av resultatet. Resultatet bör självfallet också återrapporteras

till kommunerna. Återrapporteringen bör med fördel kunna användas som

ett instrument för att styra och följa upp verksamheten i den enskilda

kommunen. För att underlätta de rapporterande myndigheternas arbete bör

de centrala myndigheterna i så god tid som möjligt meddela vilka uppgifter

som kommer att efterfrågas. System för enkel rapportering av data bör

också utvecklas genom de centrala myndigheternas försorg dels i syfte

att effektivisera rapporteringen, dels för att underlätta sammanställningen

av de rapporterade uppgifterna.

Det är Djurskyddsmyndigheten som är s.k. behörig myndighet och sköter

rapporteringen av djurskyddstillsynen till EU. I regleringsbrevet anges

att Djurskyddsmyndigheten skall rapportera till EG-kommissionen om

resultaten av de inspektioner som utförts beträffande skydd av djur inom

animalieproduktionen i enlighet med kommissionens beslut (2000/50/EG).

Utskottet förutsätter att Djurskyddsmyndigheten har de kontakter med

andra myndigheter som krävs för att dessa uppgifter på ett korrekt sätt

skall kunna rapporteras till EU.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och föreslår att motionerna

2004/05:MJ17 (fp) yrkande 9, 2004/05:MJ18 (m) yrkande 2, 2004/05:MJ19

(kd) yrkande 2 och 2004/05:MJ508 (fp) yrkande 13 lämnas utan vidare

åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med vad som anförts.

Utskottet har tidigare i detta betänkande redovisat att det inom

Regeringskansliet och branschorganisationerna pågår arbete för att förbereda

ikraftträdandet av EG:s nya regelverk om offentlig kontroll på livsmedels-

och djurskyddsområdet m.fl. områden den 1 januari 2006. Utskottet

föreslår att de i motionerna 2004/05:MJ16 (m) yrkande 1, 2004/05:MJ17

(fp) yrkande 4 och 2004/05:MJ19 (kd) yrkande 4 framförda yrkandena om

likvärdig tillsyn inom EU lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på

resultatet av det arbete som pågår.

Utskottet instämmer i vad som framförs i motionerna 2003/04:MJ428 (m),

2003/04:MJ432 (fp) yrkande 16 och 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 11 om att

det är viktigt att konsumenterna informeras om resultaten av tillsynen.

Genom beslut den 28 oktober 2004 uppdrog regeringen åt en särskild

utredare att göra en analys av olika metoder för att delge konsumenterna

relevant information om resultatet av livsmedelstillsynen. I direktiven

anförs (dir. 2004:147) att regelmässigt offentliggörande av tillsynsresultatet

skulle kunna tjäna syftet att förbättra livsmedelshantering och

egenkontroll inom livsmedels- och restaurangnäringarna. Utredaren skall

föreslå om, och i sådana fall hur, ett sådant förfarande bör utformas.

Uppdraget skall vara avslutat senast den 1 juni 2005. Utskottet föreslår

att motionerna lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på resultatet av

det arbete som pågår.

Utskottet instämmer i att länsstyrelser och kommuner bör åläggas en

skyldighet att samarbeta i samrådsgrupper bestående av representanter

från länsstyrelsen och kommunerna i varje län. En bestämmelse om detta

kan lämpligen tas in i livsmedelsförordningen respektive djurskyddsförordningen.

På nationell nivå bör bildas en samrådsgrupp eller ett liknande

samarbetsforum, bestående av framför allt representanter från de båda

centrala tillsynsmyndigheterna och länsstyrelserna. En sådan grupp kan

lämpligen inrikta sig bl.a. på samordning i föreskriftsarbetet, framför

allt i syfte att underlätta för de enskilda företagarna. Även utskottet

anser att ett sådant samarbete inte bör författningsregleras utan får

ske på frivillig basis i de former som myndigheterna finner lämpligast.

Utskottet avstyrker motion 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 7 i den mån

yrkandet inte tillgodosetts med vad som anförts.

Möjligheter till ingripanden mot kommuner vid brister i tillsynen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. En motion (c) om övertagande

av kommunernas tillsynsansvar avstyrks. Vidare avstyrker utskottet

motioner om föreläggande (c), överflyttning av tillsynsansvaret från små

kommuner (fp), om överflyttning av tillsynsansvaret i de fall kommunen

inte fullgör sina skyldigheter (kd) samt om mobila tillsynsobjekt (m,

fp). Motionerna avstyrks i huvudsak med hänvisning till att de är

tillgodosedda med vad som anförts i propositionen.

Jämför reservationerna 18 (c), 19 (fp) och 20 (c).

Propositionen

Livsmedelsverket eller, när det gäller tillsynsskyldigheter enligt

djurskyddslagen, en länsstyrelse skall ges befogenhet att förelägga en

kommun som inte uppfyller de skyldigheter som följer av dess tillsynsuppdrag

att avhjälpa bristen. Ett föreläggande skall innehålla uppgifter om de

åtgärder som myndigheten anser vara nödvändiga för att den påtalade

bristen skall kunna avhjälpas.

Livsmedelsverket, alternativt länsstyrelsen i det län där en kommun är

belägen, skall i samråd med en kommun få besluta att tillsyn över en

viss verksamhet som kommunen annars har skall flyttas över till

Livsmedelsverket alternativt länsstyrelsen. Ett sådant beslut skall få fattas

om verksamheten har särskilt stor omfattning, är komplicerad eller om

det finns andra särskilda skäl.

Om en kommun grovt eller under en längre tid har åsidosatt sina

tillsynsskyldigheter när det gäller en viss verksamhet, skall regeringen på

ansökan av Livsmedelsverket, eller en länsstyrelse, kunna besluta att

tillsynen över verksamheten skall flyttas över till Livsmedelsverket

eller länsstyrelsen.

Den myndighet som tagit över tillsynen över en viss verksamhet skall ha

rätt att uppbära den avgift som kommunen tidigare kunnat ta ut för

tillsynen.

Motionerna

Riksdagen bör enligt motion 2004/05:MJ15 (c) yrkande 5 avslå 24 b §

livsmedelslagen samt 24 b § djurskyddslagen i regeringens proposition

som möjliggör att Livsmedelsverket respektive länsstyrelserna övertar

kommunernas tillsynsansvar enligt dessa lagar. Centerpartiet motsätter

sig denna inskränkning i det kommunala självstyret. Enligt motionens

yrkande 6 bör regeringen följa upp konsekvenserna av att möjliggöra

förelägganden enligt 24 c § livsmedelslagen och 24 c djurskyddslagen i

regeringens proposition. Regeringen bör vid behov återkomma med ett

nytt förslag. Regeringen bör återkomma med en uppföljning av vilka

effekter förelägganden ger i praktiken. Först därefter kan eventuella

andra åtgärder utredas.

I fråga om överflyttning av tillsynsansvaret från små kommuner anförs

i motion 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 6 att man bör ha möjlighet att flytta

över tillsynsverksamheten till en högre nivå. Denna möjlighet bör göras

än tydligare i det stycke som handlar om tillsynsansvaret. Ett sådant

skäl kan vara problemet för små kommuner att upprätthålla tillräcklig

kompetens inom tillsynsområdet. I fråga om tillsyn av icke stationär

verksamhet, t.ex. cirkusverksamhet, anförs i motionens yrkande 10 att

det bör vara länsstyrelsen som har ansvaret för tillsynen för sådan

verksamhet och inte kommunerna. Även i motion 2004/05:MJ243 (m) behandlas

frågan om mobila tillsynsobjekt. Motionären anför att ett problem med

dagens tillsynsorganisation är att den inte är anpassad för att hantera

mobila tillsynsobjekt, dvs. objekt som rör sig över kommungränserna.

Dit kan djurcirkusar och djurtransporter räknas. Det krävs en bättre

kommunikation mellan kedjorna i tillsynsorganisationen.

Regeringen bör enligt motion 2004/05:MJ506 (kd) yrkande 19 lägga fram

förslag till ändring i djurskyddslagen så att regeringen ges möjlighet

att besluta om att tillsynen över djurskyddet skall flyttas över från

kommunen till länsstyrelsen i de fall kommunen ej fullgör sina

tillsynsskyldigheter.

Utskottets ställningstagande

Föreläggande

Som anförs i propositionen bör det införas en möjlighet för en statlig

myndighet att rikta ett föreläggande med krav på åtgärder mot en kommun

som brister i tillsynen. För att ett sådant föreläggande skall kunna

utfärdas måste det stå klart att kommunen i fråga inte fullgjort en

förpliktelse som åligger den enligt livsmedelslagen eller djurskyddslagen

alternativt enligt föreskrifter utfärdade av regeringen eller berörd

myndighet.

Genom att utfärda ett föreläggande kan den statliga myndigheten klargöra

för en kommun i vilka avseenden som kritik kan riktas mot dess tillsyn

eller tillsynsanknutna uppgifter och därigenom ge kommunen möjlighet

att åtgärda bristerna. Exempel på situationer då föreläggandemöjligheten

kan användas är en kommuns upprepade underlåtenhet att rapportera om

tillsynsverksamheten till den centrala myndigheten eller underlåtenhet

att efter anmodan upprätta en tillsynsplan.

De nya instrument och förbättrade åtgärder som nu föreslås, t.ex. ökad

kommunal samverkan, bättre samordning och vägledning från centrala och

regionala myndigheter samt striktare tillsynsplanering, bör tillsammans

kunna skapa förutsättningar för en förbättring. Som en yttersta åtgärd

vill utskottet i likhet med regeringen även göra det möjligt att med

tvång överföra tillsynsansvaret från en kommun till Livsmedelsverket

och när det gäller djurskyddstillsynen till länsstyrelsen. Utskottet

återkommer till denna fråga senare i detta betänkande.

Regeringen avser enligt propositionen att löpande följa utvecklingen de

närmaste åren. Skulle det visa sig att många kommuner fortfarande

uppvisar stora brister ser utskottet i likhet med regeringen det som

nödvändigt att överväga mer kraftfulla åtgärder i form av särskilda

sanktionsmedel. Befogenheter i den riktningen har förordats av Riksdagens

revisorer i fråga om kommunernas underlåtenhet att uppfylla kravet på

rapportering till Livsmedelsverket (se Rapport 2001/02:7 Hur styr staten

livsmedelstillsynen?). Ett tänkbart sanktionsmedel är att förena ett

föreläggande med vite under förutsättning att det föreligger särskilda

skäl. Detta bör betraktas som en yttersta åtgärd när tillsynsvägledning,

dialog och föreläggande har prövats utan framgång.

När det gäller frågan vilka statliga myndigheter som bör tilldelas den

beskrivna befogenheten kan följande sägas. Länsstyrelserna har en mycket

god kännedom om hur tillsynen fungerar inom det egna länet. Arbetet i

samrådsgrupperna medför att länsstyrelserna har ett naturligt forum för

en regelmässig uppföljning och utvärdering av den tillsyn som kommunerna

i det egna länet bedriver. I bedömningen skall dock vägas in att de

båda ingripandemöjligheter som regeringen nu föreslår, dvs. föreläggande

och överflyttning av tillsynsansvar, bör ligga på en och samma myndighet.

När det gäller livsmedelstillsynen finns det, vilket redovisas nedan,

skäl för att organisatoriskt behålla den ordning som gäller i dag och

som innebär att Livsmedelsverket under vissa omständigheter kan ta över

en kommuns tillsyn. Mot den bakgrunden anser regeringen att även den nu

föreslagna möjligheten att förelägga en kommun att vidta en viss åtgärd

skall ligga hos Livsmedelsverket. På djurskyddsområdet bör dock

befogenheten tilldelas länsstyrelserna.

Som framgått ovan avser regeringen att följa utvecklingen de närmaste

åren. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker därmed

motion 2004/05:MJ15 (c) yrkande 6.

Överflyttning av tillsynsansvaret

Det finns enligt livsmedelslagstiftningen en möjlighet för Livsmedelsverket

att ta över ansvaret för tillsynen över ett visst objekt. Enligt 46 §

livsmedelsförordningen (1971:807) får Livsmedelsverket sålunda, efter

samråd med en sådan kommunal nämnd som fullgör uppgifter inom miljö-

och hälsoskyddsområdet, i det enskilda fallet besluta att den tillsyn

som nämnden har över en viss anläggning skall flyttas över till verket.

Ett överflyttande förutsätter att verksamheten har särskilt stor

omfattning, är komplicerad eller att det finns andra särskilda skäl.

Motsvarande möjlighet finns inte i djurskyddslagstiftningen.

Möjligheten att flytta över ansvaret har använts främst i fråga om större

anläggningar vid vilka det bedrivs verksamhet med hög risk från

hälsosynpunkt. Åtgärden har aldrig utnyttjats tvångsvis mot en kommun som

ett medel för att komma till rätta med konstaterade problem inom den

kommunala tillsynsverksamheten, även om livsmedelsförordningen teoretiskt

sett medger detta. Livsmedelslagstiftningen ger även utrymme för en

överflyttning av tillsynen för en viss verksamhet från Livsmedelsverket

till kommunerna. Den möjligheten har däremot utnyttjats i stor utsträckning,

framför allt i de större kommunerna.

De centrala och regionala myndigheterna kommer, med det förslag som nu

läggs fram, att ha ett fortsatt ansvar för att djurskydds- och

livsmedelstillsynen i landet och det egna länet fungerar på ett fullgott

sätt. Trots att de förslag som lämnas i promemorian syftar till en bättre

kvalitet och ökad likformighet kan det inte bortses från att det även

fortsättningsvis kan komma att uppstå brister i tillsynen. Detta kan

inte anses tillfredsställande från folkhälso- eller djurskyddssynpunkt.

Som nämnts tidigare ställer Sveriges medlemskap i EU också allt högre

krav på en nationellt samordnad och likvärdig tillsyn.

Utskottet anser i likhet med regeringen, mot bakgrund av vad som nu har

sagts, att en statlig myndighet i vissa situationer bör kunna ha möjlighet

att för en tid ta över en kommuns ansvar för tillsynen över en viss

verksamhet, även om kommunen motsätter sig detta. Det samhälleliga

ansvaret för att upprätthålla en väl fungerande djurskydds- och

livsmedelstillsyn väger enligt regeringens mening således så tungt att det

får anses vara motiverat att i såväl livsmedelslagen som djurskyddslagen

införa regler som gör det möjligt att mot en kommuns vilja överföra

ansvaret för tillsynen över en viss verksamhet från kommunen till staten.

En sådan tvångsöverflyttning av tillsynsansvaret bör emellertid komma

i fråga endast som en sista utväg vid mycket allvarliga eller långvariga

brister i en kommuns tillsyn. Redan det förhållandet att det finns en

möjlighet för staten att tillgripa en sådan åtgärd torde ha en avsevärd

preventiv verkan.

Utskottet instämmer i att det på djurskyddssidan dessutom - i likhet

med vad som i dag gäller på livsmedelsområdet - bör öppnas en möjlighet

för en statlig myndighet att i samråd med en kommun ta över tillsynen

för en viss anläggning i sådana fall då verksamheten exempelvis har

särskilt stor omfattning eller är komplicerad. En sådan frivillig

överflyttning av tillsynsansvaret kan antas komma att aktualiseras framför

allt när det gäller anläggningar över vilka tillsynen kräver särskild

kompetens hos inspektören, såsom försöksdjursanläggningar, cirkusar m.

m.

Utskottet delar regeringens uppfattning att Livsmedelsverket även

fortsättningsvis bör vara den myndighet som på livsmedelsområdet har rätt

att överta en kommuns tillsynsuppgifter. När det gäller djurskyddstillsynen

är dock förhållandena annorlunda. Djurskyddsmyndigheten utövar i dag

inte någon egen operativ tillsyn över djurskyddslagstiftningen och har

således i dagsläget inte den tillsynsorganisation som krävs för att

bedriva en effektiv tillsynsverksamhet i kommunerna. Regeringen anser

därför att tillsynen på djurskyddssidan bör tas över av länsstyrelsen

i det län där kommunen är belägen. Om tillsynsansvaret för en viss

anläggning flyttas till en länsstyrelse bör även, i förekommande fall,

befogenheten att besluta i frågor om tillstånd för viss djurhållning i

den aktuella anläggningen flyttas över till länsstyrelsen.

Den myndighet som har tagit över tillsynen över ett visst objekt bör

också ha rätt att uppbära den avgift som kommunen tidigare kunnat ta ut

för tillsynen.

Beslut om överflyttande av en kommuns ansvar för tillsynen över en viss

anläggning bör, i de fall då kommunen och berörd statlig myndighet inte

är överens, fattas av regeringen efter ansökan av den berörda statliga

myndigheten. Om kommunen i fråga är överens med Livsmedelsverket,

alternativt behörig länsstyrelse, om att ansvaret för en viss verksamhet

bör flyttas från kommunen bör det däremot liksom i dag vara tillräckligt

att den myndighet som skall ta över tillsynsuppgiften fattar beslut om

övertagandet. Initiativ till en sådan frivillig överflyttning kan komma

från Livsmedelsverket, alternativt behörig länsstyrelse, eller från

berörd kommun.

Som förutsättning för att tillsynsansvaret över en anläggning skall

kunna flyttas mot en kommuns vilja bör enligt regeringens mening gälla

att det kan konstateras att kommunen grovt eller under en längre tid

har brutit mot gällande tillsynskrav rörande anläggningen. Såväl en

enstaka grov överträdelse som upprepade försummelser eller brister av

mindre allvarlig karaktär som sträcker sig över en längre tidsperiod

bör kunna utgöra grund för en överflyttning av tillsynsansvaret.

Det bör självfallet vara möjligt att, om förhållandena ändras, lämna

tillbaka tillsynsansvaret till kommunen. Beslut om detta bör fattas av

den myndighet som har beslutat i frågan om överflyttning av tillsynsansvaret.

Om den centrala respektive regionala tillsynsmyndigheten anser att ett

övertaget tillsynsansvar kan lämnas tillbaka till kommunen och myndigheten

själv inte är behörig att besluta i frågan, skall den alltså överlämna

frågan till regeringen för prövning. Även en kommun kan hos regeringen

ansöka om att få tillbaka tillsynsansvaret.

Teoretiskt sett är det tänkbart att en kommun kan komma att agera

medvetet för att bli av med tillsynsansvaret över en eller flera anläggningar.

Risken för ett sådant agerande bör dock enligt regeringens mening inte

överdrivas. Remissutfallet - liksom andra utredningar och betänkanden

inom de aktuella tillsynsområdena - visar att en helt övervägande

majoritet av kommunerna är angelägna om att behålla ansvaret för tillsynen

inom kommunen. Regeringen utgår från att de fåtal fall där en kommun

kommer att vilja befrias från sitt tillsynsansvar i ett visst avseende

i normalfallet kommer att kunna lösas inom ramen för en frivillig

överflyttning. Det förtjänar i sammanhanget återigen att framhållas att

staten i grunden har ett ansvar för att tillsynen i landet fungerar på

ett fullgott sätt. Med den utgångspunkten bör det enligt regeringens

mening finnas en möjlighet för staten att - antingen i samråd med en

kommun, eller i undantagsfall mot kommunens vilja - överta ansvaret för

tillsynen och se till att den bedrivs på ett godtagbart sätt. Det är

inte tillfredsställande att bibehålla den ordning som i dag finns på

djurskyddsområdet och som innebär att en kommun som av skilda orsaker

inte anser sig ha möjlighet att utöva tillsyn i ett visst avseende ändå

har skyldighet att göra detta. I dag innebär regleringen på djurskyddsområdet

att en sådan kommun inte kan bli av med sitt ansvar, och det finns heller

ingen möjlighet för staten att framtvinga en efterlevnad av

tillsynsskyldigheterna. Konsekvensen blir en bristande tillsyn och ett

otillräckligt

djurskydd.

Det är enligt utskottets mening naturligt att i första hand rikta ett

föreläggande med krav på åtgärder mot en kommun som inte uppfyller sina

åligganden. Först när det kunnat konstateras att ett föreläggande inte

följts bör det i normalfallet komma i fråga att överväga möjligheten

att tvångsvis ta över tillsynsansvaret för ett enskilt objekt. Det kan

dock inte uteslutas att det kan uppkomma behov av att flytta tillsynsansvaret

över en viss anläggning även om det tidigare inte funnits anledning

eller möjlighet att förelägga kommunen att fullgöra en tillsynsskyldighet

som rör den aktuella anläggningen. Enligt utskottets uppfattning bör

det därför inte vara ett absolut krav att ett beslut om flyttning av

tillsynsansvaret skall föregås av ett föreläggande.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker härmed motionerna

2004/05:MJ15 (c) yrkande 5, 2004/05:MJ17 (fp) yrkandena 6 och 10 och

2004/05:MJ243 (m). Enligt utskottets bedömning är syftet med motion

2004/05:MJ506 (kd) yrkande 19 med det anförda i allt väsentligt

tillgodosett. Motionen bör lämnas utan vidare åtgärd.

Finansieringen av den lokala livsmedelstillsynen m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och instämmer i regeringens

överväganden under avsnitt 9-12 i propositionen. Utskottet avstyrker

motioner om vikten av kommunalt självstyre och konkurrensneutrala

tillsynsavgifter (c) och om likvärdiga avgifter för djurskyddstillsyn (m,

fp). Vidare avstyrks motioner om att myndighetsutövning bör bekostas

av allmänna medel (m, kd), att endast förnyade inspektioner bör

avgiftsbeläggas (m, kd, fp) och om resursbehovet inom djurskyddet (kd) m.m.

Motionerna avstyrks i huvudsak i avvaktan på resultat av pågående

utredningsarbete.

Jämför reservationerna 21 (m, kd), 22 (m), 23 (fp), 24 (kd), 25 (c) och

26 (m).

Propositionen

Kommunerna får möjlighet att använda den årliga tillsynsavgiften för

att finansiera även andra kostnader för tillsynen än sådana som avser

provtagning och undersökning Tillsynsmyndighetens kostnader för att

följa upp inspektion o.d. som påvisat avvikelser från regelverket skall

finansieras med en avgift, vilken motsvarar kostnaderna för myndighetens

uppföljningsinsatser.

Genom en ändring i livsmedelslagen införs en möjlighet att förbjuda

återutförsel av livsmedel som förvaras på en gränskontrollstation.

Tillsynsmyndigheternas rätt att meddela föreläggande eller förbud med

eller utan vite skall inte längre begränsas till fall då behovet av

åtgärden är uppenbart.

I livsmedelslagen skall en ny bestämmelse föras in som innebär att den

som överträder ett vitesföreläggande inte skall dömas till ansvar för

den gärning som omfattas av vitesföreläggandet.

Motionerna

Flera motioner behandlar frågan om kostnader för tillsynen. Centerpartiet

framhåller i motion 2004/05:MJ15 (c) yrkande 1 vikten av kommunalt

självstyre. Kommunerna har olika sätt att lösa sitt tillsynsansvar. En

del kommuner arbetar med differentierade avgifter som kan gynna en god

lagefterlevnad inom närliggande områden, som t.ex. miljöskydd. Kommunalt

självstyre möjliggör lokala lösningar och en helhetssyn på tillsynen.

Det är enligt motionens yrkande 2 positivt att underlaget till den årliga

tillsynsavgiften breddas, men man bör avvakta förslaget från den pågående

utredningen (dir. 2004:140) innan man gör förändringar av avgiften.

Konkurrensneutrala tillsynsavgifter bör gälla inom EU. Vidare bör enligt

yrkande 3 den årliga tillsynsavgiften finansiera rådgivning och stöd

särskilt till små och medelstora företag. Den årliga tillsynsavgiften

enligt livsmedelslagen bör höjas för dem som missköter sig.

I motion 2004/05:MJ16 (m) yrkande 2 anförs att tillsynsavgifterna för

djurskyddstillsynen bör vara likvärdiga mellan landets kommuner, men

detta är inte tillräckligt. Tillsynsavgifterna bör även vara likvärdiga

mellan de olika EU-länderna för att konkurrensen inte skall snedvridas.

Enligt Folkpartiets motion 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 12 bör grundtillsynen

vara lika för samma typ av företag. När kraven visat sig uppfyllda vid

inspektion skall det leda till färre inspektioner och lägre avgift.

Avgifterna för djurskyddstillsynen bör dels vara skäliga, dels likställas

i större utsträckning över landet. Ett avgiftssystem har flera funktioner

och bör t.ex. gynna skötsamma företag samt ge samma möjligheter åt såväl

stora som små företag. De företag som sköter sin verksamhet och

egenkontroll bör gynnas ekonomiskt.

Moderata samlingspartiet anför i motion 2004/05:MJ18 (m) yrkande 3 att

myndighetsutövning skall bekostas av allmänna medel. Däremot är det

rimligt att kontroller föranledda av brister betalas av den felande.

Tillsynsavgifter bör enligt motionens yrkande 4 inte få användas för

andra kostnader än tillsynsrelaterade kostnader.

Kristdemokraterna anför i motion 2004/05:MJ19 (kd) yrkande 5 att endast

förnyade inspektioner till följd av tidigare anmärkningar bör avgiftsbeläggas.

Inspektioner som inte föranleds av anmärkningar bör inte avgiftsbeläggas,

eftersom detta innebär att man straffar ett kollektiv där de flesta är

skötsamma. Enligt motionens yrkande 6 bör avgifterna för de förnyade

inspektionerna fastställas på central nivå och de bör inte överstiga

kommunernas självkostnader. Om principerna för finansiering av tillsynen

anförs i motionens yrkande 7 att Kristdemokraterna inte delar regeringens

bedömning att avgifterna bör höjas. Kostnaden för livsmedelstillsyn och

djurskydd bör inte belasta producenten och därmed konsumenten, utan bör

finansieras genom skatter. Kommunerna bör kompenseras för sina ökade

kostnader. Även i motion 2004/05:MJ513 (m) yrkande 5 framhålls att

myndighetsutövning skall bekostas av allmänna medel och att kontroller

föranledda av brister bör betalas av den felande.

Enligt motion 2003/04:MJ310 (kd) yrkande 1 bör kommunerna snarast få

frihet att besluta om avgifter för tillsyn av livsmedelshygien och

livsmedelshantering. Det är rimligt att taxorna kan beslutas nära den

verksamhet som utövas. Åtgärder bör enligt motionens yrkande 2 vidtas

för att, som ett kortvarigt interimistiskt förfarande i avvaktan på

annan ordning, anpassa tillsynstaxan till kommunernas reala kostnader.

Regeringen bör enligt motion 2004/05:MJ506 (kd) yrkande 20 senast i

samband med vårpropositionen år 2005 redovisa hur resursbehovet inom

djurskyddet skall tillgodoses samt om uppgifterna eller regelverket

till någon del behöver omprövas. Kristdemokraterna anser att resurserna

till det lokala och regionala djurskyddet inte står i relation till

uppgifterna. Regeringen bör enligt motionens yrkande 22 överväga om det

behövs förändringar i regleringen av hur det lokala djurskyddsarbetet

finansieras, varvid förutom finansiella aspekter även bör beaktas vikten

av att djurhållare i olika delar av landet behandlas på ett så långt

möjligt likvärdigt sätt.

I fråga om rättvisa slakteriavgifter anförs i motionerna 2002/03:L319

(fp) yrkande 9 och 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 7 att dagens regelverk

för tillsynsavgifter drabbar de minsta slakterierna och gör det omöjligt

att konkurrera på liknande villkor. Det bör därför ses över. Ett

avgiftssystem bör ha flera funktioner, nämligen att finansiera

säkerhetssystemet,

gynna de skötsamma samt slutligen ge såväl små som stora slakterier

samma möjligheter. I motion 2002/03:MJ268 (m) yrkande 9 framhålls vikten

av småskalig livsmedelsproduktion.

Utskottets ställningstagande

För att kommunerna skall kunna bedriva en effektiv tillsyn är det, som

anförs i propositionen, nödvändigt att de ges resursmässiga förutsättningar

att utföra sitt tillsynsuppdrag. Det är också viktigt att det råder en

enighet bland kommunerna om vilka kostnader som den årliga avgiften kan

användas för, inte minst för att garantera en enhetlig tillsyn över

landet. Den årliga avgiften måste också kunna anpassas till skilda behov

så att tillsynsverksamheten får den omfattning och inriktning som krävs.

Det är tydligt att den nuvarande konstruktionen av den årliga

tillsynsavgiften inte uppfyller nämnda krav. Utskottet anser därför att det

är angeläget att den begränsning som finns i fråga om vilka tillsynskostnader

som kan finansieras med den årliga avgiften nu tas bort. Att inskränkningen

tas bort innebär att den bas som Livsmedelsverket använder för att

beräkna avgifternas storlek blir större. Utskottet förutsätter i likhet

med regeringen att detta leder till att Livsmedelsverket höjer avgifterna

i syfte att ge kommunerna ökad kostnadstäckning för inspektion m.m.

Tillsynsmyndigheterna har betydande kostnader för arbete med uppföljning

av prov eller inspektion som orsakas av en verksamhetsutövares bristande

efterlevnad av regelverket. Som regeringen anför bör det tydliggöras

att alla kostnader, inklusive de som härrör från personal, laboratorieanalyser,

provtagning m.m. skall inkluderas i avgiften för uppföljning av prov

som lett till anmärkning. Således bör såväl förnyad provtagning som

förnyad inspektion, som föranleds av sådan provtagning eller inspektion

som lett till anmärkning finansieras med en avgift. Att en verksamhetsutövare

drabbas av kostnader till följd av förnyad provtagning eller inspektion

som orsakats av att tillsynsmyndigheten funnit brister vid den årliga

eller annan inspektion torde utgöra ett incitament för livsmedelsföretagare

att i högre grad efterleva regelverket. En avgift för förnyad inspektion

torde således ha en preventiv verkan. För att denna verkan skall bli

tillräcklig anser regeringen att det bör vara tvingande för tillsynsmyndigheten

att ta ut denna avgift.

Ny EG-lagstiftning kommer att få effekter på avgiftssystemet. Denna

lagstiftning kommer att tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2007. Regeringen

beslutade den 14 oktober 2004 (dir. 2004:140) att tillkalla en särskild

utredare med uppdrag att lämna förslag till ett avgiftssystem för foder-,

djurskydds- och livsmedelstillsyn samt i relevanta fall tillsyn över

lagstiftningen om djurhälsa. I uppdraget ingår att lämna förslag till

en avgiftskonstruktion som baseras dels på de kriterier som återfinns

i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29

april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av

efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna

om djurhälsa och djurskydd, dels på principen att varje tillsynsmyndighet

(i tillämpliga fall kommunfullmäktige) själv beslutar om avgiftens

storlek för sina respektive tillsynsobjekt. Utredaren skall även lämna

förslag till ett system som ger kommunerna möjlighet att i sin helhet

avgiftsfinansiera livsmedelstillsynen, samt ta ställning till hur behovet

att styra avgifternas storlek för att både säkerställa en likvärdig

tillsyn och att företag i olika delar av landet behandlas likvärdigt

kan balanseras mot grundprincipen att varje tillsynsmyndighet skall

kunna nå full kostnadstäckning för sina tillsynsverksamheter. Utredaren

skall föreslå de författningsändringar som bedöms vara nödvändiga. Vidare

skall utredaren även bl.a. lämna förslag till ändringar i det nuvarande

systemet för avgifter för offentlig kontroll av livsmedel av animaliskt

ursprung (köttbesiktning vid slakterier m.m.).

Enligt utredningsdirektiven skall avgifternas storlek baseras på en

fullgod ambitionsnivå för tillsynen så att denna bedrivs på ett

tillfredsställande sätt och tar hänsyn till relevanta riskfaktorer. I detta

ligger att avgiftssystemet skall skapa förutsättningar för en likvärdig

och effektiv tillsyn i hela landet så att konsumenternas säkerhet tryggas

och konkurrensförhållanden blir rättvisa. Ytterligare en utgångspunkt

för det nya avgiftssystemet är att å ena sidan skall respektive

tillsynsmyndighet själv (i fråga om kommunerna ankommer detta på

kommunfullmäktige)

besluta om avgiftens storlek, å andra sidan skall den principen beaktas

att lika företag i olika delar av landet i möjligaste mån bör behandlas

lika i avgiftshänseende. Uppdraget skall vara avslutat senast den 1

april 2005. Regeringen har således för avsikt att återkomma i avgiftsfrågan.

Utskottet föreslår att motionerna 2002/03:L319 (fp) yrkande 9, 2003/04:MJ310

(kd) yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 7, 2004/05:MJ15 (c)

yrkandena 1-3, 2004/05:MJ16 (m) yrkande 2, 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 12

och 2004/05:MJ18 (m) yrkande 4 samt motion 2004/05:MJ506 (kd) yrkandena

20 och 22 lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på resultatet av den

utredning som pågår. Även motionerna 2004/05:MJ18 (m) yrkande 3,

2004/05:MJ19 (kd) yrkandena 5-7 och 2004/05:MJ513 (m) yrkande 5 bör i

avvaktan på den pågående beredningen av dessa frågor lämnas utan vidare

åtgärd.

Som anförs i propositionen (s. 43) syftar huvuddelen av de förslag som

läggs fram till att åstadkomma en förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn.

En sådan förbättring är i hög grad av intresse inte minst för

livsmedelsföretagen och företag som har ansvar för djurhållning. En väl

fungerande tillsyn främjar en produktion av varor av hög kvalitet och en

god och därmed också lönande djurhållning. Vidare leder en effektiv

tillsyn till en rättvis konkurrenssituation för företagen. Av stor

betydelse i sammanhanget, inte minst för småföretagen, är den rådgivning

som innefattas i tillsynen. Generellt sett bör propositionens förslag

följaktligen vara till fördel för både små och stora företag.

I propositionen anförs vidare att det i olika sammanhang har framförts

att det är angeläget att statsmakterna stimulerar och underlättar driften

av småskaliga företag. Resonemanget har främst gällt livsmedelsproduktion

och då framför allt småskaliga slakterier. Mot den bakgrunden får det

förutsättas att Livsmedelsverket tar erforderlig hänsyn till de småskaliga

företagarnas särskilda villkor vid fastställandet av nya avgifter för

livsmedelstillsynen. Det bör i sammanhanget framhållas att de småskaliga

slakterierna betalar en särskild köttbesiktningsavgift och därför inte

berörs av de ändringar som nu föreslås i fråga om den årliga tillsynsavgiften.

Riksdagen anförde i ett tillkännagivande år 2001 (bet. 2000/01:MJU12)

att regeringen i det fortsatta arbetet bör ägna särskild uppmärksamhet

åt den småskaliga livsmedelsproduktionen. Utskottet anförde att regeringen

bör redovisa förslag till åtgärder som bl.a. syftar till en förenkling

av regelverket och skapar bättre förutsättningar för lokal och småskalig

livsmedelsproduktion och främjar etablering av nya företag inom området.

Vid riksdagsbehandlingen av 2004 års statsbudget (bet. 2003/04:MJU2,

rskr. 2003/04:104 och 105) beslutades att fr.o.m. år 2004 öka

Livsmedelsverkets resurser med 7 miljoner kronor för att bl.a. främja den

småskaliga slakten, främja det fortsatta EU-arbetet inom livsmedelsområdet

samt förstärka det viktiga forsknings- och utvecklingsarbetet. Vid

behandlingen av 2005 års budgetproposition beslutade riksdagen (bet.

2004/05:MJU2, rskr. 2004/05:128 och 129) att Livsmedelsverket fr.o.m.

år 2005 skall tillföras 10 miljoner kronor för pilotprojekt rörande

närslakt samt att anslag 43:16 Åtgärder inom livsmedelsområdet för år

2005 förstärks med 10 miljoner kronor för projekt rörande nationella

och regionala resurscentrum för småskalig livsmedelsförädling. Vidare

har Miljö- och landsbygdsprogrammet förstärkts med drygt 100 miljoner

kronor för att bl.a. stimulera investeringar inom områdena djurvälfärd

och småskalig livsmedelsförädling samt för införandet av det obligatoriska

systemet för jordbruksrådgivning (jfr bet. 2004/05:MJU2 s. 56).

Miljö- och jordbruksutskottet beslutade den 24 oktober 2004 att genomföra

en uppföljning inom politikområdet Livsmedelspolitik. Uppföljningen

skall avse dels en uppföljning och analys av regeringens redovisning av

resultat i budgetpropositionerna för åren 2005 och 2006, dels en tematisk

uppföljning av en avgränsad del av politikområdet, nämligen småskalig

livsmedelsproduktion.

Regeringen uppdrog genom beslut den 29 april 2004 åt Jordbruksverket

och Livsmedelsverket att tillsammans utreda behov av och ge förslag på

åtgärder för att främja och underlätta för lantbruks- och landsbygdsföretagare

att utveckla sina företag med ekonomiskt bärkraftig småskalig

livsmedelsförädling samt för redan etablerade landsbygdsföretag inom den

småskaliga livsmedelsförädlingen att bibehålla och öka antalet sysselsatta.

Vidare skulle myndigheterna lämna förslag till hur och av vilka aktörer

sådana åtgärder kan vidtas eller hur sådan verksamhet kan bedrivas på

ett effektivt sätt. Uppdraget redovisades den 31 januari 2005 i en

rapport till regeringen. I rapporten föreslås bl.a. förbättrad

branschsamverkan, kompetenscentrum för småskalig livsmedelsförädling samt

ökad samverkan mellan tillsynsmyndigheterna. Utskottet har inhämtat att

rapporten övervägs i Jordbruksdepartementet. Utskottet föreslår att

motion 2002/03:MJ268 (m) yrkande 9 i avvaktan på resultatet av de

överväganden som pågår lämnas utan vidare åtgärd.

Livsmedelskontroll

Livsmedelsfrågor i Sverige och internationellt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett antal motionsyrkanden (fp, kd) om internationellt

arbete på livsmedelsområdet med hänvisning till Sveriges och EU:s politik

på området. Motionsyrkanden (fp) om Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten

och kontroll av livsmedelsmärkningen avstyrks med hänvisning till berörda

myndigheters ansvarsområden och EU:s nya kontrollförordning. Med hänvisning

till vad regeringen anför i budgetpropositionen för år 2005 avstyrks

motionsyrkanden (m, kd, v, c) om konsumtion av kött, marknadsföring av

svenska livsmedel, folkhälsoarbetet i Sverige och svensk livsmedelsforskning.

Jämför reservationerna 27 (kd, mp), 28 (fp), 29 (fp), 30 (fp) och 31

(v).

Motionerna

Enligt motionerna 2002/03:K432 (fp) yrkande 17 delvis, 2003/04:MJ432

(fp) yrkande 12 och 2003/04:K419 (fp) yrkande 13 delvis bör målet vara

att utforma en gemensam europeisk livsmedelspolitik som gör det möjligt

för människor att känna trygghet med vad de äter, oavsett var de befinner

sig. Enligt motion 2003/04:MJ375 (fp) yrkande 2 behövs mer gränsöverskridande

samarbete på livsmedelsområdet, t.ex. inom EU, för att stärka konsumenternas

och särskilt födoämnesallergikernas situation. Den svenska

livsmedelslagstiftningen är i princip reglerad på EU-nivå och Sverige kan inte

på egen hand reglera livsmedelshanteringen, påpekar motionären. I motion

2004/05:MJ332 (fp) yrkande 1 anförs att med ökad import och export av

livsmedel krävs nya vägar för att stärka konsumentinflytandet och

livsmedelssäkerheten. Sverige bör verka internationellt i dessa frågor.

För det första bör Sverige inom ramen för demokratibiståndet bl.a. stödja

framväxten av oberoende konsumentorganisationer i nya demokratier. För

det andra bör Sverige, på egen hand eller via t.ex. EU eller FAO, stödja

en förbättrad livsmedelssäkerhet och livsmedelskontroll i utvecklingsländerna.

Enligt motion 2004/05:MJ499 (kd) har Sveriges möjligheter att subventionera

och stödja försäljning av hälsosamma och miljövänliga produkter starkt

begränsats genom EU-medlemskapet. Sverige bör verka för en förändring

av detta. Praxis för vad som betraktas som statsstöd måste ändras och

folkhälsoaspekterna ges en starkare ställning på den inre marknaden

(yrkande 7).

Sverige bör verka för ett breddat mandat för den europeiska myndigheten

för livsmedelssäkerhet, anser motionärena bakom motion 2004/05:MJ17

(fp) yrkande 1. Myndigheten har hittills inte fått det fulla ansvar som

den borde ha när det gäller kontroll och möjligheten att föreslå sanktioner.

Motionärerna framhåller att rättssystemet i princip är en nationell

angelägenhet, men att det finns fall då sanktionsmöjligheter på EU-nivå

är nödvändigt. Som exempel nämns när ett livsmedelsproblem uppstår och

landets egna myndigheter saknar förmåga eller vilja att ta itu med det.

Den europeiska myndighetens mandat tas även upp i motionerna 2002/03:MJ422

(fp) yrkande 11, 2002/03:L319 (fp) yrkande 7, 2002/03:K432 (fp) yrkande

17 delvis och 2003/04:K419 (fp) yrkande 13 delvis. För att kunna garantera

att den nationella kontrollen uppfyller uppställda krav måste en kontroll

av kontrollanterna göras. Därför behövs en europeisk livsmedelsmyndighet

som kan agera inom ett medlemsland, både för att kontrollera

livsmedelssäkerheten i sig och hur den nationella myndigheten sköter sina

åligganden. Även dessa motioner framhåller möjligheten till sanktioner

på EU-nivå och att myndigheten bör ha juridisk rätt att ingripa. Enligt

motion 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 14 bör myndigheten, utöver det som

redan nämnts, ha en kunskapsuppbyggande roll när det gäller livsmedelssäkerhet

och vara en förmedlande länk mellan de nationella myndigheterna.

Ett system för kontroll av livsmedelsmärkningen behövs enligt motion

2002/03:MJ422 (fp) yrkande 14 delvis. Producenten och försäljaren måste

kunna bevisa att alla påståenden som görs om en vara är korrekta. Enligt

motionerna 2002/03:K432 (fp) yrkande 17 delvis, 2002/03:L319 (fp) yrkande

6 och 2003/04:K419 (fp) yrkande 13 delvis bör ett sådant system utvecklas

inom EU. Systemet måste vara lika för alla producenter i alla led i

livsmedelskedjan inom hela unionen. På så sätt innebär det inga

handelshinder eller skillnad i konkurrenskraft mellan företag. Enligt motion

2003/04:MJ432 (fp) krävs ett tydligt ansvarstagande från dem som producerar

och säljer livsmedelsprodukter eller andra varor. Ytterst är det dock

en myndighetsuppgift att säkerställa att konsumenterna får rätt information.

Därför behövs ett väl fungerande system för kontroll av märkningen.

Vidare bör höga skadestånd kunna utdömas för felaktig märkning (yrkande

4 delvis).

Regeringen bör enligt motion 2004/05:MJ277 (v) yrkande 1 ta fram ett

nationellt program för en minskad köttkonsumtion. En grundläggande åtgärd

i detta bör vara information och utbildning i livsmedelsfrågor.

Motionärerna hävdar att det är vetenskapligt fastställt att en överdriven

köttkonsumtion leder till hälsoproblem. Vidare leder en ökad efterfrågan

på animalier i sin tur till ökad efterfrågan på fodergrödor, vilket

skapar konkurrens med fattiga länders efterfrågan på spannmål. Att minska

köttkonsumtionen i högkonsumerande länder är följaktligen också en fråga

om internationell rättvisa. Ett sätt att minska köttkonsumtionen är

enligt motionens yrkande 4 att styra efterfrågan via den offentliga

upphandlingen. Motionärerna hänvisar till att i Miljömålskommitténs

betänkande "Framtidens miljö" (SOU 2000:52) föreskrivs att den offentliga

sektorn i sin upphandling bör eftersträva en minskad konsumtion av

köttprodukter och främja en ökad vegetarisk konsumtion. Regeringen bör

därför tydliggöra hur t.ex. kommuner och landsting kan få stöd för att

bidra till en minskad köttkonsumtion.

Motion 2004/05:MJ263 (c) yrkande 2 framhåller vikten av att i olika

sammanhang presentera och marknadsföra svenska livsmedel. När representanter

för Sverige besöker andra länder borde det enligt motionärerna vara

naturligt att marknadsföra svenska produkter och svenskproducerad mat.

Detta kan leda till en ökad export av svenska livsmedel och därmed

fler arbetstillfällen i Sverige.

Motion 2002/03:MJ274 (m) tar upp länsstyrelsernas framtida roll i

folkhälsoarbetet. I motion 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 5 framhålls behovet

av samordning inom folkhälsoarbetet, framför allt mellan Livsmedelsverket,

Läkemedelsverket, Socialstyrelsen, livsmedelsindustrin, ideella föreningar,

lekmannagrupper och andra aktörer inom skola och samhälle.

Svensk livsmedelsforskning befinner sig enligt motion 2004/05:MJ499

(kd) i en bekymmersam situation. Motionärerna hänvisar till att regeringen

i sitt förslag till nationellt forskningsprogram för livsmedel konstaterar

att detta är allvarligt om Sverige vill behålla en konkurrenskraftig

livsmedelsindustri och råvaruproduktion. Enligt motionärerna har forskarna

ibland svårt att veta var de skall söka pengar på grund av att de

statliga finansiärerna har olika ansvarsområden. Flera utredare har sedan

EU-inträdet påtalat att det behövs mer pengar och en mer genomtänkt

organisation. Formas bör därför ges ett övergripande ansvar och anvisas

relevanta resurser för att säkerställa livsmedelsforskningen i Sverige

(yrkande 8).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har nyligen redovisat (bet. 2003/04:MJU2 och 2003/04:MJU10)

att regeringen prioriterar de pågående reformerna inom EU och WTO med

syfte att uppfylla målsättningarna vad gäller ökad frihandel, global

livsmedelssäkerhet, efterfrågestyrd produktion av jordbruksvaror och

livsmedel, lägre budgetkostnader för jordbrukspolitiken samt en ekologiskt,

ekonomiskt och socialt hållbar livsmedelsproduktion. Utskottet har

också redovisat (bet. 2004/05:MJU2) att utgångspunkten för regeringens

arbete med EU:s gemensamma jordbrukspolitik är de principer som riksdagen

antog vid behandlingen av propositionen Riktlinjer för Sveriges arbete

med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen (prop.

1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241). Riksdagen beslutade

tre övergripande mål för regeringens arbete med att förändra jordbruks-

och livsmedelspolitiken inom EU, nämligen att jordbruks- och

livsmedelsföretagens produktion skall styras av konsumenternas efterfrågan,

att produktionen skall vara långsiktigt hållbar både från ekologiska

och ekonomiska utgångspunkter samt att EU skall medverka till global

livsmedelssäkerhet, bl.a. genom att hävda frihandelns principer även på

jordbruks- och livsmedelsområdet.

När det gäller utformandet av en gemensam europeisk livsmedelspolitik

framgår det av vitboken om livsmedelssäkerhet (KOM (1999) 719 slutlig)

att konsumenterna bör erbjudas ett stort utbud med säkra produkter av

hög kvalitet från alla medlemsstater och att detta är en av den inre

marknadens centrala uppgifter. Vidare påpekas att livsmedlens

produktionskedja blir alltmer komplex och att varje länk måste vara lika stark

för att konsumenternas hälsa skall kunna skyddas tillräckligt. Denna

princip bör enligt vitboken gälla oberoende av om livsmedlen produceras

i Europeiska gemenskapen eller importeras från tredjeland. En effektiv

politik för livsmedelssäkerhet bör beakta de kopplingar som finns mellan

de olika stadierna i livsmedelsproduktionen. De risker för konsumenters

hälsa som förekommer i samband med råmaterial, jordbruksmetoder och

förädling av livsmedel bör bedömas och övervakas. För att hantera

riskerna krävs effektiv reglering och inrättande av kontrollsystem som

övervakar att bestämmelserna efterlevs. Utskottet har även inhämtat att

enligt Europeiska kommissionen skall EU:s integrerade strategi för säkra

livsmedel se till att livsmedelssäkerheten, djurhälsan, djurskyddet och

växtskyddet i Europeiska unionen är på en hög nivå. Detta sker genom

enhetliga från-jord-till-bord-åtgärder och övervakning, samtidigt som

man ser till att den inre marknaden fungerar väl. Genomförandet av denna

politik inbegriper enligt kommissionen utveckling av lagstiftningen och

andra insatser såsom att säkerställa effektiva kontrollsystem och att

utvärdera hur EU-standarderna följs i fråga om säkra livsmedel och

livsmedelskvalitet, djurs hälsa och välfärd, foder och växtskydd i EU

och i länder utanför EU med avseende på deras export till EU. Vidare

framhålls vikten av internationella förbindelser med tredjeländer och

med internationella organisationer i frågor som rör livsmedelssäkerhet,

djurs hälsa och välfärd, foder och växtskydd. Slutligen skall förbindelserna

med Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten (EFSA) upprätthållas och

en riskhantering på grundval av vetenskapliga belägg säkerställas.

Mot bakgrund av de redovisade utgångspunkterna för Sveriges och EU:s

livsmedelspolitik anser utskottet att motionerna 2002/03:K432 (fp)

yrkande 17 delvis, 2003/04:MJ375 (fp) yrkande 2, 2003/04:MJ432 (fp)

yrkande 12, 2003/04:K419 (fp) yrkande 13 delvis, 2004/05:MJ332 (fp)

yrkande 1 och 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 7 bör lämnas utan någon ytterligare

åtgärd från riksdagen.

Beträffande EU:s livsmedelssäkerhetsmyndighet har utskottet tidigare

(bet. 2003/04:MJU2) konstaterat att den får en central roll för

gemenskapens arbete med riskvärderingar, som underlag för beslut som omfattar

livsmedelssäkerhet. Enligt myndigheten (European Food Safety Authority,

EFSA) är dess främsta mål att bidra till en hög nivå när det gäller

konsumentskydd och därmed säkerställa ett förtroende hos konsumenterna.

Av vitboken om livsmedelssäkerhet framgår att myndigheten skall tilldelas

flera viktiga uppgifter. Bland annat skall den lämna oberoende vetenskapliga

yttranden om alla aspekter på livsmedelssäkerhet, administrera system

för snabbt informationsutbyte, föra en dialog med konsumenter om frågor

som rör livsmedelssäkerhet och hälsa samt samverka med nationella byråer

och vetenskapliga organ. Myndigheten skall också förse kommissionen med

nödvändiga analyser som kan ligga till grund för kommissionens beslut

om vilka åtgärder som bör vidtas. När det gäller kontroll av medlemsländerna

vill utskottet hänvisa till det arbete som bedrivs av Europeiska

kommissionens kontor för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO, Food and

Veterinary Office). Kontorets uppgift är att främja effektiva kontrollsystem

för säkra livsmedel av god kvalitet, djurhälsa och växtskydd och att

kontrollera att EU:s bestämmelser om livsmedelssäkerhet och livsmedelskvalitet,

veterinärlagstiftning samt växtskyddsregler följs både inom Europeiska

unionen och i tredjeland som exporterar till Europeiska unionen. Kontoret

skall även bidra till utvecklingen av EU:s politik för livsmedelssäkerhet

och livsmedelskvalitet, djurhälsa och växtskydd. Inspektioner utförs i

medlemsstaterna och i tredjeland som exporterar till Europeiska unionen.

Varje år utarbetas ett inspektionsprogram med områden och länder som

skall prioriteras. Resultaten av genomförda inspektioner dokumenteras

i inspektionsrapporter, som också innehåller slutsatser och rekommendationer.

Den behöriga myndigheten skall därefter lämna en handlingsplan till

kontoret om hur bristerna skall åtgärdas. Tillsammans med andra enheter

inom kommissionen utvärderar kontoret handlingsplanen och övervakar att

den genomförs. Kontoret har också möjlighet att lyfta fram områden där

kommissionen behöver klargöra eller ändra lagstiftningen alternativt

områden där det behövs ny lagstiftning. På så sätt bidrar resultaten

från inspektionerna till utvecklingen av EU:s lagstiftning. I sammanhanget

vill utskottet även framhålla EU:s nya förordning nr 882/2004 om offentlig

kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och

livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.

Förordningen, som skall tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2006, lägger

fast ett ramverk för den offentliga kontrollen i medlemsstaterna. Den

innehåller bl.a. krav på att medlemsstaterna skall bedriva en riskbaserad

offentlig kontroll i livsmedelskedjan, ta fram nationella kontrollplaner

och rapporter samt den offentliga kontrollens organisation. Kommissionens

befogenheter utsträcker sig till kontroll av att medlemsstaterna efterlever

de nationella kontrollplanerna. När det gäller frågan om kontroll av

livsmedelsmärkningen vill utskottet erinra om att detta ingår i den

ordinarie tillsynsverksamheten. Tillsynsmyndigheterna kontrollerar att

märkningen uppfyller gällande regler. Företagen är ansvariga för att de

livsmedel de producerar och/eller säljer motsvarar det som anges i

märkningen och att märkningen uppfyller gällande regler. Företagen utför

också egenkontroller. Med det anförda anser utskottet att syftet med

motionerna 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 11, 2002/03:L319 (fp) yrkande 7,

2002/03:K432 (fp) yrkande 17 delvis, 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 14,

2003/04:K419 (fp) yrkande 13 delvis samt 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 1 i

allt väsentligt är tillgodosett. Motionerna avstyrks därför i berörda

delar. Vidare avstyrks motionerna 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 14 delvis,

2002/03:L319 (fp) yrkande 6, 2002/03:K432 (fp) yrkande 17 delvis,

2003/04:MJ432 (fp) yrkande 4 delvis och 2003/04:K419 (fp) yrkande 13

delvis i den mån de inte kan anses tillgodosedda med det anförda.

När det gäller konsumtionen av kött vill utskottet anföra följande. Som

framgår av regeringens budgetproposition för år 2005, utgiftsområde 23,

eftersträvar regeringen en jordbrukspolitik som främjar konkurrenskraftig

produktion och vilar på långsiktigt hållbara produktionsformer. Med

hållbara produktionsformer avses resursbevarande, uthålliga, miljöanpassade

och etiskt godtagbara produktionsformer på såväl små som stora gårdar.

Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning att produktionen

skall styras av konsumenternas efterfrågan. Svenskt jordbruk har goda

förutsättningar för produktion av högkvalitativa livsmedel. De svenska

mervärden som har skapats bl.a. genom nationella regelverk för miljö-

och djurskydd är av stor vikt. Som regeringen anför är det med en öppen

marknad av avgörande betydelse att dessa mervärden tydliggörs, så att

den ökande medvetenheten om dessa värden kan komma till uttryck i såväl

offentlig som privat konsumtion. Med det anförda föreslår utskottet att

motion 2004/05:MJ277 (v) yrkandena 1 och 4 lämnas utan någon ytterligare

åtgärd av riksdagen.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 2004/05:MJ263 (c) yrkande

2 om vikten av att i olika sammanhang presentera och marknadsföra svenska

livsmedel. I samband med riksdagens behandling av budgetpropositionen

för år 2005 tillstyrkte utskottet regeringens förslag att anvisa 15

miljoner kronor till åtgärder inom livsmedelsområdet (bet. 2004/05:MJU2).

Anslaget disponeras för att främja exporten av svenska livsmedel och

för andra åtgärder inom livsmedelsområdet, med särskild tonvikt på

regional utveckling av livsmedelsförädling. Utskottet anser därmed att

motion 2004/05:MJ263 (c) yrkande 2 kan lämnas utan vidare åtgärd.

Motionen avstyrks i berörd del.

Beträffande folkhälsoarbetet i Sverige vill utskottet hänvisa till vad

regeringen anför i budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 9.

Enligt regeringen är en viktig uppgift inom politikområdet Folkhälsa

att övergripande och strategiskt driva på och samordna processer i syfte

att integrera folkhälsoperspektivet inom Regeringskansliet, hos

myndigheterna och i olika samhällssektorer. Som regeringen anför bedrivs

det huvudsakliga folkhälsoarbetet på regional och lokal nivå, dvs. inom

landsting och kommuner samt av frivilligorganisationer. På nationell

nivå bedrivs folkhälsoarbetet av statliga myndigheter samt

frivilligorganisationer. Näringslivet är en annan central aktör. Regeringen ger

ekonomiskt stöd till myndigheter som Statens folkhälsoinstitut,

Smittskyddsinstitutet, Institutet för psykosocial medicin och Socialstyrelsen.

Dessa myndigheter utgör kunskapscentrum och har viktiga uppgifter att

fylla dels i form av tillsyn och epidemiologisk bevakning, dels i form

av nationell uppföljning och utvärdering av såväl folkhälsan som

folkhälsoarbetet. Andra myndigheter som har centrala roller i folkhälsoarbetet

är t.ex. Läkemedelsverket, länsstyrelserna, Konsumentverket, Livsmedelsverket,

Naturvårdsverket samt Arbetsmiljöverket. Med det anförda anser utskottet

att riksdagen inte bör vidta några åtgärder med anledning av motionerna

2002/03:MJ274 (m) och 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 5. Motionerna avstyrks

i berörda delar.

När det gäller svensk livsmedelsforskning vill utskottet anföra följande.

Som framgår av budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 16, har

Formas under år 2003 haft i uppdrag att särskilt ta initiativ till

samordning av forskning med berörda forskningsfinansiärer för forskning

inom områdena livsmedel, skog, klimat, miljötoxikologi och samhällsvetenskaplig

miljöforskning. I januari 2004 presenterade rådet ett nationellt program

för forskning om livsmedel. Utskottet avstyrker med det anförda motion

2004/05:MJ499 (kd) yrkande 8 i den mån den inte kan anses tillgodosedd.

Information till konsumenterna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker, med hänvisning bl.a. till gällande regelverk och

pågående arbete, ett stort antal motionsyrkanden (s, fp, kd, c, mp) som

rör märkning och annan information om livsmedel. Ett motionsyrkande

(mp) om aspartam avstyrks med hänvisning bl.a. till procedurerna för

godkännande av sötningsmedel. Vidare avstyrks ett motionsyrkande (kd)

om en Richterskala för matlarm samt ett motionsyrkande (s) om en

produktstandard för snus. Med hänvisning bl.a. till kommande föreskrifter

avstyrks tre motionsyrkanden (s, m, fp) om cider.

Jämför reservationerna 32 (fp), 33 (mp), 34 (v, mp), 35 (mp), 36 (fp,

mp), 37 (kd), 38 (mp), 39 (kd), 40 (mp), 41 (fp, mp), 42 (kd), 43 (fp,

kd) och 44 (m).

Märkning av livsmedel

Motionerna

I motion 2002/03:MJ422 (fp) framhålls att frågor om livsmedelssäkerhet

måste betraktas i ett globalt perspektiv eftersom EU importerar och

exporterar mycket livsmedel. Då kraven på märkning varierar världen

över är det önskvärt med gemensamma märkningsregler för den internationella

handeln (yrkande 14 delvis). Liknande synpunkter framförs i motion

2003/04:MJ432 (fp). Med tanke på den ökande internationella handeln är

det naturligt att på sikt verka för ett globalt samarbete i märkningsfrågor

(yrkande 5 delvis). Motion 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 12 tar upp märkning

av importerat hormonkött. Inom EU är det förbjudet att använda

tillväxthormoner i kött- och mjölkproduktionen. EU:s förbud mot import av

kött från djur som getts hormoner har tillbakavisats av WTO. Enligt

motionärerna bör EU verka för att korrekt märkning skall vara ett krav

för att få sälja en vara. Hormonkött skall märkas hormonkött.

Enligt motion 2002/03:MJ422 (fp) går utvecklingen av olika informations-

och märkningssystem, t.ex. miljömärkning och etisk märkning, framåt men

behöver skyndas på och förbättras. En enhetlig EU-märkning behövs

(yrkande 14 delvis). I motion 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 5 delvis anförs

att Sverige bör verka för utvecklandet av gemensamma EU-regler för

livsmedelsmärkning. I motionerna 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 17 och

2003/04:MJ399 (kd) yrkande 33 påpekas att det är svårt för konsumenterna

att veta varifrån köttet i butikerna kommer. Märkningsreglerna gäller

bara färskt eller fryst nötkött. Regeringen bör därför utreda om även

andra köttslag kan ursprungsmärkas på samma sätt som nötkött. Enligt

motionen bör vidare alla livsmedel vara märkta med ursprungsland och ge

relevant information om hur varan har producerats (yrkande 32). För att

konsumenterna skall kunna göra val och etiska ställningstaganden som

påverkar miljön och den egna hälsan krävs god information om de varor

och tjänster som finns på marknaden. Ursprungsmärkning tas även upp i

motion 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 15 delvis. Enligt motionärerna bör

ursprungsmärkningen inordnas i ett enhetligt märkningssystem som kan

vinna konsumenternas förtroende. I yrkande 16 anförs att allt kött som

kommer från slakterier bör ursprungsmärkas och att samtliga köttslag

bör märkas på samma sätt som nötkött. En sådan märkning skall ge

upplysningar om alla moment i produktionsprocessen. Även relevanta

omständigheter kring hur importerat foder har producerats bör vägas in.

Vidare bör ett obligatoriskt märkningssystem som beaktar djurskyddshänsyn

införas inom EU. Om slaktdjur har transporterats längre tid än fyra

timmar före slakt bör transporttiden anges på köttet. Slutligen anförs

att alla jordbruksprodukter bör vara märkta med ursprungsland. Enligt

motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 11 bör konsumenter ges rätten till

information om och konsekvent märkning av livsmedel beträffande

produktionsland, produktionsmetoder, förekomsten av genmodifierade produkter,

antibiotika, hormoner, bestrålning, färgämnen och andra tillsatser.

Syftet är att främja konsumenternas valfrihet. I yrkande 15 begärs att

ett särskilt tillsynsprojekt för nötköttskontroll inrättas hos

Livsmedelsverket. Kontrollen från det enskilda djuret fram till köttet i

butiken måste förbättras, anser motionärerna. Enligt motion 2004/05:MJ263

(c) yrkande 1 bör alla livsmedel vara ursprungsmärkta. Både produktions-

och förädlingsland skall anges. I motion 2004/05:MJ412 (c) anförs att

det måste finnas en tydlig och trygg information för alla typer av

livsmedel, oavsett om de är tillredda eller säljs som råvaror, och att

det måste finnas en tydlig märkning beträffande såväl innehåll som

ursprungsland. Enligt motion 2004/05:MJ331 (c) yrkande 1 behövs ett

tydligare regelverk för ursprungsmärkning av livsmedel så att konsumenten

kan välja hur tungt priset väger jämfört med matens ursprung och innehåll.

Vidare påpekas att det är sällsynt att restauranger deklarerar råvarornas

ursprung. För att bli mer exakt i informationen om vad maten innehåller

behövs det enligt motion 2004/05:MJ353 (c) en ny ursprungsmärkning som

också anger varifrån det foder kommer som djuren fötts upp på. Regeringen

bör återkomma med förslag till en sådan märkning. Motion 2004/05:MJ322

(mp) yrkande 2 framhåller behovet av ett klarare och tydligare

märkningssystem för kött. Enligt motionärerna finns det ännu inget bra

kontrollsystem som kan garantera exakt vad som ligger i charkdisken. Enbart

ursprungsmärkning räcker inte. Det finns heller inga garantier för vad

t.ex. storkök och restauranger serverar, påpekar motionärerna. Även i

motion 2002/03:MJ374 (s) framhålls vikten av att märkningen av alla

livsmedel förbättras både vad gäller ursprung och innehåll. Syftet är

att stärka konsumenternas makt genom att de kan välja eller välja bort

livsmedel. I motion 2003/04:MJ268 (s) begärs att regeringen undersöker

möjligheterna och verkar för att restauranger skriver på sina matsedlar

i vilket land köttet är producerat. Enligt motionären borde restaurangerna

i större utsträckning ta egna initiativ till märkning då det sannolikt

skulle öka trovärdigheten inom branschen. Att så sker är dock inte

troligt då man gärna vill hålla nere kostnaderna och köpa in billiga

råvaror. Det skulle därför vara positivt om regeringen verkar för att

en märkning införs på frivillig väg, så att frågan får tyngd i

konsumentpolitiken. Även motion 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 15 delvis framhåller

att någon form av system som gäller ursprungsmärkning för restauranger

bör genomföras. Motionärerna hänvisar till att det är ett önskemål från

konsumenterna att veta varifrån maten på restauranger kommer. Utländsk

mat bör enligt motion 2003/04:MJ344 (s) märkas tydligare i Sverige.

Skälet är att konsumenterna skall kunna göra egna val, vilket kan medföra

lägre priser och större vilja att pröva nya produkter. I motion

2003/04:MJ455 (s) påpekas att det nuvarande kravet på ursprungsmärkning av

kött endast gäller nötkött och detta som en direkt följd av BSE-krisen.

Det vore önskvärt med en lagändring som innebär att ursprungsmärkning

av kött blir regel snarare än undantag. För att konsumenter skall kunna

göra aktiva val i livsmedelsbutikerna krävs det enligt motion 2004/05:MJ419

(s) att varumärkningen är enhetlig och tydlig. Det bör framgå om varan

är producerad och förädlad i Sverige eller i ett annat land. Vidare

anförs att det är av stor vikt att all märkning är på svenska. Enligt

motion 2004/05:MJ515 (s) bör regeringen ta initiativ till en förbättrad

ursprungsmärkning av livsmedel för att öka konsumenternas kunskap och

valmöjligheter beträffande lokalt producerade produkter.

I motionerna 2002/03:K432 (fp) yrkande 17 delvis, 2003/04:MJ432 (fp)

yrkande 13 och 2003/04:K419 (fp) yrkande 13 delvis anförs att kravet på

att samtliga livsmedel skall vara säkra inte får medföra att den

traditionella och regionala matkulturen i Europa går förlorad. Vissa

produkter måste även fortsättningsvis få framställas på sedvanligt manér

även om det innebär att hela EU:s regelverk inte kan efterlevas under

tillverkningen eller tillagningen. Detta förutsätter ett certifierings-

eller licensieringsförfarande samt en tydlig märkning av produkterna.

På detta sätt garanteras mångfalden inom EU, samtidigt som valet är den

enskilde konsumentens.

I motionerna 2003/04:MJ328 (fp) och 2004/05:MJ308 (fp) förespråkas

införande av avståndsmärkning för livsmedel. För att ge den miljömedvetne

livsmedelskunden möjlighet att välja närproducerade livsmedel bör en

lagstadgad avståndsmärkning införas på samtliga livsmedel. Ett möjligt

mål för en sådan märkning kan vara att ett ekonomiskt mer rättvist

konkurrensförhållande uppnås mellan långväga, massproducerade livsmedel

med stor miljöskuld och närproducerade livsmedel med låg miljöbelastning.

Enligt motion 2004/05:MJ331 (c) yrkande 3 bör en ny märkning i form av

miljömil utredas, som visar hur mycket miljön påverkas av transporten.

En sådan märkning skulle enligt motionärerna vara till god hjälp för

konsumenterna. Regeringen bör återkomma med förslag till hur detta kan

genomföras.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 23, är

det viktigt att konsumenterna kan välja mellan ett stort utbud av

livsmedel. Oavsett priset skall konsumenten kunna lita på att livsmedlen

är säkra. Den information som ges på förpackningarna i form av märkning

och annan information skall vara tillräckligt tydlig och bra för att

konsumenterna skall kunna göra ett medvetet val. Utskottet ansluter sig

till regeringens uppfattning att för att konsumenterna skall kunna lita

på att maten är säker krävs ett bra regelverk, en god livsmedelstillsyn

och tillgång till vederhäftig och oberoende information. Som grund och

stöd för detta krävs forskning om det vi äter och hur maten påverkar

oss. Som regeringen påpekar är större delen av regelverket på

livsmedelsområdet harmoniserat inom EU. Det innebär att ingen medlemsstat kan

ha vare sig strängare eller liberalare bestämmelser. Utskottet delar

regeringens ståndpunkt i fråga om att det gemensamma lagstiftningsarbetet

bör prioriteras. Som framgår av propositionen får det arbete som bedrivs

inom ramen för Codex Alimentarius, FAO:s och WHO:s gemensamma

livsmedelsstandardiseringsorgan, allt större betydelse. Bestämmelser utformade

i dessa organisationer är frivilliga att följa för de olika medlemsländerna

men för att hävda t.ex. strängare hälsokrav måste detta kunna motiveras

vetenskapligt. I annat fall finns risken att landet i en WTO-panel anses

ha handelshindrande lagstiftning. Utskottet har erfarit att inom Codex

Alimentarius pågår bl.a. framtagande av globala märkningsregler.

Utskottet har inhämtat att en översyn skall göras av EU:s generella

märkningsdirektiv (direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning

av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel

samt om reklam för livsmedel). På uppdrag av kommissionen har konsulter

tagit fram ett underlag inför den kommande översynen. Samtliga intressenter

har uppmanats att skicka in synpunkter på rapporten och på vad som bör

beaktas i översynen. Utskottet ansluter sig till den uppfattning som

regeringen uttryckt i sammanhanget, nämligen att ett bredare grepp bör

tas och att samma regler i princip bör gälla för alla livsmedel. Utöver

det generella märkningsdirektivet finns i dag ett antal andra rättsakter

som innehåller märkningsbestämmelser, t.ex. marknadsordningar för vissa

livsmedel såsom ägg, kött och vin.

Enligt det generella märkningsdirektivet skall ett livsmedels ursprung

anges om utelämnandet av sådana uppgifter kan vilseleda konsumenten.

Ursprungsmärkning av nötkött är dock alltid obligatoriskt, vilket

regleras genom särskilda förordningar. Inom ramen för kommissionens översyn

av det generella märkningsdirektivet väntas enligt Regeringskansliet

även reglerna för ursprungsmärkning tas upp. Som utskottet tidigare har

konstaterat (bet. 2001/02:MJU5 och 2002/03:MJU11) gäller inom EU sedan

den 1 januari 2001 rådets förordning (EG) nr 2772/99 om allmänna

bestämmelser för ett obligatoriskt system för märkning av nötkött. Sedan

den 15 augusti 2000 gäller också Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 1760/2000 om upprättande av ett system för identifiering och

registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter.

Förordningen innebär att aktörer och organisationer som saluför nötkött

inom gemenskapen skall märka köttet. Det obligatoriska märkningssystemet

skall bl.a. innehålla ett referensnummer eller en referenskod som

säkerställer sambandet mellan köttet och djuret eller djuren. Detta nummer

kan utgöras av identifieringsnumret för det enskilda djur från vilket

nötköttet kommer eller identifieringsnumret för en grupp djur. I systemet

ingår också godkännandenummer för det slakteri där djuret eller gruppen

djur slaktades samt medlemsstat eller tredjeland där slakteriet är

beläget. Vidare ingår godkännandenummer för den styckningsanläggning där

slaktkroppen eller gruppen slaktkroppar styckades samt medlemsstat eller

tredjeland där anläggningen är belägen. Från och med den 1 januari 2002

skall även anges medlemsstat eller tredjeland där djuret är fött, alla

medlemsstater eller tredjeland där djuret är uppfött samt medlemsstat

eller tredjeland där djuret har slaktats. I Sverige finns sedan år 1995

en frivillig branschöverenskommelse om ursprungsmärkning av allt kött.

Utskottet har nyligen inhämtat att en översyn av reglerna för märkning

av nötkött och nötköttsprodukter pågår inom Europeiska kommissionen.

Syftet är att förenkla reglerna för att få ett bättre fungerande system.

Enligt Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2004:27) skall uppgifter

lämnas för alla typer av förpackningar. Detta för att säkerställa att

information ges i alla led så att konsumenterna vid förfrågan, t.ex. på

en restaurang, kan få samma information som gäller för färdigförpackade

livsmedel avsedda för den enskilda konsumenten. Vidare finns det krav

på spårbarhet i enlighet med EU:s allmänna livsmedelslagstiftning

(Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002).

Enligt det generella märkningsdirektivet skall medlemsländerna säkerställa

att det är förbjudet att sälja livsmedel om inte märkningen anges på

ett språk som med lätthet förstås av konsumenterna. Enligt 10 §

Livsmedelsverkets föreskrifter om märkning och presentation av livsmedel

(LIVSFS 2004:27) skall föreskrivna märkningsuppgifter anges på svenska.

Annat språk får användas om stavningen endast obetydligt skiljer sig

från den svenska. Märkningsuppgifterna får samtidigt anges på flera

språk.

När det gäller foderrelaterade frågor vill utskottet erinra om att sådana

aspekter regleras särskilt genom EU:s foderlagstiftning. Märkning av

ekologiska produkter regleras i rådets förordning (EEG) nr 2092/91 om

ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på

jordbruksprodukter och livsmedel. Beträffande etisk märkning har utskottet

inhämtat att ett antal nordiska projekt har genomförts i ämnet.

Slutsatserna har varit att de flesta intressenter inte vill ha ett märke

eller en symbol utan få mer information, via en databas eller liknande.

Enligt Regeringskansliet skall ett nytt nordiskt projekt sannolikt

genomföras för att analysera olika sätt att informera om etiska

förhållanden.

Utskottet förutsätter att regeringen fortsätter att verka aktivt i det

fortsatta arbetet för en korrekt och tydlig märkning av livsmedel, både

inom EU och globalt. Detta gäller inte minst översynen av befintliga

regler. Konsumentperspektivet är av stor vikt i sammanhanget.

Med det anförda anser utskottet att riksdagen inte bör vidta några

åtgärder med anledning av motionerna 2002/03:MJ374 (s), 2002/03:MJ422

(fp) yrkande 14 delvis, 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 17, 2002/03:MJ487

(c) yrkandena 11 och 15, 2003/04:MJ344 (s), 2003/04:MJ399 (kd) yrkandena

32 och 33, 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 5 delvis, 2003/04:MJ455 (s),

2004/05:MJ263 (c) yrkande 1, 2004/05:MJ331 (c) yrkande 1, 2004/05: MJ353

(c), 2004/05:MJ412 (c), 2004/05:MJ419 (s), 2004/05:MJ499 (kd) yrkandena

15 delvis och 16 samt 2004/05:MJ515 (s). Motionerna avstyrks i berörda

delar. Utskottet avstyrker även motionerna 2002/03:MJ422 (fp) yrkandena

12 och 14 delvis samt 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 5 delvis. Vidare

avstyrks motion 2004/05:MJ322 (mp) yrkande 2. Även de i motionerna

2003/04:MJ268 (s) och 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 15 delvis framförda kraven

om märkning av kött på restauranger avstyrks. Med det ovan anförda

avstyrks vidare motionerna 2002/03:K432 (fp) yrkande 17 delvis, 2003/04:MJ432

(fp) yrkande 13 och 2003/04:K419 (fp) yrkande 13 delvis.

Angående avståndsmärkning vill utskottet anföra följande. När det gäller

märkning i allmänhet finns det inget hinder mot att ange uppgifter som

är korrekta och inte vilseledande. Sverige kan däremot inte införa

strängare regler i och med att märkningsreglerna är harmoniserade inom

EU. Med det anförda föreslår utskottet att motionerna 2003/04:MJ328

(fp), 2004/05:MJ308 (fp) och 2004/05:MJ331 (c) yrkande 3 lämnas utan

någon ytterligare åtgärd av riksdagen.

Livsmedel och hälsa

Motionerna

I motion 2004/05:MJ461 (fp) yrkande 1 förespråkas tydliga innehållsdeklarationer

för livsmedel. Enligt motionären är det viktigt att alla konsumenter

får korrekt information om innehållet, dels för att kunna ta ansvar för

den egna hälsan, dels med hänsyn till att personer med vissa sjukdomar

särskilt behöver beakta innehållet i maten. Enligt yrkande 4 behövs

svenska insatser på EU-nivå för att förbättra konsumenternas tillgång

till tydligt innehållsdeklarerad mat. Salthalten i färdiga livsmedel

bör enligt yrkande 3 sänkas men framför allt deklareras. Lägre saltintag

kan sänka blodtrycket och därmed minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar,

påpekar motionären. Liknande synpunkter förs fram i motion 2004/05:MJ538

(fp), enligt vilken märkning av livsmedels saltinnehåll är nödvändigt

för att underlätta för svenska konsumenter att välja livsmedel utifrån

ett hälsoperspektiv. I motion 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 1 anförs att

sockerinnehållet i barnmatsprodukter kan vara svårt att bedöma.

Motionärerna anser att näringsdeklaration bör vara obligatoriskt på all

barnmat. Vidare bör ett tak för tillåten mängd tillsatt socker införas.

Enligt yrkande 18 bör lagstiftningen skärpas så att det tydligt framgår

att både mängden fett och socker skall anges på de förpackade livsmedel

som säljs i Sverige. Enligt motionerna 2003/04:MJ364 (mp) och 2004/05:Ub323

(mp) yrkande 5 bör livsmedelsindustrin få i uppdrag att snarast ändra

ingrediensmärkningen så att det tydligt framgår vilken sockerhalt

produkterna innehåller. I motion 2003/04:MJ425 (mp) begärs att regeringen

återkommer med förslag till nödvändiga åtgärder för att den procentuella

tillsatsen av socker skall framgå på livsmedel, på liknande sätt som

när det gäller procentuell fetthalt (yrkande 1). I yrkande 2 begärs att

regeringen återkommer med förslag till nödvändiga åtgärder för att också

den procentuella tillsatsen av annat sötningsmedel skall specificeras.

Sockrets skadliga effekter bör enligt motion 2004/05:MJ291 (s) få en

mer framträdande plats i det förebyggande hälsoarbetet. Producenternas

ansvar bör lyftas fram och en symbol övervägas på förpackningarna, i

likhet med vad som finns för att ange fetthalten. Märkning av sockerhalten

i livsmedel tas även upp i motion 2004/05:MJ296 (s). Vidare framhålls

behovet av tydlig information till allmänheten om sockrets betydelse

för hälsan. Motionären anser också att Livsmedelsverket bör se till att

allt onödigt socker tas bort ur livsmedel. Enligt motion 2004/05:MJ514

(s) bör regeringen ge Livsmedelsverket i uppdrag att se över hur märkningen

av livsmedel kan genomföras med målet att konsumenten lättare skall

kunna välja nyttiga produkter. I ett sådant system måste även sockermängden

beaktas. Parallellt bör insatser göras för att upplysa konsumenterna om

riskerna med en omfattande sockerkonsumtion. Regeringen bör enligt motion

2004/05:MJ521 (mp) verka för att s.k. utrymmesmat förses med en tydlig

innehållsdeklaration. Med utrymmesmat avses livsmedel som huvudsakligen

innehåller mycket energi och/eller fett och socker men lite av andra

näringsämnen. Motionären anser att förpackade livsmedel bör förses med

innehålldeklarationer som tydligt visar innehållet av exempelvis socker

och fett per 100 gram. För livsmedel i lös vikt bör en tydlig

innehållsdeklaration finnas lättillgänglig i butiken. Enligt motion

2003/04:MJ298

(s) bör mängden kalorier per måttenhet framgå i alla sammanhang där

livsmedel har en innehållsdeklaration. Därmed skulle det bli lättare

att anpassa kaloriintaget till behovet, vilket i förlängningen skulle

innebära mindre risk för s.k. välfärdssjukdomar. Även i motion 2004/05:MJ472

(s) förespråkas att i alla innehållsdeklarationer bör mängden kalorier

och sockermängden per måttenhet framgå.

Enligt motion 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 17 bör Sverige verka för ett

gemensamt system för nyckelhålsmärkning inom EU. En mer kvantitativ

märkning bör eftersträvas i stället för det binära system (nyckelhål

eller inget nyckelhål) som finns i dag. I motion 2003/04:MJ276 (s) anförs

att kraven för att få märka livsmedel med grönt nyckelhål bör skärpas

med hänsyn till mängden socker i produkten. Enligt motion 2004/05:MJ331

(c) yrkande 2 bör nyckelhålsmärkningen utvidgas så att även halten

sötningsmedel ingår.

Enligt motion 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 4 delvis behöver EU en gemensam

syn på hur sanningshalten i påstådda hälsoeffekter hos mervärdesmat kan

bevisas och kontrolleras. På EU-nivå diskuteras att tillåta uttalanden

om att livsmedel kan minska riskfaktorer för viss sjukdom, vilket är

bra så länge säkerhets- och beviskraven håller tillräcklig nivå. Sverige

bör skyndsamt se över sin egen policy och underlätta för utveckling och

marknadsföring inom detta område, anser motionärerna.

Enligt motion 2003/04:MJ396 (mp) har Läkemedelsverket och Livsmedelsverket

låtit bli att uppmärksamma de varningar och den forskning som reser

frågetecken beträffande effekter och bieffekter av aspartam. Vidare

påpekas att aspartam är kontraproduktivt som fungerande sockerersättning.

I stället för att dämpa sockersuget blir den simulerade sötman en garant

för att insulin-socker-balansen i kroppen aldrig normaliseras. Regeringen

bör därför enligt motionären be Läkemedelsverket och Livsmedelsverket

att tills vidare stoppa aspartam samt att forska på dess risker.

Sammansatta ingredienser som på förhand kan utpekas som riskingredienser

borde deklareras tydligare, enligt motionerna 2003/04:MJ375 (fp) yrkande

1 och 2004/05:MJ461 (fp) yrkande 2. Motionärerna påpekar att när en s.

k. sammansatt ingrediens, som i sin tur består av flera andra ingredienser,

ingår räcker det att bara skriva denna. Den överkänslige får då inte

fullständig information. I motion 2003/04:MJ432 (fp) anförs att regelverket

för märkning av livsmedel som innehåller kända livsmedelsallergener bör

ses över, med hänvisning till ett antal incidenter där allergiker inte

på ett enkelt sätt har kunnat upptäcka att produkter t.ex. innehåller

nötter. Märkningen av de allvarligaste matallergenerna såsom soja och

nötter bör vara i form av symboler, företrädesvis utformade på ett

likartat sätt inom hela EU (yrkande 6).

I motion 2004/05:MJ499 (kd) föreslås att ett slags Richterskala införs

för matlarm. Enligt motionärerna är det angeläget att konsumenterna har

möjlighet att jämföra olika risker med varandra. Genom att sätta en

siffra på riskerna kan konsumenterna bättre bedöma larmrapporterna och

kontrollera sin oro. Livsmedelsverket bör därför få i uppdrag att ansvara

för att en sådan Richterskala införs (yrkande 9).

Enligt motion 2003/04:MJ462 (s) bör regeringen få i uppdrag att pröva

behovet av en produktstandard för snus och andra rökfria tobaksprodukter.

Eftersom Sverige har ett undantag från EU:s försäljningsförbud för

snus ligger ansvaret för en reglering av produktstandard för närvarande

på nationell nivå. Det är därför angeläget att regeringen snarast

tillsammans med Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet prövar behovet

av en reglering.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 9, avser

regeringen att intensifiera insatserna när det gäller kost och fysisk

aktivitet. Andelen människor som lider av övervikt eller fetma i

befolkningen har ökat markant under de senaste decennierna. Utskottet gör

samma bedömning som regeringen i fråga om att utvecklingen är oroande

och att insatser krävs för att skapa förutsättningar för goda matvanor

och ökad fysisk aktivitet. Den 9 februari 2005 redovisade Statens

folkhälsoinstitut och Livsmedelsverket regeringsuppdraget att ta fram ett

underlag till en handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet

bland befolkningen. I rapporten finns förslag till mål, en samlad

strategi för att nå målen samt 79 konkreta insatser för hur det skall bli

enklare för människor att äta bättre och röra sig mer. Regeringen har

aviserat att den kommer att lägga fram en handlingsplan för goda matvanor

och ökad fysisk aktivitet bland befolkningen under hösten 2005 eller

våren 2006. Utskottet har inhämtat att även inom EU och WTO pågår arbete

med motsvarande handlingsplaner.

Rådets direktiv 90/496/EEG om näringsvärdesdeklaration för livsmedel

håller på att ses över. Ett förslag till nytt direktiv väntas från

kommissionen under hösten 2005. Utskottet har erfarit att det nya förslaget

väntas innebära att näringsvärdesdeklaration blir obligatoriskt för i

stort sett alla livsmedel. I dag är det frivilligt att ange en sådan

deklaration. I sammanhanget diskuteras att bl.a. mängden sockerarter

och salt (natrium) skall anges specifikt. I dag kan näringsvärdet anges

på två olika sätt. Det vanligaste är att ange kategorierna energi,

protein, fett och kolhydrater. I den mer ovanliga varianten anges dessutom

sockerarter, mättade fettsyror, kostfibrer och natrium. Ingrediensförteckningar,

dvs. angivande av alla ingredienser som använts vid tillverkningen (t.

ex. socker, vatten, vetemjöl) regleras i EU:s generella märkningsdirektiv

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000

om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och

presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel). Utskottet har

inhämtat att även det direktivet håller på att ses över. Redan med

nuvarande regler är det obligatoriskt att ange innehållet i livsmedel i

fallande storleksordning. Den faktiska mängden av ingredienserna eller

kategorier av ingredienser behöver dock bara anges för karaktärsgivande

sådana, exempelvis mängden kött i korv. Inom EU behandlas även ett

förslag till en helt ny förordning om näringspåståenden och hälsopåståenden

om livsmedel (Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om

näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel, KOM (2003) 424).

Förslaget omfattar märkning, presentation och reklam. Med näringspåståenden

menas påståenden såsom sockerfri, light, mager och fiberrik. Med

hälsopåståenden avses påståenden om sambandet mellan ett livsmedels innehåll

och dess påverkan på människors hälsa, t.ex. att kalcium kan minska

risken för benskörhet. Europaparlamentets yttrande inväntas innan rådet

kan försöka nå en politisk överenskommelse om förordningen.

När det gäller nyckelhålsmärkning finns sedan år 1989 Livsmedelsverkets

symbol med det gröna nyckelhålet, som hjälper konsumenten att hitta

livsmedel som är magra och/eller fiberrika. Märkningen är frivillig,

men matproducenterna måste uppfylla vissa villkor för att få använda

symbolen. Livsmedelsverket har tagit fram ett förslag till nya villkor

för nyckelhålet, som innebär att det även ställs krav på fettkvalitet

samt innehåll av socker och/eller salt för de produkter som bär symbolen.

Syftet med villkoren är att fler och nyttigare nyckelhålsmärkta produkter

skall finnas att välja på i butikerna. Förslaget skickades till Europeiska

kommissionen i november 2004. Övriga medlemsstater och kommissionen

fick då tre månader på sig att inkomma med synpunkter, vilket Spanien

och kommissionen gjorde. Enligt Livsmedelsverket kommer de nya reglerna

att kunna beslutas tidigast i slutet av maj 2005.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår utskottet att motionerna

2003/04:MJ298 (s), 2003/04:MJ364 (mp), 2003/04:MJ425 (mp) yrkandena 1

och 2, 2004/05:MJ291 (s), 2004/05:MJ296 (s), 2004/05:MJ461 (fp) yrkandena

1, 3 och 4, 2004/05:MJ472 (s), 2004/05:MJ499 (kd) yrkandena 1 och 18,

2004/05:MJ514 (s), 2004/05:MJ521 (mp), 2004/05:MJ538 (fp) och 2004/05:Ub323

(mp) yrkande 5 lämnas utan någon ytterligare åtgärd av riksdagen. Med

det anförda avstyrks även motionerna 2003/04:MJ276 (s), 2004/05:MJ331

(c) yrkande 2 och 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 17 om nyckehålsmärkning.

Utskottet avstyrker även motion 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 4 delvis om

hälsopåståenden.

När det gäller aspartam vill utskottet anföra följande. Enligt

Livsmedelsverket baseras godkännanden av de sötningsmedel som får användas

i Sverige på bedömningar gjorda av EU:s vetenskapliga kommitté för

livsmedel, Scientific Committee for Food (SCF), som numera ingår i

Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten (EFSA). Livsmedelsverket deltar

i kommitténs arbete. För att ett sötningsmedel skall godkännas måste

det också finnas ett behov av medlet. Uppfylls det kravet krävs i princip

samma underlag som för registrering av ett läkemedel. Vid ett godkännande

är nästa fråga hur mycket av tillsatsen man kan acceptera att människor

äter. Detta bestäms av ADI-värdet (acceptabelt dagligt intag). Om inte

några toxikologiska effekter finns kan sötningsmedlet användas fritt.

För de flesta sötningsmedel har dock ett acceptabelt dagligt intag

fastställts, som anger hur mycket människan dagligen under hela livet

riskfritt kan inta av tillsatsen per kilo kroppsvikt. Aspartam (E 951)

började användas i Sverige år 1982. Medlet har en sötningseffekt som är

omkring 200 gånger högre än den hos vanligt socker. Aspartam är uppbyggt

av de två aminosyrorna fenylalanin och asparaginsyra, vilka är naturliga

byggstenar i många proteiner i normal kost. Personer som lider av

fenylketonuri (PKU) har ett medfött fel i förmågan att omsätta fenylalanin

och bör därför undvika att äta livsmedel som är sötade med aspartam.

Produkter som innehåller aspartam måste därför märkas med uppgift om

att de innehåller en fenylalaninkälla. Enligt Livsmedelsverket har några

biverkningar av aspartam inte kunnat påvisas efter nästan 20 års användning.

Med det anförda anser utskottet att motion 2003/04:MJ396 (mp) bör lämnas

utan att riksdagen gör något särskilt uttalande i frågan.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 2003/04:MJ375 (fp)

yrkande 1, 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 6 och 2004/05:MJ461 (fp) yrkande 2

om vikten av tydlig information på livsmedel som innehåller allergener.

Den 25 november 2003 publicerades Europaparlamentets och rådets direktiv

2003/89/EG om ändring av direktiv 2000/13/EG när det gäller uppgifter

om ingredienser i livsmedel. Enligt Regeringskansliet innebär ändringen

av märkningsdirektivet att situationen för allergiker förbättras väsentligt

och att alla konsumenter får mer information om vad livsmedlen innehåller.

I de nya reglerna ingår en lista med vanliga allergener som alltid

skall anges med sina specifika namn. Allergenerna skall även anges på

alkoholhaltiga drycker, vilka tidigare har varit helt undantagna från

kravet på ingrediensförteckning. Ändringarna skall börja tillämpas fr.

o.m den 25 november 2005. Livsmedel som har märkts före detta datum och

finns i lager får dock säljas slut. Med det anförda föreslår utskottet

att motionerna 2003/04:MJ375 (fp) yrkande 1, 2003/04:MJ432 (fp) yrkande

6 och 2004/05:MJ461 (fp) yrkande 2 lämnas utan vidare åtgärd i den mån

de inte kan anses tillgodosedda.

När det gäller förslaget i motion 2004/05:MJ499 yrkande 9 om att införa

ett slags Richterskala för matlarm vill utskottet anföra följande. Inom

WHO används begreppet DALY (Disability-adjusted life years) som en metod

för att beräkna relativa effekter för människors hälsa av olika risker.

Livsmedelsverket har för avsikt att utvärdera möjligheten att använda

DALY som grund för arbetet inom området livsmedelssäkerhet. "Kan effekterna

av salmonella jämföras med dioxin" är exempel på en frågeställning som

är av vikt för att kunna uppskatta resursbehovet för livsmedelssäkerhet.

Livsmedelsverket organiserar under våren 2005 en internationell konferens

på temat DALY. Med det anförda anser utskottet att syftet med motion

2004/05:MJ499 yrkande 9 i allt väsentligt får anses tillgodosett.

Motionen avstyrks därför i berörd del.

År 1992 beslutade EU att förbjuda försäljning av snus inom hela unionen.

Vid EU-inträdet fick Sverige emellertid ett permanent undantag som

innebär att snus får säljas i Sverige men inte exporteras till andra

medlemsländer. Snus klassas enligt förarbetena till livsmedelslagen

(1971:511) som livsmedel (prop. 1971:61). År 1972 medgav dåvarande

Statens livsmedelsverk en dispens till Svenska Tobaksaktiebolaget som

innebar att snus enbart behöver märkas med uppgifter som rör varuslag,

nettovikten vid förpackningstillfället och tillverkarens namn. Någon

innehållsdeklaration behövs således inte. Förpackningen skall däremot

alltid vara försedd med varningstext (Europaparlamentets och rådets

direktiv 2001/37/EG). Utskottet vill i sammanhanget betona vikten av

tydliga varningstexter. Utskottet vill även framhålla vad regeringen

anför i proposition 2002/03:35 Mål för folkhälsan om att Statens

folkhälsoinstitut skall stödja forskning och bidra till ökad belysning av

hälsoeffekterna av snusanvändning. Utskottet förutsätter att Statens

folkhälsoinstitut noggrant följer vilka tobaksprodukter som förekommer

på marknaden och vid behov använder sig av möjligheten i 18 § tobakslagen

att meddela föreskrifter om gränsvärden för de skadliga ämnen som en

tobaksvara innehåller eller ger upphov till samt om mätning och övervakning

av dessa gränsvärden. Med det anförda föreslår utskottet att motion

2003/04:MJ462 (s) lämnas utan vidare åtgärd.

Cider

Motionerna

I motion 2003/04:MJ291 (m) påpekas att vissa bryggerier betecknar drycker

som cider fast de i själva verket är s.k. alkoläsk. Konsumenterna

vilseleds därmed om dryckens innehåll, som också är väsentligt billigare

att tillverka än den jästa produkten. Den europeiska branschorganisationen

AICV har begärt att regeringen skall införa en definition av cider i

svensk lagstiftning. Enligt motionären bör konsument- och

konkurrensneutraliserande intressen verka för att generiska begrepp inte

missbrukas

för enskilda kommersiella intressen. Enligt motion 2003/04:MJ219 (s)

bör regeringen se till att cider endast får utgöra benämning på jäst

äppel- eller päronjuice. Motionären påpekar att ett antal länder har

infört en definition av cider i sin lagstiftning. Sverige har dock valt

bort lagstiftning och hänvisat frågan till Livsmedelsverket. Enligt

motion 2003/04:So345 (fp) kallas vissa typer av alkoläsk för cider

eftersom skatten på cider är lägre än den på sprit. För att förhindra

detta bör ordet cider enbart få användas om jästa äppel- eller pärondrycker

(yrkande 10).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inhämtat att Livsmedelsverket har utarbetat förslag till

föreskrifter om cider. Föreskrifterna har skickats för notifiering till

Europeiska kommissionen och planeras träda i kraft fr.o.m. den 1 juli

2005. Enligt föreskrifterna avses med cider en dryck som framställts av

fermenterad fruktjuice av äpple och/eller päron. Alkoholen i cider får

enbart härröra från fermenteringen av äppel- och/eller päronjuice,

förutom den minsta mängd alkohol som är nödvändig som lösningsmedel för

tillsatser eller aromer. Några EU-regler finns inte för cider och enligt

vad utskottet erfarit är några regler heller inte att vänta. Många

EU-länder har däremot infört nationella regler om cider. När det gäller

skattefrågan vill utskottet hänvisa till vad skatteutskottet nyligen

(bet. 2004/05:SkU25) anfört beträffande beskattning av alkoläsk. Enligt

artikel 3 i cirkulationsdirektivet 92/12/EEG får medlemsstaterna utöver

punktskatt och moms belägga bl.a. alkoholdrycker med andra indirekta

skatter för särskilda ändamål, dvs. specialdestinerad skatt. När det

gäller alkoläsk (alco-pops) har så skett i Danmark, Tyskland och Frankrike.

Enligt vad skatteutskottet erfarit arbetar kommissionen med inriktningen

att skapa en egen skatteklass för alkoläsk gemensam för EU. Vidare

förbereds ett seminarium i maj 2005 angående klassificering av nya drycker.

Utskottet anser med hänvisning till de kommande föreskrifterna om cider

samt vad som i övrigt anförs ovan att motionerna 2003/04:MJ219 (s),

2003/04:MJ291 (m) och 2003/04:So345 (fp) yrkande 10 bör lämnas utan

vidare åtgärd. Motionerna avstyrks därmed i berörda delar.

Säkra livsmedel

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden (v) om miljögifter i livsmedel,

med hänvisning bl.a. till pågående arbete inom EU. Ett antal motionsyrkanden

(s, m, kd, v, c, mp) om dioxin i fisk avstyrks med hänvisning bl.a.

till regeringens arbete inom EU och Livsmedelsverkets översyn av kostråden.

Vidare avstyrks ett motionsyrkande (s) om azofärgämnen med hänvisning

till regeringens arbete för en begränsad användning inom EU. Med hänvisning

bl.a. till regeringens arbete för en förbättrad salmonellasituation

inom Europeiska unionen avstyrks ett antal motionsyrkanden (s, m, kd,

c, mp) om salmonella. Ett motionsyrkande (c) om antibiotika avstyrks

med hänvisning bl.a. till gällande föreskrifter. Slutligen avstyrks

motionsyrkanden (c) om dricksvatten med hänvisning bl.a. till gällande

regelverk.

Jämför reservationerna 45 (v, mp), 46 (v, mp), 47 (kd, c), 48 (v), 49

(mp), 50 (v, mp) och 51 (m, fp, kd, c, mp).

Giftfria livsmedel

Motionerna

Enligt motionerna 2002/03:MJ419 (v) yrkande 10 och 2003/04:MJ410 (v)

yrkande 10 bör regeringen anta en handlingsplan för att begränsa

miljögifter i livsmedel. Motionärerna anser att det inte är individens

ansvar att hålla sig informerad om vilka livsmedel som innehåller gifter

som kan orsaka allvarliga hälsoeffekter. Frågan är alldeles för komplex

för att den inte alltid så lättillgängliga informationen skall vara

tillräcklig.

Livsmedelsverket bör få i uppdrag att se över gränsvärdena för

bekämpningsmedelsrester i livsmedel samt att verka för att metoderna för

fastställandet av ADI (acceptabelt dagligt intag) förfinas för en större

tillförlitlighet, anser motionärerna bakom motion 2003/04:MJ410 (v)

yrkande 8. För konventionellt producerade livsmedel har gränsvärden

fastställts för vilken mängd bekämpningsmedel människan tål för att

inte hälsan skall påverkas. Det är dock enligt motionärerna mycket svårt

att avgöra vilka framtida hälsoeffekter som kan bli följden av generationers

användning. Gränsvärden sätts efter ADI, vilket skall spegla en livslång

konsumtion och effekter på bl.a. tumörbildning och reproduktionsförmåga.

ADI baseras på djurförsök, vilket enligt motionärerna inte alltid är

tillförlitligt när det gäller tillämpningen på människan. Att akuta

effekter inte heller inkluderas i ADI är ytterligare en stor brist.

Vidare påpekas att det inte är ovanligt att rester av bekämpningsmedel

som är förbjudna i Sverige hittas i importerade livsmedel.

Enligt motion 2002/03:MJ202 (m) bör exportförbudet av sill och lax fångad

i södra Östersjön hävas. Motionären påpekar att genomförda undersökningar

inte har visat att sill och lax som fångas i Östersjön söder om Gotland

har de höga dioxinvärden som motiverar ett exportförbud. Det förefaller

därför motiverat att snarast undanta fångster från denna del av Östersjön

från exportförbudet (yrkande 1). I motion 2004/05:MJ500 (kd) framhålls

att åtgärderna mot dioxinutsläpp behöver intensifieras för att halterna

i svensk fisk så fort som möjligt skall sjunka till nivåer inom EU:s

normer. Motionärerna påpekar att det dock tar lång tid innan åtgärderna

ger resultat (yrkande 2). Sverige bör därför verka för att förlänga

undantaget från EU:s normer om dioxinhalter i fisk. Enligt motion

2002/03:MJ487 (c) kan de länder som inte tillämpar lika noggranna och

tillförlitliga mätmetoder som Sverige undgå EU:s restriktioner trots

att de eventuellt kan ha ännu högre dioxinhalter i fisk än vad Sverige

har. Åtgärder bör därför vidtas så att EU har samma villkor för

medlemsländerna vad gäller mätmetoder, mättider och mätplatser för dioxin

i fisk (yrkande 36). Motionärerna bakom motion 2004/05:MJ224 (v) påpekar

att stora delar av den svenska befolkningen finns i den grupp som enligt

Europeiska kommissionen behöver skyddas mot intag av dioxin i fet fisk.

Genom undantaget från EU:s gränsvärden har svenska myndigheter åtagit

sig att informera dessa grupper om riskerna och se till att deras

konsumtion inte överskrider EU:s rekommenderade högsta dagliga intag. En

tydlig och effektiv handlingsplan behövs därför för att klargöra hur de

nationella kostråden angående fet fisk från Östersjön sprids och efterlevs

hos riskgrupperna (yrkande 1). Enligt motion 2002/03:MJ489 (mp) yrkande

9 bör fisk med för höga dioxinhalter inte få säljas i Sverige. Sveriges

dispens från EU-kraven innebär att dioxinhaltig fisk från Östersjön får

säljas till svenska konsumenter men inte exporteras till andra EU-länder.

Motionärerna befarar att ett sådant prejudikat åberopas av andra länder

som inte vill uppfylla nya EU-krav inom andra områden, t.ex. av hänsyn

till starka producentintressen. Enligt motion 2002/03:MJ266 (s) är

Sveriges undantag från EU:s dioxinregler en framgång för fiskeindustrin

men ett bakslag för konsumenterna. Regeringen bör därför i dialog med

fiskeindustrin och berörda myndigheter klargöra att man inte avser att

förhandla fram en förlängning av undantaget. Vidare bör regeringen

återkomma med en redogörelse för hur man förbereder effekterna av

ikraftträdandet av de nya reglerna år 2006.

I motion 2003/04:MJ452 (s) påpekas att Sverige för många år sedan förbjöd

användningen av azofärgämnen i svenska livsmedel, ett förbud som Sverige

inte fick behålla i och med medlemskapet i EU. Sverige bör därför gå

före och förbjuda sådana färgämnen samt arbeta för ett totalförbud inom

EU.

Utskottets ställningstagande

I Rådets förordning (EEG) nr 315/93 läggs fast att gemenskapen skall

fastställa gränsvärden för främmande ämnen i livsmedel om så är nödvändigt

för att skydda människors hälsa (rådets förordning (EEG) nr 315/93 av

den 8 februari 1993 om fastställande av gemenskapsförfaranden för

främmande ämnen i livsmedel). Arbetet med att identifiera ämnen för vilka

gränsvärden bör fastställas har delegerats till kommissionen. Enligt

Regeringskansliet har kommissionen bedrivit ett gediget arbete under de

senaste fem åren och alltfler ämnen har blivit föremål för gränsvärden.

Som exempel nämns arbetet med olika mögelgifter såsom aflatoxin,

ochratoxin och fumonisin, tungmetaller såsom kvicksilver samt vissa

organiska föreningar, t.ex. dioxin och furaner. De fastställda gränsvärdena

framgår av kommissionens förordning (EG) nr 466/2001 om fastställande

av högsta tillåtna halt för vissa främmande ämnen i livsmedel, som

revideras fortlöpande. Avsikten med att begränsa förekomsten av miljögifter

i livsmedel är att skydda konsumenterna. Många olika aspekter måste

dock vägas in vid beslut om gränsvärden. Regeringens huvudlinje är att

förekomsten av främmande ämnen i livsmedel skall begränsas i så hög

utsträckning som möjligt, samtidigt som hänsyn tas till bl.a.

handelspolitiska konsekvenser och de positiva hälsoeffekter som vissa grupper

av livsmedel har. Utskottet ansluter sig till regeringens ståndpunkt.

Med det anförda anser utskottet att motionerna 2002/03:MJ419 (v) yrkande

10 och 2003/04:MJ410 (v) yrkande 10 kan lämnas utan att riksdagen vidtar

någon ytterligare åtgärd.

När det gäller gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i livsmedel vill

utskottet anföra följande. Enligt Livsmedelsverket fastställs gränsvärden

mot bakgrund av den mängd av ett visst bekämpningsmedel som används på

respektive gröda, de resthalter som användningen resulterar i och den

mängd som bedöms vara acceptabel för den mest känsliga konsumentgruppen.

ADI-värdet (acceptabelt dagligt intag) bygger på livslånga vetenskapliga

studier av djur - vanligen mus, råtta, hund och kanin - för vilka man

utreder bl.a. kronisk toxicitet, carcinogenicitet, genotoxicitet,

neurotoxicitet och reproduktionstoxicitet. Underlaget kan ibland även

inkludera studier på människa. Beräkningen av ADI för människa baseras

på NOAEL (no observable adverse effect level) av den mest kritiska

effekten från sådana långtidsstudier med den känsligaste djurarten och

med användning av lämplig osäkerhetsfaktor, oftast i storleksordningen

100. Akuta effekter inkluderas i ett ARfD-värde (akut referensdos),

vilket bygger på akuttoxiska djurförsök som utförs för att utreda

eventuella effekter av exponering vid ett enskilt tillfälle. Gränsvärden

sätts i relation till både ADI och ARfD. Enligt Livsmedelsverket saknas

ofta information om kombinationseffekter (såväl kumulativa som synergistiska)

av olika bekämpningsmedelsrester i dagens livsmedel. Livsmedelverket

publicerar på sin hemsida varje kvartal antalet prov i den svenska

kontrollen som överskrider gällande gränsvärden. Utskottet vill i

sammanhanget även framhålla att EU:s ministerråd den 24 januari 2005 antog

en förordning om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i livsmedel av

vegetabiliskt och animaliskt ursprung. I förordningen harmoniseras och

förtydligas processen ytterligare för att fastställa gränsvärden för

pesticidrester i livsmedel. Fastställande av gränsvärden inom gemenskapen

sker genom kommittébeslut. En särskild expertgrupp arbetar fortlöpande

med att fastställa och föreslå gränsvärden för pesticider i livsmedel.

Utskottet välkomnar att Sverige deltar aktivt i denna process och verkar

för att så låga gränsvärden som möjligt sätts samt att hänsyn tas till

den känsligaste konsumentgruppen. Utskottet anser därmed att motion

2003/04:MJ410 (v) yrkande 8 bör lämnas utan vidare åtgärd i den mån den

inte kan anses tillgodosedd med det anförda.

Utskottet anförde i samband med behandlingen av proposition 2003/04:51

Kust- och insjöfiske samt vattenbruk att gränsvärden för dioxin i

livsmedel har uppmärksammats under senare år (2003/04:MJU13). Vidare

konstaterades att undersökningar har visat att dioxinintaget hos EU:s

befolkning generellt sett är högt, även om Livsmedelsverket kan visa

att intaget av dioxin genom mat i Sverige har halverats jämfört med

tidigt 1990-tal. En satsning på analyser av dioxin i fisk genomfördes

under år 2002. Totalt sett ger fiskkonsumtionen i Sverige, i likhet med

i övriga nordiska länder, ett genomsnittligt bidrag på mer än 30 % till

det totala dioxinintaget. Vidare tog utskottet upp Sveriges tidsbegränsade

undantag från gränsvärdet för dioxin i muskelkött från fisk och

fiskeriprodukter t.o.m. år 2006. Undantaget innebär att dessa länder under

en övergångsperiod har rätt att, under vissa villkor, släppa ut fisk på

marknaden som har sitt ursprung i Östersjöområdet trots att dioxinhalten

överstiger det fastställda gränsvärdet. Försäljningen får endast vara

avsedd för konsumtion inom respektive land. Detta gäller under förutsättning

att det finns ett system för ursprungsmärkning som kan garantera

konsumenternas tillgång till information om fångstplatsen så att erforderliga

kostrekommendationer kan följas. Utskottet konstaterade att effekterna

av dioxin för svenska konsumenter analyseras fortlöpande. Livsmedelsverket

följer utvecklingen inom området, särskilt vad gäller exponering och

effekter. Utskottet anslöt sig till regeringens uppfattning att detta

arbete emellertid måste intensifieras och att riskerna och effekterna

av de svenska konsumenternas intag av dioxin måste stå i förgrunden.

Vidare framhöll utskottet kommissionens pågående översyn av gränsvärdet

för dioxin med syfte att införa gränsvärden även för dioxinlika PCB i

livsmedel, bl.a. fisk, samt den översyn som skall ske år 2006 av

gränsvärdena för dioxin i konsumtionsfisk. Utskottet ansåg att inför de

kommande förhandlingarna måste effekterna för svenska konsumenter

klarläggas, såväl av det svenska undantaget som av en skärpning av

gränsvärdena, och effekterna för svenskt fiske värderas. Utskottet anslöt

sig till regeringens uppfattning att ge Livsmedelsverket och Fiskeriverket

i samverkan med Jordbruksverket i uppdrag att utarbeta ett underlag

inför ett förnyat svenskt ställningstagande om gränsvärden för dioxin.

Det anförda innebar att utskottet anslöt sig till vad som anfördes i

propositionen om utarbetande av ett underlag inför ett förnyat svenskt

ställningstagande till gränsvärden för dioxin. Utskottet avstyrkte därmed

ett motionsyrkande om dioxinfrågan. Utskottet har därefter inhämtat att

Fiskeriverket och Livsmedelsverket i regleringbreven för år 2004 fick

i uppdrag att ta fram underlag inför ett svenskt ställningstagande

avseende dioxin och dioxinlika PCB. En delredovisning inkom i augusti

2004 och slutredovisningen den 4 oktober 2004. Utskottet har erfarit

att materialet används som underlag för regeringens arbete i kommissionens

arbetsgrupper som för närvarande arbetar med att se över EU:s regelverk

på området. I sammanhanget vill utskottet även framhålla Livsmedelsverkets

projekt om risken respektive nyttan med att äta fisk, som påbörjades år

2004 och skall vara färdigt till årsskiftet 2005/06. Livsmedelsverket

gör samtidigt en översyn av kostråden till allmänheten. Nya kostråd

kommer att ges ut efter det att risk/nytta-projektet har avslutats. Med

hänsyn till det pågående arbetet i Sverige och EU anser utskottet att

någon åtgärd av riksdagen inte är påkallad. Motionerna 2002/03:MJ202

(m) yrkande 1, 2002/03:MJ266 (s), 2002/03:MJ487 (c) yrkande 36,

2002/03:MJ489 (mp) yrkande 9, 2004/05:MJ224 (v) yrkande 1 och 2004/05:MJ500

(kd) yrkande 2 avstyrks.

Sveriges nationella regler för azofärgämnen, som var mer restriktiva än

EU:s, upphävdes vid EU-inträdet. Användningen av tillsatser, aromer,

sötningsmedel och färgämnen är totalharmoniserat. Färgämnen regleras

dels genom ramdirektiv 89/107/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas

lagstiftning om livsmedelstillsatser som är godkända för användning i

livsmedel, dels genom det s.k. färgämnesdirektivet (Europaparlamentets

och rådets direktiv 94/36/EG av den 30 juni 1994 om färgämnen för

användning i livsmedel). Enligt Regeringskansliet har Sverige vid olika

tillfällen framfört att en översyn av direktiv 94/36/EG bör göras.

Utskottet har erfarit att kommissionen planerar att under våren 2005

lägga fram förslag till en helt ny lagstiftning för tillsatser. Förslaget

innebär att alla specifika direktiv som reglerar färgämnen, aromer,

sötningsmedel och andra tillsatser slås samman till en enda förordning.

När förordningen är färdigförhandlad är avsikten att en bedömning skall

göras av varje enskild tillsats för att se om den fortfarande bör vara

godkänd samt om det framkommit nya data, innan tillsatsen läggs in i

bilagan till den nya förordningen. Utskottet har erfarit att regeringen

i samband med översynen kommer att verka för att få med kommissionen

och övriga medlemsstater på en ytterligare begränsning av användningen

av azofärgämnen. Utskottet välkomnar att regeringen har för avsikt att

vara pådrivande i arbetet. I sammanhanget vill utskottet även framhålla

vad som anförs i regeringens budgetproposition för år 2005, utgiftsområde

23, om att det för svenskt vidkommande är viktigt att verka för att den

begränsning vi hade innan EU-inträdet då det gäller azofärgämnen införs

på gemenskapsnivå. Med det anförda anser utskottet att motion 2003/04:MJ452

(s) kan lämnas utan vidare åtgärd.

Salmonella m.m.

Motionerna

I motion 2002/03:MJ261 (m) påpekas att efter artiklar om importerade

kycklingar med salmonella har statliga verk lämnat rekommendationer om

hur svenska konsumenter skall agera för att inte drabbas av salmonella.

Motionären anser att regeringen bör försöka påverka övriga EU att gå

i samma riktning som Sverige med salmonellafria konsumentprodukter. I

motion 2004/05:MJ499 (kd) anförs att Livsmedelsverket och arbetsgrupper

inom kommissionen bedömer att hälsoriskerna av salmonellasmittade

köttberedningar är lika allvarliga som av annat smittat kött. Regeringen

bör därför gentemot kommissionen driva Sveriges rätt att tillämpa de

obligatoriska reglerna för salmonellakontroll även på köttberedningar

(yrkande 10). I motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 16 framhålls att

ambitionsnivån för att bekämpa problemet med salmonella inom EU måste

höjas. Motionärerna påpekar att kravet på obligatorisk egenkontroll av

salmonella i köttberedningar införda från annat EU-land försvann i

november 2001. Anledningen var att EG-kommissionen påtalade att

köttberedningar inte skall omfattas av de svenska salmonellagarantierna. En

undersökning av Livsmedelsverket har visat att ungefär en tredjedel av

de provtagna partierna var positiva för salmonella. Motionärerna anser

därför att regeringen med kraft i EU bör driva kravet på att köttberedningar

skall vara salmonellaundersökta innan de förs in i Sverige. Det hjälper

inte att Sverige har höga ambitioner för att bekämpa salmonellasmitta

utan problemet måste åtgärdas vid källan. Att regeringen med kraft i EU

bör driva kravet på att köttberedningar skall vara salmonellaundersökta

innan införseln i Sverige framhålls även i motion 2002/03:MJ388 (s).

Enligt motion 2004/05:MJ230 (c) bör regeringen i EU-samarbetet med kraft

driva frågan om salmonellakontroll av allt kött i samtliga EU-länder.

Därmed kan en säkrare livsmedelsproduktion och mer likvärdiga

produktionskostnader uppnås. I motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 4 begärs att

kontrollerna av importerade djur och animaliska produkter till Sverige

skärps, både för att minska salmonellarisken och för att inte bidra

till djurplågeri i uppfödarländerna. Enligt motion 2003/04:MJ456 (s) är

det nödvändigt med ett regelverk som garanterar att det kött som

konsumenten köper eller äter på restaurang är salmonellafritt, oavsett om

det är importerat eller inhemskt producerat.

I motion 2002/03:MJ487 (c) påpekas att antibiotikaresistensen ökar

dramatiskt i den västliga delen av världen. Ännu är läget förhållandevis

bra i Sverige. För att det så skall förbli är det enligt motionärerna

viktigt att tillsynen beträffande användningen av antibiotika och

antibiotikaliknande medel, t.ex. koccidiostatika, ökar (yrkande 17).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare uttalat (bet. 2003/04:MJU2 och 2003/04:MJU14)

att det sätter stor vikt vid att det goda djurhälso- och smittskyddsläget

i landet upprätthålls. Ett viktigt led i detta är enligt utskottets

mening kontroll- och bekämpningsprogram för olika sjukdomar som har

betydelse för djur- och folkhälsa men även de hälsoförebyggande program

som utarbetas i samarbete mellan Jordbruksverket och näringen. I betänkande

2003/04:MJU2 anförde utskottet att regeringen och de svenska myndigheterna

på djurområdet, i synnerhet Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska

anstalt, under år 2002 arbetade vidare med principen att det föreligger

ett tydligt samband mellan det sätt på vilket jordbruket och djurhållningen

bedrivs och kvaliteten hos de livsmedel som produceras. I likhet med

regeringen kunde utskottet konstatera att det svenska arbetet med

djurhälsa och djurskydd därvid har förstärkts. Vidare framhöll utskottet

vad regeringen anfört om att satsningarna på förebyggande djursjukvård

och kontrollprogrammen inom animalieproduktionen har bidragit till det

framgångsrika arbetet och till en bibehållen god smittsituation beträffande

livsmedelsburna zoonoser, t.ex. salmonella.

Med en gemensam marknad är det viktigt att konsumenterna kan lita på

att alla livsmedel är säkra. Som utskottet konstaterat ovan (s. 44)

prioriterar regeringen arbetet för livsmedelssäkerhet både inom EU och

globalt. Sverige erhöll vid EU-inträdet de s.k. salmonellagarantierna

som täcker kylt, fryst och färskt kött av nöt, svin och fjäderfä.

Garantierna innebär att avsändande anläggning i annat EU-land är skyldig

att ta prover av alla partier av sådant kött och intyga att det är fritt

från smitta. I den nya hygienlagstiftning som EU antagit har garantierna

dessutom utvidgats till att gälla malet kött av fjäderfä. Malet kött av

de andra djurslagen omfattades redan av garantierna. Utskottet har

erfarit att regeringen fortlöpande bedriver ett intensivt arbete på alla

nivåer för att kommande EU-lagstiftning som gäller salmonella skall

vara så stringent som möjligt. Utskottet välkomnar detta pådrivande

arbete. I detta sammanhang bör uppmärksammas att EU i sin nya

zoonoslagstiftning har infört strängare bestämmelser på gemenskapsnivå, som

bl.a. syftar till att förbättra salmonellasituationen i EU. Direktiv

2003/99/EG om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen tillämpas

fr.o.m. den 12 juni 2004. Syftet med direktivet är att zoonoser och

zoonotiska smittämnen och därtill kopplad antimikrobiell resistens

övervakas på ett relevant sätt samt att livsmedelsburna utbrott av

zoonotiska sjukdomar genomgår en epidemiologisk utredning. Från den 17

maj 2004 tillämpas även Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 2160/2003 om bekämpning av salmonella och vissa andra livsmedelsburna

zoonotiska smittämnen. Förordningen slår fast att alla medlemsstater

måste ha nationella kontrollprogram som omfattar minst foderproduktion,

primärproduktion av djur samt bearbetning och beredning av livsmedel

av animaliskt ursprung. Syftet med förordningen är att säkerställa

effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att upptäcka och bekämpa

salmonella och andra zoonotiska smittämnen vid alla relevanta led i

livsmedelskedjan. Vidare skall bl.a. mål för att minska förekomsten av

salmonella i fjäderfä och svin inom primärproduktionen fastställas i

gemenskapen. Arbetet med att fastställa mål och införa obligatorisk

testning kommer att pågå t.o.m. år 2010.

Enligt vad utskottet har erfarit prioriterar regeringen frågan om

salmonellafrihet för köttberedningar. Regeringen arbetar för en utvidgning

av EU:s garantier till att även omfatta köttberedningar alternativt ett

likvärdigt skydd för konsumenterna. Ett likvärdigt skydd skulle t.ex.

kunna vara att de svenska importörerna tillåts ta prover av samtliga

partier från andra EU-länder. Utskottet har vidare inhämtat att Sverige

deltar aktivt i en arbetsgrupp inom kommissionen som skall ta fram

mikrobiologiska kriterier för livsmedel, däribland för salmonella, och

i det sammanhanget förespråkar nolltolerans för bakterien. Utskottet

konstaterar att det enligt EG-rätten inte är tillåtet att ta prover av

partier införda från annat EU-land mer än stickprovsvis. Därför är det

viktigt att garantierna respekteras av de länder Sverige handlar med.

Som framgår av proposition 2004/05:72 får animaliska livsmedel och vissa

andra livsmedel från länder utanför EU bara föras in i EU över en

gränskontrollstation. Svenska regler om detta finns i förordningen (2000:269)

om kontroll av livsmedel som importeras från tredjeland. Gränskontrollen

omfattar kontroll av sändningarnas identitet och av medföljande dokument.

På vissa sändningar utförs även en fysisk kontroll i vilken kan ingå

provtagning. Provtagning genomförs i syfte att upptäcka eventuella

mikroorganismer, såsom salmonella och listeria eller kemiska ämnen,

exempelvis antibiotikarester och mögelgifter. Livsmedelsverket har

ansvaret för gränskontrollen. Utskottet har inhämtat att Livsmedelsverket

kontinuerligt arbetar med att bl.a. kontakta behöriga myndigheter i

avsändande land samt med att sända ut meddelanden via EU:s Rapid Alert

System, ett varningssystem för livsmedel som kan innebära risk för

människors hälsa. Utskottet vill i sammanhanget även framhålla vad som

redovisats ovan (s. 46) om det arbete som bedrivs av Europeiska

kommissionens kontor för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO) samt EU:s

nya förordning nr 882/2004 om offentlig kontroll för att säkerställa

kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt

bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.

Utskottet har tidigare (2003/04:MJU10) hänvisat till vad jordbruksministern

anfört i svar på fråga 2003/04:706 om krav på ursprungsmärkning av

importerat fågelkött. Jordbruksministern hänvisade till att det inte är

obligatoriskt att ange ursprunget för fågelkött, men att ett livsmedels

ursprung enligt märkningsdirektivet måste anges om det skulle vilseleda

konsumenten ifall en sådan uppgift utelämnas. Märkningsdirektivet ställer

också krav på att märkningen skall vara korrekt. Det finns i dag inget

som hindrar t.ex. butiker eller restauranger från att frivilligt ange

varifrån köttet härstammar. Redan i dag skall butiker och restauranger

vid förfrågan kunna svara på frågan i vilket land köttet är producerat.

Märkning av livsmedel är ett harmoniserat område inom EU, och Sverige

kan inte agera på egen hand genom att införa strängare regler. Ur ett

WTO-perspektiv kan Sverige inte heller införa regler som enbart gäller

importerade livsmedel, utan samma krav på obligatorisk märkning av

ursprung måste i så fall gälla även svenskt fågelkött. Jordbruksministern

framhöll att vi i Sverige genom våra salmonellagarantier kan se till

att det obehandlade fågelkött som kommer in i landet har provtagits med

avseende på salmonella enligt fastställda rutiner och att ingen salmonella

hittats i köttet. Beträffande kycklingprodukter med hög vattenhalt

hänvisade ministern till pågående arbete inom EU.

Utskottet förutsätter att regeringen även i fortsättningen med kraft

kommer att driva på arbetet för en förbättrad salmonellasituation i

hela Europeiska unionen. Mot den bakgrunden och med hänsyn till vad som

i övrigt anförts anser utskottet att motionerna 2002/03:MJ261 (m),

2002/03:MJ388 (s), 2002/03:MJ487 (c) yrkande 16, 2002/03:MJ490 (mp)

yrkande 4, 2003/04:MJ456 (s), 2004/05:MJ230 (c) och 2004/05:MJ499 (kd)

yrkande 10 kan lämnas utan att riksdagen gör något särskilt uttalande

i frågan.

När det gäller användning av antibiotika och antibiotikaliknande medel

vill utskottet anföra följande. Enligt föreskrifter från Jordbruksverket,

som är tillsynsmyndighet för veterinär verksamhet inom landet, skall

läkemedel till djur användas med återhållsamhet och endast då behov

föreligger (SJSFS 2002:57). Djurhälsoproblem skall i första hand förebyggas

genom förbättrad skötsel, inhysning, ventilation m.m. och inte lösas

genom rutinmässig antibiotikaanvändning. Jordbruksverket har ett uppdrag

från regeringen att fr.o.m. år 2006 årligen rapportera om användningen

av vissa grupper av läkemedel (bl.a. antibiotika). Utskottet har inhämtat

att Livsmedelsverket genom sin besiktningsveterinärorganisation varje

år utför antibiotikakontroller på 0,2 % av alla slaktdjur på landets

slakterier. Av de ca 10 000 djur som undersöks har under de senaste 10

åren ett tiotal slaktkroppar per år innehållit halter av antibiotika

som överskridit gränsvärdet. Dessa har kasserats. Utskottet har erfarit

att Sverige i en internationell jämförelse använder antibiotika till

djur i låg grad och är bland de länder inom EU som har lägst antal

positiva antibiotikaprov vid slakt. Hälsorisken för svenska konsumenter

bedöms enligt Regeringskansliet som mycket liten. Med det anförda

föreslår utskottet att motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 17 lämnas utan

någon ytterligare åtgärd av riksdagen.

Dricksvatten

Motionerna

En samlad nationell analys av hoten mot framtida tillgång på dricksvatten

och vattenkvaliteten bör göras enligt motion 2002/03:MJ394 (c). Ett bra

sätt att få samlad kunskap och en genomgång av åtgärdsbehovet är att

regeringen utarbetar en nationell strategi.

I motion 2004/05:MJ373 (c) påpekas att alla vattentäkter över en viss

storlek omfattas av de nya föreskrifterna för dricksvatten. Enligt

motionärerna har detta medfört att bl.a. ideella föreningar, bygdegårdar

och församlingshem i flera av landets kommuner har drabbats av både

ökad byråkrati och ökade kostnader. Ideella föreningar bör därför

undantas i föreskrifterna.

Motion 2004/05:MJ431 (c) framhåller behovet av ökad tillsyn och forskning

kring riskerna för grundvattnet till följd av det växande antalet djupa

borrhål som görs.

Utskottets ställningstagande

Kommunerna ansvarar för hanteringen av dricksvatten med stöd av VA-lagen.

Enligt Livsmedelsverket har en översyn av reglerna nyligen gjorts bl.

a. med avseende på huvudmannaskapet. När det gäller kvaliteten på

dricksvatten regleras denna ytterst genom EG-direktiv och nationellt genom

livsmedelslagen, livsmedelsförordningen och Livsmedelsverkets föreskrifter.

Naturvårdsverket och Livsmedelsverket redovisade den 14 december 2004

resultatet av regeringsuppdraget att analysera respektive myndighets

ansvar beträffande beredskap vid svåra påfrestningar avseende

vattenförsörjning. Rapporten har utarbetats i samråd med

Krisberedskapsmyndigheten.

I rapporten lämnar myndigheterna förslag till hur ansvarsfördelningen

mellan de centrala myndigheterna kan utformas för att säkerställa

beredskapen för hela dricksvattenkedjan inklusive vattentäkter och

avloppssystem. Vidare belyser de tillsynen över beredskapen på området och

lämnar förslag till hur denna skall organiseras. Analysen beaktar även

relevant arbete inom EU (Rapport 2004-12-14 Ansvar för dricksvattenberedskap

m.m. - regeringsuppdrag). Utskottet har inhämtat att Krisberedskapsmyndigheten

fördelar den civila delen av försvarsanslaget på de civila myndigheternas

beredskapsarbete, varav Livsmedelsverket får en del till beredskapsarbetet

inom dricksvattenområdet. Livsmedelsverket har sedan år 1992 arbetat

med frågor som rör dricksvattnets sårbarhet och tagit fram rapporter

och handböcker till lokala tillsynsmyndigheter och dricksvattenproducenter.

Från år 1999 har verket anordnat temadagar i ämnet dricksvatten och

säkerhet för bl.a. kommuner och länsstyrelser. Sedan år 2001 anordnas

också något som kallas för Startdagen, vilket innebär en dags konsultstöd

till kommuner för att lägga upp arbetet med säkerhetsgenomgångar inom

kommunal dricksvattenförsörjning. Starthjälpen syftar till att kommunerna

själva skall kunna gå vidare i arbetet med att minska sårbarheten och

öka beredskapen för att hantera en kris. Under år 2005 kommer

Livsmedelsverket att undersöka behovet av nationella regionala lager av

utrustning för nödvattenförsörjning och klorering. Med hänvisning till

vad som anförts om pågående arbete när det gäller dricksvattenförsörjning

anser utskottet att syftet med motion 2002/03:MJ394 (c) i allt väsentligt

är tillgodosett. Motionen kan därmed lämnas utan vidare åtgärd.

Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (SLVFS 2001:30) gäller

hanteringen av och kvaliteten på dricksvatten. Föreskrifterna gäller

dock inte dricksvatten från vattenverk som i genomsnitt tillhandahåller

mindre än 10 m3 dricksvatten per dygn eller som försörjer färre än 50

personer, såvida inte vattnet tillhandahålls eller används som en del

av en kommersiell eller offentlig verksamhet. Utskottet konstaterar att

det således är omständigheterna kring tillhandahållandet av vattnet som

avgör om en organisation omfattas av reglerna och inte organisationsformen

i sig. Enligt Livsmedelsverket håller föreskrifterna för dricksvatten

på att ses över, vilket enligt myndigheten kan komma att innebära att

provtagningskostnaderna minskar för mindre organisationer. Utskottet

anser att motion 2004/05:MJ373 (c) med det anförda bör lämnas utan någon

ytterligare åtgärd av riksdagen.

Dricksvatten från enskilda brunnar omfattas av Socialstyrelsens allmänna

råd om försiktighetsmått för dricksvatten (SOSFS 2003:17). Råden omfattar

bl.a. kvalitetsrekommendationer och information om egenkontroll,

undersökningar och åtgärder. Utskottet har erfarit att Socialstyrelsen och

Sveriges geologiska undersökning (SGU) bedriver ett samarbete om hur

man på ett verkningsfullt sätt skall kunna följa dricksvattenkvaliteten

för enskilda anläggningar. Med det anförda föreslår utskottet att motion

2004/05:MJ431 (c) lämnas utan att riksdagen gör något särskilt uttalande

i frågan.

Hantering av livsmedel m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (kd) om skolmat med hänvisning

till det kvalitetsmärkningsverktyg som finns. Med hänvisning till

gällande regelverk avstyrks två motionsyrkanden (m, c) om hantering av

livsmedel och ett motionsyrkande (m) om användning av skolkök. Slutligen

avstyrks ett motionsyrkande (s) om att livsmedelsaffärer skall tillhandahålla

toaletter med hänvisning bl.a. till gällande föreskrifter.

Jämför reservationerna 52 (m) och 53 (m).

Motionerna

Enligt motion 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 3 bör regeringen uppdra åt

Skolverket att öka sina inspektionsinsatser vad avser skolmaten. Matsedeln

bör utgöras av varierade och näringsriktiga rätter som innebär en god

balans.

I ett antal motioner föreslås ändringar i livsmedelslagen. I motion

2002/03:MJ397 (c) anförs att kunskap om vår föda och varför vi äter är

viktigt för att förebygga bulimi, anorexi och andra ätstörningar.

Livsmedelslagen bör därför ändras så att det blir möjligt för förskolebarn

att delta i matlagningsprocessen i förskolan. Enligt motion 2004/05:MJ276

(m) innebär förbudet mot att använda skolköken ett hinder mot att hyra

ut skolmatsalar. En översyn bör därför göras av livsmedelslagen för att

undanröja detta hinder. I motion 2004/05:MJ358 (m) begärs att livsmedelslagen

ses över så att det blir tillåtet att tillaga mat i enskilda hem för

försäljning vid hembygdsdagar och liknande arrangemang. Enligt motionären

tillåter livsmedelslagen inte att livsmedel som skall försäljas till

allmänheten tillagas i andra lokaler än sådana som är särskilt inrättade

för livsmedelshantering, vilket innebär problem för ideella föreningar.

I motion 2003/04:MJ373 (s) anförs att kravet på restaurangidkare att

tillhandahålla toaletter även bör gälla ägare till livsmedelsaffärer.

Syftet är att hjälpa människor med funktionshinder att klara vardagen

bättre men även att avsevärt förbättra tryggheten för alla

människor.

Utskottets ställningstagande

När det gäller inspektion av skolmaten vill utskottet anföra följande.

Enligt regleringsbrevet för budgetåret 2005 skall Livsmedelsverket t.

o.m. år 2007 ansvara för, och vid behov utveckla, det kvalitetsmärkningsverktyg

för skolmat som har utarbetats av Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien.

Verktyget skall utvärderas och en rapport lämnas till regeringen senast

den 31 december 2007. I utvärderingen skall Livsmedelsverket även ta

ställning till den vidare driften av verktyget efter år 2007. Vidare

skall Livsmedelsverket tillsammans med Myndigheten för skolutveckling

skapa en samarbetsgrupp kring verktyget. Med det anförda föreslår

utskottet att motion 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 3 lämnas utan någon

ytterligare åtgärd av riksdagen.

Enligt Livsmedelsverkets föreskrifter och allmänna råd om livsmedelstillsyn

m.m. (SLVFS 1990:10) skall den som bedriver verksamhet i vilken livsmedel

hanteras se till att de som hanterar livsmedel får handledning och

instruktion eller utbildning i livsmedelshygien i rimlig proportion till

det arbete de utför. Alla som sysslar med livsmedelshantering skall ha

sådan kännedom om livsmedelshygien att de kan hantera livsmedel på ett

sätt som är säkert för konsumenten. Utskottet föreslår därmed att motion

2002/03:MJ397 (c) avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd

med det anförda.

Enligt 6 § Livsmedelsverkets föreskrifter och allmänna råd om

livsmedelslokaler (SLVFS 1996:6) kan tillsynsmyndigheten medge att godkänd

lokal tillfälligt får användas för annat ändamål än det som angetts i

godkännandet. Medgivande enligt denna paragraf skall tidsbegränsas,

vara skriftligt och kan förenas med villkor. Med det anförda anser

utskottet att syftet med motion 2004/05:MJ276 (m) i allt väsentligt är

tillgodosett. Motionen avstyrks.

När det gäller tillagning av mat för försäljning till allmänheten vill

utskottet erinra om att livsmedel enligt 16 § Livsmedelsförordningen

(SFS 1971:807) inte utan särskilt tillstånd får hanteras yrkesmässigt

på annat ställe än i en livsmedelslokal. Detsamma gäller i fråga om

saluhållande av livsmedel till allmänheten även då saluhållandet inte

sker yrkesmässigt. Frågor om tillstånd prövas av den eller de kommunala

nämnder som utövar tillsynen enligt livsmedelslagen (1971:511). Av

Livsmedelsverkets föreskrifter om hantering av livsmedel (SLVFS 1996:5)

framgår för vilken typ av livsmedel som tillstånd krävs för saluhållande

till allmänheten. Om tillstånd inte krävs till saluhållande krävs inte

heller tillstånd för den hantering som föregår saluhållandet, under

förutsättning att hanteringen är av enklare art, äger rum endast vid

några få tillfällen eller i liten omfattning och inte medför mer än små

hygieniska risker. Utskottet anser med det anförda att motion 2004/05:MJ358

(m) bör lämnas utan någon ytterligare åtgärd av riksdagen. Motionen

avstyrks.

I fråga om tillhandahållande av toaletter i livsmedelsaffärer vill

utskottet anföra följande. Enligt 7 § Livsmedelsverkets föreskrifter och

allmänna råd om livsmedelslokaler (SLVFS 1996:6) får en livsmedelslokal

godkännas endast om lokalens konstruktion, utformning och inredning är

sådan att en god livsmedelshygien kan upprätthållas med hänsyn till

verksamhetens art och omfattning. Bland annat skall det finnas ett

tillräckligt antal toaletter försedda med möjlighet till handtvätt. Enligt

22 § livsmedelslagen (1971:511) förstås med livsmedelslokal sådan lokal

eller annat utrymme i byggnad eller transportmedel, som är avsedd att

huvudsakligen användas för stadigvarande hantering av livsmedel, och

därtill hörande biutrymme, som brukas i samband med sådan hantering

eller annars kan vara av hygienisk betydelse för denna. Enligt 2 § avses

med hantering av livsmedel bl.a. förvaring, förpackning, omförpackning

eller uppläggning av livsmedel samt saluhållande, försäljning, servering

eller annat överlämnande av livsmedel för förtäring. Mot bakgrund av

det anförda är utskottet inte berett att föreslå något särskilt uttalande

från riksdagens sida med anledning av motion 2003/04:MJ373 (s). Motionen

avstyrks. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att det inte ankommer

på miljö- och jordbruksutskottet att ta ställning till tekniska

egenskapskrav på byggnader, vilka avser att tillgodose exempelvis handikappades

särskilda behov.

Djurskydd m.m.

Allmänna djurskyddspolitiska frågor och lagstiftningsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om kattens status (v), märkning av katt

(fp, v), ökat ägaransvar för ägare av sällskapsdjur (fp), hetsning av

djur (m) och djur i misshandelsrelationer (fp) samt skydd för näringsidkare

som arbetar med djurhållning (m) m.m.

Jämför reservationerna 54 (m, fp, kd, c), 55 (m, fp, kd) och 56 (v).

Motionerna

En utredning bör enligt motion 2004/05:MJ350 (v) yrkande 2 tillsättas

för att se över lagen om tillsyn över hund och katt och vad som kan

göras för att höja kattens status. Problem kring katten och ägaransvaret

har resulterat i att många katter lever under svåra förhållanden. Enligt

motionens yrkande 3 bör utredningen om översyn av lagen om tillsyn över

katt och hund behandla krav på en obligatorisk märkning och registrering

av katt, krav på ett centralt register, förstärkt samarbete med polisen,

kommunala miljöförvaltningar och djurhem samt krav på ett ökat ägaransvar.

Ökat ägaransvar bör enligt motion 2004/05:MJ455 (fp) yrkande 1 kunna

krävas med möjlighet till sanktioner mot ägare av sällskapsdjur som

missköter sig. Förvildade sommarkatter, övergivna smådjur och hundar

som lämnas vind för våg är resultatet av djurens låga status i samhället

kombinerat med bristande sanktionsmöjligheter mot oansvariga djurägare

och djurplågare. Hur djurägare som missköter sig skall kunna straffas

bör därför utredas. Enligt motionens yrkande 2 bör en allmän översyn

göras av tillsynslagen såvitt gäller sällskapsdjur. Att ta hand om,

fostra och ansvara för ett sällskapsdjur som exempelvis hund, katt eller

mindre smådjur som kanin kräver dessutom mognad, ekonomiska resurser

och ansvarskänsla under många års tid. En åldersgräns för inköp av

sällskapsdjur bör utredas enligt yrkande 3. Ett yngre barn kan inte ensamt

utkrävas detta ansvar utan medansvarig vuxen. Det bör finnas en åldersgräns

för inköp av sällskapsdjur utan medföljande målsman. Utekatter av hankön

bör enligt motion 2004/05:MJ516 (fp) märkas och kastreras. För att

förhindra att katter far illa bör en bestämmelse införas om att hankatter

som vistas ute på egen hand skall vara både märkta och kastrerade.

I motion 2004/05:MJ268 (m) yrkande 1 föreslås att förordningen om

djurskydd ändras på sådant sätt att begreppet hetsning införs i denna.

Vissa ägare till s.k. kamphundar hetsar medvetet sina djur att gå till

angrepp mot träd för att på så vis träna dem. Ägarna slår först hunden

för att göra den riktigt arg och slår sedan på trädet för att få den

att angripa. Ibland böjs stora grenar ned som hunden sedan biter sig

fast i. Begreppet hetsning bör införas i förordningen om djurskydd och

preciseras till att gälla en person som medvetet agerar i syfte att få

ett djur aggressivt. Enligt motionens yrkande 2 bör djurskyddsförordningen

ändras så att personer som dömts för att ha plågat djur genom att hetsa

dem mot människor eller föremål bör mista rätten att inneha individer

av den aktuella djurtypen. Djurens situation bör enligt motion 2004/05:MJ438

(fp) yrkande 3 uppmärksammas i misshandelsrelationer. Att inte ge djuret

mat och dryck, att slå eller sparka djuret, att utnyttja djuret sexuellt

eller tvinga kvinnan till sexuella handlingar med djuret är exempel på

hur våld där djur utnyttjas kan se ut.

I fråga om samhällets skydd för näringsidkare som arbetar med djurhållning

anförs i motion 2004/05:MJ513 (m) yrkande 3 att det borde vara oacceptabelt

för samhället att enskilda människor attackerar och saboterar en fullt

laglig näringsverksamhet. Samhället bör ta ett större ansvar och skydda

de näringar och näringsidkare som hotas.

Djurskyddslagen bör enligt motion 2004/05:MJ328 (m) snarast förtydligas.

I dag finns 2 000 personer som kallar sig hovslagare i Sverige men

bara 800 av dessa har utbildning. För att minimera riskerna för skadlig

hovvård finns numera en bestämmelse som har till syfte att hovslagare

skall ha rätt utbildning. Trots detta kan vem som helst få kalla sig

hovslagare. Detta har lett till flera svåra fall av djurplågeri.

Levande djur bör enligt motion 2004/05:MJ349 (v) yrkande 1 undantas i

EU:s lagstiftning från principen om varors fria rörlighet. En grundläggande

målsättning i den svenska djurrättspolitiken bör vara att minimera

transporterna av djur.

Utskottets överväganden

Sällskapsdjur m.m.

Utskottet har inhämtat från Jordbruksdepartementet att med betänkandet

Hund i rätta händer - om hundägarens ansvar (SOU 2003:46) som grund gör

Jordbruksdepartementet en översyn av lagen (1943:459) om tillsyn över

hundar och katter. Departementet avser att överlämna en proposition med

förslag till ändringar i lagen under våren 2005. Vid remissbehandlingen

av ovan nämnda betänkande framförde många remissinstanser en önskan om

en översyn av lagen även med avseende på katter. En sådan översyn

påbörjades inom Jordbruksdepartementet, men det visade sig att ytterligare

kunskap krävs om problemens karaktär. Utskottet har erfarit att arbetet

i den delen kommer att ta längre tid och kan beräknas pågå under år

2005. Genom beslut den 3 mars 2005 gav regeringen Djurskyddsmyndigheten

i uppdrag att se över efterlevnaden av lagen om märkning och registrering

av hundar och vid behov ge förslag på hur efterlevnaden kan förbättras.

Djurskyddsmyndigheten skall också undersöka hur många katter som märks

med bestående märkning utan att registreras i Svenska Kennelklubbens

frivilliga kattägarregister. Uppdraget skall redovisas senast den 1

juli 2005. Utskottet föreslår att motionerna 2004/05:MJ350 (v) yrkandena

2 och 3, 2004/05:MJ455 (fp) yrkandena 1 och 2 och 2004/05:MJ516 (fp)

lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på resultatet av det arbete som

pågår.

När det gäller frågan om åldersgräns för innehav av djur konstaterar

utskottet att enligt 3 kap. i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och

allmänna råd om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m.

av djur avsedda för sällskap och hobby (DFS 2004:16) skall den som

yrkesmässigt säljer ett sällskapsdjur skall vid överlåtelsen lämna ett

faktablad med skriftlig information om djuret och dess skötsel till

mottagaren av djuret. Utskottet konstaterar vidare att barn enligt 9

kap. 1 § föräldrabalken inte får råda över sin egendom eller åta sig

förbindelser. För barn som står under vårdnad av bägge föräldrarna är

föräldrarna enligt 10 kap. 2 § föräldrabalken gemensamt förmyndare. En

underårig är alltså som regel inte behörig att ingå avtal om förvärv av

husdjur mot vederlag. Får en underårig förmyndarens tillåtelse kan han

i kraft av ett sådant bemyndigande råda över egendom och göra bindande

utfästelser (9 kap. 6 § föräldrabalken). Detta bemyndigande behöver

inte avse varje enskild rättshandling, utan kan ha mera generell karaktär.

Bemyndigandet kan också framgå av omständigheterna. Får ett barn gå in

i en affär med en summa av några kronor anses affärsinnehavaren få räkna

med att barnet har lov att köpa för summan. Har en omyndig utan

erforderligt samtycke ingått ett avtal blir det bindande om det godkänns av

förmyndare eller blir behörigen fullgjort av den omyndige. Så länge ett

sådant godkännande eller behörigt fullgörande ännu inte skett, kan

medkontrahenten enligt huvudregeln frånträda avtalet, dvs. inte heller

han är då bunden av avtalet. Visste han att avtalet slöts med en omyndig

och hade han inte anledning att tro att denne ändå var behörig, måste

han enligt 9 kap. 6 § föräldrabalken stå fast vid avtalet så lång tid

som kan beräknas åtgå för att inhämta förmyndarens godkännande. Utskottet

anser att motion 2004/05:MJ455 (fp) yrkande 3 med det anförda i allt

väsentligt är tillgodosedd. Motionen bör lämnas utan vidare åtgärd.

När det gäller djur i misshandelssituationer och sådan hetsning av hundar

som redovisas i motionerna 2004/05:MJ268 (m) yrkandena 1 och 2 och

2004/05:MJ438 (fp) yrkande 3 vill utskottet peka på att enligt 2 §

djurskyddslagen skall djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande

och sjukdom. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel,

överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen

utsätter djur för lidande, enligt 16 kap. 13 § brottsbalken dömas för

djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år. I 36 § djurskyddslagen

(1988:534) föreskrivs att den som bryter mot vissa bestämmelser i lagen

eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna skall dömas till

böter eller fängelse i högst två år. Enligt 29 § djurskyddslagen kan

länsstyrelsen meddela förbud att ha hand om djur för den som allvarligt

försummat tillsynen eller vården av ett djur eller misshandlat djur. Är

det ägaren av djuret kan länsstyrelsen också ålägga honom eller henne

att göra sig av med djuret och förbjuda honom eller henne att skaffa

nya djur. Förbudet kan avse viss tid eller gälla tills vidare.

Enligt Djurskyddsmyndighetens regleringsbrev för år 2005 skall myndigheten

efter samråd med tillsynsmyndigheter på djurskyddsområdet, Sveriges

lantbruksuniversitet och berörda organisationer utreda i vilken omfattning

människor använder djur i sexuella sammanhang i Sverige. Kartläggningen

skall bl.a. ge information om problemets omfattning och utveckling,

karaktären av handlingarna, utsatta djurslag, om djuren kan anses ha

utsatts för lidande och om handlingarna lett till vårdbehov eller till

juridiska åtgärder. Djurskyddsmyndigheten bör som jämförelse inhämta

och utvärdera uppgifter från andra länder i den mån sådana uppgifter

finns tillgängliga. Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 2005.

Justitieministern anförde den 6 februari 2004 i svar på interpellation

2003/04:252 om sexuellt utnyttjande av djur att vi redan har en särskild

straffbestämmelse i brottsbalken som skyddar djur. Dessutom finns det

bestämmelser i djurskyddslagen om hur man skall behandla djur. Utgångspunkten

där är också att djur skall skyddas mot onödigt lidande. Med lidande

avses både fysiskt och psykiskt lidande. Den som bryter mot bestämmelserna

i djurskyddslagen kan dömas till straff och också förbjudas att ha hand

om djur. Djur som far illa kan dessutom omhändertas. När det gäller de

brottsbekämpande myndigheternas handläggning av brott mot

djurskyddslagstiftningen skall dessa brott naturligtvis utredas och lagföras på

samma sätt som andra brott. Polisen arbetar fortlöpande med att stärka

och effektivisera sin verksamhet när det gäller att bekämpa alla typer

av brott. Utskottet föreslår att motionerna 2004/05:MJ268 (m) yrkandena

1 och 2 och 2004/05:MJ438 (fp) yrkande 3 avstyrks med den redovisning

som nu lämnats.

Arbete med djurhållning m.m.

När det gäller samhällets skydd för näringsidkare som arbetar med

djurhållning vill utskottet redovisa följande. Pälsdjursnäringsutredningen

presenterade i oktober 2003 sitt betänkande Djurens välfärd och

pälsdjursnäringen (SOU 2003:86). Utskottet har tidigare redovisat (bet.

2003/04:MJU14 s. 48) att Pälsdjursnäringsutredningens betänkande har

remissbehandlats och att det för närvarande bereds i Regeringskansliet.

I svar på fråga 2002/03:188 om den organiserade pälshandeln anfördes

att uppfödning av pälsdjur och handel med pälsar är tillåten i Sverige.

Det innebär att den som driver en sådan rörelse har rätt att göra det

utan att bli hotad och trakasserad. Utredning av brott av det slag som

refereras i frågan skall hanteras enligt gängse rutiner av den lokala

polismyndigheten. Även i interpellation 2003/04:85 om hot och trakasserier

av företagare inom djurnäringen och i interpellation 2003/04:86 om

åtgärder mot terror riktade mot demokrati och näringsfrihet anfördes att

vi aldrig får acceptera att lagliga verksamheter saboteras. Samtidigt

är och förblir det en uppgift för polisen att utifrån de mål och ramar

som statsmakten satt upp bekämpa den brottslighet som förekommer i landet.

Detta inkluderar brott som riktar sig mot olika former av djurhållning.

Justitieministern anförde den 25 februari 2005 i svar på fråga

2004/05:1011 om djurrättsaktivisters hot och attentat att det är helt

oacceptabelt att människor som bedriver en fullt laglig verksamhet som

päls- eller köttproduktion hotas, trakasseras och får sina anläggningar

saboterade. Samhället måste med kraft bekämpa sådan brottslighet.

Attentat av det här slaget riskerar också att undergräva det arbete som

bedrivs av de seriösa organisationer som på demokratisk väg, genom bl.

a. opinionsbildning, försöker påverka samhällets inställning i djuretiska

frågor. Utredning av dessa brott skall hanteras enligt gängse rutiner

av den lokala polismyndigheten. Polismyndigheterna kan i det arbetet få

stöd från både Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen när det gäller

exempelvis analyser och bearbetning av underrättelser. Utskottet föreslår

att motion 2004/05:MJ513 (m) yrkande 3 lämnas utan vidare åtgärd med

vad som anförts.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i motion

2004/05:MJ328 (m) om att det är angeläget att hovslagare har erforderlig

utbildning. Riksdagen har tidigare uttalat (bet. 2003/04:MJU15) att det

länge har rått brist på välutbildade hovslagare, vilket har medfört

risk för djurskyddsproblem. För att avhjälpa denna brist krävs en ökning

av antalet utbildningsplatser. Utskottet välkomnar därför att regeringen

i enlighet med den hästpolitiska utredningens förslag och remissinstansernas

synpunkter ålagt Sveriges lantbruksuniversitet att inom ramen för sitt

anslag bekosta minst 35 utbildningsplatser per år.

Enligt förordningen (1993:1486) om godkännande av hovslagare kan hovslagare

fr.o.m. den 1 december 2003 hos Djurskyddsmyndigheten (tidigare hos

Statens jordbruksverk) ansöka om att bli certifierad hovslagare. För

att bli certifierad krävs att man har den utbildning eller kunskap som

Djurskyddsmyndigheten kräver enligt Djurskyddsmyndighetens föreskrifter

(DFS 2004:26) om godkännande av hovslagare.

Genom beslut den 18 september 2003 uppdrog regeringen åt en särskild

utredare att göra en översyn av behörighets- och ansvarsfrågor inom

djursjukvården (dir. 2003:90). Utredaren har enligt direktiven i uppdrag

bl.a. att undersöka om den nuvarande regleringen när det gäller godkännande

av hovslagare är ändamålsenlig eller om de bör ändras med hänsyn till

vad utredaren föreslår för andra yrkesgrupper. Utredaren skall redovisa

sitt uppdrag senast den 1 juni 2005. Utskottet föreslår att motionen

lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på resultatet av det utredningsarbete

som pågår.

EU:s djurskyddsbestämmelser

Efter beslut i ministerrådet i december 2004 antogs en ny förordning om

skydd av djur under transporter, rådets förordning (EG) nr 1/2005 av

den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed

sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och

93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97. Förordningens bestämmelser om

transporttider och utrymmeskrav på transportfordon är inte ändrade i

förhållande till de direktiv som förordningen skall ersätta. Det som är

nytt i förordningen är bl.a. skärpta bestämmelser om tillsyn, utbildningskrav

för chaufförer och djurskötare, regler för hantering av djur på

djurmarknader, skärpta krav avseende transportfordon för långa transporter,

krav på satellitnavigeringssystem på fordon för långa transporter,

krav att hästar transporteras i enskilda bås, förbud mot långa transporter

av hästar som inte är vana att hanteras. Kommissionens ursprungliga

förslag från år 2003 innehöll utöver det som räknas upp ovan även ändrade

regler om transporttider och utrymmeskrav. Jordbruksministrarna kunde

dock inte enas om dessa och kunde inte heller enas om kompromissförslag

som presenterades under våren 2004 av det irländska ordförandeskapet.

I den nya förordningen har en översynsklausul införts (artikel 32) om

att EG-kommissionen inom 4 år från det att förordningen börjar tillämpas

skall lägga fram en rapport, vid behov åtföljd av lämpliga förslag

rörande transporttider och utrymmeskrav.

Utskottet förutsätter att regeringen även i det fortsatta arbetet med

djurtransportfrågor inom EU framhåller vikten av ett gott djurskydd vid

transporter av levande djur. Den inom EU grundläggande principen om fri

rörlighet för varor och tjänster har lett till att djurtransportområdet

är i det närmaste totalt harmoniserat (jfr bet. 2003/04:MJU14). Detta

innebär i stor utsträckning att i stort sett samma regler gäller i alla

medlemsländer och att det inte är möjligt för Sverige att ha nationella

bestämmelser om skydd av djur under transport som avviker från EG-reglerna.

Bestämmelserna gäller inom hela unionen, och Sverige kan inte förhindra

utförsel av djur till andra medlemsstater. Under många år har det

emellertid med jämna mellanrum uppdagats stora problem med djurtransporter

på EU-nivå. Sverige har agerat starkt pådrivande för att förändringar

skall komma till stånd. Detta gäller dels att reglerna måste skärpas,

dels att medlemsstaterna måste förbättra sin tillsyn så att de regler

som finns verkligen efterlevs. Utskottet föreslår att motion 2004/05:MJ349

(v) yrkande 1 lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på fortsatt arbete

med dessa frågor.

Djurhållning och djurskötsel

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om djur i fångenskap (mp), burhöns (fp, kd,

c), lösdrift för lantbrukets djur (v), om avlivning av djur (s, m) och

jakt- och fångstmetoder (v).

Jämför reservationerna 57 (mp), 58 (mp), 59 (v, mp) och 60 (v, mp).

Motionerna

I motion 2004/05:MJ323 (mp) anförs att djurskyddslagens krav på att

djur i fångenskap skall ges möjlighet att bete sig naturligt gäller

även för djuren under den tid då de vistas i zoobutiker. Många zoobutiker

har i dag inredda djurrum där olika arter hålls tätt intill varandra.

Ett förbud föreslås mot att hålla fåglar i burar som inte ger djuren

möjlighet att leva på ett naturligt sätt.

Tre motioner tar upp frågan om burhöns. I motion 2004/05:MJ214 (c) yrkas

tillkännagivande om att förbjuda försäljning av ägg som producerats i

burar som är förbjudna i Sverige. Enligt motion 2004/05:MJ394 (fp) bör

burhållning av hönor för äggproduktion förbjudas, och enligt motion

2004/05:MJ506 (kd) yrkande 6 bör riksdagen begära att regeringen lägger

fram förslag till en avgift för äggproducenter som håller sina höns i

oinredda burar. För att de äggproducenter som ställt om till inredda

burar inte skall konkurreras ut föreslår Kristdemokraterna att en avgift

införs för de producenter som inte bytt ut sina burar. Sådana avgifter

skulle neutralisera skillnaderna i kostnadsläge mellan producenterna.

Enligt

motion 2004/05:MJ350 (v) yrkande 7 bör lagstiftningen ställa krav på

att lantbrukets djur skall hållas i lösdrift. Vänsterpartiet anser att

kraven bör höjas för hur djuren skall hållas. I dagens lantbruk, där

stora besättningar snarare är regel än undantag, tillbringar lantbrukets

djur en stor del av tiden uppstallade i ladugårdar och stall. Den fysiska

kontakten med levande varelser, som andra djur och framför allt människor,

minskar då tekniken har tagit över alltmer. Möjligheten att röra sig

mer fritt, även inomhus, ser vi som nästa steg för ett bättre djurskydd.

Frågor om avlivning av djur tas upp i två motioner. I fråga om permanent

avlivningsmetod för uttjänta värphöns på Gotland anförs i motion

2004/05:MJ447 (s) att varje år avlivas ca 200 000 uttjänta värphöns på

Gotland. För närvarande sker avlivningen med gas (CO2). Avlivningarna

är fördelade på många olika tillfällen, och för varje tillfälle måste

dispens sökas från Djurskyddsmyndigheten. Ett alternativ är transport

till slakterier på fastlandet, men eftersom transporttiden blir lång

krävs dispens från transportkungörelsen. Det har också visat sig svårt

att kontrollera temperaturen vid transporten, särskilt under sommaren,

med följd att det varje år dör tusentals höns under transporten. I

detta alternativ krävs att hönsen fångas i stallet och förs därifrån

levande. Infångandet utgör en mycket stor stress på hönsen och ett

omfattande arbetsmiljöproblem för dem som sköter arbetet. Ur djurskyddshänseende

och av arbetsmiljöskäl är det bästa alternativet att permanenta avlivning

med gas. Det är enligt motion 2004/05:MJ248 (m) inte acceptabelt att

djur avlivas för nöjesändamål. Jordbruksverket utarbetade för några år

sedan detaljregler för användning av djur för nöjesändamål. Detaljreglerna

utarbetades i nära samarbete med verkets djurskyddsråd. Enligt vad

motionären erfar ville djurskyddsrådet att detaljreglerna skulle innehålla

en bestämmelse om att djur inte får avlivas för nöjesändamål. Någon

sådan regel medgavs dock inte med anledning av att djurskyddslagen inte

innehöll någon möjlighet för verket att införa sådan reglering.

Enligt motion 2004/05:MJ350 (v) yrkande 11 bör de i dag tillåtna jakt-

och fångstmetoderna ses över med syfte att förändra eller förbjuda de

metoder som orsakar djur onödigt lidande. Den grupp som genomför översynen

bör innehålla representanter för bl.a. jägare, myndighet och djurskydd.

Utskottets ställningstagande

Djur i fångenskap

Av 4 § djurskyddslagen framgår att djur skall hållas och skötas i en

god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och

ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Djurskyddsmyndigheten får

meddela ytterligare föreskrifter om villkor för eller förbud mot viss

djurhållning.

Genom en ändring av 16 § djurskyddslagen krävs från den 1 januari 2004

tillstånd från kommunen för den som håller, föder upp, upplåter, säljer

eller tar emot sällskapsdjur för förvaring eller utfodring. Detta innebär

att bl.a. zoobutiker skall ha tillstånd för verksamheten enligt 16 §

djurskyddslagen. Tillstånd prövas av den eller de kommunala nämnder som

fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Vid tillståndsprövningen

skall särskild hänsyn tas till att den sökande kan anses lämplig att

bedriva verksamheten och att de anläggningar i vilka verksamheten skall

bedrivas är lämpliga från djurskyddssynpunkt. Djurskyddsmyndigheten har

meddelat föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:16) om villkor för

hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap

och hobby om kravet på tillstånd enligt 16 § djurskyddslagen (DFS 2004:5).

Av gällande föreskrifter och allmänna råd om hållande m.m. av djur

avsedda för sällskap och hobby framgår när det gäller hållande av djur

i zoobutiker att lokaler och utrustning skall vara anpassade till de

aktuella djurslagen. Vidare skall förvaringsutrymmen vara utformade och

placerade så att djuren inte störs i onödan av andra djur eller av

människor. Fågelburar skall vara placerade så att deras högsta punkt med

full yta är minst 150 cm över golvet, och det finns bestämmelser om

utrymmeskrav för olika arter av burfåglar.

I föreskrifterna finns dessutom bestämmelser om utbildningskrav för den

som driver handel med sällskapsdjur och om skyldighet för den som säljer

sällskapsdjur att lämna information om djurets skötsel. Enligt bestämmelserna

skall ett förvaringsutrymme för sällskapsdjur vara tillräckligt stort

för att möjliggöra de rörelser och den motion som varje djur behöver.

Det skall också innehålla en inredning som aktiverar djuret och medger

de klättermöjligheter, grävmöjligheter, viloplatser, gömställen, bad-,

sim- eller dykmöjligheter som varje djurart behöver för att kunna utöva

sitt naturliga beteende. Om ett djur har särskilda krav på klimat, som

temperatur och luftfuktighet, skall detta tillgodoses. Djur som har

behov av att vara tillsammans med andra djur skall hållas och skötas på

ett sätt som tillgodoser dessa behov. Förvaringsutrymmen skall vara

placerade så att djuren inte störs i onödan av andra djur eller av

människor. Minst en sida i ett förvaringsutrymme skall vara skyddad mot

insyn. Andra exempel på speciella regler är att det skall finnas speciella

platser för rengöring av t.ex. burar. Motion 2004/05:MJ323 (mp) bör

lämnas utan vidare åtgärd i den mån den inte tillgodosetts med vad som

anförts.

Höns

Den 11 februari 2004 anförde jordbruksministern i svar på fråga 2003/04:707

om den svenska äggnäringen att enligt 9 § djurskyddsförordningen får

höns för äggproduktion inte hållas i andra inhysningssystem än sådana

som uppfyller hönsens behov av rede, sittpinne och sandbad. Det fanns

tidigare en möjlighet att ansöka om dispens från detta krav. Ett flertal

äggproducenter överklagade Statens jordbruksverks beslut att avslå

ansökningar om dispens. Länsrätten i Jönköpings län upphävde genom domar

hösten 2002 samtliga Jordbruksverkets avslagsbeslut i den del de gick

producenterna emot. Länsrätten motiverade domarna med att 9 §

djurskyddsförordningen och verkets dispensföreskrifter inte fick tillämpas

mot enskild då de inte hade anmälts i enlighet med EG:s bestämmelser.

Sedan länsrättens domar meddelades har emellertid 9 § i djurskyddsförordningen

ändrats och genomgått det nyss nämnda anmälningsförfarandet. Bestämmelsen

trädde i kraft den 15 april 2003. Ett antal producenter har polisanmälts

med påstående om att de hållit värphöns i burar utan rede, sittpinne

och sandbad. Från och med den 1 januari 2004 är det Djurskyddsmyndigheten

som är central tillsynsmyndighet och som skall se till att

djurskyddslagstiftningen följs. På lokal nivå är det kommunernas ansvar att

sköta

djurskyddstillsynen. Kommunerna har möjlighet att meddela de förelägganden

och förbud som behövs för att bestämmelserna i 9 § djurskyddsförordningen

skall efterlevas. Om någon inte följer ett sådant beslut skall länsstyrelsen

meddela djurförbud. Avslutningsvis anförde jordbruksministern att det

finns tillräckliga bestämmelser för att tillsynsmyndigheterna skall

kunna se till att förbudet mot att hålla höns i traditionella burar

efterlevs och det finns heller inga oklarheter i lagstiftningen.

Det framgår av 2005 års regleringsbrev att Djurskyddsmyndigheten en

gång i kvartalet skall avrapportera efterlevnaden av förbudet mot

hållande av värphöns i oinredda burar. Utskottet har inhämtat att

Djurskyddsmyndigheten har tagit kontakt med kommuner i denna fråga för att

de lättare skall kunna agera. Utskottet föreslår att motionerna

2004/05:MJ214 (c), 2004/05:MJ394 (fp) och 2004/05:MJ506 (kd) yrkande 6

avstyrks med det anförda.

Nötkreatur

Enligt djurskyddslagen skall djur behandlas väl och skyddas mot onödigt

lidande och sjukdom. Djur får enligt 6 § djurskyddslagen inte hållas

bundna på ett för djuren plågsamt sätt eller så att de inte kan få

behövlig rörelsefrihet eller vila eller tillräckligt skydd mot väder och

vind, och enligt 18 § djurskyddsförordningen får Djurskyddsmyndigheten

meddela föreskrifter om hur djur får hållas bundna. Hästar, nötkreatur

och getter får hållas bundna under den tid av dygnet eller året då de

vistas inomhus. För att nötkreatur inte skall behöva stå inne året om

finns bestämmelser om betesgång eller annan utevistelse i djurskyddsförordningen

(1988:539). Där anges bl.a. att nötkreatur som hålls för mjölkproduktion

och som är äldre än sex månader sommartid skall hållas på bete. Enligt

Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2004:17) och allmänna råd om

djurhållning inom lantbruket bör nötkreatur hållas lösgående och bör då

vara avhornade. Utskottet föreslår att motion 2004/05:MJ350 (v) yrkande

7 med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.

Avlivning av djur

När det gäller frågan om avlivning av värphöns har utskottet inhämtat

från Djurskyddsmyndigheten att det saknas kunskap om djurskyddsaspekterna

vid avlivning med koldioxid. Djurskyddsmyndigheten har därför för år

2005 beviljat medel till ett forskningsprojekt på området. Utskottet

har inhämtat från Jordbruksdepartementet att i Norrland används med

goda resultat en typ av avlivningscontainer med el i vattenbad för

avlivning av uttjänta värphöns. Utskottet föreslår att motion 2004/05:MJ447

(s) därmed lämnas utan vidare åtgärd.

Enligt 13 § djurskyddslagen (1988:534) skall djur skonas från onödigt

obehag och lidande när de förs till slakt och när de slaktas. I övrigt

ankommer det på regeringen eller Djurskyddsmyndigheten att meddela

närmare föreskrifter om slakt och om avlivning av djur. I frågan om

avlivning av djur för nöjesändamål vill utskottet hänvisa till

Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om användning av djur vid t.ex.

filminspelningar (DFS 2004:21). I dessa föreskrifter anförs bl.a. att djur

inte får avlivas utan veterinär medverkan. Det centrala för

djurskyddslagstiftningen är att skydda djur från onödigt lidande och sjukdom.

Djurskyddslagstiftningen reglerar således inte för vilka ändamål djur

får slaktas eller avlivas. Bestämmelser om slakt och avlivning finns i

Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:12) om

hanteringen av vissa djurarter vid slakt eller annan avlivning och i

(DFS 2004:7) om avlivning av hundar, katter och vissa pälsdjur. Motion

2004/05:MJ248 (m) bör härmed lämnas utan vidare åtgärd.

Fångstmetoder

Jakt skall enligt 27 § jaktlagen (1987:259) bedrivas så att viltet inte

utsätts för onödigt lidande. Naturvårdsverket har med stöd av 15 §

jaktförordningen meddelat föreskrifter om jaktmedel. För att få använda

jaktvapen krävs enligt Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 1999:9)

jägarexamen. Naturvårdsverket godkänner enligt 10 § jaktförordningen

(1987:905) i samråd med Djurskyddsmyndigheten vilka vapen och andra

jaktmedel som får användas och för vilket vilt. Fångstredskap får enligt

11 § prövas och godkännas för att få användas.

Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion 2004/05:MJ350 (v)

yrkande 11 att fångstmetoder som innebär ett stort lidande inte skall

vara tillåtna. Utskottet har erfarit att ett avtal om humana fångstmetoder

har förhandlats fram mellan EU, USA, Kanada och Ryssland. Avtalet stadgar

bl.a. att fångstmetoderna skall vara testade och innebära att djuret

omedelbart dör eller att djuret inte erhåller oacceptabla skador vid

fångsten. Hittills har EU och Kanada ingått avtalet. Utskottet har också

inhämtat att arbete pågår med kommissionens förslag till Europaparlamentets

och rådets direktiv om införande av humana normer för fångstmetoder för

vissa djurarter, KOM (2004)532 slutlig. Motionen bör med det anförda

lämnas utan vidare åtgärd.

Djurskyddsfrågor som har behandlats tidigare under mandatperioden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker 67 motionsyrkanden (s, m, fp, kd, v, c, mp) om

djurskydd. Utskottet avstår från att behandla motionerna i sak med

hänvisning till de riktlinjer för förändring av utskottens arbetsformer

som riksdagen har ställt sig bakom. Jämför särskilt yttrande (m, fp, kd,

c).

Utskottets ställningstagande

I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner rörande djurskydd

från allmänna motionstiden 2004. Utskottet har beslutat att dessa

motioner skall behandlas på ett förenklat sätt. Bakgrunden till utskottets

beslut är följande.

På grundval av Riksdagskommitténs förslag (2000/01:RS1) har riksdagen

godkänt vissa riktlinjer för förändringar av utskottens arbetsformer.

Enligt dessa har utskotten rekommenderats att planera arbetet för hela

valperioden med fördjupning på olika områden under olika år. Detta

innebär på sikt bl.a. en viss förskjutning av utskottsarbetet från

beslutsfattande med anledning av propositioner och motioner till att företa

utredningar och analyser på eget initiativ. Vidare skall utskotten vid

behov kunna förenkla motionsbehandlingen i de fall motionsförslagen

avser frågor där beslutanderätten enligt utskottets uppfattning bör

ligga kvar hos regeringen, en förvaltningsmyndighet eller hos kommunerna.

Detta innebär att motionerna skall kunna avstyrkas utan någon mer

ingående beredning i sak. I fråga om motionsförslag som upprepas bör vid

förenklad behandling utskottet hänvisa till tidigare ställningstaganden.

Utskottet beslutade den 4 februari 2003 att anta en långtidsplan för

utskottets arbete under resterande del av mandatperioden. Planen innebär

i princip att varje ämnesområde inom utskottets beredningsområde behandlas

minst två gånger under en valperiod. Minst en behandling under det andra,

tredje eller fjärde riksmötet bör vara mer ingående och vid behov

innehålla inslag av uppföljning, utvärdering och EU-bevakning.

Nedanstående motioner från allmänna motionstiden 2004 utgör i huvudsak

upprepningar av tidigare väckta motioner. Motionerna avser vissa

djurskyddsfrågor. Dessa frågor behandlades utförligt i betänkandena

2003/04:MJU10 Jordbrukspolitik m.m., 2003/04:MJU3 Naturvård, 2003/04:MJU14

Djurskydd m.m. och 2004/05:MJU2 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk,

fiske med anslutande näringar.

Med hänvisning till det ovan anförda avstår utskottet från att i sak

behandla motionerna 2004/05:MJ206 (s), 2004/05:MJ207 (m, fp, kd, c),

2004/05:MJ223 (v) yrkandena 1-4, 2004/05:MJ235 (s) yrkandena 1 och 2,

2004/05:MJ241 (m), 2004/05:MJ242 (m), 2004/05:MJ244 (m), 2004/05:MJ247

(m) yrkandena 1 och 2 och 2004/05:K305 (mp) yrkande 1, motionerna

2004/05:MJ249 (m), 2004/05:MJ253 (m), 2004/05:MJ257 (s), 2004/05:MJ293

(fp), 2004/05:MJ294 (s), 2004/05:MJ295 (s), 2004/05:MJ301 (s), 2004/05:MJ309

(fp), 2004/05:MJ312 (fp), 2004/05:MJ313 (fp) yrkandena 1 och 2 och

2004/05:MJ314 (fp) yrkande 1, motionerna 2004/05:MJ315 (fp), 2004/05:MJ316

(fp) yrkandena 1-3, 2004/05:MJ322 (mp) yrkande 1, 2004/05:MJ324 (s),

2004/05:MJ340 (kd), 2004/05:MJ349 (v) yrkandena 2 och 3, 2004/05:MJ350

(v) yrkandena 1, 4-6 och 8, 2004/05:MJ351 (c) och 2004/05:MJ360 (mp),

motionerna 2004/05:MJ375 (fp), 2004/05:MJ385 (mp), 2004/05:MJ395 (fp)

yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ405 (m), 2004/05:MJ436 (mp) yrkandena 1

och 2, 2004/05:MJ438 (fp) yrkande 1, 2004/05:MJ446 (m) och 2004/05:MJ496

(fp) yrkande 2 samt motionerna 2004/05:MJ506 (kd) yrkandena 1, 3-5, 7,

8, 16-18, 2004/05:MJ508 (fp) yrkandena 12, 14 och 16, 2004/05:MJ513

(m) yrkande 4 och 2004/05:MJ539 (s).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Djurskyddsmyndigheten, punkt 2 (m, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Jan Andersson (c), Bengt-Anders

Johansson (m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om Djurskyddsmyndigheten. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:MJ16 yrkande 4.

Ställningstagande

Antalet olika myndigheter som har ansvar för tillsynen bör minska, och

resurserna bör föras över till kommunerna. Djurskyddsmyndigheten är ett

exempel på en onödig myndighet som nu bl.a. försöker skapa opinion i

djurhållningsfrågor och driva fram hårdare och ibland helt omöjliga och

vetenskapligt omotiverade regler utan att invänta politiska beslut och

ställningstaganden. Ett exempel var försöket att tvinga fram större

minkburar oavsett vad forskningen kommer fram till och vad riksdagen

beslutar. Myndigheten bör avvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.

2. Tillsyn enligt djurskyddslagen, punkt 3 (m, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Jan Andersson (c), Bengt-Anders

Johansson (m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 24 §. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:MJ16 yrkande 3 och avslår proposition 2004/05:72 i denna

del.

Ställningstagande

Djurskyddsmyndigheten startade sin verksamhet den 1 januari 2004.

Djurskyddsmyndigheten tog över ett antal uppgifter som tidigare sköttes

av Jordbruksverket. Vi anser att denna myndighet inte skulle ha inrättats.

Myndigheten har en budget för innevarande år som närmar sig 100 miljoner

kronor. För djurskyddet och djurtillsynen skulle det vara betydligt

bättre om dessa medel i stället kom den direkta tillsynen till del. I

propositionen finns förslag att utöka befogenheter och uppgifter för

Djurskyddsmyndigheten. Dessa förslag bör inte genomföras. Riksdagen bör

därför avslå 24 § i regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen

(1988:534).

3. Tillsynsmyndigheternas ansvarsfördelning, punkt 4 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia

Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om uppföljning. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ18

yrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:L319 yrkande 8, 2002/03:MJ221,

2002/03:MJ275 yrkande 2, 2002/03:MJ422 yrkande 10, 2002/03:N340 yrkande

6, 2003/04:MJ389, 2003/04:MJ432 yrkande 15, 2004/05:MJ17 yrkandena 2,

3 och 5 samt 2004/05:MJ506 yrkande 24.

Ställningstagande

Det är viktigt att tillsynsverksamheten fungerar kostnadseffektivt,

likvärdigt och väl, och propositionen är ett försök att uppnå detta. Vi

är, som framgått i motion 2004/05:MJ18 yrkande 5, skeptiska i fråga om

kostnadseffektiviteten kommer att öka. Det är heller inte självklart

att tillsynen förbättras som avsett när förslagen konfronteras med

verkligheten. Vi är beredda att stödja huvuddragen i propositionen under

förutsättning att de endast är temporära. Regeringen bör därför återkomma

till riksdagen med en uppföljning redan efter ett par tre år. Uppföljningen

bör ske i form av antingen förändrade regler eller konfirmation av de

nu föreslagna om de fallit väl ut. Med andra ord krävs en ny proposition

för att detta villkor skall uppfyllas. Detta bör ges regeringen till

känna.

4. Tillsynsmyndigheternas ansvarsfördelning, punkt 4 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om tillsynsmyndigheternas ansvarsfördelning. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ17 yrkandena 2, 3 och 5 samt avslår

motionerna 2002/03:L319 yrkande 8, 2002/03:MJ221, 2002/03:MJ275 yrkande

2, 2002/03:MJ422 yrkande 10, 2002/03:N340 yrkande 6, 2003/04:MJ389,

2003/04:MJ432 yrkande 15, 2004/05:MJ18 yrkande 5 och 2004/05:MJ506

yrkande 24.

Ställningstagande

Det krävs en tillsyn som är effektiv och mer likvärdig i hela landet,

som skapar trygghet och förtroende och ger rättvisa villkor för företagen.

Livsmedelsverket bör ha det slutgiltiga ansvaret för att det finns en

likvärdig tillsyn i hela landet, oberoende av vem som utför kontrollen.

Livsmedelsverkets ansvar innebär en kontroll av kontrollanterna och

ett ansvar för att de som utför kontrollerna har en adekvat utbildning.

Här finns ett ansvar för att utvärdera olika utbildningars

relevans.

Folkpartiet anser att det fulla ansvaret på nationell nivå för säker

mat - från jord till bord - skall ligga hos en myndighet. Vi anser att

Livsmedelsverket bör ges ansvar för hela ledet när det gäller

livsmedelssäkerhet, också de delar som t.ex. rör djurfoder som nu ligger på

Jordbruksverket. Myndigheten bör arbeta utifrån den övergripande

målsättningen om god folkhälsa och trygga konsumenter som kan fatta egna

välgrundade beslut. Det betyder strikta egenkontrollprogram och en

identisk kontroll över hela landet.

Att samordna systemet är inte detsamma som att alla parter måste eller

bör sitta på samma plats. Självklart måste ett samlat kontrollsystem ha

en lokal eller regional organisation, då lokal- och personkännedom är

viktigt. Folkpartiet anser sålunda att tillsynsmyndigheternas

ansvarsfördelning måste vara fullständigt kristallklar. Detta bör ges regeringen

till känna.

5. Djurförbudsregister m.m., punkt 5 (m, fp, kd, c, mp)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Åsa Domeij (mp), Lennart Fremling

(fp), Sven Gunnar Persson (kd), Jan Andersson (c), Bengt-Anders Johansson

(m), Cecilia Widegren (m) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om ett register för djurhållning. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2004/05:MJ456 och 2004/05:MJ513 yrkande 2 och avslår motionerna

2004/05:MJ234 och 2004/05:MJ235 yrkande 4.

Ställningstagande

Som framgår av motionerna 2004/05:MJ456 (fp) och 2004/05:MJ513 (m)

yrkande 2 uppmärksammades under hösten 2003 ett reportage om utredning

av vanvård av djur hos ett antal lantbrukare. Enligt motionärerna

redovisades en genomgång av ca 150 förbud för lantbrukare att hålla djur

som gällt sedan mitten av 1990-talet. I ungefär hälften av fallen tog

det minst fyra år innan lantbrukaren meddelades förbud att hålla djur

och i flera fall tog det längre tid. Under utredningstiden hade djur i

ett antal fall vanvårdats svårt medan lantbrukarna hade varit aktiva

och registrerade i t.ex. nötkreatursregistret. Andra granskande reportage

har enligt motionärerna visat hur kriminella djurägare med djurförbud

kontinuerligt skaffar sig nya djur genom att flytta till annan ort eller

genom att låta en annan familjemedlem stå som ägare till djuren.

Av 29 § djurskyddslagen framgår att länsstyrelsen skall meddela en person

som dömts för djurplågeri förbud att ta hand om djur eller en viss sorts

djur. Länsstyrelsen skall enligt 31 § samma lag besluta att ett djur

skall tas om hand om djuret otillbörligt utsätts för lidande och detta

inte rättats till efter tillsägelse av tillsynsmyndigheten. Länsstyrelsen

skall också omhänderta djur som en person har meddelats förbud att hålla.

Enligt vår uppfattning finns det således tydliga krav och skyldigheter,

men handläggningstid och olika huvudmannaskap kan ibland göra att

effekten av gällande bestämmelser inte blir så tydlig.

Det är viktigt att arbetet med dessa frågor kan stärkas även fortsättningsvis.

Vi anser därför att ett centralt register över svenska djurhållare med

djurförbud bör utarbetas. Ett sådant register skulle enligt vår uppfattning

kunna underlätta arbetet för berörda myndigheter och hindra nya fall av

vanvård. Detta bör ges regeringen till känna.

6. Förbättrat centralt och regionalt stöd, punkt 6 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om förbättrat centralt och regionalt stöd. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:MJ17 yrkande 8 och avslår motionerna 2004/05:MJ19

yrkande 1, 2004/05:MJ235 yrkande 3 och 2004/05:MJ533.

Ställningstagande

Det är angeläget att samtliga djurskyddsinspektörer och livsmedelskontrollanter

har adekvat utbildning samt att vidareutbildning ges till samtliga

aktörer inom djurskyddsområdet. Regeringen bör mera kraftfullt följa upp

utbildningssituationen. Det bör ställas krav på välutbildade djurinspektörer

för att ge legitimitet åt inspektion och avgifter. I dag finns ingen

obligatorisk utbildning eller krav på utbildning för kommunens

djurskyddsinspektörer. Detta bör ges regeringen till känna.

7. Förbättrat centralt och regionalt stöd, punkt 6 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om förbättrat centralt och regionalt stöd. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:MJ19 yrkande 1 och avslår motionerna 2004/05:MJ17

yrkande 8, 2004/05:MJ235 yrkande 3 och 2004/05:MJ533.

Ställningstagande

De centrala myndigheternas stöd till de lokala myndigheterna bör förbättras,

bl.a. genom en webbaserad databas och olika checklistor. Kristdemokraterna

vill dock understryka att det centrala stödet måste kombineras med en

resurstilldelning till den lokala nivån som står i proportion till dess

uppgifter. Detta bör ges regeringen till känna.

8. Resurser till länsveterinärer, punkt 7 (fp, kd)

av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd) och Anita Brodén

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om resurser till länsveterinärer. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:MJ506 yrkande 23.

Ställningstagande

Länsstyrelserna har ansvaret för djurskyddet inom länet. De ansvarar

för tillsyn av veterinärpraktiker och samordnar smittskyddet i länet.

Länsstyrelsen har ansvar för djurskyddsutbildning och för att samordna

den kommunala djurskydds- och livsmedelstillsynen. Länsstyrelsen har

rätt att utfärda förbud mot att inneha djur och beslutar om omhändertagande,

försäljning och avlivning av djur. Länsstyrelsen är vidare

överprövningsmyndighet för djurskyddet och prövar kommunens beslut om det

överklagas. Länsstyrelsen förprövar och inspekterar även djuranläggningar.

Länsveterinären har det övergripande ansvaret för länsstyrelsens arbete

med djurskydd.

Riksrevisionen understryker att länsstyrelsernas resurser inte varit i

nivå med de uppgifter som regeringen och Jordbruksverket lagt på dem.

Länsveterinärerna menar att länsstyrelserna väljer bort uppgifter inom

djurskyddet på grund av bristande resurser. Vi anser att regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag om hur tillräckliga resurser till

länsveterinärerna kan säkerställas. Detta bör ges regeringen till känna.

9. Den lokala tillsynen, punkt 8 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia

Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om den lokala tillsynen. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:MJ18 yrkande 1 och avslår motionerna 2004/05:MJ15 yrkande 4 och

2004/05:MJ19 yrkande 3.

Ställningstagande

Statens roll är att skydda allmänheten från risker och djur från vanvård.

Kontroller är ett verksamt medel för att upptäcka också omedvetna risker.

Tippar balansen så att den offentliga kontrollen blir av sådan omfattning

att den upplevs som alltför styrande riskerar man ett minskat engagemang

och ansvarstagande hos dem som kontrolleras.

Såväl livsmedelshygien som djurhälsa är generellt sett mycket bra i

Sverige. Det betyder dock inte att brister i tillsynen kan negligeras.

Den potentiella följden av t.ex. smittspridning via livsmedel är

allvarlig. En väl fungerande kontroll är ett bra hjälpmedel för att

begränsa denna risk eller i bästa fall eliminera den.

Svensk livsmedelsproduktion sker inte isolerat utan i ett internationellt

sammanhang. Svenska administrativa regler medför kostnadsnackdelar

gentemot andra länders producenter. En alltför stor, icke motiverad,

kontrollverksamhet riskerar att ytterligare öka kostnadsnackdelarna.

Det är en utmaning att hitta balanspunkten där kontrollen är fullgod

men inte blir en belastning. Detta bör ges regeringen till känna.

10. Den lokala tillsynen, punkt 8 (kd, c)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om den lokala tillsynen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2004/05:MJ15 yrkande 4 och 2004/05:MJ19 yrkande 3 och avslår motion

2004/05:MJ18 yrkande 1.

Ställningstagande

Regeringens förslag lyfter fram Livsmedelsverkets och länsstyrelsernas

roll när det gäller stöd och rådgivning till kommunerna i tillsynsverksamheten.

Det är angeläget att djurskydd och livsmedelssäkerhet harmoniseras; i

dag är de lokala variationerna för stora. Det behövs en balans som medför

att föreskrifterna skapar en sådan harmonisering samtidigt som upplägget

av det lokala tillsynsarbetet kan anpassas efter lokala förhållanden.

För att uppnå önskvärd likformighet behöver tillsynen samordnas centralt.

Stöd i den lokala djurskyddstillsynen i form av centralt framtagen

tillsynsmetodik, mallar och checklistor är bra om det sker i nära samverkan

och dialog med kommunerna. Kommunernas egna erfarenheter och lösningar

bör alltid beaktas. Checklistor och andra stödjande åtgärder får därför

inte blir tvingande. Detta bör ges regeringen till känna.

11. Rapporteringsskyldighet, punkt 10 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia

Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om rapportering av data från lokal till central instans.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ18 yrkande 2 och avslår

motionerna 2004/05:MJ17 yrkande 9, 2004/05:MJ19 yrkande 2 och 2004/05:MJ508

yrkande 13.

Ställningstagande

I propositionen föreslås en omfattande rapporteringsverksamhet från de

lokala tillsynsnivåerna till de centrala. Visserligen är det värdefullt

med en god kunskap om och en bra bild av statusen på de verksamheter

som skall kontrolleras. Rapporterna får inte bli ett självändamål utan

skall fylla ett rimligt syfte. De uppgifter som efterfrågas bör sovras.

Med detta sagt är det givetvis inte acceptabelt att kommuner slarvar

med att lämna efterfrågade uppgifter. Detta bör ges regeringen till

känna.

12. Rapporteringsskyldighet, punkt 10 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om rapporteringsskyldighet. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2004/05:MJ17 yrkande 9 och 2004/05:MJ508 yrkande 13 och avslår

motionerna 2004/05:MJ18 yrkande 2 och 2004/05:MJ19 yrkande 2.

Ställningstagande

Som anges i propositionen är det viktigt att den lokala nivån ger de

centrala myndigheter som har huvudansvaret för djurskyddstillsynen

respektive livsmedelstillsynen adekvat information. Det bör dock påpekas

att de centrala myndigheterna bör underlätta denna hantering genom att

ge tydliga anvisningar om vilka uppgifter som skall inrapporteras samt

att underlag tas fram för denna rapportering. Vidare bör en återkoppling

ske så att insamlad information i bearbetad form återförs till fältet.

Det är angeläget att samverkan mellan olika parter, myndigheter och

kommuner gentemot EU utvecklas för att säkerställa ett gott djurskydd.

Det finns fortfarande problem, främst beträffande avrapporteringar

till EU. Regeringen bör snarast ta ansvar för att hindren för avrapportering

till EU undanröjs samt att återkopplingen från EU förbättras. Detta bör

ges regeringen till känna.

13. Rapporteringsskyldighet, punkt 10 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om mindre detaljreglerad rapporteringsskyldighet. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ19 yrkande 2 och avslår motionerna

2004/05:MJ17 yrkande 9, 2004/05:MJ18 yrkande 2 och 2004/05:MJ508 yrkande

13.

Ställningstagande

Sverige bör följa EU:s bestämmelser samtidigt som regeringen och de

centrala myndigheterna bör undvika att detaljreglera de lokala myndigheternas

arbete utöver vad som krävs av gemensamma EU-regler. En lagreglering av

myndigheters rapporteringsskyldighet bör därför åtföljas av ett

tillkännagivande om att kraven på lokala och regionala myndigheters

rapportering bör bli mindre detaljreglerade. Detta bör ges regeringen till

känna.

14. Ett europeiskt regelverk för tillsyn, punkt 11 (m, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar Persson (kd), Jan Andersson

(c), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om ett europeiskt regelverk. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2004/05:MJ16 yrkande 1 och 2004/05:MJ19 yrkande 4 och avslår

motion 2004/05:MJ17 yrkande 4.

Ställningstagande

I propositionen föreslås bl.a. att möjligheten att samverka över

kommungränserna skall öka. Detta är bra och kommer att förbättra och

effektivisera tillsynen. Det är också viktigt att regelverken för

djurhållning är stabila och att de i möjligaste mån inte avviker från dem

som finns i övriga EU.

Likvärdiga villkor behövs inte bara inom landet, utan de måste även

stämma överens med övriga EU-länders tillsyn. Tillsynen bör också vara

likvärdig inom EU så att tillsynen inte leder till snedvridande konkurrens

mellan medlemsstaterna. Detta bör ges regeringen till känna.

15. Ett europeiskt regelverk för tillsyn, punkt 11 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om ett europeiskt regelverk. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:MJ17 yrkande 4 och avslår motionerna 2004/05:MJ16 yrkande

1 och 2004/05:MJ19 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att det är angeläget att EU:s nya tillsynsdirektiv efterlevs.

Det är nödvändigt att tillse att kommunala och landstingskommunala

anläggningar följer Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

882/2004. Dessa anläggningar står för produktion och distribution av mat

till bl.a. barn, gamla och sjuka. Detta bör ges regeringen till känna.

16. Information om tillsynsresultat, punkt 12 (m, fp)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Bengt-Anders

Johansson (m), Cecilia Widegren (m) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om information om tillsynsresultat. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:MJ428 och 2004/05:MJ17 yrkande 11 och avslår

motion 2003/04:MJ432 yrkande 16.

Ställningstagande

Restauranggäster har små möjligheter att på ett enkelt sätt få information

om hur den restaurang man tänkt besöka sköter sin livsmedelshygien. Ett

bra sätt att öka medvetenheten hos både restauranggäster och restauranger

är att på lämpligt sätt anslå de senaste resultaten från livsmedelstillsynen

på väl synlig plats i restaurangen. I Danmark infördes ett system för

cirka ett år sedan som uppskattas av seriösa restauranger och medvetna

restauranggäster. Vi borde i Sverige pröva att göra något liknande.

Det finns tidigare förslag att man borde använda det danska s.k.

smiley-systemet för märkning av inspekterade företag. Vi hoppas att regeringen

agerar så att vi snart får se den märkningen realiseras i hela landet.

Det är dock viktigt att bedömningen är likvärdig över landet samt att

en nyinspektion görs inom tre till fem arbetsdagar om företaget fått en

negativ symbol.

En annan viktig del av öppenheten är att inspektionsprotokollen bör

vara lätt tillgängliga för allmänheten. Livsmedelsverket har föreslagit

att man skall få möjlighet att lägga ut inspektionsprotokoll på Internet.

Protokollen är redan offentliga, men på grund av personuppgiftslagen

endast i pappersform och inte elektroniskt. Vi anser att regeringen bör

säkerställa denna möjlighet. Detta är en viktig del av utvecklandet av

den s.k. 24-timmarsmyndigheten. Utbyggnad av webbaserat stöd till de

inspektörer som arbetar ute i kommunerna är viktigt. Detta bör ges

regeringen till känna.

17. Samrådsgrupper m.m., punkt 13 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om samrådsgrupper. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:MJ17 yrkande 7.

Ställningstagande

Effektivitet, noggrannhet och transparens bör råda för tillsynen på

djurskydds- och livsmedelssidorna. Ofta kan samrådsgrupper vara ett bra

verktyg för att se helheten och söka effektiva samverkanslösningar. Vi

anser det dock inte vara ett politiskt beslut att styra över hur

myndigheterna lägger upp sin verksamhet för att erhålla en fullgod djurskydds-

och livsmedelstillsyn. Samrådsgrupper kan naturligtvis vara bra, men

det bör vara upp till varje myndighet att överväga vilka system som är

mest effektiva. Det finns risk för att i och för sig lovvärda initiativ

leder till en överbyråkratisering och att myndigheten får mindre tid

till sin huvuduppgift. Detta bör ges regeringen till känna.

18. Föreläggande, punkt 14 (c)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om föreläggande. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:72 i denna del och motion 2004/05:MJ15 yrkande 6.

Ställningstagande

Regeringen föreslår att Livsmedelsverket respektive länsstyrelsen ges

möjlighet att förelägga en kommun att avhjälpa bristfällig tillsyn.

Förslaget ger de centrala myndigheterna möjlighet att agera. Att både

ge de centrala tillsynsmyndigheterna möjlighet att ta över tillsynsansvaret

och att förelägga är som att ha både hängslen och livrem. Regeringen

bör enligt min uppfattning återkomma med en uppföljning av vilka effekter

förelägganden ger i praktiken. Först därefter kan eventuella andra

åtgärder för att motverka brister i tillsynen, som inte inskränker det

kommunala självstyret, utredas. Detta bör ges regeringen till känna.

19. Frivillig överflyttning av tillsynsansvar, punkt 15 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om överflyttning av tillsynsansvaret för små kommuner och

icke stationär verksamhet. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:72

i denna del och motion 2004/05:MJ17 yrkandena 6 och 10 samt avslår

motionerna 2004/05:MJ15 yrkande 5 och 2004/05:MJ243.

Ställningstagande

Den utökade möjligheten till interkommunal samverkan är välkommen.

Framför allt för småkommuner kan det vara svårt att upprätthålla tillräcklig

kompetens inom området. Möjligheten som denna proposition ger till

interkommunal samverkan underlättar kommunernas faktiska möjligheter att

genomföra en högkvalitativ inspektionsverksamhet. Det är dock möjligt

att detta inte är tillräckligt utan att det kan finnas ett antal fall

där mindre kommuner trots detta inte har möjlighet att genomföra en

verksamhet på en rimlig nivå. Man bör då ha möjlighet att flytta över

tillsynsverksamheten till en högre nivå. Vi anser att denna möjlighet

skall göras än tydligare i det stycke som handlar om tillsynsansvaret.

Här hänvisas till att tillsynsansvaret kan flyttas över till högre

instans om verksamheten har stor omfattning, är komplicerad eller om

det finns andra särskilda skäl. Vi anser att det är viktigt att klargöra

att ett sådant skäl kan vara problemet för små kommuner att upprätthålla

tillräcklig kompetens inom tillsynsområdet.

Vi vill samtidigt lyfta fram problemet med icke-stationära verksamheter,

såsom djurhållning vid cirkusar. Vi anser att det bör vara länsstyrelsen

som har ansvaret för tillsynen av sådan verksamhet och inte kommunerna.

Detta bör ges regeringen till känna.

20. Frivillig överflyttning av tillsynsansvar, punkt 15 (c)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till

1. lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511) såvitt avser 24 b §,

2. lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 24 b §.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ15 yrkande 5 och avslår

proposition 2004/05:72 i denna del och motionerna 2004/05:MJ17 yrkandena

6 och 10 samt 2004/05:MJ243.

Ställningstagande

Regeringen föreslår att Livsmedelsverket respektive länsstyrelserna

skall kunna ta över det kommunala tillsynsansvaret bl.a. om det finns

särskilda skäl. Förslaget går enligt min uppfattning för långt och

innebär en inskränkning av det kommunala självstyret. Centerpartiet

motsätter sig denna inskränkning i det kommunala självstyret. Riksdagen

bör därför avslå 24 b § i regeringens förslag om ändring i livsmedelslagen

(1971:511) och 24 b § i regeringens förslag till ändring i djurskyddslagen

(1988:534).

21. Finansiering av tillsyn m.m., punkt 18 (m, kd)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar Persson (kd), Bengt-Anders

Johansson (m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om finansiering av tillsyn. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2004/05:MJ18 yrkande 3, 2004/05:MJ19 yrkandena 5-7 och

2004/05:MJ513 yrkande 5.

Ställningstagande

En målsättning bör vara att myndighetsutövning i princip skall vara

skattefinansierad. Vi anser att den principiellt riktiga fördelningen

av kostnaderna är att myndighetsutövning skall bekostas av allmänna

medel. Däremot är det rimligt att kontroller föranledda av brister

betalas av den felande.

Vi föreslår därför att endast förnyade inspektioner till följd av

avvikelser från regelverket skall avgiftsbeläggas. Inspektioner som inte

föranleds av anmärkningar bör inte avgiftsbeläggas, eftersom detta

innebär att man straffar ett kollektiv där de flesta är skötsamma.

Avgifterna för de förnyade inspektionerna bör fastställas på central

nivå och bör inte överstiga kommunernas självkostnader för desamma.

Vi delar inte regeringens bedömning att avgifterna bör ökas. Kostnaden

för livsmedelstillsyn och djurskydd skall inte vältras över på producenten

och därmed på konsumenten. I stället bör vi betala detta via skattsedeln.

Staten bör följa finansieringsprincipen. Kommunerna bör därför kompenseras

ekonomiskt för sina ökade kostnader.

Därtill vill vi framhålla att ambitionen för djurskyddet måste stå i

proportion till de resurser som anvisas. Revisorernas påpekande att

avgifterna, i vissa kommuner, inte står i proportion till verksamheten

innebär de facto att djurägare genom avgiftssystemet betalar till

kommunens övriga verksamhet - en form av extra kommunal utdebitering för

vissa grupper således. Åläggs kommunerna att utöka verksamheten för

djurskydd bör finansieringsprincipen råda. Detta bör ges regeringen

till känna.

22. Tillsynsavgifter, punkt 19 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia

Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om likvärdiga avgifter och kostnaderna för myndighetsutövning.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ16 yrkande 2 och

2004/05:MJ18 yrkande 4 och avslår motionerna 2002/03:L319 yrkande 9,

2003/04:MJ310 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ431 yrkande 7, 2004/05:MJ15

yrkandena 1-3, 2004/05:MJ17 yrkande 12 och 2004/05:MJ506 yrkandena 20

och 22.

Ställningstagande

Det är viktigt att tillsynsavgifterna är likvärdiga mellan landets

kommuner, men detta räcker inte. De produkter som djuruppfödarna producerar

skall konkurrera med övriga länders. Tillsynsavgifterna bör därför vara

likvärdiga mellan de olika EU-länderna för att konkurrensen inte skall

snedvridas.

Tillsynsavgifter bör inte få användas för att täcka andra kostnader än

de som relateras till tillsynen. De ökade kostnader för tillsyn som

enligt propositionen befaras bli följden av förslagen kommer då inte

att bäras av företagen utan av kommuner och i förekommande fall av staten.

Detta är enligt vår mening rimligt. I en prioritering av det allmännas

uppgifter bör människors och djurs hälsa komma högt upp. Det är viktigt

att tillsynsverksamheten fungerar kostnadseffektivt, likvärdigt och väl.

Detta bör ges regeringen till känna.

23. Tillsynsavgifter, punkt 19 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om avgiftssystemet. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:MJ17 yrkande 12 och avslår motionerna 2002/03:L319 yrkande 9,

2003/04:MJ310 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ431 yrkande 7, 2004/05:MJ15

yrkandena 1-3, 2004/05:MJ16 yrkande 2, 2004/05:MJ18 yrkande 4 och

2004/05:MJ506 yrkandena 20 och 22.

Ställningstagande

Under senare år har livsmedelstillsynen förändrats. I stället för att

detaljgranska genom att ta och analysera en mängd kemiska och mikrobiologiska

prov, kontrollerar myndigheterna i större utsträckning företagens rutiner

och egenkontroll. Vi anser att avgiften inte bör fokuseras till att

täcka provtagning och analyser utan bör täcka kostnaderna för en

undersökning med vidare innebörd.

Folkpartiet anser att kostnaden bör vara konkurrensneutral och att

tillsynen bör vara likvärdig. Det är angeläget att de företag som sköter

sin verksamhet och sitt egenkontrollprogram på ett seriöst sätt också

skall gynnas ekonomiskt av detta. Vi anser att grundtillsynen skall

vara lika för samma typ av företag. När kraven visat sig uppfyllda vid

inspektion skall det leda till färre inspektioner och lägre avgift.

Föranleder inspektionen däremot extra inspektioner på grund av brister

skall företaget stå för hela kostnaden som dessa extrainspektioner

innebär.

Ett avgiftssystem skall ha flera funktioner. Det skall betala en del av

säkerhetssystemet, klart gynna den skötsamma och ge samma möjligheter

för både stora och små företag. Vi anser att tillsynsavgifterna för

djurskyddstillsynen skall vara skäliga och i större utsträckning skall

vara likställda över landet. Det är inte acceptabelt ur konkurrens- och

rättvisesynpunkt med en så stor variation som 0-9 000 kr på ett och

samma tillsynsobjekt.

Folkpartiet har tidigare påpekat de orättvisa avgiftssystem som rått

för köttbesiktning vid de mindre och mer avlägset belägna slakterierna.

Nu ändras dessa avgifter. Folkpartiet anser att det skall vara en fast

avgift per kilo slakt.

Detta bör ges regeringen till känna.

24. Tillsynsavgifter, punkt 19 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om resurser för djurskyddstillsyn. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:MJ506 yrkandena 20 och 22 samt avslår motionerna

2002/03:L319 yrkande 9, 2003/04:MJ310 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ431

yrkande 7, 2004/05:MJ15 yrkandena 1-3, 2004/05:MJ16 yrkande 2, 2004/05:MJ17

yrkande 12 och 2004/05:MJ18 yrkande 4.

Ställningstagande

Kristdemokraterna anser att resurserna till det lokala och regionala

djurskyddet inte står i relation till uppgifterna. Riksdagen bör uppdra

åt regeringen att närmare överväga hur resursbehovet skall tillgodoses

samt om uppgifterna eller regelverket till någon del behöver omprövas.

En återrapportering bör ske till riksdagen i samband med den ekonomiska

vårpropositionen år 2005.

Det är i kommunerna som den största delen av djurskyddsarbetet utförs.

Konkurrensskäl talar för att tillsynsavgifterna skall vara av liknande

storlek i olika kommuner. Det är inte rimligt att det som i en kommun

är gratis i en annan kommun skall kosta djurhållaren 9 000 kr.

Riksrevisionens styrelse föreslår att regeringen överväger om det behövs

förändringar i regleringen av hur det lokala djurskyddet finansieras.

Förutom finansiella aspekter bör vid en sådan prövning även beaktas

vikten av att djurhållare i olika delar av landet behandlas på ett så

långt möjligt likvärdigt sätt. Kristdemokraterna instämmer i styrelsens

uppfattning. Detta bör ges regeringen till känna.

25. Tillsynsavgifter, punkt 19 (c)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om vikten av kommunalt självstyre. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:MJ15 yrkande 1 och avslår motionerna 2002/03:L319 yrkande

9, 2003/04:MJ310 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ431 yrkande 7, 2004/05:MJ15

yrkandena 2 och 3, 2004/05:MJ16 yrkande 2, 2004/05:MJ17 yrkande 12,

2004/05:MJ18 yrkande 4 och 2004/05:MJ506 yrkandena 20 och 22.

Ställningstagande

Centerpartiets politik bygger på att varje enskild människa har förmåga

och vilja att ta ansvar för sig själv och andra. Vi tror därför på

kommunernas egen förmåga att ta ansvar för sina medborgares hälsa inom

livsmedelsområdet och att ta ansvar för att djurskyddet fungerar

väl.

Kommunerna är olika och har i dag olika sätt att lösa sitt tillsynsansvar.

Detta gäller också inom livsmedels- och djurskyddsområdena. En del

kommuner arbetar med differentierade avgifter som kan gynna en god

lagefterlevnad inom närliggande områden, t.ex. miljöskydd. Kommunalt

självstyre möjliggör lokala lösningar och en helhetssyn på tillsynen.

Självstyret är också centralt ur ett underifrånperspektiv. Därför får

det kommunala självstyret inte inskränkas. Detta bör ges regeringen

tillkänna.

26. Småskalig livsmedelsproduktion, punkt 20 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia

Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om småskalig livsmedelsproduktion. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:MJ268 yrkande 9.

Ställningstagande

Enskilda företag bör inte vara beroende av regionalpolitiska eller

miljömässiga beslut. Vi anser att en sammanblandning av olika politiska

åtgärder bör undvikas för jordbruket. Vi vill framhålla vikten av

småskalig livsmedelsproduktion. Detta bör ges regeringen till känna.

27. Internationellt samarbete om livsmedelsfrågor, punkt 21 (kd, mp)

av

Åsa Domeij (mp) och Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om folkhälsoaspekterna inom EU. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:MJ499 yrkande 7 och avslår motionerna 2002/03:K432 yrkande

17 i denna del, 2003/04:K419 yrkande 13 i denna del, 2003/04:MJ375

yrkande 2, 2003/04:MJ432 yrkande 12 och 2004/05:MJ332 yrkande 1.

Ställningstagande

Sveriges möjligheter att t.ex. subventionera och stödja försäljning av

hälsosamma och miljövänliga produkter har begränsats starkt genom

EU-medlemskapet. Sverige bör verka för att en förändring av dessa

begränsningar kommer till stånd. Praxis för vad som betraktas som statsstöd

måste revideras och folkhälsoaspekterna ges en starkare ställning på

den inre marknaden. Detta bör ges regeringen till känna.

28. Internationellt samarbete om livsmedelsfrågor, punkt 21 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om internationell samverkan för livsmedelssäkerhet. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K432 yrkande 17 i denna del,

2003/04:K419 yrkande 13 i denna del, 2003/04:MJ375 yrkande 2, 2003/04:MJ432

yrkande 12 och 2004/05:MJ332 yrkande 1 och avslår motion 2004/05:MJ499

yrkande 7.

Ställningstagande

Med ökad import och export av livsmedel krävs nya vägar för att stärka

konsumentinflytandet och livsmedelssäkerheten. Sverige bör verka

internationellt i dessa frågor. Det finns åtminstone två viktiga delområden.

För det första bör Sverige inom ramen för demokratibiståndet stödja

framväxten av t.ex. oberoende konsumentorganisationer i nya demokratier.

För det andra bör Sverige, på egen hand eller via t.ex. EU eller FAO,

stödja en förbättrad livsmedelssäkerhet och livsmedelskontroll i

utvecklingsländerna. Detta bör ges regeringen till känna.

29. Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, punkt 22 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K432 yrkande 17 i denna del,

2002/03:L319 yrkande 7, 2002/03:MJ422 yrkande 11, 2003/04:K419 yrkande 13

i denna del, 2003/04:MJ432 yrkande 14 och 2004/05:MJ17 yrkande 1.

Ställningstagande

Sverige bör verka inom EU för att den europeiska myndigheten för

livsmedelssäkerhet får de resurser och det mandat som behövs. Myndigheten

har hittills inte fått det fulla ansvar den borde ha när det gäller

kontroll och möjlighet att föreslå sanktioner. Rättssystemet är i princip

en nationell angelägenhet, men det finns fall då det är nödvändigt att

ha sanktionsmöjligheter på EU-nivå. Det handlar t.ex. om när ett

livsmedelsproblem uppstår och landets egna myndigheter uppenbarligen saknar

förmåga eller vilja att ta itu med det. Sveriges regering bör därför

verka för ett breddat mandat för den europeiska myndigheten för

livsmedelssäkerhet. Detta bör ges regeringen till känna.

30. Kontroll av livsmedelsmärkning, punkt 23 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om kontroll av märkningen av livsmedel. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:K432 yrkande 17 i denna del, 2002/03:L319

yrkande 6, 2002/03:MJ422 yrkande 14 i denna del, 2003/04:K419 yrkande

13 i denna del och 2003/04:MJ432 yrkande 4 i denna del.

Ställningstagande

Ett system för kontroll av märkningen av livsmedel bör utvecklas inom

EU. Producenten och försäljaren skall kunna bevisa att de påståenden

som görs om en vara är korrekta. Systemet måste vara lika för alla

producenter i alla led i livsmedelskedjan inom hela unionen. Då innebär

det inga handelshinder och ingen skillnad i konkurrenskraft mellan

företagen - alla får samma basförutsättningar. Detta bör ges regeringen

till känna.

31. Konsumtion av kött, punkt 24 (v)

av Sven-Erik Sjöstrand (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om en minskad köttkonsumtion i Sverige. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:MJ277 yrkandena 1 och 4.

Ställningstagande

Det är vetenskapligt fastställt att en överdriven köttkonsumtion leder

till hälsoproblem. En ökad efterfrågan på animalier leder i sin tur

till ökad efterfrågan på fodergrödor, vilket skapar en konkurrens med

fattiga länders efterfrågan på spannmål. Att minska köttkonsumtionen i

högkonsumerande länder är följaktligen också en fråga om internationell

rättvisa. Regeringen bör ta fram ett samlat nationellt program för

minskad köttkonsumtion. En grundläggande åtgärd i detta bör vara information

och utbildning i livsmedelsfrågor. Ytterligare ett sätt att minska den

stora köttkonsumtionen är att styra efterfrågan via den offentliga

upphandlingen. I miljömålskommitténs betänkande Framtidens miljö (SOU

2000:52) föreskrivs en sådan inriktning, att den offentliga sektorn i

sin upphandling bör eftersträva en minskad konsumtion av köttprodukter

och främja en ökad vegetarisk konsumtion. Hittills förefaller den

inriktningen inte ha fått något genomslag. Regeringen bör tydliggöra hur

t.ex. kommuner och landsting kan få stöd för att bidra till en minskad

köttkonsumtion. Vad som ovan anförts om en minskad konsumtion av kött

bör ges regeringen till känna.

32. Globala märkningsregler, punkt 28 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om globala märkningsregler. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:MJ422 yrkandena 12 och 14 i denna del och 2003/04:MJ432

yrkande 5 i denna del.

Ställningstagande

Frågor om livsmedelssäkerhet måste betraktas i ett globalt perspektiv

eftersom EU importerar och exporterar mycket livsmedel. Då kraven på

märkning av livsmedel varierar världen över är det önskvärt med gemensamma

märkningsregler för den internationella handeln. Detta bör ges regeringen

till känna.

33. Märkning av livsmedel, punkt 29 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om ursprungsmärkning. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2002/03:MJ424 yrkande 17, 2003/04:MJ399 yrkande 33 och 2004/05:MJ499

yrkandena 15 i denna del och 16 samt avslår motionerna 2002/03:MJ374,

2002/03:MJ422 yrkande 14 i denna del, 2002/03:MJ487 yrkandena 11 och 15,

2003/04:MJ344, 2003/04:MJ399 yrkande 32, 2003/04:MJ432 yrkande 5 i

denna del, 2003/04:MJ455, 2004/05:MJ263 yrkande 1, 2004/05:MJ331 yrkande

1, 2004/05:MJ353, 2004/05:MJ412, 2004/05:MJ419 och 2004/05:MJ515.

Ställningstagande

Det är svårt för konsumenterna att veta varifrån köttet i butikerna

kommer. Märkningsreglerna gäller bara färskt eller fryst nötkött.

Regeringen bör därför utreda om även andra köttslag kan ursprungsmärkas

på samma sätt som nötkött. Allt kött som kommer från slakterier bör

vara ursprungsmärkt. En sådan märkning skall ge upplysningar om alla

moment i produktionsprocessen. Även relevanta omständigheter kring hur

importerat foder har producerats bör vägas in. Ett obligatoriskt gemensamt

märkningssystem som beaktar djurskyddshänsyn bör införas inom EU. Om

slaktdjur har transporterats längre än fyra timmar före slakt bör

transporttiden anges på köttet. Ursprungsmärkningen bör inordnas i ett

enhetligt märkningssystem som kan vinna konsumenternas förtroende. Alla

jordbruksprodukter bör vara märkta med ursprungsland. Vad som ovan

anförts om ursprungsmärkning bör ges regeringen till känna.

34. Märkningssystem för kött, punkt 30 (v, mp)

av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 30 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om ett tydligare märkningssystem för kött. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:MJ322 yrkande 2.

Ställningstagande

Ännu finns det inget bra kontrollsystem som kan garantera exakt vad som

ligger i charkdisken. Enbart ursprungsmärkning räcker inte. Inte heller

finns det garantier för vad t.ex. storkök och restauranger serverar.

Detta bör ges regeringen till känna.

35. Märkning av kött på restauranger, punkt 31 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 31 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om märkning av kött på restauranger. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:MJ268 och 2004/05:MJ499 yrkande 15 i denna

del.

Ställningstagande

Ett önskemål från konsumenterna är att veta varifrån maten på restaurangerna

kommer. Någon form av ursprungsmärkningssystem för restauranger bör

därför genomföras. Restaurangerna borde i större utsträckning ta egna

initiativ till märkning då det sannolikt skulle öka trovärdigheten inom

branschen. Att så sker är dock inte troligt då man gärna vill hålla

nere kostnaderna och köpa in billiga råvaror. Det skulle därför vara

positivt om regeringen verkar för att märkning införs på frivillig väg,

så att frågan får tyngd i konsumentpolitiken. Detta bör ges regeringen

till känna.

36. Livsmedel framställda med traditionella metoder, punkt 32 (fp,

mp)

av Åsa Domeij (mp), Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 32 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om livsmedel framställda med traditionella metoder. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K432 yrkande 17 i denna del,

2003/04:K419 yrkande 13 i denna del och 2003/04:MJ432 yrkande 13.

Ställningstagande

Kravet på att samtliga livsmedel skall vara säkra får inte medföra att

den traditionella och regionala matkulturen i Europa går förlorad. Vissa

produkter måste även fortsättningsvis få framställas på sedvanligt manér,

även om det innebär att hela EU:s regelverk inte kan efterlevas under

tillverkningen eller tillagningen. Detta förutsätter ett certifierings-

och/eller ett licensieringsförfarande samt en tydlig märkning av

produkterna. På detta sätt garanteras mångfalden inom EU, samtidigt som

valet är den enskilde konsumentens. Vad som ovan anförts om livsmedel

framställda med traditionella metoder bör ges regeringen till känna.

37. Deklaration av livsmedels innehåll, punkt 34 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 34 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om sockerinnehållet i barnmat. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:MJ499 yrkande 1 och avslår motionerna 2003/04:MJ298,

2003/04:MJ364, 2003/04:MJ425 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ub323 yrkande

5, 2004/05:MJ291, 2004/05:MJ296, 2004/05:MJ461 yrkandena 1, 3 och 4,

2004/05:MJ472, 2004/05:MJ499 yrkande 18, 2004/05:MJ514, 2004/05:MJ521

och 2004/05:MJ538.

Ställningstagande

Sockerinnehållet i barnmatsprodukter är en faktor som det kan vara svårt

för föräldrarna att bedöma. Vi anser att det skall vara obligatoriskt

med näringsdeklaration på all barnmat. Vidare bör ett tak införas för

tillåten mängd tillsatt socker i barnmat. Detta bör ges regeringen till

känna.

38. Deklaration av livsmedels innehåll, punkt 34 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 34 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om deklaration av livsmedels innehåll. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:MJ364, 2003/04:MJ425 yrkandena 1 och 2,

2004/05:Ub323 yrkande 5 och 2004/05:MJ521 samt avslår motionerna

2003/04:MJ298, 2004/05:MJ291, 2004/05:MJ296, 2004/05:MJ461 yrkandena 1, 3

och 4, 2004/05:MJ472, 2004/05:MJ499 yrkandena 1 och 18, 2004/05:MJ514

och 2004/05:MJ538.

Ställningstagande

Regeringen bör återkomma med förslag till nödvändiga åtgärder för att

procentuell tillsats av socker och annat sötningsmedel skall framgå på

livsmedel, på liknande sätt som när det gäller procentuell fetthalt.

Regeringen bör också verka för att s.k. utrymmesmat förses med en tydlig

innehållsdeklaration. Med utrymmesmat avses livsmedel som huvudsakligen

innehåller mycket energi och/eller fett och socker men lite av andra

näringsämnen. Förpackade livsmedel bör förses med innehålldeklarationer

som tydligt visar innehållet av exempelvis socker och fett per 100 g.

För livsmedel i lös vikt bör en tydlig innehållsdeklaration finnas

lättillgänglig i butiken. Vad som ovan anförts om deklaration av livsmedels

innehåll bör ges regeringen till känna.

39. Nyckelhålsmärkning, punkt 35 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 35 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om nyckelhålsmärkning inom EU. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:MJ499 yrkande 17 och avslår motionerna 2003/04:MJ276 och

2004/05:MJ331 yrkande 2.

Ställningstagande

Sverige bör verka för ett gemensamt system för nyckelhålsmärkning inom

EU. En mer kvantitativ märkning, och inte som i dag ett binärt system

(nyckelhål eller inget nyckelhål), bör eftersträvas. Detta bör ges

regeringen till känna.

40. Hälsopåståenden om livsmedel, punkt 36 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 36 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om hälsopåståenden. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ432 yrkande 4 i denna del.

Ställningstagande

EU behöver en gemensam syn på hur sanningshalten i påstådda hälsoeffekter

hos mervärdesmat bevisas och kontrolleras. På EU-nivå diskuteras att

tillåta uttalanden om att livsmedel kan minska riskfaktorer för en viss

sjukdom. Detta är bra så länge säkerhets- och beviskraven håller

tillräcklig nivå. Sverige bör snabbt se över sin egen policy och underlätta

för utveckling och marknadsföring inom detta område. Detta bör ges

regeringen till känna.

41. Livsmedel med allergener, punkt 38 (fp, mp)

av Åsa Domeij (mp), Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 38 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om livsmedel som innehåller allergener. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:MJ375 yrkande 1, 2003/04:MJ432 yrkande 6

och 2004/05:MJ461 yrkande 2.

Ställningstagande

Regelverket för märkning av livsmedel som innehåller kända livsmedelsallergener

bör ses över med tanke på ett antal incidenter där allergiker inte enkelt

har kunnat upptäcka att produkter t.ex. innehåller nötter. Även sammansatta

ingredienser bör deklareras tydligare. Märkningen av de allvarligaste

matallergenerna, såsom soja och nötter, bör vara i form av symboler,

företrädesvis utformade på ett likartat sätt inom hela EU. Detta bör

ges regeringen till känna.

42. Richterskala för matlarm, punkt 39 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 39 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om en richterskala för matlarm. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:MJ499 yrkande 9.

Ställningstagande

En "richterskala" för matlarm bör införas. Det är angeläget att konsumenten

har möjlighet att jämföra olika risker med varandra. Genom att sätta en

siffra på riskerna kan konsumenten bättre bedöma larmrapporterna och

kontrollera sin oro. Livsmedelsverket bör få i uppdrag att ansvara för

att en sådan "richterskala" införs. Detta bör ges regeringen till känna.

43. Cider, punkt 41 (fp, kd)

av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd) och Anita Brodén

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 41 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om cider. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:So345

yrkande 10 och avslår motionerna 2003/04:MJ219 och 2003/04:MJ291.

Ställningstagande

Vissa typer av alkoläsk kallas för cider eftersom skatten på cider är

lägre än skatten på sprit. För att förhindra detta bör ordet cider enbart

få användas om jästa äppel- eller pärondrycker. Detta bör ges regeringen

till känna.

44. Cider, punkt 41 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia

Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 41 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om cider. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ291

och avslår motionerna 2003/04:So345 yrkande 10 och 2003/04:MJ219.

Ställningstagande

Vissa bryggerier betecknar drycker som cider trots att de i själva verket

är s.k. alkoläsk. Konsumenterna vilseleds om dryckens innehåll, som

också är väsentligt billigare att tillverka än den jästa produkten. Den

europeiska branschorganisationen AICV har begärt att regeringen skall

införa en definition av cider i svensk lagstiftning. Konsument- och

konkurrensneutraliserande intressen bör verka för att generiska begrepp

inte missbrukas för enskilda kommersiella intressen. Vad som ovan anförts

om cider bör ges regeringen till känna.

45. Begränsning av miljögifter i livsmedel, punkt 42 (v, mp)

av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 42 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om begränsning av miljögifter i livsmedel. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ419 yrkande 10 och 2003/04:MJ410 yrkande

10.

Ställningstagande

Det är inte individens ansvar att hålla sig informerad om vilka livsmedel

som innehåller gifter som kan orsaka allvarliga hälsoeffekter. Frågan

är alldeles för komplex för att den inte alltid så lättillgängliga

informationen skall vara tillräcklig. Regeringen bör därför anta en

handlingsplan för att begränsa miljögifter, däribland dioxin, i livsmedel.

Detta bör ges regeringen till känna.

46. Bekämpningsmedelsrester i livsmedel, punkt 43 (v, mp)

av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 43 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om bekämpningsmedelsrester i livsmedel. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:MJ410 yrkande 8.

Ställningstagande

När det gäller konventionellt producerade livsmedel har genom gränsvärden

fastställts vilken mängd bekämpningsmedel människan tål för att inte

hälsan skall påverkas. Det är dock mycket svårt att avgöra vilka framtida

hälsoeffekter som kommer att bli följden av generationers användning av

bekämpningsmedel. När det gäller importerade livsmedel är det svårare

att reglera problemet. Det är inte ovanligt att rester av bekämpningsmedel

som är förbjudna i Sverige hittas i importerade livsmedel. Då

bekämpningsmedelsrester förekommer i livsmedel finns gränsvärden satta efter

acceptabelt dagligt intag, ADI, vilket skall spegla en livslång konsumtion

och effekter på t.ex. tumörbildning och reproduktionsförmåga. ADI baseras

på djurförsök, vilket inte alltid är tillförlitligt när det gäller

tillämpningen på människan. Att akuta effekter inte inkluderas i ADI är

ytterligare en stor brist. Regeringen bör ge Livsmedelsverket i uppdrag

att se över gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester i livsmedel samt

att verka för att metoderna för fastställandet av ADI förfinas för en

större tillförlitlighet. Detta bör ges regeringen till känna.

47. Dioxin i fisk, punkt 44 (kd, c)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 44 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om mätmetoder för dioxin i fisk. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:MJ487 yrkande 36 och avslår motionerna 2002/03:MJ202

yrkande 1, 2002/03:MJ266, 2002/03:MJ489 yrkande 9, 2004/05:MJ224 yrkande

1 och 2004/05:MJ500 yrkande 2.

Ställningstagande

Sverige har under flera år fört noggrann statistik över dioxinhalterna

i Östersjöfisk. Dessa halter påvisar högre dioxinvärden än vad som

tillåts inom EU. Sverige har fått beviljat ett tillfälligt undantag för

dioxinvärden i fisk. Dessa undantag är rimliga, framför allt av den

anledningen att mätresultaten för Sveriges dioxinhalter mycket väl kan

påverkas av att vi har mer noggranna och pålitliga mätmetoder än många

andra länder. De länder som inte tillämpar lika noggranna och tillförlitliga

mätmetoder kan alltså undgå EU:s restriktioner trots att de eventuellt

kan ha ännu högre dioxinhalter i fisk än vad Sverige har. Naturligtvis

tar vi dioxinhalterna i fisk på största allvar, och därför måste EU:s

fiskepolitik ses över. Åtgärder måste vidtas så att EU ställer samma

villkor för medlemsländerna vad gäller mätmetoder, mättider och

mätplatserna för dioxin i fisk. Detta bör ges regeringen till känna.

48. Dioxin i fisk, punkt 44 (v)

av Sven-Erik Sjöstrand (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 44 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om kostråden om fisk från Östersjön. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:MJ224 yrkande 1 och avslår motionerna 2002/03:MJ202

yrkande 1, 2002/03:MJ266, 2002/03:MJ487 yrkande 36, 2002/03:MJ489 yrkande

9 och 2004/05:MJ500 yrkande 2.

Ställningstagande

Stora delar av den svenska befolkningen befinner sig i den grupp som

Europeiska kommissionen anser behöver skyddas mot intag av dioxin i fet

fisk. Genom undantaget från EU:s gränsvärden har svenska myndigheter

åtagit sig att informera dessa grupper om riskerna och att se till att

deras konsumtion inte överskrider EU:s högsta rekommenderade dagliga

intag. En tydlig och effektiv handlingsplan behövs för att klargöra hur

de nationella kostråden sprids och efterlevs hos riskgrupperna. Detta

bör ges regeringen till känna.

49. Dioxin i fisk, punkt 44 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 44 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om försäljning av fisk med höga dioxinvärden. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ489 yrkande 9 och avslår motionerna

2002/03:MJ202 yrkande 1, 2002/03:MJ266, 2002/03:MJ487 yrkande 36,

2004/05:MJ224 yrkande 1 och 2004/05:MJ500 yrkande 2.

Ställningstagande

En del fisk i Östersjön innehåller så mycket dioxin att den inte klarar

EU:s gränsvärden för halten dioxin i människoföda. Hösten 2001 sökte

och fick Sverige dispens från EU-kraven. Det innebär att dioxinhaltig

fisk från Östersjön får säljas till svenska konsumenter men inte exporteras

till andra EU-länder. Detta prejudikat kan naturligtvis åberopas av

andra länder som inte vill uppfylla nya EU-krav inom andra områden, t

ex. av hänsyn till starka producentintressen. Fisk med för höga

dioxinhalter bör inte få säljas i Sverige. Detta bör ges regeringen till

känna.

50. Azofärgämnen, punkt 45 (v, mp)

av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 45 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om förbud mot azofärgämnen. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ452.

Ställningstagande

Sverige förbjöd för många år sedan användningen av azofärgämnen i svenska

livsmedel. I och med medlemskapet i EU fick Sverige inte behålla förbudet.

Sverige bör gå före och förbjuda dessa färgämnen samt arbeta för ett

totalförbud inom EU. Detta bör ges regeringen till känna.

51. Salmonella, punkt 46 (m, fp, kd, c, mp)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Åsa Domeij (mp), Lennart Fremling

(fp), Sven Gunnar Persson (kd), Jan Andersson (c), Bengt-Anders Johansson

(m), Cecilia Widegren (m) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 46 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om åtgärder mot salmonella. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:MJ487 yrkande 16, 2002/03:MJ490 yrkande 4 och

2004/05:MJ499 yrkande 10 och avslår motionerna 2002/03:MJ261, 2002/03:MJ388,

2003/04:MJ456 och 2004/05:MJ230.

Ställningstagande

I november 2001 försvann kravet på obligatorisk egenkontroll av salmonella

i köttberedningar införda från annat EU-land. Anledningen var att

EG-kommissionen påtalade att köttberedningar inte skall omfattas av de

svenska salmonellagarantierna. Livsmedelsverket och arbetsgrupper inom

kommissionen bedömer att hälsoriskerna av salmonellasmittade köttberedningar

är lika allvarliga som för annat smittat kött. Därför bör den svenska

regeringen med kraft i EU driva kravet på att köttberedningar skall

vara salmonellaundersökta innan de förs in i Sverige. Det hjälper inte

att Sverige har höga ambitioner för att bekämpa salmonellasmitta, utan

problemet måste åtgärdas vid källan. Det är därför av stor vikt att

ambitionsnivån för att bekämpa problemet med salmonella höjs inom EU.

Vidare bör kontrollerna av importerade djur och animaliska produkter

till Sverige skärpas. Vad som ovan anförts om åtgärder mot salmonella

bör ges regeringen till känna.

52. Användning av skolkök, punkt 53 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia

Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 53 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om användning av skolkök. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:MJ276.

Ställningstagande

Ett hinder för att kunna hyra ut skolmatsalar är förbudet mot att använda

skolköken. En översyn av livsmedelslagen bör göras för att undanröja

detta hinder. Detta bör ges regeringen till känna.

53. Tillagning av livsmedel till allmänheten, punkt 54 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia

Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 54 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om tillagning av livsmedel till allmänheten. Därmed

bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ358.

Ställningstagande

Livsmedelslagen tillåter inte att livsmedel som skall säljas till

allmänheten tillagas i andra lokaler än de som är särskilt inrättade för

livsmedelshantering. Detta innebär problem för ideella föreningar som

tillagar och saluför maträtter under hembygdsdagar och liknande arrangemang.

Därför bör livsmedelslagen ses över så att det blir tillåtet att, vid

speciella tillfällen, tillaga mat i enskilda hem för försäljning vid

dylika arrangemang. Detta bör ges regeringen till känna.

54. Skydd för näringsidkare som arbetar med djurhållning, punkt 58 (m,

fp, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar

Persson (kd), Jan Andersson (c), Bengt-Anders Johansson (m), Cecilia

Widegren (m) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 58 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om uppfödning av djur. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:MJ513 yrkande 3.

Ställningstagande

Det bör inte vara acceptabelt i samhället att enskilda människor attackerar

och saboterar en fullt laglig näringsverksamhet. Samhället bör ta ett

större ansvar och skydda de näringar och näringsidkare som hotas. De

skall ha samma möjligheter att driva sin verksamhet i trygghet som alla

andra företagare.

När vi föder upp djuren i Sverige kan vi med lagar, regler och kontroller

ha en vetskap om hur djurhållningen och produktionen går till. Om vi

inte föder upp djuren i vårt land blir vi beroende av import, och vi

kommer då inte på något sätt att kunna påverka regler eller kontroller.

I det demokratiska Sverige i dag på 2000-talet förstör djurrättsaktivister

enskild egendom och företag, plågar och dödar djur för att göra just

sina röster hörda. Vissa gör det t.o.m. för att få avtjäna sina straff

och för att propagera ännu en gång i domstolen. Vi anser att man bör se

över om de utdömda straffen är tillräckliga, eftersom en del aktivister

tar så lätt på att avtjäna respektive straff som en del av aktionen.

Detta bör ges regeringen till känna.

55. Godkännande av hovslagare, punkt 59 (m, fp, kd)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar

Persson (kd), Bengt-Anders Johansson (m), Cecilia Widegren (m) och Anita

Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 59 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om hovslagare. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ328.

Ställningstagande

I dag finns 2 000 personer som kallar sig hovslagare i Sverige, men

bara 800 av dessa har utbildning. För att minimera riskerna för skadlig

hovvård finns en bestämmelse om att hovslagare skall ha rätt utbildning.

Trots detta kan vem som helst få kalla sig hovslagare.

Detta har enligt vår uppfattning lett till flera svåra fall av djurplågeri.

Det är viktigt med god utbildning och kompetens inom hovslageriet.

Hästhållning är en stor och växande verksamhet över hela landet. Vi

anser att bestämmelserna behöver förtydligas. Det kan aldrig vara för

tidigt att ändra en lag som inte fungerar. Detta bör ges regeringen

till känna.

56. Levande djur och varors fria rörlighet, punkt 60 (v)

av Sven-Erik Sjöstrand (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 60 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om levande djur och varors fria rörlighet. Därmed bifaller

riksdagen motion 2004/05:MJ349 yrkande 1.

Ställningstagande

En orsak till att vi inte kan förhindra djurtransporter är EU:s regler

om varors fria rörlighet. Samma principiella regler gäller för levande

djur som för datorer, muttrar och andra varor. Djurtransporter och

djurvälfärd är inget som prioriteras av majoriteten inom EU, vilket är

oacceptabelt. Djur är levande varelser vars rättigheter skall respekteras.

De kan lika lite som människor behandlas som materiella ting som köps,

säljs och transporteras som andra varor. EU:s frihandelsregler bör

därför ses över för att djur skall kunna behandlas på ett rimligare

sätt.

Vänsterpartiet anser att regeringen bör arbeta för att levande djur

undantas från EU:s regler om fri rörlighet för varor. Detta bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

57. Djur i fångenskap, punkt 61 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 61 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om djur i fångenskap. Därmed bifaller riksdagen motion

2004/05:MJ323.

Ställningstagande

Den svenska djurskyddslagen stadgar bl.a. att djur endast får hållas i

fångenskap ifall de hålls och sköts på ett sådant sätt att de kan bete

sig naturligt och så att det främjar deras hälsa. Enligt de detaljregler

som meddelats av Jordbruksverket får en normalstor undulat hållas i en

bur som är 70 cm lång och 60 cm hög. Undulaten är en fågel som i det

vilda lever i flockar bestående av ca 20-60 individer som stryker omkring

över stora områden.

En undulat blir upp till 15 år gammal, men vanligare är att de i fångenskap

endast blir 4-6 år gamla. För att en undulat skall trivas så måste den

nämligen leva med artfränder och ges rikligt med motion. Att en undulat

skall få utlopp för sina biologiska behov i en bur med de mått som

Jordbruksverket rekommenderar anser jag vara helt orimligt. I stället

verkar det som om fåglarnas behov av rörelse och utrymme har fått stå

tillbaka för intresset att upprätthålla handeln med exotiska fåglar.

Det skall inte vara tillåtet att hålla flockdjur i isoleringsceller,

det strider mot lagens krav på att de skall kunna bete sig

naturligt.

Djurskyddslagens krav på att djur i fångenskap skall ges möjlighet att

bete sig naturligt gäller även för djuren under den tid då de vistas i

zoobutiker. Många zoobutiker har i dag inredda djurrum där olika arter

hålls tätt intill varandra. Ett stort antal burfåglar får dela på en

minimal yta i en dessutom ofta mycket torftig burmiljö. Även här verkar

det som om djurskyddslagens bestämmelser fått stå tillbaka för intresset

att sälja djur.

För att hävda djurskyddslagens bestämmelser föreslår jag ett förbud mot

att hålla fåglar i burar som inte ger djuren möjlighet att leva på ett

naturligt sätt. Detta bör ges regeringen till känna.

58. Höns, punkt 62 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 62 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om höns. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ394

och avslår motionerna 2004/05:MJ214 och 2004/05:MJ506 yrkande 6.

Ställningstagande

Jag anser att djurhanteringen inom det svenska lantbruket ofta strider

mot den svenska djurskyddslagens portalparagrafer: "att djuren inte

skall utsättas för onödigt lidande" (2 §) och "att djuren skall kunna

leva ett arttypiskt beteende" (4 §). Detta gäller inte minst fjäderfän,

som kycklingar och höns.

Enligt djurskyddslagen skulle värphönsen ha varit ute ur burarna 1999.

De flesta är dock fortfarande kvar i burarna. De får aldrig se dagsljus,

sträcka ut sig eller värpa naturligt. De stressas i burarna, hackar

och drabbas av diverse åkommor på grund av den ohälsosamma miljön. Svensk

djurskyddslag måste nu på allvar gälla även för hönorna. Detta bör ges

regeringen till känna.

59. Nötkreatur, punkt 63 (v, mp)

av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 63 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om nötkreatur. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ350

yrkande 7.

Ställningstagande

Mycket positivt har hänt när det gäller regler kring uppstallning och

förvaring av lantbrukets djur. I dagens lantbruk, där stora besättningar

snarare är regel än undantag, tillbringar lantbrukets djur en stor del

av tiden uppstallade i ladugårdar och stall. Den fysiska kontakten med

levande varelser, som andra djur och framför allt människor, minskar då

teknologin har tagit över alltmer.

Möjligheten att röra sig mer fritt, även inomhus, ser vi som nästa steg

för ett bättre djurskydd. Vi anser att det är dags att höja kraven för

hur djuren skall hållas. Vi vill därför att man i lagstiftningen ställer

krav på ökade möjligheter för att lantbrukets djur skall hållas i

lösdrift. Detta bör ges regeringen till känna.

60. Jakt- och fångstmetoder, punkt 65 (v, mp)

av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 65 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om jakt- och fångstmetoder. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:MJ350 yrkande 11.

Ställningstagande

Vi föreslår att det görs en översyn av de i dag tillåtna jakt- och

fångstmetoderna med syfte att förändra eller förbjuda de metoder som

orsakar djur onödigt lidande. Den grupp som genomför översynen bör

innehålla representanter från både jägare, myndighet, djurskydd m.fl.

för att resultatet skall få ett så bra mottagande och acceptans som

möjligt bland aktiva utövare. Detta bör ges regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Djurskyddsfrågor som har behandlats tidigare under mandatperioden, punkt

66 (m, fp, kd, c)

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson

(kd), Jan Andersson (c), Bengt-Anders Johansson (m), Cecilia Widegren

(m) och Anita Brodén (fp) anför:

Utskottet har i detta betänkande enats om att avstå från att mer utförligt

i sak behandla motioner om djurskydd. Detta innebär att utskottet har

avstyrkt motionerna med generell hänvisning till utskottets fördjupade

behandling i betänkandena 2003/04:MJU10 Jordbrukspolitik m.m., 2003/04:MJU3

Naturvård, 2003/04:MJU14 Djurskydd m.m. och 2004/05:MJU2 Utgiftsområde

23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar. Vi vidhåller

dock våra respektive ställningstaganden i dessa frågor så som de kommit

till uttryck i betänkanden tidigare under innevarande mandatperiod.

Bilaga 2

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:72 Förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn:

Riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)

lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534)

Följdmotioner

2004/05:MJ15 av Jan Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av kommunalt självstyre.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att bredda underlaget till den årliga tillsynsavgiften och i

ett EU-perspektiv konkurrensneutrala tillsynsavgifter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den årliga tillsynsavgiften bör finansiera rådgivning och

stöd särskilt till små och medelstora företag.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om centralt stöd och råd till kommunerna i tillsynen enligt

livsmedelslagen och djurskyddslagen.

5. Riksdagen avslår 24 b § livsmedelslagen samt 24 b § djurskyddslagen

i regeringens proposition som möjliggör att Livsmedelsverket respektive

länsstyrelserna tar över kommunernas tillsynsansvar enligt dessa lagar.

6. Riksdagen begär att regeringen följer upp konsekvenserna av att

möjliggöra förelägganden enligt 24 c § livsmedelslagen och 24 c §

djurskyddslagen i regeringens proposition och att regeringen därefter vid

behov återkommer med ett nytt förslag.

2004/05:MJ16 av Jeppe Johnsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om gemensamt europeiskt regelverk.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om likvärdiga avgifter för djurskyddstillsynen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att inte tillföra Djurskyddsmyndigheten ytterligare uppgifter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

Djurskyddsmyndigheten skall avvecklas.

2004/05:MJ17 av Anita Brodén m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett breddat mandat för den europeiska myndigheten för

livsmedelssäkerhet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en förbättrad beredskap och tydligare beslutsvägar vad gäller

hantering av utbrott av smittsamma sjukdomar bl.a. länkade till mat.

3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att ytterligare tydliggöra de centrala myndigheternas

huvudansvar för en likvärdig kontroll i hela landet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att EU:s nya tillsynsdirektiv (EG) 882/2004 efterlevs.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ansvaret på central nivå för säker mat - från jord till

bord - skall ligga hos en myndighet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om överflyttning av tillsynsansvaret från små kommuner.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att inte ha tvingande krav på samrådsgrupper.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att mer kraftfullt följa upp utbildningssituationen

för inspektörer.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en god återkoppling när centrala myndigheter begär in information

från fältet.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tillsyn av icke-stationär verksamhet, såsom cirkusverksamhet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om öppenhet och tillgänglighet vad gäller resultaten av tillsynen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om avgiftssystemet.

2004/05:MJ18 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om balansen mellan kontroller och eget ansvar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om rapportering av data från lokal till central instans.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att myndighetsutövning skall bekostas av allmänna medel.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tillsynsavgifter inte skall få användas för andra kostnader

än tillsynsrelaterade kostnader.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att återkomma med en ny proposition om djurskydds- och

livsmedelstillsyn som uppföljning inom ett par tre år.

2004/05:MJ19 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det centrala stödet måste kombineras med en resurstilldelning

till den lokala nivån som står i proportion till dess uppgifter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kraven på lokala och regionala myndigheters rapportering

bör bli mindre detaljreglerade.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om balans i de centrala myndigheternas föreskrifter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att likvärdiga villkor behövs för tillsynen inom EU.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att endast förnyade inspektioner till följd av tidigare

anmärkningar skall avgiftsbeläggas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att avgifterna för de förnyade inspektionerna bör fastställas

på central nivå och ej skall överstiga kommunernas självkostnader för

desamma.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om principerna för finansiering av tillsynen.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för en bättre och effektivare miljöpolitik samt

livsmedelssäkerhetspolitik.

2002/03:L319 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett EU-gemensamt regelverk för kontroll av livsmedel.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en europeisk livsmedelsmyndighet med sanktionsmöjligheter.

8.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om samordning av livsmedelssäkerhet i Sverige under en nationell

myndighet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om rättvisa slakteriavgifter.

2002/03:MJ202 av Carl-Axel Johansson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att häva exportförbud av sill och lax fångad i södra Östersjön.

2002/03:MJ221 av Inger René (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en förstärkning av livsmedelstillsynen.

2002/03:MJ261 av Cecilia Widegren (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om salmonellafrihet i hela landet.

2002/03:MJ266 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Sveriges undantag från EU:s dioxinregler för matfisk.

2002/03:MJ268 av Per Westerberg m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om småskalig livsmedelsproduktion.

2002/03:MJ274 av Patrik Norinder (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om länsstyrelsens framtida roll i folkhälsoarbetet.

2002/03:MJ275 av Nina Lundström (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av en stark central myndighet för livsmedelshantering

i syfte att personer överkänsliga mot födoämnen skall ha tillgång till

säker mat.

2002/03:MJ374 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förbättrad märkning av livsmedel och konsumenternas möjligheter

att välja säkra livsmedel.

2002/03:MJ388 av Hans Hoff (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att i EU driva kravet på att köttberedningar som förs in i

Sverige skall genomgå en salmonellaundersökning.

2002/03:MJ394 av Lena Ek m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en nationell strategi för tillgång till rent dricksvatten.

2002/03:MJ397 av Agne Hansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ändringar i livsmedelslagen så att förskolebarn kan delta i

den naturliga matlagningsprocessen.

2002/03:MJ408 av Christina Nenes och Göte Wahlström (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att skärpa kontrollen av frysdiskar med livsmedel.

2002/03:MJ419 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen antar en handlingsplan för ett aktivare arbete

för att begränsa miljögifter i livsmedel.

2002/03:MJ422 av Lennart Fremling m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en fullödig kontroll av livsmedelssäkerheten.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en europeisk livsmedelssäkerhetsmyndighet.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om märkning av importerat hormonkött.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om konsumentinformation och märkning.

2002/03:MJ424 av Alf Svensson m.fl. (kd):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen tillsätter en utredning om möjligheterna att

ursprungsmärka även annat kött än nötkött.

2002/03:MJ487 av Jan Andersson m.fl. (c):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att konsumenter skall ges rätten till information om och

konsekvent märkning av livsmedel beträffande produktionsland,

produktionsmetoder,

förekomsten av genmodifierade produkter, antibiotika, hormoner,

bestrålning, färgämnen och andra tillsatser.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att inrätta ett särskilt tillsynsprojekt för nötköttskontroll.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ambitionsnivån för att bekämpa problemet med salmonella

inom EU måste höjas.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tillsynen beträffande användningen av antibiotika och

antibiotikaliknande medel, t.ex. koccidiostatika, bör ökas.

36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att EU ställer lika villkor för medlemsländerna vad gäller

mätmetoder, mättider och mätplatser för dioxin i fisk.

2002/03:MJ489 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om försäljning av fisk med höga dioxinhalter.

2002/03:MJ490 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utökade kontroller på importerade djur och animalieprodukter.

2002/03:N340 av Johan Linander och Lars-Ivar Ericson (båda c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att ett livsmedelsinstitut bör skapas i Kävlinge.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för en bättre och effektivare miljöpolitik samt

livsmedelssäkerhet.

2003/04:So345 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att endast jästa äppel- och pärondrycker skall få saluföras

som cider.

2003/04:MJ219 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om definition av drycken cider.

2003/04:MJ268 av Johan Andersson (s):

Riksdagen begär att regeringen undersöker möjligheterna och verkar för

att restauranger på sina matsedlar skall skriva i vilket land köttet är

producerat.

2003/04:MJ276 av Louise Malmström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att överväga en skärpning av kraven för att få märka livsmedel

med grönt nyckelhål.

2003/04:MJ291 av Per Bill (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om cider.

2003/04:MJ298 av Lars Lilja och Carin Lundberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kalorideklaration av livsmedel.

2003/04:MJ310 av Olle Sandahl och Torsten Lindström (båda kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att snarast ge kommunerna frihet att besluta om avgifter för

tillsyn av livsmedelshygien och livsmedelshantering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att omedelbart vidta åtgärd för att, som ett kortvarigt

interimistiskt förfarande i avvaktan på annan ordning, anpassa tillsynstaxan

till kommunernas reala kostnader.

2003/04:MJ328 av Marita Aronson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om införande av avståndsmärkning för livsmedel.

2003/04:MJ343 av Åsa Domeij (mp):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om kompetenskrav

för livsmedelshantering.

2003/04:MJ344 av Inger Segelström och Siw Wittgren-Ahl (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utländsk mat bör märkas tydligare i Sverige.

2003/04:MJ364 av Mikaela Valtersson (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om tydligare ingrediensmärkning av socker.

2003/04:MJ373 av Catharina Bråkenhielm (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kravet på restaurangidkare att tillhandahålla toaletter

även skall gälla ägare till livsmedelsaffärer.

2003/04:MJ375 av Nina Lundström (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om innehållsdeklarationer på livsmedel samt sammansatta ingredienser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av gränsöverskridande samarbete på livsmedelsområdet

inom EU för att stärka konsumenternas tillgång till säker mat.

2003/04:MJ389 av Majléne Westerlund Panke (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att öka den statliga kontrollen över livsmedelstillsynen i

landet.

2003/04:MJ396 av Lotta N Hedström (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om särskild uppmärksamhet på verksnivå på riskforskningsbehovet

kring och tillfälligt stopp för aspartamprodukter.

2003/04:MJ399 av Alf Svensson m.fl. (kd):

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att alla livsmedel skall vara märkta med ursprungsland och ge

relevant information om hur varan producerats.

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om märkning av annat kött än nötkött.

2003/04:MJ410 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ge Livsmedelsverket i uppdrag att se över de gränsvärden

för bekämpningsmedelsrester i livsmedel som är satta samt att verka för

att metoderna för fastställandet av ADI förfinas för en större

tillförlitlighet.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen antar en handlingsplan för ett aktivare arbete

för att begränsa miljögifter i livsmedel.

2003/04:MJ425 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till nödvändiga

åtgärder för att procentuell tillsats av socker skall framgå på livsmedel,

på liknande sätt som när det gäller procentuell fetthalt.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till nödvändiga

åtgärder för att annat sötningsmedel och procentuell tillsats skall

specificeras på livsmedel.

2003/04:MJ428 av Bengt-Anders Johansson (m):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om att ge

restauranggäster möjlighet att få enkel information om resultatet av

livsmedelstillsyn vid besök på restaurang i enlighet med vad i motionen

anförs.

2003/04:MJ431 av Anita Brodén m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om orättvisa slakteriavgifter.

2003/04:MJ432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökad kontroll av livsmedelsmärkningen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett EU-gemensamt regelverk för kontroll av livsmedel.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tydligare märkning vad avser allergena livsmedel.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om samlad europeisk politik för livsmedelssäkerhet.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om certifiering, licensiering och märkning av livsmedel framställda

med traditionella metoder.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en breddning av den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndighetens

ansvar.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om samordning av livsmedelssäkerhet i Sverige under en nationell

myndighet.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökad och enkel information till konsumenterna vad gäller

resultaten från livsmedelskontrollen.

2003/04:MJ452 av Michael Hagberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att åter införa ett förbud mot att använda azofärgämnen.

2003/04:MJ455 av Michael Hagberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om ursprungsmärkning av kött.

2003/04:MJ456 av Michael Hagberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om regelverk för garanterat salmonellafritt kött.

2003/04:MJ462 av Claes-Göran Brandin m.fl. (s):

Riksdagen beslutar att uppdra åt regeringen att pröva behovet av en

produktstandard för snus och andra rökfria tobaksprodukter.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:K305 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om uttryckligt skydd i lagen för djur mot att utnyttjas sexuellt.

2004/05:Ub323 av Mikaela Valtersson (mp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tydligare ingrediensmärkning av sockerhalt.

2004/05:MJ206 av Hans Hoff (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att införa en lagstiftning som förbjuder sexuella övergrepp

mot djur.

2004/05:MJ207 av Cecilia Widegren m.fl. (m, fp, kd, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en fortsatt svensk pälsdjursnäring.

2004/05:MJ214 av Birgitta Carlsson och Annika Qarlsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förbjuda försäljning av ägg som producerats i burar som

är förbjudna i Sverige.

2004/05:MJ223 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att djurskyddslagen skall tillämpas fullt ut för att förbättra

djurskyddet inom pälsfarmning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att krav på vilken miljöberikning som är nödvändig för att

minken skall kunna ha möjlighet att utöva sitt artspecifika beteende

snarast bör formuleras.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att krav på tillgång till badvatten skall ställas för tillstånd

för minkfarmning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att pälsdjursnäringen senast 2006 skall ha vidtagit åtgärder

för att öka djurskyddet och leva upp till djurskyddslagen.

2004/05:MJ224 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det behövs en handlingsplan för att klargöra hur de

nationella kostråden angående fet fisk från Östersjön sprids och efterlevs

hos riskgrupperna.

2004/05:MJ230 av Birgitta Carlsson och Rigmor Stenmark (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen arbetar för att påverka alla länder i EU att

salmonellakontrollera allt kött som de producerar.

2004/05:MJ234 av Åsa Domeij m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en särskild utredare bör utses för att utreda ett system

med djurskyddssanktionsavgift.

2004/05:MJ235 av Britt-Marie Lindkvist och Åsa Lindestam (båda s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att se över dagens inspektions- och sanktionssystem när det

gäller djurskydd med målet att olika former av sanktioner skall kunna

vidtas i ett tidigare skede.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att indragning och krav på återbetalning av EU-bidrag med

anledning av misskötsel av djur måste effektueras snabbare än som sker

i dag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att stärka den förvaltningsmässiga kompetensen

bland kommunernas djurinspektörer genom utökad och förbättrad utbildning

inom djurskyddsområdet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att se över möjligheterna att införa ett centralt register

innehållande uppgifter på personer som belagts med djurhållningsförbud.

2004/05:MJ241 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skärpta regler för djurcirkusar.

2004/05:MJ242 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om hållning av exotiska djur.

2004/05:MJ243 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om mobila tillsynsobjekt.

2004/05:MJ244 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om rakt förbud mot sexuella övergrepp på djur.

2004/05:MJ247 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till

sådan ändring i djurskyddslagen som gör det möjligt för Gotlandsrussen

att slippa ligghallskravet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om hästhållning på Lojsta hed på Gotland.

2004/05:MJ248 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om avlivning av djur för nöjesändamål.

2004/05:MJ249 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om export av levande kalvar och lamm för slakt i annat land.

2004/05:MJ253 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att regeringen i internationella forum arbetar för

att tvångsmatning av djur förbjuds.

2004/05:MJ257 av Jan Emanuel Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om grytjakt.

2004/05:MJ263 av Birgitta Carlsson och Lars-Ivar Ericson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att alla livsmedel skall ha ursprungsmärkning, både produktions-

och förädlingsland skall anges.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att i olika sammanhang presentera och marknadsföra svenska

livsmedel.

2004/05:MJ268 av Tobias Billström (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ändra förordningen om djurskydd på sådant sätt att begreppet

hetsning införs i denna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ändra förordningen om djurskydd på sådant sätt att personer

vilka dömts för att ha plågat djur genom att hetsa dem mot människor

eller föremål permanent mister rätten att inneha individer av den

aktuella djurtypen.

2004/05:MJ276 av Ewa Thalén Finné och Anita Sidén (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om livsmedelslagen.

2004/05:MJ277 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att ett samlat nationellt program för hur konsumtionen

av kött kan minska i Sverige tas fram.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att utreda hur den offentliga sektorn skall kunna verka

för en minskad användning av köttprodukter och en ökad användning av

vegetabiliska produkter i enlighet med miljömålskommitténs betänkande.

2004/05:MJ291 av Christer Skoog m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om sockrets roll i det förebyggande hälsoarbetet.

2004/05:MJ293 av Jan Ertsborn (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kriminalisera sexuella handlingar med djur.

2004/05:MJ294 av Birgitta Gidblom (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om djurcirkusar.

2004/05:MJ295 av Birgitta Gidblom (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om minkfarmar.

2004/05:MJ296 av Gunnar Sandberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om onödigt socker i maten.

2004/05:MJ301 av Jan Björkman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om pälsdjursnäringen.

2004/05:MJ308 av Marita Aronson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om införande av avståndsmärkning för livsmedel.

2004/05:MJ309 av Birgitta Ohlsson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förbjuda grytjakt.

2004/05:MJ312 av Birgitta Ohlsson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om strängare regler vad gäller djurskydd för djur i djurparker.

2004/05:MJ313 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förbud av vilda och exotiska djur på cirkus.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om strängare regler vad gäller djurskydd för övriga domesticerade

djur i cirkusverksamhet.

2004/05:MJ314 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förbjuda pälsdjursuppfödning vad gäller minkar eller andra

djur som kan hållas för pälsproduktion.

2004/05:MJ315 av Birgitta Ohlsson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en utredning bör tillsättas för att främja mindre industriell

slakt av fjäderfän.

2004/05:MJ316 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att grisar skall få en lagstiftad rätt att vistas utomhus.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att inga fler dispenser skall tillåtas att delas ut för att

lantbrukare skall slippa släppa ut kor på bete.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att även tjurar och kalvar skall omfattas av rätten att få gå

ute.

2004/05:MJ322 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lämnar förslag på lagstiftning för

att förbjuda import, avel, export, hantering och försäljning av

nötkreatursrasen belgisk blå.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av ett klarare och tydligare märkningssystem för kött.

2004/05:MJ323 av Leif Björnlod (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om djur i bur.

2004/05:MJ324 av Catharina Bråkenhielm och Gunilla Carlsson i Hisings

Backa (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om dispenser för djurhållning i bur.

2004/05:MJ328 av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att djurskyddslagen snarast bör förtydligas.

2004/05:MJ331 av Annika Qarlsson och Birgitta Carlsson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ett standardiserat regelverk för ursprungsmärkning på

livsmedel skall upprättas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att nyckelhålsmärkningen skall utvidgas så att halten av

sötningsmedel ingår.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda en ny märkning, miljömil, som skall visa hur mycket

miljön påverkats av transporten.

2004/05:MJ332 av Lennart Fremling m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökad internationell samverkan för livsmedelssäkerhet.

2004/05:MJ340 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att införa importstopp av kamphundar.

2004/05:MJ349 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att levande djur bör undantas i EU:s lagstiftning från principen

om varors fria rörlighet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att EU:s direktiv om djurtransporter måste förbättras.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att EU:s exportbidrag för levande djur måste avvecklas.

2004/05:MJ350 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör se över möjligheten att förenkla och

effektivisera handläggningen av djurskyddsärenden inom polisen och kommunen

i syfte att stärka djurskyddsarbetet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en utredning tillsätts för att se över lagen om tillsyn

över hund och katt och vad som kan göras för att höja kattens status.

3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den i motionen nämnda utredningen om översyn av lagen om

tillsyn över katt och hund bl.a. skall behandla krav på en obligatorisk

märkning och registrering av katt, krav på ett centralt register,

förstärkt samarbete med polisen, kommunala miljöförvaltningar och djurhem

samt krav på ett ökat ägaransvar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör se över möjligheten att ändra föreskrifter

som följer 4 § djurskyddslagen till att omfatta miljöberikning av hägnade

djur, däribland hundar i hundgård.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör se över slaktkycklingsuppfödningen i syfte

att förena slaktkycklingsproduktion med djurskyddslagen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att hönsen skall hållas i frigående system som ger hönsen

reell tillgång till sittpinne, sandbad och ströbädd i enlighet med

intentionerna i djurskyddslagstiftningen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att man i lagstiftningen ställer krav på att lantbrukets djur

skall hållas i lösdrift.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att djurskyddet skall stärkas genom att minimera transporter

och transportlängd av levande djur och genom att regeringen bl.a. främjar

utvecklingen av lokala och mobila slakterier.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen gör en översyn av de i dag tillåtna jakt- och

fångstmetoderna med syfte att förändra eller förbjuda de metoder som

orsakar djur onödigt lidande.

2004/05:MJ351 av Kerstin Lundgren (c):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av

djurskyddslagen så att tidelag förbjuds enligt vad i motionen anförs.

2004/05:MJ353 av Agne Hansson och Birgitta Carlsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en ny och bättre ursprungsmärkning av mat.

2004/05:MJ358 av Jeppe Johnsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av livsmedelslagen.

2004/05:MJ360 av Leif Björnlod (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Djurskyddsmyndigheten.

2004/05:MJ373 av Claes Västerteg och Eskil Erlandsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ideella föreningar undantas i föreskrifterna avseende

dricksvatten.

2004/05:MJ375 av Birgitta Ohlsson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tidelag bör förbjudas och därmed kriminaliseras.

2004/05:MJ385 av Åsa Domeij (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att lagstiftningen bör ändras så att skadade eller sjuka djur

skall hjälpas, där så är möjligt.

2004/05:MJ394 av Birgitta Ohlsson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att burhållning av hönor för äggproduktion skall

förbjudas.

2004/05:MJ395 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att taggtråd bör förbjudas för användning som stängsel.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tillsätta resurser för rensning av taggtråd i

naturen.

2004/05:MJ405 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om burhållning av hönor för äggproduktion.

2004/05:MJ412 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det måste finnas en tydlig, lättförståelig och trygg

information för alla typer av livsmedel, oavsett om de är tillredda eller

säljs som råvaror, och att det måste finnas en tydlig märkning av såväl

innehåll som ursprungsland.

2004/05:MJ419 av Kerstin Engle och Anita Jönsson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ursprungsmärkning av varor i handeln.

2004/05:MJ431 av Kerstin Lundgren (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av ökad tillsyn av och forskning kring riskerna för

grundvattnet till följd av det kraftigt växande antalet djupa borrhål

som nu görs.

2004/05:MJ436 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att skyndsamt införa ett svenskt importförbud mot hund- och

kattskinn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall driva frågan om ett totalt importförbud i

hela EU av hund- och kattskinn.

2004/05:MJ438 av Solveig Hellquist (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förbjuda tidelag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att djurens situation uppmärksammas i misshandelsrelationer.

2004/05:MJ446 av Elizabeth Nyström och Patrik Norinder (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kodressörer.

2004/05:MJ447 av Michael Hagberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om permanent avlivningsmetod för uttjänta värphöns på

Gotland.

2004/05:MJ455 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kunna kräva ökat ägaransvar med möjlighet till sanktioner

mot ägare av sällskapsdjur som missköter sig.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en allmän översyn av tillsynslagen vad gäller sällskapsdjur.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda åldersgräns för inköp av sällskapsdjur.

2004/05:MJ456 av Birgitta Ohlsson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ett centralt register över individer som har djurförbud

bör införas.

2004/05:MJ461 av Nina Lundström (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tydliga innehållsdeklarationer för livsmedel.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tydlig innehållsdeklaration avseende allergener.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om deklaration av saltinnehåll i livsmedel.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av insatser från Sverige på EU-nivå inom livsmedelsområdet

för att förbättra konsumenternas tillgång till tydligt innehållsdeklarerad

mat.

2004/05:MJ472 av Carin Lundberg och Lars Lilja (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförsom kalori- och sockerdeklaration på livsmedel.

2004/05:MJ496 av Birgitta Ohlsson (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda möjligheterna till importrestriktioner vad gäller

pälsar från djur uppfödda och dödade genom metoder som är förbjudna av

djurskyddsskäl i Sverige.

2004/05:MJ499 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om sockerinnehållet i barnmat.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skolmaten.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om samordning mellan Livsmedelsverket, Läkemedelsverket,

Socialstyrelsen, livsmedelsindustrin, ideella föreningar, lekmannagrupper

och andra aktörer inom skola och samhälle.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ge hälsoaspekterna en starkare ställning inom EU.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om svensk livsmedelsforskning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att införa en "Richterskala" för matlarm.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om obligatorisk salmonellakontroll av importerade köttberedningar.

12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ändring av

livsmedelslagen så att livsmedels- och djurskyddstillsynen i Sverige

kan stärkas i enlighet med vad som anförs i motionen.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ursprungsmärkning.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om märkning av hur livsmedel producerats.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om införande av en nyckelhålsmärkning inom EU.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om näringsdeklaration av socker och fett.

2004/05:MJ500 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör verka för att förlänga undantaget från EU:s

normer om dioxinhalter i fisk.

2004/05:MJ506 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förädlingsstöd till företag som vill utveckla produkter vars

värde delvis består i att särskilda djurskyddshänsyn tagits.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att exportstödet

för levande djur bör avskaffas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

investeringsstöd

bör ges till åtgärder som minskar djurtransporternas längd.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om EU:s djurtransportdirektiv.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en avgift

för äggproducenter som håller sina höns i oinredda burar.

7. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till hur regler

om bedövning av djur vid kastrering skall införas i djurskyddslagen.

8.

Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändringar

i djurskyddslagen i syfte att förbjuda sådana genetiska modifieringar

som medför lidande för djuret, underminerar dess möjligheter till

naturligt beteende eller medför nedsatt välbefinnande.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige aktivt bör verka för att EU upprättar ett program

för hur den djupt rotade folkliga tradition som tjurfäktning utgör kan

transformeras till en mer acceptabel form av underhållning som är i

överensstämmelse med EU:s normer om djurskydd.

17. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring

av brottsbalken så att tidelag förbjuds.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om s.k. kamphundar.

19. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i

djurskyddslagen så att regeringen ges möjlighet att besluta om att

tillsynen över djurskyddet skall flyttas över från kommunen till

länsstyrelsen i de fall kommunen ej fullgör sina tillsynsskyldigheter.

20. Riksdagen begär att regeringen senast i samband med vårpropositionen

år 2005 redovisar hur resursbehovet inom djurskyddet skall tillgodoses

samt om uppgifterna eller regelverket till någon del behöver omprövas.

21. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till lagändring

så att kommunernas samarbete om djurskyddstillsynen underlättas, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör överväga om det behövs förändringar i

regleringen av hur det lokala djurskyddsarbetet finansieras, varvid

förutom finansiella aspekter även bör beaktas vikten av att djurhållare

i olika delar av landet behandlas på ett så långt möjligt likvärdigt

sätt.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om

hur tillräckliga resurser till länsveterinärerna kan säkerställas.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen uppmärksammar behovet av en förbättrad styrning

och en väl fungerande uppföljning av djurskyddsarbetet.

2004/05:MJ508 av Anita Brodén m.fl. (fp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om djurskyddsmyndighetens samordningsansvar i internationella

organ.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förenklingar och återkopplingar av avrapporteringar till EU

angående djurskydd.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att minimera tiden för slakttransporter och om borttagande av

exportbidrag av levande djur.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av adekvat utbildning för samtliga djurskyddsinspektörer.

2004/05:MJ513 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att införa ett förbudsregister mot vanvård.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om samhällets skydd för näringsidkare som arbetar med djurhållning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om fortsatt svensk pälsnäring.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om avgifter för djurtillsyn.

2004/05:MJ514 av Majléne Westerlund Panke och Pär Axel Sahlberg (båda

s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

motionen om märkning av socker i livsmedel.

2004/05:MJ515 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Claes-Göran Brandin

(båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ursprungsmärkning av livsmedel.

2004/05:MJ516 av Solveig Hellquist (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utekatter av hankön skall märkas och kastreras.

2004/05:MJ519 av Michael Hagberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av förstärkt och samordnad salmonellakontroll.

2004/05:MJ521 av Ingegerd Saarinen (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen skall verka för att utrymmesmat skall förses

med en tydlig innehållsdeklaration.

2004/05:MJ533 av Jan Emanuel Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kvalitetssäkring beträffande djurskyddstillsynen av

hästar.

2004/05:MJ538 av Christer Winbäck (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om märkning av saltinnehåll i livsmedel.

2004/05:MJ539 av Anneli Särnblad och Kurt Kvarnström (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att påskynda processen i beslut om omhändertaganden av djur

och djurhållningsförbud.

Bilaga 1

Förteckning över avslagna motionsyrkanden

Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet i förslagspunkt 66

Motion Motionärer Yrkanden

66. Djurskyddsfrågor som har behandlats tidigare under

mandatperioden

2004/05:K305 Ulf Holm m.fl. (mp) 1

2004/05:MJ206 Hans Hoff (s)

2004/05:MJ207 Cecilia Widegren m.fl. (m, fp, kd, c)

2004/05:MJ223 Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) 1-4

2004/05:MJ235 Britt-Marie Lindkvist och Åsa Lindestam (båda s) 1 och

2

2004/05:MJ241 Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

2004/05:MJ242 Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

2004/05:MJ244 Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

2004/05:MJ247 Marietta de Pourbaix-Lundin (m) 1 och 2

2004/05:MJ249 Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

2004/05:MJ253 Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

2004/05:MJ257 Jan Emanuel Johansson (s)

2004/05:MJ293 Jan Ertsborn (fp)

2004/05:MJ294 Birgitta Gidblom (s)

2004/05:MJ295 Birgitta Gidblom (s)

2004/05:MJ301 Jan Björkman m.fl. (s)

2004/05:MJ309 Birgitta Ohlsson (fp)

2004/05:MJ312 Birgitta Ohlsson (fp)

2004/05:MJ313 Birgitta Ohlsson (fp) 1 och 2

2004/05:MJ314 Birgitta Ohlsson (fp) 1

2004/05:MJ315 Birgitta Ohlsson (fp)

2004/05:MJ316 Birgitta Ohlsson (fp) 1-3

2004/05:MJ322 Gustav Fridolin m.fl. (mp) 1

2004/05:MJ324 Catharina Bråkenhielm och Gunilla Carlsson i Hisings Backa

(båda s)

2004/05:MJ340 Mikael Oscarsson (kd)

2004/05:MJ349 Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) 2 och 3

2004/05:MJ350 Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) 1, 4-6 och 8

2004/05:MJ351 Kerstin Lundgren (c)

2004/05:MJ360 Leif Björnlod (mp)

2004/05:MJ375 Birgitta Ohlsson (fp)

2004/05:MJ385 Åsa Domeij (mp)

2004/05:MJ395 Birgitta Ohlsson (fp) 1 och 2

2004/05:MJ405 Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

2004/05:MJ436 Ulf Holm m.fl. (mp) 1 och 2

2004/05:MJ438 Solveig Hellquist (fp) 1

2004/05:MJ446 Elizabeth Nyström och Patrik Norinder (båda m)

2004/05:MJ496 Birgitta Ohlsson (fp) 2

2004/05:MJ506 Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) 1, 3-5, 7, 8 och 16-18

2004/05:MJ508 Anita Brodén m.fl. (fp) 12, 14 och 16

2004/05:MJ513 Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m) 4

2004/05:MJ539 Anneli Särnblad och Kurt Kvarnström (båda s)

Bilaga 3

Regeringens lagförslag